7.1
Försäkringsbolagslagen
1 kap.De centrala principerna för försäkringsbolags verksamhet samt tillämpning av lagen
2 a §. Europeiska unionens lagstiftning. Det föreslås att definitionen enligt Solvens II-direktivet fogas till paragrafens 1 mom.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom små försäkringsbolag enligt den gällande lagen framöver utgörs av små och icke-komplexa försäkringsbolag, som omfattas av proportionalitetsåtgärderna enligt direktivet.
3 a §. Risker. Det föreslås att ett nytt 7 mom. med bestämmelser om definitionen av hållbarhetsrisken och hållbarhetsfaktorer fogas till paragrafen. De föreslagna definitionerna överensstämmer med definitionerna i punkterna 44 och 45 artikel 13 i direktivet.
3 b §. Litet försäkringsbolag. Det föreslås att paragrafen upphävs. Små försäkringsbolag enligt den gällande lagen är framöver små och icke-komplexa försäkringsbolag enligt nya 2 b kap. Det föreslås att ändringen görs för att bibehålla tydligheten i regleringen. Enligt direktivet ska bestämmelser utfärdas om små och icke-komplexa försäkringsbolag, varför en separat definition av små försäkringsbolag på vilken avvikande reglering om proportionalitet tillämpas skulle göra regleringen komplicerad.
8 §. Försäkringsholdingsammanslutning. Det föreslås att paragrafen ändras på så sätt att definitionen av en försäkringsholdingsammanslutning preciseras. Enligt den gällande lagen beror definitionen av en försäkringsholdingsammanslutning på om tillsynsmyndigheten anser att det aktuella företagets verksamhet är att förvärva och äga andelar i dotterföretag. Framöver regleras det mer precist när verksamheten är sådan att den uppfyller definitionen av en försäkringsholdingsammanslutning.
Enligt paragrafens 1 mom. är en försäkringsholdingsammanslutning fortfarande på motsvarande sätt ett moderföretag av vars dotterföretag minst ett är ett försäkringsbolag enligt denna lag. Ett sådant moderföretag är en försäkringsholdingsammanslutning om det uppfyller de förutsättningar som räknas upp i momentet. Enligt 1 punkten i momentet anses ett företag vara en försäkringsholdingsammanslutning, om dess huvudsakliga verksamhet (oberoende av vad företaget i fråga har uppgett som sitt ändamål) är att förvärva och inneha andelar i försäkringsföretag, att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkringsföretags huvudsakliga verksamhet, eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15 i bilaga I till solvensdirektivet för kreditinstitut, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i 2 kap. 3 § i lagen om investeringstjänster (747/2012) med avseende på finansiella instrument som förtecknas i 1 kap. 14 § i den lagen.
I 2 punkten i momentet föreskrivs att mer än 50 procent av åtminstone en av de indikatorer som räknas upp i punkten har en fast anknytning till dotterföretag som är försäkringsföretag, försäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag, konglomerats holdingföretag, försäkringsföretags holdingföretag i tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkringsföretag i gruppen samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkringsföretag, eller försäkringsföretag i tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkringsföretaget. Dessa indikatorer är företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade ställning, företagets tillgångar på grundval av dess konsoliderade ställning, företagets intäkter på grundval av dess konsoliderade ställning, företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning, och varje annan indikator, som Finansinspektionen anser vara relevant.
Enligt 2 mom. i paragrafen betraktas som en försäkringsholdingsammanslutning dock inte ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag, ett värdepappersföretag, en tilläggspensionsanstalt eller ett konglomerats holdingföretag.
Genom paragrafens 1 och 2 mom. genomförs artikel 212.1 f i direktivet.
I paragrafens 3 mom. nämns för tydlighetens skull att moderföretag, dotterföretag, försäkringsföretag, försäkringsföretag i ett tredjeland och konglomerats holdingföretag har definierats i 26 kap. i lagen.
16 a §. Proportionalitetsprincipen. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Nya 2 a kap., som enligt förslaget fogas till lagen, innehåller bestämmelser om en ny klassificering, utifrån vilken ett försäkringsbolag kan klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Små och icke-komplexa försäkringsbolag kan använda vissa proportionalitetsåtgärder. Utöver att små och icke-komplexa försäkringsbolag kan tillämpa proportionalitetsåtgärder på det sätt som föreslagits i fråga om 2 a kap., ska den allmänna proportionalitetsprincipen enligt denna paragraf beaktas i synnerhet i fråga om små och icke-komplexa försäkringsbolag. Genom ändringen genomförs artikel 29.3 i Solvens II-direktivet.
Det föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 3 mom.
2 kap.Bildande av försäkringsbolag och koncession
3 §. Ansökan om koncession. Det föreslås att en ny 11 punkt fogas till 4 mom. i paragrafen. Enligt den ska man till en ansökan om koncession för ett försäkringsbolag framöver foga även information om upplysning om huruvida bolagets ansökan om koncession för bedrivande av försäkringsverksamhet, för bedrivande av verksamhet i egenskap av ett annat reglerat företag enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat eller i egenskap av en tilläggspensionsanstalt eller för registrering som försäkringsmäklare avslagits eller återkallats samt skälen till avslaget eller återkallandet. Genom 4 mom. 11 punkten i paragrafen genomförs led i i artikel 18.1 i direktivet.
5 §. Finansinspektionens skyldighet att begära yttrande. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att Finansinspektionen ska begära ett yttrande om ansökan också från den myndighet som utövar tillsyn över detta företag i staten i fråga, om ett försäkringsaktiebolag blir dotterbolag till ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan EES-stat eller dotterbolag till moderföretaget för ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan EES-stat eller om det bestämmande inflytandet i ett försäkringsbolag som bildas övergår till sådana fysiska eller juridiska personer som har bestämmande inflytande i ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan EES-stat. På ett sätt som avviker från Solvens II-direktivet innehåller den gällande lagen bestämmelser om begäran om ett utlåtande på så sätt att utlåtandet ska begäras av den myndighet som övervakar försäkringsverksamheten i den berörda EES-staten, även om det i artikel 26.2 i Solvens II-direktivet föreskrivs att utlåtandet ska begäras av den myndighet som övervakar kreditinstituten och värdepappersföretagen, om företaget i den andra staten är ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag. Om företaget i den andra staten är ett försäkringsföretag, ska utlåtandet fortfarande begäras av den myndighet som övervakar försäkringsverksamheten i den berörda staten.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att om den i 1 mom. avsedda myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den andra EES-staten begär ett yttrande av Finansinspektionen i samband med ansökan om koncession, ska Finansinspektionen, när den beslutar om huruvida koncession ska beviljas eller förvägras, beakta slutsatserna av den gemensamma bedömningen. Enligt artikel 26.4 i direktivet kan alla sådana myndigheter som övervakar EES-staternas försäkringsverksamhet, som ska höras i samband med en ansökan om koncession, även begära en gemensam bedömning av ansökan om koncessionen. Genom bestämmelsen genomförs artikel 26.4 i direktivet till den del som det handlar om att tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat begär en bedömning av Finansinspektionen i samband med en ansökan om koncession.
6 §. Förutsättningar för beviljande av koncession. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att om Finansinspektionen ska bedöma en ansökan om koncession tillsammans med en myndighet från en annan EES-stat i enlighet med 5 § 3 mom., är tiden för att bedöma ansökan om koncession två månader längre än normalt, det vill säga åtta månader. Genom tillägget genomförs det motsvarande tillägg som gjorts i artikel 25.3 i direktivet.
9 a §. Återkallelse av koncession och begränsning av koncessionsenlig verksamhet. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Momentet innehåller en hänvisning till bestämmelserna om tillsyn och tillsynsbefogenheter, vilka åtminstone ska tillämpas på ett bolag, även om dess koncession återkallats eller om bolaget försatts i likvidation eller konkurs. Syftet med bestämmelsen är inte att ändra på det rådande rättsläget, men den behövs för att säkerställa att direktivet genomförs. Hur länge det är behövligt att tillämpa bestämmelserna i 25 kap. i denna lag på ett bolag beror i praktiken på varje enskilda fall. Genom momentet genomförs artikel 144.4 i direktivet.
9 b §. Meddelande av upplysningar. Det föreslås att paragrafen ändras på så sätt att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten även om de beslut som gäller förvägrande av koncession. Det föreslagna tillägget till paragrafen överensstämmer med artikel 25.3 i direktivet till den del som den nämnda punkten gäller Finansinspektionens uppgifter.
2 a kap.Proportionalitetsåtgärder
Framöver innehåller Solvens II-direktivet bestämmelser om att bolag kan klassificeras som små och icke-komplexa bolag. Ett försäkringsbolag som uppfyller de kriterier som fastställts för små och icke-komplexa försäkringsbolag framöver kan klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag. I princip kan små och icke-komplexa försäkringsbolag automatiskt använda vissa proportionalitetsåtgärder enligt vad som föreskrivs separat genom lag eller på lägre nivå. Med proportionalitetsåtgärder avser lättnader i fråga om tillämpningen av lagen, vilka kan vara antingen undantag till bestämmelserna, varvid bestämmelsen i fråga inte behöver tillämpas, eller andra lättnader.
Det föreslås att ett nytt kapitel fogas till försäkringsbolagen. Det innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att klassificera ett bolag som ett litet och icke-komplext bolag, klassificeringsförfarandet, upphörande av klassificering, den information som ska lämnas till Finansinspektionen och vilka proportionalitetsåtgärder små och icke-komplexa försäkringsbolag kan använda.
Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om de proportionalitetsåtgärder som kan vara föremål för en ansökan till Finansinspektionen, vilka inte har klassificerats som små och icke-komplexa bolag. Ett försäkringsbolag kan från Finansinspektionen ansökan om godkännande att använda sådana proportionalitetsåtgärder som är befogade med beaktande av arten av, omfattningen av och komplexiteten i de risker som är förknippade med bolagets affärsverksamhet.
1 §. Klassificering av försäkringsbolag som endast eller i huvudsak bedriver livförsäkringsverksamhet som små- och icke-komplexa försäkringsbolag. Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av ett försäkringsbolag som endast eller i huvudsak bedriver livförsäkringsverksamhet som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Klassificeringsförutsättningarna i paragrafen är tillämpliga endast på försäkringsbolag som endast bedriver livförsäkringsverksamhet. Dessutom är klassificeringsförutsättningarna i paragrafen tillämpliga på sådana försäkringsbolag som i huvudsak bedriver livförsäkringsverksamhet på det sätt som föreskrivs i 2 mom. i paragrafen.
Enligt paragrafens 1 mom. kan ett försäkringsbolag som endast bedriver livförsäkringsverksamhet klassificeras som litet och icke-komplext, om det under de två på varandra följande räkenskapsperioderna direkt före klassificeringen uppfyller de kriterier som föreskrivs i momentet.
Enligt 1 punkten i momentet får kapitalkravet för den ränterisk för bolaget som avses i 11 kap. 12 § 2 mom. 1 punkten uppgå till högst fem procent av bruttobeloppet av de försäkringstekniska avsättningar som avses i 10 kap.
Enligt 2 punkten i momentet ska ett litet och icke-komplext försäkringsbolags årliga tecknade bruttopremieinkomster för affärsverksamhet som bedrivits i andra EES-stater vara mindre än antingen 20 000 000 euro eller 10 procent av bolagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. Det räcker att bolaget underskrider något av dessa tröskelvärden, det vill säga att bägge tröskelvärden inte behöver underskridas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda.
Enligt 3 punkten i momentet får de försäkringstekniska avsättningarna från livförsäkringsverksamhet som avses i 10 kap. i fråga om ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext företag inte överstiga 1 000 000 000 euro.
Enligt 4 punkten i momentet får de kapitalkrav som beror på vissa i momentet specificerade risker för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag vara högst samma som 20 procent av det totala beloppet av investeringarna. I enlighet med underpunkt a i 4 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för marknadsriskmodulen som avses i 11 kap. 12 §. I marknadsriskmodulen beaktas risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av försäkringsbolagets tillgångar och skulder samt strukturell oförenlighet mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras varaktighet. I enlighet med underpunkt b i 4 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för motpartsriskmodulen som avses i 11 kap. 13 § och som gäller exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte ingår i räntemarginalrisken enligt 11 kap. 12 § 2 mom. 4 punkten. I motpartsriskmodulen beaktas möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör ett försäkringsbolags motparter och gäldenärer under de följande tolv månaderna. I enlighet med underpunkt c i 4 punkten i momentet medräknas dessutom alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.
Enligt 5 punkten i momentet får det årliga tecknade bruttopremieinkomster från återförsäkringsverksamhet för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppgå till högst 50 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 6 punkten i momentet ska ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppfylla solvenskapitalkravet.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas förutsättningarna för små och icke-komplexa försäkringsbolag enligt 1 mom. på försäkringsbolag som bedriver endast livförsäkringsverksamhet, men därtill även på försäkringsbolag som bedriver både skade- och livförsäkringsverksamhet på det sätt som föreskrivs i momentet. Försäkringsbolagslagen baserar sig på separationsprincipen och på hur möjligheten att bedriva liv- och skadeförsäkring i samma bolag har begränsats genom lag. Enligt 1 kap. 15 § i försäkringsbolagslagen får ett livförsäkringsbolag bedriva försäkringsverksamhet livförsäkring och skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring och livförsäkring. Ett försäkringsbolag som bedriver endast sådan skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring får dock dessutom samtidigt bedriva livförsäkring samt återförsäkring av livförsäkring. De förutsättningar som i denna paragraf ställs på små och icke-komplexa försäkringsbolag tillämpas på ett sådant försäkringsbolag som bedriver såväl livförsäkringsverksamhet som skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 procent av dess försäkringstekniska avsättningar brutto enligt 10 kap. och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster från skadeförsäkringsverksamhet utgör mindre än 40 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Genom paragrafens 1 och 2 mom. genomförs led a i första stycket i artikel 29a.1 i direktivet.
Enligt paragrafens 3 mom. tillämpas 1 mom. 2 och 5 punkten inte på captivebolag för försäkring. Captivebolag för försäkring försäkrar endast dess moderföretags eller samma företagsgrupps risker, varför det ansetts att eventuell gränsöverskridande försäkring eller återförsäkring inte ökar bolagets risker i den mån att det finns skäl att anses att de är små och icke-komplexa. Genom 3 mom. i paragrafen genomförs artikel 29a.1.2 till den del som det gäller de bolag som avses i paragrafen.
2 §. Klassificering av försäkringsbolag som endast eller i huvudsak bedriver skadeförsäkringsverksamhet som små- och icke-komplexa försäkringsbolag. Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av ett försäkringsbolag som endast eller i huvudsak bedriver skadeförsäkringsverksamhet som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Klassificeringsförutsättningarna i paragrafen är tillämpliga endast på försäkringsbolag som endast bedriver skadeförsäkringsverksamhet. Dessutom är klassificeringsförutsättningarna i paragrafen tillämpliga på sådana försäkringsbolag som i huvudsak bedriver skadeförsäkringsverksamhet på det sätt som föreskrivs i 2 mom. i paragrafen.
Enligt paragrafens 1 mom. kan ett försäkringsbolag som endast bedriver skadeförsäkringsverksamhet klassificeras som litet och icke-komplext, om det under de två på varandra följande räkenskapsperioderna direkt före klassificeringen uppfyller de kriterier som föreskrivs i momentet.
Enligt 1 punkten i momentet ska den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren vara mindre än 100 procent för ett bolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag. Vid beräkning av denna genomsnittliga totalkostnadsprocent beaktas med andra ord i fråga om bägge räkenskapsperioder uppgifter för den berörda räkenskapsperioden och de två åren direkt före denna räkenskapsperiod. Totalkostnaden räknas utifrån skadeförhållandet och skadeförhållandet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att tekniska riktlinjer om beräkning av totalkostnadsprocenten.
Enligt 2 punkten i momentet ska ett litet och icke-komplext försäkringsbolags årliga tecknade bruttopremieinkomster för affärsverksamhet som bedrivits i andra EES-stater vara mindre än antingen 20 000 000 euro eller 10 procent av bolagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. Det räcker att bolaget underskrider något av dessa tröskelvärden, det vill säga att bägge tröskelvärden inte behöver underskridas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda.
Enligt 3 punkten i momentet får årliga tecknade bruttopremieinkomster från skadeförsäkringsverksamhet för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag inte överstiga 100 000 000 euro.
Enligt 4 punkten i momentet får summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 enligt lagen om försäkringsklasser inte överstiga 30 procent av gruppens årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkringsverksamhet. Skadeförsäkringsklasserna 5–7 utgörs av luftfartyg, fartyg och godstransport. Skadeförsäkringsklass 11 är luftfartygsansvar, 12 är sjötrafikfartygsansvar, 14 är kredit och 15 är borgen.
Enligt 5 punkten i momentet får de kapitalkrav som beror på vissa i momentet specificerade risker för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag vara högst samma som 20 procent av det totala beloppet av investeringarna. I enlighet med underpunkt a i 5 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för marknadsriskmodulen som avses i 11 kap. 12 §, I marknadsriskmodulen beaktas risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av försäkringsbolagets tillgångar och skulder samt strukturell oförenlighet mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras varaktighet. I enlighet med underpunkt b i 5 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för motpartsriskmodulen som avses i 11 kap. 13 § och som gäller exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte ingår i räntemarginalrisken enligt 11 kap. 12 § 2 mom. 4 punkten. I motpartsriskmodulen beaktas möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör ett försäkringsbolags motparter och gäldenärer under de följande tolv månaderna. I enlighet med underpunkt c i 5 punkten i momentet medräknas dessutom alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.
Enligt 6 punkten i momentet får det årliga tecknade bruttopremieinkomster från återförsäkringsverksamhet för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppgå till högst 50 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 7 punkten i momentet ska ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppfylla solvenskapitalkravet.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas förutsättningarna för små och icke-komplexa försäkringsbolag enligt 1 mom. på försäkringsbolag som bedriver endast skadeförsäkringsverksamhet, men därtill även på försäkringsbolag som bedriver både skade- och livförsäkringsverksamhet på det sätt som föreskrivs i momentet. Försäkringsbolagslagen baserar sig på separationsprincipen och på hur möjligheten att bedriva liv- och skadeförsäkring i samma bolag har begränsats genom lag. Enligt 1 kap. 15 § i försäkringsbolagslagen får ett livförsäkringsbolag bedriva livförsäkring och skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring och livförsäkring. Ett försäkringsbolag som bedriver endast sådan skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring får dock dessutom samtidigt bedriva livförsäkring samt återförsäkring av livförsäkring. De förutsättningar som i denna paragraf ställs på små och icke-komplexa försäkringsbolag tillämpas på ett sådant försäkringsbolag som bedriver såväl livförsäkringsverksamhet som skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör under 20 procent av dess försäkringstekniska avsättningar brutto enligt 10 kap. och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster från skadeförsäkringsverksamhet utgör minst 40 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Genom paragrafens 1 och 2 mom. Genomförs led b i artikel 29a.1.1 i direktivet.
Enligt paragrafens 3 mom. tillämpas 1 mom. 2 och 6 punkten inte på captivebolag för försäkring. Captivebolag för försäkring försäkrar endast dess moderföretags eller samma företagsgrupps risker, varför det ansetts att eventuell gränsöverskridande försäkring eller återförsäkring inte ökar bolagets risker i den mån att det finns skäl att anses att de är små och icke-komplexa. Genom 3 mom. i paragrafen genomförs artikel 29a.1.2 till den del som det gäller de bolag som avses i paragrafen.
3 §. Klassificering av försäkringsbolag som bedriver både liv - och skadeförsäkringsverksamhet som små- och icke-komplexa försäkringsbolag. Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering som små och icke-komplexa försäkringsbolag av sådana försäkringsbolag som inte är försäkringsbolag enligt 1 eller 2 §, det vill säga som inte bedriver endast skade- eller livförsäkringsverksamhet eller som inte uppfyller förutsättningarna enligt 1 § 2 mom. eller 2 § 2 mom.
Enligt paragrafens 1 mom. kan ett försäkringsbolag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten brutto utgör minst 20 procent av dess totala försäkringstekniska avsättningar brutto enligt 10 kap. och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster från skadeförsäkringsverksamhet utgör minst 40 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster, klassificeras som litet och icke-komplext försäkringsbolag, om det under de två på varandra följande räkenskapsperioderna direkt före klassificeringen uppfyller förutsättningar som föreskrivs i momentet.
Enligt 1 punkten i momentet får kapitalkravet för den ränterisk för bolaget som avses i 11 kap. 12 § 2 mom. 1 punkten uppgå till högst fem procent av bruttobeloppet av de försäkringstekniska avsättningar som avses i 10 kap.
Enligt 2 punkten i momentet ska den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren vara mindre än 100 procent för ett bolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag. Vid beräkning av denna genomsnittliga totalkostnadsprocent beaktas med andra ord i fråga om bägge räkenskapsperioder uppgifter för den berörda räkenskapsperioden och de två åren direkt före denna räkenskapsperiod. Totalkostnaden räknas utifrån skadeförhållandet och skadeförhållandet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att ge tekniska riktlinjer om beräkning av totalkostnadsprocenten.
Enligt 3 punkten i momentet får de försäkringstekniska avsättningarna från livförsäkringsverksamhet som avses i 10 kap. i fråga om ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext företag inte överstiga 1 000 000 000 euro.
Enligt 4 punkten i momentet får årliga tecknade bruttopremieinkomster från skadeförsäkringsverksamhet för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag inte överstiga 100 000 000 euro.
Enligt 5 punkten i momentet ska ett litet och icke-komplext försäkringsbolags årliga tecknade bruttopremieinkomster för affärsverksamhet som bedrivits i andra EES-stater vara mindre än antingen 20 000 000 euro eller 10 procent av bolagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. Det räcker att bolaget underskrider något av dessa tröskelvärden, det vill säga att bägge tröskelvärden inte behöver underskridas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda.
Enligt 6 punkten i momentet får summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 enligt lagen om försäkringsklasser inte överstiga 30 procent av gruppens årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkringsverksamhet. Skadeförsäkringsklasserna 5–7 utgörs av luftfartyg, fartyg och godstransport. Skadeförsäkringsklass 11 är luftfartygsansvar, 12 är sjötrafikfartygsansvar, 14 är kredit och 15 är borgen.
Enligt 7 punkten i momentet får de kapitalkrav som beror på vissa i momentet specificerade risker för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag vara högst samma som 20 procent av det totala beloppet av investeringarna. I enlighet med underpunkt a i 7 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för marknadsriskmodulen som avses i 11 kap. 12 §, I marknadsriskmodulen beaktas risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av försäkringsbolagets tillgångar och skulder samt strukturell oförenlighet mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras varaktighet. I enlighet med underpunkt b i 7 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för motpartsriskmodulen som avses i 11 kap. 13 § och som gäller exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte ingår i räntemarginalrisken enligt 11 kap. 12 § 2 mom. 4 punkten. I motpartsriskmodulen beaktas möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör ett försäkringsbolags motparter och gäldenärer under de följande tolv månaderna. I enlighet med underpunkt c i 7 punkten i momentet medräknas dessutom alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.
Enligt 8 punkten i momentet får det årliga tecknade bruttopremieinkomster från återförsäkringsverksamhet för ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppgå till högst 50 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 9 punkten i momentet ska ett försäkringsbolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag uppfylla solvenskapitalkravet.
Genom paragrafens 1 och 2 mom. genomförs artikel 29a.1.1 c i direktivet.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas 1 mom. 5 och 8 punkten inte på captivebolag för försäkring. Captivebolag för försäkring försäkrar endast dess moderföretags eller samma företagsgrupps risker, varför det ansetts att eventuell gränsöverskridande försäkring eller återförsäkring inte ökar bolagets risker i den mån att det finns skäl att anses att de är små och icke-komplexa. Genom 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 29a.1.2 till den del som det gäller de bolag som avses i paragrafen.
4 §. Klassificering av captivebolag för försäkring som små och icke-komplexa försäkringsbolag. Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av ett captivebolag som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag.
Enligt paragrafen kan ett captivebolag för försäkring klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag även om det beroende på arten av dess verksamhet inte uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i 1, 2 eller 3 §, under förutsättning att det uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i denna paragraf. Captivebolaget för försäkring ska i enlighet med paragrafen under de två på varandra följande räkenskapsperioderna direkt före klassificeringen uppfylla de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen.
Enligt 1 punkten i paragrafen ska samtliga försäkrade och förmånstagare i ett captivebolag för försäkring som klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag i enlighet med underpunkt a i 1 punkten vara juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår, eller i enlighet med underpunkt b i 1 punkten fysiska personer som får omfattas av gruppens försäkringsavtal enligt underpunkt a, förutsatt att den verksamhet som gäller dessa fysiska personer fortsätter att understiga fem procent av de försäkringstekniska avsättningarna som avses i 10 kap.
Enligt punkt 2 i paragrafen får försäkringsförpliktelserna och de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna inte avse någon obligatorisk ansvarsförsäkring i fråga om captivebolag som klassificeras som ett litet och icke-komplext captivebolag för försäkring.
Genom paragrafen genomförs artikel 29a.1.3 i direktivet.
5 §. Klassificering av till sin verksamhet små försäkringsbolag som små och icke-komplexa försäkringsbolag. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av till sin verksamhet små försäkringsbolag som små och icke-komplexa försäkringsbolag. Det föreslås att regleringen om definitionen av ett lite försäkringsbolag i den gällande lagen flyttas från 1 kap. 3 b § till denna paragraf.
Bestämmelsen baserar sig på artikel 4 i Solvens II-direktivet, i vilken det fastställs i vilka situationer ett försäkringsbolag helt kan lämnas utanför direktivets räckvidd utifrån affärsverksamhetens storlek eller art. I Finland anses det fortfarande att det inte är ändamålsenligt att regleringen enligt Solvens II-direktivet inte tillämpas på ett försäkringsbolag. Således föreslås att även sådana försäkringsbolag framöver är små och icke-komplexa försäkringsbolag.
Enligt paragrafens 1 mom. är även sådana försäkringsbolag som varit små försäkringsbolag enligt den gällande lagen små och icke-komplexa försäkringsbolag. Det föreslås dock att man höjer gränserna för den årliga bruttopremieinkomsten och de försäkringstekniska avsättningar i definitionen av ett litet försäkringsbolag. Enligt artikel 4 i direktivet är det möjligt att lämna ännu större bolag än tidigare utanför räckvidden. Det föreslås att gränsen för bolagets årliga tecknade bruttopremieinkomster höjs till 15 000 000 euro per år. Dessutom föreslås att gränsen för de totala försäkringstekniska avsättningarna enligt 10 kap. för ett bolag, eller om bolaget hör till en försäkringsgrupp enligt 26 kap., för denna grupp höjs till 50 000 000 euro. För att förbättra regleringens proportionalitet motsvarar den föreslagna höjningen av den årliga bruttopremieinkomsten och totalbeloppet av de försäkringstekniska avsättningar således ändringarna av artikel 4 i Solvens II-direktivet vid översynen.
Dessutom görs små tekniska korrigeringar i de förutsättningar som överförs från 1 kap. 3 b § till denna paragraf.
De bolag som uppfyller förutsättningarna enligt denna paragraf kan tillämpa samma proportionalitetsreglering som övriga små och icke-komplexa försäkringsbolag. Enligt 1 kap. 3 b § i den gällande lagen har små försäkringsbolag haft möjlighet att låta bli att tillämpa kommissionens förordning och tekniska regleringsstandarder till den del som dessa reglerar företagsstyrningssystemet enligt 6 kap. 8–20 § och offentliggörande av uppgifter enligt 8 a kap. Detta undantag föreslås inte längre i samma omfattning för små och icke-komplexa försäkringsbolag enligt denna paragraf, men även små och icke-komplexa försäkringsbolag enligt denna paragraf kan dra nytta av proportionalitetsregleringen enligt kommissionens förordning och tekniska regleringsstandarder för små och icke-komplexa försäkringsbolag.
Om ett försäkringsbolag uppfyller förutsättningarna i såväl denna paragraf som, beroende på bolagets verksamhet, 1, 2, 3 eller 4 §, kan bolaget göra en anmälan enligt 8 § antingen utifrån bägge grunder eller endast utifrån någondera grunden. Om anmälan i en sådan situation täcker bägge grunder för klassificeringen, upphör klassificeringen först i det skede då det i 10 § 2 mom. i avsedda uteblivna fullgörandet av kraven gäller bägge grunderna. Om anmälan till Finansinspektionen dock gjorts endast utifrån en klassificeringsgrund, ska försäkringsbolaget göra en ny anmälan till Finansinspektionen, om det framöver vill klassificeras utifrån en annan grund.
6 §. Klassificering av ett försäkringsbolag som litet och icke-komplext, om det har fått koncession för mindre än två år sedan. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ett bolag får klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag, om det fått koncession för mindre än två år sedan. De krav som föreskrivs ovan i 1–5 § bedöms utifrån en tid på två räkenskapsperioder, förutom i det fallet att koncession fåtts mindre än två år tidigare.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag har fått koncession för mindre än två år sedan, ska det utifrån den senaste räkenskapsperiod som föregått klassificeringen bedömas om villkoren i 1, 2, 3, 4 eller 5 § uppfylls, eftersom verksamheten inte ännu bedrivits i två fullständiga räkenskapsperioder.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag har fått koncession för mindre än ett år sedan, ska det bedömas utifrån den verksamhetsplan för försäkringsbolaget vilken avses i 1 punkten i 2 kap. 3 § 4 mom. om villkoren i 1, 2, 3, 4 eller 5 § uppfylls. Med andra ord kan ett försäkringsbolag i en sådan situation klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag endast utifrån en verksamhetsplan, men det ska framöver de facto uppfylla förutsättningarna och om det inte uppfyller dessa inom två konsekutiva år, upphör klassificeringen på det sätt som avses nedan i 10 §.
Genom paragrafen genomförs artikel 29.a 2 i direktivet.
7 §. Försäkringsbolag som aldrig får klassificeras som små och icke-komplexa. Enligt paragrafen kan vissa försäkringsbolag aldrig klassificeras som små och icke-komplexa bolag. Även om ett bolag uppfyller förutsättningarna enligt 1, 2, 3, 4 eller 5 §, får det inte klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag, om det är ett av de i denna paragraf avsedda bolag.
Enligt 1 punkten i paragrafen kan ett bolag som använder en partiell eller fullständig intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med 11 kap. 19 § inte klassificeras som ett litet och icke-komplext företag.
Enligt 2 punkten i paragrafen kan ett bolag som är moderföretag till konglomerat som avses i 3 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat eller moderföretag till en försäkringsgrupp som avses i 26 kap. 2 § och på vilken grupptillsyn tillämpas, inte klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag. Som ett undantag till detta kan ovan nämnda bolag dock klassificeras som små och icke-komplexa bolag, om de är moderföretag till en sådan grupp, som klassificerats som ett litet och icke-komplext bolag.
Enligt 3 punkten i paragrafen kan ett bolag som är moderföretag till ett företag som avses i 26 kap. 24 § 1 punkten inte klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag. De företag som avses i paragrafen är kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut.
Enligt 4 punkten i paragrafen kan ett bolag som förvaltar en pensionsfond enligt livförsäkringsklass 7 i lagen om försäkringsklasser, om värdet på tillgångarna i den fonden överstiger 1 000 000 000 euro inte klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag.
Genom paragrafen genomförs artikel 29.a 3 i direktivet.
8 §. Försäkringsbolags anmälningar. Enligt paragrafens 1 mom. måste ett försäkringsbolag för att kunna klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag lämna en anmälan till Finansinspektionen. Försäkringsbolaget ska själv bedöma om det uppfyller de förutsättningar som i detta kapitel ställs för ett litet och icke-komplext försäkringsbolag.
Paragrafens 2 mom. innehåller föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till en anmälan. Enligt 1 punkten i momentet ska till anmälan fogas en redogörelse för att försäkringsbolaget uppfyller de klassificeringsförutsättningar som föreskrivs i kapitlet. Enligt 2 punkten i momentet ska till anmälan fogas en försäkran om att försäkringsbolaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att någon av förutsättningarna inte uppfylls under de närmaste tre åren. Enligt 3 punkten i momentet ska till anmälan dessutom fogas en redogörelse för de proportionalitetsåtgärder som försäkringsbolaget avser att tillämpa då det klassificerats som ett litet och icke-komplext bolag. I anmälan ska man rikta särskild uppmärksamhet på om man avser använda den förenkling som hänför sig till bästa skattningen eller om företaget avser använda den förenklade metoden enligt 10 kap. 10 § 5 mom. i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna vid solvensberäkning.
Genom paragrafen genomförs artikel 29b.2 i direktivet.
9 §. Klassificeringsförfarande. Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen kan motsätta sig att försäkringsbolaget inte kan klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Finansinspektionen kan motsätta sig klassificeringen endast utifrån de grunder som nämns i paragrafen.
I det inledande stycket i 1 mom. i paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen inom två månader efter mottagandet av den anmälan som avses i 8 § ska motsätta sig klassificeringen. Tidsfristen börjar från det att Finansinspektionen fått en anmälan och alla anknutna utredningar, utifrån vilka Finansinspektionen kan bedöma om förutsättningarna uppfylls.
Enligt 1 punkten i 1 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen motsätta sig klassificeringen om försäkringsbolaget inte uppfyller de förutsättningar som föreskrivits för ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Enligt 2 punkten i 1 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen motsätta sig klassificeringen om försäkringsbolaget inte uppfyller solvenskapitalkravet utan övergångsåtgärder. Enligt 3 punkten i 1 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen dessutom motsätta sig att ett försäkringsbolag klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag, om försäkringsbolagets andel av den finländska skade- och livförsäkringsmarknaden överstiger fem procent. Genom momentet genomförs artikel 29.b.3 i direktivet.
Enligt paragrafens 2 mom. klassificeras ett försäkringsbolag som ett litet och icke-komplext bolag om Finansinspektionen inte fattar ett beslut om att motsätta sig klassificeringen inom den tidsfrist som anges i 1 mom. Finansinspektionen behöver inte ge något beslut om att ett försäkringsbolag klassificeras som ett litet och icke-komplext bolag och klassificeringen träder i kraft även i det fallet att Finansinspektionen inte ger något svar på en anmälan. Klassificeringen av ett försäkringsbolag som ett litet och icke-komplext bolag börjar dagen efter att tidsfristen gått ut.
Enligt 3 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen även ge ett beslut enligt vilket försäkringsbolaget kan klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag innan den tidsfrist som anges i 1 mom. gått ut. Om Finansinspektionen ger ett sådant beslut, klassificeras försäkringsbolaget som ett litet och icke-komplext bolag från och med den dag då Finansinspektionen ger detta beslut. Genom 2 och 3 mom. i paragrafen genomförs artikel 29.b.4 i direktivet.
10 §. Upphörande av klassificering. Paragrafen innehåller bestämmelser om när klassificeringen av ett försäkringsbolag som ett litet och icke-komplext bolag upphör. Klassificeringen gäller tills vidare och upphör, om det i situationen för ett försäkringsbolag sker en sådan ändring som gör att det inte längre uppfyller de klassificeringsförutsättningar som föreskrivs i detta kapitel.
Enligt paragrafens 1 mom. ska ett försäkringsbolag utan dröjsmål informera Finansinspektionen om att det inte längre uppfyller någon av förutsättningarna enligt 1, 2, 3, 4 eller 5 §. Klassificeringen som ett litet och icke-komplext bolag upphör dock inte från och med denna tidpunkt.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om förutsättningarna kontinuerligt inte uppfylls på det sätt som avses i 1 mom. under två på varandra följande år, ska försäkringsbolaget informera Finansinspektionen om detta. Om ett försäkringsbolag inte uppfyller något eller några av dessa förutsättningar oavbrutet under två konsekutiva år, upphör klassificeringen av bolaget som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Klassificeringen upphör från och med ingången av den följande räkenskapsperioden och bolaget ska från och med denna tidpunkt tillämpa alla bestämmelser som det inte tillämpat utifrån klassificeringen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag blir ett sådant bolag som avses i 7 §, det vill säga ett bolag som inte kan klassificeras som litet och icke-komplext, ska försäkringsbolaget utan dröjsmål informera Finansinspektionen om detta. I detta fall upphör klassificeringen som ett litet och icke-komplext bolag från och med följande räkenskapsperiod.
Genom 1–3 mom. i paragrafen genomförs artikel 29.b.6 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. i enlighet med artikel 4.2 i direktivet föreskriver att om försäkringsbolaget har klassificerats som litet och icke-komplext med stöd av 5 §, ska klassificeringen med avvikelse från 2 mom. upphöra först om förutsättningarna kontinuerligt inte uppfylls under tre på varandra följande år. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om små försäkringsbolag i den gällande lagen.
11 §. Proportionalitetsåtgärder för små och icke-komplexa försäkringsbolag. Paragrafens 1 mom. innehåller för det första en definition av ett litet och icke-komplext försäkringsbolag i enlighet med artikel 13.10 a i direktivet. För tydlighetens skull föreslås det med andra ord att bestämmelser utfärdas om att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag uppfyller de förutsättningar som avses i 1, 2, 3, 4 eller 5 § och att det klassificerats enligt 9 §. Dessutom föreslås att bestämmelser utfärdas om vilka proportionalitetsåtgärder som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag kan använda utifrån klassificeringen. I princip får ett litet och icke-komplext försäkringsbolag själv bestämma vilka bestämmelser om proportionalitetsåtgärder som det använder.
Proportionalitetsåtgärderna föreskrivs i följande bestämmelser i lagen:
- 6 kap. 8 § 5 mom., som innehåller bestämmelser om glesare tidsfrister för bedömning av de skriftliga verksamhetsprinciperna för företagsstyrningssystemet.
- 6 kap. 9 a § 2 mom., som innehåller bestämmelser om undantaget till bestämmelsen om centrala uppgifters oberoende.
- 6 kap. 10 b § 5 mom., enligt vilket ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte behöver utarbeta någon plan om hanteringen av likviditetsrisker.
- 6 kap. 12 § 6 mom., enligt vilket Finansinspektionen inte kan kräva att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska göra tilläggsbedömningar om makrotillsy i sina risk- och solvensbedömningar.
- 6 kap. 12 a § 6 mom., enligt vilket ett litet och icke-komplext försäkringsbolag kan göra risk- och solvensbedömningen vart annat år och utan dröjsmål, om bolagets riskprofil ändrats avsevärt, såvida Finansinspektionen inte bedömer att bedömningen ska göras oftare utifrån de särskilda omständigheterna.
- 6 kap. 12 c § 4 mom., enligt vilket ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte behöver utarbeta någon bedömning av klimatförändringsscenarier.
- 7 kap. 8 a § 3 mom., enligt vilket revisorn i ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte behöver granska balansräkningen som ingår i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning.
- 8 a kap. 5 § 4 mom., enligt vilket ett litet och icke-komplext försäkringsbolag kan offentliggöra hela den del av lägesrapporten om solvens och finansiell ställning vilken är avsedd för yrkesverksamma på marknaderna med glesare mellanrum.
- 10 kap. 10 § 6 mom., enligt vilket små och icke-komplexa försäkringsbolag kan använda en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte anses väsentliga.
- 25 kap. 3 a § 3 mom., i vilket det föreskrivs att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska lämna in en regelbunden tillsynsrapport högst vart tredje år. Genom ett beslut av Finansinspektionen är det möjligt att förlänga tiden upp till fem år.
Dessutom kan ett försäkringsbolag tillämpa alla proportionalitetsåtgärder som enligt kommissionens delegerade akter som utfärdats med stöd av Solvens II-direktivet uttryckligen är tillåtna för ett litet och icke-komplext försäkringsbolag.
Genom momentet genomförs artikel 29c.1 i direktivet.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om ett undantag till 1 mom. enligt vilket Finansinspektionen kan besluta att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte får använda någon av de i 1 mom. avsedda proportionalitetsåtgärderna, om Finansinspektionen hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för försäkringsbolaget. Momentet innehåller en uttömmande förteckning över de situationer utifrån vilka Finansinspektionen kan får allvarliga farhågor.
Enligt 1 punkten i momentet anses allvarliga farhågor utgöras av att försäkringsbolaget underskrider solvenskapitalkravet utan övergångsåtgärder eller att det finns en risk för att försäkringsbolaget underskrider kravet under de följande tre månaderna. Fullgörande av solvenskapitalkravet är även en förutsättning för klassificering, det vill säga att om ett försäkringsbolag inte uppfyller solvenskapitalkravet, uppfyller det inte förutsättningarna för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag. Om försäkringsbolaget dock uppfyllt kapitalkravet vid klassificeringstidpunkten och under de två föregående räkenskapsperioderna, har det varit möjligt att klassificera försäkringsbolaget som ett litet och icke-komplext bolag. Om försäkringsbolaget efter klassificeringen inte uppfyller klassificeringsförutsättningarna, upphör klassificeringen i enlighet med 10 § först då bolaget inte uppfyllt förutsättningarna oavbrutet i två konsekutiva år. Med andra ord upphör inte klassificeringen i en situation där ett försäkringsbolag inte uppfyller solvenskapitalkravet. Utifrån detta moment kan Finansinspektionen med andra ord förbjuda användningen av en proportionalitetsåtgärd i en situation där solvenskapitalkravet inte uppfylls efter klassificeringen, men klassificeringen inte ännu upphört. Dessutom kan det handla om en situation där Finansinspektionen på befogade grunder anser att det finns en risk för att bolaget inte uppfyller solvenskapitalkravet under de följande tre månaderna.
Enligt 2 punkten i momentet kan allvarliga farhågor uppstå även i det fallet att försäkringsbolagets styrningssystem är ineffektivt. Om ett försäkringsbolags styrningssystem är ineffektivt, bryter försäkringsbolaget mot kravet enligt 6 kap. 8 § om att ett försäkringsbolag ska ha ett tillräckligt styrningssystem i förhållande till affärsverksamhetens art och omfattning. Således kan Finansinspektionen ingripa i ett ineffektivt styrningssystem genom att utöva sina tillsynsbefogenheter. Genom denna bestämmelse preciseras med andra ord endast dessa befogenheter genom att uttryckligen konstatera att det i en sådan situation även är möjligt att vägra att ett litet och icke-komplext bolag använder någon proportionalitetsåtgärd.
Enligt 3 punkten i momentet kan allvarliga farhågor dessutom uppstå om det har inträffat väsentliga förändringar i försäkringsbolagets riskprofil, som kan leda till att försäkringsbolaget inte i fortsättningen uppfyller förutsättningarna för ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.
Genom 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 29c.2 i direktivet.
12 §. Information som ska lämnas till Finansinspektionen. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken information ett försäkringsbolag som klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska ge till Finansinspektionen.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inom ett år från klassificeringen lämna Finansinspektionen information om de proportionalitetsåtgärder som bolaget använder.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om ett litet och icke-komplext försäkringsbolag avser ändra de proportionalitetsåtgärder det använder, ska det utan dröjsmål informera Finansinspektionen även om detta. Genom paragrafen genomförs artikel 29a.1 i direktivet.
13 §. Ansökan om proportionalitetsåtgärder. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att ett försäkringsbolag från Finansinspektionen kan ansöka om godkännande att använda vissa proportionalitetsåtgärder, som förenklar tillämpningen av regleringen. Möjligheten att ansöka om lättnad i fråga om tillämpningen av regleringen gäller sådana bolag som inte är små och icke-komplexa försäkringsbolag.
Enligt 1 mom. i paragrafen kan ett försäkringsbolag som klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte ansöka om godkännande av Finansinspektionen för att använda proportionalitetsåtgärder.
Ett försäkringsbolag kan från Finansinspektionen ansöka om godkännande att tillämpa följande proportionalitetsåtgärder:
- 6 kap. 8 § 5 mom., som innehåller bestämmelser om glesare tidsfrister för bedömning av de skriftliga verksamhetsprinciperna för företagsstyrningssystemet.
- 6 kap. 9 a § 2 mom., som innehåller bestämmelser om undantaget till bestämmelsen om centrala uppgifters oberoende.
- 6 kap. 10 b § 5 mom., enligt vilket ett bolag utifrån Finansinspektionens godkännande inte behöver utarbeta någon plan om hanteringen av likviditetsrisker.
- 6 kap. 12 § 6 mom., enligt vilket ett bolag utifrån Finansinspektionens godkännande inte behöver göra tilläggsbedömaningar om makrotillsyn i sin risk- och solvensbedömning.
- 6 kap. 12 a § 6 mom., i vilket det föreskrivs att ett bolag utifrån ett godkännande av Finansinspektionen kan göra risk- och solvensbedömningen vart annat år och utan dröjsmål om bolagets riskprofil förändrats avsevärt.
- 10 kap. 10 § 6 mom., enligt vilket ett bolag utifrån ett godkännande av Finansinspektionen kan använda en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte anses väsentliga.
- 25 kap. 3 a § 4 mom., i vilket det föreskrivs att om Finansinspektionen krävt att försäkringsbolagen ska lämna in en regelbunden tillsynsrapport oftare än med tre års mellanrum, får bolaget utifrån ett godkännande av Finansinspektionen överlämna en rapport med tre års mellanrum.
Dessutom kan ett försäkringsbolag från Finansinspektionen ansöka om godkännande att tillämpa de proportionalitetsåtgärder som föreskrivits i de delegerade akter som kommissionen antagit med stöd av Solvens II-direktivet.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om innehållet i ansökan. Enligt 1 mom. i mom. ska till ansökan fogas en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som bolaget vill använda samt en redogörelse för hur tillämpningen av dem är motiverat med hänsyn till arten, det vill säga naturen och komplexiteten, och omfattningen av riskerna i bolagets affärsverksamhet. Avdelning XVI i del I i kommissionens förordning innehåller närmare bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att Finansinspektionen ska kunna ge godkännande till tillämpning av proportionalitetsåtgärd. Redan i ansökningsskedet ska man beakta dessa förutsättningar på så sätt att Finansinspektionen utifrån de uppgifter som getts i ansökan ska ha möjlighet att bedöma om försäkringsbolaget uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i kommissionens förordning. Enligt 2 punkten i momentet ska till ansökan fogas en redogörelse av all annan väsentlig information om försäkringsbolagets riskprofil. Enligt 3 punkten i momentet ska till ansökan fogas en försäkran om att försäkringsbolaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle inverka på bolagets riskprofil under de närmaste tre åren.
Genom paragrafen genomförs artikel 29d.1 i direktivet.
14 §. Finansinspektionens godkännande. Paragrafen innehåller bestämmelser om godkännande av Finansinspektionen utifrån en ansökan om användning av proportionalitetsåtgärder av försäkringsbolaget.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen inom två månader efter att försäkringsbolagets ansökan och alla redogörelse enligt 13 § har anhängiggjorts besluta huruvida den godkänner eller avslår ansökan. Finansinspektionen kan godkänna en ansökan helt eller delvis. Detta innebär att Finansinspektionen kan godkänna användningen av de proportionalitetsåtgärder som ett försäkringsbolag ansökt om i sin helhet eller endast delvis eller avslå ansökan i sin helhet. I beslutet ska bolaget ges en redogörelse för de bestämmelser om proportionalitetsåtgärder, vars tillämpning Finansinspektionen godkänner. Dessutom kan Finansinspektionen godkänna en ansökan med vissa villkor, som ska inkluderas i beslutet. Om Finansinspektionen förkastar hela ansökan eller en del av ansökan, det vill säga att den inte godkänner att vissa bestämmelser om proportionalitetsåtgärder tillämpas, ska Finansinspektionen i sitt beslut motivera varför det inte är motiverat att tillämpa proportionalitetsåtgärder enligt bolagets ansökan med beaktande av bolagets riskprofil. Genom 1 mom. i paragrafen genomförs artikel 29.d 2 i direktivet.
Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen begära ytterligare utredning av försäkringsbolaget, om det behövs för bedömningen av ansökan. Om Finansinspektionen begär en ytterligare utredning, avbryts handläggningstiden för ansökan enligt 1 mom. i paragrafen fram till dess att försäkringsbolaget svarar på begäran om utredning. Om Finansinspektionen ännu efter den första begäran om utredning behöver en ytterligare utredning, avbryts inte längre den handläggningstid som beviljats för ansökan under tiden för dessa begäranden om ytterligare utredningar. Genom 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 29d.3 i direktivet.
Enligt paragrafens 3 mom. kan Finansinspektionen besluta att ett godkännande som det gett tidigare ändras eller återkallas, om försäkringsbolagets riskprofil ändrats. Beslutet ska innehålla en motivering till varför det är befogat att ändra eller återkalla beslutet med beaktande av bolagets förändrade riskprofil. Genom 3 mom. i paragrafen genomförs artikel 29d.5 i direktivet.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om försäkringsbolaget efter att det erhållit ett godkännande att tillämpa proportionalitetsåtgärder, slutar tillämpa en, flera eller alla proportionalitetsåtgärder, ska det meddela Finansinspektionen om detta. Genom 4 mom. i paragrafen genomförs artikel 29a.2 i direktivet.
Det föreslås att 5 mom. i paragrafen innehåller en informativ hänvisning till kommissionens förordning, som även innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ett samtycke av Finansinspektionen.
3 kap.Bedrivande av direkt försäkring utomlands
11 §. Anmälan om ändring av upplysningar. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Det innehåller bestämmelser om anmälningsskyldigheten om det sker en förändring av den verksamhet som försäkringsbolaget bedriver med stöd av rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Ett försäkringsbolag ska göra en anmälan till Finansinspektionen, om affärsverksamheten ändras på ett sätt som väsentligt påverkar bolagets riskprofil eller försäkringsverksamhet i en eller flera EES-stater, där försäkringsbolaget bedriver affärsverksamhet utifrån rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Finansinspektionen ska vidare underrätta detta till de myndigheter som ansvarar för försäkringstillsynen i staterna i fråga. Genom momentet genomförs artikel 149.2 i direktivet.
6 kap.Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar
4 §. Styrelseledamöternas behörighet. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar innehållsmässigt den gällande lagen.
Det föreslås att 3 mom. i den gällande paragrafen delas upp i två delar, i 3 och 4 mom. I paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om att en styrelseledamot ska vara väl ansedd. Enligt den gällande lagen ska en styrelseledamot vara väl ansedd, men i lagen preciseras inte vad som avses med väl ansedd. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras på så sätt att det även innehåller bestämmelser om vad som avses med väl ansedd. Väl ansedd är den som inte genom en lagakraftvunnen dom under de senaste tio åren har dömts till fängelsestraff eller under de senaste tre åren har dömts till bötesstraff för ett brott som kan anses visa att han eller hon är uppenbart olämplig för uppdraget som ledamot i ett försäkringsbolags styrelse. Tidsfristerna räknas utifrån det att en ansökan om koncession enligt 2 kap. 3 § lämnats in, en anmälan om ändring av en styrelseledamot enligt denna paragraf lämnats in eller från tidpunkten från en granskning som Finansinspektionen gjort i övrigt bakåt i tiden fram till den tidpunkt då en eventuell dom vunnit laga kraft. Om domen inte ännu vunnit laga kraft, görs granskningen bakåt i tiden fram till den tidpunkt då domen getts. En dom ska dateras och i bestämmelsen avses med den tidpunkt då en dom getts denna datering.
Sådana brott som kan anses visa att en person är uppenbart olämplig för en uppgift är åtminstone brott som gäller penningtvätt och finansiering av terrorism. Sådana brott är åtminstone finansiering av en terrorist enligt 34 a kap. 5 a § i strafflagen, finansiering av terroristgrupp enligt 5 b § och penningtvättsbrott enligt 32 kap. i strafflagen. Även andra brott än brott som gäller penningtvätt eller finansiering av terrorism och som kan anses visa att en person är uppenbart olämplig för uppdraget, kan leda till att en person inte längre kan anses vara väl ansedd. Gärningarna och försummelserna bedöms som helhet.
Med stöd av momentet riktas uppmärksamhet i princip endast på lagakraftvunna domar. Även om en person inte dömts med en lagakraftvunnen dom, är det med stöd av momentet i undantagsfall även utan någon lagakraftvunnen dom eller utifrån andra vägande omständigheter, med beaktande av förhållandena i fallet, dock möjligt att anse en person är uppenbart olämplig att sköta en uppgift. Om det handlar om en dom som inte ännu vunnit laga kraft, ska man i helhetsbedömningen beakta personens tidigare förfarande, de förhållanden som lett till domen och andra omständigheter som påverkar ärendet.
Dessutom kan en person dock inte anses vara väl ansedd, om han eller hon på annat sätt via en tidigare dom visat sig vara uppenbarligen olämplig. Vid bedömningen av en persons olämplighet ska en helhetsbedömning göras. Olämplighet kan påvisas av personens förfarande utomlands, om till exempel en utländsk myndighet ansett att personen är olämplig eller om personen har kopplingar till händelser inom grå ekonomi eller ekonomisk brottslighet eller organiserad brottslighet. Även till exempel att personen meddelats en påföljdsavgift enligt lagen om Finansinspektionen på grund av en synnerligen allvarlig överträdelse eller försummelse kan påvisa att personen är uppenbart olämplig. På grund av dessa orsaker ska man från fall till fall bedöma graden av olämplighet och om personen på lång sikt kan anses vara olämplig för uppgiften.
Finansinspektionen har till uppgift att bedöma om ett eller flera brott eller ett annat förfarande i övrigt utifrån en helhetsbedömning visar att personen, med beaktande av de omständigheter som påverkar ärendet, är uppenbart olämplig för uppdraget som styrelseledamot i ett försäkringsbolag. En enskild ringa gärning eller försummelse leder inte till att personen inte kan anses vara väl ansedd, men om de ringa gärningarna eller försummelserna upprepas, kan de leda till att personen inte längre anses vara väl ansedd. Bedömningen av om en person är väl ansedd ska göras uttryckligen med tanke på skötseln av uppgifterna.
Genom ändringen av 3 mom. i paragrafen genomförs tredje stycket i artikel 40.2 i direktivet.
Regleringen kring en styrelseledamots yrkesskicklighet och yrkeserfarenhet och styrelsens allmänna kännedom om försäkringsverksamhet flyttas med oförändrat innehåll till paragrafens 4 mom.
Paragrafens 4 mom. överförs till att bli nya 5 mom. med oförändrat innehåll, dock på så sätt att hänvisningarna till de nya momenten i denna paragraf fogas till det.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen kan kräva att ett försäkringsbolag avlägsnar en person från ett uppdrag som styrelseledamot, om denna ledamot inte längre uppfyller behörighetskraven för en styrelseledamot. Genom 6 mom. i paragrafen genomförs artikel 42.4 i direktivet till den del som den gäller styrelser.
Paragrafens 5 mom. övergår till att bli nya 7 mom. Till paragrafens 7 mom. fogas en hänvisning till nya 6 mom., som är tillämplig även på en ledamot i en försäkringsholdingsammanslutnings styrelse.
Det föreslås att gällande 6 mom. överförs med oförändrat innehåll för att bli nya 8 mom.
5 §. Bestämmelser som ska tillämpas på verkställande direktören och dennes ställföreträdare. Det föreslås att en hänvisning till 4 § 5 mom. fogas till paragrafens 1 mom., eftersom gällande 4 mom. övergår till att bli 5 mom., då 3 mom. föreslås att delas upp till 3 och 4 mom. Det föreslås dessutom att en ny hänvisning fogas till 4 § 6 mom., enligt vilken Finansinspektionen kan kräva att ett försäkringsbolag avlägsnar en person från ett uppdrag som styrelseledamot, om denna ledamot inte längre uppfyller behörighetskraven för en styrelseledamot. Det motsvarande gäller även för verkställande direktören och dennes ställföreträdare, det vill säga att Finansinspektionen kan kräva att ett försäkringsbolag byter verkställande direktören eller dennes ställföreträdare, om verkställande direktören eller dennes ställföreträdare inte längre uppfyller behörighetskraven. Genom hänvisningen genomförs artikel 42.4 i direktivet i fråga om en verkställande direktör och dennes ställföreträdare.
8 §. Allmänna krav på företagsstyrningen. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att man från det slopar kravet på att inkludera principerna för grunderna för att tillämpa volatilitetsjustering i verksamhetsprinciperna och till det fogar ett omnämnande om beaktande av volatilitetsjustering i verksamhetsprinciperna. Genom den föreslagna ändringen genomförs ändringen av tredje stycket i artikel 44.2 a i direktivet.
Det förslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket man i anslutning till den i 3 mom. avsedda bedömningen av företagsstyrningssystemet ska bedöma försäkringsbolagets ledning med avseende på ändamålsenligheten i dess sammansättning, funktionalitet och förvaltning. Genom bestämmelsen preciseras vad som i samband med bedömningen av företagsstyrningssystem åtminstone ska beaktas till den del som bolagets styrelse bedöms. Enligt artikel 41.1 i Solvens II-direktivet ska denna bedömning utarbetas med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten för de risker som är förknippade med försäkringsbolagets affärsverksamhet. I enlighet med proportionalitetsprincipen föreskrivs i paragrafens 1 mom. att företagsstyrningssystemet ska vara tillräckligt sett till arten och omfattningen av bolagets affärsverksamhet. Det föreslås inte att bestämmelsen om proportionalitetsprincipen fogas till detta moment, eftersom den allmänna bestämmelsen om proportionalitetsprincipen i 1 mom. redan täcker bedömningen av hela företagsstyrningssystemet och även av detta. Genom momentet genomförs tillägget i artikel 41.1 i direktivet till den del som det gäller bedömning av bolagets ledning.
Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket små och icke-komplexa försäkringsbolag kan göra bedömningen av de skriftliga verksamhetsprinciperna enligt 3 mom. mer sällan än en gång per år, dock minst vart femte år. Undantaget gäller bedömningen av skriftliga verksamhetsprinciper enligt 3 mom. och små och icke-komplexa försäkringsbolag ska fortfarande göra en bedömning av företagsstyrningssystemet årligen. Finansinspektionen har dock möjlighet att ålägga även ett försäkringsbolag som klassificerats som ett litet och icke-komplext bolag att bedöma de skriftliga verksamhetsprinciperna oftare än med fem års mellanrum, om Finansinspektionen har ett motiverat skäl till det utifrån försäkringsbolagets särskilda omständigheter. Genom momentet genomförs det tillägg som gjorts i artikel 41.3 i direktivet.
Det föreslås att 4 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till 6 mom. och att 5 mom. blir 7 mom.
8 a §. Principerna för styrelsens mångfald. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om en skyldighet att utarbeta principer för att främja mångfald i styrelsen. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att ge anvisningen av begreppet mångfald, varför lagen inte preciseras till denna del. Det är möjligt att foga dessa principer till en del av de verksamhetsprinciper som avses i 8 §. För att balansera könsfördelningen i försäkringsbolagens styrelse, åläggs bolagen därtill att fastställa kvantitativa mål i sina verksamhetsprinciper avseende en jämlikare könsrepresentation bland styrelseledamöterna. Genom paragrafen genomförs artikel 41.1 i direktivet till den del som den gäller verksamhetsprincipen avseende mångfald i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen.
9 §. Funktioner som förutsätter särskild behörighet. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att det innehåller bestämmelser om innehållet i kravet på att de personer som ansvarar för bolagets centrala funktioner ska vara väl ansedda. Regleringen motsvarar vad som föreslagits i fråga om en styrelseledamot, den verkställande direktören och en ställföreträdare för honom eller henne, och till denna del hänvisas det till motiveringarna till 4 § 3 mom. I Solvens II-direktivet förutsätts inte att man preciserar vad som anses med väl ansedd i fråga om personer som ansvarar för de centrala funktionerna. Eftersom även de personer som svarar för centrala funktioner ska vara väl ansedda även enligt direktivet, är det motiverat att precisera regleringen på motsvarande sätt som för styrelseledamöter.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras på så sätt att man i den anmälan som ska göras till Finansinspektionen ska tillställa en utredning om att en person som svarar för en central funktion uppfyller de krav som anges i 1 eller 2 mom. I denna punkt i den gällande lagen finns det en hänvisning till lämplighet och tillförlitlighet, vilket i praktiken betyder samma sak, det vill säga krav enligt 1 och 2 mom. Begreppet lämplighet och tillförlitlighet används dock inte på andra ställen i försäkringsbolagslagen, varför ändringen föreslås för att göra lagen mer enhetlig och tydlig.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen kan kräva att ett försäkringsbolag avlägsnar en person som en person som svarar för en central funktion, om denna person inte längre uppfyller behörighetskraven. Genom 4 mom. i paragrafen genomförs artikel 42.4 i direktivet för personer som svarar för centrala funktioner.
Paragrafens 4 mom. överförs till att bli nya 5 mom. med oförändrat innehåll.
9 a §. Centrala funktioners oberoende. Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om oberoendet för riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
Enligt paragrafens 1 mom. ska ett försäkringsbolags riskhanteringsfunktion, funktion för regelefterlevnad, internrevisionsfunktion och aktuariefunktion utföras på ett oberoende sätt i förhållande till varandra för att undvika intressekonflikter. Dessutom får de personer som svarar för de aktuella funktionerna inte sköta andra centrala uppgifter i bolaget, såsom att svara för en annan funktion eller höra till bolagets ledning. Den gällande lagen innehåller inte någon motsvarande uttrycklig bestämmelse, även om det finns bestämmelser om att riskhanteringen ska vara oberoende av risktagande funktioner och att den interna granskningen ska vara oberoende av den operativa verksamheten i de berörda paragraferna.
Enligt föreslagna 2 mom. i paragrafen är det dock möjligt att avvika från vad som föreskrivs i 1 mom., om försäkringsbolaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext bolag eller om bolaget i enlighet med 2 a kap. 14 § fått tillstånd av Finansinspektionen att avvika från vad som föreskrivs i 1 mom. I ett sådant bolag kan de personer som svarar för riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen eller funktionen för regelefterlevnad även svara för en annan central funktion, förutom internrevisionen. Dessa personer kan dessutom sköta även vilken annan uppgift som helst eller höra till bolagets ledning. En förutsättning för att en person ska kunna sköta flera ovan nämnda uppgifter är att eventuella intressekonflikter hanteras på lämpligt sätt och att sammanslagning av uppgifterna eller en kombination av en uppgift med medlemskap i ledningen inte äventyrar personens förmåga att sköta sina uppgifter. Enligt 11 § i kapitlet ska ett försäkringsbolags riskhanteringsfunktion vara oberoende av risktagningsfunktionerna. Denna bestämmelse gäller även samtidigt tillsammans med det undantag som föreslagits i fråga om detta moment och ett undantag kan beviljas endast i det fallet att riskhanteringsfunktionen utifrån en helhetsbedömning bibehåller sitt oberoende gentemot risktagningsfunktionerna.
En annan person än den person som svarar för riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen, funktionen för regelefterlevnad eller en annan central funktion ska dock alltid utses som den person som svarar för den interna granskningen. Dessutom kan den person som svarar för den interna granskningen inte höra till bolagets ledning. Enligt 15 § i detta kapitel i den gällande lagen ska den interna revisions vara oberoende av den operativa verksamheten, vilket bland annat inneburit att personer som arbetat med den interna revisionen inte fått sköta centrala uppgifter i andra funktioner.
Genom paragrafen genomförs artikel 41.2 a i direktivet.
10 §. Riskhantering. Det föreslås att 3 mom. 7 punkten i paragrafen ändras på så sätt att man till den fogar en hänvisning till cybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 (cybersäkerhetsakten). Genom den föreslagna ändringen genomförs ändringen av artikel 44.2 i direktivet.
Det föreslås att ordet ”och” fogas till 3 mom. 9 punkten i paragrafen.
Det föreslås att innehållet i 3 mom. 10 punkten i den gällande paragrafen överförs till nya 10 b §. Det föreslås att hantering av hållbarhetsrisker fogas till 3 mom. 10 punkten i paragrafen. Hanteringen av hållbarhetsrisker omfattar att identifiera, mäta och bevaka dessa risker. I bedömningen och hanteringen av hållbarhetsrisker ska man beakta det korta, medellånga och långa tidsperspektivet. Det finns närmare bestämmelser om hanteringen av hållbarhetsrisker i föreslagna nya 10 a § i kapitlet. Genom punkten genomförs sjätte stycket i artikel 44.2 i direktivet.
Det föreslås att underpunkt a i 4 mom. 2 punkten i paragrafen ändras på så sätt att man stryker omnämnandet om de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av avsatta tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel. Genom ändringen genomförs ändringen av i artikel 44.2a.1.b.i i direktivet.
Det föreslås att underpunkt c i 4 mom. 2 punkten i paragrafen upphävs. Ändringen motsvarar led b i det första stycket i artikel 44.2 a, i vilket led iii har upphävts.
Det föreslås att underpunkterna a och b i 4 mom. 3 punkten i paragrafen upphävs. Ändringen motsvarar led b i det första stycket i artikel 44.2 a, i vilken leden i och ii har upphävts.
Det föreslås att 3 punkten i momentet ändras på så sätt att i fall ett bolag använder volatilitetsjustering enligt 10 kap. 8 a §, ska bolaget bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasmedlen är för förändringar i de ekonomiska förhållandena som skulle påverka den riskkorrigerade spread som använts vid beräkningen av volatilitetsjusteringen. Med riskkorrigerad spread avses den riskorrigerade spread som används i beräkningen av volatilitetsjustering och som regleras mer ingående med stöd av 10 kap. 15 § (riskkorrigerad spread enligt artikel 77d.3). Genom ändringen genomförs ändringen av led c i första stycket i artikel 44.2 a i direktivet. Volatilitetsjustering enligt artikel 77 d i direktivet har beskrivits mer ingående i specialmotiveringen till 10 kap. 8 a §.
10 a §. Hantering av hållbarhetsrisker. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om hantering av hållbarhetsrisker. Enligt paragrafens 1 mom. ska försäkringsbolaget i syfte att hantera de finansiella risker som beror på hållbarhetsriskerna utarbeta en plan för hantering av hållbarhetsrisker, som är tillräcklig med tanke på arten och omfattningen av de hållbarhetsrisker som bolagets affärsverksamhet exponeras för. Det förutsätts inte att planen är en separat handling, utan försäkringsbolaget kan besluta att inkludera de element som ingår i planen till exempel i risk- och solvensbedömningen. Hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer definieras i 1 kap. 3 a §. När planen utarbetas ska man dock som hållbarhetsrisker, utöver de risker som avses i 1 kap. 3 a §, sådana ekonomiska risker som beror på anpassning och redigering utifrån regleringen kring hållbarhetsfaktorer, såväl på EU-nivå som på nationell nivå. I planen ska man dessutom beakta sådana finansiella risker som beror på regleringsmål som gäller hållbarhetsfaktorer. Uppmärksamhet ska riktas på de mål som styrkts i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119, det vill säga den europeiska klimatlagen. Bestämmelsen begränsar sig dock inte endast till dessa och även den nationella lagstiftningen om hållbarhetsfaktorer och de ekonomiska risker som beror på dessa ska inkluderas i planen. Den nationella regleringen kring hållbarhetsfaktorer och de nationella målen för hållbarhetsfaktorerna kan vara mer ambitiösa än EU-regleringen.
Enligt paragrafens 2 mom. ska försäkringsbolaget, när det beslutar om de åtgärder och kvantifierbara mål som avses i 1 mom., beakta de senaste rapporterna från det i artikel 3 i den europeiska klimatlagen avsedda europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och de åtgärder det föreskriver, särskilt när det gäller uppnåendet av unionens klimatmål.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om att planen för hantering av hållbarhetsrisker och övergångsplaner som gäller stävjande av klimatförändringens måste vara konsekventa. I enlighet med 7 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i bokföringslagen ska försäkringsbolag på vilka bestämmelserna om hållbarhetsrapportering tillämpas rapportera sina övergångsplaner i anknytning till stävjande av klimatförändringen. Skyldigheten till hållbarhetsrapportering förutsätter inte att en övergångsplan utarbetas, utan utifrån den ska man avge rapporter om övergångsplaner som ska utarbetas antingen utifrån en skyldighet som ingår i lagstiftningen eller frivilligt. Planen för hanteringen av hållbarhetsrisker enligt denna paragraf är inte en övergångsplan som gäller stävjande av klimatförändringen, eftersom huvudvikten i planen för hanteringen av hållbarhetsrisker ligger på solvensrisker. De mål och åtgärder som ingår i övergångsplanerna är dock väsentliga i planeringen av hanteringen av hållbarhetsrisker och vice versa, eftersom de risker som orsakas av övergången ska beaktas i riskhanteringen. Om ett försäkringsbolag utarbetar en övergångsplan som gäller stävjande av klimatförändringen, ska den vara konsekvent med den plan för hantering av hållbarhetsrisker som avses i denna paragraf.
I 3 mom. föreskrivs dessutom att samtliga uppgifter som försäkringsbolaget offentliggjort i anknytning till hållbarhetsfaktorer, inbegripet uppgifter om målen, åtaganden och strategiska beslut, ska vara konsekventa med innehållet i planen för hantering av hållbarhetsrisker och de metoder och förmodanden som ligger till grund för den.
Genom 1–3 mom. i paragrafen genomförs artikel 44.2 b i direktivet.
Enligt paragrafens 4 mom. ska försäkringsbolaget årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i planen för hantering av hållbarhetsrisker. Genom momentet genomförs artikel 44.2 d.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs att försäkringsbolag som omfattas av planen för ett företag med ägarintresse, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag och grupptillsyn enligt 26 kap. befrias från skyldigheten att utarbeta en plan på bolagsnivå. Genom momentet genomförs artikel 44.2 e i direktivet.
10 b §. Hantering av likviditetsrisker. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller närmare bestämmelser om hantering av likviditetsrisker.
Enligt paragrafens 1 mom. ska försäkringsbolaget ha tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning. Även eventuella stressade förhållanden ska beaktas i likviditeten. Redan enligt den gällande regleringen ska likviditetsrisken ha beaktats som en del av försäkringsbolagets riskhantering. Framöver föreskrivs hanteringen av likviditetsrisken dock närmare i denna paragraf. Genom momentet genomförs artikel 144a.1 i direktivet.
Enligt paragrafens 2 mom. ska försäkringsbolaget utarbeta en plan för likviditetsriskhantering och hålla den uppdaterad. För att utarbeta planen ska bolaget analysera sin likviditet på kort sikt och göra en provning av inkommande och avgående kassaflöden i anknytning till bolagets tillgångar och skulder.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan kräva att försäkringsbolaget i sin plan för likviditetsrisker täcker även ett medellångt och ett långt tidsperspektiv som en del av makrotillsynsåtgärderna.
I paragrafens 4 mom. preciseras försäkringsbolagets skyldigheter i anknytning till likviditetsrisken på så sätt att försäkringsbolaget ska utveckla och uppdatera en uppsättning likviditetsriskindikatorer. Syftet med dessa indikatorer är att identifiera, följa och hantera likviditetsstressituationer.
Genom 2–4 mom. i paragrafen genomförs artikel 144a.2 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om ett undantag för små och icke-komplexa försäkringsbolag att utarbeta en plan för hantering av likviditetsrisker. Dessutom kan andra än små och icke-komplexa försäkringsbolag ansöka om godkännande enligt 2 a kap. 14 § hos Finansinspektionen för att inte behöva utarbeta någon sådan plan. Genom momentet genomförs artikel 144a.4 i direktivet.
Bestämmelsen om inkommande och utgående kassaflöden i anknytning till matchningsjustering eller volatilitetsjustering i 10 § 3 mom. 10 punkten i detta kapitel i den gällande lagen överförs till 6 mom. Till bestämmelsen fogas dessutom en skyldighet att särskilt bedöma om det är möjligt att likviditetsbegränsningar som är motstridiga med användningen av volatilitetsjustering uppkommer. Bolaget kan slå samman prognosen och bedömningen med sin plan för hantering av likviditetsrisker. Om försäkringsbolaget inte behöver utarbeta en plan för hanteringen av likviditetsrisker på grund av att det är ett litet och icke-komplext bolag eller för att det fått tillstånd av Finansinspektionen att inte utarbeta en sådan plan, tillämpas dock fortfarande de skyldigheter som avses i momentet på bolaget. Momentet motsvarar fjärde stycket i artikel 44.2 i Solvens II-direktivet och genom det genomförs femte stycket i denna artikel.
12 §. Innehållet i en risk- och solvensbedömning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att de nya punkterna 4–7 fogas till det. Momentets 4 punkt innehåller bestämmelser om skyldigheten för ett bolag att utarbeta en risk- och solvensbedömning bolagets affärsverksamhet och strategi för affärsverksamheten avseende den makroekonomiska situationen och den potentiella makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna. Bedömningen ska göras med beaktande av arten på de risker som hänför sig till bolaget och verksamhets art och omfattning. Genom punkten genomförs led d i andra stycket i artikel 45.1 i direktivet och led i 1 b till den del som den gäller proportionaliteten i bedömningen.
Momentets 5 punkt innehåller bestämmelser om skyldigheten att i risk- och solvensbedömningen inkludera bolagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning, även under stressade förhållanden. Genom punkten genomförs led f i andra stycket i artikel 45.1 i direktivet.
Enligt 6 punkten i momentet ska bolaget göra en väsentlighetsbedömning som dess exponering för klimatförändringsrisker. I bedömningen ska man fastställa nivån på underskridandet och om exponeringen för klimatförändringsrisker är väsentlig. Om försäkringsbolaget enligt bedömningen är väsentligt exponerad för klimatförändringsrisker, ska bolaget i enlighet med 12 c § som föreslagits till detta kapitel bedöma klimatförändringsscenarierna, om bolaget inte tillämpar något av undantagen enligt paragrafen. Genom punkten genomförs artikel 45a.1 i direktivet.
Underpunkt a till 7 punkten i momentet innehåller bestämmelser om bolagets skyldighet att på en motiverad begäran av Finansinspektionen bedöma förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka försäkringsbolagets egen riskprofil, godkända risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och bolagets totala solvensbehov enligt 1 punkten. Underpunkt b till 7 punkten i momentet innehåller bestämmelser om bolagets skyldighet att på en motiverad begäran av Finansinspektionen bedöma bolagets verksamhet som kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och som kan ge upphov till systemrisk. De ärenden som nämns i 7 punkten i momentet ska bedömas som en del av risk- och solvensbedömningen endast om Finansinspektionen separat och på motiverade grunder begär att försäkringsbolaget gör bedömningen. Genom punkten genomförs led e i andra stycket i artikel 45.1 i direktivet.
Det föreslås att man till 1 punkten i 2 mom. i paragrafen fogar en hänvisning till den infasningsmekanism som gäller räntesatser, vilken ska beaktas med anledning av den kontinuerliga efterlevnaden av kapitalkraven och kraven på försäkringstekniska avsättningar i risk- och solvensbedömningen. Genom tillägget genomförs första stycket i artikel 45.2 a i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att den bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna ska utföras med beaktande av åtminstone nivån på räntesatser och spreadar, nivån på finansmarknadsindex, inflation, sammanlänkning med andra finansmarknadsaktörer, och klimatförändringar, pandemier, andra storskaliga händelser och katastrofer som kan påverka försäkringsbolag. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 45.1 a i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen, I det föreskrivs att bolaget har en skyldighet att i bedömningen av förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt inkludera åtminstone rimliga ogynnsamma framtidsscenarier och risker som rör kreditcykeln och konjunkturnedgångar, flockbeteende i fråga om investeringar eller alltför höga exponeringskoncentrationer på sektorsnivå. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 45.1 a i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att Finansinspektionen inte får kräva att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag utför den bedömning som avses i 1 mom. 7 punkten, det vill säga att Finansinspektionen i princip inte kan begära att litet och icke-komplext bolag utför denna bedömning. Finansinspektionen kan dessutom ge ett försäkringsbolag sitt godkännande enligt 2 a kap. 14 § att inte utföra den bedömning som avses i 1 mom. 7 punkten, varvid Finansinspektionen inte kan begära att bedömning utförs så länge som godkännandet är i kraft. Genom momentet genomförs artikel 45.1 b i direktivet till den del som det gäller undantag till bedömningen enligt 7 punkten i 1 mom.
Det föreslås att ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att en bedömning av effekterna av att tillämpa den infasningsmekanismen som gäller räntesatser inte behöver utföras i fråga om vissa valutor, om andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte överstiger 5 procent och när det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta, den andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte överstiger 10 procent. Genom momentet genomförs andra stycket artikel i 45.2 a i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 8 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att om försäkringsbolaget tillämpar en volatilitetsjustering, ska risk- och solvensbedömningen inbegripa en bedömning av hur betydande avvikelsen är mellan bolagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen. Genom momentet genomförs artikel 45.2 b i direktivet.
12 a §. Upprättandet av en risk- och solvensbedömning, rapportering och användning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att en risk- och solvensbedömning ska göras årligen enligt huvudregeln. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 45.5 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. kompletteras i fråga om grupper på så sätt att när Finansinspektionen beslutar huruvida den ska begära att ett försäkringsbolag som är ett dotterbolag som är föremål för grupptillsynen enligt 26 kap. utför någon av de bedömningar som avses i 12 § 1 mom. 7 punkten ska den identifiera om ett försäkringsföretag som utgör ett bolag med ägarintresse, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag som har sin hemort i Europeiska unionen utför någon av dessa bedömningar på gruppnivå och överväga om det täcker dotterbolagets särdrag. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 45.9 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen. Det innehåller bestämmelser om att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag har möjlighet att göra risk- och solvensbedömningen vart annat år och utan dröjsmål, om det har skett en väsentlig förändring av dess riskprofil. Samma gäller för ett försäkringsbolag som fått godkännande av Finansinspektionen att använda denna proportionalitetsåtgärd. På grundval av de särskilda omständigheterna i ett litet och icke-komplext försäkringsbolag får Finansinspektionen dock besluta att bedömningen ska göras oftare. För tydlighetens skull innehåller momentet dessutom bestämmelser om att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag och ett bolag som använder en sådan proportionalitetsåtgärd som avses i momentet utifrån ett godkännande av Finansinspektionen dock kontinuerligt måste iaktta riskhanteringen enligt 10 §.
Dessutom föreslås ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att också ett captivebolag för försäkring, om det uppfyller de förutsättningar som föreskrivits i momentet kan göra risk- och solvensbedömningen vart annat år och utan dröjsmål, om det har skett en väsentlig förändring av dess riskprofil, såvida inte Finansinspektionen utifrån de särskilda omständigheterna i försäkringsbolaget beslutar att bedömningen ska göras oftare. Enligt 1 punkten i momentet ska de försäkrade och förmånstagarna vara juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna. Enligt 2 punkten i momentet får försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring och de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring inte avse någon obligatorisk ansvarsförsäkring.
Genom 6 och 7 mom. i paragrafen genomförs artikel 45.5 i direktivet.
12 b §. Finansinspektionens informationsskyldighet. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om Finansinspektionens informationsskyldighet i anknytning till risk- och solvensbedömningen.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att ge information till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsnämnden och Europeiska systemrisknämnden, grundats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (systemrisknämnden). Finansinspektionen ska till ovan nämnda lämna in en förteckning över de försäkringsbolag och försäkringsgrupper i fråga om vilka den begär en bedömning av makrotillsynen enligt 12 § 1 mom. 7 punkten. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 45.9 i direktivet.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om Finansinspektionens informationsskyldighet gentemot försäkringsbolagen i anknytning till makrotillsynen. Finansinspektionen ska till försäkringsbolagen lämna alla för risk- och solvensbedömningen behövliga makrotillsynsparametrar. Dessutom ska Finansinspektionen överlämna de uppgifter om de förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt som är av betydelse för bedömningen. Genom momentet genomförs tredje stycket i artikel 45.8 i direktivet.
12 c §. Bedömning av klimatförändringsscenarier. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om bedömning av klimatförändringsscenarier.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska ett försäkringsbolag som har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker enligt risk- och solvensbedömningen redogöra för minst två långsiktiga klimatförändringsscenarier. Som klimatförändringsscenario betraktas åtminstone ett långsiktigt klimatförändringsscenario där ökningen av den globala medeltemperaturen ligger under två grader Celsius, och ett långsiktigt klimatförändringsscenario där ökningen av den globala medeltemperaturen blir avsevärt högre än två grader Celsius.
Enligt paragrafens 2 mom. ska de långsiktiga klimatförändringsscenarierna ses över minst vart tredje år och vid behov uppdateras. Vid översynen av de långsiktiga klimatförändringsscenarierna ska bolaget ta hänsyn till hur de verktyg och principer som använts i tidigare klimatförändringsscenarier har fungerat i syfte att förbättra effektiviteten i klimatförändringsscenarierna.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att inverkan på bolagets affärsverksamhet av de långsiktiga klimatförändringsscenarier som bolaget redogjort för enligt 1 mom. ska bedömas tillräckligt frekvent med hänsyn till arten och omfattningen av de klimatförändringsrisker som bolagets affärsverksamhet är exponerad för. Bedömningen av scenariernas inverkan på bolagets affärsverksamhet ska dock utföras minst vart tredje år.
Enligt paragrafens 4 mom. behöver ett litet och icke-komplext försäkringsbolag inte fastställa klimatförändringsscenarier eller bedöma hur de påverkar bolagets verksamhet, även om de enligt risk- och solvensbedömningen är väsentligt exponerade för klimatförändringsrisker.
Genom paragrafen genomförs artikel 45 a i direktivet.
16 §. Utläggning på entreprenad. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt begreppet central funktion eller uppgift ändras till kritisk eller viktig operativ funktion eller kritisk eller viktig operativ verksamhet. Den föreslagna ordalydelsen motsvarar direktivet och kommissionens förordning, som innehåller närmare reglering om utläggning på entreprenad. Översättningarna till finska av artikel 49 i direktivet och artikel 274 i kommissionens förordning avviker från varandra, men de engelskspråkiga versionerna motsvarar varandra (se även beskrivningen av nuläget). Det föreslås att man till lagen väljer den översättning som används i förordningen, eftersom den tillämpas direkt tillsammans med lagen. Genom ändringen tryggas att lagen och kommissionens förordning tillämpas enhetligt.
Det föreslås att en ändring som motsvarar ändringen i 2 mom. görs i 3 och 4 mom. i paragrafen.
18 §. Aktuariefunktion. Det föreslås att uttrycket ”vakuutustekninen vastuuvelka” i 2 mom. 3 b punkten i paragrafen ersätts med uttrycket ”vakavaraisuuslaskennan vastuuvelka” på finska. Det handlar om samma sak och uttrycket ”vakuutustekninen vastuuvelka” kommer från översättningen av direktivet, men i övriga bestämmelser i försäkringsbolagslagen har man för i 10 kap, föreskrivna försäkringstekniska avsättningar enligt Solvens II-direktivet använt uttrycket ”vakavaraisuuslaskennan vastuuvelka”, varför det föreslås att detta uttryck på finska används i hela lagen för att beskriva försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap.
20 e §. Information om investeringsstrategi och om arrangemang med kapitalförvaltare, AIF-förvaltare eller fondbolag. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras för att bättre motsvara innehållet i paragrafen, som innehåller bestämmelser om investeringsstrategin och de uppgifter som ska publiceras om investeringsstrategin.
20 f §. Investeringsstrategier för försäkringsbolag. Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om de synvinklar som gäller makrotillsyn och hållbarhetsrisker, vilka försäkringsbolaget ska beakta i sina beslut om sin placeringsstrategi.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska försäkringsbolaget i sina beslut om sin placeringsstrategi beakta den potentiella utvecklingen för makroekonomin och finansmarknaden.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska försäkringsbolaget i sina beslut om sin placeringsstrategi beakta effekten av hållbarhetsriskerna på placeringarna och den eventuella effekten av dess placeringsbeslut på lång sikt för hållbarhetsfaktorerna. Hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer definieras i 1 kap. 3 a §.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan begära att försäkringsbolaget gör tilläggsbedömningar i anknytning till makrotillsyn, då försäkringsbolaget fattar beslut om sin placeringsstrategi. På begäran av Finansinspektionen ska försäkringsbolaget bedöma i vilken mån investeringsstrategin kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utveckling på finansmarknaden och eventuellt ändras till att bli en källa till en systemrisk samt beakta farhågor som gäller makrotillsynen. Om Finansinspektionen begär denna tilläggsbedömning av försäkringsbolagen, ska försäkringsbolaget beakta bedömningen i sina investeringsbeslut.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att när Finansinspektionen beslutar huruvida den ska begära att ett försäkringsbolag som är ett dotterbolag som är föremål för grupptillsynen enligt 26 kap. utför en tilläggsbedömning om makrotillsynen, ska den identifiera om ett försäkringsföretag, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag som har sin hemort i Europeiska unionen utför någon av dessa bedömningar på gruppnivå och överväga om det täcker dotterbolagets särdrag.
Genom 1–4 mom. i paragrafen genomförs punkterna 5–7 i artikel 132 i direktivet.
21 §. Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. I 1 och 3 punkten i paragrafen görs tekniska hänvisningsändringar på grund av att momenten flyttas.
7 kap.Revision och särskild granskning
1 §. Tillämplig lag. Det föreslås att hänvisningen till upphävda 3 § stryks från paragrafens 2 mom.
6 §. Särskilda bestämmelser om revision av försäkringsbolag. Det föreslås att man från paragrafens 1 mom. stryker den onödiga hänvisningen till försäkringstekniska avsättningar enligt 14 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och till solvenskapital och placeringsverksamhet enligt 16 §. Enligt 1 kap. 3 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag tillämpas paragrafen inte på arbetspensionsförsäkringsbolag och det samma föreskrivs i 5 kap. 13 b § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.
Dessutom föreslås att ordet ”berättelse” byts till ordet ”rapport” i paragrafens 2 mom. När det handlar om en revisors rapport ska termen ”berättelse” användas endast vid hänvisning en revisionsberättelse enligt revisionslagen. Enligt revisionslagen ges en hållbarhetsgranskningsberättelse å sin sida om granskning av hållbarhetsrapporteringen. Vid andra granskningar som görs av en revisor ska man använda andra termer för att beskriva rapporteringen.
8 a §. Granskning av balansräkningen i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om granskning av den balansräkning som ingår i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning, det vill säga den så kallade Solvens II-balansräkningen. Försäkringsbolagens 8 a kap. innehåller bestämmelser om rapporten om solvens och finansiell ställning och dess inställning. Kapitlet innehåller inte bestämmelser om balansräkning, men i praktiken offentliggörs vissa i kapitlet föreskrivna uppgifter i rapporten om solvens och finansiell ställning i form av balansräkningen. I enlighet med den gällande regleringen finns det bestämmelser om innehållet i en Solvens II-balansräkning i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/894 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG vad gäller mallarna för försäkrings- och återförsäkringsföretags inlämning till tillsynsmyndigheter av uppgifter som krävs för tillsyn och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2450.
Solvensregleringen i Solvens II-direktivet baserar sig en balansräkning som värderats till marknadsvärde. Ett försäkringsbolags tillgångar och skulder i en balansräkning enligt Solvens II-direktivet värderas på marknadsvillkor till deras gängse värde, vilket betyder det värde som de kan bytas med mellan villiga och av varandra transaktionsparter.
I fråga om tillgångarna i balansräkningen värderas investeringarna till marknadsvärde i den balansräkning som utarbetats i enlighet med bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Däremot värderas investeringarna i balansräkningen enligt bokföringen i regel enligt anskaffningsutgiften, förutom om marknadsvärdet understiger anskaffningspriset.
Den gällande försäkringsbolagslagen innehåller två former av bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar/ansvarsskuld, i anknytning till bokföringen och i anknytning till solvensen. Värderingen av balansräkningen enligt Solvens II-direktivet avviker från värderingen av skulder i den balansräkning som ska utarbetas för bokslutet, i synnerhet i fråga om beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. I balansräkningen enligt Solvens II-direktivet värderas skulderna till gängse värde och de försäkringstekniska avsättningarna beräknas i regeln som summan av bästa skattning och riskmarginalen. Bästa skattning är det förväntade nuvärdet för de framtida kassaflödena i anknytning till fullgörandet av de förpliktelser som följer av försäkringsavtalen, vilken räknas som ett sannolikhetsvägt medelvärde för kassaflödet genom att använda den riskfria räntesats som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten offentliggjort. De försäkringstekniska avsättningar diskonteras med räntesatsen i fråga. Genom riskmarginalen säkerställs att beloppet av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp med vilket ett försäkringsbolag kan täcka sina förpliktelser som följer av försäkringsavtalen. I fråga om ansvarsskulden i bokföringen är den ränta som används som beräkningsgrund inte på samma sätt marknadsmässig, och den uttryckliga riskmarginalen läggs inte till i ansvarsskulden, utan ansvarsskulden räknas på ett betryggande sätt genom andra metoder.
Dessutom kan utjämningsbeloppet orsaka en avsevärd skillnad mellan de försäkringstekniska avsättningarna/ansvarsskulden i bokföringen och i solvensberäkningen för skadeförsäkringsbolag. I en balansräkning enligt Solvens II-direktivet anses utjämningsbeloppet vara en del av kapitalbasen, medan utjämningsbeloppet utgör ansvarsskuld i den balansräkning som ska utarbetas för bokslutet.
Enligt den gällande lagen utsträcker sig en revision i fråga om försäkringsbolagets försäkringstekniska avsättningar/ansvarsskuld endast till granskning av ansvarsskulden i ett bokslut enligt 9 kap. Framöver täcker revisionen även försäkringstekniska avsättningar i anknytning till solvensberäkningen enligt 10 kap.
Genom ändringen genomförs artikel 51a.1 i direktivet till den del som den innehåller bestämmelser om granskning av balansräkningen enligt Solvens II-direktivet.
Det föreslås dessutom att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att granskningsskyldigheten enligt 1 mom. dock inte tillämpas på små och icke-komplexa försäkringsbolag och inte heller på captivebolag för försäkring. I fråga om dessa bolag förblir nuläget med andra ord i kraft. Genom momentet genomförs artikel 51a.1 i direktivet till den del som den innehåller bestämmelser om undantaget från granskning av balagansräkning enligt Solvens II-direktivet för små och icke-komplexa försäkringsbolag och captivebolag för försäkring.
8 kap.Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern
27 §. Halvårsrapport. Det föreslås att man från paragrafen stryker de föråldrade hänvisningarna till en delårsrapport och ledningens delårsredogörelse enligt värdepappersmarknadslagen (746/2012) och ersätter den med hänvisning till en halvårsrapport som avses i 7 kap. 10–13 § i värdepappersmarknadslagen.
8 a kap.Offentliggörande av uppgifter om försäkringsbolags solvens och finansiella ställning
1 §. Lägesrapport om solvens och finansiell ställning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. preciseras på så sätt att lägesrapporten om solvens och finansiell ställning i samband med att den offentliggörs ska lämnas till Finansinspektionen inom 18 veckor från utgången av bolagets räkenskapsår. Den gällande lagen innehåller redan bestämmelser om inlämnande av rapporten till Finansinspektionen eftersom Finansinspektionen även fungerar som ett insamlingsorgan enligt Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 (Esap-förordningen) om inrättande av en europeisk gemensam åtkomstpunkt som ger centraliserad tillgång till allmänt tillgänglig information som är relevant för finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet, till vilken rapporten ska lämnas in på det sätt som föreskrivs i artikel 304 b i Solvens II-direktivet och ESAP-förordningen. Genom tillägget genomförs artikel 51.7 i direktivet.
Det föreslås att man till paragrafen fogar ett nytt 2 mom., enligt vilket lägesrapporten om solvens och finansiell ställning framöver ska bestå av två delar, vilka offentliggörs tillsammans. Berättelsens första del är riktad till försäkringstagarna och förmånstagarna och den andra delen är riktad till de yrkesverksamma på marknaden. Genom ändringen genomförs andra stycket i artikel 51.1 i direktivet.
Innehållet i 2 mom. i den gällande paragrafen överförs till 3 mom. i paragrafen och den gällande bestämmelsen i 3 mom. om användningen av andra offentliggjorda uppgifter vid offentliggörande av lägesrapporten om solvens och finansiell ställning överförs till 2 § 3 mom. i detta kapitel. Dessutom föreslås att man till momentet fogar hänvisningar till föreslagna 4 a, 4 b, 5 a och 5 b § i kapitlet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket försäkringsbolaget tillsammans med sin rapport om solvens och finansiell ställning ska lämna en i 7 kap. 8 a § 2 mom. granskningsrapport som utarbetats av en revisor till Finansinspektionen. Genom momentet genomförs artikel 51a.6 i direktivet.
Paragrafens 4 mom. flyttas för att bli nya 5 mom. med oförändrat innehåll.
2 §. Lägesrapportens innehåll. Det föreslås att paragrafen ändras på så sätt att den innehåller separata bestämmelser om innehållet i den del av lägesrapporten om solvens och finansiell ställning vilken är avsedd för försäkringstagarna och förmånstagarna och innehållet i den del som är avsedd för de yrkesverksamma på marknaden. I den del som är avsedd för försäkringstagarna och förmånstagarna presenteras kort centrala uppgifter om bolagets verksamhet, resultat, kapitalhantering och riskprofil. Den del som är avsedd för yrkesverksamma på marknaden innehåller detaljerade uppgifter om bolagets affärsverksamhet och företagsstyrningssystem, noggranna uppgifter om de försäkringstekniska avsättningarna i solvensberäkningen samt andra uppgifter som är riktade till yrkesverksamma inom branschen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om innehållet i den del som är avsedd för försäkringstagare och förmånstagare. Enligt 1 punkten i momentet ska en kort beskrivning av affärsverksamheten och resultatet ges i delen. Enligt 2 punkten i momentet ska en kort beskrivning av bolagets kapitalförvaltning och riskprofil, även i fråga om hållbarhetsrisker, ges i delen. Enligt 3 punkten i momentet ska delen även innehålla en förklaring om huruvida bolaget offentliggör en hållbarhetsrapport enligt 7 kap. 2 § 7 punkten. Genom paragrafen genomförs artikel 51.1 a i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om innehållet i den del som är avsedd för yrkesverksamma på marknaden. Enligt 1 punkten i momentet ska en beskrivning av affärsverksamheten och resultatet ges i delen. Enligt 2 punkten i momentet ska en beskrivning av företagsstyrningssystemet ges i delen. Enligt 3 punkten i momentet ska en beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, av de underlag och metoder som använts för värderingen av dessa ges i delen. Enligt 4 punkten i momentet ska en beskrivning av en beskrivning av kapitalförvaltningen och riskprofilen ges i delen. Punkten innehåller bestämmelser om de uppgifter som åtminstone ska inkluderas i denna beskrivning. Enligt 5 punkten i momentet ska uppgift om huruvida bolaget har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker ges i delen. Det föreslås att en bestämmelse om väsentlighetsbedömningen av klimatförändringsrisker fogas till 6 kap. 12 b § i försäkringsbolagslagen. Om ett bolag exponerats väsentlig för klimatförändringsrisker, ska man även lägga fram information om huruvida bolaget vidtagit åtgärder. Enligt 6 punkten i momentet ska delen innehålla en förklaring om huruvida bolaget offentliggör en hållbarhetsrapport enligt 7 kap. 2 § 7 punkten. Enligt 7 punkten i momentet ska en beskrivning av bolagets plan för hantering av hållbarhetsrisker ges i delen. Genom en delegerad förordning preciserar kommissionen vilka uppgifter om planen för hantering av hållbarhetsrisker som ska offentliggöras som en del av rapporten om solvens och finansiell ställning.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om att försäkringsbolaget i den del som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden får utnyttja eller hänvisa till andra uppgifter som offentliggjorts enligt kraven i regleringen, om dessa uppgifter till såväl art som omfattning motsvarar de uppgifter som ska läggas fram i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 1 § 3 mom. i den gällande lagen, dock på så sätt att bestämmelsen framöver gäller endast den del som är avsedd för yrkesverksamma på marknaderna och inte den del som är avsedd för försäkringstagare och förmånstagare. Dessutom gäller bestämmelsen för de uppgifter som ska läggas i fram i berättelsen i enlighet med 3, 4, 4 a och 4 b §.
Genom 2 och 3 mom. i paragrafen genomförs artikel 51.1 b i direktivet.
3 §. Analys av väsentliga förändringar i kapitalbasen. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens ändras till en hänvisning till 2 § 2 mom. 4 a, som framöver innehåller bestämmelser om de uppgifter som ska inkluderas i beskrivningen av kapitalförvaltningen och riskprofilen avseende kapitalbasens struktur, omfattning och art. Genom ändringen genomförs ändringen av artikel 51.1.1 i direktivet.
4 §. Offentliggörande av solvenskapitalkrav och höjning av kapitalkrav. Det föreslås att hänvisningen i det inledande stycket i paragrafens 1 mom. ändras till en hänvisning till 2 § 2 mom. 4 b, som framöver innehåller bestämmelser om de uppgifter som ska inkluderas i beskrivningen av kapitalförvaltningen och riskprofilen avseende beloppet av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Genom ändringen genomförs ändringen av artikel 51.1.2 i direktivet.
4 a §. Offentliggörande av information om matchningsjustering och volatilitetsjustering. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av information om matchningsjustering och volatilitetsjustering som en del av den rapport som gäller solvensen och den finansiella ställningen.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag tillämpar matchningsjustering, ska den beskrivning som gäller de kriterier och metoder som används vid värdering av tillgångar, de försäkringstekniska avsättningarna vid solvensberäkning och andra skulder och den beskrivning som gäller kapitalbasens struktur, omfattning och art och beloppet av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet också innehålla en beskrivning av matchningsjustering och den portfölj av förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjustering tillämpas samt en kvantifiering av vilka effekter det skulle få på företagets finansiella ställning, om matchningsjustering inte tillämpades.
Enligt paragrafens 2 mom. ska försäkringsbolaget i fråga om beskrivningen av de underlag och metoder som använts för värderingen av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkning och andra skulder, och beskrivningen av kapitalbasens struktur, belopp och kvalitet och solvenskapitalkravets och minimikapitalkravets belopp inkludera ett omnämnande av om bolaget använder volatilitetsjustering. Om volatilitetsjustering används, ska bolaget offentliggöra information om en kvantifiering av vilka effekter det skulle få på företagets finansiella ställning, om volatilitetsjustering inte tillämpades och för varje relevant valuta eller i tillämpliga fall land, en volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med 10 kap. 8 a § och motsvarande bästa skattningar av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.
Genom paragrafen genomförs artikel 51.1 c i direktivet.
4 b §. Offentliggörande av information om räntesats. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av information om räntesatser som en del av den rapport som gäller solvensen och den finansiella ställningen.
Enligt paragrafens 1 mom. ska försäkringsbolaget i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning lägga fram de effekter som följer av att försäkringsbolaget vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap. 2 § använder riskfria räntesatser för relevanta durationer utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering, vilka har beräknats utan tillämpning av infasningsmekanismen för räntesatser, i stället för att använda riskfria räntesatser för relevanta durationer utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering, vilka har beräknats med tillämpning av infasningsmekanismen för räntesatser.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de situationer då skyldigheten avseende offentliggörandet enligt 1 mom. inte är tillämplig. Det handlar om information om en viss valuta i de situationer som föreskrivs i momentet. Enligt 1 punkten i momentet är skyldigheten att offentliggöra information inte tillämplig om andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte överstiger 5 procent. Därtill föreskrivs i 2 punkten i momentet att skyldigheten att offentliggöra information inte blir tillämplig när det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta, om deras andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser inte överstiger 10 procent.
Genom 1 och 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 51.8 i direktivet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att om försäkringsbolaget tillämpar en infasningsmekanism för räntesatser, ska bolaget i den del av sin rapport som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden offentliggöra det faktum att bolaget tillämpar infasningsmekanismen och en kvantifiering av hur dess finansiella ställning skulle påverkas om infasningsmekanismen inte tillämpades. Genom paragrafens 3 mom. genomförs fjärde stycket i artikel 77a.2 i direktivet.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om offentliggörande av de sammantagna konsekvenserna av den infasningsmekanism som gäller räntesatser och andra övergångsåtgärder som försäkringsbolaget eventuellt använder. När Solvens II-direktivet stiftades, utfärdades bestämmelser om vissa övergångsåtgärder som har genomförts nationellt genom lagen om ikraftträdande av en lag om ändring av försäkringsbolagslagen (304/2015) och som försäkringsbolagen har kunnat tillämpa från och med ingången av år 2016. I 11 § i lagen om ikraftträdande av en lag om ändring av försäkringsbolagslagen (304/2015) finns det bestämmelser om justering av ett livförsäkringsbolags räntesats och i 12 § regleras avdrag för försäkringstekniska avsättningar under övergångsperioden. Det är fortfarande möjligt att använda bägge övergångsåtgärder fram till den 1 januari 2032. Om ett försäkringsbolag använder fler än en av ovan nämnda infasnings- och övergångsåtgärder, ska bolaget i den del som består av uppgifter för yrkesverksamma på marknaden av lägesrapport om solvens och finansiell ställning offentliggöra information om de sammantagna effekterna för bolagets finansiella ställning i fall infasnings- och övergångsåtgärderna inte tillämpas. Paragrafens 4 mom. baserar sig på artikel 308 f i direktivet.
4 c §. Offentliggörande av infasningen av undergruppen för ränterisk. Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av infasningen av undergruppen för ränterisk. I artikel 111.2 a i direktivet föreskrivs att om kommissionen antar delegerade akter för att komplettera detta direktiv, vilka preciserar de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk, i syfte att förbättra kapitalkravens känslighet i linje med ränteutvecklingen, får ändringar av undergruppen för ränterisk fasas in under en övergångsperiod på upp till fem år. Om kommissionen utfärdar bestämmelser om infasning genom att anta en delegerad förordning, är det obligatoriskt för alla försäkringsbolag att använda infasning. Om kommissionen utfärdar bestämmelser om infasning av undergruppen för ränterisk, ska försäkringsbolaget offentliggöra information om detta i delen för yrkesverksamma på marknaden i rapporten om solvens och finansiell ställning. Dessutom ska bolaget offentliggöra en kvantifiering av effekten av att denna infasning tillämpas på bolagets finansiella ställning. Paragrafen baserar sig på artikel 111.2 a i direktivet och andra stycket i 3 punkten i den artikeln.
5 §. Undantag i fråga om offentliggörande. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 1 mom. ändras till en hänvisning till 2 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. 4 och 5 punkten, vilka framöver innehåller bestämmelser om de uppgifter som man inte kan låta bli att offentliggöra, inte ens med ett samtycke av Finansinspektionen. Genom paragrafen genomförs artikel 53.4 i direktivet.
Det föreslås att man till paragrafen fogar ett 3 mom., enligt vilket ett återförsäkringsbolag inte behöver offentliggöra den del som är avsedd för försäkringstagare och förmånstagare i rapporten om solven och finansiell ställning. Genom momentet genomförs artikel 51.5 i direktivet.
Det föreslås att ett 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket små och icke-komplexa försäkringsbolag behöver offentliggöra endast de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet i den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till andra yrkesverksamma på marknaden. Ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska dock med tre års mellanrum offentliggöra en fullständig rapport om solvens och finansiell ställning innehållande alla uppgifter som förutsätts i regleringen. Genom momentet genomförs artikel 51.6 i direktivet.
5 a §. Undantag för captivebolag för försäkring i fråga om offentliggörande. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om undantag för captivebolag för försäkring i fråga om offentliggörande.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett captivebolag ska befrias från skyldigheten att offentliggöra den del som är avsedd för försäkringstagare och förmånstagare. I den i 2 § 2 mom. avsedda del som är avsedd för yrkesverksamma på marknaden ska man inkludera endast de kvantitativa data som avses i de tekniska standarder för genomförande som kommissionen gett utifrån artikel 56 i Solvens II-direktivet. Enligt 1 punkten i momentet ska de försäkrade och förmånstagarna vara juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna. Enligt 2 punkten i momentet får försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring och de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring inte avse någon obligatorisk ansvarsförsäkring. Momentets 3 punkt innehåller bestämmelser om tilläggsförutsättningar för återförsäkringsbolag. Lån till moderföretaget till ett captivebolag för återförsäkring eller vilket annat företag som helst inom gruppen, inbegripet kontantpooler på gruppnivå, får inte överstiga 20 procent av de totala tillgångar som innehas av bolaget, och den maximala förlusten till följd av försäkringstekniska avsättningar brutto vid solvensberäkning för captivebolaget för återförsäkring kan bedömas deterministiskt utan stokastiska metoder. Genom paragrafen genomförs punkterna 3 och 4 i artikel 51 direktivet.
5 b §. Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer huruvida en sådan exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar den operativa kapaciteten hos försäkringsbolag och hindrar dem från att lämna information inom de fastställda tidsfristerna. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan göra denna bedömning på eget initiativ eller på begäran av kommissionen eller någon tillsynsmyndighet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska överlämna bedömningen till kommissionen senast inom en vecka från det att begäran mottagits. Myndigheten ska offentliggöra informationen på sin webbplats, om den bedömer att en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan påverka försäkringsbolagens möjligheter att lämna in uppgifter i tid. Genom momentet genomförs artikel 304 e i direktivet till den del som Finansinspektionen kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer en förlängning av en tidsfrist som gäller lägesrapporten om solvens och finansiell ställning.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller ett informativt omnämnande om att ifall tidsfristen förlängs, så bestäms detta i en delegerad förordning som antas av kommissionen. Artikel 304e.2 i Solvens II-direktivet ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter om förlängning av tidsfristerna.
10 kap.Värdering av tillgångar och skulder samt försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkning
7 §. Räntesatser. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen innehåller en hänvisning till nya 8 a §, som framöver innehåller bestämmelser om volatilitetsjustering.
Det föreslås att hänvisningen till kommissionens förordning stryks från paragrafens 2 mom.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att man vid fastställande av riskfria räntesatser ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för dessa löptider, om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta. För löptider som infaller efter den första utjämningspunkten ska de relevanta riskfria räntesatserna extrapoleras.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, vilket fastställer den första utjämningspunkten. Den första utjämningspunkten för en valuta ska vara den längsta löptid för vilken marknaderna för finansiella instrument med denna löptid är djupa, likvida och transparenta och procentandelen för utestående obligationer med denna eller en längre löptid av alla utestående obligationer uttryckta i denna valuta är tillräckligt hög.
Det föreslås att ett nytt 5 mom. med bestämmelser om extrapolering av räntesatserna fogas till paragrafen. Vid extrapoleringen används terminskurser som ska grundas på en eller en uppsättning terminskurser i förhållande till de längsta löptider för vilka det relevanta finansiella instrumentet kan observeras på en djup, likvid och transparent marknad. Den extrapolerade terminskursen ska vara lika med ett vägt genomsnitt av en likvid terminskurs och den slutliga terminskursen, beräknat på så sätt att då löptiden ökar, ökar vikten för räntesatsens terminkurs i beräkningen. Om löptiden sträcker sig minst 40 år bortom den första utjämningspunkten, ska vikten av den slutliga terminskursen för räntesatsen vara minst 77,5 procent.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att den extrapolerade delen av räntesatserna ska beakta information från andra finansiella instrument än obligationer, om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs artikel 77a.1 i direktivet.
Det föreslås att 7 mom. i paragrafen innehåller en informativ hänvisning till kommissionens förordning, som även innehåller bestämmelser om extrapolering.
7 a §. Infasningsmekanism för räntesatser. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om infasning av räntesatsen. Ett godkännande som getts i förhand av Finansinspektionen ska fås för att använda infasningsmekanismen. De parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot extrapoleringens slutliga terminskurs fastställs den dag då ändringslagen träder i kraft på ett sådant sätt att de riskfria räntesatserna för relevanta durationer är tillräckligt lika de riskfria räntesatser för relevanta durationer som på den dagen fastställs i linje med de regler för extrapolering som är tillämpliga den dag då denna lag träder i kraft, och dessa parametrar minskas linjärt i början av varje kalenderår, så att de slutliga parametrarna för extrapolering tillämpas från och med den 1 januari 2032.
Infasningsmekanismen får inte påverka bedömningen av finansmarknadens djup, likviditet och transparens och inte den första utjämningspunkt som avses i 10 kap. 7 § 4 mom. i försäkringsbolagslagen.
Genom paragrafen genomförs det första och andra stycket i artikel 77a.2 i direktivet.
8 §. Användning av matchningsjustering. Det föreslås att hänvisningen till volatilitetsjustering stryks från paragrafens rubrik och att alla moment om gäller volatilitetsjustering, förutom det första, stryks från den. Det föreslås att paragrafen framöver gäller endast användning av matchningsjustering och att volatilitetsjustering framöver föreskrivs i nya 8 a §.
8 a §. Användning av volatilitetsjustering. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om volatilitetsjustering. Volatilitetsjustering föreskrivs i artikel 77 d i direktivet. Enligt det direktiv som gällde före ändringsdirektivet offentliggjorde Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten volatilitetsjusteringar. Framöver publicerar Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte längre volatilitetsjusteringar utan endast de uppgifter som behövs i beräkningen för volatilitetsjusteringen och försäkringsbolaget ska själv beräkna volatilitetsjusteringen utifrån dessa uppgifter på det sätt som föreskrivits i direktivet.
Enligt paragrafens 1 mom. krävs framöver ett godkännande som getts i förhand av Finansinspektionen för att använda volatilitetsjustering. Försäkringsbolaget kan utifrån ett godkännande som Finansinspektionen gett i förhand använda bästa skattning då det beräknar volatilitetsjusteringen av en riskfris räntesats, om volatilitetsjusteringen för en viss valuta tillämpas på bolagets samtliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan, om de riskfria räntesatser för relevanta durationer som används för att beräkna bästa skattning för dessa förpliktelser inte inbegriper en matchningsjustering och bolaget påvisar för Finansinspektionen att det har infört lämpliga förfaranden för beräkningen av volatilitetsjusteringen och makrovolatilitetsjusteringen. Genom momentet genomförs artikel 77d.1 i direktivet.
Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen kräva att ett försäkringsbolag upphör att använda volatilitetsjusteringen, om bolaget inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande av Finansinspektionen. Om bolaget därefter uppfyller förutsättningarna på nytt, ska det ansöka om nytt godkännande från Finansinspektionen, om det vill använda volatilitetsjustering. Genom momentet genomförs stycke 1 b i artikel 77 d i direktivet.
Det finns närmare bestämmelser om beräkning av volatilitetsjustering i punkterna 2–4 och 4 a i artikel 77d.1c. Dessa punkter genomförs genom den förordning som utfärdas med stöd av 15 § i detta kapitel. I fråga om varje valuta baserar sig volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer på spreaden mellan den ränta som skulle kunna fås på en referensportfölj av investeringar i skuldinstrument i denna valuta och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer i denna valuta. Referensportföljen ska vara representativ för egendomsposterna i valutan i fråga, i vilka försäkringsföretagen placerar för att täcka bästa skattningar av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser. I fråga om andra valutor än euro är volatilitetsjusteringen 85 procent av produkten av kreditspreadkänsligheten och den riskkorrigerade spreaden för valutan. Den riskkorrigerade spreaden för varje valuta beräknas som skillnaden mellan den spread som beskrivs ovan och den andel av denna spread som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk för tillgångarna. I fråga om euro utgörs av volatilitetsjusteringen av det resultat som räknats på ovan beskrivna sätt förhöjt med volatilitetsjustering på makronivå. Volatilitetsjusteringen på makronivå baserar sig på kreditspreadkänsligheten, den riskorrigerade spreaden för euron, varje lands riskorrigerade spread och varje lands landspecifika justeringskoefficient. Den riskkorrigerade spreaden för varje land beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden i fråga om euro, men till grund för den används en referensportfölj som ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i denna valuta och som försäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i denna valuta.
Dessutom kan ett bolag utifrån ett godkännande av tillsynsmyndigheten använda företagsspecifik justering av den riskorrigerade spreaden under vissa förutsättningar och begränsningar. I så fall får justering på makronivå inte tillämpas.
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten offentliggör en riskkorrigerad spread för varje berörda valuta och nationella försäkringsmarknad och den procentuella andelen för investeringarna i skuldinstrument i varje medlemsland av det totala beloppet av tillgångarna hos de försäkringsföretag som fått koncession i landet.
10 §. Riskmarginal. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att det solvenskapitalkrav som används i beräkningen av riskmarginalen anpassas tidsmässigt. Enligt den gällande lagen beräknas riskmarginalen genom att bestämma den kapitalkostnad som motsvarar det solvenskapitalkrav som krävs för att kunna täcka de förpliktelser som följer av försäkringsavtal under avtalens giltighetstid. För närvarande finns det bestämmelser om beräkningen av riskmarginalen i artikel 37 i kommissionens förordning. Enligt den beräknas riskmarginalen genom att i enlighet med artikel 38 i kommissionens förordning bestämma solvenskapitalkravet för kommande år genom att addera de solvenskapitalkrav som diskonterats med den riskfria grundräntan vid beräkningstidpunkten och multiplicera detta resultat med nivån på kapitalkostnaden. Enligt förslaget anpassas solvenskapitalkravet framöver tidsmässigt och den består av en exponentiell och tidsberoende del. Framöver multipliceras solvenskapitalkravet för år t med faktorn max(λt;f), där λ = 0.96 och f = 0.5 vid beräkning riskmarginalen. Detta minskar inverkan av risker som tidsmässigt ligger längre bort i tiden. Genom paragrafen genomförs ändringen av artikel 77.5 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket nivån på kapitalkostnaden är 4,75 procent. Nivån på kapitalkostnaden har tidigare föreskrivits genom förordning av kommissionen, men i översynen av direktivet lyftes bestämmelserna om nivån på kapitalkostnaden upp till direktivet. Enligt andra stycket i artikel 77.5 i direktivet ser kommissionen över nivån på kapitalkostnaden regelbundet. Genom momentet genomförs artikel 77.6 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att om försäkrings- och återförsäkringsavtal innehåller finansiella optioner och garantier, ska de metoder som används vid beräkningen av bästa skattning på lämpligt sätt återspegla att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier. Genom momentet genomförs artikel 77.7 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att små och icke-komplexa försäkringsbolag samt försäkringsbolag som har utverkat Finansinspektionens godkännande enligt 2 a kap. 14 § får göra en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte anses väsentliga. Genom momentet genomförs artikel 77.8 i direktivet.
Det föreslås att 3 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 6 mom.
11 §. Undantag vid beräkningen av bästa skattning och riskmarginal. Det föreslås att ordet ”vakuutustekninen” stryks från 2 mom. i paragrafen på finska. Uttrycket ”vakuutustekninen vastuuvelka” kommer från översättningen av direktivet, men i övriga bestämmelser i försäkringsbolagslagen har man för försäkringstekniska avsättningar enligt Solvens II-direktivet använt uttrycket ”vakavaraisuuslaskennan vastuuvelka”, varför det föreslås att det används i hela lagen. I denna paragraf finns det dock inte något behov av att specificera vad som avses med försäkringstekniska avsättningar, eftersom kapitlet avser försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkning.
15 §. Bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning. I den gällande paragrafen föreskrivs att närmare bestämmelser om förutsättningarna för användning och beräkning av matchningsjustering utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Detta kompletteras på så sätt att även beräkning av volatilitetsjustering föreskrivs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Genom bestämmelserna om bemyndigandet att utfärda förordning genomförs punkterna 1 b, 2, 3, 4 och 4 a i artikel 77 d i direktivet.
11 kap.Kapitalkrav
8 §. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet. Från paragrafens 4 mom. stryks definitionen av Solvens II-direktivet, eftersom direktivet framöver definieras i 1 kap. 2 a §.
12 §. Marknadsriskmodulen. Paragrafens 1 mom. motsvarar i fråga om innehåll vad som föreskrivs i den gällande lagen. Paragrafens 2 mom. motsvarar i fråga om innehåll i övrigt vad som föreskrivits i den gällande lagen, men det föreslås att man från 2 punkten i momentet stryker hänvisningen till symmetrisk justering, eftersom 3 mom. framöver innehåller bestämmelser om detta.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att den symmetriska justering som görs av kapitalkravet för aktiekursrisker enligt standardformeln och som täcker risker som uppstår till följd av nivåändringar i aktiepriserna inte får leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger kapitalkravet för aktiekursrisker enligt standardformeln med mer än 13 procentenheter. Genom den symmetriska justeringen hindras att kapitalkravet för aktierisker ökar eller minskar orimligt, om aktieindexet stiger eller sjunker avsevärt från den långfristiga nivån. Genom momentet genomförs artikel 106.3 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att vid beräkningen av det kapitalkrav som beror på räntemarginalrisken enligt 2 mom. 4 punkten i enlighet med kommissionens förordning eller vid beräkningen av det kapitalkrav som beror på marknadsriskkoncentrationer enligt 2 mom. 6 punkten i enlighet med kommissionens förordning ska använda samma parametrar när det gäller en EU-medlemsstats regerings eller centralbanks fordringar som har uppkommit före den 1 januari 2023 i en annan valuta än detta lands valuta som vid beräkningen av fordringar i detta lands valuta. Bestämmelsen baserar sig på i artikel 308b.12 i direktivet. Vad som föreskrivs i momentet tillämpas även på en försäkringsgrupp enligt 26 kap., vilket baserar sig på första stycket i artikel 308b.17 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. överförs för att bli nya 5 mom. Till momentet fogas en hänvisning till kommissionens förordning i fråga om den symmetriska anpassningen. Dessutom föreslås att den informativa hänvisningen innehåller ett omnämnande om den risk som orsakas av kryptotillgångar, vilken framöver även regleras i kommissionens förordning. Med kryptotillgång avses en kryptotillgång enligt artikel 3.1.5 i Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven (EU) 2013/36/EU och 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023). Detta bemyndigande för kommissionen att anta reglering på lägre nivå har fogats till artikel 105.7 och definitionen av kryptotillgång motsvarar definitionen i artikel 13.42 i direktivet. Till övriga delar motsvarar 4 mom. gällande 3 mom.
12 a §. Långfristiga aktieinvesteringar. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om långfristiga aktieinvesteringar. För närvarande reglerar kommissionens förordning långfristiga aktieinvesteringar, men i och med översynen har bestämmelserna om förutsättningarna för långfristiga aktieinvesteringar och den anknutna regleringen lyfts upp till direktivet.
I paragrafens 1 mom. uppräknas de förutsättningar som en undergrupp av aktieinvesteringar ska uppfylla för att de investeringar som hör till den ska kunna anses utgöra långfristiga aktieinvesteringar. Enligt 1 punkten i momentet ska undergruppen av aktieinvesteringar vara tydligt identifierad och förvaltas separat från bolagets övriga verksamhet. Enligt 2 punkten i momentet ska för varje långfristig aktieportfölj upprättas en policy för långfristig investeringsförvaltning, som bolagets styrelse godkänner och som återspeglar bolagets åtagande att inneha den sammantagna exponeringen mot aktier i undergruppen av aktieinvesteringar under en period som i genomsnitt överstiger fem år. Enligt 3 punkten i momentet ska undergruppen av aktieinvesteringar bestå endast av aktier som är noterade i EES-stater eller i länder som är medlemmar i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) eller av onoterade aktier i bolag med huvudkontor i EES-stater eller i länder som är medlemmar i OECD. Enligt 4 punkten i momentet ska försäkringsbolaget kunna påvisa att det fortlöpande och även under stressade förhållanden kan undvika tvångsförsäljning av aktieinvesteringar inom undergruppen under fem år. Enligt 5 punkten i momentet ska försäkringsbolagets riskhanteringsstrategi och policyer för förvaltning av tillgångar och skulder samt investeringar återspegla bolagets avsikt att inneha undergruppen av aktieinvesteringar under en period som är förenlig med det krav som anges i 2 punkten och bolagets förmåga att uppfylla det krav som anges i 4 punkten. Enligt 6 punkten i momentet ska undergruppen av aktieinvesteringar vara lämpligt diversifierad på ett sådant sätt att man undviker ett alltför stort beroende av en viss emittent eller grupp av företag och en alltför stor ackumulering av risker i portföljen av långfristiga aktieinvesteringar som helhet med samma riskprofil. Enligt 7 punkten i momentet får undergruppen av aktieinvesteringar inte omfatta ägarintressen.
Enligt paragrafens 2 mom. ska försäkringsbolaget se över de policyer för investeringsförvaltning som avses i 1 mom. 2 punkten, med beaktande av portföljernas faktiska förvaltning. Policyerna för investeringsförvaltning ska ingå i den risk- och solvensbedömning som avses i 6 kap. 12 §.
Enligt paragrafens 3 mom. kan de förutsättningar som föreskrivs i 1 mom. bedömas på fondnivå, om det handlar om vissa fondinvesteringar som uppfyller villkoren.
Enligt paragrafens 4 mom. får ett försäkringsbolag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar inte återgå till en metod som inte inbegriper långfristiga aktieinvesteringar.
Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om de åtgärder som bolaget ska vidta, om de förutsättningar som räknas upp i 1 mom. inte längre är uppfyllda. Finansinspektionen ska underrättas om att förutsättningarna inte längre är uppfyllda. Dessutom ska bolaget vidta sådana åtgärder som krävs för att uppfylla förutsättningarna. Ett bolag har en månad att planera de behövliga åtgärderna och senast inom en månad från det att det att konstaterats att förutsättningarna inte uppfylls, ska bolaget ge Finansinspektion information om de åtgärder som bolaget avser vidta inom sex månader för att uppfylla förutsättningarna. Om bolaget inte förmår uppfylla förutsättningarna på nytt inom sex månader från den dag då det första gången konstaterades att förutsättningarna inte uppfylls, är det inte längre tillåtet att klassificera kapitalinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar under en period på två och ett halvt år. Om förutsättningarna inte ens efter det är uppfyllda, får kapitalinvesteringar inte klassificeras i enlighet med denna paragraf så länge som förutsättningarna inte är uppfyllda.
Det föreslås att paragrafens 6 mom. innehåller en informativ hänvisning till kommissionens förordning, som innehåller närmare bestämmelser om förutsättningarna för långfristiga aktieinvesteringar och om typerna av företag för kollektiva investeringar.
Genom paragrafen genomförs alla andra punkter i artikel 105 a i direktivet än punkt 4, som genomförs genom 12 b §.
12 b §. Kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om det kapitalkrav som tillämpas på de aktieinvesteringar som uppfyller förutsättningarna för långfristiga aktieinvesteringar enligt 12 a §. Kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar motsvarar den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar nedgång som motsvarar 22 procent av värdet av de investeringar som behandlas som långfristiga aktier. Kapitalkravet motsvarar vad som tidigare föreskrevs om kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar i kommissionens förordning. Genom paragrafen genomförs artikel 105a.4 i direktivet.
13 §. Motpartsriskmodulen. Dessutom föreslås att den informativa hänvisningen i paragrafens 3 mom. innehåller ett omnämnande om den risk som orsakas av kryptotillgångar, vilken framöver även regleras i kommissionens förordning. Detta bemyndigande för kommissionen att anta reglering på lägre nivå har fogats till artikel 105.7.
15 §. Förlusttäckningskapacitet. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen preciseras på så sätt att det bättre motsvarar artikel 108.1 i direktivet.
16 §. Förenklad beräkning av riskmoduler. Paragrafen innehåller bestämmelser om förenklad beräkning av rismoduler. Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3 i Solvens II-direktivet. Paragrafens 1 mom. preciseras på så sätt att det framöver innehåller bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att försäkringsbolaget ska kunna beräkna kapitalkravet för riskmoduler eller en undergrupp av riskmoduler med den förenklade standardformel som kommissionen fastställt. Även framöver utgörs villkoren av arten, det vill säga naturen och komplexiteten, och omfattningen av de risker som hänför sig till bolaget och därtill som nya villkor av att det är orimligt att kräva standardiserad beräkning och att solvenskapitalkravet enligt den förenklade beräkningen inte väsentligt underskrider solvenskapitalkrav som fåtts utan att tillämpa den förenklade beräkningen.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, vilket innehåller bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska kunna använda den förenklade standardformel som fastställts av kommissionen på riskmoduler. Ett litet och icke-komplext försäkringsbolag kan använda förenklad beräkning, om det uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i detta moment, även om det inte uppfyller de förutsättningar som föreskrivits i 1 mom. Enligt 1 punkten i momentet ska ett litet och icke-komplext bolag för Finansinspektionen minst vart femte år påvisa att kapitalkravet för varje enskild riskmodul eller undergrupp av en riskmodul för vilket en förenklad beräkning är avsedd att användas utgör utan tillämpning av förenklingen mindre än 2 procent av det primära solvenskapitalkravet. Enligt 2 punkten ska ett litet och icke-komplext bolag dessutom för Finansinspektionen minst vart femte år påvisa att summan av alla kapitalkrav för riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler för vilka en förenklad beräkning är avsedd att användas utgör, utan tillämpning av förenklingen, mindre än tio procent av det primära solvenskapitalkravet.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att om försäkringsbolagets andel av det primära solvenskapitalkravet för en riskmodul eller undergrupp av en riskmodul är högst fem procent, kan bolaget använda en förenklad beräkning för den riskmodulen eller den undergruppen av en riskmodul under en period på högst tre år vid beräkningen av det primära solvenskapitalkravet. I sådana fall ska sådana riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler på vilka den förenklade beräkningen tillämpas utgöra sammanlagt högst tio procent av det primära solvenskravet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att när den andel av det primära solvenskapitalkravet som utgörs av en riskmodul eller en undergrupp av en riskmodul beräknas, ska det kapitalkrav som senast beräknades när riskmodulen eller undergruppen av en riskmodul beräknades utan att använda den förenklade beräkningen.
Det föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 5 mom.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs artikel 109 i direktivet.
25 §. Kalibreringskrav. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket försäkringsbolaget i sin interna modell kan beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på den volatilitetsjustering som avses i 10 kap. 8 a §, om de förutsättningar som föreskrivs i momentet är uppfyllda. I 1 punkten i momentet föreskrivs att metoden för att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen för en valuta varken tar hänsyn till den bolagsspecifika justeringen av den riskkorrigerade spreaden (det finns bestämmelser om riskorrigerade spread i artikel 77d.1 c i direktivet) eller, för euro, en eventuell ökning av volatilitetsjusteringen genom en makrovolatilitetsjustering (det finns bestämmelser om volatilitetsjusteringen genom en makrovolatilitetsjustering i artikel 77d.4 i direktivet). Enligt 2 punkten i momentet får solvenskravet inte vara mindre än ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat som solvenskapitalkravet, dock så att effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i enlighet med den metod som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten använder för offentliggörandet av de tekniska uppgifter om den riskkorrigerade spread som använts vid beräkningen av volatilitetsjusteringen (det finns bestämmelser om offentliggörandet av de tekniska uppgifter i artikel 77e.1.c) och ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med underpunkt a, dock så att den representativa portfölj för en valuta (det finns bestämmelser om en representativ portfölj för en valuta i artikel 77d.2.2 i direktivet) som använts för att bestämma den riskkorrigerade spread som använts vid beräkningen av volatilitetsjusteringen fastställs på grundval av de tillgångar som försäkringsbolaget investerar i och inte på grundval av tillgångarna hos alla försäkringsbolag med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att vid tillämpning av 3 mom. 2 punkten ska fastställandet av den representativa portföljen för en viss valuta grundas på de av bolagets tillgångar som är uttryckta i den valutan och som används för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.
Volatilitetsjustering enligt artikel 77 d i direktivet har beskrivits mer ingående i specialmotiveringen till 10 kap. 8 a §. Dessutom regleras volatilitetsjustering i den förordning som utfärdas med stöd av 10 kap. 15 §.
Det föreslås att 3 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 5 mom.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs artikel 122.5 i direktivet.
30 §. Uppskattning av solvenskapitalkrav i enlighet med standardformeln. Det föreslås att paragrafen ändras på så sätt det i 1 mom. föreskrivs att ett försäkringsbolag som använder en intern modell framöver alltid ska lägga fram en uppskattning av det solvenskapitalkrav som utarbetats i enlighet med standardformeln vartannat år. Enligt den gällande lagen ska uppskattningen läggas fram endast på begäran av Finansinspektionen.
Dessutom föreslås att det i 2 mom. i föreskrivs att Finansinspektionen av grundad anledning kan ålägga ett försäkringsbolag som använder en intern modell att för Finansinspektionen lägga fram en uppskattning av det solvenskapitalkrav som utarbetats i enlighet med standardformeln oftare än vartannat år.
Genom paragrafen genomförs ändringen av artikel 112.7 i direktivet.
12 kap.Kapitalbasmedel vid solvensberäkning
10 §. Klassificering av vissa poster bland kapitalbasmedlen. Genom den ändring som görs i 1 mom. 3 punkten i paragrafen preciseras att framtida tilläggsavgifter enligt punkten är eventuella framtida tilläggsavgifter. Genom ändringen genomförs ändringen av artikel 96.1 i direktivet.
12 a §. Undantag från avdragen av ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen i syfte att fastställa det egna primärkapitalet får tillåta att ett försäkringsbolag inte minskar av värdet av sina ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut.
Det föreslås att i 1 mom. innehåller bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det genom ett godkännande av Finansinspektionen ska vara möjligt att avvika från avdragen av ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet. Enligt 1 punkten i momentet kan ett godkännande ges antingen om kreditinstitutet eller det finansiella institutet och försäkringsbolaget tillhör samma grupp eller om kreditinstitutet eller det finansiella institutet omfattas av samma extra tillsyn enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget. Enligt 2 punkten i momentet ska Finansinspektionen anse att nivån på den samordnade ledningen, riskhanteringen och internkontrollen avseende de företag som omfattas av grupptillsynen är tillfredsställande. Enligt 3 punkten i momentet ska ägarintresset i kreditinstitutet eller det finansiella institutet vara en strategisk aktieinvestering enligt vad som anges i artikel 171 i kommissionens förordning.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs de ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut, på vilka det är möjligt att tillämpa 1 mom. Enligt 1 punkten i momentet utgörs sådana ägarintressen av ägarintressen som försäkringsbolag har i kreditinstitut och finansiella institut som avses i artikel 4.1.1 i solvensförordningen respektive artikel 4.1.26 i förordningen om tillsynskrav för kreditinstitut samt ett värdepappersföretag enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster. Enligt 2 punkten i momentet omfattar ägarintressen dessutom instrument för primärkapitaltillskott (AT1) enligt artikel 52 i kapitalkravsförordningen och supplementärkapitalinstrument (T2) enligt artikel 63 i ovan nämnda förordning och instrument för primärkapitaltillskott (AT1) och supplementärkapitalinstrument (T2) enligt artikel 9 i förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, vilka ett försäkringsbolag har i anstalter enligt underpunkt 1 i detta moment, och i vilka de har ett ägarintresse.
Genom paragrafen genomförs artikel 92.1 a andra stycket och artikel 92.2 i direktivet.
19 kap.Fusion och inlösen av minoritetsaktier
6 §. Finansinspektionens kallelse på försäkringsborgenärerna. De föråldrade hänvisningarna i paragrafen till Försäkringsinspektionen ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Det föreslås att bestämmelserna om kallelser i 1 mom. i paragrafen ändras på så sätt att en kallelse i stället för i den officiella tidningen framöver ska göras på Finansinspektionens webbplats. Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar i fråga om innehåll vad som föreskrivs i den gällande lagen.
20 kap.Delning av försäkringsaktiebolag
6 §. Finansinspektionens kallelse på försäkringsborgenärerna. De föråldrade hänvisningarna i paragrafen till Försäkringsinspektionen ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Det föreslås att regleringen i 1 mom. kring en kallelse ändras på så sätt att kallelsen i stället för den officiella tidningen framöver görs på Finansinspektionens webbplats. Paragrafens 2 mom. motsvarar i fråga om sakinnehåll vad som föreskrivs i den gällande lagen.
20 a kap.Flyttning av hemorten
5 §. Finansinspektionens kallelse på försäkringsborgenärerna. Det föreslås att regleringen i 1 mom. kring en kallelse ändras på så sätt att kallelsen i stället för den officiella tidningen framöver görs på Finansinspektionens webbplats.
21 kap.Överlåtelse av försäkringsbeståndet
5 §. Finansinspektionens kallelse på försäkringsborgenärerna. De föråldrade hänvisningarna i paragrafen till Försäkringsinspektionen ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Det föreslås att regleringen i 1 mom. kring en kallelse ändras på så sätt att kallelsen i stället för den officiella tidningen framöver görs på Finansinspektionens webbplats. Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar i fråga om innehåll vad som föreskrivs i den gällande lagen.
22 kap.Ändring av bolagsform
5 §. Finansinspektionens kallelse på försäkringsborgenärerna. De föråldrade hänvisningarna i paragrafen till Försäkringsinspektionen ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Det föreslås att bestämmelserna om kallelser i paragrafen ändras på så sätt att en kallelse i stället för den officiella tidningen framöver ska göras på Finansinspektionens webbplats.
25 kap.Tillsynen över försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar
1 §. Information som ska tillställas Finansinspektionen. Det föreslås att man i 2 mom. 1 punkten i paragrafen nämner att Finansinspektionen har till uppgift att övervaka risk- och solvensbedömningen och hanteringen av hållbarhetsrisker. I fråga om kraven på hållbarhetsrisker ska Finansinspektionen säkerställa att försäkringsbolagen uppfyller de krav som föreskrivs i 6 kap., enligt vilket försäkringsbolaget som en del av sin riskhantering ska ha verksamhetsprinciper, planer, processer och system för att identifiera, mäta, hantera och följa hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt. Genom ändringen genomförs tilläggen i led a i artikel 36.2 och sjunde stycket i artikel 44.2.
Det föreslås att man till paragrafens 3 mom. fogar en bestämmelse om att Finansinspektionen har till uppgift att särskilt övervaka även bolagets likviditet som en del av den regelbundna tillsynen. Genom tillägget genomförs den första meningen i artikel 144b.1 i direktivet.
3 §. Information som ska tillställas Finansinspektionen. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att man framöver på lagnivå närmare reglerar de tidsfrister inom vilka ett bolag ska tillställa Finansinspektionen de behövliga uppgifterna. De uppgifter som behövs för tillsynen ska tillställas Finansinspektionen årligen och kvartalsvis. Det handlar inte om någon ny eller ändrad skyldighet, eftersom dessa tidsfrister har flyttats från kommissionens förordning till direktivet vid översynen av direktivet. Försäkringsbolagen lämnar dessa uppgifter med motsvarande tidsfrister redan i enlighet med den gällande regleringen utifrån kommissionens förordning. De uppgifter som ska lämnas årligen ska lämnas inom 16 veckor från utgången av bolagets räkenskapsperiod och de uppgifter som ska lämnas kvartalsvis ska lämnas senast inom en vecka efter utgången av varje årskvartal. Genom ändringen genomförs punkterna 1 och 2 i artikel 35 b i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt man till det fogar en skyldighet för försäkringsbolaget att till Finansinspektionen lämna även bolagets plan för hantering av likviditetsrisker tillsammans med de uppgifter som behövs för tillsynen. Om försäkringsbolaget är litet och icke-komplext eller om det i enlighet med 1 kap. 16 § fått tillstånd av Finansinspektionen att inte utarbeta en plan som gäller hanteringen av likviditetsrisker, behöver planen utifrån denna bestämmelse naturligtvis inte heller överlämnas till Finansinspektionen. Genom tillägget genomförs artikel 144a.3 i direktivet.
Det föreslås att den informativa hänvisningen i paragrafens 6 mom. ändras på så sätt att omnämnandet av tidsfrister stryks. Framöver föreskrivs tidsfrister i lagen.
3 a §. Regelbunden tillsynsrapport. Paragrafen är ny och den innehåller bestämmelser om en regelbunden tillsynsrapport.
Enligt paragrafens 1 mom. ska försäkringsbolaget vart tredje år lämna in en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen. Tillsynsrapporten ska innehålla uppgifter om försäkringsbolagets affärsverksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, den värdering som avses i 10 kap. och om kapitalförvaltningen. I enlighet med den gällande regleringen regleras den regelbundna tillsynsrapporten i kommissionens förordning, varför kravet på att överlämna en regelbunden tillsynsrapport inte är nytt för försäkringsbolagen. Framöver regleras den regelbundna tillsynsrapporten dock på lagnivå. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 35.5 a i direktivet och led b i andra stycket i den artikeln.
Enligt paragrafens 2 mom. ska den regelbundna tillsynsrapporten lämnas in till Finansinspektionen senast 18 veckor efter utgången av bolagets räkenskapsår. Genom momentet genomförs artikel 35b.3 i direktivet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan kräva att försäkringsbolagen lämnar in den regelbundna tillsynsrapporten oftare än vart tredje år. Ett bolag som klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsbolag kan dock inte åläggas att överlämna en rapport oftare än vart tredje år.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen beslutar att alla försäkringsbolag, förutom små och icke-komplexa försäkringsbolag, ska lämna in rapporten oftare än vart tredje år, kan försäkringsbolag ansöka om Finansinspektionens godkännande att lämna in rapporten vart tredje år.
Genom 3 och 4 mom. i paragrafen genomförs artikel 35.5a.3 i direktivet.
Enligt paragrafens 5 mom. får Finansinspektionen besluta att ett litet och icke-komplext försäkringsbolag ska lämna in den regelbundna tillsynsrapporten mer sällan än vart tredje år. En regelbunden tillsynsrapport ska överlämnas minst vart femte år. Det handlar om ett separat tillstånd som getts av Finansinspektionen och bestämmelsen omfattar således inte de lättnader som automatiskt beviljats små och icke-komplexa försäkringsbolag. Genom momentet genomförs artikel 35.2a i direktivet.
3 b §. Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer huruvida en sådan exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar dem från att lämna in behövliga uppgifter och den regelbundna tillsynsrapporten inom de fastställda tidsfristerna. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan göra denna bedömning på eget initiativ eller på begäran av kommissionen eller någon tillsynsmyndighet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska överlämna bedömningen till kommissionen senast inom en vecka från det att begäran mottagits. Myndigheten ska offentliggöra informationen på sin webbplats, om den bedömer att en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan påverka försäkringsbolagens möjligheter att lämna in uppgifter i tiderna. Genom momentet genomförs artikel 304 e i direktivet till den del som Finansinspektionen kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer en förlängning av tidsfristen som gäller rapporteringen.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller ett informativt omnämnande om att ifall tidsfristerna förlängs, så bestäms detta genom en delegerad förordning som antas av kommissionen. Artikel 304e.2 i Solvens II-direktivet ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter om förlängning av tidsfristerna.
4 §. Höjning av kapitalkrav. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten för Finansinspektionen att i anknytning till dessa tillsynsuppgifter i vissa specialfall höja kapitalkravet. Två nya exceptionella situationer där Finansinspektionen kan höja kapitalkravet har fogats till direktivet. Det föreslås att de motsvarande situationerna fogas till försäkringsbolagslagen.
Det föreslås att man till paragrafens 1 mom. fogar en 5 punkt, i vilken det föreskrivs att en exceptionell situation, i vilken det är möjligt att höja kapitalkravet uppstår även i en situation där försäkringsbolaget tillämpar den justering av räntesatsen för livförsäkring som avses i 11 § i lagen om ikraftträdande av en lag om ändring av försäkringsbolagslagen, förutsatt att försäkringsbolaget inte skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av justeringen och att det inte har lämnat in den plan eller den årliga berättelse som avses i 7 respektive 8 mom. i den paragrafen.
Dessutom föreslås att en 6 punkt fogas till 1 mom., enligt vilken en exceptionell situation uppstår om försäkringsbolaget tillämpar det avdrag för försäkringstekniska avsättningar under övergångsperioden som avses i 12 § i lagen om ikraftträdande av en lag om ändring av försäkringsbolagslagen, förutsatt att försäkringsbolaget inte skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av avdraget och att det inte har lämnat in den plan eller den årliga berättelse som avses i 7 respektive 8 mom. i den paragrafen.
Genom 5 och 6 punkten i momentet genomförs artikel 37.1 e i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att man till det fogar en hänvisning till 1 mom. 5 och 6 punkten. Genom ändringen genomförs ändringen av artikel 37.2 i direktivet.
5 a §. Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet när infasningsmekanismen för räntesatser används. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att om ett försäkringsbolag upptäcker att det inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet utan att använda infasningsmekanismen för räntesatser, ska det omedelbart underrätta Finansinspektionen om saken. Inom två månader från det att försäkringsbolaget upptäcker att det inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet ska försäkringsbolaget utarbeta en plan där det anges vilka åtgärder försäkringsbolaget ska vidta för att försöka öka sina medräkningsbara kapitalbasmedel eller för att försöka sänka bolagets riskprofil så att försäkringsbolaget uppfyller solvenskapitalkravet senast till det slutdatum för infasningsmekanismen för räntesatser vilket föreskrivs i övergångsbestämmelsen. Planen kan vid behov uppdateras senare.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att ett försäkringsbolag som ska utarbeta en plan enligt 1 mom. årligen även ska lämna in en lägesrapport med information om de åtgärder som vidtagits till Finansinspektionen och om framstegen för att uppnå målen. Om Finansinspektionen utifrån rapporten konstaterar att det inte är realistiskt att solvenskapitalkravet uppnås innan infasningsmekanismen tas ur drift, ska Finansinspektionen återkalla försäkringsbolagets rätt att använda infasningsmekanismen.
Genom paragrafen genomförs artikel 308 e i direktivet.
6 §. Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras på så sätt att en underrättelse om att minimikapitalkravet inte uppfylls eller om en möjlighet till att det inte uppfylls ska göras inom de följande tre månaderna, oberoende av varför solvenskapitalkravet har beräknats vid tidpunkten för observationen. Underrättelsen ska göras även om denna beräkning inte direkt baserat sig på den beräkningsfrekvens som förutsätts i lagen och även om denna beräkning av minimikapitalkravet inte anmälts till Finansinspektionen. Genom preciseringen genomförs det tillägg som gjorts i artikel 139.1 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. kompletteras på så sätt att försäkringsbolaget till Finansinspektionen för godkännande ska överlämna en kortfristig finansieringsplan även i det fallet att försäkringsbolaget i enlighet med 1 mom. observerat att det finns risk för att kravet inte uppfylls under de följande tre månaderna. Genom preciseringen genomförs det tillägg som gjorts i artikel 139.2 i direktivet.
9 §. Förbud att överlåta och pantsätta egendom. Det föreslås att 2 punkten i paragrafens 1 mom. preciseras på så sätt att Finansinspektionen får besluta om ett förbud att överlåta och pantsätta egendom i en situation där minimikapitalkravet inte uppfyllts och försäkringsbolaget inom två månader inte försatts i likvidation. Genom paragrafen genomförs artikel 139.3 i direktivet.
25 §. Begränsning av skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter när periodiciteten understiger ett år. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras på sätt att den innehåller ett omnämnande om att paragrafen lämpar sig för situationer där periodiciteten för rapporteringen understiger ett år.
Det föreslås att det inledande stycket i paragrafens 1 mom. ändras så att hänvisningen till Finansinspektionens föreskrifter stryks. Periodiciteten för rapporteringsskyldigheten föreskrivs genom lag och begränsningen av rapporteringsskyldigheten enligt denna paragraf kan hänföra sig till rapportering som genomförts kvartalsvis. Dessutom föreslås att momentet ändras på så sätt att det på ett precisare sätt motsvarar vad som föreskrivs i direktivet om begränsning av skyldigheten till regelbunden rapportering i anknytning till tillsynen, då de tidsfrister som fastställts för rapporteringen är kortare än ett år. Denna bestämmelse har tidigare funnits i artikel 35.6 och i samband med översynen flyttades bestämmelsen till artikel 35a.1, men innehållet i bestämmelsen i direktivet bibehölls dock i huvudsak oförändrat. Enligt artikel 35a.1 i direktivet kan uppgifterna utifrån ett beslut av Finansinspektionen rapporteras i en mer begränsad form, om tidsfristerna för skyldigheten till regelbunden rapportering i anknytning till tillsynen är kortare än ett år. I praktiken handlar det om att det är möjligt att genom ett beslut av Finansinspektionen begränsa omfattningen av rapportering som görs oftare än årligen. Bestämmelsen i den gällande lagen har kompletterats med villkor som gäller begränsning av den regelbundna rapporteringsskyldigheten avseende tillsyn i fråga om rapportering som ska göras årligen eller mera sällan och befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post (det är inte behövligt att lämna uppgifter för en effektiv övervakning av försäkringsbolaget, befrielsen försvagar inte stabiliteten i de berörda finansiella systemen i Europeiska unionen, försäkringsbolagen kan ge dessa uppgifter från fall till fall), även om dessa villkor i enlighet med direktivet inte gäller en situation där rapporteringsinnehållet begränsas då rapporteringsskyldigheten är kortare än ett år. Således föreslås att dessa villkor stryks från momentet.
Det föreslås att bestämmelsen om en försäkringsföretagsgrupp i 2 mom. i paragrafen stryks, eftersom direktivet inte längre innehåller bestämmelser om en sådan. Det föreslås att innehållet i 3 mom. i den gällande paragrafen överförs till 2 mom. Det föreslås att bestämmelsen ändras på så sätt att en begränsning eller befrielse framöver kan beviljas endast till försäkringsbolag vars sammanräknade andel av liv- och skadeförsäkringsmarkanden eller dess återförsäkringsmarknad är högst 20 procent. I och med revideringen har formuleringen i direktivet preciserats och ändringen motsvarar den preciserade ordalydelsen i direktivet. Dessutom föreslås att bestämmelsen ändras på så sätt att Finansinspektionen ska ge prioritet till små och icke-komplexa försäkringsbolag när den bestämmer huruvida begränsning av skyldigheten avseende regelbunden rapportering i anknytning till tillsynen kan tillämpas på försäkringbolag i enlighet med 1 mom. i denna paragraf. Genom ändringarna av 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 35a.1.3.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen, när den i enlighet med 1 mom. beslutar om begränsning av skyldigheten avseende regelbunden rapportering i anknytning till tillsynen i fråga om små och icke-komplexa försäkringsbolag ska beakta den administrativa börda som orsakas för bolaget av rapporteringsskyldigheten. I bedömningen av den administrativa bördan ska Finansinspektionen beakta åtminstone de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till, riskkoncentrationsnivån, möjliga effekter av förvaltningen av bolagets tillgångar på den finansiella stabiliteten och de system och strukturer som bolaget inrättat för lämnandet av uppgifter samt de skriftliga verksamhetsprinciper som avses i 3 § 1 mom. Genom momentet genomförs artikel 35a.4 i direktivet i fråga om begränsning av den regelbundna rapportering som anknyter till tillsynen.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen, när den i enlighet med 1 mom. beslutar om begränsning av skyldigheten avseende regelbunden rapportering i anknytning till tillsynen i fråga om andra än små och icke-komplexa försäkringsbolag, ska beakta den administrativa börda som orsakas för bolaget av rapporteringsskyldigheten. Finansinspektionen orsakas en administrativ börda av bedömning av samma omständigheter som föreskrivs för små och icke-komplexa bolag. Dessutom ska man beakta volymen av bolagets premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, volatiliteten i de anspråk och förmåner som bolaget täcker, det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktorisation beviljats, lämpligheten hos bolagets företagsstyrningssystem, storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, och huruvida bolaget är ett captivebolag för försäkring som endast täcker risker förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör. Genom momentet genomförs artikel 35a.5 i direktivet i fråga om begränsning av den regelbundna rapportering som anknyter till tillsynen.
26 §. Begränsning av skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter samt befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras på så sätt att den bättre motsvarar de preciseringar som föreslagits för paragrafen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att det mer precist motsvarar vad som föreskrivits i direktivet. Denna bestämmelse har tidigare funnits i artikel 35.7 och i samband med översynen flyttades bestämmelsen till artikel 35a.2, men innehållet i bestämmelsen i direktivet bibehölls dock i huvudsak oförändrat. Enligt artikel 35a.2 i direktivet får Finansinspektionen begränsa skyldigheten till regelbunden rapportering eller bevilja befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post.
Det föreslås att bestämmelsen om en försäkringsgrupp i 2 mom. i paragrafen stryks, eftersom direktivet inte längre innehåller bestämmelser om en sådan. Det föreslås att innehållet i 3 mom. i den gällande paragrafen överförs till 2 mom. Det föreslås att bestämmelsen ändras på så sätt att en begränsning framöver kan beviljas endast till försäkringsbolag vars sammanräknade andel av liv- och skadeförsäkringsmarkanden eller dess återförsäkringsmarknad är högst 20 procent. I och med revideringen har formuleringen i direktivet preciserats och ändringen motsvarar den preciserade ordalydelsen i direktivet. Dessutom föreslås att bestämmelsen ändras på så sätt att Finansinspektionen ska ge prioritet till små och icke-komplexa försäkringsbolag när den bestämmer huruvida försäkringsbolaget kan befrias från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Genom ändringarna av 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 35a.1.3.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen, när den i enlighet med 1 mom. beslutar om begränsning av eller befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post i fråga om små och icke-komplexa försäkringsbolag ska beakta den administrativa börda som orsakas för bolaget av rapporteringsskyldigheten. I bedömningen av den administrativa bördan ska Finansinspektionen åtminstone beakta de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till, riskkoncentrationsnivån, möjliga effekter av förvaltningen av bolagets tillgångar på den finansiella stabiliteten och de system och strukturer som bolaget inrättat för lämnandet av uppgifter samt de skriftliga verksamhetsprinciper som avses i 3 § 1 mom. Genom momentet genomförs artikel 35a.4 om befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen, när den i enlighet med 1 mom. beslutar om begränsning av eller befrielse från skyldigheten att rapportera post för post i fråga om andra än små och icke-komplexa försäkringsbolag, ska beakta den administrativa börda som orsakas för bolaget av rapporteringsskyldigheten. Finansinspektionen orsakas en administrativ börda av bedömning av samma omständigheter som föreskrivs för små och icke-komplexa bolag. Dessutom ska man beakta volymen av bolagets premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, volatiliteten i de anspråk och förmåner som bolaget täcker, det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktorisation beviljats, lämpligheten hos bolagets företagsstyrningssystem, storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, och huruvida bolaget är ett captivebolag för försäkring som endast täcker risker förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör. Genom momentet genomförs artikel 35a.5 om befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post i direktivet.
26 a §. Befrielse för captivebolag för försäkring från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse för captivebolag för försäkring från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post.
I enlighet med paragrafens 1 mom. befrias captivebolag för försäkring från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post, om periodiciteten för skyldigheten för ett captivebolag för försäkring att ge regelbundna rapporter understiger ett år och om bolaget uppfyller förutsättningarna i momentet. Enligt 1 punkten i momentet ska bolagets försäkrade vara fysiska personer juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår, eller fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer understiger 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna i solvesberäkningen. Enligt 2 punkten i momentet gäller befrielsen från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post endast för det fallet att captivebolagets försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna inte avser någon obligatorisk ansvarsförsäkring. Ett captivebolag för försäkring ska dock fortfarande iaktta rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post i fråga om rapportering som görs årligen eller mindre ofta. Genom momentet genomförs artikel 35a.3 i direktivet.
27 §. Information som ska lämnas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Det föreslås att man från paragrafens rubrik stryker omnämnandet om höjning av kapitalkravet, eftersom paragrafen gäller även annan information.
Paragrafens 1 mom. motsvarar i fråga om innehåll 1 mom. i den gällande paragrafen.
Det föreslås att ordet därtill stryks från 2 mom. i paragrafen. Dessutom ersätts uttrycket ”vakuutustekninen vastuuvelka” med uttrycket ”vakavaraisuuslaskennan vastuuvelka” på finska. Det handlar om samma sak och uttrycket ”vakuutustekninen vastuuvelka” kommer från översättningen av direktivet till finska, men i övriga bestämmelser i försäkringsbolagslagen har man för i 10 kap. avsedda försäkringstekniska avsättningar enligt Solvens II-direktivet använt uttrycket ”vakavaraisuuslaskennan vastuuvelka”, varför det föreslås att detta uttryck på finska används i hela lagen för att beskriva försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap.
Det föreslås att ett 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen har en skyldighet att årligen lämna Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten uppgifter om antalet försäkringsbolag och försäkringsgrupper. Dessutom ska Finansinspektionen specificera antalet små och icke-komplexa försäkringsbolag och grupper samt antalet andra bolag som använder proportionalitetsåtgärder. Finansinspektionen ska även i fråga om varje proportionalitetsåtgärd ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten information om hur många försäkringsbolag eller grupper som använder denna proportionalitetsåtgärd. Genom momentet genomförs leden e och f i första stycket i artikel 52 i direktivet.
27 a §. Information som ska lämnas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras på så sätt att den på allmän nivå innehåller ett omnämnande om den information som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna, eftersom det föreslås att reglering kring detta fogas till paragrafen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att paragrafen framöver innehåller en hänvisning till försämring av den finansiella ställningen i stället för försämring av de finansiella förutsättningarna. Dessutom föreslås att även risker som gäller konsumentskyddet fogas. Ändringarna motsvarar de ändringar som gjorts i artikel 152a.2 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs och att bestämmelsen flyttas till 14 a § i lagen om utländska försäkringsbolag (395/1995). Lagen om utländska försäkringsbolag innehåller bestämmelser om försäkringsverksamhet som bedrivs i Finland av utländska EES-försäkringsbolag. Bestämmelsen baserar sig på slutdelen av artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet och det innehåller bestämmelser om anmälan av värdmedlemslandets anmälan till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Således handlar det om en anmälan av Finansinspektionen i anknytning till ett utländskt EES-försäkringsbolags verksamhet, varför bestämmelser om detta ska utfärdas i lagen om utländska försäkringsbolag.
Det föreslås att 3 mom. i paragrafen upphävs, eftersom även 50 b § i lagen om Finansinspektionen innehåller bestämmelser om informationsutbyte vid hänskjutande av ett ärende som gäller oenighet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Det föreslås att nya 5 mom. fogas till paragrafen för det fallet att tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat begär att Finansinspektionen ger information om ett försäkringsbolag som i den berörda EES-staten bedriver försäkringsverksamhet utifrån etableringsrätten eller rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Myndigheten kan begära sådana uppgifter som den utifrån Solvens II-direktivet eller annan reglering har rätt att få. Finansinspektionen ska lämna uppgifterna till tillsynsmyndigheten i EES-staten inom 20 arbetsdagar från det att begäran mottagits på det officiella språket eller något av de officiella språken i den mottagande EES-staten eller på ett annat språk som godkänns av tillsynsmyndigheten i EES-staten i fråga. Finansinspektionen kan begära att tidsfristen förlängs med 20 arbetsdagar, om de begärda uppgifterna inte är lättillgängliga eller svåra att inhämta. Genom momentet genomförs artikel 153.1 i direktivet till den del som den innehåller bestämmelser om skyldigheterna för hemstatens tillsynsmyndighet.
27 b §. Samarbetsplattformar. Det föreslås att paragrafen upphävs och att dess innehåll överförs till nya 35 § under mellanrubriken Samarbetsplattformar.
29 §. Gemensam bedömning av koncession för ett försäkringsföretag som söker koncession i en annan EES-stat. Paragrafen är ny. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen kan begära ett yttrande om ansökan från den myndighet som utövar tillsyn över detta företag i staten i fråga om ett försäkringsaktiebolag blir dotterbolag till ett försäkringsföretag som ansöker om koncession i Finland eller dotterbolag till moderföretaget för ett försäkringsföretag som ansöker om koncession i Finland eller om det bestämmande inflytandet i ett försäkringsbolag som bildas övergår till sådana fysiska eller juridiska personer som har bestämmande inflytande i ett försäkringsföretag som ansöker om koncession i en annan EES-stat. Paragrafen motsvarar artikel 26.4 i direktivet till den del som det handlar om Finansinspektionens rätt att begära en bedömning i samband med en koncession.
30 §. Identifiering av betydande gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om betydande gränsöverskridande verksamhet. Om ett försäkringsbolag utövar betydande gränsöverskridande verksamhet, tillämpas effektiviserat tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemstaten och de mottagande staterna på tillsynen av bolaget. Med gränsöverskridande verksamhet avses försäkringsverksamhet som utövas i en annan EES-stat utifrån etableringsrätten eller rätten att fritt tillhandahålla tjänster.
Paragrafens 1 mom. innehåller en definition av betydande gränsöverskridande verksamhet. Ett försäkringsbolag bedriver försäkringsverksamhet i en annan EES-stat om dess totala årliga bruttopremieinkomster av den verksamhet som bedrivs av bolaget i EES-staten med stöd av rätten att fritt tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten överstiger 15 000 000 euro eller om verksamheten anses vara relevant av tillsynsmyndigheten i EES-staten i fråga när det gäller den EES-statens marknad. Ett försäkringsbolags gränsöverskridande verksamhet i en annan EES-stat är med andra ord alltid betydande, om premieinkomsterna överskrider gränsen. Den kan även anses vara betydande, även om premieinkomsten underskrider den föreskrivna gränsen, om tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten anser att verksamheten är relevant. Om tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat anser att ett finländskt försäkringsbolags verksamhet är betydelsefullt med tanke på denna EES-stats marknad, skickar den ett meddelande om sin bedömning till Finansinspektionen. Gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av små och icke-komplexa försäkringsbolag anses dock inte vara betydelsefulla, även om den uppfyller förutsättningarna.
I paragrafens 2 mom. finns det bestämmelser för en situation där Finansinspektionen är av annan åsikt än tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten om relevansen för gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av ett finländskt försäkringsbolag i den andra EES-staten. Finansinspektionen ska meddela att den är av annan åsikt inom en månad från det att denna anmälan inkommit från tillsynsmyndigheten i den berörda EES-staten och ange skälen till detta.
Enligt paragrafens 3 mom. får Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i den berörda EES-staten i en situation som avses i 2 mom. hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och be den om hjälp om Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i den berörda EES-staten inte når en bilateral lösning.
Genom paragrafens genomförs punkterna 1 och 4 i artikel 152 aa till den del som det handlar om betydande gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av ett finländskt försäkringsbolag i en annan EES-stat.
31 §. Förstärkt samarbete mellan tillsynsmyndigheter när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om samarbetet mellan tillsynsmyndigheter när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om det identifierats att ett försäkringsbolag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet på det sätt som avses i 30 §, ska Finansinspektionen samarbeta med tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten för att bedöma om försäkringsbolaget i fråga är väl medvetet om de risker som det exponeras för och hanterar dem på rätt sätt.
Enligt paragrafens 2 mom. ska man i samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna beakta proportionaliteten och samarbetet ska vara så omfattande som förutsätts av de risker som är förknippade med betydande gränsöverskridande verksamhet. Samarbetet ska omfatta åtminstone företagsstyrningssystemet, inbegripet förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, interna kontroller och efterlevnadsrutiner för den gränsöverskridande verksamheten, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering, och konsumentskydd.
Genom paragrafens genomförs artikel 152ab.1 i direktivet till den del som det handlar om betydande gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av ett finländskt försäkringsbolag i en annan EES-stat.
32 §. Information som ska lämnas till tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat. Paragrafen är ny och den innehåller bestämmelser om den information som ska lämnas till tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat, då försäkringsbolaget bedrivare betydande gränsöverskridande verksamhet i en annan EES-stat.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen minst en gång per år och när tillsynsmyndigheten begär det lämna uppgifter om försäkringsbolagets solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav, medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla försäkringsbolagets solvenskapitalkrav respektive minimikapitalkrav och uppgifter om potentiella farhågor när det gäller försäkringsbolagets beräkning av försäkringstekniska avsättningar samt när det gäller omständigheter samt beloppen av försäkringsbolagets solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav och medräkningsbara kapitalbasmedel.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen i samband med sin tillsyn över betydande gränsöverskridande verksamhet identifierar att ett försäkringsbolag har problem med efterlevnaden av lagar och andra författningar i Finland eller i en annan EES-stat eller väsentliga problem som rör de aspekter som avses i 31 § 2 mom. och dessa problem påverkar eller sannolikt kommer att påverka bedrivandet av verksamheten i den mottagande EES-staten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten om detta.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten, om försäkringsbolagets finansiella ställning försämras eller om det finns risk för att solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet inte uppfylls under de följande tre månaderna.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs dessutom att om tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten begär annan information som rör solvensen, företagsstyrningssystemet eller affärsmodellen för ett försäkringsbolag, ska Finansinspektionen lämna denna information till tillsynsmyndigheten inom en rimlig tid.
Genom paragrafen genomförs artikel 152ab.2 i direktivet till den del som det handlar om betydande gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av ett finländskt försäkringsbolag i en annan EES-stat.
33 §. Gemensam inspektion. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om gemensamma inspektioner på plats hos ett försäkringsbolag. Tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat kan begära att Finansinspektionen gör en gemensam inspektion på plats hos ett sådant försäkringsbolag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet och inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet inom de följande tre månaderna.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen godta eller avslå en begäran om att göra en gemensam inspektion inom tre månader från det att begäran tagits emot.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen godtar begäran om att utföra en gemensam inspektion, ska den även inbjuda Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten att delta i den gemensamma inspektionen.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen och den behöriga tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten, när den gemensamma inspektionen har genomförts, inom två månader komma fram till gemensamma slutsatser och tillsynsåtgärder.
Enligt 4 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i den berörda EES-staten hänskjuta ett ärende där myndigheterna inte når samförstånd om slutsatserna av en gemensam inspektion till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Ärendet kan dock hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten endast efter att tvåmånadersperioden för en gemensam inspektion har löpt ut och endast om tillsynsmyndigheterna inte nått samförstånd. Behandlingen hindrar inte Finansinspektionen från att utöva de befogenheter som avses i 5, 6 eller 9 §.
Enligt 5 mom. i paragrafen ska Finansinspektionen uppskjuta antagandet av de slutgiltiga slutsatserna av den gemensamma inspektionen och invänta ett beslut som fattas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om den egna behandlingen. Finansinspektionen ska godkänna slutsatserna i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
I paragrafens 6 mom. finns det bestämmelser för det fallet att Finansinspektionen vägrar att göra en gemensam inspektion. Vid en vägran ska Finansinspektionen ge en skriftlig motivering till vägran till tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten. Även oenighet mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat kan hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från meddelandet om vägran.
Genom paragrafen genomförs punkterna 4, 5 och 6 i artikel 152 ab i direktivet, till den del som det handlar om en gemenskap inspektion på plats hos ett finländskt försäkringsbolag.
34 §. Gemensam inspektion på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om en gemensam inspektion på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan kräva att en gemensam inspektion utförs på plats hos ett försäkringsbolag, om den har allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare i andra EES-stater och tecken på allvarliga brister i försäkringsbolaget för vilka inga korrigerande åtgärder eller endast otillräckliga åtgärder har vidtagits. I en sådan situation ska Finansinspektionen utan dröjsmål inleda en gemensam inspektion på plats hos försäkringsbolaget och be Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och de övriga berörda myndigheterna i EES-staterna att delta i inspektionen. På inspektionen tillämpas 33 § 3, 4 och 5 mom.
Genom paragrafen genomförs artikel 152b.6.2 i direktivet.
35 §. Samarbetsplattformar. Regleringen kring samarbetsplattformar i 27 b § i det gällande kapitlet har överförts till paragrafen.
Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 27 b § 1 mom.
Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande 27 b § 2 mom.
Paragrafens 3 mom. motsvarar gällande 27 b § 3 mom. och till det har man fogat en skyldighet att på begäran av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat lämna alla tillräckligt detaljerade och omfattande uppgifter som behövs i rätt tid. Genom ändringen av momentet genomförs ändringen av artikel 152b.4 i direktivet.
36 §. Tillsynssamarbete och informationsutbyte på en samarbetsplattform. Paragrafen är ny och den innehåller bestämmelser om samarbetet och informationsutbytet på en samarbetsplattform.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen har inrättat en samarbetsplattform eller deltar i verksamheten på en plattform som har inrättats av en annan myndighet, tillämpas vad som föreskrivs ovan i 31–34 § om det förstärkta myndighetssamarbetet och informationsutbytet även på de tillsynsmyndigheter som deltar i verksamheten på samarbetsplattformen, oberoende av om försäkringsbolaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. Ovan i 32 § avsedda uppgifter ska lämnas även till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anser det lämpligt mot bakgrund av intresset av att skydda försäkringstagarna eller för ändamål som rör finansiell stabilitet, får den offentliggöra information om resultat, rekommendationer eller åtgärder som härrör från tillsynsarbetet inom ramen för samarbetsplattformen. Försäkringsbolaget får dock alltid framföra en anmärkning om uppgifterna innan de offentliggörs.
Enligt paragrafens 2 mom. får Finansinspektionen be om hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om den och en annan tillsynsmyndighet i en deltagande EES-stat på en samarbetsplattform är oeniga om innehållet i eller förfarandet för en tillsynsåtgärd som ska vidtas, eller om underlåtenhet att vidta åtgärder, och om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan hjälpa dessa tillsynsmyndigheter att nå en lösning.
Genom paragrafen genomförs punkterna 5 och 6 i artikel 152 b i direktivet.
25 a kap.Makrotillsyn
Det föreslås att ett nytt kapitel fogas till lagen, vilket innehåller bestämmelser om makrotillsyn. Det föreslås att kapitlet innehåller bestämmelser om de instrument som är tillgängliga för Finansinspektionen för att förebygga och korrigera likviditetsproblem hos försäkringsbolag, vilket kan bidra till att förebygga risker som hänför sig till stabiliteten i det finansiella systemet. Kapitlet innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter, genom vilka Finansinspektionen kan trygga försäkringsbolagens solvensställning i exceptionella situationer, som påverkar hela försäkringsmarknaden eller en stor del av försäkringsmarknaden.
1 §. Identifiering och avhjälpande av betydande likviditetsrisker. Paragrafen innehåller bestämmelser om identifiering och avhjälpande av betydande likviditetsrisker.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen observerar att ett försäkringsbolag är exponerat för en betydande likviditetsrisk, ska Finansinspektionen underrätta försäkringsbolaget om detta. Om försäkringsbolaget får en sådan anmälan från Finansinspektionen, ska bolaget ge en utredning om hur det avser åtgärda risken till Finansinspektionen.
Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget vidtar åtgärder för att minska likviditetsrisken, om försäkringsbolaget inte själv lyckas minska likviditetsrisken i tillräcklig grad. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att utarbeta riktlinjer med preciseringar av de åtgärder som gör det möjligt att stärka ett försäkringsbolags likviditet. Således preciseras dessa åtgärder inte desto närmare i lagen. Finansinspektionen kan förutsätta åtgärder för att förbättra likviditeten högst fram till dess att försäkringsbolaget lyckats stärka sin likviditet, det vill säga att åtgärderna varit effektiva för att minska likviditetsrisken, och den ska minst med sex månadernas mellanrum se över situationen.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om Finansinspektionens underrättelseskyldighet gentemot Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Genom paragrafen genomförs punkterna 1 och 2 i artikel 144 b i direktivet.
2 §. Tryggande av de försäkrade förmånerna och av stabiliteten i det finansiella systemet. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärdande av likviditetssvårigheter i en situation där risken hänför sig till de försäkrade förmånerna eller det finansiella systemet.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om de åtgärder som Finansinspektionen kan vidta för att trygga de försäkrade förmånerna och stabiliteten i det finansiella systemet, då försäkringsbolaget är exponerad för en betydande likviditetsrisk. Finansinspektionen kan begränsa eller avbryta utdelning eller andra betalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer. Dessutom kan Finansinspektionen begränsa återköp av aktier, återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, utbetalning av bonusar eller andra rörliga ersättningar eller avbryta dessa. Åtgärderna ska tillämpas endast till den del som det behövs för att trygga de försäkrade förmånerna och det finansiella systemets stabilitet och åtgärderna ska vara proportionella.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att när Finansinspektionen beslutar om en begränsning eller ett avbrott ska den ta hänsyn till en framåtblickande bedömning av försäkringsbolagets solvens och finansiella ställning. När Finansinspektionen fattar beslutet, ska den beakta den bevisning som fåtts från tillsynen.
Enligt paragrafens 3 mom. får en begränsning eller ett avbrott vara i högst tre månader. Finansinspektionen kan dock förnya begränsningen eller avbrottet efter tre månader, om situationen inte har åtgärdats. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anser att en begränsning eller ett avbrott som utfärdats av Finansinspektionen är överdriven i situationen, kan Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten avge ett utlåtande till Finansinspektionen, enligt vilket Finansinspektionen ska se över sitt beslut. Det handlar om information som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ger direkt till Finansinspektionen och detta utlåtande offentliggörs inte.
Genom paragrafen genomförs led a–d i första stycket och tredje stycket i artikel 144 b i direktivet samt 4 punkten i den artikeln.
3 §. Förbud mot betalning av återköpsvärdet på livförsäkring. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om ett förbud att betala återköpsvärdet på en livförsäkring på grund av likviditetsproblem.
Enligt paragrafens 1 mom. får Finansinspektionen förbjuda bolaget att betala återköpsvärdet på en livförsäkring, om försäkringsbolaget är exponerat för en betydande likviditetsrisk som orsakar en risk som hänför sig till försäkringstagarna och stabiliteten i det finansiella systemet. Detta förbud ska utfärdas endast vid exceptionella omständigheter som en sista utväg och endast om det är förenligt med försäkringstagarnas och förmånstagarnas gemensamma intresse. Således ska man genom de åtgärder som föreskrivs till exempel i 1 och 2 § i första hand sträva efter att förbättra bolagets likviditet, innan ett förbud att betala återköpsvärdet utfärdas. Förbudet ska vara i kraft i en så kort tid som möjligt och endast så länge som förbudet behövs för att åtgärda det värsta likviditetsproblemet. Åtgärden ska vidtas endast för att skydda alla försäkringstagare och förmånstagare och även dem som kan påverkas indirekt av riskerna. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer även att ge riktlinjer om i vilka situationer och förhållanden ett förbud kan utfärdas.
Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen när den fattar ett beslut om att utfärda ett beslut att betala återköpsvärdet på en livförsäkring ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för försäkringstagarna och förmånstagarna. När Finansinspektionen granskar ett förbuds konsekvenser, ska den granska eventuella konsekvenser för de andra EES-staterna. Dessutom ska förbudet basera sig på belägg som Finansinspektionen fått genom sin tillsyn och Finansinspektionen ska beakta förhandsbedömningen av försäkringsbolagets solvens och finansiella ställning.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen offentliggöra information om ett förbud mot betalning av återköpsvärdet på en livförsäkring och skälen till det.
Enligt paragrafens 4 mom. får ett förbud gälla i högst tre månader. Finansinspektionen kan dock förnya förbudet efter tre månader, om situationen inte har åtgärdats. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anser att ett förbud som utfärdats av Finansinspektionen är överdriven i situationen, kan Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten avge ett utlåtande till Finansinspektionen, enligt vilket Finansinspektionen ska se över sitt beslut. Det handlar om information som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ger direkt till Finansinspektionen och detta utlåtande offentliggörs inte.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs att försäkringsbolaget inte får betala några utdelningar eller erlägga andra betalningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer, göra aktieåterköp eller återbetala eller inlösa någon kapitalbaspost, eller betala ut bonusar eller annan rörlig ersättning till bolagets ledning eller till personer som ansvarar för centrala funktioner, om försäkringsbolaget är föremål för ett förbud att betala återköpsvärdet på en livförsäkring. Dessa begränsningar ligger i linje med att ett förbud av betalning av återköpsvärdet på en livförsäkring är en sista utväg för att förbättra likviditetsställningen och före ett sådant ska man sträva att efter förbättra likviditeten genom andra åtgärder.
Paragrafens 6 mom. innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden, om Finansinspektionen beslutar att påföra ett förbud att betala återköpsvärdet på en livförsäkring uttryckligen i syfte att avvärja en risk för det finansiella systemets stabilitet.
Genom paragrafen genomförs led e i första stycket i artikel 144.3 i direktivet och styckena 2–7 punkten samt 4 punkten i artikeln.
4 §. Exceptionella omständigheter som påverkar likviditeten på försäkringsmarknaden. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om en situation där en likviditetsrisk hänför sig till hela försäkringsmarknaden eller en betydande del av den.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att då en situation där en betydande likviditetsrisk som orsakar en direkt risk för försäkringstagarna eller stabiliteten i det finansiella systemet gäller hela försäkringsbranschen eller en del av den, får Finansinspektionen fatta ett beslut om en i 2 § avsedd begränsning eller ett i 2 § avsett avbrott och ett i 3 § avsett förbud som samtidigt gäller för alla försäkringsbolag vars situation uppfyller förutsättningarna för exceptionella omständigheter enligt 2 § 1 mom. Även i denna situation är tilläggsförutsättningarna enligt 3 § tillämpliga på förbudet mot betalning av återköpsvärdet på en livförsäkring. Enligt artikel 144b.6 i direktivet ska medlemsstaterna utse en myndighet som utövar denna befogenhet, och direktivet förutsätter således inte att denna myndighet är tillsynsmyndigheten. Det föreslås dock att befogenheten tilldelas Finansinspektionen, eftersom det i Finland inte finns någon makrotillsynsmyndighet eller annan myndighet som på mer motiverade grunder ska utöva denna befogenhet. Genom momentet genomförs artikel 144b.6 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om användning av den befogenhet som avses i paragrafen. Anmälan ska göras omedelbart. Även Europeiska systemrisknämnden ska underrättas, om beslutet fattas för att bevara den finansiella stabiliteten. Momentet innehåller dessutom bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till anmälan. Genom momentet genomförs artikel 144b.7 i direktivet.
5 §.Exceptionella sektorsomfattande chocker. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om de åtgärder genom vilka Finansinspektionen, i syfte att skydda försäkringstagarna och bibehålla finansieringsstabiliteten, kan sträva efter att bevara vissa försäkringsbolags solvensställning vid vissa exceptionella störningssituationer, såsom vid ogynnsamma ekonomiska situationer eller marknadslägen, vilka påverkar en stor del av försäkringsmarknaden eller försäkringsmarknaden som helhet.
Enligt paragrafens 1 mom. får Finansinspektionen under exceptionella sektorsomfattande chocker som hotar det finansiella systemets stabilitet eller ett försäkringsbolags finansiella ställning i fråga om ett försäkringsbolag med en särskilt sårbar riskprofil begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning.
I enlighet med paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen vid beslut om begränsning eller avbrott ta hänsyn till de risktoleransgränser som godkänts av försäkringsbolaget och tröskelvärdena i bolagets riskhanteringssystem. Dessutom ska Finansinspektionen beakta den bevisning som fåtts genom tillsynen och förhandsbedömningen av försäkringsbolagets solvens och finansiella ställning. En begränsning eller ett avbrott ska stå i proportion till situationen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att en begränsning eller ett avbrott kan gälla transaktioner inom grupper, inklusive vinstutdelning inom grupperna, om de utgör ett hot mot solvenssituationen eller likviditeten hos gruppen eller minst ett försäkringsbolag som ingår i gruppen. Finansinspektionen ska även höra en eventuell grupptillsynsmyndighet i en annan EES-stat, om den har för avsikt att rikta en begränsning eller ett avbrott mot ett sådant försäkringsbolag, som är ett företag med ägarintresse i en sådan grupp, vars grupptillsynsmyndighet är en tillsynsmyndighet i en annan EES-stat.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att en begränsning eller ett avbrott får gälla så länge som förutsättningarna för en begränsning eller avbrott föreligger och att Finansinspektionen ska se över beslutet minst var tredje månad.
Genom paragrafen genomförs artikel 144 c i direktivet.
26 kap.Grupptillsyn
1 §. Definitioner. I 1 mom. 1 punkten i paragrafen föreslås att definitionen av moderföretag preciseras på så sätt att man i definitionen uttryckligen nämner att Finansinspektionen kan anse att faktiskt bestämmande inflytande används i ett annat företag även då det utövas på ett annat företags beslut genom centraliserad samordning. Genom preciseringen genomförs den motsvarande precisering som gjorts i artikel 212.2 i direktivet. Dessutom fogas en hänvisning till nya 3 a § till definitionen, i vilken det föreskrivs att om Finansinspektionen ansett att minst två företag som står under gemensam ledning utgör en grupp, ska dessa företag inom sig välja ett moderföretag. Även Finansinspektionen kan välja moderföretaget, om valet inte annars görs. Genom preciseringen genomförs därtill ändringen av definitionen av ett moderföretag i artikel 13.15 i direktivet.
Det föreslås att definitionen av ett dotterföretag i 1 mom. 2 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att en hänvisning till nya 3 a § fogas till den. Då ett moderföretag valts för företag som står under gemensam ledning i enlighet med 3 a §, anses de övriga företagen som hör till gruppen vara dotterföretag. Genom ändringen genomförs ändringen av definitionen av ett dotterföretag i artikel 13.16 i direktivet.
Det föreslås att definitionen av ett företag med ägarintresse i 1 mom. 4 punkten i paragrafen och definitionen av ett anknutet företag i 6 punkten ändras på så sätt att definitionen framöver innehåller en hänvisning till artikel 22.7 i redogörelsedirektivet på samma sätt som i Solvens II-direktivet. Det är motiverat att hänvisa direkt till direktivet, eftersom artikel 22.7 i redogörelsedirektivet aldrig genomförts i oförändrad form i den finländska lagstiftningen. Genom ändringen genomförs de hänvisningsändringar som gjorts i led a och b i 212.1 i direktivet.
Det föreslås att man till paragrafens 1 mom. fogar en ny 9 a punkt, som innehåller en definition av ett försäkringsföretags holdingföretag i tredjeland. Genom punkten genomförs led a i artikel 212.1 f i direktivet.
Det föreslås att definitionen av transaktion inom gruppen i 1 mom. 14 punkten i paragrafen utvidgas på så sätt att man i den framöver nämner även att ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingbolag eller ett konglomerats holdingföretag, för att fullgöra ett åtagande, förlitar sig på andra företag inom samma grupp, eller på en fysisk person eller juridisk person som har i 1 kap. 10 § avsedda betydande bindningar till ett företag inom denna grupp. Genom ändringen genomförs ändringen av definitionen i artikel 13.19 i direktivet.
Det föreslås att man till paragrafens 1 mom. fogar en ny 15 punkt, som innehåller en definition av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. Denna definition behövs, eftersom en grupp kan omfatta även företag med hemort annanstans än i Finland. Definitionen baserar sig på artikel 40 i Solvens II-direktivet, enligt vilken förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ha det slutliga ansvaret för att regleringen efterlevs.
Till paragrafens 1 mom. fogas en ny 16 punkt som definierar begreppet reglerat företag. Med reglerat företag avses ett reglerat företag som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, det vill säga ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, AIF-förvaltare och försäkringsbolag, och en tilläggspensionsanstalt enligt 1 kap. 2 § 1 punkten i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. Genom punkten genomförs definitionen i artikel 13.41 i direktivet.
2 §. Försäkringsgrupper. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att den innehåller ett omnämnande om företag som leds av företag med ägarintresse och dotterföretag till ett företag med ägarintresse tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen. Preciseringen motsvarar preciseringen av stycke i artikel 212.1 c i direktivet. Det föreslås dessutom att 2 mom. 2 punkten preciseras på så sätt att man i den nämner utövande av faktiskt bestämmande inflytande via centraliserad samordning. Ändringen motsvarar preciseringen av definitionen av ett moderföretag, vilken gjorts i 1 § 1 mom. 1 punkten. Det föreslås dessutom att en ny 3 punkt fogas till 2 mom., enligt vilken en grupp kan bildas även av en kombination av situationer enligt 1 och 2 punkten. Genom punkten genomförs stycke iii i artikel 212.1 c i direktivet.
Dessutom föreslås att man till paragrafen fogar ett nytt 3 mom., enligt vilket även ett försäkringsföretag och minst ett annat företag som enligt Finansinspektionens syn står under gemensam ledning ska betraktas som en grupp. Även tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat kan identifiera en sådan grupp som omfattar ett finländskt försäkringsbolag då den fungerar som grupptillsynsmyndighet. Om Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet identifierar en sådan grupp, där alla företag inte har sin hemort i Finland, ska Finansinspektionen höra de andra behöriga tillsynsmyndigheterna i EES-staterna innan den konstaterar att dessa företag står under gemensam ledning. Genom dessa bestämmelser genomförs artikel 212.3 i direktivet. I 3 mom. nämns dessutom att en grupp även består av en kombination av en grupp som avses i 2 mom. och en grupp som Finansinspektionen identifierat som en grupp som står under gemensam ledning. Enligt tredje stycket i artikel 214.4 i direktivet kan tillsynsmyndigheterna tillämpa denna möjlighet att identifiera grupper även för att utvidga en grupp enligt 2 mom. I tredje stycket i artikel 214.4 i direktivet föreskrivs dessutom att en tillsynsmyndighet i syfte att utvidga en grupp enligt 2 mom. kan tillämpa den möjlighet att identifiera ett moderföretag vilken föreskrivits i 1 § 1 mom. 1 punkten, om tillsynsmyndigheten anser att företaget har bestämmande inflytande i ett annat företag. Det finns dock inte något behov av att utfärda separata bestämmelser om detta, eftersom 2 mom. innehåller en hänvisning till ett företag med ägarintressen, vars definition å sin sida innehåller en hänvisning till definitionen av ett moderföretag. Utifrån 2 mom. 1 punkten är det således möjligt att en grupp identifieras på den grunden att Finansinspektionen anser att ett företag med faktiskt bestämmande inflytande i ett annat företag utgör moderföretaget.
Den försäkringsgrupp som avses i paragrafen bestämmer tillsammans med de övriga bestämmelserna i detta kapitel på vilka företagshelheter, dvs. försäkringsgrupper, grupptillsyn enligt försäkringsbolagslagen ska tillämpas. En försäkringsgrupp är alltså inte nödvändigtvis samma som en koncern enligt bokföringslagen.
2 a §. Kriterier för gruppbildning på grundval av faktiskt bestämmande inflytande eller gemensam ledning. Paragrafen är ny och gäller en situation där en försäkringsföretagsgrupp bildas antingen på så sätt att Finansinspektionen ansett att företaget har faktiskt bestämmande inflytande i ett annat företag och att således är ett moderbolag och där Finansinspektionen ansett att minst två företag står under gemensam ledning.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs vad Finansinspektionen ska beakta vid granskningen av företagens inbördes förhållanden i bedömningen av om företagen står under gemensam ledning. Dessutom ska omständigheterna enligt momentet beaktas även då Finansinspektionen bedömer om faktiskt bestämmande inflytande utövas avseende ett annat företags beslut. Finansinspektionen ska beakta fysiska personer och företagens rätt och möjlighet att påverka företagets beslut. I granskningen av möjligheten att påverka beslut ska man beakta åtminstone det bestämmande inflytande som följer av kapitalet, rösträtterna och representationen och möjligheten att påverka utifrån den grunden att det handlar om en person som svarar för företagets verksamhet i praktiken eller som har andra centrala, väsentliga eller viktiga uppgifter i företaget. Dessutom ska man beakta företagets beroende av ett annat företag på grund av finansieringen eller andra omständigheter. Sådana är åtminstone utläggning på entreprenad och att företagen sinsemellan delar på personalen. Man ska även beakta belägg för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, beslut om strategier och eller beslut om processer samordnas mellan två eller flera företag och belägg för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken samt kommunikation eller marknadsföring. Genom momentet genomförs artikel 212.4 i direktivet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten utarbetar tekniska regleringsstandarder, som ytterligare preciserar de ärenden som tillsynsmyndigheten ska beakta då den fastställer förhållandet mellan företagen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om en grupp identifieras antingen utifrån faktiskt bestämmande inflytande eller utifrån att företag står under gemensam ledning, ska Finansinspektionen ge moderföretaget eller det företag som valts till moderföretag i enlighet med 3 a § och vid behov de behöriga tillsynsmyndigheterna i EES-stater en detaljerad redogörelse för de faktorer som identifieringen i fråga grundar sig på, om gruppen omfattar sådana företag som inte har hemort i Finland. Genom momentet genomförs artikel 212.5 i direktivet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om en grupp identifieras på grundval av faktiskt bestämmande inflytande eller på grundval av att företag står under gemensam ledning och om moderföretaget eller ett dotterföretag i gruppen också är yttersta moderföretag i en annan grupp, ska grupperna i fråga betraktas som en enda grupp. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 214.4 i direktivet.
3 §. Tillämpningsområde och yttersta moderföretag. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 1 mom. ändras på ett sätt som motsvarar preciseringen av artikel 213.2 i direktivet. Framöver innehåller momentet en informativ bestämmelse om de företag på vilka grupptillsyn tillämpas, om de hör till gruppen. Dessutom fogas till 1 och 2 punkten i momentet hänvisningar till de nya paragrafer som föreslagits till kapitlet.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, i vilket det preciseras att en grupp på vilken grupptillsyn utövas i enlighet med 1 mom. utgörs av den grupp som bildas utifrån den definition som ingår i 2 §. Detta är fallet även enligt den gällande lagen, men detta har inte föreskrivits uttryckligen. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 214.4 i direktivet.
Det föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 3 mom., att 3 mom. övergår till att bli nya 4 mom. och att 4 mom. övergår till att bli 5 mom.
3 a §. Val av moderföretag för företag under gemensam ledning. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om valet av moderföretag, om Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet i enlighet med 2 § 3 mom. har identifierat att gruppen består av företag som står under gemensam ledning. I en sådan situation är det möjligt att Finansinspektionen som en grupp fastställer sådana företag som inte själva identifierat sig som en grupp, varvid gruppen eventuellt inte har något tydligt moderföretag. I en sådan situation ska man välja ett av de företag som står under gemensam ledning till moderföretag och de andra företagen i gruppen anses då vara dotterföretag till det företag som valts till moderföretag.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att om gruppen väljer ett sådant moderföretag som utgör betydande hinder för grupptillsynen, får Finansinspektionen kräva att ett annat företag väljs till moderföretag.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen välja ett moderföretag för gruppen, om gruppen inte själv väljer ett moderföretag. Om Finansinspektionen väljer ett moderföretag, ansvarar detta företag för att regleringen i kapitlet iakttas och de andra företag som hör till gruppen anses vara dotterföretag.
Det föreslås att 4 mom. i paragrafen innehåller bestämmelser om de omständigheter som Finansinspektionen ska beakta, om den i enlighet med 3 mom. väljer ett moderföretag för gruppen.
I enlighet med 5 mom. i paragrafen, ska Finansinspektionen åtminstone årligen bedöma om valet av moderföretag enligt 3 mom. fortfarande är lämpligt. Om det kommer fram att förändringar i gruppens verksamhet eller i företagens inbördes förhållanden eller andra omständigheter har lett till att valet inte längre är lämpligt, ska Finansinspektionen välja ett annat företag till moderföretag.
Genom paragrafen genomförs punkterna 5 och 6 i artikel 214 i direktivet.
8 §. Beslut om att inte tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn. I 2 punkten i paragrafens 1 mom. görs en precisering på så sätt att man till den fogar förutsättningar utifrån vilka ett företag kan anses vara av ringa intresse med tanke på grupptillsynen. Genom ändringen genomförs preciseringen av andra stycket i artikel 214.2 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, vilket innehåller bestämmelser om tilläggsförutsättningar för det fallet att Finansinspektionen i enlighet med 1 mom. beslutar att bestämmelser om grupptillsyn i detta kapitel inte tillämpas på ett visst företag och detta leder till att grupptillsyn överlag inte tillämpas i en situation, där sådan hade tillämpats utifrån 3 § 1 mom. 1–3 punkten. I en sådan situation ska Finansinspektionen samråda med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och om det handlar om en sådan grupp som omfattar försäkringsföretag med hemort i andra EES-stater, ska även dessa staters tillsynsmyndigheter höras. Ett beslut som leder till att grupptillsyn inte tillämpas kan fattas endast vid exceptionella omständigheter och det ska motiveras till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och vid behov till de andra berörda tillsynsmyndigheterna i EES-staterna. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att ge riktlinjer som preciserar vad som avses med sådana exceptionella omständigheter. Beslutet ska bedömas på nytt minst en gång per år. Även ett beslut om att tillämpa grupptillsyn ska meddelas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och till andra tillsynsmyndigheter i EES-staterna.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen ska samråda med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten innan den beslutar att inte tillämpa grupptillsyn på det yttersta moderföretaget på grundval av att detta moderföretag är av ringa intresse för målen med grupptillsyn. Dessutom ska samråd ordnas med de behöriga tillsynsmyndigheterna i EES-staterna, om gruppen omfattar försäkringsföretag med hemort i en annan EES-stat. Innan ett sådant beslut fattas ska Finansinspektionen bedöma hur tillämpningen av grupptillsyn på den mellanliggande nivån med företag med ägarintresse påverkar gruppens solvensställning och förkasta ansökan, om solvensställningen förbättras väsentligt. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kommer att ge riktlinjer om de fall där det är motiverat att lämna det yttersta moderföretaget utanför grupptillsynen.
Genom 3 och 4 mom. i paragrafen genomförs artikel 214.3 i direktivet.
10 a §.Skyldigheter för försäkringsholdingsammanslutningar och konglomerats holdingföretag. Paragrafen är ny och det föreslås att den preciserar skyldigheterna för en försäkringsholdingsammanslutning och ett konglomerats holdingföretag i anknytning till efterlevnaden av regleringen, då gruppens moderföretag är en försäkringsholdningsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag.
Enligt paragrafens 1 mom. ansvarar moderföretaget för en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag för att säkerställa att gruppens interna arrangemang och uppgiftsfördelning är adekvata för efterlevnaden av bestämmelserna. Ansvarsdelningen och arrangemangen inom gruppen ska vara sådana att de ger möjligt att i praktiken samordna alla företag som hör till gruppen och förhindra konflikter. Dessutom ska verksamhetsprinciperna genomföras på gruppnivå.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska en försäkringsholdingsammanslutning och ett konglomerats holdingföretag säkerställa att organisationsstrukturen inte hindrar en effektiv tillsyn över de företag som hör till gruppen.
Det föreslås att det i paragrafens 3 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen anser att en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag inte fullgör skyldigheterna enligt 1 mom., kan Finansinspektionen kräva att gruppens interna arrangemang eller ansvarsfördelning ska ändras.
Genom 1–3 mom. i paragrafen genomförs punkt 1 och det första stycket i punkt 2 i artikel 213 b i direktivet.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag inte uppfyller förpliktelserna enligt 10 a § 2 mom., ska Finansinspektionen utöva sina lagstadgade befogenheter i syfte att säkerställa eller återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 213b.2 i direktivet.
10 b §. Omorganisering av en grupp. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter att omorganisera en grupp i en situation där gruppens struktur eller andra omständigheter som gäller gruppens arrangemang gör det besvärligt att utöva tillsyn. När Finansinspektionen fungerar som grupptillsynsmyndighet kan den i situationer enligt 10 a § 1 mom., om åtgärderna enligt 4 mom. i den paragrafen inte varit effektiva, kräva att en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag omorganiserar gruppen så att Finansinspektionen i praktiken har möjlighet att utöva grupptillsyn. Finansinspektionen kan begära att gruppen omorganiseras endast i exceptionella situationer. Innan Finansinspektionen framför ett krav på att gruppen ska omorganiseras ska den samråda med Europeiska försäkrings- och tjänstemyndigheten och vid behov med tillsynsmyndigheterna i andra EES-stater, om gruppen omfattar försäkringsföretag som fått koncession i andra EES-stater.
Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 213b.2 i direktivet.
10 c §. Etablering av ett holdingföretag för en grupp. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter i en situation där organisationsstrukturen för en grupp bestående av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet och deras anknutna företag, eller som identifieras som grupp på grundval av att de står under gemensam ledning, är sådan att den motverkar eller hindrar gruppen från att efterleva bestämmelserna om grupptillsyn.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen utöva sina befogenheter enligt denna lag eller lagen om Finansinspektionen för att kunna säkerställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och uppfyllandet av förpliktelserna.
Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen, om den är grupptillsynsmyndighet i en sådan situation, kräva etablering av en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag i en EES-stat eller etablering i en EES-stat av ett företag som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över de beslut, inklusive ekonomiska beslut, som fattas av de försäkringsföretag som ingår i gruppen. Detta företag ansvarar för att bestämmelserna om grupptillsyn iakttas.
Genom paragrafen genomförs artikel 213b.3 i direktivet.
10 d §. Klassificering av en grupp som liten och icke-komplex grupp. Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av en grupp som ett liten och icke-komplex grupp. Även en grupp kan klassificeras som en liten och icke-komplex grupp på det sätt som avses i 2 a kap., om den uppfyller de förutsättningar som fastställts för en liten och icke-komplex grupp. Paragrafen innehåller bestämmelser om de förutsättningar ställs för klassificering som en liten och icke-komplex grupp. Förutsättningarna ska på gruppnivå vara uppfyllda under de två räkenskapsperioder som direkt föregått klassificeringen.
Enligt 1 punkten i paragrafens 1 mom. ska gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster från affärsverksamhet som bedrivs av försäkringsföretag som ingår i gruppen och vars hemstat är en annan EES-stat än grupptillsynsmyndighetens hemstat vara lägre än antingen 20 000 000 euro eller 10 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 2 punkten i momentet ska gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster från den affärsverksamhet som bedrivits av gruppen i andra EES-stater än grupptillsynsmyndighetens hemstat vara lägre än antingen 20 000 000 euro eller 10 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 3 punkten i momentet får de kapitalkrav som beror på vissa i momentet specificerade risker för ett försäkringsbolag som klassificeras som en liten och icke-komplex grupp vara högst samma som 20 procent av det totala beloppet av investeringarna. I enlighet med underpunkt a i 3 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för marknadsriskmodulen som avses i 11 kap. 12 §. I marknadsriskmodulen beaktas risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av försäkringsbolagets tillgångar och skulder samt strukturell oförenlighet mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras varaktighet. I enlighet med underpunkt b i 3 punkten i momentet medräknas det kapitalkrav för motpartsriskmodulen som avses i 11 kap. 13 § och som gäller exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte ingår i räntemarginalrisken enligt 11 kap. 12 § 2 mom. 4 punkten. I motpartsriskmodulen beaktas möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör ett försäkringsbolags motparter och gäldenärer under de följande tolv månaderna. I enlighet med underpunkt c i 3 punkten i momentet medräknas dessutom alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.
Enligt 4 punkten i momentet får gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende återförsäkringsverksamhet uppgå till högst 50 procent av det totala beloppet av dess årliga tecknade bruttopremieinkomster.
Enligt 5 punkten i momentet ska den skillnad som avses i 26 § 1 mom. när metoden baserad på koncernbokslut används vara positiv. Om gruppen använder avdrags- och sammanräkningsmetoden, ska den skillnad som avses i 31 § 1 mom. när metoden baserad på koncernbokslut används vara positiv. Om gruppen använder en kombination av dessa metoder, ska den skillnad som avses i 31 a § när metoden baserad på koncernbokslut används vara positiv.
I 6 punkten i momentet föreskrivs att om avdrags- och sammanräkningsmetoden eller en kombination av avdrags- och sammanräkningsmetoden och metoden baserad på koncernbokslut används, ska varje företag som avdrags- och sammanräkningsmetoden tillämpas på vara klassificerat som litet och icke-komplext företag på det sätt som föreskrivs separat i 2 a kap.
Genom momentet genomförs leden c–h i första stycket i artikel 213 a i direktivet.
Paragrafens 2 mom. innehåller, utöver förutsättningarna för klassificering som en liten och icke-komplex grupp enligt 1 mom., bestämmelser om förutsättningarna då minst ett försäkringsföretag som inte är ett skadeförsäkringsföretag hör till gruppen. Förutsättningarna i momentet tillämpas med andra ord på en grupp där alla bolag är livförsäkringsbolag eller på en grupp som omfattar såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag.
Enligt 1 punkten i momentet kan kapitalkravet för den ränterisk som avses i 11 kap. 12 § 2 mom. 1 punkten, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, uppgå till högst fem procent av beloppet av de sammanställda försäkringstekniska avsättningar för gruppen som avses i 10 kap., utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med undantag för de företag på vilka den avdrags- och sammanräkningsmetod som avses i 31 § tillämpas. Enligt 2 punkten i momentet får gruppens sammanställda försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet enligt 10 kap. inte överstiga 1 000 000 000 euro. Genom momentet genomförs led a i första stycket i artikel 213 a i direktivet.
Paragrafens 3 mom. innehåller, utöver förutsättningarna för klassificering som en liten och icke-komplex grupp enligt 1 mom., bestämmelser om förutsättningarna då minst ett försäkringsföretag som inte är ett livförsäkringsföretag finns i gruppen. Förutsättningarna i momentet tillämpas med andra ord på en grupp där alla bolag är skadeförsäkringsbolag eller på en grupp som omfattar såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag.
Enligt 1 punkten i momentet ska gruppens genomsnittliga totalkostnadsprocent för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren vara mindre än 100 procent. Enligt 2 punkten i momentet får gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiga 100 000 000 euro. Enligt 3 punkten i momentet får summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna för en grupp i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 enligt lagen om försäkringsklasser inte överstiga 30 procent av gruppens årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkringsverksamhet. Genom momentet genomförs led b i första stycket i artikel 213 a i direktivet.
Förutsättningarna i paragrafens 1 mom. tillämpas på alla grupper. Om gruppen omfattar såväl skadeförsäkringsbolag som livförsäkringsbolag, tillämpas förutsättningarna enligt 1, 2 och 3 mom. på gruppen. Om gruppen omfattar endast livförsäkringsbolag, tillämpas förutsättningarna enligt 1 och 2 mom. på gruppen och om gruppen omfattar endast skadeförsäkringsbolag, tillämpas förutsättningarna enligt 1 och 3 mom. på gruppen.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 1 punkten inte tillämpas på grupper i vilka endast avdrags- och sammanräkningsmetoden används. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 213a.1 i direktivet.
10 e §. Klassificeringsförfarande för små och icke-komplexa grupper. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om klassificeringsförfarandet för en liten och icke-komplex grupp. På klassificeringen av en grupp som en liten och icke-komplex grupp tillämpas vad som i 2 a kap. 8–10 § föreskrivs om klassificeringsförfarandet för försäkringsbolag. Bestämmelserna tillämpas på moderföretagsnivå. Genom paragrafen genomförs artikel 213a.2 i direktivet.
10 f §. Klassificering som liten och icke-komplex grupp, om grupptillsyn har tillämpats i mindre än två år. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur en grupp får klassificeras som ett liten och icke-komplex grupp, om grupptillsyn tillämpats på den i mindre än två år. Uppfyllandet av de förutsättningar som föreskrivs ovan i 10 e § bedöms utifrån en tid på två räkenskapsperioder, förutom om grupptillsyn tillämpats på gruppen i mindre än två år. I ett sådant fall bedöms det om förutsättningarna är uppfyllda endast utifrån den senaste räkenskapsperiod som föregick klassificeringen. Genom paragrafen genomförs artikel 213a.3 i direktivet.
10 g §. Grupper som aldrig får klassificeras som små och icke-komplexa. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa grupper aldrig får klassificeras som små och icke-komplexa grupper. Även om en grupp uppfyller förutsättningarna för en liten och icke-komplex grupp, får den inte klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om den är en av de i denna paragraf avsedda grupperna.
Enligt 1 punkten i paragrafen får finans- och försäkringskonglomerat inte klassificeras som små och icke-komplexa grupper.
Enligt 2 punkten i paragrafen får grupper där minst ett dotterföretag är ett företag som avses i 24 § inte klassificeras som små och icke-komplexa grupper.
Enligt 3 punkten i paragrafen får grupper som använder en partiell eller fullständig intern modell för att beräkna sitt solvenskapital på gruppnivå inte klassificeras som små och icke-komplexa grupper.
Genom paragrafen genomförs artikel 213a.4 i direktivet.
10 h §. Proportionalitetsåtgärder för små och icke-komplexa grupper. Enligt paragrafen uppfyller en liten och icke-komplex grupp förutsättningarna i 10 d § och den har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp i enlighet med 10 c §. Genom bestämmelsen genomförs definitionen av en liten och icke-komplex grupp i artikel 13.10 b i direktivet. Små och icke-komplexa grupper får på samma sätt som små och icke-komplexa försäkringsbolag lättnader i tillämpningen av regleringen genom att tillämpa proportionalitetsåtgärder. På små och icke-komplexa grupper tillämpas samma proportionalitetsåtgärder på gruppnivå som för små och icke-komplexa försäkringsbolag. Således föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till proportionalitetsåtgärder enligt 2 a kap. 11 § 1 mom.
Enligt 2 mom. i paragrafen kan Finansinspektionen på samma sätt som för ett litet och icke-komplext försäkringsbolag besluta att en liten och icke-komplex grupp inte får tillämpa vissa proportionalitetsåtgärder på det sätt som föreskrivs i 2 a kap. 11 § 2 mom.
Enligt paragrafens 3 mom. omfattas små och icke-komplexa grupper på gruppnivå av samma underrättelseskyldigheter som små och icke-komplexa försäkringsbolag.
Genom paragrafen genomförs artikel 213a.5 i direktivet.
10 i §. Proportionalitetsåtgärder för grupper som ansöks hos Finansinspektionen. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att även en grupp som inte klassificerats som en liten och icke-komplex grupp kan ansöka om godkännande hos Finansinspektionen för att tillämpa vissa proportionalitetsåtgärder på gruppnivå. På denna ansökan och beviljande av godkännande av Finansinspektionen tillämpas 2 a kap. 13 och 14 §. Genom paragrafen genomförs artikel 213a.5 i direktivet till den del som den innehåller en hänvisning till artikel 29 d.
15 §. Finansinspektionens beslut om metoden. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen får besluta att avdrags- och sammanräkningsmetoden enligt 31–33 § ska tillämpas endast på försäkringsföretag, försäkringsföretag i ett tredjeland, försäkringsholdingsammanslutningar, konglomerats holdingföretag och försäkringsföretags holdingföretag i ett tredjeland, om inte något annat följer av 24 §. Genom momentet genomförs artikel 220.3 i direktivet.
Det föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 3 mom.
16 §. Beaktande av den proportionella andelen. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att med avvikelse från 1 mom. avses med proportionell andel, i ett fall där endast 24 § tillämpas, den andel av det tecknade kapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget, oberoende av vilken metod som används. Genom paragrafen genomförs artikel 221.1 a i direktivet.
17 §. Finansinspektionens bestämmande av den proportionella andelen. Paragrafens 1 punkt motsvarar den gällande lagen och tekniska ändringar görs i 2 och 3 punkten i paragrafen. Det föreslås att en ny 4 punkt fogas till paragrafen, i vilken det föreskrivs att Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört gruppen och behöriga tillsynsmyndigheter i andra EES-stater, ska bestämma den proportionella andel som ska beaktas vid solvensberäkningen, om Finansinspektionen har beslutat att minst två försäkringsbolag med stöd av 2 § 3 mom. bildar en grupp på grund av att de står under gemensam ledning. Genom punkten genomförs led d i artikel 221.2 i direktivet.
24 §. Behandling av vissa finansiella anknutna företag. Det föreslås att paragrafens ändras på så sätt att den innehåller bestämmelser om att i högre grad beakta anknutna finansiella företag i gruppens medräkningsbara kapitalbas och gruppens solvenskapitalkrav. Framöver kan ett försäkringsföretag som utgör ett företag med ägarintresse beakta bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas och solvenskapitalkrav av kreditinstitut och värdepappersföretag, förvaltningsbolag för fondbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, tjänstepensionsinstitut och vissa andra företag än reglerade företag. Det föreslås att hänvisningarna till regleringen kring företag med ägarintresse i paragrafen görs direkt till den relevanta regleringen på EU-nivå, eftersom det även kan handla om ett företag med ägarintresse som är ett etablerat i ett annat land. Genom paragrafen genomförs artikel 228.1 i direktivet.
24 a §. Finansiella anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om finansiella anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om hur bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas räknas för varje finansiella anknutna företag.
Enligt paragrafens 2 mom. ska vissa poster som specificerats i momentet inte beaktas vid beräkning enligt 1 mom., såvida inte försäkringsföretaget med ägarintresse kan styrka för Finansinspektionen att dessa poster kan göras tillgängliga för att täcka solvenskapitalkravet på gruppnivå. Dessutom ska försäkringsföretagen beakta vissa krav för viss anknutna företag kan fullgöras endast genom det kärnprimärkapital (CET1) eller övriga primärkapital (AT1) som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förordningen om tillsynskrav för kreditinstitut).
Genom paragrafen genomförs artikel 228.2 i direktivet.
24 b §. Finansiella anknutna företags bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om finansiella anknutna företags bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur varje finansiella anknutna företags bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå räknas. Genom paragrafen genomförs artikel 228.3 i direktivet.
24 c §. Behandling av en sådan undergrupp som består av finansiella anknutna företag och som omfattas av ett sammanställt kapitalkrav. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om bidraget av finansiella anknutna företag i en grupps medräkningsbara kapitalbas och solvenskapitalkrav i en situation där de bildar en undergrupp på vilken det sammanställda solvenskapitalkravet tillämpas.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om ett anknutet företag utgör en undergrupp som omfattas av ett sammanställt kapitalkrav, inbegripet om ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.1.20 i förordningen om tillsynskrav för kreditinstitut eller ett blandat finansiellt holdingföretag är ett dotterföretag i en grupp, får Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet kräva att dessa anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas beräknas som den proportionella andelen av undergruppens kapitalbas i stället för att 24 a § 1 mom. tillämpas för varje enskilt företag som ingår i den undergruppen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att försäkringsföretaget med ägarintresse även ska beräkna bidraget från dessa anknutna företag till solvenskapitalkravet på gruppnivå som den proportionella andelen av undergruppens kapitalkrav i stället för att tillämpa 24 b § 1 mom. för varje enskilt företag som ingår i den undergruppen.
För tydlighetens skull föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om att alla finansiella institut och anknutna företag som omfattas av undergruppen ska inbegripas i beräkningen av undergruppens kapitalbas och kapitalkrav.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om att 24 a och 24 b § tillämpas på den specifika undergruppen, på grundval av dess konsoliderade situation eller på grundval av dess konsoliderade ställning, beroende på vad som är lämpligt.
Genom paragrafen genomförs artikel 228.4 i direktivet.
24 d §. Avdrag av ägarandelar från kapitalbasmedel som får medräknas vid fastställandet av solvensen på gruppnivå. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen med avvikelse från 24–24 c § i egenskap av grupptillsynsmyndighet, på begäran av ett företag med ägarintresse eller på eget initiativ, kan besluta att dra av de ägarandelar som avses i 24 § från de kapitalbasmedel som får medräknas vid fastställandet av solvensen på gruppnivå. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 24 § 2 mom. i den gällande lagen. Genom paragrafen genomförs artikel 228.5 i direktivet.
25 §. Tillgång till nödvändiga data saknas. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att om det avdrag som avses i 1 mom. skulle förbättra gruppens solvenssituation jämfört med situationen om det anknutna företaget fortsatt tas med i beräkningen av solvensen på gruppnivå, får avdraget inte göras. Genom momentet genomförs artikel 229.3 i direktivet.
26 §. Metod baserad på koncernbokslut. Det föreslås att paragrafens 1 mom. framöver innehåller en hänvisning till ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet i stället för fullgörande av solvenskapitalkravet.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att till de medräkningsbara kapitalbasmedlen adderas de anknutna företagens bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas beräknat enligt 24 a eller 24 c § och till solvenskapitalkravet adderas de i 24 § avsedda anknutna företagens andel av gruppens solvenskapitalkrav beräknad enligt 24 b eller 24 c §.
Enligt 3 mom., som enligt förslaget fogas till paragrafen, ska innehav i anknutna företag som avses i 24 § 1 mom. inte inbegripas i sammanställda data vid tillämpningen av 2 mom. i paragrafen.
Den gällande paragrafens 2 mom. övergår till att bli 4 mom. och det föreslås att det preciseras på så sätt att det innehåller ett omnämnande om solvenskapitalkravet.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs ändringarna av artikel 230.1 i direktivet.
27 §. Solvenskapitalkravet med utgångspunkt i koncernbokslut. Det föreslås att paragrafens 2 mom. kompletteras på så sätt att man i gruppens sammanställda solvenskapitalkrav dessutom, i fråga om försäkringsföretag i tredjeland vilka utgör anknutna företag, ska beakta dess proportionella andel av det kapitalkrav vid underskridande av vilket koncessionen skulle återkallas.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. preciseras på så sätt att det framöver innehåller en hänvisning till täckning av minimibeloppet av solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. I det föreskrivs att på fall där de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och minimibeloppet för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte täcks, ska 25 kap. 5 § tillämpas. I 25 kap. 5 § i lagen finns det bestämmelser om uteblivet fullgörande av solvenskapitalkravet. På denna situation tillämpas inte 25 kap. 6 §, som gäller uteblivet fullgörande av minimikapitalkravet. I denna situation tillämpas regleringen om uteblivet fullgörande av solvenskapitalkravet enligt 25 kap. 5 § på det uteblivna fullgörandet av minimibeloppet av det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs ändringar av punkt 2 artikel 230 i direktivet.
27 a §. Förenklad metod. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om en förenklad metod för den metod som baserar sig på koncernbokslutet.
Enligt paragrafens 1 mom. får Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet tillåta att ett försäkringsföretag med ägarintresse vid tillämpning metoden baserad på koncernbokslut tillämpar en förenklad metod för ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga. Det föreslås även att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om när ett anknutet företag är oväsentligt. Anknutna företag betraktas som oväsentliga om det bokförda värdet av företaget i fråga motsvarar mindre än 0,2 % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i koncernbokslutet och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i koncernbokslutet.
Enligt paragrafens 2 mom. ska försäkringsföretag med ägarintresse för Finansinspektionen motivera tillämpningen av den förenklade metoden på ett eller flera anknutna företag, med beaktande av arten och omfattningen av riskerna i det eller de anknutna företagen.
Enligt paragrafens 3 mom. ska ett försäkringsföretag med ägarintresse årligen bedöma om det fortfarande är motiverat att använda den förenklade metoden. Dessutom ska man i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning offentliggöra en förteckning över de anknutna företag som omfattas av den förenklade metoden och deras storlek.
Enligt paragrafens 4 mom. ska försäkringsföretag med ägarintresse påvisa för Finansinspektionen att tillämpningen av den förenklade metoden på ägarintressen i ett eller flera anknutna företag är tillräckligt försiktig. Genom försiktigheten ska man undvika att de risker som orsakas av detta eller dessa företag underskattas då gruppens solvens beräknas.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs att när den förenklade metoden tillämpas på ett försäkringsföretag i tredjeland som har sin hemort i ett land som inte uppfyller villkoren enligt 23 §, får den förenklade metoden inte leda till att det anknutna företagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå är lägre än det kapitalkrav för det anknutna företaget som fastställts av det berörda tredjelandet.
Enligt paragrafens 6 mom. får den förenklade metoden inte tillämpas på ett anknutet försäkringsföretag i tredjeland, om försäkringsföretaget med ägarintresse inte har någon tillförlitlig information om det kapitalkrav som fastställts i det tredjelandet.
Genom paragrafen genomförs artikel 229 a i direktivet.
30 §. Höjning av kapitalkravet på gruppnivå vid användning av en på koncernbokslut baserad metod. Den felaktiga hänvisningen i det inledande stycket i paragrafens 1 mom. korrigeras.
31 §. Avdrags- och sammanräkningsmetoden. Det föreslås att värdet av ett finansiellt anknutet företag i försäkringsföretag som utgör företag med ägarintresse fogas till 1 mom. 2 punkten i paragrafen. Genom ändringen genomförs artikel 233.1.b i direktivet.
Det föreslås att ordalydelsen i 2 punkten i paragrafens 2 mom. preciseras på ett sätt som motsvarar direktivet. Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 2 mom. i paragrafen, enligt vilken bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna företag till gruppens medräkningsbara kapitalbas ska räknas med i gruppens aggregerade solvenskapitalkrav för att uppfylla det sammanräknade solvenskapitalkravet för gruppen. Genom paragrafen genomförs artikel 233.2 i direktivet.
Det föreslås att ordalydelsen i 2 punkten i paragrafens 3 mom. preciseras på ett sätt som motsvarar direktivet. Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 3 mom. i paragrafen, enligt vilken finansiella anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas ska räknas med i gruppens aggregerade solvenskapitalkrav för att uppfylla det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen. Genom paragrafen genomförs artikel 233.3 i direktivet.
31 a §. Kombination av metoden baserad på koncernbokslut och avdrags- och sammanräkningsmetoden. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om sammanslagning av den metod som baserar sig på koncernbokslutet och avdrags- och sammanräkningsmetoden.
Enligt paragrafens 1 mom. utgörs solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse av skillnaden mellan gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller solvenskapitalkravet enligt 2 mom., och det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt 3 mom.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de poster utifrån vilka man räknar gruppens kapitalbas som räknas med för att uppfylla det sammanräknade solvenskapitalkravet.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om de poster utifrån vilka man räknar gruppens aggregerade solvenskapitalkrav.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om att de ägarandelar som överstiger den proportionella andelen av deras eget solvenskapitalkrav ska inbegripas i sammanställda data vid beräkning av tillgångars och skulders känslighet för förändringar i valutakursers nivå eller volatilitet (valutarisk)vid tillämpning av 3 mom. 1 punkten på företag som avses i 15 § 3 mom. och på vilka avdrags- och sammanräkningsmetoden tillämpas. Värdet av dessa innehav ska dock antas inte vara känsligt för förändringar i nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).
Enligt paragrafens 5 mom. ska man vid tillämpning av 2 mom. 2 punkten och 3 mom. 2 punkten tillämpa 31 § 4 mom. om avdrags- och sammanräkningsmetoden i tillämpliga delar.
I paragrafens 6 mom. föreskrivs att om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska 28 § gälla i tillämpliga delar.
Genom paragrafen genomförs punkterna 1–5 i artikel 233 a i direktivet.
31 b §. Minimibeloppet för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå vid tillämpning av en kombination av metoden baserad på koncernbokslut och avdrags- och sammanräkningsmetoden. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att minimibeloppet för solvenskapitalkravet på gruppnivå på basis av en kombination av metoden baserad på koncernbokslut och avdrags- och sammanräkningsmetoden beräknas på det sätt som i 27 § föreskrivs om beräkning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Enligt paragrafens 2 mom. ska minimibeloppet för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå täckas av det medräkningsbara primärkapital som fastställts i enlighet med 12 kap. 11 § 2 mom., beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Vid denna beräkning ska innehav i anknutna företag som avses i 24 § inte inbegripas i sammanställda data.
Enligt paragrafens 3 mom. ska principerna i 16–25 och 27 a § gälla i tillämpliga delar vid fastställandet av huruvida sådana kapitalbasmedel får medräknas för täckning av minimibeloppet för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Även 25 kap. 6 § ska tillämpas i tillämpliga delar.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att 25 kap. 5 § ska tillämpas i tillämpliga delar på fall där de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och minimibeloppet för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte täcks. I 25 kap. 5 § i lagen finns det bestämmelser om uteblivet fullgörande av solvenskapitalkravet. På denna situation tillämpas inte 25 kap. 6 §, som gäller uteblivet fullgörande av minimikapitalkravet. I denna situation tillämpas regleringen om uteblivet fullgörande av solvenskapitalkravet enligt 25 kap. 5 § på det uteblivna fullgörandet av minimibeloppet av det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.
Genom paragrafen genomförs punkterna 6 och 7 i artikel 233 a i direktivet.
31 c §. Långfristiga aktieinvesteringar på gruppnivå. Paragrafen är ny och det föreslås att 1 mom. i den innehåller föreskrifter att om en grupp använder metoden baserad på koncernbokslut eller en kombination av metoden baserad på koncernbokslut och avdrags- och sammanräkningsmetoden, får försäkringsföretag, försäkringsholdingsammanslutningar och konglomerats holdingföretag tillämpa 11 kap. 12 a § på undergrupper av långfristiga aktieinvesteringar på gruppnivå.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till kommissionens förordning, som innehåller bestämmelser om uppfyllande av förutsättningarna enligt 11 kap. 12 a § och om beloppet av aktieinvesteringar som ska behandlas om långfristiga aktieinvesteringar.
Genom paragrafen genomförs artikel 233 b i direktivet.
39 §. Företagsstyrningssystem på gruppnivå. Det föreslås att man till paragrafens 1 mom. fogar ett omnämnande om att gruppens företagsstyrningssystem ska täcka alla företag som omfattas av grupptillsynen. Genom kompletteringen genomförs första stycket i artikel 246.1 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till momentet, enligt vilket gruppens riskhanteringssystem ska omfatta all försäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och även annan väsentlig verksamhet samt de risker härrörande från verksamheten som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Genom momentet genomförs fjärde stycket i artikel 246.1 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket det yttersta moderföretaget i en grupp ska övervaka verksamheten i alla anknutna företag, inbegripet de företag som avses i 24 § samt i icke-reglerade företag på det sätt som krävs med tanke på arten och omfattningen av de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå. I bevakningen ska man beakta alla de risker som anknutna företag orsakar eller kan orsaka på gruppnivå. Genom momentet genomförs första stycket i artikel 246.2 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket det yttersta moderföretaget i en grupp ska ha styrdokument på gruppnivå. Dessa verksamhetsprinciper ska vara konsekventa med alla sådana verksamhetsprinciper som har utarbetats på en nivå som omspänner de enskilda företag som hör till gruppen. Gruppens yttersta moderföretag ska säkerställa att även verksamhetsprinciperna på gruppnivå iakttas i de företag som hör till denna grupp. Genom momentet genomförs andra stycket i artikel 246.2 i direktivet.
39 a §. Gruppens ledning, personer som svarar för centrala funktioner samt hantering av intressekonflikter. Paragrafen är ny. Det föreslås att den innehåller bestämmelser om gruppens ledning, de personer som svarar för gruppens centrala funktioner och hanteringen av intressekonflikter på gruppnivå.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. för tydlighetens skull innehåller bestämmelser om att gruppens yttersta moderföretag har till skyldighet att säkerställa att den reglering som gäller för gruppen iakttas på gruppnivå. Styrnings-, lednings- eller tillsynsorganet vid gruppens yttersta moderföretag anses leda gruppen i praktiken. I Finland ansvarar styrelsen för det finländska moderföretagets verksamhet, men i en grupp med hemort i flera stater kan gruppens yttersta moderföretag finnas även i en annan EES-stat. Genom momentet genomförs tredje stycket i artikel 246.1 i direktivet och andra stycket i punkt 5 i den artikeln.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om hantering av interna intressekonflikter i gruppen. Gruppens företagsstyrningssystem ska säkerställa en sådan organisationsstruktur som har noggrant fastställda, transparenta och konsekventa ansvarsområden och att uppgifterna inom gruppen är åtskilda. Interna intressekonflikter i gruppen ska förebyggas och vid behov hanteras. Genom momentet genomförs första stycket artikel 246.5 i direktivet.
Enligt paragrafens 3 mom. ska det yttersta moderföretaget i en grupp identifiera de personer som svarar för centrala funktioner i gruppen. Gruppens yttersta moderföretag fastställer de centrala funktionerna på gruppnivå. Genom momentet genomförs tredje stycket i artikel 246.5 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om oberoende på gruppnivå. I momentet föreskrivs att om en medlem i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i det yttersta moderföretaget eller de personer som svarar för centrala funktioner i gruppen är medlem i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i ett eller flera försäkringsföretag som ingår i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner i ett sådant försäkringsföretag som ingår i gruppen, ska det yttersta moderföretaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag. Det handlar med andra ord inte om ett förbud att sköta uppgifter på såväl gruppnivå som bolagsnivå, men uppgifterna och ansvaren ska åtskiljas tydligt. Genom momentet genomförs fjärde stycket i artikel 246.5 i direktivet.
39 b §. Hantering av likviditetsrisker på gruppnivå samt makrotillsyn. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om hanteringen av likviditetsrisker och makrotillsyn på gruppnivå.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att det yttersta moderföretaget ansvarar för på gruppnivå utarbeta och uppdatera en plan för hantering av likviditetsrisker som omfattar en likviditetsanalys på kort sikt. På begäran av Finansinspektionen ska gruppen ha en likviditetsplan även på medellång och lång sikt. I tillämpliga delar tillämpas vad som föreskrivs i 6 kap. 10 b § om en plan för hantering av likviditetsrisker på bolagsnivå på hanteringen av gruppens likviditetsrisker.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att ett företag som utgör ett dotterföretag befrias från skyldigheten att utarbeta och uppdatera en plan för hantering av likviditetsrisker på företagsnivå, om planen på gruppnivå omfattar även dotterföretagets hantering av likviditetsrisker.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om ett försäkringsbolag inte utarbetar någon egen plan för hantering av likviditetsrisker i enlighet med 2 mom., ska företaget dock till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för hantering av likviditetsrisker som omfattar hela gruppens och det aktuella företagets likviditetshantering.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att Finansinspektionen får kräva att ett försäkringsdotterföretag utarbetar en plan för hantering av likviditetsrisker på företagsnivå, om Finansinspektionen upptäcker en särskild likviditetssvaghet eller om planen inte innehåller lämplig sådan information som Finansinspektionen kräver av andra företag på dotterföretagsnivån.
Genom 1–4 mom. i paragrafen genomförs artikel 246 a i direktivet.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs att 25 kap. om makrotillsyn, vilket föreslagits för denna lag tillämpas även på gruppens yttersta moderföretag i tillämpliga delar. Genom 4 mom. i paragrafen genomförs artikel 246 b i direktivet.
Det föreslås att 6 mom. innehåller en hänvisning till den förordning som kommissionen antar med stöd av Solvens II-direktivet, vilken också innehåller bestämmelser om planen för hantering av likviditetsrisker.
40 §. Risk- och solvensbedömning på gruppnivå. Det föreslås att paragrafens 1 mom. preciseras på så sätt att risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska omfatta åtminstone all försäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet samt de risker härrörande från verksamheten som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Preciseringen motsvarar preciseringen av den första stycket i artikel 246.4 i direktivet.
41 §. Information om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Det föreslås att paragrafens 4 mom. preciseras på så sätt att Finansinspektionen, när den anger de transaktioner som ska rapporteras, efter att ha hört övriga behöriga tillsynsmyndigheter och företagsgruppen, ska bestämma sådana tröskelvärden för riskkoncentrationerna och transaktionerna som baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkningen, medräkningsbara kapitalbasmedel, andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga eller en kombination av de uppräknade faktorerna. Genom ändringen genomförs tredje stycket i artikel 244.3 i direktivet.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen, utöver transaktioner inom gruppen i den mening som avses i 1 § 14 punkten, vid tillämpning av denna paragraf, om så är motiverat får kräva att grupper också rapporterar transaktioner inom gruppen som inbegriper andra företag än försäkringsföretag, försäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingsammanslutningar och konglomerats holdingföretag. Genom paragrafen genomförs artikel 245.3 a i direktivet.
Det föreslås att 6 mom. i den gällande paragrafen överförs med oförändrat innehåll till nya 7 mom.
43 §. Begränsning av skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter samt befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Det föreslås att paragrafen upphävs och att dess innehåll överförs till nya 48 a §. Det finns bestämmelser om gruppens rapportering och tidsfristerna för den i 48 §, varför undantaget till rapporteringen ska föreskrivas först efter huvudregeln.
44 §. Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att en grupps lägesrapport om solvens och finansiell ställning ska offentliggöras årligen senast inom 24 veckor från utgången av företagets räkenskapsperiod. Rapporten ska överlämnas till Finansinspektionen inom samma tid. Lägesrapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå ska täcka endast de uppgifter som är avsedda för de yrkesverksamma på marknaden och det är inte behövligt att inkludera de uppgifter som är avsedda för försäkringstagare och förmånstagare i rapporten på gruppnivå. Dessutom tillämpas 8 a kap. fortfarande på offentliggörande av uppgifter till den del som inte annat föreskrivs i paragrafen.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att om en grupps yttersta moderföretag får samtycke av Finansinspektionen att ge endast en lägesrapport om solvens och finansiell ställning, ska den i uppgifterna om dotterföretag, utöver de uppgifter som är avsedda för yrkesverksamma på marknaden, inkludera även de uppgifter som är avsedda för försäkringstagare och förmånstagare.
Genom ändringarna genomförs artikel 256.1 i direktivet och led b i punkt 2 i den artikeln.
44 a §. Granskning av den balansräkning som ingår i rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om granskning av Solvens II-balansräkningen på gruppnivå.
Enligt paragrafens 1 mom. ska revisorn för det yttersta moderföretaget i en grupp framöver årligen granska den balansräkning som ingår i rapporten om gruppens solvens och finansiella ställning.
Enligt paragrafens 2 mom. ska revisorn lämna en granskningsrapport som innehåller beskrivning av granskningens art och resultat till moderföretagets styrelse.
Enligt paragrafens 3 mom. ska det yttersta moderföretaget i en grupp lämna i en granskningsrapport enligt 2 mom. till Finansinspektionen tillsammans med lägesrapporten om solvens och finansiell ställning.
Det föreslås att det i paragrafens 3 mom. föreskrivs att om en grupp tillhandahåller endast en rapport om solvens och finansiell ställning, ska gruppens yttersta moderföretag också för varje dotterföretag lämna en i 7 kap. 8 a § 2 mom. avsedd granskningsrapport till Finansinspektionen. För att genomföra direktivet föreslås att man tydliggör att granskningsskyldigheten på bolagsnivå är tillämplig även i det fallet att endast en lägesrapport om solvens och finansiell ställning utarbetas för gruppen. Om det handlar om en grupp som omfattar försäkringsföretag som fått koncession i andra EES-stater, ska granskningsrapporten dessutom i fråga om alla försäkringsföretag i gruppen överlämnas till den tillsynsmyndighet som fungerar som grupptillsynsmyndighet.
Det föreslås att det i paragrafens 4 mom. föreskrivs att på samma sätt som på försäkringsbolagsnivå behöver revisorn i det yttersta moderföretaget i en grupp som klassificerats som en liten och icke-komplex grupp inte utföra någon sådan granskning som avses i 1 mom.
Genom paragrafen genomförs artikel 256 c i direktivet.
48 §. Rätt att få och ge information. Det föreslås att paragrafens 2 mom. preciseras i fråga om tidpunkten för att överlämna de uppgifter som är behövliga för tillsynen. Gruppens yttersta moderföretag ska överlämna de uppgifter som är behövliga för tillsynen till Finansinspektionen inom 22 veckor från det att företagets räkenskapsperiod gått ut, då det handlar om uppgifter som ska överlämnas årligen, och inom 11 veckor från utgången av varje kvartal, då det handlar om uppgifter som ska överlämnas kvartalsvis. Genom paragrafen genomförs artikel 254.3 i direktivet.
48 a §. Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå. Paragrafen är ny och det föreslås att den innehåller bestämmelser om den regelbundna tillsynsrapporten.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska det yttersta moderföretaget i en grupp lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när den är grupptillsynsmyndighet. Den regelbundna tillsynsrapporten ska i fråga om grupper överlämnas årligen inom 24 veckor från utgången av företagets räkenskapsperiod. På överlämnandet av gruppens regelbundna tillsynsrapporter tillämpas i tillämpliga delar 25 kap. 3 a § 1 och 4 mom. om den regelbundna tillsynsrapporten på företagsnivå.
Enligt 2 mom. i paragrafen kan gruppens yttersta moderföretag med Finansinspektionens samtycke lämna in en enda regelbunden tillsynsrapport. Uppgifter på gruppnivån och uppgifter som gäller varje försäkringsföretag som är dotterföretag ska inkluderas i gruppens sammanslagna tillsynsrapport. Uppgifter som gäller dotterföretag ska specificeras separat i fråga om varje dotterföretag och de får inte vara mindre omfattande än de uppgifter som dessa försäkringsföretag skulle överlämna i enlighet med regleringen på företagsnivå.
Det föreslås att det i paragrafens 3 mom. föreskrivs att om ett tillsynskollegium grundats för grupptillsynen, ska Finansinspektionen innan den ger ett godkännande vid behov höra de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet och till den del det är behövligt beakta deras synpunkter. Om någon tillsynsmyndighet har en avvikande syn om frågan, ska den motiveras. Detta gäller även för Finansinspektionen, om den i en motsvarande situation deltar som någon annan myndighet än grupptillsynsmyndighet i tillsynskollegiet.
Det föreslås att det i paragrafens 4 mom. föreskrivs att om tillsynskollegiet efter en konsultation enligt 3 mom. godkänner en enda regelbunden tillsynsrapport, ska varje enskilt försäkringsföretag lämna in en enda sammanslagen regelbunden tillsynsrapport till sin tillsynsmyndighet. Varje tillsynsmyndighet ska övervaka den del av den regelbundna tillsynsrapporten som avser det dotterföretag till vilket tillsynsmyndigheten har beviljat koncession. Det handlar om en situation där de försäkringsföretag som hör till gruppen fått koncession i olika medlemsstater och de dotterföretag som hör till gruppen övervakas av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat.
Det föreslås att det i paragrafens 5 mom. föreskrivs att Finansinspektionen får återta sitt godkännande till en sammanslagen regelbunden tillsynsrapport, om den anser att tillsynsrapporten inte innehåller alla behövliga uppgifter.
Det föreslås att det i paragrafens 6 mom. föreskrivs att om Finansinspektionen gett koncession till något dotterföretag som hör till gruppen och denna grupps sammanslagna regelbundna tillsynsrapport inte innehåller information som behövs och dessa uppgifter är betydande, har Finansinspektionen rätt att kräva att dotterföretaget lämnar den behövliga ytterligare informationen. Tillsynsmyndigheternas kollegium ska underrättas om begäran om tilläggsuppgifter, ändringar eller förtydliganden och grupptillsynsmyndigheten ska överlämna samma begäran även till gruppens yttersta moderföretag. Om Finansinspektionen fungerar som grupptillsynsmyndighet och en myndighet som övervakar dotterföretagen gör en sådan begäran till ett dotterföretag, ska Finansinspektionen överlämna begäran även till det yttersta moderföretaget.
Det föreslås att 7 mom. i paragrafen innehåller en informativ hänvisning till kommissionens förordning, som även innehåller bestämmelser om en enda tillsynsrapport.
Genom paragrafen genomförs artikel 256 b i direktivet.
48 b §. Begränsning av skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter samt befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Det föreslås att regleringen i gällande 43 § överförs till paragrafen. Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av den regelbundna rapporteringsskyldigheten och befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå. Enligt bestämmelsen kan Finansinspektionen begränsa gruppens skyldighet till regelbunden rapportering eller befria gruppen från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post. Det finns bestämmelser om gruppens rapportering och tidsfristerna för den i 48 §, varför undantaget till rapporteringen ska föreskrivas först efter huvudregeln.
48 c §. Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer huruvida en sådan exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar den operativa kapaciteten hos ett försäkringsbolag, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag och hindrar dem från att lämna information som behövs för tillsynen , den regelbundna tillsynsrapporten och lägesrapporten om solvens och finansiell ställning inom de fastställda tidsfristerna för dessa. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan göra denna bedömning på eget initiativ eller på begäran av kommissionen eller någon tillsynsmyndighet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska överlämna bedömningen till kommissionen senast inom en vecka från det att begäran mottagits. Myndigheten ska offentliggöra informationen på sin webbplats, om den bedömer att en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse kan påverka försäkringsbolagens möjligheter att lämna in uppgifter i tiderna. Genom momentet genomförs artikel 304 e i direktivet till den del som Finansinspektionen kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bedömer en förlängning av tidsfristen för lägesrapporten om solvens och finansiell ställning, de uppgifter som behövs för tillsynen och den regelbundna tillsynsrapporten.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller ett informativt omnämnande om att ifall tidsfristen förlängs, så bestäms detta i en delegerad förordning som antas av kommissionen. I andra stycket i artikel 304e i Solvens II-direktivet ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter om förlängning av tidsfristerna.
49 §. Finansinspektionens åtgärder. Det föreslås att man till paragrafen fogar ett 3 mom., som för tydlighetens skull innehåller bestämmelser om att en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag inte uppfyller förpliktelserna enligt 10 a § 1 och 2 mom., ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som avses i försäkringsbolagslagen eller lagen om Finansinspektionen i syfte att säkerställa eller återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av detta kapitel.
Det föreslås att ett 4 mom. fogas till paragrafen, vilket innehåller bestämmelser om Finansinspektionens särskilda befogenheter i de situationer som avses i 1 och 3 mom. i paragrafen. Enligt 1 punkten kan Finansinspektionen avbryta användningen av rösträtter som är knutna till aktier i de försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag, enligt 2 punkten bestämma om påföljder enligt denna lag eller lagen om Finansinspektionen för försäkringsholdingbolaget, konglomeratets holdingföretag eller dessa företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, enligt 3 punkten kräva att försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag överför ägarintressena i sina försäkringsdotterföretag till sina aktieägare, enligt 4 punkten på tillfällig basis utse en annan försäkringsholdingsammanslutning, ett annat konglomerats holdingföretag eller ett försäkringsföretag inom gruppen som ansvarigt för att säkerställa att kraven i detta kapitel efterlevs, enligt 5 punkten begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare, enligt 6 punkten kräva att försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag avstår från sina andelar i försäkringsföretag eller sådana anknutna företag som avses i 24 § eller minskar antalet andelar och enligt 7 punkten kräva att försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag lägger fram en plan för hur de utan dröjsmål ska återgå till att efterleva kraven.
Det föreslås att ett 5 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket Finansinspektionen ska beakta konsekvenserna för hela konglomeratet och dess anknutna reglerade företag, om åtgärder riktas mot ett konglomerats holdingföretag.
Det föreslås att ett 6 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att Finansinspektionen innan den vidtar de åtgärder som avses i paragrafen vid behov ska samråda med behöriga tillsynsmyndigheter i andra EES-stater, om gruppen omfattar företag med hemort i en annan EES-stat.
Genom ändringarna av paragrafen genomförs punkt 2 a och 2 b som fogats till artikel 258 i direktivet.
50 §. Rapportering om transaktioner inom en grupp. Det föreslås att ett 2 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att om moderföretaget till ett försäkringsföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett finansiellt institut, ett förvaltningsbolag för fondföretag, en AIF-förvaltare, ett tjänstepensionsinstitut eller ett icke reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till solvensdirektivet för kreditinstitut och om dessa verksamheter utgör en betydande del av dess samlade verksamhet, ska försäkringsföretaget anmäla transaktioner mellan försäkringsföretaget och moderföretaget samt försäkringsföretaget och dess anknutna företag till Finansinspektionen. Genom paragrafen genomförs artikel 265.1 a i direktivet.
53 §. Tillsyn i fall då likvärdighet inte föreligger. Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras till den del som paragrafen tillämpas på försäkringsföretag i ett tredjeland, vilka hör till en grupp enligt 2 §. Genom preciseringen genomförs preciseringen av första stycket i artikel 262.1 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. preciseras på så sätt att när Finansinspektionen underrättar de andra behöriga tillsynsmyndigheterna om tillämpning av andra effektiva metoder, ska den även motivera varför de används. Dessutom ska ärendet framöver anmälas även till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Genom paragrafen genomförs delvis ändringen av artikel 262.2 i direktivet.
Det föreslås att ett 5 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket målen för grupptillsyn ska uppnås vid tillämpning av andra effektiva metoder. I synnerhet ska man säkerställa bevarande av försäkringsföretagens kapitalallokering och sammansättningen av deras kapitalbas och förhindrande av väsentligt skapande av kapital inom gruppen, om ett sådant skapande av kapital inom gruppen finansieras med inkomster från skuldinstrument eller andra finansiella instrument som inte räknas som kapitalbasposter av moderföretaget och bedömning och övervakande av risker som härrör från företag både inom och utanför ESS och begränsning av risken för spridning från dessa företag och från andra icke-reglerade företag till försäkringsföretag och till en undergrupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett företag som avses i 4 §.
Det föreslås att ett 6 mom. fogas till paragrafen, vilket reglerar de metoder som kan användas. Metoderna kan utgöras av att utse ett försäkringsföretag med ansvar för att regleringen iakttas om försäkringsföretagen inte har något gemensamt moderbolag i en EES-stat, kräva att man grundar en försäkringsholdningsammanslutning eller ett konglomerats holdingbolag med hemort i en EES-stat, vidta tilläggsåtgärder eller ställa tilläggskrav, om flera försäkringsföretag i gruppen bildar en undergrupp vars moderföretag har hemort i en EES-stat, kräva att ledamöterna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i det yttersta moderföretaget i en EES-stat är oberoende i förhållande till ett moderföretag i ett tredjeland, förbjuda, begränsa eller övervaka transaktioner eller kräva att en förhandsanmälan görs om transaktioner samt kräva att få uppgifter om solvensställning, den ekonomiska ställningen, riskprofilen och riskgränser för sådana moderföretag som har sin hemort i ett tredjeland.
Det föreslås att man till paragrafen fogar ett 7 mom., i vilket det föreskrivs att i en situation där en grupp omfattar ett försäkringsföretag som är ett anknutet företag med hemort i någon annan EES-stat än Finland, ska Finansinspektionen meddela sina iakttagelser till tillsynsmyndigheten i den EES-staten så att tillsynsmyndigheten kan vidta lämpliga åtgärder, om Finansinspektionen i enlighet med 6 mom. förbjuder, begränsar eller övervakar transaktioner eller kräver en förhandsanmälan om transaktioner.
Genom ändringarna av 4 punkten och 5–7 punkten i paragrafen genomförs punkterna 2 och 3 i artikel 262 i direktivet.
Det föreslås att 5 mom. i den gällande momentet överförs med oförändrat innehåll för att bli nya 8 mom.
31 kap.Övriga bestämmelser om försäkringsbolags verksamhet
4 §. Koassurans inom gemenskapen. Det föreslås att de föråldrade hänvisningarna i paragrafens 3 mom. till den upphävda trafikförsäkringslagen ändras till den gällande trafikförsäkringslagen 460/2016.
13 §. Skyldighet att vidta förberedelser. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om beredskap för undantagsförhållanden. Det föreslås att paragrafen ändras på så sätt att ett försäkringsbolag framöver ska bereda sig på undantagsförhållanden, men därtill även på allvarliga störningssituationer.
Med beredskapsskyldigheten avses att bolaget genom planering, förberedelser i förväg och andra åtgärder ser till att verksamheten fortsätter utan störningar. Beredskapsskyldigheten består av såväl planering som grundar sig på riskbedömning som av åtgärder som genomförs när en risk realiseras. Syftet med paragrafen är att säkerställa att en beredskapsskyldig vidtar alla behövliga åtgärder så att dess verksamhet fortsätter utan störningar i allvarliga störningssituationer i normala förhållanden och i undantagsförhållanden. På ett sätt som motsvarar den gällande bestämmelsen kan beredskap innebära att upprätthålla reservutrymmen, reservsystem och beredskap för verksamhet på distans samt beredskap för manuell verksamhet. De nödvändiga funktioner som ska upprätthålls är bland pensions- och ersättningshandling och utbetalning av löpande pensioner och ersättningar. Ett försäkringsbolag har ansvar för att upprätthålla sin verksamhetsberedskap även då det använder ett serviceföretag eller service av någon annan serviceproducent för skötseln av dess uppgifter. Beredskap i försäkringsbolagen kräver i praktiken att de som opererar inom försäkringsbranschen samarbetar sinsemellan och även att samarbete förs med andra branscher, i synnerhet finansieringsbranschen.
Det finns bestämmelser om undantagsförhållanden i beredskapslagen, som definierar undantagsförhållanden som ett mot Finland riktat väpnat angrepp eller annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp och förhållandena omedelbart efter angreppet, ett mot Finland riktat väpnat angrepp eller annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp och förhållandena omedelbart efter angreppet, en synnerligen allvarlig storolycka och förhållandena omedelbart efter den, sådana synnerligen allvarliga händelser eller hot mot befolkningens försörjning eller mot grunderna för landets näringsliv som innebär en väsentlig risk för samhällets vitala funktioner och sådant hot eller sådan verksamhet eller händelse mot eller sådana sammantagna konsekvenser av dessa som synnerligen allvarligt och väsentligt äventyrar samhällets funktionsförmåga eller befolkningens livsbetingelser.
Beredskapslagen har en karaktär av befogenhetsregering, där myndigheterna tilldelas särskilda befogenheter, som det är möjligt att utöva som en sista utväg vid sådana exceptionella förhållanden som avses i lagen. Konstaterande av undantagsförhållanden är ett kriterium som hänför sig till aktivering och utövning av dessa befogenheter. Även om en störningssituation uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i 3 § i beredskapslagen, är det inte nödvändigt att konstatera att undantagsförhållanden föreligger, om hanteringen av störningssituationen på samma gång inte förutsätter att befogenheter enligt beredskapslagen utövas. Då en ytterligare förutsättning för att utöva befogenheterna enligt beredskapslagen är att störningssituationen inte kan hanteras med någon annan befogenhet som är tillgänglig för myndigheterna, är det inte möjligt att i förväg fastställa om en viss störningssituation ska bedömas som exceptionella förhållanden enligt beredskapslagen. Därför är det motiverat att precisera att skyldigheten att i förväg bereda sig på en störningssituation inte är bunden endast till en situation där myndigheterna börjat utöva befogenheter enligt beredskapslagen eller att beredskap enligt bestämmelsen handlar endast om beredskap för att utöva myndigheternas befogenheter enligt beredskapslagen.
Det föreslås dessutom att det i 1 mom., på ett sätt som motsvarar den gällande lagen, föreskrivs att Finansinspektionen kan bevilja undantag från den skyldighet som föreskrivits i paragrafen, om det är motiverat med hänsyn till försäkringsbolagets storlek eller verksamhetens art eller omfattning eller av någon annan särskild orsak. Med avvikelse från den gällande bestämmelsen kan det bli aktuellt att bevilja ett undantag till exempel i ett fall där ett försäkringsbolag säljer endast sådana frivilliga försäkringar vars betydelse för medborgarnas utkomst och företagens verksamhet i krisförhållanden är liten eller av en annan orsak utifrån vilken Finansinspektionen anser att beredskapen är onödig. Finansinspektionen kan utsträcka undantaget att gälla endast en del av den beredskapsskyldighet som avses i paragrafen. Beviljande av undantag befriar inte försäkringsbolaget från att administrera ett riskhanteringssystem enligt 10 kap. 3 c § även för krisförhållanden.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att man med allvarliga störningssituationer under normala förhållanden avser sådana störningssituationer som hotar samhällets funktion, som har omfattande konsekvenser för samhället och som utöver försäkringsbolagets egna åtgärder även kräver samarbete mellan myndigheterna och särskilda åtgärder. Sådana störningssituationer kan vara till exempel lokala eller riksomfattande storolyckor, ofog, brottslighet eller terrorism, skadliga kränkningar av informationssäkerheten, störningar i eldistribution eller kommunalteknik, olika naturkatastrofer, såsom extrema väderförhållanden eller allvarliga epidemier, samt otaliga antal andra hot mot säkerheten i samhället som orsakar allvarliga störningar i ett kreditinstituts utrustning, system eller tjänster, men som ändå inte är sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen.
Gällande 2 mom. i paragrafen övergår till att bli 3 mom. Bestämmelsen preciseras på så sätt att de beredskapsuppgifter som anknyter till undantagsförhållanden nämns i den. Syftet med preciseringen är att bibehålla nuläget, enligt vilket endast kostnader som orsakas av de uppgifter som följer av 1 mom. i enlighet med bestämmelsen kan ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992).