7.1
Lagen om ordnande av arbetskraftsservice
10 kap.Stöd som beviljas arbetsgivare
89 §. Lönesubvention för anställning av en person som fyllt 60 år och varit arbetslös länge. Paragrafens 2 mom. ändras så att den första hänvisningen till 83 § 3 mom. 3 punkten i momentet ersätts med en hänvisning till 83 § 3 mom. 5 punkten. Ändringen är teknisk och påverkar inte etablerad tillämpningspraxis avseende momentet.
I momentet finns det en felaktig dubbel hänvisning till 83 § 3 mom. 3 punkten i ordnandelagen, även om den första av dessa borde vara en hänvisning till 83 § 3 mom. 5 punkten. För att det ska vara möjligt att betala ut lönesubvention utifrån 2 mom., ska undantaget gälla tillämpningen av 83 § 3 mom. 5 punkten.
Från 2 mom. stryks dessutom hänvisningen till 84 § 4 mom., som upphävts genom lag 280/224.
94 §.Lönesubventionens maximibelopp och hinder för utbetalning av subvention. I paragrafen ändras 1 mom. 2 punkten på så sätt att maximibeloppet av lönesubventionen är 1 770 euro per månad, då det handlar om en subvention som beviljats utifrån 87 §. Ändringen är teknisk.
Ordnandelagen trädde i kraft den 1 januari 2025 och syftet med 94 § 1 mom. 2 punkten i ordnandelagen var inte att maximibeloppet av lönesubvention är 2 770 euro per månad, utan syftet har varit att maximibeloppet ska vara 1 770 euro per månad i enlighet med specialmotiveringen i RP 207/2022 rd.
I specialmotiveringen till 94 § 1 mom. i regeringens proposition 207/2022 rd konstateras att maximibeloppet av lönesubventionen för närvarande fastställs i statsbudgeten. Det nuvarande maximibeloppet med en subventionsnivå på 50 procent är 1 400 euro per månad, vilket motsvarar lönekostnader på 2 800 euro inklusive arbetsgivarens bikostnader, vilka enligt den gällande lagstiftningen ska täckas med lönesubvention. Det föreslagna maximibeloppet på 50 procent motsvarar detta med beaktande av att inte heller arbetsgivarens bikostnader hör till de kostnader som ska täckas genom subventionen. Dessutom höjs det nämnda maximibeloppet med 10 procent för att motsvara uppgången i den allmänna förvärvsnivån efter införandet av maximibeloppet av subventionen. På motsvarande sätt motsvarar maximibeloppen av subventionen på 70 och 100 procent proportionellt den ovan nämnda subventionsnivån på 50 procent dock med beaktande av att en subvention på 100 procent betalas för en arbetstid på högst 65 procent och att arbetsgivarens bikostnader beaktas till en nivå på 23 procent.
I och med ändringen av beloppet i 2 punkten i momentet motsvarar beloppet proportionellt maximibeloppet på en subvention på 50 och 100 procent, så som avsetts i fråga om 2 punkten i specialmotiveringen i RP 207/2022 rd.
13 kap.Behandling av kunduppgifter samt riksomfattande informationssystemtjänster
114 a §.Behandling av och användningsändamål för vissa kunduppgifter samt den personuppgiftsansvarige för dessa. Paragrafen är ny. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om behandlingen av vissa uppgifter om personkunder och användningsändamålen för dessa, den personuppgiftsansvarige samt radering av uppgifter. Paragrafen gäller för arbetskraftsmyndigheterna.
Behandlingsgrunden för de uppgifter som föreskrivs i paragrafen utgörs av artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingsgrunden är en annan än den grund på grundval av vilken uppgifter om personkunder enligt 114 § 1 mom. kan behandlas. På grund av detta innehåller föreslagna 114 a § separata bestämmelser om de uppgifter som får behandlas och deras användningsändamål utifrån det nationella handlingsutrymmet i artikel punkterna 3 och 4 i artikel 6 i den allmänna dataskyddsförordningen. Detta innebär även att 114 § 5 mom. inte tillämpas på uppgifter enligt 114 a §.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om rätten för en arbetskraftsmyndighet att utöver de uppgifter om enskilda kunder som avses i 114 § 1 mom. även behandla de uppgifter som avses i 6 § 2 mom. 1 och 2 punkten, 6 § 5 mom. 8 punkten och 7 § 1, 4, 7 och 8 punkten i lagen om inkomstdatasystemet.
De uppgifter som föreskrivs i 6 § 2 mom. 1 och 2 punkten i lagen om inkomstdatasystemet utgörs av uppgifter om löner, naturaförmåner, arvoden, pris och andra skattepliktiga förmåner samt om skattepliktiga kapitalinkomster som har samband med dessa samt uppgifter om sjöarbetsinkomster, utlandsarbetsinkomster, arvoden till idrottsutövare och företagares löneinkomster. De uppgifter som föreskrivs i 6 § 5 mom. 8 punkten i lagen om inkomstdatasystemet utgörs av uppgifter om antalet dagar för vilka förmåner på grund av arbetslöshet har betalats till inkomsttagaren. På motsvarande sätt utgörs de uppgifter som föreskrivs i 7 § 1, 4, 7 och 8 punkten av uppgifter om anställningsförhållandets typ och längd och orsaken till att det upphört, de tidpunkter när inkomstposterna har intjänats, det kollektivavtal och den yrkestitel som ska tillämpas samt om det är fråga om deltidsanställning samt den avtalade veckoarbetstiden.
Uppgifterna behövs för att arbetskraftsmyndigheterna till exempel ska kunna följa, utvärdera och utveckla arbetskraftsservicen och arbetssökandenas servicestigar. Uppgifterna behövs för resultatbaserade upphandlingar och dessutom för att kunna utvärdera arbetskraftsservicens effekt under och efter servicen och efter att kundrelationen upphört.
Momentet har ett samband med arbetskraftsmyndighetens rätt till uppgifter, eftersom arbetskraftsmyndigheten kan behandla uppgifter om personkunder i en mer omfattande grad än för närvarande. Arbetskraftsmyndigheten har i praktiken rätt att få i 114 a § 1 mom. avsedda uppgifter utifrån rätten att få uppgifter enligt 115 § i ordnandelagen.
Enligt 27 § 2 mom. i ordnandelagen lämnar en person som registrerar sig som arbetssökande de uppgifter om sin arbetserfarenhet, arbetsförmåga, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice. Dessutom är den allmänna utgångspunkten för arbetskraftsservice att arbetssökanden själv ger de behövliga uppgifterna för att främja sysselsättning och för att hänvisas till arbetskraftsservice. Avsikten är inte att ändra denna utgångspunkt.
Rättsgrunden för behandlingen av uppgifter enligt 1 punkten i paragrafen är artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen, det vill säga att behandlingen är behövlig för att sköta en uppgift av allmänt intresse eller för utöva offentlig makt som hör till den personuppgiftsansvarige. I momentet används det nationella handlingsutrymmet som möjliggörs av artikel 6.3 i dataskyddsförordningen genom att utfärda närmare bestämmelser om de uppgifter som ska behandlas. Lagstiftningens mål om ett allmänt intresse och proportionalitet bedöms i förhållande till det legitima mål som eftersträvas med den behandlas i samband med 2 mom., eftersom det innehåller bestämmelser om uppgifternas användningsändamål.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att uppgifter enligt 1 mom. kan användas för de ändamål som föreskrivs i 112 § 1 mom. 1 och 3 punkten.
Momentet innehåller en hänvisning till 112 § 1 mom. 1 punkten i ordnandelagen, det vill säga att uppgifter kan användas för att ordna och tillhandahålla de tjänster och uppgifter som avses i denna lag. Användningsändamålet är det samma som för uppgifter enligt 114 § 1 mom. vilka gäller en kund och kan användas utifrån ordnandelagen.
Dessutom är det möjligt att utifrån 2 mom. använda uppgifter för det användningsändamål som föreskrivs i 112 § 1 mom. 3 punkten i ordnandelagen, med undantag för användningsändamålet enligt 3 punkten, vilket hänvisar till 112 § 1 mom. 2 punkten. Detta innebär att uppgifter får användas för tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning som hänför sig till ordnandet och tillhandahållande av service enligt denna lag. Uppgifter kan inte användas för de ändamål som avses i 112 § 1 mom. 2 punkten i ordnandelagen. Detta beror på att 114 a § 2 mom. innehåller en hänvisning endast till 112 § 1 mom. 1 punkten i ordnandelagen.
Tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning kan anses ingå i användningsändamålet i anknytning till tillhandahållande och ordnande av de tjänster och uppgifter som redan föreskrivits i ordnandelagen. Detta beror på att lagstadgade tjänster och uppgifter enligt ordnandelagen inte får tillhandahållas om man samtidigt inte till exempel utvecklar, följer eller gör en genomslagsbedömning i fråga om de tjänster och uppgifter som ordnats för kunderna. För tydlighetens skull anses det dock vara behövligt att hänvisa till dem separat, med hänsyn till principen om användningsändamålsbundenhet enligt artikel 5 i dataskyddsförordningen. Dessutom är statistikföring ett tillåtet användningsändamål direkt med stöd av artiklarna 5.1 och 89.1 i dataskyddsförordningen.
I paragrafens 2 mom. används det nationella handlingsutrymme som artikel 6.3 i dataskyddsförordningen möjliggör genom att utfärda närmare bestämmelser om de användningsändamål för vilka uppgifter enligt 114 a § 1 mom. får behandlas. Behandlingsgrunden för dessa uppgifter utgörs av artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen.
Syftet med den arbetskraftsservice som omfattas av arbetskraftsmyndighetens ansvar att ordna service och de anknutna uppgifterna är att nationellt trygga tillgången till kompetent arbetskraft och öka möjligheterna för arbetssökandena att få arbete samt att främja inledande av ny företagsverksamhet, företagens verksamhetsförutsättningar och arbetslivskvaliteten. Uppgifterna handlar som helhet om att nationellt främja sysselsättningen och förebygga arbetslöshet, vilket i sig ska anses vara en betydande uppgift av allmänt intresse, vilken staten tilldelat arbetskraftsmyndigheterna med stöd av lagen.
Behandlingen av de uppgifter som avses ovan i 1 mom. behövs för arbetskraftsmyndighetens lagstadgade tjänster och uppgifter enligt ordnandelagen, så att arbetskraftsmyndigheten till exempel kan följa funktionen och effekten för personkundernas service och servicestigar samt utveckla dessa. Uppgifterna behövs för bedömning av kundernas servicebehov och styrningen till servicen samt för uppföljning av detta. Ordnande av den lagstadgade servicen på resultatbaserat sätt på så sätt att detta baserar sig på information om sysselsättningen och inte på ett meddelande av arbetssökanden eller serviceproducenten förutsätter även behandling av inkomstuppgifter. Dessutom behövs inkomstuppgifter för att ordna och rikta service i rätt tid samt för egen del för den kunskapsbaserade ledningen vid varje arbetskraftsmyndighet.
Dessutom förutsätter uppföljningen, utvecklingen och utvärderingen av servicen på lång och kort sikt samt även av den faktiska effekten att arbetskraftsmyndigheten får information av hur kundens inkomster utvecklas under servicen, efter att den avslutats samt efter att kundrelationen upphört. Utan dessa uppgifter och sammanslagning av dessa är det inte möjligt att följa och bedöma hur servicen påverkar arbetssökandena. Uppgifter från tiden efter kundrelationen behövs även för det ovan nämnda, eftersom arbetskraftsmyndigheterna för närvarande inte har information om huruvida en person som avslutat sin jobbsökning har sysselsatts eller avlägsnat sig från sysselsättningsservicen på grund av andra orsaker. Med andra ord styrs arbetssökandena i praktiken till servicen, utan att arbetskraftsmyndigheterna själva känner till servicens effekt.
För att arbetskraftsmyndigheten ska kunna utföra ovan nämnda lagstadgade uppgifter av allmänt intresse på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt och eventuellt på ett kostnadseffektivt sätt, ska arbetskraftsmyndigheten kunna behandla de behövliga inkomstuppgifterna om personkunder som föreskrivs i föreslagna 114 a § 1 mom.
Det vore ändamålsenligt och proportionellt att dessa uppgifter kan användas för samma ändamål för vilka de uppgifter som föreskrivs i 114 § och som gäller en personkund kan användas redan utifrån den nuvarande ordnandelagen. På grund av detta innehåller bestämmelserna om användningsändamålen för inkomstuppgifter i 114 a § 1 mom. en hänvisning till 112 § 1 mom. 1 och 3 punkten i ordnandelagen.
De inkomstuppgifter som ska behandlas har i 1 mom. avgränsats till vad som är behövligt för att sköta arbetskraftsmyndigheternas lagstadgade uppgifter av allmänt intresse. Användningsändamålen för inkomstuppgifterna har även avgränsats till de lagstadgade uppgifter som föreskrivits i 2 mom. i ordnandelagen, vilka är förenliga med ett allmänt intresse. Dessutom motsvarar användningsändamålen i begränsad utsträckning de användningsändamål för vilka andra personuppgifter om en personkund får användas utifrån 112 § i ordnandelagen. Behandlingen av begränsade inkomstuppgifter för begränsade användningsändamål är ett mål av allmänt intresse, det vill säga att nationellt vårda sysselsättningen och förebygga arbetslöshet.
Utifrån det ovan framlagda ska 1 och 2 mom. anses vara proportionella i förhållande till de eftersträvade målen med dessa, eftersom behandlingen av inkomstuppgifter hänför sig till en uppgift av allmänt intresse, det vill säga till den nationella vården av sysselsättningen. Ett ytterligare mål med behandlingen är att arbetssökandena sysselsätts ännu snabbare och att bättre riktad arbetskraftsservice erbjuds till dem. Med beaktande av att syftet med behandlingen av inkomstuppgifter är att utföra en uppgift av betydande allmänt intresse ska man bedöma om behandlingen är godtagbar och proportionell. Även med beaktande av att den registrerade i fråga om inkomstuppgifter har sådana rättigheter som föreskrivs i artiklarna 18 och 21 i dataskyddsförordningen, kan den föreslagna lagstiftningen inte anses vara oproportionell i förhållande till det mål som eftersträvats med den. Regleringen anses uppfylla förutsättningarna enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen för nationell lagstiftning.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att uppgifter enligt 1 mom. får användas för tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning som hänför sig till service till stöd för jobbsökning och sysselsättning, förutsatt att det är fråga om sådan service som överenskommits i en sysselsättningsplan. Förutsättningen för användning är entydigt att servicen överenskommits i en sysselsättningsplan och att den personuppgiftsansvarige ska kunna påvisa detta. Med sysselsättningsplan avses en sysselsättningsplan som föreskrivits i 37 § i ordnandelagen.
Momentet möjliggör till exempel en resultatbaserade uppföljning av annan service som främjar jobbsökning och sysselsättning i anknytning till upphandlingar samt bedömning av servicen och sammanslagning av dessa åtgärder med kundens servicestigar. Dessutom kan dessa tjänsters effekt bedömas i förhållande till de lagstadgade tjänsterna och tillsammans med de lagstadgade tjänsterna. Momentet möjliggör inte att de uppgifter som avses i 1 mom. används för att ordna eller producera sådana tjänster eller för att verkställa utbetalning.
Utifrån artikel 6.4 i dataskyddsförordningen kan uppgifter behandlas för ett annat ändamål än för det ursprungliga insamlingsändamålet, om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta. I ett demokratiskt samhälle ska lagstiftningen bilda en nödvändig och proportionell åtgärd för att trygga något av de mål som avses i artikel 23.1 i dataskyddsförordningen. Det är möjligt att utfärda bestämmelser om behandling enligt artikel 6.4 utifrån det nationella handlingsutrymmet i artikel 6.3. Därtill förutsätts att någon av de behandlingsgrunder som avses i 6.1 är uppfylld för behandling enligt 4 punkten.
I paragrafens 3 mom. regleras användning av uppgifter för ett annat ändamål än det för vilket de ursprungligen samlats in. Behandlingsgrunden utgörs av artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Dessutom möjliggör artikel 6.4 i dataskyddsförordningen att undantag görs från artikel 5 utifrån det nationella handlingsutrymmet, om förutsättningarna enligt artikel 23.1 är uppfyllda. Utifrån detta görs i 3 mom. en avvikelse från användningsbegränsningen enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen genom att utfärda bestämmelser om användningen av inkomstuppgifter även som en del av användningsändamålet enligt 3 mom.
Arbetskraftsmyndigheterna är kommun- och samkommunbaserade och de har en lagstadgad skyldighet att verkställa de tjänster och uppgifter som föreskrivits i ordnandelagen för deras kunder. Dessutom kan arbetskraftsmyndigheterna styra kunderna till sysselsättningsservice som ordnas inom ramen för deras allmänna kompetens. Sådana tjänster är andra tjänster som främjar jobbsökningen och sysselsättningen, vars ordnande eller verkställighet inte föreskrivs i ordnandelagen. Tjänsterna kompletterar de tjänster som föreskrivits för arbetskraftsmyndigheten i ordnandelagen och deras syfte är att på samma sätt som de tjänster som föreskrivs i ordnandelagen att förebygga arbetslöshet och främja sysselsättning. Dessa tjänster bildar med andra ord tillsammans med de tjänster som föreskrivits i ordnandelagen en helhet vars syfte är att förebygga arbetslöshet och främja sysselsättning.
Utifrån 37 § i ordnandelagen är det möjligt att i en sysselsättningsplan komma överens om att kunden deltar i annan service som främjar jobbsökningen och sysselsättningen och söker sig till den nämnda servicen. Arbetskraftsmyndigheterna kan redan för närvarande utifrån ordnandelagen behandla i 114 § 1 mom. avsedda uppgifter om en personkund för att styra kunden till annan jobbsöknings- och sysselsättningsfrämjande service, varför det även är ändamålsenligt att även denna service genom inkomstuppgifterna kan övervakas, utvecklas, följs, utvärderas, statistikföras, prognostiseras och styras, eftersom dessa tillsammans med den service som föreskrivs i ordnandelagen bildar en helhet som anknyter till vården av sysselsättningen. Eftersom denna service inte föreskrivs i ordnandelagen är det med tanke på den registrerades rättsskydd ändamålsenligt att inkomstuppgifter kan användas endast om servicen överenskommits i sysselsättningsplanen. På samma gång förstår den registrerade för vilket ändamål hans eller hennes uppgifter används. Överenskommelsen i planen fungerar således som en skyddsåtgärd för den registrerade, utan att begränsa hans eller hennes rättigheter utifrån dataskyddsförordningen. Det handlar inte om ett samtycke som behandlingsgrund.
Eftersom användningsändamålet är begränsat och det handlar om att fullgöra en uppgift av allmänt intresse, anses den föreslagna lagstiftningen fullgöra ett mål av allmänt intresse och den är proportionerlig visavi det legitima mål som eftersträvas med den, det vill säga att främja sysselsättningen. Till denna del uppfyller regleringen förutsättningarna i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.
Paragrafens 3 mom. bildar en sådan nödvändig och proportionell åtgärd som artikel 6.4 i dataskyddsförordningen förutsätter i ett demokratiskt samhälle för att trygga ett mål enligt artikel 23.1 e. Det mål som ska tryggas är unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet. Användningsändamålet behövs för det första för ett mål som anknyter till ett generellt allmänt intresse, det vill säga till vården av sysselsättningen, och för det andra till ett viktigt finansiellt intresse, det vill säga att på ett ändamålsenligt sätt allokera den finska statens medel till vården av sysselsättningen. Momentet anses fullgöra förutsättningarna enligt punkterna 1, 3 och 4 i artikel 6 i dataskyddsförordningen.
De behövliga förutsättningarna enligt artikel 23.2 i dataskyddsförordningen anses även vara uppfyllda. De uppgifter som får behandlas och deras användningsändamål föreskrivs i 114 a § 1 och 3 mom., medan den personuppgiftsansvarige och raderingen av uppgifter föreskrivs i 4 mom. Skyddsåtgärderna utgörs av dataskyddsförordningen samt de nationella allmänna lagarna, såsom informationshanteringslagen, dataskyddslagen och offentlighetslagen, som alla tillämpas på dem som tjänstgör för arbetskraftsmyndigheten. De registrerades rättigheter fastställs i övrigt utifrån dataskyddsförordningen och därtill är en förutsättning för användningsändamålet att servicen överenskommits i sysselsättningsplanen, varvid den registrerade även förstår användningsändamålet för uppgifterna och behandlingen är lagenlig och transparent i förhållande till den registrerade. En överenskommelse hindrar inte den registrerade från att utöva sin rätt enligt artikel 21 i dataskyddsförordningen, om vilken den personuppgiftsansvarige ska informera de registrerade utifrån dataskyddsförordningen.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att arbetskraftsmyndigheten är personuppgiftsansvarig endast för uppgifter enligt 1 mom. i lagen om inkomstdatasystemet i fråga om dess kunder. Kundrelationen hos arbetskraftsmyndigheten fastställs utifrån 17 § i ordnandelagen. Dessutom innehåller momentet bestämmelser om skyldigheten för den personuppgiftsansvarige att radera de uppgifter som avses i 1 mom. och även en informativ hänvisning till dataskyddsförordningen.
Regleringen om den personuppgiftsansvarige är behövlig, eftersom i 114 § i ordnandelagen föreskrivna uppgifter om kunder i regel förs in i den nationella informationsresursen och behandlas genom den helhet av kundinformationssystem som avses i 120 § i ordnandelagen. Avsikten med regleringen är dock inte att möjliggöra att i 1 mom. avsedda uppgifter enligt lagen om inkomstdatasystemet förs in i informationsresursen eller behandlas genom helheten av kundinformationssystem. På grund av detta och därför att uppgifterna behandlas av en myndighet, utfärdas separata bestämmelser om den personuppgiftsansvarige i fråga om uppgifter enligt 114 § 1 mom. i lagen om inkomstdatasystemet.
Enligt artikel 4.7 i den allmänna dataskyddsförordningen avses med personuppgiftsansvarig en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt.
Föreslagna 114 a § innehåller bestämmelser om de personuppgifter som ska behandlas, medan 1–3 mom. innehåller bestämmelser om deras användningsändamål, varför det i den nationella lagstiftningen är möjligt att utfärda bestämmelser om den personuppgiftsansvariga utifrån det nationella handlingsutrymmet i dataskyddsförordningen.
I den andra meningen i 4 mom. i paragrafen finns det bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att radera de uppgifter som avses i 1 mom. i lagen om inkomstdatasystemet, då det gått fyra år från det att kundrelationen upphört. Arbetskraftsmyndigheten har en skyldighet att radera de uppgifter som avses i 114 a § 1 mom., då det gått fyra år från det att kundrelationen upphört.
Det är möjligt att utfärda bestämmelser om lagringstiderna utifrån det nationella handlingsutrymme som möjliggörs av artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Det är behövligt att kunna behandla uppgifterna i fyra år, eftersom arbetskraftsmyndigheterna ska ha möjlighet att till exempel utvärdera, följa och analysera hur servicen påverkar kunderna och att behandla uppgifter för att producera och ordna service samt följa produktionen och ordnandet. För att sköta dessa uppgifter av allmänt intresse är det behövligt att arbetskraftsmyndigheten kan behandla uppgifter under och efter kundrelationen, eftersom det inte är möjligt att göra någon långsiktig uppföljning utan att arbetskraftsmyndigheten kan utvärdera hur kundens inkomster och sysselsättning utvecklats efter kundrelationen. Slagkraftiga resultatbaserade upphandlingar förutsätter även att uppgifterna kan behandlas efter att kundrelationen upphört.
Momentet ligger i linje med vad som föreskrivs i 122 § om radering av kunduppgifter från den nationella informationsresursen. Tiden på fyra år har ett direkt mål av allmänt intresse, det vill säga att arbetskraftsmyndigheten kan ordna och producera arbetskraftsservice på ett ändamålsenligare sätt och följa, utvärdera, utveckla och analysera dessa. Dessutom anses den föreslagna regleringen vara proportionell i förhållande till det mål som eftersträvas med den, eftersom myndigheterna inte kan vidta ovan nämnda uppgifter av allmänt intresse, om kundens uppgifter raderas direkt efter att kundrelationen upphör.
I den sista meningen i 4 mom. i paragrafen föreskrivs att arbetskraftsmyndigheten ansvarar för skyldigheterna och uppgifterna för en personuppgiftsansvarig enligt dataskyddsförordningen samt för att personuppgifterna behandlas i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen. Det handlar om en informativ bestämmelse för såväl arbetskraftsmyndigheten som den registrerade.
För tydlighetens skyll konstateras att informationshanteringslagen är tillämplig på kommuner och samkommuner utifrån 3 och 4 § i lagen.
Det föreslås att paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om att arbetskraftsmyndigheten, med avvikelse från vad som föreskrivs i 121 §, inte har någon skyldighet att i den nationella informationsresursen föra in de uppgifter som avses i 6 § 2 mom. 1 och 2 punkten, 6 § 5 mom. 8 punkten och 7 § 1, 4, 7 och 8 punkten i lagen om inkomstdatasystemet.
Enligt 121 § 1 mom. i ordnandelagen har UF-centret och arbetskraftsmyndigheten en skyldighet att i den nationella informationsresursen föra in de uppgifter som behövs för de uppgifter och åtgärder som avses i 1–7 punkten. I paragrafens 2 mom. preciseras att dessa uppgifter åtminstone de uppgifter som föreskrivits i 114 §.
På grund av lagringsskyldigheten föreslås att 5 mom. innehåller bestämmelser om ett undantag om att arbetskraftsmyndigheten inte behöver föra in i föreslagna 114 a § 1 mom. avsedda uppgifter enligt lagen om inkomstdatasystemet i den nationella informationsresursen utifrån den lagringsskyldighet som föreskrivs i 121 §. Avsikten är inte heller att möjliggöra införande av uppgifter i den nationella informationsresursen genom en utveckling av informationssystemet.
120 a §. Tillägg till helheten av kundinformationssystem. Paragrafens 3 mom. ändras genom att till första meningen i momentet foga en hänvisning till 114 a § som föreslagits i denna proposition i fråga om behandlingen och användningsändamålet för vissa kunduppgifter.
I och med ändringen tillämpas på behandling av personuppgifter inom ramen för tilläggsdelen även vad som föreskrivs i 114 a § om behandlingen av och användningsändamålen för vissa kunduppgifter. Nämnda 114 a § 1 mom. innehåller bestämmelser om behandlingen och 2 och 3 mom. om användningsändamålet. Till övriga delar ändras inte 3 mom.
7.2
Lagen om inkomstdatasystemet
13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. I paragrafen ändras 1 mom. 23 punkten genom att för UF-centret foga en rätt att få uppgifter för skötsel av de uppgifter enligt statsunderstödslagen vilka föreskrivs i 13 § 1 mom. i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Dessutom ändras 1 mom. 34 punkten genom att för kommunerna och samkommunerna foga en rätt att få uppgifter för att verkställa arbetskraftsservice enligt ordnandelagen.
Momentets 23 punkt ändras så att man till den fogar en rätt för UF-centret att få uppgifter om utbetalning av statsunderstöd ur inkomstregistret för att sköta uppgifter som gäller återkrav och övervakning.
Enligt 13 § 1 mom. i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret sköter UF-centret uppgifter enligt 12, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen i fråga om utbetalning och återkrav av statsunderstöd som beviljats direkt med stöd av den lagen samt, vid sidan av livskraftscentralerna, tillsynsuppgifter enligt 15 § i den lagen. UF-centret kan sköta utbetalningen av understöd som beviljats av livskraftscentralen utifrån en annan lag, övervakningen av användningen och återkraven av dessa samt uppgifter som gäller statens uppgifter så som bestäms om dessa. Med ändringen av 23 punkten i momentet avses de uppgifter som nämns uttryckligen.
I skötseln av uppgifter är UF-centret statsunderstödsmyndighet och UF-centret har en rätt enligt 31 § i statsunderstödslagen att få nödvändiga uppgifter från en annan myndighet.
I 23 punkten i momentet görs dessutom en teknisk ändring. För närvarande innehåller punkten bestämmelser om UF-centrets rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för att sköta den uppgift som föreskrivs i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret avseende produktion, utvärdering och uppföljning av informationen om arbetskraftsservicens funktion och konsekvenser. Efter den tekniska ändringen hänvisar man i fråga om den nämnda uppgiften till 13 § 2 mom. 2 punkten i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, vilken uttryckligen innehåller bestämmelser om ovan nämnda uppgift för UF-centret. Syftet med ändringen är endast att förenkla det språkliga innehållet i momentet. Ändringen påverkar inte tillämpningen av 23 punkten i övrigt.
På ett sätt som motsvarar nuläget föreslås att den nämnda 23 punkten fortfarande innehåller bestämmelser om UF-centrets rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för verkställighet av lönegarantilagen (866/1998) och lagen om lönegaranti för sjömän (1108/2000) och för produktion av i 120 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avsedda riksomfattande informationssystemtjänster för arbetskraftsservice.
Momentets 34 punkt ändras genom att utvidga rätten för en kommun och samkommun att få uppgifter för att verkställa arbetskraftsservice enligt ordnandelagen. Efter ändringen innehåller 34 punkten i momentet fortfarande de ändamål som föreskrivs i 34 punkten. Dessa är genomförande av uppgifter som gäller utbildning inom omställningsskydd, lönesubvention, sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år, startpeng och bedömning av servicebehovet. Syftet med ändringen är med andra ord inte att ändra den etablerade tillämpningen i nuläget, utan endast att utvidga de användningsändamål för vilka uppgifter kan lämnas ut ur inkomstregistret.
Med arbetskraftsservice som föreskrivs i ordnandelagen avses all arbetskraftsservice som omfattas av ordnandeansvaret för en arbetskraftsmyndighet och som föreskrivs i den nämnda lagen. Verkställigheten omfattar att ordna och producera arbetskraftsservice, eftersom arbetskraftsmyndigheten utifrån ordnandelagen kan avgöra hur arbetskraftsservicen produceras.
Verkställigheten av arbetskraftsservicen omfattar utifrån ordnandelagen som standard och på ett inbyggt sätt tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning i anknytning till verkställigheten av servicen, eftersom det inte är möjligt att verkställa arbetskraftsservicen utan dessa åtgärder. Genomförandet av arbetskraftsservice omfattar även en individuell bedömning av arbetssökandes servicebehov, utifrån vilken han eller hon styrs till arbetskraftsservicen.
Genomförandet av arbetskraftsservice omfattar även uppgifter, såsom uppgifter i anknytning till utbetalning av stöd och ersättningar. Sådana är till exempel beviljande, utbetalning och återkrav av stöd och ersättningar. Uppgifterna i anknytning till verkställigheten omfattar till exempel beviljande, utbetalning och återkrav av lönesubvention, sysselsättningsstöd för personer som fyllt 55 år och startpeng.
En kommun och samkommun har rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för användningsändamål enligt den nämnda 34 punkten. Ändringen innebär inte att en kommun eller samkommun kan få och behandla uppgifter allmänt för de användningsändamål som föreskrivs i 112 § i ordnandelagen, utan den föreslagna 34 punkten begränsar mottagningen och behandlingen av uppgifter även enligt deras användningsändamål. Den nämnda 34 punkten bildar i sig inte någon rätt att få uppgifter för en arbetskraftsmyndighet, utan arbetskraftsmyndighetens rätt att få uppgifter baserar sig på 115 § 1 mom. i ordnandelagen.
Behandlingen av uppgifter vid inkomstregisterenheten baserar sig så som för närvarande på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.
Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen fastställas i enlighet med unionsrätten, eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av då behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska iaktta en lagstadgad förpliktelse. Ändamålet med behandlingen ska fastställas i denna lagstiftning. Lagstiftningen kan innehålla särskilda bestämmelser genom vilka tillämpningen av reglerna i förordningen anpassas. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bland annat de allmänna förutsättningarna för att den personuppgiftsansvariges behandling av uppgifter ska vara lagenlig, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Ett ytterligare krav för sådan lagstiftning är att den ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Denna punkt innehåller med andra ord en skyldighet att i den nationella lagstiftningen utfärda bestämmelser om grunden för behandlingen och syftet med behandlingen och en möjlighet att utfärda bestämmelser även om andra omständigheter.
Den rättsgrund som avses i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen utgörs av lagen om inkomstdatasystemet och speciallagstiftningen om uppgiftsanvändare, till vilken det hänvisas i 13 § 1 mom. 23 och 34 punkten i lagen om inkomstdatasystemet. I de nämnda bestämmelserna föreskrivs när uppgifter kan lämnas ut ur inkomstregistret till uppgiftsanvändarna och för vilka användningsändamål.
Det nationella handlingsutrymmet i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen används endast till den del som de nuvarande aktörernas rätt att få och använda uppgifter utvidgas jämfört mede den nuvarande regleringen. Detta gäller för UF-centret, kommunerna och samkommunerna. På motsvarande sätt används det nationella handlingsutrymmet enligt artikel 6.3 till den del som bestämmelser utfärdas om de syften för vilka Inkomstregisterenheten utifrån 13 § 1 mom. 23 och 34 punkten i lagen om inkomstdatasystemet kan lämna ut uppgifter.
I fråga om UF-centrets uppgifter är syftet med att användningsändamålet utvidgas att lätta på den administrativa bördan i fråga om utbetalning, återkrav och övervakning av statsunderstöd och lätta på den administrativa bördan för den som ansöker om statsunderstöd i fråga om lämnandet av de behövliga uppgifterna. På samma gång möjliggörs en informationssäker överföring av uppgifter mellan Inkomstregisterenheten och UF-centret i stället för en enskild begäran om uppgifter.
I fråga om UF-centret handlar det om utbetalning, återkrav och övervakning av statsunderstöd, det vill säga om förmedling av anslag som statens anvisat utifrån statsunderstödslagen. Uppgiften ska anses vara förenlig med det allmänna intresset. Behandlingsåtgärderna ska även anses vara proportionella i förhållande till det eftersträvade målet, det vill säga i förhållande till minskat administrativt arbete, ökad informationssäkerhet samt förbättrat genomförande av statsunderstöd samt övervakning av statsunderstöden.
I fråga om kommunerna och samkommunerna är syftet med det utvidgade användningsändamålet att aktörerna får de uppgifter som behövs för att utföra uppgifter som är förenliga med ett allmänt intresse och som föreskrivs i ordnandelagen.
Dessutom behövs uppgifterna för att följa funktionen och genomslaget för personkundernas tjänster och servicestigarna, bedöma kundernas servicebehov och servicehänvisning samt ordna och rikta arbetskraftsservicen i rätt tid. Dessutom behövs uppgifterna för att följa upphandlingen av resultatbaserad arbetskraftsservice, så att resultatbundenheten genuint och slagkraftigt kan bindas till sysselsättningen av kunden. Uppföljningen, utvecklingen och utvärderingen av servicen på lång sikt och även av de faktiska genomslaget förutsätter att arbetskraftsmyndigheten får information om hur kundens inkomster utvecklas under servicen, efter att den avslutats samt efter att kundrelationen upphört.
I fråga om kommunerna och samkommunerna handlar det om utlämnande av uppgifter för att verkställa arbetskraftsservice, det vill säga för de lagstadgade uppgifter av allmänt intresse vilka föreskrivits för kommunerna i ordnandelagen. Utlämnandet gäller endast kommunens inkomstuppgifter om personkunder. Syftet med ordnandelagen är att nationellt vårda och förebygga arbetslöshet och samt att vårda sysselsättningen. De föreslagna ändringarna är förenliga med det allmänna intresset. Utlämnande av inkomstuppgifter som begränsats utifrån propositionen (l14 a § i lagförslag 1 innehåller bestämmelser om begränsning av de kommun- och samkommunbaserade arbetskraftsmyndigheternas rätt att behandla inkomstuppgifter, vilket även begränsar de uppgifter som lämnas ut), även om det sker på ett relativt omfattande sätt, ska anses vara proportionellt för främjandet av sysselsättningen och vården av arbetslösheten. De föreslagna ändringarna av 13 § 1 mom. 23 och 34 punkten i lagen om inkomstdatasystemet anses uppfylla förutsättningarna i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.