Propositionens bakgrund och syften

Syftet med propositionen är att komplettera bygglagen med bestämmelser om korttidsuthyrning av bostäder och samtidigt genomföra EU-lagstiftningen om energieffektivitet. I bygglagen görs också vissa andra ändringar. Bakom förslagen ligger också skrivningarna i regeringsprogrammet om att förtydliga lagstiftningen om uthyrning av bostäder och inkvarteringsverksamhet samt om att förbättra energieffektiviteten. I det här utlåtandet går utskottet in på förslagen med avseende på sitt fackområde och med särskilt fokus på regleringen av korttidsuthyrning av bostäder. 

Bygglagens bestämmelser om korttidsuthyrning

I propositionen föreslås det att ett nytt kapitel, 5 a kap., om korttidsuthyrning fogas till bygglagen. I kapitlet ska det ingå en definition av korttidsuthyrning och särskilda bestämmelser om ändring av byggnadens användningsändamål. Det skulle gälla de bostäder i detaljplanerade områden som inte används för boende – alltså bostäder som inte är permanent eller tillfälligt bebodda vid korttidsuthyrningstillfället. Med korttidsuthyrning avses i propositionen uthyrning av en möblerad bostad utan avbrott i mindre än 28 dagar mot ersättning i inkvarteringssyfte. Dessutom skulle kapitlet innehålla en bestämmelse om en skyldighet för bostadsinnehavaren att föra anteckningar över korttidsuthyrningsdagarna. Innehavaren ska på begäran visa upp anteckningarna för byggnadstillsynsmyndigheten. 

I propositionen föreslås att en bostad som omfattas av kapitlets tillämpningsområde får hyras ut kortvarigt i högst 90 dagar under ett kalenderår. För korttidsuthyrning som varar längre än så krävs det bygglov. Förslaget preciserar alltså tröskeln för att ansöka om bygglov och ändrar sättet att reglera detta. Kommunen kan förlänga 90-dagarsperioden till 180 dagar av särskilda skäl som beror på lokala förhållanden. Samtidigt ska kommunen se till att beslutet är förenligt med de krav på detaljplanens innehåll som anges i lagen och att beslutet inte försvårar genomförandet av planen. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes mycket olika bedömningar av hur den föreslagna regleringen fungerar. Det har allmänt konstaterats att det finns ett behov av reglering av korttidsuthyrning, och den föreslagna regleringen har ansetts klargöra rättsläget för både dem som bedriver korttidsuthyrning och deras kunder samt för husbolag och kommuner. 

Den kritik som framfördes vid sakkunnigutfrågningen gäller särskilt de olägenheter och störningar som korttidsuthyrning orsakar boendet samt de effekter som försämrar hyresmarknadens funktion och tillgången på överkomliga bostäder, särskilt i vissa kommuner. Enligt den utredning som ekonomiutskottet fått kan korttidsuthyrning som bedrivs professionellt också vara problematisk med tanke på lika konkurrensvillkor jämfört med traditionell inkvarteringsverksamhet. 

Utskottet anser att kritiken är befogad när det gäller lika konkurrensvillkor och boendeolägenheter som orsakas av korttidsuthyrning. Men samtidigt kan korttidsuthyrning kan betraktas som en modell som ökar konsumenternas valmöjligheter och kompenserar för brister på marknaden. Korttidsuthyrning kan ha en positiv inverkan på turismen, på bostadsmarknadens funktion och på arbetskraftens rörlighet. Dessutom påpekar ekonomiutskottet att korttidsuthyrning ofta ger bostadsinvesterare en bättre avkastningsnivå och olika alternativ jämfört med vanliga bostadsinvesteringar. Särskilt i det rådande ekonomiska läget, där hyresnivån och utvecklingen av bostadsbyggandet redan en längre tid har varit svaga, anses korttidsuthyrningen ha sanerande och stabiliserande effekter på marknaden (se också EkUU 16/2026 rd — RP 34/2026 rd). Dessutom konstaterar ekonomiutskottet att det finns en stark regional och lokal variation när det gäller att väga fördelarna och nackdelarna med korttidsuthyrning. 

Regleringen av korttidsuthyrning är också nära kopplad till avvägningen mellan näringsfrihet och egendomsskydd. Den aktuella propositionen har också remitterats till grundlagsutskottet för utlåtande, och ekonomiutskottet bedömer inte förslagets förhållande till grundlagen i detta utlåtande. Utskottet påpekar dock att det också med tanke på egendomsskyddet finns delvis olika synpunkter hos en aktieägare som använder sin bostadslägenhet som sin egen bostad och en aktieägare vars bostad fungerar som investering. 

Enligt den föreslagna regleringen ska kommunen kunna förlänga tidsfristen på 90 dagar till 180 dagar av särskilda skäl som följer av lokala förhållanden. Samtidigt ska kommunen se till att beslutet är förenligt med de krav på detaljplanens innehåll som anges i lagen och att beslutet inte försvårar genomförandet av planen. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att det kan finnas ett behov av att utvidga kommunernas prövningsrätt i förhållande till vad som föreslås i propositionen. Det har bedömts att förhållandena på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden samt livskraften skiljer sig åt i olika delar av Finland på ett sådant sätt att det är svårt att utarbeta en enhetlig reglering som är proportionerlig i förhållande till syftena. Den föreslagna dygnsgränsen har ansetts kunna minska utbudet av korttidsuthyrning och försvåra arbetskraftens rörlighet och turismen. Ett alternativ som har föreslagits är att tillåta korttidsuthyrning i princip och att kommunen ska kunna begränsa korttidsuthyrningen till 90–365 dygn genom byggnadsordningen. Ekonomiutskottet anser att den regleringslösning som föreslås i propositionen är balanserad i detta skede, men anser att det är viktigt att följa och bedöma hur regleringen fungerar i framtiden, särskilt med beaktande av de lokala förhållandena. 

Det föreslagna regelverket innehåller en bestämmelse om bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar (59 f §). Som anteckningar räcker till exempel en förteckning eller en tabell över de dagar då bostaden har använts för korttidsuthyrning. I anteckningarna behöver inga personuppgifter uppges. Bostadsinnehavaren ansvarar för att identifiera om en gästs övernattning i bostaden är sådan korttidsuthyrning som omfattas av kapitlets tillämpningsområde. Förslaget har till viss del kritiserats vid utskottets sakkunnigutfrågning. Man har menat att det inte räcker med att kontrollera innehavarens egna anteckningar och att det är praktiskt taget omöjligt att övervaka bestämmelsen. En lösning som har föreslagits är att införa en registreringsskyldighet för dem som bedriver korttidsuthyrning. Detta skulle i sin tur leda till att det behövs ett registreringssystem för ändamålet och samtidigt till att det uppstår en skyldighet att tillämpa EU:s förordning (EU) 2024/1028 i Finland. Utskottet anser att den reglering som föreslås i propositionen är motiverad i detta skede, särskilt med tanke på de kostnader och den administrativa börda som en eventuell registrering kan medföra, men anser att det är viktigt att bedöma hur väl regleringen om anteckningsskyldighet fungerar och är tillräcklig i fortsättningen, med beaktande även av utvecklingen av EU-regleringen om korttidsuthyrning. 

Förhållandet mellan förslagen om korttidsuthyrning respektive lagen om bostadsaktiebolag och annan lagstiftning

De aktuella bestämmelserna i bygglagen är bara en av de metoder som kan användas för att påverka korttidsuthyrningen av bostäder. Ekonomiutskottet har nyligen i ett utlåtande behandlat en proposition som hänför sig till samma paket och som gäller ändring av lagen om bostadsaktiebolag (EkUU 16/2026 rd — RP 34/2026 rd). I den propositionen föreslås det att grunderna för tagande av en aktielägenhet i bolagets besittning ska kompletteras för att underlätta ingripande i problem som uppdagats i samband med kortvarig uthyrningsverksamhet och i andra störningssituationer i bostadsaktiebolag. Ekonomiutskottet ansåg att de föreslagna ändringarna går i rätt riktning, men påpekade samtidigt att det med tanke på regleringen av korttidsuthyrning utöver den nu aktuella regleringen är av betydelse särskilt att boende och inkvartering definieras i bygglagen och i lagen om områdesanvändning. Även i detta sammanhang betonar utskottet att regleringen av korttidsuthyrning måste ses i ett övergripande perspektiv. 

Ovan behandlas det eventuella behovet av att utvidga kommunernas prövningsrätt när det gäller regleringen av korttidsuthyrning. Förutom regionalt och lokalt framträder skillnaderna i fördelar och nackdelar med korttidsuthyrning också på bostadsaktiebolagsnivå. I vissa bostadsaktiebolag har investeringsbostäder stor betydelse. Aktieägarna kan ha haft en berättigad förväntan om att använda sin bostadsförmögenhet för korttidsuthyrning med högre avkastningsförväntningar än annan uthyrning. Möjligheterna att använda bostäderna påverkar också i hög grad värdeutvecklingen för bostäderna. Detta är också kopplat till den bedömning som gjorts ovan avseende näringsfrihet och skydd för egendom. I utskottets sakkunnigutfrågning har också alternativet att begränsa korttidsuthyrning i bostadsaktiebolag genom att ändra bolagsordningen med två tredjedelars majoritet på bolagsstämman kommit upp. Det här alternativet har nyligen varit aktuellt vid beredningen av regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om bostadsaktiebolag (RP 34/2026 rd). Det har dock bedömts att förslaget också medför betydande utmaningar med avseende på skyddet av egendom, eftersom aktieägaren vid förvärvet av aktierna rimligen kunde anta att aktielägenheten kan användas för korttidsuthyrning som kan jämställas med eller hör till boende. Eventuella ändringar i lagen om bostadsaktiebolag bör därför också vägas mot tolkningen av egendomsskyddet. 

Övriga förslag till ändringar i bygglagen

I lagförslagets avsnitt om energieffektivitet föreslås det att bygglagen ändras för att genomföra direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) och RED III-direktivet. I bygglagen föreslås också bestämmelser som genomför byggproduktförordningen. Dessutom ska vissa bestämmelser flyttas upp på lagnivå från markanvändnings- och byggförordningen. Dessutom föreslås det att övergångsbestämmelsen om behörighetsvillkoren i lagen ändras, att övergångsbestämmelsen om byggnadsordningen preciseras och att vissa lagtekniska korrigeringar görs. 

Ändringarna av direktivet om byggnaders energiprestanda och direktivet om förnybar energi (RED III) påverkar dem som inleder ett nybyggnadsprojekt eller renoverar en byggnad som de äger. Det krav som gäller nollutsläppsbyggnader berör dem som väljer att uppföra en ny byggnad som nollutsläppsbyggnad. Alternativt kan de som påbörjar ett byggprojekt uppföra byggnaden som en nära-nollenergibyggnad, på samma sätt som för närvarande. Enligt den utredning som utskottet fått är skillnaderna mellan en nollutsläppsbyggnad och en nära-nollenergibyggnad inte stora, och ändringen kommer därför inte medföra några betydande kostnadseffekter. Inte heller den ändring som görs utifrån RED III-direktivet för att höja kravet på användning av förnybar energi i byggnader från 38 till 52 procent väntas ha någon betydande inverkan. De flesta nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering uppfyller redan detta krav, som bygger på nationell statistik och den nivå som el, fjärrvärme och fjärrkyla når upp till enligt en statistisk granskning. 

Sakkunniga har ansett att propositionens förslag vad gäller energieffektivitet i huvudsak är lämpliga. Samtidigt har det påpekats att genomförandet och funktionen av regleringen i huvudsak avgörs på förordningsnivå och vid tolkningen av regleringen. Det är viktigt att se till att tillämpningen av regleringen är kostnadseffektiv och teknikneutral och att den främjar målen för cirkulär ekonomi och innovation. Ekonomiutskottet påpekar för miljöutskottet att det vid sakkunnigutfrågningen också lyfts fram ett behov att se till att 42 § 3 mom. 2 punkten tillämpas samordnat i enlighet med lagstiftarens ursprungliga avsikt och inte leder till att även lätta, frivilliga energieffektivitetsåtgärder anses vara tillståndspliktiga.