Senast publicerat 10-06-2026 15:42

2026 rd Ekonomiutskottet Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av kreditinstitutsdirektivet

INLEDNING

Remiss

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av kreditinstitutsdirektivet (RP 22/2026 rd): Ärendet har remitterats till ekonomiutskottet för betänkande och till grundlagsutskottet för utlåtande.

Utlåtande

Utlåtande har lämnats av

grundlagsutskottet
GrUU 31/2026 rd

Sakkunniga

Utskottet har hört

regeringssekreterare Bella Laiho
finansministeriet
finansråd, enhetschef Reima Letto
finansministeriet
ledande expert Taina Erovaara-Williams
Finansinspektionen
byråchef Arttu Kiviniemi
Finansinspektionen
senior rådgivare Jukka Vauhkonen
Finlands Bank
rektor Minna Martikainen
Vasa universitet
chef för juridiska ärenden Sakari Wuolijoki
Nordea
direktör Tuomas Majuri
OP Pohjola
Head of Compliance Väinö Tikkakoski
POP Pankkikeskus osk
Compliance Officer Anna-Liina Harju
Finlands Hypoteksförening
Senior Legal Counsel Antti Kuosmanen
Sparbanksförbundet anl
expert Santeri Suominen
Finlands näringsliv rf
direktör, chefsekonom Veli-Matti Mattila
Finanssiala ry
ledande sakkunnig Ville Kajala
Centralhandelskammaren
förtroendeperson Hermanni Teräväinen
Finlands Banks personalförening rf
professor Antti Ripatti.

Skriftligt yttrande har lämnats av

justitieministeriet
Företagarna i Finland rf
professor Heikki Marjosola.

PROPOSITIONEN

I propositionen föreslås det ändringar i lagen om Finansinspektionen, kreditinstitutslagen, lagen om investeringstjänster, lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform, sparbankslagen, lagen om placeringsfonder, lagen om Finlands Banks tjänstemän, lagen om verkställighet av böter samt lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.

Syftet med propositionen är att nationellt genomföra direktivet om ändring av kreditinstitutsdirektivet och komplettera genomförandet av tidigare ändringsdirektiv. Genom förslagen genomförs dessutom direktivet om ändring av direktivet om centrala motparter samt utfärdas bestämmelser som kompletterar förordningen om ändring av förordningen om centrala motparter. Det förslag som gäller Finlands Banks tjänstemän baserar sig på nationell prövning.

Enligt propositionen ska ändringarna gäller Finansinspektionens rätt att återkalla ett kreditinstituts koncession, informationsutbyte mellan Finansinspektionen och skatteförvaltningen, nya bestämmelser som gäller kryptotillgångar, holdingföretags skyldighet att ansöka om tillstånd för sin verksamhet, skyldigheten för vissa stora värdepappersföretag att ansöka om koncession för kreditinstitutsverksamhet, nya bestämmelser som gäller hållbarhet, Finansinspektionens tillsynsbefogenheter, administrativa påföljder och viten som Finansinspektionen förelägger, filialer från tredjeländer, buffertkrav, tillsyn över tillförlitligheten samt kompetensen och behörigheten hos kreditinstitutets ledning och nyckelpersoner, förvärv av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut samt tillsyn över företagsomstruktureringar, avyttring av betydande tillgångar eller skulder och förvärv av ett kvalificerat innehav i ett annat företag. Dessutom gäller ändringarna Finansinspektionens respektive Finlands Banks oberoende.

De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Bakgrund och mål

Syftet med propositionen är att genomföra direktiv (EU) 2024/1619, som ändrar det s.k. kreditinstitutsdirektivet, och att komplettera genomförandet av tidigare ändringsdirektiv till kreditinstitutsdirektivet. Genom propositionen genomförs dessutom direktivet om ändring av direktivet om centrala motparter samt utfärdas bestämmelser som kompletterar förordningen om ändring av förordningen om centrala motparter.

En stor del av EU-lagstiftningen som ligger till grund för förslagen bygger på Basel III-standarderna. Basel III-standarderna är en uppsättning åtgärder som utarbetats av Baselkommittén för banktillsyn för att ta itu med de problem som uppstod i samband med finanskrisen 2008 och som syftar till att stärka regleringen, tillsynen och riskhanteringen av banker. Arbetet med Basel III-standarderna inleddes omedelbart efter den globala finanskrisen 2008 och slutfördes stegvis under perioden 2010–2017. Den sista reformfasen, som slutfördes 2017, har genomförts i EU genom ändringar av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsförordningen.

Ekonomiutskottet anser att målen i den EU-lagstiftning som nu genomförs är mycket viktiga för att säkerställa den finansiella stabiliteten och de europeiska bankernas kapitaltäckning. Samtidigt noterar utskottet att EU-lagstiftningspaketet inte återspeglar den nuvarande kommissionens riktlinjer om en mer central roll för kapitalmarknaderna för att främja ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft eller de senaste åtgärderna för att förenkla regleringen och minska den administrativa bördan, eftersom EU-lagstiftningen antogs före dessa kommissionsriktlinjer. Utskottet påpekar att det vid flera tillfällen i samband med förberedelserna av EU:s lagstiftningsprojekt för genomförandet av Basel III-standarderna har betonat att lagstiftningen, förutom att stödja den finansiella stabiliteten, bör stödja förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och skapa möjligheter för privata investeringar. EkUU 55/2021 rd, EkUU 18/2022 rd och EkUU 47/2022 rd).

Ekonomiutskottet anser att förslagen i huvudsak är motiverade. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande kommentarer och ändringsförslagen i detaljmotiveringen.

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 31/2026 rd bedömt lagförslagets grundlagsenlighet särskilt med avseende på grundlagens 10 § 1 mom. (skydd för privatlivet) och 21 § 2 mom. (förhandlingsoffentlighet och rätt att bli hörd, att få ett motiverat beslut och att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning).

Grundlagsutskottet menar att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 1 bara om utskottets konstitutionella anmärkningar till dess 42 § 5 mom. och 44 § beaktas på behörigt sätt.

Bedömning av propositionen med avseende på förbudet mot dubbel straffbarhet

Principen ne bis in idem innebär att ingen får lagföras eller straffas två gånger för samma gärning. I propositionen föreslås det att 42 § i lagen om Finansinspektionen kompletteras med ett nytt 5 mom. som innehåller ett undantag till förbudet mot dubbel straffbarhet enligt 4 mom. Enligt undantagsbestämmelsen kan en påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av bestämmelserna i 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen av Finansinspektionen på vissa villkor påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom.

Genom den föreslagna undantagsbestämmelsen i 42 § 5 mom. genomförs enligt propositionen artikel 70.3 i kreditinstitutsdirektivet. Enligt regeringens uppfattning är undantaget ”nödvändigt för att genomföra kreditinstitutsdirektivet” (s. 143 och s. 223). Enligt finansministeriets svar av den 25 maj 2026 är bestämmelserna om administrativa sanktioner i kreditinstitutsdirektivet minimikrav och medger inte nationellt handlingsutrymme. Som det framkommer i propositionen har EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis ändrats under 2010- och 2020-talen så att förbudet mot dubbel straffbarhet under vissa förutsättningar inte hindrar att en administrativ påföljd och en straffrättslig påföljd fastställs för samma gärning.

Enligt den utredning som grundlagsutskottet har fått är artikel 70.3 i direktivet möjliggörande, vilket innebär att den endast tillåter, men inte kräver, att den nationella lagstiftningen utformas så att både en administrativ och en straffrättslig påföljd kan påföras i samma ärende i olika förfaranden. Det finns inga EU-rättsliga hinder för att upprätthålla en högre nationell skyddsnivå, eftersom direktivet således inte till denna del förutsätter nationella genomförandeåtgärder.

Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska enligt 21 § 2 mom. i grundlagen tryggas genom lag. I förarbetena till grundlagen nämns uttryckligen att till rättsskyddsgarantierna i bestämmelsen hör bland annat rätten att inte upprepade gånger bli åtalad eller dömd för samma brott (RP 309/1993 rd, s. 79/I). Rätten att inte upprepade gånger bli åtalad eller dömd för samma brott tryggas således i grundlagen som en del av de rättsskyddsgarantier som avses i 21 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 17/2013 rd, s. 3, GrUU 9/2012 rd, s. 3). Grundlagsutskottet anser det vara uppenbart att 42 § 5 mom. i lagförslag 1 inte motsvarar de krav som utskottet i sin utlåtandepraxis ställt på innehållet i ne bis in idem-principen.

Grundlagsutskottet påpekar att de internationella människorättskonventionerna endast fastställer den miniminivå som skyddet enligt 21 § i grundlagen ska uppnå. Enligt grundlagsutskottets vedertagna utlåtandepraxis kan nivån på det grundlagsfästa skyddet för grundläggande rättigheter vara högre än den lägsta nivå som följer av människorättsförpliktelserna (GrUB 4/2018 rd, s. 9, GrUU 59/2017 rd, GrUU 43/2016 rd, GrUU 24/2016 rd, GrUU 59/2014 rd). På samma sätt fastställer artikel 52.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna att Europakonventionen endast fastställer miniminivån för skyddet av de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan.

Grundlagsutskottet anser med stöd av det som sägs ovan att det i den aktuella situationen inte finns några grunder för att ändra den ovillkorliga nationella tolkningen av ne bis in idem-regeln. Bestämmelserna i 42 § 5 mom. i lagförslag 1 strider således mot 21 § 2 mom. i grundlagen. Ekonomiutskottet måste stryka 42 § 5 mom. i lagförslag 1. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. I enlighet med detta föreslår ekonomiutskottet att 42 § 5 mom. i lagförslag 1 stryks.

Bestämmelser om informationsutbyte

Enligt 44 § i lagförslag 1 skulle myndigheterna kunna utbyta information för att samordna förvaltningsförfarandet och straffprocessen. I motiveringen till lagstiftningsordningen anges att den information som utbyts mellan myndigheterna kan innehålla personuppgifter som är känsliga ur konstitutionell synvinkel. Den föreslagna regleringen definierar inte på ett uttömmande sätt vilka sekretessbelagda uppgifter som ska lämnas ut och förutsätter inte heller att det är nödvändigt att lämna ut uppgifterna för att syftet med regleringen ska nås.

Grundlagsutskottet konstaterar att förslaget är relevant med tanke på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet har i tidigare utlåtanden noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet (t.ex. GrUU 15/2018 rd s. 39). Om de föreslagna bestämmelserna om utlämnande av information också hänför sig till känsliga uppgifter, har ett villkor för att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning varit att bestämmelserna måste preciseras så att de följer grundlagsutskottets praxis för bestämmelser som rör myndigheternas rätt att få och att lämna ut information trots sekretess (GrUU 38/2016 rd, s. 3). Å andra sidan har utskottet ansett att grundlagen inte tillåter en generös och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (se t.ex. GrUU 89/2022 rd, stycke 3, GrUU 71/2014 rd, s. 3/I, GrUU 62/2010 rd, s. 4, och GrUU 59/2010 rd, s. 4).

Grundlagsutskottet menar att ekonomiutskottet måste ändra 44 § i lagförslag 1 så att de uppgifter som ska lämnas ut definieras uttömmande i bestämmelsen, med beaktande av regleringssammanhanget, eller så att utlämnandet av uppgifterna kopplas till nödvändighet. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Ekonomiutskottet föreslår att 44 § i lagförslag 1 stryks. Syftet med bestämmelsen har varit att möjliggöra särskilt det informationsutbyte som hänför sig till 42 § 5 mom. (dubbel straffbarhet), som enligt grundlagsutskottet måste strykas. Utskottet hänvisar till finansministeriets svar, enligt vilket den gällande lagstiftningen möjliggör ett tillräckligt informationsutbyte mellan myndigheterna i andra situationer som avses i lagen.

Systemriskbuffert enligt EU:s kreditinstitutsdirektiv

En systemriskbuffert är ett buffertkrav som kan åläggas kreditinstitut på grundval av det finansiella systemets strukturella egenskaper. Syftet med systemriskbufferten är att täcka risker som inte täcks av andra kapitalkrav och att säkerställa att kreditinstitutens kapital är tillräckligt i förhållande till strukturella risker och sårbarheter i det finansiella systemet.

Det anses finnas ett behov av en systemriskbuffert när finanssystemets struktur ökar risken för störningar i kreditinstitutens verksamhet och därmed i ekonomin. Det kan till exempel vara när banker lånar ut särskilt mycket till en viss sektor i ekonomin, när kreditinstitutssektorn spelar en viktig roll i finansförmedlingen eller när kreditinstitutssektorn är mycket koncentrerad.

I samband med översynen av kreditinstitutsdirektivet ändrades bestämmelserna om buffertkrav för banker så att alla medlemsstater i sin lagstiftning ska inkludera möjligheten att införa en systemriskbuffert. Tidigare har medlemsstaterna frivilligt kunnat införa möjligheten att fastställa en systemriskbuffert. Det är en nationell befogenhet att besluta om huruvida en systemriskbuffert ska införas, hur den ska fördelas och hur stor den ska vara. Enligt direktivet kan systemriskbufferten, om så är lämpligt, även omfatta systemrisker som härrör från klimatförändringen.

Tillämpning av systemriskbuffertkravet och dess effekter på den finska finansmarknaden

Enligt 10 kap. 3 § i kreditinstitutslagen kan Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertkrav på högst fem procent. I kapitel 10 i kreditinstitutslagen föreskrivs också om de förfaranden och andra krav som Finansinspektionen ska iaktta när den fastställer kravet. Ändringen av kreditinstitutsdirektivet förutsätter att den övre gränsen för systemriskbufferten slopas, och i enlighet med detta föreslås det i propositionen att den övre gränsen på fem procent slopas. Enligt direktivet krävs dock ett särskilt samråd med kommissionen för att fastställa en systemriskbuffert på mer än 5 procent. De ändringar som föreslås i kreditinstitutslagen motsvarar minimikraven i kreditinstitutsdirektivet.

I Finland har alla kreditinstitut genom Finansinspektionens beslut ålagts en systemriskbuffert på 1 procent av den totala balansräkningen, vilket även omfattar utländsk utlåning. Bakgrunden till beslutet är den exceptionellt koncentrerade banksektorn i Finland, de strukturella sårbarheterna i Finlands ekonomi, såsom hushållens höga skuldsättning och företagens beroende av banklån samt bankfinansieringens starka koppling till vissa branscher.

De bedömningar av systemriskbufferten och dess nivå som gjorts i de sakkunnigyttranden som utskottet har tagit del av skiljer sig avsevärt från varandra när det gäller effekterna på tillgången till och priset på krediter. I finansministeriets svar konstateras att det systemriskbuffertkrav på 1 procent som för närvarande tillämpas i Finland inte har någon direkt betydande inverkan på tillgången till krediter, åtminstone inte på medellång eller lång sikt. Enligt svaret kan en minskning eller ett avskaffande av systemriskbufferten påverka utlåningens volym och marginaler, men enligt forskningsresultat och historiska uppgifter från Finland verkar det inte motiverat att förvänta sig en betydande ökning av tillgången till krediter eller en minskning av kreditpriserna. Även om regleringen kräver att bankerna identifierar, bedömer, hanterar och förbereder sig för risker, hindrar den i princip inte att högre riskkrediter beviljas eller ålägger bankerna att behandla dem annorlunda än andra krediter. Banken bestämmer själv hur konservativ riskprofil den vill ha och hur mycket avkastning den vill ha på sin verksamhet.

I många sakkunnigyttranden konstateras det att kravet på systemriskbuffert är det viktigaste nationella verktyget för att begränsa utlåningen. Det binder upp cirka 2,5 miljarder euro av bankernas kapital. För bankernas utlåning innebär detta en ytterligare utlåningskapacitet på mellan 15 och 35 miljarder euro, beroende på hur riskfyllda lånen är. Dessutom konstateras det i yttrandena att den finska systemriskbuffertens storlek inte grundar sig på en tillräckligt noggrann bedömning av överlappningar med andra kapitalkrav. Kapitalkraven för systemriskbufferten stramar åt utlåningen, särskilt för mer riskfyllda företag, dvs. företag med lägre lönsamhet, eftersom deras utlåning kräver betydligt mer kapital än för företag med lägre risk. En sänkning eller ett avskaffande av systemriskbuffertkravet skulle därför öka utbudet av krediter till mer riskfyllda företag, såsom uppstartsföretag och tillväxtföretag, förbättra deras investeringsvillkor och främja ekonomisk tillväxt.

De divergerande synpunkter som framförts i sakkunnigyttrandena om buffertens inverkan på tillgången till krediter, kreditprissättningen och bankernas inriktning av sin utlåning beror delvis på att det finns bristande tillgång till forskningsdata. Det behövs mer riktad information om tillgången till finansiering, bland annat för olika branscher, företag av olika storlek, bostadslån och olika geografiska områden. Enligt gällande lagstiftning kan bankernas uppgifter om inlåning och utlåning i Finland lämnas ut för forskningsändamål först efter 60 år. Enligt ekonomiutskottets uppfattning bör lagstiftningen ändras så att den möjliggör utlämnande av anonymiserade och aggregerade uppgifter om hushållens och företagens inlåning och krediter för analys- och forskningsändamål, till exempel via Statistikcentralens forskningstjänster (Utskottets förslag till uttalande 1). Detta är avgörande för att säkerställa en proportionerlig användning av till exempel systemriskbuffertar. Dessutom skulle informationen göra det möjligt att bättre motivera reglering och beslut, kommunicera dem och göra dem socialt acceptabla. Ett liknande system finns till exempel för forskningsanvändning av känsliga social- och hälsovårdsdata.

Motivering och transparens avseende beslut om att fastställa en systemriskbuffert

I många sakkunnigyttranden framhålls att myndigheterna har omfattande prövningsrätt när det gäller att fastställa systemriskbufferten. Den omfattande prövningsrätten accentuerar att det i motiveringen till beslutet om fastställande bör anges exakt vilka risker som bufferten avses täcka, en bedömning av hur stor risken är och skälen till nivån på kapitalkravet. Ju högre buffert som ställs, desto starkare bevis krävs för att risken är strukturell, väsentlig och inte tillräckligt täckt av andra instrument. Samma risk bör inte heller leda till ökade kapitalkrav genom flera olika regleringskanaler. Ekonomiutskottet har i ett betänkande EkUB 3/2021 rd — RP 171/2020 rd tagit ställning till skyldigheten att motivera beslutet om fastställande av systemriskbufferten.

Bestämmelser om grunderna för fastställande av ett systemriskbuffertkrav finns i 10 kap. 4 och 4 b § i kreditinstitutslagen samt i finansministeriets förordning 409/2021 (finansministeriets förordning om systemriskbuffertkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag). Dessutom tillämpas förvaltningslagen på myndighetens verksamhet. Utskottet anser det viktigt att skyldigheten att motivera beslutet stärks ytterligare. I enlighet med detta anser utskottet att 10 kap. 4 a § om förfarandet för att fastställa buffertkrav enligt kreditinstitutslagen bör kompletteras så att det av beslutet framgår vilka risker som ligger till grund för kravet, en bedömning av riskernas storlek och grunderna för kapitalkravets nivå. Utskottet anser att de ändringar som kompletteringarna av lagstiftningen förutsätter också bör införas i finansministeriets förordning 409/2021.

Finlands systemriskbuffertkrav jämfört med andra EU-länders buffertkrav

Enligt vissa sakkunniga försätter den systemriskbuffert som avkrävs bankerna i Finland de finska bankerna i en sämre konkurrensposition jämfört med utländska aktörer som inte omfattas av samma krav. Enligt yttrandena är det bara i Kroatien, förutom i Finland, som alla inhemska kreditinstitut har en systemriskbuffert för alla lån och andra balansräkningsposter.

Utskottet hänvisar till finansministeriets svar och konstaterar att praxis i EU-länderna varierar när det gäller makrotillsynsbuffertar. Detta beror på att banksektorerna, riskerna och sårbarheterna för finansiell stabilitet, den ekonomiska omvärlden, storleken på samhällsekonomin och användningen av makrotillsynsverktyg skiljer sig åt mellan länderna. Olika instrument kan användas för samma ändamål i olika länder. Det är därför mycket svårt att jämföra de olika ländernas buffertkrav och deras effekter. Till exempel har alla de nordiska länderna systemriskbufferter av olika form. Utskottet konstaterar att en jämförelse av enskilda instrument eller typer av buffertkrav inte heller ger en tillräcklig bild av deras konkurrenseffekter, utan det är nödvändigt att bedöma helheten av de olika buffertkraven i varje land.

Enligt den utredning som utskottet har fått finns det i Finland flera olika buffertar som delvis täcker samma risker och även risker på de svenska och danska finansmarknaderna. Detta anses försätta de finska bankerna i en konkurrensmässigt sämre ställning än deras viktigaste konkurrenter. Utskottet anser att det är mycket viktigt att man vid bedömningen av behovet av kapitalkrav för kreditinstitut och vid fastställandet av kraven ser till att de finländska bankerna inte hamnar i en sämre konkurrenssituation jämfört med sina viktigaste konkurrenter, såsom de svenska bankerna, och att de har lika förutsättningar att konkurrera på marknaden. (Utskottets förslag till uttalande 2)

Bedömning av bankregleringen och buffertkraven de kommande åren

Sedan finanskrisen 2008 har den finansiella stabiliteten och bankernas kapitaltäckning, riskhantering och tillsyn stärkts systematiskt genom EU-regler och nationella regler som bygger på Basel III-standarderna. Som ett resultat av detta har de flesta europeiska banker kunnat fortsätta att stödja ekonomin trots en kraftig försämring av affärsklimatet. De finska bankernas kapitaltäckning och lönsamhet är bland de bästa i Europa, och deras kreditförluster är nästan obefintliga.

I de sakkunnigyttranden som ekonomiutskottet har tagit del av konstateras det dock att bankerna på grund av den striktare regleringen inte nödvändigtvis längre finansierar riskfyllda projekt, utan att de har ett incitament att rikta sin kreditgivning till kunder och branscher med låg riskvikt för lån. Ju högre kapitalkrav, desto mer kommer bankerna att sträva efter att rikta sina lån till lågriskobjekt. Detta gör det svårare för företagen att investera och försämrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i Finland.

Utskottet konstaterar att det med tanke på den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och de offentliga finanserna i Finland är mycket viktigt att de finländska företagens investeringar tar fart. Tillgången till finansiering för företag är av central betydelse för uppnåendet av detta mål. Utskottet anser det nödvändigt att man i regleringen av och besluten om finansmarknaden förutom finansiell stabilitet också beaktar målet att främja ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Utskottet anser att lagen om Finansinspektionen bör preciseras så att målet för Finansinspektionens verksamhet också beaktar målet att ändamålsenligt främja den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av den finländska finansmarknaden och konkurrenskraften (Utskottets förslag till uttalande 3).

Enligt finansministeriets svar kommer kommissionen att lägga fram en rapport om konkurrenskraften inom EU:s banksektor och förenklingen av regleringen sommaren 2026. En av de viktigaste utvecklingsfrågorna i projektet är att reformera och förenkla regleringen av buffertkraven. Lagförslag om ändringarna kommer att läggas fram i början av 2027. Utskottet anser att det är viktigt att Finland i god tid har tydliga mål och ståndpunkter för de kommande lagstiftningsreformerna inom EU:s banksektor, där man förutom finansiell stabilitet också beaktar aspekter som rör tillväxt och konkurrenskraft. EU-reglernas innehåll bör påverkas aktivt, beslutsamt och i rätt tid i enlighet med dessa ståndpunkter. (Utskottets förslag till uttalande 4)

Utöver EU-regleringen betonar utskottet också behovet av att sträva efter att undvika nationell tilläggsreglering i samband med genomförandet av EU-regleringen och att gallra i den tilläggsreglering som ingår i den nuvarande lagstiftningen. Utskottet anser att en viktig utgångspunkt för detta arbete är den övergripande bedömning av den nationella finansmarknadsregleringen som håller på att utarbetas vid finansministeriet och som syftar till att kartlägga den nationella tilläggsreglering som försvårar hushållens och företagens finansiering.

Medlemsstatsoptioner för bolån enligt EU:s tillsynsförordning

Många sakkunniga backar upp förslaget i 10 kap. 1 c § i kreditinstitutslagen i propositionen att fortsätta med den nuvarande riskviktsbehandlingen av bolån inom ramen för den övergångsperiod som möjliggörs genom artikel 465.5 i EU:s tillsynsförordning. Användningen av optionen innebär en lättnad i kapitalkraven, så att ökningen av kapitalkraven skjuts upp till slutet av 2032. Enligt yttrandena bör Finland i de fortsatta förhandlingarna sträva efter att den behandling som övergångsbestämmelsen medger blir permanent.

Ekonomiutskottet understöder förslaget och hänvisar till sitt utlåtande EkUU 47/2022 rd — U 72/2021 rd där det konstateras att särskilt kapitalkraven för bostads- och företagslån med låg risk bör sänkas permanent så att lånevillkoren och kostnaderna motsvarar den faktiska risken. Om detta inte lyckas kommer särskilt företagsfinansieringen enligt utskottets utredning att bli dyrare i Nordeuropa under de närmaste åren.

Företagsomstruktureringar

Det föreslås att ett nytt 3 a kap. fogas till kreditinstitutslagen, med de bestämmelser som krävs enligt ändringsdirektivet till det kreditinstitutsdirektiv som nu genomförs gällande tillsyn över företagsomstruktureringar, förvärv av kvalificerade innehav samt avyttringar av betydande tillgångar och skulder.

I den föreslagna 3 a kap. 6 § föreskrivs om förfarandet för bedömning av företagsomstruktureringar (fusioner och delningar). Bedömningsförfarandet enligt 4 mom. tillämpas inte, om alla parter i en fusion hör till samma koncern eller är medlemskreditinstitut i samma sammanslutning av inlåningsbanker. Finansinspektionen kan dock också bedöma en sådan fusion om den på grundval av tillgänglig förhandsinformation har grundad anledning att misstänka att fusionen skulle äventyra uppfyllelsen av kraven på det övertagande kreditinstitutets finansiella ställning.

I vissa sakkunnigyttranden anses att fusioner inom sammanslutningar bör undantas från bedömningsförfarandet eller att bedömningsförfarandet bör avgränsas till situationer där en av de banker som fusioneras eller den enhet som uppstår genom fusionen är ett systemviktigt institut. Ekonomiutskottet hänvisar till finansministeriets svar och konstaterar att den föreslagna regleringen tydligt utgår från att fusioner inom sammanslutningar inte ska bedömas. Kreditinstitutsdirektivet tillåter dock inte att banktillsynen över fusioner inom sammanslutningar helt undantas från reglering. Ekonomiutskottet anser att förslaget är motiverat med tanke på genomförandet av direktivet.

Administrativa sanktioner och vite

Ändringar av bestämmelserna om påföljdsavgifter till följd av kreditinstitutsdirektivet

Direktivändringarna utvidgar den personkrets som kan bli föremål för sanktioner för överträdelser av direktivets bestämmelser. Enligt direktivet krävs det ändringar i den nationella lagstiftningen för att sanktionsavgifter ska kunna påföras inte bara personer i ledande ställning i ett företag utan även nyckelpersoner, vissa personer som avses i direktivet och vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil samt andra personer som har varit ansvariga för överträdelsen. Till följd av ändringarna kan sanktioner inte bara åläggas för överträdelser av bestämmelserna i direktivet, utan även för överträdelser av vissa bestämmelser och beslut som antagits med stöd av det. Ändringarna föreslås bli genomförda genom ändringar i bestämmelserna om påföljdsavgifter i lagen om Finansinspektionen och genom ändringar i 20 kap. i kreditinstitutslagen. Ekonomiutskottet anser att förslaget är motiverat med tanke på genomförandet av direktivet.

Nationella ändringsbehov avseende administrativa påföljder

Finansutskottet har vid flera tillfällen påpekat att bestämmelserna om påföljder i lagen om Finansinspektionen är svårbegripliga. På grund av de många ändringarna har bestämmelserna blivit så svårlästa och inkonsekventa att risken för felaktiga tolkningar är stor. Utskottet har också ansett det nödvändigt med tanke på företagens rättssäkerhet att bestämmelserna om administrativa påföljder i lagen om Finansinspektionen omformuleras till en tydlig och konsekvent helhet. Utskottet har särskilt pekat på 41 a § om påföljdsavgiftens maximibelopp i vissa fall (EkUB 8/2024 rd och EkUB 16/2024 rd).

I propositionen har vissa bestämmelser om påföljdsavgifter i lagen om Finansinspektionen omgrupperats så att de bildar en tydligare och mer konsekvent helhet än tidigare. Dessutom har man i förslaget strävat efter att beakta att det även i fortsättningen finns ett behov av att komplettera bestämmelserna i samband med genomförandet av kommande EU-lagstiftningsprojekt. Ekonomiutskottet anser att de ändringar som föreslås i propositionen är välkomna och går i rätt riktning. Utskottet anser det viktigt att arbetet med att förtydliga påföljdsbestämmelserna och göra dem till en mer konsekvent helhet fortsätter systematiskt och målmedvetet som en del av utvecklingen av lagstiftningen om finansmarknaden och genomförandet av kommande EU-lagstiftningsprojekt.

Vite

Enligt 33 a § i lagen om Finansinspektionen kan Finansinspektionen förelägga vite för att en skyldighet ska fullgöras, om tillsynsobjektet eller finansmarknadsaktören i sin verksamhet försummar att iaktta bestämmelserna om finansmarknaden eller de föreskrifter som utfärdats med stöd av dem. Dessutom föreskrivs det om vite i 2 kap. 2 § i kreditinstitutslagen och i 16 a kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. På föreläggande av vite och anknytande förfaranden tillämpas bestämmelserna i viteslagen (1113/1990). De ändringar i bestämmelserna om vite som krävs enligt kreditinstitutsdirektivet föreslås ingå i de ovannämnda bestämmelserna. Dessutom klargörs förhållandet mellan tillämpningen av bestämmelserna om vite i olika lagar, utvidgas möjligheten att förelägga vite för fysiska personer och införs bestämmelser i lagen om maximibeloppet och den maximala tiden för vitet.

I några sakkunnigyttranden påpekas att det enligt den föreslagna regleringen inte förefaller krävas att den primära förpliktelsen har vunnit laga kraft för att vite ska kunna föreläggas och dömas ut. I sitt svar uppger finansministeriet att 10 § i viteslagen ska tillämpas på det vite som Finansinspektionen har förelagt. Enligt den paragrafen är det en förutsättning för att vitet ska kunna dömas ut att beslutet om vitesföreläggande har vunnit laga kraft, om inte beslutet enligt vad som stadgas eller bestäms ska iakttas trots att ändring har sökts. På denna grund anser utskottet att det för att döma ut vite enligt lagen krävs att den primära förpliktelsen har vunnit laga kraft.

Bestämmelserna om karens för Finansinspektionens tjänstemän

Det föreslås att ett nytt 2 a kap. fogas till lagen om Finansinspektionen. Där ska det föreskrivas om karenstid och karensvillkor för tjänstemän vid Finansinspektionen, direktionsmedlemmar och ersättare samt för direktören för Finansinspektionen. Enligt 17 b § i lagförslag 1 avses med karenstid ett förbud enligt vilket en person under en viss restriktionstid efter att tjänsteförhållandet upphört inte får övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller tillhandahålla yrkesmässiga tjänster.

Förslagen bygger i huvudsak på minimikraven i kreditinstitutsdirektivet. I vissa avseenden föreslås dock att det nationella handlingsutrymme som direktivet medger utnyttjas för att regleringen i så stor utsträckning som möjligt ska överensstämma med karensregleringen i 44 a § i statstjänstemannalagen. I enlighet med detta föreslås att handlingsutrymmet ska användas för att vid behov tillämpa karenstiden på alla de tjänstemän vid Finansinspektionen som i sin tjänst har tillgång till information som det är nödvändigt att skydda genom karensbestämmelsen. Den föreslagna regleringen omfattar också situationer där en person övergår till en konkurrent till ett sådant företag vars tillsyn eller beslutsfattande personen har deltagit i.

I ett sakkunnigyttrande konstateras att den föreslagna karensregleringen för tjänstemän vid Finansinspektionen avsevärt avviker från den karensreglering som tillämpas på andra statstjänstemän och den föreslagna karensregleringen för tjänstemän vid Finlands Bank, eftersom närmare bestämmelser om villkoren för karenstiden ska utfärdas genom lag. I yttrandet anges också att det föreslagna regelverket omfattar en större grupp tjänstemän än vad som krävs enligt direktivet. Påföljden för brott mot karenstiden skulle vara en överträdelseavgift som enligt yttrandet väsentligt skiljer sig från det avtalsvite som föreskrivs i statstjänstemannalagen. Dessutom bör propositionen i enlighet med statstjänstemannalagen innehålla bestämmelser om hur man ska gå till väga om tjänsteförhållandet upphör av orsaker som beror på arbetsgivaren, till exempel under prövotiden.

I finansministeriets svar konstateras att den föreslagna regleringen i vissa avseenden skiljer sig från den karensreglering som gäller statstjänstemän, även om målet har varit en så samordnad reglering som möjligt med den som gäller statstjänstemän. Enligt 44 a § i statstjänstemannalagen grundar sig karenstiden på ett avtal mellan myndigheten och den person som föreslås bli utnämnd eller en tjänsteman som under tjänsteförhållandet övergår till en ny uppgift. Eftersom karenstiden enligt finansinstitutsdirektivet är obligatorisk i vissa situationer skulle en reglering som grundar sig på karensavtal ha förutsatt att det föreskrivs om avtalstvång. Eftersom karenstiden grundar sig på lag är avtalsvite av det slag som föreskrivs i statstjänstemannalagen inte en möjlig påföljd för brott mot karenstiden, så enligt förslaget ska en överträdelseavgift påföras för överträdelse av bestämmelsen om karenstid. Överträdelseavgiften registreras i Rättsregistercentralens register, vars uppgifter i princip är offentliga. Uppgifter om avtalsvite för överträdelse av 44 a § i statstjänstemannalagen är också offentliga. I svaret anges vidare att den föreslagna regleringen inte innehåller bestämmelser om hur det ska förfaras om tjänsteförhållandet upphör av skäl som beror på arbetsgivaren, eftersom direktivet inte medger sådana undantag.

Ekonomiutskottet konstaterar att de föreslagna karensreglerna för Finansinspektionens tjänstemän granskas ur många olika synvinklar i propositionen inom ramen för direktivet. Det nationella handlingsutrymmet i direktivet har utnyttjats för att göra systemet så enhetligt som möjligt i förhållande till de karensperioder som generellt gäller för statstjänstemän. Eftersom detta dock inte är möjligt i alla avseenden anser utskottet att det är viktigt att tillämpningen av bestämmelsen, i enlighet med det mål som ställts upp för regleringen, strävar efter lösningar som är så samordnade som möjligt med bestämmelsen i 44 a § i statstjänstemannalagen. Dessutom bör regleringens konsekvenser bevakas och eventuella skillnader i tolkningen av regleringen och deras konsekvenser jämfört med de karensbestämmelser som allmänt tillämpas på statstjänstemän identifieras.

Sammanfattande synpunkter

Buffertkrav för banker spelar en viktig roll för att stärka den finansiella stabiliteten och banksektorns förmåga att motstå strukturella störningar och sårbarheter i det finansiella systemet. Förutom att stärka den finansiella stabiliteten påverkar de också bankernas förmåga och vilja att bevilja krediter och hur krediterna fördelas. Därför påverkar kraven investeringarna och företagens tillgång till finansiering. Det är viktigt att säkerställa tillgången till finansiering, särskilt för riskfyllda företag, för att främja ekonomisk tillväxt. Utskottet anser att det är mycket viktigt att man vid bedömningen av behovet av kapitalkrav och vid fastställandet av dem också beaktar deras konsekvenser för tillväxten och konkurrenskraften och ser till att de finländska bankerna har lika förutsättningar som sina konkurrenter att konkurrera på marknaden.

Ekonomiutskottet betonar att Finland aktivt, målmedvetet och i rätt tid ska påverka innehållet i den kommande EU-regleringen av finansmarknaden. För detta ändamål måste Finland i god tid ha tydliga mål och ståndpunkter för utvecklingen av regleringen, där man förutom finansiell stabilitet också beaktar aspekter som rör tillväxt och konkurrenskraft.

DETALJMOTIVERING

1. Lagen om ändring av lagen om Finansinspektionen

Ingressen.

Utskottet föreslår ändringar och korrigeringar i ingressen till lagförslaget.

9 §. Direktion.

Ekonomiutskottet föreslår preciseringar i 3 mom. så att de krav på oberoende för direktionen och dess medlemmar som avses i 3 mom. också gäller ersättarna.

16 b §. Insiderregister.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i 1 mom.

16 c §. Förbud mot förvärv och avyttring.

Utskottet föreslår tekniska korrigeringar i 1 och 5 mom.

40 §. Påföljdsavgift.

Utskottet föreslår preciseringar i 2 mom. 1 punkten och i 6 mom.

41 §. Påförande av påföljdsavgift.

I 3 mom. föreligger ett behov av samordning. Utskottet föreslår att de ändringar som tidigare gjorts i 3 mom. genom lagen om ändring av lagen om Finansinspektionen (257/2026) beaktas i ingressen.

42 §. Avstående från administrativ påföljd.

Principen ne bis in idem innebär att ingen får lagföras eller straffas två gånger för samma gärning. I propositionen föreslås det att paragrafen kompletteras med ett nytt 5 mom. som innehåller ett undantag till förbudet mot dubbel straffbarhet enligt 4 mom. Enligt undantagsbestämmelsen kan en påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av bestämmelserna i 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen av Finansinspektionen på vissa villkor påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom.

Grundlagsutskottet har i sin tidigare utlåtandepraxis tolkat ne bis in idem-förbudet mycket strikt (se GrUU 9/2012 rd, GrUU 17/2013 rd och GrUU 2/2017 rd), och grundlagsutskottet anser att det är uppenbart att 42 § 5 mom. i lagförslag 1 inte uppfyller de krav som utskottet i sin utlåtandepraxis har ställt på innehållet i ne bis in idem-regeln. Bestämmelserna i 42 § 5 mom. i lagförslag 1 strider således mot 21 § 2 mom. i grundlagen. Ekonomiutskottet måste stryka 42 § 5 mom. i lagförslag 1. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Ekonomiutskottet föreslår att 5 mom. stryks på grundval av grundlagsutskottets utlåtande. Efter att 5 mom. har strukits har paragrafen fem moment.

44 §. Informationsutbyte för samordning av förfarandena.

I propositionen föreslås det att bestämmelser om informationsutbyte mellan myndigheter ska tas in i paragrafen, i syfte att möjliggöra informationsutbyte för att samordna förvaltningsförfarandet och straffprocessen. Syftet med paragrafen har varit att möjliggöra särskilt det informationsutbyte som hänför sig till 42 § 5 mom., som enligt grundlagsutskottet måste strykas.

Enligt förslaget ska Finansinspektionen i god tid lämna den information som de myndigheter som sköter straffprocessen behöver. Finansinspektionen ska å sin sida ha rätt att få den information den behöver om straffrättsliga förfaranden. Enligt propositionsmotiven till lagstiftningsordning kan denna information omfatta konstitutionellt känsliga personuppgifter. Den föreslagna regleringen definierar inte på ett uttömmande sätt vilka sekretessbelagda uppgifter som ska lämnas ut och förutsätter inte heller att det är nödvändigt att lämna ut uppgifterna för att syftet med regleringen ska nås.

Grundlagsutskottet konstaterar att förslaget är relevant med tanke på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen. Grundlagsutskottet har i tidigare utlåtanden noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet (t.ex. GrUU 15/2018 rd s. 39). Om de föreslagna bestämmelserna om utlämnande av information också hänför sig till känsliga uppgifter, har ett villkor för att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning varit att bestämmelserna måste preciseras så att de följer grundlagsutskottets praxis för bestämmelser som rör myndigheternas rätt att få och att lämna ut information trots sekretess (GrUU 38/2016 rd, s. 3). Å andra sidan har utskottet ansett att grundlagen inte tillåter en generös och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (se t.ex. GrUU 89/2022 rd, stycke 3, GrUU 71/2014 rd, s. 3/I, GrUU 62/2010 rd, s. 4, och GrUU 59/2010 rd, s. 4).

Ekonomiutskottet föreslår att 44 § i lagförslag 1 stryks. Syftet med paragrafen har varit att möjliggöra särskilt det informationsutbyte som hänför sig till 42 § 5 mom., som enligt grundlagsutskottet måste strykas. I andra situationer som avses i lagen möjliggör den gällande lagstiftningen ett tillräckligt informationsutbyte mellan myndigheterna.

71 e §. Utlämnande av information till vissa internationella organ.

Ekonomiutskottet föreslår att hänvisningen till dataskyddslagen stryks i 2 mom. 6 punkten, eftersom hänvisningen till EU:s dataskyddsförordning bör anses vara tillräcklig.

2. Lagen om ändring av kreditinstitutslagen

Ingressen.

Utskottet föreslår ändringar och korrigeringar i lagens ingress.

3 a kap. Tillsyn över företagsomstruktureringar, förvärv av ett kvalificerat innehav och avyttring av betydande tillgångar och skulder

3 §. Betydande tillgångar och skulder.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i 2 mom. 2 punkten i den finska versionen. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

7 kap. Förvaltnings- och styrningssystem

4 b §. Bedömning av behörighetskraven.

Ekonomiutskottet föreslår att det till 2 mom. i paragrafen fogas en likadan bestämmelse som finns i den gällande lagen om den allmänna anmälningsskyldigheten om behörighetskrav för högsta ledningen och nyckelpersonerna. Detta säkerställer att den föreslagna regleringen uppfyller kraven i artikel 91.1h andra stycket och artikel 91a.6 andra stycket i kreditinstitutsdirektivet.

Dessutom föreslår utskottet att det i 2 mom. i paragrafen ska läggas till en bestämmelse om anmälningsförfarandet för behörighetskraven i fråga om sammanslutningar av kreditinstitut. Bestämmelsen gör det möjligt för centralinstitutet att till Finansinspektionen lämna in en sammanställning av vissa uppgifter som Finansinspektionen fastställt som centrala i stället för att varje medlemskreditinstitut lämnar in uppgifterna separat. Förslaget bygger på det handlingsutrymme som ges i artikel 21 i kreditinstitutsdirektivet och syftar till att minska den administrativa bördan.

10 kap. Finansiella förutsättningar

4 a §. Fastställande av systemriskbuffertkrav.

Ekonomiutskottet föreslår att 3 mom. kompletteras så att det av buffertkravsbeslutet framgår vilka risker som ligger till grund för kravet, en bedömning av riskernas storlek samt grunderna för kapitalkravets nivå.

Utskottet konstaterar att för att uppfylla kraven på exakthet, precision och förutsägbarhet i myndighetsverksamheten ska besluten om buffertkrav, såsom systemriskbuffertkrav, motiveras. Motiveringen ska ge en fullständig redogörelse för de risker som ligger till grund för kravet, kvantitativt bedöma storleken på de identifierade riskerna och härleda kapitalkravet på ett insynsvänligt sätt, så att skälen för beslutet kan reproduceras för att säkerställa konsekvens i regleringen och förutsägbarhet och likabehandling i beslutsfattandet.

8 §. Buffertkrav för andra systemviktiga institut.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i det inledande stycket i 6 mom. i den finska versionen. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

11 kap. Tillsyn över kreditinstitut

2 a §. Proportionaliteten hos tillsynsmyndighetens bedömning.

I 11 kap. i kreditinstitutslagen finns bestämmelser om tillsyn över kreditinstitut. I propositionen föreslås att kapitlet får en ny 2 a §. Där ska det stå att Finansinspektionens bedömning enligt 11 kap. 2 § om kreditinstitutets risker och kapitaltäckning ska göras med beaktande av proportionalitetsprincipen utifrån de kriterier som Finansinspektionen har offentliggjort i enlighet med kreditinstitutslagens 11 kap. 12 § om offentliggörande av tillsynsprinciperna och de tillämpliga bestämmelserna.

Ekonomiutskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en ny 5 punkt, enligt vilken iakttagandet av proportionalitetsprincipen i tillsynsmyndighetens bedömning uttryckligen ska omfatta även små och icke-komplexa institut enligt artikel 4.1.145 i tillsynsförordningen. Dessutom föreslår utskottet att formuleringen i 1 mom. preciseras så att det tydligt framgår att förteckningen i 1 mom. inte är uttömmande.

17 kap. Tredjeländers kreditinstituts rätt att etablera filialer och öppna representationer i Finland

11 §. Klassificering av filialer.

Ekonomiutskottet föreslår att hänvisningen i 2 mom. 3 punkten preciseras så att den gäller 17 kap. 11 § 4 mom. i kreditinstitutslagen.

12 §. Krav på etablerande av dotterföretag.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i det inledande stycket i 1 mom. i den finska versionen. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

18 kap. Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut.

15 §. Finansinspektionens behörighet vid tillsynen.

Utskottet föreslår att hänvisningen i 4 mom. till tredjeländers kreditinstitut ersätts med en hänvisning till utländska kreditinstitut, eftersom tillsynsmyndighetens rätt att få information enligt artikel 21c.2 tredje stycket i kreditinstitutsdirektivet gäller alla filialer som är verksamma i den staten.

3. Lagen om ändring av lagen om investeringstjänster

16 a kap. Tillsynsbefogenheter

2 §. Vite.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i 1 mom. i den finska versionen. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

8. Lagen om ändring av lagen om Finlands Banks tjänstemän

Ingressen.

Utskottet föreslår en teknisk korrigering i ingressen i den finska versionen. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

FÖRSLAG TILL BESLUT

Ekonomiutskottets förslag till beslut:

Riksdagen godkänner lagförslag 4—7 samt 9 och 10 i proposition RP 22/2026 rd utan ändringar. Riksdagen godkänner lagförslag 1—3 och 8 i proposition RP 22/2026 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) Riksdagen godkänner fyra uttalanden. (Utskottets förslag till uttalanden)

Utskottets ändringsförslag

1. Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen om Finansinspektionen (878/2008) 40 § 3 mom. och 41 § 7 mom., sådana de lyder, 40 § 3 mom. i lag 611/2014 och 41§ 7 mom. i lagarna 1279/2015, 524/2021 och 954/2021,

ändras 8 § 3 och 9 punkten, 9 § 2—4 och 6 mom., 10 § 2 mom. 13 punkten, 11 § 1 mom., 12 § 1 mom. 7 punkten, 16, 16 a och 26 §, 32 a § 1 mom. 4 punkten, 32 b § 1 och 2 mom., 38 § 1 mom. 4 punkten, 40 § 2 mom. 1 punkten och 40 § 6 mom., 41 § 3 mom., 41 a—41 c §, 42 §, 71 § 1 mom. 16 punkten och 71 § 5 mom. samt 73 § 3 mom.,

av dem 9 § 2 mom. och 10 § 2 mom. 13 punkten sådana de lyder i lag 1442/2016, 12 § 1 mom. 7 punkten sådan den lyder i lag 1380/2025, 16 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 752/2012, 16 a § sådan den lyder i lag 752/2012, 26 § sådan den lyder i lagarna 170/2014, 611/2014, 311/2015, 1442/2016, 235/2021, 524/2021, 599/2021 och 42/2026, 32 a § 1 mom. 4 punkten sådan den lyder i lag 599/2021, 32 b § 1 mom. sådant det lyder i lag 207/2009, 32 b § 2 mom. sådant det lyder i lag 893/2017, 38 § 1 mom. 4 punkten och 40 § 2 mom. 1 punkten sådana de lyder i lag 316/2020, 40 § 6 mom. sådant det lyder i lag 379/2021, 41 § 3 mom. sådant det lyder i lag 257/2026697/2024, 41 a §, sådan den lyder i lagarna 241/2018, 524/2021, 954/2021, 205/2022, 214/2022, 192/2023, 403/2024, 697/2024, 83/2025 och 257/20261380/2025, 41 b och 41 c § sådana de lyder i lag 1071/2017, 42 § sådan den lyder i lagarna 752/2012 och 611/2014, 71 § 1 mom. 16 punkten sådan den lyder i lag 402/2018 samt 73 § 3 mom. sådant det lyder i lag 21/2020,

fogas till 8 § nya 10 och 11 punkter, till 10 § 2 mom., sådant det lyder delvis ändrat i lag 1442/2016, nya 14 och 15 punkter, till 12 § 1 mom., sådant det lyder delvis ändrat i lagarna 194/2011 och 1380/2025, en ny 8 punkt, till lagen nya 16 b, 16 c och 16 d §, till lagen ett nytt 2 a kap., till 28 §, sådan den lyder i lagarna 352/2017, 241/2018, 1108/2018, 215/2019, 296/2019, 599/2021, 205/2022, 192/2023, 403/2024 och 556/2024, ett nytt 15 mom., till 32 b §, sådan den lyder i lagarna 207/2009, 752/2012, 352/2017, 893/2017 och 1071/2017, ett nytt 6 mom., till 33 a §, sådan den lyder i lagarna 752/2012 och 1071/2017, nya 4 och 5 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 6 mom., till 39 §, sådan den lyder i lagarna 752/2012 och 403/2024, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., till lagen nya 40 b, 41 d och 41 e §, till lagen en ny 44 §, i stället för den 44 § som upphävts genom lag 1071/2017 samt till lagen en ny 71 e §, som följer:

8 §
Bankfullmäktige

Bankfullmäktige ska

3) besluta om att avsätta direktionsmedlemmar och deras ersättare och om att för viss tid avstänga dem från uppdraget,

9) besluta om direktionsmedlemmarnas arvoden,

10) besluta om karens enligt 17 b § för direktören, direktionsmedlemmar och ersättare och om ersättning för karenstiden enligt 17 d §,

11) besluta om överträdelseavgift enligt 17 e § i fråga om direktören, direktionsmedlemmar och ersättare.

9 §
Direktion

En av medlemmarna utnämns på förslag av finansministeriet, en på förslag av social- och hälsovårdsministeriet och en på förslag av Finlands Bank. För dessa tre medlemmar ska i samma ordning väljas varsin ersättare. Dessutom väljs ytterligare minst två andra direktionsmedlemmar. Direktionsmedlemmarna och ersättarna ska vara väl förtrogna med finansmarknadens funktionssätt. De offentliga grunderna för utnämningarna ska offentliggöras på Finansinspektionens webbplats så att endast sådana personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information offentliggörs.

Direktionen och var och en av dess medlemmar och ersättare ska i sitt uppdrag vara oberoende i förhållande till tillsynsobjekt, utländska tillsynsobjekt och andra aktörer på finansmarknaden och varken direktionen eller någon av dess medlemmar eller ersättare får begära eller ta emot anvisningar eller föreskrifter av offentliga eller privata organ eller aktörer. Direktionsmedlemmar och ersättare får inte höra till ett tillsynsobjekts, ett utländskt tillsynsobjekts eller en i 4 § 6 mom. avsedd pensionsanstalts styrelse, representantskap, principaler eller revisorer eller vara anställda hos ett tillsynsobjekt, ett utländskt tillsynsobjekt eller en sådan pensionsanstalt. I fråga om jäv för direktionsmedlemmar och ersättare tillämpas förvaltningslagen (434/2003).

Direktionens mandatperiod är tre år. En direktionsmedlem och ersättare får inneha uppdraget i sammanlagt högst 14 år.

Om en direktionsmedlem eller ersättare står åtalad för brott eller är föremål för utredning av brott, kan denne medan åtalet är anhängigt eller utredningen pågår avstängas från uppdraget och gå miste om sina arvodesförmåner. Om en direktionsmedlem eller ersättare har dömts för brott eller inte längre uppfyller kompetenskraven för uppdraget, kan denne avsättas från sitt uppdrag. Om den avsatta personen inte motsätter sig detta ska de offentliga grunderna för avsättande offentliggöras på Finansinspektionens webbplats så att endast sådana personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information offentliggörs.

10 §
Direktionens uppgifter

Direktionen ska i fråga om Finansinspektionens förvaltning

13) utse en företrädare för Finansinspektionen i det tillsynsorgan som avses i SSM-förordningen samt, vid förhinder för företrädaren, en ersättare för denna,

14) i fråga om tjänstemän som den utnämnt besluta om karens enligt 17 b § och ersättning för karenstiden enligt 17 d §,

15) besluta om överträdelseavgift enligt 17 e § för Finansinspektionens tjänstemän.

11 §
Direktör

Chef för Finansinspektionen är en direktör. Direktörernas mandatperiod är fem år. Direktören får inneha uppdraget i sammanlagt högst 15 år.

12 §
Direktörens uppgifter

Direktören ska

7) göra en framställning om påförande av påföljdsavgift till den påföljdsavgiftsnämnd för tillsynen över system för artificiell intelligens som avses i 13 § i lagen om tillsyn över vissa system för artificiell intelligens (1377/2025),

8) i fråga om tjänstemän som den utnämnt besluta om karens enligt 17 b § och ersättning för karenstiden enligt 17 d §.

16 §
Anmälan om intressekonflikt

Direktionsmedlemmarna och deras ersättare, direktören samt Finansinspektionens tjänstemän ska före utnämningen samt varje år lämna en anmälan om

1) sina innehav i företag och sina ägarandelar i sådana finansiella instrument som kan leda till intressekonflikter,

2) sitt innehav av betydande annan än i 1 punkten avsedd förmögenhet som kan leda till intressekonflikter,

3) skulder, borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kan leda till intressekonflikter,

4) sina andra än i 3 punkten avsedda bindningar som kan vara av betydelse för bedömningen av personens förutsättningar att sköta de uppgifter som hör till tjänsten.

Med intressekonflikt enligt 1 mom. avses en situation där en i 1 mom. avsedd person är jävig på det sätt som anges i 28 § i förvaltningslagen.

En i 1 mom. avsedd person ska utan dröjsmål meddela väsentliga förändringar i de uppgifter som ingår i anmälan och rätta bristfälligheter i uppgifterna. Personen ska vid behov på begäran av Finansinspektionen även lämna uppgifter om omständigheter som avses i 1 mom.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som avses i 1 mom., de väsentliga ändringar som avses i 3 mom. och på vilket sätt anmälan ska göras.

De uppgifter om i 1 mom. avsedda omständigheter som ingår i anmälan är sekretessbelagda.

16 a §
Insideranmälan

Direktionsmedlemmar och deras ersättare, direktören samt Finansinspektionens tjänstemän ska göra insideranmälan inom en månad efter att ha tillträtt uppdraget.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på personer som genom sina arbetsuppgifter på Finansinspektionens vägnar regelbundet får tillgång till insiderinformation om i 3 mom. 3 punkten avsedda aktier eller andra finansiella instrument.

I insideranmälan ska nämnas

1) en omyndig eller annan person vars intressebevakare eller fastställda intressebevakningsfullmäktig den anmälningsskyldige är,

2) organisationer eller stiftelser där den anmälningsskyldige eller en person som avses i 1 punkten direkt eller indirekt har bestämmande inflytande,

3) den anmälningsskyldiges samt en i 1 punkten avsedd omyndigs eller annan persons och en i 2 punkten avsedd organisations eller stiftelses innehav av aktier och sådana finansiella instrument vars värde bestäms utifrån aktierna i fråga, när de i Finland är föremål för handel på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform.

Insideranmälan ska innehålla de uppgifter som behövs för att identifiera den i 3 mom. 1 punkten avsedda personen och den i 3 mom. 2 punkten avsedda organisationen eller stiftelsen samt uppgifter om aktierna och de andra finansiella instrumenten.

De uppgifter som avses i 3 mom. 2 och 3 punkten behöver inte uppges till den del de gäller bostadsaktiebolag, ömsesidiga fastighetsaktiebolag som avses i 28 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009), ideella föreningar, ekonomiska föreningar eller sådana organisationer som drivs utan vinstsyfte. Om en organisation bedriver regelbunden handel med finansiella instrument, ska emellertid uppgifter om denna organisation lämnas.

Den anmälningsskyldige ska inom 14 dagar underrätta Finansinspektionen om följande förändringar:

1) förvärv och avyttringar av sådana aktier och finansiella instrument som avses i 3 mom. 3 punkten, när förändringen i innehavet uppgår till minst 5 000 euro,

2) andra än i 1 punkten avsedda förändringar i de uppgifter som avses i denna paragraf.

Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om hur insideranmälan ska lämnas, om den information som ska anmälas och om de förutsättningar under vilka en person ska anses vara en sådan person som avses i 2 mom.

16 b §
Insiderregister

Finansinspektionen för ett insiderregister över erhållna anmälningar där det i fråga om varje anmälningsskyldig framgår den anmälningsskyldiges, samt i 16 a § 3 mom. 1 punkten avsedda personers och i 2 punkten i det momentet avsedda organisationers eller stiftelsers i det momentet avsedda innehav av aktier och finansiella instrument samt förändringar i innehavet. Om aktier eller finansiella instrument som avses i 3 punkten i det momentet har anslutits till värdeandelssystemet, kan insiderregistret trots sekretessbestämmelserna till denna del utgöras av sådana uppgifter från värdeandelssystemet och de värdeandelssystem som avses i 8 kap. 2 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet som är nödvändiga för tillsynen över skyldigheterna enligt 16, 16 a och 16 c §. Fysiska personers personbeteckning och adress samt personuppgifter för andra fysiska personer än den anmälningsskyldige är sekretessbelagda.

16 c §
Förbud mot förvärv och avyttring

Direktionsmedlemmar och deras ersättare, direktören, tjänsteman vid Finansinspektionen och i 16 a § 2 mom. avsedda personer får inte förvärva eller avyttra

1) finansiella instrument som har emitterats av ett av Finansinspektionens eller Europeiska centralbankens tillsynsobjekt,

2) finansiella instrument vars underliggande tillgång är ett i 1 punkten avsett finansiellt instrument,

3) finansiella instrument som har emitterats av ett direkt eller indirekt moderföretag, dotterföretag eller anknutet företag till ett Finansinspektionens tillsynsobjekt ellerav Europeiska centralbankens tillsynsobjekt eller till kreditinstitutet,

4) finansiella instrument vars underliggande tillgång är ett i 3 punkten avsett finansiellt instrument,

5) finansiella instrument som emitterats av en aktör som omfattas av grupptillsyn,

6) andra än i 1–5 punkten avsedda placeringar i form av eget kapital som kreditinstituten har.

Ett förbud enligt 1 mom. tillämpas också på sådana arrangemang där en person är part i en fondförsäkring, ett kapitaliseringsavtal eller något annat försäkringsavtal och personen själv kan välja ett finansiellt instrument som avses i 1 mom. som investeringsobjekt för försäkringen eller avtalet.

Om tredje parter och företag för kollektiva investeringar inte i huvudsak placerar i finansiella instrument som avses i 1 mom., tillämpas förbudet med avvikelse från vad som föreskrivs 1 och 2 mom. dock inte på

1) handel med sådana finansiella instrument som förvaltas av tredje parter och vars portföljförvaltning ägarna till instrumenten inte har tillgång till,

2) placering i placeringsfonder.

En i 1 mom. avsedd person får inte genomföra ett förvärv eller en avyttring enligt 1 eller 2 mom. för en sådan persons räkning vars intressebevakare eller fastställda intressebevakningsfullmäktig denne är eller för en sådan organisations räkning där denne har bestämmande inflytande, eller på något annat sätt för egen räkning genom en annan person eller organisation.

Finansinspektionen kan dock tillåta försäljning eller avyttring av sådana finansiella instrument eller investeringar som avses i 1, 2 eller 4 mom. och som innehades vid eller efter den tidpunkt då en i 1 mom. avsedd person utnämndes till tjänsten eller uppdraget. Tillstånd för handeln ska då begäras av Finansinspektionen. Tillståndsansökan ska innehålla sådana kontaktuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet, uppgifter om det finansiella instrument som avyttras eller säljs samt andra behövliga uppgifter.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om tillståndsförfarandet i fråga om det tillstånd som avses i 5 mom. samt om de uppgifter som krävs i tillståndsansökan och om hur uppgifterna ska lämnas.

16 d §
Tvångsförsäljning eller tvångsavyttring av finansiella instrument

Finansinspektionen får kräva att ett sådant i 16 c § 1 mom. 1–5 punkten och 2 mom. avsett finansiellt instrument som innehades vid den tidpunkt eller därefter, då en 16 c § 1 mom. avsedd person utnämndes till en tjänst eller ett uppdrag och vars innehav kan ge upphov till en intressekonflikt, inom skälig tid ska säljas eller avyttras. Finansinspektionen ska beakta arten och allvaret av en eventuell intressekonflikt, huruvida det rör sig om kvalificerat innehav samt den i 1 mom. avsedda personens roll vid Finansinspektionen.

Innehavaren av ett finansiellt instrument har rätt att för sådana ekonomiska förluster som föranleds av försäljning enligt 1 mom. få full ersättning som motsvarar egendomens marknadsvärde. Marknadsvärdet ska fastställas med en sådan tillförlitlig metod som leder till det högsta värdet på egendomen. Från den ersättning som ska betalas avdras det belopp som innehavaren av det finansiella instrumentet har fått från försäljningen av instrumentet. Ersättning betalas inte till den del som innehavaren av det finansiella instrumentet eller en någon av innehavarens närstående skulle få ogrundad ekonomisk fördel av försäljningsarrangemangen. Vid bedömningen av ersättningsbeloppet ska försäljningsvillkoren och förhållandet mellan parterna beaktas så att den totala ersättningen inte överstiger egendomens verkliga marknadsvärde. Om försäljningen medför förlust, kostnader eller annan skada för innehavaren av det finansiella instrumentet, ska skadan ersättas.

Beslut om storleken på den ersättning som avses i 2 mom. fattas av Finansinspektionen på ansökan av innehavaren av det finansiella instrumentet.

2 a kap.
Karens

17 a §
Tillämplig lagstiftning

På Finansinspektionens tjänstemän tillämpas i fråga om karens bestämmelserna i detta kapitel i stället för bestämmelserna i lagen om Finlands Banks tjänstemän.

Bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för de myndigheter som deltar i internationella eller europeiska system för finansiell tillsyn finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, SSM-förordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010.

17 b §
Förutsättningar för meddelande av karens

Direktionsmedlemmarna eller deras ersättare, eller direktören eller Finansinspektionens tjänstemän får under en viss restriktionstid (karenstid) inte övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller tillhandahålla yrkesmässiga tjänster genom att inleda närings- eller yrkesutövning eller någon annan motsvarande verksamhet för tillhandahållande av yrkesmässiga tjänster (karens) till

1) tillsynsobjekt i vilkas direkta tillsyn eller beslutsfattande personen har deltagit,

2) företag som ingår i samma koncern som i 1 punkten avsedda tillsynsobjekt eller anknutna företag,

3) organisationer som tillhandahåller tjänster till i 1 punkten avsedda tillsynsobjekt,

4) organisationer som bedriver intressegrupps- eller intressebevakningsverksamhet i ärenden som personen har ansvarat för under sitt tjänsteförhållande eller sin mandatperiod,

5) organisationer som är konkurrenter till i 1 punkten avsedda tillsynsobjekt,

6) i andra situationer än de som avses i 1—5 punkten, till organisationer där personen i sin tjänst, sitt uppdrag eller sin ställning har tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten, och som på ett väsentligt sätt kan utnyttjas i ett nytt anställningsförhållande eller en ny verksamhet för att skaffa personen själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan, om det anses att karens behövs.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten tillämpas inte någon karens, om personen är fullständigt förhindrad att delta i tillhandahållande av tjänster som avses i den punkten under karenstiden.

Karens inträder om Finansinspektionen bedömer att det vid övergången eller tillhandahållandet av tjänster är fråga om en sådan situation som avses i 1 mom. Finansinspektionen ska göra en bedömning och fatta beslut i ärendet inom en månad från det att en anmälan enligt 17 c § 1 mom. har tagits emot. Av beslutet ska det framgå att den person som meddelats karens har rätt till ersättning enligt 17 d §.

Finansinspektionen fastställer karenstiden utifrån bedömningen. Karens får inte meddelas för en längre tid än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med karensen. Karenstiden är

1) i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten minst 3 och högst 6 månader för tjänstemän, minst 3 och högst 12 månader för medlemmar i ledningsgruppen och 12 månader för direktionsmedlemmar, ersättare för dem och direktören,

2) i situationer som avses i 1 mom. 4 punkten minst 3 och högst 6 månader för tjänstemän, minst 3 och högst 12 månader för medlemmar i ledningsgruppen och minst 3 och högst 12 månader för direktionsmedlemmar, ersättare för dem och direktören,

3) i situationer som avses i 1 mom. 5 punkten minst 3 och högst 6 månader för tjänstemän, minst 3 och högst 12 månader för medlemmar i ledningsgruppen och minst 6 och högst 12 månader för direktionsmedlemmar, ersättare för dem och direktören,

4) i situationer som avses i 1 mom. 6 punkten högst 6 månader för tjänstemän och högst 12 månader för medlemmar i ledningsgruppen, direktionsmedlemmar eller ersättare för dem och direktören.

Karenstiden räknas med början från den dag då deltagandet i den direkta tillsynen eller beslutsfattandet eller tillgången till den information som ligger till grund för karensen har upphört. Personen får inte under karenstiden längre ha tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som är väsentlig med tanke på den karens som meddelats eller som kunde utgöra en grund för en ny karens.

17 c §
Skyldighet att anmäla övergång till ett nytt uppdrag eller yrkesmässigt tillhandahållande av tjänster

En tjänsteman, en direktionsmedlem eller en ersättare och direktören ska utan dröjsmål till Finansinspektionen anmäla sin avsikt att övergå i tjänst eller ta emot ett uppdrag hos eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster till ett tillsynsobjekt eller en organisation som avses i 17 b § 1 mom.

Anmälan ska göras under tjänsteförhållandet eller mandatperioden eller inom en tid som motsvarar den maximala tiden för karensen, om tjänsteförhållandet eller mandatperioden redan har upphört. Finansinspektionen kan dock bestämma en kortare tid för anmälan än den maximala tiden för karens.

Anmälan ska innehålla de kontaktuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet samt information om en i 1 mom. avsedd organisation, utredning om tidpunkten för övergången till det nya uppdraget och det nya uppdragets huvudsakliga innehåll.

Den som meddelats karens ska utan dröjsmål till Finansinspektionen anmäla sådana väsentliga förändringar i omständigheterna som kan påverka den karens som meddelats eller den ersättning som betalas för karenstiden.

17 d §
Ersättning för karenstiden

Under karenstiden ska en ersättning som motsvarar lönen betalas. Till direktionsmedlemmar och deras ersättare betalas ersättning som motsvarar lönen upp till ett skäligt belopp. Från ersättningen avdras lön för karenstiden, arvoden, förmåner eller annan ersättning som motsvarar lön.

Om ersättning för karenstiden har betalats utan grund eller till för stort belopp, kan Finansinspektionen bestämma att utbetalningen av ersättningen ska upphöra samt att den ersättning som redan betalats ut helt eller delvis ska återkrävas.

Finansinspektionen kan låta bli att återkräva ersättningen eller en del av den, om det som helhet betraktat vore oskäligt att återkräva det fulla beloppet eller om det belopp som ska återkrävas är litet.

Åtgärder för återkrav får inte vidtas efter att fem år har förflutit från det att ersättningen betalades ut.

På det belopp som återkrävs ska det från och med den dag då ersättningen betalats betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) ökad med tre procentenheter. Om det återkrävda beloppet inte betalas senast på den förfallodag som Finansinspektionen bestämt, ska det på beloppet betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som anges i 4 § 1 mom. i den lagen.

17 e §
Överträdelseavgift som gäller karens

Finansinspektionen får på eget initiativ påföra en tjänsteman vid Finansinspektionen, en direktionsmedlem eller ersättare eller direktören överträdelseavgift, om denne avsiktligt eller av grov oaktsamhet underlåter att iaktta eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 17 c § eller skyldigheten enligt 17 b § 1 mom. att inte övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster under karenstiden.

Överträdelseavgiftens belopp får uppgå till högst det belopp som personen i enlighet med 17 d § betalas i ersättning, om personen underlåter att iaktta eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 17 c § eller skyldigheten enligt 17 b § 1 mom. att inte övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster under karenstiden.

Överträdelseavgiftens storlek ska basera sig på en helhetsbedömning. Vid bedömningen av avgiftens belopp ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och skadlighet. Avgiften behöver inte påföras eller kan påföras till ett mindre belopp än maximibeloppet, om förfarandet kan anses vara ringa eller om det med tanke på förfarandets art, planmässighet och andra omständigheter är skäligt att det inte påförs någon avgift eller att avgiften påförs till ett mindre belopp.

Överträdelseavgift får inte påföras en person som misstänks för samma försummelse eller gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller i ett brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller den som har dömts för samma försummelse eller gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en person har påförts en överträdelseavgift, får en domstol inte döma ut ett straff för samma försummelse eller gärning.

Överträdelseavgift får inte påföras, om inte det ärende som gäller påförande av avgift har blivit anhängigt inom två år från det att personen påbörjade det nya uppdraget som omfattas av anmälningsskyldigheten eller karensen. Bestämmelser om verkställigheten av en överträdelseavgift finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

17 f §
Finansinspektionens skyldighet att informera om karens

Finansinspektionen ska ge sina tjänstemän, direktionsmedlemmar och ersättare samt direktören information om karens i samband med utnämning. Finansinspektionen ska också ge information om karens när ett tjänsteförhållande eller uppdrag upphör.

26 §
Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet

Finansinspektionen får återkalla ett tillsynsobjekts verksamhetstillstånd, om uppnåendet av de för tillsynen över finansmarknaden i 1 § uppställda målen inte tillräckligt väl kan tryggas genom begränsning av tillsynsobjektets verksamhet i enlighet med 27 § eller genom andra åtgärder enligt denna lag eller genom åtgärder som föreskrivs någon annanstans i lag, och om

1) det inte längre finns väsentliga förutsättningar för beviljande av verksamhetstillstånd eller inledande av verksamhet,

2) tillsynsobjektet inte inom utsatt tid har kunnat genomföra de åtgärder som anges i en återhämtningsplan enligt 8 a kap. i kreditinstitutslagen, en plan för att återställa konglomeratets kapitaltäckning enligt 25 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat eller en sådan plan för återställande av en sund finansiell ställning eller en sådan kortfristig finansieringsplan som avses i 25 kap. 5 eller 6 § eller i 26 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen, i 20 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, i 46 § i lagen om utländska försäkringsbolag eller i 12 kap. 6 b § i lagen om försäkringsföreningar, eller om genomförandet av en sådan plan har försummats, eller

3) tillsynsobjektet grovt har underlåtit att iaktta förbud eller rättelsebeslut som Finansinspektionen har utfärdat med stöd av 33 § eller någon annan lag.

Finansinspektionen får återkalla ett tillsynsobjekts verksamhetstillstånd också om

1) det i tillsynsobjektets verksamhet har skett väsentliga överträdelser av bestämmelser som gäller finansmarknaden eller av bestämmelser och föreskrifter som en myndighet har meddelat med stöd av dem, av tillståndsvillkor eller av stadgar för tillsynsobjektets verksamhet,

2) tillsynsobjektet har inställt sin verksamhet för mer än sex månader,

3) tillsynsobjektets verksamhet inte har inletts inom tolv månader efter det att verksamhetstillståndet beviljades,

4) väsentligt oriktiga eller bristfälliga upplysningar om omständigheter som är relevanta för regleringen eller tillsynen lämnades när verksamhetstillståndet söktes,

5) kreditinstitutet inte uppfyller de tillsynskrav som anges i del tre, fyra eller sex i EU:s tillsynsförordning eller buffertkravet enligt prövning enligt 11 kap. 6 § i kreditinstitutslagen eller de tilläggskrav på likviditeten som avses i 11 kap. 9 § i den lagen,

6) tillsynsobjektet har försatts i likvidation,

7) Verket för finansiell stabilitet har beslutat att inte ställa ett kreditinstitut under resolutionsförvaltning, i en situation där villkoren enligt 4 kap. 1 § 1 mom. 1 och 2 punkten i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag för ställande av kreditinstitutet under resolutionsförvaltning uppfylls men detta inte i enlighet med 3 punkten i det momentet anses vara behövligt för att säkerställa ett viktigt allmänt intresse,

8) den gemensamma resolutionsnämnden har fattat ett beslut som motsvarar det som anges i 7 punkten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010.

Finansinspektionen ska återkalla ett verksamhetstillstånd om

1) ett betalningsinstitut, en hypoteksförening, ett försäkringsbolag, ett tredjelands försäkringsbolags filial i Finland, ett värdepappersföretag, ett tredjelands värdepappersföretags filial i Finland, ett fondbolag, ett i lagen om placeringsfonder avsett förvaringsinstitut, en AIF-förvaltare, en EES-baserad AIF-förvaltares filial i Finland eller ett i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avsett förvaringsinstitut eller särskilt förvaringsinstitut själv ansöker om återkallelse av verksamhetstillståndet och inte längre bedriver verksamhet i enlighet med det,

2) ett kreditinstitut som bedriver sådan verksamhet som avses i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning och som under en sammanhängande femårsperiod har haft genomsnittliga samlade tillgångar som understigit de tröskelvärden som anges i den bestämmelsen,

3) tillsynsobjektet har försatts i konkurs eller försatts i likvidation genom registermyndighetens eller en domstols lagakraftvunna beslut,

4) likvidatorerna har gett slutredovisning om likvidationen, eller

5) ett försäkringsbolag har beslutat om likvidation eller Finansinspektionen har förordnat att försäkringsbolaget ska försättas i likvidation.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. 5 punkten kan verksamhetstillståndet för ett globalt systemviktigt institut inte återkallas och det kan inte förordnas att verksamheten ska avslutas endast på den grunden att kreditinstitutet inte uppfyller kraven i artiklarna 92a och 92b i EU:s tillsynsförordning.

Finansinspektionen ska före ett beslut eller beslutsförslag enligt 1 mom. och 2 mom. 1 punkten bereda tillsynsobjektet en skälig tid för att avhjälpa bristen, om det inte för att trygga uppnåendet av de mål för tillsynen över finansmarknaden som anges i 1 § är nödvändigt att återkalla verksamhetstillståndet omedelbart.

Om ECB eller någon annan myndighet är behörig tillståndsmyndighet vid återkallelse enligt denna paragraf, ska Finansinspektionen i stället för att återkalla verksamhetstillståndet framställa att denna ska återkalla verksamhetstillståndet.

Om Finansinspektionen återkallar verksamhetstillståndet för ett tillsynsobjekt som har verksamhet också i någon annan EES-stat, ska den underrätta tillsynsmyndigheten i värdstaten om sitt beslut.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att försäkringsföreningar ska upphöra med sin verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på återkallelse av tillstånd som beviljats sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster, på återkallelse av registrering för registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare för alternativa investeringsfonder, på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 3 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare samt på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditförmedlare som avses i 3 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter (42/2026). Vad som i 1 mom. 1 och 3 punkten och 2 mom. 1–4 punkten samt i 5 mom. föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på återkallelse av ett sådant tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022). Vad som i 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 1 punkten föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att pensionsstiftelser och pensionskassor, tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor, EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor samt försäkringskassor ska upphöra med sin verksamhet.

Bestämmelser om återkallelse av koncession för kreditinstitut i aktiebolagsform på ansökan av kreditinstitutet finns i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001), om återkallelse av en sparbanks koncession på ansökan av sparbanken i sparbankslagen (1502/2001) och om återkallelse av koncession för kreditinstitut i andelslagsform på ansökan av kreditinstitutet i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013).

Bestämmelser om förbud mot utländska EES-filialers verksamhet finns i 61 § och om återkallelse av verksamhetsrättigheterna för representationer för kreditinstitut från ett tredjeland i kreditinstitutslagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1–3 mom. ska på återkallelse av en koncession för ett tredjelands kreditinstituts filial tillämpas bestämmelserna i 17 kap. 7 § i kreditinstitutslagen.

Bestämmelser om förutsättningarna för att återkalla verksamhetstillståndet för ett i 4 § 2 mom. 15 punkten avsett auktoriserat tillsynsobjekt finns i artiklarna 27e.1 och 27f.4 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. På sådana beslut av Finansinspektionen som avses i de nämnda bestämmelserna tillämpas 5 mom. i denna paragraf.

28 §
Begränsning av ledningens verksamhet

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen för viss tid förbjuda en person i kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person, eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag eller värdepappersföretag, som har varit ansvarig för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse eller ett beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i kreditinstitutslagen eller i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om investeringstjänster att sköta sina uppgifter i det företag som hålls ansvarigt för överträdelsen eller försummelsen.

32 a §
Förbud mot förvärv av ägarandelar

Finansinspektionen kan, efter att ha mottagit en anmälan enligt 3 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 6 a kap. 1 § i lagen om investeringstjänster, 4 kap. 7 § i lagen om placeringsfonder, 5 kap. 3 §, 7 kap. 9 § eller 14 kap. 9 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 11 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, 21 a eller 21 c § i lagen om betalningsinstitut, 2 kap. 11 § i lagen om handel med finansiella instrument, EU:s förordning om värdepapperscentraler eller 4 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen, förbjuda förvärv av i de bestämmelserna avsedda ägarandelar i kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, särskilda förvaringsinstitut, försäkringsbolag samt deras holdingföretag, finans- och försäkringskonglomerats holdingföretag, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut, börser, börsers holdingföretag, värdepapperscentraler och värdepapperscentralers holdingföretag, om innehavet av andelen skulle äventyra verksamhet enligt sunda och ansvarsfulla ledningsprinciper i det företag eller den organisation som förvärvet gäller eller, om förvärvet gäller ett försäkringsbolag, de försäkrade förmånerna, om det finns grundad anledning att misstänka att

4) förvärvet har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism eller medför en ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

32 b §
Förfarandet vid bedömning av förvärv av ägarandel

Finansinspektionen ska utan dröjsmål, senast inom tio vardagar från mottagandet av en anmälan enligt 32 a § 1 mom. samt, om anmälan senare kompletteras, från mottagandet av en kompletterad anmälan, skriftligt bekräfta mottagandet av den anmälningsskyldiges anmälan. Av bekräftelsen ska framgå att anmälan innehåller de nödvändiga utredningarna eller, om anmälan inte innehåller alla nödvändiga utredningar, uppgifter om vilka utredningar som saknas. Av bekräftelsen ska dessutom framgå behandlingstiden enligt 2 mom.

Finansinspektionen ska fatta beslut enligt 32 a § inom 60 vardagar från det att Finansinspektionen i enlighet med 1 mom. har bekräftat mottagandet av alla nödvändiga uppgifter (behandlingstid). Om ECB är behörig myndighet i ärendet, ska Finansinspektionen för ECB lägga fram ett förslag till beslut så att ECB kan fatta beslut inom behandlingstiden. Finansinspektionen kan under behandlingstiden, dock senast inom 50 vardagar från det att behandlingstiden inleddes, skriftligt begära behövliga specificerade ytterligare uppgifter. Om ytterligare uppgifter begärs, avbryts behandlingstiden till dess att uppgifterna har lämnats in, dock för högst 20 vardagar eller, om den anmälningsskyldige har sitt säte utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller den anmälningsskyldige är något annat kreditinstitut, värdepappersföretag, institut för elektroniska pengar, försäkringsbolag eller fondbolag än ett sådant som har auktoriserats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, för högst 30 vardagar. Beslutet om förlängd behandlingstid ska utan dröjsmål delges den anmälningsskyldige.

Om förvärvet gäller en ägarandel i ett kreditinstitut, ska Finansinspektionen dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för kreditinstitutets del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är behörig myndighet. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot förvärvet av en ägarandel inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot förvärvet i den bedömning som avses i denna paragraf.

33 a §
Vite

Om vite föreläggs för försummelse eller överträdelse av skyldigheterna enligt artikel 7a i EMIR-förordningen, ska vitet vara effektivt och proportionellt och uppgå till högst 3 procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen under den föregående räkenskapsperioden. Vitet ska föreläggas per förseningsdag och beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vite. Vitet ska föreläggas för en period på högst sex månader från delgivningen av Finansinspektionen beslut. Finansinspektionen kan utifrån en översyn av åtgärden vid behov förlänga giltighetstiden för vitet.

Om vite föreläggs för försummelse eller överträdelse av skyldigheterna enligt artikel 9 i EMIR-förordningen, får vitet vara högst 1 procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen under den föregående räkenskapsperioden, som enheten, vid en pågående överträdelse, ska vara skyldig att betala för varje dag som överträdelsen fortsätter, till dess att efterlevnad av skyldigheten fastställts eller återställts. Vitet får föreläggas för en period på högst sex månader från den dag som fastställs i Finansinspektionens beslut om att överträdelsen ska upphöra och vite förelagts.

Särskilda uppgifter och tillsynsbefogenheter i anslutning till tillsynen över kreditinstitut

35 b §
Tillsyn över att de behörighetsvillkor som gäller kreditinstitutsverksamhet uppfylls samt tillsynsbefogenheter

Finansinspektionen ska fortlöpande övervaka att i 7 kap. i kreditinstitutslagen avsedda personer som hör till kreditinstitutets högsta ledning uppfyller behörighetsvillkoren. Finansinspektionen ska bedöma om de personer som hör till den högsta ledningen uppfyller de behörighetsvillkor som anges i det kapitlet, om Finansinspektionen har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism sker i kreditinstitutet eller holdingföretaget, eller om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism i kreditinstitutet är förhöjd.

Utöver vad som i 18 § föreskrivs om Finansinspektionens rätt att få uppgifter av tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer, får Finansinspektionen som en del av tillsynen över uppfyllelsen av behörighetsvillkoren enligt 1 mom. förutsätta att det genomförs intervjuer eller utfrågningar.

Finansinspektionen ska dessutom fortlöpande övervaka att de behörighetsvillkor som föreskrivs för nyckelpersoner i 7 kap. i kreditinstitutslagen uppfylls, när behörighetsvillkoren gäller en ekonomidirektör, en person med ansvar för riskkontroll, en person med ansvar för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna och en person med ansvar för internrevision, och den som sköter uppgiften i fråga har utsetts till en befattning vid något av de kreditinstitut eller andra enheter som avses i artikel 91a.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG.

Om Finansinspektionen upptäcker att en i denna paragraf avsedd person som hör till den högsta ledningen, en ekonomidirektör, en person med ansvar för riskkontrollen, en person med ansvar för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna eller en person med ansvar för internrevisionen inte uppfyller behörighetsvillkoren, kan Finansinspektionen avsätta personen från befattningen eller kräva att kreditinstitutet eller holdingföretaget vidtar åtgärder för att behörighetsvillkoren ska uppfyllas.

Finansinspektionen ska samla in den information som avses i artikel 435.2 c i EU:s tillsynsförordning och använda den för att jämföra kreditinstitutens praxis avseende mångfald. Finansinspektionen ska lämna ut de uppgifter som avses i detta moment till Europeiska bankmyndigheten.

38 §
Ordningsavgift

Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet

4) försummar eller bryter mot bestämmelsen i artikel 4.3 a i EMIR-förordningen om tillhandahållande av clearingtjänster på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor, bestämmelsen i artikel 4b.4 i den förordningen om de skyldigheter som gäller leverantörer av tjänster för riskreducering vid efterhandel, bestämmelsen i artikel 7 i den förordningen om tillträdet till en central motpart, bestämmelsen i artikel 7c.1–7c.3 i den förordningen om skyldigheten att informera och offentliggöra, bestämmelsen i artikel 7d.1 i den förordningen om rapporteringskravet, bestämmelsen i artikel 7e.1 i den förordningen om rapporteringskravet, bestämmelsen i artikel 8 i den förordningen om tillträde till en marknadsplats, bestämmelsen i artikel 9 i den förordningen om rapporteringskravet eller bestämmelsen i artikel 11 i den förordningen om riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart,

39 §
Offentlig varning

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen även meddela en offentlig varning till en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person eller till en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag eller värdepappersföretag som har varit ansvarig för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse eller ett beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i kreditinstitutslagen eller i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om investeringstjänster.

40 §
Påföljdsavgift

Påföljdsavgift ska också påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot

1) bestämmelsen i artikel 4.1 eller 4.3 i EMIR-förordningen om clearingkravet för OTC-derivatkontrakt som ingåtts med en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart, bestämmelsen i artikel 4a.1—4a.3 i den förordningen om clearingkravet, och rapporteringskravet och beräkningen av positioner för OTC-derivatkontrakt som ingåtts med en finansiell motpart, bestämmelsen i artikel 7a.1—7a.4 i den förordningen om ett aktivt konto, bestämmelsen i artikel 7b.1 eller 7b.2 i den förordningen om beräkningar som krävs och om rapporteringskrav eller bestämmelsen i artikel 10.1, 10.2, 10.2a eller10.3 i den förordningen om clearingkravet och rapporteringskravet och beräkningen av positioner för OTC-derivatkontrakt som ingåtts med en icke-finansiell motpart,

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om påförande av påföljdsavgift på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses eller nämns i dem tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som preciserar bestämmelserna i frågautfärdats eller fattats med stöd av bestämmelser som avses i den bestämmelsen.

40 b §
Definition av omsättning

När Finansinspektionen påför en påföljdsavgift vars maximibelopp fastställs i enlighet med 41 § avses med omsättning

1) i fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag som tillämpar EU:s tillsynsförordning, summan av följande poster, i enlighet med bilagorna III och IV till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/451 om tekniska genomförandestandarder för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller instituts tillsynsrapportering och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014:

a) ränteintäkter,

b) räntekostnader,

c) kostnader för egetkapitalinstrument som återbetalas på begäran,

d) intäkter från utdelningar,

e) provisionskostnader,

f) provisionsintäkter,

g) nettovinster eller nettoförluster på finansiella tillgångar och skulder som innehas för handel,

h) nettovinster eller nettoförluster på finansiella tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde via resultatet,

i) nettovinster eller nettoförluster från säkringsredovisning,

j) nettovalutakursvinster eller nettovalutakursförluster,

k) andra rörelseintäkter än de som avses i underpunkt a, d, f, g, h, i och j,

l) andra rörelsekostnader än de som avses i underpunkt b, c, e, g, h, i och j,

2) ett försäkringsbolags, en försäkringsförenings, en pensionsanstalts och ett i 2 kap. 18 b § i försäkringsbolagslagen avsett specialföretags premieintäkter samt en pensionsstiftelses, en pensionskassas, en tilläggspensionsstiftelses, en tilläggspensionskassas, en EES-tilläggspensionsstiftelses, en EES-tilläggspensionskassas och en försäkringskassas avgiftsintäkter,

3) i fråga om andra juridiska personer än de som avses i 1 och 2 punkten omsättningen enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande omsättning.

När Finansinspektionen påför en påföljdsavgift vars maximibelopp fastställs i enlighet med 41 a—41 c §, avses med omsättning

a) ränteintäkter,

b) räntekostnader,

c) kostnader för egetkapitalinstrument som återbetalas på begäran,

d) intäkter från utdelningar,

e) provisionskostnader,

f) provisionsintäkter,

g) nettovinster eller nettoförluster på finansiella tillgångar och skulder som innehas för handel,

h) nettovinster eller nettoförluster på finansiella tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde via resultatet,

i) nettovinster eller nettoförluster från säkringsredovisning,

j) nettovalutakursvinster eller nettovalutakursförluster,

k) andra rörelseintäkter än de som avses i underpunkt a, d, f, g, h, i och j,

l) andra rörelsekostnader än de som avses i underpunkt b, c, e, g, h, i och j,

2) om ett i 1 punkten avsett kreditinstitut eller värdepappersföretag i egenskap av moderbolag ska upprätta ett koncernbokslut eller i egenskap av dotterbolag hör till en koncern, omsättningen enligt koncernbokslutet för koncernens yttersta moderföretag,

3) ett försäkringsbolags, en försäkringsförenings, en pensionsanstalts och ett i 2 kap. 18 b § i försäkringsbolagslagen avsett specialföretags premieintäkter samt en pensionsstiftelses, en pensionskassas, en tilläggspensionsstiftelses, en tilläggspensionskassas, en EES-tilläggspensionsstiftelses, en EES-tilläggspensionskassas och en försäkringskassas avgiftsintäkter och, om ett ovannämnt specialföretag hör till en koncern som dotterbolag, premieintäkterna enligt koncernbokslutet eller på motsvarande sätt avgiftsintäkterna,

4) i fråga om andra juridiska personer än de som avses i 1–3 punkten omsättningen enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande omsättning eller, om den juridiska personen i egenskap av moderföretag ska upprätta ett koncernbokslut eller om denna i egenskap av dotterföretag hör till en koncern, omsättningen enligt koncernbokslutet för koncernens yttersta moderföretag.

41 §
Påförande av påföljdsavgift

Utöver bestämmelserna i 2 mom. ska, om det är fråga om överträdelse av förordningen om referensvärden, ska förutom bestämmelserna i 2 mom. även förfarandets inverkan på realekonomin beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp, och om det är fråga om överträdelse av marknadsmissbruksförordningen, nackdelen för den person som är ansvarig för överträdelsen till följd av dubblering av straffrättsliga och administrativa förfaranden och sanktioner för samma överträdelse beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, nedan prospektförordningen, ska bestämmelserna i artikel 39 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s gräsrotsfinansieringsförordning, ska bestämmelserna i artikel 40 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, ska bestämmelserna i artikel 112 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av värdepapperiseringsförordningen, ska bestämmelserna i artikel 33 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s DORA-förordning, ska bestämmelserna i artikel 51.2 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s förordning om gröna obligationer, ska bestämmelserna i artikel 50 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse eller försummelse av bestämmelser eller beslut som avses i 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, ska också en eventuell straffrättslig påföljd för samma gärning beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp.

41 a §
Påföljdsavgiften högst dubbelt så stor som den erhållna vinningen

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 41 § 4—6 mom. tillämpas i sådana fall som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf de maximibelopp för påföljdsavgifter som föreskrivs i denna paragraf. Den påföljdsavgift som avses i paragrafen får dock trots bestämmelserna i 2 och 3 mom. vara högst dubbelt så stor som den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas.

Om påföljdsavgiften påförs för

1) överträdelse eller försummelse av bestämmelser som avses i 20 kap. 1 § 2 eller 4 mom. i kreditinstitutslagen, 15 kap. 2 § 2 eller 5 mom. i lagen om investeringstjänster, 18 kap. 1 § i resolutionslagen eller 8 kap. 6 § 2 eller 3 mom. i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, får påföljdsavgiften för en juridisk person uppgå till högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms och påföljdsavgiften för en fysisk person uppgå till högst fem miljoner euro,

2) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 2 mom. i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst fem procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst tio miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst två miljoner euro,

3) överträdelse av bestämmelser som avses i 27 kap. 2 § 2 eller 3 mom. i lagen om placeringsfonder, 15 kap. 2 § 6 eller 7 mom. i lagen om investeringstjänster, 12 kap. 2 § 2 eller 3 mom. i lagen om handel med finansiella instrument eller 40 § 2 mom. 7 punkten i denna lag, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst fem miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, samt en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst fem miljoner euro,

4) överträdelse av bestämmelser som avses i 68 eller 71 § i lagen om försäkringsdistribution, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst fem procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst fem miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 700 000 euro,

5) överträdelse av bestämmelser som avses i 40 § 2 mom. 4 punkten eller för försummelse att iaktta en sådan bestämmelse, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst tre procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst fem miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 700 000 euro,

6) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten eller 15 kap. 2 § 4 mom. i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst tre procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst fem miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 700 000 euro,

7) överträdelse av bestämmelser som avses i 40 § 2 mom. 12 punkten, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst fem miljoner euro, men dock högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 700 000 euro,

8) överträdelse eller försummelse av bestämmelser som avses i 20 § 1 mom. 1–24 punkten i lagen tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst fem procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 500 000 euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 500 000 euro,

9) överträdelse av bestämmelser som avses i 26 § 1 mom. 1–4 punkten i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar eller överträdelse av med stöd av dem utfärdade bestämmelser som avses i 2 mom. i den paragrafen, får påföljdsavgiften för en fysisk person uppgå till högst 700 000 euro,

10) överträdelse av bestämmelser som avses i 26 § 1 mom. 1–4 punkten i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar, får påföljdsavgiften för en juridisk person uppgå till högst, beroende på vilketdera beloppet som är större, 5 000 000 euro eller

a) tre procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms för överträdelser enligt 26 § 1 mom. 1 punkten,

b) fem procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms för överträdelser enligt 26 § 1 mom. 4 punkten,

c) 12,5 procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms för överträdelser enligt 26 § 1 mom. 2 och 3 punkten,

11) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 5 mom. i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 0,5 procent av den juridiska personens omsättning under det föregående året eller högst 500 000 euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 50 000 euro.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om det maximibelopp som påförs på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses eller nämns i de momenten tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som förtydligar eller preciserar den bestämmelsen.

41 b §
Påföljdsavgiften högst tre gånger så stor som den erhållna vinningen

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 41 § 4–6 mom. tillämpas i sådana fall som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf de maximibelopp för påföljdsavgifter som föreskrivs i denna paragraf. Den påföljdsavgift som avses i paragrafen får trots bestämmelserna i 2 och 3 mom. dock vara högst tre gånger så stor som den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas.

Om påföljdsavgiften påförs för

1) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 3 mom. 1 punkten i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 15 procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 15 miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst fem miljoner euro,

2) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 3 mom. 2 punkten i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst två procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 2 500 000 euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst en miljon euro,

3) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 3 mom. 3 punkten i värdepappersmarknadslagen, får en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst en miljon euro och en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till

a) högst två procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms,

b) högst 2,5 miljoner euro, om Finansinspektionen anser att beloppet av påföljden beräknat utifrån omsättningen blir oskäligt lågt med hänsyn till de omständigheter som anges i artikel 31 i marknadsmissbruksförordningen, eller

c) högst en miljon euro, om den juridiska personen är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag enligt artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag,

4) överträdelse av bestämmelser som avses i 15 kap. 2 § 3 mom. 4 punkten i värdepappersmarknadslagen, får en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 500 000 euro och en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till

a) högst 0,8 procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms,

b) högst en miljon euro, om Finansinspektionen anser att beloppet av påföljden beräknat utifrån omsättningen blir oskäligt lågt med hänsyn till de omständigheter som avses i artikel 31 i marknadsmissbruksförordningen, eller

c) högst 400 000 euro, om den juridiska personen är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag enligt artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag,

5) överträdelse av en bestämmelse som avses i 15 kap. 2 § 3 mom. 5 punkten i värdepappersmarknadslagen, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst 0,8 procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst en miljon euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 500 000 euro,

6) överträdelse av eller försummelse att iaktta en bestämmelse som avses i 40 § 1 mom. 2 mom. 6 punkten i lagen tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst en miljon euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 500 000 euro,

7) om en i 6 punkten avsedd påföljdsavgift avser överträdelse av artikel 11.1 d eller 11.4 i förordningen om referensvärden, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst två procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 250 000 euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 100 000 euro,

8) överträdelse av en bestämmelse som avses i 40 § 2 mom. 8 punkten, får den påföljdsavgift som påförs en juridisk person för överträdelse av artikel 4 i den i punkten nämnda förordningen vara högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 5 miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och för överträdelse av artikel 15 högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 15 miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och den påföljdsavgift som påförs en fysisk person högst fem miljoner euro,

9) överträdelse av bestämmelser som avses i 26 § 1 mom. 5 punkten i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till två procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 2 500 000 euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst en miljon euro,

10) överträdelse av bestämmelser enligt 26 § 1 mom. 6 eller 7 punkten i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst 15 procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms eller högst 15 miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, och en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst fem miljoner euro.

41 c §
Påföljdsavgiftens maximibelopp i andra fall

Med avvikelse från bestämmelserna om påföljdsavgiftens maximibelopp i 41 § 4—6 mom. får påföljdsavgiften för en juridisk person uppgå till högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms och påföljdsavgiften för en fysisk person uppgå till högst fem miljoner euro, om påföljdsavgift påförs för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses i 40 § 2 mom. 14 punkten.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om maximibelopp som påförs på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som nämns i det momentet tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som förtydligar eller preciserar den bestämmelsen.

41 d §
Gemensam påföljdsavgift

Om en ordningsavgift eller en påföljdsavgift samtidigt påförs för två eller flera försummelser eller överträdelser som avses i 38 eller 40 §, ska en gemensam påföljdsavgift bestämmas.

En gemensam påföljdsavgift får uppgå till högst summan av ordningsavgifterna och påföljdsavgifterna.

41 e §
Administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang

Ordningsavgift, offentlig varning eller påföljdsavgift kan påföras också en sådan näringsidkare som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett.

42 §
Avstående från administrativ påföljd

Finansinspektionen kan avstå från att påföra ordningsavgift eller från att meddela offentlig varning, om

1) den som avses i 38 eller 39 § självmant har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att ha upptäckt felet, utan dröjsmål har anmält felet till Finansinspektionen och det inte är fråga om allvarliga eller upprepade fel eller försummelser,

2) det felaktiga förfarandet kan anses vara obetydligt, eller

3) det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra ordningsavgift eller meddela offentlig varning.

Finansinspektionen kan i stället för att påföra en påföljdsavgift meddela en offentlig varning på de grunder som föreskrivs i 1 mom. 2 och 3 punkten.

Påföljdsavgift kan inte påföras en fysisk person för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Finansinspektionen får dock påföra påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten, om gärningen eller försummelsen med hänsyn till dess menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen, den vinning som erhållits och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen anses vara ringa bedömd som en helhet.

Ordningsavgift eller påföljdsavgift kan inte påföras en person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol. Ordningsavgift eller påföljdsavgift kan inte heller påföras den som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 mom. kan Finansinspektionen för överträdelse eller försummelse av bestämmelser som avses i 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen påföra den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom en påföljdsavgift. Påföljdsavgift kan påföras endast om följande villkor är uppfyllda:

1) påförande av påföljdsavgift är absolut nödvändigt för att skydda allmänintresset,

2) det allmänintresse som ska skyddas är något annat än det allmänintresse som ska skyddas genom en straffrättslig påföljd,

3) det allmänintresse som ska skyddas kompletterar det allmänintresse som ska skyddas genom en straffrättslig påföljd,

4) påförandet av påföljdsavgift är en proportionerlig åtgärd, och

5) förfarandet för påförande av påföljdsavgift har samordnats med behandlingen av brottmålet.

Finansinspektionen kan avstå från att påföra en juridisk person påföljdsavgift eller skjuta upp den, om Finansinspektionen i samma ärende gör en myndighetsanmälan om saken enligt 3 c § eller vidtar någon annan sådan tillsynsåtgärd som föreskrivs i lagen.

Utskottet föreslår en strykning 44 § Slut på strykningsförslaget
Utskottet föreslår en strykning Informationsutbyte för samordning av förfaranden Slut på strykningsförslaget

Finansinspektionen ska samarbeta med polisen, åklagaren och domstolen för att säkerställa att dessa myndigheter och domstolen i god tid får den information de behöver om pågående administrativa förfaranden och att Finansinspektionen får motsvarande information som den behöver om straffrättsliga förfaranden. Finansinspektionen, polisen, åklagaren och domstolen har trots sekretessbestämmelserna rätt att få och skyldighet att lämna ut ovan avsedda uppgifter för samordningen av det administrativa förfarandet och det straffrättsliga förfarandet.

71 §
Rätt och skyldighet att lämna ut information

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut information till

16) Skatteförvaltningen, när sådan information som kommit fram vid tillsynen över efterlevnaden av lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är av betydelse för Skatteförvaltningens tillsyn över fullgörandet av de skyldigheter som anges i 17 a—17 d § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), och när sådan information som kommit fram vid tillsynen över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG och av EU:s tillsynsförordning med avvikelse från 2 mom. är nödvändig för Skatteförvaltningens tillsyn över andra skyldigheter enligt lagen om beskattningsförfarande,

Finansinspektionen får inte vidarebefordra sekretessbelagd information som den fått av tillsynsmyndigheter eller andra myndigheter i en annan stat eller vid inspektion i en annan stat, om inte den myndighet som har lämnat informationen eller den behöriga tillsynsmyndigheten i det land där inspektionen gjorts har gett sitt uttryckliga samtycke. Denna information får användas endast för att utföra uppgifter enligt denna lag eller för ändamål som samtycket gäller.

71 e §
Utlämnande av information till vissa internationella organ

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Finansinspektionen trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut information till

1) Internationella valutafonden eller Världsbanken för bedömningar av finanssektorn,

2) Banken för internationell betalningsutjämning för forskning som gäller finansmarknaderna,

3) Rådet för finansiell stabilitet för fullgörande av dess funktion för övervakning och tillsyn av finansmarknaden.

Finansinspektionen får lämna ut information i de fall som avses i 1 mom. endast efter en uttrycklig begäran från de berörda organen och om följande villkor är uppfyllda:

1) begäran om utlämnande av information är motiverad mot bakgrund av organets uppgifter och befogenheter,

2) den begärda informationen och dess användningsändamål är specificerade på lämpligt sätt,

3) den begärda informationen är nödvändig för att det begärande organet ska kunna sköta sina i 1 mom. avsedda uppgifter,

4) informationen utlämnas enbart till personer som är anställda hos organet eller som utför uppdrag för organet och till vars uppgifter det hör att behandla den begärda informationen,

5) de personer som behandlar informationen omfattas av minst motsvarande tystnadsplikt som den som tillämpas när informationen innehas av Finansinspektionen,

6) vid behandlingen av personuppgifter iakttas krav som är likvärdiga med kraven enligt dataskyddsförordningen och dataskyddslagen.

Finansinspektionen får lämna ut sådan information som uppfyller kraven i denna paragraf endast i generaliserad aggregerad form eller ändrad till statistisk form. Information i annan form som uppfyller kraven i denna paragraf får Finansinspektionen lämna ut till ett organ endast genom att ge organet tillgång till informationen i Finansinspektionens lokaler.

73 §
Överklagande

Ett ärende som gäller Finansinspektionens beslut enligt 17 b § genom vilket karens har bestämts ska behandlas skyndsamt i förvaltningsdomstolen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ändring dock inte sökas i Finansinspektionens beslut enligt 17 b § enligt vilket karens inte meddelas för en tjänsteman vid Finansinspektionen eller en direktionsmedlem, ersättare eller direktören. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ändring i ett beslut i en fråga som gäller ett tjänsteförhållande och som det föreskrivs om i lagen om Finlands Banks tjänstemän dock sökas på det sätt som föreskrivs i den lagen.

Denna lag träder i kraft den 20 . Till den del det i 26 § 8 mom. föreskrivs om jämställande av återkallelse av koncession med återkallelse av registrering enligt lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare, tillämpas momentet dock först från och med den 20 november 2026.

2. Lag om ändring av kreditinstitutslagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i kreditinstitutslagen (610/2014) 1 kap. 15 § 2 mom., 7 kap. 6 a § och 10 kap. 10 § 1 mom., sådana de lyder i lag 233/2021,

ändras 1 kap. 3 § 2 mom., 4 och 20 §, rubriken för 2 a kap., 1 § 2 mom. 3 punkten och 3 mom., 2 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. 3 § 1 mom. samt 4 och 5 §, 3 kap. 1 § 7 mom., 6 kap. 5§, 7 kap. 1 § 1 och 3 mom., 2 § 1 och 3 mom., 3 § 3 mom. 2 punkten, 4 § samt 5 § 1–3 och 6 mom., 8 kap. 1 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 9 § 2 mom., 9 kap. 1 § 1 mom., det inledande stycket och 2 punkten i 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 4 § 3 mom., 9 §, 12 §, 16 § 1 mom., 19 §, 20 § 2 mom. samt 23 §, 10 kap. 1 a § 2 mom., 3 § 5 och 7 mom., 4 a § 2 och 3 mom., 4 b § 2 mom., 4 d § 1 mom., 4 e § 2, 3 och 6 mom., 7 § 6 mom., 8 § 6 mom. 2 punkten och 8 mom., 10 § 2 mom., 10 b § 4 mom. 2 punkten, 11 kap. 2 §, 3 § 2 mom., 4 och 5 §, 5 a § 1 mom., 5 b § 1 mom., 6 d § 1 mom., det inledande stycket i 10 § 1 mom. samt 2, 13 och 14 punkten, 13 § 1 och 4 mom., 17 kap., 18 kap. 4 och 8 § samt 10 § 1 mom., 20 kap. 1 § 2 mom. 3 och 7 punkten, 1 § 3 mom., 1 § 4 mom. 1, 2, 4, 5, 8 och 9 punkten och 1 § 5 mom. samt 22 kap. 2 §,

av dem rubriken för 2 a kap., 2 a kap. 1 § 2 mom. 3 punkten och 1 § 3 mom., 2 § 1 mom. 1 2 punkten och 2 mom., 3 § 1 mom. samt 4 och 5 §, 7 kap. 2 § 1 mom., 8 kap. 1 § 3 mom., 9 kap. 16 § 1 mom., 10 kap. 3 § 5 och 7 mom., 4 a § 2 och 3 mom., 4 b § 2 mom., 4 d § 1 mom., 4 e § 2, 3 och 6 mom., 8 § 6 mom. 2 punkten, 10 § 2 mom. samt 10 b § 4 mom. 2 punkten, 11 kap. 3 § 2 mom., 5 b § 1 mom., 6 d § 1 mom., det inledande stycket i 10 § 1 mom., 10 § 1 mom. 2, 13 och 14 punkten samt 13 § 1 och 4 mom. sådana de lyder i lag 233/2021, 7 kap. 5 § 2 mom. sådant det lyder i lag 394/2019 och 5 § 3 mom. sådant det lyder delvis ändrat i lag 394/2019, det inledande stycket i 9 kap. 2 § 1 mom. samt 9 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten sådana de lyder i lag 611/2024, 10 kap. 1 a § 2 mom. sådant det lyder i lag 152/2022, 11 kap. 2 § sådan den lyder i lagarna 233/2021 och 611/2024, 11 kap. 5 a § 1 mom. och 20 kap. 1 § 2 mom. 7 punkten samt 1 § 5 mom. sådana de lyder i lag 1199/2014, 18 kap. 8 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 233/2021 samt 20 kap. 1 § 2 mom. 3 punkten sådan den lyder i lag 854/2016, och

fogas till 1 kap. nya 21 och 22 §, till 2 a kap. 3 §, sådan den lyder i lag 233/2021, nya 3 och 4 mom., till lagen ett nytt 3 a kap., till 7 kap. nya 4 a—4 e §, till 9 kap. nya 3 a och 3 b §, till 10 § ett nytt 4 mom., till 14 § ett nytt 5 mom. och till kapitlet en ny 17 a §, till 10 kap. en ny 1 c §, till 10 kap. 4 a §, sådan den lyder i lag 233/2021, ett nytt 6 mom., till 7 § nya 7 och 8 mom., till 8 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1199/2014, 233/2021 och 993/2024, nya 9 och 10 mom., till 10 a §, sådan den lyder i lag 233/2021, nya 6 och 7 mom., till 11 kap. nya 2 a, 2 b, 4 a och 4 b §, till 6 a §, sådan den lyder i lag 233/2021, nya 3–5 mom., till 6 c §, sådan den lyder i lag 233/2021, nya 4 och 5 mom., till 6 d §, sådan den lyder i lag 233/2021, ett nytt 5 mom., till 10 § 1 mom., sådant det lyder i lagarna 1199/2014 och 233/2021, nya 15–18 punkter, till 10 §, sådan den lyder i lagarna 1199/2014 och 233/2021, nya 2 och 5 mom., varvid de nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., till 18 kap. nya 4 a—4 c, 8 a och 14—17 §, till 20 kap. 1 § 2 mom., sådant det lyder delvis ändrat i lagarna 1199/2014, 854/2016 och 448/2017, nya 8—10 punkter, till 20 kap. 1 § 4 mom. nya 10–15 punkter samt till 20 kap. 1 § ett nytt 6 mom., i stället för det 6 mom. som upphävts genom lag 1280/2015, som följer:

1 kap.
Allmänna bestämmelser

3 §
Tillsyn

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. och 4 § ska Europeiska centralbanken, nedan ECB, övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i 3, 3 a och 6—11 kap. och med stöd av dem utfärdade författningar, då tillsynen över kreditinstituten har överförts till ECB med stöd av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, nedan SSM-förordningen. I SSM-förordningen föreskrivs om fördelningen av behörighet mellan Finansinspektionen och ECB vid bedömning av aktie- och andelsägares lämplighet enligt 3 kap., vid beviljande av koncession enligt 4 kap. och vid fastställande av kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 4 § samt om ECB:s rätt att för överträdelse av EU:s tillsynsförordning påföra sådana administrativa påföljder som avses i 20 kap.

4 §
Myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen

Om moderföretaget i en finansiell företagsgrupp är ett kreditinstitut, ska den behöriga tillsynsmyndigheten i den EES-stat som är hemstat för moderkreditinstitutet vara den myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen.

Om moderföretaget i en finansiell företagsgrupp är ett holdingföretag eller värdepappersföretag, ska den myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstituten i den finansiella företagsgruppen vara

1) den behöriga för tillsynen över kreditinstitut ansvariga myndigheten i den EES-stat som är hemstat för det enda kreditinstitutet inom den finansiella företagsgruppen,

2) den behöriga för tillsynen över kreditinstitut ansvariga myndigheten i den EES-stat som är hemstat för det kreditinstitut som är störst sett till balansomslutningen, när den finansiella företagsgruppen omfattar flera kreditinstitut.

När en finansiell företagsgrupp bestäms på grundval av tillämpningen av artikel 18.3 eller 18.6 i EU:s tillsynsförordning, ska den behöriga för tillsynen över kreditinstitut ansvariga myndigheten i den EES-stat som är hemstat för det kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen som har den största balansomslutningen vara den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut.

Med avvikelse från 1–3 mom. ska den myndighet i en EES-stat som i en finansiell företagsgrupp utövar tillsyn på individuell nivå över kreditinstitut vars sammanräknade balansräkning utgör majoritetsandelen av den sammanräknade balansräkningen för de kreditinstitut som hör till den finansiella företagsgruppen vara den myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen.

De myndigheter som övervakar kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen kan med ett gemensamt beslut på grunder som avviker från de som anges i 1—3 mom. utnämna den behöriga myndigheten som den myndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen, om tillämpningen av dessa grunder skulle vara oändamålsenligt med beaktande av ställningen för de kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen och deras verksamhets betydelse i varje medlemsstat, eller den myndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen behöver utnämnas på ett avvikande sätt med tanke på verksamhetens kontinuitet. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om det beslut som avses i detta moment. Bestämmelser om tillsynen över sammanslutningen av inlåningsbanker på basis av sammanslutningen konsoliderade finansiella ställning finns i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

20 §
Definitioner som gäller kreditinstituts ledning

Med högsta ledning avses i denna lag kreditinstitutets styrelse och den ledning som ansvarar för affärsverksamheten. Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd som har anförtrotts uppgifter som ankommer på styrelsen, jämställs förvaltningsrådet vid tillämpningen av denna lag med styrelsen.

Med ledning som ansvarar för affärsverksamheten avses i denna lag kreditinstitutets verkställande direktör samt sådana direkt under verkställande direktören verksamma personer som i kreditinstitutets förvaltnings- och styrningssystem har fastställts höra till den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och som vid sidan av verkställande direktören de facto leder kreditinstitutets verksamhet.

Med verkställande ledning avses de direkt under verkställande direktören verksamma personer som hör till den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och som svarar för den dagliga ledningen av kreditinstitutet.

Med nyckelperson avses i denna lag en anställd hos kreditinstitutet som har ett betydande inflytande över kreditinstitutets ledning men som inte hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet. Som nyckelpersoner ska betraktas åtminstone kreditinstitutets ekonomidirektör, den person som svarar för riskkontrollfunktionen, den person som svarar för funktionen för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna samt den person som svarar för internrevisionen, om inte en sådan person anses höra till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet.

21 §
Kryptotillgång

Med kryptotillgång avses i denna lag en sådan kryptotillgång som avses i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, nedan EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, som inte är en digital centralbanksvaluta.

22 §
EES-tillsynsmyndighet

Med EES-tillsynsmyndighet avses i denna lag en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i 6 § 5 punkten i lagen om Finansinspektionen.

2 a kap.
Holdingföretag

1 §
Tillståndsplikt för holdingföretag

Ett holdingföretag kan dock ansöka om bekräftelse hos Finansinspektionen av att tillstånd enligt 1 mom. inte behövs. Holdingföretaget ska då uppfylla följande villkor:

3) ett kreditinstitut som är holdingföretagets dotterföretag eller ett holdingföretag som är ett dotterföretag och som har erhållit tillstånd enligt 1 mom. har utsetts att svara för att kraven på gruppnivå uppfylls och har alla medel och befogenheter som behövs för att fullgöra dessa skyldigheter på ett effektivt sätt,

Om en ansökan om ett i 1 mom. avsett tillstånd för ett holdingföretag eller om en i 2 mom. avsedd bekräftelse behandlas samtidigt med en koncessionsansökan som avses i 4 kap. 1 § eller en anmälan eller underrättelse som avses i 3 kap. 1 § eller 3 a kap. 1 § 2 punkten, ska Finansinspektionen samordna sin verksamhet i fråga om den samtidiga behandlingen. Den behandlingstid på 60 vardagar som avses i 32 b § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen avbryts tills tillståndsbehandlingen enligt detta kapitel har slutförts. Finansinspektionen ska vid behov samordna sin verksamhet med den myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen eller med den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat.

2 §
Förutsättningar för beviljande av tillstånd för holdingföretag

Ett holdingföretag ska beviljas tillstånd, om det utifrån den erhålla utredningen kan säkerställas att

1) den finansiella företagsgruppens organisation är ändamålsenlig och effektiv för att säkerställa att kraven på gruppnivå eller undergruppsnivå enligt denna lag och EU:s tillsynsförordning iakttas,

Finansinspektionen ska besluta om ett i 1 § 1 mom. avsett tillstånd och en i 1 § 2 mom. avsedd bekräftelse inom fyra månader från mottagandet av tillståndsansökan eller, om ansökan är bristfällig, från det att sökanden har lämnat in de handlingar och utredningar som behövs för att avgöra saken.

3 §
Tillsyn över tillståndsförutsättningar

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen, ska Finansinspektionen regelbundet följa om holdingföretaget uppfyller villkoren i 1 § 2 mom. eller 2 §. Om holdingföretaget inte uppfyller villkoren, ska det ansöka om tillstånd enligt 1 § 1 mom. Finansinspektionen kan då dessutom vidta åtgärder som föreskrivs i 11 kap. i denna lag eller i 3 och 4 kap. i lagen om Finansinspektionen. Om holdingföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska i åtgärderna beaktas deras effekter på konglomeratets verksamhet. Finansinspektionen får också tillfälligt utse ett annat holdingföretag eller ett annat kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen att svara för att kraven på gruppnivå uppfylls.

Finansinspektionen ska på sina webbsidor föra, och åtminstone årligen uppdatera, en förteckning över holdingföretag som har erhållit ett sådant tillstånd för holdingföretag som avses i 2 § eller en sådan bekräftelse som avses i 1 § 2 mom. I förteckningen ska i fråga om de företag som erhållit en bekräftelse anges vilket företag som har utsetts till ansvarigt för att säkerställa gruppens efterlevnad av tillsynskraven på gruppnivå.

Finansinspektionen ska åtminstone årligen granska moderföretagen till institut för att säkerställa de företag som uppfyller kriterierna för att betraktas som ett holdingföretag har identifierats korrekt/på ett ändamålsenligt sätt. Om moderföretagen i fråga är belägna i andra medlemsstater, ska Finansinspektionen samarbeta med de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna när den utför granskningen.

4 §
Bestämmelser som ska tillämpas på holdingföretag

Bestämmelserna om kreditinstitut i denna lag och EU:s tillsynsförordning tillämpas i fråga om krav på gruppnivå också på

1) i 1 § 1 mom. avsedda holdingföretag med tillstånd,

2) i 1 § 2 mom. 3 punkten. avsedda kreditinstitut,

3) kreditinstitut eller andra holdingföretag som har utsetts i enlighet med 3 § 1 mom.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på centralinstitutet enligt 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Finansinspektionen får från fall till fall tillåta att ett holdingföretag som erhållit en bekräftelse enligt 1 § 2 mom. inte ska omfattas av konsolideringen, om

1) uteslutandet från konsolideringen inte påverkar effektiviteten i tillsynen över dotterkreditinstitutet eller över gruppen,

2) holdingföretaget inte har andra placeringar i form av eget kapital än placeringen i form av eget kapital i dotterkreditinstitutet eller i det intermediära moderholdingföretag som kontrollerar dotterkreditinstitutet, och

3) holdingföretaget inte i betydande grad använder lånefinansiering och den har inte sådana innehav som inte hänför sig till dess ägande i det dotterkreditinstitut eller i det intermediära moderholdingföretag som kontrollerar dotterkreditinstitutet.

5 §
En finansiell företagsgrupps gemensamma beslut om holdingföretag

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen och ett holdingföretag har säte i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen i samråd med tillsynsmyndigheten i den stat där det holdingföretaget är etablerat sträva efter att uppnå ett gemensamt beslut om tillämpningen av 1—3 § och 4 § 3 mom. Finansinspektionen ska då utarbeta en bedömning av tillståndet, bekräftelsen, uteslutandet från konsolidering eller tillsynsåtgärderna enligt 1—3 § och 4 § 3 mom. och tillställa tillsynsmyndigheten i etableringsstaten denna bedömning.

Parterna ska sträva efter att nå ett gemensamt beslut inom två månader från det att tillsynsmyndigheten i den stat där holdingföretaget är etablerat har tagit emot bedömningen.

Vid behov ska samtycke till beslut enligt denna paragraf fås av den tillsynsmyndighet som svarar för tillsynen över finans- och försäkringsföretagsgruppen.

Om ett gemensamt beslut på grund av oenighet inte har uppnåtts efter det att Finansinspektionen har tillställt tillsynsmyndigheten i den stat där holdingföretaget är etablerat en bedömning enligt 1 mom., ska ärendet enligt 2 mom. inom två månader hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Om samtycke enligt 3 mom. inte har fåtts, ska ärendet dessutom hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Det gemensamma beslutet ska vara förenligt med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om gemensamma beslut tillämpas om Finansinspektionen är tillsynsmyndighet i den stat där ett holdingföretag är etablerat och en annan medlemsstats myndighet svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen.

3 kap.
Rätt att äga aktier eller andelar i kreditinstitut

1 §
Anmälningsskyldighet vid förvärv och avyttring av aktier och andelar

Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till anmälningar enligt 1 och 2 mom. Bestämmelser om anmälningarna finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

3 a kap.
Tillsyn över företagsomstruktureringar, förvärv av ett kvalificerat innehav och avyttring av betydande tillgångar och skulder

1 §
Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

Ett kreditinstitut ska på förhand skriftligen underrätta Finansinspektionen, om det

1) avyttrar eller tar emot tillgångar eller skulder som är betydande på det sätt som avses i 3 §,

2) i ett annat företag förvärvar ett innehav som är kvalificerat på det sätt som avses i 4 § eller avstår från ett sådant innehav,

3) deltar i en fusion eller delning, nedan i detta kapitel företagsomstrukturering.

En underrättelse enligt 1 mom. 3 punkten ska göras innan kallelse på borgenärerna söks.

Om ett kreditinstitut förvärvar ett kvalificerat innehav i ett annat kreditinstitut på det sätt som avses i 3 kap., tillämpas dessutom bestämmelserna i det kapitlet.

Kreditinstitutet ska i underrättelsen lämna uppgifter om storleken på innehavet, tillgångarna eller skulderna samt andra relevanta och betydelsefulla uppgifter som behövs för bedömningen enligt 5 och 6 §. Finansinspektionen får begära sådana ytterligare uppgifter som behövs för bedömningen.

Bestämmelser om innehållet i underrättelsen och om de utredningar som ska fogas till den finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut. Närmare bestämmelser om rapporteringsförfarandet, de uppgifter som behövs vid bedömningsförfarandet och de tidsfrister som ska iakttas vid rapporteringsförfarandet utfärdas genom förordning av finansministeriet.

2 §
Tillämpning av bestämmelserna på holdingföretag och centralinstitut

Vad som i detta kapitel föreskrivs om kreditinstitut tillämpas på motsvarande sätt på i 2 a kap. 1 § avsedda holdingföretag med tillstånd och på centralinstitutet i sammanslutningar av inlåningsbanker, om inte något annat föreskrivs särskilt.

3 §
Betydande tillgångar och skulder

Tillgångar eller förpliktelser ska betraktas som betydande, om de tillgångar eller förpliktelser som avyttras i en företagsomstrukturering utgör minst 10 procent av balansvärdet för det kreditinstitut, holdingföretag eller centralinstitut som är överlåtare eller förvärvare eller, om överlåtaren och förvärvaren hör till samma koncern, 15 procent av balansvärdet. Om överlåtaren är ett holdingföretag som är moderföretag för en finansiell företagsgrupp eller om överlåtaren är ett centralinstitut, ska de procentandelar som anges i detta moment beräknas på grundval av den konsoliderade finansiella ställning.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. beaktas vid bedömningen av om tillgångarna eller förpliktelserna är betydande dock inte följande tillgångar eller förpliktelser:

1) de nödlidande fordringar som överlåtelsen gäller,

2) överlåtelse av kreditfordringar eller andra tillgångar till sådana säkerhetsmassor som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer och i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 om utgivning av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer samt om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU,

3) överlåtelse av kreditfordringar eller andra tillgångar för värdepapperisering,

4) de tillgångar eller förpliktelser som överlåts i samband med ett resolutionsförfarande.

4 §
Kvalificerat innehav

Ett innehav ska anses vara kvalificerat, om dess värde uppgår till minst 15 procent av det förvärvande kreditinstitutets kapitalbas eller konsoliderade kapitalbas. Om förvärvaren är ett holdingföretag eller ett centralinstitut, ska innehavet anses vara kvalificerat, om dess värde är minst 15 procent av den konsoliderade kapitalbasen.

5 §
Förfarandet för bedömning av förvärv av ett kvalificerat innehav

Finansinspektionen ska med anledning av den anmälan om förvärv som avses i 1 § 1 mom. 2 punkten bedöma om det rapporteringsskyldiga kreditinstitutet förmår organisera sin verksamhet på ett sunt och tillförlitligt sätt samt bedöma hurdana risker som det förvärvande kreditinstitutet är exponerat för efter förvärvet. Bedömningen ska göras enligt följande kriterier:

1) huruvida det rapporteringsskyldiga kreditinstitutet kommer att kunna iaktta de krav på institutets finansiella ställning, riskhantering och organisation som anges i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, i EU:s tillsynsförordning, i bestämmelser som baserar sig på kreditinstitutsdirektivet och i tillämpliga delar i annan EU-lagstiftning eller i nationell lagstiftning som genomför den,

2) huruvida det finns grundad anledning att misstänka att förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, eller att det tilltänkta förvärvet skulle kunna öka riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Finansinspektionen ska dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för ifrågavarande kreditinstituts del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är den behöriga myndigheten i fråga. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot förvärvet av en ägarandel inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot förvärvet vid den bedömning som avses i denna paragraf.

Närmare bestämmelser om bedömningsförfarandet och om de tidsfrister som ska iakttas vid bedömningsförfarandet samt om bedömningskriterierna utfärdas genom förordning av finansministeriet. Dessutom kan Finansinspektionen meddela kompletterande föreskrifter av teknisk natur om det praktiska genomförandet av bedömningsförfarandet och om hur de uppgifter som krävs vid bedömningsförfarandet ska lämnas. Bestämmelser om bedömningsförfarandet och bedömningskriterierna finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut. Finansinspektionen ska offentliggöra bedömningskriterierna, som ska stå i proportion till och vara lämpliga med hänsyn till förvärvets karaktär.

6 §
Förfarandet för bedömning av företagsomstruktureringar

Finansinspektionen ska för att försäkra sig om sundheten hos kreditinstitut som deltar i en företagsomstrukturering och för att ta hänsyn till de risker som kreditinstitutet kan bli exponerat för i samband med företagsomstruktureringen bedöma omstruktureringen i enlighet med följande kriterier:

1) anseendet hos de kreditinstitut som deltar i företagsomstruktureringen,

2) den finansiella sundheten hos de kreditinstitut som deltar i företagsomstruktureringen, särskilt med hänsyn till den typ av affärsverksamhet som de bedriver,

3) huruvida det kreditinstitut som deltar i företagsomstruktureringen bedöms kunna iaktta de krav och skyldigheter på institutets ekonomiska ställning, riskhantering och organisation som anges i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, i EU:s tillsynsförordning, i bestämmelser som baserar sig på kreditinstitutsdirektivet och i tillämpliga delar i annan EU-lagstiftning eller i nationell lagstiftning som genomför den,

4) huruvida de planer som hänför sig till företagsomstruktureringen är genomförbara och bedöms göra det möjligt för kreditinstitutet att bedriva en sund affärsverksamhet,

5) huruvida det finns grundad anledning att misstänka att företagsomstruktureringen har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, eller att den planerade företagsomstruktureringen skulle kunna öka riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Finansinspektionen ska fortlöpande övervaka genomförandet av de planer som hänför sig till företagsomstruktureringen fram till det att planerna har verkställts.

Finansinspektionen ska dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för ifrågavarande kreditinstituts del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är den behöriga myndigheten i fråga. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot en företagsomstrukturering inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot företagsomstruktureringen vid den bedömning som avses i denna paragraf.

Bedömningsförfarandet enligt denna paragraf tillämpas inte, om alla parter i en fusion hör till samma koncern eller är medlemskreditinstitut i samma sammanslutning av inlåningsbanker. Finansinspektionen kan dock göra en bedömning av en fusion som avses i detta moment, om myndigheten utifrån tillgänglig förhandsinformation har grundad anledning att misstänka att fusionen inom ett eller flera av de delområden som avses i 1 mom. skulle äventyra uppfyllelsen av de krav som ställs på det övertagande kreditinstitutets finansiella ställning eller äventyra kreditinstitutets andra verksamhetsförutsättningar. Om genomförandet av en företagsomstrukturering förutsätter beviljande av koncession för ett kreditinstitut eller av tillstånd för holdingföretag, tillämpas inte förfarandet för bedömning av företagsomstruktureringar enligt denna paragraf.

7 §
Myndighetssamarbete

Om förvärvet av ett kvalificerat innehav gäller en ägarandel i ett sådant kreditinstitut, försäkringsbolag, återförsäkringsbolag, värdepappersföretag eller kapitalförvaltningsbolag som har beviljats koncession eller något annat tillstånd för verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller om ett sådant företag är part i en företagsomstrukturering, ska Finansinspektionen vid det bedömningsförfarande som avses i 5 och 6 § samarbeta med tillsynsmyndigheten för det företag som förvärvet gäller.

Om den andra parten i en företagsomstrukturering eller ett företag i vilket ett kreditinstitut förvärvar en ägarandel är en i denna paragraf avsedd enhet för vilken det krävs koncession eller något annat tillstånd, ska Finansinspektionen utan dröjsmål lämna den behöriga tillsynsmyndigheten för en sådan enhet dröjsmål trots bestämmelserna om sekretess lämna den behöriga tillsynsmyndigheten för en sådan enhet de för bedömningen väsentliga och relevanta uppgifter som inverkar på bedömningen av företagsomstruktureringen eller förvärvet av ett kvalificerat innehav. Uppgifterna ska lämnas på begäran eller på eget initiativ.

Finansinspektionen ska i sitt samarbete med andra tillsynsmyndigheter sträva efter konsekvens i sina beslut om bedömningar.

Närmare bestämmelser om samarbetet mellan myndigheterna utfärdas genom förordning av finansministeriet. Bestämmelser om samarbetet finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

8 §
Finansinspektionens behörighet att motsätta sig förvärv av ett kvalificerat innehav eller företagsomstruktureringar.

Finansinspektionen får utifrån den bedömning som avses i 5 § motsätta sig ett förvärv av ett kvalificerat innehav enligt 1 § 1 mom. 2 punkten och utifrån den bedömning som avses i 6 § motsätta sig en företagsomstrukturering enligt 1 § 1 mom. 3 punkten, om det är motiverat med hänsyn till de bedömningskriterier som anges i 5 och 6 § eller om anmälaren har underlåtit att lämna sådana ytterligare uppgifter som Finansinspektionen har begärt.

9 §
Beslut om bedömningsförfarandet

Finansinspektionen ska meddela ett skriftligt beslut om att den motsätter sig ett förvärv av ett kvalificerat innehav inom två vardagar från det att den slutfört sin bedömning, dock senast inom den tidsfrist för bedömningsförfarandet som föreskrivs genom förordning av finansministeriet. I annat fall ska förvärvet anses vara godkänt. Finansinspektionen får i ett positivt beslut fastställa en giltighetstid under vilken förvärvet av ett kvalificerat innehav ska göras, och vid behov förlänga giltighetstiden.

Finansinspektionen ska meddela ett beslut om företagsomstrukturering inom två vardagar från det att den slutfört sin bedömning, dock senast inom den tidsfrist för bedömningsförfarandet som föreskrivs genom förordning av finansministeriet. En företagsomstrukturering får inte verkställas förrän Finansinspektionen har meddelat ett positivt beslut om den. Finansinspektionen får i ett positivt beslut fastställa en giltighetstid under vilken företagsomstruktureringen ska genomföras.

Om de enhet som deltar i en företagsomstrukturering hör till samma koncern eller till en sammanslutning av inlåningsbanker, ska företagsomstruktureringen anses vara godkänd, om Finansinspektionen inte skriftligen har motsatt sig omstruktureringen inom den tidsfrist som avses i 2 mom.

6 kap.
Filialetablering, tillhandahållande av tjänster samt flyttning av säte till utlandet

5 §
Rätten för ett finansiellt institut som är dotterföretag eller holdingföretag till ett kreditinstitut att etablera sig och tillhandahålla tjänster

Ett finländskt finansiellt institut som är dotterföretag eller holdingföretag till ett kreditinstitut får, under de förutsättningar som anges i denna paragraf, etablera en filial eller annars tillhandahålla sådana tjänster som avses i bilaga 1 till kreditinstitutsdirektivet i en annan EES-stat.

Som ett i 1 mom. avsett finansiellt institut betraktas ett finansiellt institut

1) vars moderföretag eller holdingföretag är kreditinstitut som har erhållit koncession i Finland och vilka tillsammans utövar minst 90 procent av den rösträtt som det finansiella institutets aktier eller andelar medför,

2) vars verksamhet i faktiskt bedrivs i Finland,

3) som särskilt i fråga om den ifrågavarande verksamheten omfattas av den gruppbaserade tillsynen av det kreditinstitut som faktiskt är moderföretag eller holdingföretag i enlighet med avdelning VII kapitel 3 i kreditinstitutsdirektivet samt del ett avdelning II kapitel 2 i EU:s tillsynsförordning, särskilt i fråga om i artikel 92 i den förordningen föreskrivna kapitalkraven, tillsynen över stora riskkoncentrationer enligt del fyra i den förordningen samt begräsningar i fråga om ägarintressen enligt artikel 89 och 90 i den förordningen.

Kreditinstitut som är moderföretag och holdingföretag till ett finansiellt institut ska visa att det finansiella institutet leds på ett sunt och stabilt sätt. Kreditinstitut som är moderföretag och holdingföretag till ett finansiellt institut ska förbinda sig att solidariskt svara för det finansiella institutets skyldigheter. Sådan affärsverksamhet som avses i denna paragraf ska vara tillåten enligt det finansiella institutets stadgar eller bolagsordning.

Finansinspektionen ska kontrollera att de villkor som avses i 2 och 3 mom. uppfylls och ska om villkoren är uppfyllda förse det berörda finansiella institutet med ett intyg om detta. Intyget ska fogas till anmälan om tillhandahållande av tjänster.

Om ett finansiellt institut som avses i denna paragraf inte längre uppfyller villkoren enligt denna paragraf, ska Finansinspektionen underrätta EES-tillsynsmyndigheten i etableringsstaten om saken. På det finansiella institutets verksamhet i etableringsstaten tillämpas då lagstiftningen i den staten.

I övrigt tillämpas på i denna paragraf avsedda finansiella instituts filialetablering och tillhandahållande av tjänster i en annan EES-stat vad som i detta kapitel föreskrivs om ett kreditinstituts filialetablering eller tillhandahållande av tjänster i en annan EES-stat.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om finansiella institut gäller också dotterföretag till sådana finansiella institut.

7 kap.
Förvaltnings- och styrningssystem

1 §
Allmänna krav på förvaltnings- och styrningssystem

Ett kreditinstitut ska ha förvaltnings- och styrningssystem som är heltäckande och rätt dimensionerade i förhållande till verksamhetens art, omfattning och komplexitet och som säkerställer att institutet leds effektivt och enligt försiktiga affärsprinciper samt att kreditinstitutets styrelse effektivt kan övervaka ledningen av kreditinstitutet.

Vid ledningen av kreditinstitutet och i dess verksamhet ska arbetsuppgifterna preciseras så att sådana intressekonflikter förebyggs som kan äventyra styrningen av institutet på ett effektivt sätt och enligt försiktiga affärsprinciper. Kreditinstitutets styrelseordförande får inte samtidigt vara verkställande direktör för kreditinstitutet.

2 §
Krav som gäller styrelsens sammansättning och arbete

Kreditinstitutet ska använda tillräckligt med resurser för att utbilda och introducera kreditinstitutets styrelsemedlemmar i deras uppdrag, även med beaktande av de i 9 kap 17 a § avsedda risker och effekter som anknyter till ESG-faktorer samt informationssystemrisker.

Styrelsens arbete ska organiseras på ett sådant sätt att en enskild styrelsemedlem eller en minoritet av medlemmarna inte på ett sätt som är osakligt eller strider mot kreditinstitutets intressen dominerar styrelsens beslutsprocess. Varje styrelsemedlem ska i sitt uppdrag agera så att styrelsen kan fullgöra sitt uppdrag och på ett objektivt sätt övervaka ledningen.

3 §
Nomineringskommitté

Nomineringskommittén ska biträda styrelsen eller ett annat organ som väljer styrelsemedlemmar åtminstone när det är fråga om att

2) bedöma styrelsens sammansättning, kompetensen hos styrelsen och de enskilda styrelsemedlemmarna, styrelsen arbete samt enskilda styrelsemedlemmarnas arbete,

4 §
Krav på den högsta ledningens och nyckelpersoners tillförlitlighet och oberoende

De som hör till kreditinstitutets högsta ledning samt nyckelpersoner ska vara tillförlitliga och ha gott anseende samt agera hederligt i sitt uppdrag. Kreditinstitutets styrelsemedlemmar ska agera oberoende i sitt uppdrag. De som hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet ska ha den förmåga till självständigt beslutsfattande som uppdraget kräver. En minderårig eller den för vilken har förordnats en intressebevakare, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud, får inte vara en sådan person som avses i detta moment.

Att en person som hör till den högsta ledningen för ett medlemskreditinstitut i en sammanslutning av inlåningsbanker samtidigt är medlem av sammanslutningens centralinstituts styrelse eller förvaltningsråd äventyrar inte i sig uppfyllandet av kraven i 1 mom.

Ett kreditinstitut ska säkerställa att dess högsta ledning och nyckelpersoner, med undantag för ombud som avses i 11 kap. 10 a § och av resolutionsmyndigheten tillsatta ombud som avses i 7 kap. 7 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, uppfyller kraven i denna paragraf innan de inleder ett uppdrag och under hela den tid som de innehar uppdraget.

Tillförlitlig och med gott anseende anses inte den vara som

1) under de senaste fem åren före bedömningen har dömts till fängelsestraff eller under de senaste tre åren före bedömningen har dömts till bötesstraff för ett brott som kan anses visa att personen är uppenbart olämplig för ett uppdrag som avses i 1 mom., eller

2) annars än på ett i 1 punkten avsett sätt genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart olämplig som medlem av kreditinstitutets högsta ledning eller som nyckelperson.

Den tidsfrist som avses i 4 mom. 1 punkten ska räknas från det att domen har vunnit laga kraft till tidpunkten då uppdraget tas emot. Om domen inte har vunnit laga kraft får den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som medlem av kreditbolagets ledning, om detta kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av den dömdes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och övriga omständigheter som inverkar på saken.

4 a §
Kompetenskrav för den högsta ledningen och nyckelpersoner

Kreditinstitutets styrelse ska som helhet betraktat ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna förstå kreditinstitutets verksamhet och de tillhörande risker som kreditinstitutet står inför och den påverkan som kreditinstitutsverksamheten och riskerna har på kort, medellång och lång sikt och med beaktande av de ESG-faktorer som avses i 9 kap. 17 a §. Kunskaperna och erfarenheterna ska vara tillräckligt mångsidiga.

Den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet ska som helhet betraktat ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna förstå kreditinstitutets verksamhet och de tillhörande risker som kreditinstitutet står inför och den påverkan kreditinstitutsverksamheten och riskerna har på kort, medellång och lång sikt, även med beaktande av de ESG-faktorer som avses i 9 kap. 17 a §. De som hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet samt nyckelpersoner ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter med hänsyn till deras uppdrag.

Kreditinstitutet ska säkerställa att dess högsta ledning och nyckelpersoner, med undantag för ombud som avses i 11 kap. 10 a § och av resolutionsmyndigheten tillsatta ombud som avses i 7 kap. 7 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, uppfyller kraven i denna paragraf innan de inleder ett uppdrag och under hela den tid som de innehar uppdraget.

4 b §
Bedömning av behörighetskraven

Kreditinstitutet ska bedöma behörigheten hos personer som hör till den högsta ledningen och hos nyckelpersoner innan dessa inleder ett uppdrag och regelbundet under den tid som de innehar uppdraget. Vid bedömningen av behörighetskraven ska utöver de behörighetskrav som anges i 4 och 4 a § och annanstans i lagstiftningen beaktas kreditinstitutets interna riktlinjer, förväntningarna vad gäller tillsynen över kreditinstitutet samt anvisningarna för tillämpningen av bestämmelserna.

Kreditinstitutet ska utan obefogat dröjsmål till Finansinspektionen anmäla ändringar eller ny information som gäller den högsta ledning som avses i 4 § 1 mom., om anmälan inte görs med stöd av 4 mom., samt ändringar eller ny information som gäller en nyckelperson som avses i 4 § 1 mom., om det är fråga om en enhet som avses i artikel 91a.5 i kreditinstitutsdirektivet. Om kreditinstitutet hör till en sammanslutning av inlåningsbanker och medlemskreditinstituten gör anmälan till ett centralinstitut, kan Finansinspektionen tillåta att centralinstitutet till den kvartalsvis endast anmäler den information om medlemskreditinstitutens ledning som enligt vad Finansinspektion bestämmer är viktigast. Kreditinstitutet ska hålla informationen om en persons behörighet uppdaterad. Kreditinstitutet ska trots sekretessbestämmelserna på Finansinspektionens begäran lämna Finansinspektionen sådana uppgifter om behörigheten som är nödvändiga för tillsynen över efterlevnaden av behörighetsbestämmelserna. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om lämnande av information och om hur informationen ska lämnas.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ett kreditinstitut bedöma en styrelsemedlems behörighet först efter det att personen inlett uppdraget eller utsetts till uppdraget, om majoriteten av styrelsemedlemmarna byts ut samtidigt och bedömningen av behörigheten innan personen inleder uppdraget eller utses till uppdraget skulle göras av de avgående styrelsemedlemmarna.

Ett kreditinstitut eller en annan enhet som avses i artikel 91.1d i kreditinstitutsdirektivet ska utan obefogat dröjsmål, dock senast 30 dagar innan personen inleder uppdraget eller mandatperioden inleds, till Finansinspektionen anmäla personer som utses till styrelseordförande eller till ett uppdrag inom den ledning som ansvarar för affärsverksamheten. Närmare bestämmelser om anmälningsförfarandet och om de utredningar som ska fogas till anmälan utfärdas genom förordning av finansministeriet. Om den i detta moment avsedda information som närmare föreskriv genom förordning av finansministeriet och som lämnats till Finansinspektionen inte är tillräcklig för tillsynen över efterlevnaden av behörighetskraven, kan Finansinspektionen skjuta upp tidpunkten då den utsedda personen inleder sitt uppdrag till dess att tillräcklig information har lämnats. Uppskov kan dock inte beviljas om Finansinspektionen bedömer att sådan information inte kan lämnas.

4 c §
När behörighetskraven inte uppfylls

Om en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller är en nyckelperson utifrån den bedömning som avses i 4 b § inte uppfyller behörighetskraven, får kreditinstitutet inte utse personen till uppdraget. Om bedömningen görs efter utnämnandet eller när personen redan har inleder uppdraget, ska kreditinstitutet vidta åtgärder för att avsätta personen eller annars befria personen från uppdraget eller vidta andra sådana åtgärder genom vilka det säkerställs att behörighetskraven uppfylls med beaktande av kraven för uppdraget i fråga.

Om en nyckelperson inte uppfyller behörighetskraven, ska kreditinstitutet dessutom vidta andra behövliga åtgärder för att säkerställa att nyckelpersonens uppdrag sköts på ett behörigt sätt. I fråga om nyckelpersoner ska de åtgärder som avses i 1 mom. vidtas inom en rimlig tid.

4 d §
Behörighetskrav för ett holdingföretags högsta ledning och nyckelpersoner

Vad som i 4 § föreskrivs om tillförlitlighets- och kompetenskrav för ett kreditinstituts högsta ledning och nyckelpersoner och i 4 b § om bedömning av behörighetskraven tillämpas också på ett holdingföretag med tillstånd enligt 2 a kap. 1 § som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp och på kreditinstitut eller andra holdingföretag som utsetts i enlighet med 3 § 1 mom. i det kapitlet samt på centralinstitutet enligt 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i andra holdingföretag än sådana som avses i 1 mom. ska ha gott anseende och ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter med hänsyn till deras uppdrag. Holdingföretaget ska säkerställa att de behörighetskrav som anges i detta moment är uppfyllda.

4 e §
Individuella befattningsbeskrivningar samt övergripande kartläggning av roller och ansvarsområden

Ett kreditinstitut ska upprätta en skriftlig befattningsbeskrivning för varje uppdrag inom den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och inom den verkställande ledningen samt för kreditinstitutets nyckelpersoner. Av befattningsbeskrivningen ska framgå de uppgifter och ansvarsområden som anknyter till uppdraget i fråga. Kreditinstitutet ska dessutom göra en övergripande kartläggning av roller och ansvarsområden, som ska innehålla en beskrivning av rapporteringsvägarna och ansvarsförhållandena och innefatta de uppgifter som anknyter till förvaltnings- och styrningssystem enligt 9 kap. 2 §.

5 §
Ledningens tidsdisposition

De som hör till ett kreditinstituts högsta ledning ska avsätta tillräcklig tid för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag och andra skyldigheter som hör till uppdraget. Vid bedömningen av maximiantalet uppdrag i den högsta ledningen som de som hör till kreditinstitutets högsta ledning får inneha samtidigt och deras övriga uppgifter är det skäl att beakta åtminstone de personliga förhållandena för dem som hör till den högsta ledningen samt arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verksamhet.

Den som hör till den högsta ledningen i ett kreditinstitut som är systemviktigt för det finansiella systemet på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § får inneha högst en av följande kombinationer av ledningsuppdrag:

1) ett uppdrag som verkställande direktör eller något annat uppdrag inom den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och två styrelseuppdrag som inte samtidigt omfattar ansvar inom företagsledningen, eller

2) fyra sådana styrelseuppdrag som inte samtidigt omfattar ansvar inom företagsledningen.

Följande i 2 mom. avsedda uppdrag ska räknas som ett enda ledningsuppdrag:

1) uppdrag i företag som hör till samma koncern, till samma finansiella företagsgrupp eller till samma sammanslutning av inlåningsbanker, och

2) uppdrag i företag i vilka kreditinstitutet har ett sådant kvalificerat innehav som avses i artikel 4.1.36 i EU:s tillsynsförordning.

Finansinspektionen får ge en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning tillåtelse att utöver de maximiantal uppdrag som föreskrivs i 2 mom. ta emot ytterligare ett styrelseuppdrag, om det inte äventyrar iakttagandet av de principer som angesi 1 mom.

8 kap.
Ersättningar

1 §
Tillämpning av bestämmelser

Närmare bestämmelser om sådana personer som avses i 2 mom. vilkas yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut. Till de ersättningssystem som avses i 2 mom. ska också räknas tilläggspensionsförmåner.

3 §
Allmänna krav på ersättningssystem

Kreditinstitutets ersättningssystem ska vara förenliga med institutets och dess finansiella företagsgrupps affärsstrategi, mål och värderingar samt motsvara institutets och dess finansiella företagsgrupps intressen på lång sikt. Ersättnings ska också vara förenliga med och främja en god och effektiv riskhantering inom institutet och dess finansiella företagsgrupp i enlighet med 9 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten. Ersättningssystemen ska ta hänsyn till institutets och dess finansiella företagsgrupps riskbenägenhet när det gäller de ESG-risker som avses i 9 kap. 17 a § 1 mom. I ersättningssystemen får personalen inte behandlas ojämlikt på grundval av kön.

9 §
Krav som gäller rörliga ersättningar

En rörlig ersättning ska grunda sig på en helhetsbedömning av ersättningstagarens och affärsenhetens prestation samt kreditinstitutets och, om institutet hör till en finansiell företagsgrupp, den finansiella företagsgruppens totala resultat och dess utveckling. Vid bedömningen av prestationen ska beaktas ekonomiska och andra faktorer, såsom hanteringen av alla väsentliga risker, samt hur prestationen eller resultatet har förverkligats på lång sikt.

9 kap.
Riskhantering

1 §
Utvärdering av det interna kapitalets tillräcklighet

Ett kreditinstitut ska se till att det ständigt har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till riskexponeringen i kreditinstitutet och dess externa verksamhetsmiljö, enligt vad som föreskrivs i denna lag och i EU:s tillsynsförordning. Vid täckningen av riskerna ska de ESG-risker som avses i 17 a § i detta kapitel beaktas på kort, medellång och lång sikt. Kreditinstitutet får i sin verksamhet inte ta så stora risker att de väsentligen äventyrar dess kapitaltäckning eller likviditet. För att säkerställa detta ska kreditinstitutet införa sunda, heltäckande och effektiva strategier och processer för att värdera, följa och upprätthålla det interna kapitalets belopp, kvalitet och fördelning.

2 §
Allmänna krav som ska ställas på riskhanteringssystem

Ett kreditinstitut ska ha effektiva, tillförlitliga och dokumenterade förvaltnings- och styrningssystem som ska omfatta

2) effektiva riskhanteringsprocesser genom vilka man kan identifiera, hantera, övervaka och rapportera risker,

3 §
Styrelsens uppgifter i samband med riskhanteringen

Kreditinstitutets styrelse ska godkänna strategierna och riktlinjerna för hantering av de risker som kreditinstitutet och dess verksamhet exponeras för och se över dem åtminstone vartannat år. Styrelsen ska också se till att efterlevnaden av strategierna och riktlinjerna övervakas på ett tillförlitligt sätt. Alla väsentliga risker, alla anvisningar om riskhantering och alla förändringar i dessa avseenden ska rapporteras till styrelsen. Dessa risker omfattar även sådana risker som är en följd av de makroekonomiska klimat i vilket kreditinstitutet verkar i förhållande till kreditinstitutets konjunkturcykel samt sådana risker i dagsläget samt på kort, medellång och lång sikt som följer av verkningarna av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.

3 a §
Planer för att hantera hållbarhetsrelaterade ekonomiska risker

Kreditinstitutets styrelse ska för att övervaka de ekonomiska risker på kort, lång och medellång sikt som följer av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning anta en eller flera planer som ska innefatta kvantifierbara mål och processer. Dessa risker omfattar även sådana risker som uppstår till följd av anpassningsprocessen och omställningstrender och som föranleds av regleringsmål och författningar, särskilt målet att uppnå klimatneutralitet, och av tredjeländers rättsliga mål och regleringsmål, om de är av relevans för internationellt verksamma institut.

De planer som avses i 1 mom. ska innehålla åtgärder som gäller kreditinstitutets affärsmodell och affärsstrategi. Planerna och de anknytande åtgärderna ska vara förenliga med de planer och anknytande åtgärder som i enlighet med 7 kap. 4 § 1 mom. 3 och 4 punkten i bokföringslagen ska presenteras i hållbarhetsrapporten.

De kvantifierbara mål och processer som avses i 1 mom. ska beakta de senaste rapporterna från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och de åtgärder det föreskriver, särskilt när det gäller uppnåendet av unionens klimatmål.

Kreditinstitutets styrelse ska följa genomförandet av de planer som avses i 1 mom.

Små och icke-komplexa kreditinstitut får vid upprättandet av de planer som avses i 1 mom. tillämpa följande förenklade förfaranden:

1) kreditinstitutet får utarbeta innehållet i planerna i förenklad form,

2) kreditinstitutet får använda färre indikatorer i indikatoruppställningen och målsättningen samt utforma fler kvalitativa mål,

3) kreditinstitutet får i sin scenarioanalys använda en förenklad uppsättning centrala risker, scenarioperioder och regionala fördelningar av effekterna samt en förenklad uppsättning andra parametrar och antaganden.

3 b §
Planer för att hantera koncentrationsrisker

Kreditinstitutets styrelse ska anta en eller flera planer, vilka ska innefatta kvantifierbara mål i enlighet med artikel 7a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, nedan EMIR-förordningen, för att övervaka och hantera den koncentrationsrisk som uppstår för Europeiska unionen eller en eller flera av dess medlemsstater till följd av exponeringar mot centrala motparter som erbjuder tjänster av stor systemvikt.

4 §
Riskkommitté

Riskkommittén ska också biträda styrelsens ersättningskommitté med att upprätta sunda ersättningssystem och bedöma huruvida incitamenten i ersättningssystemen tar hänsyn till risker, kapitaltäcknings- och likviditetskraven samt sannolikheten för och tidpunkten när intäkterna inflyter. Till de risker som ska beaktas hör också sådana risker som följer av verkningarna av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.

9 §
Interna metoder för bedömning av kreditrisker, motpartsrisker och marknadsrisker

Ett kreditinstitut ska för bedömningen av kreditrisker och motpartsrisker ha egna med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och komplexitet tillräckliga interna metoder som inte uteslutande eller schablonmässigt förlitar sig på externa kreditbetyg avseende finansiella instrument och motparter.

Ett kreditinstitut som är systemviktigt på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § ska sträva efter att utveckla sina interna bedömningsmetoder när det gäller kreditrisker och att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven och åtminstone för beräkning av sådana väsentliga kreditrisker som samtidigt har samband med ett stort antal betydande motparter.

Ett i 2 mom. avsett kreditinstitut ska sträva efter att utveckla sina interna bedömningsmetoder när det gäller marknadsrisker och att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven i fråga om positioner i handelslagret tillsammans med sådana interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för sådana fallissemangsrisker som är förknippade med betydande exponeringar och i fråga om vilka kreditinstitutet har ett stort antal betydande positioner i omsatta skuldinstrument eller egetkapitalinstrument från olika emittenter.

10 §
Kreditrisk och motpartsrisk

Kreditinstitutet ska göra en förhandsbedömning av motpartsrisken i samband med samtliga exponeringar mot kryptotillgångar som det avser att ingå. Kreditinstitutet ska också bedöma om riskhanteringsprocesserna samt verksamhetsprinciperna och förfarandena är tillräckliga för att hantera motpartsrisker i samband med exponeringar mot kryptotillgångar. Kreditinstituten ska rapportera innehållet i bedömningarna till Finansinspektionen.

12 §
Koncentrationsrisk

Ett kreditinstitut ska ha beredskap för utfall av koncentrationsrisker. Det ska för ändamålet ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden. Till dessa hör också förfaranden för att genom effektiva riskhanteringsprocesser enligt 2 § 1 mom. 2 punkten identifiera, hantera, övervaka och rapportera sådana koncentrationsrisker som är en följd av exponeringar mot centrala motparter.

Vid hanteringen av koncentrationsrisker ska som motparter beaktas åtminstone de centrala motparter som avses i artikel 2.1 i EMIR-förordningen, motparter som hör till kreditinstitutets närmaste krets enligt 15 kap. 13 § i denna lag och motparter inom samma branscheller inom samma geografiska region samt motparter som producerar samma råvaror. Dessutom ska kreditinstitutet beakta risker i samband med metoder för kreditriskreducering samt risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter. Kreditinstituten ska också beakta de krav som anges i artikel 7a i EMIR-förordningen.

För kryptotillgångar utan identifierbar utgivare ska koncentrationsrisken bedömas utifrån kryptotillgångar med liknande egenskaper.

14 §
Marknadsrisk

Kreditinstitutet ska göra en förhandsbedömning av marknadsrisken i samband med samtliga exponeringar mot kryptotillgångar som det avser att ingå. Kreditinstitutet ska också bedöma om riskhanteringsprocesserna samt verksamhetsprinciperna och förfarandena är tillräckliga för att hantera marknadsrisker i samband med exponeringar mot kryptotillgångar. Kreditinstituten ska rapportera innehållet i bedömningarna till Finansinspektionen.

16 §
Operativ risk

Ett kreditinstitut ska införa metoder för att identifiera, utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker. Institutet ska ha beredskap åtminstone för risker i anslutning till utläggande på entreprenad och risker som följer av direkta eller indirekta exponeringar mot kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster samt för extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet. Institutet ska tydligt ange vad det betraktar som operativa risker. Det ska ha skriftliga riktlinjer och processer för hantering av operativa risker.

17 a §
ESG-faktorer och ESG-risker

Med ESG-risker avses risker som rör miljö-, samhällsansvar eller bolagsstyrning (ESG-faktorer) enligt artikel 4.1.52d i EU:s tillsynsförordning.

Kreditinstitut ska som en del av sina ledningssystem ha robusta strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av ESG-risker. Till dessa hör också förfaranden för att genom de effektiva riskhanteringsprocesser som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten identifiera, hantera, övervaka och rapportera ESG-risker.

De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i 2 mom. ska stå i proportion till omfattningen, arten och komplexiteten hos de ESG-risker som hänför sig till kreditinstitutets affärsmodell och omfattningen av institutets verksamhet.

De ESG-risker som avses i 1—3 mom. ska övervakas, och de ska identifieras, mätas, hanteras, bedömas och beaktas på kort, medellång och lång sikt.

Kreditinstituten ska testa sin motståndskraft mot långsiktiga negativa effekter av ESG-faktorer. Testningen av motståndskraften ska utföras i enlighet med följande villkor:

1) motståndskraften ska testas både i ett grundscenario och i ett negativt scenario inom en fastställd tidsram,

2) testningen ska omfatta ett flera scenarier avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning som tar hänsyn potentiella effekter av miljömässiga och sociala förändringar och därtill relaterad offentlig politik på affärsförhållandena på lång sikt,

3) vid testningen ska kreditinstituten använda trovärdiga scenarier som bygger på scenarier som utarbetats av internationella organisationer.

19 §
Metoder för likviditetsriskreducering

Ett kreditinstitut ska sträva efter att använda tillräckliga system med gränsvärden, likviditetsbuffertar och andra tekniker för likviditetsriskreducering för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser och för att upprätthålla en tillräckligt diversifierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Kreditinstitutet ska se över metoderna regelbundet.

20 §
Regelbunden granskning av alternativa scenarier för likviditetspositioner

Kreditinstitutet ska vid granskningen av alternativa scenarier utöver balanstillgångar och kassaflöden åtminstone beakta poster utanför balansräkningen samt andra ansvarsförbindelser, som hänför sig till specialföretag för värdepapperisering och andra specialföretag. Kreditinstitutet ska beakta den potentiella effekten av institutsspecifika, marknadsomfattande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och stressförhållanden av olika allvarlighetsgrad ska beaktas.

23 §
Rapportering av beräkningar och beräkningsmetoder till Finansinspektionen

Kreditinstituten ska meddela Finansinspektionen resultaten av beräkningar, vilka interna metoder som använts vid beräkningen samt sådan kvalitativ information som Europeiska bankmyndigheten begärt, enligt följande:

1) ett kreditinstitut som i enlighet med EU:s tillsynsförordning har fått tillstånd att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av riskvägda exponeringar eller kapitalbaskrav ska rapportera resultaten av sina beräkningar i fråga om sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljen,

2) ett kreditinstitut som använder den alternativa schablonmetoden enligt del tre avdelning IV kapitel 1a i EU:s tillsynsförordning ska rapportera resultaten av sina beräkningar för sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljen, om storleken på institutets verksamhet inom och utanför balansräkningen som omfattas av marknadsrisk är minst 500 miljoner euro i enlighet med artikel 325a.1 b i den förordningen,

3) ett kreditinstitut som tillåts använda interna metoder enligt del tre avdelning II kapitel 3 i EU:s tillsynsförordning och ett relevant kreditinstitut som tillämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 i den avdelningen ska rapportera resultaten av beräkningarna enligt de metoder som kreditinstitutet använt för att fastställa beloppet för förväntade kreditförluster i fråga om sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljen, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) kreditinstitutet upprättar sin redovisning i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som tillämpas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,

b) kreditinstitutet utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen samt fastställandet av sin kapitalbas i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt artikel 24.2 i EU:s tillsynsförordning,

c) kreditinstitutet utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen i enlighet med redovisningsstandarderna i rådets direktiv 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och använder en modell för förväntad kreditförlust av samma slag som den som används i de internationella redovisningsstandarder som tillämpas i enlighet med den förordning som nämns i underpunkt a.

Informationen ska i enlighet med 1 mom. lämnas regelbundet, dock minst en gång per år.

10 kap.
Finansiella förutsättningar

1 a §
Det inbördes förhållandet mellan kapitalbaskraven

Den kapitalbas och den konsoliderade kapitalbas som ska räknas med i de krav som avses i 1 mom. får inte samtidigt räknas med för att täcka mer än det krav som avses i en av punkterna i 1 mom. åt gången. Den nämnda kapitalbas som ska räknas med i kravet får inte heller samtidigt räknas med för att täcka det sammanlagda buffertkravet enligt 3 § 2 mom., det krav som avses i artiklarna 92a eller 92b i EU:s tillsynsförordning eller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 8 kap. i resolutionslagen som baserar sig på det totala riskexponeringsbeloppet.

1 c §
Övergångsarrangemang för ikraftträdande av golvet för riskvägda tillgång

Ett kreditinstitut som tillämpar interna riskmodeller får vid beräkningen av det golv för riskvägda tillgångar som avses i artikel 465 i EU:s tillsynsförordning fastställa den lägsta nivån för riskvikterna för sådana krediter som är säkrade genom bostadsfastigheter som finns i Finland och som uppfyller villkoren i artikel 465.8 i den förordningen enligt följande:

1) till och med den 31 december 2032 får kreditinstitutet som lägsta nivå tillämpa tio procent av den andel av krediten som motsvarar högst 55 procent av värdet av bostadsfastighetssäkerheten, fastställt i enlighet med artikel 125.1 första stycket i den förordningen, förutsatt att de villkor som anges i artikel 465.6 i den förordningen uppfylls,

2) till och med den 31 december 2029 får kreditinstitutet som lägsta nivå tillämpa 45 procent av den återstående delen av den i 1 punkten avsedda andelen, dock högst upp till 80 procent av värdet av bostadsfastighetssäkerheten, i enlighet med artikel 125.1 första stycket i den förordningen, förutsatt att den stödfaktor som avses i artikel 501 i den förordningen inte samtidigt tillämpas och att de villkor som anges i artikel 465.7 i den förordningen uppfylls,

3) till och med den 31 december 2032 får kreditinstitutet för den andel med säkerhet som återstår efter tillämpning av 2 punkten tillämpa följande lägsta nivå:

a) 52,5 procent från och med den 1 januari 2030 till och med den 31 december 2030,

b) 60 procent från och med den 1 januari 2031 till och med den 31 december 2031,

c) 67,5 procent från och med den 1 januari 2032 till och med den 31 december 2032.

Innan den riskvikt som anges i denna paragraf tillämpas ska Finansinspektionen säkerställa att de villkor som 1 mom. föreskrivs för krediter som är säkrade genom bostadsfastigheter uppfylls.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om krediter som är säkrade genom bostadsfastigheter som finns i Finland tillämpas också på sådana genom bostadsfastigheter säkrade krediter som ett kreditinstitut beviljar i en annan EES-stat, om artikel 465.5 i EU:s tillsynsförordning tillämpas enligt lagstiftningen i den berörda EES-staten.

3 §
Buffertbelopp

Systemriskbuffertkrav ska bestämmas med iakttagande av 4 a—4 c och 4 e §.

Buffertkravet för andra systemviktiga institut ska bestämmas med iakttagande av 8 och 9 §. Buffertkravet för andra systemviktiga institut får vara högst 3,0 procent av kreditinstitutets totala exponeringsbelopp, om inte något annat följer av 8 eller 9 §.

4 a §
Fastställande av systemriskbuffertkrav

Finansinspektionen ska i samråd med finansministeriet, Finlands Bank och Verket för finansiell stabilitet minst vartannat år bedöma huruvida det finns anledning att ställa ett systemriskbuffertkrav eller att ändra eller hålla i kraft gällande krav.

På behandlingen av ärenden, samrådsförfarandet samt ikraftträdandet av, uppgifterna i samt delgivningen och offentliggörandet av beslut som gäller det buffertkrav som avses i denna paragraf tillämpas 4 § 3—7 mom. Av beslutet ska dessutom framgå vilka risker som ligger till grund för kravet, en bedömning av riskernas storlek samt grunderna för nivån på kravet. Ett buffertkrav som avses i denna paragraf kan dock ställas med 0,5 procentenheters noggrannhet. (Nytt)

Om ett kreditinstitut blir bundet av golvet för riskvägda tillgångar, ska Finansinspektionen i det förfarande som föreskrivs i denna paragraf senast i samband med den bedömning som avses i 2 mom. bedöma vad som är en lämplig nivå på buffertkravet.

4 b §
Grunderna för fastställande av ett systemriskbuffertkrav

Ett buffertkrav kan ställas, om de risker som avses i denna paragraf inte redan är täckta genom åtgärder enligt EU:s tillsynsförordning, andra buffertkrav enligt detta kapitel eller golvet för riskvägda tillgångar, och

1) en makrotillsynsrisk eller systemrisk som hotar det finansiella systemet och samhällsekonomin, även med beaktande av makrotillsynsrisker eller systemrisker på grund av klimatförändringar, föranleder ett större kapitalbehov i syfte att minska riskerna eller förhindra att de realiseras,

2) den risk som avses i 1 punkten hotar eller kan hota det finansiella systemets störningsfria funktion och stabilitet i Finland, och

3) ställandet av buffertkravet får inte medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemets funktion i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för en väl fungerande inre marknad.

4 d §
Erkännande av ett utländskt buffertkrav

Finansinspektionen kan besluta att ett krav som motsvarar buffertkrav enligt 4 b § och som ställts av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat ska tillämpas på ett kreditinstituts balansposter och åtaganden utanför balansräkningen i den staten. Om ett buffertkrav som tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat har beslutat om täcker samma risker som ett motsvarande buffertkrav som Finansinspektionen har beslutat om, ska Finansinspektionen till denna del besluta om erkännande av buffertkravet så att endast den högre av dessa kravnivåer tillämpas, eller låta bli att tillämpa det krav som tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten har ställt antingen i sin helhet eller till den del det överlappar de kapitalkrav som redan tillämpas på kreditinstitutet. Finansinspektionen ska i sitt beslut beakta den information som ingår i en anmälan enligt artikel 133.9 i kreditinstitutsdirektivet och som offentliggjorts enligt artikel 133.13 i det direktivet.

4 e §
Underrättelse om och erkännande av buffertkrav

Om buffertkravet enligt ett beslut som avses i 4 a § är över 3 procent och högst 5 procent av det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen, ska Finansinspektionen innan den beslutar om ställande, ändring eller fortsättande av buffertkravet underrätta Europeiska systemrisknämnden om saken och samtidigt begära Europeiska kommissionens ståndpunkt och ett yttrande av Europeiska systemrisknämnden. Om Europeiska kommissionens ståndpunkt i fråga om ställande av buffertkravet är negativ, ska Finansinspektionen följa denna ståndpunkt eller motivera en avvikelse från ståndpunkten.

Om det sammanlagda buffertkravet enligt beslut som avses i 4 a § och 7 eller 8 § är större än 5 procent av det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen, ska Finansinspektionen innan den fattar beslut om ställande, fortsättande eller ändring av buffertkravet underrätta Europeiska systemrisknämnden om saken och begära Europeiska kommissionens godkännande av ställandet, fortsättandet eller ändringen av buffertkravet. Finansinspektionen får inte utan Europeiska kommissionens godkännande ställa det i detta moment avsedda sammanlagda buffertkravet till en nivå som överstiger 5 procent i förhållande till det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen. Förfarandet enligt detta moment tillämpas dock inte, om nivån på det sammanlagda buffertkrav som avses i detta moment hålls oförändrad eller nivån på buffertkravet sänks.

Om mottagaren av en i 4 mom. avsedd underrättelse motsätter sig ställande, ändring eller fortsättande av ett buffertkrav, eller om i det förfarande som avses i 3 mom. både Europeiska kommissionens ståndpunkt och Europeiska systemrisknämndens yttrande med avseende på beslutet om buffertkravet är negativt, kan Finansinspektionen föra ärendet till behandling hos Europeiska bankmyndigheten. Bestämmelser om hur ärendet ska behandlas finns i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ett beslut enligt detta moment får inte tillämpas förrän Europeiska bankmyndigheten fattat ett interimistiskt beslut i ärendet.

7 §
Buffertkrav för globalt systemviktiga institut

Bestämmelser om identifierande av globalt systemviktiga institut på de grunder som anges i artikel 131.2 och 131.2a i kreditinstitutsdirektivet och om indelning av sådana kreditinstitut i de klasser som avses i 4 mom. i denna paragraf finns i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

Trots det som föreskrivs i 6 mom. kan Finansinspektionen av grundad anledning besluta att

1) placera ett kreditinstitut i en högre klass i den klassificering som avses i 4 mom.,

2) klassificera ett kreditinstitut som ett globalt systemviktigt institut,

3) placera ett kreditinstitut i en lägre klass i den klassificering som avses i 4 mom. med beaktande av effekterna av den gemensamma resolutionsmekanismen och utifrån de ytterligare kriterier som avses i artikel 131.2a i kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen ska årligen bedöma vilka kreditinstitut som är i denna paragraf avsedda globalt systemviktiga institut och bedöma i vilken i 4 mom. avsedd klass varje sådant kreditinstitut ska placeras. Finansinspektionen ska meddela varje kreditinstitut som omfattas av denna paragraf ett beslut om detta och sända beslutet till Europeiska systemrisknämnden för kännedom. Dessutom ska Finansinspektionen till Europeiska systemrisknämnden lämna information om de kreditinstitut under dess tillsyn som är globalt systemviktiga institut, om den i 4 mom. avsedda klass där varje sådant kreditinstitut har placerats samt om de grunder på vilka Finansinspektionen har använt eller inte använt den prövningsrätt som avses i 7 mom. Finansinspektionen ska offentliggöra och upprätthålla en förteckning över de kreditinstitut som är globalt systemviktiga institut samt över i vilken i 4 mom. avsedd klass som varje sådant kreditinstitut har placerats.

8 §
Buffertkrav för andra systemviktiga institut

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 3 § 8 mom. och i denna paragraf, om kreditinstitutet är dotterföretag till ett sådant kreditinstitut enligt 7 § eller denna paragraf som är moderföretag inom Europeiska unionen och på vilket kravet enligt detta moment tillämpas på gruppnivå, får det buffertkrav som ska tillämpas på kreditinstitutet inte på individuell nivå eller på undergruppsnivå överstiga det lägre av följande:

2) 3 procent av kreditinstitutets totala exponeringsbelopp, eller en sådan högre andel av det totala exponeringsbeloppet som Europeiska kommissionen har godkänt med stöd av artikel 131.5a i kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen ska årligen bedöma vilka kreditinstitut som är i denna paragraf avsedda andra systemviktiga kreditinstitut och justera det buffertkrav som i enlighet med denna paragraf har beräknats för varje sådant kreditinstitut. Om kreditinstitutet överskrider eller underskrider den gräns som föreskrivs i 1 mom. eller om det kapitalkrav som avses i denna paragraf förändras eller hålls oförändrat, ska Finansinspektionen fatta ett beslut om saken. Om de krav som tillämpas på institutet skärps med anledning av beslutet, ska Finansinspektionen i beslutet ange en tid på minst sex månader inom vilken institutet ska uppfylla de krav som följer av beslutet. Finansinspektionen ska en månad innan det beslut som avses i detta moment offentliggörs lämna Europeiska systemrisknämnden en anmälan som innehåller de uppgifter som anges i artikel 131.7 i kreditinstitutsdirektivet. Om buffertkravet ställs till en nivå som är högre än 3 procent av det totala exponeringsbeloppet, ska anmälan göras tre månader innan beslutet offentliggörs. Finansinspektionen ska meddela varje kreditinstitut som omfattas av denna paragraf ett beslut om klassificering av institutet som ett systemviktigt kreditinstitut och om ställande av buffertkrav och sända beslutet till Europeiska systemrisknämnden för kännedom. Dessutom ska Finansinspektionen till Europeiska systemrisknämnden lämna information om de kreditinstitut under dess tillsyn som är andra systemviktiga institut och om den i 4 mom. avsedda klass där varje sådant kreditinstitut har placerats.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 mom. får Finansinspektionen ställa buffertkravet till en nivå som är högre än 3 procent av det totala exponeringsbeloppet, om det är ändamålsenligt med beaktande av de grunder som anges i 5 mom. För att buffertkravet ska kunna ställas till den nivå som avses i detta moment förutsätts det att Europeiska kommissionen har godkänt att ett buffertkrav ställs.

Om ett kreditinstitut blir bundet av golvet för riskvägda tillgångar, ska Finansinspektionen i det förfarande som föreskrivs i denna paragraf senast i samband med den bedömning som avses i 8 mom. bedöma huruvida nivån för buffertkravet är lämplig.

10 §
Utdelningsrestriktioner

Ett kreditinstitut som inte uppfyller buffertkravet enligt 3 § 2 mom. ska begränsa utdelningen på det sätt som anges i 3 mom.

10 a §
Utdelningsrestriktioner när det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden underskrids

Ett kreditinstitut som inte uppfyller det ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden som avses i 1 mom. ska göra upp en kalkyl över den maximala utdelningen och lämna den till Finansinspektionen. Om ett kreditinstitut har för avsikt att genomföra en utdelning på det sätt som avses i 5 mom., kreditinstitutet det i god tid före utdelningen lämna kalkylen till Finansinspektionen. Av kalkylen ska då framgå den maximala utdelningen beräknad i enlighet med denna paragraf samt kreditinstitutets primära kapitalbas enligt slag, den föregående och den innevarande räkenskapsperiodens vinst eller förlust samt den planerade utdelningen och utdelningssättet.

Kreditinstitut på vilka det ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden som avses i 1 mom. tillämpas, ska ha arrangemang för att säkerställa att beloppet av i 5 mom. avsedda utdelningsbara medel och den utdelningsrestriktion som anges i 3 mom. kan beräknas exakt.

10 b §
Plan för att öka kapitalbasen

Om Finansinspektionen inte godkänner planen för att öka kapitalbasen på det sätt som föreskrivs i 3 mom., ska Finansinspektionen vidta åtminstone en av följande åtgärder:

2) begränsa kreditinstituts utdelning med stöd av 11 kap. 10 § 14 punkten i högre grad än vad som anges i 10 och 10 a § i detta kapitel till dess att kreditinstitutets kapitalbas överstiger det kapitalbaskrav som avses i 1 §.

11 kap.
Tillsyn över kreditinstitut

2 §
Tillsynsmyndighetens bedömning

Finansinspektionen ska regelbundet bedöma vilka risker som riktar sig mot ett kreditinstitut och huruvida kreditinstitutet uppfyller de krav som anges i 9 och 10 kap. samt i EU:s tillsynsförordning.

Tillsynsmyndigheten ska i sin bedömning enligt 1 mom. beakta åtminstone

1) kreditinstitutets stresstest, om kreditinstitutet använder interna modeller för beräkning av kapitalbaskrav för kreditrisk eller marknadsrisk,

2) kreditinstitutets koncentrationsrisker och hanteringen av dem, motpartsriskernas geografiska spridning samt hanteringen av eventuella spridningseffekter i samband med kapitaltäckningen också i andra avseenden än vad som i EU:s tillsynsförordning föreskrivs om begränsning av stora exponeringar mot kunder,

3) principerna för hantering av restrisker som orsakas av användning av metoder för kreditriskreducering,

4) kapitalbaskravet för exponeringar som orsakas av värdepapperiserade poster samt inverkan av transaktioner som innebär att för kreditinstitutet eventuellt återstår en direkt eller indirekt exponering mot sådana poster,

5) likviditetsrisker samt principer för analys och hantering av sådana samt den planerade finansieringens tillräcklighet och eventuella inverkan på finansieringssystemets stabilitet i de EES-stater där kreditinstitutet bedriver verksamhet,

6) frågan om huruvida handelslagret har värderats tillräckligt försiktigt, så att kreditinstitutet inte drabbas av väsentliga förluster om det inom en kort tid måste avyttra eller säkra sina positioner i handelslagret,

7) en beräkning av de risker som följer av otillräcklig soliditet utifrån indikatorer som beskriver denna samt arrangemang och strategier i anslutning till hantering av soliditetsriskerna,

8) kreditinstitutets affärsmodell,

9) principerna för kreditinstitutets förvaltning samt styrelsemedlemmarnas och verkställande direktörens förutsättningar att utföra sitt uppdrag,

10) den ränterisk i den finansiella balansräkningen som riktar sig mot kreditinstitutet,

11) de risker som framkommer vid testningen av den digitala operativa motståndskraften som avses i kapitel IV i EU:s DORA-förordning,

12) i fråga om ESG-faktorer

a) i vilken utsträckning kreditinstitutet har infört lämpliga strategier och operativa åtgärder rörande kvantifierbara mål och milstolpar som anges i de planer som avses i 9 kap. 3 a §,

b) en bedömning av kreditinstitutets processer för styrning och riskhantering för att hantera de ESG-risker som avses i 9 kap. 17 a §, i proportion till de mål för kreditinstitutet som fastställs i de planer som avses i 9 kap. 3 a §,

c) en bedömning av kreditinstitutets exponering mot ESG-risker så att i riskerna också har bedömts exponeringen på grundval av de planer som avses i 9 kap. 3 a §,

d) en bedömning av de planer som avses i 9 kap. 3 a § och av planernas effektivitet,

e) en bedömning av kreditinstitutets framsteg i hanteringen av sådana ESG-risker som uppstår till följd av processen med anpassning för att uppnå klimatneutralitet och andra regleringsmål i Europeiska unionen som gäller ESG-faktorer,

13) en bedömning av kreditinstitutens processer för styrning och riskhantering rörande exponeringar mot kryptotillgångar och tillhandahållande av kryptotillgångstjänster så att bedömningen också innehåller en granskning av kreditinstitutens riktlinjer och processer för att identifiera risker samt huruvida resultaten av de förhandsbedömningar som avses i 9 kap. 10 § 4 mom. och 14 § 5 mom. är adekvata.

När Finansinspektionen gör bedömningar enligt 2 mom. 12 punkten ska den beakta kreditinstitutens affärsmodeller när den fastställer om kreditinstitutens processer och exponeringar är adekvata.

2 a §
Proportionaliteten hos tillsynsmyndighetens bedömning

En sådan tillsynsmyndighets bedömning som avses i 2 § ska göras med beaktande av proportionalitetsprincipen utifrån de kriterier som Finansinspektionen har offentliggjort i enlighet med 12 § 1 mom. 1 punkten och i omfattningen av bedömningen och i bedömningsfrekvensen ska beaktas arten, omfattningen och komplexiteten av kreditinstitutets verksamhet samt dess betydelse för finansmarknadens stabilitet. Finansinspektionen kan särskilt granska om samtliga följande villkor uppfylls:

1) kreditinstitutet är inte ett sådant globalt systemviktigt institut som avses i artikel 4.1.133 i EU:s tillsynsförordning, ett sådant globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU som avses i artikel 4.1.134 i den förordningen eller en sådan enhet som avses i artikel 4.1.136 i den förordningen,

2) kreditinstitutet är inte ett sådant annat systemviktigt institut som avses i 10 kap. 8 § 1 mom.,

3) kreditinstitutet är en del av en koncern där det institut som är moderföretag och största delen av de institut som är dotterföretag står i förbindelse med varandra på grundval av ett sådant koncernbokslut som avses i 6 kap. i bokföringslagen eller institutet ingår i en sammanslutning av inlåningsbanker, och

4) de dotterföretag som avses i 3 punkten uppfyller följande villkor:

a) dotterföretagen eller en majoritet av dem anses vara ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar eller sparbanker enligt artikel 27.1 a i EU:s tillsynsförordning och i lagen fastställs en övre gräns eller en begränsning för deras maximala vinstutdelning, och

b) dotterföretagens totala tillgångar som enskilda företag eller på undergruppsnivå är högst 30 miljarder euro, och

5) kreditinstitutet är ett litet och icke-komplext institut enligt artikel 4.1.145 i tillsynsförordningen.

Tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 § ska dock göras åtminstone årligen i fråga om de kreditinstitut som avses i 3 § 2 mom. Finansinspektionen får skräddarsy de bedömningskriterier som föreskrivs i 2 § 2 mom. med beaktande av kreditinstitutets riskprofil. Bedömningskriterierna ska skräddarsys på ett enhetligt sätt för kreditinstitut med liknande riskprofil. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om undantag från bedömningskriterierna i enlighet med artikel 97.4a andra stycket i kreditinstitutsdirektivet.

2 b §
Åtgärder som grundar sig på tillsynsmyndighetens bedömning

Finansinspektionen ska utifrån tillsynsmyndighetens bedömning som avses i 2 § vid behov vidta åtgärder som avses i 6, 6 d eller 10 § eller förutsätta att kreditinstitutet, på ett av Finansinspektionen förutsatt sätt, ändrar de antaganden som använts för att utvärdera ränterisken i den finansiella balansräkningen. Finansinspektionen är skyldig att vidta dessa åtgärder om

1) den nedskrivning av kapitalet i den finansiella balansräkningen som avses i 9 kap. 15 § 1 mom. är över 15 procent av kreditinstitutets primärkapital, och nedskrivningen beror på en oväntad ränteförändring, eller

2) de nettoränteintäkter som avses i 9 kap. 15 § 1 mom. sjunker kraftigt på grund av en oväntad ränteförändring.

Finansinspektionen får låta bli att vidta åtgärder som avses i 1 mom. på grund av ränterisken i den finansiella balansräkningen, om Finansinspektionen anser att de risker som hänför sig till den finansiella balansräkningen hanteras på ett tillräckligt sätt och att ränterisken i den finansiella balansräkningen inte är alltför stor.

Bestämmelser om bedömningen av 1 mom. 1 och 2 punkten finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

3 §
Tillsynsprogram

Finansinspektionen ska i det program som avses i 1 mom. inkludera

1) de kreditinstitut i vilka det enligt stresstester eller tillsynsmyndighetens bedömning som avses i 2 § finns allvarliga hot mot institutets fortsatta verksamhet eller i vilka man har brutit mot lag,

2) filialer till ett tredjelands kreditinstitut, samt

3) andra än i 1 och 2 punkten avsedda kreditinstitut som det enligt Finansinspektionens åsikt är skäl att ta med i programmet.

4 §
Stresstester

Finansinspektionen ska vid behov genomföra stresstester på kreditinstitut för att underlätta tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 §.

Kreditinstituten och tredje parter som agerar i rådgivningsuppgifte till kreditinstituten, ska i samband med stresstestning avstå från verksamheter som kan äventyra ett stresstest. Sådana verksamheter är åtminstone jämförelse, informationsutbyten dem emellan, överenskommelser om gemensamma tillvägagångssätt eller optimering av de uppgifter som lämnas in i stresstesterna.

4 a §
Tillsyn över praxis i samband med ESG-risker

Finansinspektionen ska bedöma och övervaka

1) utvecklingen av kreditinstitutens praxis vad gäller strategier i anslutning till ESG-faktorer och hantering av ESG-risker,

2) kreditinstitutens planer som avses i 9 kap. 3 a § och de kvantifierbara mål och processer som dessa innefattar.

I den bedömning som avses i 1 mom. ska hänsyn tas till institutens hållbarhetsrelaterade produktutbud, deras riktlinjer för finansieringen av omställningen, tillhörande riktlinjer för låneutgivning samt ESG-relaterade mål och begränsningar.

För att genomföra den bedömning som avses i 1 mom. kan Finansinspektionen samarbeta med myndigheter eller andra offentliga organ som ansvarar för tillsyn avseende klimatförändringar och miljö.

4 b §
Tillsyn över praxis i samband med koncentrationsrisker

Finansinspektionen ska bedöma och övervaka

1) utvecklingen av kreditinstitutens praxis vad gäller koncentrationsrisk,

2) kreditinstitutens planer som avses i 9 kap. 3 b § och de kvantifierbara mål som dessa innefattar,

3) kreditinstitutets framsteg i fråga om anpassningen av deras affärsmodeller till kraven som anges i artikel 7 a i EMIR-förordningen.

5 §
Löpande tillsyn över interna metoder

Finansinspektionen ska regelbundet och minst vart tredje år granska att kreditinstitut som i enlighet med EU:s tillsynsförordning fått tillstånd att använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringar eller kapitalbaskraven uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd och att metoderna också i övrigt är tillräckliga och uppdaterade, i synnerhet med beaktande av eventuella förändringar i kreditinstitutets verksamhet. Finansinspektionen ska särskilt göra en översyn och utvärdering av att instituten använder väl utvecklade och aktuella tekniker och praxis i samband med dessa metoder.

Ett kreditinstitut som avses i 1 mom. ska minst en gång per år i enlighet med den interna metod som kreditinstitutet använder beräkna kapitalbaskravet för en referensportfölj som Europeiska bankmyndigheten definierat och meddela resultaten i enlighet med 9 kap. 23 §. Finansinspektionen ska utifrån de uppgifter som avses i den paragrafen följa upp variationen i riskvägda exponeringar eller kapitalbaskrav samt göra en bedömning av de interna metodernas kvalitet. Vid bedömningen ska särskild uppmärksamhet ägnas åt metoder

1) som uppvisar betydande skillnader i kapitalbaskraven för samma exponering,

2) där det finns särskilt stor eller liten variabilitet, och

3) där det föreligger betydande och systematiska underskattningar av kapitalbaskraven.

Om Finansinspektionen upptäcker väsentliga brister i hur institutet mäter riskerna med sina interna metoder ska Finansinspektionen se till att kreditinstitutet korrigerar bristerna eller vidtar lämpliga åtgärder för att minska konsekvenserna av bristerna.

Om resultatet av den beräkning som avses i 2 mom. för en referensportfölj som Europeiska bankmyndigheten definierat avviker avsevärt från resultaten från motsvarande resultat för andra kreditinstitut eller skillnader i metoderna leder till flera olika resultat, ska Finansinspektionen undersöka orsakerna till detta och vidta lämpliga åtgärder, om det klart kan fastställas att ett kreditinstituts metoder leder till en underskattning av kraven. De lämpliga åtgärderna ska vidtas med beaktande av de allmänna målen för användningen av interna metoder och att åtgärderna inte leder till användning av standardiserade metoder, skapar felaktiga incitament eller ger upphov till flockbeteende på marknaden.

Om de interna metoder som avses i denna paragraf inte uppfyller kraven om tillämpning av metoder i EU:s tillsynsförordning ska Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet visar att effekterna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga eller lägger fram en plan för att uppnå överensstämmelse med kraven och en tidsfrist för genomförande av planen. Finansinspektionen ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt att den leder till full efterlevnad av kraven eller om tidsfristen är olämplig. Om kreditinstitutet inte uppfyller kraven efter tidsfristen eller det är sannolikt att det inte kommer att uppfylla kraven inom tidsfristen och kreditinstitutet inte har visat att effekterna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet eller begränsa tillståndet till att gälla endast sådan beräkning där kraven uppfylls eller där det är möjligt att uppfylla dem inom en lämplig tidsfrist.

Om kreditinstitutets handlarbord använder interna metoder för beräkning av marknadsrisken och modellerna på basis av utfallstest och resultatanalystest enligt EU:s tillsynsförordning inte är tillräckligt exakta, ska Finansinspektionen granska förutsättningarna för det tillstånd som den beviljat eller kräva att kreditinstitutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra modellerna.

5 a §
Allmänna förutsättningar för tidigt ingripande

Finansinspektionen ska kräva att kreditinstituten vidtar nödvändiga åtgärder och kan under de förutsättningar som föreskrivs i 6, 9, 10 och 10 a § vidta tillsynsåtgärder enligt de paragraferna, om

1) Finansinspektionen efter stresstester enligt 4 § eller annars har vägande skäl att anta att ett kreditinstitut sannolikt inte under de följande tolv månaderna kommer att uppfylla förutsättningarna för koncession eller fullgöra sina åtaganden, eller om

2) kreditinstitutet eller ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp i något annat avseende bryter mot sina skyldigheter som föreskrivs i denna lag eller i EU:s tillsynsförordning.

5 b §
Misstanke om eller ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism

Om Finansinspektionen utifrån tillsynsmyndighetens bedömning har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta har skett i kreditinstitutet, eller att kreditinstitutet är utsatt för ökad risk för detta, ska Finansinspektionen omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten om detta. Europeiska bankmyndigheten ska också tillställas en riskbedömning av risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism omedelbart efter att en sådan bedömning gjorts.

6 a §
Förutsättningar för ställande av buffertkrav enligt prövning

Finansinspektionen ska fastställa ett sådant buffertkrav enligt prövning som ställts på basis av någon annan risk än risk för alltför låg bruttosoliditet till en nivå som motsvarar den kapitalbas som Finansinspektionen enligt 1 mom. bedömt vara tillräcklig och den skillnad i kapitalbaskrav som anges i delarna tre och fyra i EU:s tillsynsförordning samt i kapitel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012.

Finansinspektionen ska utifrån en sådan risk för alltför låg bruttosoliditet som inte är tillräckligt täckt enligt artikel 92.1 d i EU:s tillsynsförordning, fastställa ett buffertkrav enligt prövning till en nivå som motsvarar den kapitalbas som Finansinspektionen enligt 1 mom. i denna paragraf bedömt vara tillräcklig och den skillnad i kapitalbaskrav som anges i del tre och sju i EU:s tillsynsförordning.

Ett buffertkrav enligt prövning får inte ställas för att täcka sådana risker som redan är täckta genom tillämpning av golvet för riskvägda tillgångar.

6 c §
Täckning av buffertkravet enligt prövning

Storleken på ett buffertkrav enligt prövning som ställts för att täcka andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet får inte öka till följd av att golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet.

Om golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet, ska Finansinspektionen utan dröjsmål och i vilket fall som helst senast den dag då den följande bedömningen av tillsynsmyndigheten upphör granska det buffertkrav enligt prövning som Finansinspektionen ställt och avlägsna alla delar av kravet som skulle leda till dubbelräkning av de risker som redan till fullo omfattas av det faktum att institutet är bundet av golvet för riskvägda tillgångar. Buffertkravet enligt prövning kan med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 mom. öka i och med golvet för riskvägda tillgångar, om Finansinspektionen har gjort sin bedömning och avlägsnat de delar som dubbelräknats som risker.

6 d §
Riktgivande tilläggskapital

Finansinspektionen ska regelbundet bedöma tillräckligheten av kreditinstitutets interna kapital i enlighet med 9 kap. 1 § och resultaten av de stresstester för kreditinstitut som avses i 4 § som en del av tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 § och den löpande tillsyn över interna metoder som avses i 5 §. Med stöd av dessa bedömningar ska Finansinspektionen vid behov ge kreditinstitutet en rekommendation om behovet av kapitalbas, som överstiger kapitalkraven i denna lag och i EU:s tillsynsförordning (riktgivande tilläggskapital).

Om golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet kan Finansinspektionen justera nivån på det riktgivande tilläggskapitalet och säkerställa att dess dimensionering fortfarande är ändamålsenlig.

10 §
Finansinspektionens övriga särskilda befogenheter vid tillsyn över solvens och likviditet

Om Finansinspektionen utifrån en sådan bedömning av tillsynsmyndigheten som avses i 2 §, den löpande tillsynen över interna metoder som avses i 5 §, tidigt ingripande som avses i 5 a §, tillsynen över efterlevnaden av EU:s tillsynsförordning eller ett beslut som avses i 8 a kap. 4 § 4 mom. anser att det är ändamålsenligt, kan Finansinspektionen utöver vad som föreskrivs i 6, 6 d, 8 och 9 § och i lagen om Finansinspektionen

2) kräva att kreditinstitutet regelbundet lämnar sådan information om kreditinstitutets finansiella ställning som avses i EU:s tillsynsförordning och i denna lag, i större utsträckning och mer frekvent än vad som krävs i dem, dock inte om kreditinstitutet redan i övrigt är skyldigt att lämna samma information eller om kreditinstitutet redan har lämnat uppgifterna eller Finansinspektionen utifrån de uppgifter de känner till kan producera de ytterligare uppgifter de behöver tillräckligt tillförlitligt och högklassigt,

13) kräva att kreditinstitutet tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar i balansräkningen på ett särskilt sätt med avseende på kapitalbaskraven,

14) förutsätta att kreditinstitutet stärker sin kapitalbas genom att helt eller delvis avstå från utdelning eller räntebetalning avseende sådana finansiella instrument som räknas som övrigt primärkapital,

15) begränsa eller skära ner kreditinstitutets verksamhet, inbegripet med avseende på mottagande av insättningar, transaktioner eller nätverk eller kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna risker för institutets sundhet,

16) kräva att kreditinstituten minskar de risker på kort, medellång och lång sikt som följer av ESG-faktorer genom att anpassa sina affärsstrategier, sin bolagsstyrning och sin riskhantering och för detta kunde kreditinstitutet begäras bekräfta de mål, åtgärder och insatser som ingår i de planer som avses i 9 kap. 3 a §,

17) kräva att kreditinstituten genomför stresstestning eller bedömer olika scenarier för att bedöma risker som uppstår till följd av exponeringar mot kryptotillgångar och tillhandahållande av kryptotillgångstjänster,

18) kräva, om Finansinspektionen anser att det föreligger en alltför stor koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot en central motpart, att kreditinstituten minskar sina exponeringar mot denna centrala motpart eller omfördelar exponeringar mellan sina clearingkonton i enlighet med artikel 7a i EMIR-förordningen.

Finansinspektionen kan dessutom

1) fastställa tidsfrister inom vilka andra kreditinstitut än små och icke-komplexa kreditinstitut ska lämna information om offentliggöranden till Europeiska bankmyndigheten för offentliggörande på Europeiska bankmyndighetens webbplats,

2) kräva att kreditinstitut använder specifika medier och andra platser för offentliggörande än Europeiska bankmyndighetens webbplats för centrala offentliggöranden eller för offentliggörande av institutens årsredovisningar.

Att på grund av sådan förpliktelse som avses i 1 mom. 14 punkten avstå från att betala utdelning eller ränta till ett finansiellt instrument betraktas inte som ett kreditinstituts avtalsbrott.

13 §
En finansiell företagsgrupps gemensamma beslut om tillsynsbedömning

Om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant EES-kreditinstituts hemstat försöka nå samförstånd i fråga om tillämpningen av 2, 3, 6, 6 d och 9 § i detta kapitel samt 9 kap. 1 och 17 § på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Vid förfarandet för att nå samförstånd ska de bedömningar som tillsynsmyndigheten gjort om tillämpningen av bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som avses i detta moment granskas när det gäller de kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen. Finansinspektionen ska begära ett utlåtande om saken från Europeiska bankmyndigheten, om någon av de myndigheter som avses i detta moment begär det.

Utvärderingar och beslut som avses i 1 och 3 mom. ska årligen omprövas med iakttagande av vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, eller av särskilda skäl oftare än så, om en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf begär det för att fastställa ett buffertkrav enligt prövning, en rekommendation om riktgivande tilläggskapital eller ett ytterligare likviditetskrav. En begäran som avses i detta moment ska vara skriftlig och av den ska framgå grunderna som hänför sig till begäran. Ett buffertkrav enligt prövning, en rekommendation om riktgivande tilläggskapital eller ett ytterligare likviditetskrav som fastställts på grundval av en sådan skriftlig begäran kan med avvikelse från denna paragraf fastställas bilateralt mellan den utländska EES-tillsynsmyndighet som framställt begäran och Finansinspektionen när Finansinspektionen är den myndighet som svarar för tillsynen på gruppnivå. Finansinspektionen ska sända beslutet för kännedom till den EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf och till moderföretaget i den finansiella företagsgruppen.

17 kap.
Tredjeländers kreditinstituts rätt att etablera filialer och öppna representationer i Finland

1 §
Tillämpningsområde

Vad som i detta kapitel föreskrivs om tredjeländers kreditinstitut och deras filialer tillämpas också på

1) företag som har sitt säte i ett tredjeland och som har för avsikt att bedriva sådan verksamhet som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten,

2) företag som har sitt säte i ett tredjeland och som har för avsikt att bedriva sådan verksamhet som avses i 3 § 1 mom. 2 och 3 punkten och som skulle klassificeras som kreditinstitut om det var etablerat i Europeiska unionen,

3) företag som har sitt säte i ett tredjeland och som har för avsikt att bedriva sådan verksamhet som avses i 3 § 1 mom. 2 och 3 punkten och som skulle uppfylla kriterierna i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning om det var etablerat i Europeiska unionen.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas dock inte om ett företag som har etablerats i ett tredjeland erbjuder verksamheter och tjänster som räknas upp i del A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, nedan direktivet om marknader för finansiella instrument, eller någon annan sidotjänst som syftar till att tillhandahålla tjänster enligt det direktivet.

2 §
Definitioner

Med huvudföretag avses i detta kapitel ett företag som enligt stadgarna har sitt säte i ett tredjeland och som har etablerat en filial från det tredjelandet i Finland, samt koncernens moderföretag eller ett intermediärt moderföretag i en underkoncern.

3 §
Filial etablering

Tredjeländers kreditinstitut ska etablera en filial i Finland, om det bedriver verksamhet av följande slag i Finland:

1) mottagande av inlåning och andra återbetalbara medel,

2) utlåning, såsom konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring med eller utan regress, finansiering av handelskrediter,

3) borgensförbindelser och garantier.

Tredjeländers kreditinstitut får dessutom öppna representationer i Finland.

4 §
Koncession för filial

Tredjeländers kreditinstitut får inte bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland utan sådan koncession som avses i denna paragraf. Tredjeländers kreditinstitut ska ansöka om koncession hos Finansinspektionen för att kunna etablera en filial i Finland i enlighet med 3 §.

Yttranden om ansökan ska begäras från Finlands Bank samt från Verket för finansiell stabilitet, om avsikten är att kreditinstitutet ska ta emot inlåning, och från ersättningsfonden för investerarskydd, om avsikten är att filialen ska tillhandahålla investeringstjänster.

Till ansökan ska fogas information om att förutsättningen i 6 § är uppfyllda samt följande behövliga utredningar om kreditinstitutet:

1) ägande,

2) ledningens kompetens och tillförlitlighet,

3) förvaltning och intern kontroll,

4) riskhantering,

5) kapitaltäckning och likviditet samt hantering av kapitaltäckning och likviditetshantering,

6) lagstiftningen och finanstillsynen i hemstaten.

Till ansökan ska dessutom fogas behövliga utredningar om hur filialens förvaltning och verksamhet har organiserats, förfarandena för identifiering av kunder och förhindrande av penningtvätt och terrorism, om filialledningens kompetens och tillförlitlighet och om de tillgångar som står till filialens förfogande i Finland.

Närmare bestämmelser om uppgifter som ska ingå i ansökan och utredningar som ska fogas till ansökan får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

5 §
Undantag från kraven för etablerande av filial

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan om skyldigheten att etablera en filial och ansöka om koncession för filial, får tredjeländers kreditinstitut utan att etablera en filial tillhandahålla tjänster i enlighet med 3 § 1 mom. till en kund eller motpart som är etablerad i Europeiska unionen eller belägen i Europeiska unionen och som är

1) en icke-professionell kund, en godtagbar motpart eller en professionell kund i den mening som avses i avsnitt I och II i bilaga II till direktivet om marknader för finansiella instrument, om en sådan kund eller motpart uteslutande på eget initiativ tar kontakt med ett kreditinstitut som är etablerat i ett tredjeland för tillhandahållandet av någon av de tjänster eller verksamheter som avses i 3 § 1 mom. i detta kapitel,

2) ett kreditinstitut,

3) ett företag i samma grupp som det berörda kreditinstitutet som är etablerat i ett tredjeland.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan ett tredjelands kreditinstitut utan att etablera filial tillhandahålla sådana tjänster eller produkter som är nödvändiga för, eller har nära anknytning till, tillhandahållandet av den tjänst eller produkt som begärdes av kunden eller motparten i enlighet med 1 mom. 1 punkten. Sådana tjänster eller produkter kan tillhandahållas efter de tjänster eller verksamheter som ursprungligen begärdes.

Det ska inte betraktas som tjänster som tillhandahålls uteslutande på kundens eller motpartens, eller den potentiella kundens eller motpartens, eget initiativ om ett kreditinstitut i tredjeland tar kontakt meden kund eller motpart, eller en potentiell kund eller motpart, som avses i 1 mom. 1 punkten, genom en enhet som agerar för egen räkning eller har nära förbindelser med ett sådant kreditinstitut i tredje land eller genom någon annan person som agerar för en sådan enhets räkning.

Ett sådant uteslutande initiativ av en kund eller motpart som avses i 1 mom. 1 punkten ska inte ge ett sådant tredjelands kreditinstitut som inte har etablerat en filial, rätt att marknadsföra andra kategorier av produkter, verksamheter och tjänster än de som den kunden eller motparten har begärt.

6 §
Beviljande av koncession för en filial

Koncession för en filial till ett tredjelands kreditinstitut ska beviljas endast om samtliga följande förutsättning uppfylls:

1) filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller kraven i 18 kap.,

2) huvudföretaget har koncession för sådan verksamhet i tredjelandet för vilken huvudföretaget ansöker om koncession i Finland,

3) den verksamhet som huvudföretaget ansöker om koncession för i Finland är verksamhet som omfattas av tillsyn i tredjelandet,

4) den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över huvudföretaget i tredjelandet har underrättats om etableringen av filialen och har försetts med den ansökan om koncession som gäller etablerande av en filial som avses i 4 § 1 mom. och de utredningar som bifogats ansökan enligt 3 och 4 mom. i den paragrafen,

5) för att kunna utöva sin tillsynsfunktion har Finansinspektionen tillgång till all nödvändig information om huvudföretaget från de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över huvudföretaget i fråga och möjlighet att effektivt samordna sin tillsyn med den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheterna i tredjelandet, i synnerhet under kriser eller finansiella svårigheter som påverkar huvudföretaget, dess grupp eller det finansiella systemet i tredjelandet,

6) det finns ingen grundad anledning att misstänka att filialen för ett tredjelands kreditinstitut skulle användas för att utöva eller underlätta penningtvätt eller finansiering av terrorism.

När Finansinspektionen bedömer om förutsättningen i 1 mom. 6 punkten uppfylls ska den begära utlåtande av den behöriga tillsynsmyndighet som i Finland svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Finansinspektionen kan bevilja koncession endast om det i utlåtandet konstateras att förutsättningen i den punkten uppfylls.

I koncessionen ska ingå ett omnämnande av att filialen till ett tredjelands kreditinstitut får bedriva verksamhet i enlighet med koncessionen endast i Finland och att det är förbjudet för filialen att tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet över gränserna i andra medlemsstater i Europeiska unionen. Filialen till ett tredjelands kreditinstitut kan ändå tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet enligt 5 § 1 mom.

7 §
Förutsättningar för återkallande av koncession eller avslag på ansökan

Finansinspektionen ska återkalla koncessionen för en filial till ett tredjelands kreditinstitut eller avslå ansökan om koncession om

1) filialen till ett tredjelands kreditinstitut inte uppfyller förutsättningen för koncession enligt 6 §,

2) huvudföretaget eller huvudföretagets grupp inte uppfyller de tillsynskrav som tillämpas på dem enligt lagstiftningen i tredjelandet eller det finns grundad anledning att misstänka att de inte uppfyller eller att de kommer att bryta mot dessa krav inom de nästkommande 12 månaderna,

3) en myndighet i hemstaten för ett tredjelands kreditinstitut har återkallat kreditinstitutets koncession.

Finansinspektionen kan också återkalla en koncession som beviljats en filial till ett tredjelands kreditinstitut om något av följande förutsättning uppfylls:

1) filialen till ett tredjelands kreditinstitut utnyttjar inte koncessionen inom 12 månader, avstår uttryckligen från koncessionen eller har upphört med verksamheten i över sex månader,

2) filialen till ett tredjelands kreditinstitut har erhållit koncessionen på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

3) filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller inte längre ett eller fler av de begränsning eller krav som fastställts i enlighet med 8 § 2 mom. enligt vilka koncessionen beviljades,

4) det inte längre går att lita på att filialen till ett tredjelands kreditinstitut fullgör sina skyldigheter gentemot borgenärerna och filialen erbjuder inte längre särskild säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda medel,

5) filialen till ett tredjelands kreditinstitut gör sig skyldig till någon av de överträdelser som avses i 20 kap. 1 §,

6) filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller villkoret i 26 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 1 punkten eller 3 mom. 3 punkten i lagen om Finansinspektionen,

7) det finns grundad anledning att misstänka att filialen från tredjeland, dess huvudföretag eller dess grupp har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, eller att det finns en ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, i filialen från tredjeland, dess huvudföretag eller dess grupp.

Om villkoret i 1 mom. 2 eller 3 punkten uppfylls ska filialen till ett tredjelands kreditinstitut utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om detta.

När Finansinspektionen bedömer om villkoret i 2 mom. 7 punkten uppfylls ska den begära utlåtande av den behöriga tillsynsmyndighet som i Finland svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

Då Finansinspektionen återkallar koncessionen för en filial, ska filialens verksamhet omedelbart avslutas. Det som föreskrivs om tillsynen över filialer någon annanstans i lag ska tillämpas på tillsynen över filialen efter att den avslutat sin verksamhet, tills en anmälan som avses i 6 mom. har gjorts och filialens inlåning har betalats till insättarna.

Ett utländskt kreditinstitut ska utan dröjsmål efter det att verksamheten vid dess filial har avslutats underrätta de av sina borgenärer och gäldenärer vars fordringar eller skulder grundar sig på avtal som ingåtts genom förmedling av filialen, hur gäldenärerna kan fullfölja sina avtalsenliga förpliktelser och hur borgenärerna kan få betalning för sina förfallna fordringar efter det att verksamheten har avslutats. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet enligt detta moment.

8 §
Förfarande som gäller koncession för en filial

Finansinspektionen ska besluta om koncessionen inom sex månader efter att ha mottagit ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter att sökanden har lämnat in de för avgörandet behövliga handlingarna och utredningarna. Koncessionsbeslutet ska dock alltid fattas inom 12 månader efter mottagandet av ansökan.

Finansinspektionen får, efter att ha hört sökanden, förena koncessionen med sådana begränsningar och krav för filialens verksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Efter att koncessionen har beviljats kan Finansinspektionen på ansökan ändra koncessionsförutsättningen.

Om koncessionsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 1 mom. får sökanden anföra besvär. Besvären anförs och behandlas på samma sätt som vid besvär som gäller avslag på ansökan. Sådana besvär får anföras till dess att beslut har meddelats. Om beslutet meddelas efter att besvär anförts, ska Finansinspektionen underrätta besvärsmyndigheten om beslutet. Bestämmelser om anförande av besvär och om behandlingen av dem finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Finansinspektionen ska lämna Europeiska bankmyndigheten, Verket för finansiell stabilitet, insättningsgarantifonden och, om filialen tillhandahåller investeringstjänster, ersättningsfonden för investerarskydd, följande uppgifter om filialer till tredjelands kreditinstitut:

1) uppgifter om beviljande och ändring av koncession för en filial,

2) de totala tillgångar och skulder som filialerna rapporterat till Finansinspektionen,

3) namnet på det kreditinstitut eller kreditinstitutskonglomerat i ett tredjeland som filialen tillhör.

Finansinspektionen ska meddela beslut om återkallande av koncession till filialen till ett tredjelands kreditinstitut.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten, Verket för finansiell stabilitet samt ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet från tredjeland är medlem i fonden, om återkallandet av koncessionen.

9 §
Samarbete med tredjeländers myndigheter

Finansinspektionen ska sträva efter att ingå administrativa avtal eller andra arrangemang med det berörda tredjelandets behöriga myndigheter innan en filial från tredjeland inleder sin verksamhet i den berörda medlemsstaten. Sådana avtal bör baseras på de modeller för administrativa arrangemang som utarbetats enligt artikel 33.5 i Europeiska banktillsynsförordningen.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål lämna information till Europeiska bankmyndigheten om alla administrativa avtal och andra arrangemang som ingåtts med tredjeländers behöriga myndigheter.

10 §
Förbud mot diskriminering

Bestämmelserna om filialer till tredjeländers kreditinstitut får inte tillämpas så att de ger dessa filialer en förmånligare behandling än filialer till ett utländskt EES-kreditinstitut.

11 §
Klassificering av filialer

Filialer till tredjeländers kreditinstitut ska klassificeras i klass I och II.

Med en filial i klass I avses en filial som uppfyller något av följande villkor:

1) det totala värdet av tillgångar som bokförts av eller som har sitt ursprung hos filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland är minst5 miljarder euro, enligt redovisningen för den närmast föregående årliga rapporteringsperioden i enlighet med 18 kap. 8 a §,

2) filialen till ett tredjelands kreditinstitut tar i enlighet med koncessionen emot inlåning eller andra återbetalbara medel från detaljhandelskunder och beloppet av dessa är minst 5 procent av de totala skulderna för filialen till ett tredjelands kreditinstitut eller större än 50 miljoner euro,

3) filialen till ett tredjelands kreditinstitut är inte en i 17 kap. 11 § 4 mom. avsedd filial till ett tredjelands kreditinstitut som uppfyller villkoren enligt 17 kap. 11 §.

Med en filial i klass II avses övriga filialer än de som hör till klass I.

En filial till ett tredjelands kreditinstitut anses uppfylla kraven för filial, om samtliga följande villkor uppfylls:

1) huvudföretaget har sitt säte i ett land som tillämpar sådana solvensbestämmelser och sådan tillsyn som åtminstone motsvarar solvensbestämmelserna i kreditinstitutsdirektivet och EU:s tillsynsförordning,

2) de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över huvudföretaget omfattas av konfidentialitetskrav som är åtminstone motsvarar de krav som fastställs i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i kreditinstitutsdirektivet,

3) huvudföretaget har sitt säte i ett land som inte är förtecknat som ett sådant högrisktredjeland med strategiska brister i sitt system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, i enlighet med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG.

Europeiska bankmyndigheten för ett offentligt register över de tredjeländer och myndigheter i tredjeländer som uppfyller villkoren i 4 mom.

När Finansinspektionen tar emot en ansökan om koncession i enlighet med 4 § ska Finansinspektionen bedöma om kraven i 4 mom. för filialer till tredjeländers kreditinstitut uppfylls och om de villkor för klassificering i klass I som föreskrivs i 2 mom. uppfylls. Utifrån bedömningen klassificerar Finansinspektionen tredjelandets kreditinstitut i klass I eller II. Om det tredjeland, där huvudföretaget har sitt säte i, inte finns upptaget i det offentliga registret ska Finansinspektionen be kommissionen att bedöma tredjelandets bankregelverk och konfidentialitetskrav, om villkoret i 4 mom. 3 punkten uppfylls. Finansinspektionen ska klassificera filialen från tredjeland i klass I i avvaktan på att kommissionen antar ett beslut.

Finansinspektionen ska uppdatera klassificeringen av filialer från tredjeland enligt följande:

1) om en filial från tredjeland i klass I inte längre uppfyller förutsättningar i 2 mom. ska den omedelbart anses tillhöra klass II,

2) om en filial från tredjeland i klass II börjar uppfylla något av villkoren i 2 mom. ska den anses tillhöra klass I först efter en fyramånadersperiod från den dag då den började uppfylla förutsättningen.

12 §
Krav på etablerande av dotterföretag

Finansinspektionen kan kräva att en filial till ett tredjelands kreditinstitut ansöker om en sådan koncession som avses i 4 kap. 1 § om

1) filialen till ett tredjelands kreditinstitut tidigare har bedrivit eller för närvarande bedriver sådan verksamhet som avses i 3 § 1 mom. i detta kapitel med kunder eller motparter som är belägna i någon annan stat inom Europeiska unionen och verksamheten i fråga inte bedrivs med stöd av undantagen i 5 § 1 mom. i detta kapitel,

2) filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller villkoren i 10 kap. 8 § 1 mom. för andra systemviktiga institut,

3) Finansinspektionen bedömer i enlighet med 13 § i detta kapitel att filialen till ett tredjelands kreditinstitut är systemviktigt och det medför betydande risker för den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen eller i Finland, eller

4) det totala beloppet av tillgångar i alla filialer till tredjeländers kreditinstitut i Europeiska unionen som tillhör samma grupp uppgår till minst 40 miljarder euro eller om beloppet av de bokförda tillgångarna i filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland uppgår till minst 10 miljarder euro.

Finansinspektionen ska innan den framställer ett yrkande enligt 1 mom. tillämpa de åtgärder som föreskrivs i 13 § och 18 kap. 14 §. Om Finansinspektionen på andra grunder än de som anges i 1 mom. kan motivera att dessa åtgärder skulle vara otillräckliga för att hantera de väsentliga tillsynsmässiga betänkligheterna behöver Finansinspektionen inte tillämpa andra åtgärder före yrkandet som avses i 1 mom.

Innan Finansinspektionen framställer ett sådant yrkande som avses i 1 mom. ska den samråda med Europeiska bankmyndigheten och de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller institut som fungerar som dotterföretag.

13 §
Systemviktiga filialer

Finansinspektionen ska bedöma systemviktigheten av en filial till ett tredjelands kreditinstitut och huruvida filialen i fråga medför betydande risker för den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen och Finland, om alla tredjelandsfilialer i Europeiska unionen som tillhör samma grupp från tredjeland har ett totalt belopp av tillgångar i Europeiska unionen såsom rapporterats enligt 18 kap. 8 a § som uppgår till eller överstiger 40 miljarder euro i genomsnitt de tre närmast föregående räkenskapsperioderna eller minst tre av de fem närmast föregående räkenskapsperioderna. Till det totala beloppet av tillgångar räknas inte tillgångar som innehas av filialer till ett tredjelands kreditinstitut i samband med centralbankers marknadstransaktioner med centralbanker som ingår i det Europeiska centralbankssystemet.

I samband med att Finansinspektionen gör en sådan bedömning som avses i 1 mom. ska den beakta

1) storleken på filialen,

2) komplexiteten hos strukturen, organisationen och affärsmodellen för filialen,

3) filialens sammanlänkning till det finansiella systemet i Europeiska unionen och Finland,

4) möjligheten att ersätta de verksamheter, tjänster eller åtgärder eller den finansiella infrastruktur som filialen tillhandahåller,

5) filialens marknadsandel i Europeiska unionen och Finland, med beaktande av dess totala banktillgångar, den verksamhet och de tjänster den tillhandahåller samt de åtgärder den vidtar,

6) den troliga effekten av en suspension eller nedläggning av verksamheten vid filialen på det finansiella systemets likviditet i Finland eller på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i Europeiska unionen och Finland,

7) vilken roll och betydelse filialen har för de verksamheter som bedrivs av, samt de tjänster som tillhandahålls och de åtgärder som utförs av gruppen i Europeiska unionen och i Finland,

8) vilken roll och betydelse filialen har i samband med resolution eller likvidation på grundval av information från resolutionsmyndigheten,

9) volymen affärsverksamhet som gruppen bedriver via filialer från tredjeland i förhållande till den affärsverksamhet som den gruppen bedriver via dotterföretag som auktoriserats i Europeiska unionen och i de medlemsstater i Europeiska unionen där filialerna från tredjeland är etablerade,

10) de faktorer på basis av vilka det bedöms om villkoren i 10 kap. 8 § 8 mom. för andra systemviktiga institut uppfylls.

Finansinspektionen ska vid den bedömning som avses i 1 mom. höra Europeiska bankmyndigheten och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag, för att bedöma de risker för den finansiella stabiliteten som den berörda filialen från tredjeland utgör för andra medlemsstater än den där filialen är etablerad.

Finansinspektionen ska lämna en motiverad sådan bedömning som avses i 1 mom. och förslag på sådana åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom. till Europeiska bankmyndigheten och till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag.

Om de behöriga myndigheter som hörs i enlighet med 3 mom. motsätter sig bedömningen ska de informera Finansinspektionen inom tio arbetsdagar från mottagandet av bedömningen om detta. Finansinspektionen ska med bistånd av Europeiska bankmyndigheten sträva efter att nå konsensus med andra behöriga myndigheter om bedömningen och i tillämpliga fall om de åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom. senast tre månader från och med den dag då Finansinspektionen mottog den avvikande åsikten från en annan behörig myndighet. Efter de tre månader som avses ovan ska Finansinspektionen meddela ett beslut om bedömningen och de åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom.

Finansinspektionen ska till Europeiska bankmyndigheten och till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater där den relevanta tredjelandsgruppen har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag, lämna en motiverad underrättelse om varför den har beslutat att inte vidta de tillsynsåtgärder som avses i 18 kap. 14 §, om Finansinspektionen bedömer att filialen till ett tredjelands kreditinstitut är systemviktigt, men beslutar att inte vidta de tillsynsåtgärder som avses i den paragrafen.

14 §
Öppnande av en representation samt dess verksamhet

Om ett tredjelands kreditinstitut planerar att öppna en representation i Finland ska den anmäla detta till Finansinspektionen. Av anmälan ska framgå representationens adress, vem som ansvarar för representationens verksamhet samt verksamhetens art och omfattning. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om den information som avses i detta moment och om anmälningsförfarandet.

Representationen får inte bedriva verksamhet som avses i 5 kap. 1 §.

Representationen kan inleda sin verksamhet när en anmälan enligt 1 mom. har gjorts.

15 §
Återkallande av en representations rätt att bedriva verksamhet

Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Finland, om en anmälan enligt 14 § inte har gjorts eller om den information som lämnats i anmälan är felaktig eller bristfällig eller om det i representationens verksamhet har förekommit väsentliga överträdelser av bestämmelser eller föreskrifter om finansmarknaden.

18 kap.
Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut

4 §
Intern förvaltning och kundinformationssystem

På filialer till tredjeländers kreditinstitut tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 1 §, 8 kap. och 9 kap. 2 §. I fråga om kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner tillämpas på filialer i klass I bestämmelserna i 9 kap. 8 § och på filialer i klass II den paragrafen till den del det endast är fråga om inrättande av kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner. Finansinspektionen kan dock kräva att en filial i klass II utnämner särskilda ansvarspersoner för kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner enlighet med 9 kap. 8 §, om Finansinspektionen anser det nödvändigt på basis av filialens storlek, interna organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet. Finansinspektionen kan också kräva att filialen till ett tredjelands kreditinstitut etablerar en lokal förvaltningskommitté för att säkerställa att filialen styrs på lämpligt sätt.

Filialer till tredjelands kreditinstitut ska ha rapporteringsvägar till huvudföretagets ledningsorgan som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering samt ändringar av dessa. Filialer till tredjelands kreditinstitut ska också ha tillräckliga system för informations- och kommunikationsteknik och kontroller för att säkerställa att verksamhetsprinciper tillämpas på lämpligt sätt.

På filialer till tredjeländers kreditinstitut ska tillämpas vad som i 5 kap. 10 och 11 § föreskrivs om förutsättningar för utläggande av kreditinstitutsverksamhet på entreprenad.

Om kritiska eller viktiga funktioner hos filialen till ett tredjelands kreditinstitut utförs av dess huvudföretag ska dessa funktioner utföras i enlighet med interna arrangemang eller gruppinterna avtal. Finansinspektionen ska ha tillgång till alla uppgifter den behöver för att utöva sin tillsynsuppgift i fråga om dessa funktioner.

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska ha sådana kundinformationssystem som är tillräckliga med avseende på dess verksamhet, så att filialen kontinuerligt kan ge sina kunder sådan information om kundrelationen som krävs enligt lag och avtal.

4 a §
Riskhantering

Ett utländskt kreditinstitut får inte i sin verksamhet i Finland ta så stora risker att de äventyrar filialens insättares intressen. En filial ska ha tillräckliga riskkontrollsystem i förhållande till sin verksamhet.

En filial till ett tredjelands kreditinstitut som genomför transaktioner mellan två koncerner eller gruppinterna transaktioner ska ha tillräckliga resurser för att identifiera och hantera sin motpartsrisk när väsentliga risker kopplade till tillgångar som bokförs av filialen till ett tredjelands kreditinstitut överförs till motparten.

4 b §
Kapitalkrav

Filialer till tredjelands kreditinstitut ska vid varje tidpunkt bibehålla ett minimikapital som åtminstone motsvarar

1) 2,5 procent av deras genomsnittliga skulder för filialer i klass I för de tre närmast föregående årliga rapportperioderna eller, för filialer som nyligen fått sin koncession, av filialens skulder vid tidpunkten för beviljande av koncessionen, enligt vad som rapporterats av filialen i enlighet med 8 a §, dock minst 10 miljoner euro,

2) 0,5 procent av deras genomsnittliga skulder för filialer i klass II för de tre närmast föregående årliga rapportperioderna eller, för filialer som nyligen fått sin koncession, av filialens skulder vid tidpunkten för beviljande av koncessionen, enligt vad som rapporterats av filialen i enlighet med 8 a §, dock minst 5 miljoner euro.

Minimikapitalkravet som avses i 1 mom. ska uppfyllas med något av följande:

1) kontanter eller sådana kontantliknande instrument som avses i artikel 4.1.60 i EU:s tillsynsförordning,

2) räntebärande värdepapper som har givits ut av en medlemsstats stat i Europeiska unionen eller av en medlemsstats centralbank i Europeiska unionen,

3) sådana andra än i 1 eller 2 punkten avsedd instrument som är tillgängliga för filialen till ett tredjelands kreditinstitut för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart dessa risker eller förluster uppkommer.

De tillgångar med vilka filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller minimikapitalkravet enligt 1 mom. ska sättas in på ett konto hos ett sådant kreditinstitut som har koncession för kreditinstitut i Finland och som inte ingår i gruppen för filialens huvudföretag. De medel som satts in på kontot ska vara tillgängliga för användning i enlighet med 15 kap. 5 § i resolutionslagen.

4 c §
Likviditetskrav

Ett utländskt kreditinstituts filials likviditet ska vara tillräckligt väl tryggad med hänsyn till dess verksamhet. Kreditinstitutet ska se till att filialen klarar av att fullfölja alla sina betalningsförpliktelser vid rätt tidpunkt. Kreditinstitutet ska på begäran av Finansinspektionen presentera de allmänna principer för hantering av likviditeten som godkänts av kreditinstitutets styrelse eller motsvarande organ. Av principerna ska det även framgå hur tillsynen över filialens likviditet och över de risker som hänför sig till likviditeten har ordnats med hänsyn till arten och omfattningen av filialens affärsverksamhet.

Filialer till tredjelands kreditinstitut ska dessutom i Finland fortlöpande ha en volym icke-pantsatta och likvida tillgångar som är tillräcklig för att täcka likviditetsutflöden under en period på minst 30 dagar. En filial i klass I ska uppfylla likviditetskraven i del sex avdelning I i EU:s tillsynsförordning och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut.

De tillgångar med vilka filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller likviditetskravet enligt 2 mom. ska sättas in på ett konto hos ett sådant kreditinstitut som har koncession för kreditinstitut i Finland och som inte ingår i gruppen för filialens huvudföretag. Om det återstår likvida tillgångar på kontot efter att de har tillämpats för att täcka likviditetsutflöden ska dessa återstående likvida tillgångar vara tillgängliga för användning av filialen till ett tredjelands kreditinstitut i enlighet med 15 kap. 5 § i resolutionslagen.

Finansinspektionen kan besluta att kravet i 2 mom. inte ska tillämpas på filialer till tredjelands kreditinstitut, om filialen anses uppfylla kraven i enlighet med 17 kap. 11 § 4 mom.

Finansinspektionen utövar tillsyn över likviditeten och marknadsriskerna hos filialer till utländska EES-kreditinstitut, i samarbete med tillsynsmyndigheterna i kreditinstitutets hemstat.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om beräkning av de krav som föreskrivs i 1 mom.

8 §
Bokslut och bokföring

En filial till ett utländskt kreditinstitut ska offentliggöra kreditinstitutets bokslut och koncernbokslut, verksamhetsberättelse och koncernens verksamhetsberättelse samt revisorernas utlåtanden om dem. De ska publiceras på finska eller svenska, om inte Finansinspektionen av särskilda skäl beviljar tillstånd att de offentliggörs på något annat språk.

En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska ha en sådan bokföring att det med hjälp av den går att spåra och registrera heltäckande och exakt information om samtliga tillgångar och skulder som bokförs av filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland eller som har sitt ursprung i Finland och att självständigt förvalta tillgångarna och skulderna i fråga inom filialen till ett tredjelands kreditinstitut. Bokföringen ska innehålla all nödvändig och tillräcklig information om de risker som filialen till ett tredjelands kreditinstitut genererat samt om hur de förvaltas.

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska för den förvaltning av bokföring som avses i 2 mom. utveckla principer för förfarandet som regelbundet ses över och uppdateras. Dessa principer för förfarandet ska dokumenteras och godkännas av huvudföretagets styrande organ. Principerna för förfarandet ska innehålla en tydlig motivering av bokföringspraxis och en beskrivning av hur praxisen i fråga överensstämmer med filialens affärsstrategi.

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska för Finansinspektionen regelbundet utarbeta ett oberoende, skriftligt och motiverat yttrande om genomförandet och den fortlöpande efterlevnaden av kraven i denna paragraf, med resultat och slutsatser.

8 a §
Rapporteringskrav

En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska dock, om Finansinspektionen så bestämmer, åtminstone årligen lämna Finansinspektionen följande information:

1) de totala tillgångar som motsvarar verksamheten i Finland,

2) de instrument som finns tillgängliga för att säkra och behålla likviditeten,

3) den kapitalbas som filialen har till sitt förfogande, tillgångar och skulder i filialens bokföring enligt 8 § samt tillgångar och skulder med ursprung hos filialen från tredjeland, med en uppdelning som visar

a) de största bokförda tillgångarna och skulderna uppdelade per sektor och motpart, såsom exponeringar inom den finansiella sektorn,

b) väsentliga koncentrationer av exponeringar och finansieringskällor till särskilda typer av motparter,

c) väsentliga interna transaktioner med huvudföretaget och med enheter i huvudföretagets grupp,

4) en utredning om den insättningsgaranti som ska tillämpas på insättare,

5) en utredning om filialens riskhanteringssystem,

6) en utredning om filialens förvaltnings- och styrningssystem samt uppgifter om de personer som hör till filialens operativa ledning och de personer som innehar nyckelfunktioner för filialens verksamhet,

7) de återhämtnings- och resolutionsplaner som filialen omfattas av,

8) huruvida filialen till ett tredjelands kreditinstitut följer de krav som föreskrivs dem i denna lag,

9) andra än i 1—8 punkten avsedda uppgifter som Finansinspektionen anser vara nödvändiga med tanke på tillsynen över filialen för att få en helhetsbild av den affärsverksamhet som filialen till ett tredjelands kreditinstitut eller huvudföretaget bedriver, verksamheten eller den ekonomiska sundheten samt för att kontrollera och säkerställa att tredjelandsfilialerna och deras huvudföretag efterlever tillämplig rätt.

En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska också lämna Finansinspektionen följande uppgifter om sitt huvudföretag:

1) aggregerad information om tillgångar och skulder som innehas respektive bokförs av dotterföretagen och andra filialer inom huvudföretagets grupp i Europeiska unionen, på regelbunden basis,

2) huvudföretagets efterlevnad av de tillämpliga tillsynskraven individuellt och för gruppen, på regelbunden basis,

3) omfattande översyner och bedömningar när dessa utförs rörande huvudföretaget samt de efterföljande tillsynsbesluten, på ad hoc-basis,

4) huvudföretagets återhämtningsplaner och de specifika åtgärder som kan vidtas beträffande filialer till ett tredjelands kreditinstitut i enlighet med de planerna samt eventuella senare uppdateringar och ändringar av planerna,

5) huvudföretagets affärsstrategi i förhållande till filialer från tredjeland och eventuella senare ändringar av den strategin,

6) de tjänster som huvudföretaget tillhandahåller med stöd av 17 kap. 5 § 1 mom. 1 punkten och eventuella senare ändringar i tjänsterna,

7) på Finansinspektionens begäran andra uppgifter än de som avses i 1—6 punkten som Finansinspektionen anser vara nödvändiga med tanke på tillsynen över filialen för att få en helhetsbild av den affärsverksamhet som filialen till ett tredjelands kreditinstitut eller huvudföretaget bedriver, verksamheten eller den ekonomiska sundheten samt för att kontrollera och säkerställa att tredjelandsfilialerna och deras huvudföretag efterlever tillämplig rätt.

De uppgifter som avses i 1 och 2 mom. ska lämnas till Finansinspektionen minst två gånger per år om det är fråga om en filial i klass I och minst en gång per år om det är fråga om en filial i klass II.

Finansinspektionen kan besluta att en filial till ett tredjelands kreditinstitut inte behöver lämna en del eller några alls av de uppgifter som avses i 2 mom., om det är fråga om en filial som uppfyller kraven i 17 kap. 11 § 4 mom. eller Finansinspektionen kan få uppgifterna direkt av kreditinstitutets tillsynsmyndigheter i tredjelandet i fråga.

När en filial till ett tredjelands kreditinstitut lämnar uppgifter om de bokförda tillgångarna och skulderna enligt 1 mom. 3 punkten ska filialen tillämpa de internationella redovisningsstandarder som tillämpas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002.

Utöver bokslutsuppgifterna har Finlands Bank rätt att för fullgörande av sin uppgift få motsvarande uppgifter av utländska kreditinstituts filialer som de har rätt att få av kreditinstitut som har fått koncession i Finland. Finansinspektionens rätt att få information regleras i lagen om Finansinspektionen.

10 §
Ledningen för ett utländskt kreditinstituts filial

För verksamheten vid ett utländskt kreditinstituts filial svarar filialens direktör, som också företräder kreditinstitutet i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet. En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska dock ha minst två personer som de facto leder filialens verksamhet. Dessa två personer ska ha ett gott anseende samt tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter, de ska avsätta tillräcklig tid för att kunna fullgöra sina åligganden och Finansinspektionen ska godkänna dem för uppgiften i fråga.

14 §
Tillsyn och bedömning av filialer till tredjeländers kreditinstitut

Finansinspektionen ska säkerställa att en oberoende tredje part regelbundet bedömer hur en filial till ett tredjelands kreditinstitut genomför de krav som föreskrivs i 4 § 1—4 mom. och 4 a § 2 mom. och den fortlöpande efterlevnaden av kraven hos filialen till ett tredjelands kreditinstitut och överlämnar en rapport till Finansinspektionen med sina resultat och slutsatser.

Finansinspektionen ska se över de arrangemang, strategier, processer och rutiner som en filial till ett tredjelands kreditinstitut har infört för att uppfylla kraven i denna lag. Finansinspektionen ska utvärdera huruvida de styrformer, strategier, processer och rutiner som filialer till tredjelands kreditinstitut infört, såväl som det kapital och den likviditet de förfogar över, är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av deras väsentliga risker samt den ekonomiska bärkraften hos filialerna.

Finansinspektionen ska utföra den granskning och bedömning som avses i 2 mom. enligt de tillsynsprinciper som den offentliggjort i enlighet med 11 kap. 12 § 1 punkten. Finansinspektionen ska fastställa hur ofta och hur ingående den granskning som avses i 2 mom. ska utföras så att den står i proportion till klassificeringen av filialer i klass I och klass II och att i den beaktas andra relevanta kriterier såsom arten, omfattningen av och komplexiteten hos den verksamhet som bedrivs av filialerna till tredjelands kreditinstitut.

Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten samt den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism om översynen ger de behöriga myndigheterna grundad anledning att misstänka att filialen till ett tredjelands kreditinstitut i fråga har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta eller att det finns en ökad risk för detta. Om det finns en ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska Finansinspektionen och den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism hålla kontakt med varandra och omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten om sin gemensamma bedömning. Finansinspektionen ska vid behov vidta tillsynsåtgärder enligt 15 § eller återkalla koncessionen enligt 17 kap. 7 §.

Finansinspektionen, centralen för utredning av penningtvätt och den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism ska ha ett nära samarbete med varandra inom ramen för sina respektive behörigheter och utbyta information som är relevant, förutsatt att detta samarbete och informationsutbyte inte påverkar någon pågående utredning eller undersökning eller något pågående förfarande enligt straffrätten eller förvaltningsrätten.

15 §
Finansinspektionens behörighet vid tillsynen

Finansinspektionen ska vidta tillsynsåtgärder i enlighet med 2 mom. för att säkerställa att filialer till tredjelands kreditinstitut i ett tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

1) filialerna uppfyller de krav som ska tillämpas på dem enligt kreditinstitutsdirektivet och enligt denna lag eller att de på nytt uppfyller de kraven, och

2) de väsentliga risker som filialerna är exponerade för täcks och hanteras på ett sunt sätt och i tillräcklig utsträckning och att filialerna i fråga bibehåller sin ekonomiska bärkraft.

Finansinspektionen kan kräva av filialer till tredjelands kreditinstitut att de

1) innehar ett kapitalbelopp som överstiger minimikraven i 4 b § eller uppfyller andra ytterligare kapitalkrav som uppfyller kraven i 4 b §,

2) uppfyller andra specifika likviditetskrav utöver kraven i 4 c § så att tillgångarna uppfyller kraven i 4 c §,

3) stärker sina styrformer, riskhantering eller bokföringsarrangemang,

4) begränsar omfattningen av sin affärsverksamhet eller den verksamhet de bedriver samt motparternas verksamhet i den verksamheten,

5) minskar den inneboende risken i sina verksamheter, produkter och system, samt verksamhet på entreprenad, och upphör att bedriva sådan verksamhet eller erbjuda sådana produkter,

6) iakttar de ytterligare rapporteringskraven enligt 8 a § 1 mom. 9 punkten eller 2 mom. 7 punkten eller ökar frekvensen för den regelbundna rapporteringen.

7) offentliggör information.

Finansinspektionen kan också för att ingripa i risker som identifierats utifrån en bedömning enligt 17 kap. 13 §

1) kräva att filialen till ett tredjelands kreditinstitut omstrukturerar sina tillgångar eller verksamheter så att den inte längre klassificeras som systemviktiga i enlighet med den paragrafen eller att den upphör att utgöra en otillbörlig risk för den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen eller Finland, eller

2) införa ytterligare tillsynskrav på filialen till ett tredjelands kreditinstitut.

Finansinspektionen har dessutom befogenhet att av kreditinstitut i Finland och filialer till utländska kreditinstitut som är i Finland kräva att de tillhandahåller Finansinspektionen de uppgifter som den behöver för att övervaka de tjänster som tillhandahålls i enlighet med 17 kap. 5 § 1 mom. 1 punkten uteslutande på initiativ av en kund eller motpart och som tillhandahålls av ett tredjelands kreditinstitut som ingår i samma grupp som kreditinstitutet eller filialen.

16 §
Samarbete mellan tillsynsmyndigheterna

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över filialer till tredjelands kreditinstitut och institut som verkar som dotterföretag inom samma grupp från tredjeland. Finansinspektionen ska i enlighet med 67 § i lagen om Finansinspektionen göra upp skriftliga avtal med de andra behöriga myndigheterna om arrangemang för samordning och samarbete.

Finansinspektionen ska delta i tillsynskollegiets arbete eller inrätta ett tillsynskollegium enligt 65 b § i lagen om Finansinspektionen enligt följande:

1) om ett tillsynskollegium har inrättats i förhållande till institut som verkar som dotterföretag inom en grupp kreditinstitut från tredjeland ska de filialer i klass I som ingår i samma grupp omfattas av det tillsynskollegiets tillämpningsområde,

2) om gruppen med kreditinstitut från tredjeland har filialer i klass I i mer än en medlemsstat i Europeiska unionen men inget institut som verkar som dotterföretag i Europeiska unionen som omfattas av ett tillsynskollegium, ska ett tillsynskollegium inrättas i förhållande till de filialerna i klass I,

3) om gruppen från tredjeland har filialer till tredjelands kreditinstitut i klass I i mer än en medlemsstat i Europeiska unionen eller minst en filial i klass I och ett eller flera institut som verkar som dotterföretag i Europeiska unionen som inte omfattas av ett tillsynskollegium, ska ett tillsynskollegium inrättas i förhållande till de filialerna och de institut som verkar som dotterföretag.

I de situationer som avses i 2 mom. 2 och 3 punkten ska myndigheterna säkerställa att det finns en ledande behörig myndighet som ha samma roll som det tillsynskollegium enligt 65 b § i lagen om Finansinspektionen som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen. Finansinspektionen är ledande behörig myndighet om filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland är det största enligt värdet på tillgångarna som tagits upp.

Tillsynskollegiet ska

1) utarbeta en rapport om strukturen och verksamheterna för gruppen i Europeiska unionen och uppdatera den rapporten årligen,

2) utbyta information om resultaten av den översyns- och utvärderingsprocess som avses i 14 §,

3) sträva efter att harmonisera tillämpningen av de tillsynsåtgärder som avses i 15 §.

Tillsynskollegiet ska när så är lämpligt säkerställa lämplig samordning och lämpligt samarbete med berörda tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

17 §
Meddelande av uppgifter till Europeiska bankmyndigheten

Finansinspektionen ska meddela Europeiska bankmyndigheten följande uppgifter:

1) de koncessioner som beviljats filialer till tredjeländers kreditinstitut och efterföljande ändringar av sådana koncessioner,

2) de totala tillgångar och skulder som bokförts av de filialer till tredjeländers kreditinstitut som beviljats koncession, enligt regelbundna rapporter,

3) namnet på den grupp tredjeländers kreditinstitut som filialen till ett tredjelands kreditinstitut som beviljats koncession tillhör.

Europeiska bankmyndigheten ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de filialer till tredjeländers kreditinstitut som har beviljats koncession att bedriva verksamhet i Europeiska unionen och uppgift om i vilka länder filialerna har koncession.

20 kap.
Administrativa påföljder

1 §
Påföljdsavgift

Bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., dessutom

3) bestämmelserna om förvaltnings- och styrsystem i 7 kap. 1—4, 4 a—4 e och 5 § samt i 6 § 1 mom. i denna lag, bestämmelserna om ersättningar i 8 kap. 3–14 § i denna lag och i 7 kap. 13 § 4 mom. och 7 a kap. 10 § 2 och 3 mom. i konsumentskyddslagen samt bestämmelserna om riskhantering i 9 kap. 2—5, 5 a—5 d och 6—21 § i denna lag,

7) bestämmelserna i 8 a kap. 1—3, 8 och 9 § i denna lag om kreditinstituts och finansiella företagsgruppers skyldighet att upprätta och granska återhämtningsplaner enligt 3 § och 4 § 1 mom. samt om godkännande av återhämtningsplaner för finansiella företagsgrupper, bestämmelsen i 9 a kap. 7 § 3 mom. i denna lag om meddelande av planer om tillhandahållande av finansiellt stöd till myndigheterna och bestämmelsen i 11 kap. 5 a § 3 mom. i denna lag om anmälningsskyldighet,

8) bestämmelserna i 2 a kap. i denna lag om holdingföretag,

9) bestämmelserna i 11 kap. 6, 6a, och 6 c § i denna lag om buffertkrav enligt prövning samt i 9 § i denna lag om tilläggskrav på likviditeten,

10) bestämmelserna i 3 a kap. i denna lag om företagsomstruktureringar, förvärv av kvalificerat innehav och avyttring av betydande tillgångar och skulder.

Påföljdsavgift enligt 1 mom. 4, 5 och 9 punkten får inte påföras andra än kreditinstitut och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut samt personer som hör till ledningen för respektive juridiska person och mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider.

Bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1 och 2 mom. i denna paragraf, följande bestämmelser i EU:s tillsynsförordning:

1) bestämmelsen i artikel 92.1 om kapitalbaskrav,

2) bestämmelserna i del tre avdelning III kapitel 2 om krav som gäller datainsamling och styrning och förvaltning,

4) bestämmelserna i del fyra om stora exponeringar som gäller kunder eller en grupp kunder med inbördes anknytning,

5) bestämmelserna i artiklarna 430.1—430.3 och 430a om uppgifter som ska rapporteras,

8) bestämmelserna i artikel 429 om beräkning av bruttosoliditetsgraden och i del sju om undantag från beräkning av bruttosoliditetsgraden,

9) bestämmelserna i artiklarna 431.1—431.3 och artikel 451.1 om kraven på offentliggörande,

10) bestämmelserna i artiklarna 413 och 428b om krav på stabil finansiering,

11) bestämmelserna om krav som gäller totala riskvägda exponeringsbelopp eller beräkning av kapitalbaskrav och bestämmelserna i del tre avdelning II—VI om förvaltnings- och styrningssystem,

12) bestämmelserna i del sex avdelning I och avdelning IV om krav som gäller beräkning av likviditetskrav eller krav på stabil finansiering samt bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut, som utfärdats med stöd av dessa bestämmelser,

13) bestämmelserna i artiklarna 28, 52 och 63 om avgifter för innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

14) bestämmelserna i del tre, del fyra, del sex eller del sju om kapitaltäckningskrav för institut som verkar som moderbolag eller holdingföretag på konsoliderad basis eller på undergruppsnivå,

15) bestämmelserna i del två om krav på sammansättning, villkor, justeringar och avdrag som gäller kapitalbas.

Bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver vad som föreskrivs i 1, 2 och 4 mom. i denna paragraf, dessutom

1) närmare bestämmelser och föreskrifter om de bestämmelser som avses i de momenten,

2) bestämmelserna i de kommissionsförordningar och kommissionsbeslut som har antagits med stöd av kreditinstitutsdirektivet, resolutionsdirektivet och EU:s tillsynsförordning,

3) Finansinspektionens beslut som meddelats med stöd av denna lag eller EU:s tillsynsförordning.

Utöver det som föreskrivs i 40 § 4 mom. i lagen om Finansinspektionen kan påföljdsavgift i de situationer som avses i 1, 2, 4 och 5 mom. påföras en person i kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person som har varit ansvarig för överträdelse enligt den tillämpliga lagen, eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag.

22 kap.
Tillsynsbefogenheter

2 §
Vite

På vite som Finansinspektionen förelägger tillämpas med avvikelse från 33 a § i lagen om Finansinspektionen bestämmelserna i denna paragraf, om det rör sig om en i 2 mom. avsedd försummelse eller förseelse.

Finansinspektionen kan vid vite ålägga kreditinstitutet eller holdingföretaget att fullgöra sin skyldighet, om ett kreditinstitut eller ett holdingföretag i sin verksamhet försummar att iaktta eller bryter mot bestämmelser eller beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i denna lag.

Vite kan av särskilda skäl föreläggas också en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person som enligt tillämplig lag har varit ansvarig för överträdelsen eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag.

Det högsta vitet per dag är

1) i fråga om en juridisk person fem procent av en sådan genomsnittlig daglig nettoomsättningen, som motsvararden årliga totala nettoomsättning som avses i 40 b § 2 mom. 1 punkten eller 40 b § 2 mom. 2 punkten i lagen om Finansinspektionen dividerad med 365, och

2) i fråga om en fysisk person 50 000 euro.

Vite kan dömas ut för högst sex månader.

Vitet föreläggs i form av löpande vite. På föreläggande av vite tillämpas inte 9 § i viteslagen (1113/1990). Vitet döms ut av Finansinspektionen. På utdömande av vite tillämpas inte 10 § 2 mom. i den lagen. På föreläggande och utdömande av vite tillämpas viteslagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

3. Lag om ändring av om investeringstjänster

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om investeringstjänster (747/2012) rubriken för 1 kap. 13 §, 13 § 1 mom. 11 punkten, 3 kap. 1 a § 1 mom., 6 kap. 2 b § 1 mom., 6 b kap. 1 a § 1 mom. 2 punkten samt 2 b § 1 mom. 4 punkten, 6 c kap. 2 § 1 mom. 1 punkten, det inledande stycket i 5 § 1 mom., 5 § 1 mom. 13 punkten, 15 kap. 2 § 1 mom. 3 och 4 punkten och 16 a kap. 2 §,

sådana de lyder, rubriken för 1 kap. 13 §, 3 kap. 1 a § 1 mom., 6 kap. 2 b § 1 mom., 6 b kap. 1 a § 1 mom. 2 punkten och 2 b § 1 mom. 4 punkten, 6 c kap. 2 § 1 mom. 1 punkten, det inledande stycket i 5 § 1 mom. samt 5 § 1 mom. 13 punkten i lag 523/2021, 1 kap. 13 § 1 mom. 11 punkten i lag 1069/2017, 15 kap. 2 § 1 mom. 3 och 4 punkten i lag 513/2019 och 16 a kap. 2 § i lag 623/2014, samt

fogas till 1 kap. 13 § 1 mom., sådant det lyder i lagarna 1069/2017, 294/2019 och 523/2021, nya 12 och 13 punkter, till 3 kap. 1 a §, sådan den lyder i lag 523/2021, nya 4–6 mom., till 6 b kap. 2 b § 1 mom., sådant det lyder i lag 523/2021, en ny 5 punkt och till den paragrafen, sådan den lyder i lag 523/2021, ett nytt 6 mom., varvid det nuvarande 6–8 mom. blir 7–9 mom. till 6 c kap. 2 §, sådan den lyder i lag 523/2021, ett nytt 5 mom., varvid nuvarande 5 mom. blir 6 mom. och till 5 § 1 mom., sådant det lyder i lag 523/2021, en ny 14 punkt samt till 15 kap. 2 § 1 mom., sådant det lyder i lag 513/2019, en ny 5 punkt och till den paragrafen, sådan den lyder i lagarna 1069/2017, 513/2019, 523/2021, 365/2023 och 526/2025, ett nytt 10 mom. som följer:

1 kap.
Allmänna bestämmelser

13 §
Definitioner som gäller tillhandahållare av investeringstjänster

I denna lag avses med

11) filialer ett värdepappersföretags eller ett utländskt värdepappersföretags driftsställen som är etablerade utanför hemstaten och i rättsligt hänseende utgör en del av värdepappersföretaget eller det utländska värdepappersföretaget och utifrån vilket investeringstjänster tillhandahålls eller investeringsverksamhet bedrivs samt kan tillhandahållas också sidotjänster. Alla driftsställen som har etablerats i samma medlemsstat av ett värdepappersföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat ska betraktas som en enda filial,

12) central motpart en central motpart som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, nedan EMIR-förordningen,

13) kvalificerad central motpart en central motpart som avses i artikel 4.1.88 i EU:s tillsynsförordning.

3 kap.
Beviljande och återkallande av verksamhetstillstånd för värdepappersföretag samt betydande ägares tillförlitlighet

1 a §
Särskild bestämmelse om verksamhetstillstånd för vissa värdepappersföretag

Ett värdepappersföretag som beviljats verksamhetstillstånd för handel för egen räkning eller garantiverksamhet för finansiella instrument som avses i 1 kap. 15 § 1 mom. 3 eller 6 punkten ska ansöka om koncession för kreditinstitut enligt 4 kap. i kreditinstitutslagen senast samma dag som dess genomsnittliga samlade månatliga tillgångar, beräknat över en sammanhängande tolvmånadersperiod, uppfyller åtminstone en av de förutsättningar som anges i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning.

Finansinspektionen kan med avvikelse från 1 mom. på ansökan av ett värdepappersföretag bevilja undantag från kravet på koncession för kreditinstitut. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten om ansökan.

Finansinspektionen ska när den fattar beslut om undantag enligt 4 mom. i fråga om den verksamhet som företaget bedriver i den medlemsstat där företaget är etablerat och i hela unionen beakta åtminstone verksamhetens art, omfattning, betydelse och komplexitet samt den systemrisk som verksamheten medför. Om företaget ingår i en grupp, ska också gruppens organisationsstruktur, bokföringspraxis och fördelningen av tillgångar mellan enheterna i gruppen beaktas vid prövningen. Finansinspektionen ska i sin prövning beakta Europeiska bankmyndighetens yttrande i ärendet.

Finansinspektionen ska meddela ett beslut om undantag enligt 4 mom. inom en månad från mottagandet av Europeiska bankmyndighetens yttrande. Om Finansinspektionens beslut avviker från Europeiska bankmyndighetens yttrande, ska Finansinspektionen ange skälen till avvikelsen i sitt beslut. Finansinspektionen ska underrätta det företag som ansökt om undantag och Europeiska bankmyndigheten om sitt beslut. Europeiska bankmyndigheten ska offentliggöra beslutet på sin webbplats. Finansinspektionen ska ompröva sitt beslut vart tredje år.

6 kap.
Ekonomiska verksamhetsförutsättningar för tillhandahållande av investeringstjänster samt tillsyn över den ekonomiska stabiliteten

2 b §
Tillämpning av kraven i EU:s tillsynsförordning på vissa värdepappersföretag

Om ett värdepappersföretag uppfyller villkoren i artikel 1.2 eller 1.5 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, tillämpas på företaget i stället för kraven i 6 b kap. 1 a, 1 b, 2 a—2 c och 7—13 § eller i 6 c kap. i denna lag kraven i EU:s tillsynsförordning och i kreditinstitutslagen i enlighet med 4 mom. Om ett ovan avsett värdepappersföretag som uppfyller villkoren ingår i en sådan värdepappersföretagskoncern som avses i artikel 4.25 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, tillämpas på den värdepappersföretagskoncernen vad som i kreditinstitutslagen och i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut.

6 b kap.
Förvaltnings- och styrningssystem, insyn, riskhantering och ersättning

1 a §
Värdepappersföretagets interna förvaltnings- och styrningssystem

Ett värdepappersföretag ska ha ändamålsenliga och tillförlitliga förvaltnings- och styrningssystem som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i värdepappersföretagets affärsmodell och verksamhet. Dessa omfattar

2) effektiva processer för att identifiera, hantera och övervaka sådana risker som värdepappersföretag är eller kan bli exponerade för eller som de medför eller kan medföra för andra, inbegripet den koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot centrala motparter, med beaktande av villkoren i artikel 7a i EMIR-förordningen,

2 b §
Riskhantering

Ett värdepappersföretag ska införa effektiva strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, mäta, hantera och övervaka följande riskfaktorer och deras effekter:

4) likviditetsrisk över lämpliga tidsspann, inbegripet intradag, för att säkerställa att värdepappersföretaget har tillräckligt med likvida medel för att bland annat ingripa i väsentliga källor till risker enligt 1—3 punkten,

5) väsentliga källor till och effekter av sådana koncentrationsrisker som är en följd av exponeringar mot centrala motparter och all väsentlig inverkan på kapitalbasen.

Vid tillämpningen av 1 mom. 5 punkten ska värdepappersföretagets ledningsorgan upprätta särskilda planer och fastställa kvantitativa mål i enlighet med de krav som fastställs i artikel 7a i EMIR-förordningen i syfte att övervaka och hantera den koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot centrala motparter som tillhandahåller systemviktiga tjänster för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater.

6 c kap.
Tillsyn över finansiell ställning samt översyns- och utvärderingsprocessen

2 §
Översyn och utvärdering

Finansinspektionen ska, med beaktande av värdepappersföretagets storlek, riskprofil och affärsmodell, se över de styrformer, strategier, processer och rutiner som ett värdepappersföretag har infört och vid behov utvärdera följande omständigheter för att säkerställa en god hantering och täckning av värdepappersföretagets risker:

1) de risker som avses i 6 b kap. 2 b §,

Finansinspektionen ska för tillämpningen av 1 mom. 1 punkten bedöma och övervaka utvecklingen av institutens metoder i fråga om hanteringen av den koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot centrala motparter, inklusive de planer som upprättas i enlighet med 6 b kap. 2 b § 6 mom. samt de framsteg som instituten gör för att anpassa sina affärsmodeller till de krav som fastställs i artikel 7a i EMIR-förordningen.

5 §
Tillsynsbefogenheter

Finansinspektionen kan vid tillämpningen av 6 b kap. 2 b § och av 2 §, 3 § 4 och 5 mom. samt 4 § i detta kapitel

13) kräva att värdepappersföretaget minskar de risker som säkerheten i dess nätverks- och informationssystem utsätts för, i syfte att säkerställa konfidentialitet, integritet och tillgänglighet för företagets processer, uppgifter och tillgångar,

14) i det fall att Finansinspektionen anser att det föreligger en alltför stor koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot en central motpart, kräva att värdepappersföretagen minskar sina exponeringar mot denna centrala motpart eller omfördelar exponeringar mellan sina clearingkonton i enlighet med artikel 7a i EMIR-förordningen.

15 kap.
Administrativa påföljder

2 §
Påföljdsavgift

Påföljdsavgift påförs för försummelse att iaktta eller för överträdelse av följande bestämmelser och beslut som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen:

3) bestämmelserna om aktieägares identitet i 9 a kap. 2 § i denna lag,

4) bestämmelserna i 12 kap. i kreditinstitutslagen om upprättande och offentliggörande av bokslut, verksamhetsberättelse och koncernbokslut,

5) bestämmelsen i 3 kap. 1 a § 1 mom. i denna lag om koncession för kreditinstitut, om inte Finansinspektionen har beviljat undantag enligt 4 mom. i den paragrafen, samt ett beslut av Finansinspektionen som meddelats med stöd av den bestämmelsen.

Utöver vad som föreskrivs i 40 § 4 mom. i lagen om Finansinspektionen kan påföljdsavgift i de situationer som avses ovan i 1 mom. 5 punkten också påföras andra fysiska personer som enligt tillämplig lag har varit ansvariga för överträdelsen.

16 a kap.
Tillsynsbefogenheter

2 §
Vite

På vite som Finansinspektionen förelägger tillämpas med avvikelse från 33 a § i lagen om Finansinspektionen denna paragraf, om det rör sig om en i 2 mom. avsedd försummelse eller förseelse.

Om ett värdepappersföretag i sin verksamhet försummar att iaktta eller bryter mot en bestämmelse eller ett beslut som avses i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i denna lag, kan Finansinspektionen vid vite ålägga företaget att fullgöra sin skyldighet.

Vite kan av särskilda skäl föreläggas också en person som hör till värdepappersföretagets ledning eller verkställande ledning eller någon annan fysisk person som enligt tillämplig lag har varit ansvarig för överträdelsen.

Det högsta vitet per dag är

1) i fråga om en juridisk person fem procent av en sådan genomsnittliga daglig nettoomsättning, som motsvarar den årliga totala nettoomsättning som avses i 40 b § 2 mom. 1 punkten eller 40 b § 2 mom. 2 punkten i lagen om Finansinspektionen dividerad med 365, och

2) i fråga om en fysisk person 50 000 euro.

Vite kan dömas ut för högst sex månader.

Vitet föreläggs i form av löpande vite. På föreläggande av vite tillämpas inte 9 § i viteslagen (1113/1990). Beslut om utdömande av vite fattas av Finansinspektionen. På utdömande av vite tillämpas inte 10 § 2 mom. i den lagen. På föreläggande och utdömande av vite tillämpas i övrigt den viteslagen.

Finansinspektionen kan förena förbud eller beslut som avses i 1 § med vite.

Denna lag träder i kraft den 20 .

4. Lag om ändring av lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001) 5 § 1 och 3 mom., 9 § 1 mom. och 13 § 2 mom.,

av dem 5 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1348/2022 samt 5 § 3 mom. och 9 § 1 mom. sådana de lyder i lag 404/2019, som följer:

5 §

Bestämmelser om skyldigheten för kreditinstitut som deltar i en fusion att göra anmälan till Finansinspektionen finns i 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Av en revisor enligt aktiebolagslagen förutsätts behörighet enligt 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen.

Bestämmelser om Finansinspektionens behörighet att motsätta sig en fusion finns i 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot fusionen inom en månad från den dag som angetts i den kallelsen på borgenärerna som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen.

9 §

På det ursprungliga kreditinstitutets delningsplan, registreringen av verkställandet av delningen samt tillståndet och intyget angående verkställandet tillämpas vad som i 5, 5 b, 6 och 6 a § föreskrivs om dessa i fråga om fusion.

13 §

På verkställigheten av överlåtelsen av kreditinstitutets affärsverksamhet ska dessutom tillämpas vad som i 3 kap. föreskrivs om verkställighet av delning. Förfarandet för hörande av borgenärer gäller emellertid endast överlåtbara skulder. Överlåtelsen av affärsverksamheten ska anmälas till Finansinspektionen. På anmälningsförfarandet och innehållet i anmälan tillämpas vad som i 3 a kap. i kreditinstitutslagen föreskrivs om avyttring av betydande tillgångar och skulder, med undantag av bestämmelserna om minimiandelen i 3 § i det kapitlet. Finansinspektionen kan motsätta sig överlåtelsen av affärsverksamheten, om överlåtelsen sannolikt äventyrar förutsättningarna för det övertagande kreditinstitutets koncession. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot överlåtelsen inom en månad från den dag som angetts i kallelsen på borgenärerna. De kreditinstitut som är parter i överlåtelsen av affärsverksamheten ska utan dröjsmål underrättas om att Finansinspektionen motsätter sig överlåtelsen. Överlåtelsen av affärsverksamheten får registreras endast om Finansinspektionen inte motsätter sig den inom den tid som anges ovan.

Denna lag träder i kraft den 20 .

5. Lag om ändring av lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013) 6 § 1 och 3 mom., 12 § 1 mom. och 16 § 3 mom.,

av dem 6 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1349/2022, som följer:

6 §

Bestämmelser om skyldigheteten för kreditinstitut som deltar i en fusion att göra anmälan till Finansinspektionen finns i 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Av en revisor enligt andelslagen förutsätts behörighet enligt 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen.

Bestämmelser om Finansinspektionens behörighet att motsätta sig en fusion finns i 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot fusionen inom en månad från den dag som angetts i kallelsen på borgenärerna som avses i 20 kap. 6 § 2 mom. i andelslagen.

12 §

På det ursprungliga kreditinstitutets delningsplan, registrering av verkställandet av delningen samt tillståndet och intyget angående verkställighet tillämpas vad som i 5—10 § föreskrivs om dessa i fråga om fusion.

16 §

På överlåtelsen av kreditinstitutets affärsverksamhet tillämpas dessutom vad som i 4 kap. föreskrivs om verkställande av delning. Borgenärsförhörsförfarandet gäller emellertid endast överlåtbara skulder. Överlåtelsen av affärsverksamheten ska anmälas till Finansinspektionen. På anmälningsförfarandet och innehållet i anmälan tillämpas vad som i 3 a kap. i kreditinstitutslagen föreskrivs om avyttring av betydande tillgångar och skulder, med undantag av bestämmelserna om minimiandelen i 3 § i det kapitlet. Finansinspektionen kan motsätta sig överlåtelsen av affärsverksamheten, om överlåtelsen sannolikt äventyrar förutsättningarna för det övertagande kreditinstitutets koncession. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot överlåtelsen inom en månad från den dag som angetts i kallelsen på borgenärerna. De kreditinstitut som är parter i överlåtelsen av affärsverksamheten ska utan dröjsmål underrättas om att Finansinspektionen motsätter sig överlåtelsen. Överlåtelsen av affärsverksamheten får registreras endast om Finansinspektionen inte motsätter sig den inom den tid som anges ovan.

Denna lag träder i kraft den 20 .

6. Lag om ändring av sparbankslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i sparbankslagen (1502/2001) mellanrubriken före 65 § samt 66 §, mellanrubriken före 85 § samt 86 § och 89 § 1 mom.,

av dem 66 och 86 § och 89 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1423/2007, som följer:

Registrering av fusionsplanen och kallelse på borgenärerna

66 §

De sparbanker som deltar i fusionen ska göra en anmälan om fusionen till Finansinspektionen på det sätt som föreskrivs i 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att motsätta sig en fusion finns i det kapitlet. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot delningen inom en månad från den tidsfrist som föreskrivs i 67 § 2 mom. i denna lag. Besvär över ett beslut om invändning mot fusion ska behandlas skyndsamt.

Registrering av delningsplanen och kallelse på borgenärerna

86 §

De sparbanker som deltar i delningen ska göra en anmälan om delningen till Finansinspektionen i enlighet med 3 a kap. i kreditinstitutslagen. Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att motsätta sig en delning finns i det kapitlet. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot delningen inom en månad från den tidsfrist som föreskrivs i 67 § 2 mom. i denna lag. Besvär över ett beslut om invändning mot delning ska behandlas skyndsamt.

89 §

På överlåtelse av affärsverksamheten tillämpas bestämmelserna i 83 och 85 § om delningsplan och registrering av delningsplan, bestämmelserna i 87 § 1 och 2 mom. och 87 a § om borgenärsskydd samt bestämmelserna i 87 g och 87 h § om verkställande av delning, dock så att förfarandet för borgenärsförhör enligt 87 § 1 och 2 mom. endast gäller överförbara skulder. Överlåtelsen av affärsverksamheten ska anmälas till Finansinspektionen. På anmälningsförfarandet och innehållet i anmälan tillämpas vad som i 3 a kap. i kreditinstitutslagen föreskrivs om avyttring av betydande tillgångar och skulder, med undantag av bestämmelserna om minimiandelen i 3 § i det kapitlet. Finansinspektionen kan motsätta sig överlåtelsen av affärsverksamheten, om överlåtelsen sannolikt äventyrar förutsättningarna för det övertagande kreditinstitutets koncession. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot överlåtelsen inom en månad från den dag som angetts i kallelsen på borgenärerna. De kreditinstitut som är parter i överlåtelsen av affärsverksamheten ska utan dröjsmål underrättas om att Finansinspektionen motsätter sig överlåtelsen. Överlåtelsen av affärsverksamheten får registreras endast om Finansinspektionen inte motsätter sig den inom den tid som anges ovan.

Denna lag träder i kraft den 20 .

7. Lag om ändring av lagen om placeringsfonder

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om placeringsfonder (213/2019) 1 kap. 2 § 1 mom. 35 punkten och 3 § 16 punkten samt 13 kap. 7 § 2—4 mom.,

av dem 1 kap. 2 § 1 mom. 35 punkten och 3 § 16 punkten sådana de lyder i lag 1445/2025 , samt

fogas till 1 kap. 2 § 1 mom., sådan den lyder delvis ändrad i lag 1445/2025, en ny 36 punkt och till 1 kap. 3 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 527/2021, 953/2022, 987/2024 och 1445/2025, en ny 17 punkt som följer:

1 kap.
Allmänna bestämmelser

2 §
Definitioner

I denna lag avses med

35) värdepapperscentral en värdepapperscentral som avses i 1 kap. 3 § 5 punkten i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (348/2017) samt en sådan i 6 punkten i den paragrafen avsedd utländsk värdepapperscentral som har fått sådan auktorisation att vara verksam som värdepapperscentral i en EES-stat eller ett tredjeland som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,

36) central motpart en central motpart som avses i artikel 2.1 i den i 3 § 5 punkten nämnda EMIR-förordningen.

3 §
Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning

I denna lag avses med

16) Europeiska systemrisknämnden den europeiska systemrisknämnd som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd,

17) EMIR-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

13 kap.
Placeringsfonders investeringar

7 §
Placeringsfonders krav på minimal diversifiering

Riskexponeringen mot samma motpart får, vid investering i sådana derivatinstrument som inte clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen, inte överstiga en tiondel av placeringsfondens tillgångar, om motparten är ett kreditinstitut som avses i 5 § i detta kapitel, och, i andra fall, en tjugondel av placeringsfondens tillgångar.

Sådana investeringar i en och samma emittents värdepapper eller penningmarknadsinstrument som överstiger en tjugondel av placeringsfondens tillgångar får sammanlagt uppgå till högst två femtedelar av placeringsfondens tillgångar. Denna begränsning tillämpas inte på inlåning eller på investering i sådana derivatinstrument, som clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen, i vilka motparten är ett kreditinstitut som avses i 5 § i detta kapitel.

Sammanlagt högst en femtedel av en placeringsfonds tillgångar får investeras i en och samma emittents värdepapper och penningmarknadsinstrument, i inlåning som mottagits av företaget eller i sådana derivatinstrument som inte clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen och som för placeringsfonden innebär en riskexponering mot företaget i fråga.

Denna lag träder i kraft den 20 .

8. Lag om ändring av lagen om Finlands Banks tjänstemän

I enlighet med riksdagens beslut

fogas till lagen om Finlands Banks tjänstemän (1166/1998) ett nytt 9 a kap. som följer:

9 a kap.
Karensavtal

32 b §

Finlands Bank kan före utnämningen till en tjänst eller ett tjänsteförhållande med den person som föreslås bli utnämnd eller med den tjänsteman som under pågående tjänsteförhållande övergår till ett nytt uppdrag före övergången ingå ett skriftligt avtal (karensavtal) genom vilket tjänstemannens rätt att övergå till en annan arbetsgivare eller att inleda närings- eller yrkesutövning eller någon annan motsvarande verksamhet i de situationer som avses i 2 mom. begränsas för viss tid (karenstid).

Ingående av ett karensavtal förutsätter att personen i sin tjänst, uppgift eller ställning har tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som på ett väsentligt sätt kan utnyttjas i ett nytt anställningsförhållande eller en ny verksamhet för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Om personen har tillgång till ovan nämnd information, kan ett karensavtal ställas som villkor för utnämningen eller övergången till det nya uppdraget. Karensavtalet binder dock inte tjänstemannen, om tjänsteförhållandet har upphört av skäl som beror på myndigheten.

Karenstiden får avtalas att omfatta högst sex månader efter det att anställningsförhållandet har upphört. Karenstiden får dock avtalas att omfatta högst 12 månader efter det att anställningsförhållandet har upphört, om avtalet ingås med en person som utnämnts eller föreslås bli utnämnd till en tjänst som direktionsmedlem eller direktör enligt 3 § eller till ett tjänsteförhållande.

Karensavtalet ska innehålla ett villkor enligt vilket karenstiden räknas från den dag då uppgifterna enligt den uppgift, den tjänst eller den ställning som avses i 2 mom. upphörde. Personen får inte längre under karenstiden ha tillgång till information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som är väsentlig med tanke på den karens som meddelats eller som kunde utgöra en grund för en ny karens.

Avtalsvillkoret om karenstid träder i kraft om Finlands Bank bedömer att det vid övergången eller tillhandahållandet av tjänster är fråga om en situation som avses i 2 mom. Finlands Bank ska göra en bedömning och fatta beslut i ärendet inom en månad från det att tjänstemannens anmälan har tagits emot.

Bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för de myndigheter som deltar i internationella eller europeiska system för finansiell tillsyn finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010.

32 c §

Karensavtalet ska innehålla de villkor som anges i 2—5 mom.

En tjänsteman ska utan dröjsmål göra en anmälan till Finlands Bank om sin avsikt att övergå i andra uppdrag eller tillhandahålla tjänster på det sätt som avses i 32 b § 1 mom.

Anmälan ska göras under tjänsteförhållandet eller mandatperioden eller inom en tid som motsvarar den maximala karenstiden, om tjänsteförhållandet eller mandatperioden redan har upphört.

Anmälan ska innehålla de kontaktuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet samt information om en i 32 b § 1 mom. avsedd organisation, utredning om tidpunkten för övergången till det nya uppdraget och det nya uppdragets huvudsakliga innehåll.

Den som meddelats karens utifrån Finlands Banks bedömning, ska utan dröjsmål till Finlands Bank anmäla sådana väsentliga förändringar i sina förhållanden som kan påverka den karens som meddelats denne eller den ersättning som betalas för karenstiden.

32 d §

Karensavtalet ska innehålla de villkor som anges i 2 mom.

Under karenstiden ska en ersättning som motsvarar lönen betalas. Från ersättningen avdras lön för karenstiden, arvoden, förmåner eller annan ersättning som motsvarar lön.

32 e §

I ett karensavtal kan det tas in villkor om avtalsvite, varvid de villkor som anges i 2–4 mom. ska tas in i avtalet.

En bestämmelse om avtalsvite tillämpas om en tjänsteman avsiktligt eller av grov oaktsamhet underlåter att uppfylla sin anmälningsskyldighet enligt karensavtalet eller övergår i en annan arbetsgivares tjänst eller tillhandahåller tjänster genom att inleda näringsverksamhet eller yrkesutövning eller annan verksamhet i strid med karensavtalet.

Avtalsvitet får uppgå till högst två gånger det belopp som skulle betalas som ersättning till den personen.

Finlands Bank kan utifrån en helhetsbedömning sänka avtalsvitet för en tjänsteman som brutit mot avtalet. Avtalsvitet kan efterskänkas eller tas ut till ett mindre belopp än minimibeloppet, om förfarandet kan anses vara ringa eller om det med tanke på förfarandets art, planmässighet och andra omständigheter är skäligt att avtalsvitet efterskänks eller krävs ut till ett lägre belopp än minimibeloppet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Finlands Bank eller en tjänsteman som har utnämnts eller som föreslås bli utnämnd vid ikraftträdandet av denna får ingå ett karensavtal med iakttagande av vad som föreskrivs i 9 a kap. i denna lag.

9. Lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om verkställighet av böter (672/2002) 1 § 2 mom. 3 punkten, sådan den lyder i lag 416/2025, som följer:

1 §
Lagens tillämpningsområde

Denna lag innehåller bestämmelser om verkställighet av följande administrativa påföljder av straffkaraktär:

3) överträdelseavgift enligt 17 e § i lagen om Finansinspektionen (878/2008), ordningsavgift enligt 38 § i den lagen och påföljdsavgift enligt 40 § i den lagen,

Denna lag träder i kraft den 20 .

10. Lag om ändring av 8 kap. 7 e § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) 8 kap. 7e § 4 mom., sådant det lyder i lag 654/2024, som följer:

8 kap.
Skuldnedskrivning och konvertering av skulder till kapitalbasinstrument

7 e §
Minimikrav för dotterföretag

Dessutom får verket med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. fastställa ett minimikrav på gruppnivå för de dotterföretag som avses i det momentet, om det för dotterföretaget på gruppnivå har fastställts ett sådant buffertkrav enligt prövning som avses i 11 kap. 6 § i kreditinstitutslagen. Fastställandet av ett minimikrav för dotterföretaget på gruppnivå får inte leda till att det belopp som behövs för rekapitalisering av en underkoncern som omfattas av konsolideringen överskattas vid tillämpningen av 7 § 4 mom. 2 punkten i denna lag. I bedömningen ska då också beaktas antalet institut som enligt resolutionsplanen ska försättas i likvidation eller konkurs och som omfattas av konsolideringen samt antalet institut som inte är resolutionsenheter och på vilka nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna med avseende på skulder inte ska tillämpas i resolutionsplanen för resolutionsgruppen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Utskottets förslag till uttalanden

1.

Riksdagen förutsätter att statsrådet vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen så att den möjliggör utlämnande av anonymiserade och aggregerade uppgifter hushållens och företagens insättningar och krediter för analys- och forskningsändamål, till exempel via Statistikcentralens forskningstjänster.

2.

Riksdagen förutsätter att man vid bedömningen av behovet av kapitalkrav för kreditinstitut och vid fastställandet av kraven ser till att de finländska bankerna inte hamnar i en sämre konkurrenssituation jämfört med sina viktigaste konkurrenter, såsom de svenska bankerna, och att de har lika förutsättningar att konkurrera på marknaden.

3.

Riksdagen förutsätter att Finansinspektionens verksamhetsmål utvidgas genom statsrådets åtgärder så att målet för Finansinspektionens verksamhet utöver tryggandet av den finansiella stabiliteten är att främja den ekonomiska tillväxten och den finländska finansmarknadens utveckling och konkurrenskraft.

4.

Riksdagen förutsätter att Finland i god tid har tydliga mål och ståndpunkter för de kommande EU-lagstiftningsreformerna inom banksektorn. Förutom finansiell stabilitet ska hänsyn också tas till tillväxt- och konkurrenskraftsaspekter. EU-regleringens innehåll bör påverkas aktivt, målmedvetet och i rätt tid i enlighet med dessa ståndpunkter.

Helsingfors 9.6.2026

I den avgörande behandlingen deltog

vice ordförande

Pauli Aalto-Setälä saml

medlem

Noora Fagerström saml

medlem

Kaisa Garedew saf

medlem

Lotta Hamari sd

medlem

Timo Harakka sd

medlem

Pertti Hemmilä saml

medlem

Hilkka Kemppi cent

medlem

Timo Mehtälä cent

medlem

Oras Tynkkynen gröna

medlem

Heikki Vestman saml

medlem

Johannes Yrttiaho vänst

ersättare

Aleksi Jäntti saml.

Sekreterare var

utskottsråd

Johanna Rihto-Kekkonen.

Kakinställningar

EkUB 20/2026 rd // <![CDATA[ _spBodyOnLoadFunctionNames.push("setupPageDescriptionCallout"); // ]]>

Betänkande EkUB 20/2026 rd RP 22/2026 rd Ekonomiutskottet Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av kreditinstitutsdirektivet

INLEDNING

Remiss

Utlåtande

Sakkunniga

PROPOSITIONEN

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Bakgrund och mål

Grundlagsutskottets utlåtande

Bedömning av propositionen med avseende på förbudet mot dubbel straffbarhet

Bestämmelser om informationsutbyte

Systemriskbuffert enligt EU:s kreditinstitutsdirektiv

Tillämpning av systemriskbuffertkravet och dess effekter på den finska finansmarknaden

Motivering och transparens avseende beslut om att fastställa en systemriskbuffert

Finlands systemriskbuffertkrav jämfört med andra EU-länders buffertkrav

Bedömning av bankregleringen och buffertkraven de kommande åren

Medlemsstatsoptioner för bolån enligt EU:s tillsynsförordning

Företagsomstruktureringar

Administrativa sanktioner och vite

Ändringar av bestämmelserna om påföljdsavgifter till följd av kreditinstitutsdirektivet

Nationella ändringsbehov avseende administrativa påföljder

Vite

Bestämmelserna om karens för Finansinspektionens tjänstemän

Sammanfattande synpunkter

DETALJMOTIVERING

1. Lagen om ändring av lagen om Finansinspektionen

2. Lagen om ändring av kreditinstitutslagen

3 a kap. Tillsyn över företagsomstruktureringar, förvärv av ett kvalificerat innehav och avyttring av betydande tillgångar och skulder

7 kap. Förvaltnings- och styrningssystem

10 kap. Finansiella förutsättningar

11 kap. Tillsyn över kreditinstitut

17 kap. Tredjeländers kreditinstituts rätt att etablera filialer och öppna representationer i Finland

18 kap. Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut.

3. Lagen om ändring av lagen om investeringstjänster

16 a kap. Tillsynsbefogenheter

8. Lagen om ändring av lagen om Finlands Banks tjänstemän

FÖRSLAG TILL BESLUT

Utskottets ändringsförslag

1. Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen

8 § Bankfullmäktige

9 § Direktion

10 § Direktionens uppgifter

11 § Direktör

12 § Direktörens uppgifter

16 § Anmälan om intressekonflikt

16 a § Insideranmälan

16 b § Insiderregister

16 c § Förbud mot förvärv och avyttring

16 d § Tvångsförsäljning eller tvångsavyttring av finansiella instrument

2 a kap. Karens

17 a § Tillämplig lagstiftning

17 b § Förutsättningar för meddelande av karens

17 c § Skyldighet att anmäla övergång till ett nytt uppdrag eller yrkesmässigt tillhandahållande av tjänster

17 d § Ersättning för karenstiden

17 e § Överträdelseavgift som gäller karens

17 f § Finansinspektionens skyldighet att informera om karens

26 § Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet

28 § Begränsning av ledningens verksamhet

32 a § Förbud mot förvärv av ägarandelar

32 b § Förfarandet vid bedömning av förvärv av ägarandel

33 a § Vite

35 b § Tillsyn över att de behörighetsvillkor som gäller kreditinstitutsverksamhet uppfylls samt tillsynsbefogenheter

38 § Ordningsavgift

39 § Offentlig varning

40 § Påföljdsavgift

40 b § Definition av omsättning

41 § Påförande av påföljdsavgift

41 a § Påföljdsavgiften högst dubbelt så stor som den erhållna vinningen

41 b § Påföljdsavgiften högst tre gånger så stor som den erhållna vinningen

41 c § Påföljdsavgiftens maximibelopp i andra fall

41 d § Gemensam påföljdsavgift

41 e § Administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang

42 § Avstående från administrativ påföljd

Utskottet föreslår en strykning 44 § Slut på strykningsförslaget Utskottet föreslår en strykning Informationsutbyte för samordning av förfaranden Slut på strykningsförslaget

71 § Rätt och skyldighet att lämna ut information

71 e § Utlämnande av information till vissa internationella organ

73 § Överklagande

2. Lag om ändring av kreditinstitutslagen

EkUB 20/2026 rd

8 §
Bankfullmäktige

9 §
Direktion

10 §
Direktionens uppgifter

11 §
Direktör

12 §
Direktörens uppgifter

16 §
Anmälan om intressekonflikt

16 a §
Insideranmälan

16 b §
Insiderregister

16 c §
Förbud mot förvärv och avyttring

16 d §
Tvångsförsäljning eller tvångsavyttring av finansiella instrument

2 a kap.
Karens

17 a §
Tillämplig lagstiftning

17 b §
Förutsättningar för meddelande av karens

17 c §
Skyldighet att anmäla övergång till ett nytt uppdrag eller yrkesmässigt tillhandahållande av tjänster

17 d §
Ersättning för karenstiden

17 e §
Överträdelseavgift som gäller karens

17 f §
Finansinspektionens skyldighet att informera om karens

26 §
Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet

28 §
Begränsning av ledningens verksamhet

32 a §
Förbud mot förvärv av ägarandelar

32 b §
Förfarandet vid bedömning av förvärv av ägarandel

33 a §
Vite

35 b §
Tillsyn över att de behörighetsvillkor som gäller kreditinstitutsverksamhet uppfylls samt tillsynsbefogenheter

38 §
Ordningsavgift

39 §
Offentlig varning

40 §
Påföljdsavgift

40 b §
Definition av omsättning

41 §
Påförande av påföljdsavgift

41 a §
Påföljdsavgiften högst dubbelt så stor som den erhållna vinningen

41 b §
Påföljdsavgiften högst tre gånger så stor som den erhållna vinningen

41 c §
Påföljdsavgiftens maximibelopp i andra fall

41 d §
Gemensam påföljdsavgift

41 e §
Administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang

42 §
Avstående från administrativ påföljd

Utskottet föreslår en strykning 44 § Slut på strykningsförslaget
Utskottet föreslår en strykning Informationsutbyte för samordning av förfaranden Slut på strykningsförslaget

71 §
Rätt och skyldighet att lämna ut information

71 e §
Utlämnande av information till vissa internationella organ

73 §
Överklagande

1 kap.
Allmänna bestämmelser

3 §
Tillsyn

4 §
Myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen

20 §
Definitioner som gäller kreditinstituts ledning

21 §
Kryptotillgång

22 §
EES-tillsynsmyndighet

2 a kap.
Holdingföretag

1 §
Tillståndsplikt för holdingföretag

2 §
Förutsättningar för beviljande av tillstånd för holdingföretag

3 §
Tillsyn över tillståndsförutsättningar

4 §
Bestämmelser som ska tillämpas på holdingföretag

5 §
En finansiell företagsgrupps gemensamma beslut om holdingföretag

3 kap.
Rätt att äga aktier eller andelar i kreditinstitut

1 §
Anmälningsskyldighet vid förvärv och avyttring av aktier och andelar

3 a kap.
Tillsyn över företagsomstruktureringar, förvärv av ett kvalificerat innehav och avyttring av betydande tillgångar och skulder

1 §
Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

2 §
Tillämpning av bestämmelserna på holdingföretag och centralinstitut

3 §
Betydande tillgångar och skulder

4 §
Kvalificerat innehav

5 §
Förfarandet för bedömning av förvärv av ett kvalificerat innehav

6 §
Förfarandet för bedömning av företagsomstruktureringar

7 §
Myndighetssamarbete

8 §
Finansinspektionens behörighet att motsätta sig förvärv av ett kvalificerat innehav eller företagsomstruktureringar.

9 §
Beslut om bedömningsförfarandet

6 kap.
Filialetablering, tillhandahållande av tjänster samt flyttning av säte till utlandet

5 §
Rätten för ett finansiellt institut som är dotterföretag eller holdingföretag till ett kreditinstitut att etablera sig och tillhandahålla tjänster

7 kap.
Förvaltnings- och styrningssystem

1 §
Allmänna krav på förvaltnings- och styrningssystem

2 §
Krav som gäller styrelsens sammansättning och arbete

3 §
Nomineringskommitté

4 §
Krav på den högsta ledningens och nyckelpersoners tillförlitlighet och oberoende

4 a §
Kompetenskrav för den högsta ledningen och nyckelpersoner

4 b §
Bedömning av behörighetskraven

4 c §
När behörighetskraven inte uppfylls

4 d §
Behörighetskrav för ett holdingföretags högsta ledning och nyckelpersoner

4 e §
Individuella befattningsbeskrivningar samt övergripande kartläggning av roller och ansvarsområden

5 §
Ledningens tidsdisposition

8 kap.
Ersättningar

1 §
Tillämpning av bestämmelser

3 §
Allmänna krav på ersättningssystem

9 §
Krav som gäller rörliga ersättningar