Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet förordar samtycke från riksdagen till den föreslagna höjningen av Finlands medlemsandel med medel från Finlands Bank samt till de statsgarantier och till det upphävande av statsgarantier som avses i propositionen.  

I bakgrunden ligger ett beslut fattat av Internationella valutafondens guvernörsstyrelse i samband med den sextonde justeringen av medlemsandelarna den 15 december 2023 om att medlemsländernas medlemsandelar ska höjas med 50 procent i förhållande till medlemsländernas nuvarande medlemsandelar. Samtidigt som medlemsandelarna höjs minskas finansieringsarrangemanget NAB (New Arrangements to Borrow). Fram till ikraftträdandet av höjningen av kvoterna och minskningen av NAB har medlemsländerna ombetts överväga nya bilaterala lån för övergångsperioden i syfte att skapa beredskap för att medlemsländerna eventuellt inte får sina inhemska godkännandeprocesser genomförda och höjningen av medlemsandelarna och minskningen av NAB därmed fördröjs.  

Finansiering som baserar sig på medlemsandelar är Internationella valutafondens huvudsakliga finansieringsmodell. Eftersom alla medlemsländer betalar en medlemsandel garanterar den finansiering som baserar sig på medlemsandelarna den bredaste möjliga fördelningen av bördan mellan medlemsländerna. Syftet med lånearrangemanget NAB är att det ska fungera som ett reservarrangemang och göra det möjligt att bevilja ytterligare finansiering, om medlemsländernas finansieringsbehov är exceptionellt stort och den finansiering som baserar sig på medlemsandelarna visar sig vara otillräcklig. I propositionen bedöms det att höjningen av medlemsandelarna med 50 procent och den samtidiga minskningen av NAB stärker valutafondens finansiella bas genom att medlemsandelarnas andel av de totala resurserna ökar. Bilaterala lån mellan valutafonden och medlemsländerna har fungerat som en säkerhetsmekanism som är avsedd att användas i sista hand. Internationella valutafonden har som mål att minska beroendet av temporära låneresurser och att göra valutafondens finansieringsmodell tydligare och effektivare genom att minska finansieringsarrangemangen från tre till två. När höjningen av medlemsandelarna och minskningen av NAB träder i kraft upphör de bilaterala låneavtalen att gälla och valutafondens mål att minska beroendet av temporära låneresurser uppnås, står det i propositionen.  

Finska staten är avtalspart i förhållande till Internationella valutafonden. Behörigheten i fråga om användningen och finansieringen av medlemsandelen och kontakterna till fonden har i Finland år 1969 genom en lag delegerats till Finlands Bank. Finlands Bank har sedan 1969 skött Finlands andel av Internationella valutafondens finansiering. Finlands Bank har enligt propositionen därefter skött betalningen av olika höjningar av medlemsandelen, och medlemsandelen har inte medfört utgifter för staten.  

Finlands Bank uppges vara redo att fortsätta med samma förfarande som hittills och att för statens del betala höjningen av den medlemsandel som hänför sig till den sextonde allmänna justeringen av medlemsandelarna. Detta kräver dock samtidigt att finska staten förbinder sig till att även i fortsättningen ansvara för eventuella förluster som höjningen av medlemsandelen och användningen av den kan föranleda. Enligt 7 § i lagen om Finlands Bank ska Finlands Bank ha tillräckliga säkerheter i sin kreditgivning. Med anledning av detta bör Finlands Bank i överenstämmelse med de tidigare höjningarna av medlemsandelen ha statsgaranti som säkerhet för eventuella förluster som Internationella valutafondens finansiering kan föranleda.  

Det föreslås att statsgarantin som säkerhet för eventuella förluster som användningen av medlemsandelen i Internationella valutafonden kan föranleda Finlands Bank och statsgarantin som säkerhet för NAB beviljas tills vidare. Statsgarantin för det bilaterala lånet upphör att gälla senast när det inte längre finns några åtaganden inom ramen för de bilaterala lånen.