Propositionen föreslår betydande ändringar gällande jakt på vitkindad gås och storskarv. Ändringarna måste anses vara mycket ansvarslösa och vårdslösa. Förslaget skulle tillåta jakt i skyddssyfte, i stor omfattning och med mycket bristfälliga motiveringar. Som flera av de sakkunniga som utskottet har hört har påpekat strider förslaget allvarligt mot EU:s fågeldirektiv. Samtidigt saknas det i förslaget trovärdiga uppskattningar av hur förändringarna kommer att påverka minskningen av skador.
Bestånden av både vitkindad gås och storskarv har ökat kraftigt och är nu på en nivå som tål jakt. Att flytta arterna från naturvårdslagen till jaktlagen kan i detta avseende anses vara motiverat. Att tillåta jakt i den omfattning som regeringen föreslår är dock inte motiverat och inte förenligt med EU:s fågeldirektiv.
Det grundläggande problemet är det omfattande allmänna undantag från fridlysningen. Undantaget ligger till grund för hela förslaget och strider mot fågeldirektivet. Fågeldirektivet tillåter endast att vitkindade gäss och storskarvar dödas under begränsade villkor, och det är inte möjligt att garantera att dessa villkor uppfylls i de förfaranden som föreslås.
Som det också står i propositionen tillåter artikel 9 i fågeldirektivet undantag från begränsningarna i artiklarna 5–8 i direktivet för att skydda flygsäkerheten eller för att förhindra allvarlig skada på grödor, boskap, skog, fiske och vatten, endast om det inte finns någon annan lämplig lösning. De omfattande undantag från fridlysningen som föreslås i propositionen skapar förhållanden där det inte är möjligt att i praktiken undersöka och säkerställa andra lämpliga lösningar och allvarlig skada.
Förslaget är också inbördes motsägelsefullt. Samtidigt som vitkindad gås och storskarv skrivs in i 37 § i jaktlagen och blir alltid fridlysta arter, fastställs mycket omfattande undantag från fridlysningen i 41 f §, vilket gör att dessa arter i praktiken inte är fridlysta.
Vitkindad gås
De skador som vitkindade gäss orsakar på jordbruket är betydande i östra Finland, och det behövs nya metoder för att ingripa i dem. Skadorna beskrivs i detalj i utskottets betänkande.
En av de viktigaste svagheterna i propositionen är att det med de föreslagna metoderna inte går att effektivt säkerställa att odlingsskadorna orsakade av vitkindade gäss minskar. Både Naturresursinstitutet och BirdLife Finland har framfört till utskottet att de är oroliga för att en fri och okontrollerad jakt leder till att gässen rör sig mer. Detta leder i sin tur till ökad skada när gässens rör sig över större områden under flytten och därmed ökar också behovet av näring.
För att minska de skador som vitkindade gäss orsakar jordbruket krävs en helhetslösning som omfattar både bortdrivning av fåglarna från områden där man vill undvika skador och områden där fåglarna får äta och vistas. Dessutom måste man se till att skadorna ersätts. I sitt yttrande har Östra Finlands livskraftscentral påpekat att skyddsjakt bör ses som en del av en uppsättning verktyg för skadereglering och inte som en enskild lösning. För att skyddsjakten ska vara acceptabel och verkningsfull krävs det enligt centralen att den riktas till åkrar med skaderisk. Skyddsjakt ska i praktiken grunda sig på jordbrukarens behov och prövning enligt åkerskifte, menar centralen. Utan aktiv kontakt med jordbrukaren finns det en risk för att åtgärderna riktas mot fel skiften eller orsakar oönskade effekter till exempel på fågelåkrar och iakttagande av stödvillkor.
Regeringens proposition innehåller inga skyldigheter eller anvisningar om samordnad fördrivning eller tillräckliga gåsfält där gässen får vistas. Detta innebär en stor risk för att åtgärderna blir splittrade, vilket ökar risken för att skadorna ökar i stället för att minska, såsom beskrivs ovan.
En mycket problematisk aspekt av förslaget, med tanke på skyddet och fågeldirektivet, är att undantaget från fridlysningen inte alls är begränsat geografiskt. De skador som orsakas av vitkindade gäss beror på att de arktiska gåspopulationerna flyttar, och de drabbar under våren och hösten i stor utsträckning endast östra Finland. Enligt de sakkunnigyttranden som utskottet har fått kan den population av vitkindade gäss som häckar i Finland inte anses orsaka betydande skador på odlingarna. Ändå fråntar den föreslagna regleringen gåsflockar på mer än fem individer det lagstadgade skyddet på åkrar i hela Finland.
Jakt på fåglar under häckningssäsongen är i princip förbjuden enligt fågeldirektivet och man bör förhålla sig mycket restriktiv till jakt under häckningsperioden. I propositionen föreslås att undantaget från fridlysningen av vitkindad gås ska gälla året runt, vilket innebär att jakt under häckningsperioden också ska vara tillåten. Det här är mycket exceptionellt. Förslaget skulle göra vitkindad gås till den enda fågel i Finland som får jagas under häckningsperioden utan särskild dispens.
I kombination med att undantaget från fridlysning inte är begränsat till ett visst område och skyddsjakt blir tillåten i hela Finland bör konsekvenserna av förslaget för häckningen av andra fåglar än vitkindade gäss också granskas noggrant. I synnerhet omfattande jakt kan orsaka betydande skada även för andra fåglars häckning. BirdLife Finland har i sitt yttrande till utskottet påpekat att tiotals andra fågelarter häckar och äter på samma åkrar och i närliggande vattendrag. Många arter har minskat och är hotade. Många arter är dessutom skygga och störs av skjutningarna, vilket påverkar häckningen och betet negativt och därmed förvärrar förlusten av biologisk mångfald.
Tyvärr har effekterna på andra arter bedömts mycket selektivt. Det har påpekats att vissa arter av fältlevande vadare kan dra nytta av att antalet vitkindade gäss minskar, men i övrigt konstateras det att effekterna på andra arter är små. Detta påstående är inte underbyggt och det finns inte heller någon diskussion om hur ökad jakt påverkar häckningen för fältlevande vadare. Tillstånds- och tillsynsverket konstaterar i sitt yttrande att det är sannolikt att verket kommer att föreläggas ärenden som gäller störning eller skadande av andra fridlysta arter i strid med naturvårdslagen i situationer där skjutning av vitkindade gäss på åkrar hotar fåglar som häckar på åkrar.
En annan viktig aspekt för att ta hänsyn till andra arter är att utesluta områden med värdefull fågelfauna från jakt. Nu finns det inga begränsningar för undantag från fridlysning eller för skyddsjakt i närheten av Natura-områden, fågelvåtmarker eller fågelområden som är viktiga för landskapet. Det är inte möjligt att säkerställa att störningarna för andra fåglars häckning minskar utan att jakten begränsas i närheten av viktiga områden för fågelfauna.
De skador som vitkindade gäss orsakar jordbruket i östra Finland är omfattande och det måste gå att hitta hållbara lösningar på dem. Otaliga åtgärder har vidtagits för att hantera skadorna, men åtgärderna har inte varit tillräckligt effektiva. Det är därför som lagändringar behövs för att verkligen minska skadorna på grödorna, med hänsyn till restriktionerna i EU-lagstiftningen och internationella avtal. Tyvärr är propositionen oförenlig med EU-lagstiftningen och kan i värsta fall öka skördeförlusterna. Den kan därför inte godkännas.
För att skadegörelsen orsakad av vitkindade gäss ska kunna bekämpas på ett hållbart sätt måste lagen innehålla mycket mer detaljerade bestämmelser än vad som föreslås i propositionen. Samtidigt bör regeringen i sin proposition ta större hänsyn till fågeldirektivets skyldigheter och skyddsjaktens konsekvenser för annan natur.
Storskarv
När det gäller storskarven är förslaget mycket överdrivet i förhållande till de skador som arten orsakar. Som BirdLife Finland har påpekat i sitt yttrande till utskottet har man i Finland undersökt de skador som storskarven orsakar fisket. Enligt undersökningar är de små, med undantag för fiske med öppen ryssja, där de kan vara betydande.
I propositionen konstateras att det varje år har lämnats in relativt få dispensansökningar. Tillstånds- och tillsynsverket konstaterar i sitt yttrande att det enligt undersökningarna inte går att konstatera att storskarven har en så betydande inverkan på fisket och fiskbeståndet att det skulle vara motiverat att i stället för dispensförfarandet och prövningen från fall till fall gå in för att i mycket stor skala skjuta ihjäl skarvar med stöd av ett allmänt undantag enligt regeringens proposition.
De problem som uppstår på grund av geografiska gränser gäller också för storskarven. Storskarvspopulationerna koncentreras till kustområden från Finska viken till Bottenviken. Ändå är enligt förslaget varje enskild storskarvsindivid överallt i Finland fredlös i närheten av alla fiskeredskap under undantagsperioden augusti–februari.
Eftersom skadegörelsen orsakad av storskarv är mycket begränsad och mängden inte talar för att det behövs ett allmänt undantag från fridlysning, kan jag inte ställa mig bakom förslaget att lagstifta om ett allmänt undantag.
Tillsyn och resurser
En annan nackdel med förslaget är att det oundvikligen kommer att leda till problem med tillsynen över jakten. De omfattande allmänna undantagen från fridlysningen gör tillsynen över lag betydligt svårare, men särskilt de grunder för undantag som anges i propositionen gör det ofta helt omöjligt för myndigheterna att försäkra sig om att jakten sker på ett korrekt sätt. När det gäller gäss är det inte möjligt att kontrollera att kriteriet om fem gäss uppfylls, men det blir särskilt svårt att övervaka jakten på storskarv. När det blir tillåtet att döda storskarv i närheten av alla fiskeredskap kan man inte kontrollera att skjutningen verkligen har skett i närheten av fiskeredskapet, eftersom fiskeredskapen kan flyttas för att dölja olaglig jakt. Det finns också en risk för att fiskeredskapen placeras på ett sätt som gör det möjligt att jaga storskarv, fastän fåglarna inte medvetet skulle söka sig till fiskeredskapen.
Förutom andra problem innebär förslaget också en omfördelning av resurser som kommer att försvaga miljöförvaltningens resurser. Resurserna för Tillstånds- och tillsynsverket och Finlands miljöcentral kommer att minska, vilket måste betraktas som en oönskad utveckling, särskilt med tanke på att båda myndigheternas resurser har minskat upprepade gånger under den nuvarande regeringsperioden.
Förfarande för ersättning av skador
Att behålla ersättningen för skador orsakade av vitkindade gäss inom ramen för lagen om förebyggande och ersättning av skador orsakade av fridlysta djur är en godtagbar lösning på kort sikt för att undvika förseningar i ersättningssystemet. Ändringarna leder dock till en inkonsekvent helhet som bör ses över.
I sitt yttrande påpekar Östra Finlands livskraftscentral att den situation som uppstår genom lagen, där vitkindad gås överförs till jaktlagstiftningen som bereds av jord- och skogsbruksministeriet, men ersättningen för de skador arten orsakar kvarstår i det separata systemet enligt lagen om förebyggande och ersättning av skador orsakade av fridlysta djur, dvs. inom miljöministeriets förvaltningsområde, är komplicerad. Centralen anser därför att det vore motiverat att göra en mer omfattande bedömning av behovet av att utveckla viltskadelagen och systemet för skadeersättning.
Att överföra ersättningen för skador orsakade av vitkindade gäss till lagstiftningen under jord- och skogsbruksministeriet skulle vara konsekvent med tanke på att åtgärderna för att bekämpa skadorna utgör en helhet tillsammans med ersättningarna och det vore förnuftigt att alla delar av helheten skulle vara koncentrerade till ett enda ministerium.
Förfaranden
Förslaget och betänkandet förtjänar också kritik när det gäller förfarandet. Propositionen har lagts fram för riksdagen med en exceptionellt snäv tidsplan och en mycket kort tid har reserverats för utskottsbehandlingen. Detta föregås av en beredning som är mycket ofullständig när det gäller de väsentliga konsekvensbedömningarna och som inte kan ta hänsyn till att förslagen kan leda till att problemen ökar.
Som vissa av utskottets sakkunniga har påpekat borde utskottet ha hört forskare som är specialiserade på skador orsakade av vitkindade gäss och storskarvar för att få en aktuell samlad uppfattning i frågan. På samma sätt borde utskottet, med tanke på förfarandet och lagenligheten, ha hört Östra Finlands förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen. Det här möjliggjordes inte av tidsplanen för behandlingen.
Detaljmotivering
41 f §. Allmänt undantag från fridlysning av vitkindad gås och storskarv.
Paragrafen ändras så att 1 mom. 1–3 punkten stryks. Endast 1 punkten ska finnas kvar och ingå i 1 mom. De undantagsgrunder som gäller vitkindad gås i 2 punkten avskiljs till ett nytt 2 mom. I 1 mom. 3 punkten stryks de allmänna undantagsgrunderna för storskarv helt och hållet.
Det allmänna undantaget för flygplatser i 1 mom. är viktigt för den allmänna säkerheten och därför motiverat.
I 2 mom. föreskrivs närmare om undantag från fridlysningen av vitkindad gås vid förebyggande av skador på jordbruket. Bestämmelserna om skyddsjakt på vitkindade gäss blir mer detaljerade och begränsade än i regeringens proposition, så att skyldigheterna enligt fågeldirektivet, konsekvenserna för den övriga naturen och möjligheterna att minska skadorna beaktas bättre.
Ett allmänt undantag från fridlysningen av vitkindad gås blir endast tillåten i de områden som läggs till i lagen som nya områden där fördrivning är tillåtet. Områdena ska inrättas av livskraftscentralen inom dess eget verksamhetsområde.
I områdena blir det möjligt att rikta jakten på gäss på samma sätt som i det allmänna undantaget enligt propositionen. Jakten får riktas mot flockar på mer än fem gäss på åkrar med oskördad gröda.
Livskraftscentralen kan fatta beslut om att bilda ett område utan ansökan. Områdena får endast inrättas i ett område där det har konstaterats att vitkindade gäss orsakar omfattande skador på jordbruket och odlingarna. De skador som konstaterats i området kan inte vara tillfälliga, utan områdena kan endast bildas i ett område där skadorna är återkommande. På samma sätt kan ett område endast inrättas om andra fördrivningsåtgärder redan har prövats i området och av livskraftscentralen befunnits vara otillräckliga.
För att ett område ska kunna inrättas måste det finnas en plan för fördrivning för området. Syftet med den noggranna planeringen är att förebygga skador som orsakas av skyddsjakt och eventuella ökningar av skador. Planen ska innehålla närmare uppgifter om hur skjutningen ska genomföras. För att fördrivningen ska vara effektiv måste skjutningen ske samtidigt och samordnat. Genom att koordinera skjutandet förhindrar man att fåglarna flyger fram och tillbaka.
Planen ska också innehålla en detaljerad beskrivning av de gåsfält som används i området och där de vitkindade gäss som ska drivas bort kan slå sig ner. Utan lämpliga fält där gässen får vistas finns det också en risk för att gässen rör sig fram och tillbaka mellan åkrarna.
Området för fördrivning bör ta hänsyn till andra områden som är viktiga för fåglar. Naturaområden, fågelvåtmarker och regionalt viktiga fågelområden bör alltid undantas från områden där fördrivning är tillåten. Skjutning av vitkindade gäss blir alltid förbjuden i områden som är viktiga för fåglar och i deras omedelbara närhet.
Närmare bestämmelser om inrättande av ett område för fördrivning ska utfärdas genom förordning av statsrådet. I förordningen ska det fastställas närmare villkor för hur ett område kan inrättas och för utarbetandet och innehållet i den plan för fördrivning som krävs för att inrätta ett område.