Allmänt

Regeringen föreslår en totalreform av straffbestämmelserna om terroristbrott. De mest centrala föreslagna ändringarna hänför sig till revideringen av 34 a kap. om terroristbrott (lagförslag 1). Strafflagens 34 a kap. om terroristbrott ska ersättas med ett nytt 34 a kap. om terroristiska brott.  

Bakgrunden till de lagstiftningsändringar som föreslås i propositionen är regeringsprogrammets föresatser i fråga om behovet av att förtydliga regleringen, säkerställa att den är heltäckande och skärpa straffen. Under drygt 20 år har det gjorts flera enskilda ändringar i de straffbestämmelser som gäller terroristbrott utan att någon övergripande översyn har gjorts.  

Grundlagsutskottet har flera gånger betonat behovet av att förenkla regleringen av terroristbrott (GrUU 37/2016 rd, s. 3, GrUU 56/2016 rd, GrUU 1/2021 rd, stycke 12 och GrUU 34/2021 rd, stycke 13—14). Utskottet har betonat behovet av en samlad översyn av bestämmelserna om terroristbrott (GrUU 1/2021 rd, stycke 13, och GrUU 32/2021 rd, stycke 14). Också lagutskottet har i samband med tidigare lagstiftningsprojekt fäst uppmärksamhet vid behovet av en övergripande granskning av lagstiftningen (LaUB 4/2018 rd, s. 10, LaUB 2/2021 rd, s. 5, LaUB 15/2021 rd, s. 11) och LaUB 29/2022 rd, s. 4—5).  

Den arbetsgrupp som tillsattes med anledning av föresatsen i regeringsprogrammet lämnade i december 2024 ett enhälligt arbetsgruppsbetänkande med föreslag till lagändringar. Den fortsatta beredningen gjordes vid justitieministeriet. I propositionen föreslås det ändringar som syftar till att förtydliga lagstiftningen och som gäller bestämmelsernas räckvidd, utvidgad straffbarhet och strängare straffpraxis. Enligt förslagen ska användningsområdet för hemliga tvångsmedel enligt 10 kap. i tvångsmedelslagen och hemliga metoder för inhämtande av information enligt 5 kap. i polislagen utvidgas vid förhindrande, avslöjande och utredning av terroristbrott, delvis till följd av ändringarna i straffskalan. Dessutom föreslås det tekniska ändringar i ett flertal andra lagar.  

Enligt den nu aktuella propositionen (RP, s. 149—150) är syftet med propositionen en revideringen av 34 a kap. i strafflagen så att bestämmelserna ska bilda en så tydlig och konsekvent helhet som möjligt. De föreslagna lagändringarna i det nya 34 a kap. i strafflagen bidrar till att straffbestämmelserna blir tillräckligt omfattande i förhållande lagstiftningens mål, det vill säga att bekämpa brottslighet som allvarligt hotar samhällets grundläggande funktioner, rättsordningen samt människors liv, hälsa och säkerhet. I bakgrunden finns också målen för bekämpningen av terroristiska brott. I fråga om ändringarna av straffskalorna är målet att straffskalorna står i lämplig proportion såväl till varandra som till straffskalorna för övriga gärningar som är straffbara enligt strafflagen. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande (GrUU 11/2026 rd, stycke 2) att terrorism är en typ av brottslighet som synnerligen allvarligt hotar samhällets grundläggande funktioner, rättsordningen och människors liv, hälsa och säkerhet. Med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna finns det därför godtagbara och tungt vägande skäl att förhindra och avbryta sådan brottslighet. Den exceptionellt allvarliga karaktären hos terroristisk verksamhet måste vägas in när man bedömer proportionaliteten i metoderna för att bekämpa terrorism. Dessutom har grundlagsutskottet betonat att bestämmelserna om terroristbrott är viktiga med tanke på skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Lagutskottet anser det vara viktigt att Finlands lagstiftning om terroristbrott och lagstiftningens tydlighet och räckvidd samt straffnivån har bedömts i en grundlig lagberedningsprocess. Utskottet betonar att lagstiftningen om terroristbrott bör vara fungerande och heltäckande med beaktande av terroristbrottens allvarliga karaktär. I ljuset av det som sägs ovan anser lagutskottet att syftena med propositionen är motiverade och lämpliga. Utifrån inkommen utredning anser utskottet att det finns ett vägande samhälleligt behov av och godtagbara grunder för den föreslagna regleringen. 

Sammantaget anser lagutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande synpunkter och ändringsförslag. 

Deltagande i en terroristgrupps verksamhet

Enligt förslaget till ny 34 a kap. 6 § 1 mom. 8 punkt i strafflagen ska det bli straffbart att sköta någon annan uppgift inom en terroristgrupp som är väsentlig för begående av ett terroristbrott eller förberedelse till terroristbrott. Den föreslagna bestämmelsen är rätt öppet formulerad, eftersom den enligt ordalydelsen omfattar skötseln av en uppgift som är väsentlig för en terroristgrupps terroristbrott eller förberedelse till terroristbrott. I momentets övriga punkter föreskrivs det vidare om straff för andra gärningar som är väsentliga för en terroristgrupps verksamhet (deltagande i en terroristgrupps verksamhet).  

Lagutskottet anser att förslaget till bestämmelse om deltagande i en terroristgrupps verksamhet är motiverat. Utskottet har gjort en bedömning av den föreslagna bestämmelsen särskilt med tanke på huruvida den är tillräckligt exakt med tanke på den straffrättsliga legalitetsprincipen. 

I sitt utlåtande om propositionen konstaterar grundlagsutskottet (GrUU 11/2026 rd, s. 4) att brottsrekvisitet i 34 a kap. 6 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen beskrivs med beaktande av utskottets tidigare praxis för tolkning av terroristbrott på ett sätt som uppfyller minimikraven för den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 §. Grundlagsutskottet anser dock att regleringen med avseende på tillämpningen bör preciseras så att de kriminaliserade gärningarna bättre framgår.  

Skötseln av en väsentlig uppgift nämns som gärningssätt redan i den gällande straffbestämmelsen om terroristgruppers verksamhet (34 a kap. 4 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen). I propositionsmotiven (RP, s. 252) konstateras det att det till det nya 34 a kap. 6 § 1 mom. fogas ytterligare exempel på straffbart deltagande jämfört med det gällande kapitlets 4 § 1 mom. Dessa nya gärningssätt ska liksom de sätt som nämns i nuläget betraktas som skötsel av väsentliga uppgifter. I motiveringen (RP, s. 202) konstateras det också att 34 a kap. 6 § 1 mom. 8 punkten i strafflagen inte i detalj beskriver vilka uppgifter som ingår i tillämpningsområdet för bestämmelsen. Enligt erhållen utredning hänför sig detta också till den utgångspunkt som konstateras i propositionen (RP, s. 252), enligt vilken det inte heller i 6 § 1 mom. i strafflagens nya 34 a kap. föreslås en uttömmande förteckning över olika sätt att delta, eftersom man kan delta i en terroristgrupps verksamhet på många olika sätt och lagstiftningen måste stå sig över tid när gärningssätten för terroristbrottslighet ändras. 

I propositionsmotiven (s. 202—207) motiveras relativt utförligt vilken typ av verksamhet som kan bedömas utifrån det öppna rekvisitet för gärningssätt. Punkten omfattar skötsel av alla sådana uppgifter som rent konkret främjar eller underlättar terroristgruppens genomförande av dessa brott eller som annars befrämjar terroristgruppens kriminella verksamhetsförutsättningar och målsättningar och som därmed bidrar till att påverka hur farlig den verksamhet är som terroristgruppen i fråga står för. De exempel som nämns i motiveringen är bland annat att handha viktiga ekonomiska angelägenheter, ge ekonomiska eller juridiska råd som är av synnerlig vikt för terroristgruppens verksamhet samt sådan ideologisk eller religiös utbildning som hänför sig till terroristgruppens verksamhet och som rättfärdigar terroristbrott och sporrar till att begå sådana brott. 

Enligt motiven (RP, s. 203) kan skötseln av en väsentlig uppgift också ta sig uttryck i att brott begås i syfte att främja terroristbrott eller förberedelse till terroristbrott i en terroristgrupps verksamhet. Brott som kan komma i fråga är exempelvis förfalskningsbrott och it-relaterad brottslighet som gynnar en terroristgrupps kriminella terroristiska verksamhet och olika brott mot förmögenhet som befrämjar terroristgruppens medelsanskaffning. Punkten omfattar också brott som avses i 32 kap. 6 eller 7 § (penningtvätt eller grov penningtvätt), som nämns i 4 § 1 mom. 5 punkten i det gällande kapitlet.  

I propositionsmotiven ges å andra sidan också exempel på situationer där det inte kan anses vara frågan om en väsentlig uppgift (RP, s. 203). I motiveringen (RP, s. 204—205) relateras också de gränser som den internationella humanitära rätten ställer för tillämpningen av straffbestämmelserna om terroristbrott. 

Lagutskottet anser att det är ytterst viktigt att den straffrättsliga legalitetsprincipen iakttas vid beredningen av straffbestämmelser. Utifrån inkommen utredning anser lagutskottet att de nya gärningssätten i 6 § 1 mom. främjar en noggrant avgränsad reglering jämfört med den nuvarande regleringen. Utskottet noterar att gärningssätten i fråga om skötseln av en väsentlig uppgift bedömdes grundligt i samband med att bestämmelsen stiftades, varvid lagutskottet konstaterade att den aktuella punkten var ändamålsenlig med tanke på minimikraven i fråga om exakthet och noggrann avgränsning av regleringen (LaUB 15/2021 rd, s. 6).  

Lagutskottet anser utifrån inkommen utredning och också utifrån grundlagsutskottets utlåtande att det föreslagna rekvisitet enligt 34 a kap. 6 § 1 mom. 8 punkten i strafflagen beskrivs i bestämmelsen så att det uppfyller minimikraven för den straffrättsliga legalitetsprincipen. Utifrån inkommen utredning anser utskottet också att man med tanke på tillämpningen av bestämmelsen eller legalitetsprincipen inte kan uppnå något betydande mervärde genom att inkludera preciseringar i den föreslagna bestämmelsen. Följaktligen tillstyrker utskottet den föreslagna bestämmelsen utan ändringar. Utskottet anser det dock viktigt att tillämpningen av bestämmelsen stöder sig på de avgränsningar och exempel som anges i propositionsmotiven och som styr tolkningen av bestämmelsen och säkerställer dess förutsägbarhet. 

Resa för terrorism

Enligt det föreslagna 34 a kap. 12 § 2 mom. i strafflagen ska till straff för resa för terrorism också dömas den som för att begå ett brott som är straffbart enligt kapitlet vistas i en stat där han eller hon inte är medborgare eller varaktigt bosatt. Genom den nya straffbestämmelsen skulle man, på samma sätt som i fråga om det redan straffbara resebrottet, ingripa i fenomenet med utländska terroriststridande. I propositionsmotiven (RP, s. 119) konstateras det att en kriminalisering av vistelsegärningen skulle täppa till en lucka i lagstiftningen.  

I sitt utlåtande om propositionen konstaterar grundlagsutskottet (GrUU 11/2026 rd, s. 4) att brottsrekvisitet i 34 a kap. 12 § 2 mom. i strafflagen beskrivs med beaktande av utskottets tidigare praxis för tolkning av terroristbrott på ett sätt som uppfyller minimikraven för den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 §. Grundlagsutskottet anser dock att regleringen med avseende på tillämpningen bör preciseras så att de kriminaliserade gärningarna bättre framgår.  

Enligt motiveringen (s. 225) gäller 34 a § 12 § 2 mom. situationer där personen vid tidpunkten för resan inte har för avsikt att begå ett terroristiskt brott, men en sådan avsikt uppstår när han eller hon vistas i en främmande stat. Det skulle vara fråga om ett förhöjt krav på uppsåt, som förutsätter omständigheter som kan iakttas objektivt eller som annars framkommit och som uttrycker avsikten att begå ett brott.  

Vidare sägs det i motiven (RP, s. 225) att en gärning enligt 2 mom. kan gälla till exempel situationer där en person vistas inom ett område som en terroristgrupp eller terroristorganisation kontrollerar. Straffbar vistelse kan ha samband med alla brott som är straffbara enligt det nya kapitlet, även brott av förberedande karaktär, och situationer där en person i samband med vistelsen bidrar till att någon annan person begår ett terroristiskt brott. Enligt propositionsmotiven (RP, s. 143) behöver det framtida brottet inte specificeras enligt paragraf och brottsbeteckning.  

Lagutskottet har bedömt den föreslagna nya 12 e § i 34 a kap. i strafflagen särskilt med avseende på ett eventuellt behov av precisering av regleringen. Utskottet anser att vid bedömningen av vistelse enligt 2 mom. är kriminaliseringsprinciperna och de allmänna förutsättningar som gäller användningen av straffrätten av betydelse. Lagutskottet har tidigare vid bedömningen av regleringen om terroristbrott (LaUB 15/2021 rd, s. 7) konstaterat att de allmänna villkoren för användning av straffrätten innebär att enbart vistelse inom ett visst område inte i sig kränker eller äventyrar något rättsobjekt. Utskottet anser att det till denna del är av betydelse att utgångspunkten i propositionsmotiven (RP, s. 226) är att kriminalisering av vistelse enligt 2 mom. inte skulle omfatta till exempel enbart vistelse på ett område som kontrolleras av en terroristorganisation eller terroristgrupp om avsikten inte är att begå ett terroristiskt brott.  

Lagutskottet noterar att rekvisitet i 2 mom. enligt uppgift till sin exakthetsnivå kan jämställas med det redan straffbara egentliga resebrottet. Till denna del konstateras det i propositionsmotiven (RP, s. 254) att vistelsebrott i princip står närmare begående av ett terroristiskt brott än det i nuläget kriminaliserade resebrottet, om personen redan befinner sig i en främmande stat.  

Lagutskottet anser utifrån inkommen utredning och också utifrån grundlagsutskottets utlåtande att det föreslagna rekvisitet enligt 12 § 1 mom. i strafflagen beskrivs i bestämmelsen så att det uppfyller minimikraven för den straffrättsliga legalitetsprincipen. Utskottet anser det vara viktigt att straffbarheten för vistelse enligt den föreslagna bestämmelsen förutsätter avsikt att begå ett terroristiskt brott. Utifrån det som sägs ovan och inkommen utredning anser utskottet att det inte finns något betydande mervärde med tanke på tillämpningen av bestämmelsen eller legalitetsprincipen att ta in preciseringar i den föreslagna bestämmelsen. Lagutskottet anser att det föreslagna 34 a kap. 12 § 2 mom. i strafflagen kan godtas i den form som föreslås i propositionen.  

Hushållsgöromål och skötsel av barn i den egna familjen

I propositionsmotiven (RP, s. 88—91, 203—204 och 225) har man som en del av den samlade bedömningen fäst uppmärksamhet vid familjemedlemmars straffrättsliga ansvar. Även lagutskottet har tidigare vid bedömningen av regleringen om terroristbrott (LaUB 15/2021 rd, s. 10) ansett det vara viktigt att man i den samlade bedömningen väger in hur lagstiftningen fungerar, hur fenomenen utvecklas och hur lagstiftningen och den praktiska utvecklingen i de viktigaste jämförelseländerna utvecklas också beträffande frågor som gäller familjemedlemmars eventuella brottsliga verksamhet. 

Enligt utredning till utskottet har det i det lagberedningsprojekt som låg till grund för regeringens proposition gjorts en omfattande jämförelse som bygger på regleringen i nio stater. De uppgifter som är relevanta med tanke på lagändringen och som gäller straffbestämmelserna om terroristbrott i jämförelsestaterna beskrivs i betänkandet av arbetsgruppen för terroristbrott (s. 230–257). Som en allmän iakttagelse kan det konstateras att den finländska regleringen är mycket exakt jämfört med jämförelsestaternas lagstiftning. Så som det konstateras i regeringens proposition (RP, s.89) nämns inte skötsel av uppgifter som betjänar den egna familjen inom ett område som kontrolleras av en terroristorganisation eller terroristgrupp uttryckligen som en straffbar gärning i någon av de nio staterna i den internationella jämförelsen. Vidare framgår det av motiveringen att det i jämförelsestaternas rättspraxis inte finns kännedom om domar där en person skulle ha dömts enbart på den grund att han eller hon skött om sina barn eller sitt eget hushåll. Exempelvis enligt det avgörande av Norges högsta domstol 2022 som granskas i propositionsmotiven (RP, s. 83) och som är centralt med tanke på familjemedlemmarnas straffrättsliga ansvar, är tröskeln hög för att betrakta hushållsarbete och vård av barn som utförs av maken till en utländsk stridande som en straffbar gärning.  

I propositionen föreslås det inte att det ska vara straffbart att enbart sköta uppgifter som betjänar den egna familjen i ett område som kontrolleras av en terroristorganisation eller en terroristgrupp. Vid beredningen av propositionen har man dock, så som framgår av motiveringen (RP, s. 88—91), fäst särskild uppmärksamhet vid familjemedlemmens roll för att betona och förtydliga att familjemedlemmens straffrättsliga ansvar redan nu är omfattande. Utvidgningen av straffbarheten gäller förutom andra gärningsmän även familjemedlemmar som gör sig skyldiga till terroristiska brott.  

I anslutning till 6 § 1 mom. 8 punkten om deltagande i en terroristgrupps verksamhet i det nya 34 a kap. konstateras det i motiveringen (RP, s. 203) att verksamhet som omfattas av privatlivet och som i princip inte bestraffas ska särskiljas från vissa uppgifter och åtgärder som är väsentliga för den brottsliga verksamheten och som betjänar gruppen i vidare bemärkelse. De begränsningar som föreslås i propositionen utesluter inte heller annat straffrättsligt ansvar som kan uppstå i situationer där en person samarbetar med en person som betraktas som terrorist eller vistas inom ett område som en terroristorganisation eller terroristgrupp kontrollerar. Vidare sägs det i motiven att också när det gäller familjemedlemmar kan 34 a kap. 12 § 2 mom., enligt vilket det som en ny gärning är straffbart att vistas i en främmande stat, bli tillämpligt.  

Också i anslutning till familjemedlemmars straffrättsliga ansvar har bestämmelserna om medverkan till brott i 5 kap. i strafflagen en framträdande betydelse. Enligt motiven (RP, s. 204) kan medhjälp enligt 5 kap. 6 § i strafflagen komma i fråga också som främjande av en familjemedlems terroristiska brott. Det kan vara fråga om straffbar anstiftan enligt 5 kap. 5 § i strafflagen t.ex. om en person som tar hand om sin familj uppmuntrar sin make att delta i en terroristgrupps verksamhet.  

Enbart det faktum att en person sköter om sina egna barn eller utför hushållssysslor som betjänar den egna familjen kan inte i sig anses kränka eller äventyra något rättsobjekt. Synpunkter som gäller omsorg och skydd av barn ska beaktas också när det är fråga om andra personers barn. I sitt betänkande om regeringens proposition RP 89/2021 rd behandlade lagutskottet ingående (LaUB 15/2021 rd, s. 6—10) hushållsgöromål och skötsel av barn i den egna familjen. Lagutskottet ansåg att de begränsningar av straffbarheten som ingår i propositionsmotiven och som gäller hushållsgöromål och skötsel av barn är ändamålsenliga (se LaUB 15/2021 rd, s. 8). Utifrån inkommen utredning och det som sägs i propositionen anses det i situationer där det är fråga om att en person sköter hushållsgöromål och barn samt vistas på vissa områden inte att en person enbart genom dessa åtgärder gör sig skyldig till en uppgift som är väsentlig med tanke på terroristgruppens kriminella terroristiska verksamhet. 

Sammantaget anser lagutskottet att man vid beredningen av propositionen och i själva propositionen på ett heltäckande sätt har bedömt frågor som gäller hushållsgöromål i den egna familjen och skötsel av barn. Utskottet konstaterar att man i propositionen på ett tillräckligt sätt har bedömt frågor som gäller familjemedlemmars eventuella brottsliga verksamhet också med tanke på utvecklingen av lagstiftning och praxis i centrala jämförelseländer. Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att avgränsningarna av det straffbara området är ändamålsenliga. 

Straffskalor

I propositionen föreslås flera ändringar som gör det möjligt att döma ut strängare straff än enligt de nuvarande straffskalorna. Justeringarna gäller förberedelse till terroristbrott, deltagande i utbildning för terrorism, resa för terrorism och främjande av resa för terrorism. Utöver att maximistraffet föreslås bli ändrat ska det inte längre gå att döma ut bötesstraff för dessa brott. I fråga om ledande av terroristgrupp föreslås den nuvarande lindrigare straffskalan bli slopad. I propositionen (s. 125—145) granskas straffskalorna och behovet av att ändra dem relativt utförligt.  

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 11/2026 rd, s. 4) att det i sig kan anses klart att terroristbrott i princip kan anses vara mycket klandervärda. Strafflagens 34 a kap. i sin gällande och föreslagna form täcker dock in många olika slags straffbara gärningar vars klandervärdhet kan variera avsevärt. Grundlagsutskottet ser det i alla fall som uppenbart att de föreslagna straffskalorna inte är godtyckliga och att de inte är problematiska i konstitutionellt hänseende, med beaktande av att grundlagen inte drar några strikta gränser för straffskärpning så länge det finns godtagbara grunder för ändringarna. 

Lagutskottet anser utifrån inkommen utredning och också utifrån grundlagsutskottets utlåtande att de föreslagna straffskalorna inte är godtyckliga och att de inte är problematiska i konstitutionellt hänseende. Utskottet konstaterar att straffskalorna och behovet av att ändra dem som en del av den samlade bedömningen har granskats på behörigt sätt i propositionen och att man vid bedömningen med fog också har fäst uppmärksamhet vid straffskalorna för brott utanför 34 a kap. i strafflagen. Sammantaget anser lagutskottet att straffskalorna, med beaktande av terrorismbrottslighetens särskilt farliga natur, står i rätt proportion till gärningarnas allmänna klandervärdhet. Utskottet anser också att straffskalorna är tillräckligt vida för att ge domstolarna ett ändamålsenligt prövningsutrymme. Utskottet noterar att bestämmelserna i 6 kap. i strafflagen i exceptionella fall möjliggör att ett straff bestäms avvikande från de ändrade straffskalorna. Följaktligen anser lagutskottet att de lösningar som i propositionen valts i fråga om straffskalorna är ändamålsenliga.  

Arrangemang i fråga om åtalsrätt

I propositionen föreslås det att det i det nya 34 a kap. i strafflagen inte tas in någon bestämmelse om åtalsrätt som motsvarar 7 § i det gällande kapitlet. Enligt den gällande paragrafen fattar riksåklagaren beslut om väckande av åtal för brott som avses i det kapitlet. Enligt den gällande bestämmelsen bestämmer riksåklagaren då också vem som ska utföra åtalet.  

Strafflagens 34 a kap. 7 § stiftades i samband med verkställandet av 2002 års rambeslut. Enligt uppgift har situationen förändrats på ett sätt som gör det möjligt att slopa det så kallade åtalsmonopolet. I propositionsmotiven (RP, s. 121) sägs det att åklagarmyndigheten genom sina verksamhetssätt kan säkerställa att den särskilt omsorgsfulla prövning när det gäller att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna som avses i förarbetena till strafflagens 34 a kap. 7 § fullgörs. Vidare konstateras det i motiven att riksåklagaren ger åklagardistrikten en anvisning om att riksåklagaren ska underrättas om alla ärenden som gäller sådana brott som avses i strafflagens 34 a kap. Riksåklagaren har möjlighet att åta sig ett ärende, om det finns särskilda skäl för detta. På det sätt som föreslås i motiveringen stöder ett sedvanligt arrangemang av åtalsrätten de utbildnings- och specialiseringsriktlinjer som redan fastställts vid Åklagarmyndigheten, eftersom Åklagarmyndigheten sedan 2017 har genomfört ett utbildningsprogram för de åklagare som arbetar med krigsförbrytelser och terroristbrott.  

I motiven (RP, s. 122) anses det vidare att inte heller de eventuella internationella dimensioner som terroristiska brott kan ha i sig är en grund för att en reglering som motsvarar strafflagens 34 a kap. 7 § ska hållas i kraft. Sådana dimensioner hör i fråga om olika brott till normalt förundersökningssamarbete och normal åtalsprövning. 

På basis av det ovan anförda och inkommen utredning anser lagutskottet att den lösning som valts i propositionen är motiverad. 

Samordning

I propositionen föreslås det att 18 och 18 a § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet ändras (lagförslag 8). Lagens 18 a § 1 mom. trädde i kraft den 12 oktober 2025 genom statsrådets förordning om ikraftträdandet för lagstiftning som är av relevans för inrättandet av ett in- och utresesystem (870/2025), men 2 mom. har ännu inte, i enlighet med den lag som gäller momentet (lag om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet 1207/2022) föreskrivits träda i kraft genom en förordning av statsrådet. Därför föreslår lagutskottet att lagarnas ikraftträdande samordnas på det sätt som anges nedan i detaljmotiveringen.  

Dessutom har riksdagen behandlat regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett nytt penningspelssystem (RP 16/2025 rd), genom vilken 32 § 1 mom. 1 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation har ändrats genom lagen om ändring av 32 och 173 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (21/2026), som träder i kraft den 1 juli 2027. Den nämnda bestämmelsen föreslås också bli ändrad i den nu aktuella propositionen (RP 163/2025 rd, lagförslag 17). Enligt uppgift till utskottet är avsikten att de lagar som föreslås i den nu aktuella propositionen ska träda i kraft relativt snabbt efter stadfästelsen. Lagutskottet föreslår att samordningen genomförs på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen. 

Den nu aktuella propositionen RP 163/2025 rd har dessutom samband med propositionerna RP 198/2025 rd, RP 5/2026 rd och RP 52/2025 rd. De kommer enligt utskottets bedömning att behandlas efter behandlingen av den nu aktuella propositionen. Därför är det nödvändigt att samordningen till dessa delar görs i samband med behandlingen av propositionerna i fråga.