Allmänt om identifiering och registrering av djur

Regeringen föreslår att lagen om identifiering och registrering av djur ändras huvudsakligen i i fråga om identifiering av sällskapsdjur och hästdjur. Dessutom föreslås det att kraven på slaktmärkning i fråga om svin lindras och att lagen preciseras för att beakta de behov som upptäckts vid tillämpningen och tillsynen över efterlevnaden. Genom lagen om identifiering och registrering av djur genomförs och kompletteras EU:s förordning om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa, det vill säga EU:s så kallade djurhälsoförordning. Genom djurhälsoförordningen upphävdes bland annat EU:s tidigare förordning om sällskapsdjur från och med den 22 april 2026. I propositionen föreslås det att den nationella lagstiftningen uppdateras så att den motsvarar kraven i EU:s djurhälsoförordning. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att ett tillförlitligt och heltäckande system för identifiering och registrering av djur är en central förutsättning för sjukdomsskyddet, livsmedelssäkerheten och tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om handel med djur och bestämmelserna om djurens välfärd. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de smärre ändringar som anges nedan. 

Identifieringsmärken och identitetshandlingar för sällskapsdjur och hästar

Enligt lagen om djurvälfärd får märkning av djur med en metod som orsakar kortvarig och lindrig smärta utföras endast av den som utövar veterinäryrket eller av någon annan som har genom förordning fastställd behövlig utbildning och annan tillräcklig kompetens för att utföra ingreppet. På motsvarande sätt föreskrivs det för närvarande med stöd av lagen om identifiering och registrering av djur att ett mikrochip som används som identifieringsmärke för ett sällskapsdjur får implanteras av en veterinär eller av en annan behörig person. Det föreslås preciseras i lagen att identifieringsmärkning av sällskapsdjur med mikrochip får utföras av den som i Finland utövar veterinäryrket enligt lagen om utövning av veterinäryrket. Enligt den föreslagna lagen kan Livsmedelsverket på ansökan bemyndiga en sammanslutning att utföra märkning med mikrochip, om de personer som handlar för sammanslutningens räkning har den kompetens som lagstiftningen om djurvälfärd förutsätter. Enligt propositionen kan bemyndigande utöver avelsorganisationen möjligen ges också till andra organisationer eller företag inom djursektorn. Motsvarande bestämmelser gäller förutom sällskapsdjur också hästdjur, och i de föreslagna bestämmelserna är det fråga om användning av det nationella handlingsutrymme som EU-lagstiftningen ger medlemsstaterna. Jord- och skogsbruksutskottet välkomnar den föreslagna regleringen och användningen av det nationella handlingsutrymmet och anser att de är motiverade. 

Enligt uppgifter till jord- och skogsbruksutskottet anses det allmänt vara bra att vid beredningen av propositionen använda den flexibilitet som EU-lagstiftningen tillåter. Ett exempel på detta är att alla utövare av veterinäryrket ska få utfärda pass för sällskapsdjur. Denna praxis har visat sig fungera bra i Finland och har också ökat djurägarens valfrihet i och med att möjligheten inte har begränsats enbart till kommunalveterinären. På motsvarande sätt är det enligt EU:s djurhälsoförordning möjligt att föreskriva nationellt också om kraven på slaktmärkning av svin, förutsatt att de nationella bestämmelserna inte hindrar förflyttning av djur och produkter mellan medlemsstaterna eller strider mot unionens regler. Enligt propositionen räcker det i fortsättningen med minst en märkning som gjorts genom tatuering eller med ett öronmärke, i stället för de två tatueringar som krävs i nuläget. Denna lindring av kraven på märkning av svin förbättrar djurens välbefinnande och minskar den arbetsmängd som märkningen medför. Utskottet anser att man också i fråga om nötkreatur bör sträva efter att lindra kraven på märkning inom de gränser som EU-lagstiftningen tillåter samt vid behov påverka EU-regleringen för att möjliggöra lindringar. 

Registeransvarig för djurregister över hästdjur

I propositionen föreslås det att lagen om identifiering och registrering av djur ändras också så att Livsmedelsverket på basis av avtal kan bemyndiga en stambokförande sammanslutning som godkänts i enlighet med lagen om djuravelsverksamhet att föra ett register över hästdjur. I propositionen konstateras det att i Finland beviljas identitetshandlingar för hästar med stöd av bemyndigande från Livsmedelsverket av Finlands Hippos rf, Suomen Irlannincobyhdistys FSIC ry och Eestin Raskaat Vetohevoset ry. Dessa är stambokförande sammanslutningar som godkänts i enlighet med 3 § i lagen om djuravelsverksamhet. För hästdjur som inte godkänts för införande i en stambok utfärdas identitetshandlingar av Finlands Hippos rf med bemyndigande från Livsmedelsverket. Verksamhet som baserar sig på bemyndigandet hänför sig i praktiken också till förvaltningen av en databas, eftersom det i Finland inte finns någon sådan databas för hästar som innehas av en myndighet. För hästbranschen är det ytterst viktigt att registerhelheten för hästdjur och gränssnitt till stambokförande sammanslutningar kan ordnas smidigt i samarbete med myndigheterna. Jord- och skogsbruksutskottet ställer sig mycket positivt till den föreslagna möjligheten att delegera registerföringen. 

Justitieministeriet och finansministeriet anser i sina utlåtanden till jord- och skogsbruksutskottet att den föreslagna bestämmelsen om registerföring till vissa delar är otydlig med tanke på informationshanteringen och dataskyddet. I jord- och skogsbruksministeriets svar konstateras det att den föreslagna regleringen i fråga om definitionen av den registeransvarige möjliggör en ansvarsfördelning enligt nuvarande faktiska uppgifter och är i linje med EU:s allmänna dataskyddsförordning och tolkningsanvisningarna för den. Den registeransvarige ansvarar för en säker behandling av personuppgifter enligt den allmänna dataskyddsförordningen och för andra skyldigheter som ålagts den registeransvarige. I svaret föreslås det dock att regleringen till vissa delar förtydligas ytterligare. Jord- och skogsbruksutskottet anser i enlighet med det som föreslås i svaret att det är motiverat att förtydliga den föreslagna avgränsningen i 26 § i lagen om identifiering och registrering av djur i fråga om tillämpningen av lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Utskottets ändringsförslag behandlats utförligare i detaljmotiven nedan. 

Ändringar i anslutning till tillsynen över efterlevnaden av lagen

Som det konstateras ovan är ett tillförlitligt och heltäckande system för identifiering och registrering av djur en central förutsättning för skyddet mot djursjukdomar och livsmedelssäkerheten. Om djur inte registreras eller uppgifterna i djurregistret är bristfälliga kan det innebära att kött som inte kan användas som livsmedel hamnar i livsmedelskedjan. Bristerna utgör också en betydande risk om man i Finland måste bekämpa allvarliga djursjukdomar. Därför är det viktigt att bestämmelserna om tillsyn och påföljderna vid försummelser i anslutning till identifiering och registrering av djur är tydliga och gör det möjligt att effektivt ingripa i missförhållanden. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att djurregistrens avgifter är en betydande utgiftspost för producenterna. Största delen av djurhållarna fullgör sina skyldigheter på behörigt sätt. Även med tanke på likabehandlingen av djurhållarna är det således viktigt att det finns påföljder för försummelse av registerförpliktelserna.  

I propositionen föreslås en ändring enligt vilken kommunalveterinären i fortsättningen kan framställa en begäran om handräckning till Livsmedelsverket i ett ärende som gäller föreläggande av vite eller hot om tvångsutförande. Kommunalveterinären kan också förena sina egna beslut med vite eller hot om tvångsutförande. Begäran om handräckning i ett ärende som gäller föreläggande av vite eller hot om tvångsutförande är en atypisk regleringslösning, vilket lyfts fram särskilt i justitieministeriets utlåtande. I kommunerna har de veterinärer som utövar tillsyn i princip sådan särskild juridisk kompetens som behövs för att förelägga vite eller hot om tvångsutförande. Trots det har möjligheten till Livsmedelsverkets stöd välkomnats enligt uppgifter till jord- och skogsbruksutskottet. Begärandena om handräckning möjliggör utveckling av processerna och nationellt enhetliga tolkningar. 

I lagen om identifiering och registrering av djur föreskrivs redan nu om Livsmedelsverkets och livskraftscentralens möjlighet att påföra en påföljdsavgift på minst 300 euro och högst 5 000 euro om någon försummar skyldigheten enligt 8—15 § att märka djur. Det föreslås att lagen kompletteras så att en påföljdsavgift inom tillsynen över identifiering och registrering av djur kan påföras också om någon försummar skyldigheten att anmäla de uppgifter som krävs till registret enligt 15 § 1 mom. eller EU:s djurhälsoförordning . Påföljdsavgift kan påföras endast i sådana situationer där djuret inte har registrerats alls vid tidpunkten för inspektionen. Jord- och skogsbruksutskottet anser att den begränsning av användningen av påföljdsavgift som föreslås i propositionen är motiverad, så att en försenad anmälan inte medför sanktioner utan sanktioner kan undvikas genom att uppgifterna anmäls ännu efter utsatt tid. Det är viktigt att sanktionerna inte vänder sig mot sitt syfte, utan sporrar till att följa lagstiftningen också efter utsatt tid. 

I propositionen konstateras det att det utöver de ovannämnda orsakerna som hänför sig till livsmedelssäkerheten och till att förebygga djursjukdomar också behövs bestämmelser om möjligheten till påföljdsavgift för att effektivisera registreringen av hundar. Syftet med registrering av hundar är särskilt att motverka valpfabriker och olaglig import av sällskapsdjur. För närvarande har endast cirka hälften av hundarna i Finland anmälts till registret i enlighet med kraven i lagstiftningen. Jord- och skogsbruksutskottet anser att läget är oroväckande när det gäller verkställandet av hundregistret och anser att det är motiverat att effektivisera registreringen av hundar och tillsynen över den för att lagens syften ska nås. Även registrets datainnehåll och dess omfattning bör bedömas på nytt i förhållande till lagens syften i det skede då registrets täckning har blivit bättre och kraven i EU:s kommande bestämmelser om spårbarhet av hundar och katter till alla delar är kända. Utskottet hänvisar också till sitt tidigare uttalande om hundregistrets utveckling och anser att möjligheterna att gemensamt använda det myndighetsregister som upprätthålls av Livsmedelsverket och det register som upprätthålls av Finska Kennelklubben bör utredas ytterligare (JsUU 1/2024 rd — U 92/2023 rd). Utskottet bedömer frågan på nytt när kraven i EU-lagstiftningen är kända.