2.1  Inledning

Bestämmelser om finska medborgares rätt att resa ut ur landet och komma in i landet finns förutom i Finlands grundlag (731/1999) också i passlagen (671/2006). Passlagen innehåller bestämmelser bland annat om ansökan om och utfärdande av nationella pass samt om indragning och omhändertagande av pass. Bestämmelserna i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019, nedan polisens personuppgiftslag) tillämpas som speciallag på registreringen av uppgifter om pass. Bestämmelser om främlingspass och resedokument för flykting, som beviljas utlänningar, finns i utlänningslagen (301/2004). I bestämmelserna om främlingspass och resedokument för flykting föreslås inga ändringar. 

Förfarandena när det gäller pass och identitetskort har utvecklats ganska mycket sedan 2010-talet genom olika projekt och delvis också genom lagstiftningsreformer. Fokus för Polisstyrelsens utvecklingsåtgärder har särskilt varit att inrikta sig på tillståndstjänsternas kärnuppgifter och att effektivisera verksamheten, bland annat genom att avsevärt minska antalet kundbesök. Polisens tillståndsförvaltning har lättats upp och förenklats, till exempel genom att man slopat skyldigheten att sköta ärenden på hemorten, gjort det möjligt att i stor utsträckning sköta ärenden elektroniskt och övergått till ett så kallat förenklat förfarande. Den finländska e-tjänstbaserade modellen har bedömts vara exceptionell internationellt sett. Modellen har gjort det möjligt att förnya pass i det ovannämnda förenklade förfarandet, vilket har skapat förutsättningar för en säker och tillförlitlig modell där elektroniska ansökningar inte förutsätter besök på en polisstation, om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls. Ett viktigt element i modellen är fingeravtrycksregistret. Genom reformerna av lagstiftningen och förfarandena har det finska passet både bevarat sin ställning som en säker och pålitlig handling och samtidigt utvecklats till ett relativt förmånligt pass internationellt sett. 

Under de senaste tjugo åren har det gjorts många ändringar av passlagen och lagen om identitetskort. Enligt den gällande lagstiftningen är den maximala giltighetstiden för både pass och identitetskort fem år. Före den ändring av lagstiftningen som trädde i kraft 2006 var den maximala giltighetstiden för pass dock tio år. I den regeringsproposition med förslag till en ny passlag (RP 25/2005 rd) som lämnades 2005 motiverades förslaget att förkorta den maximala giltighetstiden från tio år till fem år med att identifieringen förbättras och missbruk förebyggs effektivare samt att den nya teknik som då togs i bruk för pass utvecklades i snabb takt. I regeringens propositioner om ändring av passlagen 2014 och 2016 (RP 85/2014 rd och RP 41/2016 rd) ansågs den maximala giltighetstiden på fem år fortfarande vara den mest ändamålsenliga lösningen. I propositionerna betonades bland annat säkerställande av chippets datasäkerhet, passets säkerhet, riskerna i anslutning till den datatekniska utvecklingen och möjligheten att identifiera passinnehavaren utifrån ansiktsbilden. 

Under de nästan tjugo år som gått sedan den maximala giltighetstiden ändrades till fem år har det relativt ofta förts diskussioner om att återinföra en längre giltighetstid. I egenskap av ansvarig myndighet för planeringen, tillverkningen och leveransen av pass har Polisstyrelsens konsekvent negativa syn på en förlängning av giltighetstiden sannolikt varit en av de viktigaste orsakerna till att giltighetstiden inte har förlängts. På uppdrag av inrikesministeriets kanslichef genomförde ministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen 2021 en intern förstudie i frågan. De största problemen med en längre giltighetstid utpekades fortfarande vara att möjligheten att identifiera passinnehavaren försämras samt att säkerställandet av chippets datasäkerhet och av säkerhetsdetaljerna i passet äventyras. 

I enlighet med gällande bestämmelser svarar Polisstyrelsen för förfarandet för ansökan om pass och myndigheten kan besluta om passets utformning och övriga omständigheter som hänför sig till tillverkningen av pass. Med stöd av passlagen hör det till Polisstyrelsens lagstadgade uppgifter att konkurrensutsätta den helhet av avtal som gäller tillverkning av pass. Polisstyrelsen har den 31 januari 2022 ingått ett avtal med Thales DIS Finland Oy om leverans av finska pass, identitetskort och uppehållstillstånd samt om tjänster i anslutning till dessa. I avtalet företräder Polisstyrelsen genom fullmakt Migrationsverket, utrikesministeriet och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Produktionsperioden enligt avtalet började den 13 mars 2023 och gäller i fem år eller, beroende på hur optionsperioderna används, högst till den 12 mars 2032. Sedan början av den nuvarande produktionsperioden har Schenker Oy (senare DSV Road Oy) i egenskap av underleverantör till Thales DIS Finland Oy distribuerat tillståndshandlingarna. 

Åren 2020–2025 varierade antalet pass och identitetskort som polisen utfärdade betydligt. Den största enskilda orsaken till den kraftiga variationen var covid-19-pandemin, dess konsekvenser för samhället och den stegvisa avvecklingen av restriktionerna till följd av pandemin. År 2020 utfärdades endast cirka 450 000 pass, medan polisen två år senare 2022 utfärdade över en miljon pass. De senaste åren har siffrorna fördelat sig jämnare, 813 557 (2023) och 839 265 (2024) pass, men 2025 var siffrorna igen betydligt lägre, under året utfärdades under 600 000 pass. Antalet utfärdade identitetskort har däremot ökat varje år från 2020 till 2024, från cirka 314 000 till nästan 520 000 identitetskort 2024. År 2025 minskade också antalet utfärdade identitetskort betydligt, till cirka 380 000. Antalet kundbesök som gäller pass och identitetskort ökade också kraftigt före nedgången 2025. Mellan 2022 och 2025 har antalet sådana besök vid polisens verksamhetsställen som gäller handlingar varierat från cirka 740 000 besök (2025) till drygt över en miljon besök (1,1 miljoner 2022). 

Antalet pass och identitetskort som årligen utfärdas av finska beskickningar är litet i förhållande till antalet handlingar som utfärdas av polisen. År 2025 utfärdade finska beskickningar cirka14 000 pass och cirka 6 000 identitetskort. Trots det relativt låga antalet är det mycket viktigt att det finns tillgång till handlingar via Finlands nätverk av beskickningar. År 2023 utfärdade beskickningarna 241 nödpass av särskilda skäl och 2024 var antalet 189. 

2.2  Behandling av personuppgifter i uppgifter enligt passlagen och lagen om identitetskort

Behandlingen av personuppgifter i uppgifter enligt passlagen och lagen om identitetskort grundar sig på artikel 6.1 c i EU:s allmänna dataskyddsförordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), enligt vilken behandlingen är laglig när den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. De nationella bestämmelserna om användningen av uppgifter i identitetskortsregistret och passregistret har bedömts utgöra nationell lagstiftning som utfärdas inom ramen för det handlingsutrymme som artikel 6.3 och 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen medger. Medlemsstaternas lagstiftning ska enligt artikel 6.3 uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

Nationellt har det föreskrivits att uppgifterna i passregistret och identitetskortsregistret hör till de uppgifter som polisen enligt 11 § i polisens personuppgiftslag får behandla för att utföra uppgifter som anknyter till tillståndsförvaltningen och till övervakningsuppgifter inom tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen. Innehållet i de uppgifter som behandlas har preciserats i 12 §. I paragrafens 1 mom. 5 punkten föreskrivs det att för skötseln av ärenden enligt lagen om identitetskort och passlagen får polisen behandla biometriska fingeravtrycksuppgifter och den ansiktsbild som tagits av sökanden vid ansökan om identitetskort eller pass. I 1 mom. 4 punkten föreskrivs det om behandling av fotografier i annan än biometrisk form. Enligt 4 punkten får polisen för syften som avses i 11 § behandla de fotografier av en person och namnteckningsprov som personen har lämnat till polisen, utrikesministeriet eller en myndighet inom utrikesförvaltningen vid ansökan om ett tillstånd eller beslut som fotografiet och namnteckningsprovet behövs för.  

Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter i polisens uppgifter enligt passlagen och lagen om identitetskort grundar sig på artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen, enligt vilken särskilda kategorier av personuppgifter får behandlas när behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. Bestämmelserna ska även stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenliga med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Polisen får behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter för att utföra sina uppgifter under de förutsättningar som föreskrivs i polisens personuppgiftslag. Till dessa uppgifter hör exempelvis de biometriska fingeravtrycksuppgifter och den ansiktsbild som avses i 12 § 1 mom. 5 punkten i polisens personuppgiftslag och som tagits av sökanden vid ansökan om identitetskort eller pass för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och passlagen. 

Enligt 15 § 1 mom. i polisens personuppgiftslag får uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter behandlas endast om det är nödvändigt för ändamålet med behandlingen. I 2 mom. föreskrivs om en närmare begränsning av användningen av biometriska uppgifter som behandlas för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och i passlagen. Dessa uppgifter får användas för andra ändamål än det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna endast om det är nödvändigt för att identifiera ett offer för en naturkatastrof, storolycka eller någon annan katastrof eller ett offer för ett brott eller ett offer som annars förblivit oidentifierat. Enligt 3 mom., som preciserades i samband med utfärdandet av bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort (RP 206/2020 rd), får biometriska uppgifter som behandlas för utförande av uppgifter enligt lagen om identitetskort och passlagen dessutom användas om det är nödvändigt för att identifiera en person som ansökt om identitetskort eller pass när han eller hon senare ansöker om en identitetshandling, och får med samtycke av den berörda personen användas också för framställning av en sådan handling. För att identifiera en sökande kan biometriska uppgifter till exempel jämföras automatiskt med uppgifter i passregistret och identitetskortsregistret. Syftet med jämförelsen av uppgifterna är bland annat att förhindra att någon olagligt uppträder som en annan person och att någon ansöker om identitetskort under flera olika identiteter. 

Bestämmelser om radering av uppgifter i identitetskortsregistret och passregistret finns i 38 § i polisens personuppgiftslag. Den tillåtna bevaringstiden för uppgifter förlängdes i samband med totalreformen av lagen. Personuppgifter som behandlas för utförande av tillståndsförvaltnings- och tillsynsuppgifter ska raderas senast tjugo år från det att beslutet fattades eller förföll eller den i beslutet angivna giltighetstiden gick ut eller personuppgiften infördes. Det är fråga om den längsta tillåtna bevaringstiden. Uppgifterna ska dock raderas senast ett år efter den registrerades död, om det inte finns särskilda skäl att fortfarande bevara dem. Behovet av fortsatt bevarande av personuppgifterna ska bedömas minst vart femte år. Förvaltningsutskottet har i sitt betänkande FvUB 8/2021 rd ansett att en maximal bevaringstid på tjugo år är nödvändig också i fråga om biometriska kännetecken för att man ska kunna säkerställa att de som ansöker om identitetskort och pass kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Fingeravtrycksuppgifter i sådana i 17 § 3 mom. i lagen om identitetskort avsedda identitetskort som har utfärdats utan rätt att resa raderas dock senast 30 dygn från det att identitetskortet utfärdades, 

Registreringen av fingeravtryck samt identifieringen av sökanden med hjälp av biometriska uppgifter i passregistret och identitetskortsregistret har bedömts skydda personens rätt till sina egna personuppgifter och en korrekt användning av dem. Genom att till exempel jämföra sökandens fingeravtryck med fingeravtrycken i databasen kan man försäkra sig om att personen inte ansöker om pass eller identitetskort under flera identiteter och att en handling med sökandens uppgifter utfärdas för endast en person. Fingeravtryck som lagras i databasen kan också användas för att fastställa identiteten till exempel i en situation där chippet i en handling som en person visar upp har gått sönder eller söndrats. Vidare kan identiteten fastställas när en person inte kan visa upp en handling som styrker identiteten till exempel på grund av att handlingen kommit bort eller av någon annan anledning Genom tillförlitliga och säkra resehandlingar förebyggs också hot mot den inre säkerheten, i synnerhet sådana som hänför sig till gränsöverskridande brottslighet. Registreringen av fingeravtryck och behandlingen av biometriska uppgifter har således bedömts öka både individernas och samhällets säkerhet (se t.ex. RP 234/2008 rd och RP 206/2020 rd). Det har inte ansetts nödvändigt att föreslå ändringar av bestämmelserna om behandling av biometriska uppgifter i passregistret och identitetskortsregistret. 

Ett förslag till ändring av bestämmelserna om behandling av biometriska uppgifter i identitetskortsregistret och passregistret ingår i en proposition (RP 121/2025 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen. I propositionen föreslås det att polisen ska ha rätt att använda och lämna ut uppgifter i större utsträckning än för närvarande, bland annat för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet och för att förebygga, avslöja och utreda vissa allvarliga brott. Enligt propositionen ska uppgifter också i större utsträckning än för närvarande få lämnas ut också till Schengens informationssystem samt för att skydda försvaret av landet och skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som allvarligt hotar den. Det har bedömts att den nuvarande bevaringstiden för biometriska uppgifter fortfarande är nödvändig för att säkerställa en tillförlitlig identifiering av personer i samband med det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna, det vill säga för utförande av uppgifter enligt passlagen och lagen om identitetskort. Det har dock föreslagits att tiden för användning av uppgifter inom brottsbekämpningen begränsas striktare till endast tio år från det att uppgifterna infördes i registret. En kortare användningstid fungerar som en skyddsåtgärd som säkerställer att uppgifterna behandlas korrekt. 

4.1  De viktigaste förslagen

Syftet med propositionen är att genomföra den riktlinje som regeringen slog fast vid ramförhandlingarna i april 2025 om att förlänga giltighetstiden för finska pass till 10 år. Samtidigt föreslås det också ändringar med samma innehåll i lagen om identitetskort. En förlängning av giltighetstiden för pass och identitetskort till tio år motsvarar allmän europeisk praxis. I de flesta EU-länder är de pass och identitetskort som beviljas myndiga personer i kraft i 10 år. Syftet med förslaget är att minska behovet av att förnya handlingar och uträttandet av ärenden hos myndigheterna samt att göra medborgarnas vardag smidigare och minska den administrativa bördan. 

En förlängning av den maximala giltighetstiden är förenad med en ökad risk för kraftiga säsongsvariationer i antalet ansökningar och kundbesök. För att jämna ut dessa variationer innehåller propositionen ett förslag till reglering som gör det möjligt att utnyttja det förenklade ansökningsförfarandet en gång enligt de nuvarande bestämmelserna när lagändringen träder i kraft. Möjligheten kan användas endast för pass och identitetskort som är giltiga i fem år och endast om villkoren i den gällande lagstiftningen uppfylls, bland annat i fråga om tiden från det föregående fingeravtrycksprovet. 

För att förbättra säkerheten i passen och identitetskorten med en längre giltighetstid får ansiktsbilden i fortsättningen sändas till tillståndsmyndigheten endast av en fysisk person eller juridisk person som har ett företags- och organisationsnummer (FO-nummer) eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. En enskild person som ansöker om pass eller identitetskort kan inte längre själv lämna in sin ansiktsbild till polisen som bilaga till ansökan. 

I undantagsfall ska det dock också i fortsättningen vara möjligt att ordna fotograferingen på ett flexibelt sätt. De föreslagna bestämmelserna om ansiktsbilder gäller inte handlingar som utfärdas av utrikesministeriet eller finska beskickningar. Om omständigheterna kräver det ska även polisen ha möjlighet att utnyttja någon annan ansiktsbild som finns tillgänglig. Avsikten är att begränsa antalet pass och identitetskort som söks hos finska beskickningar genom att begränsa rätten att hos beskickningar ansöka om pass och identitetskort som gäller i över ett år till personer som inte har hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun (201/1994). Tillståndsmyndigheten föreslås dock kunna använda prövning i enskilda fall och utfärda en handling med en giltighetstid på högst 10 år. 

I propositionen föreslås det också att det i fältet för tilläggsuppgifter i pass för minderåriga finska medborgare antecknas uppgift om den minderåriges vårdnadshavare. Syftet med anteckningen är att göra resorna för familjer smidigare och att stödja förebyggandet av bortföranden av barn i den internationella trafiken. Uppgifter om vårdnadshavare antecknas inte på passets informationssida och lagras inte på passets chip. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I propositionen föreslås det att det så kallade förenklade ansökningsförfarandet slopas när giltighetstiden för pass och identitetskort förlängs till 10 år. Det förenklade förfarandet enligt den gällande lagstiftningen möjliggör att i genomsnitt varannan ansökan kan göras elektroniskt utan att sökanden behöver besöka tillståndsmyndigheten. Den betydligt längre giltighetstiden innebär att sökanden skulle besöka myndighetens verksamhetsställe i genomsnitt med endast cirka 20 års mellanrum, vilket anses vara ett alldeles för långt tidsintervall med tanke på utfärdandet av pass och identitetskort och handlingarnas säkerhet och tillförlitlighet. 

Vid beredningen av propositionen behandlades ett alternativ enligt vilket giltighetstiden skulle ha graderats mer än vad som nu föreslås, eftersom förändringar i ansiktet i synnerhet hos små barn är avsevärt snabbare och effekten på identifierbarheten mer betydande än hos den vuxna befolkningen. Polisstyrelsens analyser av materialet i passregistret visar också i praktiken att åldern är en betydande faktor när ansiktsigenkänning misslyckas. Om misslyckandena blir fler är det inte bara ett problem med tanke på gränssäkerheten, utan också med tanke på passinnehavaren, eftersom en misslyckad identifiering också kan förhindra eller fördröja en gränsövergång och i extrema fall leda till misstanke om brott. I fråga om giltighetstiden för pass som utfärdas för under 18-åringar övervägdes ett alternativ där den maximala giltighetstiden för pass och identitetskort som utfärdas för personer under 5 år skulle vara tre år. 

Eftersom säkerhetsriskerna med ansiktsbilder ökar i och med att giltighetstiderna förlängs, har missbruk, såsom användningen av en bild på en annan person eller en manipulerad bild som kombinerar drag hos flera än en person, vid beredningen identifierats som en särskild risk. En av få metoder för att svara på säkerhetsrisken genom reglering skulle var att föreskriva att ansiktsbilden ska tas av tillståndsmyndigheten. Att överföra fotograferingen av passbilder till tillståndsmyndighetens uppgifter uppskattades vid beredningen medföra kostnader på 1–2 miljoner euro per år, om den utrustning som behövs är tillgänglig och så långt som möjligt automatiserad. De är dock möjligt att den fotograferingsutrustning som finns på marknaden inte i tillräcklig utsträckning skulle beakta de olika ljusförhållandena vid varje polisstation. De strukturella lösningar som behövs skulle enligt en preliminär uppskattning medföra kostnader av engångsnatur på mellan 400 000 och 700 000 euro. Ibruktagandet av fotoautomatik som hjälper användaren kan dessutom uppskattas medföra kostnader av engångsnatur på 300 000 euro för informationssystem, och integreringen av fotoutrustningen sådana kostnader på cirka 50 000 euro. Denna nya helhet kräver också att myndigheten inrättar en befattning för en sakkunnig som är specialiserad på insamling av biometriska uppgifter. Man skulle på lång sikt behöva täcka kostnaderna i sin helhet genom priserna på handlingarna, vilket innebär att myndighetens fotograferingsuppgift skulle medföra ett något högre tryck på att höja priserna. Den totala kostnaden för sökanden skulle dock eventuellt minska jämfört med nuläget, eftersom införskaffandet av passfotot skulle ingå i ärendet vid tillståndsmyndigheten. Internationellt sett finns det tecken på att man i andra länder har övergått eller håller att övergå till den här typen av förfarande på grund av den tekniska utvecklingen och det ökade missbruket. 

Ett annat alternativ för hur passfotograferingen ska skötas är att göra verksamheten tillståndspliktig. Detta skulle kräva att två helt nya administrativa processer utformas. För det första behöver det utformas en process för beviljande av tillstånd för fotoateljéerna och för det andra en process för tillsyn över tillstånden. De kostnader för informationssystem som processerna förutsätter uppgår vid inrättandet av processerna till cirka 1 000 000 euro och de årliga kostnaderna till cirka 150 000 euro. Arbetskraftskostnader på cirka 500 000 euro uppkommer vid inrättandet av processerna och därtill medför båda processerna årliga arbetskraftskostnader på minst 300 000 euro, dvs. sammanlagt 600 000 euro per år. Med denna modell kommer man dock inte i närheten av den säkerhetsnivå som uppnås om fotograferingen överförs till polisen, och det skapas en helt ny administrativ process, vilket inte är i linje med regeringsprogrammets mål för avveckling av normer. 

De kostnader som uppkommer kan i princip tas ut hos fotoateljéerna i form av tillståndsavgifter. Även om de kostnader som uppkommer i denna modell inte höjer tillståndsavgifterna för pass och identitetskort på samma sätt som i den modell där myndigheten ansvarar för ordnandet av fotograferingen, är denna modell i praktiken betydligt dyrare för sökandena. Priset på fotograferingen skulle inte ingå i tillståndsavgiften, utan sökanden skulle behöva skaffa passfotot separat. Eftersom tillståndsförfarandet innebär extra kostnader för fotoateljéerna, är det med tanke på de allmänna lagbundenheterna för affärsverksamheten uppenbart att kostnaderna skulle behöva täckas genom att priset på passbilder höjs. Grovt uppskattat kan det konstateras att den kostnad som behandlingen av ansökan medför för sökanden skulle vara cirka 20 högre jämfört med den modell där myndigheten tar bilden. 

En längre giltighetstid kan öka säkerhetsriskerna också i fråga om gamla handlingar. Enligt den gällande lagstiftningen utfärdas ett nytt pass eller identitetskort utan att den tidigare handlingen samlas in eller makuleras fysiskt. Det att handlingen upphävs i registret syns endast för finska myndigheter, och upphävningen kan inte kungöras internationellt. Således är det möjligt att använda en handling utanför Finland, om den ursprungliga giltighetstid som antecknats i handlingen inte har gått ut, vilket innebär att sådana handlingar kan vara värdefulla för kriminella aktörer. Problemets omfattning kan öka i och med en längre giltighetstid. Många andra stater samlar antingen in den gamla resehandlingen eller makulerar den fysiskt. Motsvarande förslag till reglering övervägdes också i Finland, eftersom det kan förbättra säkerheten i processen och kompensera för de risker som en längre giltighetstid medför. 

För att bättre kunna förutse de resurser som tillståndsmyndigheten behöver och minska risken för att tillståndsförfarandet blir överbelastat behandlades vid beredningen ett alternativ där förlängningen av giltighetstiden för identitetskort skulle inledas till exempel fem år senare än i fråga om pass. På det sättet skulle variationsperioderna växla när det gäller efterfrågan på pass och identitetskort. Lösningarna i fråga om identitetskortens giltighetstid och prissättning påverkar avsevärt efterfrågan, finansieringen av polisens tillståndsförvaltning och hur smidigt verksamheten fungerar. Stora säsongsvariationer i antalet utfärdade handlingar kan i sin tur öka trycket på att anpassa nätverket av verksamhetsställen och personalstyrkan, vilket kan leda till rusning och förlängda behandlingstider. Om den maximala giltighetstiden för identitetskort förlängs samtidigt som i fråga om pass medför det störst variation. Samtidigt kan efterfrågan på identitetskort förväntas minska betydligt, om giltighetstiden för identitetskort inte förlängs, medan efterfrågan på 10-åriga pass ökar. 

Alternativ för införande av uppgifter om vårdnadshavare

Under beredningen bedömdes flera alternativ i fråga om hur uppgifter om vårdnadshavare ska antecknas i pass för minderåriga. Som ett så kallat nollalternativ bedömdes nuläget, där uppgifter om vårdnadshavare inte alls antecknas i pass och man för att förhindra bortförande av barn förlitar sig på mekanismerna i Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn och registreringar i Schengens informationssystem. Nackdelen med nollalternativet är att gränskontrollmyndigheten inte genom resehandlingen har omedelbar tillgång till informationen om vem som är vårdnadshavare för ett minderårigt barn. 

För det första behandlades ett alternativ enligt vilket vårdnadshavarnas namn trycks på passets informationssida i ett visuellt läsbart format. Fördelen med detta alternativ är att gränskontrollanten kan se informationen utan tekniska hjälpmedel. Alternativet förkastades eftersom den tryckta informationen inte kan uppdateras under passets giltighetstid, passet skulle innehålla felaktiga uppgifter om vårdnaden ändrades och uppgiften kan ses av alla som granskar passet, vilket kan medföra risker till exempel vid situationer med våld i nära relationer, spärrmarkeringar och omhändertaganden. 

Som ett andra alternativ bedömdes införandet av uppgiften om vårdnadshavare i passets chip, med motsvarande skydd som för uppgifter om fingeravtryck, så att uppgifterna kan läsas enbart av myndigheter som har särskild rätt att avläsa informationen. Alternativet förkastades bland annat eftersom det skulle vara mycket dyrt att genomföra och det inte finns kännedom om att motsvarande förfarande har genomförts någon annanstans, vilket innebär att det inte finns några färdiga modeller för genomförandet. Enligt Polisstyrelsens expertbedömning är det dessutom osannolikt att andra länder skulle ta i bruk de systemändringar som behövs för att läsa en enskild uppgift i sådana pass som utfärdas av endast en stat. Som jämförelse kan det konstateras att endast 12 länder på 20 år har infört möjligheten att avläsa fingeravtryck i finska pass, även om lagrandet av fingeravtryck i chip är en internationell standard. 

Som ett tredje alternativ bedömdes en modell, enligt vilken uppgiften om vårdnadshavare registreras i passets chip i den öppna datastrukturen DG11 (Custody Information) i enlighet med ICAO-standarden. Alternativet förkastades, eftersom den information som lagrats i chippet kan avläsas med en sedvanlig chipläsare vid alla gränser i världen och avsevärt ökar tillgången till informationen jämfört med enbart en visuell anteckning. Det begränsade användningsbehovet ställt i relation till den utvidgade tillgången till informationen uppfyllde inte proportionalitetskravet i fråga om begränsningen av de grundläggande fri- och rättigheterna. Alternativet skulle dessutom ha medfört extra kostnader för uppdatering av programmet för passets chip och Polisstyrelsens avtal om handlingar. 

Som ett fjärde alternativ bedömdes en modell, enligt vilken uppgiften om vårdnadshavare registreras endast i passregistret. Fördelen med alternativet är att registeruppgifterna uppdateras automatiskt ur befolkningsdatasystemet och således alltid är uppdaterade. Nackdelen med alternativet är att uppgiften endast är tillgänglig för finska myndigheter och inte för utländska gränskontrollmyndigheter. Alternativet är således inte helt förenligt med målet att göra internationella resor smidigare för familjer. 

Till propositionen valdes det femte alternativet, där uppgiften om vårdnadshavare antecknas i fältet för tilläggsuppgifter i passet och dessutom förs in i passregistret. Fördelen med att uppgiften antecknas i en fysisk handling är att gränskontrollmyndigheten ser den utan en chipläsare. Alternativet förutsätter inte att datastrukturen i passets chip ändras eller att passets utseende ändras på informationssidan, vilket begränsar både de tekniska och kostnadsmässiga konsekvenserna. Uppgifter som antecknats i fältet för tilläggsuppgifter kan inte uppdateras efter att passet har utfärdats. Uppgifter som förs in i registret kan däremot uppdateras automatiskt ur befolkningsdatasystemet. I propositionen ingår skyddsmekanismer, med stöd av vilka uppgift om vårdnadshavare inte antecknas i situationer som hänför sig till omhändertagande eller spärrmarkeringar eller andra risksituationer. Det kan dock konstateras att det inte finns tillförlitliga forskningsdata om i vilken utsträckning införandet av uppgiften om vårdnadshavare i passet faktiskt förhindrar bortföranden av barn jämfört med mekanismerna i Haagkonventionen och registreringar i Schengens informationssystem. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Den maximala giltighetstiden för pass fastställs i allmänhet inte genom EU-bestämmelser eller internationella avtal, utan det föreskrivs i regel om detta i respektive lands nationella lagstiftning. Ett undantag är tillfälliga pass och pass som utfärdas av utan fingeravtryck tillfälliga skäl. Giltighetstiden för dessa får enligt rådets förordning (EG) nr 2252/2004 inte får överstiga 12 månader. Förordningen gäller säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna. Enligt FN:s internationella civila luftfartsorganisations (ICAO) definitioner av maskinläsbara resehandlingar ska giltighetstiden för pass inte vara längre än 10 år. ICAO har konstaterat att en kortare giltighetstid för handlingar kan vara värd att överväga, för att en handling ska kunna uppdateras tillräckligt snabbt i takt med den tekniska utvecklingen. 

Medlemsstaterna i EU har förhållit sig till giltighetstiden på mycket olika sätt och det har inte formats någon enhetlig allmäneuropeisk linje, utan flera modeller används. I en mer omfattande jämförelse har den maximala giltighetstiden i största delen av Europa dock fastställts till 10 år: I 24 länder av 30 är den maximala giltighetstiden för pass 10 år, i sex länder, inklusive Finland, är den fem år och i ett land sju år. Det är värt att notera att Sverige avviker ganska tydligt från andra europeiska länder. I Sverige är pass och identitetskort som utfärdas för 12-åringar och personer som är äldre än 12 år giltiga i fem år och för under 12-åringar endast i tre år. Inget land i Europa utfärdar pass med tio års giltighetstid för alla åldersgrupper. I de europeiska jämförelseländerna är pass för barn eller minderåriga giltiga i fem år eller en kortare tid. 

I fråga om giltighetstiden för identitetskort har man vid beredningen också behandlat en regleringsmodell som tillämpas i vissa andra EU-länder, genom vilken det gjorts möjligt för personer som fyllt 70 eller 75 år att få en giltighetstid på över 10 år för att minska behovet för äldre att uträtta ärenden. Modellen används i någon form i Bulgarien, Belgien, Kroatien, Tjeckien, Spanien och Slovenien. 

6.1  Inledning

Inrikesministeriet begärde utlåtande om utkastet till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av passlagen och lagen om identitetskort. Begäran om utlåtande publicerades på webbplatsen utlåtande.fi den 22 december 2025. Remisstiden gick ut i den 16 februari 2026 i fråga om det finskspråkiga utkastet till proposition. Det huvudsakliga innehållet och lagförslaget i det svenskspråkiga propositionsutkastet var på remiss mellan den 8 januari 2026 och den 5 mars 2026. Remisstiden för båda språkversionerna var åtta veckor. 

Sammanlagt lämnades 35 utlåtanden, varav 15 från dem som ombetts yttra sig och 20 från andra aktörer. Begäran om utlåtande sändes till Ålands landskapsregering, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Centralkriminalpolisen, kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket, Migrationsverket, justitiekanslersämbetet, justitieministeriet, Polisstyrelsen, försvarsministeriet, Gränsbevakningsväsendet, skyddspolisen, Finlands Yrkesfotografer rf, Finlands Fotohandels Förbund FKL rf, dataombudsmannens byrå, Tullen, utrikesministeriet, Utlandsfinländarparlamentet/Finland-Samfundet samt finansministeriet. Utöver dem som fått begäran om utlåtande lämnades utlåtanden av Alofon Oy, E-P:n Kuvapalvelu Oy, Kuvamestarit, Seikku Consulting, Resebranschens förbund i Finland rf, Thales DIS Finland Oy, äldreombudsmannen och 13 enskilda personer. Ett sammandrag av utlåtandena finns tillgängligt på finska på inrikesministeriets projektsidor (SM020:00/2025). 

6.2  Förlängning av giltighetstiden

Förlängningen av giltighetstiden till tio år understöddes i flera utlåtanden. I synnerhet Gränsbevakningsväsendet, Tullen, utrikesministeriet, äldreombudsmannen, Resebranschens förbund i Finland rf, Finland-Samfundet och flera enskilda personer förhöll sig positivt till förslaget. Ålands landskapsregering understöder propositionen i sin helhet. 

I säkerhetsmyndigheternas utlåtanden framfördes kritiska synpunkter. Polisstyrelsen rekommenderade inte en längre giltighetstid som sådan, utan bedömde att den försämrar dokumentsäkerheten på flera sätt: passets säkerhetsdetaljer föråldras, chipets datasäkerhetsarkitektur föråldras och ansiktsbildens biometriska användbarhet försämras. Polisstyrelsen förordade att en längre giltighetstid inte tas i bruk utan en designreform av passet. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ansåg att förlängningen inte kan rekommenderas innan kvantsäkra lösningar har tagits i bruk. Thales DIS Finland Oy konstaterade i likhet med Polisstyrelsen att en förlängning av giltighetstiden förutsätter en designreform av passet, och företaget bedömer att 15–18 månader behöver reserveras för en sådan. Centralkriminalpolisen konstaterade i sitt utlåtande att det i propositionsutkastet saknas en lägesbild av användningen av resehandlingar i kriminell verksamhet. Enligt Centralkriminalpolisen är förfalskning av handlingar en global kriminell verksamhet som ofta utgår från organiserad brottslighet, och missbruket av resehandlingar har ofta en koppling till ordnande av olaglig inresa och människohandel. Med anledning av remissvaren har till avsnitt 4.2.3 fogats ett stycke om sambandet mellan organiserad brottslighet och missbruk av resehandlingar och en noggrannare konsekvensbedömning i fråga om förebyggandet av arrangemang för olaglig inresa och människohandel. Skyddspolisen understödde i sitt utlåtande bestämmelserna om ansiktsbilder med tanke på dokumentsäkerheten. 

De aktörer som företräder fotograferingsbranschen – Finlands Yrkesfotografer rf, Finlands Fotohandels Förbund rf, E-P:n Kuvapalvelu Oy och Kuvamestarit – motsatte sig förlängningen av giltighetstiden och bedömde att den kommer att leda till en halvering av efterfrågan på fotograferingstjänster och innebär ett hot mot verksamhetsförutsättningarna för företagen inom branschen. 

Responsen har beaktats vid den fortsatta beredningen och med anledning av den gjordes flera ändringar. I propositionen togs det in en mer heltäckande bedömning än tidigare av de säkerhetsrisker som är förenade med förlängningen av giltighetstiden, såsom de risker som utvecklingen av kvantberäkningen medför för dokumentsäkerheten samt omfattningen av de ekonomiska konsekvenserna om risken eventuellt realiseras. När det gäller själva giltighetstiden anses det dock fortfarande i regeringspropositionen att det är motiverat att som huvudregel övergå till 10 års giltighetstid i enlighet med alleuropeisk praxis. Det föreslås att den maximala giltighetstiden för pass för minderåriga fortsättningsvis ska vara fem år. 

6.3  Bestämmelser om ansiktsbilder

Förslaget som var på remiss, enligt vilket ansiktsbilder får tas endast av sådana aktörer inom fotograferingsbranschen som är registrerade i handelsregistret, fick omfattande kritik. Polisstyrelsen ansåg att kravet på registrering i handelsregistret inte löser de centrala säkerhetsproblemen med passfotograferingen och föreslog att fotograferingen överförs till en myndighet. Justitiekanslern ansåg att bestämmelserna är rättsligt oklara. Tullen bedömde att kravet på registrering i handelsregistret är problematiskt med tanke på konkurrensneutraliteten och ansåg att man inte genom kravet uppnår en tillräcklig säkerhetsfördel i förhållande till den begränsning av näringsfriheten som det utgör. I flera utlåtanden fästes också uppmärksamhet vid proportionaliteten när det gäller kravet på registrering i handelsregistret i förhållande till kraven på fri rörlighet för tjänster inom EU. 

Med anledning av remissvaren har modellen med handelsregistret strukits ur propositionen. Vid den fortsatta beredningen bedömdes också en modell som baserar sig på registrering i Polisstyrelsens register, där det skulle ha varit möjligt att registrera sig som leverantör av ansiktsbilder oberoende av bransch. Denna registreringsmodell skulle ha löst de juridiska problemen med handelsregistermodellen, men skapat ett nytt myndighetsregister och ett nytt administrativt förfarande. Vid den fortsatta beredningen stannade man för en administrativt lättare modell med FO-nummer, där ansiktsbilden får lämnas till tillståndsmyndigheten av en aktör som har ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. Modellen förutsätter inget separat myndighetsregister och utnyttjar det befintliga systemet med företags- och organisationsnummer. Modellen är juridiskt sett mer hållbar än kravet på registrering i handelsregistret, i synnerhet med tanke på den fria rörligheten för tjänster inom EU och näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen. 

Tullen fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att kravet på registrering i handelsregistret i den proposition som var på remiss inte hade bedömts i förhållande till näringsfriheten och inte i enlighet med proportionalitetsprincipen. Enligt Tullen framgick det inte av motiveringen på vilket sätt bildernas kvalitet och tillförlitlighet förbättras genom de föreslagna bestämmelserna. Modellen med FO-nummer svarar på det proportionalitetskrav som Tullen lyft fram, eftersom den inte begränsar verksamhetsmöjligheterna utifrån bransch och den är det administrativt sett enklaste av de bedömda alternativen. 

I utlåtandena framfördes också ett EU-rättsligt perspektiv. Kravet på registrering i handelsregistret ansågs vara problematiskt med tanke på den fria rörligheten för tjänster enligt artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom det i praktiken skulle ha hindrat aktörer som är etablerade i andra medlemsstater från att tillhandahålla tjänster för ansiktsfotografering i Finland. I modellen med FO-nummer säkerställs jämlik behandling av aktörer inom EU- och EES-området genom att motsvarande utländska identifieringskoder för företag eller organisationer godkänns vid sidan av det nationella FO-numret. 

I en enskild persons utlåtande fästes uppmärksamhet vid det konstaterande som framfördes i motiveringen till lagutkastet, enligt vilket myndighetens analyser av registermaterialet visar att åldern är en betydande faktor vid ansiktsigenkänning. Enligt den som lämnat utlåtandet motiverades hänvisningen inte närmare, och i motiveringsdelen önskades preciseringar om typen av analyser, analysernas kvalitet och de resultat som uppnåtts. Dessutom framfördes det i utlåtandet att den gällande lagstiftningen inte ger myndigheten behörighet att testa programvaror för ansiktsidentifiering som baserar sig på artificiell intelligens för att göra analyser av barns ansiktsbilder utifrån registermaterialet. Under beredningen har Polisstyrelsen gett information om bildanalyser som görs av myndigheter. Polisstyrelsen har vid den fortsatta beredningen när den på begäran har svarat på remissvaren konstaterat att identifieringen av den som ansöker om pass med stöd av 9 § i passlagen och enligt förutsättningarna för utfärdande av identitetskort i 11 § i lagen om identitetskort ska genomföras på ett tillförlitligt sätt. Tillståndsmyndigheten har med stöd av dessa bestämmelser en lagstadgad skyldighet att producera den tjänst och det system som behövs samt att behandla personuppgifter för att säkerställa att identiteten verifieras på ett tillförlitligt sätt. 

Enligt Polisstyrelsen har en myndighet med stöd av bestämmelserna om informationshantering och dataskydd inom den offentliga förvaltningen en skyldighet att se till att systemen fungerar och är säkra och att de personuppgifter som behandlas är korrekta. De tröskelvärden som används i algoritmen för maskinell jämförelse av ansiktsbilder är en del av denna skyldighet och ett sätt att säkerställa systemets säkerhet och tillförlitlighet och integriteten hos de personuppgifter som behandlas, för att sökanden ska kunna identifieras på det sätt som krävs enligt lagen. Polisstyrelsen hänvisar också till artikel 32 i EU:s allmänna dataskyddsförordning, enligt vilken den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska vidta tekniska och organisatoriska åtgärder som är lämpliga i förhållande till risken, inbegripet förfaranden för att regelbundet testa och utvärdera de tekniska och organisatoriska åtgärderna. Grunden för behandlingen av personuppgifter är den lagstadgade skyldighet som avses i artikel 6 och 9 i dataskyddsförordningen. Dessutom föreskrivs det i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet om behandling av uppgifter i polisens personregister också för analys, planering och utveckling. 

6.4  Medborgarcertifikat

Begränsningen av medborgarcertifikatets giltighetstid till fem år ansågs i flera utlåtanden vara problematisk och ologisk i förhållande till giltighetstiden på tio år för identitetskort. Polisstyrelsen ansåg att modellen var ologisk och föreslog tre alternativa lösningar. Kommunikationsministeriet ansåg att det av propositionen bättre bör framgå vad kombinationen av en längre giltighetstid för identitetskortet och en kortare giltighetstid för medborgarcertifikatet i praktiken innebär för kortinnehavaren. 

Responsen beaktades vid den fortsatta beredningen och det föreslås att giltighetstiden för medborgarcertifikatet för tydlighetens skull ska motsvara giltighetstiden för identitetskortet, dvs. högst tio år. Lösningen stöds också av en jämförelse av praxis i EU- och EES-länderna: största delen av medlemsstaterna tillämpar redan en maximal giltighetstid på tio år för resehandlingar och identitetskort, och det har inte under den fortsatta beredningen framkommit några planer på att förkorta giltighetstiden på grund av det hot som kvantberäkning utgör. I en internationell jämförelse anses det vara mest ändamålsenligt att genomföra beredskapen i fråga om kvantsäkerhet genom ICAO-standarder och samordning på EU-nivå jämfört med att ensidigt begränsa handlingars giltighetstid. Lösningen beskrivs närmare i avsnitt 4.2.3. 

6.5  Handlingar som söks utomlands

Förslaget att begränsa giltighetstiden för pass och identitetskort som söks utomlands till högst 12 månader delade remissinstansernas åsikter. Utrikesministeriet understödde begränsningen, men föreslog att undantagen ska utvidgas till att omfatta familjemedlemmar till ministeriets tjänstemän och önskade att man vid den fortsatta beredningen överväger en giltighetstid på tio år för diplomatpass och tjänstepass. Flera enskilda personer och Finland-Samfundet ansåg att begränsningen av giltighetstiden för handlingar som söks utomlands är oskälig i synnerhet med tanke på dem som studerar eller arbetar en längre tid utomlands. 

Synpunkterna beaktades delvis vid den fortsatta beredningen. Begränsningen i fråga om handlingar som söks utomlands har behållits i propositionen, eftersom den bedöms vara en viktig ändring för att kunna rikta tillståndsmyndigheternas resurser på tillbörligt sätt. Den anses inte heller vara en oproportionerlig begränsning, eftersom den endast gäller personer som är stadigvarande bosatta i Finland. Det ansågs finnas goda grunder för de undantag som enligt utrikesministeriet och andra remissinstanser behövs i fråga om tjänstemäns familjemedlemmar, studerande och personer som under en längre tid arbetar utomlands. Det föreslås att ändringarna möjliggör dessa genom att det föreskrivs om prövningsrätt för utrikesministeriet och finska beskickningar utomlands i fråga om att i enskilda fall avvika från bestämmelsen om 12 månader, om resultatet med beaktande av omständigheterna annars skulle vara oskäligt för sökanden. Utrikesministeriet föreslog i sitt utlåtande dessutom att den maximala giltighetstiden för diplomatpass och tjänstepass ska förlängas till tio år. Enligt utrikesministeriet är utlandskommenderingar inte bundna till diplomatpass eller tjänstepass och därför är en längre giltighetstid ändamålsenlig. Vid den fortsatta beredningen föreslås dock fortfarande en giltighetstid på sex år för diplomatpass och tjänstepass i stället för nuvarande fem år. Lösningen grundar sig på att diplomatpass och tjänstepass till sin karaktär är handlingar som hänför sig till ett uppdrag och som utfärdas på basis av en tillfällig ställning eller uppgift. En giltighetstid på tio år har vid den fortsatta beredningen inte ansetts proportionerlig med tanke på användningsändamålet för handlingarna. 

6.6  Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för informationssystemen

Finansministeriet ansåg att det i propositionen saknades uppskattningar i euro av de viktigaste ekonomiska konsekvenserna och efterfrågade en bedömning av i synnerhet konsekvenserna när det gäller framställningen av certifikat vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata samt ett omnämnande av propositionens förhållande till budgetpropositionen. Finansministeriet fäste också uppmärksamhet vid konsekvensbedömningen enligt lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och konstaterade att den var bristfällig. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata uppskattade att intäkterna från certifikatsinfrastrukturen kommer att minska med cirka 5,5 miljoner euro per år efter övergångsperioden. 

I enlighet med responsen har det i avsnitt 4 i propositionen lagts till uppskattningar i euro av konsekvenserna för framställningen av certifikat vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och av eventuella kostnader för förnyande på grund av den risk som hänför sig till kvantberäkning. Dessutom har det gjorts en konsekvensbedömning i enlighet med informationshanteringslagen. 

6.7  Konsekvenser för jämlikheten och skydd för personuppgifter

Justitieministeriet ansåg att propositionen innehöll betydande brister i fråga om bedömningen av konsekvenserna för jämlikheten, i synnerhet när det gäller personer med funktionsnedsättning, äldre, låginkomsttagare och språkliga minoriteter. Justitieministeriet ansåg det beklagligt att bedömningen i fråga om skyddet för personuppgifter saknades helt och hållet, och fäste uppmärksamhet vid att en förlängning av giltighetstiden kan förlänga den faktiska bevaringstiden för biometriska uppgifter. 

Kommentarerna beaktades vid den fortsatta beredningen och i avsnitt 4.2.5 (Konsekvenser för jämlikheten och skyddet av personuppgifter) bedöms konsekvenserna för jämlikheten ur olika befolkningsgruppers synvinkel. I samma underavsnitt beskrivs propositionens konsekvenser för skyddet av personuppgifter, inklusive den faktiska bevaringstiden för biometriska uppgifter. 

6.8  Handlingar för minderåriga och konsekvenser för barn

Polisstyrelsen föreslog att giltighetstiderna i fråga om minderåriga personers handlingar ska graderas till tre år för personer som är yngre än 5 år. Polisstyrelsen understödde förslaget om att anteckna uppgift om vårdnadshavare i pass för minderåriga. Under den fortsatta beredningen har det förts en dialog med barnombudsmannen om propositionens konsekvenser för barn. 

Giltighetstiden på fem år för pass för minderåriga har behållits, utan att det görs en gradering i fråga om de minsta barnen på det sätt som Polisstyrelsen föreslår. Förslaget om anteckning av uppgifter om vårdnadshavare i pass för minderåriga hade tillfälligt strukits ur propositionen på grund av de rättsliga frågor och dataskyddsfrågor som framkommit vid den fortsatta beredningen. Under den fortsatta beredningen utredde inrikesministeriet alternativen för genomförandet när det gäller uppgiften om vårdnadshavare tillsammans med Polisstyrelsens sakkunniga och förde en dialog med barnombudsmannens byrå. Med stöd av utredningen återinfördes uppgiften om vårdnadshavare i propositionen, men modellen för genomförandet ändrades. Det föreslås inte att uppgifter om vårdnadshavare ska tryckas på passets informationssida eller registreras i passets chip, utan de ska enligt förslaget antecknas i fältet för tilläggsuppgifter i passet och föras in i passregistret. I propositionen ingår skyddsmekanismer, med stöd av vilka uppgift om vårdnadshavare inte antecknas i situationer som hänför sig till omhändertagande eller spärrmarkeringar, eller andra situationer som innebär en risk för barnet eller dess vårdnadshavare. 

6.9  Dokumentsäkerhet och undertecknad streckkod

Polisstyrelsen föreslog i sitt utlåtande att en undertecknad 2D-streckkod enligt ICAO-standarden ska fogas till alla pass och identitetskort, även handlingar utan chip såsom tillfälliga pass och identitetskort. Enligt Polisstyrelsen skulle den undertecknade streckkoden göra det möjligt att säkerställa att uppgifterna i en handling är äkta och oförändrade utan möjlighet till chipläsning och att effektivt förhindra förfalskningar som grundar sig på ändring av uppgifterna i de handlingar som anges. Polisstyrelsen konstaterade att den certifikatinfrastruktur som behövs redan finns vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och att ett program för att läsa och kontrollera streckkoden för närvarande utvecklas i ett EU-finansierat projekt. 

Förslaget har inte inkluderats i denna proposition, eftersom införandet av den undertecknade streckkoden ännu kräver detaljerad planering och kostnadsbedömning av det tekniska genomförandet av handlingarna som en del av omorganiseringen av Polisstyrelsens avtal om tillverkning och leverans av handlingar. 

6.10  Tekniska preciseringar och författningshänvisningar

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata föreslog att i passet i stället för födelsehemkommun ska antecknas födelsehemkommun eller annan födelseort, så att bestämmelserna motsvarar datainnehållet i befolkningsdatasystemet. Finansministeriet understödde denna åsikt. Kommentarerna har beaktats och formuleringen i 5 § i passlagen har preciserats vid den fortsatta beredningen. 

Polisstyrelsen föreslog att flera av de bestämmelser som föreslås i passlagen på motsvarande sätt ska tas in i lagen om identitetskort. Synpunkterna har beaktats till den del det har bedömts vara ändamålsenligt med tanke på lagarnas systematik. 

Justitieministeriet påpekade i sitt utlåtande att utkastet till proposition innehöll en felaktig författningshänvisning, som har korrigerats vid den fortsatta beredningen. 

7.1  Passlagen

5 §.Passets innehåll. I paragrafen föreslås en ändring i fråga om termen födelsehemkommun. Ordet födelsehemkommun i den gällande lagen baserar sig på den kommunindelning som används i Finland och hänvisar till uppgifter som registrerats i Finlands befolkningsdatasystem, vilket inte är innehållsmässigt exakt när det är fråga om en person som är född utanför Finland. Det föreslås att ordet födelseort används i paragrafen i stället för ordet födelsehemkommun. Ändringen understöddes under remissen av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata samt finansministeriet som fäste uppmärksamhet vid att födelsehemkommun och födelseort är separata datafält i befolkningsdatasystemet och att alla personer inte har uppgift om födelsehemkommunen. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata föreslog en formulering som motsvarar terminologin i 13 § 1 mom. 13 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). 

6 §.Ansökan om pass. Det föreslås att det till paragrafen ska fogas en bestämmelse enligt vilken utrikesministeriet får ta en ansiktsbild av sökanden vid ansökan om diplomatpass eller tjänstepass. Den föreslagna bestämmelsen är informativ till sin natur, eftersom den föreslagna nya bestämmelsen om ansiktsbild inte gäller sådana ansökningar enligt de föreslagna 6 § 2 och 3 mom. som ska lämnas in till utrikesministeriet eller till en finsk beskickning. I paragrafen föreslås en teknisk ändring och att det finska ordet ”ulkoasiainministeriö” ersätts med ordet ”ulkoministeriö”. Namnet förblir detsamma på svenska. I den gällande lagen används på finska den tidigare benämningen ”ulkoasiainministeriö” för utrikesministeriet. Det föreslås att de bestämmelser om ansiktsbild som enligt förslaget ska ingå i 6 b § om ansiktsbild stryks ur paragrafen. 

6 b §.Ansiktsbild. Den föreslagna paragrafen är ny till sitt innehåll och ersätter i sin helhet rubriken för och bestämmelserna i den tidigare 6 b §. Bestämmelserna om det så kallade förenklade förfarandet i den gällande 6 b § behövs inte på grund av den längre maximala giltighetstiden för pass. De nya bestämmelser som föreslås i paragrafen gäller ansiktsbilder, som det för tydlighetens skull föreslås att det föreskrivs om separat i en och samma paragraf. De föreslagna 1 och 4 mom. motsvarar gällande lagstiftning. I det förstnämnda föreskrivs det fortfarande om skyldigheten att till ansökan foga sökandens ansiktsbild, på vilken sökanden utan svårighet kan kännas igen och i 4 mom. föreskrivs det om ett bemyndigande, enligt vilket inrikesministeriet får utfärda förordning. Som helt nya moment föreslås 2 mom. om den som tar ansiktsbilden, 3 mom. om ansiktsbildens egenskaper, 5 mom. om tillståndsmyndighetens prövningsrätt och 6 mom. om ett föreslaget undantag från bestämmelserna om tagande av ansiktsbild i fråga om ansökningar som avses i 6 § 2 och 3 mom. 

Enligt huvudregeln i det föreslagna 2 mom. får sökandens ansiktsbild tas endast av en sådan fysisk person eller juridisk person som har ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. Närmare bestämmelser om villkoren för den som sänder en ansiktsbild finns i 6 c §. Sökanden får inte själv sända sin ansiktsbild till tillståndsmyndigheten. Den aktör som tagit ansiktsbilden ska enligt förslaget sända sökandens ansiktsbild till tillståndsmyndigheten, och tillståndsmyndigheten ska i passregistret anteckna uppgift om den som sänt ansiktsbilden samt aktörens FO-nummer eller motsvarande identifieringskod från en EU- eller EES-stat. FO-numret gör det möjligt att i efterhand entydigt identifiera den aktör som sänt ansiktsbilden i företags- och organisationsdatasystemet, vilket skapar spårbarhet utan ett separat myndighetsregister. 

Syftet med bestämmelserna i det föreslagna 3 mom. är att säkerställa att ansiktsbilden är av tillräckligt hög kvalitet och tillförlitlig. Enligt det föreslagna momentet ska ansiktsbilden vara i färg och den kan endast sändas till tillståndsmyndigheten elektroniskt. Ansiktsbilden får inte heller ändras med hjälp av tekniska åtgärder eller på något annat sätt för något annat ändamål än den färgkorrigering som är nödvändig för att förbättra kvaliteten på bilden. Det är inte tillåtet att avlägsna eller lägga till element i bilden. 

För exceptionella situationer föreslås det att det i 5 mom. föreskrivs om tillståndsmyndighetens prövningsrätt i fråga om att avvika från vad som i paragrafen föreskrivs om tagande av ansiktsbild. Enligt förslaget får tillståndsmyndigheten trots det föreslagna 2 mom. själv ta eller godkänna en ansiktsbild, om det med hänsyn till omständigheterna är nödvändigt. Sådana omständigheter är till exempel utfärdande av nödpass eller tillfälligt pass, tekniska problemsituationer som inte beror på sökanden i tillståndsmyndighetens system, eller andra motsvarande grunder. Bestämmelsen ska hos tillståndsmyndigheten i oklara fall tillämpas till sökandens fördel, i synnerhet om ärendet hänför sig till barnets bästa. I fråga om andra myndigheter kan tillståndsmyndigheten utöva prövningsrätt och ska till exempel i fall som Brottspåföljdsmyndigheten motiverar för en ansökan som gäller en person som avtjänar ett fängelsestraff godkänna en ansiktsbild som myndigheten själv tagit och lämnat in och som uppfyller kraven i annan lagstiftning. Det föreslås att bestämmelserna om att ta en ansiktsbild inte ska tillämpas på ansökningar som avses i 6 § 2 och 3 mom. Det är fråga om ansökningar som gjorts utomlands och ansökningar om diplomatpass och tjänstepass. 

En ansiktsbild som lämnats in i samband med en ansökan som behandlas av utrikesministeriet eller en finsk beskickning kan inte användas som ansiktsbild i ett pass som utfärdas av polisen. Genom begränsningen säkerställs det att ansiktsbilder som lämnats in och inte omfattas av det föreslagna kravet på FO-nummer inte överförs till handlingar som utfärdas av polisen, i fråga om vilka kravet på FO-nummer gäller. Däremot kan en ansiktsbild som lämnats in i enlighet med kravet på FO-nummer i samband med en handling som utfärdas av polisen användas också för en handling som utfärdas av utrikesministeriet eller en beskickning. 

6 c §.Förutsättningar för sändande av ansiktsbild. Den föreslagna paragrafen är ny i sin helhet och kompletterar bestämmelserna om ansiktsbild i 6 b §. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att vid sändande av ansiktsbilder för tillståndsmyndigheten visa upp företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. 

Med kravet på FO-nummer säkerställs det att den aktör som sänder ansiktsbilden kan identifieras och spåras i efterhand. FO-numret är en offentlig och permanent identifieringskod, på basis av vilken en aktör kan identifieras i företags- och organisationsdatasystemet. Till skillnad från modellen med ett handelsregister, som framfördes under remissen, begränsar kravet på FO-nummer inte sändandet av ansiktsbilder till en viss bransch. FO-numret är också administrativt sett det enklaste av de alternativ som bedömts, eftersom det inte förutsätter något separat myndighetsregister eller registreringsförfarande. Modellen är således i linje med regeringsprogrammets mål att minska regleringsbördan. Inlämnande av en ansiktsbild till polisens system förutsätter i praktiken elektronisk kommunikation där leverantörens identitet verifieras. Med hjälp av fullmaktstjänsten Suomi.fi kan det säkerställas på systemnivå att det FO-nummer som leverantören uppger är korrekt, genom att FO-numret söks i företags- och organisationsdatasystemet med stöd av leverantörens fullmakt. Då kan ett sådant FO-nummer som leverantören inte har rätt att använda inte matas in i systemet. 

Genom den fria rörligheten för tjänster enligt artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tryggas rätten för aktörer i andra medlemsstater och i EES-området att tillhandahålla tjänster i Finland. FO-numret är en finländsk identifieringskod som utländska aktörer i allmänhet inte har. För att regleringen ska behandla inhemska och utländska aktörer jämlikt godkänns enligt förslaget vid sidan av FO-numret motsvarande identifieringskoder för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. I praktiken är ett sådant nummer i de flesta fall ett mervärdesskattenummer (VAT-nummer) eller någon annan nationell identifieringskod för företag. Genom denna kombinerade lösning svarar man på de EU-rättsliga farhågor som lyftes fram under remissbehandlingen. 

För att trygga tillgången till fotografering av ansiktsbilder är det dessutom viktigt att säkerställa att antalet fotografer är tillräckligt stort. FO-numret är tillgängligt för näringsidkare, föreningar, stiftelser och andra sammanslutningar oberoende av bransch. En enskild näringsidkare som vill leverera ansiktsbilder kan skaffa ett FO-nummer i MinSkatt. I praktiken utesluter kravet på FO-nummer endast sådana fysiska personer som inte bedriver någon form av registrerad verksamhet. Avgränsningen är ändamålsenlig, eftersom kravet på FO-nummer säkerställer leverantörens spårbarhet och ansvar. 

De föreslagna bestämmelserna hindrar inte Polisstyrelsen från att på polisens fotoserver ha ett frivilligt förfarande med användarkonton för aktörer som sänder ansiktsbilder. Att öppna ett användarkonto är inte en förutsättning för att kunna sända en ansiktsbild, men det kan underlätta yrkesfotografers verksamhet genom att erbjuda möjligheten att följa upp och hantera bilder som lämnats in i företagets namn. Enligt förslaget införs dock ingen lagstadgad skyldighet att registrera sig eller öppna ett användarkonto. 

I det föreslagna 2 mom. ges inrikesministeriet ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser får utfärdas om sändandet av ansiktsbilden. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska bestämmelserna inte tillämpas på ansökningar som avses i 6 § 2 och 3 mom., dvs. ansökningar som görs utomlands och ansökningar om diplomatpass och tjänstepass. 

7 §.Ansökan om pass för minderårig. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny bestämmelse, enligt vilken vårdnadshavarens samtycke i fråga om andra ansökningar än de som avses i 6 § 2 och 3 mom. ska ges personligen eller elektroniskt med stark autentisering på det sätt som avses i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Syftet med det föreslagna tillägget är att öka samtyckets tillförlitlighet och förhindra att förfalskade skriftliga samtycken används för ansökningar om pass för minderåriga. 

10 §.Utfärdande av pass. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till utrikesministeriet på finska ändras från ”ulkoasiainministeriö” till ”ulkoministeriö” i enlighet med ändringen av ministeriets namn. Namnet ändras inte på svenska. 

Enligt förslaget antecknas i ett pass för en minderårig finsk medborgare i fältet för tilläggsuppgifter uppgift om den minderåriges vårdnadshavare vid den tidpunkt då passet utfärdas samt uppgift om den dag då den minderårige blir myndig. Uppgiften antecknas inte om det organ som ansvarar för socialvården har meddelat tillståndsmyndigheten att anteckningen inte är förenlig med barnets bästa. Tillståndsmyndigheten kan låta bli att anteckna uppgiften också av andra särskilda skäl. Ett sådant skäl är om det vid ansökningsskedet framkommit en konkret risk att barnet eller vårdnadshavarna utsätts för förföljelse eller osakligt bemötande. 

Till paragrafen fogas enligt förslaget ett nytt 4 mom., enligt vilket det i ett pass för en minderårig finsk medborgare i fältet för tilläggsuppgifter antecknas uppgift om den minderåriges vårdnadshavare. Anteckningen innehåller namnen på de vårdnadshavare som registrerats i befolkningsdatasystemet samt det datum då den minderårige blir myndig enligt finsk lagstiftning. Den uppgift som antecknas grundar sig på de uppgifter om vårdnadshavare som registrerats i befolkningsdatasystemet vid den tidpunkt då passet utfärdas. Fältet för tilläggsuppgifter är en etablerad plats där det i passet antecknas tilläggsuppgifter om innehavaren, och införandet av anteckningen kräver inte att passets utseende eller datastrukturen i passets chip ändras. 

Fördelen med att göra anteckningen i fältet för tilläggsuppgifter är att gränskontrollmyndigheten kan konstatera vårdnadsförhållandet visuellt utan tekniska hjälpmedel. Fältet för tilläggsuppgifter är en mindre synlig del av passet än passets informationssida, vilket begränsar risken för att uppgifterna röjs, jämfört med om uppgifterna trycks på informationssidan. En nackdel med den föreslagna lösningen kan däremot anses vara att uppgifterna inte kan uppdateras efter att passet har utfärdats. Om vårdnaden ändras under passets giltighetstid, är uppgiften från tidpunkten för utfärdandet inte längre korrekt. Därför införs uppgiften också i passregistret, där den uppdateras automatiskt ur befolkningsdatasystemet. Den aktuella informationen finns alltid tillgänglig för den finska gränsmyndigheten i befolkningsdatasystemet eller passregistret. 

Enligt den föreslagna nya 21 § 1 mom. 8 punkten är en ändring av uppgiften om en minderårig passinnehavares vårdnadshavare en ovillkorlig grund för indragning av ett pass, eftersom de uppgifter om vårdnadshavare som antecknats i passet inte kan uppdateras under passets giltighetstid. Ett pass som innehåller gamla uppgifter är alltså inte en giltig resehandling. Om vårdnaden ändras under passets giltighetstid och den minderårige vistas utomlands, grundar sig kontrollen av resehandlingen i första hand på anteckningar i passet, vilket ger en felaktig bild av förhållandet till vårdnadshavaren. Myndigheterna bör därför informera vårdnadshavarna om att de i dessa situationer utan dröjsmål ska ansöka om ett nytt pass för den minderårige. 

Syftet med anteckningen om vårdnadshavare är att stödja förebyggandet av bortföranden av barn och göra internationella resor smidigare för familjer. Gränskontrollmyndigheten kan utifrån anteckningen i fältet för tilläggsuppgifter konstatera vem som är vårdnadshavare för en minderårig och jämföra uppgifterna med resesällskapet. Antecknandet av uppgift om vårdnadshavare i passet ersätter dock inte förfarandena enligt Haagkonventionen och anger inte vårdnadshavarens rätt att resa. 

Det föreslås att uppgiften om vårdnadshavare inte ska antecknas i passet, om barnet eller vårdnadshavaren har en i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata avsedd spärrmarkering, eller om det organ som ansvarar för socialvården har meddelat tillståndsmyndigheten att uppgiften om vårdnadshavare inte ska antecknas i passet för ett barn som omhändertagits. Tillståndsmyndigheten föreslås dessutom ha rätt att i enskilda fall låta bli att anteckna uppgift om vårdnadshavare, om anteckningen skulle äventyra barnets eller vårdnadshavarens säkerhet. Exempel på sådana fall är om det med hjälp av uppgiften är möjligt att dra slutsatser om var en person som lever under skydd befinner sig, eller om personens familjeförhållanden, i strid med dennes intressen. 

Uppgifter om vårdnadshavare antecknas inte i tillfälliga pass eller nödpass, eftersom syftet med dessa handlingar hänför sig till brådska eller ett tillfälligt hinder för ansökan, och det under dessa omständigheter inte är ändamålsenligt att anteckna uppgift om vårdnadshavare. 

14 §.Giltighetstiden för pass. Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen är giltighetstiden för ett pass tio år och giltighetstiden för en minderårigs pass fem år från den dag då passet utfärdades. Paragrafens 2–9 mom. innehåller bestämmelser om undantag från huvudregeln i 1 mom. Det föreslås inga omfattande ändringar i undantagen, men ändringen av giltighetstiden kräver flera tekniska ändringar i momenten. 

Det föreslås att giltighetstiden för diplomatpass och tjänstepass ska vara sex år i stället för nuvarande fem år. Den maximala giltighetstiden för dessa handlingar föreslås avvika från huvudprincipen på tio år, eftersom de grundar sig på en tillfällig ställning eller uppgift, i fråga om vilken en ny bedömning med kortare tidsintervall kan anses motiverad. Giltighetstiden föreslås dock vara ett år längre än enligt de nuvarande bestämmelserna, så att till exempel den resehandling som utfärdas för republikens president kan gälla hela mandatperioden. Diplomatpass och tjänstepass ska fortfarande av särskilda skäl kunna utfärdas för kortare tid än sex år. Sjömanspass ska enligt förslaget vara giltiga i fem år från den dag då de utfärdades, på samma sätt som enligt de gällande bestämmelserna, och ska fortfarande av särskilda skäl kunna utfärdas för kortare tid än fem år. Enligt det föreslagna 9 mom. kan pass för finska medborgare som ansöker om pass utomlands och som har hemkommun i Finland enligt 2 § i lagen om hemkommun (201/1994) utfärdas för högst 12 månader. Tillståndsmyndigheten kan dock använda prövningsrätt i enskilda fall och utfärda ett pass för högst tio år, om en kortare giltighetstid med beaktande av omständigheterna är oskälig för sökanden. Behövliga undantag kan göras till exempel i fråga om tjänstemäns familjemedlemmar, studerande och personer som under en längre tid arbetar utomlands. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att de föreslagna bestämmelserna om ansiktsbilder kringgås genom ansökningar vid finska beskickningar utomlands och att koncentrera ansökningar från medborgare som är stadigvarande bosatta i Finland till polisen, vilket också bidrar till att minska beskickningarnas tillståndsuppgifter. Begränsningen inverkar inte på rätten att få en resehandling som utfärdas vid akut behov, såsom ett nödpass eller tillfälligt pass. 

15 §.Hinder för utfärdande av pass. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny grund för att förvägra pass i situationer där den som ansöker om pass inte uppfyller de förutsättningar som avses i passlagen. Bestämmelsen förtydligar tillståndsmyndighetens uppgift och ger en lagstadgad möjlighet att på eget initiativ avsluta den administrativa processen när de nämnda förutsättningarna för att få ett pass inte uppfylls. 

20 §.Beslut. Det föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse, enligt vilken ett beslut om indragning av pass med stöd av 21 § 1 mom. 2 punkten eller utifrån en i 21 § 1 mom. 3 punkten avsedd anmälan av innehavaren kan delges som vanlig delgivning. Syftet med bestämmelsen är att underlätta och förenkla skötseln av tillståndsmyndighetens administrativa uppgifter. 

21 §.Förutsättningar för indragning av pass. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny förutsättning för indragning av pass. Som tillägg föreslås det att om innehavarens personuppgifter har ändrats och en ansökan om nytt pass inte har gjorts inom sex månader från ändringen, ska tillståndsmyndigheten dra in passet. Syftet med detta är att minska antalet pass som innehåller felaktiga uppgifter men som är i kraft. Passinnehavaren ska dock enligt förslaget ha tillräckligt med tid att ansöka om nytt pass med de korrekta uppgifterna innan det föregående passet dras in. 

Det föreslås att det till förutsättningarna för att efter prövning dra in ett pass fogas två grunder som hänför sig till ansiktsbilden. Enligt det första föreslagna tillägget kan ett pass dras in om det sedan passet utfärdades har framkommit att ansiktsbilden innan den sändes till tillståndsmyndigheten har ändrats i strid med villkoren i 6 b §. Enligt det andra föreslagna tillägget kan ett pass dras in om det sedan passet utfärdades har framkommit att den som sänt ansiktsbilden inte har haft ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod som avses i 6 c §. Syftet med tilläggen är att effektivisera regleringen om ansiktsbilder och att säkerställa ansiktsbildernas tillförlitlighet. 

I den nya 1 mom. 8 punkten föreskrivs det om ändring av uppgiften om en minderårig passinnehavares vårdnadshavare som en ovillkorlig grund för indragning. Eftersom de uppgifter om vårdnadshavare som antecknats i passet eller lagrats i passets tekniska del inte kan uppdateras under passets giltighetstid, ska passet dras in om vårdnaden ändras och uppgifterna i passet inte längre motsvarar den faktiska situationen. Indragningen utgör inte ett hinder för att ansöka om ett nytt pass med de aktuella uppgifterna. 

21 a §. Passet förfaller vid innehavarens död. Den föreslagna paragrafen är ny och enligt den förfaller ett pass automatiskt enligt lag utan separat förvaltningsbeslut när passinnehavaren avlider. I den gällande lagen finns inga bestämmelser om att ett pass förfaller när passinnehavaren avlider. Grunden för att handlingen förfaller är att den efter personens död inte kan ha en innehavare och inga sådana användningsändamål som anges i lagen. Att passet förfaller automatiskt enligt lagen minskar det administrativa arbetet och motsvarar gällande praxis i situationer där tillståndsmyndigheten har fått uppgift om att innehavaren har avlidit. Bestämmelsen gäller alla typer av handlingar som utfärdats i enlighet med denna lag, medräknat tillfälliga pass, nödpass, diplomatpass och tjänstepass. Informationen, som baserar sig på anmälan om innehavarens dödsfall, kommer från befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen inverkar inte på tillämpningen av hittegodslagen (778/1988) och ersätter inte bestämmelserna om omhändertagande av handlingar i tvångsmedelslagen (806/2011). 

24 §.Förutsättningar för tillvaratagande av pass. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket en identifieringshandling som visas upp i samband med ansökan om pass kan tillvaratas tillfälligt av en myndighet, om det behövs för konstaterande av handlingens äkthet. En identifieringshandling vars äkthet det kan finnas skäl att bedöma avser i detta sammanhang en handling som utfärdats av en utländsk myndighet, när handlingen används för att identifiera sökanden. Om en myndighet tillvaratar en handling, ska det motiveras grundligt och begränsas till endast en nödvändig bedömning, och handlingen får inte vara i myndighetens besittning annat än tillfälligt. Tillfälligt tillvaratagande kan i detta sammanhang anses vara högst ett dygn. 

29 §.Passregister. Det föreslås att det i paragrafen görs ett tillägg i enlighet med den föreslagna 6 b §, enligt vilket uppgift om vem som sänt ansiktsbilden i enlighet med 6 b § förs in i passregistret. Namnen på minderåriga passinnehavares vårdnadshavare ska också antecknas i passregistret. 

Ikraftträdande. Ikraftträdandebestämmelsen och motiveringen till den behandlas i avsnitt 9. 

7.2  Lagen om identitetskort

3 §.Medborgarcertifikat. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en bestämmelse, enligt vilken medborgarcertifikatet är giltigt högst den tid som identitetskortet är giltigt. Utifrån remissvaren föreslås det att giltighetstiden för medborgarcertifikatet inte begränsas separat till fem år, utan det föreslås att giltighetstiden för certifikatet ska motsvara identitetskortets giltighetstid. Beslutet motiveras med att regleringen ska vara tydlig och förenlig med generell praxis i EU- och EES-länderna, där motsvarande identifieringsverktyg är giltiga under samma tid som den handling i vilken certifikatet ingår. Kommunikationsministeriet och Polisstyrelsen ansåg i sina utlåtanden att separata giltighetstider för identitetskort och medborgarcertifikat är ologiska och kan medföra oklarheter för medborgarna. 

9 §.Ansökan om identitetskort. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom., enligt vilken sökanden ska infinna sig personligen hos myndigheten för komplettering av ansökan, om inte något annat följer av 10 §, stryks. Bestämmelserna i 10 § hänför sig till situationer där sökanden inte behöver infinna sig personligen hos myndigheten när förutsättningarna för ett så kallat förenklat förfarande uppfylls. I propositionen föreslås det att det förenklade förfarandet slopas, eftersom bevarandet av det i samband med de nya bestämmelserna om maximal giltighetstid skulle leda till att de personliga besöken hos tillståndsmyndigheten minskar så att de sker med upp till 20 års mellanrum, vilket inte kan motiveras med tanke på säkerheten. I 2 mom. föreslås en teknisk ändring, genom vilken hänvisningen till utrikesministeriet på finska ändras från ”ulkoasiainministeriö” till ”ulkoministeriö”. Namnet ändras inte på svenska. 

10 §.Personlig närvaro vid ansökan om identitetskort på elektronisk väg. I paragrafen finns bestämmelser om de förutsättningar under vilka en sökande som lämnat in ansökan på elektronisk väg inte behöver infinna sig hos myndigheten personligen utan där ansökan om identitetskort kan behandlas helt och hållet i ett elektroniskt förfarande. Det föreslås att paragrafen upphävs. Det föreslås att det förenklade förfarandet slopas när den maximala giltighetstiden förlängs till tio år. 

12 §.Bilagor till ansökan om identitetskort. Det föreslås att de bestämmelser om ansiktsbild som enligt förslaget ska ingå i 12 a § om ansiktsbild stryks ur paragrafen. Det föreslås att det till paragrafen också fogas en ny bestämmelse, enligt vilken vårdnadshavarens samtycke till ansökan för en minderårig i fråga om andra än i 9 § 2 mom. avsedda ansökningar som lämnas till finska beskickningar utomlands ska ges personligen eller elektroniskt med stark autentisering på det sätt som avses i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Som en teknisk ändring föreslås det att hänvisningen till barnskyddslagen (417/2007) i det gällande 2 mom. ändras så att samtycke i fråga om omhändertagna minderåriga ska ges av välfärdsområdet. Hänvisningen i den gällande lagen till 45 § 1 mom. i barnskyddslagen är felaktig, eftersom en tjänsteinnehavare inte nämns i momentet. Det föreslås att ordalydelsen ändras till en hänvisning till välfärdsområdets omhändertagande av en minderårig. Bestämmelser om omhändertagande finns i 9 kap. i barnskyddslagen. 

12 a §.Ansiktsbild. Den föreslagna paragrafen är ny. De föreslagna nya bestämmelserna gäller ansiktsbilder, som det för tydlighetens skull föreslås att det föreskrivs om separat i en och samma paragraf. Enligt huvudregeln i det föreslagna 2 mom. får sökandens ansiktsbild tas endast av en sådan fysisk person eller juridisk person som har ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. I det föreslagna 4 mom. ges inrikesministeriet ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser får utfärdas om antalet ansiktsbilder och kraven på ansiktsbilderna. Närmare bestämmelser om villkoren för den som sänder en ansiktsbild finns i 12 b §. Sökanden får inte själv sända sin ansiktsbild till tillståndsmyndigheten. Den aktör som tagit ansiktsbilden ska sända ansiktsbilden till tillståndsmyndigheten, och tillståndsmyndigheten ska anteckna uppgift om den som sänt ansiktsbilden samt aktörens FO-nummer eller motsvarande identifieringskod i identitetskortsregistret. FO-numret gör det möjligt att i efterhand entydigt identifiera den aktör som sänt ansiktsbilden. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att säkerställa att ansiktsbilden är av tillräckligt hög kvalitet och tillförlitlig. Ansiktsbilden ska vara i färg och den kan endast sändas till tillståndsmyndigheten elektroniskt. Ansiktsbilden får inte heller ändras med hjälp av tekniska åtgärder eller på något annat sätt för något annat ändamål än den färgkorrigering som är nödvändig för att förbättra kvaliteten på bilden. Det är inte tillåtet att avlägsna eller lägga till element i bilden. En ansiktsbild som lämnats in i samband med en ansökan som behandlas av utrikesministeriet eller en finsk beskickning kan inte användas som ansiktsbild på ett identitetskort som utfärdas av polisen. Genom begränsningen säkerställs det att ansiktsbilder som lämnats in och inte omfattas av det föreslagna kravet på FO-nummer inte överförs till handlingar som utfärdas av polisen, i fråga om vilka kravet på FO-nummer gäller. Däremot kan en ansiktsbild som lämnats in i enlighet med kravet på FO-nummer i samband med en handling som utfärdas av polisen användas också för en handling som utfärdas av utrikesministeriet eller en beskickning. 

För exceptionella situationer föreslås det att det föreskrivs om tillståndsmyndighetens prövningsrätt i fråga om att avvika från vad som i paragrafen föreskrivs om tagande av ansiktsbild. Enligt förslaget får tillståndsmyndigheten trots det föreslagna 2 mom. själv ta eller godkänna en ansiktsbild, om det med hänsyn till omständigheterna är nödvändigt. Sådana omständigheter är till exempel tekniska problemsituationer som inte beror på sökanden i tillståndsmyndighetens system eller andra motsvarande grunder. Bestämmelsen ska hos tillståndsmyndigheten i oklara fall tillämpas till sökandens fördel, i synnerhet om ärendet hänför sig till barnets bästa. I fråga om andra myndigheter kan tillståndsmyndigheten utöva prövningsrätt och ska till exempel i fall som Brottspåföljdsmyndigheten motiverar för en ansökan som gäller en person som avtjänar ett fängelsestraff godkänna en ansiktsbild som myndigheten själv tagit och lämnat in och som uppfyller kraven i annan lagstiftning. Det föreslås att bestämmelserna om att ta en ansiktsbild inte ska tillämpas på ansökningar som görs utomlands i enlighet med 9 § 2 mom. 

12 b §.Förutsättningar för sändande av ansiktsbild. Den föreslagna paragrafen är ny i sin helhet. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att vid sändande av ansiktsbilder för tillståndsmyndigheten visa upp företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod för företag eller organisationer som utfärdats i en annan EU-medlemsstat eller EES-stat. 

Med kravet på FO-nummer säkerställs det att den aktör som sänder ansiktsbilden kan identifieras och spåras i efterhand. FO-numret är en offentlig och permanent identifieringskod, på basis av vilken en aktör kan identifieras i företags- och organisationsdatasystemet. Kravet på FO-nummer begränsar inte sändandet av ansiktsbilder till en viss bransch. Jämlik behandling av aktörer inom EU- och EES-området säkerställs i förslaget genom att motsvarande identifieringskoder för företag eller organisationer inom EU- och EES-området ska godkännas vid sidan av det nationella FO-numret. 

För att trygga tillgången till fotografering av ansiktsbilder är det viktigt att antalet fotografer är tillräckligt stort. FO-numret är tillgängligt för näringsidkare, föreningar, stiftelser och andra sammanslutningar oberoende av bransch. Tillgången till tjänster får större vikt i synnerhet i fråga om äldre och andra grupper med särskilda behov, vars möjligheter att uträtta ärenden kan vara begränsade. 

Inlämnande av en ansiktsbild till polisens system förutsätter i praktiken elektronisk kommunikation där leverantörens identitet verifieras. Med hjälp av fullmaktstjänsten Suomi.fi kan det säkerställas på systemnivå att det FO-nummer som leverantören uppger är korrekt, genom att FO-numret söks i företags- och organisationsdatasystemet med stöd av leverantörens fullmakt. Då kan ett sådant FO-nummer som leverantören inte har rätt att använda inte matas in i systemet. 

De föreslagna bestämmelserna hindrar inte Polisstyrelsen från att på polisens fotoserver ha ett frivilligt förfarande med användarkonton för aktörer som sänder ansiktsbilder. Att öppna ett användarkonto är inte en förutsättning för att kunna sända en ansiktsbild, men det kan underlätta yrkesfotografers verksamhet genom att erbjuda möjligheten att följa upp och hantera bilder som lämnats in i företagets namn. Enligt förslaget införs ingen lagstadgad skyldighet att öppna ett användarkonto. 

I det föreslagna 2 mom. ges inrikesministeriet ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser får utfärdas om sändandet av ansiktsbilden. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska bestämmelserna inte tillämpas på ansökningar som görs utomlands i enlighet med 9 § 2 mom. 

19 §.Identitetskortets giltighetstid. Enligt det föreslagna 1 mom. utfärdas identitetskort för en tid av tio år. Ett identitetskort för minderårig och sådana identitetskort i fråga om minderåriga som avses i 16 § utfärdas för en tid av högst fem år. Också identitetskort för utlänningar utfärdas för en tid av fem år eller högst för den tid som sökandens uppehållstillstånd eller uppehållskort gäller. För personer som avses i 17 § 1 mom. kan identitetskort utfärdas för en kortare tid än tio år. Enligt det föreslagna 7 mom. kan identitetskort för finska medborgare som ansöker om identitetskort utomlands och som har hemkommun i Finland enligt 2 § i lagen om hemkommun (201/1994) utfärdas för högst 12 månader. Tillståndsmyndigheten kan dock använda prövningsrätt i enskilda fall och utfärda ett identitetskort för högst tio år, om en kortare giltighetstid med beaktande av omständigheterna är oskälig för sökanden. Behövliga undantag kan göras till exempel i fråga om tjänstemäns familjemedlemmar, studerande och personer som under en längre tid arbetar utomlands. Syftet med begränsningen är att förhindra att de föreslagna bestämmelserna om ansiktsbilder kringgås genom ansökningar vid finska beskickningar utomlands och att koncentrera ansökningar från medborgare som är stadigvarande bosatta i Finland till polisen, vilket också bidrar till att minska beskickningarnas tillståndsuppgifter. 

21 §.Leverans och överlämnande av identitetskort. Det föreslås att hänvisningen till utrikesministeriet på finska ändras till ”ulkoministeriö” från det tidigare ”ulkoasiainministeriö”. Namnet ändras inte på svenska. I stället förtydligas formuleringen ”den utfärdande myndigheten” till ”den myndighet som utfärdar identitetskortet”. 

25 §.Förutsättningar för indragning av identitetskort. Det föreslås att det till 1 mom. fogas två nya ovillkorliga grunder för indragning. Enligt den nya 6 punkten ska ett identitetskort dras in, om kortinnehavarens personuppgifter har ändrats och identitetskortet inte har returnerats eller en ansökan om nytt identitetskort inte har gjorts inom sex månader. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att identitetskort med föråldrade personuppgifter inte används under en längre tid. Bestämmelsen motsvarar 21 § 1 mom. 6 punkten i passlagen. Enligt den nya 7 punkten ska ett identitetskort dras in när identitetskortet ska förstöras i enlighet med hittegodslagen. Bestämmelsen motsvarar 21 § 1 mom. 7 punkten i passlagen. Det är viktigt att grunderna för indragande enligt passlagen och lagen om identitetskort är enhetliga med tanke på genomförandet i datasystemet, eftersom skillnader skulle kräva separata genomföranden. 

Det föreslås att det till förutsättningarna enligt paragrafen för att efter prövning dra in ett identitetskort fogas två grunder som hänför sig till ansiktsbilden. Enligt det första föreslagna tillägget kan ett identitetskort dras in om det sedan kortet utfärdades har framkommit att ansiktsbilden innan den sändes till tillståndsmyndigheten har ändrats i strid med villkoren i 12 a §. Enligt det andra föreslagna tillägget kan ett identitetskort dras in om det sedan kortet utfärdades har framkommit att den som tagit ansiktsbilden inte vid sändandet av ansiktsbilden har haft ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod som avses i 12 b §. Syftet med tilläggen är att effektivisera regleringen om ansiktsbilder och säkerställa ansiktsbildernas tillförlitlighet. 

25 a §.Identitetskortet förfaller vid innehavarens död. Den föreslagna paragrafen är ny. Enligt förslaget förfaller ett identitetskort automatiskt enligt lagen utan ett separat förvaltningsbeslut när innehavaren avlider. Grunden för att handlingen förfaller är att den efter personens död inte kan ha en innehavare och inga sådana användningsändamål som anges i lagen. Att identitetskortet förfaller automatiskt enligt lagen minskar det administrativa arbetet och motsvarar gällande praxis i situationer där Polisstyrelsen har fått uppgift om att innehavaren har avlidit. Bestämmelsen gäller både identitetskort för finska medborgare och identitetskort för utlänningar. Informationen, som baserar sig på anmälan om innehavarens dödsfall, kommer från befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen inverkar inte på tillämpningen av hittegodslagen (778/1988) och ersätter inte bestämmelserna om omhändertagande av handlingar i tvångsmedelslagen (806/2011). 

26 §.Förutsättningar för indragning av ett identitetskort för utlänningar och för att ett sådant identitetskort upphör att gälla. Det föreslås att det till förutsättningarna enligt paragrafen för att efter prövning dra in ett identitetskort för utlänningar fogas två grunder som hänför sig till ansiktsbilden. Enligt det första föreslagna tillägget kan ett identitetskort för utlänningar dras in, om det sedan kortet utfärdades har framkommit att ansiktsbilden innan den sändes till tillståndsmyndigheten har ändrats i strid med villkoren i 12 a §. Enligt det andra föreslagna tillägget kan ett identitetskort för utlänningar dras in, om det sedan kortet utfärdades har framkommit att den som sänt ansiktsbilden inte har haft ett företags- och organisationsnummer eller en motsvarande identifieringskod som avses i 12 b §. Syftet med tilläggen är att effektivisera regleringen om ansiktsbilder och säkerställa ansiktsbildernas tillförlitlighet. 

31 §.Identitetskortsregister. Det föreslås att det i paragrafen görs ett tillägg i enlighet med den föreslagna 12 a §, enligt vilket uppgift om den som sänt ansiktsbilden i enlighet med 12 a § förs in i identitetskortsregistret. 

Ikraftträdande. Ikraftträdandebestämmelsen och motiveringen till den behandlas i avsnitt 9. 

11.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har ett betydande saksamband med regeringens proposition RP 121/2025 rd, i vilken det föreslås att polisen ska ha rätt att använda biometriska uppgifter i pass- och identitetskortsregistren vid förebyggande, avslöjande och utredning av brott. Samtidigt föreslås det i den propositionen som en skyddsåtgärd att användningen av biometriska uppgifter för dessa brottsbekämpningsändamål begränsas till tio år från det att uppgiften införs i registret. 

Den maximala bevaringstiden för biometriska uppgifter i pass- och identitetskortsregistren är enligt 38 § i polisens personuppgiftslag 20 år från det att den i beslutet angivna giltighetstiden gick ut. Denna bevaringstid är gällande lagstiftning, och den ändras inte genom någondera propositionen. Denna proposition innehåller således inga ändringar i bestämmelserna om bevaringstid för biometriska uppgifter. Förlängningen av giltighetstiden för pass och identitetskort till tio år inverkar dock på den faktiska bevaringstiden för biometriska uppgifter i registret, eftersom den maximala bevaringstiden på 20 år räknas från utgången av giltighetstiden. Enligt den gällande lagstiftningen får biometriska uppgifter bevaras i registret i högst cirka 25 år, eftersom giltighetstiden är fem år och bevaringstiden 20 år. Om giltighetstiden för pass och identitetskort förlängs till tio år blir den faktiska maximala bevaringstiden cirka 30 år. Betydelsen av denna sammantagna effekt med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna bedöms i avsnitt 12. 

Propositionerna är inte författningstekniskt beroende av varandra på det sättet att den ena inte kan godkännas utan den andra. Den sammantagna effekten av propositionerna är dock väsentlig vid bedömningen av proportionaliteten i behandlingen av biometriska uppgifter som helhet. Det bör noteras att den tidsbegränsning på tio år för användningen av biometriska uppgifter för brottsbekämpning som föreslås i RP 121/2025 är en skyddsåtgärd, som bidrar till att begränsa konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna av långvarig bevaring av biometriska uppgifter. Det kan vara nödvändigt att samordna behandlingen av propositionerna i riksdagen så att deras sammantagna konsekvenser kan bedömas. 

I regeringens proposition RP 17/2026 rd föreslås nya bestämmelser om e-legitimation i passlagen (ny 3 d §) och lagen om identitetskort (ny 1 a §) samt tekniska ändringar i 6 § i passlagen och 11 § i lagen om identitetskort. Förslagen står inte i strid med denna proposition, men vid riksdagens utskottsbehandling behöver det säkerställas att bestämmelserna är förenliga med varandra. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen har inget samband med budgetpropositionen. 

12.1  Inledning

Lagförslagen ska bedömas med avseende på jämlikheten enligt 6 § i grundlagen, rörelsefriheten enligt 9 § i grundlagen, skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen, näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen och utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet enligt 80 § i grundlagen. 

12.2  Jämlikhet

Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Jämlikhetsbestämmelsen riktar sig också till lagstiftaren. Medborgare eller grupper av medborgare får inte godtyckligt särbehandlas vare sig positivt eller negativt genom lag. Likabehandlingsbestämmelsen förutsätter dock inte att alla medborgare ska bemötas likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Jämlikhetssynpunkter har betydelse såväl när förmåner och rättigheter beviljas medborgarna genom lag som när skyldigheter ställs på dem. 

I 14 § i passlagen och 19 § i lagen om identitetskort föreslås det att pass och identitetskort för minderåriga ska vara giltiga högst fem år, medan samma handling kan utfärdas för 10 år för en myndig person. Skillnaden i den maximala giltighetstiden på basis av ålder kan anses vara godtagbar, eftersom den grundar sig på objektiva orsaker, till exempel snabba förändringar i ansiktsdragen och personernas igenkännbarhet, och eftersom bestämmelserna gäller alla minderåriga på samma sätt. Grundlagsutskottet har tidigare ansett att en sådan åtskillnad är tillåten när den har en klar koppling till säkerheten och handlingens tillförlitlighet (GrUU 40/2021 rd, i vidare utsträckning även GrUU 9/2000 rd, och GrUU 79/2022 rd). 

Det föreslås att också giltighetstiderna för identitetskort för utlänningar, sjömanspass, tjänstepass och diplomatpass ska avvika från giltighetstiderna för vanliga identitetskort och pass. Gemensamt för dessa handlingar är att de i stället för till exempel medborgarskap grundar sig på en ställning eller ett uppdrag som ändras oftare eller en rättighet som följer av annan lagstiftning. Således är det motiverat att också förutsättningarna för att få en sådan handling granskas oftare än i fråga om vanliga handlingar. 

Den i 14 § i passlagen och 19 § i lagen om identitetskort föreslagna begränsningen utifrån hemkommun av giltigheten för handlingar som söks utomlands bör bedömas särskilt noggrant med tanke på jämlikheten. Begränsningen motiveras å andra sidan av att den hänför sig till ordnandet av tjänster utanför Finlands gränser och till dokumentsäkerheten, och inte grundar sig på godtycklig åtskillnad mellan personer. Begränsningen kan anses vara förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom tillgången till tjänster för personer som är bosatta i Finland inte ändras på grund av de föreslagna bestämmelserna, rätten att ansöka om och få en handling inte i sig är begränsad, utan handlingens giltighetstid begränsas, och det inte föreslås att rätten till resehandlingar som utfärdas för ett omedelbart behov, såsom nödpass eller tillfälligt pass, ska begränsas alls. I lagförslagen föreslås dessutom att begränsningen inte ska gälla personer som är anställda hos finska staten eller personer som arbetar vid sådana multilaterala organisationer som Finland hör till. Det föreslås också att tillståndsmyndigheten ska ha prövningsrätt i fråga om att avvika från begränsningen i enskilda fall, om begränsningen med beaktande av omständigheterna skulle vara oskälig för sökanden. 

12.3  Näringsfrihet

Kravet i de föreslagna 6 b och 6 c § i passlagen samt 12 a och 12 b § i lagen om identitetskort, enligt vilket företags- och organisationsnummer eller motsvarande identifieringskod i en EU- eller EES-stat är en förutsättning för sändande av ansiktsbilder, inverkar på näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen. Kravet på FO-nummer har dock i stället för modellen med handelsregistret och den modell med registrering som övervägdes vid den fortsatta beredningen valts som det mest realistiska och lindrigaste alternativet med tanke på näringsfriheten. Det begränsar inte verksamheten till en viss bransch, kräver inget separat nytt myndighetsregister och omfattar ingen förhandskontroll som görs av en myndighet. Kravet på FO-nummer utesluter endast sådana fysiska personer som inte bedriver någon form av registrerad verksamhet. Begränsningen har ett klart samband med allmänintresset när det gäller att säkerställa ansiktsbildernas spårbarhet och handlingarnas tillförlitlighet, och den kan anses stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. Jämlik behandling av aktörer inom EU- och EES-området säkerställs genom att andra motsvarande identifieringskoder inom EU- och EES-staterna godkänns vid sidan av det nationella FO-numret. Därför kan bestämmelserna anses vara förenliga med kraven på fri rörlighet för tjänster enligt artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 

12.4  Rörelsefrihet

Enligt 9 § 1 mom. i grundlagen har finska medborgare rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort. Enligt paragrafens 2 mom. har var och en rätt att lämna landet. Passet är ett viktigt redskap för att tillgodose denna rättighet, vilket innebär att bestämmelser som begränsar tillgången till pass och identitetskort som används som resehandlingar ska bedömas med tanke på rörelsefriheten. 

Enligt de föreslagna 14 § 9 mom. i passlagen och 19 § 7 mom. i lagen om identitetskort begränsas giltighetstiden för en handling som söks utomlands till högst 12 månader, om sökanden har hemkommun i Finland enligt 2 § i lagen om hemkommun. Begränsningen innebär att en finsk medborgare som tillfälligt vistas utomlands inte från en finsk beskickning kan få ett pass eller identitetskort som har full giltighetstid, utan personen måste återvända till Finland och sköta sitt ärende hos polisen för att kunna få en handling som är giltig i tio år. 

Begränsningen kan anses vara av betydelse med tanke på rätten att lämna landet enligt 9 § 2 mom. i grundlagen men kan inte anses gälla kärnan för denna rättighet, eftersom den inte utgör ett hinder för resande utan endast inverkar på resehandlingens giltighetstid. Det finns en godtagbar grund för begränsningen vid säkerställandet av dokumentsäkerheten, eftersom det utomlands inte går att kräva ett FO-nummer eller motsvarande företagsnummer av den som sänder ansiktsbilden. Begränsningen inverkar inte på rätten att vid akut behov få ett tillfälligt pass eller ett nödpass. En sökande har dessutom möjlighet att få en handling med full giltighetstid genom att sköta ärendet hos polisen i Finland. Begränsningen är således proportionell i förhållande till det eftersträvade målet. 

12.5  Skydd för privatlivet och för personuppgifter

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv tryggat, och närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. I artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tryggas vars och ens rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. 

De föreslagna bestämmelserna inverkar på skyddet för personuppgifter på två sätt. För det första är registreringen av FO-numret eller den motsvarande identifieringskoden för den som sänder en ansiktsbild enligt 6 b § i passlagen eller 12 a § i lagen om identitetskort i pass- och identitetskortsregistret behandling av personuppgifter. Behandlingen grundar sig på en sådan rättslig förpliktelse för den personuppgiftsansvarige som avses i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, och behandlingen är begränsad till det som är nödvändigt för att säkerställa ansiktsbildens spårbarhet. Det inrättas inget separat myndighetsregister för leverantörer av ansiktsbilder. 

För det andra inverkar förlängningen av giltighetstiden för pass och identitetskort indirekt på den faktiska bevaringstiden för biometriska uppgifter i registret. Enligt 38 § i polisens personuppgiftslag ska uppgifterna i pass- och identitetskortsregistren raderas senast 20 år från det att den i beslutet angivna giltighetstiden gick ut. Denna bevaringstid är gällande lagstiftning, och den ändras varken genom denna proposition eller genom regeringens proposition RP 121/2025 rd, som är under behandling i riksdagen. Förlängningen av giltighetstiden till tio år innebär dock att biometriska uppgifter i själva verket kan bevaras i registret i högst cirka 30 år i stället för nuvarande cirka 25 år. 

Grundlagsutskottet har i sin praxis betonat att biometriska uppgifter är känsliga uppgifter som hör till kärnan i en grundläggande rättighet och i fråga om vilka behandlingen ska begränsas till vad som är nödvändigt (bl.a. GrUU 37/2024 rd, GrUU 51/2018 rd, GrUU 14/2018 rd och GrUU 13/2017 rd). Utskottet har krävt att en förlängning av bevaringstiden ska motiveras med särskilt vägande skäl. Förvaltningsutskottet har i sitt betänkande FvUB 8/2021 rd ansett att en maximal bevaringstid på 20 år är nödvändig i fråga om biometriska kännetecken för att säkerställa att de som ansöker om identitetskort och pass identifieras på ett tillförlitligt sätt. 

Förlängningen av den faktiska bevaringstiden till cirka 30 år kan inte som sådan anses vara oproblematisk, även om bestämmelsen om bevaringstiden inte ändras. Det bör dock noteras att det i RP 121/2025 rd som en skyddsåtgärd föreslås att användningen av biometriska uppgifter för brottsbekämpning begränsas till tio år från det att uppgiften införs, vilket i sin tur begränsar konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna av den längre bevaringstiden. 

Anteckningen om vårdnadshavare i fältet för tilläggsuppgifter i en minderårigs pass innebär att familjeförhållandet avslöjas i handlingen, vilket ska bedömas med tanke på skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen. En uppgift som antecknas i fältet för tilläggsuppgifter kan läsas visuellt av den som granskar passet. Tillgången till informationen är således mer omfattande än i fråga om enbart registeruppgifter. Anteckningen är ett något lindrigare ingrepp i skyddet för privatlivet än om den skulle tryckas på informationssidan, eftersom fältet för tilläggsuppgifter är en mindre synlig del av passet, eller åtminstone är det möjligt att i vissa situationer låta bli att visa det. Inskränkningen kan anses godtagbar, eftersom syftet med den är att trygga barnets säkerhet. Proportionaliteten stöds av att man kan avvika från förfarandet med anteckningen i situationer med spärrmarkering eller omhändertagande och i andra risksituationer. 

12.6  Bemyndiganden att utfärda förordning

Enligt 80 § i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Den gällande lagstiftningen innehåller bemyndiganden att utfärda förordning, med stöd av vilka statsrådets förordning om pass och identitetskort (1167/2016) och inrikesministeriets förordning om passfotografier och fotografier på identitetskort (1168/2016) har utfärdats.  

Förslaget innehåller nya bemyndiganden att utfärda förordning. I de föreslagna 6 b § 4 mom. i passlagen och 12 a § 4 mom. i lagen om identitetskort ges inrikesministeriet ett bemyndigande att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om antalet ansiktsbilder och kraven på ansiktsbilderna. I 6 c § 2 mom. i passlagen och 12 b § 2 mom. i lagen om identitetskort ges inrikesministeriet ett bemyndigande att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om sändandet av ansiktsbilder. De föreslagna nya bemyndigandena att utfärda förordning kan anses vara av teknisk natur och möjliggör verkställigheten av lagen i praktiken. De föreslagna bemyndigandena är således förenliga med 80 § i grundlagen, och de författningar som utfärdas med stöd av dem ingriper inte i grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller i frågor som enligt grundlagen hör till området för lag. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.