7
Specialmotivering
7.1
Lag om en serviceplattform för dödsbon
1 §. Syftet med, administrationen av och tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon. Enligt 1 mom. i paragrafen är syftet med serviceplattformen för dödsbon att centraliserat tillhandahålla digitala tjänster som gör förvaltningen och utredningen av dödsbon smidigare. Syftet med regleringen är att göra skötseln av angelägenheter i anknytning till en anhörigs död smidigare genom att digitalisera och strukturera de handlingar som behövs samt främja skötseln av ärenden som överskrider myndighetsgränserna. Enligt förslaget har Skatteförvaltningen i uppgift att administrera serviceplattformen för dödsbon. Till underhållet av serviceplattformen för dödsbon hör att genomföra serviceplattformen och de digitala tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen och se till att exempelvis tjänsterna fungerar.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs om de digitala tjänster som ska tillhandahållas på serviceplattformen för dödsbon. Enligt denna bestämmelse tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon en tjänst för lagring av handlingar och en e-tjänst för åtkomst till det delägarregister för dödsbon som avses i lagen om ett delägarregister för dödsbon. Dessutom föreslås det att det på serviceplattformen för dödsbon erbjuds en möjlighet att upprätta bouppteckningsinstrument.
Dödsboet och dess delägare kan om de så önskar använda tjänsten för lagring av handlingar för att lagra sådana uppgifter som behövs för förvaltning och utredning av dödsboet. Genom att lagra handlingar i tjänsten för lagring av handlingar är det möjligt att säkerställa att dödsboets handlingar och informationen i dem bevaras och kan hittas. I tjänsten för lagring av handlingar kan man till exempel spara bilagor till bouppteckningsinstrumentet, såsom en kopia av testamentet och kvitton på kostnadsuppgifter som bifogas bouppteckningsinstrumentet. Genom att införa uppgifter i tjänsten för lagring av handlingar kan man också öka transparensen i förvaltningen av dödsboet för delägarna, eftersom alla dödsbodelägare med användarrättigheter som har tagit i bruk serviceplattformen för dödsbon har tillgång till den information som införts i tjänsten för lagring av handlingar. Enligt förslaget kan den information som införts i tjänsten för lagring av handlingar endast användas av dödsboet och dess delägare, dvs. endast delägarna i dödsboet eller de personer som de befullmäktigat har åtkomst till dem.
Med e-tjänsten för åtkomst till delägarregistret för dödsbon kan dödsboet och den som handlar för dödsboets räkning betala avgifterna för användning av informationen i delägarregistret, använda informationen i delägarregistret och anmäla information till delägarregistret. En delägare i ett dödsbo kan med hjälp av tjänsten granska de uppgifter som införts i delägarregistret för dödsbon och ta i bruk till exempel ett utdrag eller intyg som påvisar dennes delägarskap. Enligt 10 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon ska bouppgivare anmäla den information som avses i 5 § i den e-tjänst för åtkomst till delägarregistret för dödsbon som tillhandahålls på en serviceplattform för dödsbon. I tjänsten kan bouppgivaren i enlighet med 8 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon anmäla information till delägarregistret för dödsbon, i enlighet med 9 § anmäla ändringar som gäller bouppgivaren och dödsboets kontaktperson, i enlighet med 11 § teckna en försäkran under edlig förpliktelse och i enlighet med 12 § uppdatera informationen.
Enligt förslaget är det möjligt att på serviceplattformen för dödsbon upprätta ett bouppteckningsinstrument enligt kraven i 20 kap. i ärvdabalken. Möjligheten att upprätta bouppteckningsinstrument på serviceplattformen gör denna process smidigare jämfört med nuläget. Utöver bouppteckningsinstrumentet erbjuder Skatteförvaltningen på serviceplattformen en möjlighet att lämna in den arvsskattedeklaration som förutsätts i lagen om skatt på arv och gåva. I praktiken samlas informationen för såväl bouppteckningsinstrumentet som arvsskattedeklarationen i enhetlig form och på en gång på serviceplattformen. Vid insamlingen av de delvis formella uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet och arvsskattedeklarationen på serviceplattformen för dödsbon kan man som förhandsinformation använda de uppgifter som anges på serviceplattformen och som vanligtvis behövs för att upprätta bouppteckningsinstrumentet och arvsskattedeklarationen och som innehas av Skatteförvaltningen. Dessa är uppgifter om tillgångar och skulder samt annan information som avses i 25 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva. De delägaruppgifter som behövs för bouppteckningsinstrumentet och arvsskattedeklarationen som upprättas på serviceplattformen kan hämtas automatiskt från delägarregistret för dödsbon.
Tjänsten för lagring av handlingar, e-tjänsten för åtkomst till delägarregistret för dödsbon och möjligheten att upprätta bouppteckningsinstrument för privaträttsliga ändamål och driften av dessa utgör nya uppgifter för Skatteförvaltningen och föreslås ställas under Skatteförvaltningens ansvarsområde.
Enligt 3 mom. i paragrafen föreslås det att det på serviceplattformen för dödsbon kan tillhandahållas sådana tjänster för smidigare förvaltning och utredning av dödsbon som hör till Skatteförvaltningens uppgifter med stöd av annan lagstiftning. Bestämmelser om Skatteförvaltningens uppgifter finns framför allt i 2 § i lagen om Skatteförvaltningen. Enligt 2 § 1 mom. i lagen om Skatteförvaltningen har Skatteförvaltningen till uppgift att verkställa beskattningen, utöva skattekontroll, uppbära, driva in och redovisa skatter och avgifter samt bevaka skattetagarnas rätt enligt vad som föreskrivs särskilt. Dessutom ska Skatteförvaltningen enligt 2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen främja en riktig och enhetlig beskattning samt utveckla Skatteförvaltningens förmåga att tillhandahålla tjänster. Bestämmelser om Skatteförvaltningens uppgifter finns också i annan lagstiftning. För att sköta sina lagstadgade uppgifter som grundar sig på annan lagstiftning kan Skatteförvaltningen således, i enlighet med vad som föreslås, på serviceplattformen för dödsbon tillhandahålla digitala tjänster för dödsbon och delägare i dödsbon. På grund av detta är det inte nödvändigt att föreskriva om tillhandahållandet av den här typen av tjänster i denna lag. På serviceplattformen för dödsbon kan man med stöd av annan lagstiftning tillhandahålla till exempel tjänster som gör det möjligt att upprätta arvsskattedeklarationer och lämna dem till Skatteförvaltningen på serviceplattformen för dödsbon. På samma sätt kan till exempel ett bouppteckningsinstrument lämnas till Skatteförvaltningen på serviceplattformen för dödsbon med stöd av annan lagstiftning.
2 §. Personuppgiftsansvarig. I paragrafen föreslås bestämmelser om den personuppgiftsansvarige i fråga om de personuppgifter som förts in i tjänsten för lagring av handlingar och de personuppgifter som förts in på serviceplattformen för dödsbon för upprättande av bouppteckningsinstrument. Med personuppgiftsansvarig avses enligt artikel 4.7 i dataskyddsförordningen en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Enligt artikel 4.7 i dataskyddsförordningen kan den personuppgiftsansvarige föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt, om ändamålen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. Ändamålen med behandlingen av personuppgifter i de tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon ingår enligt förslaget av bestämmelsen om ändamål i 1 §.
I lagen föreslås det att det på det sätt som artikel 4.7 i dataskyddsförordningen möjliggör uttryckligen föreskrivs att Skatteförvaltningen är personuppgiftsansvarig i fråga om de personuppgifter som förts in i tjänsten för lagring av handlingar och de personuppgifter som behandlas i samband med möjligheten att upprätta bouppteckningsinstrument på serviceplattformen för dödsbon.
Regleringen förtydligar och preciserar Skatteförvaltningens ställning i fråga om den servicehelhet som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon. Helheten som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon omfattar tjänsten för lagring av handlingar, e-tjänsten för åtkomst till delägarregistret för dödsbon, möjligheten att upprätta bouppteckningsinstrument och Skatteförvaltningens elektroniska tjänster som på basis av övrig lagstiftning hör till Skatteförvaltningens uppgifter.
Enligt förslaget genomför Skatteförvaltningen serviceplattformen för dödsbon och de tjänster som tillhandahålls på den. Skatteförvaltningen ansvarar i enlighet med 1 § för administreringen av serviceplattformen och de tjänster som tillhandahålls på den och ser till att de fungerar. Således är det Skatteförvaltningen som fastställer närmare funktioner för de tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon med undantag av funktionerna för delägarregistret för dödsbon. Det föreslås att det är Skatteförvaltningen som ansvarar för informationssäkerheten för serviceplattformen för dödsbon och de tjänster som tillhandahålls på den och därmed även för närmare dataskyddslösningar. Skatteförvaltningen kan med undantag av de tjänster som hänför sig till delägarregistret för dödsbon självständigt skapa användarvillkor och andra anvisningar för användare av tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon samt förutsätta att de som vill bli användare godkänner användarvillkoren för att kunna börja använda tjänsterna. Således fastställer Skatteförvaltningen i enlighet med sina lagstadgade uppgifter ändamålen med och metoderna för behandlingen av personuppgifter som behandlas på serviceplattformen för dödsbon och i andra tjänster än de som hänför sig till delägarregistret för dödsbon som tillhandahålls på serviceplattformen. Skatteförvaltningen ansvarar i egenskap av personregisteransvarig för att de registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen tillgodoses.
Att enbart Skatteförvaltningen fastställs som personuppgiftsansvarig för personuppgifter som införs i tjänsten för lagring av handlingar och på serviceplattformen för dödsbon för upprättande av bouppteckningsinstrument främjar enligt förslaget tillgodoseendet av de registrerades rättigheter och friheter och skyddet för personuppgifter genom att redan på förhand förtydliga ansvaren gällande behandlingen av personuppgifter i de tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon. Särskilt i fråga om tjänsten för lagring av handlingar avviker den personuppgiftsansvariges metoder för att se till att principerna för behandling av personuppgifter och den registrerades rättigheter tillgodoses delvis från normala myndighetsregister. Denna avvikelse beror på att dödsbodelägare ska använda tjänsten för lagring av handlingar för lagring av information som behövs för förvaltningen och utredningen av dödsbon i enlighet med ändamålet med tjänsten. Enligt förslaget ska Skatteförvaltningen till exempel styra användare av tjänsten för lagring av handlingar att endast behandla sådana personuppgifter som överensstämmer med tjänstens syfte och det tillåtna informationsinnehållet på lagligt sätt. Detta kan genomföras till exempel med anvisningar som ges i samband med användningen av tjänsten samt med funktioner i tjänsten. Skatteförvaltningens rätt att behandla den information som förts in i tjänsten för lagring av handlingar begränsas i 6 § till de syften som gäller tillhandahållandet av tjänsten för lagring av handlingar.
På serviceplattformen för dödsbon skapar Skatteförvaltningen även e-tjänster för åtkomst till delägarregistret för dödsbon. Det föreslås att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska vara personuppgiftsansvarig för delägarregistret för dödsbon i enlighet med 3 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon. Med stöd av lagen fastställer Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, i egenskap av personuppgiftsansvarig, till exempel vilka uppgifter som behandlas i e-tjänsten som genomförs på serviceplattformen för dödsbon och via vilken uppgifter anmäls till delägarregistret för dödsbon. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata fastställer med stöd av lagen även ändamålen med de uppgifter som behandlas för anmälan till delägarregistret för dödsbon och hur dessa uppgifter behandlas. Enligt förslaget fungerar Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata med andra ord som personuppgiftsansvarig för delägarregisterhelheten och Skatteförvaltningen personuppgiftsbiträde för den helhet tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon och som ger åtkomst till delägarregistret för dödsbon.
Skatteförvaltningen kan på serviceplattformen för dödsbon även tillhandahålla tjänster som hör till Skatteförvaltningens uppgifter enligt annan lagstiftning. Dessa kan till exempel gälla upprättande och inlämnande av arvsskattedeklaration eller inlämnande av bouppteckningsinstrument till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ansvarar på grundval av annan lagstiftning för till exempel verkställande av arvsbeskattningen och lagring av bouppteckningsinstrument. Då Skatteförvaltningen tillhandahåller tjänster som hör till dess uppgifter enligt annan lagstiftning är Skatteförvaltningen personuppgiftsansvarig även för de tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon för att sköta dessa uppgifter. Skatteförvaltningens roll som personuppgiftsansvarig för dessa tjänster fastställs dock inte på grundval av den föreslagna lagen om en serviceplattform för dödsbon.
3 §. Rätten att använda serviceplattformen för dödsbon och tjänsterna på den. I paragrafen föreslås det bestämmelser om vilka dödsbon som får använda serviceplattformen för dödsbon. Det föreslås att det i paragrafen även föreskrivs om hur användarrättigheterna till tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon fastställs.
Enligt förslaget ska 1 mom. i paragrafen innehålla bestämmelser om att serviceplattformen för dödsbon får endast användas av ett sådant dödsbo om vilket det har skapats information i delägarregistret för dödsbon. Det föreslås att det i 4 § 1 mom. i lagen om ett delägarregister för dödsbon ingår en bestämmelse om förutsättningarna för införande av delägaruppgifter i registret. Enligt det föreslagna 4 § 1 mom. i lagen om ett delägarregister om dödsbon skapas information om dödsboet i delägarregistret för dödsbon automatiskt efter att en uppgift om död av en person med personbeteckning eller en uppgift om domstolsbeslut om dödförklaring har införts i befolkningsdatasystemet. Serviceplattformen för dödsbon och tjänsterna på den får endast användas av dödsbon om vilka det har skapats information i delägarregistret för dödsbon, eftersom de som har användarrättigheter till tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon kontrolleras utifrån delägaruppgifter som införs i delägarregistret för dödsbon.
Det föreslås att det i 2 mom. i paragrafen föreskrivs om att användarrättigheterna till tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon och omfattningen av rättigheterna grundar sig på den information om personens ställning i dödsboet som förts in i delägarregistret för dödsbon. I praktiken baserar sig användarrättigheterna enligt 2 mom. på behörighetstjänsten som avses i stödtjänstlagen, dvs. Suomi.fi-fullmakter. Suomi.fi-fullmakter som möjliggör utövandet av den lagstadgade behörigheten som baserar sig på personens ställning i dödsboet skapas med hjälp av den information om personens ställning i dödsboet som förts in i delägarregistret för dödsbon. Personen kan således få en användarrättighet som motsvarar personens ställning i dödsboet till dödsboets tjänster på serviceplattformen, om information om personens ställning i dödsboet har förts in i delägarregistret för dödsbon.
Det föreslås att bestämmelser om vilka uppgifter som ska införas i delägarregistret för dödsbon ska ges i 5 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon. Med personens ställning avses den roll som han eller hon har i dödsboet i fråga och som det har skapats information om i delägarregistret för dödsbon. Sådana ställningar är vanligen dödsbodelägare, bouppgivare och dödsboets kontaktperson, men i delägarregistret för dödsbon införs även information om till exempel den efterlevande maken eller makan och arvlåtarens tidigare make eller maka samt information om eventuell testamentsexekutor och boutredningsman.
Personens användarrättigheter och omfattningen av användarrättigheterna på serviceplattformen bestäms utifrån annan lagstiftning som reglerar personens ställning i dödsboet. Enligt detta får i regel alla personer som införts i delägarregistret för dödsbon som dödsbodelägare till exempel införa information i tjänsten för lagring av handlingar. På motsvarande sätt har personer som införts som dödsbodelägare i delägarregistret för dödsbon i regel rätt att granska all information som införts i de olika tjänsterna på serviceplattformen. Enligt förslaget kan Skatteförvaltningen dock av grundad anledning begränsa användarrättigheter som grundar sig på en viss ställning i dödsboet. I delägarregistret för dödsbon införs till exempel information om arvlåtarens tidigare make eller maka vars äktenskap upplösts före arvlåtarens död. Den tidigare makens eller makans ställning som dödsbodelägare beror dock på huruvida avvittring mellan den tidigare maken eller makan och arvlåtaren har förrättats. Den personuppgiftsansvarige för delägarregistret har emellertid inte information om avvittringen när informationen om en tidigare make eller maka införs i delägarregistret för dödsbon, utan informationen om en tidigare make eller maka införs i delägarregistret för dödsbon vanligen på basis av uppgifter från ett myndighetsregister, såsom befolkningsdatasystemet. Även om den tidigare maken eller makan är en delägare begränsas dennes rätt att få ta del av information om arvlåtarens förmögenhetsställning till den förmögenhetssituation som gällde då avvittringsgrunden uppstod. Det är dock inte möjligt att genomföra en sådan begränsning som användarrättighet till informationssystemen. För att hantera denna och motsvarande situationer ska Skatteförvaltningen kunna begränsa användarrättigheterna till sådana som kan genomföras i informationssystemen. Detta skulle utgöra en grundad anledning för Skatteförvaltningen att begränsa användarrättigheter på serviceplattformen som grundar sig på delägarregistret för dödsbon i förhållande till vad ställningen i fråga skulle ge rätt till på basis av annan lagstiftning. Begränsningen kan även innebära att det inte alls skapas någon användarrättighet.
Åtkomsträtt till tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon kan även basera sig på en fullmakt. För att ge fullmakt används Suomi.fi-fullmakter. Till exempel kan en sakkunnig som bistår dödsbodelägare med att upprätta bouppteckningsinstrumentet befullmäktigas av bouppgivaren att använda tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon till den del som befullmäktigandet inte separat förbjuds i lag. Fullmaktsgivarnas rätt att ge fullmakt kontrolleras på basis av information om personens ställning i dödsboet som införts i delägarregistret för dödsbon.
Det föreslås att det i 3 mom. i paragrafen ges bestämmelser om att bouppgivaren kan ge den som valts till god man användarrättigheter till bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon för tecknande av bevis i enlighet med 20 kap. 6 § 3 mom. i ärvdabalken. Att ge en god man användarrättighet är möjligt i dödsbon som får använda serviceplattformen för dödsbon enligt 1 mom. Den som är skyldig att låta förrätta bouppteckning ska enligt 20 kap. 2 § i ärvdabalken välja två gode män att förrätta bouppteckningen. De gode männen ska på bouppteckningsinstrumentet teckna ett bevis, som avses i 20 kap. 6 § 3 mom. i ärvdabalken, att de antecknat allt rätt och värderat tillgångarna efter bästa förstånd. I praktiken kan bouppgivaren på basis av den föreslagna bestämmelsen ge de gode männen användarrättighet till det färdiga bouppteckningsinstrumentet för att lämna bevis genom att lägga till nödvändiga uppgifter om de gode män som valts på serviceplattformen för dödsbon. De gode männen informeras om sin användarrättighet på basis av de uppgifter som bouppgivaren infört på serviceplattformen för dödsbon. De gode männen får också nödvändig information för att få insyn i bouppteckningsinstrumentet för dödsboet i fråga. Gode män som fått användarrättighet kan efter detta logga in i tjänsten, se det färdiga bouppteckningsinstrumentet och lämna ett bevis om det enligt 4 §. Det behövs en separat bestämmelse om användarrättighet för gode män, eftersom information om gode män inte införs i delägarregistret för dödsbon, varvid deras användarrättigheter inre kan basera sig på information som införts i delägarregistret för dödsbon. Skillnaden jämfört med situationer enligt 2 mom. är dessutom att det är bouppgivaren som ger de gode männen användarrättigheter.
4 §.Försäkran och bevis i bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon. Det föreslås att det i 1 mom. i paragrafen föreskrivs om att bouppgivaren kan i bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon teckna den försäkran under edlig förpliktelse som avses i 20 kap. 6 § 2 mom. i ärvdabalken och gode männen teckna det bevis som avses i 20 kap. 6 § 3 mom. i ärvdabalken. Nuförtiden kontrolleras bouppgivarens försäkran och gode männens bevis vanligtvis med underskrifter. Genom bestämmelse gör man det möjligt att teckna försäkran och bevis även i det bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon.
Enligt förslaget föreskrivs det i 2 mom. i paragrafen att för att en person ska kunna teckna försäkran och bevis i bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon förutsätts det att personen identifieras med hjälp av den tjänst för identifiering av fysiska personer som avses i 3 § 1 mom. 4 punkten i stödtjänstlagen eller med hjälp av sådan stark autentisering som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Genom identifieringskravet som baserar sig på stark autentisering säkerställs att försäkran och beviset tecknas av den person som begärts och anmälts att göra det.
I 3 mom. i paragrafen föreslås för det första en bestämmelse om att försäkran och bevis kan tecknas med hjälp av sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, sådan den lyder senast ändrad genom förordning (EU) 2024/1183, nedan eIDAS-ändringsförordningen. Avancerad elektronisk underskrift definieras i artikel 3.11 i eIDAS-ändringsförordningen som en elektronisk underskrift som uppfyller kraven enligt artikel 26. Kvalificerad elektronisk underskrift definieras däremot i artikel 3.12 i eIDAS-ändringsförordningen som en avancerad elektronisk underskrift som skapas med hjälp av en kvalificerad anordning för underskriftframställning och som är baserad på ett kvalificerat certifikat för elektroniska underskrifter. Kravet i den föreslagna bestämmelsen kan således också uppfyllas med kvalificerad elektronisk underskrift. eIDAS-ändringsförordningen ställer krav på särskilt kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster och kvalificerade betrodda tjänster och syftet med kraven är att öka tillförlitligheten av dessa tillhandahållare och tjänster. Genom att använda sig av avancerad och kvalificerad elektronisk underskrift kan man med andra ord garantera bouppteckningsinstrumentets integritet, eftersom det med hjälp av dessa underskrifter är möjligt att upptäcka eventuella senare ändringar av bouppteckningsinstrumentet. Med hjälp av avancerad eller kvalificerad underskrift kan man också försäkra sig om att en försäkran eller ett bevis fogas till rätt bouppteckningsinstrument.
För det andra föreslås att det i 3 mom. föreskrivs att försäkran och bevis kan tecknas också på något annat informationssäkert och bevisligt sätt som gör att försäkran och beviset fogas till bouppteckningsinstrumentet så att också integriteten hos innehållet i bouppteckningsinstrumentet tryggas. Aktörer som använder bouppteckningsinstrumentet ska kunna lita på att en försäkran och ett bevis som tecknats i ett bouppteckningsinstrument som upprättats på serviceplattformen för dödsbon har gjorts av de personer som anmälts att göra det, att de hänför sig till bouppteckningsinstrumentet i fråga och att de visar att åtgärderna har genomförts i ett bouppteckningsinstrument även när man inte har använt avancerad elektronisk underskrift för att kontrollera dem. Dessutom ska aktörer som använder bouppteckningsinstrumentet erbjudas åtminstone uppgift om den tidpunkt då försäkran och bevis har tecknats i bouppteckningsinstrumentet. Dessa omständigheter ska kunna kontrolleras i efterhand. Skatteförvaltningen ska säkerställa att uppgift om teckning av försäkran eller bevis och uppgift om identifiering av person som föregår detta kan fogas till innehållet i ett helt bouppteckningsinstrument. Skatteförvaltningen kan under dessa förutsättningar ta i bruk ett annat informationssäkert och bevisligt sätt som inte baserar sig på avancerad elektronisk underskrift för att teckna bevis och försäkran i bouppteckningsinstrument som upprättas på serviceplattformen för dödsbon. Även med annan underskrift än avancerad elektronisk underskrift är det möjligt att i en tjänst som tillhandahålls och drivs av en myndighet kontrollera att ovan nämnda krav som är centrala för användning av bouppteckningsinstrument uppfylls.
Det föreslås att det i 4 mom. i paragrafen föreskrivs om att Skatteförvaltningen får utfärda närmare föreskrifter om på vilket sätt försäkran och bevis kan tecknas på något annat informationssäkert och bevisligt sätt än med hjälp av avancerad elektronisk underskrift.
5 §.Information som förs in i tjänsten för lagring av handlingar. I paragrafen föreskrivs om vilken typ av information som får införas i tjänsten för lagring av handlingar som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter som utförs av den personuppgiftsansvarige för tjänsten för lagring av handlingar föreslås vara artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Enligt artikeln är behandlingen av personuppgifter tillåten när den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Driften av tjänsten för lagring av handlingar för det ändamål som specificeras i 1 § är för Skatteförvaltningen, som fungerar som personuppgiftsansvarig, en uppgift av allmänt intresse och behandlingen av personuppgifter är nödvändig för att sköta denna uppgift.
Syftet med införandet av information i tjänsten för lagring av handlingar är att säkerställa att den information som behövs för förvaltning och utredning av dödsboet ska bevaras och kunna hittas. Information som införts i tjänsten för lagring av handlingar är synliga och tillgängliga för alla dödsbodelägare som har tagit i bruk serviceplattformen för dödsbon dock med beaktande av Skatteförvaltningens möjlighet enligt 3 § att begränsa användarrättigheter. I enlighet med ändamålet med tjänsten som specificeras i 1 § får man i tjänsten för lagring av handlingar införa endast information som behövs för förvaltning och utredning av dödsboet i fråga. Detta är till exempel information om dödsbodelägare och andra personer som anknyter till dödsboet som är nödvändig vid utredningen av dödsboet, information som är nödvändig för att utreda delägarens ställning, såsom information om testamentet om delgivning av det och information om dödsboets tillgångar, skulder och övriga ekonomiska situation. Det är nödvändigt att föreskriva om den information som får införas i tjänsten för lagring av handlingar i en nationell speciallag för att tjänstens användare ska kunna på ett bindande sätt styras till att införa i tjänsten endast sådan information som överensstämmer med dess syfte.
Behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter som räknas upp i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är i princip förbjuden. Enligt förslaget är det i princip inte meningen av tjänsten för lagring av handlingar ska användas för regelbunden behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller andra konstitutionellt känsliga personuppgifter. Om informationen som införs i tjänsten för lagring av handlingar emellertid innehåller personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter trots användarvillkoren och anvisningarna, baserar sig behandlingen av dem för Skatteförvaltningens del på 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen (1050/2018). På behandlingen av denna information tillämpas sådana tekniska, förfarandemässiga och organisatoriska åtgärder som avses i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen och denna lag, vilka vidtas av Skatteförvaltningen för att hantera risker förknippade med behandlingen.
För att göra det möjligt att upprätta bouppteckningsinstrumentet på serviceplattformen för dödsbon är det inte nödvändigt att reglera det informationsinnehåll som ska behandlas genom en nationell speciallag. I egenskap av personuppgiftsansvarig genomför Skatteförvaltningen tjänsten så att användarna styrs till att endast behandla information som behövs för bouppteckning och arvsskattedeklaration och att risken för en mer omfattande behandling av personuppgifter inte är lika betydande som i tjänsten för lagring av handlingar. Enligt 28 b § 3 mom. som föreslås i lagen om skatt på arv och gåva meddelar Skatteförvaltningen också närmare föreskrifter om anteckningsskyldiga och anteckningar.
6 §.Den personuppgiftsansvariges rätt att behandla informationen i tjänsten för lagring av handlingar. Det föreslås att paragrafen ska innehålla en bestämmelse om rätten för den personuppgiftsansvarige för tjänsten för lagring av handlingar att behandla informationen i tjänsten. Den personuppgiftsansvarige får behandla informationen endast för de syften med tillhandahållandet av tjänsten för lagring av handlingar som anges i denna lag. Tjänsten för lagring av handlingar tillhandahålls dödsbon så att de kan lagra information som behövs för deras förvaltning och utredning i tjänsten. Handlingar som sparats i tjänsten för lagring av handlingar och uppgifterna i dem är endast avsedda för dödsboets och dess delägares eget bruk.
Enligt syftet med tjänsten för lagring av handlingar får den personuppgiftsansvarige behandla informationen i tjänsten för lagring av handlingar i begränsad utsträckning. Enligt förslaget ska den personuppgiftsansvarige ha möjlighet att behandla informationen i tjänsten för lagring av handlingar till den del den behövs för den tekniska driften av tjänsten och säkerställande av tjänstens informationssäkerhet. Den personuppgiftsansvarige ska dessutom ha rätt att till exempel söka information i tjänsten för lagring av handlingar till den del som den är nödvändig för fullgörandet av den personuppgiftsansvariges skyldigheter. Registrerade har till exempel enligt artikel 16 i dataskyddsförordningen rätt att av den personuppgiftsansvarige få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan grunden för behandlingen som avses i artikel 6.1 e omfatta särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i artikeln, bland annat ändamålsbegränsningar. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på detta handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen möjliggör.
7 §. Bestämmelserna om tjänsten för lagring av handlingar i förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att det i 1 mom. i paragrafen föreskrivs om att med avvikelse från 5 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen) betraktas information i tjänsten för lagring av handlingar inte som myndighetshandlingar. Enligt 5 § 2 mom. i offentlighetslagen avses med myndighetshandling bland annat en handling som innehas av en myndighet och som har inkommit till en myndighet för behandling av ett visst ärende eller i övrigt inkommit i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter. När information införs i tjänsten för lagring av handlingar inkommer den inte till myndigheten för behandling av ett visst ärende och informationen innehas således inte av myndigheten till följd av att den införts i tjänsten. Information i tjänsten för lagring av handlingar är således privata.
I fall det är Skatteförvaltningen som ansvarar för driften av tjänsten och informationssäkerheten är det möjligt att en tjänsteproducent som är anställd av Skatteförvaltningen eller som handlar på uppdrag av Skatteförvaltningen, såsom en anställd hos systemleverantören, ser informationen i tjänsten för lagring av handlingar när denne utför åtgärder av teknisk natur. En sådan situation kan uppstå till exempel i samband med arbetsuppgifter som hänför sig till säkerställande av tjänstens informationssäkerhet, såsom när man utreder orsakerna till en observerad informationssäkerhetsincident. En person som är anställd hos Skatteförvaltningen kan se informationen i tjänsten för lagring av handlingar även när han eller hon fullgör sina skyldigheter som rollen som personuppgiftsansvarig medför. I första meningen i 2 mom. i paragrafen föreskrivs om skyldigheten för dem som är anställda hos eller handlar på uppdrag av Skatteförvaltningen att hemlighålla vad de i samband med skötseln av uppgifter i anslutning till tjänsten för lagring av handlingar har fått veta om informationen i tjänsten.
Den andra meningen i 2 mom. i paragrafen innehåller en informativ hänvisning till bestämmelser i strafflagen (39/1889). Om en tjänsteman obehörigen röjer en handling eller uppgift som är sekretessbelagd enligt lag eller utnyttjar en sådan handling eller uppgift till sin egen nytta eller till nytta för någon annan, ska tjänstemannen i regel dömas till straff för brott mot tjänstehemlighet eller brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet enligt 40 kap. 5 § i strafflagen. Handlar personen på uppdrag av myndigheten ska denne i regel dömas till straff för sekretessbrott enligt 38 kap. 1 § i strafflagen eller för sekretessförseelse enligt 38 kap. 2 §.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs att på informationen i tjänsten för lagring av handlingar tillämpas inte vad som någon annanstans i lag föreskrivs om myndigheters rätt att ta del av Skatteförvaltningens handlingar eller om Skatteförvaltningens rätt eller skyldighet att lämna ut information till myndigheter. Den information som införts i tjänsten för lagring av handlingar är enligt förslaget privat information och handlingar som är avsedda för dödsbodelägarnas bruk och som Skatteförvaltningen i regel inte har åtkomst till och som inte innehas av Skatteförvaltningen. På grund av detta omfattar Skatteförvaltningens lagstadgade rätt eller skyldighet att lämna informationen till en annan myndighet inte informationen eller handlingarna i tjänsten för lagring av handlingar. Bestämmelsen begränsar dock inte till exempel de högsta laglighetsövervakarnas, dataskyddsombudsmannens eller polisens allmänna rätt till information.
8 §.Upphörande av användarrättigheterna och radering av informationen i tjänsten för lagring av handlingar. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen kan den rättsliga grunden för behandlingen omfatta särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen, bland annat i fråga om lagringstider för personuppgifter. Genom regleringen om radering av information anpassas principerna om uppgiftsminimering och lagringsminimering för att kunna säkerställa att principerna genomförs effektivt vid behandlingen av personuppgifter som hänför sig till genomförandet av tjänsten.
Det föreslås att det i 1 mom. i paragrafen föreskrivs om upphörande av användarrättigheterna till tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon. Rätten att använda tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon upphör ett år efter det att Skatteförvaltningen har tagit emot information och utredning om upphörande av dödsboet. Vanligen upphör dödsboet när dess skulder har betalats och dess egendom skiftats i sin helhet. Syftet med de tjänster som tillhandahålls på serviceplattformen för dödsbon är att göra det smidigare att uträtta ärenden gällande förvaltningen och utredningen av dödsbon. Efter att ett dödsbo har utretts och skiftats bör dödsboet emellertid ges rimligt med tid att överföra den information om dödsboet som behandlats på serviceplattformen till ett annat ställe för långvarig lagring innan användarrättigheterna till serviceplattformen för dödsbon upphör. Det är också möjligt att man ännu en tid efter att dödsboet upphört är tvungen att uträtta ärenden på dödsboets vägnar i vissa situationer. Ett år från det att dödsboet har upphört kan betraktas som en tillräcklig och rimlig tid för att såväl överföra informationen som slutföra nödvändiga ärenden på dödsboets vägnar. Efter att ha fått information och utredning om upphörande av dödsboet ska Skatteförvaltningen underrätta dödsboet i god tid på förhand om tidpunkten då användarrättigheten upphör och uppmanar dödsboet att vidta nödvändiga åtgärder innan dess.
Skatteförvaltningen får inte i alla situationer information och utredning om upphörande av dödsbon. Till exempel i situationer där dödsboets tillgångar består enbart av penningmedel på bankkonton upprättas inte alltid ett separat arvskiftesavtal. Och alltid lämnas inte heller ett arvskiftesavtal till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ska dock även i dessa fall kunna avsluta användarrättigheterna till serviceplattformen för dödsbon.
Skatteförvaltningen har framför allt i ärenden som gäller beskattningen av dödsbon tillgång till information, på basis av vilken och den förlupna tiden det kan antas att dödsboet har upphört. I praktiken kan man anta att ett dödsbo har upphört på basis av till exempel inkomstskatteuppgifter. Enligt 7 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande skickar Skatteförvaltningen till dödsbon som kan antas ha haft i 10 § 2 och 3 mom. avsedda tillgångar eller skulder under skatteåret en förhandsifylld skattedeklaration. De tillgångar och skulder som avses i 10 § 2 och 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande omfattar bland annat fastigheter, aktier i bostadsaktiebolag och många typer av företags- och placeringstillgångar. Därför slutar man vanligtvis skicka förhandsifyllda skattedeklarationer när Skatteförvaltningen inte längre har något skäl att anta att dödsboet har den här typen av tillgångar eller skulder. Man slutar skickar förhandsifyllda skattedeklarationer även om det inte lämnats in ett egentligt arvskiftesavtal eller annan information eller utredning om upphörandet av dödsboet till Skatteförvaltningen. Om dödsboet mot Skatteförvaltningens förmodan har inkomster eller i lagen avsedda tillgångar och skulder är dödsboet skyldig med stöd av 7 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarande att lämna skattedeklaration. När det på basis av Skatteförvaltningens uppgifter inte finns skäl att skicka förhandsifyllda skattedeklarationer till dödsboet och dödsboet inte lämnar på eget initiativ skattedeklarationer kan det med grundad anledning antas att dödsboet har upphört. På grund av detta föreslås det att föreskrivs om att rätten att använda tjänster på serviceplattformen för dödsbon upphör när det utifrån den övriga information som Skatteförvaltningen har kan antas att dödsboet har upphört. I praktiken meddelar Skatteförvaltningen i god tid på förhand på serviceplattformen för dödsbon om att användarrättigheten hotar upphöra på basis av antagandet om upphörande av dödsboet. På detta vis har de som sköter dödsboets ärenden tid att ingripa i situationer där dödsboet de facto inte upphört och användarrättigheterna till serviceplattformen för dödsbon fortfarande behövs.
Det föreslås att det i 2 mom. i paragrafen föreskrivs om att Skatteförvaltningen ska radera informationen i tjänsten för lagring av handlingar i samma stund som rätten att använda tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon upphör i enlighet med 1 mom. I tjänsten för lagring av handlingar kan dödsboet lagra information som behövs för förvaltningen och utredningen av dödsbon. Efter att dödsboet skiftats i sin helhet kan dödsboet överföra den information som den vill förvara långvarigt till ett annat ställe. Informationen i tjänsten för lagring av handlingar raderas dock i samma stund som rätten att använda tjänsterna på serviceplattformen för dödsbon upphör.
9 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande.
7.2
Lagen om ett delägarregister för dödsbon
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. I lagen föreskrivs det om behandlingen av informationen i det riksomfattande delägarregistret för dödsbon samt om skyldigheten att anmäla information till registret och om rätten att få information ur registret. I den information som behandlas ingår både personuppgifter och andra uppgifter.
Det är frivilligt att använda det elektroniska delägarregistret för dödsbon. Bouppgivarens skyldigheter att vidta åtgärder i enlighet med lagen tillämpas endast om bouppgivaren tar i bruk det elektroniska delägarregistret för dödsbon för att uppge delägarna i dödsboet och dödsboets övriga personkrets. Detta innebär oftast i praktiken att i det första skedet för bouppgivaren in information om bouppgivaren och dödsboets kontaktperson i delägarregistret för dödsbon. Att det är frivilligt att använda delägarregistret för dödsbon betyder att bouppgivaren också kan avstå från att använda det elektroniska förfarandet. Denna möjlighet är tillgänglig tills bouppgivaren försäkrat att informationen är riktig på det sätt som avses i 11 § i den föreslagna lagen. Av 15 § i den föreslagna lagen följer att bouppgivaren ansvarar för tillförlitligheten hos den information som bouppgivaren har anmält och granskat efter det att denne har försäkrat informationen vara riktig. Genom att avstå från att använda det elektroniska förfarandet befrias dödsboets delägare dock inte från ansvaret att manuellt skaffa motsvarande utredning om delägarna i dödsboet och övriga personkretsar enligt 20 kap. 3 § i ärvdabalken. Den skyldighet att vidta åtgärder som föreskrivs i denna lag ska dock inte tillämpas om ovan nämnda utredning beställs som ett utdrag i pappersform, trots att utdraget har beställts via den elektroniska serviceplattformen.
2 §.Syftet med registret. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om syftet med behandling av personuppgifter som hör till lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen är syftet med delägarregistret för dödsbon att ge tillgång till aktuell information om dödsbons personkrets för tryggande av delägarnas och tredje mäns intressen och rättigheter och för myndigheternas verksamhet. Upprätthållandet av registret är den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldighet och behandlingen av personuppgifter baserar sig därmed på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen av personuppgifter är laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.
3 §.Personuppgiftsansvariga och ansvarsfördelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om de personuppgiftsansvariga för delägarregistret för dödsbon och om ansvarsfördelningen mellan dem. Med personuppgiftsansvarig avses i artikel 4.7 i dataskyddsförordningen en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Enligt artikel 4.7 i dataskyddsförordningen kan den personuppgiftsansvarige föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt, om ändamålen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. Ändamålen med behandlingen av uppgifter i delägarregistret för dödsbon fastställs i denna lag. I paragrafens 1 mom. föreslås att det, på det sätt som artikel 4.7 i dataskyddsförordningen möjliggör, uttryckligen ska föreskrivas att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland blir gemensamt personuppgiftsansvariga för delägarregistret för dödsbon enligt artikel 26 i dataskyddsförordningen. I enlighet med artikel 26.3 i dataskyddsförordningen ska den registrerade kunna utöva sina rättigheter enligt allmänna dataskyddsförordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga.
Det föreslås att ansvarsfördelningen mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga regleras i 2 mom. på det sätt som artikel 26.1 i dataskyddsförordningen möjliggör. Enligt paragrafens 2 mom. ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata svara för den allmänna funktionen och användbarheten hos delägarregistret för dödsbon samt för uppgifternas integritet och för skyddet och lagringen av uppgifterna. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska till exempel svara för funktionen och informationssäkerheten hos och utvecklingen av de informationssystem och ärendehanteringstjänster som används för att producera delägarregistret för dödsbon. När det gäller skyddet och lagringen av de uppgifter som registrerats i delägarregistret för dödsbon ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata också svara för uppgifternas integritet i informationssystemet, såsom uppgifternas konsekvens och oföränderlighet. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland ska svara för andra skyldigheter som ålagts den personuppgiftsansvarige i den mån de behandlar uppgifter i delägarregistret för dödsbon då de sköter uppgifter som föreskrivits dem i lag. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland behandlar uppgifter i delägarregistret för dödsbon till exempel när de behandlar ansökningar enligt 20 kap. 9 a § i ärvdabalken om fastställelse av uppgifter som antecknats i delägarregistret för dödsbon eller i delägarförteckningen i bouppteckningen. Det föreslås att 30 § ska innehålla bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga vid utlämnande av information ur registret.
När det föreslås att begreppet personuppgiftsansvarig används i bestämmelserna i lagen om ett delägarregister för dödsbon, avses båda gemensamt personuppgiftsansvariga, dvs. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland. Om någotdera ämbetsverkets namn används i lagen är syftet med bestämmelsen att endast avse det nämnda ämbetsverket.
2 kap. Information som förs in i registret och informationens offentliga tillförlitlighet
4 §.Skapande av information om delägare. I paragrafen föreslås bestämmelser om de förutsättningar under vilka en registeranteckning om ett visst dödsbo görs i delägarregistret för dödsbon.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata automatiskt i delägarregistret skapa grundläggande information om dödsboet och om dem som antas vara delägare i dödsboet, när uppgift om en persons död eller om dödförklaring av personen genom beslut av domstol har registrerats i befolkningsdatasystemet. Den grundläggande informationen i delägarregistret skapas och uppdateras utifrån befolkningsregisteruppgifterna i befolkningsdatasystemet, i evangelisk-lutherska kyrkans och ortodoxa kyrkans medlemsregister och i Riksarkivet och utifrån uppgifterna i det register över förmynderskapsärenden, det register över äktenskapsförordsärenden och det register över giftorättsärenden som avses i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (1156/2019).
Enligt 3 § 2 mom. i befolkningsdatalagen hör till befolkningsdatasystemet ett riksomfattande datasystem samt det regionalt organiserade material i handlingar och annat liknande datamaterial som inte har förts in i datasystemet i digitalt format. Vid skapandet av grundläggande information i delägarregistret för dödsbon används vid behov även befolkningsregisteruppgifter i evangelisk-lutherska kyrkans och ortodoxa kyrkans medlemsregister. Vid skapandet av grundläggande information om ett dödsbo kan också befolkningsregisteruppgifter i Riksarkivet användas.
Enligt momentet skapas den grundläggande informationen i delägarregistret utöver av befolkningsregisteruppgifterna även av uppgifterna i det register över förmynderskapsärenden, det register över äktenskapsförordsärenden och det register över giftorättsärenden som avses i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (1156/2019). Trots att uppgifterna i registret över äktenskapsförordsärenden och registret över giftorättsärenden används för att skapa information i delägarregistret för dödsbon, har exempelvis uppgifterna i registret över äktenskapsförordsärenden inte en sådan strukturerad form att myndigheterna utan besvär kan få information om dem. Därför är utgångsläget att myndigheterna endast har tillgång till information om huruvida makar har registrerat ett äktenskapsförord eller inte, men ingen information om äktenskapsförordets innehåll. Därför är till exempel information om huruvida makarna har giftorätt i varandras egendom i regel information som dödsboet ska komplettera. Dödsboet ska också komplettera information om sådana äktenskapsförord som har ingåtts innan registret över äktenskapsförordsärenden upprättades och som inte har registrerats. Information om äktenskapsförord som ingåtts åren 1930–1979 kan sökas i Officiella tidningens arkiv med en separat söktjänst.
Den grundläggande information om dödsboet som skapas automatiskt utifrån myndighetsuppgifter är information i det första skedet om dödsboets personkrets. Efter att informationen om delägarna har skapats skickar Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata en uppmaning att granska informationen till alla dem som antas vara delägare och rättsinnehavare i dödsboet. Man kan inte direkt sluta sig till dödsboets delägarkrets innan bouppgivaren har kontrollerat och vid behov kompletterat den grundläggande informationen, till exempel med information om arvlåtarens testamente, samt försäkrat att informationen är riktig. Bestämmelser om innehållet i den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon finns i 5 § 1 mom.
En förutsättning för att den grundläggande informationen ska skapas automatiskt är att personen vid sin död hade en sådan finsk personbeteckning som avses i 11 § i lagen om befolkningsdatasystemet.
Om uppgiften om en persons död i befolkningsdatasystemet grundar sig på dödförklaring, bildas information i delägarregistret om delägarna i dödsboet endast i situationer där dödförklaringen grundar sig på beslut av domstol. Lagen tillämpas inte i situationer där dödförklaringen grundar sig på ett beslut av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. I ett sådant beslut antecknas som personens dödsdag den 1 januari det år som börjar efter det att det gått hundra år sedan personen föddes och fem år sedan personen veterligen senast var vid liv. I praktiken har personer som detta gäller bott länge utomlands och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har inte kännedom om dessa personers adresser, makar, släktingar eller intressebevakare. Bouppteckning görs endast i undantagsfall efter dessa personer. Antalet sådana fall är dessutom så litet att dödsboets ärenden kan skötas som pappersärenden. Det är således uppenbart onödigt att skapa information om delägare i dödsboet för personer som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har förklarat döda.
I paragrafens 2 mom. föreslås att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata på eget initiativ eller på begäran kan lämna ut information till evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Riksarkivet. En förutsättning för utlämnande av sekretessbelagd information är att den är nödvändig för skapande av den grundläggande informationen som avses i 5 §. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata bör ha rätt att lämna ut sekretessbelagd information till dessa instanser så att uppgifterna i olika register kan kombineras till grundläggande information i delägarregistret för dödsbon. Till exempel är uppgift om adoption nödvändig för att skapa den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon. Utlämnande av information på eget initiativ bör vara möjligt för att myndigheten ska kunna skicka begäran om information som en del av sin egen insamling av information. Utlämnande av information på begäran bör vara möjligt för att evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Riksarkivet också själva ska kunna begära att information som är nödvändig för skapandet av grundläggande information lämnas ut.
Enligt paragrafens 3 mom. ska, om den grundläggande information som skapas utifrån befolkningsdatasystemet inte är offentligt tillförlitlig på det sätt som avses i 18 § i befolkningsdatalagen eller om den är bristfällig, detta anges i delägarregistret i anslutning till informationen. Bestämmelsen föreslås gälla två typer av situationer. Å ena sidan tillämpas bestämmelsen i situationer där uppgift om en så kallad referensperson som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten i befolkningsdatalagen och som inte åtnjuter offentlig tillförlitlighet enligt befolkningsdatalagen har förts in i befolkningsdatasystemet. En sådan referensperson kan till exempel vara en utländsk make till en finsk medborgare, vars personuppgifter inte har kontrollerats i officiella eller lagligen bestyrkta handlingar, trots att uppgift om äktenskap har införts i befolkningsdatasystemet på grundval av den ursprungliga vigseluppgiften eller lagligen bestyrkta handlingar.
Å andra sidan tillämpas bestämmelsen på situationer där man redan när den grundläggande informationen skapas vet systemtekniskt att den grundläggande informationen som skapas i delägarregistret är bristfällig. En sådan situation kan uppstå om det finns brister i de uppgifter som annars används i befolkningsdatasystemet och i skapandet av grundläggande information till exempel på grund av utlandsboende. I sådana situationer skapas grundläggande information i delägarregistret för dödsbon, men informationen kompletteras med en anteckning om att den grundläggande informationen har skapats på basis av bristfällig släktutredning.
När man fastställer om den information om delägare som skapats automatiskt i delägarregistret är bristfällig, är det avgörande om den i befolkningsdatasystemet registrerade hemkommunen har ändrats till följd av att personen permanent flyttat från Finland, eller om arvlåtaren har flyttat till Finland från utlandet efter att ha fyllt 15 år. Tillfällig vistelse utomlands utan att befolkningsregistermyndigheten byts gör inte den information som skapats automatiskt i delägarregistret bristfällig. Sålunda påverkar tillfälliga vistelser utomlands, såsom studentutbyten eller kortvarigt arbete utomlands, inte fullständigheten hos den information som skapas automatiskt. Om det finns brister i den information om delägare som skapats automatiskt i delägarregistret, ska informationen om delägare inte åtnjuta sådan offentlig tillförlitlighet som avses i 14 § i denna lag. I sådana situationer ska delägarna i dödsboet inhämta en utredning om den bristfälliga informationen.
Bestämmelser om anteckning av granskning av och försäkran om att den grundläggande informationen är riktigt finns i 5 § 3 mom. 1 punkten.
5 §.Information som förs in i delägarregistret för dödsbon. Det föreslås att paragrafen ska innehålla bestämmelser om innehållet i den information som förs in i delägarregistret för dödsbon. I delägarregistret för dödsbon förs information in om arvlåtaren, delägarna i dödsboet och de övriga personer som har att göra med dödsboet. I registret förs också information in till exempel om grunden för delägarskapet i dödsboet och om tidpunkten då delägarskapet inleddes och eventuellt avslutades. I delägarregistret förs dessutom information in om huruvida dödsboet förvaltas av någon annan än delägarna gemensamt, till exempel en boutredningsman eller en testamentsexekutor som avses i 19 kap. i ärvdabalken. Det föreslås också att uppgifter om bland annat granskning, ändring och fastställelse av information förs in i registret.
Största delen av informationen gäller vissa identifierade eller identifierbara personer, vilket innebär att informationen kan klassificeras som personuppgifter. På behandling av personuppgifter tillämpas EU:s allmänna dataskyddsförordning. Grunden för behandlingen av personuppgifter som förs in i registret är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen av personuppgifter är tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. En del av uppgifterna kan klassificeras som särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen, vars behandling ska grunda sig på artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandling av särskilda kategorier av personuppgifter är tillåten när behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. I sådana fall tillämpas särskilda skyddsåtgärder på behandlingen, om vilka föreskrivs separat i 3 kap. i lagen.
Det bör observeras att fastän ändamålet för behandlingen av information i delägarregistret för dödsbon är att säkerställa tillgången till information om delägarna i dödsboet för att trygga delägarnas och tredje parters intressen och rättigheter samt för myndigheternas verksamhet, är en uppgift som förts in i registret inte ett juridiskt bindande avgörande om delägarskap i dödsboet, utan registeranteckningen grundar sig på uppgifter som erhållits från befolkningsdatasystemet, kyrkornas medlemsregister, andra register och delägare. Trots att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har fastställt informationen i delägarregistret för dödsbon är fastställelsen inte ett beslut som kan överklagas genom besvär (högsta förvaltningsdomstolen 2016:22). Endast en skiftesman eller en domstol kan fatta ett överklagbart beslut om delägarskap i ett dödsbo.
Paragrafen om innehållet i den information som ska föras in i delägarregistret för dödsbon har delats in i tre moment utifrån informationens ursprung och karaktär. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om den grundläggande information som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata skapar automatiskt, om arvlåtaren vid sin död hade en sådan finsk personbeteckning som avses i 11 § i befolkningsdatalagen. Till denna information hör grundläggande information om arvlåtaren, delägarna i dödsboet och andra personer som har att göra med dödsboet.
Det föreslås att 20 kap. 3 § i ärvdabalken ändras så att i bouppteckningen ska anges den dödes fullständiga namn, personbeteckning, civilstånd, hemkommun och dödsdag. Eftersom syftet med delägarregistret för dödsbon är att ersätta den del av bouppteckningen som gäller delägarförteckningen, har bestämmelsen om den dödes uppgifter i den föreslagna, omarbetade formen även tagits in som utgångspunkt för uppgifter om den döde i delägarregistret för dödsbon i 1 mom. 1 punkten. Dessutom föreslås att i punkten ska ingå uppgift om att arvlåtaren eller någon annan vars laga arvingar ska utredas inte har haft hemkommun i Finland.
Enligt momentets 2 punkt ska i delägarregistret för dödsbon i fråga om arvingarna föras in namn, personbeteckning, kontaktuppgifter som fås från befolkningsdatasystemet samt släktskapsförhållande till arvlåtaren. För att förtydliga arvingarnas ställning ska registret dessutom innehålla uppgift om huruvida en person är vid liv eller har avlidit. Syftet med uppgifter om namn och personbeteckning är att identifiera delägaren. Uppgiften om släktskapsförhållande är i de flesta fall den viktigaste grunden för delägarskap i dödsboet. Uppgiften om huruvida en person är vid liv eller har avlidit är viktig för att den som använder informationen ska få rätt uppfattning om arvsordningen och till exempel om arvingar som trätt i stället för en död arvinge. Som kontaktuppgifter till en minderårig arvinge anges i registret intressebevakarens kontaktuppgifter. Uppgifterna om arvingens namn, personbeteckning och släktskapsförhållande motsvarar de ändringar som föreslås i 20 kap. 3 § i ärvdabalken.
I uppgifterna om släktskapsförhållande ingår uppgift om huruvida ett adoptionsförhållande har etablerats före den 1 januari 1980 mellan en förälder och ett barn. Då är det fråga om en så kallad svag adoption enligt adoptionslagen från 1925 (208/1925). När det gäller svaga adoptioner ingår i den grundläggande informationen också datumet då adoptivförhållandet etablerades, eftersom olika bestämmelser i ärvdabalken tillämpas på arvet beroende på om den svaga adoptionen har etablerats före eller efter ärvdabalkens ikraftträdande den 1 januari 1966. I uppgifterna om släktskapsförhållande ingår inte uppgift om adoption, om adoptionsförhållandet har etablerats efter den 1 januari 1980, eftersom ett adoptionsförhållande som etablerats mellan en förälder och ett barn efter detta inte skiljer sig juridiskt från förhållandet mellan en förälder och ett biologiskt barn.
Enligt momentets 3 punkt ska som grundläggande information i delägarregistret för dödsbon i fråga om den efterlevande maken också föras in namn och personbeteckning, uppgift om huruvida personen är vid liv eller har avlidit samt vigsel- eller registreringsdag, om arvlåtaren var gift eller i ett registrerat partnerskap vid sin död. Uppgiften om huruvida den efterlevande maken är vid liv eller har avlidit är viktig, eftersom den efterlevande maken kan avlida strax efter den först avlidna maken. Vigsel- eller registreringsdagen behövs till exempel i situationer där samma personer har varit gifta med varandra fler än en gång. Vigseldagen är en nödvändig uppgift också för utländska äktenskap. För att underlätta förvaltningen av dödsboet ska även den efterlevande makens kontaktuppgifter, som fås från befolkningsdatasystemet, föras in i delägarregistret.
Enligt momentets 4 punkt föreslås att i registret förs in i fråga om arvlåtarens tidigare makar namn, personbeteckning, uppgift om huruvida personen är vid liv eller har avlidit, kontaktuppgifter som fås från befolkningsdatasystemet samt vigsel- eller registreringsdag, dag för upplösning av äktenskapet eller det registrerade partnerskapet och anledning till upplösningen. Uppgifter om tidigare makar är av väsentlig betydelse bland annat i situationer där avvittring inte har förrättats mellan makarna efter upplösningen av äktenskapet eller partnerskapet. Om en tidigare makes giftorätt ännu inte har verkställts, är också den tidigare, fortfarande levande maken delägare i arvlåtarens dödsbo och denne ska kallas till bouppteckning efter arvlåtarens död. Om den tidigare maken har avlidit blir hans eller hennes arvingar inte delägare i dödsboet, trots att avvittring inte har förrättats. Även i detta fall ska giftorätt som inte verkställts verkställas före arvskiftet. Anledningen till upplösning av äktenskapet har också betydelse när det avgörs om en tidigare makes arvingar kan ha rätt till arv efter arvlåtaren (sekundära arvingar efter den tidigare maken). Detta är fallet när arvlåtaren har ärvt en tidigare make.
Enligt momentets 5 punkt föreslås att i registret förs in i fråga om sekundära arvingar namn och personbeteckning, uppgift om huruvida personen är vid liv eller har avlidit, släktskapsförhållande samt kontaktuppgifter som fås från befolkningsdatasystemet. Uppgifterna lagras endast om arvlåtaren var gift eller i ett registrerat partnerskap vid sin död och inte efterlämnar några bröstarvingar. Om arvlåtaren har bröstarvingar, har den efterlevande maken ingen arvsrätt. Med sekundära arvingar avses arvingar som har rätt till arv efter den efterlevande makens arvsrätt (ärvdabalken 3:1 § 2 mom.). Sekundära arvingar är inte delägare i dödsboet efter den först avlidna maken, utan först efter den efterlevande makens död. De kallas dock till bouppteckning även efter den först avlidna maken, av vilken anledning det är motiverat att föra in också deras identifierings- och kontaktuppgifter i registret. Som kontaktuppgifter till en minderårig sekundär arvinge anges i registret intressebevakarens kontaktuppgifter.
Enligt momentets 6 punkt föreslås att i registret förs in i fråga om den först avlidna makens sekundära arvingar namn, personbeteckning, uppgift om huruvida personen är vid liv eller har avlidit, släktskapsförhållande och kontaktuppgifter, om arvlåtaren vid den först avlidna makens död var gift med denne eller var i ett registrerat partnerskap med denne och det inte finns några bröstarvingar till den först avlidna maken. Som kontaktuppgifter till en minderårig sekundär arvinge anges i registret intressebevakarens kontaktuppgifter. Skyldigheten att ange uppgifter är befogad, eftersom i 3 kap. 1 § 2 mom. i ärvdabalken föreskrivs att lever vid efterlevande makens död den först avlidne makens fader, moder, syskon eller syskons avkomling, äga de, som då äro närmast till arv efter den först avlidne, taga hälften av efterlevande makens bo, om ej annorlunda stadgas. Med andra ord blir arvingarna till en tidigare avliden make delägare i den efterlevande makens dödsbo. Uppgifter om dessa arvingar är ofta tillgängliga i bouppteckningen efter den först avlidna maken, eftersom dessa arvingar också ska kallas till den först avlidna makens bouppteckning. Om det har gått en lång tid mellan makarnas död kan också antalet personer som ärver förändras till följd av naturlig bortgång. Fastän Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata inte känner till huruvida arvlåtaren faktiskt har ärvt den först avlidna maken och grunden för ett eventuellt arv, antas i registret att arvskiftet har genomförts i enlighet med den lagstadgade arvsordningen, om bröstarvingar saknats. Om detta inte är fallet till exempel på grund av att ett testamente har upprättats till förmån för den efterlevande maken, ska bouppgivaren komplettera informationen när denne granskar den.
Enligt momentets 7 punkt föreslås att i registret förs in uppgift om huruvida det i registret över äktenskapsförordsärenden har förts in uppgifter om avtal eller anmälningar som arvlåtaren var part i och i så fall handlingens art, datum för upprättande av handlingen, den andra makens namn och personbeteckning, den myndighet som registrerat handlingen, registreringsdag och diarienummer. Uppgifterna är nödvändiga eftersom de hjälper bouppgivaren att klargöra giftorättens inverkan på dödsboets delägarförteckning. Från och med den 1 januari 1979 är uppgifterna tillgängliga i det nuvarande registret över äktenskapsförordsärenden. Uppgifter som gäller tiden före den 1 januari 1979 finns i den Officiella tidningens register.
Enligt momentets 8 punkt föreslås att i registret förs in uppgifterna i registret över giftorättsärenden, när arvlåtaren är part i ett avtal, eller uppgift om att inga uppgifter om arvlåtaren finns i registret.
Enligt momentets 9 punkt föreslås att i registret förs in uppgift om begränsning av handlingsbehörighet, intressebevakning och intressebevakningsfullmakt i fråga om personer som avses i 1 mom. 2–6 punkten eller personer som avses i bouppgivarens kompletterande information som avses i 2 mom. 5 och6 punkten samt intressebevakarens eller intressebevakningsfullmäktigens namn och personbeteckning eller den allmänna intressebevakarens identifieringsuppgifter. I 1 mom. 2–6 punkten och i 2 mom. 5 och6 punkten hänvisas till arvingar, efterlevande och tidigare make, sekundära arvingar samt eventuella andra personer som har att göra med dödsboet och som saknas i den grundläggande informationen, såsom universella testamentstagare och sekundära universella testamentstagare. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska föra in informationen stegvis. Myndigheten ska föra in information om de personer som avses i 1 mom. 2–6 punkten när myndigheten skapar den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon. Myndigheten för in information om personer som avses i 2 mom. 5 och6 punkten efter att bouppgivaren vid behov har kompletterat den information som bildats automatiskt i delägarregistret för dödsbon. Det är nödvändigt att föra in information stegvis i registret, eftersom Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata inte kan föra in all information som myndigheten har förrän den har fått uppgifter om personer som eventuellt saknas i registret från bouppgivaren. Uppgifter om intressebevakning behövs för att skydda huvudmannen så att huvudmannen vid behov företräds av en laglig företrädare. Utan en anteckning i registret kan bouppgivaren eller dödsboets kontaktperson inte nödvändigtvis veta om en delägare, make eller sekundär arvinge har en intressebevakare eller en intressebevakningsfullmäktig eller inte.
Enligt momentets 10 punkt föreslås att i registret förs in uppgift om att arvlåtaren inte har några laga arvingar enligt den grundläggande information som skapats med stöd av 4 § 1 mom., varvid arvtagaren enligt 5 kap. i ärvdabalken i regel är finska staten som företräds av Statskontoret.
I paragrafens 2 mom. föreslås information som bouppgivaren ska komplettera den grundläggande informationen med (kompletterande information). Denna information kan inte hämtas direkt från befolkningsdatasystemet eller andra myndighetsregister, utan för att komplettera den behövs information från dödsboet. Med undantag för grunden för delägarskap i dödsboet samt information som identifierar bouppgivaren och dödsboets kontaktperson är den kompletterande informationen inte heller information som alltid behöver kompletteras för varje dödsbo. Av denna anledning kompletteras den information som avses i momentet vid behov.
Enligt momentets 1 punkt ska i den kompletterande informationen föras in uppgift om den lag som ska tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden och på ärvande, om det inte är finsk lag. Bouppgivaren ska i delägarregistret för dödsbon komplettera informationen om vilken stats lag som ska tillämpas enligt bouppgivarens uppfattning. Den lag som ska tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden bestäms enligt bestämmelserna i rådets förordning ((EU) nr 2016/1103) om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden. På internationellt privaträttsliga frågor som gäller de rättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap tillämpas vad som föreskrivs om makars förmögenhetsförhållanden, om inte något annat följer av rådets förordning ((EU) nr 2016/1104) om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap (lagen om registrerat partnerskap (950/2001) 15 §). Bestämmelserna i V avd. 4 kap. i äktenskapslagen (234/1929) kompletterar förordningarna, till den del ovan nämnda EU-förordningar inte tillämpas. Bestämmelser om vilken lag som ska tillämpas på ärvande finns i så kallade EU:s arvsförordning ((EU) nr 650/2012) och kompletterande bestämmelser finns i 26 kap. i ärvdabalken. Utgångspunkten i EU:s arvsförordning är att lagen i den stat där arvlåtaren var bosatt vid dödstillfället ska tillämpas på arvet som helhet. Arvlåtaren har dock under sin livstid kunnat välja i sitt testamente att lagen i den stat där arvlåtaren är medborgare ska tillämpas. Om arvlåtarens val leder till att någon annan stats lag än Finlands tillämpas på arvlåtarens arv, påverkar denna uppgift också fastställandet av delägarkretsen och uppgiften ska anges i den kompletterande informationen.
Enligt momentets 2 punkt förs in i registrets kompletterande information i fråga om bouppgivaren namn, personbeteckning och kontaktuppgifter. Närmare bestämmelser om bouppgivaren finns i 8 § i lagen och i 20 kap. 6 § i ärvdabalken. Eftersom informationen om bouppgivaren inte kan härledas ur befolkningsdatasystemet, utan den anmäls av dödsboet och ofta i praktiken av bouppgivaren själv, är även informationen om bouppgivaren kompletterande information till sin natur, trots att den är nödvändig. Informationen är nödvändig därför att bouppgivaren är förpliktad att granska den grundläggande informationen, ändra och komplettera den enligt situationen och försäkra att informationen i registret är riktig. Utan dessa åtgärder kan informationen i delägarregistret för dödsbon inte användas för att ersätta delägarförteckningen i bouppteckningen. Bouppgivarens kontaktuppgifter uppdateras med uppgifter som fås från befolkningsdatasystemet tills uppgiften om datum för förrättande av bouppteckningen har förts in i delägarregistret för dödsbon. Bouppgivaren kan också anmäla sådan information i sina kontaktuppgifter som inte är tillgänglig i eller uppdateras från befolkningsdatasystemet, såsom e-postadress eller telefonnummer.
Enligt momentets 3 punkt förs dessutom in i registrets kompletterande informationen i fråga om dödsboets kontaktperson namn, personbeteckning och kontaktuppgifter. Närmare bestämmelser om dödsboets kontaktperson finns i 20 kap. 2 § i ärvdabalken. Det föreslås dessutom att i 20 kap. 3 § 1 mom. i ärvdabalken föreskrivs om att dödsboets kontaktperson ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet. Uppgift om dödsboets kontaktperson är också nödvändig i delägarregistret för dödsbon, eftersom dödsboets kontaktperson är skyldig att ta emot delgivningar, anmälningar och förfrågningar som gäller dödsboet. Kontaktuppgifterna för dödsboets kontaktperson uppdateras med information från befolkningsdatasystemet tills dödsboet har upphört och anteckningen om det raderas ur registret. Bouppgivaren kan också anmäla sådan information om kontaktpersonens kontaktuppgifter som inte är tillgängliga i eller uppdateras från befolkningsdatasystemet, såsom e-postadress eller telefonnummer.
Enligt momentets 4 punkt förs i den kompletterande informationen dessutom in allmän information om testamente, om arvlåtaren har upprättat ett testamente eller om ett testamente med ett subsidiärt förordnande har upprättats till förmån för arvlåtaren. Med allmän information om testamente avses information om att arvlåtaren överhuvudtaget har upprättat ett testamente, oavsett om testamentet är ett allmänt testamente eller ett specialtestamente till sin karaktär. Allmän information om testamente behövs för att den som använder informationen i registret ska kunna begära att få se ett testamente. Trots att endast universella testamentstagare är delägare i ett dödsbo i enlighet med 18 kap. 1 § i ärvdabalken och trots att endast information om universella testamentstagare förs in i registret i enlighet med 2 mom. 5 punkten, är det motiverat att i delägarregistret för dödsbon föra in allmän information om både universella testamenten och specialtestamenten.
Enligt momentets 5 punkt ska i den kompletterande informationen i fråga om arvingar och andra delägare i dödsboet som saknas i den grundläggande informationen föras in namn och personbeteckning eller företags- och organisationsnummer, kontaktuppgifter, grunden för delägarskapet samt när delägarskapet börjat. Grundläggande information om arvingar kan saknas till exempel därför att arvlåtaren har bott utomlands och fått barn där och barnet eller barnets släktskapsförhållande till arvlåtaren inte har registrerats i Finlands befolkningsdatasystem. Ett annat exempel är en situation där en persons delägarställning grundar sig enbart på ett universaltestamente som upprättats av arvlåtaren. Om testamentstagaren är en sammanslutning, förs sammanslutningens företags- och organisationsnummer in i registret i stället för personbeteckningen. Ett tredje exempel är arvingar i enlighet med den lag i en främmande stat som ska tillämpas (till exempel kusiner), som inte är arvingar enligt finsk lag. Den efterlevande makens delägarskap i dödsboet är bundet till giftorätten, om den efterlevande maken inte har sådan ställning som arvinge som avses i 3 kap. i ärvdabalken eller inte är universell testamentstagare. Om den efterlevande maken inte har giftorätt i arvlåtarens egendom är den efterlevande maken inte delägare i dödsboet. Att den efterlevande maken inte har giftorätt kan bero till exempel på att makarna har ett äktenskapsförord som helt utesluter giftorätten. Giftorätt kan också saknas därför att avvittring redan har förrättats och giftorätten därmed redan har realiserats. Om avvittring inte har förrättats för den tidigare makens del, kan också den tidigare maken vara delägare i arvlåtarens dödsbo. Fastän avvittring inte har förrättats, kan den tidigare maken vara utesluten från giftorätt och delägarskap i dödsboet också därför att makens giftorätt har preskriberats. Eftersom grunden för delägarskap i dödsboet samt tidpunkten för dess början och upphörande inte alltid kan fås direkt från befolkningsdatasystemet utan är beroende av andra faktorer, har denna informationskategori fastställts höra till den kompletterande informationen.
Enligt momentets 6 punkt ska i den kompletterande informationen i fråga om andra personer som har att göra med dödsboet och som saknas i den grundläggande informationen föras in namn och personbeteckning eller företags- och organisationsnummer, kontaktuppgifter, personens ställning i dödsboet samt när personen fått denna ställning. Som annan person som har att göra med dödsboet ska anmälas till exempel den efterlevande maken och en tidigare make som inte är delägare i dödsboet på grundval av makens arvsrätt eller giftorätt eller ställning som universell testamentstagare. Enligt 20 kap. 2 § 2 mom. i ärvdabalken ska i delägarförteckningen i bouppteckningen även de personer antecknas som har rätt till arv först efter den primära testamentstagaren, och därför ska också sekundära testamentstagare föras in i delägarregistret för dödsbon. Arvsrätten för en sekundär testamentstagare förverkligas först efter att rätten har upphört för den primära testamentstagaren, till exempel om denne avlider eller avstår från arvet. Som andra personer som har att göra med dödsboet ska dessutom anges till exempel sekundära arvingar, om uppgifter om dem saknas i den grundläggande informationen. Med sekundära arvingar avses arvingar som har rätt till arv efter den efterlevande makens arvsrätt (ärvdabalken 3 kap. 1 § 2 mom.). Sekundära arvingar är inte delägare i dödsboet efter den först avlidna maken, utan först efter den efterlevande makens död.
Dessutom ska, enligt momentets 7 punkt, i den kompletterande informationen i fråga om eventuell testamentsexekutor föras in namn och personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och kontaktuppgifter. Informationen är nödvändig därför att med stöd av 19 kap. 21 § 1 mom. 1 meningen i ärvdabalken har testamentsexekutorn, om ej annat följer av testamentet, samma befogenhet som boutredningsman, dock icke att avträda boet till konkurs. Denna information ska dock föras in först efter att testamentet har vunnit laga kraft och testamentsexekutorn har tagit emot uppdraget, eftersom införandet av informationen ändrar dödsboets förvaltningsform från samförvaltning till förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutor, vilket påverkar bland annat utfärdandet av Suomi.fi -fullmakter.
Enligt momentets 8 punkt ska i den kompletterande informationen föras in uppgift om upphörande av delägarskapet för en delägare i dödsboet eller ställningen för en annan person som har att göra med dödsboet samt grunden och tidpunkten för upphörandet. En arvinges delägarskap som grundar sig på släktskapsförhållande upphör normalt vid arvskiftet, om inte dödsfall inom delägarkretsen ändrar arvsordningen. Delägarskapet för en efterlevande make som har giftorätt i arvlåtarens egendom upphör redan då avvittringen har förrättats, om inte den efterlevande maken samtidigt är antingen arvinge eller universell testamentstagare. Delägarställningen kan också upphöra till exempel genom arvsavsägelse eller testamente, överlåtelse av arvsandel, partiellt arvskifte eller partiell avvittring och arvskifte där någon eller några delägare har fått hela sin andel i boet. Delägarskapet kan också upphöra genom att arvsrätten går förlorad. Arvsrätt kan gå förlorad till exempel genom att den arvsberättigade dödar arvlåtaren, genom att ett testamente undanhålls eller genom att någon görs arvlös.
Enligt momentets 9 punkt ska i den kompletterande informationen i fråga om personer som avses i 1 mom. 2–6 punkten och 2 mom. 5 och 6 punkten anges den lagliga företrädarens namn och personbeteckning eller den allmänna intressebevakarens identifieringsuppgifter, om den grundläggande informationen om intressebevakaren, ställföreträdaren för intressebevakaren, intressebevakningsfullmäktigen, fullmäktigens ersättare eller en annan laglig företrädare ska kompletteras. I 1 mom. 2–6 punkten och 2 mom. 5 och 6 punkten hänvisas till arvingar, efterlevande och tidigare make, sekundär arvinge, testamentstagare, sekundär testamentstagare, part som avsäger sig arv eller testamente samt mottagare av arvsandel. Informationen bör föras in för att uppgifterna om den lagliga företrädaren för en huvudman ska vara fullständiga och aktuella.
Enligt momentets 10 punkt ska i den kompletterande informationen också föras in uppgift om huruvida delägarna i dödsboet har ingått avtal om samförvaltning av dödsboet samt begynnelsedatum och eventuellt slutdatum för avtalet. Endast dödsboet självt har information om ett möjligt avtal om samförvaltning av dödsboet, och därför ska bouppgivaren komplettera delägarregistret för dödsbon med denna uppgift.
Enligt momentets 11 punkt ska i den kompletterande informationen också föras in uppgift om upphörande av dödsboet samt grunden och tidpunkten för upphörandet. Dödsboet upphör att existera till exempel efter att dödsboets skulder har betalats och dödsboets hela egendom har skiftats mellan delägarna. Dödsboet kan också upphöra till exempel på grund av att en delägare i dödsboet löser in de övriga delägarnas andelar, varvid all egendom som ska skiftas övergår till en enda delägare.
I den föreslagna paragrafens 3 mom. föreskrivs det om den information som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska föra in i registret utifrån myndigheters anmälningar och användningen av serviceplattformen för dödsbon.
Enligt momentets 1 punkt ska myndigheten föra in i registret uppgift om sådan granskning av information och sådan försäkran att informationen är riktig som avses i 8 och 11 §. Uppgiften om granskning och försäkran är viktig, eftersom den information som anmälts i den grundläggande informationen åtnjuter den offentliga tillförlitlighet som avses i 14 § endast om bouppgivaren har granskat och försäkrat att den är riktig. Därför ska det också framgå av delägarregistret om informationen inte har granskats och försäkrats vara riktig och således inte åtnjuter offentlig tillförlitlighet. Att informationen inte har granskats och försäkrats vara riktig kan bero på att bouppgivaren inte har valt elektronisk ärendehantering eller på att granskning och eventuell komplettering av informationen pågår.
Enligt momentets 2 punkt för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata in uppgifter som i arvsskattedeklarationen lämnats om dödsboets kontaktperson, om datum för förrättande av bouppteckning och om försäkran att den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon är riktig utan att den ändras eller utan att den kompletteras, när uppgifterna har lämnats till Skatteförvaltningen på något annat sätt än via e-tjänsten för delägarregistret för dödsbon som avses i lagen om en serviceplattform för dödsbon. Det är viktigt att uppgifterna förs in i delägarregistret för dödsbon för att informationen i delägarregistret ska vara uppdaterad och överensstämma med uppgifterna i arvsskattedeklarationen.
Enligt momentets 3 punkt för myndigheten också in i registret uppgift om ändring av den grundläggande informationen och den kompletterande informationen samt tidpunkten och grunden för ändringarna. Uppgiften om ändringar av den grundläggande informationen är särskilt viktig, eftersom ändring av den grundläggande informationen kan leda till att den offentliga tillförlitlighet som avses i 14 § upphör. Uppgiften om tidpunkten för ändringarna är också viktig, eftersom den som använder informationen i delägarregistret kan kontrollera utifrån uppgiften om tidpunkten för ändringarna om informationen i delägarregistret för dödsbon har ändrats efter att användaren senast använde informationen. Ändring och komplettering av informationen påverkar dessutom vem som kan få åtkomst till informationen i delägarregistret för dödsbon. Om man till exempel vill anmäla en efterlevande sambo som inte är delägare i dödsboet som bouppgivare, krävs för att denne ska kunna bli bouppgivare att någon av delägarna först anmäler den efterlevande sambon som bouppgivare, varefter en vy visas för den efterlevande sambon i delägarregistret för dödsbon och denne får rätt att ändra eller komplettera informationen i delägarregistret.
Enligt momentets 4 punkt för myndigheten också in i registret uppgift om huruvida informationen om delägarna har fastställts på det sätt som avses i 20 kap. 9 d § i ärvdabalken. I samband med att uppgiften förs in ska myndigheten också ange den tidpunkt enligt vilken uppgifterna om delägare har fastställts. Uppgiften om fastställelse är viktig eftersom fastställda information om delägare åtnjuter offentlig tillförlitlighet och en rättshandling som de i den fastställda delägarförteckningen antecknade delägarna i dödsboet har ingått på boets vägnar med en annan person än en delägare är bindande, även om någon delägare inte har antecknats i delägarförteckningen, om den med vilken rättshandlingen ingicks inte visste och inte heller borde ha vetat att en sådan delägare fanns i dödsboet. Tidpunkten för fastställelse av delägaruppgifterna är viktig, eftersom det med tiden kan ske förändringar i delägarkretsen till exempel till följd av delägares död, förrättad avvittring eller någon annan motsvarande händelse.
Enligt momentets 5 punkt ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i fråga om den syssloman som avses i 18 kap. 4 § 2 mom. i ärvdabalken föra in i registret namn, andra identifieringsuppgifter som behövs och tidpunkt för avgörandet. Uppgiften är viktig eftersom i vissa situationer kan rätten förordna en syssloman för dödsboet. Sysslomannens uppgift är att handha det som enligt 18 kap. 3 § i ärvdabalken är en delägares skyldighet. Det föreslås att domstol åläggs en skyldighet att anmäla förordnandet av syssloman till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreslås att det föreskrivs om anmälningsskyldigheten i lagen 373/2010, dit bestämmelser om domstolarnas anmälningsskyldighet har koncentrerats.
Enligt momentets 6 punkt för myndigheten också in i registret uppgift om huruvida en boutredningsman som avses i 19 kap. 1 § i ärvdabalken har förordnats för dödsboet. I fråga om boutredningsmannen anges namn och andra identifieringsuppgifter som behövs. Det föreslås att domstol åläggs en skyldighet att anmäla förordnandet av boutredningsman till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. I annat fall blir kompletteringen av delägarregistret för dödsbon med uppgiften om förordnande av boutredningsman beroende antingen av boutredningsmannens egen anmälan eller av bouppgivarens anmälan. Förordnande av boutredningsman ansöks hos domstol ofta på grund av att det förekommer sådana konflikter mellan delägarna i dödsboet som förhindrar effektiv utredning och förvaltning av dödsboet. Därför kan anmälan av förordnandet av boutredningsman inte vara beroende av att dödsboet gör anmälan och å andra sidan kan boutredningsmannen inte ges fullmakt att sköta ärenden som gäller delägarregistret för dödsbon förrän Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har fått kännedom om förordnandet av boutredningsmannen. I registret ska också anges uppgift om skiljande av boutredningsmannen från uppdraget samt tidpunkt för avgörandet. Det föreslås att det föreskrivs om anmälningsskyldigheten i lagen 373/2010, dit bestämmelser om domstolarnas anmälningsskyldighet har koncentrerats.
Enligt momentets 7 punkt för myndigheten också in i registret uppgift om försättande av dödsboet i konkurs samt i fråga om den boförvaltare som avses i 8 kap. 1 § i konkurslagen (120/2004) namn och andra identifieringsuppgifter som behövs. I registret förs likaså in uppgift om eventuellt skiljande av boförvaltaren från uppdraget samt tidpunkt för avgörandet. Konkursboets förvaltare anmäler uppgiften till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreslås att det föreskrivs om saken i justitieministeriets förordning om konkursärenden (502/2004), där det också föreskrivs om andra uppgifter som förvaltare av konkursbon anmäler.
Enligt momentets 8 punkt för myndigheten också in i registret uppgift om utmätning och säkringsåtgärder som gäller en delägares andel i dödsboet. Uppgiftslämnaren är i detta fall utsökningsmyndigheten, för vilken det föreslås en anmälningsskyldighet i fråga om dessa åtgärder för delägarregistret för dödsbon. Uppgiften om utmätning eller säkringsåtgärd som gäller en andel i ett dödsbo är viktig, eftersom i samband med båda åtgärderna meddelas dödsboet förbud att överlåta egendom från dödsboet till gäldenären (utmätningsbalken 4:77 §). Efter att ett betalningsförbud har trätt i kraft träder också ett förfogandeförbud som gäller egendom som tillhör dödsboet i kraft (utmätningsbalken 4:78 §). Därefter får dödsboet inte överlåta egendom som hör till dödsboet utan utsökningsmyndighets tillstånd. Införande av en uppgift om utmätning eller en säkringsåtgärd som gäller en andel i ett dödsbo i delägarregistret för dödsbon ska vara ägnad att främja intressen hos både dem som ansöker om utsökning och dem som ingår rättshandlingar med dödsboet mer allmänt i fråga om sådana egendomsslag som inte har koppling till ett sådant särskilt egendomsregister där utmätningen eller säkringsåtgärden ska föras in på basis av gällande lagstiftning.
Enligt momentets 9 punkt ska myndigheten föra in i registret uppgift om datum för förrättande av bouppteckning. Uppgiften om förrättande av bouppteckning är viktig för dödsboets avtalsparter, eftersom omständigheterna kring dödsboet preciseras i samband med bouppteckningen, till exempel genom eventuella uppgifter som lämnas av den efterlevande maken och delägarna. I bouppteckningen eller i en bilaga till den sammanställs dessutom ofta uppgifter och handlingar som är betydelsefulla för avtalsparterna, till exempel uppgifter om testamente och delgivning av det.
I paragrafens 4 mom. föreslås bestämmelser om att ifall arvlåtaren, en arvinge, en testamentstagare eller en annan aktör som avses i 1–3 mom. inte har en finsk personbeteckning eller ett finskt företags- och organisationsnummer, ska som kompletterande information i delägarregistret för dödsbon i stället för personbeteckning eller företags- och organisationsnummer föras in uppgift om den stat där delägaren är bosatt eller registrerad och delägarens födelsetid samt en annan identifieringsbeteckning eller identifieringsuppgift för personen eller företaget. En annan identifieringsbeteckning eller identifieringsuppgift kan till exempel vara den utländska personbeteckningen för en person. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att personen eller företaget i fråga har specificerats i tillräcklig utsträckning trots att denna aktör inte har en finsk person- eller företagsbeteckning.
I paragrafens 5 mom. föreslås bestämmelser om att när information som avses i denna paragraf lämnas ut till evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan eller Riksarkivet för komplettering för skapande av den grundläggande information som avses i 5 §, ska i fråga om personer som avses i 1 mom. 1 punkten utöver den information som nämns ovan i denna paragraf också anmälas tidigare befolkningsregisterförare. Uppgiften om befolkningsregisterföraren är viktig för att kyrkorna och Riksarkivet ska kunna lämna in information som eventuellt saknas i befolkningsdataregistret.
6 §.Rätt att få uppgifter från myndigheter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att få uppgifter från andra myndigheter. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska ha rätt att från vissa andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av information om delägarna i dödsboet och om andra personer som har att göra med dödsboet, för tryggande av informationens riktighet och för uppdatering av informationen. Sådana myndigheter är domstolarna, Rättsregistercentralen, evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, ortodoxa kyrkan i Finland, Riksarkivet, Skatteförvaltningen, utsökningsmyndigheten, myndigheterna inom utlänningsförvaltningen samt utrikesministeriet och dess verksamhetsenheter.
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska ha rätt att få uppgifter från domstolarna, eftersom det kan bli aktuellt att i domstolarna avgöra många olika ärendehelheter som har anknytning till delägarskap i dödsbon, såsom frågor som gäller giltigheten hos äktenskapsförord, avvittring eller testamente, förlust av arvsrätt eller förordnande av boutredningsman. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska också ha rätt att få nödvändiga uppgifter från Rättsregistercentralens system för anmälningar om avgöranden och beslut. Rätten att få uppgifterna är nödvändig, eftersom Rättsregistercentralen förmedlar de uppgifter som domstolarnas registrerat via systemet till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreskrivs separat om domstolarnas skyldighet att anmäla vissa uppgifter till delägarregistret för dödsbon.
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska dessutom ha rätt att få uppgifter från evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands och ortodoxa kyrkan i Finlands medlemsregister, eftersom före den 1 oktober 1999 var dessa kyrkor också befolkningsregisterförare och uppgifterna i befolkningsdatasystemet kan behöva kompletteras med äldre uppgifter från församlingarnas medlemsregister. Rätten att få uppgifter ska också gälla Riksarkivets uppgifter i fråga om personer som varit skrivna före den 31 december 1949 i de områden som överläts till Sovjetunionen. Begränsningen av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att få uppgifter för sammanställandet av den information som avses i 5 § innebär i praktiken att den information som avses i 5 § 1 mom. kompletteras med uppgifter från Riksarkivet i situationer där de uppgifter som fås från evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och ortodoxa kyrkan i Finland inte är tillräckliga för skapandet av grundläggande information.
Det är motiverat att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata också ska ha rätt att få uppgifter från Skatteförvaltningen i den mån uppgifterna är nödvändiga för att upprätthålla delägarregistret för dödsbon. Planen är att ärenden som gäller delägarregistret för dödsbon ska skötas via serviceplattformen för dödsbon. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland är personuppgiftsansvariga för uppgifter som gäller delägarskap i dödsbon. Skatteförvaltningen är endast registerförare för den servicehelhet som genomförs på serviceplattformen för dödsbon och som gör det möjligt att sköta ärenden i delägarregistret för dödsbon. Ett dödsbo ger förutom uppgifter om delägarskap i dödsboet även uppgifter om dödsboets förmögenhet via samma e-tjänst. Skatteförvaltningen behandlar uppgifter om dödsboets förmögenhet i stället för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det är möjligt att uppgifter om delägarskap i ett dödsbo kan förmedlas via e-tjänsten även till Skatteförvaltningen och vice versa. För att säkerställa att det går smidigt att sköta ärenden är det nödvändigt att dessa myndigheter har rätt att granska uppgifter om det aktuella dödsboet i varandras register.
Det är motiverat att rätten att få uppgifter gäller utsökningsmyndighetens uppgifter, eftersom förfogandeåtgärder som gäller egendom är förbjudna i samband med utmätning, och en åtgärd i strid med detta förbud är utan verkan mot borgenärerna (UB 4:77–78 och 4:37). Betydelsen av registeruppgifter om utmätning beskrivs också i 5 § 3 mom. 8 punkten.
Rätten att få uppgifter som hör till verksamhetsområdet för myndigheterna inom utlänningsförvaltningen samt för utrikesministeriet och dess verksamhetsenheter är motiverad, eftersom de kan behövas för att verifiera uppgifter om utländska delägare i dödsboet.
7 §.Annan rätt att få uppgifter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att få de uppgifter som avses i 5 § från fysiska personer och företag, andra sammanslutningar och stiftelser. Bestämmelsen kompletterar Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att få uppgifter genom att myndigheten ges rätt att få sådana uppgifter som saknas för komplettering av delägarregistret för dödsbon.
Rätten att få uppgifter inskränker inte den personuppgiftsansvariges skyldigheter enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska svara bland annat för att den registrerades rättigheter enligt 3 kap. i dataskyddsförordningen tillgodoses. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska också vara skyldig att se till att de uppgifter som behandlas i delägarregistret är nödvändiga och exakta med tanke på behandlingens syfte. Myndigheten ska dessutom ha skyldighet att vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att otydliga och felaktiga personuppgifter som förts in i delägarregistret raderas eller rättas utan dröjsmål. De aktörer som för in uppgifter i delägarregistret för dödsbon har inte till någon del ställning som personuppgiftsansvariga i fråga om de uppgifter som behandlas i delägarregistret för dödsbon.
8 §.Bouppgivaren och dödsboets kontaktperson. I paragrafen föreslås bestämmelser om bouppgivarens uppgifter. Paragrafen föreslås också innehålla en informativ hänvisning till bestämmelsen i 20 kap. i ärvdabalken där det föreskrivs om dödsboets kontaktperson. Bestämmelserna om bouppgivaren ska utöver bestämmelserna i ärvdabalken tillämpas i situationer där bouppgivaren börjar använda det elektroniska delägarregistret för dödsbon på det sätt som avses i 1 § i lagen. Bouppgivaren som avses i 20 kap. 6 § 1 mom. i ärvdabalken är den som vårdar egendomen eller annars är bäst förtrogen med boets ställning. Det föreslås att åtgärder som gäller delägarregistret för dödsbon ska föreskrivas för bouppgivaren, eftersom den person som kompletterar saknade uppgifter och vid behov uppdaterar delägarregistret i praktiken bör vara väl insatt i dödsboets situation. Dödsboets kontaktperson, som föreslås bli föreskriven i 20 kap. 2 § 3 mom. i ärvdabalken, tar emot delgivningar, meddelanden och förfrågningar som gäller dödsboet.
Det föreslås att i paragrafens 1 moment ska bouppgivaren åläggas ansvar att granska och anmäla den grundläggande information som avses i 5 § i denna lag, försäkra att informationen är riktig och uppdatera informationen i delägarregistret för dödsbon. Med granskning av grundläggande information avses i detta sammanhang att bouppgivaren har kontrollerat den grundläggande informationen som har skapats automatiskt i delägarregistret för dödsbon och ändrat och kompletterat de uppgifter som bouppgivaren märker att är felaktiga eller bristfälliga. Bouppgivaren ska i detta sammanhang anmäla sådan i 5 § 2 mom. avsedd kompletterande information som denne har kännedom om. Sådan information är till exempel information om ett eventuellt testamente. Bouppgivarens uppgift är också att försäkra att den information som denne granskat och lämnat är riktig. Bouppgivaren svarar för de uppgifter som föreskrivits denne före och efter bouppteckningen. Efter att bouppteckningsinstrumentet har lämnats in handlar anmälan av information om delägare om att uppdatera denna information.
I momentets 2 punkt föreslås bestämmelser om att bouppgivaren ska granska den grundläggande informationen i delägarregistret, anmäla sådan i 5 § 2 mom. avsedd kompletterande information som denne har kännedom om och teckna försäkran att informationen om delägare är riktig på det sätt som avses i 11 § senast i samband med att bouppteckningsinstrumentet sänds till den myndighet som avses i 20 kap. 8 § i ärvdabalken. Informationen om delägare ska granskas och kompletterande information anmälas första gången senast vid den tidpunkt då bouppteckningsinstrumentet sänds till myndigheten, eftersom enligt 20 kap. 3 § i ärvdabalken ska alla delägare i dödsboet nämnas i bouppteckningen. Bouppgivaren ska dock alltid granska och försäkra att informationen om delägarna i dödsboet är riktig i samband med att bouppteckningsinstrumentet sänds, även om den har granskats och försäkrats också tidigare.
I paragrafens 3 mom. föreslås ingå en informativ hänvisning till föreslagna 20 kap. 2 § 3 mom. i ärvdabalken, där det föreskrivs om dödsboets kontaktperson.
9 §.Ändringar som gäller bouppgivaren och dödsboets kontaktperson. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ändringar som gäller bouppgivaren och dödsboets kontaktperson. Ändringar i delägarregistret för dödsbon påverkar inte direkt bouppgivaren. Om den delägare som varit dödsboets kontaktperson förlorar eller avstår från sitt delägarskap, kan denne inte längre vara kontaktperson. Personen kan inte längre vara dödsboets kontaktperson efter att denne har förlorat eller avstått från sin delägarställning, eftersom enligt det föreslagna 20 kap. 2 § 3 mom. i ärvdabalken ska dödsboets kontaktperson i första hand vara en delägare i dödsboet. En person som har förlorat eller avstått från sitt delägarskap kan dock fortsätta som kontaktperson om personen uppfyller någon annan förutsättning för uppgiften som kontaktperson som anges i lagrummet. Personen kan till exempel fortsätta som kontaktperson om denne är boutredningsman eller testamentsexekutor i dödsboet. Om dödsboet vill byta bouppgivare eller kontaktperson ska en delägare i dödsboet anmäla sig som ny bouppgivare eller kontaktperson. Delägaren kan också anmäla någon annan än sig själv som bouppgivare. Detta är nödvändigt eftersom bouppgivaren också kan vara någon annan än en delägare i dödsboet. Förfarandet för ändring av bouppgivaren och dödsboets kontaktperson motsvarar förfarandet när bouppgivaren och dödsboets kontaktperson anmäls till delägarregistret för dödsbon för första gången. I samband med anmälan av ändring av bouppgivaren och dödsboets kontaktperson ska lämnas den i 5 § 2 mom. 2 och 3 punkten avsedda informationen om den nya bouppgivaren eller kontaktpersonen.
Bouppgivaren och dödsboets kontaktperson förutsätts inte ge ett separat samtycke. Personen anses ge sitt samtycke till uppdraget när denne börjar sköta bouppgivarens eller kontaktpersonens uppgifter. Ett separat samtycke krävs inte heller i situationer där någon annan än en delägare i dödsboet har anmälts som bouppgivare. Om någon annan än en delägare har anmälts som bouppgivare och personen inte vill ta emot uppdraget, kan denne vägra ta emot uppdraget genom att förbli passiv. Ändringar som gäller bouppgivaren och dödsboets kontaktperson träder i kraft automatiskt på grundval av anmälan om ändringarna. Den som gjort en anmälan om ändring behöver inte separat begära att användarrättigheterna ändras.
I paragrafens andra moment föreslås bestämmelser om befullmäktigande. Bouppgivaren kan inte ge fullmakt enligt 2 kap. i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929) för försäkran om att informationen i delägarregistret för dödsbon är riktig. För andra uppgifter som avses i paragrafens första moment kan bouppgivaren ge fullmakt. Handlingar som omfattas av ett befullmäktigande är således anmälan av information om delägare till delägarregistret före och efter bouppteckningen. Även dödsboets kontaktperson kan befullmäktiga en annan person att ta emot delgivningar, meddelanden och förfrågningar som riktats till dödsboet. Bouppgivaren kan dock inte överföra ansvaret för försäkran om att informationen i delägarregistret är riktig, eftersom det föreslås i 11 § att på bouppgivarens försäkran ska tillämpas det som föreskrivs i 20 kap. 6 § 2 mom. i ärvdabalken om försäkran under edlig förpliktelse.
10 §. Förfarande för anmälan av information till delägarregistret för dödsbon. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om det förfarande som ska användas för anmälan av information till delägarregistret för dödsbon. I paragrafen föreslås att bouppgivaren som avses i 8 § ska anmäla sådana i 5 § avsedda uppgifter som saknas eller som är felaktiga hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i e-tjänsten för delägarregistret för dödsbon som avses i 1 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon ( / ). För den myndighet som avses ovan i 6 § ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata anvisa ett tillförlitligt och säkert sätt som lämpar sig för uppdatering av registeruppgifter för anmälan av information till delägarregistret. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan anvisa att informationen ska skickas till den till exempel via ett tekniskt gränssnitt.
11 §.Tecknande av försäkran under edlig förpliktelse. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att bouppgivaren ska teckna försäkran under edlig förpliktelse att de uppgifter som denne har lämnat är riktiga och att inte något med vilja och vetskap är utelämnat när bouppgivaren har granskat den i 5 § avsedda grundläggande information som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har skapat. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 20 kap. 6 § 2 mom. i ärvdabalken om försäkran av de uppgifter som bouppgivaren har lämnat för bouppteckningen. Det som föreskrivs i 20 kap. 6 § 2 mom. i ärvdabalken tillämpas även på bestyrkande av försäkran under edlig förpliktelse.
Med granskning avses bouppgivarens skyldighet att granska den grundläggande information som skapats automatiskt i delägarregistret för dödsbon. Den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon ersätter de släktutredningar som används för närvarande och som dödsboet beroende på situationen ska beställa från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, ortodoxa kyrkan i Finland och Riksarkivet. Bouppgivaren är skyldig att granska all grundläggande information som skapats automatiskt samt ändra och komplettera informationen om delägare i den mån bouppgivaren upptäcker fel eller brister i informationen. Granskningen beskrivs också i 8 §. Efter granskningen försäkrar bouppgivaren att inte bara den grundläggande informationen är riktig utan också att den kompletterande informationen är riktig. Bouppgivaren kan också anmäla och föra in information etappvis i delägarregistret för dödsbon. Försäkran om att informationen är riktig ska dock gälla hela informationsinnehållet om dödsboet i delägarregistret.
12 §.Uppdatering av information om delägare och tecknande av ny försäkran. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att efter att bouppgivaren har granskat den i 5 § avsedda informationen om delägare i delägarregistret för dödsbon och tecknat den i 11 § avsedda försäkran, kan bouppgivaren uppdatera informationen i delägarregistret och teckna en ny försäkran under edlig förpliktelse att informationen är riktig. Bouppgivaren kan granska informationen om delägare och teckna en försäkran att den är riktig redan före bouppteckningen. Informationen om delägarna kan dock uppdateras och en ny försäkran tecknas under edlig förpliktelse till exempel om informationen i delägarregistret ändras. Försäkran kan tecknas också fastän informationen om delägare inte har uppdaterats. En sådan situation kan vara aktuell till exempel om en part med vilken dödsboet ingår rättshandlingar begär aktuell information om dödsboets delägarkrets. Informationen kan ändras också till exempel i en tilläggsbouppteckningen som förrättas efter bouppteckningen.
I paragrafen ingår också en förtydligande bestämmelse om att en uppdatering av information om en delägare i dödsboet eller någon annan enskild person som inte påverkar dennes delägarskap inte ska betraktas som en sådan uppdatering efter vilken det ska tecknas en ny försäkran att informationen om delägaren är riktig. Delägarställningen påverkas till exempel inte av att kontaktuppgifter eller uppgifter om intressebevakning ändras. Inte heller det att en person som antecknats som delägare till exempel med stöd av testamente också är delägare i egenskap av universell testamentstagare förutsätter att en ny försäkran ska tecknas att informationen är riktig.
13 §.Fastställelse av information om delägarna i dödsboet. I paragrafen föreslås en materiell hänvisning till bestämmelserna i 20 kap. 9 a–9 d § i ärvdabalken om fastställelse av information om delägare och makar.
14 §.Offentlig tillförlitlighet hos information i delägarregistret för dödsbon. I paragrafen föreslås bestämmelser om offentlig tillförlitlighet hos information i delägarregistret för dödsbon.
I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om att den grundläggande information som avses i 5 § 1 mom. och som bouppgivaren har granskat och försäkrat vara riktig utan att den ändras eller utan att den kompletteras åtnjuter efter bouppteckningen motsvarande offentliga tillförlitlighet som vad som i 20 kap. 9 c § i ärvdabalken föreskrivs om fastställelse av delägarförteckning. I momentet föreslås dessutom att en förutsättning för sådan offentlig tillförlitlighet hos delägarregistret som motsvarar fastställelse av delägarförteckningen enligt ärvdabalken är att brister i den grundläggande informationen inte har anmälts på det sätt som avses i 4 § 3 mom. i samband med den grundläggande informationen i delägarregistret.
Med bristfällig information i delägarregistret för dödsbon avses i 4 § 3 mom. situationer där den grundläggande information som skapas utifrån befolkningsdatasystemet inte är offentligt tillförlitlig på det sätt som avses i 18 § i befolkningsdatalagen eller där den grundläggande information som skapas utifrån befolkningsdatasystemet och andra register som avses i 1 mom. är bristfällig. Sådana brister ska antecknas i delägarregistret i samband med denna information.
I paragrafens 2 mom. föreslås också en förtydligande bestämmelse om att en sådan ändring av information om en enskild person som inte påverkar dennes delägarskap inte ska betraktas som en sådan ändring till följd av vilken informationen om delägarskapet i dödsboet förlorar sin offentliga tillförlitlighet. Delägarställningen påverkas till exempel inte av att kontaktuppgifter eller uppgifter om intressebevakning uppdateras. Inte heller det att en person som antecknats som delägare till exempel med stöd av testamente också är delägare i egenskap av universell testamentstagare påverkar den offentliga tillförlitligheten hos informationen om delägare i fråga om denna person.
Den information om delägare som förts in i delägarregistret från de register som avses i 4 § och som bouppgivaren inte har ändrat eller kompletterat åtnjuter fortfarande samma offentliga tillförlitlighet som informationen i källregistret, trots att informationen i delägarregistret till övriga delar kan ha ändrats eller kompletterats. Således åtnjuter den information som skapats i delägarregistret utifrån befolkningsdatasystemet samma offentliga tillförlitlighet som den åtnjuter i befolkningsdataregistret med stöd av 18 § i befolkningsdatalagen. Det är inte nödvändigt att föreskriva separat om denna fråga i lagen om ett delägarregister för dödsbon, eftersom det redan finns bestämmelser om detta i 18 § i befolkningsdatalagen. Trots att information som erhållits från register som åtnjuter offentlig tillförlitlighet inte förlorar den offentliga tillförlitlighet som följer av källregistret, åtnjuter den dock inte den offentliga tillförlitlighet som avses i 20 kap. 9 c § i ärvdabalken, om bouppgivaren har ändrat eller kompletterat den information om delägare som bildats automatiskt i delägarregistret för dödsbon på så sätt att ändringarna har mer omfattande verkningar än vad som föreslås i 2 mom.
15 §.Bouppgivarens ansvar. I paragrafen föreslås bestämmelser om bouppgivarens ansvar. I paragrafens 1 mom. föreslås att för tillförlitligheten hos den information som bouppgivaren har anmält och granskat ansvarar bouppgivaren efter det att denne har försäkrat informationen vara riktig. Bouppgivaren svarar alltså för att den information som denne anmäler till registret är riktig vid den tidpunkt då informationen försäkras vara riktig och att bouppgivaren inte uppsåtligen har underlåtit att anmäla någon omständighet som avses i 5 § 2 mom. och som denne har känt till. Dessutom ska bouppgivaren svara för att informationen som denne har granskat är tillförlitlig. Utgångspunkten är att bouppgivaren kan lita på att den grundläggande informationen som kommer från registren är riktig. Om bouppgivaren emellertid vet eller har skäl att misstänka att det förekommer fel i den grundläggande information som skapats utifrån registren, svarar bouppgivaren för att kontrollera saken samt för att ändra och komplettera den felaktiga informationen i registret innan den försäkras vara riktig. Om bouppgivaren till exempel vet att en person som föreslagits som delägare i dödsboet på grundval av uppgifterna i befolkningsdataregistret har avlidit, ska bouppgivaren ändra uppgiften innan denne försäkrar att informationen i delägarregistret för dödsbon är riktig. Efter bouppteckningen ska bouppgivaren inte ha någon skyldighet enligt denna lag att hålla informationen om delägare uppdaterade. I praktiken följer dock ett behov av att uppdatera informationen om delägare, om dödsboet uträttar ärenden med stöd av informationen i delägarregistret och till exempel en avtalspart till dödsboet förutsätter att informationen om delägare uppdateras innan en rättshandling inleds.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om bouppgivarens ersättningsansvar. En bouppgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har anmält felaktig eller bristfällig information till delägarregistret för dödsbon ska ersätta den vars rätt är beroende av registeranteckningens riktighet för den ekonomiska skada som den felaktiga eller bristfälliga informationen orsakat.
Med bristfällig information avses, utöver ofullständigt angivna uppgifter, även situationer där väsentlig information helt har utelämnats. Begreppen uppsåtlighet och grov oaktsamhet bedöms i enlighet med de allmänna principerna inom skadeståndsrätten. Med uppsåtlighet avses avsiktligt lämnande av felaktig eller bristfällig information samt ett godtagande av att felaktig information kan medföra skada. Det centrala ur perspektivet för bedömning av uppsåtlighet är huruvida bouppgivaren har anmält felaktig eller bristfällig information trots att denne borde ha förstått att den kan orsaka skada för en sådan aktör vars rätt är beroende av registeranteckningens riktighet. Med grov oaktsamhet avses sådan oaktsamhet som kan bedömas ligga nära uppsåtlighet. Om bouppgivaren inte är och inte skäligen borde ha varit medveten om att den information som anmälts till delägarregistret för dödsbon är felaktig eller bristfällig, kan det inte vara fråga om ett uppsåtligt eller grovt oaktsamt agerande. Ersättningsskyldighet uppkommer inte trots att den anmälda informationen senare visar sig vara felaktig eller bristfällig, om bouppgivaren vid tidpunkten för anmälan hade grundad anledning att tro att informationen var riktig och tillräcklig.
Bouppgivaren är ersättningsskyldig endast om ersättningsskyldigheten kan anses vara skälig. Vid fastställande av ersättningsansvar är det avgörande om ersättningsskyldigheten ska anses vara skälig med beaktande av, utöver lämnandet av information och dess betydelse, även andra omständigheter.
Det föreslås att den ersättningsskyldighet enligt 2 mom. som avser information som anmälts till delägarregistret för dödsbon ska tillämpas endast på bouppgivaren. Det är ändamålsenligt att rikta ersättningsansvaret endast mot bouppgivaren, eftersom det endast för denne föreslås åtgärder som gäller anmälan och försäkran av information i delägarregistret. Bestämmelser om ersättningsansvar för delägare i dödsboet finns i 18 kap. 7 § ärvdabalken. Med stöd av paragrafen är en delägare pliktig att ersätta skada, som han vid boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon, vars rätt är beroende av boutredningen. Är vårdlösheten ringa, må ersättningen nedsättas eller delägaren helt och hållet befrias från ersättningsskyldigheten, där detta med hänsyn till skadans storlek och övriga omständigheter prövas skäligt. Bouppgivarens ansvar är inte lika strängt som det ersättningsansvar som föreskrivs för delägare i dödsbon i ärvdabalken. Ansvaret för att registeruppgifter är riktiga kan inte anses vara helt jämställt med skada som orsakats vid förvaltning av ett dödsbo. Dessutom är bouppgivaren ofta en person som inte har juridisk sakkunskap och av denne kan det därför inte krävas att information om delägarregistret för dödsbon kompletteras under hot om ett lika strängt ersättningsansvar.
I samband med delägarregistret för dödsbon föreslås inga särskilda bestämmelser om statens ersättningsansvar. I delägarregistret för dödsbon och skapandet av information i registret är det fråga om utövande av offentlig makt. Till den del något annat inte bestäms i speciallagstiftningen tillämpas på statens ersättningsansvar bestämmelserna i skadeståndslagen (412/1974).
3 kap. Lagring och utlämnande av information i delägarregistret för dödsbon
16 §.Uppdatering, lagring och radering av information. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppdatering, lagring och radering av information i delägarregistret för dödsbon. I paragrafens 1 mom. föreslås att informationen i delägarregistret för dödsbon lagras i 70 år från det att rätten att använda serviceplattformen för dödsbon har upphört i enlighet med 8 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon. Uppdateringen av informationen i delägarregistret för dödsbon ska dock upphöra vid den tidpunkt som avses i den paragrafen.
Bestämmelserna om lagring av information i delägarregistret för dödsbon föreslås avvika från bouppteckningsinstruments lagringstid. Delägarregistret för dödsbon föreslås avvika från delägarförteckningen i bouppteckningsinstrumentet på så sätt att ändringar som gäller dödsboets personkrets kan göras i delägarregistret för dödsbon även efter bouppteckningen. En sådan möjlighet föreligger inte i fråga om upprättandet av delägarförteckningen i bouppteckningsinstrumentet, om inte dödsboet gör en kompletterande bouppteckning. Således innehåller delägarregistret för dödsbon aktuellare information om dödsboets personkrets än bouppteckningen. Lagringstiden för information i delägarregistret för dödsbon påverkar inte vad som föreskrivs i 20 kap. 12 a § i ärvdabalken om permanent förvaring av bouppteckningsinstrument (se LaUB 12/1994 rd). Skatteförvaltningen förvarar även i fortsättningen bouppteckningsinstrument som lämnats in till den permanent.
I den föreslagna lagringstiden för information i delägarregistret för dödsbon har man beaktat grunden för ändamålet med informationen om delägare i dödsbon. Den 70-åriga tiden för lagring av informationen börjar löpa först när rätten att använda serviceplattformen för dödsbon har upphört på det sätt som avses i 8 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon. Detta beror på att i Finland måste dödsbon inte skiftas och därför kan dödsbonas livslängd och samtidigt behovet av information om delägare vara anmärkningsvärt långt. Oskiftade dödsbon kan också bli generationsöverskridande och sammanlänkade. Därför kan behovet av information om oskiftade dödsbon kvarstå anmärkningsvärt länge.
Det är lättare för dödsboet att uträtta ärenden om de uppdateringar som gjorts i delägarregistret för dödsbon efter att bouppteckningsinstrumentet lämnats in fås direkt från registret i stället för att de behöver utredas från delägarna i dödsboet. Av denna anledning föreslås att informationen i delägarregistret för dödsbon ska lagras i 70 år från det att rätten att använda serviceplattformen för dödsbon har upphört på det sätt som avses i 8 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon. I förslaget om lagringstidens längd har man beaktat att information om ett dödsbo kan behövas betydligt senare, också efter det att dödsboet har upphört, till exempel när arvlåtarens efterlevande make har avlidit eller i samband med en tvist om arv eller fastighetsägande som uppkommer senare. Preskriptionstiden för arvsrätten är 10 år. Den efterlevande maken kan leva betydligt längre än den först avlidna maken. Denna tid har beräknats till högst 70 år. Uppgifter om personkretsen för den först avlidna makens dödsbo behövs också när den efterlevande maken avlider. Att informationen om delägare lagras i 70 år efter att rätten att använda serviceplattformen för dödsbon har upphört är sålunda nödvändigt med hänsyn till den rättsliga betydelsen av informationen om delägarskap i dödsboet. Information om delägare som ändrats efter bouppteckningen är inte längre tillgängliga för sakägarna då informationen om dödsboet raderas ur delägarregistret för dödsbon.
Uppdateringen av informationen i delägarregistret för dödsbon upphör dock vid den tidpunkt som avses i 8 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon. Detta beror på att behovet av att uppdatera informationen om delägare upphör när rätten att använda serviceplattformen för dödsbon har upphört på det sätt som avses i 8 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om att de i registret införda kontaktuppgifterna som avses i 5 § 1 mom. 2–6 punkten, undantaget kontaktuppgifterna till dödsboets kontaktperson, raderas ur registret och förstörs omedelbart efter att uppgiften om datum för förrättande av bouppteckning har förts in i delägarregistret för dödsbon. Syftet med att föra in kontaktuppgifter till delägarna i dödsboet och till andra aktörer som är viktiga med tanke på bouppteckningen i delägarregistret för dödsbon är att underlätta dödsboets ärendehantering. Avsikten är att man från delägarregistret för dödsbon ska kunna få kontaktuppgifter till alla parter som ska kallas till bouppteckning, för utskick av kallelser och för upprättande av bouppteckningsinstrumentet. När bouppteckningen har förrättats och arvsskattedeklarationen lämnats in finns det inte längre behov av dessa uppgifter. Om kontaktuppgifterna skulle lagras i registret, skulle man vara tvungen att uppdatera dem regelbundet för att de inte ska förlora sin aktualitet. För dem som behöver delägarnas kontaktuppgifter är de dessutom tillgängliga via befolkningsdatasystemet. Med undantag för uppgifterna om dödsboets kontaktperson finns det således ingen tillräcklig grund för att lagra kontaktuppgifterna. Av denna anledning är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata skyldig att radera och förstöra kontaktuppgifterna i delägarregistret för dödsbon omedelbart efter bouppteckningen och efter att arvsskattedeklarationen har lämnats in. I momentet föreslås också att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska svara för uppdateringen av kontaktuppgifterna till dödsboets kontaktperson utifrån uppgifterna i befolkningsdatasystemet.
I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om arkivering av informationen i delägarregistret för dödsbon. I momentet föreslås att centraliserad arkivering av information och överföring av information till Riksarkivet ska åläggas Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det är mest naturligt att ålägga Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata denna uppgift, eftersom myndigheten, i egenskap av personuppgiftsansvarig för delägarregistret för dödsbon, svarar för att skydda och lagra informationen i delägarregistret för dödsbon. Med undantag för de kontaktuppgifter som ska förstöras kan informationen i delägarregistret för dödsbon behövas för arkivändamål av allmänt intresse. Beslut om huruvida informationen i delägarregistret har arkivvärde fattas av Riksarkivet utifrån Finansministeriets förslag. Bestämmelser om arkivering av information i delägarregistret för dödsbon finns i arkivlagen (831/1994).
17 §.Allmänna förutsättningar för utlämnande av information. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för utlämnande av informationen i delägarregistret för dödsbon. Bestämmelserna om utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon utgör ett undantag från bestämmelserna om offentlighet i offentlighetslagen, som tillämpas som allmän lag när det gäller utlämnande av information. Till den del denna lag inte innehåller bestämmelser som avviker från offentlighetslagen tillämpas offentlighetslagen som allmän författning. Till de allmänna förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter hör också de allmänna principer som följer av dataskyddsförordningen och som inte behöver upprepas på nationell lagstiftningsnivå. Ett exempel på detta är bland annat principen om uppgifternas användningsändamål, enligt vilken personuppgifter som lämnas ut från registret ska vara nödvändiga för det ändamål för vilket de lämnas ut. Dessutom ska mottagaren även i vidare mening ha rätt att behandla uppgifter med stöd av dataskyddsregleringen.
Syftet med den reglering som ingår i delägarregistret för dödsbon är att balansera de risker som är förknippade med behandlingen av personuppgifter genom bestämmelser om begränsning av utlämnande, som fastställer för vilket ändamål uppgifter kan lämnas ut, samt genom ett samtidigt uteslutande av möjligheten att lämna ut uppgifter för andra ändamål. Det är i huvudsak fråga om offentliga uppgifter och uppgifter som är sekretessbelagda med stöd av offentlighetslagen har man strävat efter att lämna utanför registret. I enskilda fall kan registret dock innehålla sekretessbelagda uppgifter och till denna del innebär det föreskrivna undantaget från offentlighetslagen också avvikelser från sekretessgrunderna. Sekretessbelagda uppgifter ska ingå endast i mycket begränsad utsträckning i den information som förs in i registret. Regleringen motsvarar till sina principer bestämmelserna i befolkningsdatalagen, men är snävare än sin förebild, eftersom också informationsinnehållet i delägarregistret för dödsbon är snävare.
Enligt paragrafens andra moment får uppgifter inte lämnas ut om detta eller mottagarens verksamhet av grundad anledning kan misstänkas kränka skyddet för en persons privatliv eller skyddet för hans eller hennes personuppgifter, kränka hans eller hennes intressen eller rättigheter eller äventyra statens säkerhet. Bestämmelsen motsvarar regleringen i 28 § 2 mom. i befolkningsdatalagen.
18 §.Utlämnande av information till delägarna i dödsboet, bouppgivaren och dödsboets kontaktperson. I paragrafen föreslås bestämmelser om utlämnande av information från delägarregistret för dödsbon till delägarna i dödsboet, bouppgivaren och dödsboets kontaktperson. Med delägare i dödsboet avses också rättsinnehavare i dödsboet, såsom Statskontoret, i situationer där arvlåtaren inte har laga arvingar. Dessa personer har nästan obegränsad rätt att få information från delägarregistret för dödsbon. Rätten för delägarna i dödsboet, bouppgivaren och dödsboets kontaktperson att få information begränsas endast i 24 § i lagen, där det föreskrivs att utlämnande av information som är föremål för spärrmarkering, uppgifter om fastställande av könstillhörighet, uppgifter om institutionsboende och uppgifter om medlemskap i ett religionssamfund ska begränsas i samma omfattning som dessa informationskategorier har begränsats i 36 §, 40 §, 41 § 1 mom. och 42 § i befolkningsdatalagen. Information som hör till dessa kategorier får lämnas ut endast till evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, ortodoxa kyrkan i Finland och Riksarkivet och endast för de ändamål som anges i 24 §. Om till exempel bouppgivaren ändå anmäler information som hör till dessa kategorier till delägarregistret för dödsbon, har den personuppgiftsansvarige inte rätt att lämna ut den till andra som hör till dödsboets personkrets från delägarregistret för dödsbon.
Utgångspunkten är att delägarna i dödsboet, bouppgivaren och dödsboets kontaktperson redan på grund av sin ställning med avseende på skötseln av dödsboets ärenden har ett sådant nödvändigt behov av att få information till exempel för att identifiera ett adoptivbarn eller för att utreda adoptivbarnets person- och familjerättsliga ställning att den nämnda personkretsen anses ha en till delägarställningen knuten rätt till exempelvis sådan adoptionsrelaterad information som avses i 25 § eller till sådana uppgifter om personbeteckningar i delägarregistret för dödsbon som avses i 26 §. Sekundära arvingar och sekundära testamentstagare är, i enlighet med sina benämningar, delägare först efter den primära arvtagaren eller den primära testamentstagaren. Även delägarställningen för en tidigare make till arvlåtaren, vars äktenskap med arvlåtaren har upplösts före arvlåtarens död, är villkorlig med avseende på om maken har en på giftorätten grundad delägarställning eller inte. Det föreslås att innan en sekundär arvinges eller en sekundär testamentstagares delägarskap träder i kraft eller ett delägarskap som grundar sig på en tidigare makes giftorätt har säkerställts, ska dessa aktörer inte ges rätt att ta del av informationen i dödsboets delägarförteckning. En person med fördröjd eller villkorlig delägarställning kan dock ha någon annan lagstadgad grund för rätten att få information. Det är fråga om en sådan situation till exempel när en person vill kontrollera sina uppgifter i registret eller när bouppgivaren eller en av denne befullmäktigad person skickar en kallelse till en person om deltagande i bouppteckningen och det informationsmaterial som avses i 20 kap. i ärvdabalken har fogats till kallelsen. Rätten att få information begränsas dock i 24 §. Det är också möjligt att få rätt att få information genom fullmakt från delägarna. Om ett annat dödsbo är delägare i dödsboet omfattar rätten att få information i dessa situationer även det andra dödsboet som är delägare.
Det har inte ansetts nödvändigt att särskilt föreskriva om lagstadgade eller på fullmakt grundade företrädares rätt att få information, eftersom bestämmelser om företrädares och fullmaktstagares rätt att få information finns annanstans i lagstiftningen. Till exempel i 12 § i förvaltningslagen finns bestämmelser om ombud och biträde. Likaså föreslås den testamentsexekutor som avses i 5 § 2 mom. 7 punkten, den syssloman som avses i 5 § 3 mom. 5 punkten, den boutredningsman som avses i 6 punkten, den boförvaltare som avses i 7 punkten och den utsökningsmyndighet som avses i 8 punkten få motsvarande rätt att få information med stöd av särskilda bestämmelser.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska ha rätt att lämna ut information till Statskontoret om dödsbon där det enligt den grundläggande informationen i delägarregistret inte finns laga arvingar. Enligt 5 kap. i ärvdabalken tillfaller arvet efter personer som inte har arvingar staten och då sköter Statskontoret arvsfrågorna. Rätten att lämna ut information behövs för att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska kunna lämna ut information på eget initiativ till Statskontoret om dödsbon utan laga arvingar som kommit till dess kännedom.
19 §.Utlämnande av information för skötsel av myndighetsuppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om utlämnande av information för skötsel av myndighetsuppgifter. Paragrafen är en specialbestämmelse om myndighetsuppgifter och myndighetsverksamhet. I bestämmelsen fastställs också vilken information som kan lämnas ut för sådan verksamhet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll, med mindre avvikelser, 29 § i befolkningsdatalagen.
I paragrafen nämns som tillåtna användningsändamål domstols- och förvaltningsförfarande, myndigheternas planerings- och utredningsuppdrag och andra motsvarande myndighetsuppgifter. Vid tolkningen av bestämmelsen kan bestämmelserna i 4 § i offentlighetslagen om myndighetsbegreppet tillämpas analogt. Med myndighetsuppgifter avses i den föreslagna bestämmelsen sådan utövning av offentlig makt som innebär att utövaren ensidigt förpliktar någon till något eller tillåter något. Det är också fråga om en myndighetsuppgift om ett offentligt samfund är part i ett rättsförhållande uttryckligen i egenskap av företrädare för den offentliga makten och de offentliga intressena är uteslutande eller huvudsakligen avgörande. Därmed täcker bestämmelsen uppgifter som omfattar produktion och utbud av offentliga tjänster oavsett organisationsform. Detta innebär till exempel att offentliga förvaltningsuppgifter som i enlighet med 124 § i grundlagen (731/1999) har anförtrotts andra än myndigheter omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Aktörer som avses i bestämmelsen är förutom statliga och kommunala myndigheter till exempel republikens president, riksdagen och ämbetsverk som lyder under den, landskapet Åland, evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan samt självständiga offentligrättsliga inrättningar. Dessutom kan EU:s eller dess medlemsstaters myndigheter komma i fråga, om utlämnandet av information grundar sig på EU-lagstiftningen. För tillämpningen av bestämmelsen är det i första hand ändamålet med den information som lämnas ut som är avgörande. Först i andra hand och som en faktor som eventuellt stöder tolkningslinjen kan man beakta ställningen hos den som ansöker om att få information samt organisationsformen.
Enligt paragrafens 1 punkt lämnas ur delägarregistret ut den information som föreskrivs i lag för de användningsändamål som nämns i bestämmelsen. Hänvisningen till lagen omfattar också bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den lag som är föremål för hänvisningen. Bestämmelsen är en ovillkorlig rättsnorm. Om ändamålet med den information som ska lämnas ut är att sköta en myndighetsuppgift och behandlingen av informationen har reglerats på det sätt som anges närmare i den föreslagna bestämmelsen, ska den personuppgiftsansvarige lämna ut informationen.
Enligt paragrafens 2 punkt lämnas ur delägarregistret för dödsbon ut den information som behövs för utförande av en arbetsuppgift, en åtgärd eller ett uppdrag som föreskrivs i lag för de användningsändamål som nämns i bestämmelsen. Hänvisningen till lagen omfattar också bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den lag som är föremål för hänvisningen. Bestämmelsen ger den personuppgiftsansvarige ett större utrymme för rättslig prövning än vad som följer av momentets 1 punkt. Den personuppgiftsansvarige bör i sådana fall alltid också undersöka om relevanskravet uppfylls för all information som lämnas ut. I praktiken innebär detta till exempel också att bestämmelserna i 24 och 25 § i den föreslagna lagen om begränsningar av utlämnande av information samt bestämmelserna om användning och skydd av information som lämnats ut kan påverka innehållet i och omfattningen av den information som lämnas ut omedelbart.
20 §.Utlämnande av information för historisk och vetenskaplig forskning samt för sammanställning av statistik. Enligt paragrafen får information som behövs för historisk och vetenskaplig forskning samt för sammanställning av statistik lämnas ut ur delägarregistret för dödsbon. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 30 § i befolkningsdatalagen.
Bestämmelsen om ändamålsbegränsning i artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen innehåller ett undantag från denna princip, enligt vilket ytterligare behandling av personuppgifter för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen.
21 §.Utlämnande av information för finansierings- och försäkringsverksamhet och annan motsvarande verksamhet. Den föreslagna paragrafen är en specialbestämmelse om finansierings- och försäkringsverksamhet och annan motsvarande verksamhet samt om kreditupplysnings- och indrivningsverksamhet. I paragrafen föreskrivs om vilken information i delägarregistret för dödsbon som kan lämnas ut för de ändamål som nämns i bestämmelsen. Med annan motsvarande verksamhet avses till exempel aktörer som omfattas av kreditinstitutslagen och som inte hör till finans- och försäkringskonglomerat.
I paragrafens 1 mom. nämns som tillåtna grupper när det gäller användningsändamålet finans- och försäkringsverksamhet samt annan motsvarande verksamhet. Bestämmelsen omfattar för det första all sådan verksamhet som har ordnats i enlighet med lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004). Den ska också omfatta annan motsvarande verksamhet, om det finns specialbestämmelser om ordnandet av den. Sådana specialbestämmelser är till exempel försäkringsbolagslagen (521/2008), lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995), lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) och lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Centralt med tanke på bestämmelsens tillämpningsområde är att verksamheten sker i reglerad form till exempel så att den är underställd någon form av officiell tillsyn och att man vid organiseringen av verksamheten har beaktat särskilt att ställningen och rättsskyddet för användare av finans- och försäkringstjänster säkerställs. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att de personuppgifter som behövs vid användningen av finans- och försäkringstjänster lämnas ut ur delägarregistret för dödsbon uttryckligen för att identifiera och specificera delägare i dödsbon. Bestämmelsen gäller således inte situationer där information i delägarregistret för dödsbon behövs till exempel för allmän marknadsföring av finans- och försäkringstjänster. På sådana situationer tillämpas bestämmelserna i 22 § i den föreslagna lagen.
Enligt momentets 1 punkt får information som föreskrivs i lag lämnas ut ur delägarregistret för dödsbon för finans- och försäkringsverksamhet samt för annan motsvarande verksamhet. Hänvisningen till lagen omfattar också bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den lag som är föremål för hänvisningen. Om ändamålet med den information som ska lämnas ut nämns i bestämmelsen och behandlingen av informationen har reglerats på det sätt som anges närmare i den föreslagna bestämmelsen, är utgångspunkten att den personuppgiftsansvarige ska lämna ut informationen. Å andra sidan bör man beakta att till exempel bestämmelserna i den föreslagna lagen om användning och skydd av information som lämnats ut i enskilda fall kan medföra användningsbegränsningar vilka även bör beaktas i de utlämnandesituationer som avses i detta moment.
Enligt momentets 2 punkt får ur delägarregistret för dödsbon lämnas ut information som behövs för finans- och försäkringsverksamhet samt för annan motsvarande verksamhet, för utförande av en arbetsuppgift, en åtgärd eller ett uppdrag som föreskrivs i lag. Hänvisningen till lagen omfattar också bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den lag som är föremål för hänvisningen. Utförandet av en uppgift, en åtgärd eller ett uppdrag ska alltså grunda sig antingen direkt på en bestämmelse i lag eller på en bestämmelse eller föreskrift som utfärdats med stöd av ett bemyndigande i lag. Bestämmelsen ger den personuppgiftsansvarige ett större utrymme för rättslig prövning än vad som följer av momentets 1 punkt. Den personuppgiftsansvarige bör alltså i sådana fall alltid undersöka om relevanskravet uppfylls för all information som lämnas ut. I praktiken innebär detta till exempel att bestämmelserna i 24 och 25 § om begränsning av utlämnande av information i den föreslagna lagen ska beaktas när beslut om utlämnande fattas.
Enligt momentets 3 punkt kan ur delägarregistret för dödsbon dessutom lämnas ut information som behövs för finansierings- och försäkringsverksamhet samt för annan motsvarande verksamhet, för skötseln av ett sådant avtalsförhållande eller för fullgörande av ett sådant avtal där dödsboet är part. Bestämmelsen ger den personuppgiftsansvarige ett större utrymme för rättslig prövning än vad som följer av de tidigare punkterna i momentet. Detta större utrymme för rättslig prövning gäller för det första sådana avtal som nämns i bestämmelsen och förutsättningarna för deras innehåll och för det andra relevanskravet för den information som lämnas ut. Den personuppgiftsansvarige bör alltså i sådana fall undersöka att dödsboet är en faktisk avtalspart.
Enligt paragrafens 2 mom. får det ur delägarregistret för dödsbon dessutom lämnas ut information som behövs för kreditupplysningsverksamhet enligt kreditupplysningslagen (527/2007) samt för indrivning av fordringar och för förmedlingsrörelse enligt lagen om förmedling av fastigheter och hyreslägenheter (1074/2000). En specialbestämmelse i fråga om de användningsändamål som avses här är nödvändig för att regleringen ska vara informativ och exakt, men också för att verksamheten har en direkt koppling till finans- och försäkringsverksamhet.
22 §.Utlämnande av information för skötsel av kundrelationer och för marknadsföring. I paragrafen föreskrivs om utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon för skötsel av kundrelationer och för marknadsföring. Paragrafen kompletterar de tidigare bestämmelserna om utlämnande i den föreslagna lagen och den föreslås gälla alla aktörer som använder information för de användningsändamål som nämns i paragrafen oavsett organisationsform. Bestämmelsen innehåller uttömmande förteckningar över uppgifter som kan lämnas ut eller som annars kan behandlas för de ändamål som nämns i den.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om tjänster för att uppdatera och upprätthålla uppgifter i kund- eller marknadsföringsregister eller motsvarande register. Bestämmelsen motsvarar till sitt syfte 32 § 1 mom. i befolkningsdatalagen, men är betydligt snävare till sitt innehåll. Ur delägarregistret för dödsbon får i stället för kontaktuppgifter till alla delägare i dödsboet endast namn- och kontaktuppgifter som gäller dödsboets kontaktperson lämnas ut för skötsel av kundrelationer och för marknadsföring. När det gäller den grundläggande informationen om de personer som särskilt anges i bestämmelsen ska förteckningen vara uttömmande. Enligt bestämmelsen får det ur delägarregistret för dödsbon i fråga om dödsboets kontaktperson lämnas ut sådana namn- och kontaktuppgifter som behövs för att uppdatera, granska och rätta uppgifter i kund- eller marknadsföringsregister eller motsvarande register.
Bestämmelsen ger inte möjlighet att komplettera eller lägga till nya personer i kundregister med information från delägarregistret för dödsbon, om krav på samband eller någon annan grund för behandlingen saknas. Ordalydelsen i bestämmelsen ger inte heller möjlighet att lämna ut information ur delägarregistret för dödsbon för inrättande av marknadsföringsregister. Anskaffning av nya kunder är dock möjlig till exempel med hjälp av ett engångsurval enligt 2 mom. Innan en egentlig kundrelation har inletts är det i allmänhet möjligt att behandla personuppgifter i delägarregistret för dödsbon till exempel med hjälp av en teknisk anslutning endast om de personer som behandlingen gäller har gett sitt uttryckliga samtycke för den.
Med stöd av bestämmelsen är det inte möjligt att ge fri rätt att behandla uppgifter. Därför kan information i delägarregistret för dödsbon inte lämnas ut till exempel för inrättande av marknadsföringsregister. Med andra ord ska uppgifterna enligt bestämmelsen vara avsedda att användas för ett begränsat, fallspecifikt behov. Vid behov kan det naturligtvis också vara möjligt att återanvända uppgifter förutsatt att ovan nämnda begränsningar följs och förutsatt att uppgifterna förblir i den personuppgiftsansvariges besittning och alltså inte överlåts att hanteras fritt. Om avsikten är att använda uppgifter till exempel för att genomföra en direktmarknadsföringskampanj, bör informationskällan nämnas.
I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om att den adress som ingår i kontaktuppgifterna dock inte lämnas ut med stöd av detta moment, om ett förbud mot utlämnande av uppgifter för direktmarknadsföring har registrerats i befolkningsdatasystemet. Bestämmelser om förverkligande av förbudsrätten i befolkningsdatasystemet finns i 35 § i befolkningsdatalagen.
23 §. Annat utlämnande av information. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon för andra ändamål än de som anges ovan. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om information om dödsboets kontaktperson. För att målet att det ska gå att få kontakt med dödsboet via dess kontaktperson ska uppfyllas så smidigt och snabbt som möjligt, ska informationen om dödsboets kontaktperson vara tillgänglig för alla utan motivering. Begäran ska dock riktas till ett visst dödsbo. Det allmänna förbudet mot utlämnande av information som gäller information som lämnas ut för reklam och marknadsföring i 22 § 3 mom. är även tillämpligt på information om kontaktpersoner.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om begäran om att få information för att se till enskilda intressen, rättigheter eller skyldigheter. Ett exempel på ett sådant användningsändamål är handel mellan privatpersoner eller någon annan rättshandling, i fråga om vilken en aktör som uträttar ärenden med dödsboet vill försäkra sig om att den person som representerar dödsboet har fullmakt att uträtta ärenden för alla delägares räkning. I fråga om bouppgivaren och delägarna i dödsboet ingår i den information som lämnas ut endast namn, födelsedatum och intressebevakning och information som hör till särskilda kategorier av personuppgifter ingår inte. Formuleringen i början av bestämmelsen överensstämmer med 13 § 1 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999), enligt vilket Skatteförvaltningen trots sekretesskyldigheten kan lämna ut uppgifter ur en bouppteckning som förvaras av Skatteförvaltningen till den som behöver uppgifterna för att se till sina intressen, rättigheter eller skyldigheter. Vid utlämnande av information ska också den information som avses i 5 § 3 mom. 1 och 4–9 punkten lämnas ut. Med punkterna avses granskning av information och försäkran av att informationen är riktig, uppgifter om fastställelse av information om delägare, uppgifter om syssloman, boutredningsman och förvaltare av konkursbo, uppgifter om utmätning som gäller en delägares andel i dödsboet och tidpunkten för avgörandet samt datum för förrättande av bouppteckning.
I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om informationsbehov som kan avse även annat än uppgifter som behövs i informationsutbyte. Sådan information kan till exempel vara personbeteckningar. För sådana delvis oförutsedda informationsbehov har det ansetts nödvändigt att föreskriva en specialbestämmelse på basis av vilken den personuppgiftsansvarige bedömer om förutsättningarna för utlämnande av information uppfylls. Det kan till exempel vara fråga om en person som ännu inte är delägare och som därmed inte har tillgång till informationen om delägarna i registret med stöd av den föreslagna 18 §. En sådan person kan framställa en begäran om information till den personuppgiftsansvarige med stöd av denna bestämmelse, om han eller hon kan lägga fram tillräckliga grunder för att få informationen.
24 §.Begränsningar som gäller information som är föremål för spärrmarkering, uppgifter om fastställande av könstillhörighet, uppgifter om institutionsboende och uppgifter om medlemskap i ett religionssamfund. I paragrafen föreslås bestämmelser om begränsningar som gäller information som är föremål för spärrmarkering, uppgifter om fastställande av könstillhörighet, uppgifter om institutionsboende och uppgifter om medlemskap i ett religionssamfund. Det föreslås att information som hör till dessa kategorier kan behandlas i delägarregistret för dödsbon endast till den del det är nödvändigt för skapande av information i enlighet med 4 §. Bestämmelsen behövs för att det ska vara möjligt att också utbyta information som omfattas av ovan nämna begränsningar mellan Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Riksarkivet för skapandet av grundläggande information i delägarregistret för dödsbon. Det föreslås att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ges rätt att få uppgifter enligt 6 § i denna lag från evangelisk-lutherska, ortodoxa kyrkan och Riksarkivet trots sekretessbestämmelserna. Det föreslås också att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ges möjlighet enligt 4 § 2 mom. i denna lag att trots sekretessbestämmelserna på eget initiativ eller på begäran lämna ut information till de ovan nämnda aktörerna. De uppgifter som avses i denna paragraf kan behandlas i delägarregistret för dödsbon endast så länge det är nödvändigt för att skapa information om delägarna. Uppgifter som hör till dessa kategorier förs dock inte in i delägarregistret för dödsbon och de får inte lämnas ut ur registret till andra än ovan nämnda aktörer. Om en person har en spärrmarkering förs inte adressen och inte heller uppgiften om spärrmarkeringen in i delägarregistret för dödsbon. Om bouppgivaren trots allt för in adressen för en person med spärrmarkering, är det inte möjligt att på basis av anteckningen avgöra om det är fråga om en adress som omfattas av spärrmarkering eller någon annan adress. Den personuppgiftsansvarige kan inte ansvara för att utlämningsbegränsningar för uppgifter som förts in av privata aktörer iakttas. Det faktum att kontaktuppgifterna för andra än dödsboets kontaktperson stryks ur registret genast efter att bouppteckningen och arvsskattedeklarationen har lämnats in minskar dock risken för att kontaktuppgifter som omfattas av spärrmarkering och som härrör från andra källor än befolkningsdatasystemet kommer till sådana aktörers kännedom som inte har rätt till dem. Om till exempel en myndighet behöver få kontaktuppgifter som omfattas av spärrmarkering, kan den begära dem direkt från befolkningsdatasystemet under de förutsättningar som anges i 36 § i befolkningsdatalagen.
Uppgifter om fastställande av könstillhörighet förs inte in i delägarregistret för dödsbon. Delägares eller andra levande personers tidigare förnamn och personbeteckning förs inte in i delägarregistret för dödsbon. Dessa uppgifter förs endast in i fråga om arvlåtaren. I registret används inte de könsbundna termerna mamma och pappa. Ett sådant släktskapsförhållande beskrivs med termen förälder. I delägarregistret för dödsbon förs endast sådana uppgifter om institutionsboende in som den registrerade själv har anmält. Uppgifter som omfattas av utlämnandebegränsningar enligt 41 § 1 mom. i befolkningsdatalagen förs inte in i registret. I registret förs inte heller in uppgifter om medlemskap i ett religionssamfund.
25 §.Utlämnande av uppgifter om adoption. I paragrafen föreslås bestämmelser om utlämnande av uppgifter om adoption som förts in i delägarregistret för dödsbon trots sekretessbestämmelserna. Uppgifter om adoption förs in i registret med stöd av 5 § 1 mom. 2 punkten i den föreslagna lagen. Det är nödvändigt att noggrant och exakt föreskriva i en specialbestämmelse om utlämnande trots sekretessbestämmelserna, eftersom det är fråga om sekretessbelagda uppgifter om familjeliv eller andra med dem jämförbara personliga förhållanden som avses i 24 § 1 mom. 32 punkten i offentlighetslagen. Behovet av en specialbestämmelse beror också på att adoption påverkar en persons familje- och arvsrättsliga ställning.
Enligt bestämmelsen får uppgifter som gäller en adoption och vem som är ett adoptivbarns tidigare förälder endast lämnas ut till aktörer som anges i 18 § och till sådana aktörer som behöver uppgifterna för de ändamål som anges i 38 § i befolkningsdatalagen.
När bestämmelsen tillämpas ska det beaktas att det finns personer vars adoption har fastställts med stöd av bestämmelser som gällde före adoptionslagen (153/1985) och i fråga om vilka man kan bli tvungen att tillämpa nämnda bestämmelser på adoptionen. En adoption som fastställts med stöd av dessa bestämmelser har delvis andra rättsverkningar än en adoption som fastställts enligt den gällande lagen. Specialfrågor av denna typ bör beaktas också när funktionella och datatekniska lösningar för tjänsterna i delägarregistret för dödsbon planeras och utarbetas.
I paragrafen föreskrivs uttömmande under vilka förutsättningar och till vem uppgifter om en adoption som införts i delägarregistret för dödsbon och om vem som är adoptivbarnets tidigare förälder kan lämnas ut. Bestämmelsen är nödvändig eftersom uppgiften om adoption anses vara en sekretessbelagd uppgift enligt offentlighetslagen. Eftersom bestämmelsen utgör ett undantag från sekretessbestämmelserna är dess tillämpningsområde avsett att vara snävt. I praktiken innebär detta att behovet av information alltid ska var förenat med ett så konkret och specifikt ärende eller behov som möjligt. Å andra sidan anses grunderna för rätten att få uppgifter alltid uppfyllas när det är fråga om en delägare i ett dödsbo, bouppgivaren eller dödsboets kontaktperson. Dessa aktörer har på basis av sin ställning rätt att få uppgifter för identifiering av ett adoptivbarn och för utredning av barnets familjerättsliga ställning.
26 §.Utlämnande av personbeteckningar. I paragrafen föreslås bestämmelser om utlämnande av personbeteckningar eller utländska personnummer som förts in i delägarregistret för dödsbon. I paragrafen anges de förutsättningar under vilka personbeteckningar och utländska personnummer som förts in i delägarregistret för dödsbon får lämnas ut. Förutsättningen för att lämna ut personbeteckningar är att den som använder informationen har rätt att behandla personbeteckningarna med stöd av dataskyddslagen (1050/2018) eller lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018). På utlämnande av utländska personnummer tillämpas vad som i dataskyddslagen och i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten föreskrivs om personbeteckningar. Bestämmelser om behandling av personbeteckningar finns i 29 § i dataskyddslagen och i 12 § i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten.
27 §.När begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter upphör. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om den tidpunkt då begränsningarna för utlämnande av personuppgifter som förts in i delägarregistret för dödsbon upphör. Från och med den föreskrivna tidpunkten ska uppgifterna vara helt offentliga och tillgängliga utan andra praktiska begränsningar än sådana som beror på tekniska eller funktionella omständigheter som gäller utlämnande av uppgifter.
Det föreslås att utlämnandebegränsningar som enligt denna lag eller annan lag gäller personuppgifter som förts in i systemet och som direkt avser en person som är registrerad i delägarregistret för dödsbon ska upphöra efter att 50 år har förflutit från personens död. Om det inte finns uppgifter om personens dödsdag, föreslås att utlämnandebegränsningarna upphör senast efter att 100 år har förflutit efter att den sista anteckningen om personens personuppgifter fördes in i systemet. De tider som föreslås i bestämmelsen motsvarar bestämmelserna om sekretesstiden för skyddande av privatlivet enligt 31 § 2 mom. i offentlighetslagen. Den offentlighet som avses i bestämmelsen avser endast uppgifter som direkt gäller personen i fråga. Således bestäms offentligheten för uppgifterna om personer som förts in i delägarregistret för dödsbon självständigt och separat för varje person.
28 §.Begäran om utlämnande av information samt de redogörelser som behövs. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet vid begäran om utlämnande av information. Enligt paragrafens 1 mom. ska ansökan om utlämnande av uppgifter ur delägarregistret för dödsbon göras skriftligen. Utlämnande kan begäras också på något annat säkert och tillförlitligt sätt, om det är fråga om att utfärda intyg eller lämna utdrag över information i delägarregistret för dödsbon eller om att lämna ut andra enstaka uppgifter om arvlåtaren, dödsboet, en delägare i dödsboet eller någon annan person som har att göra med förvaltningen av dödsboet. Med annat säkert och tillförlitligt sätt avses till exempel en muntlig begäran som gjorts i samband med ett kundbesök eller per telefon. Även i dessa fall ska identiteten hos den som framställer begäran kontrolleras vid behov.
Innan information lämnas ut får det enligt paragrafens 2 mom. vid behov krävas att användaren lämnar en redogörelse för hur den utlämnade informationen avses bli använd och skyddad. Redogörelsen ska lämnas skriftligen, och i redogörelsen ska det anges hur informationssäkerheten i fråga om informationsmaterial och informationssystem, skyddad informationsöverföring i datanät, kontrollen av användarrättigheter för informationssystem och insamlingen av logginformation om användning av informationssystem och om utlämnande av information avses bli genomförd vid behandlingen av den utlämnade informationen. Bestämmelserna i informationshanteringslagen som styr användningen och skyddet av information utgör en utgångspunkt för den information som krävs i redogörelsen.
Enligt 3 mom. 1 punkten ska en redogörelse krävas om information lämnas ut via ett tekniskt gränssnitt eller om det gäller en omfattande mängd data och det är fråga om utlämnande av sådan information som avses i 24–26 §. Enligt 2 punkten ska en redogörelse krävas om användningen av informationen av någon annan grundad anledning än vad som avses i 1 punkten kan antas kränka skyddet för en persons privatliv eller personuppgifter eller kränka hans eller hennes intressen eller rättigheter. I 24 § i denna lag begränsas behandlingen av information som är föremål för spärrmarkering, uppgifter om fastställande av könstillhörighet, uppgifter om institutionsboende och uppgifter om medlemskap i ett religionssamfund till det som är nödvändigt för skapande av information i delägarregistret för dödsbon i enlighet med 4 §. I praktiken kan dessa uppgifter lämnas ut till evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Riksarkivet. I 25 § i denna lag begränsas utlämnandet av uppgifter om adoption och i 26 § föreskrivs det om förutsättningarna för utlämnande av personbeteckningar.
I 12–17 § och 22–24 § i informationshanteringslagen finns allmänna bestämmelser om användning och skydd av uppgifter. Om 12–17 och 22–24 § i informationshanteringslagen tillämpas på användarens behandling av uppgifter, krävs ingen redogörelse enligt 4 mom. innan uppgifterna lämnas ut. Med stöd av 3 § 5 mom. i informationshanteringslagen tillämpas 12–17 och 22–24 § i informationshanteringslagen förutom på myndigheter, universitet och yrkeshögskolor även på privatpersoner, privaträttsliga sammanslutningar och sådana offentligrättsliga samfund som inte är myndigheter till den del dessa sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Bestämmelserna i 12–17 och 21–24 § i informationshanteringslagen tillämpas också på evangelisk-lutherska kyrkan i enlighet med 10 kap. 8 § i kyrkolagen.
29 §.Beslut om utlämnande av information. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs det att ett skriftligt beslut ska fattas med anledning av en ansökan om utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon, och beslutet ska innehålla behövliga bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för den som använder informationen och om användningen och skyddet av informationen. Med ett skriftligt beslut avses ett förvaltningsbeslut enligt 7 kap. i förvaltningslagen.
Om det är fråga om att utfärda intyg eller lämna utdrag eller om att lämna ut andra enstaka uppgifter om arvlåtaren, dödsboet, en delägare i dödsboet eller någon annan person som har att göra med förvaltningen av dödsboet, ska enligt 2 mom. ett skriftligt beslut om utlämnandet fattas enbart vid behov. Den myndighet som ansvarar för att lämna ut enstaka uppgifter ska dock på ett ändamålsenligt sätt dokumentera föremålet och ändamålet för den utlämnade informationen, tidpunkten för utlämnandet och informationen om den som beställt eller ska använda den utlämnade informationen. Dokumentationen är nödvändig för övervakning av användningen av informationen, utredning av eventuella oegentligheter samt för behov som gäller utlämnande av information och avgifter som tas ut för den. Det kan vara nödvändigt att fatta ett skriftligt beslut till exempel på grund av omständigheter som gäller behandlingen av ett ärende, skyddet för privatliv och personuppgifter eller sökandens rättsskydd. I förfarandet för utlämnande av information ska i övrigt särskilt bestämmelserna i förvaltningslagen om utfärdande av förvaltningsbeslut och beslutets innehåll tillämpas.
30 §.Myndigheter som svarar för utlämnandet av information. Enligt 3 § är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland gemensamt personuppgiftsansvariga för delägarregistret för dödsbon. I denna paragraf föreskrivs det om ansvarsfördelningen mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga när information i registret lämnas ut.
I paragrafens 1 mom. föreslås att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata svarar för utlämnandet av information ur delägarregistret för dödsbon och för produktionen av sådana allmänt behövliga informationstjänster som möjliggör att informationen i delägarregistret för dödsbon utnyttjas i överensstämmelse med denna lag. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata svarar således både för utlämnande av information via det tekniska gränssnittet och till exempel för utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon till serviceplattformen för dödsbon för dödsboets bruk.
I paragrafens 2 mom. föreslås att Statens ämbetsverk på Åland i landskapet Åland på andra sätt än via ett tekniskt gränssnitt eller en elektronisk förbindelse för åtkomst till informationen kan utfärda intyg och lämna utdrag samt utifrån en specificerad begäran om information annars lämna ut information ur delägarregistret för dödsbon. Således kan Statens ämbetsverk på Åland i landskapet Åland utöver Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata utfärda till exempel utdrag och intyg över information i delägarregistret för dödsbon till sådana dödsbodelägare som inte använder serviceplattformen för dödsbon. Statens ämbetsverk på Åland svarar inte för informationssystem som utgör förutsättningar för utlämnande av information via tekniska gränssnitt eller för utlämnande av information till serviceplattformen för dödsbon, så det är motiverat att begränsa utlämnandebefogenheten till utlämnande av information som sker utanför dessa tjänster.
31 §.Överföring till en privat tjänsteproducent av uppgiften att lämna ut information. Med stöd av den föreslagna paragrafen kan en privat tjänsteproducent lämna ut information i delägarregistret för dödsbon i begränsad utsträckning på basis av ett avtal som ingås med Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.
I paragrafens 1 mom. föreslås det att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan genomföra den uppgift att lämna ut information som avses i 23 § 1 mom. genom att skaffa tjänsten av en privat tjänsteproducent. I enlighet med 23 § 1 mom. får det ur delägarregistret för dödsbon i fråga om dödsboets kontaktperson lämnas ut namn och kontaktuppgifter utan att det krävs motivering, förutsatt att en specificerad begäran om information har riktats till ett visst dödsbo. Kontaktpersonens adressuppgifter lämnas dock inte ut om ett förbud mot utlämnande av kontaktuppgifter har registrerats i befolkningsdatasystemet. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan inte avtala med en privat tjänsteproducent om utlämnande av information i delägarregistret för dödsbon som är mer omfattande än 23 § 1 mom. Ett avtal ska upprättas skriftligen och att ingå ett avtal kan bli aktuellt till exempel i situationer där en tjänst för utlämnande av information produceras för att svara på enstaka begäranden om information.
Enligt momentets andra mening får tjänsten skaffas av en privat tjänsteproducent endast om det behövs för tryggandet av tillgången till tjänsten eller av effektiviteten i verksamheten, dvs. för att sköta uppgiften på ett ändamålsenligt sätt. Med stöd av 23 § 1 mom. i lagen om ett delägarregister för dödsbon lämnas information som specificerats i bestämmelsen ut utifrån enstaka begäranden om information. Det är fråga om rutinmässigt och ofta återkommande utlämnande av information, vars överföring till en privat tjänsteleverantör också kan effektivisera tillhandahållandet av tjänsten om det uppstår rusning samt möjliggöra en ändamålsenlig inriktning av myndighetsresurser, till exempel för att avgöra mer komplexa och omfattande begäranden om utlämnande av information.
I paragrafens 2 mom. föreslås det för det första att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska tillämpa 28 § 2 mom. på privata tjänsteproducenter som ska börja lämna ut information. Av en privat tjänsteproducent som ska börja lämna ut information kan man alltså kräva en redogörelse för ordnandet av användningen och skyddet av informationen på samma sätt som av dem som använder information som de tar emot ur delägarregistret för dödsbon. I momentet föreslås det för det andra att med stöd av 1 mom. ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på personer som lämnar ut information. Utlämnande av information ur delägarregistret för dödsbon är en offentlig förvaltningsuppgift och därför är det nödvändigt att föreskriva om straffrättsligt tjänsteansvar för personer som lämnar ut information i en privat tjänsteproducents tjänst. För det tredje föreslås det i momentet bestämmelser om den privata tjänsteleverantörens skyldighet att iaktta de bestämmelser om utlämnande av information i kapitel 3 som är tillämpliga på dess uppgift att lämna ut information. När en privat tjänsteproducent sköter den uppgift att lämna ut information ur delägarregistret för dödsbon som avses i 23 § 1 mom. ska utöver 23 § 1 mom. bestämmelserna i 17 § om allmänna förutsättningar för utlämnande av information, bestämmelserna i 27 § om när begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter upphör, bestämmelserna i 28 § 1 mom. om begäran om utlämnande av information och bestämmelserna i 29 § 2 mom. om förfarandet vid utlämnande av enstaka uppgifter tillämpas.
32 §.Upphörande med att lämna ut information. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att upphöra med att lämna ut information, om de förutsättningar för utlämnande av information som anges i lagen inte längre uppfylls. När information lämnas ut ur delägarregistret för dödsbon ska de allmänna förutsättningarna för utlämnande av information alltid uppfyllas i enlighet med 17 §. Även särskilda förutsättningar ska uppfyllas. I praktiken gäller bestämmelsen de tjänster med vilka Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kontinuerligt lämnar ut information med stöd av datatillståndet. I paragrafen föreskrivs dessutom att utlämnandet ska upphöra genom ett skriftligt beslut. Omprövning av beslutet kan begäras med stöd av 34 §.
33 §.Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att få information och utföra inspektioner. Delägarregistret för dödsbon är ett riksomfattande informationssystem som används i stor utsträckning och som innehåller information som påverkar personers familje- och arvsrättsliga ställning. En del av informationen i delägarregistret för dödsbon är sekretessbelagda personuppgifter eller personuppgifter som omfattas av andra utlämnandebegränsningar och som, om de missbrukas, kan äventyra skyddet för privatliv och personuppgifter. Det finns således tydliga grunder för de föreslagna bestämmelserna om rätt att få information och utföra inspektioner. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata bör dock i första hand sträva efter att komma överens med den som använder information om hur övervakningen ska genomföras genom frivilliga åtgärder. De befogenheter som föreslås för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata inskränker inte dataombudsmannens uppgifter eller befogenheter.
Enligt paragrafens 1 mom. har Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av den som använder information som lämnats ut ur delägarregistret för dödsbon få sådan information som är nödvändig för att följa och övervaka användningen och skyddet av informationen. Bestämmelsen kompletterar rätten enligt 28 § att i vissa situationer kräva redogörelser för hur den utlämnade informationen avses bli använd och skyddad. Rätten att få information gäller endast informationsmaterial som är nödvändigt för övervakningen.
En inspektör som förordnats av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har med stöd av 2 mom. rätt att utföra inspektioner för att övervaka användningen och skyddet av informationen i delägarregistret för dödsbon. En inspektion i lokalerna hos användaren av information som har lämnats ut ur dödsboets delägarregister får endast utföras av nödvändiga skäl. I första hand ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och den som använder informationen ordna övervakningen så att den kan skötas utan inspektion i användarens lokaler. Inspektion bör således ordnas endast i sådana fall där det i praktiken inte längre finns andra ändamålsenliga medel att tillgå för att genomföra övervakningen.
Inspektören har rätt att trots sekretessbestämmelserna undersöka den maskinvara och programvara som använts vid behandlingen av den information som lämnats ut ur delägarregistret för dödsbon. På grund av den grundläggande rätt till hemfrid som fastställs i 10 § 1 mom. i grundlagen har en inspektör som förordnats av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata dock inte rätt att utföra en inspektion i lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur. Om de tekniska arrangemangen som användaren av information i delägarregistret använder för att behandla informationen finns i sådana lokaler, ska användaren av informationen i övrigt göra det möjligt för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata att genomföra övervakningen effektivt. Inspektionen ska dock utföras så att den inte medför onödiga olägenheter eller kostnader för den som inspekteras.
Bara tjänstemän kan vara inspektörer. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska iaktta 39 § i förvaltningslagen i sitt inspektionsförfarande.
I paragrafens 3 mom. föreslås det att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan förena rätten att få information och utföra inspektioner med vite. Målet är att vitesförfarandet i praktiken ska komma i fråga endast i ytterst exceptionella fall, såsom när det är uppenbart att en inspektion förhindras. Rätten att få information och utföra inspektioner för uppföljning och övervakning bör i första hand utövas i samförstånd med den berörda parten. Vid föreläggande av vite följs viteslagen (1113/1990), som det hänvisas till i 3 mom.
4 kap. Särskilda bestämmelser
34 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om ändringssökande. Rättsmedlen enligt den föreslagna lagen bygger på ett förfarande på två nivåer. I det första skedet söks ändring genom begäran om omprövning hos den myndighet som fattat beslut, och först i det andra skedet kan ärendet föras till prövning i förvaltningsdomstol. Syftet med regleringen är att minska antalet besvär som förs till förvaltningsdomstolarna. Eftersom det inte föreslås några begränsningar i begäran om omprövning eller rätten att söka ändring, försvagar regleringen inte parternas rättsskydd.
I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om begäran om omprövning. Omprövning kan begäras av ett beslut enligt den föreslagna lagen. Med beslut avses alla beslut som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata fattar med stöd av denna lag, med undantag för dem för vilka det särskilt föreskrivits om besvärsförbud. Till sådana beslut som begäran om omprövning ska kunna gälla räknas bland annat automatiskt skapande av grundläggande information i delägarregistret för dödsbon samt beslut om avgifter som tas ut för utlämnande av information och för användning av delägarregistret för dödsbon. Däremot är det inte möjligt att begära omprövning av information som bouppgivaren har lämnat med stöd av 5 § 2 mom. Bouppgivaren svarar för denna information på basis av 8 § 2 mom. och 11 §. I momentet finns en informativ hänvisning till förvaltningslagen avseende omprövningsförfarandet.
Paragrafens 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) vilken innehåller bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol.
35 §.Avgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om avgifter för prestationer enligt denna lag. I paragrafens 1 mom. föreslås att evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan kan ta ut en avgift för den information som de lämnar ut till delägarregistret för dödsbon utifrån en begäran om ytterligare information eller en begäran om utredning. Enligt 8 kap. 13 § i kyrkolagen bestäms avgifterna för utlämnande av uppgifter av kyrkostyrelsen för evangelisk-lutherska kyrkan. Enligt 74 § 2 mom. i lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006) bestäms avgifterna för utlämnande av uppgifter ur kyrkböckerna av kyrkostyrelsen för ortodoxa kyrkan. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har enligt 6 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon rätt att trots sekretessbestämmelserna från evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och ortodoxa kyrkan i Finland få information som är nödvändiga för sammanställandet av den i 5 § avsedda informationen om delägarna i arvlåtarens dödsbo och om andra personer som har att göra med dödsboet samt för tryggande av informationens riktighet och uppdatering av informationen. Oftast lämnar evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan ut information till delägarregistret för dödsbon när information skapas i delägarregistret för första gången. När information om ett dödsbo skapas för första gången i delägarregistret för dödsbon hämtas uppgifter om den avlidna personen till delägarregistret från befolkningsdatasystemet. Utifrån denna information kan Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata konstatera att den behöver kompletteras och skickar en begäran om ytterligare information eller en begäran om utredning till evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkan eller båda kyrkorna och vid behov till Riksarkivet. Om den avlidna personen har varit medlem i evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkan efter det att personen fyllde 15 år, kompletteras informationen i delägarregistret för dödsbon som grundar sig på befolkningsdatasystemet med uppgifter som kan erhållas från de kyrkliga befolkningsregistren vad gäller medlemskapstiden. För tiden efter den 1 oktober 1999 behöver informationen i delägarregistret för dödsbon dock inte kompletteras med uppgifter från de kyrkliga befolkningsregistren. Släktutredningar och ämbetsbevis som i nuläget beställs regelmässigt och separat för bouppteckningen från varje aktör behövs inte längre, utan för dödsboet räcker det med den grundläggande information som skapas i delägarregistret för dödsbon. Särskilt i situationer där det för bouppteckningen behövs släktutredningar eller ämbetsbevis över personer vars uppgifter inte förs in i delägarregistret för dödsbon och även i vissa andra specialsituationer ska enskilda ämbetsbevis och släktutredningar också i fortsättningen beställas av aktörerna. Dessa beställningar görs och betalas via servicekanaler utanför serviceplattformen för dödsbon.
En begäran om ytterligare information eller en begäran om utredning som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata riktat till kyrkan och svaret på begäran ger evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan rätt att ta ut en avgift för sin tjänst. För dödsboet eller den som handlar för dess räkning uppkommer det dock en skyldighet att betala en avgift till den kyrka som tillhandahållit tjänsten endast i det fall att dödsboet beslutar att använda informationen i delägarregistret för dödsbon antingen genom e-tjänsten för delägarregistret för dödsbon som finns på serviceplattformen för dödsbon eller genom att beställa informationen i delägarregistret via en servicekanal utanför serviceplattformen för dödsbon. I situationer där evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkan har lämnat ut information till delägarregistret för dödsbon på begäran av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, men dödsboet inte använder informationen, svarar Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för avgiften som betalas till kyrkan på basis av begäran om ytterligare information eller begäran om utredning.
De avgifter som tas ut för information som evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan lämnar ut till delägarregistret för dödsbon får vara högst lika stora som de kostnader som uppkommer för den kyrka som ansvarar för att tillhandahålla tjänsten. För utlämnande av information ska således en avgift tas ut som högst motsvarar de totala kostnader som uppkommer för den berörda kyrkan för tillhandahållandet av tjänsten, dvs. självkostnadsvärdet. Grunderna för avgifterna som kyrkorna tar ut ska vara desamma för alla dödsbon i fråga om vilka den evangelisk-lutherska kyrkan och den ortodoxa kyrkan lämnar ut information till delägarregistret för dödsbon. Prissättning som motsvarar självkostnadsvärdet och samma avgiftsgrunder är motiverade, eftersom evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan sköter samhälleliga och offentliga lagstadgade uppgifter när de lämnar ut uppgifter ur de kyrkliga befolkningsregistren till delägarregistret för dödsbon. De avgifter som evangelisk-lutherska kyrkan tar ut kan dock vara olika jämfört med de avgifter som ortodoxa kyrkan tar ut, särskilt beroende på hur mycket arbete som i genomsnitt behövs för att samla in den information som lämnas ut och kostnaderna för att köpa de tjänster som behövs.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas behörighet att komma överens med evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan om skötseln av biträdande uppgifter när det gäller att ta ut och redovisa avgifter. Enligt bestämmelsen kan Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ta emot de avgifter som den evangelisk-lutherska kyrkan eller den ortodoxa kyrkan tar ut för den information som lämnas ut till delägarregistret för dödsbon och förmedla avgifterna och de betalningsuppgifter som behövs för bokföringen till den kyrka som lämnat ut informationen, om kyrkan och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har kommit överens om detta. Syftet med bestämmelsen är att göra dödsboets ärendehantering smidigare, eftersom den som agerar på dödsboets vägnar då kan betala med en och samma betalningsprestation både den avgift som ska betalas till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för informationen i delägarregistret för dödsbon och de avgifter som evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan har fastställt för den information som kyrkornas lämnar ut till delägarregistret för dödsbon. Om den person som agerar på dödsboets vägnar använder serviceplattformen för dödsbon, betalar han eller hon avgifterna i e-tjänsten för delägarregistret för dödsbon, som Skatteförvaltningen svarar för på samma sätt som för andra delar av serviceplattformen. Om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och endera kyrkan inte kommer överens om uttag och redovisning av avgifterna, måste kyrkan själv ta ut avgiften för utlämnandet av information, till exempel genom att skicka en räkning. Den kyrka som överlåtit informationen och tar ut avgiften behöver uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om det dödsbo som använder informationen i delägarregistret för dödsbon.
Uppgifter som avser uttag och redovisning av avgifter innefattar inte sådana uppgifter som är förknippade med utövning av offentlig makt. Till exempel ska begäran om omprövning av en avgift som kyrkan fastställt framställas direkt till den kyrka som påfört avgiften med iakttagande av bestämmelserna i kyrkolagen och lagen om ortodoxa kyrkan.
Riksarkivet lämnar ut information till delägarregistret för dödsbon om personer som före den 31 december 1949 har varit skrivna på områden som överlåtits till Sovjetunionen. Riksarkivet tar ut en avgift från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för information som Riksarkivet lämnar ut till delägarregistret för dödsbon med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten. Det är inte nödvändigt att föreskriva om saken i den föreslagna lagen om ett delägarregister för dödsbon.
Enligt paragrafens 3 mom. föreskrivs det om de avgifter som Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland tar ut för sina prestationer enligt denna lag i lagen om grunderna för avgifter till staten. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär.
36 §.Straffrättsliga påföljder. I paragrafen föreslås en informativ hänvisning till 16 kap. 7 och 8 § i strafflagen och 20 kap. 11 § i ärvdabalken.
Den straffrättsliga legalitetsprincipen förutsätter att gärningarnas eller försummelsernas straffbarhet regleras i lag. Svikligt förfarande vid komplettering eller ändring av information i delägarregistret för dödsbon eller vid användning av information som lämnats svikligen kan uppfylla rekvisitet för flera olika brott. Svikligt förfarande som gäller delägarregistret för dödsbon kan komma i fråga till exempel om bouppgivaren underlåter att till delägarregistret för dödsbon anmäla en sådan utomlands bosatt bröstarvinge vars existens han eller hon är medveten om eller att bouppgivaren har kännedom om att arvlåtaren har upprättat ett testamente. Beroende på det svikligt förfarandets art och karaktär kan det till exempel vara fråga om bedrägeri enligt 36 kap. 1 § i strafflagen.
Delägarregistret för dödsbon är ett register som förs av en myndighet. Vid sviklig anmälan av information till delägarregistret för dödsbon samt vid användning av den lämnade informationen kan det således bli fråga om till exempel något av de brott mot myndigheter som regleras i 16 kap. i strafflagen. I den föreslagna paragrafen hänvisas särskilt till 16 kap. 7 och 8 § i strafflagen. I 16 kap. 7 § i strafflagen föreskrivs det om registeranteckningsbrott och i 8 § om ingivande av osant intyg till myndighet.
Informationen i delägarregistret för dödsbon ersätter delägarförteckningen i bouppteckningen i situationer där informationen används för att upprätta delägarförteckningen i bouppteckningen. I dessa situationer är informationen i delägarregistret en del av det bouppteckningsinstrument som upprättas vid bouppteckningen. Om information som svikligen har lämnats, ändrats eller undanhållits i delägarregistret för dödsbon används vid bouppteckningen, kan det således bli fråga om en gärning som är straffbar enligt 20 kap. 11 § i ärvdabalken.
37 §.Bemyndigande att utfärda förordning. I paragrafen föreslås att det ges ett bemyndigande att utfärda förordning för att meddela närmare bestämmelser om genomförandet och innehållet i den rätt att få uppgifter och den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 6 och 7 §. Bemyndigande att utfärda förordning anvisas statsrådet.
5 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
38 §.Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om lagens ikraftträdande. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tillämpas lagen på dödsbon där den arvlåtare som avses i 4 § har avlidit eller dödförklarats genom beslut av domstol efter lagens ikraftträdande. När det gäller dödförklaring föreslås den dödsdag som fastställts i domstolens beslut om dödförklaring ha betydelse.
7.3
Lagen om skatt på arv och gåva
1 §. I 2 mom. görs en justering av laghänvisningen genom att tillfoga författningsnumret för ärvdabalken som saknas.
6 §. I paragrafen om skattskyldiga föreslås ändringar. Syftet med förslaget är att modernisera språkdräkten och stryka en omständighet i anslutning till beskattningsförfarandet som handlar om att uppvisa ett skriftligt testamente eller ett bevis över ett muntligt testamente vid fastställande av arvsskatten.
Enligt den gällande paragrafen ska arvingarna vid fastställandet av arvsskatten påföras skatt för den egendom i fråga om vilken därförinnan inte har uppvisats ett skriftligt testamente eller bevis över att muntligt testamente har delgivits arvingarna eller godkänts av dem. För den egendom i fråga om vilken ett sådant testamente eller bevis har uppvisats ska skatten påföras testamentstagaren.
Enligt förslaget är arvingarna skyldiga att betala arvsskatt för sitt arv. För egendom i fråga om vilken det har upprättats ett skriftligt testamente eller bevis över att muntligt testamente har delgivits arvingarna eller godkänts av dem är testamentstagaren skyldig att betala arvsskatt. Arvingarna och testamentstagarna är fortfarande självständigt skattskyldiga och arvsskatten påförs varje skattskyldig med undantag av den särskilda situation som föreskrivs i 15 § om ett gemensamt testamente.
Vilka uppgifter om testamenten som ska lämnas och hur de ska lämnas för arvsbeskattningen är en fråga om förfarande och är som sådan lämpligare att reglera som en del av de uppgifter som ska lämnas för arvsbeskattningen.
25 §. Paragrafens bestämmelser om de uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten vid arvsbeskattning och om skyldigheten att lämna de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen i den allmänna arvsskattedeklarationen är nya. Bestämmelserna i den gällande paragrafen om bouppteckningsinstrument och arvskiftesinstrument som grundval för arvsbeskattningen ska upphävas.
Enligt förslaget ska man från att verkställa arvsbeskattningen på basis av bouppteckningsinstrumentet som i nuläget övergå till att verkställa beskattningen på basis av en allmän arvsskattedeklaration. Uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten ska lämnas i den allmänna arvsskattedeklarationen. Regelmässig arvsbeskattning ska således i fortsättningen inte verkställas på grundval av vare sig bouppteckningsinstrumentet eller arvskiftesinstrumentet.
Bestämmelserna om anmälningsskyldighet och skattedeklaration i den föreslagna lagen om skatt på arv och gåva grundar sig i princip på bestämmelserna i 2 kap. i lagen om beskattningsförfarande, vilka tillämpas på deklarationsförfarandet vid inkomstbeskattningen. I lagförslaget har man dock beaktat skillnaderna mellan arvs- och gåvobeskattning och inkomstbeskattning samt de krav som följer av arvsbeskattningens särdrag. Likaså har lagförslaget samordnats med de gällande förfarandebestämmelserna i 4 kap. i lagen om skatt på arv och gåva, vilka förnyats åren 2016 och 2018 i samband med reformerna av beskattningsförfarandet samt år 2023 i samband med reformen av det automatiska beslutsfattandet.
De grundläggande bestämmelser om anmälningsskyldigheten som föreslås i 25 § förutsätter att det i 4 kap. i lagen om skatt på arv och gåva också införs bestämmelser om skattedeklarationens form och sättet på vilket den lämnas in samt kompletterande bestämmelser om anmälningsskyldigheten, liksom även bestämmelser om samordning av dessa med bestämmelserna om verkställande av beskattningen. Till den del som det i bestämmelserna i lagen om skatt på arv och gåva finns en kompletterande hänvisning till bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande tillämpas de sistnämnda bestämmelserna även i fortsättningen.
Arvingarnas och testamentstagarnas skyldighet att betala arvsskatt enligt sina andelar på basis av värdet av dödsboets egendom inträder i regel efter arvlåtarens död. Arvsbeskattningen har redan sedan gammalt verkställts på basis av ett kalkylmässigt skifte. Att fullgöra anmälningsskyldigheten omedelbart efter dödsfallet är naturligtvis inte en realistisk möjlighet redan på grund av bristande information.
Det är inte oväsentligt vilken art och omfattning de uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten ska ha och när anmälningsskyldigheten ska fullgöras. Dödsboets helhetssituation samt omständigheter i anslutning till dess beskaffenhet och omfattning är vanligtvis i den mån kända vid bouppteckningen att dödsbodelägarna också känner till de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen. Största delen av uppgifterna antecknas i nuläget i bouppteckningsinstrumentet. I ärvdabalken eller lagen om skatt på arv och gåva fastställs för närvarande dock inte någon specifik struktur eller mer detaljerade kvalitetskrav med avseende på hur uppgifterna ska anges.
I regleringen enligt ärvdabalken lämnar bouppgivaren uppgifter till bouppteckningen, och denne är skyldig att under edlig förpliktelse försäkra att de uppgifter som lämnats är riktiga och att ingenting med avsikt utelämnats. Även en delägare samt den efterlevande maken ska på uppmaning lämna uppgifter till bouppteckning. Gode männen antecknar uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet och värderar boets tillgångar.
Utöver regleringen enligt ärvdabalken är det dock nödvändigt att för arvsbeskattningen få även andra uppgifter än sådana som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet. Dessutom gäller de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen inte nödvändigtvis hela dödsboet. Till exempel påverkar en begäran om avräkning för utländsk skatt som ska betalas för förvärv genom arv eller testamente eller en begäran om skattelättnad vid generationsväxling vanligtvis arvsbeskattningen för en enskild skattskyldig, och uppgifterna om dessa grundar sig vanligtvis på uppgifter från den skattskyldige i fråga.
Vid fastställande av anmälningsskyldigheten ska man också beakta att arvsbeskattningen verkställs på grundval av ett kalkylmässigt skifte, vilket innebär en möjlighet att grunderna för arvsbeskattningen förändras senare efter bouppteckningen, till exempel i och med arvs- eller testamentsavsägelser, avgörande av tvister eller andra oklarheter kring testamentet eller avgöranden vid avvittring eller arvskifte. Likaså är det möjligt att det i dödsboet yppas nya tillgångar eller skulder för vilka det enligt ärvdabalken ska upprättas en handling innefattande tillägg eller rättelse. För arvsbeskattning som baserar sig på kalkylmässigt skifte är således karakteristiskt att grunderna för arvsbeskattningen kan förändras efter verkställandet av arvsbeskattningen. Bestämmelser om beaktande av förändringar i grunderna för en verkställd arvsbeskattning finns i 38 och 39 § i lagen om skatt på arv och gåva som gäller förfarandet för rättelse av grunderna.
Med beaktande av ovan nämnda synpunkter är det motiverat att den allmänna arvsskattedeklarationen grundar sig på uppgifter som framkommit vid bouppteckningen eller annars före inlämnandet av den allmänna arvsskattedeklarationen. Samtidigt bör man beakta den möjlighet att vid arvsbeskattning som grundar sig på kalkylmässigt skifte kan grunderna för arvsbeskattningen förändras till följd av boutredning, avvittring eller arvskifte samt den roll som bouppgivaren och gode männen samt dödsbodelägarna och andra skattskyldiga har i bildandet av uppgifterna i den allmänna skattedeklarationen. Det kan anses vara motiverat att bouppgivaren, på samma sätt som gäller för inlämnande av bouppteckningen i nuläget, ska lämna in en allmän arvsskattedeklaration till Skatteförvaltningen för verkställande av arvsbeskattningen.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs om de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen och som ska lämnas till Skatteförvaltningen. I momentet definieras uppgifterna som omfattas av anmälningsskyldigheten genom att specificera de viktigaste uppgiftstyperna som behövs vid arvsbeskattning. I bestämmelsen indelas det föreskrivna informationsinnehållet i uppgifter om personer och rättigheter, uppgifter om tillgångar och skulder samt uppgifter om tillägg till tillgångar och avdrag från dem, liksom i uppgifter om grunderna för avdrag, skatteavräkningar och skattelättnader på egendom som tillfaller den skattskyldige. Dessutom ska även övriga uppgifter som påverkar arvsbeskattningen lämnas.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om arvlåtaren, den efterlevande och den först avlidna maken, arvlåtarens arvingar, testamentstagare och andra förmånstagare. Dessutom ska uppgifter lämnas om dessa personers släktskap eller övriga förhållande till arvlåtaren.
Med arvlåtaren avses den avlidne, till följd av vars död arvsskattedeklarationen lämnas in. Det är dock vanligt med situationer där egendomen anses komma från två arvlåtare, till exempel en situation med outnyttjat utjämningsprivilegium vid den efterlevande makens död, skifte enligt 3 kap. i ärvdabalken mellan den efterlevande makens arvingar och den först avlidna makens sekundära arvingar eller subsidiära förordnanden i ett ömsesidigt äganderättstestamente. En situation med två arvlåtare kan aktualiseras även i andra situationer. I dessa situationer ska uppgifter om förvärv från båda arvlåtarna i regel lämnas i samma allmänna arvsskattedeklaration efter den arvlåtare som avlidit senare. I sista hand är det vid förvärv från den arvlåtare som avlidit först fråga om att skattskyldigheten uppkommer senare än vid tidpunkten för dennes död, varvid uppgifterna efter den arvlåtare som avlidit först ska uppges i den personliga arvsskattedeklarationen med stöd av 25 a §, om inte uppgifterna har lämnats i den allmänna arvsskattedeklarationen.
Med make avses både den först avlidna och den efterlevande maken. Beroende på situationen täcker begreppet make även dödsboet efter maken. Likaså kan det finnas flera makar till arvlåtaren till exempel om den efterlevande arvlåtaren har efter den först avlidna makens död ingått ett nytt äktenskap som upphör när en av makarna avlider.
I bestämmelsen nämns arvlåtarens arvingar, testamentstagare och övriga förmånstagare. Med testamentstagare avses personer som får egendom, rättigheter eller andra förmåner med stöd av ett universellt förordnande eller ett legat.
Med övriga förmånstagare avses personer som inte på någon annan grund ska deklareras med stöd av 1 punkten, men vars rättigheter eller andra förmåner kan påverka arvsbeskattningen. Till exempel kan arvlåtarens sambo och trolovade som avses i 12 § vara sådana andra förmånstagare som avses i bestämmelsen, om exempelvis prestationer mellan dem och dödsboet påverkar arvsbeskattningen. Naturligtvis kan de nämnda personerna vara testamentstagare om egendom ska tillfalla dem med stöd av arvlåtarens testamente.
En övrig förmånstagare kan också avse till exempel en tidigare make vars äktenskap med arvlåtaren har upphört genom äktenskapsskillnad och som har yrkanden som grundar sig på giftorätt. Som exempel kan också nämnas mottagare av försäkringsersättning eller annan förmån enligt 7 a §, om vars ersättningar och andra förmåner uppgifter ska lämnas med stöd av 5 punkten.
Uppgifter om släktskap eller andra förhållanden påverkar vanligtvis fastställandet av arvsandelarna enligt ärvdabalken eller någon annan tillämplig civilrättslig reglering och indelningen av personerna i skatteklasser. Ett övrigt förhållande är avsett som ett brett begrepp och kan till exempel avse personer som inte betraktas som släktingar samt till exempel inhemska eller utländska juridiska personer eller arrangemang.
Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten ska det för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om de i 1 punkten avsedda personernas andelar, rättigheter och andra förmåner som baserar sig på giftorätt, arv eller testamente eller påverkar arvsbeskattningen i övrigt.
Uppgifterna om giftorättens omfattning och innehåll påverkar omfattningen av arvlåtarens kvarlåtenskap och därmed arvingarnas och testamentstagarnas andelar. Frågor beträffande giftorätten kan bli aktuella efter både den först avlidna makens och den efterlevande makens död. Dessutom kan konstellationerna mellan makarna vara förknippade med till exempel särskilda situationer med outnyttjat utjämningsprivilegium, subsidiärt förordnande i ett testamente eller den efterlevande makens arvsrätt, där förvärvet genom arv eller testamente delvis anses komma från den först avlidna maken efter den efterlevande makens död.
Med andelar som grundar sig på arv eller testamente avses bråkdelsandelar, andelar i pengar eller andelar som bestäms på andra grunder av arvlåtarens kvarlåtenskap. Även rättigheter och andra förmåner som inte nödvändigtvis direkt representerar en andel av arvlåtarens kvarlåtenskap nämns separat. Sådana kan vara till exempel nyttjande- eller besittningsrätt som grundar sig på testamente, pension och andra förmåner i 2 § 2 mom. i lagen.
I övrigt omfattar en andel, rättighet eller annan förmån som påverkar arvsbeskattningen situationer som inte nämns särskilt, vilka påverkar arvsbeskattningen. Till exempel en efterlevande makes rätt att hålla i sin besittning makarnas gemensamma hem enligt ärvdabalken 3:1a är en rättighet som påverkar arvsbeskattningen och som beaktas vid värderingen på det sätt som föreskrivs i 9 § 3 mom. i lagen om skatt på arv och gåva.
Enligt den föreslagna 1 mom. 3 punkten ska för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om arvlåtarens dödsbos tillgångar och skulder och andra avdrag från dödsboets tillgångar samt om deras beskaffenhet och värde. Bestämmelsen omfattar uppgifter som behövs för beräkning av dödsboets nettoförmögenhet, om vilka det finns materiella grundläggande bestämmelser i 9 och 10 § i lagen. Till exempel i 9 § i lagen föreskrivs bland annat om värdering av dödsboets egendom, kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande samt skulderna, liksom även om skyldigheter som dras av från egendomens värde.
Enligt den föreslagna 1 mom. 4 punkten ska för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om den efterlevande makens och den först avlidna makens tillgångar och skulder samt om deras beskaffenhet och värde. Det finns situationer där makens tillgångar och skulder inte påverkar verkställandet av arvsbeskattningen på grund av arvlåtarens död, till exempel om båda makarnas giftorätt till den andra makens egendom helt har uteslutits med stöd av ett äktenskapsförord mellan makarna.
Enligt den föreslagna 1 mom. 5 punkten ska för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om beskaffenheten, värdet och mottagarna av de gåvor som enligt 16 § ska beaktas vid fastställandet av arvsskatten samt om beskaffenheten, beloppen och mottagarna av de förmåner som avses i 7 a §, Punkten motsvarar i sak 28 § 2 mom. i den gällande lagen om skatt på arv och gåva.
Enligt den föreslagna 1 mom. 6 punkten ska för arvsbeskattningen lämnas de uppgifter som behövs om grunderna för avdrag, skatteavräkningar och skattelättnader på egendom som tillfaller den skattskyldige. Med dessa avses poster som hänför sig till den skattskyldiges egendom och som endast minskar beloppet av den skattskyldiges arvsskatt. Sådana kan till exempel vara ett yrkande på avräkning för utländsk skatt som avses i 4 § 3 mom. och en begäran om skattelättnad vid generationsväxling som avses i 55 §.
Med tanke på 6 punkten är det av betydelse att man för dessa delar uppger grunderna. För den allmänna arvsskattedeklarationen är bouppgivaren eller andra skattskyldiga inte skyldiga att närmare undersöka riktigheten av de uppgifter som den skattskyldige företett, utan det väsentliga är att de uppgifter om grunderna för yrkandena som den skattskyldige företett lämnas i den allmänna arvsskattedeklarationen. På detta sätt begränsas anmälningsskyldighetens omfattning så att uppgifterna ska lämnas i enlighet med vad den skattskyldige har företett. Den skattskyldige ansvarar själv för riktigheten av de uppgifter som han eller hon företer.
Enligt den föreslagna 1 mom. 7 punkten ska även andra uppgifter som påverkar arvsbeskattningen än de som avses i 1–6 punkten lämnas för arvsbeskattningen. Bestämmelsen täcker uppgifter som inte särskilt nämns i momentet utan begränsning av det som föreskrivs i 1–6 punkten.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen lämnas till Skatteförvaltningen genom att utan uppmaning lämna in en arvsskattedeklaration, det som i lagen kallas för allmän arvsskattedeklaration, för alla skattskyldiga. I den allmänna arvsskattedeklarationen ska uppgifterna lämnas i enlighet med vad som framkommit vid bouppteckningen eller annars före inlämnandet av den allmänna arvsskattedeklarationen.
Bakgrunden till de föreslagna bestämmelserna är att även de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen till största delen ska grunda sig på bouppteckningen och avsikten med den föreslagna bestämmelsen inte är att avvika från uppgiftsfördelningen enligt ärvdabalken när uppgifterna bildas. Bouppgivaren lämnar uppgifter till bouppteckningen, och denne är skyldig att under edlig förpliktelse försäkra att de uppgifter som lämnats är riktiga och att ingenting med avsikt utelämnats. Även en delägare samt den efterlevande maken ska på uppmaning lämna uppgifter till bouppteckning. Gode männen antecknar uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet och värderar boets tillgångar.
Det är dock möjligt att det även annars före inlämnande av den allmänna arvsskattedeklarationen framkommer uppgifter som påverkar arvsbeskattningen och som inte har framkommit i bouppteckningen. Inom ramen för tidsfristen för inlämnande av skattedeklaration är det möjligt att efter bouppteckningen till exempel avsäga sig arvet eller framställa ett laglottsanspråk eller framställa ett yrkande på avräkning av utländsk skatt eller ett yrkande på skattelättnad i samband med ett företags generationsväxling. På grund av sådana situationer ska i den allmänna arvsskattedeklarationen även andra uppgifter som framkommit före inlämnande av arvsskattedeklarationen lämnas.
Redan sedan gammalt har verkställandet av arvsbeskattningen inte lämnats beroende av det slutliga arvskiftet, utan arvsbeskattningen verkställs på grundval av ett kalkylmässigt skifte, och i förfarandet för rättelse av grunderna för beskattningen beaktas de slutliga avgöranden som avviker från det kalkylmässiga skiftet. I vissa situationer kan situationen enligt det kalkylmässiga skiftet dock redan vid bouppteckningen förbli i den mån oklar att utredningen av frågan beror på boutredning, avvittring eller arvskifte som görs efter att den allmänna arvsskattedeklarationen lämnats in. Det är vanligtvis fråga om särskilda situationer i anslutning till dödsboets förmögenhet eller personernas familjeförmögenhetsrättsliga ställning som är stridiga eller annars oklara och vars avgörande förutsätter särskilda åtgärder under boutredning, avvittring eller arvskifte. Som exempel kan nämnas sammanblandning av och rätt ägare till makarnas förmögenhet, fördelningen av makarnas skuldförhållanden, frågor kring tolkning av testamente och äktenskapsförord samt förskottsarv. Även tvister och andra oklarheter i förhållande till delägarna eller tredje parter är möjliga, till exempel talan om åtkomstklander i anslutning till dödsboets förmögenhet eller talan på grund av fel vid köp.
Det föreslagna 2 mom. innehåller av ovan nämnda skäl en uttrycklig bestämmelse om betydelsen av en lägre säkerhetsgrad för en uppgift som påverkar anmälningsskyldigheten. Enligt förslaget ska, om utredningen av en oklar fråga beror på senare boutredning, avvittring eller arvskifte, uppgifterna i den allmänna arvsskattedeklarationen lämnas i enlighet med den uppfattning som är motiverad med hänsyn till boutredningen. Syftet med förslaget är att bevara den praxis som sedan gammalt tillämpats i beskattningspraxisen om att meddela en motiverad uppfattning om oklarheter som påverkar det kalkylmässiga skiftet. Det vore dock lämpligare att föreskriva om detta i lag, vilket inte är fallet idag.
Bestämmelsen definierar anmälningsskyldighetens innehåll i sådana oklara frågor som framkommit vid bouppteckningen eller annars före inlämnandet av arvsskattedeklarationen och vars utredning beror på boutredning, avvittring eller arvskifte. I den allmänna arvsskattedeklarationen ska de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen lämnas även om sådana oklara frågor. Då ska man i den allmänna arvsskattedeklarationen lämna uppgifterna om frågan i enlighet med den uppfattning som är motiverad med hänsyn till boutredningen.
Oklara frågor som beror på boutredning kan omfatta olika frågor som ska utredas i dödsboet eller avgöras i rättegångar och som gäller dödsboets förmögenhet eller personernas familjeförmögenhetsrättsliga ställning och som kan klarläggas i boutredningen. En del oklara frågor kan vara sådana som avgörs vid avvittring eller arvskifte och därför ska i bestämmelsen också fastställas att en oklar fråga kan bero på avvittring eller arvskifte. Anmälningsskyldigheten i sådana oklara frågor ska inte sättas högt, utan vanligtvis är det tillräckligt att lämna uppgifter i enlighet med en motiverad uppfattning.
Att sätta anmälningsskyldigheten högt är inte motiverat heller eftersom man i dessa situationer ska separat meddela uppgifter i arvsskattedeklarationen som förändrats med en anmälan enligt 29 § 3 mom. i lagen eller förändring av grunderna för arvsbeskattningen efter verkställandet av arvsbeskattningen med en anmälan om rättelse av grunderna enligt 38 § 3 mom. Anmälan om en oklar fråga som utretts efter inlämnande av den allmänna arvsskattedeklarationen är i dessa situationer i regel inte ett felaktigt uppgiftslämnande i den allmänna arvsskattedeklarationen.
Bestämmelsen ger inte rätt att lämna felaktiga, oklara, bristfälliga eller vilseledande uppgifter ens i frågor som är oklara med hänsyn till boutredningen. Felaktigt uppgiftslämnande skulle vara till exempel att lämna uppgifter som uppenbarligen inte motsvarar fakta vid tidpunkten för deklarationen eller uppgiftslämnande eller underlåtenhet att lämna uppgifter som i övrigt är omotiverat med hänsyn till boutredningen. Bestämmelser om påföljderna av en skattedeklaration som innehåller felaktiga uppgifter finns i bestämmelserna om skatteförhöjningar och förseningsavgift.
I fråga om bestämmelsens förhållande till skattesystemet som helhet kan konstateras att bestämmelsen till exempel inte begränsar möjligheterna att rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel i situationer som avses i 56 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande, i vilka beskattningen kan rättas till den skattskyldiges nackdel trots förbud mot omprövning. Bestämmelsen utvidgar inte heller tillämpningsområdet eller förutsättningarna för principen om förtroendeskydd för beskattningen enligt 26 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
En oklar fråga och värdering av egendom ska hållas åtskilda, vilket bestämmelsen inte har för avsikt att påverka. För arvsbeskattningen ska egendomen uppges värderad enligt egendomens sannolika överlåtelsepris. Egendomen värderas av gode män vid bouppteckningen, med andra ord beror värderingen av det sannolika överlåtelsepriset inte av en senare boutredning, avvittring eller arvskifte.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs att en bouppgivare och gode män samt delägarna och övriga skattskyldiga i dödsboet och deras lagliga företrädare har skyldighet att för den allmänna arvsskattedeklarationen förete de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen och som de har kännedom om. Den föreslagna bestämmelsen förutsätter att bouppgivaren och gode män i sina uppdrag enligt ärvdabalken också lämnar uppgifter som behövs för arvsbeskattningen. Till denna del kompletterar bestämmelserna i det föreslagna 3 mom. med stöd av 20 kap. 13 § i ärvdabalken bestämmelserna om bouppteckning i 20 kap. 6 § i ärvdabalken.
Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska också delägare och andra skattskyldiga i dödsboet ha skyldighet att förete de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen och som de har kännedom om. Skyldigheten gäller uppgifter som framkommit såväl vid bouppteckningen som annars före inlämnandet av den allmänna arvsskattedeklarationen. Skyldigheten att förete de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen är motiverad i synnerhet därför att det i sista hand är de skattskyldigas ansvar att se till att den deklaration som lämnas för beräknandet av arvsskatten till rätt belopp är riktig. Förslaget är också samstämmigt med bestämmelserna om skatteförhöjning och förseningsavgift vid försummelser av anmälningsskyldigheten, där en sådan skattskyldig som inte har varit uppgiftsskyldig kan befrias från påföljd när det inte kan anses att han eller hon uppenbart har ägt kännedom om att skattedeklarationen eller någon annan uppgift är felaktig.
I det föreslagna momentet föreskrivs också att bouppgivaren lämnar in en allmän arvsskattedeklaration till Skatteförvaltningen. Förslaget motsvarar nuläget då bouppgivaren är skyldig att utan uppmaning inge ett bouppteckningsinstrument för verkställande av arvsbeskattningen. Förslaget är samstämmigt med bestämmelserna om skatteförhöjning och förseningsavgift vid försummelser av anmälningsskyldigheten, där den uppgiftsskyldige kan åläggas påföljder enligt lagen om skatt på arv och gåva.
25 a §. Den föreslagna paragrafen är ny. Det föreslås att 26 § 2 mom. i den gällande lagen ändras och tas in i paragrafens 1 och 2 mom., medan det nuvarande deklarationsförfarandet förblir oförändrat i sak. Det föreslås att 26 § 3 mom. i den gällande lagen preciseras och tas in i paragrafens 3 mom.
I paragrafen föreskrivs om uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten när inget bouppteckningsinstrument behöver upprättas efter arvlåtaren, alltså i s.k. utländska dödsbon, samt när skattskyldigheten inträder senare än tidpunkten för arvlåtarens död och uppgifterna inte har lämnats i den allmänna arvsskattedeklarationen. I dessa fall ska den skattskyldige lämna in en skattedeklaration på samma sätt som i nuläget.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska den skattskyldige lämna Skatteförvaltningen de uppgifter om arvlåtaren, de uppgifter om den skattskyldige och dennes släktskap eller övriga förhållande till arvlåtaren och de uppgifter om egendom som tillfaller den skattskyldige, om skatteplikt för egendomen och om egendomens beskaffenhet och värde som behövs för arvsbeskattningen samt de övriga i 25 § 1 mom. 5–7 punkten avsedda uppgifter som påverkar arvsbeskattningen. De uppgifter som ska lämnas motsvarar i sak nuläget.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den skattskyldige lämna de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen genom att utan uppmaning lämna in en arvsskattedeklaration (personlig arvsskattedeklaration). I den personliga arvsskattedeklarationen ska uppgifterna lämnas i enlighet med vad som framkommit före inlämnandet av den personliga arvsskattedeklarationen. Förfarandet motsvarar i sak nuläget.
Det föreslås att 26 § 3 mom. i den gällande lagen tas in i 3 mom. Termen skattedeklaration i bestämmelsen ändras till personlig arvsskattedeklaration. I övrigt förblir bestämmelsen oförändrad.
26 §. Det föreslås att paragrafens 1 mom. upphävs och att paragrafens 2 och 3 mom. ändras och tas in i 25 a §. I paragrafen föreskrivs om de uppgifter som lämnas ut till arvlåtarens dödsbo och som införs på serviceplattformen för dödsbon som är tillgänglig för arvlåtarens dödsbo.
Syftet med paragrafen är att på serviceplattformen för arvlåtarens dödsbo föra in beskattningsuppgifter som delägarna i arvlåtarens dödsbo har rätt att få i egenskap av parter eller med stöd av 13 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter. Målet är att underlätta uträttandet av ärenden genom att på förhand skicka till serviceplattformen för dödsbon sådana uppgifter som Skatteförvaltningen har och som normalt behövs för upprättande av den allmänna arvsskattedeklarationen och bouppteckningsinstrumentet samt även i övrigt i samband med boutredningen. Förslaget påverkar inte parternas rätt att få uppgifter eller rätten att få uppgifter med stöd av 13 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, utan den föreslagna regleringen ska gälla reglering som tillkommer utöver detta.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna lämna ut till arvlåtarens dödsbo de uppgifter som den har genom att föra in dem på serviceplattformen för dödsbon. Utlämnandet av uppgifter blir således aktuellt i de dödsbon som använder den serviceplattform för dödsbon som avses i lagen om en serviceplattform för dödsbon. Med stöd av det föreslagna momentet lagras uppgifterna endast på serviceplattformen för dödsbon och utlämnandet av uppgifterna beror inte på om den allmänna arvsskattedeklarationen eller bouppteckningen upprättas på serviceplattformen för dödsbon eller på något annat sätt. Arvlåtarens dödsbo kan använda de uppgifter som erhållits från serviceplattformen även i övrigt vid boutredningen.
Enligt momentet ska på serviceplattformen för dödsbon föras in de uppgifter om dödsboets tillgångar, skulder och andra omständigheter enligt 25 § 1 mom. som Skatteförvaltningen har och som behövs för upprättande av den allmänna arvsskattedeklarationen och bouppteckningsinstrumentet. Uppgifter ska lagras i den utsträckning som Skatteförvaltningen förfogar över sådana uppgifter. I momentet föreskrivs för tydlighetens skull att dödsboet dock får uppgifterna ur delägarregistret för dödsbon i enlighet med vad som särskilt föreskrivs. I praktiken fås uppgifterna från delägarregistret för dödsbon till dödsboets serviceplattform på det sätt som föreskrivs i lagen om ett delägarregister för dödsbon.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Skatteförvaltningen lämna ut och föra in uppgifter om den efterlevande makens tillgångar och skulder endast under vissa förutsättningar. Det föreslås att Skatteförvaltningen kan trots sekretessbestämmelserna lämna ut och föra in på serviceplattformen för dödsbon sådana uppgifter om den efterlevande makens tillgångar och skulder som Skatteförvaltningen har och som behövs för upprättande av den allmänna arvsskattedeklarationen och bouppteckningsinstrumentet endast om denne begär att uppgifterna lämnas ut eller uttryckligen ger sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut.
Den efterlevande makens uppgifter behövs i bouppteckningsinstrumentet med stöd av 20 kap. 4 § 2 mom. i ärvdabalken oberoende av giftorätt. Även i den allmänna arvsskattedeklarationen behövs uppgifterna när man lämnar uppgifter om tillgångar och skulder som omfattas av giftorätt och som påverkar arvsbeskattningen. I uppgifterna om den efterlevande makens tillgångar och skulder är det fråga om beskattningsuppgifter om honom eller henne, som till exempel en dödsbodelägare enligt 13 § 2 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter har rätt att få för utredning av boet.
Trots det som konstaterats ovan är det dock inte ändamålsenligt att lämna ut uppgifter genom att föra in dem på serviceplattformen för dödsbon utan att den efterlevande maken har en verklig möjlighet att medverka till att uppgifter om honom eller henne lämnas ut till serviceplattformen för dödsbon. Därför är en förutsättning för att uppgifter ska lämnas ut till serviceplattformen för dödsbon att den efterlevande maken begär att uppgifterna lämnas ut eller uttryckligen ger sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut.
Av samtycket ska det framgå att det har lämnats frivilligt och uttryckligen och med vetskap om för vilket ändamål uppgifterna kan användas. Med uttrycket uttryckligen avses att den efterlevande maken har vetskap om att uppgifterna kan lämnas ut och föras in på serviceplattformen för arvlåtarens dödsbo för upprättande av arvsskattedeklarationen och bouppteckningen. Samtycket kan återkallas genom en anmälan till Skatteförvaltningen, men återkallandet påverkar dock inte de uppgifter som lämnats ut under den tid då samtycket var giltigt. Eftersom uppgifterna inte lämnas ut annars än för upprättande av arvsskattedeklarationen och bouppteckningsinstrumentet, är samtycket i sak inte längre av betydelse efter att dessa har lämnats till Skatteförvaltningen. För tydlighetens skull föreskrivs att samtycket kan återkallas till dess att den allmänna arvsskattedeklarationen och bouppteckningsinstrumentet har lämnats in till Skatteförvaltningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. anses uppgifterna för arvsbeskattningen ha blivit lämnade i enlighet med uppgifterna i den allmänna arvsskattedeklarationen också till den del uppgifterna avviker från de uppgifter som Skatteförvaltningen har lämnat ut och som förts in på serviceplattformen för dödsbon.
Boutredningen är inte heller i fortsättningen en myndighetsuppgift och Skatteförvaltningen eller andra myndigheter har inga heltäckande uppgifter om dödsbonas helhetssituation. De uppgifter som förts in på serviceplattformen för dödsbon som lämnats ut av Skatteförvaltningen ersätter således inte behovet av bouppteckning, utan bouppteckningen är fortfarande en central informationskälla för att utreda de uppgifter som behövs för arvsbeskattningen. Därför ska de uppgifter som behövs vid arvsbeskattningen lämnas i den allmänna arvsskattedeklarationen som en helhet, inte enbart uppgifter som rättats och kompletterats. Bestämmelsen understryker att uppgifterna inte utgör en förhandsifylld skattedeklaration. Syftet med de uppgifter som sparats på serviceplattformen är att underlätta uträttandet av ärenden, inte att inskränka anmälningsskyldigheten.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs att Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om tidpunkten, sättet och det övriga förfarandet för utlämnande och införande av de uppgifter som Skatteförvaltningen har. Bemyndigande att meddela föreskrifter behövs till exempel för att samordna utlämnandet och införandet av uppgifter med tidsfristen för den allmänna arvsskattedeklarationen.
27 §. Det föreslås att 1 mom. ändras genom bestämmelser om de uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten vid gåvobeskattningen och om gåvotagarens skyldighet att lämna de uppgifter som behövs vid gåvobeskattningen med en gåvoskattedeklaration. Ordalydelsen i 2 mom. preciseras.
Enligt den gällande paragrafen ska den som fått en gåva utan uppmaning avge gåvoskattedeklaration för verkställandet av gåvobeskattningen. I lagen om skatt på arv och gåva finns ingen uttrycklig bestämmelse om anmälningsskyldighetens innehåll i gåvobeskattningen. I 28 § 3 mom. i lagen om skatt på arv och gåva föreskrivs om ett bemyndigande för Skatteförvaltningen att meddela närmare föreskrifter om de uppgifter, utredningar, handlingar och andra anmälningar som ska lämnas in samt om på vilket sätt de ska lämnas in.
För konsekvensens skull bör en liknande reglering som anmälningsskyldigheten vid arvsbeskattning finnas för anmälningsskyldigheten vid gåvobeskattning. Ändamålsenligt vore även att grunderna för anmälningsskyldigheten vid gåvobeskattning uttryckligen framgår av lagen om skatt på arv och gåva. Eftersom gåvobeskattningen inte är förknippad med sådana särdrag som arvsbeskattningen, föreslås enklare reglering.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska gåvotagaren lämna Skatteförvaltningen de uppgifter om gåvogivaren, de uppgifter om gåvotagaren och dennes släktskap eller övriga förhållande till gåvogivaren som behövs för gåvobeskattningen. Enligt 2 punkten ska till Skatteförvaltningen också lämnas de uppgifter som behövs om egendom som tillfaller gåvotagaren, om skatteplikt för egendomen och om egendomens beskaffenhet och värde och enligt 3 punkten de uppgifter som behövs om grunderna för avdrag, skatteavräkningar och skattelättnader på egendomen. Enligt 4 punkten ska till Skatteförvaltningen också lämnas övriga uppgifter som påverkar gåvobeskattningen än de uppgifter som avses i punkterna 1–3. Anmälningsskyldigheten enligt det föreslagna momentet omfattar de mest väsentliga uppgiftstyper som numera lämnas i gåvoskattedeklarationen. Förslaget ändrar inte nuläget i sak.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska gåvotagaren lämna Skatteförvaltningen de uppgifter som behövs för gåvobeskattningen genom att utan uppmaning lämna in en gåvoskattedeklaration. Dessutom föreskrivs att om det med stöd av 19 § inte ska betalas skatt för gåvan, behöver ingen gåvoskattedeklaration lämnas in, om den inte krävs särskilt. Förslaget motsvarar i sak den gällande paragrafen med uttrycksmässiga justeringar.
28 §. I paragrafen föreskrivs om skattedeklarationens form och hur den lämnas in samt om Skatteförvaltningens bemyndigande att meddela föreskrifter.
De föreslagna bestämmelserna utgör en del av helheten för reglering av anmälningsskyldigheten. Anmälningsskyldigheten fullgörs korrekt när riktiga och tillräckliga uppgifter lämnas i skattedeklarationen och skattedeklarationen avges på föreskrivet sätt. Anmälningsskyldigheten anses inte vara korrekt fullgjord genom att endast lämna in bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska den allmänna arvsskattedeklarationen och dess bilaga eller i en annan anmälan lämnas de uppgifter som avses i 25 § 1 mom. och utredningar och handlingar som gäller dem. I den allmänna arvsskattedeklarationen ska således de uppgifter som avses i 25 § 1 mom., vilka behövs för arvsbeskattningen, lämnas.
Andra anmälningar enligt momentet kan avse lämnande av andra uppgifter som behövs för arvsbeskattningen, som normalt ska lämnas av den skattskyldige. Sådana är till exempel anmälan enligt 29 § 3 mom. om uppgifter i arvsskattedeklarationen som har förändrats före verkställandet av arvsbeskattningen, anmälan om rättelse av grunderna enligt 38 § 3 mom. om förändring av grunderna för den verkställda arvsbeskattningen, meddelande enligt 39 § 2 mom. om överlåtelse av egendom som erhållits med återgångsvillkor och anmälan enligt 55 § 7 mom. om överlåtelse av egendom som varit föremål för skattelättnad vid generationsväxling. I andra anmälningar lämnas de uppgifter som påverkar arvsbeskattningen i behövlig omfattning.
Enligt momentet ska i den allmänna arvsskattedeklarationen, på samma sätt som idag, även lämnas uppgift om den som tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen. I förslaget förutsätts dock inte på samma sätt som i nuläget att personen ska förestå boet, utan som mottagare kan flexibelt även någon annan person, till exempel dödsboets kontaktperson eller någon annan delägare i dödsboet, anmälas.
I momentet föreslås det dessutom en bestämmelse om att i den allmänna arvsskattedeklarationen ska också lämnas de uppgifter om namn och personbeteckning för dödsboets kontaktperson, om försäkran att den grundläggande informationen i delägarregistret för dödsbon är riktig utan att den ändras eller utan att den kompletteras och om datum för förrättande av bouppteckning som ska föras in i delägarregistret för dödsbon, om inte uppgifterna har lämnats till delägarregistret för dödsbon via serviceplattformen för dödsbon. Regleringen har ett samband till bestämmelsen i 5 § 3 mom. 30 punkten i lagen om ett delägarregister för dödsbon som gäller utlämnande av nämnda uppgifter för införande i delägarregistret för dödsbon. Till de delar som uppgifterna inte lämnas utlämnar Skatteförvaltningen endast de uppgifter som den fått till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.
I momentet föreslås dessutom att den allmänna arvsskattedeklarationen får lämnas in i pappersform. Bestämmelsen gäller endast den allmänna arvsskattedeklarationen och är en specialbestämmelse som med stöd av 59 § i lagen om skatt på arv och gåva åsidosätter bestämmelsen om elektronisk deklaration i lagen om beskattningsförfarande.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs formen för och sättet att lämna in den skattskyldigas personliga arvsskattedeklaration. Bestämmelsen motsvarar till väsentliga delar den första meningen i 1 mom. I den personliga arvsskattedeklarationen ska lämnas de uppgifter som avses i 25 a § 1 mom., vilka behövs för arvsbeskattningen. Med annan anmälan hänvisas till samma som konstaterats ovan.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska i gåvoskattedeklarationen och dess bilaga eller i en annan anmälan lämnas de uppgifter som avses i 27 § 1 mom., vilka behövs i gåvoskattedeklarationen, och utredningar och handlingar som gäller dem.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs om Skatteförvaltningens bemyndigande att meddela föreskrifter. Skatteförvaltningen fastställer de blanketter som ska användas i skattedeklarationen och meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter, utredningar, handlingar och andra anmälningar som ska lämnas in samt om på vilket sätt de ska lämnas in. Enligt momentet fogas till skattedeklarationen inga verifikationer, om inte Skatteförvaltningen bestämmer något annat av orsaker som hänför sig till skattekontrollen.
Dessutom kan Skatteförvaltningen stöd av momentet meddela föreskrifter som begränsar anmälningsskyldigheten när anmälningsskyldigheten är onödig med anledning av den skattepliktiga egendomens art eller ringa belopp, behovet av skattekontroll eller någon annan motsvarande orsak. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 13 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande, men beskriver närmare genom exempel varför anmälningsskyldigheten är onödig.
Den skattepliktiga egendomens art eller ringa belopp hänvisar till egendom som inte har någon nämnvärd betydelse för påförandet av skatten. Även behovet av skattekontroll utgör en orsak att begränsa anmälningsskyldigheten till exempel när det på grund av någon annan omständighet i anslutning till påförandet av skatt är fråga om ett ärende av mindre betydelse så att det är onödigt att rikta skattekontrollen mot ärendet. Dessutom föreslås att anmälningsskyldigheten kan begränsas med anledning av någon annan motsvarande orsak.
28 b §. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs om skyldigheten att föra anteckningar om andra uppgifter som påverkar arvsbeskattningen än de som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet.
Typiskt för beskattningen är att det ska föras anteckningar om de omständigheter som ligger till grund för skattedeklarationen, för att vid behov i efterhand kunna utreda grunden för de anmälda uppgifterna. Anteckningsskyldigheten i arvsbeskattningen gör det möjligt att göra anteckningar om andra uppgifter som påverkar arvsbeskattningen än de som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet, med andra ord att bevara tillräckligt material om det som ska anmälas även när materialet inte fogas till bouppteckningsinstrumentet. Då kan Skatteförvaltningen vid behov begära och den skattskyldige förete anteckningar till exempel om ett visst ärende väljs ut för prövning av Skatteförvaltningen.
De uppgifter som framgår av bouppteckningen och som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet är vanligtvis uppgifter om tillgångar och skulder, uppgifter om familjeförmögenhetsrättslig situation och uppgifter om olika avgöranden som påverkar den familjeförmögenhetsrättsliga ställningen. I bouppteckningsinstrumentet antecknas vanligtvis också tvister och oklarheter som gäller dödsboet. Anteckningsskyldigheten gäller inte sådana ärenden som antecknas i bouppteckningsinstrumentet.
Det är möjligt att det även efter bouppteckningen framkommer uppgifter som gäller dödsboets förmögenhet och personernas familjeförmögenhetsrättsliga ställning och som förändrar eller på annat sätt påverkar grunderna för arvsbeskattningen. Enligt ärvdabalken ska i bouppteckningsinstrumentet inte heller antecknas rent arvsbeskattningsrelaterade ärenden, till exempel ärenden som gäller skattelättnad vid generationsväxling i företag och avräkning för utländsk skatt. Sådana ärenden kan gälla en enskild skattskyldig eller skattskyldiga i allmänhet.
Anteckningsskyldigheten och skyldigheten att förvara anteckningar hänför sig framför allt till behovet av att dokumentera och förvara ett tillräckligt informationsunderlag som ligger till grund för arvsskattedeklarationen, så att man i dödsboet förvarar tillräckligt material även om sådant som inte antecknas i bouppteckningsinstrumentet men som påverkar arvsbeskattningen. Även med tanke på de anmälningsskyldigas och de skattskyldigas rättsskydd är det väsentligt att man vid behov utifrån materialet i efterhand kan visa på vilka uppgifter och handlingar en uppgift som lämnats grundar sig.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska det med tanke på anmälningsskyldigheten vid arvsbeskattningen föras sådana anteckningar av vilka tillräckligt specificerat framgår de andra uppgifter som behövs vid arvsbeskattningen än de som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet.
En typisk uppgift som påverkar arvsbeskattningen och som enligt ärvdabalken inte antecknas i bouppteckningen är till exempel ett yrkande som är till fördel för en enskild skattskyldig, såsom ett yrkande om avräkning för utländsk skatt eller skattelättnad vid generationsväxling, som endast ligger i den skattskyldiges intresse. Till exempel enligt den föreslagna 25 § 1 mom. 6 punkten begränsas anmälningsskyldigheten till de uppgifter som den skattskyldige har företett. Då är det motiverat att dokumentera de omständigheter som de skattskyldiga har framfört både med tanke på den anmälningsskyldiges och den skattskyldiges rättsskydd.
Till exempel har frågorna kring dödsboets förmögenhet eller personernas familjeförmögenhetsrättsliga ställning fastställts vid bouppteckningen utifrån uppgifter som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningen även när de är oklara. Över en sådan oklar fråga behöver inga separata anteckningar föras. Det är dock motiverat att anteckna en oklar fråga i bouppteckningsinstrumentet särskilt med tanke på att uppgifterna om en oklar fråga ska lämnas i enlighet med den uppfattning som är motiverad med hänsyn till boutredningen i enlighet med 25 § 2 mom. i lagen.
Det väsentliga är dock att observera att anteckningsskyldigheten inte är mer omfattande än anmälningsskyldigheten, utan att den begränsas till de omständigheter som ligger till grund för uppgifterna i arvsskattedeklarationen. Anteckningsskyldigheten ska inte gälla de uppgifter som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet. Anteckningsskyldigheten ska inte heller gälla till exempel yrkanden och utredningar som den skattskyldige själv framställer för Skatteförvaltningen.
Enligt momentet ska anteckningarna basera sig på uppgifter från personer som avses i 25 § 3 mom., på handlingar och på verifikationer. Om något framgår tillräckligt av en handling eller verifikat är det inte nödvändigt att föra en separat anteckning om saken.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska delägarna förvara anteckningarna, handlingarna och verifikationerna tio år från ingången av året efter skatteårets utgång. Det är motiverat att rikta förvaringsskyldigheten till delägarförvaltningen med beaktande av att den allmänna arvsskattedeklarationen lämnas in för dödsboet som en helhet. Förvaringstiden på tio år är motiverad med avseende på att arvsbeskattningen kan verkställas och beskattningen verkställas på nytt inom tio år efter att skattskyldigheten har inträtt i enlighet med 31 och 39 § i lagen. Om den skattskyldige lämnar en personlig arvsskattedeklaration gäller förvaringsskyldigheten den skattskyldige. Förvaringsskyldighet föreligger dock inte till den del dessa har antecknats i det bouppteckningsinstrument som lämnats till Skatteförvaltningen. Regleringen hindrar således inte att anteckningar görs i bouppteckningsinstrumentet.
Enligt det föreslagna 3 mom. meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter om anteckningsskyldigheten och anteckningarna. Skatteförvaltningen kan genom sin föreskrift närmare bestämma om vilka omständigheter och hurdana anteckningar som ska föras. Skatteförvaltningen kan likaså meddela närmare föreskrifter om begränsning av skyldigheten att förvara anteckningar, handlingar och verifikationer, om förvaringsskyldigheten är uppenbart onödig.
29 §. I paragrafen föreskrivs om tidsfristen för inlämnande av arvsskattedeklaration samt om anmälan av uppgifter i arvsskattedeklarationen som förändrats före verkställandet av arvsbeskattningen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska den allmänna arvsskattedeklarationen lämnas in till Skatteförvaltningen inom en månad från utgången av den föreskrivna tiden för förrättande av bouppteckning eller den tilläggstid som Skatteförvaltningen har beviljat för förrättande av bouppteckning. Med tanke på ett jämlikt bemötande av de skattskyldiga och skattetagarens intressen är det inte motiverat att det är möjligt att skjuta upp tidsfristen för inlämnande av arvsskattedeklaration genom att försumma att förrätta bouppteckning inom utsatt tid. I och med den föreslagna ändringen fastställer inte tidpunkten för förrättande av bouppteckning tidsfristen för inlämnande av den allmänna arvsskattedeklarationen.
Det bör dessutom observeras att i propositionen förlängs tidsfristen för förrättande av bouppteckning från tre till sex månader, utöver vilket man före utgången av tidsfristen även kan ansöka om tilläggstid hos Skatteförvaltningen på motsvarande sätt som i nuläget. Dessa kan anses vara ett ändamålsenligt och skäligt sätt att trygga en tillräcklig möjlighet att lämna in den allmänna arvsskattedeklarationen inom utsatt tid.
Förslaget innebär att en allmän arvsskattedeklaration har lämnats in för sent om den har lämnats in senare än sju månader efter dödsfallet eller inom en månad från utgången av den tilläggstid som beviljats för förrättande av bouppteckning. Bestämmelser om påföljderna av en försenad skattedeklaration finns i bestämmelserna om skatteförhöjningar och förseningsavgift.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om den skattskyldiges skyldighet att lämna in den personliga arvsskattedeklarationen inom sex månader från det att skattskyldigheten har inträtt. Tidsfristen förlängs således från nuvarande tre månader till sex månader. Bestämmelsen gäller den nuvarande skattedeklarationen för ett utländskt dödsbo, liksom skattedeklarationen där skattskyldigheten inträder senare än arvlåtarens död på det sätt som avses i 7 § i lagen.
Det föreslås att nuvarande 2 mom., som innehåller bestämmelser om Skatteförvaltningens möjlighet att underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats, tas in i den nya 29 a §.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs om underrättelse om sådana uppgifter i arvsskattedeklarationen som förändrats före verkställandet av arvsbeskattningen. Förslaget gäller den allmänna och den personliga arvsskattedeklarationen. Det förslås att om uppgifterna i arvsskattedeklarationen har förändrats före verkställandet av arvsbeskattningen, är den skattskyldige vars arvsskatt skulle stiga skyldig att inom tre månader efter att ha fått vetskap om orsaken underrätta Skatteförvaltningen om saken, om inte en annan delägare i dödsboet eller någon annan skattskyldig redan har gjort anmälan.
Bakgrunden till förslaget är avsaknaden av en uttrycklig bestämmelse i en situation där grunderna för arvsbeskattningen förändras efter att arvsskattedeklarationen lämnats in men före verkställandet av arvsbeskattningen verkställs, om arvsbeskattningen hade hunnit verkställas. I 38 § 1 och 2 mom. föreskrivs numera om anmälan om nya tillgångar eller skulder som yppar sig i dödsboet efter det att arvsbeskattningen har verkställts och i 3 mom. om anmälan om rättelse av grunderna, där man meddelar om övriga förändringar av grunderna för arvs- eller gåvobeskattningen som framkommit efter verkställandet av beskattningen. I dessa situationer görs ändringar i beskattningen i regel genom rättelse av grunderna för beskattningen. Rättelse av grunderna för beskattningen handlar om att ändra den verkställda beskattningen när grunderna för beskattningen har förändrats.
Den föreslagna bestämmelsen ska i det väsentliga vara den motsatta sidan av saken jämfört med 38 § 3 mom. Bestämmelsen täcker i princip situationer som omfattas av tillämpningsområdet för 38 § om arvsbeskattningen har hunnit verkställas och tillämpas på anmälan av nya tillgångar eller skulder som yppar sig i dödsboet, liksom förändring av övriga uppgifter i arvsskattedeklarationen före verkställande av arvsbeskattningen. Den skattskyldige vars arvsskatt skulle stiga är skyldig att göra anmälan. Det räcker dock att någon av dödsbodelägarna eller någon annan skattskyldig gör anmälan, varvid ingen anmälan krävs av den skattskyldige.
För anmälan finns inga särskilda formkrav. I praktiken ska dock om de nya tillgångarna eller skulderna en handling innefattande tillägg eller rättelse tillställas Skatteförvaltningen. I övriga situationer ska anmälan i enlighet med de allmänna principerna i förvaltningslagen vara minst skriftlig och innehålla uppgift om ärendet inklusive motiveringar. Vanligtvis kan till exempel ett arvskiftesinstrument eller någon annan handling som visar att grunderna har förändrats bifogas anmälan. Vid behov kan närmare föreskrifter om anmälningarna meddelas med stöd av 28 § i lagen.
Den föreslagna bestämmelsen är flexibel vad gäller förfarandet och gör det också möjligt att utveckla funktionerna i anslutning till detta på serviceplattformen för dödsbon, till exempel genom att göra det möjligt att anmälan lämnas av dödsboets kontaktperson eller någon annan delägare.
29 a §. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs om skyldigheten att lämna in bouppteckningsinstrument och om Skatteförvaltningens möjlighet att underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska bouppteckningsinstrumentet lämnas in som bilaga till den allmänna arvsskattedeklarationen.
Skatteförvaltningen ska förvara bouppteckningsinstrumentet i enlighet med 20 kap. 12 a § i ärvdabalken. Bouppteckningsinstrumentet är i fortsättningen inte en grund för arvsbeskattningen och Skatteförvaltningen undersöker i regel inte bouppteckningsinstrumentet när arvsbeskattningen verkställs. Bifogandet av bouppteckningsinstrumentet till arvsskattedeklarationen innebär således inte att anmälningsskyldigheten kan fullgöras genom att lämna in bouppteckningsinstrumentet och samtidigt försumma att lämna de uppgifter som behövs vid arvsbeskattningen i arvsskattedeklarationen. Arvsbeskattningen verkställs i fortsättningen i enlighet med 33 § 1 mom. på grundval av arvsskattedeklarationen. Omfattningen av skyldigheten att undersöka ärenden bestäms enligt det gällande 2 mom. Skatteförvaltningen kan dock vid behov använda bouppteckningsinstrumentet som en övrig utredning enligt 33 § 2 mom.
I det föreslagna 2 mom. föreslås en bestämmelse om bouppteckning i pappersform. Om bouppteckningsinstrumentet inte upprättas på serviceplattformen för dödsbon, får de blanketter, handlingar och bilagor som ska användas i den allmänna arvsskattedeklarationen tas in i bouppteckningsinstrumentet för uppfyllande av kraven på bouppteckningsinstrument till den del de innehåller uppgifter som enligt ärvdabalken ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet och bilagor som ska fogas till det. Den föreslagna bestämmelsen är informativ och i den identifieras möjligheten att utnyttja blanketterna i båda dokumenten till den del informationsinnehållet motsvarar varandra. Intagning i bouppteckningsinstrumentet kan göras till exempel genom att man i bouppteckningsinstrumentet uppger vilka blanketter och handlingar som ingår i det. Det finns ingen bestämd form för att ta in dem och regleringen hindrar inte att bouppteckningsinstrumentet upprättas fritt till formen.
Det föreslås att bestämmelsen om Skatteförvaltningens möjlighet att underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats enligt nuvarande 29 § 2 mom. tas in i 29 a § 3 mom.
30 §. I paragrafen föreslås uttrycksmässig justering i samband med övergången i arvsbeskattningen från bouppteckning till den allmänna arvsskattedeklarationen som grund för arvsbeskattningen. Det föreslås att bestämmelsens term skattedeklaration ändras till termen gåvoskattedeklaration. I övrigt ska bestämmelsen förbli oförändrad.
32 §. Det föreslås att paragrafen delas upp i två moment och preciseras.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs om skyldigheten att på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela uppgifter och utredningar som gäller boet samt förete handlingar som gäller boet, vilket baserar sig på den nuvarande bestämmelsen. I momentet föreslås uttrycket ”den som har uppgivit boet” ersättas med termen bouppgivare. I momentet föreslås tillfogas den person som tar emot meddelanden och förfrågningar och dödsboets kontaktperson. Momentet gäller arvsbeskattningen och innehåller bestämmelser om skyldigheten för de personer som avses i bestämmelsen att på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela alla uppgifter och utredningar som gäller boet samt att för granskning förete bouppteckningsinstrumentet, anteckningarna och alla andra handlingar som gäller boet. För tydlighetens skull tillfogas också ett omnämnande om andra skattskyldiga.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om skyldigheten att för gåvobeskattningen på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela alla uppgifter och utredningar som gäller gåvan samt att för granskning förete alla handlingar som gäller gåvan, vilket baserar sig på den nuvarande bestämmelsen. Bestämmelsen preciseras uttrycksmässigt.
33 §. Det föreslås att 1 mom. ändras när man övergår från bouppteckningsinstrument till en allmän arvsskattedeklaration som grund för arvsbeskattningen.
Enligt gällande 1 mom. verkställs beskattningen utifrån bouppteckningsinstrument, skattedeklaration, gåvoskattedeklaration, uppgifter som erhållits av utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter samt andra utredningar som erhållits i saken, så att statens och den skattskyldiges intressen beaktas på lika grunder. Enligt förslaget stryks termen bouppteckningsinstrument i bestämmelsen. Den skattedeklaration som avses i momentet omfattar arvsskattedeklarationen och gåvoskattedeklarationen.
Paragrafens 2 mom. förblir oförändrat och enligt det ska Skatteförvaltningen när den verkställer beskattningen pröva erhållna uppgifter och utredningar på ett sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov. Bestämmelsen är från 2018 och motsvarar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande. Till följd av ändringarna i arvsbeskattningen lämpar sig bestämmelsen bättre än i nuläget för arvsbeskattningen i ett förfarande som grundar sig på skattedeklaration.
Även bestämmelserna om beskattningsförfarande längre fram i lagen om skatt på arv och gåva har i huvudsak förnyats i samband med reformerna av beskattningsförfarandet och det automatiska beslutsfattandet. Om dessa bestämmelser föreslås att de i regel ses över till följd av övergången till arvsskattedeklaration utan att bestämmelsernas sakinnehåll ändras.
34 §. Termen bouppteckningsinstrument stryks i paragrafen som handlar om beskattning enligt uppskattning. Den skattedeklaration som avses i momentet omfattar arvsskattedeklarationen och gåvoskattedeklarationen.
35 §. I paragrafen stryks termen bouppteckningsinstrument. Den skattedeklaration som avses i bestämmelsen omfattar arvsskattedeklarationen och gåvoskattedeklarationen. I bestämmelsen bevaras omnämnandena om den anmälningsskyldige och den som förestår boet, som ska i den mån det är möjligt beredas tillfälle att lämna utredning i saken innan beskattningen verkställs, om beskattning enligt uppskattning eller någon annan väsentlig avvikelse från skattedeklarationen övervägs. Till bestämmelsen fogas en möjlighet att bereda tillfälle även för den som tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen och dödsboets kontaktperson.
På grund av de ändringar som föreslås ovan ändras hänvisningen till den som är anmälningsskyldig enligt 26 och 27 § till en hänvisning till 25, 25 a och 27 §.
36 §. Termen bouppteckningsinstrument stryks i 1–3 mom. i paragrafen om förutsättningarna för påförande av skatteförhöjning. Den skattedeklaration som avses i momenten omfattar arvsskattedeklarationen och gåvoskattedeklarationen. I 2 mom. görs också uttrycksmässiga justeringar genom att man i bestämmelsen hänvisar till uppgift om en skuld eller ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen. På grund av de ändringar som föreslås ovan ändras hänvisningen i 3 mom. till den som är anmälningsskyldig i arvsbeskattningen enligt 26 § till en hänvisning till 25 och 25 a §.
36 a §. I 4 mom. stryks författningsnumret i hänvisningen till lagen om beskattningsförfarande som överflödigt. I 5 mom. stryks termen bouppteckningsinstrument.
36 b §. Termen bouppteckning stryks i 1–3 och 5 mom. Den skattedeklaration som avses i momenten omfattar arvsskattedeklarationen och gåvoskattedeklarationen. I 2 mom. görs också uttrycksmässiga justeringar genom att man i bestämmelsen hänvisar till uppgift om en skuld eller ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen.
Paragrafens 4 mom. ändras inte.
37 §. Till 2 mom. fogas ett omnämnande om den som tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen och dödsboets kontaktperson.
38 §. I 2 mom. i paragrafen om bouppteckningsinstrument innefattande tillägg eller rättelse, motsvarande skattedeklaration och annan anmälan om förändrade grunder föreslås ändring. Det föreslås att paragrafen tillfogas ett nytt 4 mom.
I det gällande 1 mom. föreskrivs för närvarande om skyldigheten att om nya tillgångar eller skulder som yppar sig i dödsboet efter det att arvsbeskattningen har verkställts tillställa Skatteförvaltningen en handling innefattande tillägg eller rättelse enligt 20 kap. 10 § i ärvdabalken inom en månad efter att den upprättats. I momentet föreslås ingen ändring.
När arvsbeskattningen verkställs med stöd av skattedeklaration ska med stöd av det gällande 2 mom. en kompletterande skattedeklaration tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader efter att nya tillgångar har yppat sig i boet. Det föreslås att ordalydelsen i momentet preciseras så att det gäller situationer där arvsbeskattningen verkställs med stöd av en personlig arvsskattedeklaration. Förslaget innebär ingen ändring i sak jämfört med nuläget.
Enligt det gällande 3 mom., om grunderna för arvs- eller gåvobeskattningen i övrigt har förändrats efter verkställandet av beskattningen, är den skattskyldige vars arvs- eller gåvoskatt skulle stiga, skyldig att inom tre månader efter att han har fått vetskap om orsaken underrätta Skatteförvaltningen om saken, om inte någon annan delägare eller gåvotagare redan har gjort anmälan. I momentet föreslås ingen ändring.
I det nya 4 mom. föreslås att Skatteförvaltningen kan meddela föreskrifter om att de uppgifter om nya tillgångar och skulder som behövs vid arvsbeskattningen och de utredningar och handlingar som gäller dem ska i de fall som avses i 1 mom. lämnas i den allmänna arvsskattedeklarationen inom den tid som satts ut för inlämnande av en handling innefattande tillägg eller rättelse.
40 §. I paragrafen stryks författningsnumret i hänvisningen till lagen om beskattningsförfarande som överflödigt. Dessutom görs hänvisningen till lagen om beskattningsförfarande enligt nuvarande lagstiftningspraxis. Ändringen av hänvisningstekniken förändrar inte nuläget.
41 a §. Hänvisningen till lagen om beskattningsförfarande i den första meningen görs enligt nuvarande lagstiftningspraxis. Ändringen av hänvisningstekniken förändrar inte nuläget. Hänvisningen i den andra meningen till den som är anmälningsskyldig i arvsbeskattningen enligt 26 § ändras på grund av de ändringar som föreslås ovan till en hänvisning till 25 och 25 a §.
Ikraftträdande. I paragrafen finns en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om gåvo- eller arvsskattskyldigheten har inträtt före ikraftträdandet av denna lag.
Den i propositionen föreslagna regleringen av den allmänna arvsskattedeklarationen samt andra därtill hörande ändringar i regleringen av arvsbeskattningen som gäller deklaration och verkställande av beskattningen tillämpas således på dödsfall som inträffat den dag då lagen träder i kraft eller därefter. Den föreslagna regleringen av den personliga arvsskattedeklarationen tillämpas i fall som omfattas av dess tillämpningsområde där arvsskattskyldigheten har inträtt den dag då lagen träder i kraft eller därefter även i sådana situationer där arvlåtaren har avlidit före lagens ikraftträdande men skyldigheten att betala arvsskatt inträder den dag lagen träder i kraft eller därefter. De bestämmelser om gåvobeskattning som föreslås i propositionen tillämpas på fall där skyldigheten att betala gåvoskatt har inträtt den dag då lagen träder i kraft eller därefter.
7.4
Lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster
9 §. Informationskällor som regelbundet utnyttjas inom tjänsteproduktionen. Paragrafen innehåller bestämmelser om informationskällor som regelbundet utnyttjas vid produktionen av den offentliga förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster, nedan kallade stödtjänster. För att fullgöra sina uppgifter enligt lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster har Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata rätt att behandla de uppgifter som listas i bestämmelsen som ingår i de informationssystem och register som nämns i bestämmelsen på det sätt som föreskrivs om behandling av uppgifter i 3 kap. i samma lag. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter är den rättsliga förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige som avses i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.
Det föreslås att paragrafen tillfogas en ny 6 punkt som föreskriver om Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas rätt att behandla uppgifter i delägarregistret för dödsbon i tjänsteproduktionen av stödtjänster. Användningsändamålet för delägarregistret för dödsbon är att ge tillgång till aktuell information om delägarna i ett dödsbo för att trygga delägarnas och tredje mäns intressen och rättigheter och för myndigheternas verksamhet. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata kan i tjänsteproduktionen av stödtjänster för det första behandla uppgifter om arvlåtaren, dödsboet, delägarna i dödsboet och övriga personer som har att göra med förvaltningen av dödsboet. Med övriga personer som har att göra med förvaltningen av dödsboet avses till exempel bouppgivaren enligt 5 § 2 mom. 2 punkten och dödsboets kontaktperson enligt 3 punkten i den föreslagna lagen om ett delägarregister för dödsbon. Med övriga personer som har att göra med förvaltningen av dödsboet avses också till exempel en boutredningsman enligt 5 § 3 mom. 6 punkten och en boförvaltare enligt 7 punkten. För det andra kan Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata behandla uppgifter utifrån vilka tillförlitligheten hos uppgifterna i delägarregistret för dödsbon bedöms. Sådana uppgifter är till exempel uppgifterna om granskning av informationen om delägare och tecknande av försäkran som införs i delägarregistret för dödsbon vid ett förfarande enligt 11 § i lagen om ett delägarregister för dödsbon, liksom även uppgifterna om fastställelse av informationen om delägare enligt 20 kap. 9 a och föreslagna 9 d § i ärvdabalken.
Dessa uppgifter behöver behandlas i den behörighetstjänst som avses i 3 § 6 punkten i lagen om stödtjänster både för att tillhanda uppgifter om lagstadgad behörighet och för att tillhanda uppgifter om behörighet som grundar sig på rättshandling, dvs. fullmakt, eller på andra viljeyttringar, eller uppgifter om andra viljeyttringar. Som exempel på behovet av att behandla dessa uppgifter i delägarregistret för dödsbon kan nämnas dödsbodelägarnas skyldighet enligt 18 kap. 2 § i ärvdabalken att gemensamt förvalta boets egendom. Därför ska en fullmaktstagares handlingsbehörighet att företräda dödsboet i samförvaltningen grunda sig på en fullmakt som alla dödsbodelägare har gett. En del av uppgifterna, såsom uppgifter om dödsboets kontaktperson, behöver också behandlas i den meddelandeförmedlingstjänst som avses i 3 § 7 punkten.
7.5
Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter
1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 1 mom. tillfogas en förtydligande bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om beskattningshandlingar och beskattningsuppgifter också ska tillämpas på de bouppteckningsinstrument som förvaras av Skatteförvaltningen och på uppgifterna i bouppteckningsinstrumenten.
För närvarande är bouppteckningsinstrumentet entydigt en beskattningshandling, dvs. en handling som gäller en enskild skattskyldig och som lämnats till Skatteförvaltningen för beskattningsändamål. I fortsättningen ska bouppteckningsinstrumentet lämnas in som bilaga till den allmänna arvsskattedeklarationen. Uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet kan vid behov användas som övrig utredning i arvsbeskattningen och annan beskattning till exempel om ett visst ärende som framgår av skattedeklarationen väljs ut för närmare utredning i samband med verkställandet av beskattningen. Skatteförvaltningen ska även i fortsättningen förvara bouppteckningsinstrumentet i enlighet med 20 kap. 12 a § i ärvdabalken. Enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter kan Skatteförvaltningen på motsvarande sätt som idag lämna ut uppgifter ur en bouppteckning till exempel i enlighet med lagens 13 §.
Även om bouppteckningsinstrumentet även i fortsättningen kan betraktas som en handling som gäller en enskild skattskyldig och som lämnats in för verkställande av beskattning, är det för tydlighetens skull motiverat att föreskriva att det som föreskrivs om beskattningshandlingar och beskattningsuppgifter också tillämpas på bouppteckningsinstrument och på uppgifterna i bouppteckningsinstrumenten. Tillämpningen av lagen på ett bouppteckningsinstrument till exempel i fråga om utlämnande av uppgifter enligt 13 § och användningen av bouppteckningsinstrumentet i alla Skatteförvaltningens uppgifter med stöd av 10 § är således tydlig.
7.6
Lagen om beskattningsförfarande
18 §.Myndigheternas allmänna skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafens 1 mom. ändras genom att föreskriva att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och i landskapet Åland Statens ämbetsverk på Åland ska för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter ur befolkningsdatasystemet och delägarregistret för dödsbon. Rätten att få uppgifter ur befolkningsdatasystemet förblir oförändrad.
Paragrafens 4 mom. preciseras uttrycksmässigt så att rätten att få uppgifter om trafikmedel framgår direkt av bestämmelsen, inte som i den gällande ordalydelsen, som enbart nämner uppgifter om vägtrafik i trafik- och transportregistret. Ändringen har karaktären av ett förtydligande.
7.7
Ärvdabalken
20 kap. Om bouppteckning
1 §. Paragrafen föreslås ändras så att tidsfristen på tre månader för förrättande av bouppteckning förlängs till sex månader. Ändringen är nödvändig för att tidsfristen för bouppteckningen ska motsvara den tid som de facto ofta behövs för att förrätta bouppteckningen. Vidare föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till länsskatteverket uppdateras till Skatteförvaltningen.
2 §. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås språkliga uppdateringar som inte ändrar bestämmelsens innehåll.
Enligt förslaget tillfogas paragrafen ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om dödsboets kontaktperson. Dödsboets kontaktperson är den delägare som angivits som kontaktperson eller testamentsexekutorn. Om det för dödsboet har förordnats en boutredningsman enligt 19 kap. 1 § eller en syssloman enligt 18 kap. 4 §, är emellertid denna person kontaktpersonen. På samma sätt som ett dödsbo kan ge en tredje part i uppdrag att förrätta bouppteckning, kan dödsboet också ge fullmakt att fungera som dödsboets kontaktperson. Delgivningar, meddelanden och förfrågningar som gäller dödsboet ska tas emot av dödsboets kontaktperson. Med uttrycket delgivningar, meddelanden och förfrågningar som gäller dödsboet avses i stor utsträckning alla sådana kontakter som riktas till dödsboet oberoende av om de kommer från en myndighet eller en privat aktör. Dödsboet kan kontaktas till exempel när det tillställs beslut, interimistiska beslut och andra handlingar som gäller administrativa åtgärder. Det kan också vara fråga om kallelser, meddelanden och fritt formulerade skriftliga eller muntliga meddelanden till dödsboet.
Med stöd av 57 § 2 mom. i förvaltningslagen ska delgivning med ett dödsbo riktas till den bodelägare som har hand om boet eller till boförvaltaren. Om dödsboet förvaltas gemensamt av flera dödsbodelägare, kan delgivningen riktas till en av dem. Delägaren ska underrätta de övriga bodelägarna om delfåendet.
Den bestämmelse om kontaktperson som föreslås i ärvdabalken får som specialbestämmelse företräde framför bestämmelsen i förvaltningslagens allmänna bestämmelse. Därmed får den bestämmelse om kontaktperson som föreslås i ärvdabalken företräde om den instans som avses i förvaltningslagen, dvs. den bodelägare som har hand om boet, inte fungerar som dödsboets kontaktperson. Förvaltningslagens bestämmelse om att delägaren ska underrätta de övriga dödsbodelägarna om delfåendet minskar risken för att en myndighets delgivning ges till fel dödsbodelägare. Således bör en delgivning av en myndighet som i stället för den i ärvdabalken föreslagna bestämmelsen tillämpar förvaltningslagen också nå dödsboets kontaktperson.
Eftersom bestämmelsen i förvaltningslagen endast tillämpas på aktörer inom den offentliga förvaltningen är det nödvändigt att föreskriva om dödsboets kontaktperson i ärvdabalken för att dödsboet också ska ha en kontaktperson för privata aktörers kontakter.
Det är vanligt att dödsbodelägarna utfärdar fullmakter genom vilka en av delägarna eller en annan person ges fullmakt att sköta dödsboets ärenden till exempel hos bolag inom finansbranschen. Bestämmelserna om dödsboets kontaktperson medför ingen ändring i denna situation. Dödsboet kan även i fortsättningen ge en eller flera aktörer fullmakt att sköta dödsboets ärenden. Fullmaktstagaren kan inom ramen för fullmakten också ta emot delgivningar, meddelanden och förfrågningar som gäller dödsboet. Uppgifterna för dödsboets kontaktperson och fullmaktstagaren kan alltså i vissa dödsbon åtminstone delvis överlappa varandra. En skillnad mellan fullmaktstagaren och dödsboets kontaktperson är dock att varje dödsbo har en kontaktperson för dödsboet. Uppgifterna om kontaktpersonen ska också vara tillgängliga i delägarregistret för dödsbon genast när de har anmälts till registret. Dödsboets kontaktperson ska uttryckligen ha i uppdrag att ta emot delgivningar, meddelanden och förfrågningar, medan en fullmaktstagare kan ha ett sådant uppdrag endast till den del han eller hon har befullmäktigats för ett sådant uppdrag.
2 a §. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om ordnande av eller deltagande i bouppteckning med hjälp av datakommunikation och tekniska hjälpmedel. Deltagande i bouppteckning med hjälp av datakommunikation och tekniska hjälpmedel innebär deltagande via en distansförbindelse i stället för en fysisk mötesplats. Paragrafen förtydligar rättsläget när det gäller ordnande av och deltagande i bouppteckning på distans. Med stöd av bestämmelsen kan bouppteckning ordnas och deltagande i den ske antingen på en fysisk mötesplats eller med hjälp av en distansförbindelse. Villkoret är att de som deltar med hjälp av en distansförbindelse har möjlighet att utöva sina rättigheter fullt ut och i realtid på samma sätt som de som deltar i bouppteckningen på en fysisk mötesplats.
I 1 mom. föreslås det att det ska vara möjligt att förrätta bouppteckning förutom på en fysisk mötesplats även med hjälp av en distansförbindelse eller en kombination av dessa så att man kan delta i det fysiska mötet också på distans. Villkoret för att deltagande på distans är att de delägare i dödsboet och övriga personer som avses i 20 kap. 2 § 2 mom. i ärvdabalken har möjlighet att utöva alla sina rättigheter att delta fullt ut och i realtid under mötet. Syftet med regleringen är att garantera alla som deltar i bouppteckningen lika rättigheter oberoende av om deltagandet sker på mötesplatsen eller med hjälp av en distansförbindelse. Med fullt ut och i realtid menas att en person som deltar i bouppteckningen med hjälp av en distansförbindelse inte ska vara i en sämre ställning än en person som deltar i bouppteckningen på den fysiska mötesplatsen. Att rättigheterna tillgodoses fullt ut och i realtid är till exempel att en person som deltar i bouppteckningen på distans kan muntligen uttrycka sin åsikt om de omständigheter som framförs under bouppteckningen samt att eventuella funktionsstörningar i det elektroniska deltagandet beaktas vid förrättandet av bouppteckningen. Regleringen ska utöver delägarna i dödsboet även utsträckas till de personer som avses i 20 kap. 2 § 2 mom. i ärvdabalken.
I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om att i informationen om bouppteckningen ska det samtidigt nämnas den möjlighet att delta som avses i 1 mom. och förutsättningarna för att utnyttja möjligheten samt det tekniska genomförandet av deltagandet och det förfarande som iakttas. Syftet med momentet är att säkerställa att den som deltar i bouppteckningen får information om var och hur han eller hon kan delta i bouppteckningen.
3 §. Det föreslås att 1 mom. ändras genom att stryka skyldigheten att i bouppteckningen anteckna den avlidnes yrke och födelsedag, delägarnas och andra i 2 § 2 mom. avsedda personers hemorter samt, i fråga om minderåriga, deras födelsedagar. Det föreslås att momentet i stället för dessa tillfogas personbeteckningarna för den döde samt delägarna och andra personer som avses i 2 § 2 mom. Informationskravet beträffande den dödes yrke är föråldrat. I bestämmelsen saknas dessutom ett omnämnande av den personbeteckning som numera de facto används för att identifiera en person. Med tillfogandet av personbeteckning blir en separat uppgift om födelsedatum onödig. Det föreslås att uttrycket hemort ändras till hemkommun, om vilken det föreskrivs i lagen om hemkommun (201/1994).
Det föreslås också att det första momentet tillfogas en bestämmelse om att i fall där en person som antecknas i bouppteckningsinstrumentet inte har en finsk personbeteckning, ska i stället för personbeteckning antecknas personens födelsetid, den stat där personen är bosatt samt en eventuell identifieringsbeteckning som används i den staten. Syftet med ändringen är att det i bouppteckningsinstrumentet antecknas så exakta uppgifter som möjligt, med vilka man kan identifiera personer som inte har en finländsk personbeteckning. I fråga om företag föreslås antecknande av företagets hemort och eventuella företags- och organisationsnummer. Det föreslås också att det till momentet tillfogas att även dödsboets kontaktpersons namn, personbeteckning och kontaktuppgifter ska uppges i bouppteckningsinstrumentet.
I paragrafens 2 mom. föreslås språkliga uppdateringar som inte ändrar bestämmelsens innehåll.
5 §. Paragrafen föreslås ändras genom att tillfoga möjlighet att utnyttja uppgifterna i delägarregistret för dödsbon. Ändringen gör det möjligt att påvisa dödsboets delägarkrets med hjälp av uppgifterna i delägarregistret för dödsbon, samtidigt som möjligheten att påvisa delägarkretsen till exempel med utdrag ur utländska befolkningsdatasystem bevaras. I paragrafen föreslås dessutom språkliga uppdateringar som inte ändrar bestämmelsens innehåll.
6 §. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås språkliga uppdateringar som inte ändrar bestämmelsens innehåll. I 3 mom. föreslås inga ändringar.
Det föreslås att paragrafen tillfogas ett nytt 4 mom. som gör det möjligt att teckna bouppgivarens försäkran under edlig förpliktelse och gode männens bevis elektroniskt. Att teckna försäkran under edlig förpliktelse och bevis elektroniskt ska vara ett alternativ till att teckna försäkran under edlig förpliktelse och bevis på traditionellt sätt i bouppteckningen på papper. Syftet är att utöka möjligheterna att utnyttja de metoder som datatekniken erbjuder för att underlätta upprättandet av bouppteckningen.
I fråga om elektronisk försäkran och bevis som tecknas elektroniskt på serviceplattformen för dödsbon ska paragrafen innehålla en informativ hänvisning till 4 § i lagen om en serviceplattform för dödsbon ( / ). Försäkran och bevis kan även tecknas någon annanstans än på serviceplattformen för dödsbon. En förutsättning är då att man vid tecknande av försäkran och bevis använder den avancerade elektroniska underskrift som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG. Den avancerade elektroniska underskriften definieras i artikel 3.11 i den reviderade eIDAS-förordningen som en elektronisk underskrift som uppfyller kraven enligt artikel 26 i förordningen. En kvalificerad elektronisk underskrift i sin tur definieras i artikel 3.12 i den reviderade eIDAS-förordningen som en avancerad elektronisk underskrift som skapas med hjälp av en kvalificerad anordning för underskriftframställning och som är baserad på ett kvalificerat certifikat för elektroniska underskrifter. Kravet i den föreslagna bestämmelsen kan således också uppfyllas med en kvalificerad elektronisk underskrift. Den nämnda reviderade eIDAS-förordningen ställer särskilt på kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster och på kvalificerade betrodda tjänster krav vilkas syfte är att öka deras tillförlitlighet. Vid användning av avancerad eller kvalificerad elektronisk underskrift kan bouppteckningens integritet garanteras, eftersom en eventuell senare ändring av bouppteckningen kan upptäckas när dessa underskrifter används. Vid användning av avancerad eller kvalificerad elektronisk underskrift kan man också försäkra sig om att en försäkran eller ett bevis som tecknats bifogas till rätt bouppteckning.
7 §. Paragrafen föreslås bli upphävd som föråldrad. Enligt myndigheternas uppgifter förrättas numera inte längre några särskilda bouppteckningar i situationer där egendomen finns på flera orter. Därmed är en bestämmelse om detta överflödig.
8 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till länsskatteverket uppdateras till Skatteförvaltningen. I paragrafen föreslås dessutom språkliga uppdateringar som inte ändrar bestämmelsens innehåll.
9 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till länsskatteverket uppdateras till Skatteförvaltningen.
9 a §. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller i landskapet Åland Statens ämbetsverk på Åland kan på ansökan fastställa att alla delägare i boet och arvlåtarens make har antecknats i delägarregistret för dödsbon eller i dödsboets delägarförteckning. Tillägget avseende delägarregistret för dödsbon gör det möjligt att ansöka om fastställelseanteckning förutom för de uppgifter som antecknats i delägarförteckningen i bouppteckningsinstrumentet även för uppgifter som lämnats i delägarregistret för dödsbon. Ändringen innebär att möjligheten till fastställelse är tillgänglig även när dödsboet vill uträtta ärenden elektroniskt. Det föreslås också att momentet ändras så att förutsättningen för fastställandet är förutom hemkommun i Finland också att finsk lag tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden och ärvandet. Ändringen är nödvändig eftersom de finländska myndigheternas sakkunskap i princip begränsas till innehållet i finsk lag. På internationella arvsärenden tillämpas EU:s arvsförordning (EU 650/2012). I dessa situationer kan det vara möjligt att begära ett så kallat europeiskt arvsintyg, där förfarandet föreskrivs i lagen om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning om arv (682/2015). I momentet föreslås också att bouppgivaren läggs till som instans som kan ansöka om fastställelse av informationen om dödsbodelägarna. Ändringen föreslås eftersom bouppgivaren kan behöva få informationen om dödsbodelägarna i delägarregistret för dödsbon eller i delägarförteckningen i bouppteckningsinstrumentet fastställda. Tillägget behövs eftersom bouppgivaren inte är en delägare i dödsboet i alla dödsbon. I momentet föreslås också en språklig granskning som inte ändrar paragrafens innehåll i sak.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras genom att tillfoga paragrafen en bestämmelse om att informationen om delägarna i dödsboet inte får fastställas förrän bouppteckningen har förrättats. Det är ändamålsenligt att fastställa informationen om delägarna efter att bouppteckningen har förrättats, eftersom informationen om dödsbodelägarna måste utredas före bouppteckningen. Det föreslås även att paragrafen tillfogas en bestämmelse om att uppgifterna inte får fastställas, om informationen om delägarna i dödsboet har skapats enbart utifrån sådana i 5 § 1 mom. i lagen om ett delägarregister för dödsbon ( / ) avsedda uppgifter som bouppgivaren har granskat och försäkrat vara riktiga utan att de ändras. Myndighetens fastställelse är i dessa situationer onödig, eftersom de uppgifter som producerats för delägarregistret åtnjuter offentlig tillförlitlighet med stöd av 18 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). I momentet föreslås också en språklig granskning som inte ändrar paragrafens innehåll i sak.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs. Momentet gäller ett förfarande och det föreslås att bestämmelsen om förfarandet flyttas till den föreslagna nya 9 d §.
9 b §. Det föreslås att paragrafen ändras så att bestämmelsen om förfarandet ändras till en hänvisning till förvaltningslagen till den del inget annat föreskrivs i detta kapitel. Det föreslås att hänvisningen i paragrafen till den person som tar emot meddelanden ändras till en hänvisning till dödsboets kontaktperson som avses i 2 § 3 mom. i denna lag och att det preciseras att förutom sökanden ska också dödsboets kontaktperson underrättas om brister i informationen om delägarna och om beslutet om fastställelse, om kontaktpersonen inte är sökande.
9 c §. Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras så att de beaktar den föreslagna ändringen i 9 a §, enligt vilken Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller i landskapet Åland Statens ämbetsverk på Åland kan fastställa även de uppgifter om delägare som antecknats i delägarregistret för dödsbon.
9 d §. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om den anteckning som görs efter fastställelse av informationen om delägarna samt om omprövning av ett beslut om fastställelse. Paragrafens 1 mom. ska ersätta gällande 9 a § 3 mom. Det föreslås att det i 1 mom. föreskrivs att en anteckning om beviljad fastställelse görs i delägarregistret för dödsbon och i beslutet om fastställelse. Om fastställelse ska meddelas ett separat beslut oberoende av om dödsboet har ansökt om fastställelse på papper eller elektroniskt. Tillägget avseende delägarregistret för dödsbon gör det möjligt att göra anteckning om fastställelse även i delägarregistret för dödsbon. I momentet föreslås också att i delägarregistret för dödsbon och i beslutet om fastställelse görs en anteckning om den tidpunkt enligt vilken informationen om delägarna har fastställts. Tillägget behövs för att beslutet och delägarregistret för dödsbon ska innehålla uppgift om enligt vilken tidpunkt informationen om delägarna har fastställts.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om omprövning. Om omprövning av förfarandet för fastställelse av delägarförteckningen i bouppteckningsinstrument har det inte föreskrivits särskilt. I momentets första mening föreslås en bestämmelse om möjligheten att begära omprövning av ett beslut om fastställelse av delägarförteckningen. I fråga om förfarandet innehåller momentet en informativ hänvisning till förvaltningslagen. Genom begäran om omprövning stärks partens rättsskydd genom att parten ges möjlighet att föra beslutet om fastställande till myndigheten för ny prövning.
I momentets andra mening föreslås en bestämmelse om att i ett beslut med anledning av begäran om omprövning får ändring inte sökas genom besvär. Den föreslagna bestämmelsen ändrar inte det rådande rättsläget, enligt vilket fastställelsen av delägarförteckningen inte på ett juridiskt bindande sätt avgör vem som är delägare i ett dödsbo. I högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD 2016:22 ansåg domstolen att den dåvarande magistratens fastställelse inte innehöll ett sakligt avgörande i ett förvaltningsärende som kunde överklagas genom besvär i förvaltningsprocess. Den föreslagna bestämmelsen försvagar inte en parts rättsskydd, eftersom arvsärenden hör till de allmänna domstolarnas behörighet. Frågan om delägarställning avgörs av en skiftesman som förrättat skiftet, vilket parten med stöd av 23 kap. 10 § ärvdabalken har rätt att klandra.
12 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till länsskatteverket uppdateras till Skatteförvaltningen. Det föreslås dessutom att det nuvarande förbudet att söka ändring i ett beslut om förlängning av tidsfristen för förrättande av bouppteckning bevaras. Skatteförvaltningens beslut påverkar inte skyldigheten att förrätta bouppteckning inom utsatt tid och beslutet innehåller inte avgöranden i sak om arvsbeskattning, andra förvaltningsärenden eller rättigheter eller skyldigheter som gäller bouppteckning. Försummelse att förrätta bouppteckning kan i sig orsaka följdverkningar som behandlas i egna förfaranden. Till exempel avgörs försummelse av tidsfristen för arvsskattedeklarationen, som har ett samband med tidsfristen, i anslutning till verkställandet av arvsbeskattningen och sökandet av ändring i den. Besvärsförbudet försämrar inte partens rättsskydd, rättsskyddsgarantier eller principerna för god offentlig förvaltning.
12 a §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till länsskatteverket uppdateras till Skatteförvaltningen.
Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska, om arvlåtaren har avlidit eller dödförklarats före ikraftträdandet av denna lag, de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet tillämpas.
7.8
Utsökningsbalken
4 kap. Utmätning
33 §.Registeranmälningar. Det föreslås att 1 mom. tillfogas en ny punkt 5 a, enligt vilken utmätningsmannen ska anmäla utmätning av en delägares andel i dödsboet till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Anmälningsskyldigheten är nödvändig för att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 5 § 3 mom. 8 punkten i lagen om ett delägarregister för dödsbon att föra in uppgift om utmätning och säkringsåtgärder som gäller en delägares andel i dödsboet samt tidpunkt för avgörandet i registret. Utmätning leder till att egendom ur dödsboet inte får överlåtas utan tillstånd av utmätningsmannen (UB 4:77–78). En anteckning om utmätning i delägarregistret för dödsbon skyddar för sin del aktörer som uträttar ärenden med ett dödsbo, vilka kan kontrollera utsökningsanteckningarna om dödsbodelägarna i delägarregistret för dödsbon och försäkra sig om att egendomen i fråga inte är egendom som omfattas av överlåtelseförbud. Närmare bestämmelser om innehållet i registeranmälningarna finns i 13 § i förordningen om utsökningsförfarandet (1322/2007), enligt vilken en anmälan bland annat innehåller uppgifter om dagen då utmätningen förrättas och numret på beslutet om utmätningen.
Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska lagen tillämpas på dödsbon där arvlåtaren har avlidit eller dödförklarats genom beslut av domstol efter lagens ikraftträdande. I fråga om dödförklaring är den dödsdag som fastställts i domstolens beslut om dödförklaring av betydelse.
7.9
Lagen om domstolars skyldighet att informera om vissa avgöranden
1 §.Domstolarnas skyldighet att tillkännage avgöranden i brottmål. Lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) har upphävts genom lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020). I 1 och 2 mom. föreslås tekniska ändringar som uppdaterar informationsresursens namn och rubriken för den lag till vilken det hänvisas så att dessa motsvarar nuläget.
2 §.Anmälningsskyldighet i fråga om brottsmål som gäller tjänstemän och tjänsteinnehavare. Lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) har upphävts genom lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020). I 2 mom. föreslås en teknisk ändring av rubriken för den lag till vilken det hänvisas så att den motsvarar nuläget.
3 §. I 2 mom. föreslås tekniska ändringar som uppdaterar informationsresursens namn och rubriken för den lag till vilken det hänvisas så att dessa motsvarar nuläget. Det föreslås att paragrafens rubrik samtidigt ändras.
3 a §.Domstolarnas skyldighet att lämna uppgifter för anteckning i delägarregistret för dödsbon. Till lagen föreslås en ny 3 a § bli tillfogad. I 1 mom. föreslås att domstolarna åläggs skyldighet att underrätta Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om vissa av sina avgöranden som gäller dödsbon. Sådana avgöranden är avgöranden om sysslomän som förordnats med stöd av 18 kap. 4 § i ärvdabalken och om boutredningsmän som förordnats med stöd av 19 kap. 1 § i ärvdabalken eller entledigats med stöd av 6 eller 7 § i samma kapitel. Anmälan görs när beslutet är verkställbart. Avgöranden som gäller förordnande och entledigande av en syssloman och en boutredningsman är verkställbara trots ändringssökande, med undantag för domstolens beslut i en situation som nämns i 19 kap. 7 § i ärvdabalken. Anmälningsskyldigheten är motiverad för att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 5 § 3 mom. 5 och 6 punkten i lagen om ett delägarregister för dödsbon att göra en anteckning om syssloman och boutredningsman i delägarregistret för dödsbon. Anmälningsskyldigheten behövs också för att Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska kunna ge en syssloman eller boutredningsman som avses i beslutet åtkomst till uppgifterna i delägarregistret för dödsbon för det dödsbo för vars utredning förordnandet om syssloman eller boutredning har meddelats. Utöver dödsboets identifieringsuppgifter och datumet för avgörandet ska domstolarna uppge sysslomannens eller boutredningsmannens namn och andra identifieringsuppgifter som behövs.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning, med stöd av vilket det genom förordning av justitieministeriet kan föreskrivas att domstolarna uppfyller sin anmälningsskyldighet enligt 1 mom. genom att föra in uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens nationella informationsresurs.
4 §.Domstolarnas skyldighet att underrätta och lämna information om avgöranden som gäller utsökningsgrund. Lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) har upphävts genom lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020). I 1 mom. föreslås en teknisk ändring till informationsresursens namn och rubriken för den lag till vilken det hänvisas så att dessa motsvarar nuläget.
Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tillämpas bestämmelserna i 3 a § i lagen på dödsbon där arvlåtaren har avlidit eller dödförklarats genom beslut av domstol efter ikraftträdandet av lagen. I fråga om dödförklaring är den dödsdag som fastställts i domstolens beslut om dödförklaring av betydelse.