4.2.1
Ekonomiska konsekvenser
4.2.1.1
Hushållens ställning
Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna för hushållen hänför sig till de sociala rättigheter som tryggas i 19 § i grundlagen. I propositionen föreslås inte någon reglering på grundval av medborgarskap, och kravet på tre års boendetid i Finland avses i princip gälla lika för finska medborgare som för utländska medborgare. I praktiken hänför sig den föreslagna ändringens konsekvenser främst till personer som flyttar till Finland från tredjeländer.
Enligt en uppskattning som grundar sig på antalet mottagare av arbetsmarknadsstöd under granskningsperioden 07/2024–06/2025. finns det, när verkningarna är i kraft fullt ut år 2030, cirka 17 400 personer som är berättigade till allmänt stöd och som inte uppfyller kravet på tre års boende, arbetsvillkoret eller talar finska, svenska eller samiska som modersmål. I snitt rör det sig om cirka 10 300 personer i månaden. Uppskattningen grundar sig på Folkpensionsanstaltens registeruppgifter om mottagare av arbetsmarknadsstöd som presenteras i avsnitt 2.3 och där har nedgången i Migrationsverkets prognoser om invandringen beaktatshttps://migri.fi/sv/framtidsprognoser. I prognoserna har det bedömts att antalet positiva asylbeslut och familjeåterföreningar kommer att minska under åren 2027–2030 och därför har den målgrupp som ligger till grund för prognosen minskats med cirka 7 procent.
Enligt förslaget tillämpas inte kraven på boendetid och arbete, om en person påvisar kunskaper i finska eller svenska på nivå B1.1 på två av språkets delområden. Bedömningen av förslagets konsekvenser utgår från antagandet att 42 procent av mottagarna av integrationsstöd påvisar erforderliga kunskaper i finska eller svenska på två av språkets delområden vid slutet av sin integrationsutbildning efter att ha vistats i landet i cirka 1,5 år. I praktiken innebär antagandet att cirka 23 procent av målgruppens stödmånader betalas ut som allmänt stöd och 77 procent som integrationsstöd. Följaktligen får i snitt uppskattningsvis cirka 13 400 personer integrationsstöd på årsnivå. Med samma antagande är uppskattningen att det i snitt betalas ut integrationsstöd till cirka 7 900 personer på månadsnivå. På grund av de begränsningar materialet är behäftat med har det i konsekvensbedömningen inte varit möjligt att uppskatta hur många i målgruppen som på finska, svenska eller samiska har slutfört den grundläggande utbildningens eller gymnasiets lärokurs, avlagt studentexamen eller en examen som ger yrkesfärdigheter. Dessutom är språkinlärningen, såsom beskrivs i avsnitt 2.5, förknippad med osäkerheter, eftersom den påverkas av en rad olika faktorer, exempelvis faktorer som har att göra med de inflyttade personernas bakgrund. Konsekvensbedömningarna kompliceras ytterligare av att invandringsnivån och invandrarprofilen kan förändras under de kommande åren i avvikelse från Migrationsverkets prognoser om invandring, och då kan konsekvenserna bli större eller mindre än vad som anges här.
Till osäkerheten bidrar utöver det som beskrivits ovan att det är svårt att bedöma de eventuella incitamentseffekterna av det allmänna stödet i form av integrationsstöd. Eftersom det finns begränsat med forskningslitteratur går det inte att dra några klara slutsatser om de ekonomiska incitamentens inverkan på invandrares inlärningsresultat i ett annat språk. Forskningsrönen är inte entydiga när det gäller ersättningens positiva effekter på språkinlärning i allmänhet, inte heller för den icke-invandrade befolkningen: vissa studier har funnit ett samband, andra inte. Effekten på invandrares inlärningsresultat av direkta arvoden i pengar har undersökts i mycket liten utsträckning. I den enda svenska effektstudien som gick att finna kunde det inte påvisas någon allmän nationell effekt av penningarvoden på invandrares språkinlärning. Vissa tecken på effekt kunde konstateras i Stockholmsregionen samt bland deltagare i snabbt framskridande kurser riktade till personer med högskoleutbildning. Åslund O, Engdahl M 2018. The value of earning for learning: Performance bonuses in immigrant language training. Economics of Education Review 62,194–204. I en effektstudie som genomförts i Norge undersöktes deltagande i integrationsprogram samt senare sysselsättning och inkomster i relation till storleken på det stöd som betalades ut till dem som integrerades. Vid tidpunkten för studien steg integrationsstödet i Norge med 50 procent när integrationskunden fyllde 25 år. Stödet betalades ut per timme för deltagande i utbildning. Studien visade att en höjning av stödbeloppet ökade deltagandet i utbildning. Detta hade dock ingen påvisbar effekt på senare sysselsättning eller inkomster. Zhang M, Andersen HL & Osland L. 2023. Measuring the effect of cash incentives on migrant integration in Norway: early results from a quasi-experiment. Working Paper. Department of Economics, University of Sheffield.
Forskningsrönen om inverkan av ekonomiska incitament på sysselsättning och arbete behandlas närmare i avsnitt 4.2.1.4. Dessutom har det inom beteendeekonomisk forskning undersökts hur ekonomiska incitament inverkar på människors beteende. Olika strukturer och koncept har undersökts ingående och även om forskningsdata inte är samstämmiga kan det i fråga om effekterna av penningincitament utifrån forskningsdata göras några centrala iakttagelser ur integrationsstödets perspektiv. Exempelvis har det konstaterats att ekonomiska incitament påverkar arbetstagarnas beteende mest effektivt när de är i form av bonusar eller har en stödjande karaktär, jämfört med incitament som är begränsande eller kan tolkas som sanktioner T.ex. Kim, Do Han, and Hee-Je Bak. “Reconciliation Between Monetary Incentives and Motivation Crowding-Out: The Influence of Perceptions of Incentives on Research Performance.” Public Performance & Management Review 43, no. 6 (2020): 1292–1317. https://www.jstor.org/stable/48631064.. En liknande logik kan tänkas gälla också för förmånstagare och förmånssystem. Mot bakgrund av forskningslitteraturen är ekonomiska incitament mest effektiva för att stödja enskilda åtgärder eller främja kortsiktiga aktiviteter, medan de har en svag effekt när det gäller att förändra beteendemönster på lång sikt Esim. Brown PM, Cameron LD, Wilkinson M, Taylor D. Economic and Behavioral Economic Approaches to Behavior Change. Teoksessa: Hagger MS, Cameron LD, Hamilton K, Hankonen N, Lintunen T, eds. The Handbook of Behavior Change. Cambridge Handbooks in Psychology. Cambridge University Press; 2020:617-631.. Forskning har också visat att låginkomsttagare reagerar starkare än andra på ekonomiska incitament, när det till exempel gäller incitament som rör hälsorelaterade val A Lutz, W Badran Amstutz, J Cros, J Spring, K Zürcher, S Pin, Financial Incentives for Health Behavior Change: A Narrative Review of Reviews, European Journal of Public Health, Volume 35, Issue Supplement_4, October 2025, ckaf161.895, https://doi.org/10.1093/eurpub/ckaf161.895. Mot bakgrund av forskningsrönen kan ekonomiska incitament vara ett effektivt, men begränsat politiskt verktyg. De ekonomiska incitamentens inverkan accentueras när det gäller att sätta igång beteendeförändringar, men deras inverkan är begränsad när det gäller att upprätthålla förändringarna utan kompletterande psykologiskt och strukturellt stöd. I fråga om integrationsstöd är sådana strukturer språkutbildning och tjänster som främjar sysselsättning. Effekten av ekonomiska incitament är mycket kontextberoende och åtgärdernas effektivitet kan variera beroende på tid och plats.
Eftersom det föreslagna kravet på boendetid och arbete ska gälla personer som flyttat till Finland först tidigast vid lagens ikraftträdande är den grupp invandrare som nu identifierats i registren inte direkt målgrupp för den föreslagna ändringen. Om invandringen till sin profil förblir snarlik den under de senaste åren och till nivån motsvarar Migrationsverkets invandringsprognoser, beskriver bedömningen som bygger på granskningsperiodens registeruppgifter emellertid väl den persongrupp som påverkas av förslaget. Bedömningen beaktar dessutom endast antalet inflyttade från länder utanför EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz. Inflyttade från länder inom EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz antas i bedömningen ha så många boendeperioder i Finland som kan räknas till godo som boendetid att den föreslagna ändringen i praktiken endast gäller ett fåtal sådana personer.
Det fulla beloppet för allmänt stöd som betalas i form av integrationsstöd rör sig kring 723 euro i månaden (på 2026 års nivå), alltså cirka 77 euro mindre än det fulla beloppet för vanligt allmänt stöd. Skillnaden mellan nettobeloppet för fullt integrationsstöd och fullt allmänt stöd uppgår till cirka 61 euro i månaden (räknad med 20 procents förskottsinnehållning). Nivåskillnaden bedöms påverka den ekonomiska situationen för merparten mottagare av integrationsstöd rätt så negativt, men som helhet kan inverkan anses vara ringa. I fråga om konsekvenserna är det viktigt att märka att de föreslagna ändringarna inte påverkar stöd som redan betalas ut. De föreslagna kraven på boendetid och arbete ska endast tillämpas på personer som flyttar till Finland efter lagens ikraftträdande.
En del föreslås få integrationsstödet som partiellt integrationsstöd, för att mottagaren bor hos sina föräldrar. Det beräknas årligen finnas cirka 180 sådana mottagare av integrationsstöd när den fulla effekten träder i kraft. Föräldrarnas inkomster minskar integrationsstödets belopp. Stödet sänks dock inte om föräldrarnas inkomst är lägre än 2 500 euro i månaden. Minderåriga barn som försörjs av sina föräldrar och bor i samma hushåll höjer inkomstgränsen. Om föräldrarnas inkomster överstiger inkomstgränsen dras hälften av den överstigande delen av från integrationsstödet. Det partiella integrationsstödet är dock alltid minst 35 procent av det fulla integrationsstödet, dvs. cirka 253,14 euro i månaden (på 2026 års nivå) Det partiella allmänna stödet uppgår till minst 280 euro i månaden..
Ändringen påverkar även de inkomster som beaktas i hushållets allmänna bostadsbidrag. Som framgår av avsnitt 2.3 uppskattas cirka 45 procent av mottagarna av integrationsstöd bo i hushåll som också får allmänt bostadsbidrag. I de fall där enligt förslaget integrationsstödet i stället för vanligt allmänt stöd ska beaktas som inkomst för hushållet kan bostadsbidragets belopp öka något jämfört med läget enligt gällande lag. Exempelvis kan bostadsbidraget öka med cirka 14 euro i månaden för ensamboende personer i kommungrupp I vars boendekostnader är minst lika stora som de godtagbara boendeutgifterna (563 euro). Nivåskillnaden är dock så liten att också detta bedöms vara av ringa betydelse.
Som framgår av avsnitt 2.3 uppskattas cirka 30 procent av mottagarna av integrationsstöd bo i hushåll som enligt förslaget parallellt också får grundläggande utkomststöd. Integrationsstödet påverkar i princip inte de disponibla inkomsterna i dessa hushåll, eftersom det grundläggande utkomststödet beräknas kompensera för det lägre stödet. Med andra ord beräknas de disponibla inkomsterna för ungefär vart tredje hushåll som får integrationsstöd inte skilja sig från de disponibla inkomsterna för hushåll i en liknande situation som får vanligt allmänt stöd. En lägre nivå på integrationsstödet än det allmänna stödet kan också öka antalet mottagare av grundläggande utkomststöd, men beaktat målgruppens storlek och nivåskillnader kan den eventuella effekten bedömas bli högst marginell.
Ändringarna i lagen om utkomststöd förväntas påverka också hushållen i målgruppen för denna proposition. Genom den övergripande reformen av utkomststödet blir mottagare av utkomststöd skyldiga att ansöka om en primär förmån för att inte utkomststödets grunddel ska sänkas och detta föreslås även gälla arbetslösa arbetssökande. I regeringens proposition RP 116/2025 rd uppskattas antalet mottagare av allmänt stöd öka med i snitt cirka 16 000 personer per månad till följd av ändringarna. Man kan anta att en del av dessa personer även hör till målgruppen för integrationsstöd, men det är inte möjligt att uppskatta någon mera exakt andel utifrån tillgängligt material. Av alla hushåll som får grundläggande inkomststöd utgör invandrarhushållen cirka en femtedel. Av denna grupp är en liten del sådana som har bott i Finland i mindre än tre år. På denna grund kan det bedömas att reformerna av utkomststödet i sig kan ha en obetydlig inverkan på storleken av målgruppen för integrationsstöd, men ur ett helhetsperspektiv bedöms detta inte ha någon betydande inverkan.
De ändringar .RP 69/2026 rd som föreslås i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn förväntas tillsammans med ändringarna av lagen om utkomststöd också påverka målgruppen mottagare av integrationsstöd. I lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn föreslås bestämmelser om den så kallade norska modellen för stöd för hemvård, vilket innebär ett krav på tre års boende i Finland för att få stöd för hemvård. Boendetidens längd motsvarar boendetidskravet i denna proposition, men boendetidskravet för stöd för hemvård avses gälla faktiskt boende i Finland i enlighet med lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Det är den förälder eller annan vårdnadshavare som huvudsakligen sköter barnet som ska uppfylla boendetidskravet. Det kan uppskattas att merparten av målgruppen för den så kallade norska modellen för stöd för hemvård också faller inom målgruppen för integrationsstöd.
I regeringens proposition RP 69/2026 rd, s. 3. om den norska modellen för stöd för hemvård bedöms det att den, när propositionens konsekvenser är i kraft fullt ut, kommer att omfatta cirka 2 500 personer, varav något under hälften anmäler sig som arbetslösa arbetssökande. När den norska modellen för stöd för hemvård är fullt ut genomförd år 2030 ökar målgruppen för denna proposition med 1 050 personer på årsbasis.
Hur den norska modellen för stöd för hemvård eventuellt påverkar den aktuella propositionen måste ses tillsammans med de ändringar som gjorts i utkomststödet och som i samverkan sannolikt leder till en viss ökning av målgruppen för integrationsstöd. Även om propositionerna inte är beroende av varandra har ändringarna samverkande konsekvenser för samma persongrupper i synnerhet om vårdnadshavaren inte har rätt till stöd för hemvård och inte heller har arbete eller en utbildningsplats. Genom den övergripande reformen av utkomststödet blir mottagare av utkomststöd skyldiga att ansöka om en primär förmån för att inte utkomststödets grunddel ska sänkas. Vård hemma av ett barn under skolåldern är inte längre en grund för att inte ansöka om en primär förmån. Efter det eventuella ikraftträdandet av den övergripande reformen av utkomststödet omfattas följaktligen alla som söker utkomststöd och som sköter barn hemma utan stöd för hemvård av skyldigheten att ansöka om en primär förmån, oftast arbetslöshetsförmån.
Dessutom kan den beräknade målgruppen för mottagare av integrationsstöd påverkas av den regeringsproposition om utländska studerande och deras familjemedlemmar som för närvarande bereds av arbets- och näringsministeriet (TEM004:00/2026), där det föreslås att en väntetid på ett år ska införas för familjeåterförening av studerande. Det aktuella ändringsförslaget kan påverka antalet invandrare som anländer till Finland, och därmed kan den ovan beräknade målgruppen bli mindre än vad som bedömts i propositionen.
I denna proposition föreslås också att personer som vistas i landet med ett uppehållstillstånd som beviljats på grund av tillfälligt skydd ska få rätt till allmänt stöd. Baserat på Folkpensionsanstaltens registeruppgifter för 2025 beräknas ändringen påverka högst cirka 11 000 ukrainare som vistas i Finland på grund av tillfälligt skydd och som för närvarande inte har rätt till allmänt stöd. Om Europeiska unionens råd förlänger det tillfälliga skyddet genom ett nytt genomförandebeslut kan propositionen bedömas förbättra situationen för hushållen i gruppen, både ekonomiskt och när det gäller rätten till social trygghet, eftersom målgruppen enligt förslaget får rätt till primärt stöd som betalas ut på grundval av arbetslöshet.
Om giltighetstiden för tillfälligt skydd förlängs, kvarstår enligt uppskattning rätten till grundläggande utkomststöd, utöver allmänt stöd eller integrationsstöd, på årsbasis räknat för cirka 8 000 personer som bor i Finland på grund av tillfälligt skydd. För denna grupp sker det därför inte någon förändring i hushållets disponibla inkomster. Cirka 3 000 personer som hör till målgruppen bor i hushåll vars rätt till grundläggande utkomststöd upphör, eftersom det, så som beskrivs i avsnitt 2.3.2, hade betalats ut mindre än 640 euro i månaden i grundläggande utkomststöd till dessa hushåll. Detta har till följd att de disponibla inkomsterna i dessa hushåll sannolikt ökar åtminstone något. Till de ovan beskrivna grupperna hör dessutom uppskattningsvis 900 sådana personer som har haft förvärvsinkomster som beaktas i utkomststödet, och det beräknas därför att denna grupp betalas ett jämkat allmänt stöd. Denna grupp fördelas sannolikt mellan de två grupper som beskrivs ovan. Antalet mottagare av grundläggande utkomststöd som vistas i landet med uppehållstillstånd beviljat på grund av tillfälligt skydd har ökat åren 2023–2025. Om ökningen fortsätter i nuvarande takt påverkar ändringen på årsbasis en cirka 23 procent större grupp än vad som beskrivs ovan.
4.2.1.2
De offentliga finanserna
De föreslagna ändringarna påverkar både statens och kommunernas ekonomi. Kommunerna finansierar en del av det allmänna stödet och av utkomststödet och ansvarar för ordnandet av arbetskraftsservice och tjänster som främjar integration.
De föreslagna ändringarna avseende integrationsstödet ökar de offentliga utgifterna med totalt cirka 9,6 miljoner euro när reformen är genomförd fullt ut. Den föreslagna ändringen om att personer som vistas i landet med uppehållstillstånd beviljat på grund av tillfälligt skydd framöver ska ha rätt till allmänt stöd ökar inte de offentliga utgifterna om inte Europeiska unionens råd antar ett nytt genomförandebeslut som förlänger giltighetstiden för det tillfälliga skyddet till mars 2027. Bedömningarna beaktar inte sysselsättningskonsekvenser.
I förslagets ekonomiska konsekvenser är bedömningen att 42 procent av mottagarna av integrationsstöd uppvisar erforderliga kunskaper i finska eller svenska på två av språkets delområden vid slutet av integrationsutbildningen. Denna uppskattning är förenad med tydliga osäkerheter, eftersom det är svårt att bedöma de beteendemässiga effekterna av ekonomiska incitament, såsom beskrivs i avsnitt 2.5 och 4.2.1.1 och språkinlärning dessutom är kopplad till och påverkas av en rad olika faktorer, exempelvis faktorer som har att göra med de inflyttade personernas bakgrund. Konsekvensbedömningarna kompliceras ytterligare av att invandringsnivån och invandrarprofilen kan förändras under de kommande åren och då kan konsekvenserna bli större eller mindre än vad som anges här.
Det föreslås att integrationsstödets nivå till nettobeloppet ska motsvara det grundläggande utkomststödets grunddel för ensamboende och uppgå till 90,4 procent av det fulla beloppet för vanligt allmänt stöd. Den lägre stödnivån minskar enligt förslaget kostnaderna för allmänt stöd med uppskattningsvis 0,6 miljoner euro år 2027 och när effekten år 2030 är i kraft fullt ut med uppskattningsvis 7,6 miljoner euro. Konsekvensbedömningen av förhållandet mellan allmänt stöd och allmänt stöd i form av integrationsstöd bygger på antagandet att 42 procent av mottagarna av integrationsstöd på årsbasis övergår till allmänt stöd. Inverkan av eventuell sysselsättning för personer som får integrationsstöd kunde inte beaktas i bedömningen.
Den föreslagna ändringen ökar kostnaderna för grundläggande utkomststöd en aning, eftersom beräkningarna, så som beskrivs i avsnitt 2.3, utgår från att cirka 30 procent av det lägre integrationsstödet kompenseras av höjt grundläggande utkomststöd. Ändringen ökar kostnaderna för grundläggande utkomststöd med vid pass 0,2 miljoner euro år 2027, och när den föreslagna ändringen är i kraft fullt ut beräknas kostnaderna öka med cirka 2,1 miljoner euro år 2030.
Utöver det ovanstående ökar kostnaderna för allmänt bostadsbidrag något till följd av den föreslagna ändringen. Som framgår av avsnitt 2.3 utgår konsekvensbedömningarna från att cirka 45 procent av mottagarna av integrationsstöd bor i hushåll som också får allmänt bostadsbidrag. Den lägre nivån på integrationsstödet ökar det allmänna bostadsbidraget som betalas ut till vissa i denna grupp. Det beräknas uppstå en kostnadsökning för allmänt bostadsbidrag på 0,1 miljoner euro år 2027 och, när ändringen får full effekt, cirka 0,7 miljoner euro år 2030.
Den föreslagna ändringen förväntas också få skattekonsekvenser. Skattekonsekvenserna uppstår främst av att allmänt stöd är skattepliktig inkomst och det lägre integrationsstödet därför minskar de skatter som kommer in från det allmänna stödet. Till följd av ändringen stiger för en del beloppen för grundläggande utkomststöd som betalas ut parallellt med integrationsstöd och för allmänt bostadsbidrag, men båda dessa stödformer är skattefria och kompenserar därför inte för de minskade skatteintäkterna från det allmänna stödet. När det gäller beskattningen som helhet beräknas skatteintäkterna minska med cirka 1,5 miljoner euro när den föreslagna ändringen är fullt ut genomförd. Sett till de offentliga finanserna kan dock den beräknade förändringen anses vara ringa.
Tabell 4. Integrationsstödets ekonomiska konsekvenser för förmåner och beskattning 2027–2030
| 2027 | 2028 | 2029 | 2030 |
Utkomststöd | 0,2 | 0,8 | 1,7 | 2,1 |
Allmänt bostadsbidrag | 0,1 | 0,3 | 0,6 | 0,7 |
Allmänt stöd | -0,6 | -3,0 | -6,0 | -7,6 |
Beskattning | 0,1 | 0,6 | 1,2 | 1,5 |
Sammanlagt | -0,2 | -1,2 | -2,6 | -3,3 |
I propositionen föreslås vidare att lagen om allmänt stöd ändras så att personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd framöver ska ha rätt till allmänt stöd. I praktiken avser detta de ukrainare som för närvarande vistas i Finland, om beviljandet av uppehållstillstånd för tillfälligt skydd förlängs framåt från det nuvarande slutdatumet den 4 mars 2027. De som har flyttat till Finland innan denna proposition har trätt i kraft ska ha rätt till allmänt stöd. Om Europeiska unionens råd fattar ett nytt genomförandebeslut om att förlänga det tillfälliga skyddet, är de som efter att denna proposition har trätt i kraft flyttar till Finland med uppehållstillstånd beviljat på grund av tillfälligt skydd, i likhet med andra som flyttar till Finland, berättigade till antingen vanligt allmänt stöd eller integrationsstöd, beroende på för vilkendera stödnivån villkoren uppfylls. Eftersom det råder osäkerhet om hur situationen utvecklas, presenteras i tabell 5 konsekvensbedömningar för ett helt år på 2027 års nivå för att illustrera de möjliga effekterna.
De arbetslösa arbetssökande som vistas i landet med uppehållstillstånd beviljat på grund av tillfälligt skydd är i nuläget huvudsakligen beroende av grundläggande utkomststöd. Rätten till den primära stödformen som betalas på grund av arbetslöshet beräknas öka kostnaderna för allmänt stöd, men samtidigt minska kostnaderna för grundläggande utkomststöd. Enligt bedömningen hör majoriteten av denna grupp till hushåll som får allmänt bostadsbidrag, vilket innebär att den föreslagna ändringen även påverkar kostnaderna för allmänt bostadsbidrag. Den föreslagna ändringen har konsekvenser också ur ett skatteperspektiv De framförda skattekonsekvenserna är beräknade enligt en förskottsinnehållning på 20 procent.. Till skillnad från det föreslagna integrationsstödet ökar denna ändring beskattningsutfallet, eftersom målgruppen övergår från skattefritt grundläggande utkomststöd till skattepliktigt allmänt stöd.
En person som beviljats tillfälligt skydd och som deltar i sysselsättningsfrämjande service kan enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice beviljas kostnadsersättning för att täcka de kostnader som deltagandet medför. Kostnadsersättningen baseras på arbetskraftsmyndighetens prövning och finansieras från moment 28.90.30 Statsandel till kommunerna för ordnande av basservicen (förslagsanslag) under finansministeriets huvudtitel. Det har betalats ut kostnadsersättning uppskattningsvis cirka 6,9–7,4 miljoner euro per år. Enligt den föreslagna ändringen ska personer som beviljas tillfälligt skydd ha rätt till allmänt stöd, och då betalar Folkpensionsanstalten ut en kostnadsersättning av samma storlek utan någon prövning av arbetskraftsmyndigheten. Kostnadsersättningen som Folkpensionsanstalten beviljar finansieras från moment 33.20.52 Statsandel till grundskyddet inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag) under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel.
Tabell 5. Ekonomiska konsekvenser av rätten till allmänt stöd för personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd på 2027 års nivå
Rätt till allmänt stöd för personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd, miljoner euro | Inverkan på årsbasis på 2027 års nivå |
Bostadsbidrag | -6 |
Utkomststöd | -92 |
Allmänt stöd | 126 |
Beskattning | -25 |
Sammanlagt | 3 |
Propositionen innehåller ett förslag om att vissa personer ska ha rätt att avgiftsfritt avlägga en YKI-examen på mellannivå eller ett delprov i en sådan examen. Detta förväntas inverka på statsfinanserna. I propositionen uppskattas det att merparten av dem som får integrationsstöd deltar i integrationsutbildningen och därmed får möjlighet att avgiftsfritt påvisa sina språkkunskaper genom ett intyg som utfärdas vid utbildningens slut. Vidare uppskattas det i beredningen att cirka 50 mottagare av integrationsstöd på årsbasis avlägger en YKI-examen på mellannivå avgiftsfritt.
För att möjliggöra avgiftsfria YKI-examina på mellannivå krävs en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens anmälningssystem för allmänna språkexamina. Dessutom kräver överföringen till arbetskraftsmyndigheten av YKI-examens resultat en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens nationella informationsresurs för studierätter och prestationer, integrationstjänsten KOSKI. För Utbildningsstyrelsens del beräknas engångskostnaden för att utveckla det informationssystem som krävs för att genomföra gränssnittslösningarna uppgå till cirka 79 000 euro. Kostnaden för de ändringar som behöver göras i Utbildningsstyrelsens anmälningssystem för allmänna språkexamina beräknas uppgå till 22 000 euro. För UF-centrets del beräknas engångskostnaden för att utveckla det informationssystem som krävs för att genomföra gränssnittslösningarna uppgå till cirka 175 000 euro.
Utbildningsstyrelsen orsakas också permanenta kostnader för att tillhandahålla avgiftsfria YKI-examina på mellannivå avseende examensavgifterna. För 2026 är priset för en hel allmän språkexamen på mellannivå 190 euro. Att göra det möjligt för den målgrupp som avses i propositionen, dvs. för cirka 50 mottagare av integrationsstöd, att avlägga en avgiftsfri YKI-examen på mellannivå medför således permanenta kostnader på uppskattningsvis cirka 9 500 euro på årsbasis.
Dessutom behöver det göras ändringar i UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice angående överföring av uppgifter om arbetssökandes modersmål till Folkpensionsanstalten samt för begäran om utredningar och arbetsmarknadspolitiska utlåtanden. Dessa ändringar i informationssystemen beräknas medföra engångskostnader för staten på cirka 157 000 euro.
De sammanlagda engångskostnaderna för de ändringar i informationssystemen som propositionen medför uppskattas till cirka 433 000 euro. Kostnaderna för ändringarna av informationssystemen kan enligt förslaget täckas genom att avsätta anslag till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret samt till Utbildningsstyrelsen från anslaget i moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). Dessutom beräknas de permanenta kostnaderna för Utbildningsstyrelsen för att tillhandahålla avgiftsfria YKI-examina uppgå till cirka 10 000 euro per år. De permanenta kostnaderna ersätts enligt förslaget till Utbildningsstyrelsen genom en överföring från moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år) till moment 29.01.02 (Utbildningsstyrelsens omkostnader, reservationsanslag 2 år). I detta avseende medför ändringen alltså inte några kostnadsökningar för de offentliga finanserna.
4.2.1.3
Konsekvenser för kommunernas ekonomi
Finansieringsansvaret för allmänt stöd fördelas i enlighet med vad som framgår av avsnitt 2.1.1 mellan stat och kommun. En betydande andel av målgruppen för integrationsstöd är personer för vilka kommunerna har fått undantag från betalningsansvar för en tid på antingen ett eller tre år. Utifrån det uttag ur Folkpensionsanstaltens register som presenteras i avsnitt 2.3 är uppskattas det att cirka 15 procent av besparingarna för allmänt stöd hänför sig till kommunernas betalningsandelar. Uppskattningen bygger på att det på grund av undantaget från kommunalt betalningsansvar för en del av målgruppen inte hinner uppstå något betalningsansvar och att betalningsansvaret för en betydande del inte hinner växa sig särskilt stort under den tid som integrationsstödet varar. Det råder osäkerhet kring antagandet att 15 procent av besparingarna skulle hänföra sig till kommunernas betalningsandelar, särskilt eftersom de tillgängliga uppgifterna inte innehåller information om hur individerna fördelar sig mellan ettåriga och treåriga betalningsundantag. Baserat på det beskrivna antagandet ovan genererar integrationsstödet kommunerna besparingar i allmänt stöd på cirka 0,1 miljoner euro år 2027 och, när ändringen är i kraft fullt ut, besparingar på cirka 1,1 miljoner euro år 2030.
Undantaget från kommunalt betalningsansvar för grundläggande utkomststöd som har betalats ut till invandrare som omfattades av tillämpningsområdet för integrationslagen upphörde den 1 april 2025. Sedan ändringens ikraftträdande har betalningsansvaret för det grundläggande utkomststödet fördelats lika mellan stat och kommun. Från ingången av 2027 uppgår dock kommunens betalningsandel till 100 procent, om den sökande är i åldern 18–24 år och familjen endast består av personer i den åldern. Propositionen ökar kostnaderna för grundläggande inkomststöd med vid pass 0,2 miljoner euro år 2027, varav kommunernas finansieringsandel uppgår till cirka 0,1 miljoner euro, och när den föreslagna ändringen är i kraft fullt ut år 2030 beräknas kostnaderna öka med cirka 2,1 miljoner euro, varav kommunernas finansieringsandel uppgår till cirka 1,1 miljoner euro.
Den föreslagna ändringen att från lagen om allmänt stöd slopa begränsningen för dem som vistas i landet på grund av tillfälligt skydd genererar besparingar för den kommunala ekonomin, förutsatt att Europeiska unionens råds beslut om beviljande av uppehållstillstånd för tillfälligt skydd förlängs. Ändringen minskar utgifterna för grundläggande utkomststöd med uppskattningsvis 92 miljoner euro per år, varav ungefär hälften hänför sig till kommunerna. En del av besparingarna som hänför sig till kommunerna går dock till finansieringen av allmänt stöd, såsom beskrivits tidigare. Inbesparingen beaktas i kommunernas statsandelar med två års fördröjning. Om de perioder för allmänt stöd till personer som har vistats i landet på grund av tillfälligt skydd drar ut på tiden, kommer detta att öka kommunernas andel av utgifterna för allmänt stöd. Kommunernas andel ökar dock högst till 50 procent, när 700 betalningsdagar av allmänt stöd har betalats ut, vilket innebär att kommunernas andel av utgifterna för arbetslöshetsförmånen inte överstiger andelen för grundläggande utkomststöd.
I propositionen föreslås bestämmelser om att arbetskraftsmyndigheten ska svara för att en arbetssökande som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd får tillgång till eller hänvisas till en tjänst som motsvarar servicebehovet senast när den arbetssökandes jobbsökning har varit i kraft sammanlagt sex månader. Tjänsten ska till innehåll och längd vara sådan att arbetssökande som deltar i den har faktiska möjligheter att främja sin sysselsättning eller sina kunskaper i finska eller svenska. Tjänster som uppfyller skyldigheten avseende garantitid är jobbsökarträning eller karriärträning enligt 53 § och utbildnings- eller arbetsprövning enligt 54 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt den arbetskraftsutbildning som avses i kapitel 7. Arbetskraftsmyndigheten uppfyller skyldigheten avseende garantitid också om den arbetssökande sysselsätts i lönesubventionerat arbete enligt kapitel 10 i lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller om myndigheten hänvisar den arbetssökande till studier enligt 74 § i den lagen eller till frivilliga studier enligt 28–31 § i lagen om främjande av integration. Enligt uppskattning påverkar förslaget om garantitid inte verkställandet av arbetskraftsservicen för alla kunder, eftersom en del av de arbetssökande redan idag får tillgång till tjänsterna inom den föreslagna garantitiden på sex månader. Bestämmelsen om garantitid ökar dock arbetskraftsmyndighetens kostnader för de personer som i nuläget inte alls har tillgång till tjänster.
Enligt den föreslagna garantitidsbestämmelsen ska arbetskraftsmyndigheten, beroende på den arbetssökandes servicebehov, antingen ordna en tjänst som den ansvarar för eller hänvisa den arbetssökande till frivilliga studier. Det medför inte arbetskraftsmyndigheten några kostnader att hänvisa till frivilliga studier, eftersom utbildning i form av frivilliga studier finansieras på annat sätt. Arbetsprövning medför inte heller några kostnader för arbetskraftsmyndigheten, såvida inte prövningen sker i kommunens egen verkstad. Ordnandet av annan arbetskraftsservice som arbetskraftsmyndigheten ansvarar för medför däremot kostnader, eftersom myndigheten själv anskaffar eller producerar servicen eller eftersom den i sig innebär utbetalning av ekonomiska förmåner (till exempel lönesubvention).
Enligt uppgifter hämtade från arbetsförvaltningens kunddatabas har merparten av de personer i målgruppen som fått tillgång till en tjänst som uppfyller skyldigheten om garantitid, cirka 86 procent, som första tjänst deltagit i arbetskraftsservice inom arbetskraftsmyndighetens ordnandeansvar. De flesta av dem som har deltagit i arbetsmarknadsservice, cirka 77 procent, har deltagit i integrationsutbildning som ordnats som arbetsmarknadsutbildning. Det bedöms också i propositionen att de flesta av dem som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd på grundval av sitt servicebehov skulle delta i integrationsutbildning som ordnas som arbetsmarknadsutbildning. Enligt statistiska uppgifter har cirka 14 procent av dem som tillhör målgruppen som första tjänst hänvisats till frivilliga studier.
Kostnaderna för arbetskraftsservice varierar kraftigt beroende på tjänst. Även inom samma tjänst kan det förekomma stora skillnader i enhetskostnaderna, till exempel när det gäller lönesubventionerat arbete, där enhetspriset beror på den anställdes lön och subventionsprocenten. De mest exakta kostnadsuppgifterna för tjänsterna finns tillgängliga för år 2024. Genom att dividera den för respektive tjänst bokförda användningen för hela landet med antalet statistikförda påbörjade tjänster i landet fås en riktgivande uppskattning av enhetspriset för varje tjänst. Enhetspriset är riktgivande, eftersom kostnadsuppgifterna i bokföringen och de statistiska uppgifterna om påbörjade tjänster inte fördelar sig lika. Från enhetspriser som bildats på detta sätt kan det beräknas ett genomsnittligt pris, med antagande av den relativa fördelningen av olika tjänster i målgruppen. Beräknat på detta sätt uppskattas det genomsnittliga priset för integrationsutbildning till cirka 4 950 euro per deltagare, för jobbsökarträning eller karriärträning till cirka 1 070 euro per deltagare och för lönesubvention till cirka 11 700 euro per deltagare. Övriga tjänster som uppfyller garantitidskravet medför inga kostnader för arbetskraftsmyndigheten.
Enligt uppgifter hämtade från kundinformationssystemets databas hos arbetsförvaltningen uppgår antalet personer inom propositionens målgrupp som inte alls har fått tillgång till tjänsten under granskningsperioden till cirka 32 procent. Enligt uppgifterna från databasen har cirka 30 procent av dessa personer avslutat sin jobbsökning innan den i propositionen föreslagna garantitiden på sex månader har löpt ut. Den föreslagna garantitiden avses gälla endast arbetssökande inom målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd, alltså personer med jobbsökning på gång. Därför bör personer vars jobbsökning har avslutats inte beaktas i beräkningen av kostnaderna för garantitiden. Dessutom har de som vägrar delta i den tjänst som arbetskraftsmyndigheten erbjuder dem, som avbryter deltagandet eller som gör att tjänsterna inte kan ordnas, utelämnats från beräkningen av kostnaderna för garantitiden. Sådana situationer rör uppskattningsvis cirka två procent av de personer som ingår i målgruppen för garantitiden.
Beräkningen av kostnaderna för garantitiden baseras på uppgifter som hämtats från kundinformationssystemets databas hos arbetsförvaltningen om målgruppspersonernas deltagande i tjänsterna. De uppgifter som hämtats från kundinformationssystemets databas hos arbetsförvaltningen avviker något från de uppgifter som hämtats från Folkpensionsanstaltens register och som beskrivs ovan i avsnitt 4.2.1.1. Kostnadsberäkningarna kan dock trots avvikelserna generellt betraktas som tillförlitliga. Avvikelserna i uppgifterna kan förklaras av skillnader i de statistiska uppgifternas innehåll och i samplingsvillkoren. Avvikelserna kan delvis också förklaras av att alla i målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd inte automatiskt omfattas av garantitiden (till exempel återflyttare och personer som redan talar flytande finska eller svenska). Avvikelserna kan dessutom möjligen förklaras av brister i de uppgifter som arbetskraftsmyndighetens arbetsförvaltning har registrerat i sitt kundinformationssystem. Beräkningen av kostnaderna för garantitiden har dock gjorts utifrån de mest exakta uppgifter som finns att tillgå.
I beräkningen av kostnaderna för garantitiden har även nedgångenhttps://migri.fi/sv/framtidsprognoser i Migrationsverkets invandringsprognoser beaktats samt att det tillfälliga skyddet upphör. Det tillfälliga skyddet fortsätter enligt gällande beslut fram till den 4 mars 2027, och vid tidpunkten för beredningen av propositionen finns det inga kända beslut på EU-nivå eller nationell nivå om en förlängning av det tillfälliga skyddet efter det datumet. Följaktligen har det personantal som ligger till grund för beräkningen av kostnaderna för garantitiden minskats med cirka sju procent utifrån invandringsprognoserna. I personantalet har inte heller beaktats eventuella nya invandrare som kommer till Finland på grund av tillfälligt skydd.
Ponerat att 32 procent av de arbetssökande i målgruppen för integrationsstödet inte får tillgång till några tjänster alls utan den föreslagna ändringen, och att 30 procent av dessa arbetssökande avslutar sin jobbsökning innan garantitiden på sex månader löper ut och två procent vägrar att delta i tjänsten eller avbryter den samt att invandringen till Finland minskar i enlighet med invandringsprognoserna och det tillfälliga skyddet upphör den 4 mars 2027, beräknas den föreslagna ändringens ökning av de fasta utgifterna uppgå till cirka 7,3 miljoner euro år 2027 och cirka 12,9 miljoner euro när ändringen är genomförd fullt ut år 2030. För år 2027 har kostnaderna beaktats från och med den 1 april 2027. Kostnaderna ersätts i enlighet med kriteriet som gäller personer med ett främmande språk som modersmål som en del av statsandelssystemet för kommunernas basservice.
Tabell 6. Beräknade kostnader för garantitiden 2027–2030.
År | Kostnader |
2027 | 7 291 575 euro |
2028 | 10 895 513 euro |
2029 | 12 158 113 euro |
2030 | 12 846 178 euro |
I beräkningen har även det ökade kundantalet hos arbetskraftsservicen beaktats som uppskattats i propositionen om hemvårdsstöd enligt den norska modellen (RP 69/2026 rd) och som lämnades till riksdagen den 16 april 2026. Den propositionen beräknas, när den genomförts fullt ut år 2030, öka antalet kunder inom arbetskraftsservicen med uppskattningsvis 1 050 personer i målgruppen.
Tabell 7. Ökningen av antalet kunder som hänvisas till arbetskraftsservice 2027–2023 i och med propositionen om hemvårdsstöd enligt den norska modellen.
År | Nya kunder |
2027 | 133 |
2028 | 483 |
2029 | 850 |
2030 | 1 050 |
Om propositionen om den norska modellen inte godkänns av riksdagen, blir kostnaderna för garantitiden lägre än de uppskattningar som anges i tabell 6 ovan. Kostnaderna för garantitiden minskar då för det kundantal som anges i tabell 7.
Tabell 8. Beräknade kostnader för garantitiden 2027–2030 för de kunder som hänvisas till arbetskraftsservice i och med propositionen om den norska modellen.
År | Kostnaderna för beräknad ökning i kundantal till följd av den norska modellen |
2027 | 68 100 euro |
2028 | 369 545 euro |
2029 | 725 701 euro |
2030 | 947 187 euro |
Dessutom har, så som ovan konstaterats, kostnadsberäkningarna för garantitiden gjorts utifrån antagandet att invandringen till Finland minskar i enlighet med invandringsprognoserna och att det tillfälliga skyddet upphör den 4 mars 2027. Uppskattningen är dock förenad med osäkerheter. Det är till exempel möjligt att det sker oförutsedda förändringar i den allmänna utvecklingen av invandringen, varvid invandringsprognoserna inte håller streck. Det är dessutom möjligt att det fattas beslut om förlängning av det tillfälliga skyddet efter den 4 mars 2027. Om invandringsprognoserna inte håller streck eller om det fattas beslut om förlängning av det tillfälliga skyddet kan kostnaderna för garantitiden också bli högre än beräknat. Om det fattas beslut om förlängning av det tillfälliga skyddet medför den föreslagna ändringen av garantitiden en ökning av de fasta utgifterna för personer som omfattas av tillfälligt skydd med uppskattningsvis cirka 2,7 miljoner euro år 2027 och cirka 3,6 miljoner euro när ändringens effekt är i kraft fullt ut år 2030.
Tabell 9. Beräknade garantitidskostnader 2027–2030 för personer som beviljats tillfälligt skydd, förutsatt att det tillfälliga skyddet fortsätter efter den 4 mars 2027.
År | Kostnader för personer som beviljats tillfälligt skydd |
2027 | 2 720 375 euro |
2028 | 3 058 369 euro |
2029 | 3 412 781 euro |
2030 | 3 605 921 euro |
Å andra sidan är det också möjligt att kostnaderna under garantitiden blir lägre än beräknat även av andra skäl. Exempelvis bereder arbets- och näringsministeriet en regeringsproposition om utländska studerande och deras familjemedlemmar (TEM004:00/2026), där det föreslås att en väntetid på ett år ska införas för familjeåterförening av studerande. Det ändringsförslaget kan påverka antalet invandrare som anländer till Finland, och därmed kan målgruppen för garantitiden bli mindre än vad som bedömts i propositionen. Uppskattningen av kostnaderna för garantitiden är därför förenad med osäkerheter i båda riktningarna.
4.2.1.4
Konsekvenser för sysselsättningen
Det fulla beloppet för allmänt stöd i form av integrationsstöd rör sig kring 740 euro i månaden (på 2027 års nivå), alltså cirka 60 euro (7,5 procent) mindre än det fulla beloppet för vanligt allmänt stöd Beräkningen bygger på en prognos för nivån år 2027.. Integrationsstödets konsekvenser för sysselsättningen bedöms här genom det sysselsättningsincitament som den lägre förmånsnivån för integrationsstöd skapar.
I Finland har det inte forskats i konsekvenserna av nedskärningar i det socialskydd som specifikt är riktat till invandrare. Integrationsstödets konsekvenser för sysselsättningen bedöms här därför med hjälp av forskningsrön om de reformer som genomförts i Danmark. Det bör noteras att det råder stor osäkerhet kring tillämpningen av de resultat som hänför sig till Danmark, bland annat på grund av skillnaderna i ländernas förmånsystem och detaljer i reformerna. I Danmark omfattade förmånen till exempel behovsprövning för varje hushåll, till skillnad från det integrationsstöd som nu föreslås. Det nu föreslagna integrationsstödet ger också en möjlighet att övergå till en högre förmånsnivå genom att påvisa sådana tillräckliga kunskaper i finska eller svenska som föreslås i propositionen. I de danska reformerna ingick inget sådant element. Dessutom granskades i de danska studierna konsekvenserna för invandrare med flyktingbakgrund, medan målgruppen för integrationsstöd nu även avses omfatta andra arbetslösa invandrare än de med flyktingbakgrund.
Bedömningen bygger på forskningsrön av Dustmann et al. (2024) Dustmann, Christian; Landersø, Rasmus; Andersen, Lars Højsgaard (2024). Refugee Benefit Cuts. American Economic Journal: Economic Policy, Vol. 16, No. 2: 406–441. och Arendt (2023) Arendt, Jacob Nielsen (2023). Welfare Benefit Generosity and Refugee Integration. International Migration Review, Vol. 58, Issue 2.. Enligt dessa påverkade nedskärningarna i förmånerna sysselsättningen bland invandrare med flyktingbakgrund under de första åren efter ankomsten, men inte längre cirka 4–5 år efter att de beviljats uppehållstillstånd. Eftersom förslaget är att fullt allmänt stöd kan erhållas efter tre års boende i landet, beaktas i beräkningen konsekvenserna för sysselsättningen innan de tre åren har löpt ut. När det gäller ekonomin som helhet förväntas sysselsättningseffekten uppstå genom att det varje år flyttar in nya människor, vars sysselsättning genom förslaget stärks under de första åren efter ankomsten.
För dem som har vistats i landet i mindre än ett år bedöms konsekvenserna utifrån resultaten enligt Arendt (2023). Arendts (2023) slutsatser tyder på att elasticiteten i att vara sysselsatt i förhållande till förmåner för män är ungefär -1,1 åtta månader efter ankomsten. Arendt (2023) har bedömt konsekvenserna separat för kvinnor och män, men inte för alla som helhet. Eftersom det inte finns något estimat som omfattar alla, och inget estimat finns att tillgå för kvinnor vid åtta månader, används här estimatet för män. Detta kan i viss mån leda till en överskattning av effekten, eftersom ingen liknande positiv sysselsättningseffekt observerades för kvinnor efter 10 månader som för män. Detta överskattar något effekten för dem som har varit i landet i mindre än ett år, eftersom nyanlända kommer till landet vid olika tidpunkter under året och många inte hinner vara åtta månader i landet. Resultaten enligt Dustmann et al. (2024) tyder på att elasticiteten i att vara sysselsatt i förhållande till förmåner är ungefär -2,2 under det första hela året efter att uppehållstillstånd beviljats. Under det andra året efter att uppehållstillstånd beviljats implicerar resultaten en elasticitet på 0,9 Första året: 0,092/0,103/(-0,40) = ca -2,2 och andra året: 0,07/0,19/(-0,40) = -0,9.. Enligt en uppskattning baserad på antalet mottagare av arbetsmarknadsstöd och Migris invandringsprognoser finns det, när integrationsstödet verkar fullt ut, cirka 17 400 personer som är berättigade till allmänt stöd men som inte uppfyller kravet på tre års boende, arbetsvillkoret eller talar finska, svenska eller samiska som modersmål. Denna grupp representerar den övre gränsen för reformens målgrupp, eftersom en del av dessa personer sannolikt uppfyller det undantag avseende språkkunskaper som avses i propositionen. Uppskattningsvis cirka 30 procent av målgruppen har varit i landet i mindre än ett år Antalet personer som har varit i landet i mindre än ett år kan dock vara något högre, eftersom det också är möjligt att övergången till orsaksbaserade förmåner fortfarande pågår för dem som har bott i landet i mindre än ett år., vilket innebär att det på ett år grovt räknat kommer cirka 5 600 sådana personer till landet som är berättigade till integrationsstöd. Bedömningen är känslig för utvecklingen inom invandringen. Antagandet är att majoriteten av målgruppen kommer till Finland på grund av internationellt skydd eller familjeband. Baserat på studier enligt Pesola et al. (2024) Pesola Hanna, Matti Sarvimäki & Tuomo Virkola (2024): Sysselsättning av personer som flyttat till Finland av olika orsaker: Arbets- och näringsministeriets publikationer 2024:9. kan det grovt uppskattas att sysselsättningsgraden för personer som kommer till Finland på grund av familjeband eller internationellt skydd i snitt är cirka 11 procent under ankomståret, cirka 20 procent ett år efter ankomsten och cirka 28 procent två år efter ankomsten Pesola et al. (2024) studie, där en person som har haft löne- eller företagarinkomster under året definieras som sysselsatt. Sysselsättningsgraden beräknas här som ett vägt genomsnitt (baserat på urvalsstorleken i utredningen) av sysselsättningsgraden för personer som har anlänt på grund av familjeband eller internationellt skydd. Det finns en viss osäkerhet kring uppskattningen, eftersom det inte finns någon exakt information om hur många personer i målgruppen som har rest in i landet på olika grunder.. Som sysselsatt definieras i studien en person som har haft löne- eller företagarinkomster under året. Antagandet är att utan integrationsstödsreformen en motsvarande andel av målgruppen är sysselsatt under ankomståret samt ett och återigen två år efter ankomsten. Baserat på ovanstående siffror kan det uppskattas att integrationsstödet ökar sysselsättningen med cirka 320 personer 5200*-0,075*(-1,1*0,11+-2,2*0,20+(-0,9) *0,28) = 320..
Uppskattningen är gjord enligt målgruppens högsta antal. Följaktligen representerar uppskattningen den övre gränsen, eftersom en del av personerna i målgruppen sannolikt uppfyller det undantag avseende språkkunskaper som avses i propositionen. Det bör också noteras att uppskattningsvis 30 procent av mottagarna av integrationsstöd också får utkomststöd. Dessa personers disponibla inkomst förändras inte till följd av integrationsstödet, eftersom det lägre stödbeloppet kompenseras via utkomststödet. Eftersom dessa personers disponibla inkomst inte förändras till följd av nedskärningarna i förmånerna, påverkar ändringen inte deras incitament att arbeta. Ponerat att ändringen inte påverkar de berörda personernas sysselsättning, blir den slutliga uppskattningen av konsekvenserna för sysselsättningen (1–0,30) *320 = cirka 220 personer. I genomsnitt blir effekten på årsbasis mindre än så, eftersom en person som har haft lön eller företagarinkomst under året i kalkylen definieras som sysselsatt.
När det gäller tillämpningen av resultaten enligt Dustmann et al. (2024) är det värt att notera att upphovet till sysselsättningseffekterna i den studien främst var män, medan reformen för kvinnornas del endast hade en liten, statistiskt insignifikant effekt på sysselsättningen under de första fem åren. Kvinnornas reaktion på ändringen kan delvis förklaras av den behovsprövning som gjordes på hushållsnivå, vilket innebar att kvinnans förmånsinkomst minskade när mannen blev sysselsatt och tog bort hennes incitament att delta på arbetsmarknaden. Till skillnad från den danska förmånen beaktas endast personens egna inkomster vid behovsprövningen för integrationsstöd. Det är därför möjligt att den totala effekten av integrationsstödet kan ligga närmare männens reaktion i den danska reformen. Om ovanstående kalkyler görs med hjälp av de resultat för män som presenteras av Dustmann et al. (2024) blir bedömningen att integrationsstödet ökar sysselsättningen med cirka 250 personer (utkomststödets inverkan beaktad). Ovanstående uppskattningar har gjorts med hjälp av den elasticitet som resultaten enligt Arendt (2023) och Dustmann et al. (2024) implicerar. Detta kräver ett antagande om sysselsättningsgraden för målgruppen under de första åren av vistelsen i landet utan reformen i fråga. Om däremot de effekter som mätts i procentenheter tillämpas och skalas för att beakta skillnaden i förmånsnedskärningarnas storlek i de danska och finska reformerna, är bedömningen av konsekvenserna för sysselsättningen ungefär densamma, men något mindre än den som beräknats med hjälp av elasticiteter: 130 personer för huvudresultaten enligt Dustmann et al. (2024) och 210 personer om estimaten för män används.
Tillämpningen av de danska studierna är förenade med osäkerhet och därför är det är nödvändigt att göra en grov uppskattning av effekterna på sysselsättningen även med hjälp av Kyyräs (2023) Kyyrä, Tomi (2023). The effects of unemployment assistance on unemployment exits. International Tax and Public Finance 30, 1457–1480. https://doi.org/10.1007/s10797-022-09765-7. resultat om inverkan av nivån på arbetsmarknadsstödet på avgång från stödet. Tillämpning av Kyyräs (2023) resultat i samband med integrationsstöd är förenat med osäkerhet. Detta är en annan typ av reform, och dessutom kan anställningsbarheten och sysselsättningsmöjligheterna för mottagare av integrationsstöd rent allmänt avvika från läget för de mottagare av arbetsmarknadsstöd som undersökts i studien. Trots osäkerheterna kan det dock tänkas erbjuda ett alternativt sätt att bedöma konsekvensernas omfattning med hjälp av inhemsk forskning.
Enligt Kyyräs (2023) uppskattning minskade en ökning av arbetsmarknadsstödet på 10 procent sannolikheten för att lämna arbetslösheten med 4 procent (elasticitet -0,4). Enligt en uppskattning baserad på antalet mottagare av arbetsmarknadsstöd och Migris invandringsprognoser när integrationsstödet verkar fullt ut uppgår antalet personer som är berättigade till allmänt stöd men som inte uppfyller kravet på tre års boende, arbetsvillkoret eller talar finska, svenska eller samiska som modersmål i genomsnitt till ca 10 300 per månad. Följaktligen kan det uppskattas att integrationsstödet ökar antalet personer som lämnar arbetslösheten med cirka 310 -0,4*10 300*(-0,075) = 310..
Uppskattningen representerar effektens övre gräns, eftersom en del av personerna i målgruppen sannolikt uppfyller språkkravet. Regeringens proposition utgår från antagandet att 42 procent av mottagarna av integrationsstöd uppvisar erforderliga kunskaper i finska eller svenska på två av språkets delområden vid slutet av integrationsutbildningen efter ca 1,5 år av vistelse i landet. Enligt detta antagande får i genomsnitt cirka 7 900 personer integreringsstöd årligen, vilket leder till att cirka 240 personer lämnar arbetslösheten.
Det är värt att notera att endast en del av dem som lämnar arbetslösheten går över till den öppna arbetsmarknaden (Kyyrä 2023). Målgruppen för integrationsstöd omfattar sannolikt många personer som har kommit till Finland på grund av internationellt skydd eller familjeband. Under de första åren i Finland är sysselsättningen bland personer som kommer till landet på grund av internationellt skydd eller familjeband låg (Pesola et al. 2024). Sysselsättningen kan påverkas av ekonomiska incitament, men också av faktorer som bristande arbetslivserfarenhet, otillräckliga språkkunskaper, kulturella faktorer eller faktorer som har att göra med arbetsmarknadens mottaglighet. Det är möjligt att dessa andra hinder för sysselsättning är betydande i målgruppen och då riktar sig övergången från arbetslöshet till stor del utanför den öppna arbetsmarknaden och resulterar i att sysselsättningseffekten blir lägre än den ovan beskrivna arbetslöshetsminskningen.
Integrationsstödets sysselsättande verkan har bedömts på olika sätt ovan. Varje tillvägagångssätt är förenat med osäkerhet och olika reservationer. Bedömningarna tyder dock på att integrationsstödets fulla sysselsättningseffekt är ringa, sannolikt cirka några hundra personer per år, och ännu mindre i snitt på årsbasis.
4.2.2
Andra konsekvenser för människor
4.2.2.1
Jämlikhet och jämställdhet
Propositionen har både direkta och indirekta konsekvenser för jämlikheten och jämställdheten. Till denna del hänför sig bedömningen till den jämlikhet och jämställdhet som tryggas i 6 § i grundlagen.
I praktiken föreslås i propositionen ett krav på tre års boende i Finland som villkor för att arbetslösa arbetssökande ska få vanligt allmänt stöd, om de inte uppfyller arbetsvillkoret eller kan påvisa tillräckliga kunskaper i ett av de inhemska språken. Innan arbetsvillkoret, kravet på tre års boende eller undantaget avseende uppvisande av språkkunskaper är uppfyllda, betalas dessa personer allmänt stöd i form av integrationsstöd, vilket till nivån motsvarar 90,4 procent av det vanliga allmänna stödets fulla belopp Kalkyl enligt 2026 års nivå.. Denna proposition ställer följaktligen personer som nyligen invandrat, inte är knutna till arbetsmarknaden och inte har tillräckliga kunskaper i något inhemskt språk i en annan position än andra arbetslösa arbetssökande.
I princip försvagar propositionen den ekonomiska ställningen för personer och hushåll i målgruppen. Om mottagaren av integrationsstöd samtidigt får grundläggande utkomststöd sjunker dock inte de faktiska disponibla inkomsterna jämfört med ett hushåll som får grundläggande utkomststöd parallellt med vanligt allmänt stöd.
En lägre nivå på de disponibla inkomsterna måste bedömas i förhållande till de möjligheter och förutsättningar att delta i samhället som mottagarna av integrationsstöd har. I det avseendet uppstår i princip konsekvenser endast för personer som bor i hushåll som inte har rätt till utkomststöd på grund av andra inkomster eller tillgångar, eftersom det grundläggande utkomststödet i praktiken kompenserar för skillnaden mellan integrationsstöd och vanligt allmänt stöd för de hushåll som får det För mer information, se avsnitt 4.2.1.1.. Nivåskillnadens nettobelopp är alltjämt så lågt att det inte kan anses äventyra någons försörjning. På grundval av detta kan det uppskattas att den föreslagna ändringen inte i någon större utsträckning påverkar berörda personers ställning eller möjligheter att delta i samhället, eftersom nettoskillnaden i disponibel inkomst jämfört med dem som får så kallat vanligt allmänt stöd blir ringa och påverkar andra hushåll än de som får utkomststöd, vilka i sin tur kan bedömas befinna sig i en svag ekonomisk och social situation. I sista hand tryggar utkomststödssystemet alltjämt alla en tillräcklig minimiutkomst på lika villkor, och den föreslagna ändringen påverkar inte detta. Den något lägre nivån på integrationsstödet förväntas inte påverka målgruppens möjligheter att delta i integrations- eller sysselsättningstjänster, eftersom mottagare av integrationsstöd under deltagandetiden har rätt till kostnadsersättning enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på motsvarande sätt som i dag.
Vid bedömningen av propositionens konsekvenser behöver också de negativa effekterna av bristande kunskaper i det lokala språket beaktas, något som också kan leda till långvariga konsekvenskedjor som skapar ojämlikhet. På många sätt kan tillräckliga språkkunskaper betraktas som nyckeln till att kunna fungera i samhället. Det är känt att otillräckliga kunskaper i det lokala språket har en negativ inverkan på bland annat en persons sysselsättning, sociala delaktighet och upplevelser av ensamhet Se t.ex. Pesola Hanna, Matti Sarvimäki & Tuomo Virkola (2024): Sysselsättning av personer som flyttat till Finland av olika orsaker: Arbets- och näringsministeriets publikationer 2024:9. Turunen Hanna (2025): Språkkunskapers inverkan på upplevd ensamhet bland invandrare. Lärdomsprov. Kajaanin ammattikorkeakoulu, KAMK (Yrkeshögskolan i Kajana).. Bristfälliga kunskaper i finska eller svenska kan leda till att en person inte får tillräcklig insyn i det finländska samhället. Tillsammans begränsar dessa faktorer en persons förmåga att fungera som fullvärdig medlem av samhället och att påverka skötseln av sina egna angelägenheter. Samtidigt gör dessa faktorer den berörda personen sårbar för brott, däribland olika former av utnyttjande. Bristande kunskaper i ett inhemskt språk som blir långvariga kan öka risken för marginalisering och begränsa möjligheterna till delaktighet. Detta skapar grogrund för segregation, där aktiviteterna ställer andra språk i centrum och eventuellt också sociala normer som råder i utgångsområdet och som kan skilja sig avsevärt från det rådande samhällets seder och bruk. Särskilt när det gäller delaktighet och att stärka den ger forskningsdata till exempel en fingervisning om att det finns ett samband mellan goda kunskaper i finska eller svenska och antalet vänner som bor i Finland, och att högt socialt välbefinnande är kopplat till god integration mätt med indikatorer Castaneda Anu & Kuusio Hannamaria (2019): Socialt välbefinnande, integration och hälsa samt sambanden mellan dessa faktorer bland Finlands utrikesfödda befolkning. I verket Kazi, V. & Alitolppa-Niitamo, A. & Kaihovaara, A. (red.) Helhetsöversikt över integrationen 2019: Forskningsartiklar om integration. ANM guider och övriga publikationer. 2019:10..
Vikten av att förkovra sina språkkunskaper och öka den sociala medvetenheten är särskilt relevant i de tidiga stadierna av invandringen. Integrationsåtgärder tillhandahålls särskilt invandrare som är arbetssökande under sina första år i landet. Syftet med integrationsstödet är att genom incitament stärka kopplingen mellan förmånssystemet och integrationen särskilt i de tidiga skedena av invandringen och språkinlärningen. Åtgärder som påskyndar språkinlärningen stärker invandrarnas jämlikhet i det finska samhället på medellång sikt. Om de önskade beteendeeffekterna uppnås, med andra ord snabbare sysselsättning eller effektivare språkinlärning, kan propositionen anses stärka målgruppens ekonomiska och sociala ställning på medellång och lång sikt.
När det gäller jämställdheten mellan könen kan det fastställas att det, enligt en bedömning om målgruppen som grundar sig på Folkpensionsanstaltens registeruppgifter, finns något fler kvinnor än män i målgruppen och de föreslagna ändringarna kan därför bedömas påverka kvinnor något oftare. I detta avseende påverkar de negativa effekterna de disponibla inkomsterna också något oftare kvinnor. Den föreslagna ändringen fråntar inte någon rätten till primärt individuellt stöd som betalas ut på basis av arbetslöshet och driver följaktligen ingen till det sistahandsstöd som beviljas per hushåll. Samtidigt kan det bedömas att detta, om reformen förbättrar invandrarkvinnors kunskaper i ett inhemskt språk, har en positiv inverkan på denna grupps utbildningsmässiga jämlikhet. Kvinnor är oftare ensamstående föräldrar, vilket innebär att effekterna kan bli särskilt kännbara för denna grupp, vars risk för fattigdom i studier har visat sig vara högre. Även för ensamstående föräldrar är den potentiella skillnaden i disponibla inkomster jämfört med dem som får vanligt allmänt stöd relativt liten. Följaktligen kan slutsatsen dras att eventuella negativa effekter på jämställdheten ur ovanstående perspektiv inte är betydande.
Som diskuteras i avsnitt 2.4.1 har invandrarkvinnor lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än andra grupper. I linje med propositionens mål främjar effektivare språkinlärning också sysselsättningen, särskilt med tanke på språkkunskapernas centrala roll som utmaning för sysselsättningen. Sysselsättningen är en central faktor för integrationen i det finska samhället. Den stärker också den ekonomiska ställningen och på det viset invandrarkvinnors ekonomiska självständighet. Även om propositionen inte förväntas få någon betydande omedelbar inverkan på sysselsättningen, gynnar den ökade sysselsättningen på medellång sikt i synnerhet invandrarkvinnor.
Det bör vidare noteras att bristande språkkunskaper kan leda till att ansvaret för de egna och familjens angelägenheter huvudsakligen faller på den andra föräldern eller på barn i familjen som har bättre språkkunskaper. Som nämnts ovan begränsar bristande språkkunskaper en persons möjligheter till egna aktiviteter och egna val, vilket i extrema fall kan ta sig uttryck i svårigheter att få hjälp och lita på samhällets stödstrukturer, till exempel vid våld i nära relationer, där invandrarkvinnor är överrepresenterade bland offren Statistikcentralen: Statistik över brott och tvångsmedel 2024.. Detta har en direkt negativ inverkan på jämlikheten och jämställdheten mellan könen. Ur detta perspektiv gör genomförandet av propositionens mål – att effektivt lära sig språket – det möjligt för invandrarkvinnor att delta fullt ut i det finska samhället och stärker därmed också jämställdheten mellan könen.
I lagen om allmänt stöd ska enligt propositionen den begränsning som gäller tillfälligt uppehållstillstånd slopas för arbetssökande som vistas i landet på grundval av ett uppehållstillstånd som beviljats på grund av tillfälligt skydd. Det handlar om människor som har flytt från Ukraina undan Rysslands anfallskrig och sedan mars 2022 anlänt till Finland. Enligt nu gällande lag står dessa personer utanför den grundläggande försörjningstrygghet som betalas vid arbetslöshet. Om det tillfälliga skyddet fortsätter framåt från mars 2027 förbättrar propositionen i det här avseendet jämlikheten för denna grupp genom att ge dem rätt till den grundläggande försörjningstrygghet som betalas ut på grundval av arbetslöshet i enlighet med 19 § 2 mom. i grundlagen.
Vid bedömningen av propositionens konsekvenser för jämlikheten bör det också noteras att det i nuläget finns regionala skillnader i väntetiderna för tillgång till service, som framgår av avsnitt 2.5.1. Det innebär att de berörda personerna i vissa områden kan få tillgång till tjänster och därmed förbättra sin anställningsbarhet eller sina kunskaper i finska eller svenska mycket snabbt, medan de i andra områden kan behöva vänta längre på att få tillgång till tjänster. De som bor i områden med längre väntetider är i en ofördelaktig position jämfört med dem bor i områden med kortare väntetider.
I propositionen föreslås det dock bestämmelser om att arbetskraftsmyndigheten ska svara för att en arbetssökande som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd får tillgång till eller hänvisas till en tjänst som motsvarar servicebehovet senast när den arbetssökandes jobbsökning har varit i kraft sammanlagt sex månader. Tillstånds- och tillsynsverket svarar liksom i nuläget för tillsynen över arbetskraftsservicen och i och med denna proposition framöver också över garantitidens genomförande samt för verkställande av övervakningens påföljder.
Syftet med bestämmelser om en garantitid på sex månader är att skydda individens rättigheter och mildra de nackdelar som regionala skillnader medför. För det första är syftet med garantitiden att säkerställa att de berörda personerna ges möjlighet att främja sina egna förutsättningar att i enlighet med propositionen uppfylla arbetsvillkoret eller att uppvisa sådana tillräckliga kunskaper i finska eller svenska som föreslås i propositionen innan kravet på tre års boende är uppfyllt. För det andra är syftet med garantitiden att säkerställa att väntetiden för tillgång till tjänster inte överstiger sex månader inom något område. Detta främjar också jämlikheten mellan individer, eftersom de regionala skillnaderna i tillgången till tjänster hålls rimliga.
När det gäller regionala skillnader i utbudet av service kan det dessutom beaktas att invandrare till exempel kan förbättra sina språkkunskaper också på egen hand. Invandrare kan alltså också genom egna aktiva insatser påverka sin förmånsnivå helt oberoende av vilka språkkunskapsfrämjande tjänster som tillhandahålls inom deras område.
4.2.2.2
Konsekvenser för barn
Avseende konsekvenserna för barn hänför sig bedömningen särskilt till barnens rätt till välfärd och individuell uppväxt enligt 19 § 3 mom. i grundlagen samt till barnens rätt att få undervisning enligt artikel 28 i konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991). Också de kulturella rättigheter som tryggas i 16 § i grundlagen är relevanta för bedömningen.
Propositionen bedöms inte ha några direkta konsekvenser för barn. Den föreslagna ändringen kan dock på grund av familjens ekonomiska situation också påverka barnen. Propositionens konsekvenser för hushållens ställning beskrivs i avsnitt 4.2.1.1. I dagsläget drabbar barnfattigdomen omkring 14 procent av barnen. År 2024 uppgick fattigdomsrisken för barn med utländsk bakgrund som är födda utomlands till 52,3 procent. Statistikcentralen, inkomstfördelningsstatistik Särskilt småbarnsfamiljer, flerbarnsfamiljer och hushåll med endast en vuxen löper risk för fattigdom. De olika indikatorerna på barnfattigdom sammanfaller ofta med att föräldrarna är undersysselsatta. Genom att stödja föräldrarnas sysselsättning kan fattigdomen i barnfamiljer fås att minska. Högre sysselsättning är ett huvudmål i regeringsprogrammet.
Propositionens konsekvenser för barn och unga uppkommer via faktorer som påverkar försörjningsförmågan hos en förälder som får integrationsstöd. Propositionen kan få rätt så negativ inverkan på sådana barns ekonomiska situation vars förälder får integrationsstöd. Såsom anges i avsnitt 2.3 har färre än hälften i målgruppen minderåriga barn som de försörjer. Det kan dock anses sannolikt att den föreslagna ändringen i någon mån höjer den redan från förut höga fattigdomsrisken för barn med utländsk bakgrund som är födda utomlands. I hushåll som utöver integrationsstödet får grundläggande utkomststöd påverkar ändringen inte situationen jämfört med nuläget, eftersom det inte föreslås ändringar i bestämmelserna om grundläggande utkomststöd. Följaktligen hänför sig eventuella konsekvenser till barn som bor i sådana hushåll som inte hör till de minst bemedlade, eftersom hushållen måste ha andra inkomster eller tillgångar för att inte vara berättigade till grundläggande inkomststöd. Skillnaden i nivån mellan allmänt stöd och allmänt stöd i form av integrationsstöd är rimligt liten, så de konsekvenser för barnens ekonomiska situation som följer av det är begränsade, och nivåskillnaden bedöms inte äventyra barnens situation sett till de krav som fastställs i grundlagen och konventionen om barnets rättigheter.
Deltagande i integrationstjänster har visat sig ha en positiv inverkan på en persons framtida inkomstnivå och förmånsbehov. Hushållens ekonomiska situation förbättras när personerna i fråga får arbete, vilket också har en positiv inverkan på barnens ställning. Studier visar att konsekvenserna av fattigdom under barndomen är särskilt långtgående och ärftliga. Även om allmänt stöd i form av integrationsstöd kan ha en något negativ inverkan på vissa familjers ekonomiska situation på kort sikt, kan det bedömas att framgångsrik språkinlärning och sysselsättning har en tydlig positiv inverkan också på barnens möjligheter genom en förbättrad ekonomisk situation.
Det är känt att en förälders språkkunskaper även påverkar barnens situation positivt och därför har förälderns stärkta kunskaper i ett inhemskt språk sannolikt positiva konsekvenser även för tillgodoseendet av barnets rättigheter och lika möjligheter. Det är redan i nuläget vanligt att barnen behärskar finska eller svenska bättre än föräldrarna, och de blir allt emellanåt tvungna att agera tolkar åt sina föräldrar. Det är klart att situationer där barn får överta ansvaret för frågor som hör till de vuxnas ansvar, inte är till barnets bästa. Det att en förälder kan vara delaktig i frågor som är viktiga för barnets utveckling, såsom småbarnspedagogik eller skolfrågor, bidrar också till barnets välbefinnande och utveckling. Det har observerats att en förälders deltagande i integrationstjänster stärker invandrarbarnens, i synnerhet döttrarnas framgång inom utbildning och på arbetsmarknaden Sarvimäki, Matti & Pesola, Hanna (2022): Intergenerational Spillovers of Integration Policies: Evidence from Finland's Integration Plans, CReAM Discussion Paper Series, No. 12/22, Centre for Re-search & Analysis of Migration, Department of Economics, University College London, London. Generellt kan man utgå från att föräldrars tillräckliga kunskaper i finska eller svenska och kunskap om samhället också främjar barnens möjligheter att studera och utvecklas och också få det stöd de behöver.
4.2.2.3
Personer med funktionsnedsättning
Det föreslagna allmänna stödet i form av integrationsstöd tryggar den grundläggande utkomsten för arbetslösa arbetssökande som hör till målgruppen och därmed också den grundläggande utkomsten för arbetslösa arbetssökande med funktionsnedsättning som hör till målgruppen, när det kan förutsättas att de berörda personerna kan påvisa sina språkkunskaper. Propositionen är därför av betydelse för frågor som gäller sysselsättningen och utkomsten för personer med funktionsnedsättning. För bedömningen av ändringarnas konsekvenser är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26–27/2016, funktionshinderkonventionen) av betydelse. Artikel 27 i konventionen gäller rätten till arbete och tryggande av möjligheter till anställning för personer med funktionsnedsättning.
Bestämmelser om rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning finns i konventionens artikel 28 där det i punkt 2 föreskrivs att ”konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning”. Rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning (artikel 28) tryggar inkomstbortfall eller brist på inkomster på grund av de hinder som personer med funktionsnedsättning möter när det gäller möjligheterna att arbeta på lika villkor som andra. Därför ska socialskyddssystemet säkerställa tillräckligt skydd för arbetslösa arbetssökande med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Mångfalden av individuella omständigheter, individuella behov och hinder på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning förutsätter att socialskyddssystemen planeras så att de flexibelt svarar mot de enskilda situationerna för personer med funktionsnedsättning. (CRPD/C/GC/8, punkt 78).
På allmänt stöd i form av integrationsstöd tillämpas enligt förslaget vad som i allmänhet tillämpas på allmänt stöd, inklusive bestämmelserna i 2 och 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar och förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda. Följaktligen ska en arbetssökande som får invalidpension i form av delpension ha rätt till integrationsstöd eller vanligt allmänt stöd, beroende på den individuella situationen, även om personen inte söker heltidsarbete. Vid bedömning med stöd av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa av huruvida en person har haft giltig orsak för sitt förfarande beaktas personens arbetsförmåga liksom i nuläget. Dessutom ska på integrationsstöd, liksom på annat allmänt stöd, tillämpas vad som föreskrivs om arbetsoförmåga i 3 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Vidare bör det noteras att arbetsvillkoret eller kravet på tre års boende inte tillämpas på personer som på grund av funktionsnedsättning eller andra hälsoskäl inte kan förväntas påvisa sina språkkunskaper på minst två av språkets delområden. Följaktligen kan det bedömas att den föreslagna ändringen inte påverkar ställningen för personer med funktionsnedsättning på ett sätt som skiljer sig från situationen för andra personer i propositionens målgrupp. Det föreslagna integrationsstödet föreslås endast gälla personer som rimligen kan förväntas lära sig finska eller svenska.
4.2.3
Myndigheterna
4.2.3.1
Folkpensionsanstalten
I propositionen föreslås att Folkpensionsanstalten avgör om stödet beviljas till lika stort belopp som allmänt stöd eller som integrationsstöd, förutsatt att villkoren för att bevilja stödet är uppfyllda. Följaktligen påverkar den föreslagna ändringen Folkpensionsanstaltens handläggningsprocess för allmänt stöd. Det föreslagna allmänna stödet som betalas i form av integrationsstöd ökar i någon mån det administrativa arbetet hos Folkpensionsanstalten på grund av de nya uppgifter som är förenade med handläggningen av det allmänna stödet. Redan i dag utreder Folkpensionsanstalten i enlighet med gällande lagstiftning om en person uppfyller arbetsvillkoret, därför har utredning av detta villkor som en faktor som påverkar nivån på det allmänna stödet inte någon inverkan på handläggningen av förmånen. Bedömningen är att undantagen avseende språkkunskaper i någon mån medför ändringar i handläggningsprocessen för allmänt stöd. Även om arbetskraftsmyndigheten ansvarar för utredningen av språkkunskaperna, innebär det en ny arbetsfas även för Folkpensionsanstalten i handläggningsprocessen för allmänt stöd. Den nya arbetsfasens inverkan kan bedömas som liten.
Ur Folkpensionsanstaltens perspektiv är den mest centrala ändringen som ökar det administrativa arbetet fastställandet av bosättningstiden, en ny arbetsfas i handläggningen av allmänt stöd. Vid handläggningen av allmänt stöd behöver Folkpensionsanstalten begära uppgifter från en del av de sökande om eventuella bosättningsperioder i Finland eller i länder som tillämpar EU-förordning 883/2024. I en del av dessa fall behöver Folkpensionsanstalten begära uppgifter om boendeperioder i ett annat land från det berörda landets institution med hjälp av elektroniskt utbyte av socialförsäkringsinformation (EESSI). Något helt nytt är fastställandet av boendetid dock inte i förmånshandläggningen. Folkpensionsanstalten utreder redan idag boendeperioder i andra länder, till exempel som en del av folkpensionshandläggningen. Enligt Folkpensionsanstaltens bedömning är det mest ändamålsenligt att utreda boendetiden endast i de fall då övriga villkor inte är uppfyllda. Sammantaget innebär detta att utredning av boendetiden inte ökar processen för handläggning av allmänt stöd i någon större utsträckning, men vid handläggningen av enskilda ansökningar kan arbetsmängden och handläggningstiden öka avsevärt om fastställandet av boendeperioderna är arbetsamt och tidskrävande. Som helhet är det svårt att i förväg bedöma ändringens inverkan.
Folkpensionsanstalten behöver följa upp boendetiden för personer som får integrationsstöd, så att stödnivån kan ändras till nivån för vanligt allmänt stöd när personen uppfyller kravet på tre års boendetid. Detta beräknas öka Folkpensionsanstaltens administrativa arbetsmängd något och eventuellt kräva systemutveckling. Konsekvenserna beror dock i hög grad på verkställarens avgöranden och på i vilken utsträckning processen kan automatiseras.
Folkpensionsanstaltens arbetsmängd påverkas dessutom av det undantag som föreslås i 8 § i lagen om allmänt stöd om att en person som vistas i landet på grund av tillfälligt skydd inte ska omfattas av paragrafens begränsning avseende utlänningar. Den föreslagna ändringen minskar antalet beslut om grundläggande utkomststöd något, men ökar antalet beslut om utkomstskydd för arbetslösa. Bedömningen är att antalet beslut om utkomstskydd för arbetslösa ökar förhållandevis mer, och minskningen av antalet beslut om grundläggande utkomststöd kompenserar därför inte förändringen i arbetsmängd. Förändringens inverkan beror dock på om det tillfälliga skyddet förlängs efter mars 2027.
Den föreslagna ändringen avseende personer som beviljats tillfälligt skydd innebär dessutom att Folkpensionsanstalten enligt förslaget betalar ut en kostnadsersättning till dessa personer för den tid de deltar i en tjänst. För närvarande beviljar arbetskraftsmyndigheten kostnadsersättning efter prövning till personer som inte har rätt till arbetslöshetsförmån.
Dessutom kräver det föreslagna integrationsstödet systemutveckling, vars kostnader är engångskostnader. Folkpensionsanstalten behöver göra ändringar, framför allt i informationssystemet för allmänt stöd. Folkpensionsanstalten bedömer att integrationsstödet med minimala ändringar kan integreras i informationssystemet för allmänt stöd.
På grund av uppskattningarna ovan kommer utvecklingen av arbetsmängden och hur anslagen räcker till under Folkpensionsanstaltens moment 33.10.52 att följas och vid behov ses över i de årliga processerna för rambesluten och budgetbesluten inom statsfinanserna.
4.2.3.2
Arbetskraftsmyndigheterna och sökande av ändring
I propositionen föreslås det bestämmelser om att arbetskraftsmyndigheten ska svara för att en arbetssökande som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd får tillgång till eller hänvisas till en tjänst som motsvarar servicebehovet senast när den arbetssökandes jobbsökning har varit i kraft sammanlagt sex månader. Tjänsten ska till innehåll och längd vara sådan att arbetssökande som deltar i den har faktiska möjligheter att främja sin sysselsättning eller sina kunskaper i finska eller svenska. Lämpliga tjänster omfattar i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avsedd jobbsökarträning, karriärträning, arbetskraftsutbildning, utbildningsprövning, arbetsprövning, lönesubvention eller arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån samt frivilliga studier i enlighet med integrationslagen. Om arbetsmarknadsmyndigheten redan har ordnat någon annan tjänst än den ovannämnda för en arbetssökande som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd, och denna tjänst kan anses faktiskt främja personens sysselsättning eller utveckla personens kunskaper i finska eller svenska, är myndigheten befriad från garantitidsskyldigheten. Den föreslagna garantitidsbestämmelsen ger arbetssökande som omfattas av bestämmelsen en subjektiv rätt till tjänster inom den föreskrivna tidsfristen. De ändringar som föreslås i denna proposition anses inte öka antalet kunder som arbetskraftsmyndigheten betjänar.
Beträffande tjänster och väntetiden för tillgång till tjänster kan det antas att det förekommer skillnader mellan arbetskraftsmyndigheterna. Skillnaderna beror bland annat på variationer i antalet kunder som omfattas av integrationsstöd och deras servicebehov, antalet och profilen för andra arbetssökande kunder inom arbetskraftsmyndigheternas ansvar, samt de anslag som kommunen har budgeterat för arbetskraftsservice. Också det övriga serviceutbudet i området påverkar arbetskraftsmyndighetens möjligheter att inom garantitiden ordna tjänster eller hänvisa till tjänster. Arbetskraftsmyndigheten i områden där det finns ett brett utbud av tjänster som lämpar sig för att uppfylla garantitidsskyldigheten kan utnyttja dessa tjänster för att uppfylla tidskravet.
Det bör ytterligare noteras att de ändringar som föreslås i propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård (RP 69/2026 rd) bedöms ha en ökande inverkan på antalet kunder inom arbetskraftsservicen. Vidare, så som framförs ovan i avsnitt 4.2.1, kan de som tillhör målgruppen för propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård i huvudsak bedömas höra också till målgruppen för integrationsstödet. I regeringens proposition om den norska modellen för stöd för hemvård är bedömningen att den gäller cirka 2 500 personer när propositionens inverkan är i kraft fullt ut, varav något under hälften anmäler sig som arbetslösa arbetssökande. När propositionens effekt är genomförd fullt ut, ökar således antalet kunder inom arbetskraftsservicen med uppskattningsvis 1 050 personer.
I propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård bedöms det att den ökning av antalet kunder inom arbetskraftsservicen som propositionen medför inte orsakar något behov av ökad finansiering för servicen, eftersom den finansiering med allmänna budgetmedel som ingår i statsandelarna för kommunernas basservice och som är avsedd att täcka integrationsfrämjande tjänster för integrationskunder som står utanför arbetsmarknaden och för föräldrar som får hemvårdsstöd frigörs för användning i verkställandet av arbetskraftsservicen, när personer som står utanför arbetsmarknaden i och med förändringarna övergår från dessa tjänster till att omfattas av arbetskraftsservicen. De kostnader som uppstår enligt propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård har dock endast beräknats utifrån den lagstadgade uppgiften enligt gällande lag, det vill säga verkställandet av serviceprocessen för arbetssökande. Det förslag om en bestämmelse om garantitid som ingår i den proposition som här behandlas medför dock när det gäller att verkställa reformen en lagstadgad skyldighet att ordna tjänster för en viss målgrupp eller hänvisa personer som tillhör målgruppen till tjänster inom en viss tidsfrist, vilket inte är fallet i nuläget.
Enligt uppskattning påverkar förslaget om garantitid inte verkställandet av arbetskraftsservicen för alla kunder, eftersom en del av de arbetssökande redan idag får tillgång till tjänsterna inom den föreslagna garantitiden på sex månader. Den ökning av antalet kunder hos arbetskraftsservicen som propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård medför kan påverka de genomsnittliga väntetiderna för att få tillgång till tjänsten. Eftersom kunderna ändå är fördelade runtom i landet kan det bedömas att den ökning av antalet kunder hos arbetskraftsservicen som propositionen om stöd för hemvård medför påverkar de nuvarande väntetiderna för att få tillgång till tjänsterna högst måttligt. Genom bestämmelsen om garantitid ökar dock arbetskraftsmyndighetens kostnader för de personer som i nuläget inte alls har tillgång till tjänster. Dessutom ökar kostnaderna genom de personer som i och med propositionen om den norska modellen för stöd för hemvård blir kunder hos arbetskraftsservicen. Dessa kostnader beskrivs närmare i kapitel 4.2.1.2 ovan.
De ändringar som föreslås i arbets- och näringsministeriets proposition om reformen av integrationstjänsterna (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om främjande av integration och till lagar som har samband med den, RP 74/2026 rd) ökar antalet integrationskunder som hänvisas till integrationsutbildning i form av arbetsmarknadsutbildning samt till läskunnighetsutbildning i form av arbetsmarknadsutbildning. De personer som hänvisas till dessa utbildningar är fördelade runtom i landet och därför bedöms konsekvenserna för enskilda arbetskraftsmyndigheter vara relativt små. Ordnandet av integrationsutbildning i form av arbetsmarknadsutbildning finansieras inom ramen för statsandelssystemet för kommunernas basservice utifrån kriteriet beträffande personer med ett främmande språk som modersmål, frånsett finansieringen av den integrationsutbildning som ordnas i form av arbetsmarknadsutbildning för dem som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen och som betalas till kommunerna som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna. Dessutom, även om de föreslagna ändringarna av läskunnighetsutbildningen leder till ett ökat studerandeantal i den arbetsmarknadsutbildning som kommunerna ansvarar för, medför detta dock inte något behov av ytterligare finansiering för kommunerna när det gäller andra än dem som behöver läskunnighetsundervisning, eftersom kommunerna, såsom beskrivits ovan, redan idag får statsanslag och kalkylerad ersättning för att ordna integrationsutbildning i form av arbetsmarknadsutbildning för dessa personer.
Ytterligare föreslås det i propositionen om reformen av integrationstjänsterna besparingar i finansieringen för integrationsfrämjande. Besparingarna i finansieringen av integrationsfrämjande gäller inte tjänster enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller till exempel integrationsutbildning och påverkar således inte verkställandet av arbetskraftsservicen. Eventuellt kan det emellertid uppstå en indirekt inverkan om kommunen beslutar att använda de allmänna budgetmedel som ingår i statsandelarna för verkställande av arbetskraftsservice till andra ändamål.
Genomförandet av garantitiden övervakas enligt förslaget av Tillstånds- och tillsynsverket i enlighet med de nuvarande bestämmelserna. Så som konstaterats ovan visar statistiska uppgifter om tillgång till den första tjänsten att en betydande andel av kunderna redan i nuläget får tillgång till tjänster inom mindre än sex månader. Dessutom är det meningen att arbetskraftsmyndigheten, så som anges i avsnitt 4.2.1.2 ovan, ska tilldelas ytterligare finansiering för att fullgöra skyldigheten avseende garantitid för de kunder som inte alls har fått tillgång till tjänster. Mot denna bakgrund kan det bedömas att det på årsbasis endast blir fråga om eventuella enstaka överskridningar av garantitiden och därmed sammanhängande tillsynsärenden och därför kan tillsynen bedömas öka arbetskraftsmyndighetens administrativa börda och arbetsmängd endast i mycket liten utsträckning.
I propositionen föreslås det också att arbetslösa arbetssökande i Finland som fått uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd framöver kan vara berättigade till allmänt stöd. En arbetslös arbetssökande som har kommit till Finland efter lagens ikraftträdande och beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd kan ha rätt till allmänt stöd i form av integrationsstöd. Personer som har beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd har redan nu rätt till alla tjänster som tillhandahålls av sysselsättningsområdena. Av de ukrainare som har beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd hade 15 927 anmält sig till sysselsättningstjänsterna före den 26 november 2025. Av dessa är 5 670 arbetslösa eller permitterade arbetssökande. Uppföljning av arbetslösa utländska arbetssökande, digitala rapporter. Utvecklings- och förvaltningscentret, hämtat den 26 november 2025. https://tuuttipalvelu.sharepoint.com/sites/Tiedolla_Johtaminen/SitePages/Ulkomaalaisten-tyottomien-tyonhakijoiden-seuranta.aspx Vidare uppskattas det ovan i avsnitt 4.2.1.1 utifrån Folkpensionsanstaltens registeruppgifter att ändringen med avseende på personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd rör högst cirka 11 000 ukrainare bosatta i Finland. Det kan därför konstateras att, förutsatt att det tillfälliga skyddet förlängs efter mars 2027, den föreslagna ändringen inte har någon betydande inverkan på arbetskraftsmyndigheternas verksamhet eller på antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd och som omfattas av arbetskraftsservice.
Den föreslagna ändringen avseende personer som beviljats tillfälligt skydd innebär dock samtidigt att Folkpensionsanstalten enligt förslaget betalar ut en kostnadsersättning till dessa personer för den tid de deltar i en tjänst. För närvarande beviljar arbetskraftsmyndigheten kostnadsersättning efter prövning till personer som inte har rätt till arbetslöshetsförmån. Eftersom dessa arbetssökande framöver i princip inte längre beviljas kostnadsersättning efter prövning, minskar här arbetsmarknadsmyndigheternas arbetsuppgifter. Utöver beviljandet av kostnadsersättning minskar här också arbetskraftsmyndighetens uppgifter för utbetalning av kostnadsersättningar. Den föreslagna ändringens inverkan är, precis som tidigare, beroende av att det tillfälliga skyddet förlängs från mars 2027.
Vidare föreslås det i propositionen att anmälan till YKI-examen på mellannivå eller till ett delprov i en sådan examen ska vara avgiftsfri för dem som, till exempel på grund av sina färdigheter, kunskaper eller behov, inte deltar i integrationsutbildning och påvisar sina språkkunskaper med det intyg som erhålls avgiftsfritt vid slutet av integrationsutbildningen. Arbetskraftsmyndigheten bedömer i likhet med nuläget en persons färdigheter, kunskaper och behov i samband med bedömningen av servicebehovet enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller av servicebehovet avseende kompetens och integration enligt integrationslagen. Om arbetskraftsmyndigheten utifrån bedömningen av servicebehovet anser att en persons språkkunskaper redan är på målnivån för integrationsutbildning, dvs. nivå B1.1, överförs denna uppgift från arbetskraftsmyndigheten till Utbildningsstyrelsen så att personen kan anmäla sig avgiftsfritt till YKI-examen. Bedömningen av servicebehovet ingår redan i nuläget i arbetskraftsmyndighetens serviceprocess. Det är också meningen att uppgifterna om personer som har rätt till avgiftsfri YKI-examen ska överföras med hjälp av en gränssnittslösning. Följaktligen kan det bedömas att möjliggörande av en avgiftsfri YKI-examen inte ökar det administrativa arbetet vid arbetskraftsmyndigheten i någon betydande grad.
Processen för avgörande av de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna för rätten till allmänt stöd beskrivs nedan i specialmotiveringen till 34 § i lagen om allmänt stöd. Efter att ha fått en begäran om utlåtande från Folkpensionsanstalten avgör enligt förslaget arbetskraftsmyndigheten om den arbetssökande uppfyller de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna för allmänt stöd. I praktiken avgör arbetskraftsmyndigheten förutsättningarna utifrån de uppgifter som finns registrerade i dess kundinformationssystem. Om de nödvändiga uppgifterna inte finns tillgängliga, begär arbetskraftsmyndigheten uppgifterna av arbetssökanden. Om det redan tidigare har lämnats ett sådant arbetskraftspolitiskt utlåtande om den arbetssökande som möjliggör utbetalning av allmänt stöd, ska den sökande vid behov höras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).
Arbetskraftsmyndigheten meddelar Folkpensionsanstalten sitt beslut genom ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Vid behov lämnas ett utlåtande även när den arbetssökande påvisar tillräckliga språkkunskaper. Uppgifter i anknytning till begäran om utredning och avgörande av ärendet, liksom även till det arbetskraftspolitiska utlåtandet, ökar arbetsmängden för arbetsmarknadsmyndigheten. Ökningen bedöms dock vara ringa. Enligt ovanstående beräkningar betalas det på årsbasis ut arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd till cirka 17 400 arbetssökande. Ponerat att det tar mellan fem och tjugo minuter att utfärda ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och att eventuellt begära ytterligare upplysningar i samband med detta, uppgår ökningen i arbetsmängd till uppskattningsvis cirka två årsverken Uppskattningen har gjorts utifrån antagandet att det i snitt tar 10 minuter att utfärda ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och att det utifrån ändringen utfärdas ett utlåtande för varje arbetssökande som ingår i målgruppen för ändringarna.. Dessutom kan en besvärsprocess beträffande det arbetskraftspolitiska utlåtandet orsaka arbete, men detta bedöms inte ha någon väsentlig inverkan på antalet årsverken ovan.
Arbetsmängden kan öka för besvärsnämnden för social trygghet och för försäkringsdomstolen när de arbetsmarknadspolitiska villkoren omfattar nya omständigheter och Folkpensionsanstaltens beslut i dessa ärenden kan hänskjutas till nämnden eller domstolen som besvärsärenden. Med beaktande av storleken på målgruppen för ändringarna bedöms dock arbetsmängden inte öka i någon större utsträckning. Arbetsmängden kan påverkas av om bedömningen av den arbetssökandes språkkunskaper kräver att det ordnas muntlig behandling vid besvärsnämnden eller försäkringsdomstolen, eller om handläggningen kräver medicinsk expertis för att bedöma om det kan förväntas att den arbetssökande deltar i språkutbildning eller språktest trots sin funktionsnedsättning eller sjukdom.
Om den arbetssökande har ett uppehållstillstånd som beviljats på grund av tillfälligt skydd och uppfyller arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, utfärdas arbetskraftspolitiska utlåtanden om den arbetssökandes rätt till förmåner redan innan de föreslagna ändringarna träder i kraft. Detta grundar sig på att den begränsning avseende utlänningar som föreskrivs i 8 § på grundval av 6 § i lagen om allmänt stöd inte tillämpas. I fråga om de arbetssökande som inte uppfyller arbetsvillkoret som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ökar denna uppgift arbetsmängden för arbetskraftsmyndigheterna.
4.2.3.3
Tillstånds- och tillsynsverket
I propositionen föreslås att det fastställs en garantitid för tillgång till tjänster. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen svarar arbetskraftsmyndigheten för att en arbetssökande som tillhör målgruppen för allmänt stöd i form av integrationsstöd får tillgång till eller hänvisas till en tjänst som motsvarar servicebehovet senast när den arbetssökandes jobbsökning har varit i kraft sammanlagt sex månader. Den föreslagna ändringen förväntas inte ha några betydande konsekvenser för Tillstånds- och tillsynsverkets verksamhet, eftersom verket redan ansvarar för tillsynen av arbetskraftsservice. Det handlar alltså inte om en ny uppgift för Tillstånds- och tillsynsverket, men verkets nuvarande tillsynsuppgift avseende arbetskraftsservicen utvidgas enligt förslaget till att omfatta den nya skyldighet om garantitid som införs för arbetskraftsmyndigheten. Så som konstaterats ovan visar statistiska uppgifter om tillgång till den första tjänsten att en betydande andel av kunderna redan i nuläget får tillgång till tjänster inom mindre än sex månader. Dessutom är det meningen att arbetskraftsmyndigheten, så som anges i avsnitt 4.2.1.2 ovan, ska tilldelas ytterligare finansiering för att fullgöra skyldigheten avseende garantitid för de kunder som inte alls har fått tillgång till tjänster. Mot denna bakgrund kan det bedömas att det på årsbasis endast blir fråga om eventuella enstaka överskridningar av garantitiden och därmed sammanhängande tillsynsärenden och därför kan tillsynen bedömas öka Tillstånds- och tillsynsverkets arbetsmängd högst måttligt. Det föreslagna tillägget förväntas därför endast ha en smärre inverkan på Tillstånds- och tillsynsverkets verksamhet.
4.2.3.4
Utbildningsstyrelsen
Det föreslås i propositionen att anmälan till YKI-examina på mellannivå eller till ett delprov i en sådan examen ska vara avgiftsfri för dem som, till exempel på grund av sina färdigheter, kunskaper eller behov, inte deltar i integrationsutbildning och påvisar sina språkkunskaper med det intyg som erhålls avgiftsfritt vid slutet av integrationsutbildningen. Förslaget har konsekvenser för Utbildningsstyrelsens verksamhet.
För att möjliggöra avgiftsfri anmälan till YKI-examina på mellannivå krävs en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens anmälningssystem för allmänna språkexamina. Dessutom kräver överföringen av YKI-examens resultat till arbetskraftsmyndigheten en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens nationella informationsresurs för studierätter och prestationer, integrationstjänsten KOSKI. För Utbildningsstyrelsens del beräknas engångskostnaden för att utveckla det informationssystem som krävs för att genomföra gränssnittslösningarna uppgå till cirka 79 000 euro. Kostnaden för de ändringar som behöver göras i Utbildningsstyrelsens anmälningssystem för allmänna språkexamina beräknas uppgå till 22 000 euro. Vidare orsakas Utbildningsstyrelsen permanenta kostnader till uppskattningsvis 9 500 euro om året beträffande examensavgifter för att tillhandahålla avgiftsfria YKI-examina på mellannivå. Meningen är att kostnaderna för ändringarna av informationssystemen ersätts genom att avsätta anslag till Utbildningsstyrelsen från anslaget i moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). De permanenta kostnaderna ersätts enligt förslaget till Utbildningsstyrelsen genom en överföring från moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år) till moment 29.01.02 (Utbildningsstyrelsens omkostnader, reservationsanslag 2 år). Dessa kostnader beskrivs närmare också i avsnitt 4.2.1.2 ovan.
4.2.3.5
Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret
Som konstaterats ovan i avsnitt 4.2.3.4 kräver möjliggörandet av avgiftsfri anmälan till YKI-examina på mellannivå en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens anmälningssystem för allmänna språkexamina. Dessutom kräver överföringen av YKI-examens resultat till arbetskraftsmyndigheten en gränssnittslösning mellan UF-centrets kundinformationssystem för arbetskraftsservice och Utbildningsstyrelsens nationella informationsresurs för studierätter och prestationer, integrationstjänsten KOSKI. För UF-centrets del beräknas engångskostnaden för att utveckla det informationssystem som krävs för att genomföra gränssnittslösningarna uppgå till cirka 175 000 euro.
De övriga ändringar i informationssystemen som är förknippade med genomförandet av allmänt stöd i form av integrationsstöd beräknas medföra engångskostnader för staten på cirka 157 000 euro. Dessa ändringar hänför sig till överföring av uppgifter om arbetssökandes modersmål till Folkpensionsanstalten samt begäran om utredningar och arbetsmarknadspolitiska utlåtanden.
Meningen är att kostnaderna för ändringarna av informationssystemen ersätts genom att avsätta anslag till UF-centret från anslaget i moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). Dessa kostnader beskrivs närmare också i avsnitt 4.2.1.2 ovan.