5.1.1  Tidpunkten för ikraftträdandet och tidsplanen för ikraftträdandet

Upptagningssystemet har installerats stegvis i tingsrätterna. Enligt en bedömning från Domstolsverket finns det tekniska färdigheter för att ta i bruk det nya upptagningssystemet i hela landet den 1 oktober 2026. De pågående renoveringarna och utvidgningarna beräknas bli klara före dess. Renoveringen av Jyväskylä tingshus har slutförts. Utvidgningen och renoveringen av Vanda tingshus blir klar sommaren 2026. I dessa tingshus kan man således utan specialarrangemang övergå till att använda det nya systemet i samma takt som i de övriga tingsrätterna.  

Ikraftträdandet kan inte på ett realistiskt sätt infalla före ingången av oktober 2026. För det första förutsätter ibruktagandet av systemet att programvaran testas tillräckligt för att en så stor del som möjligt av de brister och utvecklingsobjekt som eventuellt förekommer i programvaran ska kunna lösas innan den tas i bruk i domstolarna. För det andra förutsätter ett lyckat ibruktagande tillräcklig utbildning av personalen. 

Alternativt kan man vid ikraftträdandet stanna kvar och vänta på ett meddelande från Domstolsverket om att systemet är färdigt, installerat, testat och visat sig vara bra och att personalen har utbildats att använda systemet. Detta skulle dock i onödan fördröja ikraftträdandet, eftersom bestämmelser om ikraftträdandet ska utfärdas genom lag och det ska reserveras tid för riksdagsbehandlingen av ärendet. Tidsplanen för ikraftträdandet kan vid behov preciseras ännu under riksdagsbehandlingen. 

5.1.2  Genomförande av ikraftträdandet i etapper

Det är möjligt att genomföra ikraftträdandet i etapper regionalt eller enligt ärendegrupp. Ett stegvis ikraftträdande skulle kunna motiveras av en mer omfattande möjlighet att prova systemet samt korrigera eventuella fel och säkerställa systemets driftsäkerhet. 

I betänkandet av arbetsgruppen för videoupptagning (Suullisen todistelun vastaanottaminen tallenteelta: Videotallennustyöryhmän mietintö. Oikeusministeriön julkaisuja, mietintöjä ja lausuntoja 2020:20, på svenska: Mottagande av muntlig bevisning genom en upptagning: Betänkande av arbetsgruppen för videoupptagning. Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2020:20) föreslås det en gradering enligt ärendegrupp så att förfarandet börjar tillämpas först i tvistemål och ansökningsärenden och tas i bruk i brottmål först efter övergångsperioden. Detta gör det möjligt att korrigera fel och brister i det inledande skedet. 

Det kan dock läggas fram flera motskäl till graderingen enligt ärendegrupp. För det första finns det inget stort behov av gradering eftersom systemet hinner provas utanför rättegången innan ikraftträdandet. För det andra innebär ett stegvist ibruktagande att de positiva effekterna för rättssäkerheten som eftersträvas med reformen skjuts upp (se RP 133/2021 rd s. 17–18 och LaUB 16/2021 rd s. 4). Dessutom kan en parallell tillämpning av två olika förfaranden vid mottagande och upptagning av muntlig bevisning vid samma domstol under övergångsperioden bidra till förvirring. Förvirringen upprepas i hovrätterna, där övergångsperioden kan bli oväntat lång. Det är tydligare både för domstolsväsendets personal och för biträdena och parterna att hela domstolen övergår till att använda det nya systemet samtidigt, om det är möjligt. Eftersom brottmål och tviste- och ansökningsärenden behandlas av olika domare vid flera tingsrätter, innebär graderingen enligt ärendegrupp samtidigt i praktiken att utbildningar ska ordnas vid samma domstol i flera skeden, först för de domare som behandlar tviste- och ansökningsärenden och därefter för de domare som behandlar brottmål. 

Med tanke på salarnas kapacitet finns det inget behov av en gradering enligt ärendegrupp. Utifrån den utredning som lämnats ska alla tingsrätters huvudförhandlingsalar utrustas med upptagningsutrustning innan lagarna träder i kraft. Dessutom ska det i förberedelsesalarna installeras en lätt och flyttbar videoupptagningsutrustning, varvid även dessa salar vid behov kan användas som huvudförhandlingssalar. 

Alternativt kan det föreskrivas om en mer omfattande regional indelning till exempel så att upptagningen först testas vid vissa domstolar. På detta sätt blir det möjligt att utveckla utrustningen och systemet samt korrigera eventuella fel som kan uppstå i praktiken. På detta sätt har ikraftträdandet genomförts både i Sverige och Norge, vilket framgår av avsnitt 5.2. 

Ett regionalt genomförande i etapper är ett beaktansvärt alternativ, men det har vid beredningen förkastats som onödig och icke önskvärd. Ikraftträdandet av reformen har redan nu fördröjts oerhört, vilket är mycket otillfredsställande med beaktande av reformens konsekvenser för rättssäkerheten och i besvärsinstansen också för att göra rättegångsförfarandet smidigare. Å andra sidan har dröjsmålet haft den positiva inverkan att det har funnits gott om tid att utveckla utrustningen och systemet samt att utbilda personalen. Rimligen kan man förvänta sig att ibruktagandet av utrustningen sker utan större problem efter fördröjningen. 

Här kan det dessutom anmärkas att det nya upptagningssystemet ersätter ljudupptagningssystemet. I och med installationen tas systemet i bruk i fråga om ljudupptagningen redan innan videoupptagningen tas i bruk, vilket kan bedömas jämna ut utmaningarna i samband med ibruktagandet av videoupptagningssystemet. Systemet kommer att provas innan det tas i bruk och en del av de eventuella tekniska problemen kommer att lösas när funktionen för ljudupptagning tas i bruk redan innan de lagar som införs träder i kraft. Således är det inte nödvändigt att ta i bruk videoupptagningen i etapper regionalt eller enligt ärendegrupp för att säkerställa systemets driftsäkerhet. 

Alternativt kan man vid ikraftträdandet gå till väga så att systemet tas i bruk separat vid varje tingsrätt vid den tidpunkt då varje tingsrätt har tekniska färdigheter för det i och med installationen och personalen har utbildats. Detta kan dock inte göras, eftersom det föreskrivs exakt om ikraftträdandet i lagen. Det går inte att på förhand på ett tillförlitligt sätt bedöma om de enskilda tingsrätterna har färdigheter för ibruktagande. Även om detta kunde göras, skulle detta alternativ som mest ge en fördel på cirka några månader i någon tingsrätt. Det som man skulle vinna på detta skulle utan tvivel gå förlorat mångfaldigt i den förvirring som alternativet skulle orsaka. 

5.1.3  Frågor som gäller övergångsbestämmelsen

I propositionen föreslås det att de lagar som införs tillämpas på alla ärenden från och med ikraftträdandet, med undantag för de ärenden där huvudförhandlingen har inletts innan lagarna träder i kraft. 

Alternativt kan det föreskrivas att på ärenden som är anhängiga innan lagarna träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Detta innebär att enligt de nya bestämmelserna behandlas endast de ärenden som blir anhängiga efter den 1 oktober 2026. Detta är en lösning som är förenlig med god och etablerad praxis och som i sig är tydlig. Det innebär dock att övergångsperioden blir rätt lång. År 2025 var den genomsnittliga behandlingstiden för tvistemål som avgjorts vid huvudförhandling i tingsrätten 13,9 månader. Samtidigt var den genomsnittliga behandlingstiden för brottmål som avgjorts vid huvudförhandling i tingsrätten 8,4 månader. År 2025 var behandlingstiden för mål och ärenden som avgjorts vid huvudförhandling i hovrätten i genomsnitt 14,6 månader. Grovt uppskattat leder detta alternativ därmed till att mottagande av muntlig bevisning genom en upptagning i hovrätten blir huvudregeln först under 2028. De största fördelarna med videoupptagning för både parterna och domstolsväsendet kan förmodligen dessutom uppnås i ärenden som är omfattande eller där personer som är svåra att nå hörs, och behandlingen av sådana ärenden tar vanligen längre tid än normalt. Sådana ärenden kan vara anhängiga vid hovrätterna ännu på 2030-talet. De tidigare lagarna ska således tillämpas under en avsevärd lång tid, om övergångsbestämmelsen föreskrivs i enlighet med detta alternativ. 

5.1.4  Alternativ i bestämmelserna om tidsfrister

För det första är det möjligt att föreskriva om tidsfrister i lagförslagen 2–4 så att 11 § i lagen om elektronisk kommunikation tillämpas på alla tidsfrister som behandlas. Detta innebär i praktiken att en talan som har lämnats in elektroniskt blir anhängig den dag då den har sänts till myndigheten, oberoende av vid vilken tidpunkt den har kommit in till myndigheten eller om det är fråga om en vardag. Detta strider dock mot lagutskottets uttryckliga ståndpunkt om utgången av tidsfristen för väckande av åtal (LaUU 9/2025 rd). Det är motiverat att anhängiggörandet av en stämningsansökan i ett brottmål avgörs enligt samma principer som när tidsfristen för väckande av åtal går ut. Det är inte heller bra om det föreskrivs på olika sätt om anhängiggörande av stämningsansökan i brottmål och tvistemål. Till denna del kan det dessutom hänvisas till det som sägs i specialmotiveringen. 

Ett annat alternativ är att föreskriva att bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation inte ska tillämpas på anhängiggörande av en elektronisk besvärsskrift, utan att det ska föreskrivas om detta på samma sätt som om anhängiggörande av talan. Detta strider för sin del mot den färska reformen av lagen om elektronisk kommunikation och den tydliga ordalydelsen i 11 § i den lagen. Syftet med ändringen är uttryckligen att främja elektronisk kommunikation och göra det möjligt att lämna in elektroniska handlingar också efter tjänstetidens slut. Alternativet förutsätter också att de bestämmelser som gäller sökande av ändring hos högsta domstolen ändras. 

Det tredje alternativet är att stryka orden ”före tjänstetidens utgång” från bestämmelserna om tidsfristen. Detta stöds av att en sådan precisering är mycket atypisk i lagstiftningen. Exempelvis förvaltningslagen innehåller ingen motsvarande bestämmelse, utan saken har också i övrigt ansetts vara tydlig. I bestämmelserna om sökande av ändring hos högsta domstolen finns ingen motsvarande bestämmelse. Eftersom största delen av besvärsskrifterna för närvarande lämnas in elektroniskt, är förordnandets betydelse i vilket fall som helst liten. Omnämnandet av att tjänstetiden går ut har å andra sidan ingen nackdel, och informationen i lagrummet minskar om omnämnandet stryks. Det kan väcka frågan om hur man i fortsättningen ska förfara efter tjänstetid med besvärsskrifter som lämnats in på annat sätt än elektroniskt. 

Ett annat alternativ skulle vara att inte göra några korrigeringar. Detta leder dock till att det oklara rättsläget fortsätter. 

5.2.1  Inledning

I regeringens proposition RP 133/2021 rd redogörs det för lagstiftningen i jämförelseländerna i fråga om huruvida muntlig bevisning som tagits emot i första instans ska dokumenteras och tas emot på nytt i besvärsinstansen. Den reglering som ingår i lagarna 96–101/2022 i Finland gäller med vissa skillnader i Sverige och Norge. Därför granskas i jämförelsen nedan hur regleringen har genomförts i Sverige och Norge. 

5.2.2  Sverige

I Sverige togs videoupptagningen i bruk regionalt graderat. Avsikten var att säkerställa att övergången till det nya upptagningssystemet lyckas smidigt (prop. 2006/07:121, s. 5–8). Avsikten var att först testa tekniken regionalt och utifrån erfarenheterna av den skulle tekniken kunna utvecklas innan regleringen tas i bruk i alla domstolar. Med anledning av propositionen stiftades en temporär lag 2007:772 om upptagning av muntlig bevisning genom ljud- och videoupptagning (Lag om dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning). 

Enligt propositionen är det nödvändigt att pröva upptagningssystemet vid vissa domstolar för att säkerställa att övergången till det nya upptagningssystemet lyckas smidigt. Enligt propositionen skulle videoupptagning först testas vid tingsrätterna inom en viss hovrätts domkrets, antingen vid alla eller endast vid en del av områdets tingsrätter. Utifrån erfarenheterna från försöket kan upptagningstekniken utvecklas ytterligare innan bestämmelserna tas i bruk omfattande vid alla domstolar. Försöket genomfördes lagtekniskt så att Sveriges regering samtidigt utfärdade förordning 2007:773 (Förordning om dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning), enligt vilken 1 § nämnda temporära lag tillämpas i Göta hovrätt samt i alla sju tingsrätter inom Götas hovrätts domkrets som nämns i paragrafen (Linköping, Norrköping, Eksjö, Jönköping, Växjö, Kalmar samt Örebro tingsrätt). 

Den temporära lagen var i kraft från den 1 december 2007 till den 31 oktober 2008. Erfarenheterna var positiva. Vissa tekniska problem uppstod, men de hade åtgärdats. Därefter togs reformen i bruk vid alla allmänna domstolar. Vid fullföljdsdomstolarna övergick man mycket snabbt till återanvändning av upptagningar. Ibruktagandet har allmänt ansetts vara lyckat. 

5.2.3  Norge

Såsom det konstateras i regeringens proposition RP 133/2021 rd inleddes 2016 ett försök i Norge där det vid förhör i stället för en ljudupptagning görs en bild- och ljudupptagning, och den upptagningen används för att ta emot muntlig bevisning vid ändringssökande. Detta har lagstiftningstekniskt ordnats så att förordningen om ljud- och videoupptagningar vid domstolar (Forskrift om opptak i retten) har med stöd av 6 § 4 mom. i förordningen tillämpats endast vid domstolar som förordnats av Domstoladministrasjonen. Förordningen tillämpas i enlighet med 1 § på domstolens upptagningar på sådana upptagningar som gjorts med stöd av 23 § i Norges straffprocesslag (Lov om rettergangsmåten i straffesaker, straffeprosessloven) och 13 kap. 7 § i lagen om behandling av tvistemål (Lov om mekling og rettergang i sivile tvister, tvisteloven). 

Försöket inleddes vid Nord-Troms tingsrätt (senare Nord-Troms och Senjas tingsrätt). I februari 2019 utvidgades den till Jærens tingsrätt (senare Sør-Rogalands tingsrätt). Tingsrätterna hör till de olika fullföljdsdomstolarnas domkrets, vilket innebär att bestämmelserna är tillämpade både vid Hålogalands och Gulatings lagmansrätt, som i Finland motsvarar hovrätterna. Orsaken till att försöket utvidgades var behovet att få mer heltäckande och omfattande erfarenheter av användningen av videoupptagning vid domstolarna. 

Utifrån försöket bedömde Domstoladministrasjonen 2021 att upptagningssystemet kan tas i bruk vid alla allmänna domstolar under 4–6 år, om tillräcklig finansiering fås för det. Enligt en rapport som publicerades av Domstoladministrasjonen 2022 var erfarenheterna av reformen av videoupptagning positiva, men det konstaterades att systemet behöver teknisk utveckling. Det ansågs också finnas vissa ändringsbehov i bestämmelserna. 

Den norska regeringen har ansett att försöken är lyckade. I Norge har det beviljats sammanlagt 38 miljoner kronor 2022–2025 för att det i varje tingshus ska finnas en sammanträdessal utrustad med videoinspelningsutrustning.