Allmänt

(1) I propositionen föreslås det att lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016, upphandlingslagen), lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016, försörjningslagen), straffregisterlagen (770/1993) samt lagen om vattentjänster (119/2001) ändras. De föreslagna lagarna avses träda i kraft under våren 2026. I propositionen föreslås dock flera övergångsperioder för ikraftträdandet av vissa bestämmelser. 

(2) Syftet med ändringarna av upphandlingslagen och försörjningslagen är att genomföra de mål som rör offentlig upphandling i statsminister Petteri Orpos regeringsprogram. En del av ändringarna gäller både nationella upphandlingar och upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärdet. Syftet med propositionen är att öka effektiviteten och kostnadsbesparingarna vid offentlig upphandling samt att främja tryggandet av högkvalitativa offentliga tjänster. 

(3) Syftet med ändringarna i planeringen av upphandlingarna är att främja genomförandet av upphandlingarna som ändamålsenliga helheter så att de upphandlande enheternas behov tillgodoses på ett kostnadseffektivt sätt. Syftet med ändringen av minimiägarandelen i anknutna enheter är att förbättra den offentliga sektorns effektivitet och stärka den regionala livskraften genom att öppna upphandlingar för konkurrens i större utsträckning. Samtidigt är syftet att främja små och medelstora företags förutsättningar att delta och förbättra deras möjligheter att klara sig i offentliga anbudsförfaranden. De ändringar som gäller försörjningsberedskap och ansvars- och miljöaspekter vid upphandling ska å sin sida främja beaktandet av säkerhetsaspekter som ett led i upphandlingsprocessen och under kontraktsperioden. 

(4) Social- och hälsovårdsutskottet granskar förslaget med avseende på sitt ansvarsområde. Utskottet stöder propositionens syften. På lång sikt uppskattas de ekonomiska konsekvenserna av ökad konkurrens enligt propositionen kunna vara positiva i allmänhet. Utskottet behandlar dock nedan omständigheter som är anmärkningsvärda i fråga om social- och hälsovården. 

Kravet på minimiägarandel i anknutna enheter

Reglering som föreslås i propositionen

(5) I propositionen föreslås det att den upphandlande enheten (t.ex. välfärdsområdet) ska äga minst tio procent av den anknutna enheten för att kunna utnyttja den anknutna enheten för att tillgodose sina servicebehov (15 § 2 mom. i upphandlingslagen). Ändringen gäller anknutna enheter i aktiebolagsform. Undantag från kravet på minimiägarandel kan göras i fråga om anknutna enheter som bildats för att i allmänt intresse producera en avgränsad och lagstadgad tjänst eller informationssystem som direkt anknyter till produktionen av denna och vars årliga omsättning understiger en miljon euro (15 § 8 mom. i upphandlingslagen). Kravet på minimiägarandel gäller också den anknutna enhetens eventuella dotter- och systerbolag. Kraven enligt den gällande upphandlingslagen på bestämmande inflytande, ägarandel och försäljning till utomstående av anknutna enheter till andra än de som utövar bestämmande inflytande över anknutna enheter förblir oförändrade. Gränsen för försäljning till utomstående minskades till högst fem procent och till högst 500 000 euro av den anknutna enhetens affärsverksamhet när den gällande upphandlingslagen trädde i kraft (15 § 1 mom. i upphandlingslagen). 

(6) Enligt propositionsmotiven (s. 24) har anknutna enheter en etablerad och central roll i tillhandahållandet av lagstadgade tjänster, såsom kliniska kärnfunktioner inom primärvården och den specialiserade sjukvården. Anknutna enheter inom social- och hälsovården har en viktig roll i samarbetet mellan välfärdsområdena och i uppnåendet av målen för social- och hälsovårdsreformen. Många välfärdsområden har till exempel koncentrerat sina laboratorietjänster och bilddiagnostiska tjänster till samägda anknutna enheter. En särskild roll har de haft i tillhandahållandet av centraliserade tjänster som kräver specialkompetens och beredskap vid universitetssjukhusen, såsom diagnostik och behandling av allvarliga och sällsynta sjukdomar. Inom social- och hälsovården tillhandahåller anknutna enheter dessutom allmänna stödtjänster, såsom måltidstjänster samt tjänster inom IKT och ekonomiförvaltning (s. 60). 

(7) Anknutna enheter som har fler än tio ägare och anknutna enheter som har färre än tio ägare men i vilka en eller flera ägare har ett ägarandel på mindre än tio procent måste reagera på reformen. Enligt uppgifter från Konkurrens- och konsumentverket till arbets- och näringsministeriet finns det tre anknutna enheter som har fler än tio ägare inom social- och hälsovårdssektorn. Två av dem producerar företagshälsovårdstjänster, och den tredje är Landskapens lokalcentral Ab. Dessutom finns det enligt uppgift från ministeriet cirka 14 anknutna enheter med färre än tio ägare inom social- och hälsovårdssektorn. 

(8) Utöver anknutna enheter inom social- och hälsovården har välfärdsområdena olika stora ägarandelar i olika bolag också inom andra branscher (bl.a. IKT, allmän förvaltning och ekonomiförvaltning, mathållning och tvätteritjänster). Dessutom har många av bolagen flera ägare. Enligt propositionsmotiven (s. 24) ägs till exempel Hyvil Ab, 2M-IT Oy, Tiera Ab, Istekki Oy, SOTEVirtuaalikirjasto Oy, UNA Oy och Monetra Oulu Oy av fler än tio välfärdsområden. 

(9) DigiFinland Oy och Landskapens lokalcentral Ab är särskilda anknutna enheter som är verksamma på riksnivå inom social- och hälsovårdssektorn och ägs av 17 välfärdsområden. DigiFinland Oy utvecklar och tillhandahåller riksomfattande digitala tjänster som förbättrar produktiviteten och genomslaget inom social- och hälsovården, räddningsväsendet och andra sektorer samt stöder informationens kompatibilitet och kunskapsledning. Landskapens lokalcentral Ab är välfärdsområdenas nationella kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning. Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet fastställdes det i samband med beredningen av upphandlingslagen att branschspecifika och bolagsspecifika undantag från kravet på minimiägarandel i anknutna enheter ska föreskrivas i speciallagar. Till exempel i fråga om DigiFinland Oy och Landskapens lokalcentral Ab hör det till finansministeriets förvaltningsområde att föreskriva om eventuella avvikelser från kravet på ägarandel i anknutna enheter enligt upphandlingslagen. I den nu aktuella propositionen föreslås inga undantag i fråga om dessa anknutna enheter. 

(10) Bestämmelsen om kravet på minimiägarandel ska enligt propositionen tillämpas från och med den 1 juli 2027. Det föreslagna kravet på en minimiägarandel på tio procent påverkar också befintliga avtal mellan upphandlande enheter och anknutna enheter, som i regel ska sägas upp så att de upphör att gälla före utgången av den föreslagna tidsfristen den 30 juni 2027, om minimiägarandelen inte uppfylls. Kravet träder dock i kraft stegvis på det sätt som anges nedan. 

(11) Den upphandlande enheten kan efter lagens ikraftträdande till den 30 september 2026 med sin anknutna enhet ingå nya tidsbundna avtal som gäller högst ett år, för att tjänsternas kontinuitet ska kunna tryggas i övergångsskedet. Dessutom träder en del av ändringarna i kraft senare inom hälsovårdstjänsterna. Enligt propositionen tillämpas kravet på minimiägarandel på anknutna enheter vars huvudsakliga syfte är att producera lagstadgade hälso- och sjukvårdstjänster som direkt upprätthåller liv och hälsa eller centraliserade tjänster inom den specialiserade hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) eller IKT-system för produktion av dessa tjänster, såsom olika klient- och patientdatasystem samt system för verksamhetsstyrning eller e-tjänster, från och med den 1 oktober 2029. 

(12) Dessutom föreslås en allmän längre övergångsperiod för uppsägning av kontrakt. Om uppsägningen av ett kontrakt i förtid medför oskäliga följder för den upphandlande enheten eller om uppsägningen av kontraktet är förenad med betydande ekonomiska eller andra risker, kan den upphandlande enheten enligt propositionen tillämpa befintliga kontrakt som den ingått med en anknuten enhet till och med den 30 juni 2030. Det föreslagna undantaget är oberoende av branschen, så en längre övergångsperiod kan således utnyttjas också inom social- och hälsovården. 

Analys

(13) Utskottet välkomnar propositionens mål att öka effektiviteten vid offentlig upphandling samt att förbättra i synnerhet små och medelstora företags förutsättningar och möjligheter att delta i offentliga anbudsförfaranden. Också vid utskottets sakkunnigutfrågning bedömde de som understödde propositionen att det i och med propositionen är möjligt att uppnå kostnadsbesparingar vid offentlig upphandling. Det framfördes också att den nuvarande situationen, där den offentliga sektorn via sina anknutna enheter i praktiken är verksam på samma marknad som privata tjänsteproducenter, är förenad med utmaningar som hänför sig till marknadens funktion och jämlika konkurrensvillkor. Det föreslagna kravet på minimiägarandel i anknutna enheter ansågs därför stödja ökad konkurrens och förbättra marknadens funktion. 

(14) Å andra sidan har sakkunniga framfört att de föreslagna metoderna i praktiken inte leder till att propositionens mål uppnås inom social- och hälsovården och att de rentav kan ha motsatt effekt. I anslutning till detta uttrycktes oro bland annat över förlusten av stordriftsvinster, när kravet på en minimiägarandel på tio procent i anknutna enheter leder till att små välfärdsområden och kommuner som inte har ekonomiska eller funktionella möjligheter att öka sina ägarandelar till tio procent faller utanför samarbetet med anknutna enheter. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet har de anknutna enheterna för välfärdsområdena framför allt varit en samarbetsform med hjälp av vilken gemensamma resurser har kunnat användas effektivare i och med stordriftsvinsterna. De anknutna enheterna är samtidigt det enda sättet att samarbeta för kommunen och välfärdsområdet. I fråga om små upphandlande enheter lyfte sakkunniga dessutom fram den brist på resurser och kompetens i fråga om konkurrensutsättning som ändringen medför. 

(15) Vid utfrågningen uttrycktes också oro över att kravet på minimiägarandel i anknutna enheter kan äventyra patientsäkerheten, eftersom det för närvarande inte finns något utbud på marknaden för laboratorietjänster, blodcentralsverksamhet och krävande specialiserad sjukvård dygnet runt eller med tillräcklig svarstid. Det framfördes också att hälso- och sjukvården är kritiskt beroende av enhetliga IKT-system och uttrycktes oro över att cybersäkerheten försvagas när infrastrukturen splittras, när anknutna enheter som tillhandahåller IKT-tjänster inte längre kan anlitas på grund av kravet på minimiägarandel i anknutna enheter. Enligt finansministeriets bedömning blir välfärdsområdena i och med det föreslagna kravet på minimiägarandel tvungna att omorganisera en betydande del av sina IKT-tjänster, vilket sannolikt stör ordnandet av lagstadgade tjänster. 

(16) Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att kravet på minimiägarandel medför betydande ändringskostnader på sammanlagt upp till 1—2 miljarder euro, eftersom genomförandet av ändringen i praktiken innebär antingen företagsarrangemang som medför merkostnader, överföring av verksamheten till välfärdsområdenas eller kommunernas egen verksamhet eller anskaffning av tjänsten på marknaden, om den finns att tillgå. Som det konstateras ovan finns alla tjänster dock faktiskt inte att tillgå på den fria marknaden. Därtill uppskattade sakkunniga att priserna på tjänsterna kommer att stiga på grund av förlusten av stordriftsvinster och överhettningen av marknaden. Enligt bland annat social- och hälsovårdsministeriets yttrande innebär lagförslaget betydande ekonomiska risker. Dessutom framfördes det att den omsättning som eventuellt frigörs till marknaden i fråga om social- och hälsovårdstjänsterna är liten, om de största ägarna fortsätter att använda in house-bolag som förr. 

(17) På grund av de olika farhågor som nämns ovan framförde flera instanser som utskottet hört att minimiägarandelen i anknutna enheter bör vara lägre eller att kravet helt och hållet bör slopas i fråga om de social- och hälsovårdstjänster som omfattas av det lagstadgade organiseringsansvaret. Det föreslogs också att det ska föreskrivas om undantag från tillämpningen av kravet på minimiägarandel för de fall där ett större antal ägare än det föreslagna ger uppenbar kostnadsnytta eller har betydelse till exempel med tanke på försörjningsberedskapen. Undantag från regleringen föreslogs till exempel i fråga om laboratorietjänster som välfärdsområdena ordnar i samarbete, där syftet med samarbetet är att tillhandahålla de lagstadgade hälso- och sjukvårdstjänsterna så kostnadseffektivt som möjligt samt att säkerställa försörjningsberedskapen och patientsäkerheten. Finansministeriet föreslog i sitt utlåtande att det ska övervägas om omsättningsgränsen (en miljon euro per år) enligt 15 § 8 mom. i upphandlingslagen, som gäller avvikelse från kravet på ägarandel, till vissa delar bör höjas eller bedömas på nytt. Dessutom föreslog finansministeriet att man överväger att utesluta DigiFinland Oy och Landskapens lokalcentral Ab från tillämpningsområdet för bestämmelsen om kravet på minimiägarandel. Social- och hälsovårdsministeriet noterade i sitt utlåtande bland annat att de systemhelheter inom social- och hälsovårdssektorn som byggts upp med gemensamma skattemedel inte bör avvecklas i onödan. 

(18) Gränsen för försäljning till utomstående enligt den gällande upphandlingslagen motsvarar skrivningen i regeringsprogrammet, enligt vilken gränserna för försäljning till utomstående i fråga om anknutna enheter förenhetligas till högst 5 procent och högst 500 000 euro av in house-bolagens omsättning. Vid utfrågningen av sakkunniga framfördes det dock att utöver det föreslagna kravet på minimiägarandel försvårar den nuvarande gränsen för försäljning till utomstående i fråga om anknutna enheter ytterligare ställningen för upphandlande enheter som inte omfattas av samarbetet med anknutna enheter, eftersom gränsen för försäljning till utomstående på det sätt som anges ovan begränsar de anknutna enheternas möjligheter att sälja sina tjänster till andra än sina ägare och därmed delta i konkurrensutsättningar. Därför föreslog flera sakkunniga att den andel som gäller anknutna enheters försäljning till utomstående höjs till 20 procent, vilket är tillåtet enligt EU:s upphandlingsdirektiv. Å andra sidan framfördes vid utfrågningen också den motsatta uppfattningen att man inom social- och hälsovårdstjänsterna måste hålla fast vid en gräns på högst fem procent och högst 500 000 euro för försäljning till utomstående för att trygga konkurrensneutraliteten och förhindra störningar på marknaden. 

(19) Utskottet anser det vara viktigt att säkerställa ett kontrollerat genomförande av den föreslagna ändringen med hjälp av de föreslagna övergångstiderna samt med tillräcklig nationell styrning och tillräckligt nationellt stöd. Utskottet välkomnar att ställningen för de små välfärdsområdena och kommunerna har beaktats i propositionen genom att det på det sätt som konstateras ovan föreskrivs om ett stegvis ikraftträdande av kravet på minimiägarandel i anknutna enheter. Under övergångsperioden har välfärdsområdena och kommunerna tid att anpassa sin verksamhet, bereda konkurrensutsättningar eller i mån av möjlighet vid behov öka sina ägarandelar i anknutna enheter. 

(20) Utskottet anser att också en längre övergångsperiod i anslutning till IKT-systemen inom social- och hälsovårdssektorn är motiverad och behövlig. I sitt yttrande framförde social- och hälsovårdsministeriet dock att det inte är helt klart vilka alla IKT-system inom social- och hälsovården (t.ex. digitala tjänster som produceras av DigiFinland Oy) som avses i fråga om de föreslagna längre övergångstiderna och att det ansågs motiverat att övergångstiden vid behov också gör det möjligt för finansministeriet att bereda eventuell ny lagstiftning för att fortsätta verksamheten och bevara tjänsterna för DigiFinland Oy:s bolag. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att ekonomiutskottet bedömer eventuella behov av att precisera den föreslagna övergångsbestämmelsen. 

(21) Utskottet anser det vara viktigt att upphandlingarna bereds omsorgsfullt och att särskilt mindre välfärdsområden och kommuner får stöd i anslutning till konkurrensutsättning och upphandling. Särskilt upphandlingen av IKT-tjänster är enligt uppgift förknippad med betydande utmaningar. Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet kan välfärdsområdena och kommunerna enligt behov köpa de expertstödstjänster som behövs för konkurrensutsättning och upphandling. Dessutom kan de negativa konsekvenserna av ändringen enligt ministeriets utredning minskas genom gemensam upphandling med stöd av avtal (upphandlingsring), användning av kontrakt som konkurrensutsatts av inköpscentraler och av dynamiska upphandlingssystem samt genom att utveckla upphandlingsanvisningar och -modeller till exempel inom ramen för åtgärdsprogrammet för offentlig upphandling. Utskottet välkomnar de metoder som nämns ovan och betonar också vikten av nationell styrning. 

(22) Utöver samarbetet med anknutna enheter i aktiebolagsform framhäver utskottet också andra möjligheter till samarbete mellan välfärdsområden. Välfärdsområdena kan samarbeta till exempel genom att inrätta stödtjänster för uppgifter inom välfärdsområdenas ansvarsområde (t.ex. laboratorietjänster) som produceras av en välfärdssammanslutning. Enligt propositionsmotiven (s. 94 och 117—118) tillämpas kravet på minimiägarandel i anknutna enheter inte till exempel på stiftelser, föreningar eller samkommuner enligt kommunallagen. Utskottet konstaterar utifrån sakkunnigutfrågningen att undantaget sannolikt också gäller välfärdssammanslutningar enligt lagen om välfärdsområden (611/2021), även om de inte nämns i motiveringen. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att ekonomiutskottet ytterligare preciserar frågan till denna del i sitt betänkande. 

(23) Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet kan de kostnader som de upphandlande enheterna orsakas beräknas jämnas ut på lång sikt och fördelarna beräknas uppstå på medellång sikt när marknadsutbudet utvecklas och de upphandlande enheternas upphandlingskompetens utvecklas. Enligt Konkurrens- och konsumentverkets bedömning medför den ökade konkurrensen till följd av lagändringen som gäller minimiägarandelen i anknutna enheter årliga besparingar på cirka 37—74 miljoner euro för den offentliga sektorn. Enligt bedömningen är återbetalningstiden för reformen 8—14 år. Med återbetalningstid avses den tid under vilken de upphandlande enheterna genom kostnadsbesparingar som den ökade konkurrensen medför kan täcka de ändringskostnader som hänför sig till de anknutna enheterna. Uppskattningen av förändringskostnaderna är dock i hög grad förknippad med osäkerhet. Dessutom bedömer Konkurrens- och konsumentverket att utbudet av regionala tjänster på marknaden kan vara litet och att det enligt sakkunniga inte nödvändigtvis uppstår någon marknad för alla social- och hälsovårdstjänster. 

(24) Vid utskottsutfrågningen föreslog flera sakkunniga att välfärdsområdena och kommunerna ska få ersättning för merkostnaderna för kravet på minimiägarandel i anknutna enheter. Eftersom det enligt uppgift från finansministeriet dock inte är fråga om en uppgiftsändring enligt 9 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021), beaktas den föreslagna ändringen inte heller på förhand i välfärdsområdenas finansiering med allmän täckning från och med ikraftträdandeåret. De indirekta kostnaderna beaktas dock vid efterhandsjusteringen av den generella finansieringen, om de för sin del har ökat välfärdsområdenas kostnader på riksnivå. Efterhandsjusteringen görs med två års fördröjning. Från och med 2026 görs efterhandsjusteringen inte till fullt belopp enligt de faktiska kostnaderna, utan den innehåller en självrisk för välfärdsområdena. 

(25) Enligt propositionen (s. 114) kommer konsekvenserna av förslaget till ändring av ägande i anknutna enheter inom social- och hälsovårdssektorn att följas upp. Utskottet anser det vara viktigt att följa ändringens konsekvenser inom social- och hälsovårdssektorn särskilt i fråga om välfärdsområdenas förmåga att sköta sina lagstadgade uppgifter samt i fråga om tillgången till tjänster och patientsäkerheten. Utskottet betonar också vikten av att trygga välfärdsområdenas tillräckliga finansiering för att skötseln av de lagstadgade uppgifterna ska säkerställas trots ändringskostnaderna. 

Ändringen som gäller upphandling av social- och hälsovårdstjänster

(26) Bestämmelserna om kvalitetskriterier för social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdena köper samt kraven på deras producenter i 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) är mycket mer detaljerade och omfattande än bestämmelserna i upphandlingslagen. Därför föreslås det att 12 kap. i upphandlingslagen upphävs. Möjligheten till direktupphandling som tryggar kontinuiteten i klientens vårdrelation förblir dock oförändrad och tas in i 100 § i upphandlingslagen. I fortsättningen ska 11 kap. i upphandlingslagen tillämpas på konkurrensutsättning av social- och hälsovårdstjänster som omfattas av upphandlingslagens tillämpningsområde. 

(27) I upphandlingslagens 12 kap. som ska upphävas ingår för närvarande 108 § om upphandling av social- och hälsovårdstjänster, vars syfte har varit att säkerställa att de upphandlande enheterna beaktar de kvalitets- och tillgänglighetsfaktorer som anges där vid konkurrensutsättningen av social- och hälsovårdstjänster. Sakkunniga har framfört att bestämmelsen inte bör strykas ur upphandlingslagen, eftersom den inte överlappar med bestämmelserna i 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovårdstjänster, utan fortfarande behövs, eftersom den påminner om skyldigheten att vid upphandling beakta behoven hos dem som använder social- och hälsovårdstjänster. 

(28) Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet kan bestämmelsen om kvalitetskrav i 108 § i upphandlingslagen vid behov beaktas i sådan lagstiftning som hör till social- och hälsovårdsministeriets beredningsansvar. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår dock att ekonomiutskottet i samband med den nu aktuella propositionen bedömer om det vore möjligt att bevara regleringen i upphandlingslagens 108 § i upphandlingslagen eller i någon annan lag till den del som inte överlappar med annan reglering som gäller social- och hälsovård. 

Omvända upphandlingar från anknutna enheter och in house sisters-upphandlingar

(29) Enligt 15 § 6 mom. i den gällande upphandlingslagen tillämpas upphandlingslagen inte på situationer där den anknutna enheten i egenskap av upphandlande enhet gör en upphandling hos en upphandlande enhet som utövar bestämmande inflytande över den (omvänd upphandling från en anknuten enhet) eller hos en annan anknuten enhet över vilken samma upphandlande enhet utövar bestämmande inflytande (in-house sisters-upphandling). 

(30) I propositionen föreslås det inte att 15 § 6 mom. i upphandlingslagen ändras, men i specialmotiveringen till 15 § preciseras enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet det rådande rättsläget i fråga om de förutsättningar under vilka ett anknutet företag kan köpa tjänster av sin ägare (omvänd upphandling från en anknuten enhet) och systerföretag (in-house sisters upphandling). Enligt specialmotiveringen till 15 § i propositionen konstateras det för tydlighetens skull att i enlighet med artikel 12 i upphandlingsdirektivet (2014/24/EU) och den gällande upphandlingslagen tillämpas undantaget för anknutna enheter enligt 15 § 6 mom. i upphandlingslagen inte på anknutna enheter med fler än en ägare. Således är det inte tillåtet för en anknuten enhet att göra upphandlingar hos ägaren eller en anknuten enhet som är en systerenhet, om den anknutna enheten har fler än en ägare. 

(31) Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet har undantaget för omvända upphandlingar och in-house sisters-upphandlingar enligt upphandlingsdirektivet och tolkningen av det i den juridiska litteraturen inte utsträckts till att gälla anknutna enheter med flera ägare. Eftersom det handlar om redan gällande reglering som baserar sig på upphandlingsdirektivet 2014/24/EU, föreslås inga ändringar i upphandlingslagen till denna del. 

(32) Sakkunniga har framfört att den vedertagna tolkningen av omvända upphandlingar och in house sisters-upphandlingar inte kan ändras enbart genom specialmotiveringen till 15 §, utan ändringen förutsätter en omsorgsfullt beredd lagstiftningsändring jämte konsekvensbedömningar. Det framfördes också att på grund av den ändrade tolkningen blir välfärdsområdenas anknutna enheter inom den specialiserade sjukvården, som har flera ägare, tvungna att själva konkurrensutsätta stödtjänster som är kritiska med tanke på vården av patienter (laboratorie- och blodcentralstjänster dygnet runt) på marknader där de faktiskt inte finns att tillgå. 

(33) Enligt uppgift från arbets- och näringsministeriet är det inte möjligt att i den nationella lagstiftningen avvika från den preciserade tolkningen till en lindrigare form som skulle tillåta upphandlingar hos anknutna enheter som har flera ägare. Enligt ministeriet har den gällande formuleringen i den nationella lagen dock till denna del i praktiken visat sig lämna rum för tolkning. Arbets- och näringsministeriet ser inget hinder för att bestämmelserna preciseras också på lagnivå så att de motsvarar den tolkning som gjorts i litteraturen av juridiska forskare och bekräftats av kommissionen. 

(34) Utskottet anser att det är viktigt att korrigera oklarheterna i tolkningen av lagstiftningen. Utskottet fäster dock ekonomiutskottets uppmärksamhet vid kravet på bestämmelser i lag och vid det som framfördes vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning och föreslår att ekonomiutskottet bedömer eventuella behov av att precisera lagförslag 1.