3.1
Förslag till förordning
Allmänt
Förslaget till förordning innehåller i huvudsak sedvanliga bolagsrättsliga bestämmelser som finns i bland annat aktiebolagslagen (624/2006) och handelsregisterlagen (564/2023) i Finland. I förslaget till förordning finns dock åtminstone inga uttryckliga och heltäckande bestämmelser om exempelvis likställighet bland aktieägare, förbud mot att ge otillbörlig fördel (jfr 1 kap. 7 § samt 5 kap. 13 § och 29 § 3 mom. i aktiebolagslagen) eller den allmänna principen om bestämmelsernas dispositiva karaktär (1 kap. 9 § i aktiebolagslagen). Dessutom förefaller enskilda bestämmelser i förslaget till förordning i praktiken vara strängare än bestämmelserna i aktiebolagslagen. En närmare bedömning av dessa punkter görs nedan.
Allmänna bestämmelser (kapitel I)
I kapitel 1 i förslaget till förordning avgränsas förslagets innehåll (artikel 1) samt huvuddragen i den harmoniserade EU-aktiebolagsformen (EU Inc.) (artiklarna 3 och 9).
Enligt artikel 1 i förslaget strävar man efter att uppnå målen genom att skapa en harmoniserad bolagsform för aktiebolag med begränsat ansvar (EU Inc.-bolag, nedan även EU-aktiebolag), som ingår i varje medlemsstats rättsordning; införa ett centralt EU-gränssnitt (nedan det centrala EU-gränssnittet) baserat på företagsregistrens sammankopplingssystem (eng. Business Register Interconnection System, Bris) för registrering av EU-aktiebolag och för dessa bolags ingivande av information och handlingar; införa åtgärder för att minska hindren för användning och godtagande av handlingar och information om EU-aktiebolag (bland annat engångsprincipen för ingivande av handlingar, eng. once only submission) samt minska den administrativa bördan för registreringsförfaranden och andra förfaranden som omfattas av förordningen under företagens hela livscykel (inklusive investeringar); undanröja hinder för finansiering av EU-aktiebolag och investeringar i sådana bolag; harmonisera vissa aspekter av insolvensförfaranden som är tillämpliga på särskilda kategorier av företag med bolagsformen EU Inc.; samt förbjuda vissa diskriminerande åtgärder mot EU Inc.-bolag med säte i en annan medlemsstat.
Förslaget innehåller 30 definitioner som används på annat håll i förslaget till förordning (artikel 2). Dessutom innehåller artikel 88 en hänvisning till kommissionens rekommendation om definition av innovativa expanderande företag, som inkluderar bland annat föreningar som bedriver ekonomisk verksamhet. Dessa rekommendationer från kommissionen styr tillämpningsområdet för kapitel X i förslaget till förordning.
Enligt artikel 3 i förslaget ska ett EU-aktiebolag ha bland annat följande centrala egenskaper: en aktieägare ska inte vara ansvarig för bolagets skyldigheter, bolaget ska vara en juridisk person, bolaget ska ha en europeisk unik identifieringskod (EUID) som tilldelas vid registreringen. Dessutom ska ett EU-aktiebolag enligt artikel 9.1 ha sitt stadgeenliga (registrerade) säte samt sin centrala förvaltning eller sitt huvudkontor i EU. I detta avseende gäller det att beakta att aktiebolagslagen i Finland inte begränsar var den centrala förvaltningen eller huvudkontoret är belägna.
Enligt förslaget ska EU-aktiebolag i första hand regleras av den tillämpliga förordningen och av sin bolagsordning, som ska vara förenlig med förordningen. Frågor som inte omfattas av denna förordning eller av bolagsordningen ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på den relevanta nationella bolagsformen. Enligt kommissionen avser detta endast bolagsrättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna ska ange den relevanta nationella bolagsform vars bestämmelser är tillämpliga på EU-aktiebolag (artikel 4.1–4.3). I Finland skulle dessa bestämmelser inkludera åtminstone aktiebolagslagens paragrafer om privata aktiebolag.
Ett EU-aktiebolag ska registreras i handelsregistret i den medlemsstat som valts för dess registrerade säte. Bolaget förvärvar status som juridisk person den dag det registreras i handelsregistret. Om handlingar har utförts i ett bolags namn före dess registrering och bolaget inte övertar de skyldigheter som följer av dessa handlingar efter registreringen, ska de fysiska och juridiska personer som utfört dessa handlingar vara solidariskt ansvariga för dem utan begränsningar, om inte annat överenskommits (artikel 5.1 och 5.2). I aktiebolagslagen övergår förpliktelser orsakade av en åtgärd som har vidtagits efter undertecknandet av avtalet om bolagsbildning eller av en i avtalet angiven åtgärd som har vidtagits högst ett år före undertecknandet av avtalet automatiskt på bolaget (2 kap. 9 § 1 mom. och 10 § 2 mom.).
Artikel 6 i förslaget till förordning innehåller grundläggande bestämmelser om ett EU-aktiebolags och dess filials namn och dess ändamålsenlighet. Enligt punkt 1 a ska EU-aktiebolagets namn följas av beteckningen ”EU Inc.”. Enligt punkt 4 får medlemsstaterna inte tillämpa regler som på ett otillbörligt sätt inkräktar på den lagliga registreringen och användningen av namnet inom hela EU.
I artikel 7 och i bilagan till förslaget till förordning föreskrivs om minimiinnehållet i och formen på ett EU-aktiebolags bolagsordning. Bolagsordningen ska vara i digital form och maskinläsbar och ska lagra information som strukturerade data (3 punkten). Bolagsordningen ska upprättas på minst ett av de officiella språken i registreringsmedlemsstaten och på ett språk som är brukligt i internationella affärs- och finanskretsar, i praktiken på engelska. Bolagsordningen ska vara tillgänglig för allmänheten (4 punkten). När ett EU-aktiebolag antar en standardiserad bolagsordning som avses i artikel 8 och i bilagan till förslaget ska det eller de officiella språken i medlemsstaten och engelskan ha samma rättsverkan i fråga om språkversionerna. När ett EU-aktiebolag antar en icke-standardiserad bolagsordning ska det eller de officiella språken i registreringsmedlemsstaten ha företräde i händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna. Trots detta föreslås det dock att ett EU-aktiebolag i andra fall än den standardiserade bolagsordningen ska vara ansvarigt för skador som åsamkats tredje part som handlat i god tro och förlitat sig på en felaktig, ofullständig eller vilseledande version av den icke-standardiserade bolagsordningen på engelska. Aktiebolagslagen innehåller inte motsvarande bestämmelser om formen på uppgifterna i bolagsordningen, användningen av engelska, språkets rättsverkan eller skadestånd som är knutet till bolagsordningens form.
EU-mallarna för en standardiserad bolagsordning ska enligt förslaget kunna användas när ett EU-aktiebolag bildas. Mallarna ska kunna användas via det centrala EU-gränssnittet eller via handelsregister i en medlemsstat. Om EU-mallarna används ska alla krav på att bolagsordningen upprättas i form av officiellt bestyrkta handlingar i enlighet med nationell lagstiftning anses vara uppfyllda (artikel 8.1 och 8.2).
Dessutom innehåller kapitlet tvingande bestämmelser om ordnande av e-tjänster (artikel 10), ordnande av fjärrbetalningstjänster (artikel 11) och arbetstagarrepresentation (artikel 12). I 10 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) föreskrivs om anmälan av uppgifter om aktiebolag i e-tjänsten. Däremot finns det inga motsvarande bestämmelser om ordnande av fjärrbetalningstjänster eller arbetstagarrepresentation i aktiebolagslagen.
Centralt EU-gränssnitt, bildande och ingivande av information om EU-aktiebolag (kapitel II)
Kapitel 2 gäller det centrala EU-gränssnittet, bildande av och ingivande av information om EU-aktiebolag till handelsregistret och tillhörande förfaranden.
Bestämmelser om ett harmoniserat digitalt ansökningsformulär för bildande av ett EU-aktiebolag finns i artikel 13 i förslaget till förordning. Formuläret ska vara helt digitalt, maskinläsbart och samla information som strukturerade data. Formuläret ska innehålla tillräckliga uppgifter för att registrera bolaget, utfärda skatteregistreringsnummer och registrera verkligt huvudmannaskap. De presumtiva styrelseledamöterna ska underteckna ansökningsformuläret och den åtföljande bolagsordningen med hjälp av de elektroniska identifieringstjänster och betrodda tjänster som avses i den så kallade eIDAS-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG). Styrelseledamöterna ska lämna sitt samtycke till att bli styrelseledamöter, erkänna sina skyldigheter och ange om de är medvetna om några omständigheter som skulle kunna leda till diskvalificering i registreringsmedlemsstaten. Om ett bolag registreras med hjälp av det påskyndade förfarande som avses i artikel 16 ska det centrala EU-gränssnittet användas för att kontrollera eventuella konflikter mellan bolagsnamnet och EU-varumärken eller nationella varumärken. Medlemsstaterna ska se till att motsvarande kontroll görs även när ett annat förfarande än det påskyndade förfarandet används. I artikeln föreslås dessutom att samma tekniska sammankoppling kan användas i samband med behandlingen av ansökan om varumärke.
Till den förebyggande kontroll av bolagsordningen och ändringar i den som avses i artikel 14 i förslaget till förordning hör att bekräfta att bolagsordningen uppfyller de formella krav som anges i förordningen, att det obligatoriska minimiinnehållet i enlighet med bilaga till förordningen ingår i bolagsordningen, att bolagets namn och föremålet för dess verksamhet uppfyller kraven enligt förordningen, att de sökande har nödvändig rättskapacitet och har rätt att företräda bolaget samt att aktiekapitalet har erlagts i enlighet med förordningen.
Bestämmelser om det centrala EU-gränssnittet finns i artikel 15 i förslaget till förordning. Kommissionen ska inrätta ett centralt EU-gränssnitt som en del av Bris och koppla EU-gränssnittet till Bris. Bestämmelser om Bris finns i direktiv (EU) 2017/1132. Både etablerings- och ändringsanmälningar kan göras via det centrala EU-gränssnittet. Det centrala EU-gränssnittet överför inte registreringsbehörigheten till EU-nivå. Det centrala EU-gränssnittet ska lämna in en ansökan som lämnats via gränssnittet tillsammans med bifogade handlingar till företagsregistret i den medlemsstat där bolaget registreras. Det centrala EU-.gränssnittet gör det möjligt att följa hur registreringen framskrider. Det centrala EU-gränssnittet ska tillhandahålla information om registrering av immateriella rättigheter.
I artikel 16 i förslaget till förordning föreskrivs om ett påskyndat förfarande för bildande av ett EU-aktiebolag när bolaget bildas via det centrala EU-gränssnittet och EU-mallar som avses i artikel 8 används för att upprätta en standardiserad bolagsordning. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett EU-aktiebolag i detta fall registreras inom 48 timmar från det att ansökningsformuläret och EU-mallarna enligt förslaget till förordning har lämnats in. Handläggningsavgiften får då vara högst 100 euro. Artikel 17 gäller bildandet av ett EU-aktiebolag via det centrala EU-gränssnittet utan att använda EU-mallar. Registreringen av bolaget ska i detta fall slutföras inom fem arbetsdagar efter inlämnandet av ansökningsformuläret och bolagsordningen. I artikel 18 föreskrivs om bildande av ett EU-aktiebolag via ett nationellt företagsregister. Ett EU-aktiebolag ska i detta fall registreras med iakttagande av bestämmelserna i artiklarna 16 och 17.
Enligt artikel 19 i förslaget till förordning är det möjligt för ett EU-aktiebolag eller ett bolag som avses i bilagorna till direktiv (EU) 2017/1132 att bilda ett EU-aktiebolag som dotterbolag antingen via det centrala EU-gränssnittet eller via ett nationellt företagsregister. Uppgifter om det stiftande bolaget ska hämtas från Bris.
Enligt artikel 20 skulle handelsregistret efter det att ett EU-aktiebolag har registrerats eller dess uppgifter har ändrats lämna uppgifterna om EU-aktiebolaget till skattemyndigheterna, socialförsäkringsmyndigheterna och registret över verkligt huvudmannaskap. EU-aktiebolaget skulle beviljas skatteregistreringsnummer digitalt utan dröjsmål och i regel utan separat ansökan.
Enligt artikel 20 i förslaget till förordning införs en så kallad engångsprincip, enligt vilken företagsuppgifter som en gång registrerats i handelsregistret ska vara tillgängliga för bland annat berörda skattemyndigheter, såsom den myndighet som för mervärdesskatteregistret, utan separata ansökningar till dessa myndigheter. Ett EU-aktiebolag ska digitalt och utan dröjsmål erhålla ett eventuellt skatteregistreringsnummer och registreringsnummer för mervärdesskatt. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat kan kräva ytterligare uppgifter av EU-aktiebolagen endast om dessa uppgifter inte är tillgängliga någon annanstans och om uppgifterna är absolut nödvändiga för att ett registreringsnummer för mervärdesskatt ska kunna utfärdas. Uppgifterna om ett EU-aktiebolag ska också lämnas till den myndighet som för registret över verkligt huvudmannaskap, som i Finland är Patent- och registerstyrelsen.
Förhållandet till lagstiftningen om skatteregistreringar, såsom mervärdesskatteregistreringen, förblir öppet i förslaget till förordning. Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet), som har verkställts genom mervärdesskattelagen (1501/1993), innehåller bestämmelser som är bindande för Finland. I mervärdesskattedirektivet föreskrivs på ett sätt som binder medlemsstaterna om skattebasen och de tillämpliga skattesatserna. Mervärdesskattedirektivet innehåller dessutom bestämmelser om bland annat vem som är skattskyldig, när skyldigheten att anmäla sig till mervärdesskatteregistret uppkommer och under vilka förutsättningar registreringsnummer för mervärdesskatt beviljas. En förutsättning för alla aktörer som vill tas upp i mervärdesskatteregistret är att de bedriver skattepliktig affärsverksamhet. Registreringsnumret för mervärdesskatt utfärdas av den nationella skattemyndigheten, i Finland Skatteförvaltningen.
Artikel 21 i förslaget till förordning gäller skapande av ett EU-aktiebolag genom inhemska och gränsöverskridande ombildningar (flyttningar av säte), fusioner eller delningar. Enligt förslaget får ett inhemskt företagsarrangemang göras endast om två år har förflutit sedan bolagen registrerades eller om de två första årsredovisningarna redan har godkänts för bolagen. Enligt förslaget tillämpas på gränsöverskridande företagsarrangemang direktiv (EU) 2017/1132 i fråga om bolag som motsvarar aktiebolag. Ett EU-aktiebolag får också på nytt omvandlas till ett bolag som motsvarar ett nationellt aktiebolag i den medlemsstat där EU-aktiebolaget är registrerat; ett sådant beslut får dock inte fattas förrän två år har förflutit sedan dess registrering eller innan dess två första årsredovisningar har godkänts.
Enligt artikel 22 i förslaget till förordning ska de personer som ska bli styrelseledamöter i ett EU-aktiebolag förklara huruvida de är medvetna om några omständigheter som skulle kunna leda till diskvalificering i den berörda medlemsstaten. En person som är diskvalificerad i en medlemsstat får inte agera som styrelseledamot i ett EU-aktiebolag i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har bestämmelser om att ta i beaktande diskvalificering av styrelseledamöter över gränserna och att information kan utbytas i enlighet med direktiv (EU) 2017/1132.
I artikel 23 i förslaget till förordning föreskrivs att alla handlingar och information som inges via det centrala EU-gränssnittet ska undertecknas med hjälp av betrodda tjänster enligt eIDAS-förordningen eller med underskriftsfunktionen för den europeiska företagsplånboken, om en sådan används. Detta gäller bland annat bolagets formulär för ingivande, resolutioner av bolagets organ samt de ansvariga personernas förklaringar. I Finlands nationella bolagslagstiftning föreskrivs det för närvarande inte om undertecknande av organens resolutioner med en godkänd elektronisk underskrift. Enligt artikel 24 kan ett EU-aktiebolag bemyndiga en person att handla för dess räkning via det centrala EU-gränssnittet med användning av en digital EU-fullmakt.
Tillgång till och gränsöverskridande användning av information om EU-aktiebolag (kapitel III)
Kapitel 3 ska enligt förslaget till förordning gälla att göra information om EU-aktiebolag tillgänglig och använda informationen i gränsöverskridande situationer.
Artikel 25 i förslaget till förordning gäller handlingar och information om EU-aktiebolag som ska göras tillgängliga. Registreringsstatens handelsregister ska offentliggöra bland annat EU-aktiebolagets namn och juridiska form, säte och eventuella elektroniska kontaktinformation, föremålet för bolagets verksamhet uttryckt i Nace-kod, bolagsordningen med språkversioner och konsoliderade ändringar. Dessutom ska information om ansvariga personer, redovisningshandlingar och information om aktieägaren offentliggöras, om det är fråga om ett enmansbolag. Myndigheters beslut som gäller bolaget och som påverkar handelsregisteruppgifterna, ändringar i bolagets rättsliga ställning, bolagets EUID samt information om filialer som är registrerade i andra medlemsstater ska likaså offentliggöras. Kravet på offentliggörande gäller också beslut om att frångå kravet på en expertrapport om placeringar som görs med apportegendom. Dessutom föreskrivs om maskinläsbarhet, bestyrkande och handlingars förenlighet med den europeiska digitala identitetsplånboken. Den information och de handlingar om ett EU-aktiebolag som gjorts tillgängliga i företagsregistret ska enligt artikel 26 göras tillgängliga också i Bris i fråga om antalet anställda och information om koncerner. En del av den centrala informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt.
Enligt artikel 27 i förslaget till förordning ska ett EU-aktiebolag inge alla handlingar och all information som avses i artikel 25 samt ändringar i dessa antingen via det centrala EU-gränssnittet eller direkt till det nationella handelsregistret. När det gäller tidsfristerna för och registreringen av ändringar följs bestämmelserna i artikel 15 i direktiv (EU) 2017/1132. Ändringar av bolagsordningen ska dock inges inom fem dagar efter det att ändringsresolutionen har antagits. På användningen av EU-mallar i det centrala EU-gränssnittet tillämpas de bestämmelser om tidsfrister och kostnadsgränser som anges i artikel 16. Alla handlingar och all information ska inges på elektronisk väg.
Enligt artikel 28 i förslaget till förordning får en myndighet i samband med ett administrativt eller rättsligt förfarande inte utan grundad anledning be ett EU-aktiebolag lämna sådan information eller sådana handlingar som redan är tillgängliga i handelsregistret eller Bris. Medlemsstaterna har möjlighet att inrätta ingångar som ger tillgång till Bris.
Enligt artikel 29 ska ett EU-aktiebolag och dess filial i sin affärsrelaterade kommunikation inkludera bolagets namn, EUID, adressen till bolagets säte, bolagets digitala korrespondensadress och adressen till dess digitala närvaro, till exempel dess webbplats.
Registreringsstatens handelsregister ska på begäran av ett EU-aktiebolag utfärda ett flerspråkigt EU-registreringsbevis som avses i artikel 30 i förslaget till förordning och som vid tidpunkten för utfärdandet i medlemsstaterna fungerar som tillräckligt bevis för bolagsbildningen och de uppgifter som ingår i den. Ett EU-aktiebolag har möjlighet att använda den digitala EU-fullmakt som avses i artikel 31 vid gränsöverskridande förfaranden inom ramen för förordningens tillämpningsområde. EU-registreringsbeviset och den digitala EU-fullmakten ska vara kompatibla med den europeiska digitala identitetsplånboken (Europaparlamentets och rådets förordning nr 910/2014).
Enligt artikel 32 ska digitala handlingar och bestyrkta kopior av dessa som utfärdas av handelsregistret och som uppfyller villkoren i enlighet med förslaget till förordning, liksom officiella översättningar av dessa, undantas från krav på legalisering eller liknande formaliteter när de visas upp för en myndighet i en annan medlemsstat, om det inte finns rimliga tvivel beträffande ursprung eller äkthet. Handlingarnas äkthet och ursprung kan kontrolleras med hjälp av den kontaktpunkt som avses i artikel 16 e i direktiv (EU) 2017/1132, som ändrats genom direktiv (EU) 2025/25. Undantaget tillämpas under föreskrivna förutsättningar även på handlingar som exempelvis har utfärdats av notarier. Enligt artikel 33 kan översättning av handlingar inte förutsättas hos en myndighet när den specifika information som behövs finns att tillgå i EU-aktiebolagets bolagsordning, EU-registreringsbevis eller genom förklarande information via Bris. En officiell översättning kan krävas endast om det är nödvändigt med hänsyn till syftet med användningen av handlingen, exempelvis att uppfylla ett krav på obligatoriskt offentliggörande eller att den ska förevisas vid rättsliga förfaranden. Kravet på översättning kan också anses vara uppfyllt när handlingen översatts av en AI-översättningsagent som godkänts av medlemsstaten.
I artikel 34 i förslaget till förordning ges kommissionen befogenhet att vidareutveckla det centrala EU-gränssnittet till ett centralt digitalt register för EU-aktiebolag. Enligt artikel 35 ska handlingar och information om EU-aktiebolag vara sökbara via Bris på unionens alla officiella språk. Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att direktiv (EU) 2017/1132 tillämpas på informationsutbytet och tillgången till handlingar och information via Bris om inte annat föreskrivs i förordningen. Kommissionen ges dessutom befogenhet att anta genomförandeakter som innehåller bestämmelser om bland annat EU-mallar för upprättande av en standardiserad bolagsordning, ansökningsformulär, informationsutbyte och tillgång till information samt tekniska specifikationer för kompatibilitet mellan EU-registreringsbeviset och EU-fullmakten och den europeiska digitala företagsplånboken.
Filialer (kapitel IV)
I kapitel 4 föreskrivs om möjligheten för EU-aktiebolag att etablera filialer i andra medlemsstater.
I artikel 36 i förordningsförslaget föreskrivs om EU-aktiebolags grundläggande rätt att etablera en filial i en annan medlemsstat. Enligt artikel 37 tillämpas i samband med registrering via det centrala EU-gränssnittet de tidsfrister och kostnadstak som anges i artikel 16. Handelsregistret ska göra det möjligt att registrera filialen elektroniskt. Bestämmelserna i direktiv (EU) 2017/1132 tillämpas på utbytet av information om filialen.
För registrering av en filial ska användas det ansökningsformulär som avses i artikel 38 i förslaget till förordning. Formuläret ska vara digitalt, maskinläsbart och samla information som strukturerade data. Formuläret ska undertecknas elektroniskt med hjälp av betrodda tjänster enligt eIDAS-förordningen eller den europeiska digitala företagsplånboken. Formuläret ska innehålla den information som behövs för att utfärda filialens skatteregistreringsnummer. Det handelsregister som registrerar filialen ska hämta information om det EU-aktiebolag som fungerar som huvudkontor från Bris automatiskt och på grundval av EUID. Efter att en filial registrerats eller uppgifterna i registret ändrats ska handelsregistret enligt artikel 39 i förslaget lämna informationen till skattemyndigheterna, socialförsäkringsmyndigheterna och registret över verkligt huvudmannaskap. Varken EU-aktiebolaget eller dess filial får åläggas att lämna denna information separat, om informationen finns tillgänglig i det handelsregister där filialen är registrerad eller via Bris, eller om den ingår i ansökningsformuläret. Filialen ska beviljas skatteregistreringsnummer utan obefogat dröjsmål och får inte vara skyldig att lämna in en separat ansökan, om denna absolut nödvändiga information kan inhämtas från någon annan källa.
Information och handlingar om en filial som registrerats av ett EU-aktiebolag i en annan medlemsstat ska vara tillgängliga för allmänheten i enlighet med bestämmelserna i (EU) 2017/1132. Offentliggörandet ska enligt bestämmelserna i artikel 40 i förslaget till förordning omfatta filialens namn, adress, syftet med verksamhet samt de personer som är fasta företrädare för filialen, med uppgift om omfattningen av behörigheten. Om ett EU-aktiebolag som fungerar som huvudkontor ska framgå handelsregister, namn, juridisk form, säte, registreringsnummer och EUID, ansvariga personer, rättslig ställning samt avveckling av filialen. Bestämmelserna i direktiv (EU) 2017/1132 tillämpas på utbytet av information om ändrade uppgifter.
Likaså tillämpas enligt artikel 41 i förslaget till förordning bestämmelserna i direktiv (EU) 2017/1132 på gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar.
Företagets styrningssystem (kapitel V)
Ett obligatoriskt organ i ett EU-aktiebolag föreslås vara en styrelse som ska bestå av en eller flera fysiska personer (styrelseledamöter). Minst en av styrelseledamöterna skulle vara bosatt i en EU-medlemsstat (artikel 42.2).
Enligt förslaget till förordning ansvarar styrelsen för bolagets ledning. Styrelsen har allmän behörighet, det vill säga styrelsen får utöva alla bolagets befogenheter som enligt förordningen, bolagsordningen eller kompletterande tillämplig nationell rätt inte ska utövas av bolagsstämman eller något annat stadgeenligt organ (artikel 42.2 och 42.3). I fråga om styrelsens uppgift preciseras det inte i förslaget till förordning om styrelsens uppgift till sin natur är avsedd som ett organiseringsansvar eller som en ovillkorlig skyldighet. Detta kommer sannolikt att preciseras i nationell lagstiftning.
I förslaget till förordning föreskrivs mycket snävt endast att bolagsstämman ska ha befogenhet att godkänna årsredovisningen och utöva (eng. exercise) annan beslutsrätt som fastställs i förordningen och anges i bolagsordningen. Bolagsstämman kan också när som helst utse och entlediga styrelseledamöter. Bolagsstämman får också ge bindande instruktioner till styrelsen, såvida de inte strider mot förordningen, bolagsordningen eller kompletterande tillämplig nationell rätt (artikel 42.4).
Enligt förslaget till förordning ska det i bolagsordningen anges regler gällande EU-aktiebolagets organisation och villkoren för dess ledning (artikel 42.1). I detta avseende bör det noteras att för att uppfylla denna skyldighet kan bestämmelserna i bolagsordningen i många fall avvika från den standardiserade bolagsordningen i bilagan till förslaget, vilket torde leda till att den engelska versionen förlorar sin parallella ställning (jfr artikel 7.5 andra stycket).
Ledamöterna i EU-aktiebolagets styrelse företräder bolaget. Om bolaget har flera styrelseledamöter företräder de bolaget gemensamt. I detta fall får det i bolagsordningen eller enligt beslut av bolagsstämman föreskrivas att alla eller vissa styrelseledamöter får företräda bolaget individuellt. En sådan begränsning av företrädandebefogenheten får endast göras gällande mot tredje parter om information om den har gjorts tillgänglig för allmänheten i handelsregistret. Bolaget är bundet av de handlingar som utförs av styrelseledamöterna, även om dessa handlingar går utöver föremålet för bolagets verksamhet. Styrelseledamöterna får delegera sina befogenheter till tredje part, som vid utövandet av de delegerade befogenheterna ska fullgöra alla rättsliga skyldigheter som åligger styrelseledamöterna (artikel 43.1, 43.2, 43.4 och 43.5). Enligt aktiebolagslagen i Finland kan det i bolagsordningen föreskrivas att en styrelseledamot eller verkställande direktören har rätt att företräda bolaget eller att styrelsen kan ge någon av sina ledamöter, verkställande direktören eller någon annan namngiven person rätt att företräda bolaget och också återkalla denna rätt (6 kap. 26 § i aktiebolagslagen). I Finland är en rättshandling som på bolagets vägnar har företagits av en sådan företrädare för bolaget som avses i lagen inte bindande för bolaget bland annat i en situation där företrädaren har överskridit sin befogenhet och motparten insåg eller borde ha insett detta. Enbart den omständigheten att befogenhetsbegränsningarna har registrerats kan inte anses vara ett tillräckligt bevis (6 kap. 28 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. i aktiebolagslagen). När det gäller fall av överskridande av en företrädares befogenhet ska bolagets motpart enligt förslaget till förordning uppenbarligen kunna träda ur avtalet eller någon annan åtgärd av bolaget på lättare grunder än enligt aktiebolagslagen.
Utöver de uttryckliga skyldigheterna ska styrelseledamöterna med omsorg agera i bolagets bästa intresse (artikel 44.1). I förslaget till förordning ingår också vissa bestämmelser om styrelseledamöternas skadeståndsansvar. Bestämmelser om styrelseledamöternas ansvar finns dock i huvudsak i tillämplig nationell lagstiftning (artikel 44.2–44.4).
I förslaget till förordning föreskrivs om en styrelseledamots skyldighet att informera om intressekonflikter. En styrelseledamot ska informera styrelsen om alla omständigheter som kan innebära en intressekonflikt mellan styrelseledamotens eget intresse och bolagets intresse. Om det rör sig om en ensam styrelseledamot som inte samtidigt är den enda aktieägaren, ska bolagsstämman informeras. I bolagsordningen kan föreskrivas något annat om skyldigheten att informera. I ett ärende där en styrelseledamot har en intressekonflikt ska denne avstå från att delta i ett beslut, såvida inte bolagsstämman eller bolagsordningen har gett styrelseledamoten tillstånd att delta i ett sådant beslut (artikel 45.1 och 45.2).
Enligt förslaget till förordning får det i bolagsordningen föreskrivas att vissa eller alla transaktioner mellan EU-aktiebolaget och samtliga eller vissa styrelseledamöter, aktieägare eller närstående parter ska godkännas av eller meddelas styrelsen, bolagsstämman eller de styrelseledamöter eller aktieägare som inte är involverade i dessa transaktioner (jfr i 6 kap. 3 § i aktiebolagslagen föreskrivs om beslutförhet för oberoende styrelseledamöter, men inte om skyldighet för styrelseledamöter att informera). Likaså kan i bolagsordningen specificeras transaktioner med närstående parter som på grund av sitt syfte, pris eller något annat inslag i transaktionen anses strida mot bolagets bästa intresse och som inte får ingås (jfr i aktiebolagslagen är det inte tillåtet att avvika från lagens tvingande bestämmelser genom bestämmelser i bolagsordningen). I förslaget till förordning föreskrivs att om en rättshandling ändå företas med en styrelseledamot eller aktieägare i strid med de ovannämnda bestämmelserna i bolagsordningen, ska den berörda styrelseledamoten eller aktieägaren vara ansvarig för all skada som bolaget åsamkas till följd av rättshandlingen (jfr med stöd av 22 kap. 1 § 3 mom. i aktiebolagslagen kan en medlem i ledningen befrias från ansvar om medlemmen visar att han eller hon har handlat omsorgsfullt). Om ett EU-aktiebolag är ett enmansbolag ska avtal mellan den enda aktieägaren och bolaget upprättas skriftligen, med undantag för avtal rörande löpande verksamhet som ingås under normala förhållanden (artikel 46.1–46.3).
Enligt förslaget till förordning ska bolagsstämman och styrelsemötena få hållas helt online eller i hybridform. Styrelsen ska fastställa vilka elektroniska kommunikationsmedel som ska användas (artikel 47.1 och 47.2). Dessutom finns det något närmare bestämmelser om bolagsstämman: vid bolagsstämmor helt online och i hybridform ska bolaget säkerställa att aktieägarna kan identifieras på ett elektroniskt sätt som styrelsen anser vara giltigt för att säkerställa deltagandets äkthet och att aktieägarna kan närvara vid och delta i bolagsstämman i realtid och utöva sin rösträtt (artikel 47.3).
Enligt förslaget till förordning ska aktieägares beslut fattas på bolagsstämman, såvida det inte i bolagsordningen anges att beslut kan fattas skriftligen utan att ordna bolagsstämma eller genom att alla aktieägare skriftligen samtycker till att avge skriftliga röster (artikel 48.1) (jfr 5 kap. 1 § 2 mom. i aktiebolagslagen, där det förutsätts att aktieägarna är eniga och ett beslut med kvalificerad majoritet om ändring av bolagsordningen inte är tillräckligt). En skriftlig resolution får antas på elektronisk väg förutsatt att texten till den föreslagna resolutionen skickas till eller görs tillgänglig digitalt för alla aktieägare, aktieägarnas samtycke uttrycks på ett varaktigt och verifierbart sätt, och identiteten för de personer som uttrycker sitt samtycke kan fastställas på ett tillförlitligt sätt (artikel 48.3). En skriftlig resolution anses har antagits när den erforderliga majoriteten av aktieägare med giltiga röster har undertecknat den. Den erforderliga majoriteten ska vara densamma som krävs för ett beslut som antas vid en bolagsstämma (artikel 48.2). Om ett EU-aktiebolag är ett enmansbolag ska beslut som antas av den enda aktieägare som utövar bolagsstämmans befogenheter upprättas skriftligen (artikel 48.5).
I förslaget till förordning ingår vissa grundläggande bestämmelser om likabehandling av aktier och om att tillåta olika aktieslag (artikel 55.1–55.3). I ett EU-aktiebolag ger en aktie alltid en röst, om inte annat anges i bolagsordningen (artikel 57.1).
I förslaget till förordning finns det mycket knapphändiga bestämmelser om aktieägarnas rättigheter på bolagsstämman. Aktieägarna har rätt att få tillräcklig information om punkterna på dagordningen för en bolagsstämma före bolagsstämman. Varje aktieägare har rätt att ställa frågor om punkterna på dagordningen för en bolagsstämma och i princip rätt att få svar på sina frågor av bolaget. I bolagsordningen får det föreskrivas att vissa eller alla aktieägare ska ha rätt att granska bolagets bokföring på egen begäran. Aktieägare som innehar minst en tiondel eller en mindre andel av antalet aktier som anges i bolagsordningen har rätt att kräva att en oberoende expert undersöker misstankar om att bolaget har begått en väsentlig överträdelse av lagen eller bolagsordningen (artikel 56.3–56.8). Aktieägarnas rättigheter i ett EU-aktiebolag omfattar uppenbarligen inte exempelvis rätten att kräva extra bolagsstämma eller rätten att få ett ärende upptaget till behandling vid bolagsstämman (jfr 5 kap. 4 och 5 § i aktiebolagslagen).
Enligt förslaget till förordning krävs för beslutsförhet (eng. quorum) vid aktieägares beslut enkel majoritet av röstberättigade aktier för de innehavare som är närvarande eller företrädda vid bolagsstämman, om inte annat anges i bolagsordningen (artikel 49.1) (jfr 5 kap. i aktiebolagslagen: inget motsvarande krav på beslutförhet som i förslaget till förordning kan leda till långsammare beslut eller till och med ett dödläge i beslutsfattandet, om ett tillräckligt antal aktieägare inte deltar i bolagsstämman). Beslut av aktieägarna ska fattas med [minst] enkel majoritet, om inte annat anges i bolagsordningen. Ändringar av bolagsordningen ska antas med kvalificerad majoritet motsvarande [minst] två tredjedelar av de avgivna rösterna, om inte annat anges i bolagsordningen. Om man genom en ändring ökar en aktieägares finansiella åtaganden eller ansvar ska en sådan ändring också kräva uttryckligt samtycke från den aktieägaren (artikel 49.2 och 49.3). Styrelsen får göra redaktionella ändringar av icke-materiell art (eng. editorial changes of non-substantive nature) i bolagsordningen utan beslut av bolagsstämman (artikel 50.2). I 5 kap. 27 och 29 § i aktiebolagslagen verkar det finnas mer omfattande och skyddande bestämmelser om beslut som kräver kvalificerad majoritet och aktieägarens samtycke. Enligt aktiebolagslagen krävs aktieägarens samtycke utöver när skyldigheterna utökas även i flera olika situationer där aktieägarens rättigheter försämras. I aktiebolagslagen finns det inga bestämmelser om vilken behörighet styrelsen behöver för att ändra bolagsordningen, utan detta har lämnats till bolagsstämman och eventuellt till Patent- och registerstyrelsens kontroll. Det torde preliminärt kunna bedömas att det i enskilda fall dessutom kan förekomma motstridiga uppfattningar mellan olika parter om vad som utgör en sådan redaktionell ändring av icke-materiell art av bolagsordningen som faller inom styrelsens behörighet.
I förslaget till förordning föreskrivs om ändring av rättigheterna för ett visst aktieslag. Om ett beslut av bolagsstämman eller styrelsens beslut modifierar eller ändrar de särskilda rättigheter, preferenser eller privilegier (eng. specific rights, preferences or privileges) som är förenade med ett aktieslag, ska ett sådant beslut inte få verkan utan godkännande av innehavarna av detta slag av aktier med [minst] två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna för aktieslaget i fråga. Om inte annat anges i bolagsordningen ska sådana ändringar anses vara exempelvis en nedsättning av det aktieslagets nominella värde (i förekommande fall) eller vinstutdelningsrättigheter, en ändring av prioritetsordningen för vinstutdelning eller behållning efter likvidation eller inrättande av ett nytt aktieslag med rättigheter som är bättre än de rättigheter som är förenade med ett befintligt aktieslag (artikel 51.1–51.3). I aktiebolagslagen föreskrivs det inte att styrelsen har någon som helst behörighet att ändra rättigheterna för ett visst aktieslag. Den bestämmelse i aktiebolagslagen som gäller frågan kan också i övrigt anses vara mer omfattande än i förslaget till förordning. Ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen att olika aktieslag sammanslås eller ett helt aktieslags rättigheter annars försämras (med andra ord även i andra fall än de tre i förslaget till förordning som nämns ovan) ska fattas med sådan kvalificerad majoritet som avses i 5 kap. 27 §. En förutsättning för ett giltigt beslut är dessutom att beslutet biträds med en kvalificerad majoritet av de aktier av varje slag som är företrädda vid stämman samt att samtycke fås av majoriteten av de aktieägare som har aktier av de slag vilkas rättigheter försämras (5 kap. 28 § i aktiebolagslagen).
Enligt förslaget till förordning har en aktieägare i fall av missbruk rätt att av domstolen kräva att EU-aktiebolaget och samtliga övriga aktieägare löser in aktierna från den aktieägare som har utsatts för missbruket. Bolaget löser in aktierna, men bolaget och samtliga övriga aktieägare är solidariskt ansvariga för betalningen av inlösenpriset (artikel 52). Bestämmelserna i 23 kap. i aktiebolagslagen om inlösenskyldighet till följd av missbruk av inflytande gäller endast den aktieägare som har missbrukat sitt inflytande, inte alla de övriga.
Digitalt register, aktier och aktieöverlåtelser (kapitel VI)
Enligt förslaget till förordning ska aktierna i ett EU-aktiebolag registreras i ett digitalt aktieregister (nedan aktieägarförteckning). Aktierna ska vara dematerialiserade, dvs. aktiebreven på papper ska vid behov makuleras. Registreringen av aktier i den digitala aktieägarförteckningen skulle skapa rättigheter och skulle utgöra bevis på aktieinnehavet. I bolagsordningen får det föreskrivas att aktier emitteras, registreras och överlåts med hjälp av teknik för distribuerade liggare eller andra digitala lösningar. EU-aktiebolaget får inte ha innehavaraktier (artikel 53.1–53.3). Förslaget till förordning ska sannolikt tolkas så att mottagaren av aktien inte får de rättigheter som hänför sig till ägandet enbart på grundval av överlåtelseavtalet.
I förslaget till förordning åläggs EU-aktiebolaget att upprätthålla en uppdaterad digital aktieägarförteckning. Bolaget ska säkerställa registrets integritet och säkerhet. Dessutom föreskrivs det i detalj om de minimiuppgifter som ska föras in i aktieägarförteckningen (artikel 54.1). Den digitala aktieägarförteckningen ska i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 vara tillgänglig för alla aktieägare och alla andra berörda parter med ett berättigat intresse (artikel 54.2). Bestämmelserna i 3 kap. 15 och 16 § i aktiebolagslagen har ett snävare innehåll än förslaget till förordning. Enligt 3 kap. 17 § 1 mom. i aktiebolagslagen ska aktieägarförteckningen hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor, och det förutsätts inte att ett berättigat intresse läggs fram. Enligt 3 mom. i samma paragraf gäller detta dock inte personbeteckningens slutled, betalnings- och beskattningsuppgifter eller uppgifter om på vilket kommissionskonto aktier som en aktieägare lämnat till försäljning har registrerats.
I förslaget till förordning föreskrivs uttryckligen också om uppgifterna i digitala aktiebrev. Utöver uppgifterna om aktier och aktieägare ska i det digitala aktiebrevet också antecknas de viktigaste rättsliga uppgifterna om EU-aktiebolaget, inbegripet åtminstone dess säte, dess EUID och det totala antalet aktier samt uppgifter om eventuella registrerade inteckningar och panträtter i eller begränsningar för aktierna. Det handlar om fullständig harmonisering, eftersom medlemsstaterna inte får införa några ytterligare krav avseende innehållet eller formen (artikel 53.4). Enligt förslaget till förordning ska ett digitalt aktiebrev dateras med användning av en kvalificerad elektronisk tidsstämpling och förses med ett sigill i form av en kvalificerad elektronisk stämpel eller underskrift (artikel 53.5).
Enligt förslaget till förordning ska aktier i ett EU-aktiebolag vara fritt överlåtbara, om inte annat anges i bolagsordningen (artikel 58.1). En överlåtelse av aktier och registrering av överlåtelsen av aktier i det digitala aktieregistret får slutföras helt online. Medlemsstaterna får inte införa några krav eller villkor som begränsar denna möjlighet (artikel 59.1 och 59.2). Det har uttryckligen föreskrivits om giltigheten av en överlåtelse av aktier när avtalet har undertecknats elektroniskt. Medlemsstaterna får inte införa några ytterligare formaliteter än de som avses i förslaget till förordning för att överlåtelsen ska vara rättsligt giltig, inbegripet ett krav på en notariehandling, (artikel 59.3–59.5).
Enligt förslaget får överlåtelsen av aktier verkan först när den har registrerats i den digitala aktieägarförteckningen. Båda parter i aktieöverlåtelsen ska skriftligen anmäla aktieöverlåtelsen till EU-aktiebolaget på digital väg och lämna in det undertecknade avtalet samt den minimiuppsättning av information som ska registreras i den digitala aktieägarförteckningen (se artikel 54.1). Bolaget ska granska dokumentationen för att kontrollera överlåtarens rätt att överlåta aktien och efterlevnaden av bolagets bolagsordning. Bolaget ska registrera överlåtelsen i sin digitala aktieägarförteckning eller informera avtalsparterna om skälen till att registreringen avslås inom tre arbetsdagar från mottagandet av den fullständiga anmälan från parterna i överlåtelsen. Bolaget utfärdar ett digitalt aktiebrev till den nya aktieägaren omedelbart efter registreringen av överlåtelsen i den digitala aktieägarförteckningen. Eventuella korrigeringar av data ska ske i enlighet med nationell rätt (artikel 59.6–59.10).
Enligt förslaget till förordning har ett EU-aktiebolag rätt att ansöka om att få sina aktier upptagna till handel på en multilateral handelsplattform, om bolaget uppfyller de tillämpliga kraven enligt unionsrätten och nationell rätt. EU-aktiebolag har med stöd av förslaget till förordning inte rätt att ansöka om emission på en reglerad marknad, men en medlemsstat kan tillåta detta i sin nationella lagstiftning (artikel 60.1 och 60.2).
Finansiering (kapitel VII)
I förslaget till förordning föreskrivs om att aktierna i ett EU-aktiebolag i princip inte ska ha något nominellt värde och inte motsvara en andel av bolagets kapital. Aktiernas nominella värde kan dock bestämmas på annat sätt i bolagsordningen, varvid alla aktier har samma nominella värde, det nominella värdet ska motsvara en andel av bolagets kapital (artikel 61.1 och 61.2) och kapitalet ska tecknas i sin helhet (artikel 62.3). Ett bolag kan också bildas utan ett minimikapital och andra lagstadgade reservfonder (artikel 62.1).
Enligt förslagets bestämmelse om bevarande av kapital får de av bolagets tillgångar som krävs för att bevara kapitalet inte delas ut till aktieägarna, såvida inte kapitalet har satts ned i enlighet med ett borgenärsskyddsförfarande (artikel 77). Andra vederlag eller delar av vederlag för aktier som inte utgör kapitaltillskott är tillgängliga för utdelning, om inte annat anges i bolagsordningen eller i ett beslut om emission av nya aktier (artikel 63.1 och 63.2).
En aktieägare ska erlägga det överenskomna vederlaget för aktier i enlighet med bolagsordningen eller beslutet om emission av nya aktier. Vederlaget för aktier kan utgöras av varje typ av överföring av ekonomiskt värde, inbegripet kontantbetalningar och apportegendom. Alla delar av vederlaget som ska utgöra kapitaltillskott ska erläggas i sin helhet när aktier emitteras. För varje del av vederlaget som inte utgör kapitaltillskott får det i bolagsordningen eller beslutet om emission av nya aktier föreskrivas att vederlaget måste erläggas inom en angiven tidsperiod eller på anfordran av bolaget, dock senast fem år efter dagen för emission av aktierna (artikel 64.1, 64.2, 64.4 och 64.5).
Bestämmelser om vederlag för aktier i form av apportegendom finns i artikel 65 i förslaget till förordning. Betalning av teckningspriset med apportegendom i samband med bildandet ska fastställas i bolagsordningen, som i förslaget till förordning även omfattar avtalet om bolagsbildning, i andra fall i emissionsbeslutet. En eller flera oberoende experter ska upprätta en rapport innan aktier får emitteras mot apportegendom. Rapporten ska inges till och göras tillgänglig för allmänheten i handelsregistret. Med stöd av bestämmelsen i bolagsordningen eller ett beslut av bolagsstämman som antas med samma kvalificerade majoritet som krävs för ändringar av bolagsordningen får dock frångå kravet på en expertrapport till den del apportegendomen eller delar därav inte ska utgöra kapitaltillskott. Bolagsstämmans beslut om att frångå kravet på en expertrapport ska inges till och göras tillgängligt för allmänheten i handelsregistret. Om en apportegendom har övervärderats i betydande mån i förhållande till sitt verkliga värde den dag då aktierna tecknades, ska bolaget kompenseras för underskottet (artikel 65.1–65.6).
Ett EU-aktiebolags första aktier ska anges i bolagsordningen och registreras i den digitala aktieägarförteckningen i samband med bildandet (artikel 66.1 och 66.2).
Enligt förslaget fattas beslut om emission av nya aktier på bolagsstämman. Bolagsordningen får bemyndiga styrelsen eller ett annat bolagsorgan att besluta om emission av nya aktier upp till ett specificerat högsta antal aktier eller ge befogenhet att begränsa eller utesluta företrädesrätt till att teckna nya aktier som emitteras mot kontant vederlag (artikel 67.1 och 67.2). I detta avseende bör det noteras att det enligt aktiebolagslagen är möjligt att bemyndiga endast styrelsen, inte exempelvis verkställande direktören (jfr 9 kap. 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen). I förslaget till förordning föreskrivs om innehållet i ett beslut om emission. Teckningen ska kunna göras helt online och dessutom ska det i detalj anges vilka krav som gäller för teckningen online (artikel 67.3–67.6). När nya aktier har tecknats kan de anmälas för registrering först när teckningen har erlagts i sin helhet och alla villkor för teckningen har uppfyllts. Styrelsen ska då anmäla aktierna för registrering utan onödigt dröjsmål. Styrelsen ska dessutom uppdatera antalet aktier och vid behov det kapitalbelopp som anges i bolagsordningen (artikel 67.7–67.9).
Bolagsstämman ska besluta om emission av konvertibla instrument, warranter eller andra instrument som ger rätt till nya aktier. I beslutet ska anges syftet med emissionen, de personer eller den grupp av personer som erbjuds instrumenten, antalet instrument som ska emitteras, eventuellt vederlag som ska erläggas för instrumenten och villkoren för byte mot eller teckning av nya aktier (artikel 68.1 och 68.3). Dessutom finns det särskilda bestämmelser om genomförandet av byte (artikel 68.4). I övrigt motsvarar de tillämpliga bestämmelserna i huvudsak det som anges ovan om emission av nya aktier.
I förslaget till förordning föreskrivs om aktieägarens företrädesrätt att teckna nya aktier. Nya aktier som emitteras mot kontant vederlag eller instrument som ger rätt till nya aktier ska erbjudas aktieägarna med företrädesrätt i proportion till deras aktieinnehav i bolaget. Något annat kan också bestämmas i bolagsordningen. Aktieägarna kan utnyttja sin företrädesrätt inom 14 dagar efter erbjudandet. Vid beslut eller bemyndigande om emission kan denna företrädesrätt begränsas eller uteslutas (artikel 69.1–69.3).
Enligt förslaget till förordning får kapitalet ökas genom emission av nya aktier mot vederlag i form av kapitaltillskott eller genom kapitalökning från reserver (artikel 70.1 och 70.2). Bolagsstämman fattar beslut om en kapitalökning från reserver. Reserver som är öronmärkta för ett särskilt ändamål får inte omvandlas till kapital, om inte denna omvandling till kapital är förenlig med reservernas ändamål. I övrigt motsvarar de tillämpliga bestämmelserna i huvudsak det som anges ovan om emission av nya aktier (artikel 71.1–71.4). I förslaget till förordning finns det inga bestämmelser om sådan aktiekapitalinvestering som avses i 11 kap. 1 § 3 punkten i aktiebolagslagen.
I artikel 72 i förslaget till förordning föreskrivs om de balansräkningstest och solvenstest som hänför sig till utdelningen, aktieägarnas återbetalningsskyldighet och styrelseledamöternas skadeståndsansvar gentemot bolaget. Bolagsstämman fattar beslut om utdelningar. Bolagsordningen får bemyndiga styrelsen eller ett annat bolagsorgan att besluta om utdelningar (artikel 72.1 och 72.2) (jfr i 13 kap. 6 § 1 och 2 mom. i aktiebolagslagen tillåts endast bolagsstämmans bemyndigande av styrelsen). Enligt förslaget till förordning ska ett beslut om utdelning få verkan först när styrelsen i en förklaring undertecknad av samtliga styrelseledamöter intygar att den, på grundval av det senaste bokslutet och efter en grundlig granskning av bolagets nuvarande och framtida verksamhet, har bildat sig en rimlig uppfattning om att det totala beloppet av tillgångar enligt den senaste balansräkningen efter utdelningen skulle förbli högre än det totala beloppet av skulder och kapital (balansräkningstest), och bolaget efter utdelningen kommer att kunna betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning inom ramen för den löpande verksamheten under de tolv månaderna efter dagen för utdelning (solvenstest) (artikel 72.3). Eftersom verksamhetscyklerna för olika företag varierar i Finland är solvenstestet inte bundet till en viss tidsperiod och det krävs ingen skriftlig förklaring av styrelsen för ett finländskt aktiebolag om att förutsättningarna i balansräkningstestet och solvenstestet är uppfyllda.
Om bolaget genomför en utdelning i strid med förordningen eller om de styrelseledamöter som undertecknat förklaringen vid tidpunkten för förklaringen kände till eller, med hänsyn till omständigheterna, borde ha känt till att bolagets totala belopp av tillgångar efter utdelningen inte skulle förbli högre än det totala beloppet av skulder och kapital eller att bolaget efter utdelningen inte längre skulle kunna betala sina skulder under de tolv månaderna efter dagen för utdelning, ska de enligt förslaget till förordning vara solidariskt ansvariga gentemot bolaget för alla skador till följd av utdelningen (artikel 72.4). Aktiebolagslagen i Finland innehåller allmänna bestämmelser om ledningens skadeståndsskyldighet (22 kap. 1 § i aktiebolagslagen) och om en straffrättslig påföljd som aktiebolagsbrott för utbetalning av medel i strid med lagen (25 kap. 1 § 4 punkten i aktiebolagslagen).
På motsvarade sätt föreskrivs det i förslaget till förordning att om en aktieägare har mottagit en utdelning som genomförts i strid med punkterna 1–3 eller om aktieägaren vid tidpunkten för utdelning kände till eller, med hänsyn till omständigheterna, borde ha känt till att bolagets totala belopp av tillgångar efter utdelningen inte skulle förbli högre än det totala beloppet av skulder och kapital eller att bolaget inte längre skulle kunna betala sina skulder under de tolv månaderna efter dagen för utdelning, ska aktieägaren anmodas att återbetala utdelningen till bolaget i den utsträckning förpliktelser mot borgenärer kräver det (artikel 72.5).
I artiklarna 73–77 i förslaget till förordning föreskrivs det relativt heltäckande om teckning, förvärv och inlösen av bolagets egna aktier samt om inlösbara aktier. Principen är att ett bolags aktier inte får tecknas av bolaget självt (artikel 73.1). Bolagsstämman ska besluta om förvärv av bolagets egna aktier mot vederlag eller om mottagande av egna aktier som säkerhet upp till ett specificerat högsta antal aktier. Bolagsordningen får bemyndiga styrelsen eller ett annat organ att besluta om dessa åtgärder. Bolaget får inte förvärva sina egna aktier eller ta emot dem som säkerhet förrän vederlaget för dem har erlagts. Bolaget får endast förvärva sina egna aktier med medel som är tillgängliga för utdelning. Bolaget får endast ta emot sina egna aktier som säkerhet om beloppet för de fordringar som ska säkras eller, om värdet av de aktier som tas emot som säkerhet är lägre än beloppet för de fordringar som ska säkras, detta värde inte överstiger de medel som är tillgängliga för utdelning (artikel 74.1–74.5). Enligt aktiebolagslagen är det möjligt att bemyndiga endast styrelsen, inte exempelvis verkställande direktören (jfr 15 kap. 5 § 2 mom. i aktiebolagslagen). Enligt förslaget till förordning får ett EU-aktiebolag inneha sina egna aktier som likvida medel, makulera dem eller överlåta dem. Bolagets egna aktier som innehas som likvida medel är inte förenade med några rättigheter. Dessutom finns det i förslaget till förordning tämligen detaljerade bestämmelser om makulering av egna aktier genom bolagsstämmans beslut eller med stöd av dess bemyndigande, behandling av makulerade aktier i bokföringen och ingivande till handelsregistret (artikel 75.1–75.6).
Förslaget till förordning innehåller tämligen heltäckande bestämmelser om nedsättning av kapitalet. Beslut om kapitalnedsättning fattas av bolagsstämman och i beslutet ska anges syftet med nedsättningen, det sätt på vilket den genomförs och dess storlek (artikel 77.1 och 77.2). På motsvarande sätt som vid utdelningar ska styrelsen före bolagsstämman avge en skriftlig förklaring om balansräkningstestet och solvenstestet. Styrelsens förklaring ska åtföljas av en rapport från en oberoende expert, där det anges att experten har undersökt bolagets situation och inte känner till något som tyder på att styrelsens förklaring är orimlig. Förklaringarna behövs dock inte och bolagsordningen får bemyndiga styrelsen eller ett annat bolagsorgan att besluta om en kapitalnedsättning, om kapitalet sätts ned enbart i syfte att täcka förluster som inte kan täckas med annat eget kapital eller i syfte att samtidigt öka kapitalet med minst det belopp som nedsättningen uppgår till (artikel 77.3). Enligt förslaget till förordning ska styrelsen dessutom uppdatera kapitalbeloppet och, i tillämpliga fall, aktiernas nominella värde enligt bolagsordningen. Kapitalet ska anses ha satts ned när information om nedsättningen har gjorts tillgänglig för allmänheten i handelsregistret (artikel 77.4, jfr artikel 72.4 och 72.5 ovan). Påföljderna av en lagstridig nedsättning av kapitalet för styrelseledamöterna och de aktieägare som fått medel motsvarar vad som anges ovan om utdelning (artikel 77.5 och 77.6). I Finland krävs det inget sådant balansräkningstest och solvenstest eller sådan rapport från en oberoende expert, i praktiken revisorn, i samband med en nedsättning av aktiekapitalet, utan det har föreskrivits om andra slags borgenärsskyddsförfaranden.
Personaloptioner och beskattning av dem (kapitel VIII)
I artikel 79 i förslaget till förordning föreskrivs om beskattning av sådana personaloptioner som avses i artikel 78. Enligt förslaget ska den inkomst som uppkommer på basis av personaloptionerna i fråga bli föremål för beskattning först vid den tidpunkt då de aktier som erhållits genom utnyttjande av warranten avyttras. I artikeln föreskrivs dessutom om beräkningen av den beskattningsbara inkomsten så att den beskattningsbara inkomsten motsvarar skillnaden mellan aktiernas skäliga marknadsvärde på avyttringsdagen och deras förvärvspris. Enligt artikeln ska inkomsten beskattas i enlighet med nationell rätt. I artikeln föreskrivs dessutom att beskattningen av sådana personaloptioner som avses i artikel 78 dock bör vara minst lika förmånlig som andra personaloptionsarrangemang eller liknande instrument enligt nationell rätt.
I den föreslagna artikeln harmoniseras således beskattningstidpunkten av en viss inkomst för fysiska personer och beräkningen av den beskattningsbara inkomsten. I ärendet ska det beaktas att inkomstbeskattningen av fysiska personer hör till medlemsstaternas exklusiva befogenhet. Förslaget till förordning innebär en ändring av Finlands nuvarande beskattningssystem för personaloptioner i fråga om de optioner som avses i artikel 78 i förslaget till förordning.
Nedläggning av ett solvent EU-aktiebolag genom likvidationsförfarande (kapitel IX)
I förslaget till förordning skulle föreskrivas om olika alternativ för upplösning eller avregistrering av ett EU-aktiebolag.
För det första, om ett EU-aktiebolag är solvent och upplöses genom ett likvidationsförfarande, ska bolaget inge information om upplösningen elektroniskt till handelsregistret i bolagets registreringsstat. Registermyndigheten ska utan dröjsmål uppdatera bolagets uppgifter för att återspegla att bolaget genomgår likvidation, och tillgängliggöra denna information (artikel 80.1 och 80.2, artikel 82.1 och 82.2). Handelsregistret i den stat där bolaget är registrerat ska utan dröjsmål digitalt informera de relevanta nationella myndigheterna i den berörda medlemsstaten om ändringen av bolagets status och förse dem med relevant information på elektronisk väg. Efter anmälan om likvidationsförfarande har bolagets borgenärer rätt att anmäla sina fordringar till bolaget eller likvidatorn på elektronisk väg. Anmälan av sådana fordringar får inte omfattas av nationella krav på fysisk form eller bestyrkande av notarie (artikel 82.3–82.5).
För det andra föreskrivs i förslaget till förordning om ett påskyndat likvidationsförfarande för solventa EU-aktiebolag. Ansökan ska kunna göras helt online. Förutsättningar för ansökan är att EU-aktiebolaget har upphört med sin ekonomiska verksamhet; att bolaget inte har några tillgångar eller att alla dess tillgångar har delats ut till aktieägarna innan eller samtidigt som anmälan om upplösning ingetts; att bolaget inte har några ekonomiska ansvar eller, om sådana finns, att bolaget visar att alla kända borgenärer har gett sitt samtycke till att ett påskyndat likvidationsförfarande inleds; och att det inte finns några pågående rättsliga eller administrativa förfaranden mot bolaget (artikel 83.1 och 83.2). Styrelseledamöter ska vara personligen och, i tillämpliga fall, solidariskt ansvariga gentemot borgenärerna för eventuella skador till följd av en falsk eller bedräglig förklaring om samtycke (artikel 83.3). Dessutom skulle det föreskrivas att bolagets bokföring och räkenskaper ska bevaras i sex (6) år av en person som bolagsstämman eller domstolen har utsett för detta ändamål (artikel 83.5). I artikel 84 i förslaget till förordning finns det närmare bestämmelser om förfarandet. Ansökan i ett påskyndat likvidationsförfarande ska ange namnet på den eller de styrelseledamöter som företräder bolaget (artikel 84.1) och åtföljas av en förklaring undertecknad av alla styrelseledamöter om att villkoren enligt artikel 83.1 är uppfyllda; ett bokslut; bevis på borgenärernas samtycke, i det fall skulder föreligger; en undertecknad förklaring från den person som utsetts att bevara bokföringen, där denne åtar sig att bevara bokföringen och räkenskaperna i sex år efter det att bolaget har avförts från handelsregistret. Registermyndigheten ska göra informationen och handlingarna tillgängliga för allmänheten (artikel 84.2–84.4). I Finland föreskrivs det för närvarande inte om ett påskyndat likvidationsförfarande för bolag, men att ärendet är under beredning i enlighet med regeringsprogrammet.
Ett EU-aktiebolags borgenärer har rätt att invända mot att ett påskyndat likvidationsförfarande inleds genom att lämna in sina invändningar elektroniskt till handelsregistret i bolagets registreringsstat. Borgenärer kan också kräva ett ordinarie likvidationsförfarande. Tidsfristen för dessa åtgärder är 30 dagar efter det att informationen och handlingarna har utlämnats. Borgenärer får av vägande skäl återkalla sitt tidigare samtycke till ett påskyndat likvidationsförfarande. Borgenärerna ska samtidigt ange skälen till sina fordringar på ett EU-aktiebolag (artikel 85.1 och 85.2). Om registermyndigheten bedömer att en borgenärs fordringar är välgrundade ska registermyndigheten avslå ansökan av bolaget och ge detta ett motiverat beslut (artikel 85.3). Avförandet av bolaget från registret ska inte inverka på rättigheterna för borgenärer vars fordringar fortfarande var under behandling eller inte lämnades in under det påskyndade förfarandet. Sådana borgenärer kan kräva rätt att få tillgång till bolagets bokföring via den person som utsetts att bevara bokföringen och kräva betalning från styrelseledamöterna. Dessutom har det uttryckligen föreskrivits om skattemyndigheternas skyldigheter att lämna information i bolagets registreringsstat och om en eventuell förlängning av tidsfristerna för skatteutredningar (artikel 86).
Registermyndigheten ska efter det att tidsfristerna löpt ut avföra bolaget från registret eller anse det upplöst, förutsatt att inga invändningar mot förfarandet har lämnats av borgenärer och ett intyg om avsaknad av skatteskulder eller inga invändningar mot det påskyndade förfarandet har mottagits från den nationella skattemyndigheten. Vid avregistrering förlorar bolaget sin status som juridisk person (artikel 87.1–87.3).
För det tredje kan också en domstol försätta ett EU-aktiebolag i likvidation, vilket leder till att bolaget upplöses på grund av ogiltighet. Domstolen får besluta att ett bolag ska genomgå likvidation endast på följande grunder: bolaget har ingen giltig bolagsordning; bolagets verksamhet är olaglig eller strider mot allmän ordning; eller samtliga grundande medlemmar saknade rättskapacitet när bolaget bildades. Domstolens beslut kan åberopas gentemot tredje parter när beslutet har gjorts tillgängligt för allmänheten i handelsregistret. Tredje parter får överklaga beslutet inom sex månader efter det att domstolens beslut tillkännagetts för allmänheten (artikel 81.1–81.3). Ogiltigheten i sig inverkar inte på giltigheten för bolagets förpliktelser och de förblir verkställbara trots likvidationen. Aktieägarna fortsätter dessutom att vara skyldiga att erlägga vederlag som ska utgöra kapitaltillskott för delvis betalda aktier i den utsträckning förpliktelser mot borgenärer kräver det (artikel 81.4 och 81.6). Förhållandet mellan aktieägarna i ett bolag som förklarats ogiltigt ska regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där bolaget har sitt säte. I Finland föreskrivs det för närvarande inte om upplösning av ett bolag på sådana grunder och det är således inte klart exempelvis vilken gärning eller försummelse som strider mot lag eller allmän ordning som krävs för att ett EU-aktiebolag ska kunna upplösas.
Upplösning och konkurs (kapitel X)
I kapitel X i förslaget till förordning ingår bestämmelser om ett förenklat insolvensförfarande för sådana EU-aktiebolag som också är innovativa uppstartsföretag. Enligt statsrådets uppfattning är det på alla väsentliga punkter fråga om samma förslag som kommissionen lade fram för mikroföretag som en del av det så kallade andra insolvensdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2026/799 om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten) och som ströks ur förslaget i fråga som ogenomförbart (se U 101/2022 rd och UJ 16/2024 rd, i vilka det förenklade insolvensförfarande som beskrivs till stora delar också är tillämpligt på det nu föreslagna insolvensförfarandet).
Innovativa uppstartsföretag definieras i kommissionens rekommendation som antogs samma dag (C(2026) 1800 final). Definitionen innehåller många kriterier, av vilka de väsentligaste beskrivs i korthet nedan. För det första måste ett företag som avses i definitionen antingen a) under ett av de tre föregående räkenskapsåren ha haft kostnader för forskning och utveckling som motsvarar minst tio procent av dess totala driftskostnader eller minst fem procent av dess omsättning (med avdrag för rättelseposter avseende försäljningen samt mervärdesskatt och andra skatter som är direkt knutna till omsättningen), eller b) under de senaste tre räkenskapsåren, med målet att kommersialisera, ha utvecklat eller utvecklar produkter, tjänster eller affärsprocesser som är nya eller innebär en väsentlig förbättring jämfört med nuläget och vilka medför en risk för tekniskt eller industriellt misslyckande. För det andra har många villkor ställts upp för företaget när det gäller ägarförhållanden. Dessa syftar till att säkerställa att bolaget är fristående. För det tredje får företaget ha högst 100 anställda och dess årliga omsättning eller balansomslutning får inte överstiga 10 miljoner euro. För det fjärde ska företaget ha varit verksamt i mindre än tio år. När den behöriga domstolen beslutar att inleda ett förfarande ska den uppenbarligen bedöma om gäldenären uppfyller villkoren i rekommendationen.
Enligt artikel 89 i förslaget till förordning ska en begäran om att inleda ett insolvensförfarande lämnas in av det insolventa EU-aktiebolaget. Enligt artikel 92 i förslaget ska begäran också kunna lämnas in av en borgenär. Ett bolag anses vara insolvent när det är allmänt oförmöget att betala sina skulder i takt med att de förfaller. Medlemsstaterna bör föreskriva närmare villkor för bedömningen av insolvens på nationell nivå. Enligt förslaget ska en begäran lämnas in på ett standardformulär som innehåller information om bland annat EU-aktiebolaget självt, dess egendom, borgenärer, skulder och säkerheter som ställts för skulder. I princip utses i förfarandet en boförvaltare eller utredare. Gäldenären, en borgenär eller en grupp borgenärer kan dock begära att en boförvaltare inte utses, om gäldenären visar att bolaget har en uppdaterad aktuell balansräkning och att det har lämnat in sitt senaste obligatoriska årsbokslut till myndigheterna (artikel 90 och 92).
Enligt förslaget ska domstolen utan dröjsmål fatta beslut om inledande av ett förfarande samt om att en boförvaltare inte ska utses (artikel 93). Förfarandet ska innehålla ett betalnings- och verkställighetsförbud antingen enligt lag eller efter beslut av en domstol (artikel 94). Enligt motiveringen till förslaget behåller gäldenären i princip kontrollen över sina tillgångar och fortsätter med affärsverksamheten under förfarandet (eng. debtor-in-possession). All kommunikation i samband med förfarandet ska ske på digital väg (artikel 91).
Förslaget innehåller också bestämmelser om anmälan av fordringar. Borgenärerna behöver inte på nytt anmäla fordringar som har tagits upp i boförvaltarens eller gäldenärens förteckning över fordringar. Tidsfristen för att anmäla fordringar bör fastställas nationellt och får inte överstiga 30 dagar räknat från det att borgenären har fått en begäran från boförvaltaren eller domstolen om att anmäla sina fordringar eller från det att inledandet av insolvensförfarandet har antecknats i insolvensregistret, om detta sker senare (artikel 95.1–95.3). I detta avseende gäller det att beakta att det i artikel 55 i EU:s förordning om insolvensförfaranden (EU) 2015/848 som skydd för utländska borgenärer föreskrivs att tidsfristen för anmälan ska vara minst 30 dagar från införandet i insolvensregistret.
Enligt förslaget ska boförvaltaren eller gäldenären realisera tillgångarna och fördela intäkterna mellan borgenärerna. En EU-omfattande elektronisk auktion bör i princip användas för realiseringen, såvida detta inte är olämpligt (artikel 96.1 och 96.3). Medlemsstaterna bör på egen bekostnad inrätta elektroniska auktionssystem för detta ändamål (artiklarna 97 och 99). Kommissionen ska enligt förslaget koppla dessa plattformar till den europeiska e-juridikportalen (artikel 98).
Enligt förslaget får domstolen fatta beslut om att avsluta förfarandet utan att realisera tillgångarna om insolvensboet inte har några tillgångar, om tillgångarna är obetydliga eller om deras värde förefaller vara lägre än skulden till borgenärerna med säkerhetsrätt (artikel 96.2). Det föreslås också bestämmelser om ordnande av auktioner enligt vilka boförvaltaren bör informera alla borgenärer om auktionen och vem som helst får delta i auktionen. Medlemsstaterna får dock fastställa villkor för när gäldenärens befintliga aktieägare eller ledning får delta i auktionen (artikel 101).
Domstolen ska fatta beslut om att avsluta förfarandet inom sex månader efter det att begäran om inledande av förfarandet lämnades in. Domstolen får förlänga tidsfristen en gång med högst sex månader. Om domstolen beslutar att inte förlänga tidsfristen eller om också den förlängda tidsfristen löper ut ska förfarandet fortsätta som ett ordinarie likvidationsförfarande (artikel 102).
Förbjudna krav (kapitel XI)
Enligt förslaget får en medlemsstat får inte behandla EU-aktiebolag mindre förmånligt än andra aktiebolag med begränsat ansvar som bildats i enlighet med dess nationella rätt, vad gäller deras verksamhet. Undantag kan göras om det är objektivt motiverat och proportionerligt. Dessutom får en medlemsstat inte införa eller upprätthålla något av de villkor, åtgärder eller krav som anges i förslaget till förordning för EU-aktiebolag som har sitt säte i en annan medlemsstat: Detta gäller rätten till offentligt stöd, verksamhetsstöd eller andra krav, krav på lokal företrädare eller en fysisk närvaro för att slutföra ett visst förfarande eller förbud mot att använda ett betalkonto som öppnats i en annan medlemsstat för att slutföra ett visst förfarande (artikel 103.1 och 103.2).
Slutbestämmelser (kapitel XII)
Enligt förslaget ska vid tillämpning av förordningen iakttas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Dessutom tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (artikel 104).
Enligt förslaget omfattas EU-aktiebolagens redovisning av kraven i tillämplig redovisningslagstiftning i den medlemsstat där de har sitt säte. När det gäller finansiella rapporter ska viss information dessutom uttryckligen inges till Bris (artikel 26 och 105).
Medlemsstaterna ska föreskriva och verkställa ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner, åtminstone när det gäller de bestämmelser som uttryckligen anges i förslaget till förordning. Bestämmelserna i fråga gäller skyldigheten att inge och uppdatera information i handelsregistret eller den digitala aktieägarförteckningen samt lämnandet av falsk eller vilseledande förklaring om borgenärens samtycke till ett påskyndat likvidationsförfarande (artikel 106.1 och 106.2).
Förslaget till förordning ska på sedvanligt sätt träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Förordningen ska tillämpas från och med den sista dagen i den tolfte månaden efter dagen för ikraftträdandet (artikel 109).