På Finansinspektionens tjänstemän tillämpas i fråga om karens bestämmelserna i detta kapitel i stället för bestämmelserna i lagen om Finlands Banks tjänstemän. 

Bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för de myndigheter som deltar i internationella eller europeiska system för finansiell tillsyn finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, SSM-förordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten tillämpas inte någon karens, om personen är fullständigt förhindrad att delta i tillhandahållande av tjänster som avses i den punkten under karenstiden. 

Karens inträder om Finansinspektionen bedömer att det vid övergången eller tillhandahållandet av tjänster är fråga om en sådan situation som avses i 1 mom. Finansinspektionen ska göra en bedömning och fatta beslut i ärendet inom en månad från det att en anmälan enligt 17 c § 1 mom. har tagits emot. Av beslutet ska det framgå att den person som meddelats karens har rätt till ersättning enligt 17 d §. 

Karenstiden räknas med början från den dag då deltagandet i den direkta tillsynen eller beslutsfattandet eller tillgången till den information som ligger till grund för karensen har upphört. Personen får inte under karenstiden längre ha tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som är väsentlig med tanke på den karens som meddelats eller som kunde utgöra en grund för en ny karens. 

En tjänsteman, en direktionsmedlem eller en ersättare och direktören ska utan dröjsmål till Finansinspektionen anmäla sin avsikt att övergå i tjänst eller ta emot ett uppdrag hos eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster till ett tillsynsobjekt eller en organisation som avses i 17 b § 1 mom. 

Anmälan ska göras under tjänsteförhållandet eller mandatperioden eller inom en tid som motsvarar den maximala tiden för karensen, om tjänsteförhållandet eller mandatperioden redan har upphört. Finansinspektionen kan dock bestämma en kortare tid för anmälan än den maximala tiden för karens. 

Anmälan ska innehålla de kontaktuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet samt information om en i 1 mom. avsedd organisation, utredning om tidpunkten för övergången till det nya uppdraget och det nya uppdragets huvudsakliga innehåll. 

Den som meddelats karens ska utan dröjsmål till Finansinspektionen anmäla sådana väsentliga förändringar i omständigheterna som kan påverka den karens som meddelats eller den ersättning som betalas för karenstiden. 

Under karenstiden ska en ersättning som motsvarar lönen betalas. Till direktionsmedlemmar och deras ersättare betalas ersättning som motsvarar lönen upp till ett skäligt belopp. Från ersättningen avdras lön för karenstiden, arvoden, förmåner eller annan ersättning som motsvarar lön. 

Om ersättning för karenstiden har betalats utan grund eller till för stort belopp, kan Finansinspektionen bestämma att utbetalningen av ersättningen ska upphöra samt att den ersättning som redan betalats ut helt eller delvis ska återkrävas. 

Finansinspektionen kan låta bli att återkräva ersättningen eller en del av den, om det som helhet betraktat vore oskäligt att återkräva det fulla beloppet eller om det belopp som ska återkrävas är litet. 

Åtgärder för återkrav får inte vidtas efter att fem år har förflutit från det att ersättningen betalades ut. 

På det belopp som återkrävs ska det från och med den dag då ersättningen betalats betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) ökad med tre procentenheter. Om det återkrävda beloppet inte betalas senast på den förfallodag som Finansinspektionen bestämt, ska det på beloppet betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som anges i 4 § 1 mom. i den lagen. 

Finansinspektionen får på eget initiativ påföra en tjänsteman vid Finansinspektionen, en direktionsmedlem eller ersättare eller direktören överträdelseavgift, om denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 17 c § eller skyldigheten enligt 17 b § 1 mom. att inte övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster under karenstiden. 

Överträdelseavgiftens belopp får uppgå till högst det belopp som personen i enlighet med 17 d § betalas i ersättning, om personen försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 17 c § eller skyldigheten enligt 17 b § 1 mom. att inte övergå i en annan arbetsgivares tjänst eller yrkesmässigt tillhandahålla tjänster under karenstiden. 

Överträdelseavgiftens storlek ska basera sig på en helhetsbedömning. Vid bedömningen av avgiftens belopp ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och skadlighet. Avgiften behöver inte påföras eller kan påföras till ett lägre belopp än maximibeloppet, om förfarandet kan anses vara ringa och det med tanke på förfarandets art, planmässighet och andra omständigheter är skäligt att det inte påförs någon avgift eller att avgiften påförs till ett lägre belopp. 

Överträdelseavgift får inte påföras en person som misstänks för samma försummelse eller gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller i ett brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller den som har dömts för samma försummelse eller gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en person har påförts en överträdelseavgift, får en domstol inte döma ut ett straff för samma försummelse eller gärning. 

Överträdelseavgift får inte påföras, om inte det ärende som gäller påförande av avgift har blivit anhängigt inom två år från det att personen påbörjade det nya uppdraget som omfattas av anmälningsskyldigheten eller karensen. Bestämmelser om verkställigheten av en överträdelseavgift finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).  

Finansinspektionen ska ge sina tjänstemän, direktionsmedlemmar och ersättare samt direktören information om karens i samband med utnämning. Finansinspektionen ska också ge information om karens när ett tjänsteförhållande eller uppdrag upphör. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. 5 punkten kan verksamhetstillståndet för ett globalt systemviktigt institut inte återkallas och det kan inte förordnas att verksamheten ska avslutas endast på den grunden att kreditinstitutet inte uppfyller kraven i artiklarna 92a och 92b i EU:s tillsynsförordning. 

Finansinspektionen ska före ett beslut eller beslutsförslag enligt 1 mom. och 2 mom. 1 punkten bereda tillsynsobjektet en skälig tid för att avhjälpa bristen, om det inte för att trygga uppnåendet av de mål för tillsynen över finansmarknaden som anges i 1 § är nödvändigt att återkalla verksamhetstillståndet omedelbart. 

Om ECB eller någon annan myndighet är behörig tillståndsmyndighet vid återkallelse enligt denna paragraf, ska Finansinspektionen i stället för att återkalla verksamhetstillståndet framställa att denna ska återkalla verksamhetstillståndet. 

Om Finansinspektionen återkallar verksamhetstillståndet för ett tillsynsobjekt som har verksamhet också i någon annan EES-stat, ska den underrätta tillsynsmyndigheten i värdstaten om sitt beslut. 

Vad som i denna paragraf föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att försäkringsföreningar ska upphöra med sin verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på återkallelse av tillstånd som beviljats sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster, på återkallelse av registrering för registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare för alternativa investeringsfonder, på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 3 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare samt på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditförmedlare som avses i 3 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter (33/2026). Vad som i 1 mom. 1 och 3 punkten och 2 mom. 1—4 punkten samt i 5 mom. föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på återkallelse av ett sådant tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022). Vad som i 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 1 punkten föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att pensionsstiftelser och pensionskassor, tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor, EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor samt försäkringskassor ska upphöra med sin verksamhet. 

Bestämmelser om återkallelse av koncession för kreditinstitut i aktiebolagsform på ansökan av kreditinstitutet finns i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001), om återkallelse av en sparbanks koncession på ansökan av sparbanken i sparbankslagen (1502/2001) och om återkallelse av koncession för kreditinstitut i andelslagsform på ansökan av kreditinstitutet i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013). 

Bestämmelser om förbud mot utländska EES-filialers verksamhet finns i 61 § och om återkallelse av verksamhetsrättigheterna för representationer för kreditinstitut från ett tredjeland i kreditinstitutslagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1—3 mom. ska på återkallelse av en koncession för ett tredjelands kreditinstituts filial tillämpas bestämmelserna i 17 kap. 7 § i kreditinstitutslagen. 

Bestämmelser om förutsättningarna för att återkalla verksamhetstillståndet för ett i 4 § 2 mom. 15 punkten avsett auktoriserat tillsynsobjekt finns i artiklarna 27e.1 och 27f.4 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. På sådana beslut av Finansinspektionen som avses i de nämnda bestämmelserna tillämpas 5 mom. i denna paragraf. 

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen för viss tid förbjuda en person i kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person, eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag eller värdepappersföretag, som har varit ansvarig för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse eller ett beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i kreditinstitutslagen eller i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om investeringstjänster att sköta sina uppgifter i det företag som hålls ansvarigt för överträdelsen eller försummelsen. 

Finansinspektionen ska utan dröjsmål, senast inom tio vardagar från mottagandet av en anmälan enligt 32 a § 1 mom. samt, om anmälan senare kompletteras, från mottagandet av en kompletterad anmälan, skriftligt bekräfta mottagandet av den anmälningsskyldiges anmälan. Av bekräftelsen ska framgå att anmälan innehåller de nödvändiga utredningarna eller, om anmälan inte innehåller alla nödvändiga utredningar, uppgifter om vilka utredningar som saknas. Av bekräftelsen ska dessutom framgå behandlingstiden enligt 2 mom. 

Finansinspektionen ska fatta beslut enligt 32 a § inom 60 vardagar från det att Finansinspektionen i enlighet med 1 mom. har bekräftat mottagandet av alla nödvändiga uppgifter (behandlingstid). Om ECB är behörig myndighet i ärendet, ska Finansinspektionen för ECB lägga fram ett förslag till beslut så att ECB kan fatta beslut inom behandlingstiden. Finansinspektionen kan under behandlingstiden, dock senast inom 50 vardagar från det att behandlingstiden inleddes, skriftligt begära behövliga specificerade ytterligare uppgifter. Om ytterligare uppgifter begärs, avbryts behandlingstiden till dess att uppgifterna har lämnats in, dock för högst 20 vardagar eller, om den anmälningsskyldige har sitt säte utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller den anmälningsskyldige är något annat kreditinstitut, värdepappersföretag, institut för elektroniska pengar, försäkringsbolag eller fondbolag än ett sådant som har auktoriserats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, för högst 30 vardagar. Beslutet om förlängd behandlingstid ska utan dröjsmål delges den anmälningsskyldige. 

Om förvärvet gäller en ägarandel i ett kreditinstitut, ska Finansinspektionen dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för kreditinstitutets del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är behörig myndighet. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot förvärvet av en ägarandel inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot förvärvet i den bedömning som avses i denna paragraf. 

Om vite föreläggs för försummelse eller överträdelse av skyldigheterna enligt artikel 7a i EMIR-förordningen, ska vitet vara effektivt och proportionellt och uppgå till högst 3 procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen under den föregående räkenskapsperioden. Vitet ska föreläggas per förseningsdag och beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vite. Vitet ska föreläggas för en period på högst sex månader från delgivningen av Finansinspektionen beslut. Finansinspektionen kan utifrån en översyn av åtgärden vid behov förlänga giltighetstiden för vitet. 

Om vite föreläggs för försummelse eller överträdelse av skyldigheterna enligt artikel 9 i EMIR-förordningen, får vitet vara högst 1 procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen under den föregående räkenskapsperioden, som enheten, vid en pågående överträdelse, ska vara skyldig att betala för varje dag som överträdelsen fortsätter, till dess att efterlevnad av skyldigheten fastställts eller återställts. Vitet får föreläggas för en period på högst sex månader från den dag som fastställs i Finansinspektionens beslut om att överträdelsen ska upphöra och vite förelagts. 

Finansinspektionen ska fortlöpande övervaka att i 7 kap. i kreditinstitutslagen avsedda personer som hör till kreditinstitutets högsta ledning uppfyller behörighetsvillkoren. Finansinspektionen ska bedöma om de personer som hör till den högsta ledningen uppfyller de behörighetsvillkor som anges i det kapitlet, om Finansinspektionen har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism sker i kreditinstitutet eller holdingföretaget, eller om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism i kreditinstitutet är förhöjd. 

Utöver vad som i 18 § föreskrivs om Finansinspektionens rätt att få uppgifter av tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer, får Finansinspektionen som en del av tillsynen över uppfyllelsen av behörighetsvillkoren enligt 1 mom. förutsätta att det genomförs intervjuer eller utfrågningar. 

Finansinspektionen ska dessutom fortlöpande övervaka att de behörighetsvillkor som föreskrivs för nyckelpersoner i 7 kap. i kreditinstitutslagen uppfylls, när behörighetsvillkoren gäller en ekonomidirektör, en person med ansvar för riskkontroll, en person med ansvar för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna och en person med ansvar för internrevision, och den som sköter uppgiften i fråga har utsetts till en befattning vid något av de kreditinstitut eller andra enheter som avses i artikel 91a.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG. 

Om Finansinspektionen upptäcker att en i denna paragraf avsedd person som hör till den högsta ledningen, en ekonomidirektör, en person med ansvar för riskkontrollen, en person med ansvar för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna eller en person med ansvar för internrevisionen inte uppfyller behörighetsvillkoren, kan Finansinspektionen avsätta personen från befattningen eller kräva att kreditinstitutet eller holdingföretaget vidtar åtgärder för att behörighetsvillkoren ska uppfyllas. 

Finansinspektionen ska samla in den information som avses i artikel 435.2 c i EU:s tillsynsförordning och använda den för att jämföra kreditinstitutens praxis avseende mångfald. Finansinspektionen ska lämna ut de uppgifter som avses i detta moment till Europeiska bankmyndigheten. 

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen även meddela en offentlig varning till en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person eller till en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag eller värdepappersföretag som har varit ansvarig för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse eller ett beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i kreditinstitutslagen eller i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om investeringstjänster. 

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om påförande av påföljdsavgift på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses eller nämns i dem tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som preciserar bestämmelserna i fråga. 

Utöver bestämmelserna i 2 mom. ska, om det är fråga om överträdelse av förordningen om referensvärden, även förfarandets inverkan på realekonomin beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp, och om det är fråga om överträdelse av marknadsmissbruksförordningen, nackdelen för den person som är ansvarig för överträdelsen till följd av dubblering av straffrättsliga och administrativa förfaranden och sanktioner för samma överträdelse beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, nedan prospektförordningen, ska bestämmelserna i artikel 39 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s gräsrotsfinansieringsförordning, ska bestämmelserna i artikel 40 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, ska bestämmelserna i artikel 112 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av värdepapperiseringsförordningen, ska bestämmelserna i artikel 33 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s DORA-förordning, ska bestämmelserna i artikel 51.2 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse av EU:s förordning om gröna obligationer, ska bestämmelserna i artikel 50 i den förordningen tillämpas i stället för 2 mom. vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. Om det är fråga om överträdelse eller försummelse av bestämmelser eller beslut som avses i 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, ska också en eventuell straffrättslig påföljd för samma gärning beaktas vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 41 § 4—6 mom. tillämpas i sådana fall som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf de maximibelopp för påföljdsavgifter som föreskrivs i denna paragraf. Den påföljdsavgift som avses i paragrafen får dock trots bestämmelserna i 2 och 3 mom. vara högst dubbelt så stor som den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas. 

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om det maximibelopp som påförs på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses eller nämns i de momenten tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som förtydligar eller preciserar den bestämmelsen. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 41 § 4—6 mom. tillämpas i sådana fall som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf de maximibelopp för påföljdsavgifter som föreskrivs i denna paragraf. Den påföljdsavgift som avses i paragrafen får trots bestämmelserna i 2 och 3 mom. dock vara högst tre gånger så stor som den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas. 

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om det maximibelopp som påförs på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses eller nämns i de momenten tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som förtydligar eller preciserar den bestämmelsen. 

Med avvikelse från bestämmelserna om påföljdsavgiftens maximibelopp i 41 § 4—6 mom. får påföljdsavgiften för en juridisk person uppgå till högst tio procent av den juridiska personens omsättning under det år som föregår året då påföljdsavgiften bestäms och påföljdsavgiften för en fysisk person uppgå till högst fem miljoner euro, om påföljdsavgift påförs för överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som avses i 40 § 2 mom. 14 punkten. 

Vad som i 1 mom. föreskrivs om maximibelopp som påförs på grund av överträdelse eller försummelse av en bestämmelse som nämns i det momentet tillämpas också på överträdelse eller försummelse av bestämmelser, föreskrifter och beslut som förtydligar eller preciserar den bestämmelsen. 

Om en ordningsavgift eller en påföljdsavgift samtidigt påförs för två eller flera försummelser eller överträdelser som avses i 38 eller 40 §, ska en gemensam påföljdsavgift bestämmas. 

En gemensam påföljdsavgift får uppgå till högst summan av ordningsavgifterna och påföljdsavgifterna. 

Ordningsavgift, offentlig varning eller påföljdsavgift kan påföras också en sådan näringsidkare som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett. 

Finansinspektionen kan i stället för att påföra en påföljdsavgift meddela en offentlig varning på de grunder som föreskrivs i 1 mom. 2 och 3 punkten. 

Påföljdsavgift kan inte påföras en fysisk person för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Finansinspektionen får dock påföra påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten, om gärningen eller försummelsen med hänsyn till dess menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen, den vinning som erhållits och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen anses vara ringa bedömd som en helhet. 

Ordningsavgift eller påföljdsavgift kan inte påföras en person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol. Ordningsavgift eller påföljdsavgift kan inte heller påföras den som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. 

Finansinspektionen kan avstå från att påföra en juridisk person påföljdsavgift eller skjuta upp den, om Finansinspektionen i samma ärende gör en myndighetsanmälan om saken enligt 3 c § eller vidtar någon annan sådan tillsynsåtgärd som föreskrivs i lagen. 

Finansinspektionen får inte vidarebefordra sekretessbelagd information som den fått av tillsynsmyndigheter eller andra myndigheter i en annan stat eller vid inspektion i en annan stat, om inte den myndighet som har lämnat informationen eller den behöriga tillsynsmyndigheten i det land där inspektionen gjorts har gett sitt uttryckliga samtycke. Denna information får användas endast för att utföra uppgifter enligt denna lag eller för ändamål som samtycket gäller. 

Finansinspektionen får lämna ut sådan information som uppfyller kraven i denna paragraf endast i generaliserad aggregerad form eller ändrad till statistisk form. Information i annan form som uppfyller kraven i denna paragraf får Finansinspektionen lämna ut till ett organ endast genom att ge organet tillgång till informationen i Finansinspektionens lokaler. 

Ett ärende som gäller Finansinspektionens beslut enligt 17 b § genom vilket karens har bestämts ska behandlas skyndsamt i förvaltningsdomstolen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ändring dock inte sökas i Finansinspektionens beslut enligt 17 b § enligt vilket karens inte meddelas för en tjänsteman vid Finansinspektionen eller en direktionsmedlem, ersättare eller direktören. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ändring i ett beslut i en fråga som gäller ett tjänsteförhållande och som det föreskrivs om i lagen om Finlands Banks tjänstemän dock sökas på det sätt som föreskrivs i den lagen. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. och 4 § ska Europeiska centralbanken, nedan ECB, övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i 3, 3 a och 6—11 kap. och med stöd av dem utfärdade författningar, då tillsynen över kreditinstituten har överförts till ECB med stöd av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, nedan SSM-förordningen. I SSM-förordningen föreskrivs om fördelningen av behörighet mellan Finansinspektionen och ECB vid bedömning av aktie- och andelsägares lämplighet enligt 3 kap., vid beviljande av koncession enligt 4 kap. och vid fastställande av kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 4 § samt om ECB:s rätt att för överträdelse av EU:s tillsynsförordning påföra sådana administrativa påföljder som avses i 20 kap. 

Om moderföretaget i en finansiell företagsgrupp är ett kreditinstitut, ska den behöriga tillsynsmyndigheten i den EES-stat som är hemstat för moderkreditinstitutet vara den myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen. 

När en finansiell företagsgrupp bestäms på grundval av tillämpningen av artikel 18.3 eller 18.6 i EU:s tillsynsförordning, ska den behöriga för tillsynen över kreditinstitut ansvariga myndigheten i den EES-stat som är hemstat för det kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen som har den största balansomslutningen vara den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut. 

Med avvikelse från 1—3 mom. ska den myndighet i en EES-stat som i en finansiell företagsgrupp utövar tillsyn på individuell nivå över kreditinstitut vars sammanräknade balansräkning utgör majoritetsandelen av den sammanräknade balansräkningen för de kreditinstitut som hör till den finansiella företagsgruppen vara den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen. 

De myndigheter som övervakar kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen kan med ett gemensamt beslut på grunder som avviker från dem som anges i 1—3 mom. utnämna den behöriga myndigheten som den myndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen, om tillämpningen av dessa grunder skulle vara oändamålsenligt med beaktande av ställningen för de kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen och deras verksamhets betydelse i varje medlemsstat, eller den myndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen behöver utnämnas på ett avvikande sätt med tanke på verksamhetens kontinuitet. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om det beslut som avses i detta moment.  

Bestämmelser om tillsynen över sammanslutningen av inlåningsbanker på basis av sammanslutningens konsoliderade finansiella ställning finns i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker. 

Med högsta ledning avses i denna lag kreditinstitutets styrelse och den ledning som ansvarar för affärsverksamheten. Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd som har anförtrotts uppgifter som ankommer på styrelsen, jämställs förvaltningsrådet vid tillämpningen av denna lag med styrelsen. 

Med ledning som ansvarar för affärsverksamheten avses i denna lag kreditinstitutets verkställande direktör samt sådana direkt under verkställande direktören verksamma personer som i kreditinstitutets förvaltnings- och styrningssystem har fastställts höra till den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och som vid sidan av verkställande direktören de facto leder kreditinstitutets verksamhet. 

Med verkställande ledning avses de direkt under verkställande direktören verksamma personer som hör till den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och som svarar för den dagliga ledningen av kreditinstitutet. 

Med nyckelperson avses i denna lag en anställd hos kreditinstitutet som har ett betydande inflytande över kreditinstitutets ledning men som inte hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet. Som nyckelpersoner ska betraktas åtminstone kreditinstitutets ekonomidirektör, den person som svarar för riskkontrollfunktionen, den person som svarar för funktionen för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna samt den person som svarar för internrevisionen, om inte en sådan person anses höra till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet. 

Med kryptotillgång avses i denna lag en sådan kryptotillgång som avses i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, nedan EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, som inte är en digital centralbanksvaluta. 

Med EES-tillsynsmyndighet avses i denna lag en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i 6 § 5 punkten i lagen om Finansinspektionen. 

Om en ansökan om ett i 1 mom. avsett tillstånd för ett holdingföretag eller om en i 2 mom. avsedd bekräftelse behandlas samtidigt med en koncessionsansökan som avses i 4 kap. 1 § eller en anmälan eller underrättelse som avses i 3 kap. 1 § eller 3 a kap. 1 § 2 punkten, ska Finansinspektionen samordna sin verksamhet i fråga om den samtidiga behandlingen. Den behandlingstid på 60 vardagar som avses i 32 b § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen avbryts tills tillståndsbehandlingen enligt detta kapitel har slutförts. Finansinspektionen ska vid behov samordna sin verksamhet med den myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen eller med den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat. 

Finansinspektionen ska besluta om ett i 1 § 1 mom. avsett tillstånd och en i 1 § 2 mom. avsedd bekräftelse inom fyra månader från mottagandet av tillståndsansökan eller, om ansökan är bristfällig, från det att sökanden har lämnat in de handlingar och utredningar som behövs för att avgöra saken. 

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen, ska Finansinspektionen regelbundet följa om holdingföretaget uppfyller villkoren i 1 § 2 mom. eller 2 §. Om holdingföretaget inte uppfyller villkoren, ska det ansöka om tillstånd enligt 1 § 1 mom. Finansinspektionen kan då dessutom vidta åtgärder som föreskrivs i 11 kap. i denna lag eller i 3 och 4 kap. i lagen om Finansinspektionen. Om holdingföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska i åtgärderna beaktas deras effekter på konglomeratets verksamhet. Finansinspektionen får också tillfälligt utse ett annat holdingföretag eller ett annat kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen att svara för att kraven på gruppnivå uppfylls. 

Finansinspektionen ska på sina webbsidor föra, och åtminstone årligen uppdatera, en förteckning över holdingföretag som har erhållit ett sådant tillstånd för holdingföretag som avses i 2 § eller en sådan bekräftelse som avses i 1 § 2 mom. I förteckningen ska i fråga om de företag som erhållit en bekräftelse anges vilket företag som har utsetts till ansvarigt för att säkerställa gruppens efterlevnad av tillsynskraven på gruppnivå. 

Finansinspektionen ska åtminstone årligen granska moderföretagen till institut för att säkerställa att de företag som uppfyller kriterierna för att betraktas som ett holdingföretag har identifierats på ett korrekt sätt. Om moderföretagen i fråga är belägna i andra medlemsstater, ska Finansinspektionen samarbeta med de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna när den utför granskningen. 

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på centralinstitutet enligt 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker. 

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen och ett holdingföretag har säte i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen i samråd med tillsynsmyndigheten i den stat där det holdingföretaget är etablerat sträva efter att uppnå ett gemensamt beslut om tillämpningen av 1—3 § och 4 § 3 mom. Finansinspektionen ska då utarbeta en bedömning av tillståndet, bekräftelsen, uteslutandet från konsolidering eller tillsynsåtgärderna enligt 1—3 § och 4 § 3 mom. och tillställa tillsynsmyndigheten i etableringsstaten denna bedömning. 

Parterna ska sträva efter att nå ett gemensamt beslut inom två månader från det att tillsynsmyndigheten i den stat där holdingföretaget är etablerat har tagit emot bedömningen. 

Vid behov ska samtycke till beslut enligt denna paragraf fås av den tillsynsmyndighet som svarar för tillsynen över finans- och försäkringsföretagsgruppen. 

Om ett gemensamt beslut på grund av oenighet inte har uppnåtts efter det att Finansinspektionen har tillställt tillsynsmyndigheten i den stat där holdingföretaget är etablerat en bedömning enligt 1 mom., ska ärendet enligt 2 mom. inom två månader hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Om samtycke enligt 3 mom. inte har fåtts, ska ärendet dessutom hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Det gemensamma beslutet ska vara förenligt med Europeiska bankmyndighetens beslut. 

Vad som i denna paragraf föreskrivs om gemensamma beslut tillämpas om Finansinspektionen är tillsynsmyndighet i den stat där ett holdingföretag är etablerat och en annan medlemsstats myndighet svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen. 

Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till anmälningar enligt 1 och 2 mom. Bestämmelser om anmälningarna finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. 

En underrättelse enligt 1 mom. 3 punkten ska göras innan kallelse på borgenärerna söks. 

Om ett kreditinstitut förvärvar ett kvalificerat innehav i ett annat kreditinstitut på det sätt som avses i 3 kap., tillämpas dessutom bestämmelserna i det kapitlet. 

Kreditinstitutet ska i underrättelsen lämna uppgifter om storleken på innehavet, tillgångarna eller skulderna samt andra relevanta och betydelsefulla uppgifter som behövs för bedömningen enligt 5 och 6 §. Finansinspektionen får begära sådana ytterligare uppgifter som behövs för bedömningen. 

Bestämmelser om innehållet i underrättelsen och om de utredningar som ska fogas till den finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. Närmare bestämmelser om rapporteringsförfarandet, de uppgifter som behövs vid bedömningsförfarandet och de tidsfrister som ska iakttas vid rapporteringsförfarandet utfärdas genom förordning av finansministeriet. 

Vad som i detta kapitel föreskrivs om kreditinstitut tillämpas på motsvarande sätt på i 2 a kap. 1 § avsedda holdingföretag med tillstånd och på centralinstitutet i sammanslutningar av inlåningsbanker, om inte något annat föreskrivs särskilt. 

Tillgångar eller förpliktelser ska betraktas som betydande, om de tillgångar eller förpliktelser som avyttras i en företagsomstrukturering utgör minst 10 procent av balansvärdet för det kreditinstitut, holdingföretag eller centralinstitut som är överlåtare eller förvärvare eller, om överlåtaren och förvärvaren hör till samma koncern, 15 procent av balansvärdet. Om överlåtaren är ett holdingföretag som är moderföretag för en finansiell företagsgrupp eller om överlåtaren är ett centralinstitut, ska de procentandelar som anges i detta moment beräknas på grundval av den konsoliderade finansiella ställningen. 

Ett innehav ska anses vara kvalificerat, om dess värde uppgår till minst 15 procent av det förvärvande kreditinstitutets kapitalbas eller konsoliderade kapitalbas. Om förvärvaren är ett holdingföretag eller ett centralinstitut, ska innehavet anses vara kvalificerat, om dess värde är minst 15 procent av den konsoliderade kapitalbasen. 

Finansinspektionen ska dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för ifrågavarande kreditinstituts del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är den behöriga myndigheten i fråga. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot förvärvet av en ägarandel inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot förvärvet vid den bedömning som avses i denna paragraf. 

Närmare bestämmelser om bedömningsförfarandet och om de tidsfrister som ska iakttas vid bedömningsförfarandet samt om bedömningskriterierna utfärdas genom förordning av finansministeriet. Dessutom kan Finansinspektionen meddela kompletterande föreskrifter av teknisk natur om det praktiska genomförandet av bedömningsförfarandet och om hur de uppgifter som krävs vid bedömningsförfarandet ska lämnas. Bestämmelser om bedömningsförfarandet och bedömningskriterierna finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. Finansinspektionen ska offentliggöra bedömningskriterierna, som ska stå i proportion till och vara lämpliga med hänsyn till förvärvets karaktär. 

Finansinspektionen ska fortlöpande övervaka genomförandet av de planer som hänför sig till företagsomstruktureringen fram till det att planerna har verkställts. 

Finansinspektionen ska dessutom samråda med den behöriga tillsynsmyndighet som för ifrågavarande kreditinstituts del svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, om inte Finansinspektionen är den behöriga myndigheten i fråga. En sådan myndighet ska underrätta Finansinspektionen om eventuella invändningar mot en företagsomstrukturering inom 30 vardagar från det att begäran om samråd sändes. Finansinspektionen ska beakta underrättelsen om invändning mot företagsomstruktureringen vid den bedömning som avses i denna paragraf. 

Bedömningsförfarandet enligt denna paragraf tillämpas inte, om alla parter i en fusion hör till samma koncern eller är medlemskreditinstitut i samma sammanslutning av inlåningsbanker. Finansinspektionen kan dock göra en bedömning av en fusion som avses i detta moment, om myndigheten utifrån tillgänglig förhandsinformation har grundad anledning att misstänka att fusionen inom ett eller flera av de delområden som avses i 1 mom. skulle äventyra uppfyllelsen av de krav som ställs på det övertagande kreditinstitutets finansiella ställning eller äventyra kreditinstitutets andra verksamhetsförutsättningar. Om genomförandet av en företagsomstrukturering förutsätter beviljande av koncession för ett kreditinstitut eller av tillstånd för holdingföretag, tillämpas inte förfarandet för bedömning av företagsomstruktureringar enligt denna paragraf. 

Närmare bestämmelser om bedömningsförfarandet och om de tidsfrister som ska iakttas vid bedömningsförfarandet samt om bedömningskriterierna utfärdas genom förordning av finansministeriet. Dessutom kan Finansinspektionen meddela kompletterande föreskrifter av teknisk natur om det praktiska genomförandet av bedömningsförfarandet och om hur de uppgifter som krävs vid bedömningsförfarandet ska lämnas. Bestämmelser om bedömningsförfarandet och bedömningskriterierna finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. Finansinspektionen ska offentliggöra bedömningskriterierna, som ska stå i proportion till och vara lämpliga med hänsyn till företagsomstruktureringens karaktär. 

Om förvärvet av ett kvalificerat innehav gäller en ägarandel i ett sådant kreditinstitut, försäkringsbolag, återförsäkringsbolag, värdepappersföretag eller kapitalförvaltningsbolag som har beviljats koncession eller något annat tillstånd för verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller om ett sådant företag är part i en företagsomstrukturering, ska Finansinspektionen vid det bedömningsförfarande som avses i 5 och 6 § samarbeta med tillsynsmyndigheten för det företag som förvärvet gäller. 

Om den andra parten i en företagsomstrukturering eller ett företag i vilket ett kreditinstitut förvärvar en ägarandel är en i denna paragraf avsedd enhet för vilken det krävs koncession eller något annat tillstånd, ska Finansinspektionen utan dröjsmål lämna den behöriga tillsynsmyndigheten för en sådan enhet trots bestämmelserna om sekretess de för bedömningen väsentliga och relevanta uppgifter som inverkar på bedömningen av företagsomstruktureringen eller förvärvet av ett kvalificerat innehav. Uppgifterna ska lämnas på begäran eller på eget initiativ. 

Finansinspektionen ska i sitt samarbete med andra tillsynsmyndigheter sträva efter konsekvens i sina beslut om bedömningar. 

Närmare bestämmelser om samarbetet mellan myndigheterna utfärdas genom förordning av finansministeriet. Bestämmelser om samarbetet finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. 

Finansinspektionen får utifrån den bedömning som avses i 5 § motsätta sig ett förvärv av ett kvalificerat innehav enligt 1 § 1 mom. 2 punkten och utifrån den bedömning som avses i 6 § motsätta sig en företagsomstrukturering enligt 1 § 1 mom. 3 punkten, om det är motiverat med hänsyn till de bedömningskriterier som anges i 5 och 6 § eller om anmälaren har underlåtit att lämna sådana ytterligare uppgifter som Finansinspektionen har begärt. 

Finansinspektionen ska meddela ett skriftligt beslut om att den motsätter sig ett förvärv av ett kvalificerat innehav inom två vardagar från det att den slutfört sin bedömning, dock senast inom den tidsfrist för bedömningsförfarandet som föreskrivs genom förordning av finansministeriet. I annat fall ska förvärvet anses vara godkänt. Finansinspektionen får i ett positivt beslut fastställa en giltighetstid under vilken förvärvet av ett kvalificerat innehav ska göras, och vid behov förlänga giltighetstiden. 

Finansinspektionen ska meddela ett beslut om företagsomstrukturering inom två vardagar från det att den slutfört sin bedömning, dock senast inom den tidsfrist för bedömningsförfarandet som föreskrivs genom förordning av finansministeriet. En företagsomstrukturering får inte verkställas förrän Finansinspektionen har meddelat ett positivt beslut om den. Finansinspektionen får i ett positivt beslut fastställa en giltighetstid under vilken företagsomstruktureringen ska genomföras. 

Om de enhet som deltar i en företagsomstrukturering hör till samma koncern eller till en sammanslutning av inlåningsbanker, ska företagsomstruktureringen anses vara godkänd, om Finansinspektionen inte skriftligen har motsatt sig omstruktureringen inom den tidsfrist som avses i 2 mom. 

Ett finländskt finansiellt institut som är dotterföretag eller holdingföretag till ett kreditinstitut får, under de förutsättningar som anges i denna paragraf, etablera en filial eller annars tillhandahålla sådana tjänster som avses i bilaga 1 till kreditinstitutsdirektivet i en annan EES-stat. 

Kreditinstitut som är moderföretag och holdingföretag till ett finansiellt institut ska visa att det finansiella institutet leds på ett sunt och stabilt sätt. Kreditinstitut som är moderföretag och holdingföretag till ett finansiellt institut ska förbinda sig att solidariskt svara för det finansiella institutets skyldigheter. Sådan affärsverksamhet som avses i denna paragraf ska vara tillåten enligt det finansiella institutets stadgar eller bolagsordning. 

Finansinspektionen ska kontrollera att de villkor som avses i 2 och 3 mom. uppfylls och ska om villkoren är uppfyllda förse det berörda finansiella institutet med ett intyg om detta. Intyget ska fogas till anmälan om tillhandahållande av tjänster. 

Om ett finansiellt institut som avses i denna paragraf inte längre uppfyller villkoren enligt denna paragraf, ska Finansinspektionen underrätta EES-tillsynsmyndigheten i etableringsstaten om saken. På det finansiella institutets verksamhet i etableringsstaten tillämpas då lagstiftningen i den staten. 

I övrigt tillämpas på i denna paragraf avsedda finansiella instituts filialetablering och tillhandahållande av tjänster i en annan EES-stat vad som i detta kapitel föreskrivs om ett kreditinstituts filialetablering eller tillhandahållande av tjänster i en annan EES-stat. 

Vad som i denna paragraf föreskrivs om finansiella institut gäller också dotterföretag till sådana finansiella institut. 

Ett kreditinstitut ska ha förvaltnings- och styrningssystem som är heltäckande och rätt dimensionerade i förhållande till verksamhetens art, omfattning och komplexitet och som säkerställer att institutet leds effektivt och enligt försiktiga affärsprinciper samt att kreditinstitutets styrelse effektivt kan övervaka ledningen av kreditinstitutet. 

Vid ledningen av kreditinstitutet och i dess verksamhet ska arbetsuppgifterna preciseras så att sådana intressekonflikter förebyggs som kan äventyra styrningen av institutet på ett effektivt sätt och enligt försiktiga affärsprinciper. Kreditinstitutets styrelseordförande får inte samtidigt vara verkställande direktör för kreditinstitutet. 

Kreditinstitutet ska använda tillräckligt med resurser för att utbilda och introducera kreditinstitutets styrelsemedlemmar i deras uppdrag, även med beaktande av de i 9 kap 17 a § avsedda risker och effekter som anknyter till ESG-faktorer samt informationssystemrisker. 

Styrelsens arbete ska organiseras på ett sådant sätt att en enskild styrelsemedlem eller en minoritet av medlemmarna inte på ett sätt som är osakligt eller strider mot kreditinstitutets intressen dominerar styrelsens beslutsprocess. Varje styrelsemedlem ska i sitt uppdrag agera så att styrelsen kan fullgöra sitt uppdrag och på ett objektivt sätt övervaka ledningen. 

De som hör till kreditinstitutets högsta ledning samt nyckelpersoner ska vara tillförlitliga och ha gott anseende samt agera hederligt i sitt uppdrag. Kreditinstitutets styrelsemedlemmar ska agera oberoende i sitt uppdrag. De som hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet ska ha den förmåga till självständigt beslutsfattande som uppdraget kräver. En minderårig eller den för vilken har förordnats en intressebevakare, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud, får inte vara en sådan person som avses i detta moment. 

Att en person som hör till den högsta ledningen för ett medlemskreditinstitut i en sammanslutning av inlåningsbanker samtidigt är medlem av sammanslutningens centralinstituts styrelse eller förvaltningsråd äventyrar inte i sig uppfyllandet av kraven i 1 mom. 

Ett kreditinstitut ska säkerställa att dess högsta ledning och nyckelpersoner, med undantag för ombud som avses i 11 kap. 10 a § och av resolutionsmyndigheten tillsatta ombud som avses i 7 kap. 7 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, uppfyller kraven i denna paragraf innan de inleder ett uppdrag och under hela den tid som de innehar uppdraget. 

Den tidsfrist som avses i 4 mom. 1 punkten ska räknas från det att domen har vunnit laga kraft till tidpunkten då uppdraget tas emot. Om domen inte har vunnit laga kraft får den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som medlem av kreditbolagets ledning, om detta kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av den dömdes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och övriga omständigheter som inverkar på saken. 

Kreditinstitutets styrelse ska som helhet betraktat ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna förstå kreditinstitutets verksamhet och de tillhörande risker som kreditinstitutet står inför och den påverkan som kreditinstitutsverksamheten och riskerna har på kort, medellång och lång sikt och med beaktande av de ESG-faktorer som avses i 9 kap. 17 a §. Kunskaperna och erfarenheterna ska vara tillräckligt mångsidiga. 

Den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet ska som helhet betraktat ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna förstå kreditinstitutets verksamhet och de tillhörande risker som kreditinstitutet står inför och den påverkan kreditinstitutsverksamheten och riskerna har på kort, medellång och lång sikt, även med beaktande av de ESG-faktorer som avses i 9 kap. 17 a §. De som hör till den ledning som ansvarar för kreditinstitutets affärsverksamhet samt nyckelpersoner ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter med hänsyn till deras uppdrag. 

Kreditinstitutet ska säkerställa att dess högsta ledning och nyckelpersoner, med undantag för ombud som avses i 11 kap. 10 a § och av resolutionsmyndigheten tillsatta ombud som avses i 7 kap. 7 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, uppfyller kraven i denna paragraf innan de inleder ett uppdrag och under hela den tid som de innehar uppdraget. 

Kreditinstitutet ska bedöma behörigheten hos personer som hör till den högsta ledningen och hos nyckelpersoner innan dessa inleder ett uppdrag och regelbundet under den tid som de innehar uppdraget. Vid bedömningen av behörighetskraven ska utöver de behörighetskrav som anges i 4 och 4 a § och annanstans i lagstiftningen beaktas kreditinstitutets interna riktlinjer, förväntningarna vad gäller tillsynen över kreditinstitutet samt anvisningarna för tillämpningen av bestämmelserna. 

Kreditinstitutet ska utan obefogat dröjsmål till Finansinspektionen anmäla ändringar eller ny information som gäller den högsta ledning som avses i 4 § 1 mom., om anmälan inte görs med stöd av 4 mom., samt ändringar eller ny information som gäller en nyckelperson som avses i 4 § 1 mom., om det är fråga om en enhet som avses i artikel 91a.5 i kreditinstitutsdirektivet. Om kreditinstitutet hör till en sammanslutning av inlåningsbanker och medlemskreditinstituten gör anmälan till ett centralinstitut, kan Finansinspektionen tillåta att centralinstitutet till den kvartalsvis endast anmäler den information om medlemskreditinstitutens ledning som enligt vad Finansinspektion bestämmer är viktigast. Kreditinstitutet ska hålla informationen om en persons behörighet uppdaterad. Kreditinstitutet ska trots sekretessbestämmelserna på Finansinspektionens begäran lämna Finansinspektionen sådana uppgifter om behörigheten som är nödvändiga för tillsynen över efterlevnaden av behörighetsbestämmelserna. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om lämnande av information och om hur informationen ska lämnas. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får ett kreditinstitut bedöma en styrelsemedlems behörighet först efter det att personen inlett uppdraget eller utsetts till uppdraget, om majoriteten av styrelsemedlemmarna byts ut samtidigt och bedömningen av behörigheten innan personen inleder uppdraget eller utses till uppdraget skulle göras av de avgående styrelsemedlemmarna. 

Ett kreditinstitut eller en annan enhet som avses i artikel 91.1d i kreditinstitutsdirektivet ska utan obefogat dröjsmål, dock senast 30 dagar innan personen inleder uppdraget eller mandatperioden inleds, till Finansinspektionen anmäla personer som utses till styrelseordförande eller till ett uppdrag inom den ledning som ansvarar för affärsverksamheten. Närmare bestämmelser om anmälningsförfarandet och om de utredningar som ska fogas till anmälan utfärdas genom förordning av finansministeriet. Om den i detta moment avsedda information som närmare föreskrivs genom förordning av finansministeriet och som lämnats till Finansinspektionen inte är tillräcklig för tillsynen över efterlevnaden av behörighetskraven, kan Finansinspektionen skjuta upp tidpunkten då den utsedda personen inleder sitt uppdrag till dess att tillräcklig information har lämnats. Uppskov kan dock inte beviljas om Finansinspektionen bedömer att sådan information inte kan lämnas. 

Om en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller är en nyckelperson utifrån den bedömning som avses i 4 b § inte uppfyller behörighetskraven, får kreditinstitutet inte utse personen till uppdraget. Om bedömningen görs efter utnämnandet eller när personen redan har inlett uppdraget, ska kreditinstitutet vidta åtgärder för att avsätta personen eller annars befria personen från uppdraget eller vidta andra sådana åtgärder genom vilka det säkerställs att behörighetskraven uppfylls med beaktande av kraven för uppdraget i fråga. 

Om en nyckelperson inte uppfyller behörighetskraven, ska kreditinstitutet dessutom vidta andra behövliga åtgärder för att säkerställa att nyckelpersonens uppdrag sköts på ett behörigt sätt. I fråga om nyckelpersoner ska de åtgärder som avses i 1 mom. vidtas inom en rimlig tid. 

Vad som i 4 § föreskrivs om tillförlitlighets- och kompetenskrav för ett kreditinstituts högsta ledning och nyckelpersoner och i 4 b § om bedömning av behörighetskraven tillämpas också på ett holdingföretag med tillstånd enligt 2 a kap. 1 § som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp och på kreditinstitut eller andra holdingföretag som utsetts i enlighet med 3 § 1 mom. i det kapitlet samt på centralinstitutet enligt 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker. 

Styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i andra holdingföretag än sådana som avses i 1 mom. ska ha gott anseende och ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter med hänsyn till deras uppdrag. Holdingföretaget ska säkerställa att de behörighetskrav som anges i detta moment är uppfyllda. 

Ett kreditinstitut ska upprätta en skriftlig befattningsbeskrivning för varje uppdrag inom den ledning som ansvarar för affärsverksamheten och inom den verkställande ledningen samt för kreditinstitutets nyckelpersoner. Av befattningsbeskrivningen ska framgå de uppgifter och ansvarsområden som anknyter till uppdraget i fråga. Kreditinstitutet ska dessutom göra en övergripande kartläggning av roller och ansvarsområden, som ska innehålla en beskrivning av rapporteringsvägarna och ansvarsförhållandena och innefatta de uppgifter som anknyter till förvaltnings- och styrningssystem enligt 9 kap. 2 §. 

De som hör till ett kreditinstituts högsta ledning ska avsätta tillräcklig tid för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag och andra skyldigheter som hör till uppdraget. Vid bedömningen av maximiantalet uppdrag i den högsta ledningen som de som hör till kreditinstitutets högsta ledning får inneha samtidigt och deras övriga uppgifter är det skäl att beakta åtminstone de personliga förhållandena för dem som hör till den högsta ledningen samt arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verksamhet. 

Finansinspektionen får ge en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning tillåtelse att utöver de maximiantal uppdrag som föreskrivs i 2 mom. ta emot ytterligare ett uppdrag, om det inte äventyrar iakttagandet av de principer som anges i 1 mom. 

Närmare bestämmelser om sådana personer som avses i 2 mom. vilkas yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. Till de ersättningssystem som avses i 2 mom. ska också räknas tilläggspensionsförmåner. 

Kreditinstitutets ersättningssystem ska vara förenliga med institutets och dess finansiella företagsgrupps affärsstrategi, mål och värderingar samt motsvara institutets och dess finansiella företagsgrupps intressen på lång sikt. Ersättnings ska också vara förenliga med och främja en god och effektiv riskhantering inom institutet och dess finansiella företagsgrupp i enlighet med 9 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten. I ersättningssystemen ska hänsyn tas till institutets och dess finansiella företagsgrupps riskbenägenhet när det gäller de ESG-risker som avses i 9 kap. 17 a § 1 mom. I ersättningssystemen får personalen inte behandlas ojämlikt på grundval av kön. 

En rörlig ersättning ska grunda sig på en helhetsbedömning av ersättningstagarens och affärsenhetens prestation samt kreditinstitutets och, om institutet hör till en finansiell företagsgrupp, den finansiella företagsgruppens totala resultat och dess utveckling. Vid bedömningen av prestationen ska beaktas ekonomiska och andra faktorer, såsom hanteringen av alla väsentliga risker, samt hur prestationen eller resultatet har förverkligats på lång sikt. 

Ett kreditinstitut ska se till att det ständigt har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till riskexponeringen i kreditinstitutet och dess externa verksamhetsmiljö, enligt vad som föreskrivs i denna lag och i EU:s tillsynsförordning. Vid täckningen av riskerna ska de ESG-risker som avses i 17 a § i detta kapitel beaktas på kort, medellång och lång sikt. Kreditinstitutet får i sin verksamhet inte ta så stora risker att de väsentligen äventyrar dess kapitaltäckning eller likviditet. För att säkerställa detta ska kreditinstitutet införa sunda, heltäckande och effektiva strategier och processer för att värdera, följa och upprätthålla det interna kapitalets belopp, kvalitet och fördelning. 

Kreditinstitutets styrelse ska godkänna strategierna och riktlinjerna för hantering av de risker som kreditinstitutet och dess verksamhet exponeras för och se över dem åtminstone vartannat år. Styrelsen ska också se till att efterlevnaden av strategierna och riktlinjerna övervakas på ett tillförlitligt sätt. Alla väsentliga risker, alla anvisningar om riskhantering och alla förändringar i dessa avseenden ska rapporteras till styrelsen. Dessa risker omfattar även sådana risker som är en följd av de makroekonomiska klimat i vilket kreditinstitutet verkar i förhållande till kreditinstitutets konjunkturcykel samt sådana risker i dagsläget samt på kort, medellång och lång sikt som följer av verkningarna av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. 

Kreditinstitutets styrelse ska för att övervaka de ekonomiska risker på kort, lång och medellång sikt som följer av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning anta en eller flera planer som ska innefatta kvantifierbara mål och processer. Dessa risker omfattar även sådana risker som uppstår till följd av anpassningsprocessen och omställningstrender och som föranleds av regleringsmål och författningar, särskilt målet att uppnå klimatneutralitet, och av tredjeländers rättsliga mål och regleringsmål, om de är av relevans för internationellt verksamma institut. 

De planer som avses i 1 mom. ska innehålla åtgärder som gäller kreditinstitutets affärsmodell och affärsstrategi. Planerna och de anknytande åtgärderna ska vara förenliga med de planer och anknytande åtgärder som i enlighet med 7 kap. 4 § 1 mom. 3 och 4 punkten i bokföringslagen ska presenteras i hållbarhetsrapporten. 

I de kvantifierbara mål och processer som avses i 1 mom. ska beaktas de senaste rapporterna från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och de åtgärder det föreskriver, särskilt när det gäller uppnåendet av unionens klimatmål. 

Kreditinstitutets styrelse ska följa genomförandet av de planer som avses i 1 mom. 

Kreditinstitutets styrelse ska anta en eller flera planer, vilka ska innefatta kvantifierbara mål i enlighet med artikel 7a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, nedan EMIR-förordningen, för att övervaka och hantera den koncentrationsrisk som uppstår för Europeiska unionen eller en eller flera av dess medlemsstater till följd av exponeringar mot centrala motparter som erbjuder tjänster av stor systemvikt. 

Riskkommittén ska också biträda styrelsens ersättningskommitté med att upprätta sunda ersättningssystem och bedöma huruvida incitamenten i ersättningssystemen tar hänsyn till risker, kapitaltäcknings- och likviditetskraven samt sannolikheten för och tidpunkten när intäkterna inflyter. Till de risker som ska beaktas hör också sådana risker som följer av verkningarna av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. 

Ett kreditinstitut ska för bedömningen av kreditrisker och motpartsrisker ha egna med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och komplexitet tillräckliga interna metoder som inte uteslutande eller schablonmässigt förlitar sig på externa kreditbetyg avseende finansiella instrument och motparter. 

Ett kreditinstitut som är systemviktigt på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § ska sträva efter att utveckla sina interna bedömningsmetoder när det gäller kreditrisker och att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven och åtminstone för beräkning av sådana väsentliga kreditrisker som samtidigt har samband med ett stort antal betydande motparter. 

Ett i 2 mom. avsett kreditinstitut ska sträva efter att utveckla sina interna bedömningsmetoder när det gäller marknadsrisker och att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven i fråga om positioner i handelslagret tillsammans med sådana interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för sådana fallissemangsrisker som är förknippade med betydande exponeringar och i fråga om vilka kreditinstitutet har ett stort antal betydande positioner i omsatta skuldinstrument eller egetkapitalinstrument från olika emittenter. 

Kreditinstitutet ska göra en förhandsbedömning av motpartsrisken i samband med samtliga exponeringar mot kryptotillgångar som det avser att ingå. Kreditinstitutet ska också bedöma om riskhanteringsprocesserna samt verksamhetsprinciperna och förfarandena är tillräckliga för att hantera motpartsrisker i samband med exponeringar mot kryptotillgångar. Kreditinstituten ska rapportera innehållet i bedömningarna till Finansinspektionen. 

Ett kreditinstitut ska ha beredskap för utfall av koncentrationsrisker. Det ska för ändamålet ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden. Till dessa hör också förfaranden för att genom effektiva riskhanteringsprocesser enligt 2 § 1 mom. 2 punkten identifiera, hantera, övervaka och rapportera sådana koncentrationsrisker som är en följd av exponeringar mot centrala motparter. 

Vid hanteringen av koncentrationsrisker ska som motparter beaktas åtminstone de centrala motparter som avses i artikel 2.1 i EMIR-förordningen, motparter som hör till kreditinstitutets närmaste krets enligt 15 kap. 13 § i denna lag och motparter inom samma bransch eller inom samma geografiska region samt motparter som producerar samma råvaror. Dessutom ska kreditinstitutet beakta risker i samband med metoder för kreditriskreducering samt risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter. Kreditinstituten ska också beakta de krav som anges i artikel 7a i EMIR-förordningen. 

För kryptotillgångar utan identifierbar utgivare ska koncentrationsrisken bedömas utifrån kryptotillgångar med liknande egenskaper. 

Kreditinstitutet ska göra en förhandsbedömning av marknadsrisken i samband med samtliga exponeringar mot kryptotillgångar som det avser att ingå. Kreditinstitutet ska också bedöma om riskhanteringsprocesserna samt verksamhetsprinciperna och förfarandena är tillräckliga för att hantera marknadsrisker i samband med exponeringar mot kryptotillgångar. Kreditinstituten ska rapportera innehållet i bedömningarna till Finansinspektionen. 

Ett kreditinstitut ska införa metoder för att identifiera, utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker. Institutet ska ha beredskap åtminstone för risker i anslutning till utläggande på entreprenad och risker som följer av direkta eller indirekta exponeringar mot kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster samt för extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet. Institutet ska tydligt ange vad det betraktar som operativa risker. Det ska ha skriftliga riktlinjer och processer för hantering av operativa risker. 

Med ESG-risker avses risker som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-faktorer) enligt artikel 4.1.52d i EU:s tillsynsförordning. 

Kreditinstitut ska som en del av sina ledningssystem ha robusta strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av ESG-risker. Till dessa hör också förfaranden för att genom de effektiva riskhanteringsprocesser som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten identifiera, hantera, övervaka och rapportera ESG-risker. 

De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i 2 mom. ska stå i proportion till omfattningen, arten och komplexiteten hos de ESG-risker som hänför sig till kreditinstitutets affärsmodell och omfattningen av institutets verksamhet. 

De ESG-risker som avses i 1—3 mom. ska övervakas, och de ska identifieras, mätas, hanteras, bedömas och beaktas på kort, medellång och lång sikt. 

Ett kreditinstitut ska sträva efter att använda tillräckliga system med gränsvärden, likviditetsbuffertar och andra tekniker för likviditetsriskreducering för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser och för att upprätthålla en tillräckligt diversifierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Kreditinstitutet ska se över metoderna regelbundet. 

Kreditinstitutet ska vid granskningen av alternativa scenarier utöver balanstillgångar och kassaflöden åtminstone beakta poster utanför balansräkningen samt andra ansvarsförbindelser, som hänför sig till specialföretag för värdepapperisering och andra specialföretag. Kreditinstitutet ska beakta den potentiella effekten av institutsspecifika, marknadsomfattande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och stressförhållanden av olika allvarlighetsgrad ska beaktas. 

Informationen ska i enlighet med 1 mom. lämnas regelbundet, dock minst en gång per år. 

Den kapitalbas och den konsoliderade kapitalbas som ska räknas med i de krav som avses i 1 mom. får inte samtidigt räknas med för att täcka mer än det krav som avses i en av punkterna i 1 mom. åt gången. Den nämnda kapitalbas som ska räknas med i kravet får inte heller samtidigt räknas med för att täcka det sammanlagda buffertkravet enligt 3 § 2 mom., det krav som avses i artiklarna 92a eller 92b i EU:s tillsynsförordning eller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 8 kap. i resolutionslagen som baserar sig på det totala riskexponeringsbeloppet. 

Innan den riskvikt som anges i denna paragraf tillämpas ska Finansinspektionen säkerställa att de villkor som 1 mom. föreskrivs för krediter som är säkrade genom bostadsfastigheter uppfylls. 

Vad som i denna paragraf föreskrivs om krediter som är säkrade genom bostadsfastigheter som finns i Finland tillämpas också på sådana genom bostadsfastigheter säkrade krediter som ett kreditinstitut beviljar i en annan EES-stat, om artikel 465.5 i EU:s tillsynsförordning tillämpas enligt lagstiftningen i den berörda EES-staten. 

Systemriskbuffertkrav ska bestämmas med iakttagande av 4 a—4 c och 4 e §. 

Buffertkravet för andra systemviktiga institut ska bestämmas med iakttagande av 8 och 9 §. Buffertkravet för andra systemviktiga institut får vara högst 3,0 procent av kreditinstitutets totala exponeringsbelopp, om inte något annat följer av 8 eller 9 §. 

Finansinspektionen ska i samråd med finansministeriet, Finlands Bank och Verket för finansiell stabilitet minst vartannat år bedöma huruvida det finns anledning att ställa ett systemriskbuffertkrav eller att ändra eller hålla i kraft gällande krav. 

På behandlingen av ärenden, samrådsförfarandet samt ikraftträdandet av, uppgifterna i samt delgivningen och offentliggörandet av beslut som gäller det buffertkrav som avses i denna paragraf tillämpas 4 § 3—7 mom. Av beslutet ska dessutom framgå vilka risker som ligger till grund för kravet, en bedömning av riskernas storlek samt grunderna för nivån på kravet. Ett buffertkrav som avses i denna paragraf kan dock ställas med 0,5 procentenheters noggrannhet. 

Om ett kreditinstitut blir bundet av golvet för riskvägda tillgångar, ska Finansinspektionen i det förfarande som föreskrivs i denna paragraf senast i samband med den bedömning som avses i 2 mom. bedöma vad som är en lämplig nivå på buffertkravet. 

Finansinspektionen kan besluta att ett krav som motsvarar buffertkrav enligt 4 b § och som ställts av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat ska tillämpas på ett kreditinstituts balansposter och åtaganden utanför balansräkningen i den staten. Om ett buffertkrav som tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat har beslutat om täcker samma risker som ett motsvarande buffertkrav som Finansinspektionen har beslutat om, ska Finansinspektionen till denna del besluta om erkännande av buffertkravet så att endast den högre av dessa kravnivåer tillämpas, eller låta bli att tillämpa det krav som tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten har ställt antingen i sin helhet eller till den del det överlappar de kapitalkrav som redan tillämpas på kreditinstitutet. Finansinspektionen ska i sitt beslut beakta den information som ingår i en anmälan enligt artikel 133.9 i kreditinstitutsdirektivet och som offentliggjorts enligt artikel 133.13 i det direktivet. 

Om buffertkravet enligt ett beslut som avses i 4 a § är över 3 procent och högst 5 procent av det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen, ska Finansinspektionen innan den beslutar om ställande, ändring eller fortsättande av buffertkravet underrätta Europeiska systemrisknämnden om saken och samtidigt begära Europeiska kommissionens ståndpunkt och ett yttrande av Europeiska systemrisknämnden. Om Europeiska kommissionens ståndpunkt i fråga om ställande av buffertkravet är negativ, ska Finansinspektionen följa denna ståndpunkt eller motivera en avvikelse från ståndpunkten. 

Om det sammanlagda buffertkravet enligt beslut som avses i 4 a § och 7 eller 8 § är större än 5 procent av det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen, ska Finansinspektionen innan den fattar beslut om ställande, fortsättande eller ändring av buffertkravet underrätta Europeiska systemrisknämnden om saken och begära Europeiska kommissionens godkännande av ställandet, fortsättandet eller ändringen av buffertkravet. Finansinspektionen får inte utan Europeiska kommissionens godkännande ställa det i detta moment avsedda sammanlagda buffertkravet till en nivå som överstiger 5 procent i förhållande till det totala exponeringsbeloppet eller den totala riskkoncentrationen. Förfarandet enligt detta moment tillämpas dock inte, om nivån på det sammanlagda buffertkrav som avses i detta moment hålls oförändrad eller nivån på buffertkravet sänks. 

Om mottagaren av en i 4 mom. avsedd underrättelse motsätter sig ställande, ändring eller fortsättande av ett buffertkrav, eller om i det förfarande som avses i 3 mom. både Europeiska kommissionens ståndpunkt och Europeiska systemrisknämndens yttrande med avseende på beslutet om buffertkravet är negativt, kan Finansinspektionen föra ärendet till behandling hos Europeiska bankmyndigheten. Bestämmelser om hur ärendet ska behandlas finns i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ett beslut enligt detta moment får inte tillämpas förrän Europeiska bankmyndigheten fattat ett interimistiskt beslut i ärendet. 

Bestämmelser om identifierande av globalt systemviktiga institut på de grunder som anges i artikel 131.2 och 131.2a i kreditinstitutsdirektivet och om indelning av sådana kreditinstitut i de klasser som avses i 4 mom. i denna paragraf finns i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. 

Finansinspektionen ska årligen bedöma vilka kreditinstitut som är i denna paragraf avsedda globalt systemviktiga institut och bedöma i vilken i 4 mom. avsedd klass varje sådant kreditinstitut ska placeras. Finansinspektionen ska meddela varje kreditinstitut som omfattas av denna paragraf ett beslut om detta och sända beslutet till Europeiska systemrisknämnden för kännedom. Dessutom ska Finansinspektionen till Europeiska systemrisknämnden lämna information om de kreditinstitut under dess tillsyn som är globalt systemviktiga institut, om den i 4 mom. avsedda klass där varje sådant kreditinstitut har placerats samt om de grunder på vilka Finansinspektionen har använt eller inte använt den prövningsrätt som avses i 7 mom. Finansinspektionen ska offentliggöra och upprätthålla en förteckning över de kreditinstitut som är globalt systemviktiga institut samt över i vilken i 4 mom. avsedd klass som varje sådant kreditinstitut har placerats. 

Finansinspektionen ska årligen bedöma vilka kreditinstitut som är i denna paragraf avsedda andra systemviktiga kreditinstitut och justera det buffertkrav som i enlighet med denna paragraf har beräknats för varje sådant kreditinstitut. Om kreditinstitutet överskrider eller underskrider den gräns som föreskrivs i 1 mom. eller om det kapitalkrav som avses i denna paragraf förändras eller hålls oförändrat, ska Finansinspektionen fatta ett beslut om saken. Om de krav som tillämpas på institutet skärps med anledning av beslutet, ska Finansinspektionen i beslutet ange en tid på minst sex månader inom vilken institutet ska uppfylla de krav som följer av beslutet. Finansinspektionen ska en månad innan det beslut som avses i detta moment offentliggörs lämna Europeiska systemrisknämnden en anmälan som innehåller de uppgifter som anges i artikel 131.7 i kreditinstitutsdirektivet. Om buffertkravet ställs till en nivå som är högre än 3 procent av det totala exponeringsbeloppet, ska anmälan göras tre månader innan beslutet offentliggörs. Finansinspektionen ska meddela varje kreditinstitut som omfattas av denna paragraf ett beslut om klassificering av institutet som ett systemviktigt kreditinstitut och om ställande av buffertkrav och sända beslutet till Europeiska systemrisknämnden för kännedom. Dessutom ska Finansinspektionen till Europeiska systemrisknämnden lämna information om de kreditinstitut under dess tillsyn som är andra systemviktiga institut och om den i 4 mom. avsedda klass där varje sådant kreditinstitut har placerats. 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 mom. får Finansinspektionen ställa buffertkravet till en nivå som är högre än 3 procent av det totala exponeringsbeloppet, om det är ändamålsenligt med beaktande av de grunder som anges i 5 mom. För att buffertkravet ska kunna ställas till den nivå som avses i detta moment förutsätts det att Europeiska kommissionen har godkänt att ett buffertkrav ställs. 

Om ett kreditinstitut blir bundet av golvet för riskvägda tillgångar, ska Finansinspektionen i det förfarande som föreskrivs i denna paragraf senast i samband med den bedömning som avses i 8 mom. bedöma huruvida nivån för buffertkravet är lämplig. 

Ett kreditinstitut som inte uppfyller buffertkravet enligt 3 § 2 mom. ska begränsa utdelningen på det sätt som anges i 3 mom. 

Ett kreditinstitut som inte uppfyller det ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden som avses i 1 mom. ska göra upp en kalkyl över den maximala utdelningen och lämna den till Finansinspektionen. Om ett kreditinstitut har för avsikt att genomföra en utdelning på det sätt som avses i 5 mom., ska kreditinstitutet i god tid före utdelningen lämna kalkylen till Finansinspektionen. Av kalkylen ska då framgå den maximala utdelningen beräknad i enlighet med denna paragraf samt kreditinstitutets primära kapitalbas enligt slag, den föregående och den innevarande räkenskapsperiodens vinst eller förlust samt den planerade utdelningen och utdelningssättet. 

Kreditinstitut på vilka det ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden som avses i 1 mom. tillämpas, ska ha arrangemang för att säkerställa att beloppet av i 5 mom. avsedda utdelningsbara medel och den utdelningsrestriktion som anges i 3 mom. kan beräknas exakt. 

Finansinspektionen ska regelbundet bedöma vilka risker som riktar sig mot ett kreditinstitut och huruvida kreditinstitutet uppfyller de krav som anges i 9 och 10 kap. samt i EU:s tillsynsförordning. 

När Finansinspektionen gör bedömningar enligt 2 mom. 12 punkten ska den beakta kreditinstitutens affärsmodeller när den fastställer om kreditinstitutens processer och exponeringar är adekvata. 

Tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 § ska dock göras åtminstone årligen i fråga om de kreditinstitut som avses i 3 § 2 mom. Finansinspektionen får skräddarsy de bedömningskriterier som föreskrivs i 2 § 2 mom. med beaktande av kreditinstitutets riskprofil. Bedömningskriterierna ska skräddarsys på ett enhetligt sätt för kreditinstitut med liknande riskprofil. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om undantag från bedömningskriterierna i enlighet med artikel 97.4a andra stycket i kreditinstitutsdirektivet. 

Finansinspektionen får låta bli att vidta åtgärder som avses i 1 mom. på grund av ränterisken i den finansiella balansräkningen, om Finansinspektionen anser att de risker som hänför sig till den finansiella balansräkningen hanteras på ett tillräckligt sätt och att ränterisken i den finansiella balansräkningen inte är alltför stor. 

Bestämmelser om bedömningen av 1 mom. 1 och 2 punkten finns dessutom i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut. 

Finansinspektionen ska vid behov genomföra stresstester på kreditinstitut för att underlätta tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 §. 

Kreditinstituten och tredje parter som agerar i rådgivningsuppgifter till kreditinstituten, ska i samband med stresstestning avstå från verksamheter som kan äventyra ett stresstest. Sådana verksamheter är åtminstone jämförelse, informationsutbyten dem emellan, överenskommelser om gemensamma tillvägagångssätt eller optimering av de uppgifter som lämnas in i stresstesterna. 

I den bedömning som avses i 1 mom. ska hänsyn tas till institutens hållbarhetsrelaterade produktutbud, deras riktlinjer för finansieringen av omställningen, tillhörande riktlinjer för låneutgivning samt mål och begränsningar relaterade till miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. 

För att genomföra den bedömning som avses i 1 mom. kan Finansinspektionen samarbeta med myndigheter eller andra offentliga organ som ansvarar för tillsyn avseende klimatförändringar och miljö. 

Finansinspektionen ska regelbundet och minst vart tredje år granska att kreditinstitut som i enlighet med EU:s tillsynsförordning fått tillstånd att använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringar eller kapitalbaskraven uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd och att metoderna också i övrigt är tillräckliga och uppdaterade, i synnerhet med beaktande av eventuella förändringar i kreditinstitutets verksamhet. Finansinspektionen ska särskilt göra en översyn och utvärdering av att instituten använder väl utvecklade och aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa metoder. 

Om Finansinspektionen upptäcker väsentliga brister i hur institutet mäter riskerna med sina interna metoder ska Finansinspektionen se till att kreditinstitutet korrigerar bristerna eller vidta lämpliga åtgärder för att minska konsekvenserna av bristerna. 

Om resultatet av den beräkning som avses i 2 mom. för en referensportfölj som Europeiska bankmyndigheten definierat avviker avsevärt från resultaten från motsvarande resultat för andra kreditinstitut eller skillnader i metoderna leder till flera olika resultat, ska Finansinspektionen undersöka orsakerna till detta och vidta lämpliga åtgärder, om det klart kan fastställas att ett kreditinstituts metoder leder till en underskattning av kraven. De lämpliga åtgärderna ska vidtas med beaktande av de allmänna målen för användningen av interna metoder och att åtgärderna inte leder till användning av standardiserade metoder, skapar felaktiga incitament eller ger upphov till flockbeteende på marknaden. 

Om de interna metoder som avses i denna paragraf inte uppfyller kraven om tillämpning av metoder i EU:s tillsynsförordning ska Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet visar att effekterna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga eller lägger fram en plan för att uppnå överensstämmelse med kraven och en tidsfrist för genomförande av planen. Finansinspektionen ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt att den leder till full efterlevnad av kraven eller om tidsfristen är olämplig. Om kreditinstitutet inte uppfyller kraven efter tidsfristen eller det är sannolikt att det inte kommer att uppfylla kraven inom tidsfristen och kreditinstitutet inte har visat att effekterna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet eller begränsa tillståndet till att gälla endast sådan beräkning där kraven uppfylls eller där det är möjligt att uppfylla dem inom en lämplig tidsfrist. 

Om kreditinstitutets handlarbord använder interna metoder för beräkning av marknadsrisken och modellerna på basis av utfallstest och resultatanalystest enligt EU:s tillsynsförordning inte är tillräckligt exakta, ska Finansinspektionen granska förutsättningarna för det tillstånd som den beviljat eller kräva att kreditinstitutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra modellerna. 

Om Finansinspektionen utifrån tillsynsmyndighetens bedömning har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta har skett i kreditinstitutet, eller att kreditinstitutet är utsatt för ökad risk för detta, ska Finansinspektionen omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten om detta. Europeiska bankmyndigheten ska också tillställas en riskbedömning av risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism omedelbart efter att en sådan bedömning gjorts. 

Finansinspektionen ska fastställa ett sådant buffertkrav enligt prövning som ställts på basis av någon annan risk än risk för alltför låg bruttosoliditet till en nivå som motsvarar den kapitalbas som Finansinspektionen enligt 1 mom. bedömt vara tillräcklig och den skillnad i kapitalbaskrav som anges i delarna tre och fyra i EU:s tillsynsförordning samt i kapitel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012. 

Finansinspektionen ska utifrån en sådan risk för alltför låg bruttosoliditet som inte är tillräckligt täckt enligt artikel 92.1 d i EU:s tillsynsförordning, fastställa ett buffertkrav enligt prövning till en nivå som motsvarar den kapitalbas som Finansinspektionen enligt 1 mom. i denna paragraf bedömt vara tillräcklig och den skillnad i kapitalbaskrav som anges i del tre och sju i EU:s tillsynsförordning. 

Ett buffertkrav enligt prövning får inte ställas för att täcka sådana risker som redan är täckta genom tillämpning av golvet för riskvägda tillgångar. 

Storleken på ett buffertkrav enligt prövning som ställts för att täcka andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet får inte öka till följd av att golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet. 

Om golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet, ska Finansinspektionen utan dröjsmål och i vilket fall som helst senast den dag då den följande bedömningen av tillsynsmyndigheten upphör granska det buffertkrav enligt prövning som Finansinspektionen ställt och avlägsna alla delar av kravet som skulle leda till dubbelräkning av de risker som redan till fullo omfattas av det faktum att institutet är bundet av golvet för riskvägda tillgångar. Buffertkravet enligt prövning kan med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 mom. öka i och med golvet för riskvägda tillgångar, om Finansinspektionen har gjort sin bedömning och avlägsnat de delar som dubbelräknats som risker. 

Finansinspektionen ska regelbundet bedöma tillräckligheten av kreditinstitutets interna kapital i enlighet med 9 kap. 1 § och resultaten av de stresstester för kreditinstitut som avses i 4 § som en del av tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 § och den löpande tillsyn över interna metoder som avses i 5 §. Med stöd av dessa bedömningar ska Finansinspektionen vid behov ge kreditinstitutet en rekommendation om behovet av kapitalbas, som överstiger kapitalkraven i denna lag och i EU:s tillsynsförordning (riktgivande tilläggskapital). 

Om golvet för riskvägda tillgångar blir bindande för kreditinstitutet kan Finansinspektionen justera nivån på det riktgivande tilläggskapitalet och säkerställa att dess dimensionering fortfarande är ändamålsenlig. 

Att på grund av sådan förpliktelse som avses i 1 mom. 14 punkten avstå från att betala utdelning eller ränta till ett finansiellt instrument betraktas inte som ett kreditinstituts avtalsbrott. 

Om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant EES-kreditinstituts hemstat försöka nå samförstånd i fråga om tillämpningen av 2, 3, 6, 6 d och 9 § i detta kapitel samt 9 kap. 1 och 17 § på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Vid förfarandet för att nå samförstånd ska de bedömningar som tillsynsmyndigheten gjort om tillämpningen av bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som avses i detta moment granskas när det gäller de kreditinstitut som ingår i den finansiella företagsgruppen. Finansinspektionen ska begära ett utlåtande om saken från Europeiska bankmyndigheten, om någon av de myndigheter som avses i detta moment begär det. 

Utvärderingar och beslut som avses i 1 och 3 mom. ska årligen omprövas med iakttagande av vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, eller av särskilda skäl oftare än så, om en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf begär det för att fastställa ett buffertkrav enligt prövning, en rekommendation om riktgivande tilläggskapital eller ett ytterligare likviditetskrav. En begäran som avses i detta moment ska vara skriftlig och av den ska framgå grunderna som hänför sig till begäran. Ett buffertkrav enligt prövning, en rekommendation om riktgivande tilläggskapital eller ett ytterligare likviditetskrav som fastställts på grundval av en sådan skriftlig begäran kan med avvikelse från denna paragraf fastställas bilateralt mellan den utländska EES-tillsynsmyndighet som framställt begäran och Finansinspektionen när Finansinspektionen är den myndighet som svarar för tillsynen på gruppnivå. Finansinspektionen ska sända beslutet för kännedom till den EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf och till moderföretaget i den finansiella företagsgruppen. 

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas dock inte om ett företag som har etablerats i ett tredjeland erbjuder verksamheter och tjänster som räknas upp i del A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, nedan direktivet om marknader för finansiella instrument, eller någon annan sidotjänst som syftar till att tillhandahålla tjänster enligt det direktivet. 

Med huvudföretag avses i detta kapitel ett företag som enligt stadgarna har sitt säte i ett tredjeland och som har etablerat en filial från det tredjelandet i Finland, samt koncernens moderföretag eller ett intermediärt moderföretag i en underkoncern. 

Tredjeländers kreditinstitut får dessutom öppna representationer i Finland. 

Tredjeländers kreditinstitut får inte bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland utan sådan koncession som avses i denna paragraf. Tredjeländers kreditinstitut ska ansöka om koncession hos Finansinspektionen för att kunna etablera en filial i Finland i enlighet med 3 §. 

Yttranden om ansökan ska begäras från Finlands Bank samt från Verket för finansiell stabilitet, om avsikten är att kreditinstitutet ska ta emot inlåning, och från ersättningsfonden för investerarskydd, om avsikten är att filialen ska tillhandahålla investeringstjänster. 

Till ansökan ska dessutom fogas behövliga utredningar om hur filialens förvaltning och verksamhet har organiserats, förfarandena för identifiering av kunder och förhindrande av penningtvätt och terrorism, om filialledningens kompetens och tillförlitlighet och om de tillgångar som står till filialens förfogande i Finland. 

Närmare bestämmelser om uppgifter som ska ingå i ansökan och utredningar som ska fogas till ansökan får utfärdas genom förordning av finansministeriet. 

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan ett tredjelands kreditinstitut utan att etablera filial tillhandahålla sådana tjänster eller produkter som är nödvändiga för, eller har nära anknytning till, tillhandahållandet av den tjänst eller produkt som begärdes av kunden eller motparten i enlighet med 1 mom. 1 punkten. Sådana tjänster eller produkter kan tillhandahållas efter de tjänster eller verksamheter som ursprungligen begärdes. 

Det ska inte betraktas som tjänster som tillhandahålls uteslutande på kundens eller motpartens, eller den potentiella kundens eller motpartens, eget initiativ om ett kreditinstitut i tredjeland tar kontakt med en kund eller motpart, eller en potentiell kund eller motpart, som avses i 1 mom. 1 punkten, genom en enhet som agerar för egen räkning eller har nära förbindelser med ett sådant kreditinstitut i tredje land eller genom någon annan person som agerar för en sådan enhets räkning. 

Ett sådant uteslutande initiativ av en kund eller motpart som avses i 1 mom. 1 punkten ska inte ge ett sådant tredjelands kreditinstitut som inte har etablerat en filial rätt att marknadsföra andra kategorier av produkter, verksamheter och tjänster än de som kunden eller motparten har begärt. 

När Finansinspektionen bedömer om förutsättningen i 1 mom. 6 punkten uppfylls ska den begära utlåtande av den behöriga tillsynsmyndighet som i Finland svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Finansinspektionen kan bevilja koncession endast om det i utlåtandet konstateras att förutsättningen i den punkten uppfylls. 

I koncessionen ska ingå ett omnämnande av att filialen till ett tredjelands kreditinstitut får bedriva verksamhet i enlighet med koncessionen endast i Finland och att det är förbjudet för filialen att tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet över gränserna i andra medlemsstater i Europeiska unionen. Filialen till ett tredjelands kreditinstitut kan ändå tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet enligt 5 § 1 mom. 

Om ett villkor i 1 mom. 2 eller 3 punkten uppfylls ska filialen till ett tredjelands kreditinstitut utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om detta. 

När Finansinspektionen bedömer om ett villkor i 2 mom. 7 punkten uppfylls ska den begära utlåtande av den behöriga tillsynsmyndighet som i Finland svarar för tillsynen över skyldigheterna i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. 

Då Finansinspektionen återkallar koncessionen för en filial, ska filialens verksamhet omedelbart avslutas. Det som föreskrivs om tillsynen över filialer någon annanstans i lag ska tillämpas på tillsynen över filialen efter att den avslutat sin verksamhet, tills en anmälan som avses i 6 mom. har gjorts och filialens inlåning har betalats till insättarna. 

Ett utländskt kreditinstitut ska utan dröjsmål efter det att verksamheten vid dess filial har avslutats underrätta de av sina borgenärer och gäldenärer vars fordringar eller skulder grundar sig på avtal som ingåtts genom förmedling av filialen, hur gäldenärerna kan fullfölja sina avtalsenliga förpliktelser och hur borgenärerna kan få betalning för sina förfallna fordringar efter det att verksamheten har avslutats. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet enligt detta moment. 

Finansinspektionen ska besluta om koncessionen inom sex månader efter att ha mottagit ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter att sökanden har lämnat in de för avgörandet behövliga handlingarna och utredningarna. Koncessionsbeslutet ska dock alltid fattas inom 12 månader efter mottagandet av ansökan. 

Finansinspektionen får, efter att ha hört sökanden, förena koncessionen med sådana begränsningar och villkor för filialens verksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Efter att koncessionen har beviljats kan Finansinspektionen på ansökan ändra koncessionsvillkoren. 

Om koncessionsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 1 mom. får sökanden anföra besvär. Besvären anförs och behandlas på samma sätt som vid besvär som gäller avslag på ansökan. Sådana besvär får anföras till dess att beslut har meddelats. Om beslutet meddelas efter att besvär anförts, ska Finansinspektionen underrätta besvärsmyndigheten om beslutet. Bestämmelser om anförande av besvär och om behandlingen av dem finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Finansinspektionen ska meddela beslut om återkallande av koncession till filialen till ett tredjelands kreditinstitut. 

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten, Verket för finansiell stabilitet samt ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet från tredjeland är medlem i fonden, om återkallandet av koncessionen. 

Finansinspektionen ska sträva efter att ingå administrativa avtal eller andra arrangemang med det berörda tredjelandets behöriga myndigheter innan en filial från tredjeland inleder sin verksamhet i den berörda medlemsstaten. Sådana avtal ska baseras på de modeller för administrativa arrangemang som utarbetats enligt artikel 33.5 i Europeiska banktillsynsförordningen. 

Finansinspektionen ska utan dröjsmål lämna information till Europeiska bankmyndigheten om alla administrativa avtal och andra arrangemang som ingåtts med tredjeländers behöriga myndigheter. 

Bestämmelserna om filialer till tredjeländers kreditinstitut får inte tillämpas så att de ger dessa filialer en förmånligare behandling än filialer till ett utländskt EES-kreditinstitut. 

Filialer till tredjeländers kreditinstitut ska klassificeras i klass I och II. 

Med en filial i klass II avses andra filialer än de som hör till klass I. 

Europeiska bankmyndigheten för ett offentligt register över de tredjeländer och myndigheter i tredjeländer som uppfyller villkoren i 4 mom. 

När Finansinspektionen tar emot en ansökan om koncession i enlighet med 4 § ska Finansinspektionen bedöma om kraven i 4 mom. för filialer till tredjeländers kreditinstitut uppfylls och om de villkor för klassificering i klass I som föreskrivs i 2 mom. uppfylls. Utifrån bedömningen klassificerar Finansinspektionen tredjelandets kreditinstitut i klass I eller II. Om det tredjeland, där huvudföretaget har sitt säte i, inte finns upptaget i det offentliga registret ska Finansinspektionen be kommissionen att bedöma tredjelandets bankregelverk och konfidentialitetskrav, om villkoret i 4 mom. 3 punkten uppfylls. Finansinspektionen ska klassificera filialen från tredjeland i klass I i avvaktan på att kommissionen antar ett beslut. 

Finansinspektionen ska innan den framställer en begäran enligt 1 mom. tillämpa de åtgärder som föreskrivs i 13 § och 18 kap. 14 §. Om Finansinspektionen på andra grunder än de som anges i 1 mom. kan motivera att dessa åtgärder skulle vara otillräckliga för att hantera de väsentliga tillsynsmässiga betänkligheterna behöver Finansinspektionen inte tillämpa andra åtgärder före begäran som avses i 1 mom. 

Innan Finansinspektionen framställer en sådan begäran som avses i 1 mom. ska den samråda med Europeiska bankmyndigheten och de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller institut som fungerar som dotterföretag. 

Finansinspektionen ska bedöma systemviktigheten av en filial till ett tredjelands kreditinstitut och huruvida filialen i fråga medför betydande risker för den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen och Finland, om alla tredjelandsfilialer i Europeiska unionen som tillhör samma grupp från tredjeland har ett totalt belopp av tillgångar i Europeiska unionen såsom rapporterats enligt 18 kap. 8 a § som uppgår till eller överstiger 40 miljarder euro i genomsnitt de tre närmast föregående räkenskapsperioderna eller minst tre av de fem närmast föregående räkenskapsperioderna. Till det totala beloppet av tillgångar räknas inte tillgångar som innehas av filialer till ett tredjelands kreditinstitut i samband med centralbankers marknadstransaktioner med centralbanker som ingår i det Europeiska centralbankssystemet. 

Finansinspektionen ska vid den bedömning som avses i 1 mom. höra Europeiska bankmyndigheten och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag, för att bedöma de risker för den finansiella stabiliteten som den berörda filialen från tredjeland utgör för andra medlemsstater än den där filialen är etablerad. 

Finansinspektionen ska lämna en motiverad sådan bedömning som avses i 1 mom. och förslag på sådana åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom. till Europeiska bankmyndigheten och till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen där den berörda gruppen från tredjeland har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag. 

Om de behöriga myndigheter som hörs i enlighet med 3 mom. motsätter sig bedömningen ska de informera Finansinspektionen inom tio arbetsdagar från mottagandet av bedömningen om detta. Finansinspektionen ska med bistånd av Europeiska bankmyndigheten sträva efter att nå konsensus med andra behöriga myndigheter om bedömningen och i tillämpliga fall om de åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom. senast tre månader från och med den dag då Finansinspektionen mottog den avvikande åsikten från en annan behörig myndighet. Efter de tre månader som avses ovan ska Finansinspektionen meddela ett beslut om bedömningen och de åtgärder som avses i 18 kap. 14 § 3 mom. 

Finansinspektionen ska till Europeiska bankmyndigheten och till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater där den relevanta tredjelandsgruppen har etablerat andra filialer från tredjeland eller dotterföretag, lämna en motiverad underrättelse om varför den har beslutat att inte vidta de tillsynsåtgärder som avses i 18 kap. 14 §, om Finansinspektionen bedömer att filialen till ett tredjelands kreditinstitut är systemviktigt, men beslutar att inte vidta de tillsynsåtgärder som avses i den paragrafen. 

Om ett tredjelands kreditinstitut planerar att öppna en representation i Finland ska den anmäla detta till Finansinspektionen. Av anmälan ska framgå representationens adress, vem som ansvarar för representationens verksamhet samt verksamhetens art och omfattning. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om den information som avses i detta moment och om anmälningsförfarandet. 

Representationen får inte bedriva verksamhet som avses i 5 kap. 1 §. 

Representationen kan inleda sin verksamhet när en anmälan enligt 1 mom. har gjorts. 

Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Finland, om en anmälan enligt 14 § inte har gjorts eller om den information som lämnats i anmälan är felaktig eller bristfällig eller om det i representationens verksamhet har förekommit väsentliga överträdelser av bestämmelser eller föreskrifter om finansmarknaden. 

På filialer till tredjeländers kreditinstitut tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 1 §, 8 kap. och 9 kap. 2 §. I fråga om kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner tillämpas på filialer i klass I bestämmelserna i 9 kap. 8 § och på filialer i klass II den paragrafen till den del det endast är fråga om inrättande av kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner. Finansinspektionen kan dock kräva att en filial i klass II utnämner särskilda ansvarspersoner för kontrollfunktioner som är oberoende av operativa funktioner enlighet med 9 kap. 8 §, om Finansinspektionen anser det nödvändigt på basis av filialens storlek, interna organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet. Finansinspektionen kan också kräva att filialen till ett tredjelands kreditinstitut etablerar en lokal förvaltningskommitté för att säkerställa att filialen styrs på lämpligt sätt. 

Filialer till tredjeländers kreditinstitut ska ha rapporteringsvägar till huvudföretagens ledningsorgan som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering samt ändringar av dessa. Filialer till tredjeländers kreditinstitut ska också ha tillräckliga system för informations- och kommunikationsteknik och kontroller för att säkerställa att verksamhetsprinciper tillämpas på lämpligt sätt. 

På filialer till tredjeländers kreditinstitut ska tillämpas vad som i 5 kap. 10 och 11 § föreskrivs om förutsättningar för utläggande av kreditinstitutsverksamhet på entreprenad. 

Om kritiska eller viktiga funktioner hos filialen till ett tredjelands kreditinstitut utförs av dess huvudföretag ska dessa funktioner utföras i enlighet med interna arrangemang eller gruppinterna avtal. Finansinspektionen ska ha tillgång till alla uppgifter den behöver för att utöva sin tillsynsuppgift i fråga om dessa funktioner. 

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska ha sådana kundinformationssystem som är tillräckliga med avseende på dess verksamhet, så att filialen kontinuerligt kan ge sina kunder sådan information om kundrelationen som krävs enligt lag och avtal. 

Ett utländskt kreditinstitut får inte i sin verksamhet i Finland ta så stora risker att de äventyrar filialens insättares intressen. En filial ska ha tillräckliga riskkontrollsystem i förhållande till sin verksamhet. 

En filial till ett tredjelands kreditinstitut som genomför transaktioner mellan två koncerner eller gruppinterna transaktioner ska ha tillräckliga resurser för att identifiera och hantera sin motpartsrisk när väsentliga risker kopplade till tillgångar som bokförs av filialen till ett tredjelands kreditinstitut överförs till motparten. 

De tillgångar med vilka filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller minimikapitalkravet enligt 1 mom. ska sättas in på ett konto hos ett sådant kreditinstitut som har koncession för kreditinstitut i Finland och som inte ingår i gruppen för filialens huvudföretag. De medel som satts in på kontot ska vara tillgängliga för användning i enlighet med 15 kap. 5 § i resolutionslagen. 

Ett utländskt kreditinstituts filials likviditet ska vara tillräckligt väl tryggad med hänsyn till dess verksamhet. Kreditinstitutet ska se till att filialen klarar av att fullfölja alla sina betalningsförpliktelser vid rätt tidpunkt. Kreditinstitutet ska på begäran av Finansinspektionen presentera de allmänna principer för hantering av likviditeten som godkänts av kreditinstitutets styrelse eller motsvarande organ. Av principerna ska det även framgå hur tillsynen över filialens likviditet och över de risker som hänför sig till likviditeten har ordnats med hänsyn till arten och omfattningen av filialens affärsverksamhet. 

Filialer till tredjelands kreditinstitut ska dessutom i Finland fortlöpande ha en volym icke-pantsatta och likvida tillgångar som är tillräcklig för att täcka likviditetsutflöden under en period på minst 30 dagar. En filial i klass I ska uppfylla likviditetskraven i del sex avdelning I i EU:s tillsynsförordning och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut. 

De tillgångar med vilka filialen till ett tredjelands kreditinstitut uppfyller likviditetskravet enligt 2 mom. ska sättas in på ett konto hos ett sådant kreditinstitut som har koncession för kreditinstitut i Finland och som inte ingår i gruppen för filialens huvudföretag. Om det återstår likvida tillgångar på kontot efter att de har tillämpats för att täcka likviditetsutflöden ska dessa återstående likvida tillgångar vara tillgängliga för användning av filialen till ett tredjelands kreditinstitut i enlighet med 15 kap. 5 § i resolutionslagen. 

Finansinspektionen kan besluta att kravet i 2 mom. inte ska tillämpas på en filial till ett tredjelands kreditinstitut, om filialen anses uppfylla kraven i enlighet med 17 kap. 11 § 4 mom. 

Finansinspektionen utövar tillsyn över likviditeten och marknadsriskerna hos filialer till utländska EES-kreditinstitut, i samarbete med tillsynsmyndigheterna i kreditinstitutets hemstat. 

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om beräkning av de krav som föreskrivs i 1 mom. 

En filial till ett utländskt kreditinstitut ska offentliggöra kreditinstitutets bokslut och koncernbokslut, verksamhetsberättelse och koncernens verksamhetsberättelse samt revisorernas utlåtanden om dem. De ska publiceras på finska eller svenska, om inte Finansinspektionen av särskilda skäl beviljar tillstånd att de offentliggörs på något annat språk. 

En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska ha en sådan bokföring att det med hjälp av den går att spåra och registrera heltäckande och exakt information om samtliga tillgångar och skulder som bokförs av filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland eller som har sitt ursprung i Finland och att självständigt förvalta tillgångarna och skulderna i fråga inom filialen till ett tredjelands kreditinstitut. Bokföringen ska innehålla all nödvändig och tillräcklig information om de risker som filialen till ett tredjelands kreditinstitut genererat samt om hur de förvaltas. 

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska för den förvaltning av bokföring som avses i 2 mom. utveckla principer för förfarandet som regelbundet ses över och uppdateras. Dessa principer för förfarandet ska dokumenteras och godkännas av huvudföretagets styrande organ. Principerna för förfarandet ska innehålla en tydlig motivering av bokföringspraxis och en beskrivning av hur praxisen i fråga överensstämmer med filialens affärsstrategi. 

Filialen till ett tredjelands kreditinstitut ska för Finansinspektionen regelbundet utarbeta ett oberoende, skriftligt och motiverat yttrande om genomförandet och den fortlöpande efterlevnaden av kraven i denna paragraf, med resultat och slutsatser. 

De uppgifter som avses i 1 och 2 mom. ska lämnas till Finansinspektionen minst två gånger per år om det är fråga om en filial i klass I och minst en gång per år om det är fråga om en filial i klass II. 

Finansinspektionen kan besluta att en filial till ett tredjelands kreditinstitut inte behöver lämna en del eller några alls av de uppgifter som avses i 2 mom., om det är fråga om en filial i enlighet med 17 kap. 11 § 4 mom. som uppfyller kraven och Finansinspektionen kan få uppgifterna direkt av kreditinstitutets tillsynsmyndigheter i tredjelandet i fråga. 

När en filial till ett tredjelands kreditinstitut lämnar uppgifter om de bokförda tillgångarna och skulderna enligt 1 mom. 3 punkten ska filialen tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. 

Utöver bokslutsuppgifterna har Finlands Bank rätt att för fullgörande av sin uppgift få motsvarande uppgifter av utländska kreditinstituts filialer som de har rätt att få av kreditinstitut som har fått koncession i Finland. Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att få information finns i lagen om Finansinspektionen. 

För verksamheten vid ett utländskt kreditinstituts filial svarar filialens direktör, som också företräder kreditinstitutet i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet. En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska dock ha minst två personer som de facto leder filialens verksamhet. Dessa två personer ska ha ett gott anseende samt tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter, de ska avsätta tillräcklig tid för att kunna fullgöra sina åligganden och Finansinspektionen ska godkänna dem för uppgiften i fråga. 

Finansinspektionen ska säkerställa att en oberoende tredje part regelbundet bedömer hur en filial till ett tredjelands kreditinstitut genomför de krav som föreskrivs i 4 § 1—4 mom. och 4 a § 2 mom. och den fortlöpande efterlevnaden av kraven hos filialen till ett tredjelands kreditinstitut och överlämnar en rapport till Finansinspektionen med sina resultat och slutsatser. 

Finansinspektionen ska se över de arrangemang, strategier, processer och rutiner som en filial till ett tredjelands kreditinstitut har infört för att uppfylla kraven i denna lag. Finansinspektionen ska utvärdera huruvida de styrformer, strategier, processer och rutiner som filialer till tredjelands kreditinstitut infört, såväl som det kapital och den likviditet de förfogar över, är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av deras väsentliga risker samt den ekonomiska bärkraften hos filialerna. 

Finansinspektionen ska utföra den granskning och bedömning som avses i 2 mom. enligt de tillsynsprinciper som den offentliggjort i enlighet med 11 kap. 12 § 1 punkten. Finansinspektionen ska fastställa hur ofta och hur ingående den granskning som avses i 2 mom. ska utföras så att den står i proportion till klassificeringen av filialer i klass I och klass II och att i den beaktas andra relevanta kriterier såsom arten, omfattningen av och komplexiteten hos den verksamhet som bedrivs av filialerna till tredjelands kreditinstitut. 

Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten samt den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism om översynen ger de behöriga myndigheterna grundad anledning att misstänka att filialen till ett tredjelands kreditinstitut i fråga har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta eller att det finns en ökad risk för detta. Om det finns en ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska Finansinspektionen och den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism hålla kontakt med varandra och omedelbart underrätta Europeiska bankmyndigheten om sin gemensamma bedömning. Finansinspektionen ska vid behov vidta tillsynsåtgärder enligt 15 § eller återkalla koncessionen enligt 17 kap. 7 §. 

Finansinspektionen, centralen för utredning av penningtvätt och den myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism ska ha ett nära samarbete med varandra inom ramen för sina respektive behörigheter och utbyta information som är relevant, förutsatt att detta samarbete och informationsutbyte inte påverkar någon pågående utredning eller undersökning eller något pågående förfarande enligt straffrätten eller förvaltningsrätten. 

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över filialer till tredjelands kreditinstitut och institut som verkar som dotterföretag inom samma grupp från tredjeland. Finansinspektionen ska i enlighet med 67 § i lagen om Finansinspektionen göra upp skriftliga avtal med de andra behöriga myndigheterna om arrangemang för samordning och samarbete. 

I de situationer som avses i 2 mom. 2 och 3 punkten ska myndigheterna säkerställa att det finns en ledande behörig myndighet som har samma roll som det tillsynskollegium enligt 65 b § i lagen om Finansinspektionen som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen. Finansinspektionen är ledande behörig myndighet om filialen till ett tredjelands kreditinstitut i Finland är det största enligt värdet på tillgångarna som tagits upp. 

Tillsynskollegiet ska när så är lämpligt säkerställa lämplig samordning och lämpligt samarbete med berörda tillsynsmyndigheter i tredjeländer. 

Europeiska bankmyndigheten ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de filialer till tredjeländers kreditinstitut som har beviljats koncession att bedriva verksamhet i Europeiska unionen och uppgift om i vilka länder filialerna har koncession. 

Påföljdsavgift enligt 1 mom. 4, 5 och 9 punkten får inte påföras andra än kreditinstitut och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut samt personer som hör till ledningen för respektive juridiska person och mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider. 

Utöver det som föreskrivs i 40 § 4 mom. i lagen om Finansinspektionen kan påföljdsavgift i de situationer som avses i 1, 2, 4 och 5 mom. påföras en person i kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person som har varit ansvarig för överträdelse enligt den tillämpliga lagen, eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag. 

På vite som Finansinspektionen förelägger tillämpas med avvikelse från 33 a § i lagen om Finansinspektionen bestämmelserna i denna paragraf, om det rör sig om en i 2 mom. avsedd försummelse eller förseelse. 

Finansinspektionen kan vid vite ålägga kreditinstitutet eller holdingföretaget att fullgöra sin skyldighet, om ett kreditinstitut eller ett holdingföretag i sin verksamhet försummar att iaktta eller bryter mot bestämmelser eller beslut som avses i 20 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 mom. i denna lag.  

Vite kan av särskilda skäl föreläggas också en person som hör till kreditinstitutets högsta ledning eller verkställande ledning, en nyckelperson, en person vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil eller någon annan fysisk person som enligt tillämplig lag har varit ansvarig för överträdelsen eller en person i motsvarande ställning i ett holdingföretag. 

Vite kan dömas ut för högst sex månader. 

Vitet föreläggs i form av löpande vite. På föreläggande av vite tillämpas inte 9 § i viteslagen (1113/1990). Vitet döms ut av Finansinspektionen. På utdömande av vite tillämpas inte 10 § 2 mom. i den lagen. På föreläggande och utdömande av vite tillämpas viteslagen. 

Ett värdepappersföretag som beviljats verksamhetstillstånd för handel för egen räkning eller garantiverksamhet för finansiella instrument som avses i 1 kap. 15 § 1 mom. 3 eller 6 punkten ska ansöka om koncession för kreditinstitut enligt 4 kap. i kreditinstitutslagen senast samma dag som dess genomsnittliga samlade månatliga tillgångar, beräknat över en sammanhängande tolvmånadersperiod, uppfyller åtminstone en av de förutsättningar som anges i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning. 

Finansinspektionen kan med avvikelse från 1 mom. på ansökan av ett värdepappersföretag bevilja undantag från kravet på koncession för kreditinstitut. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten om ansökan. 

Finansinspektionen ska när den fattar beslut om undantag enligt 4 mom. i fråga om den verksamhet som företaget bedriver i den medlemsstat där företaget är etablerat och i hela unionen beakta åtminstone verksamhetens art, omfattning, betydelse och komplexitet samt den systemrisk som verksamheten medför. Om företaget ingår i en grupp, ska också gruppens organisationsstruktur, bokföringspraxis och fördelningen av tillgångar mellan enheterna i gruppen beaktas vid prövningen. Finansinspektionen ska i sin prövning beakta Europeiska bankmyndighetens yttrande i ärendet. 

Finansinspektionen ska meddela ett beslut om undantag enligt 4 mom. inom en månad från mottagandet av Europeiska bankmyndighetens yttrande. Om Finansinspektionens beslut avviker från Europeiska bankmyndighetens yttrande, ska Finansinspektionen ange skälen till avvikelsen i sitt beslut. Finansinspektionen ska underrätta det företag som ansökt om undantag och Europeiska bankmyndigheten om sitt beslut. Europeiska bankmyndigheten ska offentliggöra beslutet på sin webbplats. Finansinspektionen ska ompröva sitt beslut vart tredje år. 

Om ett värdepappersföretag uppfyller villkoren i artikel 1.2 eller 1.5 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, tillämpas på företaget i stället för kraven i 6 b kap. 1 a, 1 b, 2 a—2 c och 7—13 § eller i 6 c kap. i denna lag kraven i EU:s tillsynsförordning och i kreditinstitutslagen i enlighet med 4 mom. Om ett ovan avsett värdepappersföretag som uppfyller villkoren ingår i en sådan värdepappersföretagskoncern som avses i artikel 4.25 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, tillämpas på den värdepappersföretagskoncernen vad som i kreditinstitutslagen och i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut. 

Vid tillämpningen av 1 mom. 5 punkten ska värdepappersföretagets ledningsorgan upprätta särskilda planer och fastställa kvantitativa mål i enlighet med de krav som fastställs i artikel 7a i EMIR-förordningen i syfte att övervaka och hantera den koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot centrala motparter som tillhandahåller systemviktiga tjänster för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater. 

Finansinspektionen ska för tillämpningen av 1 mom. 1 punkten bedöma och övervaka utvecklingen av värdepappersföretagens metoder i fråga om hanteringen av den koncentrationsrisk som är en följd av exponeringar mot centrala motparter, inklusive de planer som upprättas i enlighet med 6 b kap. 2 b § 6 mom. samt de framsteg som värdepappersföretagen gör för att anpassa sina affärsmodeller till de krav som fastställs i artikel 7a i EMIR-förordningen. 

Utöver vad som föreskrivs i 40 § 4 mom. i lagen om Finansinspektionen kan påföljdsavgift i de situationer som avses ovan i 1 mom. 5 punkten också påföras andra fysiska personer som enligt tillämplig lag har varit ansvariga för överträdelsen. 

På vite som Finansinspektionen förelägger tillämpas med avvikelse från 33 a § i lagen om Finansinspektionen denna paragraf, om det är fråga om en i 2 mom. avsedd försummelse eller förseelse. 

Om ett värdepappersföretag i sin verksamhet försummar att iaktta eller bryter mot en bestämmelse eller ett beslut som avses i 15 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i denna lag, kan Finansinspektionen vid vite ålägga företaget att fullgöra sin skyldighet. 

Vite kan av särskilda skäl föreläggas också en person som hör till värdepappersföretagets ledning eller verkställande ledning eller någon annan fysisk person som enligt tillämplig lag har varit ansvarig för överträdelsen. 

Vite kan dömas ut för högst sex månader. 

Vitet föreläggs i form av löpande vite. På föreläggande av vite tillämpas inte 9 § i viteslagen (1113/1990). Beslut om utdömande av vite fattas av Finansinspektionen. På utdömande av vite tillämpas inte 10 § 2 mom. i den lagen. På föreläggande och utdömande av vite tillämpas i övrigt viteslagen. 

Finansinspektionen kan förena förbud eller beslut som avses i 1 § med vite. 

Riskexponeringen mot samma motpart får, vid investering i sådana derivatinstrument som inte clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen, inte överstiga en tiondel av placeringsfondens tillgångar, om motparten är ett kreditinstitut som avses i 5 § i detta kapitel, och, i andra fall, en tjugondel av placeringsfondens tillgångar. 

Sådana investeringar i en och samma emittents värdepapper eller penningmarknadsinstrument som överstiger en tjugondel av placeringsfondens tillgångar får sammanlagt uppgå till högst två femtedelar av placeringsfondens tillgångar. Denna begränsning tillämpas inte på inlåning eller på investering i sådana derivatinstrument, som clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen, i vilka motparten är ett kreditinstitut som avses i 5 § i detta kapitel. 

Sammanlagt högst en femtedel av en placeringsfonds tillgångar får investeras i en och samma emittents värdepapper och penningmarknadsinstrument, i inlåning som mottagits av företaget eller i sådana derivatinstrument som inte clearas av en central motpart som är auktoriserad i enlighet med artikel 14 i EMIR-förordningen eller godkänd i enlighet med artikel 25 i den förordningen och som för placeringsfonden innebär en riskexponering mot företaget i fråga. 

Finlands Bank kan före utnämningen till en tjänst eller ett tjänsteförhållande med den person som föreslås bli utnämnd eller med den tjänsteman som under pågående tjänsteförhållande övergår till ett nytt uppdrag före övergången ingå ett skriftligt avtal (karensavtal) genom vilket tjänstemannens rätt att övergå till en annan arbetsgivare eller att inleda närings- eller yrkesutövning eller någon annan motsvarande verksamhet i de situationer som avses i 2 mom. begränsas för viss tid (karenstid). 

Ingående av ett karensavtal förutsätter att personen i sin tjänst, uppgift eller ställning har tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som på ett väsentligt sätt kan utnyttjas i ett nytt anställningsförhållande eller en ny verksamhet för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Om personen skulle ha tillgång till ovan nämnd information, kan ett karensavtal ställas som villkor för utnämningen eller övergången till det nya uppdraget. Karensavtalet binder dock inte tjänstemannen, om tjänsteförhållandet har upphört av skäl som beror på myndigheten. 

Karenstiden får avtalas att omfatta högst sex månader efter det att anställningsförhållandet har upphört. Karenstiden får dock avtalas att omfatta högst 12 månader efter det att anställningsförhållandet har upphört, om avtalet ingås med en person som utnämnts eller föreslås bli utnämnd till en tjänst som direktionsmedlem eller direktör enligt 3 § eller till ett tjänsteförhållande. 

Karensavtalet ska innehålla ett villkor enligt vilket karenstiden räknas från den dag då uppgifterna enligt den uppgift, den tjänst eller den ställning som avses i 2 mom. upphörde. Personen får inte längre under karenstiden ha tillgång till information som är sekretessbelagd eller skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten och som är väsentlig med tanke på den karens som meddelats eller som kunde utgöra en grund för en ny karens. 

Avtalsvillkoret om karenstid träder i kraft om Finlands Bank bedömer att det vid övergången eller tillhandahållandet av tjänster är fråga om en situation som avses i 2 mom. Finlands Bank ska göra en bedömning och fatta beslut i ärendet inom en månad från det att tjänstemannens anmälan har tagits emot. 

Bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för de myndigheter som deltar i internationella eller europeiska system för finansiell tillsyn finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010. 

Karensavtalet ska innehålla de villkor som anges i 2—5 mom. 

En tjänsteman ska utan dröjsmål göra en anmälan till Finlands Bank om sin avsikt att övergå i andra uppdrag eller tillhandahålla tjänster på det sätt som avses i 32 b § 1 mom. 

Anmälan ska göras under tjänsteförhållandet eller mandatperioden eller inom en tid som motsvarar den maximala karenstiden, om tjänsteförhållandet eller mandatperioden redan har upphört. 

Anmälan ska innehålla de kontaktuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet samt information om en i 32 b § 1 mom. avsedd organisation, utredning om tidpunkten för övergången till det nya uppdraget och det nya uppdragets huvudsakliga innehåll. 

Den som meddelats karens utifrån Finlands Banks bedömning, ska utan dröjsmål till Finlands Bank anmäla sådana väsentliga förändringar i sina förhållanden som kan påverka den karens som meddelats denne eller den ersättning som betalas för karenstiden. 

Karensavtalet ska innehålla de villkor som anges i 2 mom. 

Under karenstiden ska en ersättning som motsvarar lönen betalas. Från ersättningen avdras lön för karenstiden, arvoden, förmåner eller annan ersättning som motsvarar lön. 

I ett karensavtal kan det tas in villkor om avtalsvite, varvid de villkor som anges i 2—4 mom. ska tas in i avtalet. 

En bestämmelse om avtalsvite tillämpas om en tjänsteman uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att uppfylla sin anmälningsskyldighet enligt karensavtalet eller övergår i en annan arbetsgivares tjänst eller tillhandahåller tjänster genom att inleda näringsverksamhet eller yrkesutövning eller annan verksamhet i strid med karensavtalet. 

Avtalsvitet får uppgå till högst två gånger det belopp som skulle betalas som ersättning till den personen. 

Finlands Bank kan utifrån en helhetsbedömning sätta ned avtalsvitet för en tjänsteman som brutit mot avtalet. Avtalsvitet kan efterskänkas eller tas ut till ett lägre belopp än minimibeloppet, om förfarandet kan anses vara ringa och det med tanke på förfarandets art, planmässighet och andra omständigheter är skäligt att avtalsvitet efterskänks eller tas ut till ett lägre belopp än minimibeloppet. 

Dessutom får verket med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. fastställa ett minimikrav på gruppnivå för de dotterföretag som avses i det momentet, om det för dotterföretaget på gruppnivå har fastställts ett sådant buffertkrav enligt prövning som avses i 11 kap. 6 § i kreditinstitutslagen. Fastställandet av ett minimikrav för dotterföretaget på gruppnivå får inte leda till att det belopp som behövs för rekapitalisering av en underkoncern som omfattas av konsolideringen överskattas vid tillämpningen av 7 § 4 mom. 2 punkten i denna lag. I bedömningen ska då också beaktas antalet institut som enligt resolutionsplanen ska försättas i likvidation eller konkurs och som omfattas av konsolideringen samt antalet institut som inte är resolutionsenheter och på vilka nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna med avseende på skulder inte ska tillämpas i resolutionsplanen för resolutionsgruppen.