8.1
Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens syfte.I paragrafen anges lagens syfte på ett sätt som motsvarar det som står i den penningtvättslag som upphävs genom denna lag. Enligt 1 mom. är syftet med denna lag att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, att främja avslöjande och utredning av sådan verksamhet och att effektivisera spårning och återtagande av brottsvinningen. I 2 mom. föreskrivs det att lagen även har som syfte att minska risken för att riktade ekonomiska sanktioner och riktade ekonomiska sanktioner som rör finansiering av spridning av massförstörelsevapen inte genomförs samt minska risken för att de kringgås.
2 §. Tillämpningsområde. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. För det första ska lagen tillämpas på sådana ansvariga enheter som avses i artikel 3 i penningtvättsförordningen. Detta omfattar rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § i den gällande penningtvättslagen, med undantag för några rapporteringsskyldiga. Till de ansvariga enheterna hör i den gällande penningtvättslagstiftningen de kreditinstitut, försäkringsbolag och penninginstitut, såsom banker, kreditbolag, investeringstjänstföretag, betalanstalter, försäkringsbolag och försäkringsombud, revisorer, bokförare och skatterådgivare, advokater och andra juridiska rådgivare, värdepappersförmedlare, tillhandahållare av penningspelstjänster (för tillfället Veikkaus Ab och Ålands Penningautomatförening, dvs. Paf), tillhandahållare av kryptovalutatjänster och tillhandahållare av varor samt under vissa förutsättningar instanser som säljer konst.
Lagen tillämpas i första hand på de kreditinstitut som avses i artikel 3.1 i penningtvättsförordningen. De kreditinstitut som här avses är kreditinstitut och filialer till tredjelands kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen. Detta motsvarar nuläget.
Till lagens tillämpningsområde hör också sådana finansiella institut som avses i artikel 3.2 i penningtvättsförordningen. Nationellt är dessa bland annat 1) för liv- och placeringsförsäkringsverksamhetens del försäkringsbolag som bedriver livförsäkringsverksamhet enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008) samt försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare enligt lagen om försäkringsdistribution (234/2018) och i Finland etablerade filialer till utländska försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare, med undantag för försäkringsförmedlare som inte tar ut försäkringspremier eller ersättningar som är avsedda för kunden och som agerar under ansvar av ett eller flera försäkringsföretag eller en eller flera företrädare för de respektive produkter som berör dem, 2) fondbolag enligt lagen om placeringsfonder och förvaringsinstitut som fått verksamhetstillstånd enligt den lagen, 3) värdepappersföretag och filialer till tredjelandsföretag enligt lagen om investeringstjänster, 4) värdepapperscentraler enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, inklusive registreringsfonder och clearingfonder som de har grundat, 5) finländska centrala motparter enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 6) betalningsinstitut enligt lagen om betalningsinstitut, 7) sådana AIF-förvaltare som har auktoriserats enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och sådana förvaringsinstitut som har auktoriserats enligt den lagen, 8) filialer till utländska sammanslutningar som motsvarar dem som avses i 1–7 punkten samt utländska sammanslutningar, om sammanslutningen tillhandahåller tjänster i Finland via en representant utan att etablera filial, 9) finansiella institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen, 10) sådana kontoförvaltare och sådana utländska som kontoförvaltare auktoriserade sammanslutningars driftsställen i Finland som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 11) fysiska och juridiska personer enligt 7, 7 a och 7 b § i lagen om betalningsinstitut och registreringsskyldiga AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 12) sådana finländska kreditförmedlare och utländska kreditförmedlares filialer i Finland som avses i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom (852/2016), 13) sådana leverantörer av kryptotillgångstjänster som avses i artikel 3.1.15 i Mica-förordningen, samt 14) näringsidkare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (186/2023).
I penningtvättsförordningen är definitionen av finansiellt institut noggrannare än i det fjärde penningtvättsdirektivet. Definitionen av finansiellt institut är så kallat verksamhetsbunden. I artikel 2.1 6a gällande definitionen hänvisas det till de verksamheter som angetts i bilaga till kreditinstitutsdirektivet. Ett företag som utövar sådan verksamhet anses vara ett finansiellt institut och hör därmed till tillämpningsområdet för penningtvättslagstiftningen oberoende av om det exempelvis enligt soliditetsregleringen är skyldigt att ha koncession eller omfattas av någon annan registreringsskyldighet. I den aktuella underpunkten i penningtvättsförordningen nämns dessutom som ny grupp ett företag som har som huvudverksamhet att förvärva holdingföretag, inbegripet ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet. Ett finansiellt holdingföretag och ett holdingföretag med blandad verksamhet har definierats i artikel 4.1 20 och 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (nedan EU:s tillsynsförordning). Ett blandat finansiellt holdingföretag har definierats i artikel 2.1 10 i penningtvättsförordningen och enligt den avser det ett företag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som inte är dotterföretag till ett annat företag och vars dotterföretag omfattar minst ett kreditinstitut eller finansiellt institut. Därmed avviker definitionen från definitionen i EU:s tillsynsförordning. Det har ansetts nödvändigt att definiera ett blandat finansiellt holdingföretag som finansiellt institut i penningtvättsförordningen för att de finansiella tillsynsorganen ska kunna utföra konsekventa kontroller också i de fall då det hör minst ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut till dotterföretagen i ett blandat holdingbolag.
Till lagens tillämpningsområde hör också sådana i artikel 2.1 6 b och c föreskrivna aktörer inom försäkringsbranschen som anses vara finansiella institut. Till definitionen av finansiellt institut hör i detta fall ett sådant försäkringsföretag som definieras i artikel 13.1 i Solvens II direktivet i den mån det bedriver sådan livförsäkringsverksamhet på vilket detta direktiv tillämpas och därtill annan placeringsförsäkringsverksamhet, inklusive försäkringsholdingföretag enligt definitionen i artikel 212.1 f och g i Solvens II direktivet, och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt underpunkt g. Till tillämpningsområdet hör också de försäkringsförmedlare som preciserats nedan. Enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 6 punkten i den gällande penningtvättslagen hör till tillämpningsområdet de försäkringsförmedlare som definierats i lagen om försäkringsdistribution, sidoverksamma försäkringsförmedlare samt utländska försäkringsförmedlares och sidoverksamma försäkringsförmedlares försäkringsmäklare och försäkringsombud. Enligt artikel 2.1.6 led c i penningtvättsförordningen omfattar definitionen av finansiellt institut en försäkringsförmedlare, om den förmedlar livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringstjänster, med undantag för försäkringsförmedlare som inte uppbär premier eller belopp som är avsedda för kunden och som agerar under ansvar av ett eller flera försäkringsföretag eller en eller flera försäkringsförmedlare för de respektive produkter som berör dem. I skäl 9 till penningtvättsförordningen konstateras det att om försäkringsförmedlare inte uppbär premier eller belopp som är avsedda för kunden, försäkringstagaren eller försäkringens förmånstagare, är de inte i stånd att vidta meningsfulla åtgärder för kundkännedom eller upptäcka och rapportera tvivelaktiga transaktioner. I Finland tar försäkringsmäklare sällan ut försäkringsavgifter eller ersättningar och därmed kan undantaget i artikel 2.1.6 led c i penningtvättsförordningen vara tillämpligt på försäkringsmäklare. I Finland agerar försäkringsmäklarna dock inte på ett försäkringsföretags eller en annan försäkringsförmedlares ansvar eller under deras ansvar och de tillämpar inte heller försäkringsföretagens tillvägagångssätt och metoder, såsom penningtvättsförordningens undantag kräver när det läses tillsammans med skälet. Däremot tar försäkringsförmedlarna ofta ut försäkringsavgifter och ersättningar, men de kan verka och verkar i allmänhet med ett försäkringsbolags ansvar. Om en försäkringsförmedlare, trots det ovan nämnda, uppfyller kraven på avvikelse från förutsättningarna i penningtvättsförordningen faller det också utanför tillämpningsområdet för denna lag.
Enligt 4 § 2 mom. i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) får försäkringsföreningens rörelse omfatta endast sådan verksamhet som hör till skadeförsäkringsklasserna i lagen om försäkringsklasser, dock inte lagstadgad försäkring, försäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 14 och 15 och inte heller försäkring för en period om mer än tio år. Försäkringsföreningarna utövar inte sådan liv- och placeringsförsäkringsverksamhet som omfattas av penningtvättslagstiftningen. Eftersom skadeförsäkringsbolagen inte i fortsättningen längre är anmälningsskyldiga bör den nationella lagstiftningen inte heller gälla försäkringsföreningar.
Till penningtvättsförordningens tillämpningsområde hör dock endast liv- och placeringsförsäkringsverksamheten. Därmed faller skadeförsäkrings- och pensionsförsäkringsbolagen, som ingår i den gällande penningtvättslagen, utanför tillämpningsområdet liksom också annan försäkringsverksamhet än liv- och placeringsförsäkringsverksamhet. Förs skade- och pensionsförsäkringsbolagens del var det också tidigare fråga om en nationell utvidgning av tillämpningsområdet, som det nu föreslås att ska avlägsnas. Med liv- och placeringsförsäkringar avses verksamhet som ingår i livförsäkringsklasserna 1–9 i lagen om försäkringsklasser. Livförsäkringsverksamheten fanns också i tillämpningsområdet för det fjärde penningtvättsdirektivet.
Ett företag för kollektiva investeringar anses också höra till de finansiella institut som hör till tillämpningsområdet och definitionen av företag för kollektiva investeringar har preciserats i artikel 2.1 6 e i penningtvättsförordningen utgående från det fjärde penningtvättsdirektivet så att en närmare definition framgår av i och ii punkterna, att med företag för kollektiva investeringar särskilt avses
i) ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i artikel 1.2 i UCITS-direktivet och dess förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i det direktivet eller ett investeringsbolag som är auktoriserat i enlighet med det direktivet och som inte har utsett något förvaltningsbolag, vilka tillhandahåller andelar i fondföretag för försäljning i unionen; samt
ii) en alternativ investeringsfond enligt definitionen i artikel 4.1 a i AIFM direktivet och dess förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i det direktivet som omfattas av det tillämpningsområde som anges i artikel 2 i det direktivet.
Till finansiella institut hör enligt artikel 2.1 6 f i penningtvättsförordningen de värdepapperscentraler som definierats i artikel 2.1 i CSD-förordningen, enligt underpunkt g en kreditgivare enligt definitionen i artikel 4.2 i bostadskreditdirektivet och i artikel 3.b konsumtionskreditdirektivet samt de i underpunkt h definierade kreditförmedlare som definierats i artikel 4.5 i bostadskreditdirektivet och artikel 3.f i konsumtionskreditdirektiv, om den innehar sådana medel som definieras i artikel 4.25 i betaltjänstdirektivet i samband med kreditavtalet, med undantag för kreditförmedlare som bedriver verksamhet under ansvar av en eller flera kreditgivare eller kreditförmedlare.
Enligt artikel 2.1 6 i penningtvättsförordningen är också en leverantör av kryptotillgångstjänster ett finansiellt institut, och i underpunkt j till den nämnda artikeln fastställs det att en filial till ett finansiellt institut som avses i leden a–i, när den är belägen i unionen, oavsett om dess huvudkontor är beläget i en medlemsstat eller i ett tredjeland är ett finansiellt institut. Leverantörerna av kryptotillgångstjänster har definierats senare i samma artikel (artikel 2.1 9) genom en hänvisning till definitionen i artikel 3.1 15 i MiCA-förordningen enligt vilken med tillhandahållare av kryptotillgångstjänster avser en juridisk person eller annat företag som i yrkes- eller näringsverksamhet yrkesmässigt erbjuder en eller flera kryptotillgångstjänster till kunderna och som får tillhandahålla kryptotillgångstjänster i enlighet med artikel 59. I Finland lades leverantörer av kryptotillgångstjänster till i tillämpningsområdet för penningtvättslagen i samband med genomförandet av det femte penningtvättsdirektivet.
Till de ansvariga enheterna utanför finanssektorn som avses i artikel 3.3 a i penningtvättsförordningen hör i första hand revisorer enligt revisionslagen (1141/2015), när de utför uppgifter enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i den lagen eller 1 § 1 och 3 mom. i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) eller annars utövar verksamhet i den egenskap som avses i 1 kap. 1 § 4 mom. i revisionslagen, och de som affärs- eller yrkesmässigt utför bokföringsuppgifter enligt uppdrag. Ordalydelsen i artikeln har utöver rådgivning i skattefrågor också ansetts täcka annan hjälp, stöd och rådgivning, som dessa aktörer kan ge som sin huvudsakliga näring eller yrkesverksamhet. Detta motsvarar nuläget i och med att dessa aktörer sedan tidigare har omfattats av penningtvättslagen. Till de nya ansvariga enheterna inom tillämpningsområdet hör enskilda näringsidkare såsom jurister, som ger antingen direkt eller indirekt via andra personer, med vilka den andra personen är närstående part, materiell hjälp, stöd eller rådgivning i skattefrågor som näringsverksamhet eller yrkesutövning som primär syssla.
Nationellt är de ansvariga enheter som avses i artikel 3.3 b i penningtvättsförordningen de i advokatlagen avsedda advokater som är näringsidkare eller, om advokatverksamheten bedrivs i bolagsform, advokatbolag, när de handlar i en klients namn och för en klients räkning vid de i artikel 3.3 b i-v i tabellform i penningtvättsförordningen listade finansiella transaktionerna eller transaktionerna avseende fast egendom eller när de i en klients namn deltar i planering eller genomförande av de följande transaktionerna. Dessa affärstransaktioner är:
a) köp eller försäljning av fastigheter eller affärsenheter,
b) förvaltning av klienters penningmedel, värdepapper eller andra tillgångar, inbegripet kryptotillgångar,
c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdeandelskonton eller konton för kryptotillgångar,
d) organisering av medel som behövs för att bilda, driva eller förvalta bolag,
e) bildande och ledning av truster, stiftelser, bolag och motsvarande sammanslutningar eller ansvar för deras verksamhet,
Ansvariga enheter är dessutom andra sådana aktörer än advokater som affärs- eller yrkesmässigt tillhandahåller juridiska tjänster under motsvarande förutsättningar för planeringen och genomförandet av affärsverksamheterna. Detta gäller därmed exempelvis rättegångsombud och -biträden med tillstånd. Detta motsvarar i huvudsak nuläget, men den nya tillämpning kommer också att gälla förvaltning av kryptotillgångar och öppnande och förvaltning av konton för kryptotillgångar.
Enligt artikel 3.3 c i penningtvättsförordningen hör tjänsteleverantörer till truster eller bolag till de ansvariga enheterna. Dessa tjänsteleverantörer har definierats i artikel 2.1 11 i penningtvättsförordningen och med dem avses fysiska personer eller juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje parter eller sina kunder någon av de tjänster som finns uppräknade i punkt 11 i förordningen. Till dessa tjänster hör bland annat grundandet av bolag eller andra juridiska personer, Fullgörande av funktion som styrelseledamot eller bolagsrättsligt ansvarig på ett bolag, åtgärder för att någon annan ska kunna utöva sådan förvaltning eller funktion som nominell aktieägare för en annan person, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.
I artikel 3.3 d i penningtvättsförordningen föreskrivs det om anmälningsskyldigheten för fastighetsmäklare och andra yrkesverksamma i fastighetsbranschen. Enligt skäl 57 till förordningen ska fastighetsaktörer som förmedlar köp, försäljning och uthyrning av fast egendom omfattas av kraven i denna förordning, oavsett deras beteckning eller huvudsakliga verksamhet eller yrke, inbegripet byggherrar när och i den mån de förmedlar köp, försäljning och uthyrning av fast egendom. Nationellt är de ansvariga enheter som avses i förordningen:
1) fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler enligt lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler samt andra yrkesverksamma i fastighetsbranschen, inbegripet sådan uthyrning av fast egendom i fråga om transaktioner för vilka månadshyran uppgår till minst 10 000 euro, oavsett betalningsmedel, och
2) fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler enligt Ålands landskapslagstiftning.
Detta motsvarar långt nuläget, men det har lagts ett tröskelvärde för månadshyran i penningtvättsförordningen. Till de nya ansvariga enheterna hör utöver de fastighetsförmedlare som redan nu omfattas av anmälningsskyldigheten också övriga professionella inom fastighetsbranschen när de är förmedlare i affärstransaktioner förknippade med fast egendom. I det fjärde penningtvättsdirektivet hade tidigare fastighetsförmedlarna definierats som ansvariga enheter också när de fungerade som förmedlare vid uthyrning av fast egendom, men endast i affärstransaktioner för vilka månadshyran är minst 10 000 euro.
Till följd av definitionerna i penningtvättsförordningen började tillämpningsområdet gälla nya ansvariga enheter eftersom personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar, som en regelbunden eller en huvudsaklig yrkesverksamhet i enlighet med artikel 3.3 e i penningtvättsförordningen samt enligt underpunkt f personer som handlar med varor av högt värde som en regelbunden eller en huvudsaklig yrkesverksamhet. De ädla metallerna och ädelstenarna har definierats i bilaga V och varor av högt värde i bilaga IV till penningtvättsförordningen (kapitel 2.3.3. Primärt innehåll i penningtvättsförordningen).
Utanför tillämpningsområdet för den nya penningtvättslagen stannar aktörer som affärs- eller yrkesmässigt säljer eller förmedlar varor enligt 2 § 1 mom. 24 punkten i den gällande lagen, de aktörer som i enlighet med punkt 25 affärs- eller yrkesmässigt säljer eller förmedlar konstverk samt de aktörer i enlighet med punkt 26 som affärs- eller yrkesmässigt säljer eller förmedlar konstverk via en frihamn eller förvarar konstverk. Samtliga nämnda omfattas av tillämpningsområdet för den gällande penningtvättslagen till den del de betalar eller får en betalning eller flera med varandra sammanhängande betalningar som sammanlagt uppgår till minst 10 000 euro. Den gällande bestämmelsen implementerade artikel 2.3 i och j i det fjärde penningtvättsdirektivet och skyldigheterna för dem som handlar eller förmedlar konstverk inkluderas under vissa förutsättningar i tillämpningsområdet. I stället för de nämnda ansvariga enheterna hör i fortsättningen personer som handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med kulturföremål, även när detta utförs av konstgallerier och auktionshus, där värdet av transaktionen eller de förbundna transaktionerna uppgår till 10 000 euro eller mer i artikel 3.3 i och enligt underpunkt j personer som förvarar, handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med kulturföremål och varor av högt värde när detta utförs i frizoner och tullager, där värdet av transaktionen eller de förbundna transaktionerna uppgår till 10 000 euro eller mer under den nya penningtvättslagens och penningtvättsförordningens tillämpningsområde. I motsatts till det fjärde penningtvättsdirektivet, som lämnade öppet vad som avses med konstverk är definitionen av kulturföremål ytterst detaljerad eftersom artikel 2.1 56 i penningtvättsförordningen hänvisar till de föremål som listats i bilaga I till rådets förordning om export av kulturföremål, där kulturföremålen har fördelats på 15 olika klasser (kapitel 2.3.3 Penningtvättsförordningens huvudsakliga innehåll). Den nämnda definitionen av kulturföremål är så omfattande att den täcker handelsmän och förmedlare samt förvarare av konstverk i det tidigare direktivet.
Enligt artikel 3.3 g i penningtvättsförordningen är tillhandahållare av speltjänster ansvariga enheter. Penningspelstjänsterna har definierats i artikel 2.1 12 i penningtvättsförordningen. Nationellt är tillhandahållare av penningspelstjänster innehavare av sådan ensamrättslicens som avses i 5 § i den nya penningspelslagen (10/2026) och innehavare av penningspelslicens enligt 6 § samt penningspelssammanslutning enligt Ålands landskapslagstiftning. Bestämmelsen motsvarar nuläget, men till följd av den nya penningspelslagen kommer antalet tillhandahållare av penningspel att öka vid övergången från ett system med monopol till anordnande av penningspel med licens. Utanför tillämpningsområdet stannar de näringsutövare och sammanslutningar som enligt 2 § 2 mom. i den gällande penningtvättslagen, som förmedlar sådana 1 mom. 9 och 10 punkten anmälningar om deltagande och betalning till de penningspel som penningspelssammanslutningarna erbjuder, om penningspelssammanslutningen har gett någon annan näringsutövare eller sammanslutning i uppdrag att identifiera kunden och göra anmälan. På dessa så kallade ombud tillämpas i fortsättningen lagstiftningen om kontraktering, enligt vilken ansvaret för de kontrakterade tjänsterna stannar hos den ansvariga enheten.
Enligt artikel 3.3 h i penningtvättförordningen är leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av gräsrotsfinansiering nationellt sådana ansvariga enheter som avses i 3 § 1 mom. i lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster. I penningtvättsförordningen nämns även förmedlare av gräsrotsfinansiering, men den nationella lagen känner för tillfället inte till sådana. En förmedlare av gräsrotsfinansiering har definierats i artikel 2.1 16 i penningtvättsförordningen.
Enligt artikel 3.3 k i penningtvättsförordningen har som nya ansvariga enheter definierats kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter och som inte är kreditinstitut och finansiella institut, med undantag för kreditförmedlare som bedriver verksamhet under ansvar av en eller flera kreditgivare eller kreditförmedlare. Såsom ovan beskrivits hör en del kreditförmedlare enligt artikel 2.1.6 h i penningtvättsförordningen under definitionen för finansiellt institut och är därigenom anmälningsskyldiga och lyder under tillämpningsområdet för penningtvättslagstiftningen. De förmedlare som faller utanför definitionen för finansiellt institut och kreditförmedlare enligt direktivet om hypotekslån och konsumtionskrediter anses vara sådana kreditförmedlare som avses i led k till denna artikel 3.3. Enligt skäl 22 till penningtvättsförordningen är syftet med denna att täcka såväl sådana förmedlare av hypotekslån och konsumtionskrediter som anses vara kreditinstitut eller finansiella institut som också övriga förmedlare av hypotekslån och konsumtionskrediter. I vartdera fallet, om kreditförmedlaren agerar för ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som beviljas lånet eller behandlar det, ska kreditförmedlaren inte anses vara en ansvarig enhet, utan kraven i penningtvättslagstiftningen ska endast tillämpas på ifrågavarande kreditinstitut eller finansiellt institut.
Nya ansvariga enheter är enligt underpunkt l till samma underpunkt också aktörer inom investeringsmigration som har tillstånd att företräda tredjelandsmedborgare eller tillhandahålla förmedlingstjänster till tredjelandsmedborgare som vill få uppehållstillstånd i en medlemsstat i utbyte mot någon form av investering, inbegripet kapitalöverföringar, köp eller hyra av egendom, investeringar i statsobligationer, investeringar i företagsenheter, donation eller tilldelning av en verksamhet som bidrar till det allmänna bästa och bidrag till statsbudgeten. I Finland beviljas inte uppehållstillstånd grundat på investeringar, vilket betyder att det främst är aktörer som förmedlar uppehållstillståndsarrangemang i andra medlemsstater som kommer i fråga på den senare punkten.
Enligt artikel 3.3 led m i penningtvättsförordningen har också icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet fogats till tillämpningsområdet för förordningen. Dessa bolag har definierats i artikel 2.1.13 i penningtvättsförordningen som ett företag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som inte är dotterföretag till ett annat företag och vars dotterföretag omfattar minst en annan ansvarig enhet som avses i artikel 3.3. Även denna definition har endast utformats för penningtvättsregleringens ändamål.
Till penningtvättsförordningens tillämpningsområde har dessutom fotbollsagenter och professionella fotbollsklubbar lagts till i artikel 3.3 n och o. För de professionella fotbollsklubbarnas del är avsikten att granska användningen av det nationella handlingsutrymmet i artikel 5 i penningtvättsförordningen för att lämna dem utanför tillämpningsområdet när riskerna som riktas mot sektorn har utvärderats i den nationella riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism som för tillfället bereds. I bestämmelsen om lagens ikraftträdande föreskrivs det att lagen för fotbollsagenterna och de professionella fotbollsklubbarnas del tillämpas först 10.7.2029, när de enligt artikel 90 i penningtvättsförordningen inkluderas i tillämpningsområdet för regleringen.
I 2 mom. anges det att penningtvättsförordningen och denna lag även ska tillämpas på dem som affärs- eller yrkesmässigt tillhandahåller tjänster enligt 2 kap. 3 § 1 mom. 1–8 punkten i lagen om investeringstjänster, på pantlåneinrättningar enligt lagen om pantlåneinrättningar och på aktörer som bedriver indrivningsverksamhet enligt lagen om registrering av aktörer som bedriver indrivningsverksamhet (411/2018). Bestämmelsen motsvarar nuläget, där dessa aktörer har omfattats av penningtvättslagen, och till denna del utnyttjas det handlingsutrymme som ges i artikel 3 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Enligt 3 mom. ska lagen och penningtvättsförordningen tillämpas på Finnvera Abp och dess dotterbolag Finlands Exportkredit Ab. De aktuella aktörerna lades till tillämpningsområdet för den gällande penningtvättslagen genom lagen om ändring av 1 kap. 2 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (1462/2025). I bestämmelsen utnyttjas till denna del det handlingsutrymme som ges i artikel 3 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I 4 mom. preciseras det att penningtvättslagen ska tillämpas också när de medel som är föremål för en transaktion härrör från åtgärder som vidtagits inom en annan stats territorium. Detta motsvarar den gällande penningtvättslagen.
I 5 mom. utvidgas den rapporteringsskyldighet som anges i artikel 69 i penningtvättsförordningen så att den i enlighet med den gällande lagstiftningen gäller Energimyndigheten, en börs enligt lagen om handel med finansiella instrument och centralinstitutet för den sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker, vilka ska underrätta centralen för utredning av penningtvätt om de utifrån omständigheter som kommer fram i samband med tillsynen eller annars när de sköter sina uppgifter upptäcker en tvivelaktig transaktion. I bestämmelsen utnyttjas det handlingsutrymme som artikel 3 i det sjätte penningtvättsdirektivet möjliggör. Finansinspektionen utövar i enlighet med 28 § tillsyn över att denna skyldighet uppfylls i fråga om börsen och centralinstitutet för sammanslutningen.
Det bör i fråga om huruvida centralinstituten för sammanslutningarna hör till tillämpningsområdet för penningtvättsregleringen beaktas att AMLA enligt artikel 16.4 i penningtvättsförordningen i ett senare skede skissar upp tekniska standarder, som preciserar de förutsättningar som ska uppfyllas för att kraven på koncerner i enlighet med artikel 16 ska tillämpas också på bland annat sammanslutningar som ingår i strukturerna som har gemensam ägare, gemensam ledning eller gemensam tillsyn i enlighet med kraven, inklusive nätverk och partnerskap.
Enligt 6 mom. tillämpas kap. 8 i lagen på personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster när de tar emot eller gör en kontantbetalning till ett belopp över 10 000 EUR. I övrigt omfattas de aktuella aktörerna inte av tillämpningsområdet för penningtvättslagstiftningen, om de inte hör till tillämpningsområdet enligt något annat moment i denna paragraf eller enligt penningtvättsförordningen. Det finns en bestämmelse som förbjuder mottagande och betalning av ett belopp värt över 10 000 euro i artikel 80 i förordningen. Detta gäller samtliga personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster med undantag för det undantag som föreskrivs i punkt 4 i artikeln. Enligt punkt 4 ska gränsen inte tillämpas på betalningar mellan fysiska personer som inte agerar i sin yrkesutövning, betalningar eller insättningar som görs i lokaler tillhörande kreditinstitut, utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.11 i betaltjänstdirektivet. För de senare gäller enligt förordningen dock att de betalningar eller insättningar på över 10 000 euro som görs i lokaler tillhörande aktörerna ska anmälas till centralen för utredning av penningtvätt.
Begränsningen av kontantbetalningar gäller betalningar värda över 10 000 euro, oberoende av i vilken valuta betalningarna görs och oberoende av om affärstransaktionen presteras på en gång eller som flera separata prestationer, om de separata transaktionerna verkar vara kopplade till varandra. I förordningen har det för medlemsstaterna föreskrivits om en möjlighet att ta i bruk ett lägre tröskelvärde än 10 0000 euro, men det föreslås inte att ett sådant tas i bruk. De fysiska personer och juridiska personer som utövar sitt yrke och som bryter mot de i förordningen föreskrivna begränsningarna av kontantbetalningar kan påföras de påföljder som föreskrivs i 8 kap. Tillsynsorganen utövar i enlighet med 28 § tillsyn över att gränserna för kontantbetalningar iakttas.
I 7 mom. finns det bestämmelser om utvidgning av tillämpningsområdet för sanktioner och beslut om frysning. Regleringen i penningtvättsförordningen gäller de riktade ekonomiska sanktioner som definieras i artikel 2.1 49–51, FN:s ekonomiska sanktioner och FN:s ekonomiska sanktioner i anknytning till spridning av massförstörelsevapen. I princip gäller sjätte penningtvättsdirektivet på motsvarande sätt endast dessa sanktioner. Utanför definitionen av dessa sanktioner stannar de sektoriella sanktionerna samt nationella frysningsbeslut fattade enligt lagen om bekämpning av terrorism. I nuläget gäller de sektoriella sanktionerna åtminstone finansierings-, industri-, energi-, trafik- teknologi- och försvarssektorn. Vid definitionen av sektoriella sanktioner används verbala beskrivningar samt tullpositioner och de meddelas med stöd av artikel 215 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), som möjliggör genomförandet av beslut enligt artikel 29 i Fördraget om Europeiska unionen (FEU) med finansiella åtgärder. Eftersom dessa sanktioner och frysningsbeslut ska iakttas på samma sätt som övriga riktade sanktioner eller FN:s sanktioner och de på motsvarande sätt åsyftar exempelvis förhindrande av finansiering av terrorism är det nödvändigt att följa samma tillvägagångssätt, tillsyn och påföljder för dem som för de övriga EU- och FN-sanktionerna. I momentet föreslås det därför att momentet ska täcka också sektoriella ekonomiska sanktioner och nationella frysningsbeslut när de riktade ekonomiska sanktionerna nämns i de föreslagna lagen eller i penningtvättsförordningen. Detta täcker inte sanktioner ställda av andra stater, såsom Förenta staternas OFAC- och BIS-sanktioner.
Bestämmelsen betyder att de ansvariga enheterna exempelvis i enlighet med artikel 9 i penningtvättsförordningen ska har interna verksamhetsprinciper, förfaranden och kontroller också för att hantera riskerna för sektoriella sanktioner eller nationella frysningsbeslut, en riskbedömning för hela affärsverksamheten i enlighet med artikel 10 också gällande identifiering och bedömning av riskerna för försummelse eller kringgående av sektoriella sanktioner och nationella frysningsbeslut. Den ansvariga enheten ska dessutom i enlighet med artikel 20 därtill identifiera om kunden omfattas av en sådan sanktion eller ett sådant beslut och kontinuerligt följa upp det i enlighet med artikel 26.
På motsvarande sätt tillämpas bestämmelserna om riktade ekonomiska sanktioner i den föreslagna penningtvättslagen också på sektoriella sanktioner och nationella frysningsbeslut. Därmed ska exempelvis Patent- och registerstyrelsen i enlighet med 15 § kontrollera att den förmånstagare som antecknats i förmånstagarregistret inte är objekt för en sådan sanktion eller ett sådant frysningsbeslut. Tillsynsorganen gör till exempel i enlighet med 29 § en bedömning av riskerna för kringgående och försummelse och de övervakar att de ansvariga enheterna iakttar sina skyldigheter förknippade med detta. Bestämmelsen leder inte till betydande ändringar jämfört med nuläget eftersom det finns bestämmelser om iakttagande av sanktionslagstiftningen och frysningsbeslut i 3 kap. 16 § om kundkännedom i den nuvarande penningtvättslagen. Inom ramen för de åtgärder som de ansvariga enheterna vidtar för kundkännedom enligt 3 kap. i penningtvättslagen har de ålagt att ha effektiva verksamhetsprinciper, förfaranden och intern kontroll för att säkerställa att den rapporteringsskyldiga iakttar de förpliktelser som följer av sanktionslagstiftningen och frysningsbeslut. I den nämnda bestämmelsen har sanktionerna definierats brett så att de också har täckt de sektoriella sanktionerna, som faller utanför definitionen av sanktioner i penningtvättsförordningen.
3 §. Avgränsning av tillämpningsområdet. I paragrafen föreskrivs det om avgränsning av tillämpningsområdet. Enligt 1 mom. tillämpas penningtvättslagen på sådan finansiell verksamhet som räknas upp i punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till kreditinstitutsdirektivet, där risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är liten, vilken bedrivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning. Därtill krävs det att alla nedanstående villkor uppfylls:
1) verksamheten är begränsad i absoluta termer eller när det gäller transaktioner, den sammanlagda omsättningen för den ekonomiska verksamheten ska vara under 20 000 euro och en affärstransaktion gällande en kund eller en enskild affärstransaktion får inte överstiga 1 000 euro oavsett om de utförs vid ett enda tillfälle eller genom förbundna transaktioner,
2) verksamheten är inte personens huvudsakliga affärsverksamhet och omsättningen överstiger inte fem procent av den berörda fysiska eller juridiska personens totala omsättning under räkenskapsperioden,
3) verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till huvudverksamheten,
4) verksamheten bedrivs av en person som inte bedriver verksamhet enligt artikel 3.3 a–d eller g i penningtvättsförordningen som sin huvudsakliga affärsverksamhet,
5) verksamheten avser den huvudsakliga affärsverksamhetens kunder och är inte allmänt tillgänglig för allmänheten,
6) verksamheten är inte penningförmedling enligt 1 § 2 mom. 5 punkten i lagen om betalningsinstitut.
I sak motsvarar bestämmelsen i stort sett det undantag vad gäller affärsverksamhet som bedrivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning som anges i den gällande penningtvättslagen. Genom bestämmelsen utnyttjas det undantag i fråga om tillämpningsområdet för vissa finansiella verksamheter som anges i artikel 6 i penningtvättsförordningen.
Det i bestämmelsen fastställda tröskelvärdet för den totala omsättningen är 20 000 euro. Detta motsvarar gränsen för i liten skala som anges i 3 § 1 mom. i mervärdesskattelagen (1501/1993). Enligt den bestämmelsen är säljaren inte skattskyldig om det innevarande kalenderårets och det föregående kalenderårets omsättning är högst 20 000 euro, förutsatt att säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.
Enligt 2 mom. tillämpas lagen inte heller på verksamhet som gäller skötsel av uppdrag som utförs i egenskap av rättegångsbiträde eller rättegångsombud. Med sådana uppdrag avses i penningtvättslagen, utöver egentliga uppdrag i anslutning till en rättegång, också juridisk rådgivning som gäller en klients rättsliga ställning vid förundersökningen av ett brott eller i någon annan fas av behandlingen av ett ärende inför en rättegång samt inledande eller undvikande av rättegång. Bestämmelsen motsvarar den gällande penningtvättslagen.
Enligt 3 mom. tillämpas lagen inte på verksamhet som består i att tillhandahålla penningautomater för användning utanför kasinon. Lagen tillämpas dock om penningautomaterna tillhandahålls med tillstånd för sådan ensamrättslicens som avses i 5 § i penningspelslagen. Bestämmelsen motsvarar till sitt sakinnehåll 1 kap. 3 § 4 mom. i den gällande penningtvättslagen. Eftersom obligatorisk identifiering har införts i riket för allt penningspelande, innebär bestämmelsen i den gällande lagen i praktiken att allt penningautomatspelande i riket också omfattas av tillämpningsområdet för penningtvättslagen, trots avgränsningen av tillämpningsområdet i momentets första mening. Den gällande bestämmelsen hänvisar till rikets lotterilag, varför bestämmelsen inte gäller penningautomatspel i landskapet Åland. Den hänvisning till rikets lotterilag som finns i bestämmelsen bör i samband med reformen av penningspelslagstiftningen ändras till en hänvisning till den nya lagen om penningspel och till bestämmelsen om ensamrättslicens i 5 §, med stöd av vilken det är möjligt att tillhandahålla penningspelsautomater för allmänheten. Allt penningspelande i riket, inklusive penningspelautomater utanför kasinon, ska även i fortsättningen omfattas av tillämpningsområdet för penningtvättslagen. Avgränsningen av tillämpningsområdet för penningspelautomater utanför spelkasinon gäller i praktiken enbart landskapet Åland. Där tillämpas penningtvättslagen alltså inte heller framöver på verksamhet som består i att tillhandahålla penningspelautomater för användning utanför kasinon. I reformen av penningspelslagstiftningen föreslås det i rikets penningspelslag att definitionen av penningautomat ändras till penningspelautomat för att bättre motsvara det allmänspråkliga uttrycket för dessa automater. I Ålands lotterilagstiftning används begreppet penningautomat, varför detta begrepp också i fortsättningen används även i den nya penningtvättslagen i stället för begreppet penningspelautomat som det föreslås ska användas i riket.
4 §. Definitioner. I paragrafen anges de definitioner som används i penningtvättslagen. I 1 mom. konstateras det att definitionerna enligt artikel 2.1 i penningtvättsförordningen tillämpas i lagen. I paragrafen implementeras dessutom de definitioner som anges i artikel 2 i det sjätte penningtvättsdirektivet, och när det gäller penningtvättsförordningens definitioner anges de behöriga nationella myndigheterna.
I 2 mom. 1 och 2 punkten definieras penningtvätt och finansiering av terrorism på motsvarande sätt som i den nuvarande lagstiftningen genom hänvisningar till definitionerna i strafflagen. I 2 mom. 3 punkten definieras myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism genom en hänvisning till Amla-förordningen. I 4 mom. definieras det vilka myndigheter som avses med uttrycket behörig myndighet enligt artikel 2.1.44 a–d i penningtvättsförordningen. Med den central för utredning av penningtvätt som avses i 1 punkten 44 underpunkten led a i den ovannämnda bestämmelsen i penningtvättsförordningen avses centralen för utredning av penningtvätt vid centralkriminalpolisen. Med tillsynsmyndigheter enligt led b avses AMLA, Finansinspektionen, Tillstånds- och tillsynsverket och Patent- och registerstyrelsen. Med myndigheter enligt led c avses polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Utsökningsverket och åklagaren samt med myndigheter enligt led d avses Polisstyrelsen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen, Utsökningsverket, Brottspåföljdsmyndigheten och konkursombudsmannen. Dessa myndigheter, som avses i led d, ska enligt föreskrifterna i 90 § ägna uppmärksamhet åt förhindrande och avslöjande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och åt att tvivelaktiga transaktioner som upptäcks i samband med att de sköter sina uppgifter anmäls till centralen för utredning av penningtvätt. Därför föreslås det att Polisstyrelsen ska ingå i de myndigheter som listas i punkt 4 led d.
Det är ändamålsenligt att i penningtvättslagen införa bestämmelser om en ny uppgift för Polisstyrelsens lotteriförvaltning som myndighet med omsorgsplikt enligt penningtvättslagen särskilt i fråga om processerna med att bevilja tillstånd för penninginsamlingar, utlottningar av varor och bingo. I synnerhet vid efterhandstillsynen får lotteriförvaltningen information om särskilt tillståndssökandens ekonomiska situation och ekonomiska transaktioner och om de ovannämnda tillståndsprocesserna och tillsynsuppgifterna börjar omfattas av omsorgsplikt kunde lotteriförvaltningen rapportera tvivelaktig verksamhet till centralen för utredning av penningtvätt.
Enligt 2 mom. 5 punkten avses med självreglerande organ enligt artikel 2.1.47 i penningtvättsförordningen advokatföreningen enligt 1 § i lagen om advokater.
I 6 punkten definieras tillsynsorganet, vilket utöver AMLA, Finansinspektionen, Tillstånds- och tillsynverket och Patent- och registerstyrelsen också avser advokatföreningen.
I 7 och 8 punkten definieras finansiellt och icke-finansiellt tillsynsorgan i överensstämmelse med artikel 2 i det sjätte penningtvättsdirektivet, så att man med finansiellt tillsynsorgan avser ett tillsynsorgan som ansvarar för kreditinstitut och finansiella institut. Med icke-finansiellt tillsynsorgan avses ett tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen över den icke-finansiella sektorn. Finansiella tillsynsorgan är i överensstämmelse med de gällande bestämmelserna Finansinspektionen och, i fråga om vissa tillsynsobjekt inom finansbranschen, Tillstånds- och tillsynsverket. Icke-finansiella tillsynsorgan är Finansinspektionen när det gäller tillsynen över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av gräsrotsfinansiering, Tillstånds- och tillsynsverket när det gäller andra aktörer som verket ska övervaka än dem som är verksamma inom den finansiella sektorn samt Patent- och registerstyrelsen och advokatföreningen, vilka endast övervakar ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn.
I 9 punkten anges det att icke-finansiell sektor syftar på de ansvariga enheter som avses i artikel 3.3 i penningtvättsförordningen. I praktiken avser detta exempelvis revisorer, bokförare, skatterådgivare, advokater, tillhandahållare av trust- och företagstjänster, fastighetsförmedlare, personer som handlar med ädelmetaller, ädelstenar och högt värderade produkter, tillhandahållare av penningspelstjänster samt övriga i ledet nämnda sektorer. De ansvariga enheterna enligt ledet i penningtvättsförordningen har beskrivits närmare i motiveringarna till 2 §.
I 10 punkten föreskrivs det att ansvarig enhet syftar på en fysisk eller juridisk person som avses i 2 § 2 och 3 mom. i denna lag eller i artikel 3 i penningtvättsförordningen och som inte är undantagen enligt artikel 4–7 i penningtvättsförordningen eller 3 § i denna lag.
Enligt 11 punkten syftar hemmedlemsstat på den medlemsstat där den ansvariga enhetens säte är beläget eller, om en ansvarig enhet inte har något säte, den medlemsstat där dess huvudkontor är beläget, i 12 punkten föreskrivs det att värdmedlemsstat syftar på en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten där den ansvariga enheten driver ett dotterföretag eller en filial eller ett annat driftsställe, eller där den ansvariga enheten bedriver verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster genom en infrastruktur. Det finns ingen definition av infrastruktur i penningtvättsförordningen eller -direktivet, men enligt kommissionens uppfattning avses med detta att den ansvariga enheten har någon form av fysisk närvaro i medlemsstaten. I 13 punkten föreskrivs det om en ansvarig enhet som saknar verksamhetsplats. Detta avser en ansvarig enhet som verkar i Finland under SEUT 56 artikeln för frihet att erbjuda tjänster förmedlade genom ombud eller representant eller annan infrastruktur. Det gäller därmed en aktör som tillhandahåller tjänster i Finland utan hemort eller permanent driftsställe genom användning av exempelvis ombud, representanter eller annan infrastruktur som inte utgör ett permanent driftsställe.
I 14 punkten föreskrivs det att tillsynskollegium för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism avser en permanent struktur för samarbete och informationsutbyte för att utöva tillsyn över koncerner eller enheter som verkar i en värdmedlemsstat eller ett tredjeland.
I 15 punkten föreskrivs det om definitionen av arbetsgruppen för myndighetssamarbete för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Bestämmelserna om gruppens sammansättning och uppgifter finns i 78–79 §.
Av de definitioner som ingår i artikel 2 i det sjätte penningtvättsdirektivet implementeras inte definitionen av utkast till nationell åtgärd, eftersom det inte finns något behov av att genomföra direktivets artikel 3 om identifiering av riskutsatta sektorer på nationell nivå, där definitionen används, eftersom det i samband med beredningen inte har identifierats ett behov att nationellt definiera sammanslutningar inom andra sektorer än de som omfattas av penningtvättsförordningens tillämpningsområde eller som redan omfattas av penningtvättslagstiftningen enligt den gällande regleringen. De aktörer som nationellt redan omfattas av penningtvättslagstiftningen kan i enlighet med artikel 3.7 i direktivet också i fortsättningen lämnas kvar under lagstiftningen.
I 3 mom. föreskrivs det om definitionen av kunden till ett fondbolags och en alternativ fonds fondförvaltare samt distributörens kund.
Distributionsmodellen för finländska fonder avviker från den distributionsmodell som mer allmänt iakttas i de övriga medlemsstaterna. EU:s penningtvättsreglering, i synnerhet bestämmelserna om kontraktering och att förlita sig på en annan ansvarig enhet beaktar inte för tillfället i tillräcklig grad särdragen i den finländska fonddistributionen, vilket leder till att fondbolaget och fondens distributör i vissa situationer ska iaktta bland annat kravet på kundkännedom på en fondandelsägare. Detta orsakar onödig administrativ börda för bolaget och för ägarna av fondandelar eventuellt i viss utsträckning ifyllande av dubbla förfrågningar för kundkännedom. Den nytta för effektivt förhindrande av penningtvätt som fås av dubbelt uppfyllande av kundkännedomen är dock begränsad, torts att den kan vara till nytta genom att fondbolaget därigenom har en bättre helhetsbedömning av fondandelsägarens finansiella verksamhet. Därtill bör det observeras att distributören, som kan sälja fonder för flera olika fondbolag eller alternativa fonder ska iaktta varje separat fondbolags interna förfaranden och ett riskbaserat angreppssätt, om fondandelsägaren anses vara kund hos fondförvaltaren för fondbolaget eller den alternativa fonden. Detta medför en betydande administrativ börda och praktiska utmaningar för distributörerna i verksamheten. Det är vanligen en bank, ett placeringsserviceföretag eller ett annat fondbolag som verkar med en utvidgad koncession eller förvaltaren av alternativa fonder som är fondens distributör och det typiska är att dessa också själva är ansvariga enheter enligt penningtvättslagstiftningen.
Fondens distributör har de bästa förutsättningarna att på ett äkta sätt identifiera fondens kund, följa upp affärsförhållandet och kundens uppdrag. Fondbolaget eller förvaltaren av den alternativa fonden har i allmänhet ingen direkt kontakt med ägarna av andelar och ofta inte ens insyn i andelsägarregistret i realtid. Därför är det nödvändigt att nationellt förtydligande definiera att distributören ska anses vara ett fondbolags eller förvaltarens av en alternativ fond kund och att ägaren av fondandelar å andra sidan ska anses vara kund hos distributören. Med en fondandelsägare avses en person, en sammanslutning eller en stiftelse eller en med dem jämställd utländsk privatperson eller juridisk person som äger en eller flera fondandelar eller bråkdelar av den. Detta motsvarar definitionen av fondandelsägare i 1 kap. 2 § 1 mom. 14 punkten i lagen om placeringsfonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) finns det ingen särskild definition av fondandelsägare. För att en ägare av fondandelar ska kunna anses vara distributörens kund ska den naturligtvis ha ett gällande kundförhållande till den aktuella distributören. På motsvarande sätt ska det finnas ett avtalsförhållande mellan fondbolagets förvaltare och distributören.
Bestämmelsen lämpar sig för de situationer där såväl fondbolaget eller förvaltaren av den alternativa fonden som också distributören är ansvariga enheter enligt penningtvättslagstiftningen. Om distributören är till exempel ett anknutet ombud eller annan instans, som inte är en i penningtvättslagstiftningen avsedd ansvarig enhet och därmed exempelvis kundkännedomen inte tillämpas på distributören, kan den föreslagna bestämmelsen inte tillämpas. Bestämmelsen lämpar sig därtill endast i de situationer då fondbolaget anlitar distributör för distribution av fonden. Om fondbolaget självt direkt sköter distributionen tillämpas bestämmelsen inte utan fondandelsägaren är naturligtvis direkt kunde till fondbolaget.
Bestämmelsen får tillämpas vid tillämpning av penningtvättslagen och penningtvättsförordningen. Den påverkar därmed inte till exempel de bestämmelser som finns om kunden i lagen om placeringsfonder.
Syftet med den föreslagna bestämmelsen är endast att de finländska aktörerna inom fondsektorn ska närma sig samma ställning för kundkännedom inom penningtvättslagstiftningen som de övriga europeiska aktörerna i vars nationella lagstiftning det inte finns ett förbud mot registrering av indirekt innehav.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs det i överensstämmelse med 4 § 2 mom. i den gällande penningtvättslagen att det genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om i artikel 2.1.34 led a tabellpunk ix i penningtvättsförordningen avsedda viktiga offentliga funktioner och organisationer där viktiga offentliga funktioner sköts, till den del det är fråga om inhemska viktiga offentliga funktioner. I övrigt finns bestämmelserna om en politiskt betydelsefull person och hans eller hennes verksamhet i betydande offentliga uppgifter i artikel 2.1 34 i penningtvättsförordningen.
2 kap.Riskbedömning och statistik
5 §.Nationell riskbedömning. Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvaret att utarbeta en nationell riskbedömning och genom paragrafen genomförs skyldigheterna enligt artikel 8 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt 1 mom. är myndighetssamarbetsgruppens uppgift att följa upp utarbetandet av riskbedömningen, godkänna det mest ändamålsenliga sättet att genomföra riskbedömningen för att följa upp de nationella åtgärderna för ingripande i de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som observerats vid riskbedömningen. Finansministeriet och inrikesministeriet ska ansvara för utarbetandet av en handlingsplan för riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Vid utarbetandet av riskbedömningen ska centralen för utredning av penningtvätt utnyttja de behöriga myndigheternas uppgifter, observationer och sektorspecifika sakkunskap. Detta gäller identifiering och bedömning av samt förståelse för försummelser och kringgående av penningtvätt, finansiering av terrorism samt riktade ekonomiska sanktioner. Vid bedömningen av systemen för riktade ekonomiska sanktioner är de behöriga myndigheternas uppgifter och sakkunskap betydelsefulla bland annat i fråga om sanktionssystemen och genomförande av dem, tillsyn, eventuella sätt för kringgående samt den utrikes- och säkerhetspolitiska verksamhetsmiljön.
Utrikesministeriet ska ansvara för verksamhetsplanen för bedömningen av risken för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs. Den verksamhetsplan med vilken ingrepp görs i de risker gällande försummelser och kringgående av genomförandet av riktade ekonomiska sanktioner följs upp i utrikesministeriets sanktionsgrupper.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om vad som ska bedömas i riskbedömningen i syfte att identifiera, bedöma, förstå och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism samt identifiera dem för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs som påverkar Finland. Avvikande från den gällande bestämmelsen innehåller riskbedömningen också försummelser och kringgående av genomförandet av riktade ekonomiska sanktioner, vilket grundar sig på det direktiv som ska genomföras. En kvalitativ och heltäckande riskbedömning ger samtliga aktörer en gemensam uppfattning om riskerna i förknippade med penningtvätt, finansiering av terrorism och riktade ekonomiska sanktioner i Finland. Det är samtidigt ett centralt verktyg för myndigheterna när de riskbaserat allokerar sin verksamhet och sina resurser.
Bestämmelsen föreskriver dessutom att riskbedömningen ska hållas uppdaterad och att ses över minst vart fjärde år och, om risksituationen så kräver, oftare, eller att särskilda sektoriella riskbedömningar ska utföras.
Inrikesministeriet publicerade en NPO-riskbedömning 2024. I fortsättningen kommer bedömningen av riskerna inom NPO-sektorn huvudsakligen att göras inom ramen för den allmänna nationella riskbedömningen. Bestämmelsen gör det dock möjligt att utarbeta separata, riktade riskbedömningar om exempelvis en specifik sektor eller ett fenomen.
Enligt 3 mom. krävs det att i riskbedömningen läggs till en beskrivning av strukturen på systemet för bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism, försummelse och kringgående av genomförandet av riktade ekonomiska sanktioner i systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det ska ingå en beskrivning av de myndigheter, inbegripet centralen för utredning av penningtvätt samt skatte- och åklagarmyndigheterna, som är uppräknade i artikel 8 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Riskbedömningen ska också innehålla en beskrivning av mekanismerna för samarbete med motparter inom Europeiska unionen eller i tredjeländer samt de tilldelade personella och finansiella resurserna i den mån denna information finns tillgänglig.
Enligt 4 mom. ska ansvariga enheter och andra intressentgrupper höras vid utarbetningen av riskbedömningen. Utarbetandet av riskbedömningen kräver deltagande av samtliga myndigheter som deltar i förhindrandet av penningtvätt, finansiering av terrorism och försummelser och kringgående av genomförandet av riktade ekonomiska sanktioner. För att man ska kunna skapa sig en heltäckande uppfattning om de i Finland rådande riskerna krävs det ett brett samarbete mellan myndigheterna, den privata sektorn och tredje sektorn. Resultaten av riskbedömningen ska offentliggöras och göras tillgängliga för Europeiska kommissionen, Amla och de övriga EU-medlemsstaterna. Det att resultatet av riskbedömningen ska offentliggöras betyder inte att hela riskbedömningen måste offentliggöras, utan den kan vid behov också innehålla delar som inte är offentliga.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om hur den nationella riskbedömningen utnyttjas nationellt. Riskbedömningen ska bland annat utnyttjas för att förbättra systemen för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, identifiera risknivåerna inom områden och sektorer och proportionellt rätt allokering av de resurser som behövs för det förhindrande arbetet.
6 §.Statistik. I 1 mom. föreskrivs det om myndigheternas och advokatföreningen skyldighet att föra statistik samt om finansministeriets befogenhet att utfärda förordning. Utrikesministeriet, justitieministeriet, de behöriga myndigheter som avses i 4 § 2 mom. 4 punkten samt advokatföreningen åläggs att föra den statistik som specificeras närmare i förordningen. Bestämmelsen genomför delvis de skyldigheter i fråga om statistik som anges i artikel 9 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Bestämmelserna om statistiken för centralen för utredning av penningtvätt finns i 2 § 1 mom. 6 punkten i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Enligt direktivet ska statistik föras över bland annat antalet fall med penningtvätt eller finansiering av terrorism som utretts, där åtal väckts eller dom fallit, enligt specialfall, och medel frysts, beslagtagits eller förverkats, om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt eller delvis besvarats av centralen för utredning av penningtvätt, enligt specificerad redovisning per land som skickat eller mottagit begäran, begäranden om uppgifter rörande verkliga ägare och huvudmän, resurserna hos de myndigheter som deltar i det förhindrande arbetet, vidtagna tillsynsåtgärder och påföljder samt det gjorda antalet sökningar i övervakningssystemet för bank- och betalkonton.
Finansministeriet utfärdar en förordning om innehållet i den statistik som behövs för att kontrollera resultatet av genomförandet av bekämpningen av försummelser och kringgående förknippat med penningtvätt och finansiering av terrorism. Förordningen innehåller de uppgifter som krävs enligt artikel 9 i direktivet med undantag för den statistik som föreskrivs i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Enligt 2 mom. samlar finansministeriet in och överlämnar den nämnda statistiken till kommissionen varje år. Detta innebär inte någon förändring jämfört med nuläget, eftersom statistik redan enligt de tidigare penningtvättsdirektiven ska överlämnas till kommissionen. Den statistik som avses i artikel 9.2 a, c, d f och g i det sjätte penningtvättsdirektivet dessutom överlämnas till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
3 kap.Förmånstagarregistret
7 §.Centralt register över verkliga förmånstagare. Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånstagarregistret och dess innehåll. Genom paragrafen genomförs skyldigheterna enligt artiklarna 62, 63 och 66 i penningtvättsförordningen och artikel 10 i det sjätte penningtvättsdirektivet i fråga om att på nationell nivå registrera och förvalta uppgifter om verkliga förmånstagare. Registret ska förvaltas av Patent- och registerstyrelsen inom ramen för handelsregistret, såsom nu, så att man kan dra nytta av befintliga strukturer och tekniska lösningar.Patent- och registerstyrelsen håller på att utveckla en centraliserad tjänst för information om förmånstagare och framöver kommer information om förmånstagare att vara tillgänglig i en enda tjänst, även om uppgifterna är registrerade i olika basregister.
I lagen avses med verkliga förmånstagare de verkliga ägarna och förmånstagarna.
I 1 mom. föreskrivs det om villkoren för när uppgifter ska antecknas i registret. Registreringsskyldigheten gäller i regel juridiska personer som har registrerats i Finland samt i artikel 2.1.29 i penningtvättsförordningen avsedda uttryckliga truster eller motsvarande i artikel 2.1.32 i penningtvättsförordningen avsedda juridiska konstruktioner som administreras från Finland eller vars förvaltare är etablerade eller bosatta i Finland.
Enligt skäl 116 till penningtvättsförordningen är uttryckliga truster sådana truster som upprättas på initiativ av instiftaren. Truster som upprättas enligt lag eller som inte följer av instiftarens uttryckliga avsikt att upprätta en sådan undantas från penningtvättsförordningens tillämpningsområde. Uttryckliga truster upprättas vanligtvis i form av en handling, såsom en skriftlig urkund eller ett skriftligt trustinstrument och tillgodoser vanligtvis ett affärsmässigt eller personligt behov. Juridiska konstruktioner som liknar uttryckliga truster är konstruktioner utan ställning som juridisk person som har liknande struktur eller funktioner. Den avgörande faktorn är inte beteckningen för typen av juridisk konstruktion, utan det faktum att de grundläggande egenskaperna i definitionen av en uttrycklig trust uppfylls, nämligen instiftarens avsikt att placera tillgångarna under en viss persons förvaltning och kontroll för ett bestämt ändamål, vanligtvis av affärsmässig eller personlig karaktär, såsom till förmån för förmånstagarna.
I 2 mom. föreskrivs det att sådana juridiska personer och juridiska konstruktioner som avses i artikel 65 i penningtvättsförordningen inte ska omfattas av registreringsskyldigheten. Dessa är sådana bolag som närmare beskrivs i artikeln och som uppfyller förutsättningarna, vars värdepapper är objekt för handel på en reglerad marknad samt offentligrättsliga institutioner i enlighet med artikel 2.1.4 i direktivet om offentlig upphandling.
I 3 mom. föreskrivs det att anteckningar i registret ska göras i maskinläsbart format. Genom momentet genomförs den skyldighet som anges i artikel 10.1 andra stycket i det sjätte penningtvättsdirektivet. Det ovannämnda kravet betyder ändå inte att alla uppgifter eller handlingar som är tillgängliga i registret ska vara i maskinläsbart format, utan syftar på anteckningar i registret. I enlighet med föreskrifterna i momentet ska de uppgifter som utgör grunden för registeranteckningarna samlas in på de sätt som avses i genomförandebestämmelserna till artikel 10.6 i sjätte penningtvättsdirektivet.
För att artikel 10.7 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska genomföras föreskrivs det i 4 mom. om kvaliteten på de uppgifter som förs in i registret. Uppgifterna ska vara adekvata, korrekta och aktuella, vilket är väsentligt med tanke på ett effektiv förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Närmare bestämmelser om åtgärder för att säkerställa att uppgifterna är aktuella finns i 13 och 14 § i penningtvättslagen.
I 5 mom. föreskrivs det att handelsregisterlagen och annan tillämplig lagstiftning ska tillämpas på förmånstagarregistret såvida ingenting annat föranleds av penningtvättslagen eller övrig lagstiftning eftersom förmånstagarregistret utgör en del av handelsregistret. Med sådan övrig tillämplig lagstiftning som avses i bestämmelsen avses bland annat penningtvättsförordningen, som i synnerhet i kapitel IV innehåller bestämmelser om verkliga förmånstagare.
Därmed tillämpas bland annat 10 § 2 mom. om ändringsanmälningar i handelsregisterlagen på förmånstagarregistret. Detta betyder att ändringar som sker i de uppgifter som införts i förmånstagarregistret omgående ska anmälas till förmånstagarregistret. Genom detta genomförs också artikel 10.8 i sjätte penningtvättsdirektivet, som gäller juridiska personers, förmögenhetsförvaltares i express trust-arrangemang eller liknande juridiska arrangemang skyldighet att också registrera förändringarna i verkliga förmånstagare. Därigenom säkerställs det också att de uppgifter som finns i registret täcker de historiska uppgifterna om ändringar. Det finns dessutom bestämmelser om anmälan om förmånstagarregisteruppgifter och uppdatering av uppgifterna i artikel 62, artikel 63.2 och artikel 64.2 i penningtvättsförordningen.
Enligt bestämmelsen tillämpas 12 § 2 mom. inte på en person som registrerats som verklig förmånstagare. Enligt 12 § 2 mom. i handelsregisterlagen får, oberoende av bestämmelserna i 14 § i företags- och organisationsdatalagen, den som har avgått från sin i handelsregistret antecknade post eller vars i registret antecknade uppdrag har upphört själv göra anmälan om detta. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till handelsregisterlag och näringsverksamhetslag samt vissa lagar som har samband med dem (RP 244/2022 rd s. 124) föreskrivs det uttryckligen att personer som antecknats i registret som verkliga förmånstagare även kan kräva att en registeranteckning raderas om personen inte längre är verklig förmånstagare, även om det inte är fråga om avgång eller upphörande av uppdrag. I praktiken har det inte förutsatts att någon utredning lämnas till personens egen anmälan. Det finns för sin del enligt 13 § 1 mom. inget hinder att be om en utredning om varför den person som krävt att få sina registeruppgifter strukna inte avvikande från registeruppgifterna är företagets förmånstagare innan uppgiften registreras, men begäran om utredning skulle orsaka en betydande administrativ börda. Det är å andra sidan klart att en sådan individuell anmälningsrätt utan utredning som stöder anmälan kan leda till att riktiga uppgifter döljs, vilket inte främjar registrets riktighet och förhindrandet av penningtvätt. Enligt artikel 16 i den allmänna dataskyddsförordningen har en registrerad rätt att få felaktiga uppgifter rättade, men i en sådan process ska de felaktiga uppgifterna på något sätt påvisas. Det finns exempelvis inte heller i de övriga nordiska länderna motsvarande praxis med rättelse av uppgifter på egen anmälan.
8 §.Registrering av verkliga förmånstagare för juridiska personer eller juridiska konstruktioner utanför Europeiska unionen. I syfte att genomföra artikel 67 i penningtvättsförordningen och artikel 10.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det i paragrafen om registreringsskyldigheten när det gäller en juridisk person eller juridisk konstruktion som är etablerad utanför EU eller Europeiska ekonomiska sfären. Om sammanslutningen i fråga uppfyller de villkor som anges i den nämnda artikeln – t.ex. genom att äga fastigheter i Finland eller bedriva affärsverksamhet här – ska uppgifter om dess verkliga förmånstagare lagras i det förmånstagarregister som förs i Finland.
I 2 mom. föreskrivs det att registeranteckningen ska innehålla uppgifter om vilken situation enligt artikel 67.1 i penningtvättsförordningen som är grund för registreringen.
9 §.Registrering av verkliga förmånstagare för en uttrycklig trust eller för en liknande juridisk konstruktion. I syfte att genomföra artikel 10.3 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det i paragrafen om en situation där förvaltarna av en uttrycklig trust eller motsvarande personer är etablerade eller bosatta i olika medlemsstater. För att visa att registreringsskyldigheten är fullgjord räcker det då med att det har gjorts en registrering i någon av medlemsstaterna och att man kan bevisa detta genom ett intyg eller ett utdrag ur registret.
10 §.Fastställande av verkliga förmånstagare i vissa sammanslutningar och stiftelser. I paragrafen föreskrivs det om fastställandet av de verkliga förmånstagarna i vissa sammanslutningar och stiftelser. För fastställandet används den i 1 kap. 7 § i den gällande penningtvättslagen nästan motsvarande antagandebestämmelsen.
Enligt 1 mom. anses de verkliga förmånstagarna i en ideell förening enligt föreningslagen vara de i föreningsregistret antecknade styrelsemedlemmarna. Föreningen kan utöver styrelsemedlemmarna som verkliga förmånstagare också anmäla en annan person än en förmodad verklig förmånstagare. För en förening kan detta betyda exempelvis verksamhetsledaren. Bestämmelsen innehåller en informativ hänvisning till föreningslagen, där det finns bestämmelser om lagstadgad registrering av styrelsens ordförande och namntecknare samt frivillig registrering av de övriga styrelseledamöterna.
Bestämmelsen motsvarar nuläget, med undantag för att föreningen har möjlighet att också anmäla en annan person till förmånstagarregistret. Vid bedömningen av om det är nödvändigt att utöver anmäla styrelsemedlemmarna, eller i många situationer endast styrelseordförande, också anmäla en annan person ska personens ställning jämföras med en ledande befattningshavare som avses i artikel 63.4 b i penningtvättsförordningen. I princip bör man också beakta att artikel 52.4 i penningtvättsförordningen verkar vara primär i förhållande till artikel 63, men i föreningar som verkar enligt finländsk lag beräknas inte ha sådana omständigheter som punkten i den artikeln hänvisar till (på annat sätt kontrollerar den juridiska enheten) att föreningens verkliga förmånstagare fastställs annat än med stöd av artikel 63.
I 2 mom. föreskrivs det att de verkliga förmånstagarna i ett sådant samfund som avses i religionsfrihetslagen anses vara de i registret över religiösa samfund antecknade styrelsemedlemmarna. Bestämmelserna om registrering av styrelsemedlemmarna i ett religiöst samfund finns i religionsfrihetslagen. Bestämmelsen motsvarar nuläget.
Enligt 3 mom. anses de verkliga förmånstagarna enligt stiftelselagen vara de styrelsemedlemmar och förvaltningsrådsmedlemmar som antecknats i stiftelseregistret samt grundaren av stiftelsen. Bestämmelsen innehåller en informativ hänvisning till stiftelselagen, där det finns bestämmelser om registrering av styrelsemedlemmar och förvaltningsrådsmedlemmar samt stiftelseurkund, som innehåller uppgifter om stiftelsens grundare.
En stiftelses verkliga förmånstagare avgörs med stöd av artikel 57 i penningtvättsförordningen. För stiftelsernas del kräver artikeln också att förmånstagarnas klass ska identifieras. Om artikel 59.2 leden i-ii uppfylls anses stiftelsens ändamål, som finns i stiftelseregistret vara tillräcklig information. Enligt 2 § i stiftelselagen ska en stiftelse ha ett allmännyttigt ändamål (led i). En stiftelse stöder eller utövar verksamhet för ett ändamål. Ändamålet kan inte vara utövande av affärsverksamhet eller skapande av ekonomisk fördel för den närstående krets som föreskrivs i 8 §. Enligt den nationella NPO-riskbedömningen som publicerades i oktober 2024, kan man primärt utgå från att de stiftelser som grundats i Finland är lågriskstiftelser på det sätt som avses i led ii. Enligt artikel 57.1 e ska också en annan sådan person som har sådant bestämmande inflytande som avses i förordningen också registreras som förmånstagare. Under beredningen har bedömningen varit att led e som regel inte blir tillämpligt.
I 4 mom. föreskrivs det att de verkliga förmånstagarna i ett bostadsaktiebolag eller ömsesidigt fastighetsaktiebolag som avses i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) anses vara de i handelsregistret antecknade styrelsemedlemmarna. Bestämmelsen motsvarar nuläget.
11 §. Patent- och registerstyrelsens rätt att få och begära uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och registerstyrelsens rätt enligt artikel 10.4 i det sjätte penningtvättsdirektivet att för skötseln av sina uppgifter få och begära uppgifter om verkliga förmånstagare.
Enligt 1 mom. har Patent- och registerstyrelsen rätt att få uppgifter för identifiering av verkliga förmånstagare och identifiering av personen direkt från juridiska personer, förvaltare av truster och verkliga förmånstagare. Detta täcker också uppgifter som fås ur övervakningssystemet för bank- och betalkonton. De som lämnar ut uppgifterna, överlåter uppgifterna om sina kunder via övervakningssystemet för bank- och betalkonton till den behöriga myndigheten. Tullen upprätthåller en sammanställande applikation med vilka den maskinellt överför de behöriga myndigheternas förfrågningar om uppgifter till aktörerna samt förmedlar de uppgifter som mottagits av aktörerna till myndigheterna. Tullen är också personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som behandlas i den sammanställande applikationen. Det finns dessutom föreskrifter om Patent- och registerstyrelsens rätt att få uppgifter som lagrats i övervakningssystemet för bank- och betalkonton i 3 § 11 punkten i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton.
Enligt bestämmelsen täcker Patent- och registerstyrelsens rätt att få uppgifter vilka uppgifter som helst som behövs för identifikation av de verkliga ägarna och förmånstagarna och verifiering av deras identitet. I enlighet med direktivet inkluderar detta också styrelsebeslut och protokollen över deras möten, partnerskapsavtal, en trusts stiftelseurkunder, fullmakter eller andra avtal och handlingar.
I 2 mom. anges det dessutom att Patent- och registerstyrelsen trots sekretessbestämmelserna har rätt att få uppgifter från andra myndigheter i Finland om de uppgifter de har i sina register. Till dessa myndigheter hör exempelvis övriga övervakare över penningtvätt, såsom Finansinspektionen och Tillstånds- och tillsynsverket.
För 1 och 2 mom. bör det observeras att rätten att få uppgifter enligt det sjätte penningtvättsdirektivet inte är bunden till nödvändighet.
I 3 mom. föreskrivs det om Patent- och registerstyrelsens rätt att begära uppgifter ur register i tredjeländer.
12 §.När ingen verklig förmånstagare identifieras. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet i situationer där det inte är möjligt att identifiera den verkliga förmånstagaren på det sätt som krävs enligt artiklarna 63.3 och 64.6 i penningtvättsförordningen. Med paragrafen genomförs de skyldigheter som anges i artikel 10.5 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I 1 mom. föreskrivs det om vad som ska antecknas i registret i dylika situationer. Momentets 1 punkt gäller en förklaring om att det inte finns någon verklig förmånstagare eller att de verkliga förmånstagarna inte kunde fastställas, med tillhörande motivering. I skäl 126 i penningtvättsförordningens ingress konstateras det att i de fall där avsaknaden av verkliga förmånstagare är uppenbar med avseende på den juridiska enhetens specifika form och struktur bör motiveringen förstås som en hänvisning till det faktum, nämligen att den juridiska enheten inte har någon verklig förmånstagare på grund av sin specifika form och struktur. En sådan avsaknad av verkliga förmånstagare kan uppstå om det till exempel inte finns några ägarintressen i den juridiska enheten eller om den juridiska enheten inte heller ytterst kan kontrolleras på annat sätt. Enligt 2 punkten krävs det också en anteckning om de fysiska personer som har en sådan ledande befattning som avses i penningtvättsförordningen.
I 2 mom. föreskrivs det om en anteckning i förmånstagarregistret, om den juridiska personen eller en annan instans som är skyldig att göra anmälan försummar att anmäla förmånstagare eller det inte finns en förmånstagare eller förmånstagaren inte har kunnat identifieras. Enligt artikel 63 i penningtvättsförordningen ska en juridisk person inneha aktuella uppgifter om verkliga förmånstagare och anmäla dem till det centraliserade registret. Om verkliga förmånstagare trots detta inte anmäls eller det inte finns sådana eller sådana inte har kunnat identifieras gör Patent- och registerstyrelsen en anteckning om brister på denna punkt i förmånstagarregistret. Patent- och registerstyrelsen ska dock sträva efter att föra in korrekta uppgifter om förmånstagarna i förmånstagarregistret eller den förklaring som avses i 1 mom. och uppgifterna om de fysiska personerna i ledande ställning. Patent- och registerstyrelsen kan exempelvis i enlighet med 22 § i handelsregisterlagen uppmana de ansvariga enheterna att rätta till bristerna, påföra en försummelseavgift i enlighet med 24 § i handelsregisterlagen, om uppgifterna inte rättas, trots uppmaning, eller i enlighet med 28 § försätta den ansvariga enheten i likvidation eller avlägsna den ur registret. Dessutom kan Patent- och registerstyrelsen använda de befogenheter som föreskrivs i lagen om förhindrande av penningtvätt för utredning och kontroll av verkliga förmånstagare.
I 3 mom. definieras tillgången till uppgifter för behöriga myndigheter som definieras i 4 § 2 mom. 4 punkten definierade behöriga myndigheterna, Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, advokatföreningen och ansvariga enheter. När det gäller ansvariga enheters rätt att få uppgifter om de omständigheter som avses i 1 mom. 1 punkten begränsas tillgången till endast skälet när de i enlighet med artikel 24 i penningtvättsförordningen anmäler en avvikelse mellan de uppgifter om verkliga förmånstagare som de samlat in och uppgifterna i registret. Ansvariga enheter ska också ha rätt att få uppgifter om motiveringen till skälet, om de lägger fram bevis för de åtgärder som de har vidtagit för att fastställa de verkliga förmånstagarna för den juridiska personen eller juridiska konstruktionen. Rätten att få uppgifter är inte bunden till nödvändighet eftersom rätten att få uppgifter inte heller i det sjätte penningtvättsdirektivet är bunden till kravet på nödvändighet.
13 §.Säkerställande av tillförlitligheten hos uppgifterna om verkliga förmånstagare. I syfte att genomföra artikel 10.7 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det i paragrafen att Patent- och registerstyrelsen är skyldig att verifiera de uppgifter om verkliga förmånstagare som har antecknats i registret samt att de är aktuella och tillförlitliga. Omfattningen av och frekvensen för verifieringen ska grunda sig på den bedömning av riskerna för penningtvätt och för finansiering av terrorism som har gjorts för Europeiska unionen och den nationella bedömningen av riskerna för penningtvätt och för finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller också bestämmelser om åtgärder ifall det upptäcks inkonsekvenser eller brister i uppgifterna. Enligt 2 mom. får Patent- och registerstyrelsen vägra att göra en registeranteckning ifall det upptäcks felaktigheter i samband med att uppgifter lämnas in, eller enligt 3 mom. göra en registeranteckning om brister, vilken gäller till dess att uppgifterna är korrekta. De föreslagna bestämmelserna begränsar inte tillämpningen av de påföljder som det föreskrivs om i handelsregisterlagen.
Artikel 23.4 i penningtvättsförordningen kräver att när en ny affärsförbindelse ingås med en sådan juridisk enhet, förvaltare av en uttrycklig trust eller person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion som artikeln hänvisar till och som är föremål för registrering av uppgifter om verkliga förmånstagare, ska ansvariga enheter samla in giltiga bevis på registrering eller ett nyligen utfärdat utdrag från registret som bekräftar registreringens giltighet. Om Patent- och registerstyrelsen med stöd av 2 eller 3 mom. i denna paragraf har gett avslag på registeranteckning av en juridisk person eller verklig förmånstagare eller gjort en anteckning om bristfälliga uppgifter betyder det i praktiken att den ansvariga enheten därmed inte kan inleda en kundrelation med den aktuella juridiska personen eller egendomsförvaltaren. Om kundrelationen redan har grundats och Patent- och registerstyrelsen under den perioden gör en anteckning om brister i den juridiska personen eller egendomsförvaltarens uppgifter om verklig förmånstagare bör den ansvariga enheten beakta det i sin kontinuerliga uppföljning av affärsförhållandet och uppdateringen av kunduppgifterna i enlighet med artikel 26.2 i penningtvättsförordningen.
I 4 mom. begränsas tillämpningen av 2 och 3 mom. så att den inte gäller mindre felaktigheter såsom skrivfel eller skillnader i translittereringen som inte påverkar identifieringen av de verkliga förmånstagarna eller deras förmånsintresse.
Patent- och registerstyrelsen åläggs i 5 mom. skyldighet att använda automatiserade kontrollmetoder. Detta inkluderar både kontroller enligt denna paragraf och enligt 15 § gällande riktade ekonomiska sanktioner. Detta kan inbegripa jämförelser med andra myndigheters register, såsom Skatteförvaltningens ägaruppgifter och informationen om förmånstagare i övervakningssystemet för bank- och betalkonton. Det är dock inte fråga om en massökning av jämförelseinformation, utan jämförelsen görs endast då det är nödvändigt i ett specifikt fall.
14 §. Tillsynsanmälan om verkliga förmånstagare. Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att vidta åtgärder om det inkommer en tillsynsanmälan om avvikelse mellan de uppgifter som finns i förmånstagarregistret och den rapport som avses i artikel 24 i penningtvättsförordningen. Genom paragrafen genomförs de skyldigheter som anges i artikel 10.10 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Patent- och registerstyrelsen ska inom 30 arbetsdagar efter att ha mottagit rapporten vidta lämpliga åtgärder för att korrigera avvikelsen. Om avvikelsen är komplex och det inte går att korrigera den inom utsatt tid, ska Patent- och registerstyrelsen föra in uppgifter om handläggningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att korrigera avvikelsen så snart som möjligt.
I förmånstagarregistret ska det enligt 2 mom. göras en anteckning om avvikelsen, vilken gäller till dess att avvikelsen har korrigerats. I 3 mom. föreskrivs det om åtkomst till den ovannämnda anteckningen för dem som med stöd av 20 och 22 § i penningtvättslagen har rätt att få uppgifter ur förmånstagarregistret.
I 4 mom. föreskrivs det att Patent- och registerstyrelsen, för att kunna korrigera en avvikelse, ska uppmana den juridiska person eller juridiska konstruktion som de anmälda avvikelserna gäller att ge en förklaring till de anmälda avvikelserna och rätta till brister eller fel i uppgifterna i förmånstagarregistret. Patent- och registerstyrelsen kan också på tjänstens vägnar korrigera uppgifterna i förmånstagarregistret, om den kan verifiera att uppgifterna är riktiga.
15 §.Riktade ekonomiska sanktioner. Genom paragrafen säkerställs det i enlighet med artikel 10.9 i det sjätte penningtvättsdirektivet att Patent- och registerstyrelsen i samband med riktade ekonomiska sanktioner och med jämna mellanrum kontrollerar huruvida uppgifterna om verkliga förmånstagare i förmånstagarregistret avser sådana fysiska personer eller sammanslutningar som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner. Det ska göras en anteckning i registret om den juridiska personen eller juridiska konstruktionen har samröre med fysiska personer eller sammanslutningar som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner eller kontrolleras av sådana eller när en verklig förmånstagare är föremål för riktade ekonomiska sanktioner. Anteckningen ska gälla så länge som den ekonomiska sanktionen är i kraft.
I 2 mom. finns det närmare bestämmelser om när en anteckning ska göras och i 3 mom. om rätten att få uppgifter om den anteckning som finns i registret, som gäller en person eller sammanslutning som är objekt för en riktad ekonomisk sanktion. På det sätt som föreskrivs i 13 § 4 mom. ovan ska Patent- och registerstyrelsen använda automatiserade system för genomförande av kontrollen.
16 §.Patent- och registerstyrelsens rätt att utföra inspektioner. I 1 mom. föreskrivs det om Patent- och registerstyrelsen befogenheter att utföra inspektioner i affärslokaler och den verkliga platsen för utövande av verksamheten och säten för juridiska personer och förvaltare av truster, eller på annat sätt, i syfte att fastställa de verkliga förmånstagarna och för att verifiera de uppgifter som lämnats till registret. Med paragrafen genomförs de skyldigheter som anges i artikel 10.11 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Härvid bör det beaktas att den nämnda bestämmelsen inte lämnar medlemsstaterna handlingsutrymme i fråga om inspektion av privat bostad. Vid beredningen av propositionen har det dock ansetts att det i bestämmelserna i det sjätte penningtvättsdirektivet finns spelrum i fråga om det förhandstillstånd som förutsätts i artikel 10.11. I den engelska versionen av artikeln i fråga är en förutsättning för en hemfridsskyddad inspektion ”prior judicial authorisation”, som kan översättas på olika sätt, såsom domstolstillstånd eller rättsligt bemyndigande. Till denna del bör det noteras att den föreslagna inspektionsrätten inte hänför sig till exempelvis utredning av brott, utan till tillsynsbefogenheten, och av hävd har det inte krävts förhandstillstånd av domstol för motsvarande inspektioner av en myndighet, utan det har varit tillräckligt att det i övrigt har föreskrivits om förfarandegarantier. I de föreslagna bestämmelserna ersätts domstolens förhandsgodkännande eller annat rättsligt förhandsgodkännande med andra förfarandegarantier, som beskrivs nedan.
Enligt 2 mom. får inspektionsrätten inte begränsas, hindras eller uteslutas, om ingenting annat föreskrivs i 3 eller 4 mom.
Enligt det föreslagna 3 mom. kräver en inspektion, om en privat bostad fungerar som den juridiska personens affärslokal eller den privata bostadens adress är den post- eller besöksadress som har registrerats för den juridiska personen i företags- och organisationsdatasystemet, förutsätts det för en inspektionen att den är nödvändig för utredning av de omständigheter som inspektionen gäller och att det i det aktuella fallet finns grundad och specificerad anledning till misstanke om att ett brott har skett eller sker mot skyldigheterna för fastställande av den verkliga förmånstagaren på ett sätt där en administrativ påföljdsavgift i enlighet med 8 kap. i penningtvättslagen kan vara påföljden. Tröskeln för inspektion av lokaler i bostadsutrymmen är således högre än för inspektioner enligt 1 mom. Förutsättningarna för inspektioner är i enlighet med grundlagsutskottets praxis bundna till nödvändighet och i bestämmelsen hänvisas det till 39 § i förvaltningslagen, där det föreskrivs om det förfarande som ska iakttas vid inspektioner. Myndigheten ska således underrätta parten om tidpunkten för inspektionen, om inte detta äventyrar syftet med inspektionen. En part ska också ha rätt att närvara vid inspektionen samt framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som hänför sig till inspektionen, och inspektionen ska utföras utan att den som är föremål för inspektionen eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Inspektören ska utan dröjsmål göra upp en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen, av vilken inspektionens förlopp och inspektörens viktigaste iakttagelser ska framgå och den ska delges parten. I bestämmelsen konstateras för tydlighetens skull att inspektionen får utföras av myndigheten. Vem som ska besluta om inspektionen vid Patent- och registerstyrelsen ska i dess arbetsordning bestämmas om saken. Polisen ska vid behov ge Patent- och registerstyrelsen handräckning i enlighet med 5 mom. för genomförandet av inspektionen. Det ovan beskrivna förfarandet motsvarar det som föreskrivs i andra inspektionsbestämmelser som gäller bostadsutrymmen hos myndigheter som sköter tillsynsuppgifter. (till exempel 40 § 2 mom. i livsmedelslagen (297/2021), 78 § 6 mom. och 83 § i lagen om djurskydd (693/2023) samt 46 § i hälsoskyddslagen (763/1994).
Enligt det föreslagna 4 mom. har Patent- och registerstyrelsen i samband med inspektionerna inte rätt att få sådan information som skyddas av konfidentialitet vid juridisk rådgivning såsom uppgifter inhämtade av ombud eller biträden. Till denna del bör det noteras att bestämmelserna om de ovannämnda skyddsåtgärderna enligt artikel 10.11 i det sjätte penningtvättsdirektivet endast gäller truster.
Det föreslagna 5 mom. hänvisar till polisens skyldighet att ge handräckning, som föreskrivs i 9 § 1 mom. i polislagen. På Patent- och registerstyrelsens begäran assisterar polisen vid inspektionen.
17 §.Anmälan av iakttagelser till centralen för utredning av penningtvätt. Genom bestämmelsen åläggs Patent- och registerstyrelsen en skyldighet att utan dröjsmål informera centralen för utredning av penningtvätt om alla omständigheter som den upptäcker och som kan ha samband med penningtvätt eller med finansiering av terrorism. Genom paragrafen genomförs artikel 10.17 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
18 §.Sammankoppling av förmånstagarregistret. Genom 1 mom. genomförs artikel 10.19 i det sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilken förmånstagarregistret ska vara sammankopplat med den centrala europeiska plattform för handelsregister som har inrättats med stöd av artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter av bolagsrätt (EU:s bolagsrättsdirektiv) (EU) 2017/1132.
I 2 mom. föreskrivs det att Patent- och registerstyrelsen ska sörja för att uppgifterna om de verkliga förmånstagarna görs tillgängliga via centralsystemet med iakttagande av det som föreskrivs i 20–22 §. Uppgifterna i förmånstagarregistret ska via systemet för sammankoppling vara tillgängliga för de behöriga myndigheterna och dem som har berättigat intresse. Det föreslås på motsvarande sätt att 34 § 2 mom., där föreskrifterna om tillhandahållande av uppgifter i dag finns, i handelsregisterlagen upphävs.
Det europeiska sammankopplingssystemet för förmånstagarregister Boris (Beneficial ownership registers interconnection system) finns tillgängligt för de i 20 § nämnda myndigheterna, advokatföreningen och de ansvariga enheterna samt för de personer med ett berättigat intresse som avses i 21 § genom EU:s Justice Portalin. Den myndighet, advokatföreningen, ansvariga enhet eller person med berättigat intresse som hämtar uppgifter hämtar dem direkt genom portalen. Nationellt sköts endast autentifieringen och utredning av anvädningsrättigheten när den instans som hämtar uppgifter loggar in i systemet. Genomförandet av Boris har behandlats närmare i Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av handelsregisterlagen och 4 § i företags- och organisationsdatalagen (RP 151/2021 rd).
19 §.Lagring av uppgifterna om verkliga förmånstagare. Genom bestämmelsen genomförs kravet enligt artikel 10.20 i det sjätte penningtvättsdirektivet om att uppgifterna ska lagras. I paragrafen föreskrivs det att de uppgifter som avses i artikel 62 i penningtvättsförordningen, skälen enligt artikel 63.4 samt den information om arrangemang för nominella företrädare som avses i artikel 66 ska lagras i förmånstagarregistret och vara tillgängliga via systemet för sammankoppling av centrala register i fem år från det att den juridiska personen har upplösts eller den juridiska konstruktionen har upphört att existera. Det har inte funnits nominella konstruktioner i Finland, men när det gäller utländska juridiska personer kan det bli aktuellt med registrering av sådana uppgifter.
Enligt 2 mom. kan Patent- och registerstyrelsen dessutom på ansökan förlänga lagringstiden för uppgifter med ytterligare högst fem år, om bevarandet är nödvändigt och proportionerligt för att förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Åklagaren samt förundersökningsmyndigheterna, som förutom polisen är Gränsbevakningsväsendet, Tullen och Försvarsmakten, kan ansöka om förlängning av lagringstiden. Vid bedömningen av behovet att förlänga lagringstiden ska Patent- och registerstyrelsen fästa uppmärksamhet vid om det uttryckligen är nödvändigt och proportionellt att bevara uppgifterna uttryckligen i förmånstagarregistret. Ansökan om förlängning av lagringstiden ska göras inom den lagringstid som föreskrivs i 1 mom. När lagringstiden har löpt ut raderas uppgifterna ur registret, vilket säkerställer en korrekt hantering av personuppgifterna och att dataskyddskraven uppfylls. För förlängning av lagringstiden krävs det att Patent- och registerstyrelsen gör en bedömning av om förutsättningarna uppfylls och ett beslut som avgetts på basis av ansökan är också överklagbart enligt de allmänna bestämmelserna om ändringssökande. Av praktiska skäl kring ändringssökande av beslut som kräver bedömning och förlängning av lagringstid kan den lagringstid på fem år som föreskrivs i 1 mom. och bestämmelsen om avlägsnandet av uppgifter i 3 mom. inte vara så absoluta att uppgifterna i sin helhet ska avlägsnas ur Patent- och registerstyrelsens databaser genast då lagringstiden löpt ut. Det avlägsnande av uppgifter som föreskrivs i 3 mom. avser inte att uppgifterna i sin helhet ska avlägsnas ur Patent- och registerstyrelsens databaser genast efter lagringstidens slut, utan uppgifterna kan förvaras också efter lagringstiden på fem år, om det är nödvändigt för bedömning av fortsatt lagringstid eller i anknytning till eventuell ändringsansökan eller andra därmed jämförbara orsaker.
I 4 mom. föreskrivs det om en juridisk persons express trust-arrangemang och ett juridiskt arrangemangs skyldighet att också självt förvara uppgifter om sina egna verkliga förmånstagare i fem år från det att den juridiska personen har upplösts eller express trust-arrangemanget eller det juridiska arrangemanget har upphört. Om bolaget är försatt i konkurs gäller skyldigheten konkursboet. Bestämmelsen genomför rekommendation 24.7 enligt FATF:s metodologi, där förvaringsskyldigheten inte enbart rekommenderas för den myndighet som för ett centraliserat register utan också för bolaget.
20 §. Rätten för behöriga myndigheter, advokatföreningen och ansvariga enheter att få uppgifter ur förmånstagarregistret. Genom bestämmelsen säkerställs det att olika myndigheter, advokatföreningen och de ansvariga enheterna har rätt att få uppgifter om verkliga förmånstagare för tillsyn och bekämpning av penningtvätt. Med paragrafen genomförs kraven enligt artikel 11 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt 1 mom. garanteras rätten till uppgifter för de behöriga myndigheter som anges i 4 § 2 punkten a–d leden i penningtvättslagen, advokatföreningen, skattemyndigheter, Amla för gemensamma analyser, Europeiska åklagarmyndigheten Eppo, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning Olaf samt Europol och Eurojust när de tillhandahåller operativt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter. Dessa instanser har rätt till alla uppgifter om verkliga förmånstagare i förmånstagarregistret. Genom bestämmelsen har de aktörer som avses i paragrafen rätt att få uppgifter om de verkliga förmånstagarna ur både det nationella förmånstagarregistret och genom sammankopplingssystemet för förmånstagarregistren.
Uppgifterna överlåts enligt 2 mom. utan att den juridiska personen eller den juridiska konstruktionen hörs.
Bestämmelserna om skyldigheten för Patent- och registerstyrelsen samt de övriga myndigheter som har rätt att få uppgifter om verkliga ägare och förmånstagare att lämna uppgifter till sina motparter som är behöriga myndigheter i andra medlemsstater eller tredje stater finns i 74 §.
Till ansvariga enheter ska enligt 3 mom. i rätt tid överlämnas uppgifter ur förmånstagarregistret när de vidtar åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel III i penningtvättsförordningen. Patent- och registerstyrelsen kan dock helt eller delvis vägra att lämna ut uppgifter när det är fråga om sådan situation som avses i 25 § 1 mom. 4 punkten, det vill säga om den verkliga ägaren eller förmånstagaren skulle kunna bli utsatt för oskälig risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, häleri, trakasseri, våld eller hot eller om den verkliga ägaren eller förmånstagaren är minderårig eller har begränsad rättshandlingsförmåga. Vägran ska avgöras för respektive fall genom att i detalj göra en bedömning av de exceptionella förhållandena och när det har fastställt att dessa aktuella oskäliga risker existerar. Detta genomför delvis artikel 15 i direktivet.
21 §.Rätt för personer med berättigat intresse att få uppgifter ur förmånstagarregistret. Genom bestämmelsen ges sådana fysiska och juridiska personer rätt till uppgifterna i förmånstagarregistret som kan styrka ett berättigat intresse för förebyggande och bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med 32 kap. 11 § i strafflagen. Enligt bestämmelsen har de aktörer som avses i paragrafen rätt att få uppgifter om de verkliga förmånstagarna både ur det nationella förmånstagarregistret och ur sammankopplingssystemet för förmånstagarregister. Genom paragrafen genomförs de skyldigheter som anges i artikel 12 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Till sådana fysiska eller juridiska personer överlåts enligt 1 mom. centrala uppgifter i registret, såsom den verkliga förmånstagarens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap samt, i fråga om verkliga förmånstagare för juridiska personer, arten och omfattningen av det förmånsintresse som innehas av den verkliga förmånstagaren. I handelsregisterlagen anges det att för de fysiska personer som ska införas i handelsregistret antecknas i registret som personuppgifter fullständigt namn, personbeteckning, medborgarskap och hemkommun. Om en person inte har en finsk personbeteckning, antecknas personens födelsetid i registret. För utomlands bosatta fysiska personer antecknas hemadress i stället för hemkommun.
I 2 mom. föreskrivs det dessutom att när uppgifterna överlämnas till sådana fysiska eller juridiska personer som avses i 22 § 1 mom. 1, 2 och 5 punkten ges också tillgång till historiska uppgifter om de tidigare verkliga förmånstagarna i juridiska personer eller juridiska konstruktioner som har upphört att existera. Detta täcker också uppgifterna om verkliga förmånstagare i juridiska personer eller juridiska arrangemang som upplösts eller upphört under de föregående fem åren. Dessa personer har rätt att få uppgifter också om den juridiska personens eller det juridiska arrangemangets bestämmande- och ägarstrukturer.
Uppgifterna överlämnas enligt 3 mom. i första hand elektroniskt, men på begäran även i pappersform, vilket säkerställer att även de som inte har tillgång till elektroniska medel kan få del av uppgifterna. Bestämmelserna om att myndigheterna primärt betjänar elektroniskt finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Uppgifterna överlämnas enligt 4 mom. utan att den juridiska personen eller den juridiska konstruktionen hörs.
22 §. Personer med berättigat intresse.I syfte att genomföra artikel 12 i det sjätte penningtvättsdirektivet preciseras det genom paragrafen vilka fysiska och juridiska personer som på basis av berättigat intresse anses ha rätt att få sådana uppgifter om verkliga förmånstagare som det föreskrivs om i 21 § 1 mom.
Till dessa hör enligt 1 mom. 1 och 2 punkten olika journalistiska aktörer och organisationer i det civila samhället, inbegripet icke-statliga organisationer och sådana i den akademiska världen, som direkt eller indirekt har anknytning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
I 1 mom. 3 punkten nämns fysiska och juridiska personer som sannolikt kommer att ingå en transaktion med en juridisk person eller juridisk konstruktion och som har intresse av att förhindra varje eventuell koppling mellan en sådan transaktion och penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I 1 mom. 4 och 5 punkten nämns enheter och myndigheter i tredjeländer som har berättigat intresse och som omfattas av krav på förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Detta förutsätter i så fall att de kan påvisa att de behöver få uppgifterna för att kunna utföra åtgärder för kundkännedom med avseende på en kund eller presumtiv kund eller för att bekämpa penningtvätt.
I 1 mom. 6–9 punkten anges de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för registrering av bolag, kontrollen av förändringar i bolag med begränsat ansvar, verkställigheten av stödinstrumenten för unionens fonder och kontrollen av offentliga upphandlingsförfaranden. På så sätt säkerställs det att olika administrativa aktörer kan få de uppgifter de behöver för att kunna sköta sina uppgifter på tillbörligt sätt. Bestämmelsen gäller både nationella myndigheter och de övriga medlemsstaternas myndigheter. I Finland ansvarar Patent- och registerstyrelsen för registrering av bolagen och tillsynen över ändringarna i aktiebolagen och Konkurrens- och konsumentverket för tillsynen över offentliga upphandlingar. Tillsynen över EU-finansieringen och genomförandet av stödmedlen faller på flera instanser, inrikesministeriet är exempelvis förvaltningsmyndighet för fonderna för interna ärenden och finansministeriet kontrollmyndighet.
I 1 mom. 10 punkten anges de leverantörer av produkter för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism som använder uppgifterna i registret som grund för sina produkter. Då förutsätts det att dessa produktleverantörer kan visa att de behöver tillgång till uppgifterna inom ramen för ett samarbetsavtal med en ansvarig enhet eller en myndighet.
I 11 punkten föreskrivs det att också andra personer än de aktörer som specificerats i punkt 1–10 och som från fall till fall kan påvisa ett berättigat intresse med avseende på syftet att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska få tillgång till uppgifterna i förmånstagarregistret.
I 2 mom. föreskrivs det också om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att till kommissionen överlämna aktuell information om de myndigheter som har rätt att få uppgifter ur förmånstagarregistret, samt om sådana personer som anges i 1 mom. 11 punkten och som har berättigad rätt att få uppgifter ur registret, inbegripet eventuella ytterligare kategorier av personer. Patent- och registerstyrelsen ska enligt 3 mom. underrätta kommissionen om alla ändringar och tillägg utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad efter att de har inträffat.
23 §.Utlämnande av uppgifter om mottagare. Genom bestämmelsen implementeras förpliktelserna i artikel 12.4 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I 1 mom. föreskrivs det om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att dokumentera vilka personer som med stöd av 22 § har rätt att få uppgifter ur förmånstagarregistret. Med hjälp av detta register kan Patent- och registerstyrelsen lämna ut den informationen till verkliga förmånstagare när de lämnar in en begäran enligt artikel 15.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen.
I 2 mom. föreskrivs det att Patent- och registerstyrelsen ska säkerställa att den information som överlåts ur förmånstagarregistret inte leder till identifiering av personer som hämtar uppgifter i registret när det handlar om sådana fysiska eller juridiska personer som avses i 22 § 1 mom. 1 och 2 punkten, dvs. exempelvis journalister och organisationer i det civila samhället. I sådana fall ska Patent- och registerstyrelsen endast överlåta uppgifter om befattningen eller yrket för de personer som hämtade uppgifter i registret om en verklig förmånstagare lämnar in en sådan i 1 mom. avsedd begäran enligt artikel 15.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen.
I 3 mom. föreskrivs det också att Patent- och registerstyrelsen ska avstå från att röja identiteten på en tredjelandsmotpart till Europeiska unionens behöriga myndigheter för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i enlighet med vad som avses i artikel 2.1.44 a och c i penningtvättsförordningen. Detta gäller så länge det är nödvändigt för att skydda myndigheternas analyser eller utredningar.
I paragrafen föreskrivs det vidare att de myndigheter i tredje länder som i enlighet med 21 § begär tillgång till uppgifter om verkliga förmånstagare ska ange den period under vilken de begär att Patent- och registerstyrelsen ska avstå från att lämna ut information. Denna period får inte överstiga fem år och det ska samtidigt anges skäl till begränsningen och motiveras hur tillhandahållandet av sådan information skulle äventyra syftet med analyser och utredningar.
I 4 mom. föreskrivs det att i fråga om den period som anges i 3 mom. får en förlängning på högst ett år beviljas på grundval av en motiverad begäran från myndigheten i tredjelandet. En begäran om ytterligare förlängning kräver en ny motiverad begäran.
24 §.Förfarande för verifiering och ömsesidigt erkännande av berättigat intresse. Med paragrafen genomförs de skyldigheter som anges i artikel 13 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I 1 mom. finns det bestämmelser om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att kontrollera de handlingar och uppgifter som sökanden lägger fram i syfte att bedöma förekomsten av ett berättigat intresse när sökanden begär tillgång till uppgifter i förmånstagarregistret på denna grund. Verifieringen ska grunda sig på både de uppgifter som sökanden lämnar och vid behov på andra uppgifter som Patent- och registerstyrelsen har till sitt förfogande.
I 2 mom. föreskrivs det att man vid bedömningen av ett berättigat intresse ska beakta sökandens befattning eller yrke och sökandens koppling till den juridiska person eller juridiska konstruktion vars uppgifter efterfrågas. Det senare kravet gäller dock enligt 3 mom. inte om sökanden hör till någon av de kategorier som nämns i 22 § 1 mom. 1 och 2 punkten, dvs. exempelvis journalister eller organisationer i det civila samhället.
I 4 mom. föreskrivs det om ömsesidigt erkännande av verifieringar som gjorts av andra medlemsstaters centrala register. Om sökandens berättigade intresse redan har verifierats av en annan medlemsstats register, räcker detta bevis på berättigat intresse för att verifiera det villkor som fastställs i 2 mom. 1 punkten.
Enligt 5 mom. ska sökandens identitet verifieras innan tillgång till uppgifter i registret kan beviljas.
I 6 mom. föreskrivs det att uppgifter ska överlämnas till en person, vars uppgifter enligt 2 mom. 1 punkten redan har verifierats, utan upprepade verifieringar. Verifieringen kan emellertid upprepas med jämna mellanrum, dock tidigast med 12 månaders mellanrum samt alltid när det finns grundad anledning att misstänka att det inte längre finns en berättigad grund.
I 7 mom. föreskrivs det också om tidsfrister för verifiering och svar. Patent- och registerstyrelsen ska genomföra en verifiering enligt 1 mom. och svara sökanden inom 12 arbetsdagar, och vid behov får tidsfristen förlängas med 12 arbetsdagar högst tre gånger. Om antalet inkommande begäranden fortsätter att vara högt efter det att förlängningen har löpt ut, kan tidsfristen förlängas med ytterligare 12 arbetsdagar.
I 8 mom. åläggs Patent- och registerstyrelsen att i god tid underrätta kommissionen om en sådan förlängning av tidsfristen som avses i 7 mom. Om ansökan har godkänts ska ett skriftligt intyg utfärdas, som ger tillgång i tre år. Varje efterföljande begäran om uppgifter om verkliga förmånstagare från samma person ska besvaras inom sju arbetsdagar.
25 §.Avslag på ansökan om utlämnande av uppgifter ur förmånstagarregistret samt återkallande av beslut om utlämnande. Paragrafen innehåller bestämmelser om de situationer där Patent- och registerstyrelsen får avvisa en ansökan om lämnande av uppgifter om förmånstagare. Med paragrafen genomförs artiklarna 13.7, 13.8 och 15 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I 1 mom. föreskrivs det att en begäran får avvisas om sökanden inte har lämnat in de uppgifter eller handlingar som avses i 24 § 1 mom., sökanden inte har påvisat ett berättigat intresse, det finns anledning att misstänka att uppgifterna kommer att missbrukas, dvs. att uppgifterna inte kommer att användas för de ändamål för vilka de begärdes eller att uppgifterna kommer att användas för ändamål som inte är kopplade till förhindrandet av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ansökan kan dessutom avvisas om utlämnande av uppgifterna utsätter den verkliga förmånstagaren för oproportionerlig risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, ocker, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga förmånstagaren är minderårig eller saknar rättshandlingsförmåga. I en sådan situation ska avvisandet ske för det specifika fallet efter detaljerad bedömning av de exceptionella omständigheterna och när det bekräftats att de aktuella oskäliga riskerna för den verkliga förmånstagaren existerar. Ansökan kan därtill avvisas när det bevis på berättigat intresse som beviljats av en annan medlemsstats register inte omfattar de ändamål för vilka uppgifterna begärs, eller om sökanden befinner sig i ett tredjeland och svaret på ansökan om tillgång till uppgifter inte är förenligt med bestämmelserna i kapitel V i den allmänna dataskyddsförordningen.
Innan en ansökan avvisas kan Patent- och registerstyrelsen i enlighet med föreskrifterna i 2 mom. begära ytterligare information av sökanden. Om ytterligare information har begärts, förlängs tidsfristen för Patent- och registerstyrelsen att fatta ett beslut enligt 24 § 7 mom. med sju arbetsdagar.
I 3 mom. föreskrivs det att Patent- och registerstyrelsen ska dokumentera alla åtgärder för bedömning av ansökan. I enlighet med förvaltningslagen ska Patent- och registerstyrelsen dessutom ge sökanden ett skriftligt besked med information om skälen till avslaget och om rätten att söka ändring.
Enligt 4 mom. kan beslutet om lämnande av uppgifter senare återkallas, om något av skälen för avvisande blir känt för Patent- och registerstyrelsen efter det att tillgång till uppgifterna redan har beviljats. Personer som har rätt att få uppgifterna är skyldiga att informera om alla ändringar som kan leda till att ett berättigat intresse upphör.
I 5 mom. föreskrivs det om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att årliga publicera statistik över de fall där uppgifter har lämnats i de situationer som avses i 1 mom. 4 punkten. Detta gäller alltså därmed situationer där ett beslut om lämnande av uppgifter till sökanden har fattats, trots att den verkliga förmånstagaren utsätts risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, ocker, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga förmånstagaren är minderårig eller saknar rättshandlingsförmåga. En sådan uppgift får lämnas till den ansvariga enheten med stöd av 20 § 3 mom. Antalet fall där uppgifter lämnats också på den grunden ska inkluderas i statistiken.
4 kap. Åtgärder för kundkännedom
26 §.Registernummer för juridiska personer och uppgifter för kundkännedom i fråga om allmänna intressebevakare. Syftet med bestämmelsen är att precisera artikel 22 om kundkännedomi penningtvättsförordningen så att det föreskrivs att företags- och organisationsnumret eller något annat registreringsnummer med vilket den juridiska personen identifieras ska betraktas som det registreringsnummer för juridiska personer som avses i penningtvättsförordningens kapitel III artikel 22.1 b led iii. Om den juridiska personen har ett FO-nummer ska det användas som registernummer, dvs. FO-numret är alltid primärt i förhållande till eventuella andra registernummer. Enligt den gällande penningtvättslagen ska en juridisk person ha ett registernummer och tolkningen har varierat i fråga om vad som avses med detta. Detta har orsakat problem särskilt för sådana juridiska personer som inte har ett företags- och organisationsnummer, såsom väglag utan FO-nummer. När det gäller väglag kan kravet på ett registernummer uppfyllas med den beteckning för nyttjanderättsenhet som Lantmäteriverket utfärdar till väglag.
Det finns också andra juridiska personer som saknar FO-nummer, såsom delägarlag enligt lagen om samfälligheter (758/1989) och samfällda skogar enligt lagen om samfällda skogar (109/2003). En del av de juridiska personerna har inte nödvändigtvis alls något sådant registernummer som avses i penningtvättsförordningen. Här är det viktigt att observera att när det gäller registernummer innehåller artikel 22 i penningtvättsförordningen inte något ovillkorligt kundkännedomskrav som skulle gälla alla juridiska personer, vilket betyder att denna uppgift inte är en obligatorisk kundkännedomsuppgift att samla in när det är fråga om juridiska personer som inte har ett sådant nummer.
I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i 3 kap. 3 § i den gällande penningtvättslagen att den rapporteringsskyldiga ska ha aktuella och relevanta uppsättningar av alla handlingar och uppgifter som gäller kundkontroll och kundens affärstransaktioner, serviceproducentens identifikationsuppgifter, intressebevakarens beteckning samt om serviceproducenten har en allmän intressebevakare, intressebevakarens ordningsnummer, i stället för de uppgifter som finns under artikel 22.1 led a i penningtvättsförordningen. De allmänna intressebevakarna är inte de rapporteringsskyldigas kunder, men agerar för kundernas räkning. I regeringens proposition till riksdagen om partiell reform av penningtvättslagstiftningen gällande ändring av 3 kap. 3 § i den gällande penningtvättslagen konstaterades det att penningtvättslagen kräver att kundens representant också identifieras i de situationer då en allmän intressebevakare har utsetts till intressebevakare. Det är dock också möjligt att indirekt identifiera en allmän intressebevakare och verifiera identiteten med de uppgifter som serviceproducenten lämnar. I penningtvättsförordningen, som föreskriver om kundkännedom finns det ingen allmän definition av kunden eller kundens representant. I artikel 19.6 i penningtvättsförordningen finns det endast bestämmelser för vissa ansvariga enheter vem som ska anses vara kunder. I artikel 22.1 a i penningtvättsförordningen finns det bestämmelser om det som den ansvariga enheten ska inhämta om bland annat den person som påstår sig agera för kundens räkning. I dessa situationer inhämtar och lagrar de ansvariga enheterna de nämnda uppgifterna om den allmänna intressebevakaren, det vill säga att nuvarande praxis fortsätter.
27 §. Gränsöverskridande korrespondentförbindelser.
I 1 mom. föreskrivs det att artiklarna 36 och 37 i penningtvättsförordningen om gränsöverskridande korrespondentförbindelser, som gäller särskilda skärpta åtgärder för kundkännedom för gränsöverskridande korrespondentförbindelser, för att uppfylla FATF:S rekommendationer ska tillämpas på samtliga gränsöverskridande korrespondentförbindelser, inklusive EU- och EES-ländernas korrespondentförbindelser. I EU-regleringen har termen skärpta krav på kundkontroll tidigare använts och terminologin i förordningen kommer under 2026 att ändras i enlighet med det tidigare. Artiklarna 36 och 37 i penningtvättsförordningen lämpar sig endast för korrespondensförbindelser utanför EU, vilket betyder att de inte uppfyller det trettonde kravet i FATF:s rekommendation att särskilda skärpta åtgärder för kundkännedom ska tillämpas på samtliga gränsöverskridande korrespondentförbindelser.
I 2 mom. föreskrivs det om implementering av FATF:s rekommendation nr 17 som gäller penningtvättsförordningens artikel 48.4 att ansvariga enheter inte får utnyttja ansvariga enheter som är etablerade i tredjeländer som identifierats enligt avsnitt i detta kapitel. I penningtvättsförordningen har tillämpningen av den nämnda bestämmelsen begränsats att endast gälla tredje länder, vilket inte uppfyller kraven i FATF:s rekommendation nr 17. Enligt paragrafen tillämpas det som föreskrivs om att utnyttja andra ansvariga enheter i artikel 48.4 också på ansvariga enheter belägna inom Europeiska ekonomiska sfären, vars placeringsort är förknippad med de i penningtvättsförordningen listade geografiska riskfaktorer som listats i bilaga III punkt 3 och som orsakar förhöjd risk.
5 kap.Tillsyn
28 §.Tillsynsorgan. Paragrafen innehåller bestämmelser om de myndigheter som i Finland övervakar sådana ansvariga enheter som definieras i penningtvättsförordningen.
Enligt 1 mom. övervakas sådana ansvariga enheter som avses i artikel 3.1 och 3.2 samt 3.3 led h och k i penningtvättsförordningen, dvs. kreditinstitut och finansiella institut, leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster, vilka i penningtvättsförordningen definieras som icke-finansiella aktörer samt förmedlare av bostads- och konsumtionskrediter, som inte är finansiella institut eller kreditinstitut med undantag för kreditförmedlare, som utövar sin verksamhet på en kreditgivares eller kreditförmedlares ansvar, övervakas av Finansinspektionen. Med undantag för leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och sådana aktörer inom försäkringsbranschen som definieras i den gällande penningtvättslagen, motsvarar Finansinspektionens tillsynsobjekt nuläget, där Finansinspektionen har övervakat sådana rapporteringsskyldiga som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 1–8 punkten, 8 a-punkten och 15 punkten i penningtvättslagen.
Enligt 4 mom. övervakar Finansinspektionen Finnvera och dess dotterbolag Finlands Exportkredit Ab, som också i övrigt kommer att omfattas av dess tillsyn från och med 1.1.2028 på det sätt som föreskrivs lagen statens specialfinansieringsverksamhet och om ordnande av den (lag om ändring av 4 § i lagen om Finansinspektionen 1460/2025, 4 § 6 mom.). Finansinspektionen utövar dessutom tillsyn över att de enligt 2 § 5 mom. begränsat anmälningsskyldiga börser och centralinstituten för sammanslutningar iakttar sina skyldigheter att underrätta centralen för utredning av penningtvätt om tvivelaktiga affärstransaktioner.
Finansinspektionen utövar dessutom tillsyn över iakttagande av förordningen om finansiell information för de ansvariga enheter som enligt den förordningen ska övervakas i den utsträckning som de förmedlar eller tar emot i den nämnda förordningen avsedda överföringarna av tillgångar. I detta hänseende motsvarar bestämmelsen nuläget.
Enligt 2 mom. utövar Patent- och registerstyrelsen tillsyn över de revisorer som avses i artikel 3.3 led a.
Sådana ansvariga enheter som avses i artikel 3.3 led a och b i penningtvättsförordningen övervakas av advokatföreningen, till den del dessa är sådana advokater enligt lagen om advokater som är näringsidkare eller, om advokatverksamheten bedrivs i bolagsform, advokatbolag. Advokaterna övervakas när de handlar i en klients namn och för en klients räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom eller när de i en klients namn deltar i planering eller genomförande av de transaktioner som beskrivs i paragrafen.
Bestämmelsen motsvarar i stort sett nuläget, men innehåller ändringar av några oklarheter i de nuvarande bestämmelserna och, när det gäller transaktioner, nya hänvisningar till kryptotillgångar och konton för kryptotillgångar med anledning av ändringarna i penningtvättsförordningen. Enligt den gällande penningtvättslagen tillämpas lagen på advokater som är näringsidkare eller, om advokatverksamheten bedrivs i bolagsform, på advokatbolag, när de handlar i en klients namn eller för en klients räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom. I det fjärde penningtvättsdirektivet, som ligger bakom penningtvättslagen, lyder texten på engelska ”by acting on behalf of and for their client”, vilket i översättning betyder att direktivet är tillämpligt när en advokat handlar i en klients namn och för en klients räkning. Samma formulering används också i den engelskspråkiga versionen av penningtvättsförordningen, men i den finskspråkiga versionen av förordningen har formuleringen felaktigt översatts på ett sätt som motsvarar det fjärde penningtvättsdirektivet, vilket oavsiktligt utvidgar tillämpningsområdet jämfört med den engelskspråkiga versionen.
I fråga om advokatuppdrag som grundar sig på förordnanden, där en domstol utser advokaten att sköta ett uppdrag och advokaten alltså inte är i ett uppdragsförhållande till huvudmannen, anses advokaten inte handla i en klients namn och för en klients räkning på det sätt som avses i penningtvättslagen och därför ska lagen inte tillämpas på sådana uppdrag. Exempel på sådana här uppdrag på grundval av ett förordnande är åtminstone uppdrag som förvaltare av ett konkursbo, uppdrag som utredare vid ett företagssaneringsförfarande och uppdrag som boutredningsman och skiftesman i samband med dödsbon och bodelningar. Även uppdrag som skiljeman ska anses vara jämförbara med dessa och betraktas som uppdrag där advokaten inte handlar i en klients namn och för en klients räkning, och följaktligen som uppdrag som inte omfattas av penningtvättslagen.
Med finansiella transaktioner avses i lagen till exempel sådana advokatuppdrag där det skapas förhållanden för överföring av klientens tillgångar eller där tillgångar överförs. Med transaktioner avseende fast egendom avses utbyte av fast egendom, dvs. köp, försäljning och utbyte av fastigheter.
Penningtvättslagen ska inte omfatta advokatuppdrag som inte handlar om finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom. Uppdrag som inte omfattas av tillämpningsområdet är exempelvis upprättandet av olika policy-dokument, såsom dataskyddsdokument eller compliance-utredningar, eller utredningar av hur den nationella lagstiftningen ska tillämpas. Även många arbetsrättsliga uppdrag, såsom upprättandet av arbetsrättsliga avtal eller rådgivning i fråga om villkoren för och avslutandet av ett anställningsförhållande, kommer inte att omfattas av penningtvättslagen, eftersom de inte är finansiella transaktioner. Inte heller dessa uppdrag har att göra med finansiella transaktioner där penningtvätt skulle vara möjlig. Lagen tillämpas inte heller på verksamhet som gäller skötsel av uppdrag som utförs i egenskap av rättegångsbiträde eller rättegångsombud.
Med uppdrag som utförs i egenskap av rättegångsbiträde eller rättegångsombud avses i denna lag, utöver egentliga uppdrag i anslutning till en rättegång, också juridisk rådgivning som gäller en klients rättsliga ställning vid förundersökningen av ett brott eller i någon annan fas av behandlingen av ett ärende inför en rättegång samt inledande eller undvikande av rättegång. Det att en rättegång avslutas genom att man ingår ett förlikningsavtal innan en dom meddelas eller att en rättstvist avslutas genom ett förlikningsavtal redan i den behandlingsfas som föregår rättegången utgör en del av strävan efter att undvika en rättegång. Om en advokat i egenskap av rättegångsbiträde eller rättegångsombud bistår sin huvudman i upprättandet av ett förlikningsavtal, tillämpas penningtvättslagen inte heller på upprättandet av förlikningsavtalet, utan detta betraktas som en del av uppdraget som rättegångsbiträde eller rättegångsombud.
Även när det gäller andra tillhandahållare av juridiska tjänster bör det från fall till fall göras en bedömning av huruvida de omfattas av penningtvättsförordningen och penningtvättslagen, dvs. om man här handlar i en klients namn och för en klients räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom.
Enligt 5 mom. utövas tillsyn över ansvariga enheter som avses i artikel 3.2 och 3.3 led a–g och led i–m i penningtvättsförordningen enligt 3 mom. av Tillstånds- och tillsynsverket, till den del de inte är sådana ansvariga enheter över vilka Finansinspektionen, Patent- och registerstyrelsen eller advokatföreningen utövar tillsyn. Tillstånds- och tillsynsverket ska även i fortsättningen övervaka dem som tillhandahåller juridiska tjänster (bortsett från advokater som övervakas av Finlands Advokater), dem som tillhandahåller finansiella tjänster (bortsett från dem som övervakas av Finansinspektionen), valutaväxlare, dem som tillhandahåller sidotjänster i anslutning till investeringstjänster, pantlåneinrättningar, fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter, inkassoföretag, tillhandahållare av företagstjänster, skatterådgivare och bokförare. Vid tolkningen av den gällande penningtvättslagen har tillhandahåller av juridiska tjänster också ansetts täcka offentliga rättsbiträden och avsikten är att fortsätta med denna tolkning. Tillstånds- och tillsynsverket utövar tillsyn över de offentliga rättsbiträdena med undantag för dem som är advokater, för vilka tillsynen hör till Finlands Advokater. Frågan när det är fråga om sådana juridiska tjänster som avses i artikel 3.3 led b i penningtvättsförordningen och sådana affärstransaktioner som beskrivs i artikeln samt agerande för kunden och för kundens räkning har beskrivits ovan i samband med 3 mom., vilket i tillämpliga delar lämpar sig också för de tillhandahållare av juridiska tjänster som Tillstånds- och tillsynsverket utövar tillsyn över.
Tillstånds- och tillsynsverket får enligt förslaget nya tillsynsobjekt jämfört med den gällande penningtvättslagen, eftersom tillämpningsområdet för penningtvättsförordningen har utökats med nya ansvariga enheter. I fortsättningen ska Tillstånds- och tillsynsverket övervaka inte bara fastighetsmäklare utan även andra yrkesverksamma i fastighetsbranschen, personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar, personer som handlar med varor av högt värde, personer som handlar med kulturföremål eller agerar som mellanhänder vid handel med kulturföremål, personer som förvarar kulturföremål och varor av högt värde, eller handlar med dem, där värdet av transaktionen eller de förbundna transaktionerna uppgår till 10 000 euro eller mer. Vidare omfattar Tillstånds- och tillsynsverkets tillsynsansvar aktörer inom investeringsmigration som har tillstånd att företräda tredjelandsmedborgare eller tillhandahålla förmedlingstjänster till tredjelandsmedborgare som vill få uppehållstillstånd i en medlemsstat i utbyte mot någon form av investering. Finland har inte infört uppehållstillstånd som baserar sig på investeringar, så för närvarande känner man inte till några sådana här aktörer. Tillstånds- och tillsynsverket ska också övervaka icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet. Tillstånds- och tillsynsverket utövar dessutom tillsyn över tillhandahållare av penningspel.
I 6 mom. föreskrivs det om tillsynen över begränsningarna i betalningar med kontanta medel för sådana tillhandahållare av varor och tjänster som avses i 2 § 6 mom. Artikel 80 i penningtvättsförordningen föreskriver om ett allmänt förbud för tillhandahållare av varor och tjänster att ta emot kontanta medel över 10 000 euro i företagsverksamheten. Enligt penningtvättsförordningen ska man kunna påföra påföljder för mottagande av betalningar som överskrider denna gräns.
De tillsynsorgan som nämnts ovan i denna paragraf utövar tillsyn över att de ansvariga enheter som de ansvarar för också iakttar begränsningen för kontanta medel i artikel 80 i penningtvättsförordningen. Ett undantag till detta är om den ansvariga enheten inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 80 i penningtvättslagen till följd av punkt 4 i artikeln. Tillstånds- och tillsynsverket utövar tillsyn över andra i 2 § 6 mom. avsedda tillhandahållare av varor och tjänster än de ansvariga enheterna.
I 7 mom. föreskrivs det om överföring av ansvaret för tillsynen på en tillsynsmyndighet, om den ansvariga enheten står under flera tillsynsmyndigheters tillsyn. Bestämmelsen motsvarar nuläget i 7 kap. 1 § 5 mom. i den gällande penningtvättslagen.
Om den ansvariga enheten som sin huvudsakliga affärsverksamhet bedriver en verksamhet som står under flera tillsynsmyndigheters tillsyn ska ansvaret för tillsynen huvudsakligen ligga på det tillsynsorgan som utövar tillsyn över den ansvariga enhetens primära affärsverksamhet. Tillsynsmyndigheterna ska också komma överens om överföringen av tillsynsansvaret och det så kallade ledande tillsynsorganet i de situationer där det inte klart går att påvisa en primär verksamhet. Enligt 7 kap. 1 § 5 mom. i den gällande penningtvättslagen gäller att om den rapporteringsskyldiga som sin huvudsakliga affärsverksamhet bedriver en verksamhet som med stöd av 1 mom. står under flera behöriga myndigheters tillsyn, kan de behöriga myndigheterna komma överens om att tillsynsuppgiften enligt denna lag i sin helhet överförs på en av dessa behöriga myndigheter. Överenskommelsen om överföring av ansvaret för tillsynen genomför den samordningsmekanism och utnämnande av ledande tillsynsorgan som avses i artikel 37.4 i direktivet.
29 §. Tillsynsorganens befogenheter. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens uppgifter, befogenheter och resurser i enlighet med artikel 37 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att alla ansvariga enheter som är etablerade i Finland är föremål för tillräcklig och effektiv tillsyn oavsett om de bedriver sin verksamhet fysiskt i Finland eller tillhandahåller gränsöverskridande tjänster.
I 1 mom. föreskrivs det om tillsynsorganens allmänna skyldighet att övervaka att de ansvariga enheternas verksamhet är laglig samt att penningtvättslagen och penningtvättsförordningen och de bestämmelser och föreskrifter som ansluter sig till den iakttas. Tillsynsorganen ska effektivt kontrollera att de ansvariga enheterna iakttar penningtvätts- och betalningsförordningen samt vidtar de nödvändiga åtgärderna för att trygga detta. Tillsynsorganen är skyldiga att säkerställa att verksamheten övervakas och att skyldigheterna iakttas även när en ansvarig enhet är verksam via infrastruktur på någon annan medlemsstats territorium eller på distans, om det i Finland ställs särskilda koncessionskrav på sådan verksamhet. I bestämmelsen beaktas i sådana situationer även skyldigheten att informera andra medlemsstater om att tillsyn har utövats, om den ansvariga enhetens säte är någon annan stans än i Finland.
Det finns krav riktade på tillsynsorganens resurser i artikel 37 i sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilket tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga ekonomiska, tekniska och personella resurser för att effektivt kunna fullgöra sina uppdrag. Dessutom ska personalen ha integritet och rätt kompetens och hålla hög yrkesmässig och etisk standard, inbegripet när det gäller konfidentialitet, dataskydd och hanteringen av intressekonflikter. Dessa krav på myndigheterna finns redan i kravet på god förvaltning enligt förvaltningslagen, såsom den i 7 § i den lagen föreskrivna serviceprincipen samt i övrig lagstiftning om tjänstemän och myndigheter.
Paragrafen tillämpas inte när Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är tillsynsorgan.
I 2 mom. preciseras tillsynsorganens uppgifter, såsom att sprida upplysningar till ansvariga enheter, bedöma ansvariga enheters interna förfaranden, övervaka risker och utföra nödvändiga inspektioner och utredningar. I momentet föreskrivs det också om skyldigheten att bedöma tillräckligheten hos den ansvariga enhetens resurserna och om möjligheten att besluta om vissa delegeringssituationer. Tillsynsorganen ansvarar för att de ansvariga enheterna iakttar sina förpliktelser förknippade med ekonomiska sanktioner. I detta ingår uppföljning av att de riktade ekonomiska sanktionerna iakttas.
Genom 3 mom. får tillsynsorganen omfattande befogenheter att utföra sina uppgifter. Befogenheterna omfattar bland annat rätt att kräva uppgifter, utföra kontroller, ålägga administrativa påföljder samt att med proportionella åtgärder ingripa i konstaterade missförhållanden.
I 4 mom. finns det bestämmelser om tillsynsorganens rättigheter att vid utförande av de uppgifter som föreskrivs i 2 mom. trots sekretessbestämmelserna och gratis av myndighet och den som sköter offentligt uppdrag som genom lag har rätt att sköta offentliga förvaltningsuppgifter, såsom vissa försäkringsbolag, få information om den ansvariga enhetens skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tagit ut, skötsel av registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter, verksamheten, ekonomin och kopplingar. Motsvarande bestämmelse finns för Tillstånds- och tillsynsverkets del i 5 kap. 5 § 5 mom. i den gällande penningtvättslagen och i 20 b § om Finansinspektionen för Finansinspektionens del. Rätten att få de nämnda uppgifterna utvidgas att gälla samtliga tillsynsorgan eftersom varje tillsynsorgan har ett behov av dessa uppgifter bland annat för att genomföra de tillförlitlighetsbedömningar som föreskrivs i 32 §. Föreskrifterna om rätten att få uppgifter om bland annat straff i brottmål finns i straffregisterlagen och skyddsåtgärderna förknippade med detta i 87 § i penningtvättslagen.
Enligt 5 mom. har tillsynsorganen rätt att få de i 4 mom. nämnda uppgifterna också om en sådan organisation som avses i 2 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi och sådan person som avses i 57 § 2 mom. i denna lag. De organisationer som avses i bestämmelsen är därmed de registrerade enheter som nämns i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001). För Tillstånds- och tillsynsverkets del gäller motsvarande bestämmelse enligt 5 kap. 5 § 6 mom. i den gällande penningtvättslagen. Rätten att få uppgifter utvidgas att gälla samtliga tillsynsorgan på samma sätt och av samma orsak som för 4 mom. ovan.
Den rätt att få uppgifter som föreskrivs i 3, 4 och 5 mom. i paragrafen är inte kopplad till ett krav på nödvändighet eftersom den inte heller har kopplats till ett krav på nödvändighet i artikel 37 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Syftet med bestämmelserna är att trygga tillsynsorganens rätt att av myndigheterna och dem som sköter offentliga uppdrag få de uppgifter som är nödvändiga vid tillsynen över lagenligheten i den ansvariga enhetens verksamhet och iakttagandet av penningtvättsförordningen och förordningar förknippade med denna. Därmed har tillsynsorganen möjlighet att utnyttja de nämnda uppgifterna på sådana fullgöranderapporter utarbetade av Enheten för utredning av grå ekonomi, som föreskrivs i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. I fullgöranderapporten beskrivs organisationens eller en organisationsanknuten persons samt med dessa direkt eller indirekt kopplade organisationers eller organisationsanknutna personers verksamhet och ekonomi samt skötseln av verksamheten och ekonomin samt de lagstadgade skyldigheterna. Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar en fullgöranderapport endast på begäran av myndighet för de användningsändamål som finns föreskrivna i lag.
Genom att tillsynsorganen begär de nämnda uppgifterna om de ansvariga enheter de utövar tillsyn över har tillsynsorganen möjlighet att bland annat göra en riskbaserad inriktning av tillsynen. Penningtvättslagstiftningen är i hög grad riskbaserad och kräver att tillsynsorganen gör riskbedömningar samt riktar tillsynen riskbaserat. Den gällande penningtvättslagen har dock inte möjliggjort tillgång till nödvändiga uppgifter om samtliga ansvariga enheter för riskbaserad inriktning av tillsynen.
I 6 mom. föreskrivs det att uppgifter som avses i 4 och 5 mom. får sökas genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form utan samtycke av den vars intressen tystnadsplikten är avsedd att skydda. För Tillstånds- och tillsynsverkets del motsvarar bestämmelsen 5 kap. 5 § 7 mom. i den gällande penningtvättslagen.
30 §. Inspektion över lokaler och bostadsutrymmen. Paragrafen föreskriver om mer omfattande befogenheter för i synnerhet de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över särskilt aktörer inom den finansiella sektorn och aktörer som tillhandahåller penningspelstjänster, Finansinspektionen och Tillstånds- och tillsynsverket. Till dessa hör rätt att enligt 1 och 2 mom. genomföra inspektioner utan förhandsanmälan, undersöka handlingar och system, intervjua personal och externa tjänsteleverantörer samt samla in uppgifter som stöd för undersökningarna. Dessa tillsynsorgan har också rätt att intervjua andra personer, såsom exempelvis företagets tidigare anställda, kunder, bokförare, revisorer, it-sakkunniga eller externa sakkunniga, om dessa personer ger sitt samtycke till detta.
I 3 och 4 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i 7 kap. 3 § i den gällande penningtvättslagen om andra tillsynsmyndigheters än Patent- och registerstyrelsens rätt att utföra inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur samt tillsynsmyndigheternas och advokatföreningens rätt att utföra inspektioner på distans. Enligt 3 mom. har andra tillsynsmyndigheter än Patent- och registerstyrelsen rätt att för tillsynen över att penningtvättsförordningen, förordningen om betalningsuppgifter, denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem iakttas också utföra inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur. Förutsättningen är att det finns grundad anledning att misstänka att den ansvariga enheten uppsåtligen eller av oaktsamhet allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt har försummat att iaktta eller brutit mot skyldigheterna enligt penningtvättsförordningen eller förordningen om betalningsuppgifter och inspektionen är nödvändig för att utreda de omständigheter som är föremål för inspektion. Vid behov får tillsynsorganen be om handräckning för utförandet av inspektionen. Bestämmelserna om polisens skyldighet att ge handräckning för genomförandet av tillsynsplikten finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011).
Enligt 4 mom. har tillsynsmyndigheten och advokatföreningen rätt att för tillsynen över att penningtvättsförordningen, förordningen om betalningsuppgifter, penningtvättslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem iakttas utföra inspektioner också med hjälp av distansförbindelse genom ett informationssäkert förfarande eller på en av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisad annan plats än utrymmen som används för boende av permanent natur. Syn- och hörselkontakt vid inspektioner som utförs med hjälp av distansförbindelse får endast riktas mot fysiska personer som företräder den ansvariga enhet som är föremål för inspektionen eller mot de system hos den ansvariga enheten som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen måste få tillgång till för inspektionen. Den ansvariga enheten ska på begäran av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen lämna de handlingar och andra upptagningar som gäller den ansvariga enhetens verksamhet och förvaltning för granskning i den omfattning som behövs för att fullgöra tillsynsuppdraget enligt penningtvättsförordningen, förordningen om betalningsuppgifter, penningtvättslagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem.
31 §.Tillsynsmyndigheternas föreskrifter. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndigheternas rätt att meddela föreskrifter i stort sätt på motsvarande sätt som i 9 kap. 6 § i den gällande penningtvättslagen. Enligt 1 mom. 1 punkten får tillsynsmyndigheterna meddela föreskrifter om att rapporteringsskyldiga som står under deras tillsyn regelbundet ska lämna uppgifter om sin interna kontroll och riskhantering med avseende på förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt om hur uppgifterna ska lämnas samt enligt 2 punkten föreskrifter om att dessa ska lämna uppgifter om sin interna kontroll och riskhantering med avseende på riktade ekonomiska sanktioner samt hur de uppgifterna ska lämnas.
Enligt 3 punkten får tillsynsmyndigheterna dessutom meddela närmare föreskrifter om sådana åtgärder avseende kundkännedom som anges i III kap. i penningtvättsförordningen och sådana interna verksamhetsprinciper, metoder och tillsynsåtgärder som avses i II kap.
Finansinspektionen kan därtill enligt 2 mom. meddela närmare föreskrifter om de interna verksamhetsprinciper, metoder och tillsynsåtgärder som krävs för iakttagande av begränsande åtgärder som avses i artikel 23 i förordningen om finansiell information.
32 §.Kontroller av företagsledning och verkliga förmånstagare i vissa ansvariga enheter. Paragrafen implementerar förpliktelserna i artikel 6 i sjätte penningtvättsdirektivet, som gäller kontroller av företagsledning och verkliga förmånstagare i vissa ansvariga enheter. Verkliga förmånstagare har definierats i 7 § ovan.
Punkt 7 i artikeln kräver att beslut som fattas av tillsynsorgan i enlighet med denna paragraf är föremål för effektiva överklagandeförfaranden, inbegripet rättslig prövning. Detta genomförs redan genom det rättelseförfarande som föreskrivs i förvaltningslagen samt genom bestämmelserna om överklagande i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Att överklaga föreskrivs i 88 § i denna lag.
Enligt 1 mom. ska tillsynsorganen för valutaväxlings- och checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag, tillhandahållare av speltjänster samt finansiella holdingföretag med blandad verksamhet, ska verifiera att personerna i företagsledningen i och de verkliga förmånstagarna för dessa enheter har gott anseende och agerar med ärlighet och integritet. Personerna i företagsledningen för sådana sammanslutningar ska också besitta de kunskaper och den kompetens som de behöver för att kunna utföra sina uppgifter. AMLA kommer senast den 10 juli 2029 att meddela kriterierna för bedömning av gott anseende, ärlighet, tillförlitlighet, kunskap och kompetens.
För de valutaväxlings- och tjänsteleverantörer till företag som Tillstånds- och tillsynsverket utövar tillsyn över leder bestämmelsen inte till ändringar jämfört med nuläget eftersom det redan nu görs en tillförlitlighets kontroll av dessa aktörer i enlighet med 5 kap. 5 § i den gällande lagen (57 § i den föreslagna lagen).
I 2 mom. föreskrivs det att vad gäller sådana ansvariga enheter som avses i artikel 3.3 a, b, d–f och h–o i penningtvättsförordningen ska tillsynsorganen vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att personer som dömts för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller för finansiering av terrorism och deras medhjälpare erhåller yrkeslegitimation, innehar ledande befattningar i eller är verkliga förmånstagare för sådana ansvariga enheter. I praktiken betyder detta att tillsynsorganen exempelvis ska utreda uppgifterna om fällande domar i brottmål för dem som hör till den högsta ledningen i dessa eller de personer som är verkliga förmånstagare eller om personen exempelvis har ansökt om godkännande som advokat. Bestämmelserna om tillsynsorganens rätt att få uppgifter om bland annat fällande domar i brottmål föreskrivs i 4 § 1 mom. 3 a punkten i straffregisterlagen (770/1993), som föreslås ändras på det sätt som beskrivs nedan samt i 4 a § 1 mom. 2 punkten i den gällande straffregisterlagen. Det föreslås dessutom föreskrifter om behandlingen av fällande domar i brottmål i 87 § i den föreslagna penningtvättslagen. Bestämmelserna om rätten att få uppgifter om den ansvariga enheten av andra myndigheter finns i 29 § 5 och 6 mom.
För till exempel de ansvariga enheter som Tillstånds- och tillsynsverket utövar tillsyn över betyder bestämmelsen att man i fortsättningen kontrollerar uppgifterna för domar i brottmål för samtliga personer som sitter i ledningen för de ansvariga enheterna. För tillfället har detta gjorts endast för valutaväxlare och tillhandahållare av företagstjänster vid den tillförlitlighetsbedömning som görs enligt 5 kap. 5 § i den gällande lagen (57 § i den föreslagna lagen) samt för ansvariga enheter för vilka koncession övervakas och dem som utövar inkassoverksamhet. Såsom konstaterats i kapitel 5.3.3. konsekvenser för Tillstånds- och tillsynsverket leder detta till att 3300 nya företag kommer att omfattas av kontroll.
Paragrafens 2–5 mom. tillämpas på fotbollsagenter och professionella fotbollsklubbar först den 10 juli 2029 såsom det konstateras i bestämmelsen om ikraftträdande i 91 §.
Bestämmelserna om tillförlitligheten och lämpligheten för ledaruppgifter hos ägare och ledning för de ansvariga enheter som faller utanför artikel 3 i penningtvättsförordningen till vilka den aktuella paragrafen hänvisar, det vill säga kreditinstitut (artikel 3.1), finansinstitut (artikel 3.2), tillhandahållare av trust- och företagstjänster (artikel 3.3 led c) och tillhandahållare av penningspelstjänster (artikel 3.3 led g) föreskrivs i 1 mom. eller bestämmelserna om dem, såsom i kreditinstitutslagen, lagen om betalningsinstitut och penningspelslagen.
I 3 mom. finns det bestämmelser om fortsatt övervakning av högsta ledningens och de verkliga förmånstagarnas tillförlitlighet och lämplighet. Tillsynsorganen ska utgående från riskbenägenheten kontrollera att de i 1 och 2 mom. föreskrivna kraven fortfarande uppfylls. De ska i synnerhet kontrollera att den högsta ledningen hos de ansvariga enheter som avses i 1 mom. har ett gott rykte och om den agerar uppriktigt och ärligt och om ledningen har den kunskap och kompetens som behövs för skötsel av uppgifterna, om det finns grundad anledning att misstänka utövning av penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att detta har utövat eller försök till utövning gjorts., eller om den ansvariga enheten har en större risk förknippad med detta. Tillsynsorganen ska utföra också denna tillsynsuppgift riskbaserat och ingripa på ett korrekt sätt i högrisksituationer.
I 4 mom. föreskrivs det om åtgärder som tillsynsorganen får vidta om den högsta ledningen eller de verkliga förmånstagarna inte uppfyller kraven i 1 eller 2 mom. får begära att personer som dömts för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism ska entledigas från ledande befattningar i sådana ansvariga enheter som avses i 1 och 2 mom. Tillsynsorganen får entlediga personer i ledningen för de ansvariga enheterna om det anses att de inte har ett gott rykte, att de inte agerar uppriktigt och ärligt eller inte har den kunskap och kompetens som behövs för skötsel av uppgifterna. Tillsynsorganen får bryta alla kopplingar mellan ansvariga enheter och personer som är dömda för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, som är verkliga förmånstagare för sådana ansvariga enheter som avses i 1 och 2 mom., eller begära att dessa verkliga förmånstagares innehav i ansvariga enheter avyttras, det vill säga att de avstår från den andel de äger.
Enligt 5 mom. ska tillsynsorganet eller på dess begäran en annan behörig myndighet i den centrala databas för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism som avses i artikel 11 i AMLA-förordningen kontrollera om en fällande dom förekommer i straffregistret för den berörda personen. Ett eventuellt informationsutbyte om detta ska genomföras i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF om medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och rådets rambeslut om grundandet av ett europeiskt system för kriminalregister (ECRIS) 2009/315/RIF i rådets beslut 2009/316/RIF.
33 §.Tillsyn över ansvariga enheter som utan att vara etablerade bedriver verksamhet via en mellanhand. Med paragrafen implementeras skyldigheterna i artikel 38 i sjätte penningtvättsdirektivet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att regleringen också täcker gränsöverskridande verksamhet i de situationer då tillsynsansvaret annars kan förbli oklart eller fördela sig på flera myndigheter. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att tillsynen är effektiv och konsekvent också när verksamheten är splittrad på olika medlemsstater. I paragrafen listas tre typer av ansvariga enheter som den här tillsynsskyldigheten särskilt gäller: utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster. Förenande för dessa aktörer är att deras affärsverksamhetsmodell ofta stöder sig på digital verksamhet och på ett gränsöverskridande tjänsteutbud, vilket betyder att, infrastrukturen kan vara placerad på en helt annan plats än aktörens huvudsakliga driftsställe.
Enligt förslaget avgörs tillsynsskyldigheten primärt enligt den medlemsstat som tar emot verksamheten, men i vissa situationer överförs ansvaret på myndigheten i den stat där hemorten finns. Direktivet förutsätter att tillsynen över penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information är effektiv, vilket redan gäller enligt principerna för god förvaltning i förvaltningslagen.
I 1 mom. föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att utöva tillsyn över vissa ansvariga enheters verksamhet när deras tjänster i Finland tillhandahålls inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster genom ombud, distributörer eller andra typer av infrastruktur. En sådan aktör är en sådan i 4 § 2 mom. 13 punkten i lagen avsedd ansvarig enhet som utan att vara etablerad bedriver verksamhet via en mellanhand. Momentet tillämpas dock inte när Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är tillsynsorgan över de nämnda ansvariga enheterna.
Trots att det tillsynsorgan där verksamheten utövas huvudsakligen ansvarar för tillsynen över de ansvariga enheter som tillhandahåller tjänster och som avses i 1 mom. 1–3 punkten när verksamheten utövas genom ombud, distributörer eller andra typer av infrastruktur, kan tillsynsansvaret också överföras på tillsynsorganet i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat. Med hemmedlemsstat avses den medlemsstat där den ansvariga enheten har sitt stadgeenliga säte eller om den ansvariga enheten inte har stadgeenligt säte i den hemmedlemsstat där det huvudsakliga driftsstället finns. Enligt 3 mom. ansvarar ett finländskt tillsynsorgan i en sådan situation för tillsynen över den ansvariga enheten, om kravet på att utse en central kontaktpunkt enligt den tekniska standard för tillsyn som utfärdas med stöd av artikel 41.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet inte uppfylls och tillsynsorganet i den ansvariga enhetens värdmedlemsstat underrättar det finländska tillsynsorganet om att tillsynen över den ansvariga enhetens verksamhet med tanke på enhetens begränsade infrastruktur på värdmedlemsstatens territorium ska utövas av det finländska tillsynsorganet.
I 4 mom. föreskrivs det dessutom om skyldigheten för tillsynsorganen i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten att förse varandra med all information som krävs för att bedöma huruvida de krav som avses i 3 mom. 1 punkten är uppfyllda. Tillsynsorganen ska förse varandra med alla de uppgifter som behövs för bedömning om de fastställda kraven i de tekniska standarder som meddelas med stöd av artikel 41.2 i penningtvättsdirektivet uppfylls för utnämnande av en central kontaktpunkt. Dessa uppgifter ska också innehålla eventuella förändringar i den ansvariga enhetens förhållanden, vilka kan påverka om dessa krav uppfylls. Bestämmelsen främjar samarbetet mellan medlemsstaterna och skapar en grund för effektivt informationsutbyte. Utbytet av information är inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom det inte heller i artikel 38 i det sjätte penningtvättsdirektivet har använts som tröskel för informationsutbyte.
Det finländska tillsynsorganet ska inom två veckor från mottagandet av underrättelsen enligt 3 mom. 2 punkten informera den ansvariga enheten om att det kommer att utöva tillsyn över den verksamhet som enheten bedriver i enlighet med 3 mom.
34 §.Tillsynssamarbete när det gäller viss infrastruktur som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Bestämmelsen genomför kraven på tillsynssamarbete artikel 47.2 i sjätte penningtvättsdirektivet och säkerställer att tillsynen över de ansvariga enheterna vid gränsöverskridande verksamhet är konsekvent och effektiv inom hela unionens område. Effektiviseringen av samarbetet spelar en central roll för genomförandet av tillsynen och förhindrandet av inkonsekvent tillämpning av regleringen.
I paragrafen föreskrivs det om samarbetet mellan tillsynsorganen i olika medlemsstater i situationer där tillsynen över den ansvariga enheten i både hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten, där den verkar via någon infrastruktur, har anförtrotts hemmedlemsstaten i enlighet med 33 § 3 mom.
Om den ansvariga enhetens säte är i Finland och det finländska tillsynsorganet i enlighet med bestämmelserna i 33 § 3 mom. har anförtrotts att utöva tillsyn också över den infrastruktur som finns i den ansvariga enhetens värdmedlemsstat ska tillsynsorganet i hemmedlemsstaten enligt 1 mom. regelbundet informera tillsynsorganet i värdmedlemsstaten om de kontroller som vidtagits inom den ansvariga enheten och om enheten iakttar de krav som gäller i värdmedlemsstaten samt övriga på enheten tillämpliga krav. Om tillsynsorganet vid tillsynen upptäcker allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser, ska tillsynsorganet enligt 2 mom. utan dröjsmål informera tillsynsorganet i värdmedlemsstaten om dessa överträdelser och om eventuella administrativa påföljder som det avser att påföra för att avhjälpa dem. Utlämnandet av uppgifter i enlighet med paragrafen har inte kopplats till ett krav på nödvändighet eftersom inte heller artikel 47 i det sjätte penningtvättsdirektivet är kopplat till det.
Om den ansvariga enhetens säte är i en annan medlemsstat och den verkar i Finland genom någon infrastruktur, men tillsynen över dess verksamhet i Finland i enlighet med artikel 38.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, det vill säga enligt motsvarade bestämmelse som 33 § 3 mom., har anförtrotts tillsynsorganet i en annan medlemsstat ska tillsynsorganet i Finland enligt 3 mom. för sin del som tillsynsorgan i värdmedlemsstaten bistå tillsynsorganet i hemmedlemsstaten vid säkerställandet av att den ansvariga enheten iakttar lagstadgade krav samt anmäla alla eventuella allvarliga tvivel om den ansvariga enheten som kan påverka iakttagande av tillämpliga krav.
I 4 mom. föreskrivs det om tillämpningen av 2 och 3 mom. också på de situationer då den ansvariga enhetens säte är i Finland och den agerar inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat utan infrastruktur eller på de situationer då den ansvariga enhetens säte är i en annan medlemsstat, men den verkar i Finland inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat utan infrastruktur. Det finns bestämmelser om samarbetet mellan tillsynsorganen i fråga om tillsynen över sådana ansvariga enheter som verkar utan infrastruktur i 43 § 3 mom. nedan. Detta 43 § 3 mom. gäller dock situationer när tillsynsorganet utövar tillsyn över en ansvarig enhet som verkar på sitt territorium utan infrastruktur, det vill säga därför att det finns särskilda krav på koncession för den ansvariga enheten. Detta 4 mom. gäller däremot sådana ansvariga enheter som verkar inom territoriet utan infrastruktur och som tillsynsorganet inte utövar tillsyn över i en annan medlemsstat i enlighet med 29 § 1 mom. eller motsvarande artikel 37.1 underpunkt 2 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Det vill säga att inga särskilda krav på koncession ställs på dem. Det finländska tillsynsorganet ska också i dessa situationer samarbeta och lämna ut de i 2 eller 3 mom. föreskrivna uppgifterna till tillsynsorganet i den andra medlemsstaten.
Bestämmelsen genomför kraven på tillsynssamarbete i det sjätte penningtvättsdirektivet och säkerställer att tillsynen över ansvariga enheter med gränsöverskridande verksamhet är konsekvent och effektiv inom hela unionen. Ett effektiviserat samarbete är centralt för genomförande av den riskbaserade tillsynen och förhindrande av tillämpning av inkonsekvent reglering.
Enligt 47 § 2 mom. ska ett tillsynsorgan kunna vända sig till AMLA för att få ärendet behandlat om ett tillsynsorgan i en annan medlemsstat inte har meddelat de uppgifter som avses i paragrafen, har avslagit begäran om samarbete eller det inte har lett till åtgärder inom rimlig tid eller om det råder oenighet mellan tillsynsorganen om de administrativa påföljder som ska påföras.
35 §.Tillhandahållande av information till ansvariga enheter. Bestämmelserna i denna paragraf avser att genomföra artikel 39 i sjätte penningtvättsdirektivet, om tillsynsorganens skyldighet att göra information om penningtvätt och finansiering av terrorism tillgänglig för de ansvariga enheterna under deras tillsyn. Regleringen främjar de ansvariga enheternas medvetenhet om riskerna och skyldigheterna förknippade med regleringen samt stöder deras möjligheter att uppfylla sina skyldigheter till följd av denna.
I 1 mom. föreskrivs det om den information som övervakarna särskilt ska ställa till de ansvariga enheternas förfogande. Till denna hör bland annat en riskbedömning på unionsnivå som gjorts av kommissionen och relevanta rekommendationer från kommissionen på grundval av den, riktlinjer givna av Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt information om tredje länder som anses vara riskfyllda. De ansvariga enheterna ska dessutom få analyser och riktlinjer utarbetade av myndigheter och internationella aktörer i fråga om exempelvis observerade metoder för penningtvätt, indikatorer och skyldigheter vid riktade ekonomiska sanktioner. Med instruktioner och berättelser från andra behöriga myndigheter i 5 punkten avses bland annat berättelser och utredningar om indikatorer på penningtvätt och finansiering av terrorism och eventuella tillvägagångssätt av Centralkriminalpolisen, Skyddspolisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen och Centralen för utredning av grå ekonomi. Till exempel utrikesministeriet och tillsynsorganen kan meddela instruktioner i anknytning till riktade ekonomiska sanktioner.
I 2 mom. föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att vid behov genomföra informationskampanjer om de ansvariga enheternas skyldigheter.
I 3 mom. föreskrivs det att tillsynsorganen utan dröjsmål ska göra information om personer eller sammanslutningar som angetts i samband med riktade ekonomiska sanktioner tillgängliga för de ansvariga enheterna under deras tillsyn.
36 §.Riskbaserad tillsyn. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod. Paragrafen avser att genomföra artikel 40 i sjätte penningtvättsdirektivet. Genom bestämmelsen säkerställs att tillsynsåtgärderna är effektiva och står i proportion till observerade eller förutsedda risker för penningtvätt och finansiering av terrorism och att resurserna riktas på ett adekvat sätt för ökad effektivitet.
I 1 mom. föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att tillämpa ett riskbaserat angreppssätt på tillsynen. För att genomförda detta angreppssätt ska tillsynsorganen skapa sig en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i Finland. Denna skyldighet inkluderar bland annat utarbetande av tillsynsorganets riskbedömning och beaktande av den nationella och gränsöverskridande riskbedömningen. Vi ett riskbaserat angreppssätt ska tillsynsorganen dessutom bedöma all relevant information om de specifika nationella och internationella risker som är kopplade till de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster samt definiera den interna, externa och tematiska tillsynens frekvens och intensitet på de ansvariga enheternas riskprofil och på risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i Finland. Till det riskbaserade angreppssättet hör att tillsynsorganet kan koncentrera sina resurser där riskerna är störst, men å andra sidan ska det samtidigt säkerställa att ingen sektor eller sammanslutning blir utsatt för brottsliga försök till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Tillsynsorganen ska upprätta årliga övervakningsprogram, där hänsyn ska tas till de tidsramar och resurser som krävs för att reagera snabbt i händelse av objektiva och betydande indikationer på överträdelser av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information särskilt på basis av offentliga avslöjanden eller uppgifter som visselblåsare lämnat.
För övriga ansvariga enheter än kreditinstitut och finansiella institut bör man enligt FATF:s rekommendation 28.5 vid den riskbaserade tillsynen beakta tillsynens frekvens och intensitet, tillsynsorganets egen förståelse för riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism med beaktande av den mångfald som de ansvariga enheternas sektor bildar samt antalet sektorer. Tillsynsorganen ska dessutom utvärdera de interna kontrollerna av penningtvätt och finansiering av terrorism, politikerna samt om förfarandena för är tillräckliga i förhållande till de ansvariga enheternas riskprofiler och den mängd omdöme de har getts inom ramen för det riskbaserade angreppssättet.
I 2 mom. föreskrivs det att tillsynsorganen ska beakta den ansvariga enhetens manöverutrymme och granska de underliggande riskbedömningarna, samt ändamålsenligheten i den ansvariga enhetens interna riktlinjer, förfaranden och kontroller. Enligt artikel 9 i penningtvättsförordningen ska ansvariga enheter ha interna riktlinjer, förfaranden och kontroller på plats för att bland annat säkerställa efterlevnaden av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information. Enligt artikel 10 i penningtvättsförordningen ska ansvariga enheter vidta lämpliga åtgärder som står i proportion till typen av verksamhet, inbegripet dess risker och komplexitet, och deras storlek för att identifiera och bedöma riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism, samt riskerna för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs. Enligt punkt 3 i den nämnda artikeln får tillsynsorgan besluta att enskilda dokumenterade driftsomfattande riskbedömningar inte krävs, när de specifika risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända.
I 3 mom. föreskrivs det att tillsynsorganen ska utarbeta en detaljerad årlig verksamhetsrapport och att en sammanfattning av rapporten offentliggörs. Sammanfattningen får inte innehålla sekretessbelagda uppgifter och ska innehålla uppgifter som specificeras närmare i förordning av finansministeriet.
Syftet med bestämmelsen är att stärka transparensen och ansvaret i tillsynen samt stödja en enhetlig tillsynspraxis i medlemsstaterna.
37 §. Centrala kontaktpunkter. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att utse en kontaktpunkt för de utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster som erbjuder sina tjänster i Finland utan filialkontor eller dotterbolag eller utan verksamhetsställe via ombud såsom föreskrivs i 29 § 1 mom. och 33 § 1 mom. Bestämmelsen avses genomföra artikel 41 i sjätte penningtvättsdirektivet och den utnyttjar det handlingsutrymme som lämnats åt medlemsstaterna.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att de ansvariga enheterna också vid gränsöverskridande verksamhet omfattas av effektiv tillsyn och iakttar bestämmelserna om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Genom att en central kontaktpunkt utses främjas tillsynsorganens möjligheter att utöva tillsyn genom att erbjuda en lokalt tillgänglig kontaktpunkt, som på begäran förser tillsynsorganen med dokument och information. Kontaktpunkten har också ett aktivt ansvar att för de ansvariga enheternas räkning säkerställa att regelverket iakttas. Den ansvariga enheten befrias dock inte från sina ansvar enligt penningtvättsregleringen genom att utse en kontaktpunkt. Den centrala kontaktpunkten ska underlätta tillsynsorganens tillsyn och bland annat på begäran lämna ut dokument och uppgifter om den ansvariga enheten till tillsynsorganen.
38 §. Upplysningar till centralen för utredning av penningtvätt. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att till centralen för utredning av penningtvätt lämna in all sådan information som de får tillgång till i samband med tillsynsverksamheten eller annan verksamhet och som kan ha anknytning till penningtvätt, förbrott, finansiering av terrorism eller kringgående av riktade ekonomiska sanktioner. Paragrafen avser att genomföra artikel 42 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Genom bestämmelsen säkerställs det att tillsynsorganen aktivt stöder verksamheten vid centralen för utredning av penningtvätt genom att tillhandahålla centralen information om resultatet av tillsynsarbetet. Detta är speciellt viktigt i de fall då de ansvariga enheterna inte själva har observerat eller anmält tvivelaktig verksamhet. Tillsynsorganet kan till centralen för utredning av penningtvätt anmäla till exempel sådana misstankar som framkommit i samband med tillsynsverksamheten enligt vilka den ansvariga enheten inte har lämnat in en anmälan eller kompletterat anmälningar med tilläggsuppgifter. Tillsynsorganet kan också anmäla misstankar om penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism gällande den ansvariga enhetens anställda eller personer i motsvarande ställning, personer i ledande ställning eller de verkliga ägarna eller förmånstagarna.
I 2 mom. föreskrivs det att tillsynsmyndigheternas skyldighet att anmäla brottslig verksamhet till andra behöriga myndigheter förblir oförändrad och att den inte kan anses uppfylld genom överföring av information till centralen för utredning av penningtvätt.
39 §. Tillhandahållande av information till centralen för utredning av penningtvätt. I denna paragraf föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att till centralen för utredning av penningtvätt meddela vissa centrala uppgifter som är relevanta för effektivisering av förhindrande av penningtvätt och skapande av en situationsbild. Paragrafen avser att genomföra artikel 43 i sjätte penningtvättsdirektivet.
För det första ska en förteckning över driftsställen med säte, driftsställe eller filial i Finland samt de ansvariga enheter som verkar utan säte genom förmedlare anmälas till centralen för bekämpning av penningtvätt. Dessutom ska ändringar till dem inlämnas till centralen för bekämpning av penningtvätt. Detta stöder möjligheterna för centralen för utredning av penningtvätt att rikta sin analys och vid behov be om tilläggsuppgifter av de rätta instanserna.
För det andra ska alla relevanta iakttagelser som tyder på allvarliga brister i de ansvariga enheternas rapporteringssystem inlämnas. Med detta avses exempelvis tekniska eller organisatoriska missförhållanden som kan försvaga anmälningen av tvivelaktiga affärstransaktioner eller tillförlitligheten i anmälningsprocessen.
För det tredje föreskrivs det om skyldighet att lämna in en sammanställning av resultaten av de riskbedömningar tillsynsorganen utfört. Centralen för utredning av penningtvätt avses sålunda ha tillgång till en aktuell och systematisk helhetsbild av tillsynsmyndigheternas syn på de sektorspecifika riskerna.
Den föreslagna bestämmelsen stöder informationsutbyte mellan myndigheterna och effektivt utnyttjande av tillsynsuppgifter vid bekämpningen av penningtvätt.
40 §.Allmänna principer när det gäller tillsynssamarbete. Paragrafens 1 mom. gäller tillsynsorganens skyldighet att i största möjliga utsträckning samarbeta med varandra, oavsett deras respektive karaktär eller ställning såsom föreskrivs i artikel 44 i sjätte penningtvättsdirektivet. Syftet med tillsynssamarbetet är att effektivisera förhindrandet av penningtvätt och finansiering av terrorism samt att förhindra kringgående av sanktionslagstiftningen sålunda att tillsynsorganen på begäran kan utnyttja varandras befogenheter och inbördes utbyta väsentlig information. Genom detta har tillsynsorganen möjlighet att tillsammans genomföra mer kompletta utredningar och vidta tillsynsåtgärder, vilket förbättrar den övergripande tillsynen över de ansvariga enheternas verksamhet. Tillsynsorganen ska främja genomförandet av sådana utredningar. Skyldigheten att samarbeta i största möjliga utsträckning genomför för sin del också den skyldighet för myndigheterna att samarbeta som föreskrivs i artikel 61.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I bestämmelsen har utbytet av information mellan tillsynsorganen inte kopplats till ett krav på nödvändighet, eftersom det inte heller i det sjätte penningtvättsdirektivet har kopplats till detta.
I 2 mom. föreskrivs de tom en samarbetsgrupp mellan tillsynsorganen för främjande av samarbetet och informationsutbytet. Med bestämmelsen genomförs artikel 37.4 led 2 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Samarbetsgruppen bidrar till verkställandet av en högklassig och effektiv tillsyn. Här kan man exempelvis utnyttja underarbetsgruppen för tillsynsorgan i den redan existerande samarbetsgruppen mellan myndigheterna.
I denna lag föreskrivs det inte om separata befogenheter eller uppgifter för samarbetsgruppen, utan tillsynsorganen ska i gruppen främja en effektiv tillsyn tillsammans med de övriga i enlighet med bestämmelserna och befogenheterna i den nya penningtvättslagen. Exempelvis 1 mom. i paragrafen kräver på det sätt som beskrivits ovan ett så brett samarbete som möjligt mellan tillsynsorganen och att tillsynsorganen inom ramen för sin befogenhet på begäran gör utredningar för det andra tillsynsorganets räkning och utbyter uppgifter som framkommit vid sådana utredningar. Samarbetsgruppens arbete kan också inkludera till exempel vidareförmedling av aktuella tillsynsobservationer, observationer som gjorts i samband med tillsynsorganens riskbedömningar eller erfarenheter av god tillsynspraxis till andra tillsynsorgan inom ramen för bestämmelserna om utbyte av information. Enligt bestämmelsen ska samtliga behöriga tillsynsorgan i Finland delta i samarbetsgruppen, vilket betyder att det inte finns något behov att föreskriva om de undantag som nämns i leden a–b i den nämnda punkten i direktivet. Med samarbetsgruppen genomförs dessutom skyldigheten för myndigheterna att samarbeta och skyldigheten att utveckla verksamheten i artikel 61.1 i direktivet.
41 §.Tillhandahållande av information om gränsöverskridande verksamhet till tillsynsorganet i värdmedlemsstaten. I paragrafen föreskrivs det om genomförande av artikel 45 i det sjätte penningtvättsdirektivet om skyldigheten för tillsynsorganen i hemmedlemsstaten, i detta fall Finland, att informera tillsynsorganen i värdmedlemsstaten i situationer där den ansvariga enheten bedriver gränsöverskridande verksamhet. Skyldigheten att rättidigt och regelbundet informera om inledning av och ändringar i verksamheten ökar transparensen i tillsynen och samordningen mellan tillsynsmyndigheterna.
Om ett tillsynsorgan är tillsynsorgan i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat ska det informera tillsynsorganet i värdmedlemsstaten så snart som möjligt och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av en underrättelse enligt artikel 8.1 i penningtvättsförordningen om den verksamhet som den ansvariga enheten avser att bedriva i värdmedlemsstaten. Om den ansvariga enheten meddelar det finländska tillsynsorganet om redan inledd verksamhet i värdmedlemsstaten ska tillsynsorganet ofördröjligen anmäla detta till tillsynsorganet i värdmedlemsstaten. Eventuella senare ändringar, som det finländska tillsynsorganet har fått för kännedom i enlighet med artikel 8.2 i penningtvättsförordningen meddelas tillsynsorganet i värdmedlemsstaten.
Om den ansvariga enhetens skyldighet att anmäla inledandet av gränsöverskridande verksamhet grundar sig på någon annan EU-reglering än penningtvättsförordningen eller det krävs koncession för verksamheten i den andra medlemsstaten är den ansvariga enheten enligt artikel 8.1.2 i penningtvättsförordningen inte skyldig att göra den anmälan som avses i underpunkt 1 i samma artikel till hemmedlemsstatens tillsynsorgan, vilket betyder att de skyldigheter och tidsfrister som finns i denna paragraf i ett sådant fall inte tillämpas på tillsynsorganet. Det finns till exempel speciallagstiftning för de finansiella instituten, som i detta fall tillämpas i stället för penningtvättsförordningen. På dessa situationer tillämpas de processer och tidsfrister om anmälningar som finns i den övriga EU-regleringen.
I 2 mom. föreskrivs det om informationsutbyte där tillsynsorganet i Finland, när Finland är den ansvariga enhetens hemmedlemsstat, till värdmedlemsstatens tillsynsorgan delar med sig av information som erhålls i samband med tillsynsverksamheten för att tillsynsorganen på ett effektivt sätt ska kunna följa med den ansvariga enhetens verksamhet i olika medlemsstater. Tillsynsorganet i värdmedlemsstaten ska tillhandahållas information om den verksamhet som faktiskt bedrivs av den ansvariga enheten på värdmedlemsstatens territorium samt den information som ett finländskt tillsynsorgan får i samband med sina tillsynsåtgärder. Detta inkluderar bland annat de uppgifter som de ansvariga enheterna har lämnat in som svar på tillsynsförfrågningarna. Tillsynsorganet i värdmedlemsstaten ska också tillhandahållas all relevant information med anknytning till den verksamhet som bedrivits i värdmedlemsstaten. Skyldigheten att utan dröjsmål besvara begäran från ett tillsynsorgan i värdmedlemsstaten om tilläggsinformation främjar en öppen och snabb växelverkan mellan tillsynsmyndigheterna och förbättrar effektiviteten i tillsynen över en gränsöverskridande verksamhetomgivning.
42 §.Bestämmelser som gäller samarbete vid tillsyn över koncerner. Paragrafen föreskriver om organisering av samarbete i samband med tillsyn av koncerner vid tillsynen av i koncerner ingående kredit- och finansinstitut. Bestämmelsen genomför skyldigheterna som rör samarbete med tillsyn av koncerner i artikel 46 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Med bestämmelsen eftersträvas effektivt samarbete med varandra i största möjliga utsträckning, oavsett deras respektive karaktär eller ställning. På detta sätt kan man främja konsekvensen och effekterna av förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism särskilt inom koncerner, där kontrollen över funktioner och risker kräver ett övergripande tillsynsperspektiv.
Bestämmelsen kräver att de finländska tillsynsorganen, oberoende av om de har rollen som tillsynsorgan för hemmedlemsstaten eller värdmedlemsstaten, med ett annat tillsynsorgan i hemmedlemsstaten eller värdmedlemsstaten utbyter alla uppgifter som behövs för skötsel av tillsynsuppgifterna, inklusive uppgifter om juridisk struktur, ägarförhållanden, verksamhetsprinciper och riskbedömningar. Detta främjar identifikation av riskerna och effekten av tillsynen i koncernens olika delar och möjliggör rättidiga och ändamålsenliga tillsynsåtgärder.
I 1 mom. föreskrivs det att medlemsstaterna i de fall då det ingår kreditinstitut och finansiella institut i en koncern vid tillämpningen av 29 § 1 mom. ska säkerställa att hemmedlemsstatens och värdmedlemsstatens finansiella tillsynsorgan i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra. De ska också samarbeta med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism när den agerar som tillsynsorgan.
Enligt 2 mom. ska utom när Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism agerar som tillsynsorgan, ett finländskt finansiellt tillsynsorgan utöva tillsyn över det effektiva genomförandet av koncernens riktlinjer, rutiner och kontroller som avses i kapitel II avsnitt 2 i penningtvättsförordningen när det finansiella tillsynsorganet är ett tillsynsorgan i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat. Om det finansiella tillsynsorganet är ett tillsynsorgan i den ansvariga enhetens värdmedlemsstat utövar det tillsyn över efterlevnaden hos de ansvariga enheter som finns i Finland av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information.
I 3 mom. föreskrivs det att finländska finansiella tillsynsorgan, utom i fall där tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är inrättade i enlighet med 45 §, ska ge tillsynsorganen i övriga medlemsstater alla de uppgifter de behöver för att utföra sina tillsynsuppdrag, oavsett om det sker på begäran eller på eget initiativ. De finansiella tillsynsorganen i olika medlemsstater ska i synnerhet utbyta alla uppgifter som på ett betydande sätt kan påverka bedömningen av exponeringen för inneboende och kvarstående risk i ett kreditinstitut eller finansiellt institut i en annan medlemsstat, inbegripet de uppgifter som preciseras närmare i paragrafen.
Enligt bestämmelserna i 4 mom. bör de finländska finansiella tillsynsorganen inom ramen för sina befogenheter kunna utföra utredningar på ett anmodande i en annan medlemsstat verksamt finansiellt tillsynsorgans vägnar samt dela med sig av de uppgifter som inhämtats genom sådana utredningar. Om ett finländskt finansiellt tillsynsorgan presenterar motsvarande anmodande till ett finansiellt tillsynsorgan i en annan medlemsstat ska det självt underlätta utförandet av sådana utredningar.
Ett finansiellt tillsynsorgan kan i enlighet med 47 § be om behandling i AMLA, om det andra tillsynsorganet bland annat inte har meddelat de uppgifter som avses i punkt 3 eller om en begäran om samarbete har avslagits.
Enligt 5 mom. tillämpas bestämmelsen också på tillsynen över grupper av ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn.
Enligt bestämmelsen i 6 mom. ska icke-finansiella tillsynsorgan samarbeta och utbyta information med andra tillsynsorgan, om ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn ingår i nätverk, partnerskap eller andra strukturer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll.
Det som föreskrivs om utbytet av information i 4 § 3, 4 och 6 mom. är inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom syftet med regleringen är att implementera skyldigheterna i artikel 46 i det sjätte penningtvättsdirektivet där det inte heller föreskrivits om ett sådant krav.
43 §.Tillsynssamarbete när det gäller ansvariga enheter som bedriver gränsöverskridande verksamhet. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsorganens skyldighet att samarbeta i situationer där ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut i egenskap av ansvarig enhet bedriver gränsöverskridande verksamhet, men inte ingår i en koncern såsom i 42 § ovan. Definitionen av en koncern finns i artikel 2.1 led 41 i penningtvättsförordningen och anger att det är en grupp av företag som består av ett moderföretag, dess dotterföretag samt företag som står till varandra i ett sådant förhållande som avses i artikel 22. Därmed täcker bestämmelsen exempelvis situationer där kreditinstitutet eller det finansiella institutet har en filial i en annan medlemsstat. Bestämmelsen genomför artikel 47 i penningtvättsdirektivet sådan som den är ändrad genom corrigendumförfarande.
Om den ansvariga enheten utövar gränsöverskridande verksamhet är det viktigt att säkerställa att tillsynen sker effektivt och samordnat mellan tillsynsorganen i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten. Samarbetet ska i enlighet med 1 mom. vara så omfattande som möjligt och i samarbetet ingår att tillsynsorganen bistår varandra vid utövandet av tillsyn.
I 2 mom. föreskrivs det om en allmän skyldighet till samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsorganen i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten. Detta är centralt i synnerhet i situationer där tillsynen är fördelad på flera medlemsstater och inget tillsynskollegium för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är inrättat i enlighet med 45 §. Tillsynsorganen lämnar till varandra ut alla de uppgifter de behöver för att utföra sina tillsynsuppdrag. Därmed ska tillsynsorganen lämna ut bland annat de uppgifter som avses i 42 § 3 mom. 2, 3 och 5 punkten. Tillsynsorganen ska dessutom anmäla eventuella väsentliga risker förknippade med den ansvariga enheten och planerade administrativa påföljder och i den utsträckning det är möjligt inom gränserna för befogenheterna göra eventuella utredningar för det andra tillsynsorganets räkning, dela med sig av information som inhämtats vid utredningen och för sin del underlätta genomförandet av den begäran om utredning som lämnats till det andra tillsynsorganet.
I 3 mom. föreskrivs det att det i 2 mom. beskrivna tillsynssamarbetet också ska tillämpas i situationer där den ansvariga enheten bedriver verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster i Finland utan någon infrastruktur här. Detta gäller situationer där tillsynsorganet i Finland utövar tillsyn över verksamheten i enlighet med 29 § 1 mom., det vill säga utgående från att särskilda krav på koncession gäller för den ansvariga enheten. Tillsynsorganen utövar i enlighet med 29 § tillsyn över de ansvariga enheter för vilka det finns krav på koncession oberoende av om de utövar verksamhet som kräver koncession via infrastrukturen i Finland eller på distans. Om tillsyn enligt detta utövas över den ansvariga enheten i Finland, trots att den inte har infrastruktur i Finland, ska tillsynsorganet i enlighet med 43 § 2 mom. samarbeta med tillsynsorganet i den ansvariga enhetens andra medlemsstat.
Enligt 47 § 2 mom. kan tillsynsorganet föra ärendet till behandling hos AMLA om tillsynsorganet i en annan medlemsstat inte har lämnat in uppgifterna enligt 2 mom. 1 och 2 punkten, har avslagit begäran om uppgifter eller inte har besvarat den inom rimlig tid eller om det råder oenighet mellan tillsynsorganen om de påföljder som ska påföras.
44 §. Utbyte av information när det gäller genomförande av koncernomfattande riktlinjer i tredjeländer. Paragrafen innehåller bestämmelser om utbyte av information när det gäller genomförande av koncernomfattande riktlinjer om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i tredjeländer för genomförande av artikel 48 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att tillsynsorganen informerar varandra om fall där ett tredjelands rätt inte på ett ändamålsenligt sätt tillåter genomförandet av de riktlinjer, förfaranden och kontroller som krävs enligt artikel 16 i penningtvättsförordningen. Eftersom koncerner kan bedriva verksamhet i flera olika länder, också tredjeländer, är det viktigt att tillsynsorganen identifierar och rapporterar situationer där den lokala lagstiftningen begränsar eller hindrar effektiv tillsyn och riskhantering på koncernnivå. Det bör eftersträvas att sådana situationer löses genom tillsynsorganens samordnade åtgärder.
Enligt 2 mom. ska tillsynsorganen beakta eventuella rättsliga hinder som kan stå i vägen för ett korrekt genomförande av dessa riktlinjer, förfaranden och kontroller. Tillsynsorganen ska beakta begränsningarna i lagstiftningen gällande bland annat sekretess, otillräckligt dataskydd och andra begränsningar som kan utgöra ett hinder för ett korrekt genomförande av tillsynsåtgärderna.
45 §. Tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i den finansiella sektorn. I paragrafen föreskrivs det om särskilda tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i den finansiella sektorn, vilket är centralt för säkerställande av effektiviteten i och samordningen av den gränsöverskridande tillsynen över finansiella koncerner. Paragrafen avser att delvis genomföra artikel 49 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Tillsynskollegierna främjar samarbetet, informationsutbytet och samordningen av gemensamma tillsynsåtgärder mellan medlemsstaternas tillsynsorgan i synnerhet i situationer där koncernerna bedriver verksamhet i flera medlemsstater eller tredjeländer.
I 1 mom. 1 och 2 punkten definieras de situationer då det är nödvändigt att grunda ett kollegium. Till dessa situationer hör koncerner som har inrättat driftsställen i minst två olika medlemsstater (andra än värdmedlemsstaten) eller för koncerner i ett tredjeland har inrättat driftsställen i minst tre medlemsstater. I samtliga situationer grundas dock endast ett tillsynskollegium per koncern. Det vill säga att tillsynsorganen i de olika medlemsstaterna inte grundar separata kollegier. Finansinspektionen eller Tillstånds- och tillsynverket är endast skyldigt att grunda ett kollegium om någondera utövar tillsyn över koncernens moderbolag eller är tillsynsorganet på hemorten för ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut.
Enligt 2 mom. är de permanenta medlemmarna i kollegiet det tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen av moderföretaget eller på hemorten samt de finansiella tillsynsorganen och tillsynsorganen som ansvarar för vissa i 33 § föreskrivna ansvariga enheter som utan att vara etablerade bedriver verksamhet via ett ombud, en representant eller någon annan typ av infrastruktur i värdmedlemsstaterna.
Enligt 3 mom. beaktas också situationer där myndigheten för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism agerar som tillsynsorgan och skyldigheten att grunda ett kollegium är begränsad. Det vill säga att 1 och 2 mom. inte tillämpas när AMLA fungerar som tillsynsorgan.
Myndigheten för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism kan i enlighet med artikel 31 i AMLA-förordningen delta i tillsynskollegiernas för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism möten och bistå dem i arbetet. Om myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism fattar beslut om deltagande i tillsynskollegierna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, har den observatörsstatus.
Enlig bestämmelserna i 4 mom. ska om en koncern av kreditinstitut eller finansiella institut omfattar någon ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn, det finansiella tillsynsorgan som inrättar kollegiet bjuda in tillsynsorganet för denna ansvariga enhet att delta i kollegiet.
I 5 mom. föreskrivs det att grundandet av kollegier också är kopplat till skyldigheten att precisera de institutioner som tillsynsutövningen gäller och deras driftsställen.
Enligt 6 mom. kan inrättande av tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism vara tillåtet om ett kreditinstitut eller finansiellt institut etablerat inom unionen har inrättat driftsställen i minst två tredjeländer. I de nämnda situationerna får finansiella tillsynsorgan anmoda sina motsvarigheter i dessa tredjeländer att inrätta ett sådant kollegium. De finansiella tillsynsorgan som deltar i kollegiet upprättar ett skriftligt avtal som beskriver villkor och förfaranden för samarbetet och utbytet av information. I enlighet med 46 § 2 mom. 2 punkten tillämpas på utbytet av information kraven i EU:s dataskyddslagstiftning samt på samma sätt som i punkt 4 minst de krav som motsvarar kravet på sekretess enligt 84 §.
I 7 mom. föreskrivs det om vad kollegierna får användas till. Enligt momentet får de användas för att utbyta information, erbjuda ömsesidigt bistånd eller samordna metoden för tillsyn av koncernen eller institutet och för att vid behov vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att komma till rätta med allvarliga överträdelser av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information som upptäckts på koncernnivå eller i kreditinstitutet eller det finansiella institutet eller i något av de driftsställen som koncernen eller institutet har inrättat i jurisdiktionen för ett tillsynsorgan som deltar i kollegiet.
Utöver denna bestämmelse innehåller varken det sjätte penningtvättsdirektivet eller penningtvättsförordningen andra bestämmelser om kollegiernas uppgifter och befogenheter. Det har inte föreskrivits om befogenheter för kollegiet som sådant eller exempelvis det grundande tillsynsorganet att besluta om påföljder eller andra åtgärder som gäller hela koncernen, om koncernen eller ett därtill hörande kreditinstitut eller finansiellt institut har försummat eller överträtt sina skyldigheter. Tillsynskollegiet för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism skiljer sig på detta sätt från de övriga kollegierna på den finansiella marknaden, såsom de i artikel 116 i kreditinstitutsdirektivet (2013/36/EU) avsedda tillsynskollegierna eller de i artikel 88 i återhämtnings- och krishanteringsdirektivet (2014/59/EU) avsedda resolutionskollegierna, som i vissa situationer har befogenhet att agera självständigt.
Tillsynskollegiet för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är dock nödvändigt i situationer där kreditinstitutet eller det finansiella institutet har driftsställen i flera olika stater. Samarbetet och informationsutbytet mellan tillsynsorganen i de olika länderna spelar en nyckelroll för att penningtvättstillsynen över kreditinstituten och de finansiella instituten som helhet ska vara samordnad, konsekvent och enhetlig. I motsats till 6 mom. ovan, dvs. bestämmelsen om tillsynsorganens i tredje länder deltagande i kollegierna, krävs det inte i andra situationer ett skriftligt avtal mellan kollegiets medlemmar om samarbete och informationsutbyte, utan samarbetet och informationsutbytet mellan kollegiets medlemmar grundar sig på andra bestämmelser i det sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättslagen, som genomför direktivet nationellt, såsom exempelvis 75 och 85 §.
Oberoende av informationsutbytet och samordningen i kollegiet tillämpar varje nationellt tillsynsorgan sina tillsynsbefogenheter på de kreditinstitut eller finansiella institut som finns inom dess område. Varje tillsynsorgan påför exempelvis de administrativa påföljderna inom ramen för sin rätt att avgöra frågan på ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som verkar inom dess område, trots att påföljderna har samordnats gemensamt i kollegiet.
I 8 mom. föreskrivs det att tillsynskollegiets åtgärder ska vara proportionella i förhållande till kreditinstitutets eller det finansiella institutets eller koncernens risknivå eller omfattningen på dess gränsöverskridande verksamhet.
46 §.Observatörer i tillsynskollegier i den finansiella sektorn. Paragrafen föreskriver om situationer där det är möjligt att kalla observatörer till tillsynskollegiet. Bestämmelsen genomför artiklarna 49.6, 49.11 och 49.12 i penningtvättsdirektivet.
I 1 mom. föreskrivs det att om ett finländskt finansiellt tillsynsorgan är tillsynsorgan i hemmedlemsstaten kan det be de finansiella tillsynsorganen i de övriga medlemsstaterna, där verksamhet bedrivs under friheten att tillhandahålla tjänster, delta i kollegiet som observatörer. Detta tillämpas dock inte på tillsynsorganen över de i 33 § avsedda utgivarna av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer enligt artikel 4.11 i direktivet om finansiella tjänster eller utgivarna av kryptotillgångstjänster som bedriver verksamhet i andra medlemsstater under friheten att tillhandahålla tjänster. Tillsynsorganen i hemmedlemsstaterna för dessa enligt 33 § ansvariga enheterna är med stöd av 45 § ordinarie medlemmar i kollegiet.
Enligt 2 mom. får finansiella tillsynsorgan tillåta att deras motsvarigheter i tredjeländer deltar som observatörer i tillsynskollegier inom den finansiella sektorn i det fall som avses i 45 § 1 mom. 2 punkten eller om koncerner, kreditinstitut eller finansiella institut etablerade i Europeiska unionen driver filialer och dotterföretag i dessa tredjeländer, förutsatt att de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen om bland annat iakttagande av EU:s dataskyddsreglering uppfylls.
Enligt 3 mom. ska ett finansiellt tillsynsorgan som inrättar ett kollegium utföra en bedömning av huruvida villkoren i föregående moment uppfylls och lägga fram den för kollegiets ständiga medlemmar. Denna bedömning ska utföras innan motsvarigheten i tredjelandet tillåts att ansluta sig till kollegiet och får därefter upprepas vid behov. Det finansiella tillsynsorganet får, om det är hemmedlemsstatens finansiella tillsynsorgan, söka stöd från Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för utförandet av denna bedömning.
Enligt 4 mom. får, om kollegiets ständiga medlemmar anser det nödvändigt, ytterligare observatörer bjudas in, förutsatt att kraven i fråga om sekretess efterlevs. Observatörerna får omfatta tillsynsmyndigheter, inbegripet ECB som agerar i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (43), samt de europeiska tillsynsmyndigheterna och finansunderrättelseenheterna.
47 §.Hänskjutande av frågor som gäller samarbete till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt 1 mom. får det finansiella tillsynsorganet göra sådana situationer anhängiga hos Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism där ett finansiellt tillsynsorgan i en annan medlemsstat inte har lämnat de uppgifter som avses i 42 § 3 mom., begäran om samarbete har avslagits eller inget svar har inkommit inom rimlig tid, eller det råder oenighet mellan tillsynsorganen om de observerade överträdelserna och de ekonomiska påföljder som ska påföras samfundet eller koncernen eller de administrativa åtgärder som ska vidtas för att dessa överträdelser ska korrigeras. Bestämmelsen genomför artikel 46.5 i direktivet.
I 2 mom. föreskrivs det i anknytning till 34 och 43 § om situationer då det inte lyckas med ett samarbete mellan ansvariga enheter som utövar gränsöverskridande verksamhet och tillsynsorgan som utövar tillsyn över vissa infrastrukturer eller detta samarbete inte skulle vara tillräckligt effektivt. I så fall får tillsynsorganet föra ärendet till AMLA för behandling. Dylika situationer är bland annat att begärda uppgifter inte inlämnas, oskäliga fördröjningar med svar på begäran om samarbete eller oenighet om de observerade överträdelserna eller de påföljder som ska tillämpas på dem. Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism agerar i enlighet med det bemyndigande som den har enligt artikel 33 och 38 i AMLA-förordningen. Bestämmelsen genomför artikel 54.5 i direktivet.
Enligt 3 mom. kan medlemmarna i tillsynskollegiet inom den finansiella sektorn, om de är oeniga om de åtgärder som ska vidtas gällande den ansvariga enheten, föra ärendet till behandling hos Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och be den om hjälp i enlighet med artikel 33 i AMLA-förordningen eller för ett icke-finansiellt tillsynskollegium enligt artikel 38. Bestämmelsen genomför artikel 49.13 och artikel 50.12 i direktivet.
48 §. Tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i den icke-finansiella sektorn. Syftet med paragrafen är att genomföra skyldigheterna enligt artikel 50 i det sjätte penningtvättsdirektivet och effektivisera förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism också utanför finanssektorn för att det i samarbete mellan tillsynsorganen i de olika medlemsstaterna ska vara möjligt att organisera verksamheten effektivare och mer konsekvent. I motsatts till vad som gäller enligt 45 § för de finansiella tillsynsorganen är det med vissa undantag i princip frivilligt för tillsynsorganen utanför finanssektorn att grunda tillsynskollegier.
Enligt det föreslagna 1 mom. tillämpas på tillsynsorganen i den icke-finansiella sektorn i tillämplig utsträckning vad som föreskrivs i 45 och 46 § ovan. Tillsynskollegier kan därmed grundas om en ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn eller en grupp av sådana har inrättat driftsställen i minst två olika medlemsstater utöver den medlemsstat där dess huvudkontor är beläget. Tillsynskollegier kan också grundas om en tredjelandsenhet som omfattas av krav på förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och som inte är ett kreditinstitut eller finansiellt institut har inrättat driftsställen i minst tre medlemsstater.
På motsvarande sätt som i 45 § 6 mom. i denna lag är det tillåtet att inrätta tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism om en ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn etablerad inom unionen har inrättat driftsställen i minst två tredjeländer. Icke-finansiella tillsynsorgan får anmoda sina motsvarigheter i dessa tredjeländer att inrätta ett sådant kollegium. De icke-finansiella tillsynsorgan som deltar i kollegiet ska upprätta ett skriftligt avtal som i detalj beskriver villkor och förfaranden för samarbetet och utbytet av information. Det finns bestämmelser om specialkraven för det skriftliga avtalet i 48 § 9 mom.
Även på icke-finansiella tillsynsorgan tillämpas 45 § 7 mom. gällande vad kollegierna får användas till. Kollegierna ska bland annat användas för att utbyta information, erbjuda ömsesidigt bistånd eller samordna metoden för tillsyn av koncernen eller den ansvariga enheten och för att vid behov vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att komma till rätta med allvarliga överträdelser av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information som upptäckts på koncernnivå eller i den ansvariga enheten eller i något av de driftsställen som koncernen eller den ansvariga enheten har inrättat i jurisdiktionen för ett av de tillsynsorgan som deltar i kollegiet. Såsom det konstaterats i specialmotiveringarna till 45 § 7 mom. ovan utövar respektive tillsynsorgan dock självständigt sina befogenheter mot den ansvariga enheten inom sitt område, trots att utbytet av information, samarbetet och åtgärderna har samordnats tillsammans med andra tillsynsorgan i ett kollegiet.
På tillsynskollegiets observatörer tillämpas också 46 § 2 mom., enligt vilket tillsynsorganen utanför den finansiella sektorn får tillåta att deras motsvarigheter i tredjeländer deltar som observatörer i tillsynskollegier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i det fall som avses i 45 § 1 mom. 2 punkten eller om ansvariga unionsenheter i den icke-finansiella sektorn eller grupper av sådana bedriver filialer och dotterföretag i dessa tredjeländer, förutsatt att bland annat EU:s dataskyddslagstiftning iakttas och minst motsvarande krav på sekretess som föreskrivs i 84 § tillämpas på de lämnade uppgifterna.
Kollegiets permanenta medlemmar utvärderar i enlighet med 46 § 3 mom. om förutsättningarna i 46 § 2 mom. uppfylls och framför bedömningen för kollegiets ständiga medlemmar. Denna bedömning ska utföras innan motsvarigheten i tredjelandet tillåts att ansluta sig till kollegiet och får därefter upprepas vid behov. De icke-finansiella tillsynsorgan som ansvarar för bedömningen får söka stöd från Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för utförandet av bedömningen.
På motsvarande sätt som i 45 § 2 mom. är kollegiets permanenta medlemmar moderföretagets eller sätets tillsynsorgan, de tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen över driftsställen i värdmedlemsstaten och de tillsynsorgan som enligt 29 § 1 mom. ansvarar för tillsynen över andra länders infrastruktur.
Om den ansvariga enheten i en icke-finansiell sektor utövar verksamhet i en annan medlemsstat enligt principen om fri rörelse för tjänster, får tillsynsorganet i den icke-finansiella sektorn som är tillsynsorganet i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat be de aktuella medlemsstaternas tillsynsorgan som verkar i den icke-finansiella sektorn att på motsvarande sätt som i 46 § 1 mom. delta i kollegiet som observatörer. Det är också möjligt att be ytterligare andra observatörer till kollegiet med stöd av 46 § 4 mom. om kollegiets ständiga medlemmar anser det nödvändigt, förutsatt att kraven i fråga om sekretess efterlevs. Enligt 2 mom. får avvikande från de i 46 § 4 mom. nämnda Europeiska centralbanken och Europeiska tillsynsmyndigheten i den senare situationen utöver centralerna för utredning av penningtvätt också delta i kollegiet.
Enligt artikel 50.9 i det sjätte penningtvättsdirektivet kan också Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om den så önskar delta i tillsynskollegiernas möten och bistå i enlighet med artikel 36 i AMLA-förordningen. Om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism fattar beslut om deltagande i mötena har den observatörsstatus.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska 45 § 1 mom. tillämpas, det vill säga att ett tillsynskollegium får grundas också då det är fråga om ansvariga enheter med samägda strukturer i den icke-finansiella sektorn, strukturer med gemensam ledning eller gemensam tillsyn över att kraven uppfylls, inklusive nätverk och partnerskap, på vilka kraven på koncernnivå i artikel 16 i penningtvättsförordningen tillämpas.
I 4 mom. föreskrivs det att det tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen över infrastruktur i värdmedlemsstaten eller på en annan medlemsstats område, om moderföretagets eller hemortens tillsynsorgan inte grundar kollegier, får skriva ett utlåtande om grundandet, med beaktande av riskerna med och omfattningen på verksamheten, riktat till det tillsynsorgan för sektorer utanför den finansiella sektorn som ansvarar för koncernens moderföretag eller där den ansvariga enheten har sitt säte, till AMLA och alla andra tillsynsorgan utanför den finansiella sektorn. Om det tillsynsorgan utanför den finansiella sektorn som ansvarar för koncernens moderföretag eller där den ansvariga enhetens säte finns är ett självreglerande organ, ska detta utlåtande enligt 5 mom. också riktas till den myndighet som enligt 51 § ansvarar för tillsynen över det självreglerande organet.
I 6 mom. föreskrivs det att, om det tillsynsorgan utanför den finansiella sektorn som ansvarar för koncernens moderföretag eller tillsynsorganet på den ansvariga enhetens säte fortfarande efter lämnandet av utlåtandet i enlighet med 4 mom. anser att det inte finns ett behov att grunda kollegier, de övriga tillsynsorganen utanför den finansiella sektorn får grunda ett kollegium under förutsättning att det består av minst två medlemmar. I dessa fall ska tillsynsorganen utanför den finansiella sektorn inbördes besluta vem som är ansvarigt tillsynsorgan för kollegiet. Information om kollegiets verksamhet ska lämnas till det tillsynsorganet utanför den finansiella sektorn som ansvarar för koncernens moderföretag eller till tillsynsorganet på den ansvariga enhetens säte och tillsynsorganet ska när som helst ha möjlighet att ansluta sig till kollegiet.
I 7 mom. föreskrivs det om specificering av den ansvariga enhetens struktur och driftsställen. Tillsynsorganet i den icke-finansiella sektorn ska specificera motsvarande omständigheter som i 45 § 5 mom., men i stället för 1 punkten ska tillsynsorganet specificera alla ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn vars säte är inom deras medlemsstat och som har driftsställen i andra medlemsstater eller i tredje länder.
I 8 mom. föreskrivs det att det tillsynsorgan som grundar kollegiet i de fall då det i en sektor utanför den finansiella sektorn i koncernen ingår kreditinstitut eller finansiella institut, men deras andel i koncernen inte uppfyller antalet driftsställen i 1 mom. för grundande av ett tillsynskollegium inom den finansiella sektorn ska be de finansiella tillsynsorganen för dessa kreditinstitut och finansiella institut att delta i den icke-finansiella sektorns kollegium.
Enligt 9 mom. ska det skriftliga avtal som avses i 45 § 6 mom., om ett kollegium grundas gällande de ansvariga enheterna eller deras koncerner i anknytning till artikel 3.3 led a och b i penningtvättsförordningen, också innehålla metoder för att säkerställa att de uppgifter som insamlas i den verksamhet som föreskrivs i artikel 21.2 i penningtvättsförordningen inte sprids, såvida inte led två i artikel 21.2 i penningtvättsförordningen ska tillämpas.
Medlemmarna i ett kollegium får om de är oeniga om de åtgärder som ska vidtas med avseende på en ansvarig enhet hänskjuta ärendet till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med 47 § 3 mom. och begära dess bistånd i enlighet med artikel 38 i Amla-förordningen. Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska lämna sitt yttrande i det omtvistade ärendet inom två månader.
49 §.Samarbete med tillsynsorgan i tredjeländer. Med paragrafen möjliggörs det att tillsynsorgan kan ingå samarbetsavtal med sina motsvarigheter i tredjeländer för genomförande av artikel 51 i penningtvättsdirektivet, vilket är väsentligt för säkerställande av ett effektivt förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i de situationer där de ansvariga enheterna eller deras koncerner är etablerade också utanför Europeiska unionen. Bekämpning av gränsöverskridande brottslighet förutsätter informationsutbyte och samordning mellan tillsynsmyndigheterna också med tillsynsmyndigheter utanför unionen.
Enligt 1 mom. kan tillsynsorganet ingå samarbetsavtal för samarbete och utbyte av sekretessbelagd information med sina motsvarigheter i tredjeländer på ömsesidig grund och förutsatt att de omfattas av en garanti på krav i fråga om tystnadsplikt som är åtminstone likvärdig med den som avses i 84 § 1 mom. Detta garanterar korrekt skydd av sekretessbelagd information samt att informationen endast får användas för utförandet av dessa myndigheters tillsynsuppdrag.
I 2 mom. skyddas de situationer där den information som utbyts har sitt ursprung i en annan medlemsstat genom krav på att den inte får lämnas ut utan uttryckligt medgivande från det tillsynsorgan som har delat med sig av den och endast för de ändamål för vilka det tillsynsorganet har medgett att den lämnas ut.
Enligt 3 mom. är tillsynsorganen skyldiga att inom en månad från undertecknandet anmäla eventuella samarbetsavtal som undertecknats till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
I artikel 51.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det dessutom att Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska tillhandahålla den hjälp som är nödvändig för att bedöma likvärdigheten av de krav i fråga om tystnadsplikt som är tillämpliga på motsvarigheten i tredjelandet. Enligt punkt 4 i samma artikel ska Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism senast den 10 juli 2029 utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande, som ska användas när samarbetsavtal ingås.
50 §. Tillsynsåtgärder som gäller vissa ansvariga enheter och sådana ansvariga enheter som utan att vara etablerade bedriver verksamhet via en mellanhand. Bestämmelsen gäller tillsynsåtgärder som hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten vidtar för vissa sådana ansvariga enheter vars hemort och ort för utövande av verksamheten är i olika medlemsstater. Paragrafen avser att genomföra artikel 54 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Enligt 1 mom. begränsas paragrafens tillämpning till sådana ansvariga enheter som faktiskt bedriver verksamhet i Finland, men som inte i sig betraktas som kreditinstitut eller finansiella institut. Dessutom gäller bestämmelsen sådana ansvariga enheter som utan att vara etablerade bedriver verksamhet via en mellanhand och över vilka tillsynsorgan utövar tillsyn i enlighet med 33 § 1 mom. En ansvarig enhet som utan att vara etablerad bedriver verksamhet via en mellanhand har definierats i 4 § 2 mom. 13 punkten.
Syftet med bestämmelsen är att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna i de situationer då verksamheten är förlagd till flera stater. Enligt 2 mom. ska tillsynsorganet i egenskap av värdmedlemsstatens tillsynsorgan om det identifierar överträdelser av krav kunna begära att de ansvariga enheterna åtgärdar bristerna och informera hemmedlemsstatens tillsynsorgan om de överträdelser som identifierats.
I 3 mom. föreskrivs det att värdmedlemsstatens tillsynsorgan, om de ansvariga enheterna underlåter att vidta nödvändiga åtgärder, ska informera hemmedlemsstatens tillsynsorgan om detta och dessa tillsynsorgan ska omgående reagera på detta. Hemmedlemsstatens tillsynsorgan ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den berörda ansvariga enheten åtgärdar överträdelserna i värdmedlemsstaten. Det finländska tillsynsorganet ska i egenskap av hemmedlemsstatens tillsynsorgan informera värdmedlemsstatens tillsynsorgan om alla åtgärder som vidtagits.
I 4 mom. föreskrivs det att med avvikelse från det som föreskrivs i 3 mom. ska tillsynsorganet, om det är tillsynsorgan i den stat där den ansvariga enhet som avses i 1 mom. är etablerad och den ansvariga enheten begår allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser som kräver omedelbart avhjälpande, på eget initiativ påföra de påföljder som avses i 68 § för att komma till rätta med dessa överträdelser. Om iakttagandet av påföljderna kräver det får vite föreläggas i enlighet med 69 §. Dessa åtgärder ska vara tillfälliga och avbrytas om de identifierade överträdelserna rättats till, inbegripet med bistånd från eller i samarbete med tillsynsorganen i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat. Värdmedlemsstatens tillsynsorgan informerar tillsynsorganet i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat omedelbart om allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser har identifierats och efter att en åtgärd enligt första stycket har vidtagits, såvida inte åtgärder föreskrivs i samarbete med hemmedlemsstatens tillsynsorgan. Tillsynsorganet ska genast informera den ansvariga enhetens hemmedlemsstat om allvarliga, upprepade eller om systematiska överträdelser observeras och om påföljder påförs i enlighet med detta moment, såvida åtgärderna inte vidtas i samarbete med tillsynsorganen i hemmedlemsstaten.
Enligt 5 mom., får hem- och värdmedlemsstaternas tillsynsorgan om de är oeniga om de åtgärder som ska vidtas med avseende på en ansvarig enhet hänskjuta ärendet till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och begära dess bistånd i enlighet med artiklarna 33 och 38 i Amla-förordningen.
6 kap.Särskilda bestämmelser som gäller självreglerande organ
51 §.Tillsyn över advokatföreningen. Artikel 52 i det sjätte penningtvättsdirektivet kräver att medlemsstaterna, om de beslutar att tillåta att självreglerande organ utövar tillsyn över de ansvariga enheterna, ska säkerställa att dessa självreglerande organs verksamhet vid utförandet av sådana uppdrag är föremål för tillsyn av en myndighet. Ett självreglerande organ definieras som ett organ som representerar medlemmar i en yrkesgrupp och har i uppgift att reglera dem, utföra vissa tillsyns- eller övervakningsfunktioner och säkerställa att reglerna som rör dem följs, finns i artikel 2.1 punkt 47 i penningtvättsförordningen. I Finland har Finlands Advokater varit en sådan aktör som anses vara ett självreglerande organ, som enligt den gällande penningtvättslagen har befogenhet att utöva tillsyn över advokater. I regeringens proposition föreslås det att Finlands Advokater, som i penningtvättslagen går under namnet advokatföreningen, också i fortsättningen ska utöva tillsyn över advokaterna och Tillstånds- och tillsynsverket, såsom det föreskrivs i lagen med samma namn, i fortsättningen utövar tillsyn över advokatföreningen när den utför de tillsynsuppgifter som föreskrivs i denna lag.
Tillstånds- och tillsynsverket ansvarar för att säkerställa att advokatföreningens tillsynssystem är korrekt och effektivt, bland annat genom att verifiera att advokatföreningen har tillräckliga ekonomiska, tekniska och personella resurser samt en personal med integritet och kompetens och hög yrkesmässig standard, utfärda riktlinjer, säkerställa att advokatföreningen utför sina uppdrag på ett adekvat och effektivt sätt, granska de undantag som godkänns av advokatföreningen från skyldigheten att upprätta en enskild dokumenterad riskbedömning och regelbundet informera advokatföreningen om varje aktivitet som planeras eller uppdrag som utförs av Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Enligt 2 mom. har Tillstånds- och tillsynsverket befogenhet att kräva av advokatföreningen att den lämnar uppgifter som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller och utfärda instruktioner till advokatföreningen i syfte att avhjälpa en brist i utförandet av dess uppdrag enligt 29 § eller i iakttagandet av kraven i 3mom.i den paragrafen, eller för att förhindra sådana brister. När Tillstånds- och tillsynsverket utfärdar instruktioner till advokatföreningen ska verket enligt 4 mom. ta hänsyn till all relevant vägledning som verket självt tillhandahållit eller som tillhandahållits av Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. I bestämmelsen har Tillstånds- och tillsynsverkets rätt att få uppgifter inte kopplats till ett nödvändighetskrav eftersom det inte heller i artikel 52 i det sjätte penningtvättsdirektivet är en tröskel för rätt till uppgifter.
Paragrafens 3 mom. föreskriver om ett undantag till den rätt att få uppgifter som föreskrivs i 2 mom. 1 punkten. Avvikande från den punkten har Tillstånds- och tillsynsverket inte rätt till de uppgifter som nämns i den punkten, uppgifter som samlas in av advokatföreningen i samband med att de utreder sin klients rättsliga ställning enligt villkoren i artikel 21.2 i penningtvättsförordningen, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden, oavsett om sådana uppgifter fås eller inhämtas före, under eller efter sådana förfaranden.
Finlands nationella lagstiftning om advokaters sekretessplikt, enligt vilken advokaternas sekretessplikt i hög grad omfattar all den information som advokaten fått av sin klient, ska dock beaktas med hänseende till det ovan nämnda.
Enligt 5 c § i lagen om advokater gäller följande: ”En advokat eller hans biträde får inte utan lov röja en enskild persons eller en familjs hemlighet eller en företagshemlighet som han fått kännedom om i sitt uppdrag.” Enligt samma paragraf är brott mot den sekretessplikt som finns i lagen om advokater straffbart enligt strafflagen: Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 1 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen.
Enligt 17 kap. 13 § 3 mom. i rättegångsbalken är advokaten bunden av ett förbud mot att vittna om en sak som advokatens klient berättat för honom eller henne såvida domstolen inte på det sätt som avses i momentet ålägger personen att vittna. Det aktuella 3 mom. lades till i paragrafen 2015.
”En advokat, ett rättegångsbiträde som avses i lagen om rättegångsbiträden med tillstånd eller ett offentligt rättsbiträde får inte olovligen vittna om en enskild persons eller en familjs hemlighet eller en företagshemlighet som han eller hon har fått kännedom om i något annat uppdrag än ett sådant som avses i 1 mom. Domstolen får dock ålägga personen att vittna i ett mål där åklagaren utför åtal för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år, eller om skäl som är synnerligen viktiga med beaktande av ärendets natur, bevisningens betydelse för avgörandet av målet och följderna av att bevisningen läggs fram samt övriga omständigheter kräver det.”
Sekretessplikten gäller samtliga uppgifter som advokaten fått för skötsel av sitt uppdrag i såväl rättegångsärenden, ärenden som gäller undvikande av rättegång som också andra ärenden förknippade med juridisk rådgivning. Det uppdrag som avses i momentet är alltså till karaktären biträdande av juridisk art i ett ärende utanför en rättegång, såsom exempelvis att göra upp ett testamente, eller biträdande i en företagsaffär genom att delta i avtalsförhandlingarna och upprätta ett avtal. Det väsentliga för momentet är förtroendeförhållandet mellan den som ger juridisk hjälp och huvudmannen samt den förstnämndas oberoende verksamhet i förhållande till instanser utanför förtroendeförhållandet.
Om Tillstånds- och tillsynsverket behandlar uppgifter som omfattas av advokatsekretessen ska verket iaktta sekretessplikt i enlighet med 22 § i lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet. Kravet motsvarar den i 63 § 4 mom. föreskrivna sekretessplikten i de fall då Tillstånds- och tillsynsverket påför en påföljd för någon som advokatföreningen utövar tillsyn över.
52 §.Tillstånds- och tillsynsverkets åtgärder vid tillsynen över advokatföreningen. Enligt 1 mom. får Tillstånds- och tillsynsverket inte utsättas för otillbörlig påverkan när det utövar tillsyn över advokatföreningen. Tillstånds- och tillsynsverket ska ha förfaranden för att förebygga och hantera intressekonflikter.
Personalen vid Tillstånds- och tillsynsverket är redan bunden av sekretesskraven i 84 §, vilket betyder att det inte är nödvändigt att här separat föreskriva om iakttagande av motsvarande sekretesskrav för att genomföra direktivets föreskrift. Direktivet kräver dessutom att det självreglerande tillsynsorganets personal, det vill säga i detta fall personalen vid Tillstånds- och tillsynsverket, ska hålla hög yrkesmässig standard, inbegripet hög yrkesmässig standard när det gäller konfidentialitet och dataskydd, samt ha stor integritet. Det anses att dessa krav uppfylls redan genom principerna för god förvaltning i förvaltningslagen och bland annat utgående från serviceprinciperna i 7 § samt med stöd av annan reglering om tjänstemän och myndigheter.
Tillstånds- och tillsynsverket ska enligt 2 mom. med nödvändig skyndsamhet, direkt eller via centralen för utredning av penningtvätt, informera de myndigheter som har behörighet att utreda och väcka åtal för brottslig verksamhet om eventuella överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder och som det upptäckt under utförandet av sina uppdrag i anslutning till tillsynen över advokatföreningen.
Enligt 3 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket offentliggöra en årsrapport om omständigheter som hänför sig till tillsynen över advokatföreningen. Innehållet i årsrapporten föreskrivs i artikel 52.7 i direktivet och den ska innehålla uppgifter om bland annat administrativa påföljder som påförts de ansvariga enheter som advokatföreningen utövar tillsyn över, de anmälningar om tvivelaktig affärsverksamhet som de ansvariga enheterna gjort till centralen för utredning av penningtvätt och antalet anvisningar som Tillstånds- och tillsynsverket gett advokatföreningen. Årsrapporten ska göras tillgänglig på Tillstånds- och tillsynsverkets webbplats och lämnas in till kommissionen och AMLA.
7 kap. Registret för övervakning av penningtvätt
53 §.Tillämpningsområde. I bestämmelsen föreskrivs det om kapitlets tillämpningsområde, det vill säga att det tillämpas på sådana ansvariga enheter enligt 28 § 5 mom. som inte är auktoriserade tillsynsobjekt eller skyldiga att låta registrera sig i ett annat register som förs av tillsynsmyndigheten än det register som avses i detta kapitel. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 1 § i den gällande penningtvättslagen.
54 §.Personuppgiftsansvarig och användningsändamål för registret för övervakning av penningtvätt. Enligt paragrafen för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ett register över ansvariga enheter enligt 53 § i syfte att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (registret för övervakning av penningtvätt).
Användningsändamålet för registret för övervakning av penningtvätt är att övervaka åtgärder för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen 5 kap. 2 § i den gällande penningtvättslagen.
55 §.Ansökan om införande i registret och förutsättningar för registrering. I 1 mom. föreskrivs det att en enligt 53 § ansvarig enhet inom 14 dagar från det att den ansvariga enheten börjar omfattas av tillämpningsområdet för denna lag ska göra en ansökan om att bli införd i registret för övervakning av penningtvätt.
Enligt 2 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket registrera sökande, om de i paragrafen föreskrivna förutsättningarna uppfylls.
Enligt 3 mom. ska sökanden i sin ansökan uppge den näringsverksamhet som bedrivs och som ligger till grund för sökandens rapporteringsskyldighet.
56 §.Uppgifter som ska föras in i registret för övervakning av penningtvätt samt anmälan om ändringar. I paragrafen föreskrivs det om de uppgifter som ska föras in i registret för övervakning av penningtvätt. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 4 § i den gällande lagen.
I 2 mom. föreskrivs det att en ansvarig enhet utan dröjsmål ska underrätta Tillstånds- och tillsynsverket om förändringar i de uppgifter som avses i 1 mom.
I 3 mom. finns det bestämmelser om avförande ur registret av en sådan anteckning om administrativ påföljd som påförts i enlighet med 8 kap. Uppgiften om en sådan påföljd ska avföras ur registret fem år efter utgången av det år då påföljden påfördes. Fem år motsvarar den tidsrymd som i 70 § föreskrivs om publicering av administrativa påföljder och viten på myndighetens webbplats.
57 §.Tillförlitlighet. I paragrafen föreskrivs om bedömning av tillförlitligheten. Avvikande från 5 kap. 5 § i den gällande penningtvättslagen ska bedömningen av tillförlitligheten utsträckas till alla ansvariga enheter som införs i registret för tillsyn över penningtvätt. För tillfället har utövare av valutaväxlingsverksamhet samt tillhandahållare av företagstjänster omfattats av bedömningen av tillförlitligheten. Såsom ovan konstaterats i kapitel 5.3.3 Konsekvenser för Tillstånds- och tillsynsverket finns det för tillfället cirka 3300 företag för vilka en bedömning av tillförlitligheten enligt den gällande lagstiftningen inte har krävts. Företagen har i genomsnitt uppskattningsvis 2–3 anställda till vilka utredningen bör utsträckas. I fortsättningen ska Tillstånds- och tillsynsverket i varje fall utföra den i 32 § föreskrivna bedömningen av ledningens och de verkliga förmånstagarnas rykte och tillförlitlighet som grundar sig på direktivet samt utreda dessa personers brottsliga bakgrund. Därmed leder utvidgningen av bedömningen av tillförlitligheten till samtliga i registret antecknade ansvariga enheter i praktiken inte till någon betydande utvidgning i jämförelse med vad som föreskrivs i 32 §. Vid en bedömning av tillförlitligheten enligt denna paragraf görs det i praktiken en så kallad fullständig bedömning av tillförlitligheten, där man inte enbart utreder de i 32 § 2 mom. föreskrivna brottmålsdomarna för personer utan också utreder skötseln av förpliktelser och eventuella utsökningsskulder och betalningsförmågan gällande dem.
Enligt 1 mom. anses en ansvarig enhet inte vara tillförlitlig om
1) han eller hon genom en lagakraftvunnen dom under fem år före ansökan till registret har dömts till fängelsestraff eller under tre år före ansökan till registret har dömts till bötesstraff för ett brott som kan anses visa att han eller hon är uppenbart olämplig att bedriva näringsverksamhet som ska registreras i registret för övervakning av penningtvätt, eller
2) han eller hon annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig inte vara lämplig för sådan näringsverksamhet som ska införas i registret för övervakning av penningtvätt.
3) han eller hon under tre år före bedömningen upprepade gånger eller i betydande grad har försummat skötseln av sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut, eller
4) han eller hon enligt utmätning eller någon annan utredning är oförmögen att svara för sina skulder.
I 3 mom. bestäms vilka fysiska personer kravet på tillförlitlighet omfattar. Om den ansvariga enhet som ansöker om registrering är en juridisk person, gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennas ställföreträdare, ledamöter och ersättare i styrelsen, förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen och även personer som direkt eller indirekt har mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt i en annan sammanslutning.
58 §. Genomförande av bedömning av tillförlitlighetI 1 mom. föreskrivs det att Tillstånds- och tillsynsverket, trots sekretessbestämmelserna, har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få uppgifter som är nödvändiga för utredning av kontrollen av de i 32 § avsedda personerna i ledande ställning och verkliga förmånstagarna för utredning av den tillförlitlighet som avses i 57 § eller för avregistrering enligt 59 §. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 5 § 4 mom. i den gällande penningtvättslagen.
I paragrafen föreskrivs det inte om motsvarande bestämmelser till 5 kap. 5 § 5 och 6 mom. i den gällande penningtvättslagen, vilka gäller Tillstånds- och tillsynsverkets rätt att få uppgifter av myndigheterna gällande bl.a. skatter, olika försäkringsavgifter eller en sådan organisation som avses i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi eftersom rätten till sådana uppgifter föreskrivs för samtliga tillsynsorgan i det föreslagna 29 § 5–6 mom.
59 §.Avförande av uppgifter ur registret för övervakning av penningtvätt. I paragrafen föreskrivs det om strykning av uppgifter på samma sätt som i 5 kap. 6 § i den gällande penningtvättslagens. Enligt 1 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket stryka en ansvarig enhet ur registret för övervakning av penningtvätt, om den ansvariga enheten inte längre uppfyller registreringsvillkoren, det i den ansvariga enhetens verksamhet har förekommit väsentliga överträdelser av denna lag eller av föreskrifter som Tillstånds- och tillsynsverket meddelat med stöd av denna lag, eller om den ansvariga enheten har upphört med sin verksamhet.
Enligt 2 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket före ett beslut som grundar sig på 1 mom. 2 punkten reservera en rimlig tid för den ansvariga enheten att avhjälpa bristen.
I 3 mom. föreskrivs det att uppgifterna om registeranteckningar ska bevaras i fem år från utgången av det år då uppgiften har avförts ur registret.
60 §.Utlämnande av uppgifter ur registret för övervakning av penningtvätt. Paragrafen motsvarar i fråga om sitt innehåll 5 kap. 7 § i den gällande penningtvättslagen. I 1 mom. föreskrivs det att var och en har rätt att genom att ange företags- och organisationsnummer, firma eller bifirma för ett företag få uppgifter om företaget ur registret för övervakning av penningtvätt. Uppgifter om de ansvariga enheter som antecknats i registret kunde också sökas samlat på grundval av näringsverksamhet.
I 2 mom. föreskrivs det att Tillstånds- och tillsynsverket får lämna ut uppgifter om fysiska personers namn eller födelsetid i form av utskrifter, genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form eller göra dem allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät. Personuppgifter ska i ett elektroniskt datanät endast kunna sökas som enskilda sökningar.
Enligt 3 mom. får Tillstånds- och tillsynsverket lämna ut uppgifter om personbeteckningens slutled ur sitt register för övervakning av penningtvätt endast om utlämnandet uppfyller kraven i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. För att uppgifter om personbeteckningens slutled ska lämnas ut ur registret krävs det att den som ber om uppgifterna till Tillstånds- och tillsynsverket ger en utredning om att de skyddas på ett ändamålsenligt sätt.
61 §. Uppdatering av uppgifter via befolkningsdatasystemet, handelsregistret och företags- och organisationsdatasystemet. Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § i den gällande penningtvättslagen. Tillstånds- och tillsynsverket har rätt att uppdatera sina uppgifter ur befolkningsdatasystemet och att granska personuppgifterna för de personer som har anmälts för registrering, i syfte att konstatera uppgifternas riktighet.
I 2 mom. föreskrivs det att Tillstånds- och tillsynsverket har rätt att uppdatera registret för övervakning av penningtvätt med uppgifter ur handelsregistret samt företags- och organisationsdatasystemet.
8 kap. Administrativa påföljder
62 §.Allmänna bestämmelser. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndigheternas befogenheter att påföra administrativa påföljder för försummelser av förpliktelserna och överträdelser av penningtvättsförordningen, förordningen om finansiell information och penningtvättslagen samt författningar utfärdade med stöd av dem. Genom bestämmelsen genomförs de skyldigheter som föreskrivs i artikel 53 i det sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilken ansvariga enheter ska kunna ställas till ansvar för överträdelser av de nämnda förordningarna på ett effektivt och proportionerligt sätt i enlighet med detta avsnitt. I penningtvättslagen föreskrivs det om bestämmelser som preciserar penningtvättsförordningen samt bemyndiganden för reglering på lägre nivå och det ska också vara möjligt att med stöd av penningtvättslagen eller regleringen på lägre nivå påföra påföljder.
Enligt 1 mom. ska tillsynsmyndigheterna påföra de ansvariga enheterna effektiva, proportionella och avskräckande administrativa påföljder för överträdelser mot penningtvättsförordningen, förordningen om finansiell information och penningtvättslagen samt föreskrifter meddelade med stöd av dem. Paragrafen hänvisar till de kapitel och i viss utsträckning de artiklar i penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information som innehåller skyldigheterna för de ansvariga enheterna. Dessa skyldigheter är bestämmelserna om de ansvariga enheternas interna riktlinjer, förfaranden och kontroller i II kap, bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom i III kap., transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap i IV kap. artikel 62–64 och 66–68. I bestämmelsen preciseras också kapitel V om rapporteringsskyldigheter, kapitel VI om informationsutbyte och kapitel VII om lagring av uppgifter samt åtgärder för att minska de risker som härrör från anonyma instrument i kapitel VII. Dessutom ingår en hänvisning till kapitel II i förordningen om betalningsuppgifter, som gäller skyldigheter för betaltjänstleverantörer, kapitel III om skyldigheter för leverantörer av kryptotillgångstjänster, kapitel IV, som innehåller gemensamma åtgärder som ska tillämpas av betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster och kapitel V, som omfattar uppgifter, uppgiftsskydd och lagring. Bestämmelsen hänvisar också till förpliktelserna i 26 och 27 § om kundkännedom i penningtvättslagen samt bestämmelsen om befogenhet att bistå vid inspektionen av lokaler och bostadsutrymmen i 30 § och tillsynsmyndigheternas föreskrifter i 31 § samt, i anknytning till ansökningen om anteckning i registret samt de uppgifter som ska antecknas i registret och anmälan av ändringar, förpliktelserna gällande registret för övervakning av penningtvätt i 55 och 56 §.
Enligt 2 mom. är administrativa påföljder som avses i kapitel 8 påföljdsavgift enligt 65 §, ordningsavgift enligt 66 § samt övriga administrativa påföljder enligt 68 §.
Enligt 3 mom. påför revisionsnämnden de administrativa påföljderna hos Patent- och registerstyrelsen.
Enligt 4 mom. ska administrativa påföljder påföras inte bara på den juridiska personen utan också på företagsledningen och på andra fysiska personer som bär ansvar för överträdelsen vid juridiska personers överträdelser mot penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information. Med ledande ställning avses i artikel 2.1 led 40 i penningtvättsförordningen medlemmarna i de högsta förvaltningsorganet som utövar förvaltningsfunktionen samt andra tjänstemän och anställda som har tillräckligt med information om riskerna för penningtvätt och för finansiering av terrorism samt tillräckliga befogenheter att fatta beslut riktade mot den risken. Förutsättningen för att en påföljdsavgift ska påföras den aktuella personen är att personen på ett betydande sätt har bidragit till gärningen eller försummelsen.
Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om juridiska personers ansvar för överträdelser som begås av personer i deras ledning, på deras vägnar eller med beviljade befogenhet eller av en person som är underställd dessa personer. Juridiska personer ska kunna ställas till ansvar för försummelser och överträdelser av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information som begås på deras vägnar eller till deras förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av ett organ av den juridiska personen och som har en ledande ställning inom den juridiska personen, som grundar sig på en befogenhet att företräda den juridiska personen, en befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar eller en befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen. Juridiska personer ska kunna ställas till ansvar när brister i den tillsyn eller kontroll som utförs av en ovan nämnd person har möjliggjort försummelser eller överträdelser av penningtvättsförordningen eller förordningen om finansiell information av en person som är underställd dem på den juridiska personens vägnar eller till den juridiska personens förmån.
I 6 mom. föreskrivs det att tillsynsmyndigheterna när de utövar sina befogenheter att påföra administrativa påföljder ska föra ett nära samarbete och i förekommande fall samordna sina åtgärder med andra myndigheter beroende på vad som är lämpligt, för att säkerställa att dessa administrativa påföljder ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.
63 §.Typen av och nivån på administrativa påföljder. Paragrafens 1 mom. gäller omständigheter som tillsynsmyndigheterna ska beakta vid fastställandet av typen av och nivån på administrativa påföljder. Sådana relevanta omständigheter är
1) försummelsens eller överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
2) antalet gånger samma försummelse eller överträdelse upprepades,
3) den ansvariga fysiska eller juridiska personens ansvar,
4) den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig, inbegripet beaktande av den totala omsättningen eller årsinkomsten,
5) den vinst som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig har erhållit genom överträdelsen, i den mån den kan fastställas,
6) förluster för tredje man som överträdelsen vållat, i den mån dessa kan fastställas,
7) den vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig visar,
8) tidigare överträdelser som begåtts av den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig.
64 §. Framställning från advokatföreningen om administrativ påföljd.I1 mom. föreskrivs det om förfarandet när advokatföreningen framför ett yrkande till Tillstånds- och tillsynsverket om påförande av en sådan administrativ påföljd som avses i 8 kap. Bestämmelsen motsvarar det förfarande som finns i 8 kap. 10 § i den gällande penningtvättslagen. Ärenden som gäller att påföra en i 28 § 3 mom. avsedd advokat och dennes biträde administrativ påföljd inleds vid Tillstånds- och tillsynsverket på yrkande av advokatföreningen. Advokatföreningen ska medan undersökningen pågår samarbeta med Tillstånds- och tillsynsverket innan ett yrkande framförs. Detta görs för att säkerställa att yrkandet utan obefogat dröjsmål behandlas av Tillstånds- och tillsynsverket och att yrkandet är så komplett som möjligt.
Bestämmelsen i 2 mom. gäller formen på advokatföreningens yrkande. Advokatföreningens yrkande om påförande av administrativ påföljd ska vara skriftligt. Av yrkandet ska framgå den persons namn, hemort och adress som yrkandet avser, yrkandet och dess grunder, och de fakta och handlingar som advokatföreningen åberopar.
I 3 mom. föreskrivs det att advokatföreningen, trots sekretessbestämmelserna, på begäran av Tillstånds- och tillsynsverket ska ge verket ytterligare information som är nödvändig vid behandlingen av samt för avgörande av ärendet. Tillstånds- och tillsynsverket ska iaktta sekretessplikten enligt 22 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet när den behandlar uppgifter som omfattas av tystnadsplikten enligt lagen om advokater.
Enligt 4 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket informera advokatföreningen om behandlingen av åläggande av en administrativ påföljd samt ge information om det slutliga beslutet. Såsom det konstaterats ovan i 1 mom. ska advokatföreningen samarbeta med Tillstånds- och tillsynsverket innan advokatföreningen gör en framställning om administrativ påföljd. Det är viktigt att samarbetet vid behov också fortsätter under den process som följer på åläggandet av den administrativa påföljden. För att kunna förbereda sig på att vidta eventuella åtgärder eller nya framställningar kan advokatföreningen ha behov av att veta hur behandlingen av ärendet fortskrider eller vad det slutliga avgörandet är. Det är också viktigt att advokatföreningen får information om hur de framställningar som den gör fortskrider för utvecklingen av tillsynen över föreningen. Tillstånds- och tillsynsverket får, trots sekretessbestämmelserna, till advokatföreningen dela med sig av informationen om läget för behandlingen av administrativ påföljd och det slutliga beslutet.
65 §. Påföljdsavgift. Paragrafen föreskriver om tillsynsmyndigheternas skyldighet att påföra de ansvariga enheterna påföljdsavgifter för överträdelser mot de skyldigheter som avses i 62 § 1 mom. Lagstiftningen följer bestämmelserna i den gällande penningtvättslagen, där påföljdsavgifter har påförts för allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser och en ordningsavgift för övriga förseelser. Skyldigheten att påföra administrativa påföljder kräver inte att överträdelsen har begåtts uppsåtligen, utan påföljden får påföras också för överträdelser orsakade genom vårdslöshet.
Påföljder ska påföras i situationer där överträdelserna gäller försummelser eller överträdelser enligt 62 § 1 mom. ovan. I det sjätte penningtvättsdirektivet har vissa bestämmelser i penningtvättsförordningen preciserats för vilka medlemsstaterna ska påföra harmoniserade ekonomiska påföljder, dessa krav finns i kapitel II, III och V och artikel 77. Artikel 53 i det sjätte penningtvättsdirektivet kräver dock att medlemsstaternas ska ställa de ansvariga enheterna till svars för överträdelser mot både penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information och det finns också skyldigheter som gäller de ansvariga enheterna i andra kapitel och artiklar än i de ovan nämnda. Enligt den nuvarande lagstiftningen tillämpas påföljdsavgifter också på andra överträdelser än de nämnda, om de är allvarliga, upprepade eller systematiska, inklusive skyldigheterna i förordningen om betalningsuppgifter. I den föreslagna paragrafen kan man därför på samma sätt som i den nuvarande lagstiftningen påföra en påföljdsavgift för andra krav än de krav i penningtvättsförordningen som listas i artikel 55 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I 2 mom. finns det bestämmelser om den maximala påföljdavgiften i de situationer som gäller sådana överträdelser eller förseelser som avses i 62 § 1 mom. Till denna del förutsätter artikel 55 i det sjätte penningtvättsdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att sanktionsavgifter åläggs ansvariga enheter för allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser, oavsett om de begåtts uppsåtligen eller genom vårdslöshet, av de krav som anges kapitel II, III och V samt artikel 77 i penningtvättsförordningen, det vill säga att man velat harmonisera dessa påföljder i EU:s medlemsstater. Grunden för påföljdsavgiften är åtminstone två gånger den vinst som har erhållits genom överträdelsen om det går att fastställa denna vinst, eller ett fast belopp (1 000 000 euro), beroende på vad som är högst.
Om den berörda enheten är ett kreditinstitut eller finansiellt institut föreskrivs det i 3 mom. om högre påföljdsnivåer än i 2 mom. En juridisk person kan åläggas maximala ekonomiska påföljder på minst 10 miljoner euro eller 10 procent av den årliga totala omsättningen, beroende på vad som är högst. Om den ansvariga enheten i enlighet med 6 mom. ingår i en koncern används omsättningen baserad på koncernbokslutet som grund för de ekonomiska påföljderna. Om det rör sig om fysiska personer åläggs på motsvarande sätt påföljder på högst 5 miljoner euro.
I 4 mom. föreskrivs det om den koncernomsättning som ska beaktas när den ansvariga enheten är ett moderföretag eller är dotterföretag till ett sådant moderföretag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning. Den totala årsomsättningen ska vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevanta redovisningsregler i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av företagsledningen för det yttersta moderföretaget. Bestämmelsen tillämpas när ett moder- eller dotterföretag påförs en påföljdsavgift enligt 3 mom. 1 punkten. På motsvarande sätt som i den nuvarande lagen ska bedömningen av omsättningen ske utgående från en annan tillgänglig utredning, om kreditinstitutet eller det finansiella institutet nylige har inlett sin verksamhet och inget bokslut finns att tillgå.
I 5 mom. föreskrivs det att den ansvariga enhetens förmåga att betala de ekonomiska påföljderna ska beaktas när tillsynsmyndigheten fastställer storleken på den ekonomiska påföljden. Detta säkerställer att det de facto är möjligt att verkställa påföljderna. Om fastställandet av ekonomisk påföljd kan påverka den ansvariga enhetens soliditet ska tillsynsmyndigheten höra Finansinspektionen, som utövar tillsyn över soliditetslagstiftningen. Detta tillvägagångssätt tryggar att stabiliteten på penningmarknaden beaktas när ekonomiska påföljder fastställs.
I 6 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande penningtvättslagen att tillsynsmyndigheten inte kan påföra en fysisk person påföljdsavgift för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Med hänsyn till gärningens eller försummelsens menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen eller försummelsen, den vinning som fåtts och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen som helhet betraktad kan tillsynsmyndigheten dock påföra påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten.
Enligt 7 mom. kan tillsynsmyndigheten även påföra en sådan näringsidkare påföljdsavgift som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 5 a § i den gällande penningtvättslagen.
I 8 mom. konstateras det att bestämmelser om verkställigheten av en påföljdsavgift som påförts med stöd av denna lag finns i lagen om verkställighet av böter. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 9 § i den gällande lagen.
Påföljdsavgiften ska betalas till staten.
66 §. Ordningsavgift. I 1 mom. föreskrivs det om påförande av ordningsavgift, om en ansvarig enhet inte har rättat sig efter i 68 § avsedda andra administrativa påföljder som ålagts den. Ordningsavgiften kan dessutom tillämpas i situationer där överträdelserna av de i 62 § 1 mom. avsedda kraven inte är allvarliga, upprepade eller systematiska. Ordningsavgift kan påföras under förutsättning att ärendet betraktat som helhet inte ger anledning till strängare åtgärder. Beloppet på ordningsavgiften föreskrivs i enlighet med den gällande penningtvättslagen. Det baseras på en helhetsbedömning. Beloppet ska bestämmas med beaktande av förfarandets art, omfattning och varaktighet. För juridiska personer är ordningsavgiften minst 1 000 och högst 100 000 euro. För fysiska personer är ordningsavgiften minst 500 och högst 10 000 euro.
I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den nuvarande lagstiftningen att tillsynsmyndigheten inte kan påföra en fysisk person ordningsavgift för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Med hänsyn till gärningens eller försummelsens menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen eller försummelsen, den vinning som fåtts och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen som helhet betraktad kan tillsynsmyndigheten dock påföra ordningsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten.
Enligt 3 mom. kan tillsynsmyndigheten även påföra en sådan näringsidkare ordningsavgift som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett.
I 4 mom. finns det en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. Ordningsavgiften ska betalas till staten.
67 §. Avstående från påförande av påföljdsavgift och ordningsavgift. I 1 mom. föreskrivs det att tillsynsmyndigheterna kan låta bli att påföra en administrativ påföljd för försummelser eller överträdelser om
1) en ansvarig enhet självmant har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att ha upptäckt överträdelsen och utan dröjsmål har anmält försummelsen eller överträdelsen till dem behöriga tillsynsmyndigheten,
2) försummelsen eller överträdelsen kan anses vara obetydligt, eller
3) det i övrigt bör anses vara oskäligt att påföra en administrativ åtgärd.
I 2 mom. föreskrivs det att avvikande från vad som föreskrivs i 1 mom. får tillsynsmyndigheten låta bli att påföra påföljdsavgift när det är fråga om allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser eller överföra bestämmandet av den till en juridisk eller fysisk person, om tillsynsmyndigheten vidtar andra lagstadgade tillsynsåtgärder. Sålunda säkerställs det att påföljderna för allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser står i rätt proportion till gärningen.
Paragrafens 3 mom. gäller situationer där ett brottmål är anhängigt för samma gärning eller där en lagakraftvunnen dom getts för samma gärning. I momentet föreskrivs det såsom i 8 kap. 6 § i den gällande penningtvättslagen att en administrativ påföljd eller ordningsavgift inte får påföras en person som misstänks för samma gärning i samband med en förundersökning eller en åtalsprövning eller i ett brottmål som är anhängigt vid domstol eller en person som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom.
Paragrafens 4 mom. gäller preskriptionstiden. Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten inte påföra ordningsavgift om beslutet inte har fattats inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen skedde eller, i fråga om en fortsatt överträdelse eller försummelse, inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde. Enligt 5 mom. får tillsynsmyndigheten för sådana allvarliga, upprepade eller systematiska försummelser och överträdelser för vilka påföljdsavgift påförs inte påföra påföljdsavgift, om beslutet inte har fattats inom tio år från den dag då överträdelsen eller försummelsen skedde eller, i fråga om en allvarlig, upprepad eller systematisk försummelse eller överträdelse, inom tio år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde. Bestämmelserna i de nämnda 4 och 5 mom. motsvarar i övrigt bestämmelsen i 8 kap. 7 § i den gällande penningtvättslagen, men för allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser på vilka påföljdsavgift påförs förlängs den nuvarande preskriptionstiden för fortsatt överträdelse och försummelse från nuvarande fem år till tio år, varvid den är konsekvent med preskriptionstiden för motsvarande överträdelser och försummelser av engångsnatur och lagstiftningslogiken bakom preskriptionstiden för påförande av ordningsavgift. FATF har ansett den gällande lagen vara problematisk. Exempelvis FATF (2023), Anti-money laundering and counter-terrorist financing measures – Finland, 4th Enhanced Follow-up Report, FATF, Paris, s. 16,. https://www.fatf-gafi.org/content/fatf-gafi/en/publications/Mutualevaluations/finland-fur-2023.html
Ändringen är motiverad också eftersom den tid som behövs för utredning av upprepade överträdelser och försummelser ofta är längre än för överträdelser och försummelser av engångsnatur. Vid upprepade överträdelser och försummelser kan det typiskt vara fråga om långvariga och omfattande brister, som exempelvis är kopplade till brister i den ansvariga enhetens förvaltningssystem. Om dessa brister är allvarliga eller systematiska har den ansvariga enheten inte nödvändigtvis förmåga eller ens möjlighet att iaktta skyldigheterna i penningtvättslagstiftningen. Sådana brister kan anses vara särskilt klandervärda jämfört med en försummelse eller överträdelse av engångsnatur. Exempelvis Finansinspektionen har vid tillsynen över penningtvättslagen och den övriga finansmarknadslagstiftningen upprepade gånger och gärningen eller försummelsen har fortsatt till och med i flera år, men där impulsen för utredning av frågan har kommit ytterst sent. Då har Finansinspektionen inte hunnit börja överväga påförandet av en påföljdsavgift i tillräckligt god tid, när preskriptionstiden på fem år redan tagit slut. Vid till exempel de inspektioner som Finansinspektionen gjorde för bankernas del gjorde Finansinspektionen allvarliga observationer om kontinuerligt förfarande i strid med bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism, som hade krävt bedömning av påföljder.
Utredningen av misstänkta överträdelser mot penningtvättslagstiftningen kan inledas först en betydande lång tid efter att de skett. Det typiska är att eventuella brister och oegentligheter kommer fram först i samband med en inspektion gällande iakttagandet av penningtvättslagstiftningen utförd av Finansinspektionen eller i samband med en inspektion utförd av ett annat tillsynsorgan eller instanser utanför dem, såsom inhämtning av uppgifter eller anmälningar från utländska tillsynsmyndigheter. Förutom att sådana misstankar framkommer efter en lång tid är det ofta ett mycket långvarigt och svårt arbete att utreda och undersöka dem. I synnerhet för upprepade överträdelser och försummelser är det ofta ett omfattande och detaljerat arbete att utreda frågorna och det kräver genomgång av stora volymer information, vilket dessutom kan kräva myndighetssamarbete med bland annat utländska tillsynsmyndigheter. Myndigheternas skyldighet att göra utredningar och sakägarnas rättsskydd kräver också omsorgsfulla utredningar. Det är därtill typiskt att det tar änge att höra sakägarna och behandla de inhämtade svaren.
Motsvarande ändring föreslås i 42 § i lagen om Finansinspektionen, enligt vilken preskriptionstiden för påföljdsavgift för upprepad överträdelse och försummelse förlängs, från fem till tio år.
68 §. Övriga administrativa påföljder. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndigheternas möjlighet att påföra andra administrativa påföljder om de identifierar brister eller överträdelser i en ansvarig enhets verksamhet. Paragrafen avser att genomföra artikel 56 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Enligt 1 mom. får tillsynsmyndigheterna påföra andra i 2 mom. föreskrivna administrativa påföljder i tre olika situationer. För det första om de observerar sådana försummelser eller överträdelser som föreskrivs i 62 § 1 mom. av penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information eller bestämmelserna i denna. Dessa åtgärder kan tillämpas antingen i kombination med påföljdsavgifter för allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser eller utan påföljdsavgifter. Sålunda fungerar administrativa påföljder som ett flexibelt alternativ för tillsynsmyndigheterna.
För det andra kan de administrativa påföljder som föreskrivs i 2 mom. påföras proaktivt när bristerna i den ansvariga enhetens interna riktlinjer, förfaranden och kontroller är sådana att de sannolikt leder till överträdelse av bestämmelserna. Detta möjliggör en riskbaserad och preventiv myndighetsstyrning.
För det tredje kan åtgärderna tillämpas när den ansvariga enheten har interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som inte står i proportion till de risker för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism som enheten exponeras för. Detta är förenligt med principerna för ett riskbaserat angreppssätt.
I 2 mom. finns det bestämmelser om olika administrativa påföljder som tillsynsmyndigheterna kan tillämpa. Tillsynsmyndigheterna kan utfärda rekommendationer, kräva ansvariga enheter på efterlevnad av förpliktelserna, inbegripet att genomföra specifika korrigerande åtgärder, utfärda en offentlig varning vari den fysiska eller juridiska personen liksom överträdelsens karaktär anges, utfärda ett föreläggande enligt vilket det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt beteende och inte upprepar detta beteende, begränsa den ansvariga enhetens verksamhet, drift eller institut, eller kräva avyttring av verksamheter, avlägsna den ansvariga enheten ur registret, återkalla eller tillfälligt upphäva auktorisering, om en ansvarig enhet är föremål för en auktorisation, kräva ändringar i styrningsstrukturen.
Tillsynsmyndigheterna får dessutom för verkställande av sitt uppdrag kräva att data eller information som behövs för fullgörandet av uppdraget enligt kapitel 5 i penningtvättslagen tillhandahålls utan dröjsmål, kräva att handlingar inlämnas eller införa krav på ytterligare eller mer frekvent rapportering, kräva förstärkning av interna riktlinjer, förfaranden och kontroller, kräva att den ansvariga enheten tillämpar specifika rutiner eller krav när det gäller kategorier av eller enskilda klienter, transaktioner, aktiviteter eller distributionskanaler med hög risk, kräva genomförande av åtgärder för att minska den inneboende risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism i den ansvariga enhetens aktiviteter och produkter och påföra ett tillfälligt förbud för personer med ledningsansvar inom en ansvarig enhet eller andra fysiska personer som har hållits ansvariga för överträdelsen att utöva ledningsfunktioner inom ansvariga enheter.
I 3 mom. föreskrivs det att verkställandet av de administrativa påföljder som avses i 2 mom. ska åtföljas av bindande tidsfrister för genomförandet och av att tillsynsmyndigheterna följer upp och bedömer den ansvariga enhetens genomförande av åtgärderna.
69 §. Vite. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndigheternas möjlighet att förelägga viten för att framtvinga efterlevnad av dessa administrativa åtgärder. Vitena ska vara effektiva och proportionella. Paragrafen avser att genomföra artikel 57 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Viten fungerar som administrativ åtgärd och tillämpas endast i de situationer då ansvariga enheter enligt 1 mom. inte rättar sig efter de administrativa åtgärder som föreskrivits av tillsynsorganet enligt 68 § 2 mom. punkterna 2, 4, 5 eller 7 i denna lag inom de tillämpliga tidsfristerna. En sådan lagstiftning är nödvändig för att de administrativa åtgärderna inte ska vara utan en effektiv verkställighetsmekanism.
I 2 mom. föreskrivs det att viten får föreläggas till dess att den ansvariga enheten eller den berörda personen rättar sig efter det beslut som gäller honom eller henne. Den ansvariga enhetens juridiska form ska beaktas vid föreläggande av vite. För juridiska personer binds det maximala vitesbeloppet till omsättningen och det får inte överstiga tre procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregående räkenskapsåret och när det gäller fysiska personer får det beloppet inte överstiga två procent av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående kalenderåret. Genom detta säkerställs det löpande vitets proportionalitet och effektivitet.
I 3 mom. föreskrivs det att viten endast får föreläggas för en period av högst sex månader från tillsynsmyndighetens beslut. Om den ansvariga enheten vid utgången av denna period ännu inte har rättat sig efter den administrativa åtgärden kan viten föreläggas under en ytterligare period av högst sex månader.
Paragrafens 4 mom. preciserar att ett beslut om föreläggande av viten kan fattas från och med den dag då den administrativa åtgärden tillämpas. På föreläggande av vite tillämpar Finansinspektionen denna paragraf i stället för 33 a § i lagen om Finansinspektionen. I 5 mom. finns det en hänvisning till viteslagen.
70 §. Offentliggörande av administrativa påföljder och av vite. I paragrafen föreskrivs det att tillsynsmyndigheterna är skyldiga att på sin webbplats offentliggöra beslut om påförande av administrativa påföljder eller föreläggande av vite. Paragrafen avser att genomföra artikel 58 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Syftet med bestämmelsen är att öka transparensen och det allmänna förtroendet för tillsynen samt att stärka incitamenten att iaktta lagstiftningen.
Enligt 1 mom. ska tillsynsmyndigheterna publicera besluten om påförande av administrativa påföljder eller vite. Besluten ska publiceras på en webbplats i ett tillgängligt format.
På motsvarande sätt som i den gällande penningtvättslagen publicerar Tillstånds- och tillsynsverket också besluten om de administrativa påföljder som påförts på advokatföreningens föreläggande. De publicerade uppgifterna får inte innehålla uppgifter om advokatens kunder eller i övrigt sådana uppgifter genom vilka kundens identitet de facto röjs.
Enligt 2 mom. ska besluten publiceras omedelbart efter det att de personer som är ansvariga för överträdelsen har underrättats om besluten. Om ändring har sökts i beslutet ska tillsynsmyndigheten också omedelbart offentliggöra sådan information och uppdatera hur överklagandet framskrider genom att publicera eventuell senare information om ett överklagande och resultatet av överklagandet.
I 3 mom. föreskrivs det om innehållet i de publicerade uppgifterna. Offentliggörandet ska åtminstone innehålla information om vilken typ och art av överträdelse det rör sig om och vilka personer som är ansvariga samt, för administrativa påföljder och vite, beloppen.
Enligt 4 mom. beaktas de situationer då offentliggörande är oproportionellt eller äventyrar en pågående utredning eller finansmarknadernas stabilitet. I dessa fall får tillsynsmyndigheterna
1) skjuta upp offentliggörandet av beslutet tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det,
2) offentliggöra beslutet på anonym grund i enlighet med nationell rätt, om sådant anonymt offentliggörande säkerställer effektivt skydd av de berörda personuppgifterna; i detta fall ska offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig period, om det förutses att anledningen till att offentliggörandet ska ske på anonym grund kommer att upphöra under denna period,
3) över huvud taget inte offentliggöra beslutet om de alternativ som anges ovan anses tillräckliga för att säkerställa att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras och att offentliggörandet av beslutet är proportionellt vad gäller sanktionsavgifter och administrativa åtgärder för överträdelser som bedöms vara mindre betydelsefulla.
I 5 mom. föreskrivs det om förvaringstiden för de offentliggjorda uppgifterna. Uppgifterna ska ligga kvar på tillsynsorganens webbplats i fem år från offentliggörandet. För personuppgifternas del iakttas reglerna om dataskydd och det säkerställs att de endast finns tillgängliga under den period som är nödvändig och i varje fall inte längre än fem år.
71 §.Utbyte av upplysningar om administrativa påföljder. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheternas skyldighet att informera Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om alla administrativa påföljder som påförts i enlighet med det här kapitlet. Paragrafen avser att genomföra artikel 59 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Bestämmelsen ersätter för sin del skyldigheten att enligt 8 kap. 11 § i penningtvättslagen förmedla information om påförda påföljder för kreditinstitut och finansiella institut till EBA, vars uppdrag med förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism övergår till AMLA.
Tillsynsmyndigheterna förmedlar uppgifterna om alla beslut om påföljder i enlighet med det här avsnittet, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resultaten av detta till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
9 kap.Rapportering av överträdelser
72 §.Rapportering av överträdelser och skydd för rapporterande personer. I paragrafen föreskrivs det om tillvägagångssätten gällande rapportering av överträdelser mot penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information samt penningtvättslagen och skydd av de personer som rapporteringen gäller. Bestämmelsen implementerar artikel 60.1-60.3 i sjätte penningtvättsdirektivet och med samma bestämmelse genomförs också skyldigheterna i visselblåsardirektivet. Det nämnda direktivet kräver att medlemsstaterna säkerställer att det finns effektiva, konfidentiella och säkra rapporteringskanaler för rapportering av misstänkta överträdelser samt för skydd av visselblåsare. Detta genomför lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen (1171/2022) och i 2 § 3 punkten i den lagen finns det bestämmelser om de frågor kring förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism som omfattas av tillämpningsområdet.
Bestämmelserna i 1 mom. hänvisar till tillämpning av lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen i de situationer då rapporteringen gäller överträdelser mot penningtvättslagen eller penningtvättsförordningen eller förordningen om finansiell information.
I 2 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndigheternas ställning som behöriga myndigheter i enlighet med visselblåsardirektivet. Dessa myndigheter ska inrätta externa rapporteringskanaler och omsorgsfullt följa upp de mottagna rapporterna. Enligt paragrafen ansvarar dessa myndigheter för behandlingen av rapporterna i de fall då det är fråga om överträdelser av de krav som ställs på de ansvariga enheterna gällande förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
I 3 mom. ges befogenheter till Tillstånds- och tillsynsverket, som enligt 51 § utövar tillsyn över advokatföreningen, att ha motsvarande befogenheter för behandling av advokatföreningens och dess personals anmälningar i den utsträckning som anmälningarna gäller de tillsynsuppgifter som föreningen sköter.
73 §.Rapportering till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Bestämmelserna i 1 mom. gäller den årliga rapporteringsskyldighet som gäller icke-finansiella tillsynsmyndigheter. Dessa myndigheter ska årligen till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism rapportera ett sammandrag av användningen av visselblåsarkanalerna i enlighet med 72 §, uppgifter om antalet rapporter som mottagits, uppföljningen av dessa, de typer av oriktigheter som rapporterats, en beskrivning av de åtgärder som vidtagits av tillsynsorganet och, för rapporter som fortfarande är öppna, de åtgärder som tillsynsorganet avser att vidta samt, om rapporter som har avvisats, skälen till att de har avvisats. Med bestämmelsen genomförs artikel 60.4 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Enligt 2 mom. får de årliga rapporterna inte innehålla personuppgifter som kunde leda till att visselblåsarna identifieras, till dessa hör uppgifter om yrke eller annan information.
10 kap. Samarbete och utbyte av sekretessbelagd information
74 §. Lämnande av uppgifter om verkliga förmånstagare till en myndighet i en annan stat. Paragrafen innehåller bestämmelser om de allmänna skyldigheterna till samarbete, informationsutbyte mellan myndigheterna i samband med förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt verkställandet av riktade ekonomiska sanktioner. Med bestämmelsen genomförs artikel 61.2 i sjätte penningtvättsdirektivet.
I paragrafen föreskrivs det om myndigheternas skyldigheter gällande uppgifter om verkliga förmånstagare. Enligt bestämmelsen ska Patent- och registerstyrelsen och de övriga behöriga myndigheter som har rätt att få uppgifter om verkliga förmånstagare tillhandahålla sådana uppgifter till de motsvarande behöriga myndigheterna i andra medlemsstater eller tredjeländer med nödvändig skyndsamhet och utan avgift. Detta tryggar samarbetet mellan medlemsstaterna, vilket är speciellt viktigt vid tillsynen över multinationella företag och ägarstrukturer och i den internationella bekämpningen av brottslighet. I bestämmelsen har utlämnandet av uppgifterna inte kopplats till ett krav på nödvändighet eftersom den kopplingen inte heller finns i artikel 61 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
75 §. Iakttagande av begäranden om bistånd. I paragrafen föreskrivs det om myndigheternas allmänna skyldighet att samarbeta med sina utländska motparter samt särskilt på vilka grunder de enligt 4 § 2 mom. 4 punkten behöriga myndigheterna inte får avslå en begäran om bistånd av myndigheterna i en annan medlemsstat i EU. Syftet med bestämmelsen är att förhindra konstgjorda hinder i det internationella informationsutbytet och effektivisera samarbetet mellan staterna vid förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Med bestämmelsen genomförs artikel 61.3 i direktivet.
Enligt 1 mom. 1 punkten får myndigheten inte avslå en begäran på den grund att begäran även bedöms tangera skattefrågor. Detta hindrar oegentligheter där man strävar efter att begränsa begäran om bistånd till följd av dess skattenatur, trots att de ingår i en mera omfattande brottsutredning eller regleringsåtgärd.
Enligt 1 mom.2 punkten får tystnadsplikt inte vara ett hinder för förmedling av uppgifter förutom i de fall när de relevanta uppgifter som begärs är skyddade av konfidentialitet vid juridisk rådgivning eller advokatsekretess, varvid de grundläggande rättigheterna och rätten till en rättvis rättegång motiverar skyddet av uppgifterna.
Enligt 1 mom.3 punkten begränsas möjligheten att avslå begäran till situationer där anmodan är kopplad till ett förfarande i hemlandet. Begäran får dock endast avslås om förmedlingen av uppgifterna avsevärt hindrar utredningen, undersökningen eller analysen. Denna begränsning hindrar myndigheterna att ogrundat använda en pågående undersökning som grund att avslå begäran om uppgifter.
Enligt 1 mom.4 punkten får myndigheten inte avslå begäran på grund av att den anmodande behöriga myndigheten skiljer sig till sin karaktär eller ställning från den anmodade behöriga myndigheten. Bestämmelsen motsvarar principen om att samarbetet ska grunda sig på innehållet i befogenheten och inte på dess administrativa form.
Paragrafens 2 mom. motsvarar långt innehållet i 9 kap. 3 § 4 mom. i den gällande penningtvättslagen. Enligt den får den behöriga myndigheten vägra samarbeta med en tillsynsmyndighet och andra aktörer i andra EES-stater om samarbetet skulle äventyra Finlands självbestämmanderätt, säkerhet eller allmänna ordning, begäran om samarbete gäller en part i en rättegång om det ärende som begäran avser och rättegången eller det administrativa förfarandet redan har inletts i Finland, det i Finland har getts ett lagakraftvunnet beslut som gäller den person och den gärning som samarbetsbegäran avser. Jämfört med den gällande lagstiftningen har som grunder för vägran att samarbeta såsom överlappande de situationer avlägsnats som föreskrivs i 1 mom. 2 och 3 punkten.
Paragrafen stöder ett effektivt samarbete mellan myndigheterna både nationellt och internationellt och stärker Finlands deltagande i informationsutbytet och myndighetsnätverken för bekämpning av penningtvätt inom unionen. Eftersom penningtvätt som fenomen har internationell karaktär är paragrafen väsentlig för att regleringsåtgärderna inte ska stanna på nationell nivå utan sträcka sig över gränserna.
76 §.Tillhandahållande av förteckning över behöriga myndigheter. I paragrafen föreskrivs det om finansministeriets skyldighet att till Europeiska kommissionen och Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism lämna aktuella uppgifter om de myndigheter och aktörer som har uppdrag förknippade med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att de myndigheter som verkar på unionsnivå och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har tillgång till en tydlig och aktuell bild av de nationella aktörerna och deras kontaktuppgifter, vilket är väsentligt för samordningen av genomförandet av och tillsynen över penningtvättsregleringen.
I 1 mom. föreskrivs det att finansministeriet ska meddela de uppgifter om nationella tillsynsorgan, centralen för utredning av penningtvätt samt de nationella behöriga myndigheterna till kommissionen och AMLA.
I 2 mom. föreskrivs det om finansministeriets befogenhet att utfärda förordningar. Genom förordning är det möjligt att närmare föreskriva om vilka kontaktuppgifter meddelandet i 1 mom. åtminstone ska innehålla. Till dessa hör en kontaktpunkt eller, om detta inte är möjligt, en kontaktpersons namn och ställning, kontaktpunktens e-postadress och telefonnummer.
Enligt 3 mom. ska finansministeriet säkerställa att de meddelade uppgifterna är aktuella och uppdateras så snart något ändras.
I artikel 62 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det dessutom om AMLA:s uppdrag att på sin webbplats offentliggöra uppgifterna ovan och underlätta utbytet av information mellan myndigheterna.
Enligt 4 mom. ska myndigheterna i registret, inom ramen för sina befogenheter, fungera som kontaktpunkt för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater i EU.
77 §.Samarbete med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Paragrafen föreskriver om de nationella myndigheternas samarbete med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt. Enligt 1 mom. innehåller bestämmelser om centralens för utredning av penningtvätt, tillsynsmyndigheternas och advokatföreningens skyldighet att samarbeta med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och tillhandahålla Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism alla nödvändiga uppgifter för att Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska kunna fullgöra sitt uppdrag enligt penningtvättslagen samt penningtvätts- och Amla-förordningarna. Med bestämmelsen implementeras artikel 63 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Förutsättningen för utlämnande av uppgifter är inte nödvändighet eftersom det inte heller i det sjätte penningtvättsdirektivet har kopplats till nödvändighet. Enligt 2 mom. ska centralen för utredning av penningtvätt och tillsynsorganen fungera som kontaktpunkt för AMLA. Bestämmelsen implementerar sista satsen i artikel 62.4 sista satsen i det sjätte penningtvättsdirektivet.
78 §.Nationella myndighetssamarbetsgruppen för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I paragrafen föreskrivs det om en nationell myndighetssamarbetsgrupp för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. En nationell myndighetssamarbetsgrupp för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism grundandes 18 december 2019 genom finansministeriets och inrikesministeriets beslut. Det föreslås att bestämmelserna om gruppen och dess uppgifter i fortsättningen införs på lagnivå.
Bestämmelsen genomför delvis artikel 61.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilken beslutsfattare, finansunderrättelseenheter, tillsynsorgan, skattemyndigheter och andra behöriga myndigheter har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och för att förhindra att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs. Syftet är att möjliggöra nationellt konsekventa riktlinjer och praktisk utveckling av förhindrande av penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av riktade sanktioner samt genomföra den förpliktande lagstiftningen. Bestämmelsen eftersträvar att stöda ett enhetligt genomförande av regleringen mellan olika aktörer.
I nuläget ansvarar ett flertal olika myndigheter, exempelvis utrikesministeriet, polisen, Tullen, Finansinspektionen och utsökningsverket, för genomförande av sanktionerna. Polisen och Tullen ansvarar för förundersökningen av överträdelser mot sanktionsbestämmelserna, åklagaren för väckande av åtal och de allmänna domstolarna för utdömning av domar. Enligt 2 b § 4 mom. i lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen ansvarar utrikesministeriet i Finland för skötseln av uppgifter som åläggs nationella behöriga myndigheter, om inte uppgifterna hör till någon annan myndighets behörighet. Utrikesministeriet har tillsatt en nationell myndighetssamarbetsarbetsgrupp i anknytning till frågor kring genomförande av de internationella sanktionerna. Till arbetsgruppen hör bland annat samtliga de myndigheter ovan som ansvarar för brottsbekämpning och genomförande av sanktioner. Arbetsgruppens uppdrag är att behandla genomförandet av sanktioner och enligt behov frågor kring beredningen av sanktionsbestämmelserna, främja kunskapen om sanktionsbestämmelserna och skapa enhetlig tolkning av dem samt bedöma behovet att utveckla genomföra sanktionerna nationellt. Den av utrikesministeriet tillsatta nationella myndighetssamarbetsgruppen genomför i praktiken den mekanism för riktade ekonomiska sanktioner som krävs i artikeln. I fortsättningen bör gruppens uppdrag dock uttryckligen på det sätt som krävs i artikel 61 vara samordning av de nationella handlingsprinciperna, utveckling av verksamheten och samordning av genomförandet i anknytning till de riktade ekonomiska sanktionerna samt enligt artikel 8.2 samordning av dessa åtgärder, vilka ingriper i de i riskbedömningen listade riskerna med de riktade ekonomiska sanktionerna. Beslutet om att tillsätta gruppen och gruppens uppgifter bör uppdateras i fråga om detta.
Gällande förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är den myndighetssamarbetsarbetsgrupp som det föreskrivs om i paragrafen en av mekanismerna för genomförande av den effektiva samarbets- och samordningsverksamhet som direktivet kräver att ska genomföras. Utöver detta utgör bland annat samarbetet mellan AMLA och tillsynsorganen samt det bilaterala samarbetet mellan myndigheterna och det övriga operativa samarbetet mellan myndigheterna en väsentlig del av mekanismen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
De uppgifter som föreslås för myndighetssamarbetsgruppen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism motsvarar i huvudsak de uppgifter som gruppen enligt sitt nuvarande mandat har. Gruppens uppdrag är att utveckla och effektivisera den nationella verksamheten med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, utreda utmaningarna med informationsutbytet och hitta lösningar på dem samt vissa uppgifter i anknytning till den nationella riskbedömningen och verksamhetsplanen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Myndighetssamarbetsarbetsgruppen följer dessutom upp statistiken för resultatet av bekämpningen av penningtvätt, finansiering av terrorism samt försummelser och kringgående av de riktade ekonomiska sanktionerna. Bestämmelserna om myndigheternas skyldighet att föra sådan statistik som direktivet kräver finns i 6 § och innehållet i statistiken meddelas närmare genom förordning av statsrådet.
Det finns dessutom bestämmelser om myndighetssamarbetsgruppens uppgifter i anknytning till styrningen av den nationella riskbedömningen i 5 § 1 mom. i denna lag.
79 §.Myndighetssamarbetsgruppens sammansättning. I paragrafen finns det bestämmelser om sammansättningen för den myndighetssamarbetsgrupp för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som föreskrivs i föregående paragraf. Till gruppen kan tillsynsorgan och andra myndigheter kallas. Till gruppen hör i praktiken samma myndigheter som i den nuvarande myndighetssamarbetsgruppen samt Finlands Advokater på motsvarande sätt som i nuläget. Till den gällande gruppen hör finansministeriet, inrikesministeriet, utrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, Finansinspektionen, Tillstånds- och tillsynsverket, Tullen, Skatteförvaltningen, Patent- och registerstyrelsen, Polisstyrelsen, Centralkriminalpolisen, skyddspolisen, statsåklagarens byrå, Brottspåföljdsmyndigheten, Utsökningsverket, Gränsbevakningsväsendet, konkursombudsmannens byrå samt advokatföreningen. Begreppet myndighet inkluderar också centralen för utredning av penningtvätt, som verkar i samband med Centralkriminalpolisen och Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi. Gruppen kan också sammanträda i andra separat föreskrivna sammansättningar och ett visst ämne eller teman kan behandlas i underarbetsgrupper. Finansministeriet och inrikesministeriet är ordförande för gruppen.
80 §.Samarbete som rör kreditinstitut eller finansiella institut. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för tillsynsorganen över de ansvariga enheterna, Finansinspektionen och Tillstånds- och tillsynsverket, samt centralen för utredning av penningtvätt att fungera i nära samarbete med varandra inom ramen för sina egna befogenheter. Paragrafen genomför artikel 64.1–3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att dessa myndigheter ger varandra uppgifter som är relevanta för att de effektivt ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag särskilt gällande förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I bestämmelsen är utbytet av information inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom denna koppling inte heller finns i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Samarbetet får dock inte inkräkta på pågående utredningar i enlighet med straffrätt och förvaltningsrätt, undersökningar eller analyser av en finansunderrättelseenhet. Samarbetet ska dessutom uppfylla kraven på tystnadsplikt, i synnerhet de krav som föreskrivs i 84 §.
I 2 mom. föreskrivs det därtill om Finansinspektionens skyldighet att om den identifierar svagheter i ett kreditinstituts interna kontrollsystemet för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism omedelbart underrätta EBA och den myndighet eller det organ som utövar tillsyn över kreditinstitutet inbegripet Europeiska centralbanken. I händelse av potentiellt ökad risk ska finansiella tillsynsorgan kunna samarbeta och utbyta information med de myndigheter som utövar tillsyn över institutet och utarbeta en gemensam bedömning. Dessa åtgärder ska därtill anmälas till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
I paragrafen föreskrivs det inte om en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta myndigheterna med ansvar för att säkerställa kreditinstitutets efterlevnad av Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner 2014/92/EU eller betaltjänstdirektivet i artikel 64.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, om de finner att ett kreditinstitut har vägrat att ingå eller beslutat att avbryta en affärsförbindelse men den dokumenterade kundkännedomen inte motiverar en sådan vägran. I dessa situationer är Finansinspektionen både det finansiella tillsynsorgan som avses i bestämmelsen och tillsynsorgan över att de direktiv som hänvisningen gäller efterföljs. Finansinspektionen ska dock fästa uppmärksamhet vid sådana situationer och vid behov vidta nödvändiga åtgärder.
Enligt 3 mom. ska de finansiella tillsynsorganen årligen till AMLA anmäla samarbetet med övriga myndigheter enligt denna paragraf och 81 §. Anmälan ska också beskriva hur centralen för utredning av penningtvätt har deltagit i samarbetet.
81 §. Finansinspektionens samarbete med resolutions- och insättningsgarantimyndigheter Finansinspektionen ska samarbeta med resolutionsmyndigheter enligt artikel 2.1.18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, nedan resolutionsdirektivet, eller med utsedda myndigheter enligt artikel 2.1.18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU om insättningsgarantisystem. Finansinspektionen ska underrätta dessa myndigheter om de vid utövandet av sina tillsynsuppdrag i samband med förhindrande av penningtvätt fastställer situationer som indikerar ökad sannolikhet för att insatta medel blir otillgängliga eller att banken ska fallera. Om det på begäran av dessa myndigheter är nödvändigt ska Finansinspektionen förmedla uppgifter om det aktuella kreditinstitutets affärsförbindelser eller konton som har avbrutits av centralen för utredning av penningtvätt. Resolutions- och depositionsskyddsmyndigheternas rätt att få uppgifter är inte bunden till en institutions försämrade förmåga att betala depositionerna eller orsaker som ligger bakom förhöjd risk för krasch. Resolutions- och depositionsskyddsmyndigheterna har dessutom på grundval av sina egna observationer rätt att be om uppgifterna i momentet oberoende av om Finansinspektionen hade gjort en sådan anmälan som avses i 2 mom. Den föreslagna bestämmelsen kompletterar för sin del 1 kap. 3 d § i lagen om Finansinspektionen och 7 kap. 1–3 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet med stöd av vilka Finansinspektionen och Myndigheten för finansiell stabilitet redan kan samarbeta och utbyta konfidentiell information.
82 §. Samarbete som rör revisorer. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för Patent- och registerstyrelsen samt centralen för utredning av penningtvätt att fungera i nära samarbete inom sina ansvarsområden i frågor som rör revisorer. Syftet med bestämmelsen är att stärka utbytet av information mellan dessa myndigheter och säkerställa att de har alla uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina uppdrag. Med bestämmelsen genomförs artikel 65 i direktivet.
Skyldigheten att samarbeta gäller särskilt de situationer där man vid tillsynen över revisorer i anknytning till bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism observerar sådana omständigheter som är väsentliga för någondera myndighetens skötsel av sina lagstadgade uppgifter. Utbyte av information är motiverat exempelvis i situationer där man i revisorernas verksamhet observerar brister i iakttagande av kundkännedomen eller tvivelaktiga transaktioner, som kan kräva att den andra myndigheten vidtar åtgärder.
I 2 mom. föreskrivs det om begränsningar i användningen av sekretessbelagd information. Patent- och registerstyrelsen och centralen för utredning av penningtvätt får använda den utbytta informationen enbart för att utöva sina funktioner inom ramen för artikel 32 i revisionsdirektivet och artikel 20 i Europeiska unionens revisionsförordning. Informationen får också användas i samband med administrativa och rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner. Bestämmelsen säkerställer att sekretessbelagd information inte används för andra syften och att informationsutbytet förblir konfidentiellt.
83 §. Samarbete med de myndigheter som ansvarar för genomförandet av riktade ekonomiska påföljder. För att genomföra artikel 66 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskriver paragrafen om samarbete mellan tillsynsorgan, centralen för utredning av penningtvätt och myndigheterna med ansvar för att genomföra riktade ekonomiska påföljder. Syftet med bestämmelsen är att stärka utbytet av information mellan myndigheterna i situationer där förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt verkställande av sanktionsavgifter korsar.
Samarbetet förutsätter att informationsutbytet sker inom ramen för respektive myndighets befogenhetsområde. Informationsutbytet kan vara nödvändigt exempelvis när det observeras att en person eller enhet som finns i sanktionsförteckningen förekommer i en anmälan om penningtvätt eller när tillsynsorganet observerar sådant som kan indikera överträdelser i den ansvariga enhetens verksamhet. I dylika situationer kan myndigheterna genom effektivt samarbete säkerställa att de åtgärder som vidtas för bekämpning av penningtvätt och tillsynen över sanktioner kompletterar varandra. Utbytet av information är inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom denna koppling inte heller finns i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I 2 mom. föreskrivs det om tillåtna ändamål för användning av sekretessbelagd information. Utbytt information får endast användas för utförande av den aktuella myndighetens lagstadgade uppgifter, inklusive administrativa och rättsliga förfaranden direkt förknippade med dessa uppgifter. Bestämmelsen hindrar missbruk av informationen för andra ändamål än de lagstadgade.
84 §. Krav i fråga om tystnadsplikt. I paragrafen föreskrivs det om kraven på tystnadsplikt för alla personer som arbetar eller som har arbetat för myndigheter och tillsynsorgan. Tystnadsplikten omfattar också revisorer och experter som är verksamma för dessa tillsynsorgans eller myndigheters räkning i uppgifter enligt denna lag. Bestämmelsen genomför artikel 67 i direktivet.
I 1 mom. föreskrivs det att sekretessbelagd information som dessa personer erhåller i tjänsten inte får röjas på ett sätt som gör att det är möjligt att identifiera enskilda ansvariga enheter. Uppgifterna får förmedlas endast i sammandrag eller i sammanställning. Detta skyddar den ansvariga enhetens integritet och säkerställer att konfidentialiteten bevaras i tillsynsprocesserna. Undantag till detta utgör de fall som är objekt för brottsutredning eller åtalsprövning eller där informationen ges med stöd av 38 och 39 § till centralen för utredning av penningtvätt.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där tystnadsplikt inte får utgöra hinder för utbyte av information mellan olika aktörer. Till dessa hör:
utbyte av information mellan nationella tillsynsorgan eller tillsynsorgan i olika medlemsstater, inbegripet Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt självreglerande tillsynsorgan,
utbyte av information mellan tillsynsorganen och centralen för utredning av penningtvätt,
utbyte av information mellan tillsynsorganen och de myndigheter som ansvarar för uppgifter inom direktivets tillämpningsområde (exempelvis förundersöknings- och åtalsmyndigheter),
informationsutbyte mellan myndigheter med ansvar för tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut i enlighet med unionens regelverk, inklusive Europeiska centralbanken.
För genomförandet av effektivt förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är det skäl att tolka bestämmelserna om utbyte av information och sekretess så att utbytet av information genomförs mellan myndigheterna i största möjliga omfattning dock med beaktande av de begränsningar som lagstiftningen ställer på utbytet.
I fråga om bestämmelsen är det skäl att beakta att det sjätte penningtvättsdirektivet inte, i motsatts till det femte penningtvättsdirektivet, som innehöll en bestämmelse om motsvarande fråga i sin artikel 57 a, längre innehåller ett krav på att information endast får överlämnas med den behöriga myndighetens uttryckliga samtycke, om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat och till tillämpliga delar endast för de ändamål för vilka myndigheten gav sitt samtycke. Ett sådant samtycke behövs alltså inte längre, om det är fråga om utbyte av information mellan myndigheter inom EU. För myndigheter i tredje länder är det enligt 49 § 2 mom. fortfarande en förutsättning att samtycke inhämtas.
I 3 mom. konstateras det att även om informationsutbyte är tillåtet mellan de i 2 mom. 4 punkten nämnda instanserna så omfattas utbytet av information av de krav i fråga om tystnadsplikt som föreskrivs i 1 mom.
Enligt bestämmelserna i 4 mom. får sekretessbelagd information endast användas
för att fullgöra skyldigheter enligt lag och EU-lagstiftning, inbegripet påförande av sanktioner,
vid överklagande av myndighetens eller advokatföreningens beslut,
vid domstolsförfaranden som anhängiggjorts med stöd av penningtvättslagstiftningen eller soliditets- och tillsynslagstiftningen.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa ett adekvat dataskydd i samband med myndigheternas och tillsynsorganens tillsynsförfarande och samtidigt möjliggöra nödvändigt samarbete för effektivt förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism,
85 §. Utbyte av information mellan tillsynsorgan och med andra myndigheter.Paragrafen innehåller bestämmelser om de situationer när informationsutbyte mellan tillsynsorgan och övriga myndigheter är tillåtet med undantag av begräsningarna i artikel 70.2 i penningtvättsförordningen. Den aktuella punkten i penningtvättsförordningen gäller bland annat uppgifter som jurister, notarier, revisorer, bokförare och skatterådgivare får om kunden i samband med utredning av dennas juridiska ställning eller en rättsprocess. Dessa uppgifter faller därmed utanför utbytet av information i denna paragraf. Bestämmelsen genomför artikel 68.1 och 68.2 i direktivet.
I 1 mom. Föreskrivs det om utbyte av information mellan följande aktörer:
tillsynsorgan och Tillstånds- och tillsynsverket vid tillsynen över advokatföreningen samt eventuellt utbyte av information med de myndigheter som utövar tillsyn över tillsynsorganen och de självreglerande organen i andra EU-medlemsstater,
tillsynsorgan och de myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsynen över finansmarknaderna,
Patent- och registerstyrelsen med ansvar för tillsynen över revisorer samt advokatföreningen, inbegripet samarbete och informationsutbyte med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater.
Bestämmelsen möjliggör samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter i situationer där uppgifterna gäller förhindrande av penningtvätt, tillsyn över revision eller tillsyn över advokater i enlighet med EU-lagstiftningen. Informationsutbytet är ändamålsenligt exempelvis vid observation av tvivelaktig verksamhet där utredning kräver information som ligger under flera myndigheters befogenhetsområde.
I 2 mom. föreskrivs det att kraven på tystnadsplikt i 84 § 1 och 3 mom. Inte hindrar informationsutbyte enligt 1 mom. Detta betyder att myndigheterna kan utbyta sekretessbelagd information för skötsel av sina tillsynsuppgifter förutsatt att informationen endast används för skötsel av de aktuella uppgifterna och i administrativa och rättsliga förfaranden förknippade med dem. Därtill förutsätts det att åtminstone motsvarande krav på sekretess som föreskrivs i 84 § 1 mom. tillämpas på den utbytta informationen.
I 3 mom. föreskrivs det att tystnadsplikten inte hindrar utlämning av information till andra nationella myndigheter som har ansvar för tillsyn över finansmarknaderna, eller andra myndigheter med lagstadgat ansvar för att förhindra eller utreda penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det begränsande villkoret för användning av sådan information är dock att den enbart får användas för den berörda myndigheters rättsliga uppgifter och att personer med tillgång till sådan information ska omfattas av tystnadsplikt som är åtminstone likvärdig med den som avses i 84 § 1 mom.
I 4 mom. föreskrivs detom tillsynsorganens möjlighet att till Skatteförvaltningen lämna uppgifter som de observerat i sitt arbete och anser vara nödvändiga. Tillsynsorganen kan vid tillsynen över iakttagandet av penningtvättsförordningen och bestämmelserna i denna lag samt bestämmelser och föreskrifter meddelade med stöd av den få uppgifter om exempelvis indikationer på grå ekonomi och kringgående av skatt. När de observerar sådana uppgifter har tillsynsorganen möjlighet att på eget initiativ överlämna konfidentiella uppgifter till Skatteförvaltningen. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för tillsynsorganen att lämna ut sådana uppgifter de anser vara nödvändiga till Skatteförvaltningen, men den ställer inga krav på att tillsynsorganen lämnar ut dessa uppgifter. I bestämmelsen förutsätts det inte nödvändighet för utlämnande av uppgifterna, utan syftet är att tillsynsorganen ska bedöma om uppgifterna är nödvändiga för Skatteförvaltningen vid skötseln av de lagstadgade uppgifterna.
86 §. Utlämnande av uppgifter om ansvariga enheter till myndigheter som utövar tillsyn över myndigheter. Paragrafen föreskriver om lämnandet av uppgifter om ansvariga enheter till sådana myndigheter som undersöker eller inspekterar tillsynsorganens verksamhet. Bestämmelsen genomför artikel 68.3 i direktivet.
I 1 mom. föreskrivs det om en specifik situation då information förmedlas i anknytning till penningtvättsförordningen och tillsynen över att denna iakttas. Enligt paragrafen kan information om ansvariga enheter lämnas ut till behöriga myndigheter som undersöker eller granskar agerandet hos tillsynsorganen, tillsynsmyndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för lagstiftningen om tillsyn. En sådan behörig myndighet är exempelvis Statens revisionsverk. I Finland är dessa myndigheter som ansvarar för lagstiftningen om tillsynen bland annat finansministeriet, inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet och utrikesministeriet. Överlämnandet av information är dock endast möjligt om de i paragrafen preciserade villkoren uppfylls.
Enligt bestämmelserna i 2 mom. är det också möjligt att lämna ut information till tillfälliga undersökningskommittéer som Europaparlamentet har tillsatt, om detta utlämnande är nödvändigt för dessa kommittéers verksamhet. Denna bestämmelse tryggar möjligheten att bedriva parlamentarisk tillsyn i situationer där kommittén undersöker iakttagande av unionsrätten i frågor förknippade med bekämpning av penningtvätt.
11 kap.Särskilda bestämmelser
87 §.Behandling av vissa kategorier av personuppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för de behöriga myndigheter som avses i 4 § 2 mom. 4 punkten att behandla sådana särskilda kategorier av personuppgifter som det hänvisas till i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen och personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10 i den förordningen i den utsträckning detta är nödvändigt för tillämpning av denna lag. Strävan är att balansera myndigheternas behov att behandla uppgifterna och de registrerades grundläggande rättigheter, särskilt integritetsskyddet. Bestämmelsen genomför artikel 70 i direktivet.
Enligt bestämmelsen får uppgifterna endast behandlas i den utsträckning det är nödvändigt för skötsel av de lagstadgade uppgifterna. Detta begränsar behandlingen enligt proportionalitetsprincipen och hindrar insamling eller användning av onödiga uppgifter. I EU:s lagstiftning finns det bestämmelser om behandlingen av de särskilda kategorierna av personuppgiftsgrupper i artikel 9 och om personuppgifter som rör fällande domar i artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt bestämmelserna i artikel 76 i penningtvättsförordningen får de ansvariga enheterna i den mån det är absolut nödvändigt för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism behandla de särskilda kategorier av personuppgifter samt de personuppgifter som rör fällande domar i brottmål med förbehåll för skyddsåtgärderna i samma artikel. Därmed ska omfattningen på behandlingen av dessa personuppgifter kunna motiveras med absolut nödvändighet, vilket är ett högre kriterium än begränsning av behandlingen endast till nödvändig. Förutsättningen för behandling är därmed i alla fall att nödvändighetsbedömningen för de nämnda särskilda kategorierna av personuppgifter samt personuppgifter som rör fällande domar i brottmål ska påvisa absolut nödvändighet. Enligt ordalydelsen i regleringen ska det därmed finnas ett obestridbart och verkligt nödvändigt behov att behandla dessa uppgifter.
I paragrafen föreskrivs det också om särskilda skyddsåtgärder, som utgör en förutsättning för behandling. Syftet med dessa är att säkerställa att de registrerades rättigheter och friheter tryggas på lämpligt sätt.
Skyddsåtgärderna är:
1) Behandling av sådan information ska endast ske i enskilda fall av varje behörig myndighets personal som har blivit särskilt utsedd och auktoriserad att utföra dessa uppgifter. Denna begränsning är väsentlig för säkerställande att känsliga uppgifter endast behandlas av personal som är utbildad och auktoriserad för det.
2) De behöriga myndigheternas personal ska hålla hög yrkesmässig standard när det gäller konfidentialitet, kompetens och dataskydd. Detta täcker också kravet på dataskydd och konfidentialitet. Därtill krävs lämplig kompetens inom etisk behandling av stora datamängder, vilket har särskild betydelse i samband med stora och komplexa datamängder.
3) Gällande dataskyddet föreskrivs det att högklassiga tekniska och organisatoriska åtgärder ska finnas för att säkerställa säkerheten. Med detta avses exempelvis skydd av datasystem, kontroll av tillträde och uppföljning av logguppgifter för att behandlingen ska vara säker och spårbar.
88 §.Överklagande. I paragrafen föreskrivs det om överklagande på motsvarande sätt som i 9 kap. 4 § i den gällande penningtvättslagen. Enligt 1 mom. får tillsynsmyndighetens beslut enligt penningtvättslagen överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I 2 mom. föreskrivs det att förvaltningsdomstolen när den behandlar ett besvärsärende ska ge advokatföreningen tillfälle att bli hörd med anledning av besvären och att vid behov lägga fram bevisning och annan utredning, om ärendet gäller en ansvarig enhet vars verksamhet övervakas av advokatföreningen enligt 28 § 3 mom.
Enligt 3 mom. ska tillsynsmyndighetens beslut iakttas trots att det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat eller något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Verkställbarheten av påföljdsavgiften i 65 §, ordningsavgiften i 66 § samt vitet i 69 § bestäms dock i enlighet med lagen om verkställighet av böter.
I 4 mom. föreskrivs det att Finansinspektionens beslut får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i 73 § i lagen om Finansinspektionen.
89 §. Tröskelvärdesbaserade rapporter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om anmälningsskyldigheten för så kallade tröskelvärden. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § 2 mom. i den gällande penningtvättslagen.
Bestämmelserna om tvivelaktiga affärstransaktioner finns direkt i penningtvättsförordningen. I enlighet med penningtvättsförordningen är anmälningar om tvivelaktiga affärstransaktioner riskbaserade. I situationer där iakttagande av ett riskbaserat angreppssätt leder till en oskälig administrativ börda till exempel till följd av ett avsevärt stort antal kundtransaktioner bör ett separat definierat tröskelvärde kunna användas som rapporteringströskel. Den ansvariga enheten gör som regel ur sin verksamhets perspektiv riskbaserade avgöranden när den anmäler tvivelaktiga transaktioner, men den ska ha möjlighet att anmäla en betalning eller annan prestation som överskrider ett visst tröskelvärde. Den ansvariga enheten kan också samla ihop en enskild kunds affärstransaktioner som är kopplade till varandra och göra en anmälan om tvivelaktig affärstransaktion om dem. Den tidsrymd för vilka prestationerna summeras avgörs riskbaserat. Syftet med bestämmelsen är därmed att underrätta tillämpningen av det riskbaserade angreppssättet och minskning av den administrativa bördan. Syftet med bestämmelsen är dock inte att det alltid ska göras en anmälan om tvivelaktig affärstransaktion varje gång tröskelvärdet överskrids, utan syftet är att erbjuda en möjlighet till det för sådana ansvariga enheter vars affärsverksamhet och tjänster har en sådan karaktär att det är ändamålsenligt. Till sådana tjänster hör utöver penningspelstjänsterna exempelvis tillhandahållare penningförmedlingstjänster och valutaväxlare.
Enligt bestämmelsen är tröskelvärderapporten obligatorisk för de tillhandahållare av penningförmedlingstjänster som avses i 1 § 1 mom. 5 punkten i lagen om betalningsinstitut. Enligt det föreslagna 2 mom. ska dessa rapportera varje enskild betalning eller prestation eller flera sammanhängande betalningar eller prestationer till ett värde av minst 1 000 euro. Enligt denna punkt avses med penningförmedling en tjänst där tillhandahållaren av tjänsten tar emot medel av betalaren utan att grunda ett betalningskonto i betalarens eller betalningsmottagarens namn och där det uttryckliga syftet är att överföra medel som motsvarar de mottagna medlen till betalningsmottagaren eller för betalningsmottagarens räkning eller där tillhandahållaren av tjänsten mottar medlen för betalningsmottagarens räkning och ställer dem denna till förfogande. En penningförmedlare är dock förutom skyldig att göra tröskelvärdesbaserade rapporter också skyldig att anmäla tvivelaktiga affärstransaktioner exempelvis i situationer där tröskelvärdet inte överskrids, men affärstransaktionen i övrigt verkar tvivelaktig. För penningförmedlingens del anses de obligatoriska tröskelvärdesbaserade rapporterna vara motiverade i skenet av utredningarna i anknytning till finansiering av terrorism (FATF:s utredning om aktörer av hawala-slag 2013 och utredning om penningförmedlare och valutaväxlare 2010).
Den föreslagna bestämmelsen breddar den rapporteringströskel som föreskrivs i penningtvättsförordningen och den är nationell tilläggslagstiftning i enlighet med den gällande lagen. Det anses att den föreslagna tilläggslagstiftningen är nödvändig för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sitt lagstadgade uppdrag. År 2025 utgjorde de tröskelvärdebaserade rapporterna den största delen av de anmälningar som centralen för utredning av penningtvätt mottog (2025 var antalet tröskelvärdesbaserade rapporter 248 894 och de riskbaserade anmälningarna 36 020). Under de första tre månaderna 2026 har över 100 000 tröskelvärdesbaserade rapporter gjorts.
Enligt den gällande lagen gäller skyldigheten att lämna tröskelvärdesbaserade rapporter anmälare som förmedlar stora mängder mindre betalningar och som till följd av den stora volymen och delvis till följd av tekniska detaljer i förmedlingen av betalningarna inte i större omfattning övervakar transaktionerna. I kombination med den övriga information som centralen för utredning av penningtvätt har tillgång till är de tröskelvärdesbaserade rapporterna en avgörande viktig informationskälla för ett kvalitativt utrednings- och analysarbete. De tröskelvärdesbaserade rapporterna säkerställer att centralen för utredning av penningtvätt har förmågan att bekämpa brottslighet utövad av brottsliga organisationer som agerar som nätverk, inklusive rusmedels- och bedrägeribrottslighet. Den allvarliga, internationella och organiserade brottsligheten bildar omfattande nätverk både internt och med samhällets lagliga nätverk. De tröskelvärdesbaserade rapporterna spelar en central roll för identifieringen av dessa nätverk och de ekonomiska sambanden mellan olika entiteter.
90 §. Myndigheter med omsorgsplikt. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i 9 kap. 5 § i den gällande penningtvättslagen om vissa myndigheters omsorgsplikt. Polisstyrelsen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen, Utsökningsverket, Brottspåföljdsmyndigheten och konkursombudsmannen ska i sin verksamhet se till att uppmärksamhet riktas på förhindrande och avslöjande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och på att tvivelaktiga transaktioner som uppdagas i samband med att de sköter sina uppgifter anmäls till centralen för utredning av penningtvätt.
Med den riktade uppmärksamheten i bestämmelsen avses i enlighet med den gällande lagstiftningen att myndigheterna med omsorgsplikt i sin egen verksamhet kan fästa uppmärksamhet vid exceptionella och ovanliga händelser på ett sådant sätt att de inte genom sin egen verksamhet främjar brottslig verksamhet eller gör sig skyldiga till exempelvis vållande av penningtvätt. Det är möjligt att fästa uppmärksamhet vid exceptionella och ovanliga händelser om myndigheten till exempel gett sin personal adekvat utbildning i ämnet. Det betyder dock inte att myndigheterna med omsorgsplikt skulle ha en ny uppgift med att leta efter penningtvättsfall eller brottslig verksamhet eller avgöra om en tvivelaktig affärstransaktion eller en specifik persons agerande som kommit myndigheten till kännedom uppfyller rekvisitet för penningtvätt eller för finansiering av terrorism. Det är inte fråga om en sådan anmälningsskyldighet som avses i penningtvättslagen eller penningtvättsförordningen och de nämnda myndigheterna får alltså inte större befogenheter genom bestämmelsen.
Observationer av tvivelaktiga affärstransaktioner som görs i samband med användningen av de befogenheter som föreskrivits myndigheterna ska anmälas till centralen för utredning av penningtvätt. Det subjekt som har omsorgsplikt har rätt och skyldighet att göra anmälan när det finns grunder för anmälan. Bestämmelsen ger de i paragrafen nämnda myndigheterna rätt att till centralen för utredning av penningtvätt utlämna endast sådana uppgifter som myndigheten fått genom sina rättigheter att få information i enlighet med föreskrifter i någon annan lag. Den omsorgsplikt som föreskrivs i paragrafen är inte i sig en bestämmelse som ger rätt att få uppgifter.
Såsom det konstateras ovan i specialmotiveringen till 4 § 2 mom. 4 punkten underpunkt d är det ändamålsenligt att lägga till Polisstyrelsens lotteriförvaltning i gruppen av myndigheter med omsorgsplikt i synnerhet för processerna med beviljande av penninginsamlings-, varulotteri- och bingotillstånd. Lotteriförvaltningen får särskilt vid efterhandstillsynen information om i synnerhet tillståndssökandens ekonomiska ställning och penningtrafik och om de nämnda tillståndsprocesserna och tillsynsuppgifterna omfattas av omsorgsplikten har lotteriförvaltningen möjlighet att vid tvivelaktig verksamhet göra anmälningar till centralen för utredning av penningtvätt.
12 kap.Ikraftträdande
91 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 10 juli 2027. Det är dock nödvändigt att genomföra vissa bestämmelser om verkliga förmånstagare redan tidigare under 2026 i anknytning till vilket de ändringar i penningtvättslagen som träder i kraft tidigare presenteras i lagförslag 19. På sådana ansvariga enheter som avses artikel 3.2 led n och o i penningtvättsförordningen, det vill säga fotbollsagenter och professionella fotbollsklubbar, tillämpas 2 § 1 mom., 28 § 5 mom. och 32 § 2–5 mom. från och med den 10 juli 2029. Genom lagen upphävs lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
92 §. Övergångsbestämmelser. I paragrafen föreskrivs det om de nödvändiga övergångsbestämmelserna.
Enligt 1 mom. ska på behandlingen av ett ärende som varit anhängigt under den gällande lagstiftningen tillämpas bestämmelserna i den lagen tills ärendet är slutbehandlat, även under en eventuell besvärsprocess.
Enligt 2 mom. ska bestämmelserna om straffrättsligt ansvar i den gällande lagen tillämpas på de försummelser, förseelser eller överträdelser av bestämmelserna som skett under den gällande lagen. Om tillämpningen av den nya penningtvättslagen dock leder till en lindrigare påföljd för förövaren ska detta beaktas när straffet påförs. Om det är fråga om ett upprepat brott som inletts under den gällande lagen och fortsätter att upprepas när den nya, föreslagna lagen trätt i kraft ska bestämmelserna i den nya, föreslagna penningtvättslagen tillämpas när påföljderna påförs.
I 3 mom. konstateras det att eventuella hänvisningar i annan lagstiftning till lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism avser den nya, föreslagna lagen när den har trätt i kraft.
8.2
Lagen om centralen för utredning av penningtvätt
2 §. Centralen för utredning av penningtvätt och dess uppgifter. Det föreslås att den gällande paragrafen ändras så att innehållet i 1 och 4 mom. ändras, en ny 5 a punkt fogas till i 1 mom. och nya 3 och 6 mom. fogas till paragrafen. Genom det föreslagna nya 3 mom. blir 3 mom. i den gällande 2 § 4 mom. och 4 mom. blir 5 mom.
Enligt 1 mom. finns centralen för utredning av penningtvätt vid centralkriminalpolisen. Det föreslås först att momentet ändras så att det omnämns att centralen för utredning av penningtvätt är funktionellt självständig och oberoende. I detaljmotiveringen i förslaget till den gällande penningtvättslagen konstateras det att centralen för utredning av penningtvätt är en i operativt avseende självständig enhet vid centralkriminalpolisen. Att centralen är operativt självständig innebär att den sköter sina lagstadgade uppgifter självständigt, utan extern styrning. Artikel 19.4 i det sjätte penningtvättsdirektivet förutsätter att varje finansunderrättelseenhet ska vara operativt oberoende och självständig, vilket innebär att den ska ha behörighet och kapacitet att utföra sina uppgifter fritt, inbegripet att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och, i enlighet med artikel 19.3, sprida specifik information. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det därtill att finansunderrättelseenheten bör förses med tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser på sådant sätt att dess oberoende och självständighet säkerställs och så att den kan utföra sitt uppdrag på ett verkningsfullt sätt. Finansunderrättelseenheten bör, antingen efter bedömning i varje enskilt fall eller rutinmässigt, kunna införskaffa och sätta in de resurser som behövs för att kunna utföra sitt arbete utan otillbörlig påverkan eller inblandning från politiker, stat eller näringsliv som skulle kunna äventyra dess operativa oberoende. För att bedöma huruvida dessa krav har uppfyllts och identifiera svagheter och bästa praxis bör Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ges befogenhet att samordna organisationen av finansunderrättelseenheternas inbördes utvärderingar. Senast den 10 juli 2028 ska Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om de åtgärder som ska vidtas för att bevara centralens för utredning av penningtvätt operativa självständighet och oberoende, inbegripet åtgärder för att förhindra att intressekonflikter påverkar den operativa självständigheten och oberoendet för centralen för utredning av penningtvätt. I fråga om den operativa självständigheten hos centralen för utredning av penningtvätt bör Polisstyrelsens styrande roll inom polisförvaltningen och dess direktionsrätt med vilken den vid behov styr polisverksamheten och fastställer tyngdpunktsområden dock samtidigt observeras.
I 1 mom. föreskrivs det dessutom om centralen för utredning av penningtvätts uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten för det första ändras så att den täcker samtliga uppgifter i enlighet med artikel 19.2 i penningtvättsdirektivet. Enligt artikel 19.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska centralen för utredning av penningtvätt vara den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och analysera de rapporter som avses i artikel 69 i förordning (EU) 2024/1624, eller de rapporter som lämnas in av ansvariga enheter i enlighet med artikel 74 och 80.4 andra ledet i den förordningen och annan information som är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, inbegripet information som lämnats av tullmyndigheter enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådet förordning om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 2018/1672, nedan förordningen om kontroller av kontanta medel, samt att ta emot och analysera den information som de tillsynsmyndigheter eller andra myndigheter lämnar. Det föreslås därtill att centralens för utredning av penningtvätt skyldighet att ge återkoppling i den gällande 1 mom. 2 punkten preciseras i enlighet med artikel 28 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Detta föreskrivs i 3 mom. som beskrivs nedan.
Det föreslås därtill att en ny 5 a punkt fogas till paragrafens 1 mom. enligt vilken samarbete och informationsutbyte med de myndigheter som ansvarar för riktade ekonomiska sanktioner ingår i centralens för utredning av penningtvätt uppgifter. Artikel 66 i det sjätte penningtvättsdirektivet kräver att tillsynsorgan, centralen för utredning av penningtvätt och myndigheterna med ansvar för att genomföra riktade ekonomiska sanktioner fungerar i nära samarbete med varandra inom sina ansvarsområden och ger varandra uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag. Konfidentiell information som utbyts enligt den här artikeln ska användas av de nämnda myndigheterna enbart för att utöva sina funktioner inom ramen för detta direktiv eller andra unionsrättsakter och i samband med administrativa och rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner. I nuläget utbyter utredningscentralen inom ramen för lagstiftningen aktivt information inte bara med de organ som utövar tillsyn över penningtvättslagen utan också med utrikesministeriet, Tullen och de övriga enheterna vid polisen. Utredningscentralen har redan länge varit medlem av den nationella sanktionssamarbetsgruppen och deltagit i arbetet inom två underarbetsgrupper till sanktionssamarbetsgruppen.
Det föreslås dessutom att 1 mom. 6 punkten ändras så att den motsvarar kraven på statistik i det sjätte penningtvättsdirektivet. Bestämmelserna om statistik finns i artikel 9 i det sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilken medlemsstaterna ska föra omfattande statistik över frågor av betydelse för effektiviteten hos deras ramverk för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism i syfte att utvärdera dessa ramars effektivitet. Centralen för utredning av penningtvätt ska föra statistik över följande: antalet rapporter om tvivelaktiga transaktioner som lämnats till centralen för utredning av penningtvätt och uppföljningen av dessa rapporter, gränsöverskridande förflyttningar av kontanter som överlämnats till finansunderrättelseenheten i enlighet med artikel 9 i förordningen om kontroller av kontanta medel tillsammans med uppföljningen av den inlämnade informationen, antalet och procentandelen rapporter om tvivelaktiga transaktioner som leder till spridning till andra behöriga myndigheter, och när så är tillämpligt, antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, tillsammans med årsrapporten som upprättats av centralen för utredning av penningtvätt enligt artikel 27 i det sjätte penningtvättsdirektivet, uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden som centralen för utredning av penningtvätt har gjort, tagit emot, avslagit och helt eller delvis besvarat, enligt specificerad redovisning per land, och personalresurser som anslagits till centralen för utredning av penningtvätt.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., som föreskriver om responsen från centralen för utredning av penningtvätt. I artikel 28.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet förutsätts det att sådan återkoppling ska omfatta åtminstone kvaliteten på informationen som tillhandahålls, rapporteringens läglighet, beskrivningen av misstanken och dokumentationen som tillhandahölls vid inlämningen. Återkopplingen ska inte tolkas som att den ska omfatta konsekvenserna av varje rapport om tvivelaktiga transaktioner. Återkopplingen ska ges minst en gång om året oavsett om det gäller en enskild ansvarig enhet eller grupper eller kategorier av ansvariga enheter, med hänsyn till det samlade antalet tvivelaktiga transaktioner som rapporterats av de ansvariga enheterna. Enligt skälen till direktivet bör syftet för återkopplingen vara att ytterligare förbättra de ansvariga enheternas förmåga att upptäcka och identifiera tvivelaktiga transaktioner och aktiviteter, förbättra kvaliteten på rapporter om tvivelaktiga transaktioner och rapporteringsmekanismerna generellt och ge de ansvariga enheterna viktiga insikter om trender, typer och risker i samband med penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism. När finansunderrättelseenheterna fastställer återkopplingens typ och frekvens bör de i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till områden där rapporteringsverksamheten kan behöva förbättras. Återkoppling ges också på tillsynsorganens fordringar för att dessa ska kunna bedriva riskbaserad tillsyn i enlighet med artikel 40 i direktivet. Centralen för utredning av penningtvätt ska årligen rapportera till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om tillhandahållandet av återkoppling till ansvariga enheter enligt denna artikel och ska tillhandahålla statistik om antalet rapporter om tvivelaktiga transaktioner som lämnats in av de olika kategorierna av ansvariga enheter. Senast den 10 juli 2028 ska Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utfärda rekommendationer till centralen för utredning av penningtvätt om bästa praxis och strategier för att ge återkoppling, inbegripet om återkopplingens typ och frekvens. Skyldigheten att ge återkoppling ska inte äventyra eventuellt pågående analytiskt arbete som utförs av centralen för utredning av penningtvätt eller eventuella utredningar eller administrativa åtgärder som följer på centralens för utredning av penningtvätt spridning, och ska inte påverka tillämpligheten av kraven på uppgiftsskydd och sekretess. Centralen för utredning av penningtvätt bör också minst en gång per år ge Tullen återkoppling om effektiviteten och uppföljningen av rapporter om fysiska gränsöverskridande pengaflöden.
I 4 mom. föreskrivs det om centralkriminalpolisens skyldighet att årligen till Polisstyrelsen lämna en rapport om verksamheten vid centralen för utredning av penningtvätt. Det föreslås att momentet ändras så att rapporten innehåller information om de trender och typer som identifierats i den information som spridits till andra behöriga myndigheter. Artikel 27 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskriver att den rapport som avses i 4 mom. även ska innehålla information om de trender och typer som identifierats i de filer som spridits till andra behöriga myndigheter. Informationen i rapporten får inte göra det möjligt att identifiera någon fysisk eller juridisk person. I enlighet med det ändrade och flyttade 4 mom. meddelas den statistik som ska ingå i utredningen separat genom förordning av inrikesministeriet.
Det föreslås dessutom att ett nytt 6 mom. läggs till i paragrafen med bestämmelser om att centralen för utredning av penningtvätt ska utse ett ombud för grundläggande rättigheter. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att finansunderrättelseenheternas verksamhet dessutom kan få konsekvenser för enskilda personers grundläggande rättigheter, såsom rätten till skydd av personuppgifter, rätten till privatliv och rätten till egendom. Enligt de aktuella skälen bidrar därför ett utsett ombud för grundläggande rättigheter till att centralerna för utredning av penningtvätt respekterar och skyddar berörda personers grundläggande rättigheter.
Därmed ska centralen för utredning av penningtvätt utse ett ombud för grundläggande rättigheter i enlighet med artikel 20 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Ombudet för grundläggande rättigheter får vara en medlem av centralens för utredning av penningtvätt befintliga personal. Enligt punkt 3 i den nämnda artikeln ska centralen för utredning av penningtvätt säkerställa att ombudet för grundläggande rättigheter inte tar emot instruktioner som gäller utförandet av ombudet för grundläggande rättigheters uppgifter. Ombudet för grundläggande rättigheter kan inte vara samma person som är personuppgiftsansvarig eftersom det är bäddat för intressekonflikter om samma medlem av personalen sköter både uppgifterna som ombud för grundläggande rättigheter och är personuppgiftsansvarig. Ombudet för grundläggande rättigheter kan dock sköta uppgifter förknippade med dataskydd.
Enligt artikel 20.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska ombudet för grundläggande rättigheter:
a) ge råd till finansunderrättelseenhetens personal om all verksamhet som utförs av finansunderrättelseenheten när ombudet för grundläggande rättigheter anser det nödvändigt, eller på begäran av personalen, utan att hindra eller försena denna verksamhet,
b) främja och övervaka finansunderrättelseenhetens efterlevnad av de grundläggande rättigheterna,
c) avge icke-bindande yttranden om huruvida finansunderrättelseenhetens verksamhet är förenlig med de grundläggande rättigheterna,
d) informera finansunderrättelseenhetens chef om eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter inom ramen för finansunderrättelseenhetens verksamhet.
2 a §. Gemensamma analyser. Det föreslås att till lagen fogas en ny2 a §, som föreskriver om den nya befogenheten för centralen för utredning av penningtvätt att enligt artikel 32 i det sjätte penningtvättsdirektivet inrätta team för gemensam analys för ett visst ändamål och under en begränsad period, som kan förlängas med ömsesidigt samtycke, för att genomföra operativa analyser av tvivelaktiga transaktioner eller aktiviteter som innefattar en eller flera av de finansunderrättelseenheter som inrättar teamet. Enligt 1 mom. kan centralen för utredning av penningtvätt delta i team för gemensam analys för att genomföra operativa analyser av tvivelaktiga transaktioner eller aktiviteter och göra en begäran om att inrätta ett team för gemensam analys. I 2, 3 och 4 mom. finns det bestämmelser om att inrätta team för gemensam analys för ett visst ändamål och under en begränsad period för att genomföra operativa analyser av tvivelaktiga transaktioner eller aktiviteter som innefattar en eller flera finansunderrättelseenheter. Den begränsade perioden kan förlängas med ömsesidigt samtycke. Ett team för gemensam analys får inrättas om centralens för utredning av penningtvätt operativa analyser kräver svåra och krävande analyser med kopplingar till andra medlemsstater eller flera finansunderrättelseenheter genomför operativa analyser där omständigheterna motiverar samordnade, gemensamma åtgärder i de berörda medlemsstaterna. Om teamet för gemensam analys behöver hjälp från en annan finansunderrättelseenhet än de som är del av teamet, kan det begära att denna andra finansunderrättelseenhet ansluter sig till teamet för gemensam analys och översänder finansiella underrättelser och finansiella uppgifter till teamet för gemensam analys. Ett nödvändighetskrav finns inte för utbytet av uppgifter i enlighet med bestämmelsen eftersom detta inte är en tröskel för informationsutbyte i enlighet med artikel 32 i penningtvättsdirektivet.
I 5 mom. föreskrivs det om tredje parts deltagande i de gemensamma analyserna. Enligt artikel 32.6 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att de finansunderrättelseenheter som deltar i de gemensamma analyserna fastställer de villkor som gäller för tredje parters deltagande och inför åtgärder som garanterar sekretessen och säkerheten för den information som utbyts. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att tredje parters, inbegripet unionens organ och byråer, deltagande kan vara avgörande för att finansunderrättelseenheternas analyser, inbegripet gemensamma analyser, ska leda till resultat. Finansunderrättelseenheterna kan därför bjuda in tredje parter att delta i den gemensamma analysen, i de fall då sådant deltagande faller inom den aktuella tredje partens befogenhet. Tredje parters deltagande i analysprocessen kan bidra till identifiering av kopplingar mellan finansunderrättelser, brottsinformation och kriminalunderrättelser, förbättra analysen och fastställa om det finns tecken på att ett brott har begåtts. Medlemsstaterna ska säkerställa att den information som utbyts endast används för de ändamål för vilka den gemensamma analysen inrättades. Det sjätte penningtvättsdirektivet preciserar inte tredje parter. I den nya artikeln 12.4 i direktivet om finansiell information föreskrivs det att centralen för utredning av penningtvätt i relevanta fall kan uppmana Europol att stödja den när den utför den avsedda gemensamma analysen förutsatt att alla deltagande centraler för utredning av penningtvätt samtycker till detta, inom ramen för Europols mandat och för utförandet av de uppgifter som anges i artikel 4.1 h och z i Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EU) 2016/794, nedan Europol-förordningen, och utan att det påverkar befogenheterna för Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt penningtvättsförordningen.
I 6 mom. föreskrivs det om rättigheterna för centralen för utredning av penningtvätt att överlåta de uppgifter som avses i 3 § 2 och 3 mom. i denna lag till analysteamets medlemmar. För 4 och 6 mom. i paragrafen bör det observeras att nödvändighet inte enligt artikel 32 i det sjätte penningtvättsdirektivet är en förutsättning för rätt att lämna ut uppgifter.
2 b §.Tillhandahållande av information till tillsynsorgan. Det föreslås att till lagen fogas en ny 2 b §, som föreskriver om skyldigheten för centralen för utredning av penningtvätt att tillhandahålla information till tillsynsorganen i enlighet med artikel 23 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I 1 mom. föreskrivs det om den information som kan ha betydelse för tillsynen enligt 5 kap. i penningtvättslagen som centralen för utredning av penningtvätt åtminstone på det sätt som avses i penningtvättslagen ska tillhandahålla till den behöriga tillsynsmyndigheten antingen på eget initiativ eller på begäran. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att ett effektivt samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter och tillsynsorgan är av avgörande betydelse för det finansiella systemets integritet och stabilitet. Det säkerställer en övergripande och konsekvent strategi för att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, förbättrar effektiviteten i unionens system för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och skyddar ekonomin mot de hot som olaglig finansiell verksamhet utgör. Information som finansunderrättelseenheterna förfogar över, till exempel information om kvaliteten på och antalet rapporter om tvivelaktiga transaktioner som lämnas av de ansvariga enheterna, information om kvaliteten på och punktligheten för de ansvariga enheternas svar på finansunderrättelseenheternas begäranden om information, och information om typer av, trender och metoder för penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, kan hjälpa tillsynsorganen att identifiera områden där riskerna är högre eller där efterlevnaden är svag och därigenom ge dem en inblick i huruvida tillsynen behöver stärkas i förhållande till specifika ansvariga enheter eller sektorer.
I 2 mom. föreskrivs det om centralen för penningtvätts skyldighet att alltid meddela tillsynsorganen när information som den förfogar över indikerar att de ansvariga enheterna eventuellt bryter mot penningtvättsförordningen och förordningen om finansiell information. Sådant beslut om utlämnande av uppgifter som avses i detta moment fattas av en polisman som hör till befälet och arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt.
I 3 mom. föreskrivs det om begränsningar i innehållet i uppgifterna. Enligt detta moment får information som tillhandahålls med stöd av denna paragraf inte innehålla några uppgifter om specifika fysiska eller juridiska personer eller fall, inbegripet fysiska eller juridiska personer som är föremål för en pågående analys eller utredning, eller som kan leda till identifiering av fysiska eller juridiska personer med undantag för fall där det är absolut nödvändigt för tillämpning av 2 mom.
2 c §. Föreläggande om uppföljning av transaktioner eller aktiviteter. Det föreslås att till lagen fogas en 2 c §, vars 1 mom. innehåller bestämmelser om befogenhet enligt artikel 25 i det sjätte penningtvättsdirektivet för centralen för utredning av penningtvätt att instruera ansvariga enheter att under en av centralen för utredning av penningtvätt fastställd tidsperiod övervaka de transaktioner eller aktiviteter som utförs via ett eller flera bankkonton eller betalkonton eller konton för kryptotillgångar eller andra affärsförbindelser som förvaltas av den ansvariga enheten för personer som utgör en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att närmare övervakning av ett konto eller en affärsförbindelse kan ge finansunderrättelseenheten ytterligare insikter i kontoinnehavarens transaktionsmönster och leda till att man i tid upptäcker ovanliga eller tvivelaktiga transaktioner eller aktiviteter som kan motivera ytterligare åtgärder från finansunderrättelseenhetens sida, inbegripet tillfälligt avbrytande av kontot eller affärsförbindelsen, analys av insamlade underrättelser och spridning av dessa till utredande och lagförande myndigheter. Beslut om sändning av en order om övervakning görs av en polisman som arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt.
Bedömningen av betydande risk ska grunda sig på en helhetsbedömning. Detta kan bland annat påverkas av personens tidigare brottsliga beteende i anknytning till penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism. Därtill kan även andra uppgifter som indikerar brottslig verksamhet samt antalet tvivelaktiga affärstransaktioner som polisen känner till påverka helhetsbedömningen. Förekomsten av en betydande risk får dock inte förutsätta att en förundersökning har inletts, utan en betydande risk kan realiseras redan innan en förundersökning inleds bland annat när centralen för utredning av penningtvätt utgående från tillgänglig information har grundad orsak att på goda grunder anta att personen har för avsikt att göra sig skyldig till, gör sig skyldig till eller redan har gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till detta eller finansiering av terrorism. Vid bedömningen ska åtminstone tillförlitligheten i de tillgängliga uppgifterna och informationskällan beaktas. I detta hänseende bör det också beaktas att en lätt eller normal risk för att personen ska göra sig skyldig till penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism inte berättigar till en sådan spårningsföreskrift till den ansvariga enheten, utan att risken ska vara betydande. Denna kvalificeringsgrund kan vara aktuell bland annat om informationen har inhämtats av en särskilt tillförlitlig källa eller av flera olika källor eller om det finns obestridliga bevis som grund för informationen (exempelvis upprepade betaltransaktioner, som klart indikerar penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism). I detta hänseende bör det också beaktas vilka effekterna blir om risken realiseras, så att risken kan anses vara mer betydande om brottet har betydande effekter på det allmänna eller privata intresset än om det endast finns en liten risk för förmögenhetsskada. Vid bedömningen kan man även beakta om personen tidigare dömts för penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism. Det sjätte penningtvättsdirektivet kräver dessutom att medlemsstaterna säkerställer att finansunderrättelseenheterna har befogenhet att instruera den ansvariga enheten att rapportera om resultaten av övervakningen. Detta kan göras exempelvis genom en anmälan i enlighet med artikel 69 i penningtvättsförordningen. När en ansvarig enhet får en spårningsanvisning i enlighet med denna paragraf ska den iaktta de riskbaserade verksamhetsprinciperna, metoderna och tillsynsåtgärderna för ansvariga enheter i enlighet med penningtvättsförordningen.
I 2 mom. föreskrivs det om befogenheterna för en polisman inom befälet som arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt att på basis av en utländsk central för utredning av penningtvätts begäran ge en i 1 mom. avsedd order till den ansvariga enheten.
2 d §.Underrättelser till rapporteringsskyldiga om risker. Det föreslås att en ny 2 d § fogas till lagen och att den paragrafens 1 mom. ska innehålla bestämmelser om en ny befogenhet för centralen för utredning av penningtvätt att i enlighet med artikel 26 i det sjätte penningtvättsdirektivet enligt kapitel III i penningtvättsförordningen varna ansvariga enheter om information som är relevant för utförandet av åtgärder för kundkännedom. Beslutet om riskunderrättelse fattas av en polisman tillhörande befälet som arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt.
Uppgifterna i riskunderrättelsen innehåller typer av transaktioner eller aktiviteter som medför en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller specifika personer som utgör en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller specifika geografiska områden som medför en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vid bedömningen av betydande risk bör det primärt beaktas att när personen är misstänkt för penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism är det en betydande risk förknippad med personen i denna verksamhet. Förekomsten av en betydande risk kan dock inte förutsätta att en förundersökning har inletts, utan en betydande risk kan realiseras redan innan en förundersökning inleds bland annat när centralen för utredning av penningtvätt utgående från tillgänglig information på goda grunder har orsak att anta att personen har för avsikt att göra sig skyldig till, gör sig skyldig till eller redan har gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till detta eller finansiering av terrorism. Vid bedömningen bör åtminstone tillförlitligheten i de tillgängliga uppgifterna och informationskällan beaktas. I detta hänseende bör det också beaktas att en lätt eller normal risk för att personen ska göra sig skyldig till penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism inte berättigar till en sådan spårningsföreskrift till den ansvariga enheten utan att risken ska vara betydande. Denna kvalificeringsgrund kan vara aktuell bland annat om informationen har inhämtats av en särskilt tillförlitlig källa eller av flera olika källor eller om det finns obestridliga bevis som grund för informationen (exempelvis upprepade betaltransaktioner, som klart indikerar penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism). I detta hänseende bör det också beaktas vilka effekterna blir om risken realiseras, så att risken kan anses vara mer betydande om brottet har betydande effekter på det allmänna eller privata intresset än om det endast finns en liten risk för förmögenhetsskada. Vid bedömningen kan man även beakta om personen tidigare dömts för penningtvätt, förbrott eller finansiering av terrorism.
I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att sådana underrättelser kan ge de ansvariga enheterna underlag till deras förfaranden för kundkännedom och säkerställa att de är förenliga med riskerna, bidra till uppdateringen av deras riskbedömnings- och riskhanteringssystem i enlighet med detta och ge dem ytterligare information som kan skapa ett behov av skärpta åtgärder för kundkännedom avseende vissa kunder eller transaktioner som utgör större risk.
Enligt 2 mom. gäller riskunderrättelsen i 1 mom. under en period som föreskrivs av centralen för utredning av penningtvätt och som varar högst sex månader. Vid bedömningen av den riskanmälan som getts med stöd av denna paragraf ska den ansvariga enheten iaktta de för ansvariga enheter riskbaserade verksamhetsprinciperna i penningtvättsförordningen.
I 3 mom. föreskrivs det om en skyldighet i enlighet med artikel 26.3 i det sjätte penningtvättsdirektivet för centralen för utredning av penningtvätt att årligen förse ansvariga enheter med strategisk information om typer, riskindikatorer och trender inom penningtvätt och finansiering av terrorism.
3 §.Registret för förhindrande, avslöjande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Penningtvättsregistret är ett personregister för förhindrande, avslöjande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism som centralen för utredning av penningtvätt upprätthåller med hjälp av automatisk databehandling. I registret lagras uppgifter om exempelvis misstänkta penningtvättsbrott och personer förknippade med dem. Utöver vad som föreskrivs i lagen om centralen för utredning av penningtvätt tillämpas på behandlingen av personuppgifter i penningtvättsregistret den allmänna dataskyddsförordningen, lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten samt lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.
EU-regleringen kräver inte direkt att ett penningtvättsregister grundas, trots att regleringen ålägger medlemsstaterna vissa förpliktelser för exempelvis den säkerställandet av de tekniska resurserna hos centralen för utredning av penningtvätt såsom i artikel 19.5 i det sjätte penningtvättsdirektivet, utan det är fråga om ett register som grundats genom nationell lagstiftning, dvs. nationell tilläggsreglering. Enligt den gällande penningtvättslagen får penningtvättsregistret nödvändiga uppgifter och dokument som inhämtats och erhållits för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med 2 § samt 4 och 5 §. Vissa uppgifter som lagras i registret grundar sig på de befogenheter som föreskrivits centralen för utredning av penningtvätt till följd av penningtvättsdirektiven, andra på den nationella lagstiftningen. För föreskrifterna om penningtvättsregistret är det nödvändigt att säkerställa att bestämmelserna motsvarar FATF:s rekommendationer och kraven i penningtvättsdirektivet om sekretessen kring innehållet i anmälningarna om tvivelaktiga affärstransaktioner, inklusive anmälarens identitet. Centralen för utredning av penningtvätt ingår i centralkriminalpolisen och dess befogenheter föreskrivs också i polislagen, till vilken 2 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt hänvisar.
Det föreslås att den gällande paragrafen ändras så att innehållet i 5 och 9 mom. ändras. Paragrafens 5 mom. preciseras att motsvara artikel 36.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet, som kräver att centralerna för utredning av penningtvätt inte lämnar ut källan till anmälan om den tvivelaktiga transaktionen, när de besvarar begäranden om information från behöriga myndigheter enligt 2 § eller när de sprider resultaten av sina analyser enligt 2 §. I den nämnda punkten i direktivet hänvisas det till punkt 1 i samma artikel, där även organisationen är listad utöver den person som gör anmälan. Därmed utvidgar det sjätte penningtvättsdirektivet sekretessen jämfört med nuläget. I den nämnda punkten i direktivet konstateras det dessutom att denna punkt inte påverkar tillämplig nationell straffprocessrätt och därför föreslås det att en noggrannare beskrivning av de situationer då utredningscentralen får överlämna anmälarens namn och identitet införs i momentet. Med anmälare avses enligt 36.1 artikeln de ansvariga enheterna och deras anställda, eller personer i en likvärdig ställning, inbegripet ombud och distributörer. Till dessa situationer hör de olika faserna i brottsprocesser, där information behövs om sådan penningtvätt och finansiering av terrorism med vilket egendomen eller vinningen av brottet från penningtvätten eller finansieringen av terrorism har fåtts eller skulle fås samt för förundersökning, åtalsprövning, domstolsbehandling och verkställande av straff av brott i enlighet med bilaga I i Europol-förordningen. Uppgifterna får dessutom lämnas för förhindrande och avslöjande av brott samt för skydd av den nationella säkerheten. På detta sätt säkerställer man att uppgifterna får lämnas till exempel till skyddspolisen, vars ställning som förundersökningsmyndighet ströks i samband med att de nya underrättelselagarna trädde i kraft och utnyttjar det nationella handlingsutrymmet för tillämpningen av den nationella straffprocessrätten.
Skyddet av den nationella säkerheten baserar sig i Finland på förvaltningsövergripande samarbete, som leds av statsrådet. Befogenheterna att skydda den nationella säkerheten och befogenheterna fördelas mellan olika myndigheter i enlighet med de lagstadgade uppgifter av vilka de viktigaste är polisen, Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och skyddspolisen. Eftersom det för penningtvättsregistrets del är fråga om ett register grundat på nationell lagstiftning, vars uppgifter delvis grundar sig på de uppgifter och befogenheter som centralen för utredning av penningtvätt har med stöd av EU-regleringen och delvis på den nationella lagstiftningen, utgör kraven i EU-regleringen inget hinder för användning och utlämnande av de lagrade uppgifterna i uppdrag för den nationella säkerheten.
Vid bedömningen av det nationella handlingsutrymmet i fråga om bestämmelserna om penningtvätt ska EU-domstolens (EU-domstolens) dom i mål C-817/19 (Ligue des droits humains ASBL vs. Conseil des ministres) dom om tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 om användning av passageraruppgifter för förebyggande, avslöjande och utredning av terroristbrott och fast brottslighet samt för lagföring av sådana brott (nedan PNR-direktivet) beaktas. I målet ansåg domstolen att de uppgifter som med stöd av direktivet samlats in i ett system som inrättats på basis av direktivet på grund av principen om ändamålsbundenhet i dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet avseende brottmål fick användas endast för grov brottslighet och sådan brottslighet som har ett objektivt samband med direktivets syften. Den bestämmelse som gäller PNR-direktivet gäller det system som införts genom PNR-direktivet och som innehåller de uppgifter som föreskrivs i PNR-direktivet. I den domen är det fråga om användning av exakt samma uppgifter för användningsområden i sel som enligt domstolen inte är förenliga med direktivet. Såsom nämns ovan finns det inga bestämmelser om inrättande av ett penningtvättsregister eller om dess datainnehåll i EU-lagstiftningen.
Den nationella säkerheten har uttryckligen definierats som varje medlemsstats exklusiva befogenhet och lämnats utanför den direkta EU-regleringen, och den omfattas inte heller av EU:s allmänna dataskyddsförordning. I detta hänseende bör det därtill observeras att användningen och utlämnandet av uppgifterna i penningtvättsregistret i Finland har utvidgats redan genom de ändringar som tidigare gjorts i lagen om centralen för utredning av penningtvätt som har stiftats med grundlagsutskottets medverkan.
Skyddspolisen och andra myndigheter som är behöriga att säkerställa den nationella säkerheten har rätt till uppgifter förknippade med skyddet av den nationella säkerheten, men tilläggskvalificeringen ”mot aktivitet som utgör ett allvarligt hot” används inte. Bestämmelsen förblir i fråga om detta oförändrad, där det inte finns någon motsvarande ytterligare kvalifikation. Bestämmelser om ytterligare kvalifikation skulle ge skyddspolisen och andra behöriga myndigheter rätt att få information och i allmänhet rätt att få information för att skydda den nationella säkerheten. Ändringen innebar eventuellt ändringar i tolkningen av de nuvarande grunderna för utlämnande av uppgifter, vilket i sin tur också kan försvaga skyddet av den nationella säkerheten. För närvarande kan uppgifterna i penningtvättsregistret användas till exempel för försvarsministeriets begäran om utlåtande vid tillståndsprövning i samband med fastighetsköp. Det är oklart om och i vilken omfattning uppgifter kan lämnas ut bl.a. i dessa situationer.
Till denna del bör det noteras att befogenheterna för den myndighet som är central när det gäller att skydda den nationella säkerheten, dvs. skyddspolisen, inte i den nationella lagstiftningen har begränsats till att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som allvarligt hotar den. Skyddspolisens verksamhet grundar sig på lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning, polislagen och polisförvaltningslagen. Formuleringen ”allvarligt hotar den nationella säkerheten” har använts när 10 § i Finlands grundlag ändrades (RP 198/2017 rd – GrUB 4/2018 rd) i anslutning till bestämmelserna om begränsning av hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden. Det torde dock vara klart att tröskeln för att bryta det skydd för förtroliga meddelanden som föreskrivs i grundlagen och för att lämna ut uppgifter ur en myndighets register till en annan behörig myndighet för att myndigheten ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter ska vara på olika nivå. Bestämmelser om civil underrättelseinhämtning finns i 5 a kap. i polislagen, där det i 4 § ställs som villkor för användning av skyddspolisens metoder för underrättelseinhämtning att användningen är nödvändig för att få viktig information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Enligt 2 § i den lagen är skyddspolisens metoder för underrättelseinhämtning teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning, teknisk observation av utrustning, inhämtande av identifieringsuppgifter om teleadresser eller teleterminalutrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor. Metoder för underrättelseinhämtning är dessutom platsspecifik underrättelseinhämtning, kopiering, kopiering av försändelser samt stoppande av försändelser för kopiering. Det är värt att notera att det inte har föreskrivits att den metod för underrättelseinhämtning som gäller civil underrättelseinhämtning ska vara uppgifter som lämnas ut från en annan myndighet.
De nationella tolkningarna av att skyddspolisens rätt att få uppgifter kategoriskt förutsätter ytterligare kvalificering ”för att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som allvarligt hotar skyddspolisen” torde ha samband med Europeiska unionens domstols domar i de förenade målen C-793/19 och C-794/19 Förbundsrepubliken Tyskland mot SpaceNet AG (C 793/19) och Telekom Deutschland GmbH (C 794/19), där Europeiska unionens domstol bland annat har konstaterat att det direktiv om integritet och elektronisk kommunikation 2002/58/EG som avses där, artikel 15.1, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella lagstiftningsåtgärder som föreskriver allmän och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i syfte att bekämpa grov brottslighet och förebygga allvarliga hot mot den allmänna säkerheten. Samtidigt konstaterade EU-domstolen dock att direktivet om integritet och elektronisk kommunikation inte utgör något hinder för nationella lagstiftningsåtgärder som för att garantera den nationella säkerheten tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster åläggs att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter i allmänhet och utan åtskillnad i situationer där den berörda medlemsstatens nationella säkerhet utsätts för ett allvarligt hot som visar sig vara verkligt och befintligt eller förutsägbart, och antingen en domstol eller ett oberoende förvaltningsorgan med bindande verkan. utföra en effektiv kontroll av beslutet att utfärda ett sådant föreläggande i syfte att kontrollera att någon av dessa situationer föreligger och att de villkor och garantier som ska fastställas är uppfyllda, föreläggandet får endast meddelas för en period som är begränsad till vad som är absolut nödvändigt, men som kan förlängas om hotet kvarstår.
Det är juridiskt sett mycket oklart varför ovannämnda domar om allmänt och odifferentierat bevarande av trafik- och lokaliseringsuppgifter i anslutning till direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och vissa rättigheter och friheter som erkänns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har ansetts nationellt tillämpliga på all reglering av den information som lämnas ut till skyddspolisen. De ovannämnda domarna hänför sig till information som enligt nationella bestämmelser ska inhämtas med hjälp av metoder för underrättelseinhämtning. Till denna del ska uppmärksamhet fästas vid att för de uppgifter som fås ur penningtvättsregistret gäller skyddspolisens rätt till uppgifter inte civil underrättelseinhämtning, utan informationsutbyte mellan myndigheter för skötsel av skyddspolisens lagstadgade uppgifter. Föreskrifterna om skyddspolisens uppgifter finns i 10 § i polisförvaltningslagen (110/1992), enligt vilken skyddspolisens uppgift är att inhämta information för att skydda den nationella säkerheten samt upptäcka, förhindra och avslöja sådan verksamhet, sådana förehavanden och sådana brott som kan hota statsskicket och samhällsordningen eller rikets inre eller yttre säkerhet. Skyddspolisen ska även upprätthålla och utveckla en allmän beredskap för att upptäcka och förhindra aktivitet som hotar samhällets säkerhet. Skyddspolisen har också i uppdrag att utföra säkerhetsutredningar. Skyddspolisen har alltså fortfarande uppgifter i exempelvis anknytning till brottsbekämpning och inte enbart uppgifter förknippade med dess underrättelseinhämtningsbefogenheter.
I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet förtydligas det dessutom att kraven i artikel 36.1 i det nämna direktivet på att anmälarens uppgifter ska vara sekretessbelagda dock inte bör hindra centralerna för utredning av penningtvätt från att sprida relevant information, till exempel information om IBAN-nummer eller BIC- eller Swiftkoder.
Paragrafens 9 mom. preciseras för sin del så att det motsvarar kraven på sekretess i artikel 19.6 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Momentet kompletteras med kravet på att personalen vid centralen för utredning av penningtvätt är bunden av motsvarande sekretess som föreskrivs i 81 § i penningtvättslagen. I momentet görs dessutom en språklig rättelse av stavningen av den allmänna dataskyddsförordningen. I det sjätte penningtvättsdirektivet krävs det därtill att personalen vid centralen för utredning av penningtvätt dessutom ska upprätthålla god yrkesmässig standard inbegripet goda yrkesetiska normer gällande dataskydd, personalen ska ha stor integritet och ha rätt kompetens när det gäller etisk hantering av stora datamängder. Centralen för utredning av penningtvätt ska dessutom ha riktlinjer för att förebygga och hantera intressekonflikter. De nämnda kraven uppfylls redan på annat håll i lagstiftningen om tjänstemän och myndigheter.
4 §. Centralens rätt att få och använda uppgifter. Det föreslås att den gällande paragrafen ändras så att lämnandet av uppgifter stryks ur rubriken eftersom bestämmelserna om lämnandet av uppgifter flyttas till de nya, föreslagna paragraferna. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna med undantag för en språklig rättelse av 1 mom. Innehållet i 3 mom. preciseras, 4 mom. stryks och dess innehåll överförs till en ny, föreslagen 4 a §, 5 mom.stryks och dess innehåll överförs till en ny, föreslagen 4 b § 1 mom. och att innehållet i 6 mom. preciseras. Till följd av att 4 och 5 mom. flyttas till andra paragrafer blir 6 mom. nytt 4 mom. i paragrafen. För penningtvättsregistrets del hänvisas det till motiveringarna till 3 § ovan.
Det i paragrafen gällande 3 mom. preciseras med ett tillägg att informationen får överlåtas via säkra och skyddade kanaler eftersom detta krävs enligt artikel 19.8 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
I det gällande 6 mom., det vill säga det nya 4 mom. görs en teknisk rättelse, som ändrar hänvisningen till penningtvättslagen till en hänvisning till penningtvättsförordningen, eftersom regleringen om bevarandet av uppgifterna inte längre finns i penningtvättsdirektivet utan i artikel 77 i penningtvättsförordningen. I skälen till det sjätte direktivet konstateras det att befogenheterna för centralen för utredning av penningtvätt omfattar rätten att direkt eller indirekt få tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsrelaterad information som de behöver för att bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism.
Enligt den gällande 4 § 1 och 2 mom. har centralen för utredning av penningtvätt omfattande befogenheter att få information av myndigheter, av sammanslutningar som har ålagts en offentlig uppgift och av rapporteringsskyldiga, inbegripet vid behov deras chefer och anställda samt av en enskild sammanslutning, stiftelse eller person. Enligt 16 § 1 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019, nedan polisens personuppgiftslag) har polisen därtill trots sekretessbestämmelserna rätt att ur vissa register genom en teknisk anslutning eller som en datamängd få information för att utföra sina uppgifter och föra sina personregister ur de register som listats i bestämmelsen, bland andra trafik- och transportregistret, befolkningsdatasystemet, fastighetsdatasystemet och handelsregistret. Lagarna om datasystem och register innehåller också bestämmelser om överlämnande av information till förundersökningsmyndigheter (se t.ex. 6 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002)). I 3 kap. 17 § i polisens personuppgiftslag föreskrivs det om utlämning av uppgifter till polisens personregister genom en direkt anslutning eller för registrering som en datamängd. Paragrafen föreskriver om de myndigheter som får lämna ut uppgifter till polisen genom direkt anslutning eller för registrering som en datamängd. Skyddspolisen, justitieförvaltningens myndigheter och Gränsbevakningsväsendet är exempel på myndigheter som nämns i bestämmelsen.
Enligt artikel 21.1 led a och b i det sjätte penningtvättsdirektivet finns en förteckning över de databaser och register till vilka centralen för utredning av penningtvätt ska ha direkt och omedelbar tillgång. Här följer en förteckning över de databaser och register som avses i punkten samt deras finländska motsvarigheter och hurdan tillgång centralen för utredning av penningtvätt har till dem med stöd av den gällande nationella lagstiftningen.
Information som i enlighet med artikel 16 finns i de nationella centraliserade automatiserade mekanismerna– i Finland uppgifterna i 4 och 6 § i övervakningssystemet för bank- och betalkonton till vilket centralen för utredning av penningtvätt har tillgång i enlighet med 3 § 1 och 6 mom. i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. Informationen överlämnas med ett sammanställningsprogram som Tullen administrerar (7 a § i den lagen).
Information inhämtad av ansvariga enheter, inbegripet information om överföringar av medel enligt definitionen i artikel 3.9 i förordningen om finansiell information och överföringar av kryptotillgångar enligt definitionen i artikel 3.10 i den förordningen – centralen för utredning av penningtvätt har enligt 4 § 1 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt rätt att få information av de ansvariga enheterna. Informationen inhämtas av respektive instans.
Information om hypotekslån och lån – Lagfarts- och inteckningsregistret och företagsinteckningsregistret är offentliga register. Centralen för utredning av penningtvätt får information om lån genom att med stöd av 4 § 1 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt be dem direkt av de ansvariga enheterna. Varken centralen för utredning av penningtvätt eller polisen har lagstadgad rätt att få information ur det positiva kreditupplysningsregistret (lagen om ett positivt kreditupplysningsregister (739/2022), om det inte gäller handräckning till polisen (den lagens 3 §, som hänvisar till 26 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet).
Information som finns i databaserna för nationell valuta och valutaväxling – det finns inte sådana databaser i Finland.
Information om värdepapper – bestämmelserna gällande informationsskyldighet om värdepapper finns i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. Enligt 8 kap. 2 § i den lagen ska trots bestämmelserna om tystnadsplikt information om värdepapper lämnas ut till de myndigheter som enligt lag har rätt att få sådan information. För placeringsfondernas del finns bestämmelserna om skyldighet att lämna ut information i lagen om placeringsfonder, enligt vars 26 kap. 1 § fondbolaget och förvaringsinstitutet har rätt att lämna uppgifter endast till åklagar- eller förundersökningsmyndigheter för utredande av brott samt till myndigheter som enligt lag annars har rätt att få sådana uppgifter. Med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt inbegärs informationen separat av varje skild enhet.
Skatteuppgifter, inbegripet uppgifter som innehas av skattemyndigheterna samt uppgifter som erhållits i enlighet med artikel 8.3 a i rådets direktiv 2011/16/EU (40) om upphävande av rådets direktiv 77/799/EEG – uppgifterna om beskattning är i synnerhet på grund av skyddet för den personliga integriteten enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) till största delen sekretessbelagda. Enligt lagens 19 § kan Skatteförvaltningen utan hinder av sekretessplikten i enskilda fall på begäran lämna ut beskattningsuppgifter jämte identifieringsuppgifter om den skattskyldige till åklagar- och förundersökningsmyndigheter bland annat för förebyggande, utredning och åtal av brott. Med stöd av 4 § kan centralen för utredning av penningtvätt inbegära informationen av Skatteförvaltningen. Hos polisen pågår beredningen av gränssnitt till såväl skatteuppgifterna och inkomstregistret som också till Enheten för utredning av grå ekonomis fullgöranderapporter.
Information om offentliga upphandlingsförfaranden för varor eller tjänster, eller koncessioner – enligt 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt kan centralen för utredning av penningtvätt inhämta dessa uppgifter.
Information från bankkontoregistrens sammankopplingssystem, som avses i artikel 16 i det sjätte penningtvättsdirektivet, samt från nationella fastighetsregister eller elektroniska datasöksystem – I Finland informationen om ett system för sammankoppling av information i 4 kap. 17 j § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton samt fastighetssystemet, som omfattar både lagfarts- och inteckningsregistret (3 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster, fastighetsregisterlagen (392/1985). Centralen för utredning av penningtvätt har rätt att inhämta den nämnda informationen med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Enligt vad som beskrivits ovan har centralen direkt och omedelbar tillgång till systemet för övervakning av bankkonton och betalkonton och den kommer också att ha tillgång till sammankopplingssystemet. Med stöd av 16 § 1 mom. 14 punkten i polisens personuppgiftslag har den också direkt och omedelbar tillgång till fastighetsinformationssystemet.
Information i nationella medborgar- och befolkningsregister över fysiska personer – i Finland befolkningsdatasystemet (lagen om befolkningsdatasystemet och lagen om de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, 661/2009). Med stöd av 16 § 1 mom. 11 punkten i polisens personuppgiftslag har centralen för utredning av penningtvätt direkt och omedelbar tillgång till systemet.
Information i nationella register över pass och visum – med stöd av 16 § 1 mom. 7 och 8 punkten samt 17 § 1 mom. 4 punkten i polisens personuppgiftslag har centralen för utredning av penningtvätt tillgång till dessa. Bestämmelserna om användning av uppgifterna i passregistret föreskrivs i 11–15 § i polisens personuppgiftslag.
Information i databaser över gränsöverskridande resor – i Finland passagerarinformationssystemet. Centralen för utredning av penningtvätt har rätt att inhämta den nämnda informationen i enlighet med 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt och den har tillgång till databaserna över gränsöverskridande resor i Finland med stöd av 16 § 1 mom. 15 punkten i polisens personuppgiftslag. Polisen använder ett passagerarinformationssystem som samlar in och behandlar flygtrafikens passagerarregisteruppgifter (Passenger Name Record, PNR) och resenärens förhandsuppgifter (API) på det sätt som föreskrivs i lag.
Information i kommersiella databaser, inbegripet företags- och handelsregister och databaser över personer i politiskt utsatt ställning – I Finland de uppgifter som finns i handels- och företagsregistret. Med stöd av 16 § 1 mom. 5 punkten i polisens personuppgiftslag har centralen för utredning av penningtvätt direkt och omedelbar tillgång till handelsregistret. Ett gränssnitt har byggts till Patent- och registerstyrelsens Virre-informationstjänst. Det finns ingen central databas över personer i politiskt utsatt ställning i Finland.
Information i nationella register över motorfordon, flygplan och vattenfarkoster – i Finland finns trafik- och transportregistret (lag om transportservice (320/2017)). Centralen för utredning av penningtvätt har rätt att inhämta den nämnda informationen med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Polisen har direkt och omedelbar tillgång med stöd av 16 § 1 mom. 1 punkten i polisen personuppgiftslag.
Information i nationella socialförsäkringsregister – i enlighet med 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt inhämtas informationen direkt främst av Folkpensionsanstalten, om man exempelvis misstänker missbruk av sociala stöd.
Tulluppgifter, inbegripet gränsöverskridande fysiska överföringar av kontanter – polisen har inte tillgång till tulluppgifter eller information om anmälda överföringar av kontanter. Tulluppgifter kan lämnas till polisen i enlighet med 20 § i lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen bland annat för förebyggande och avslöjande av brott. Anmälningar om överföringar av kontanter som Tullen mottagit enligt förordningen om kontanta medel och lagen om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen (432/2021) lämnas till centralen för utredning av penningtvätt (artikel 9 i förordningen). Till polisen överlämnas de endast vid en begränsad grupp misstankar om allvarliga brott (11 § i den lagen).
Information i nationella vapenregister – I Finland vapenregistret. Tillgång med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt (bland annat för utredning av penningtvätt eller av finansiering av terrorism förknippad med vapenhandel) samt 5 kap. 18 § i lagen om polisens personregister (509/1995) och 1 § i polislagen.
Information i nationella register över verkligt huvudmannaskap (4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt). Polisen har enligt 16 § 1 mom. 5 punkten i polisens personuppgiftslag direkt och omedelbar tillgång till registret. Gränssnittet med Patent- och registerstyrelsens Virre-informationstjänst byggdes 2025.
Uppgifter som finns tillgängliga via sammankoppling av centrala register i enlighet med artikel 10.19 – i Finland de uppgifter som avses i 18 § i penningtvättslagen och som finns tillgängliga via sammankopplingen av de centraliserade registren om verkligt huvudmanskap. Centralen för utredning av penningtvätt kommer med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt att ha direkt och omedelbar tillgång till detta.
Information i register över ideella organisationer – i Finland de uppgifter som finns i förenings- och stiftelseregistret. Inhämtas med en separat begäran om information. Det finns dessutom uppgifter om stiftelser i Virre samt om föreningar i ePortti, som kan inhämtas med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Information som innehas av finansiella tillsynsorgan i enlighet med artiklarna 61 och 67.2 – de uppgifter som de behöriga myndigheterna i Finland förvaltar över enligt 74, 78 och 84 § i den föreslagna penningtvättslagen.
Databaser som grundats i enlighet med kommissionens förordning om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011 som lagrar uppgifter om handel med utsläppsrätter för koldioxid i enlighet med nämnda förordning såsom Unionens register, innehåller uppgifter om handeln med koldioxidutsläpp. Tillgången till dessa databaser är begränsad och användningen av dem övervakas noggrant. Polisen kan få tillgång till dessa databaser om det är nödvändigt för brottsundersökning eller orsaker relaterade till säkerheten.
Information om företags årsredovisning – i Finland information om företagens årsbokslut i handelsregistret. Uppgifterna fås av Patent- och registerstyrelsen genom informationstjänsten Virre. Förfrågan hos Patent- och registerstyrelsen eller hämtning av informationen via det direkta användargränssnittet med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Nationella register över migration och immigration – i Finland informationen i IT-tjänsterna för utlänningsärenden. Polisen har enligt 16 § 1 mom. 8 punkten i polisens personuppgiftslag direkt och omedelbar tillgång till Migrationsverkets datasystem.
Information som innehas av handelsdomstolar – i Finland den information som marknadsdomstolen förvaltar. Informationen inhämtas med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Information som finns i insolvensdatabaser och hos insolvensförvaltare – i Finland information som finns i Insolvensregistret och som Utsökningsverket förvaltar. Informationen inhämtas med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Centralen för utredning av penningtvätt har också i fortsättningen direkt och omedelbar tillgång till de uppgifter som Utsökningsverket förvaltar så att Utsökningsverket på begäran lämnar dem till centralen för utredning av penningtvätt.
Information om medel och andra tillgångar som frysts eller immobiliserats enligt riktade ekonomiska sanktioner – Information inhämtas bl.a. av Utsökningsverket och utrikesministeriet med stöd av 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.
Enligt det ovan presenterade har centralen för utredning av penningtvätt med stöd av gällande lagstiftning tillgång till all information i enlighet med artikel 21.1 led a och b i det sjätte penningtvättsdirektivet. Därtill ska centralen för utredning av penningtvätt enligt 21.1 led c ha direkt och omedelbar tillgång till brottsbekämpningsrelaterad information, vilket omfattar
1. all slags information eller data som redan innehas av behöriga myndigheter i samband med förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott,
2. all slags information eller data som innehas av offentliga myndigheter eller privata enheter i samband med förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott och som är tillgänglig för behöriga myndigheter utan vidtagande av tvångsåtgärder enligt nationell rätt.
Enligt det sjätte penningtvättsdirektivet hör till denna information bland annat brottsregister samt information om utredningar, information om frysning eller beslagtagande av tillgångar, eller om andra utredningsåtgärder eller interimistiska åtgärder och information om fällande domar och förverkade tillgångar. Enligt artikel 21.3 ska medlemsstaterna säkerställa att centralen för utredning av penningtvätt när så är möjligt beviljas direkt tillgång till den information som anges i punkt 1 första stycket c. I de fall när centralen för utredning av penningtvätt ges indirekt tillgång till information ska den enhet eller myndighet som innehar den begärda informationen tillhandahålla den med nödvändig skyndsamhet. Medlemsstaterna får tillåta begränsning av tillgången till den brottsbekämpningsrelaterade information som avses i första stycket från fall till fall, om tillhandahållandet av sådana uppgifter sannolikt kommer att äventyra en pågående utredning. I Finland är det utredningsledaren som fattar beslut om sekretess under förundersökningen i enlighet med bestämmelserna i förundersökningslagen. Detta betyder att utredningsledaren i sista hand har bestämmanderätt gällande hur information får utnyttjas under en pågående förundersökning utan att äventyra förundersökningen.
Enligt 4 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om centralen för utredning av penningtvätt har centralen för utredning av penningtvätt, trots sekretessbestämmelserna, rätt att få information om företagshemligheter eller uppgifter om en enskild persons, sammanslutnings eller stiftelses ekonomiska förhållanden, ekonomiska ställning eller beskattningsuppgifter av myndigheter, av sammanslutningar som har ålagts en offentlig uppgift och av rapporteringsskyldiga, inbegripet vid behov deras chefer och anställda, avgiftsfritt få uppgifter och handlingar som är nödvändiga för förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Med stöd av 16 § 1 mom. 6 punkten i polisens personuppgiftslag har centralen för utredning av penningtvätt rätt att ur Gränsbevakningsväsendets och Tullens personregister, få uppgifter för polisuppdrag som motsvarar de uppdrag för vilka uppgifterna har samlats in och registrerats samt för andra ändamål när det gäller fall som avses i 13 § och 14 § 1 mom., Enligt 29 § 1 mom. 2 punkten underpunkt b i lagen om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten (332/2019) har försvarsmakten rätt att för de uppgifter enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen vilka sammanhänger med att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. I 4 § och 4 a § i straffregisterlagen (770/1993) att i begränsade fall överlämna uppgifter som finns i registret till förundersökningsmyndigheter. Centralen för utredning av penningtvätt har dessutom med stöd av 16 § 1 mom. underpunkt 4 i polisens personuppgiftslag tillgång till bötesregistret.
4 a §.Utlämnande av uppgifter ur penningtvättsregistret. Det föreslås att en ny 4 a § fogas till lagen. Till denna överförs 4 § 4 mom. i den gällande lagen, det vill säga föreskrifterna om hur uppgifter får lämnas ur penningtvättsregistret. Sakinnehållet i det flyttade 4 § 4 mom. ändras inte, men det spjälkas upp på sex olika moment. Dessutom görs några språkliga preciseringar i bestämmelserna. Föreskrifterna om hur uppgifterna får lämnas kompletteras dessutom så att centralen för utredning av penningtvätt ges befogenheter att överlämna information ur penningtvättsregistret också till de behöriga myndigheter som ansvarar för ekonomiska sanktioner i enlighet med det föreslagna 2 mom. Med detta implementeras artikel 66.1 i penningtvättsdirektivet, där det krävs att finansunderrättelseenheterna och myndigheterna med ansvar för att genomföra riktade ekonomiska sanktioner fungerar i nära samarbete med varandra inom sina ansvarsområden och ger varandra uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag. Konfidentiell information som utbyts enligt den här artikeln ska användas av de nämnda myndigheterna enbart för att utöva sina funktioner inom ramen för detta direktiv eller andra unionsrättsakter och i samband med administrativa och rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner samt vid administrativa behandlingar och rättegångsförhandlingar som uttryckligen har koppling till skötseln av uppgifterna. Utlämnandet av uppgifter är inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom detta inte heller är en förutsättning för utlämnandet av uppgifter i artikel 66 i det sjätte penningtvättsdirektivet. För penningtvättsregistrets och i fråga om uppgifter som lämnas ut för att skydda den nationella säkerheten del hänvisas det till motiveringar till 3 § ovan.
Till paragrafen fogas dessutom en ny bestämmelse om partnerskap för informationsutbyte till följd av att information lämnas. Enligt det föreslagna 4 mom. enligt vilket centralen för utredning av penningtvätt dessutom ges befogenhet att överlämna information till de enligt 1 kap 4 § 2 mom. 4 punkten b och c leden i penningtvättslagen behöriga myndigheterna och de enligt punkt 10 ansvariga enheterna när centralen deltar i informationsutbyte inom ramen för partnerskap för informationsutbyte. I artikel 75 i penningtvättsförordningen föreskrivs det att de behöriga myndigheter som är medlemmar i ett partnerskap för informationsutbyte endast ska erhålla, tillhandahålla och utbyta information i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt relevant unionsrätt eller nationell rätt. Partnerskap för informationsutbyte definieras i artikel 2.1 led 57 i penningtvättsförordningen. Enligt definitionen är partnerskap för informationsutbyte en mekanism som gör det möjligt att dela och behandla information mellan ansvariga enheter och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheter som avses i led 44 a, b och c, i syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, oavsett om det sker på nationell nivå eller över gränserna, och oavsett form av partnerskap. Med en sådan behörig myndighet som anges i den nämnda definitionen avses enligt underpunkt 44 led a centralen för utredning av penningtvätt, en tillsynsmyndighet enligt led b samt en offentlig myndighet som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brotten enligt led c. Därmed bör centralen för utredning av penningtvätt ha rätt att lämna uppgifter till de myndigheter som definierats i 4 § 2 mom. 4 punkten led b och c i penningtvättslagen. I underpunkt j till artikel 75.4 i förordningen konstateras det att om de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.1.44 c i denna förordning deltar i ett partnerskap för informationsutbyte ska de endast erhålla, tillhandahålla eller utbyta personuppgifter och operativ information i enlighet med den nationella rätt som införlivar EU:s dataskyddsdirektiv och med tillämpliga nationella straffprocessrättsliga bestämmelser, inbegripet förhandstillstånd från rättsliga myndigheter eller andra nationella rättssäkerhetsgarantier i enlighet med vad som krävs om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF. Därmed bör dessa myndigheter, det vill säga polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, utsökningsverket och åklagaren, som avses i 4 § 2 mom. 4 punkten led c i penningtvättslagen vid behandlingen av uppgifter om partnerskapen för informationsutbyte iaktta den nationella dataskyddslagen samt lagen om behandling av personuppgifter i brottmål. Centralen för utredning av penningtvätt får dessutom lämna uppgifter till de ansvariga enheter som ingår i partnerskapen för informationsutbyte.
Bestämmelserna om utbyte av information i artikel 75 i penningtvättsförordningen, som gäller partnerskapen för informationsutbyte, är ytterst strama, såsom absolut nödvändighet för kundkännedom och iakttagande av skyldigheterna gällande de ansvariga enheterna. Ansvaret för att unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen iakttas stannar hos parterna i partnerskapet för informationsutbyte. Artikeln definierar också noggrant vilka uppgifter som får utbytas inom ramen för partnerskapet och på vilket sätt uppgifterna får utnyttjas. För skyddet av privatlivet och personuppgifter avser partnerskapet för informationsutbyte att uppgifterna om kunden och bland annat ursprunget till kundens förmögenhet, affärstransaktioner samt kundens riskfaktorer får förmedlas inom ramen för partnerskapet för informationsutbyte, om samtliga krav enligt penningtvättsförordningen uppfylls. Förordningen kräver bland annat att den förmedlade informationens säkerhet och konfidentialitet säkerställs, bland annat genom eventuell pseudonymisering. Det bör därtill observeras att möjligheten att dela med sig av information endast gäller kunder med den enligt förordningen högsta risken. En förutsättning för att personuppgifter ska få behandlas är att en konsekvensbedömning gällande dataskyddet enligt artikel 35 i den allmänna dataskyddsförordningen har gjorts.
Föreskrifterna om det tekniska lämnandet av uppgifter i 4 § 4 mom. i den gällande lagen preciseras i 6 mom. genom att det där läggs till ett omnämnande om att uppgifterna får lämnas genom säkra och skyddade kanaler. I artikel 19.8 i det sjätte penningtvättsdirektivet krävs det att finansunderrättelseenheterna har inrättat säkra och skyddade kanaler för kommunikation och utbyte av information på elektronisk väg med behöriga myndigheter och ansvariga enheter.
4 b §.Begränsning av användningen av uppgifter som lämnas ut eller vägran att lämna ut uppgifter samt återkoppling avseende uppgifter. Det föreslås att en ny 4 b § fogas till lagen, som föreskriver om begränsningar i användningen av de lämnade uppgifterna eller vägran att lämna uppgifter samt myndighetens skyldighet att ge återkoppling till centralen för utredning av penningtvätt om användningen av de lämnade uppgifterna. Till 1 mom. i den föreslagna paragrafen överförs 4 § 5 mom. i den gällande lagen. Momentets hänvisningsparagrafer beaktar att 4 § 4 mom. överförs till en ny 4 a §. I 4 § 5 mom. i den gällande lagen hänvisas det till begränsningar i och villkor för användningen av de uppgifter som avses 1, 2 och 4 mom. i paragrafen, men eftersom 4 mom. har överförts till 4 a § rättas hänvisningen för 4 mom. till 4 a §. Likaså överförs den begränsningsparagraf som tidigare funnits i 5 § 3 mom. till denna paragraf, det vill säga möjligheten att begränsa uppgifterna och ställa villkor för utlämnande av uppgifterna gäller därmed samtliga uppgifter som centralen för utredning av penningtvätt lämnar ut både i hemlandet och utomlands.
I 2 mom. föreskrivs det om möjligheterna för centralen för utredning av penningtvätt att vägra lämna uppgifter till andra än en förundersökningsmyndighet under vissa förutsättningar. Bestämmelserna om grunderna för när det är tillåtet att vägra lämna uppgifter finns i artikel 22.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt den artikeln gäller att finansunderrättelseenheten inte ska vara skyldig att tillmötesgå en begäran om information om det finns objektiva grunder att anta att utlämnande av sådan information skulle inverka negativt på pågående utredningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionellt i förhållande till en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts. I sådana fall ska finansunderrättelseenheten skriftligen informera den begärande myndigheten om skälen till varför begäran inte kan tillmötesgås.
I 3 mom. föreskrivs det om den behöriga myndighetens skyldighet att lämna återkoppling till centralen för utredning av penningtvätt i enlighet med artikel 22.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet om användningen av den information som lämnats i enlighet med 4 a § 1–3 mom. och 2 § 1 mom. 1 och 3 punkten samt resultatet av de åtgärder som vidtagits och de utredningar som genomförts på grundval av denna information. Med den aktuella myndigheten avses myndigheter i enlighet med 4 § 2 mom. 4 punkten b–d i penningtvättslagen. Sådan återkoppling ska lämnas regelbundet och i varje fall, i aggregerad form, åtminstone en gång per år.
5 §. Internationellt utbyte av information. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras genom precisering så att den bättre beskriver innehållet i paragrafen, som gäller internationellt utbyte av information. Inga ändringar föreslås i innehållet i 1 och 2 mom. Det föreslås att innehållet i 3 mom. ändras så att en del av innehållet i 3 mom. överförs till nya 4 och 5 mom. Det föreslås att innehållet i 4 mom. ändras och överförs till nya 7 och 8 mom. samt till 5 a § 5 mom. Det föreslås dessutom att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, varvid det nuvarande 5 mom. blir 9 mom.
Paragrafens 3 mom. ändras så att bestämmelserna i det momentet förutom för fösta meningen överförs till nya moment. Det är fråga om ett förslag som underlättar lagens läsbarhet. Därmed föreskriver 3 mom. endast om sådant utlämnande av uppgifter som centralen för utredning av penningtvätt gör till finansunderrättelseenheter i främmande stater eller andra behöriga myndigheter. Dessutom föreslås det att en språklig korrigering görs i momentet. Inga ändringar föreslås i bestämmelsen.
Till nytt 4 mom. överförs den femte meningen i 3 mom. Inga ändringar av innehållet i bestämmelsen föreslås, men till följd av att momentet spjälkas ändras syftet för detta moment till att utsträcka sig över det i 3 mom. föreskrivna syftet. Centralen för utredning av penningtvätt kan fortsättningsvis lämna uppgifter till finansunderrättelseenheter i främmande stater eller till andra behöriga myndigheter också utan begäran i de fall då det är nödvändigt för det i 3 mom. föreskrivna ändamålet. Dessutom föreslås det att en språklig korrigering görs i momentet.
Det förslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen, vilket preciserar bestämmelsen i 5 § 3 mom. 6 meningen i den gällande lagen att motsvara artikel 31.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet, enligt vilken en finansunderrättelseenhet när den får in en rapport enligt artikel 69.1 första stycket a i penningtvättsförordningen, om rapporten berör en annan medlemsstat, omgående ska vidarebefordra rapporten, eller all relevant information som inhämtats till finansunderrättelseenheten i den andra medlemsstaten. När en finansunderrättelseenhet får in en rapport enligt artikel 69.1 första stycket a i penningtvättsförordningen ska den, om rapporten berör en annan medlemsstat, omgående vidarebefordra rapporten, eller all relevant information som inhämtats från den, till finansunderrättelseenheten i den andra medlemsstaten. Den nämnda bestämmelsen preciseras i enlighet med artikel 33 i det sjätte penningtvättsdirektivet så att överförandet ska ske utan begränsningar eller villkor för användning av uppgifterna. Enligt den nämnda punkten i artikel 33 får den överförande centralen för utredning av penningtvätt vid utbytet av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 29 och 31 uppställa restriktioner och villkor för användningen av de upplysningarna, förutom om överföringen består i att en rapport lämnas in av en ansvarig enhet enligt artikel 69.1 i penningtvättsförordningen, eller upplysningar som härrör därifrån, som gäller en annan medlemsstat där den ansvariga enheten verkar inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster och som inte inbegriper någon koppling till den överförande finansunderrättelseenhetens medlemsstat. Den mottagande finansunderrättelseenheten ska iaktta dessa begränsningar och villkor.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, som innehåller bestämmelser om rätten för centralen för utredning av penningtvätt att lämna ut uppgifter till Europol. Denna bestämmelse överförs från 4 § 4 mom. i den gällande lagen och den hänvisar till rätten att i enlighet med förordningen om finansiell information lämna uppgifter till Europol. Det är möjligt att lämna uppgifterna både på begäran och på eget initiativ. Centralen för utredning av penningtvätt kan dessutom på begäran eller på eget initiativ lämna uppgifter till myndigheten för bekämpning av penningtvätt (AMLA), Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) och Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust). AMLA-förordningen och penningtvättsförordningen kräver att centralerna för utredning av penningtvätt klarar av att leverera resultaten av sina analyser till dessa EU-organ i de situationer som definieras i förordningen. Enligt artikel 6.3 i AMLA-förordningen har AMLA för de centraler för utredning av penningtvätt som verkar i medlemsstaterna befogenhet att av centralerna för utredning av penningtvätt inhämta annat än operativa uppgifter och analyser, om de är nödvändiga för bedömning av hot, sårbarheter och risker förknippade med penningtvätt och finansiering av terrorism på den inre marknaden.
Bestämmelserna om samarbetet mellan centralen för utredning av penningtvätt och Europeiska åklagarämbetet (EPPO) finns i artikel 81 i penningtvättsförordningen och om samarbetet med OLAF i artikel 83. Enligt artikel 81.1 i penningtvättsförordningen ska centralen för utredning av penningtvätt utan onödigt dröjsmål till Eppo rapportera resultaten av sina analyser och all ytterligare relevant information om det finns rimliga skäl att misstänka att penningtvätt och annan brottslig verksamhet bedrivs eller har bedrivits för vilken Eppo skulle kunna utöva sin behörighet i enlighet med artiklarna 22, 25.2 och 25.3 i den förordningen. Enligt artikel 83 i den förordningen ska varje central för utredning av penningtvätt utan dröjsmål överlämna resultaten av sina analyser och all annan relevant information till Olaf om det finns rimliga skäl att misstänka att bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen begås eller har begåtts för vilka Olaf skulle kunna utöva sina befogenheter i enlighet med artikel 8 i den förordningen. Därmed ska centralen för utredning av penningtvätt lämna ut uppgifterna till EPPO och OLAF i enlighet med bestämmelserna i penningtvättsförordningen.
Det föreslås att ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen, till vilket bestämmelserna i andra och tredje meningen i 5 § 4 mom. i den gällande lagen överförs. Dessutom görs en språklig rättelse i den tredje överförda meningen. Inga ändringar görs i bestämmelsens innehåll, utan det är fråga om ett förslag till förbättring av lagens läsbarhet.
Bestämmelserna om informationsutbyte i 3–7 mom. är inte kopplat till ett krav på nödvändighet eftersom informationsutbyte inte heller i det sjätte penningtvättsdirektivet, AMLA-förordningen och penningtvättsförordningen är bundet till ett krav på nödvändighet.
Det föreslås att ett nytt 8 mom. läggs till i paragrafen, till vilket bestämmelsen i den sista meningen i 5 § 4 mom. i den gällande lagen överförs. Det är fråga om ett förslag till förbättring av lagens läsbarhet och inga innehållsmässiga ändringar föreslås i bestämmelsen.
Det föreslås att ett nytt 9 mom. läggs till i paragrafen, till vilket 5 § 5 mom. i den gällande lagen överförs till följd av de föreslagna nya momenten. Inga ändringar föreslås i det flyttade momentet.
5 a §. Svar på internationell begäran om information. Det föreslås att en 5 a § fogas till lagen med bestämmelser om besvarande av internationell begäran om uppgifter. I 1 mom. föreskrivs det om tidsfristerna för utbyte av information mellan finansunderrättelseenheterna i enlighet med artikel 31.6 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att det behövs tidsgränser för utbytet av information mellan finansunderrättelseenheterna för att säkerställa snabbt, ändamålsenligt och regelbundet samarbete. Tidsgränser bör fastställas för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte inom rimlig tid eller för att uppfylla förfarandemässiga krav. Tidsgränserna bör vara kortare i de exceptionella, berättigade och brådskande fall där den anmodade finansunderrättelseenheten har direkt tillgång till databaserna där den efterfrågade informationen finns. I fall då den anmodade finansunderrättelseenheten inte kan tillhandahålla informationen inom tidsgränserna bör den informera den anmodande finansunderrättelseenheten om detta. I enlighet med artikel 31.6 i det sjätte penningtvättsdirektivet föreskrivs det i 1 mom. att en begäran om information från en central för utredning av penningtvätt i en främmande stat ska besvaras så snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter det att begäran togs emot, om centralen för utredning av penningtvätt antingen förfogar över den begärda informationen eller den begärda informationen finns i en databas eller ett register som centralen har direkt tillgång till. I vederbörligen motiverade undantagsfall får denna tidsfrist förlängas till högst tio arbetsdagar. Om centralen för utredning av penningtvätt inte kan inhämta de begärda uppgifterna, ska den informera den anmodande centralen för utredning av penningtvätt om detta.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag till de tidsfrister som föreskrivits i 1 mom. Enligt artikel 31.7 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska centralen för utredning av penningtvätt i exceptionella, motiverade och brådskande fall tillhandahålla de aktuella uppgifterna inom en arbetsdag efter att begäran mottagits. Om centralen för utredning av penningtvätt inte kan svara inom en arbetsdag eller inte kan få direkt tillgång till uppgifterna ska den informera den anmodande centralen för utredning av penningtvätt och lämna en motivering. Om tillhandahållandet av de begärda uppgifterna inom en arbetsdag skulle innebära en oproportionell börda för centralen för utredning av penningtvätt, får den skjuta upp tillhandahållandet av uppgifterna. I sådana fall ska centralen omedelbart informera den anmodande centralen för utredning av penningtvätt om uppskjutandet. Centralen för utredning av penningtvätt får förlänga tidsfristen för att besvara en begäran om information till högst tre arbetsdagar.
I 3 och 4 mom. föreskrivs det om vägran att utbyta information. Bestämmelserna om vägran att lämna ut information i fjärde meningen i 5 § 3 mom. i den gällande lagen ändras så att de motsvarar kraven i artikel 31 i det sjätte penningtvättsdirektivet och artikel 7 i direktivet om finansiell information. Enligt artikel 31.8 i det sjätte penningtvättsdirektivet får en central för utredning av penningtvätt endast under exceptionella omständigheter vägra att lämna ut information, om utbytet skulle kunna strida mot grundläggande principer i dess nationella rätt. Dessa exceptionella omständigheter ska specificeras på ett sådant sätt att missbruk och onödiga begränsningar av det fria utbytet av information för analysändamål förhindras. Centralen för utredning av penningtvätt får vägra att överlämna information till en främmande stats finansunderrättelseenhet endast om det står i strid med grundprinciperna för rättssystemet i Finland. Med detta avses situationer där lämnandet av uppgifter äventyrar personens liv eller hälsa eller andra grundläggande rättigheter. I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att en finansunderrättelseenhet inte bör avstå från eller vägra utbyte av information med en annan finansunderrättelseenhet, på eget initiativ eller på begäran, på grund av till exempel brist på identifiering av ett förbrott, aspekter av nationell straffrätt och skillnader mellan rekvisiten för förbrott eller avsaknad av en hänvisning till särskilda förbrott. Finansunderrättelseenheter har rapporterat svårigheter när det gäller att utbyta information som beror på skillnader mellan nationella rekvisit för vissa förbrott, såsom skattebrott, som inte harmoniserats genom unionsrätt. Sådana skillnader bör inte försvåra det ömsesidiga utbytet, spridningen av informationen till andra behöriga myndigheter eller användningen av denna information. Finansunderrättelseenheterna bör snabbt, konstruktivt och effektivt säkerställa ett så omfattande internationellt samarbete som möjligt med tredjeländers finansunderrättelseenheter i fråga om penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med tillämpliga dataskyddsregler för överföring av personuppgifter, FATF-rekommendationerna och Egmontgruppens principer för informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter. I detta syfte bör finansunderrättelseenheterna uppmuntras att ingå bilaterala avtal och samförståndsavtal med motparter från tredjeländer, samtidigt som hänsyn tas till eventuella skyldigheter avseende grundläggande rättigheter och behovet av att skydda rättsstatsprincipen.
I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det dessutom att centralen för utredning av penningtvätt kan införa vissa begränsningar och restriktioner när det gäller ytterligare användning av information som den lämnar till en annan central för utredning av penningtvätt. Den mottagande centralen för utredning av penningtvätt bör endast använda informationen för de ändamål för vilka den begärdes eller lämnades. En central för utredning av penningtvätt bör i förväg ge sitt samtycke till att en annan central för utredning av penningtvätt vidarebefordrar information till behöriga myndigheter, oberoende av typen av möjligt förbrott och huruvida förbrottet har identifierats vid tidpunkten för utbytet, så att spridningsfunktionen kan utföras på ett effektivt sätt. Ett sådant samtycke i förväg till ytterligare spridning bör ges utan dröjsmål och bör inte vägras såvida det inte faller utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism eller strider mot grundläggande principer i nationell rätt. Centralerna för utredning av penningtvätt ska ge en förklaring till varje vägran till samtycke.
I 5 mom. ingår bestämmelserna ur den första meningen i 5 § 4 mom. i den gällande lagen, men de ändras i enlighet med det sjätte penningtvättsdirektivet. Momentet föreskriver i enlighet med artikel 30 i det sjätte penningtvättsdirektivet att finansunderrättelseenheterna ska använda systemet för utbyte av information (FIU.net). I skälen till det sjätte penningtvättsdirektivet konstateras det att systemet bör administreras och skötas av Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som bör erbjuda den högsta säkerhetsnivån och fullständig kryptering av den information som utbyts. Systemet kan, där så är lämpligt och med förbehåll för ett beslut av Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, användas för informationsutbyte med finansunderrättelseenheter i tredjeländer och andra unionsorgan och unionsbyråer. Alla funktioner i FIU.net bör utnyttjas av finansunderrättelseenheterna så mycket som möjligt. Genom dessa funktioner bör finansunderrättelseenheter få möjlighet att på ett pseudonymiserat sätt jämföra sina uppgifter med andra finansunderrättelseenheters uppgifter i syfte att upptäcka personer av intresse för finansunderrättelseenheten i andra medlemsstater och fastställa deras inkomster och medel, samtidigt som skydd av personuppgifterna säkerställs. För att identifiera kopplingar mellan finansiell information och kriminalunderrättelser bör finansunderrättelseenheterna också kunna använda funktionerna i FIU.net för att på ett pseudonymiserat sätt samköra sina uppgifter med information som innehas av unionens organ och byråer i den mån sådan samkörning omfattas av de sistnämndas respektive rättsliga mandat och med full respekt för tillämpliga dataskyddsregler.
6 §.Förordnande av centralen för utredning av penningtvätt om avbrytande av en transaktion. Det föreslås att tidsfrister fogas till 1 mom. för meddelande av beslut till den ansvariga enheten om tillfälligt avbrytande av transaktion i enlighet med artikel 24.1 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Om behovet av att tillfälligt avbryta en transaktion fastställs på grundval av en misstanke som rapporterats enligt artikel 69 i penningtvättsförordningen ska vägran till samtycke föreläggas den ansvariga enheten inom tre arbetsdagar från anmälan. Om behovet av att tillfälligt avbryta en transaktion grundar sig på finansunderrättelseenhetens analytiska arbete eller en begäran av en behörig myndighet eller en finansunderrättelseenhet i främmande land, oavsett om en tidigare rapport har lämnats in av den ansvariga enheten, ska finansunderrättelseenheten förelägga avbrytandet så snart som möjligt.
Det föreslås dessutom att en teknisk ändring görs i 4 mom. genom att ersätta Europaparlamentets och rådets förordning (EU 2018/1672 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 med sitt kortare namn förordningen om kontroller av kontanta medel.
6 a §.Förordnande av centralen för utredning av penningtvätt om att avbryta användningen av ett bankkonto, betalkonto eller konto för kryptotillgångar eller avbryta en affärsförbindelse. Det föreslås att en ny 6 a § fogas till lagen, där 1 mom. föreskriver att centralen för utredning av penningtvätt kan ålägga en rapporteringsskyldig att avbryta användningen av ett bankkonto, betalkonto eller konto för kryptotillgångar eller en affärsförbindelse för högst fem vardagar, om ett sådant avbrytande är nödvändigt för att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt, finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt för att föra ärendet till undersökning. Det rör sig om en ny befogenhet som anges i artikel 24.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Enligt 2 mom. kan åläggandet om avbrott också ges på begäran av en utländsk myndighet som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta föreskrivs i artikel 24.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt punkt 2 i den artikeln får perioden för det tillfälliga avbrytandet inte överstiga fem arbetsdagar, men medlemsstaterna får fastställa en längre period om centralerna för utredning av penningtvätt, i enlighet med nationell rätt, utför uppgiften att spåra, beslagta, frysa eller förverka tillgångar som härrör från brott. Om en längre period för det tillfälliga avbrytandet fastställs ska medlemsstaterna säkerställa att centralerna för utredning av penningtvätt utför sina uppgifter med iakttagande av lämpliga nationella skyddsåtgärder, såsom möjligheten för den person vars bankkonto eller betalkonto, konto för kryptotillgångar eller affärsförbindelse tillfälligt avbryts att få det tillfälliga avbrytande prövat i domstol.
I 3 mom. föreskrivs det om rätten för centralen för utredning av penningtvätt att för ändamål som anges i 1, 2 eller 4 mom. be den vars tillgångar eller egendom avbrytandet gäller inkomma med en utredning om användningen av bankkontot, betalkontot eller kontot för kryptotillgångar eller om affärsförbindelsen. Förordnande om avbrytande ska utan dröjsmål återkallas när avbrytande inte längre behövs. I praktiken avbryts förordnandet om man får en tillräcklig utredning av den aktuella personen eller på annat sätt, eller om det finns orsak att misstänka ett brott i ärendet kvarstad i stället söks. Motsvarande förutsättning gäller regleringen av kvarstad och beslag, som kompletteras av möjligheten att förordna ett avbrytande av affärstransaktionen som föregår dessa. Enligt 6 kap. 4 § i tvångsmedelslagen ska kvarstad hävas när det inte längre finns anledning att hålla åtgärden i kraft. Enligt 7 kap. 14 § i tvångsmedelslagen ska ett beslag hävas så snart det inte längre behövs.
I 4 mom. finns det bestämmelser om befogenheten för centralen för utredning av penningtvätt kan förordna att avbrytandet ska fortsätta ytterligare högst 25 vardagar, om ett sådant avbrytande är nödvändigt för att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt, finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt för att föra ärendet till undersökning.
I 5 mom. föreskrivs det om möjligheten att söka ändring i det föreläggande om förlängning av beslutet om tillfälligt avbrytande som centralen för utredning av penningtvätt föreslagit med stöd av 4 mom. Det bör vara möjligt att ansöka om omprövning av beslutet om tillfälligt avbrytande hos centralkriminalpolisen på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). I enlighet med artikel 24.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna när de valt den längre tidsperioden försäkra sig om att centralerna för utredning av penningtvätt vid skötseln av sina uppgifter iakttar de nationella skyddsåtgärderna. I den nämnda artikeln konstateras det att skyddsåtgärden kan vara en möjlighet att söka ändring i beslutet om avbrytande vid domstol. Eftersom domstolsförfarande är en långsam process och det kan dra ut flera månader på tiden att få ett beslut vid domstol anses det vara en bättre lösning för främjande av individens rättsskydd att yrkande på ändring i beslutet om avbrytande genomförs genom omprövningsförfarande.
Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 a kap. i förvaltningslagen. Enligt 49 b § i förvaltningslagen bestäms i lag särskilt när det är möjligt att begära omprövning av ett beslut. I sådana fall får beslutet inte överklagas genom besvär, utan besvär kan anföras först mot ett beslut med anledning av begäran om omprövning. På begäran om omprövning tillämpas i detta fall lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Med ett överklagbart beslut avses i enlighet med 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden en åtgärd varigenom ett ärende har avgjorts eller lämnats utan prövning. Enligt 7 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får en begäran om omprövning i ett beslut som fattats med anledning av begäran om omprövning överklagas genom besvär endast av den som har begärt omprövning. Om ett förvaltningsbeslut har ändrats eller upphävts vid omprövning, får omprövningsbeslutet överklagas genom besvär även av den som har besvärsrätt enligt 7 § i den lagen eller enligt någon annan lag. När en begäran om omprövning har framställts kan den myndighet som behandlar begäran enligt 81 § i förvaltningslagen förbjuda verkställigheten av beslutet eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas.
Enligt 49 d § i förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras skriftligen hos den myndighet som fattat beslutet eller hos den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift och som fattat beslutet. Av skrivelsen ska framgå vilket beslut som avses, hurdan omprövning som begärs och på vilka grunder omprövning begärs.
Uppgifterna för centralen för utredning av penningtvätt har definierats i 2 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt och de är enligt 1 mom. punkt 1 att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism och föra sådana ärenden till undersökning. Med detta avses mottagande, registrering och annan handläggning av rapporter om misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism och, i anslutning till dessa misstankar samt förhindrande, avslöjande och utredning av penningtvätt, av finansiering av terrorism och av det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Enligt 6 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt kan en polisman som hör till befälet och arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt ålägga en rapporteringsskyldig eller en ansvarig enhet att avbryta en transaktion för högst tio vardagar, om ett sådant avbrott är nödvändigt för att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt, finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt för att föra ärendet till undersökning. Däremot föreslås tiden för avbrytandet av en transaktion enligt 6 a § vara fem vardagar. Denna tid för avbrytandet gäller en situation där en polisman som hör till befälet och arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt kan ålägga en ansvarig enhet att avbryta en användningen av ett bankkonto, betalkonto eller kryptovalutakonto eller avbryta ett affärsförhållande för högst fem vardagar, om ett sådant avbrott är nödvändigt för att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt, finansiering av terrorism och det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt för att föra ärendet till undersökning. Tiden för avbrytandet kan förlängas med tjugofem vardagar med beaktande av den allt mer internationella karaktären på verksamhetsmiljön för centralen för utredning av penningtvätt och brottsligheten samt centralens centrala roll vid spårning av en brottshärva och beslagtagande. Antalet ålägganden om avbrytande av affärstransaktion som centralen för utredning av penningtvätt meddelar och antalet begäran om avbrytande har beskrivits i kapitel 3.1 ovan. Centralen för utredning av penningtvätt säkrar vinning av brott också genom andra åtgärder än frysning och immobiliseringsförfrågningar. Sådana typiska exempel är fall där man i samband med en pågående förundersökning beslagtar vinning av brott, som eventuellt inte hade inhämtats utan åtgärder av centralen för utredning av penningtvätt. År 2024 säkrades vinning av brott i 34 fall för över 540 000 euro på detta sätt.
Av centralen för utredning av penningtvätts årsredovisning framgår det att en allt större andel av de misstänkta fallen av penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande, vilket betyder att den längre frysningstiden effektiviserar tillgången till tilläggsutredningar i synnerhet från länder utanför EU med beaktande av olika finansieringssystem och myndigheter. Den i direktivet föreslagna tidsfristen 5 dagar har i praktiken ofta visat sig vara för kort. Tidsfristen ska vara tillräckligt lång för att det ska vara möjligt att på ett tillförlitligt sätt utreda tillgångarnas ursprung, användningsändamål samt de verkliga förmånstagarna. Å andra sidan ska man beakta de rättsliga aspekterna av den karaktär som en tillfällig frysning har såsom förvaltningsåtgärd som ingriper i den egendom som enligt 15 § i grundlagen är skyddad med beaktande av att det inte nödvändigtvis finns någon vinning av brott förknippad med bankkontot, betalkontot, kryptovalutakontot eller affärsförhållandet. Syftet med ett tillfälligt avbrytande är dock också att effektivisera spårningen av vinningen av brott och borttagande av tillgångar som fåtts genom brott och det erbjuder ett effektivt medel för inhämtning av tilläggsutredningar för säkerhetskvartstad eller andra tvångsmedel. Genom förordnande om tillfälligt avbrytande kan man inte bara utreda penningtvätt utan också hindra att tillgångar styrs till terroristisk verksamhet. I synnerhet i situationer med misstankar om finansiering av terrorism är det ofta svårt att utreda användningsändamålet för tillgångarna, när det verkliga objektet avsiktligen är dolt.
Möjligheten att förlänga förordnandet om tillfälligt avbrytande med 25 vardagar är betydligt längre än det förordnande om tillfälligt avbrytande av affärstransaktion i 10 vardagar som finns i 6 § i den gällande lagen om centralen för utredning av penningtvätt och den nya möjligheten att enligt det sjätte penningtvättsdirektivet begränsa bankkonto, betalkonto, kryptovalutakonto och affärsförhållande i 5 vardagar. Bestämmelsen i 6 § i den gällande lagen om centralen för utredning av penningtvätt har ansetts vara tillräcklig för tillfälligt avbrytande av transaktion vid utredning av sådana tvivelaktiga transaktioner som har skett inom de inhemska ansvariga enheternas verksamhetsområde, m.a.o. tillgångarna har rört sig mellan finländska konton, kort, kryptoplånböcker osv. Situationen är dock en annan i gränsöverskridande situationer med misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som är förknippade med en misstanke om att egendomens ursprung utplånas. Situationen gällande de tvivelaktiga transaktionerna är också väsentligt annorlunda då det är fråga om komplicerade ägarförhållanden förknippade med det misstänkta bankkontot eller betalkontot, kryptovalutakontot eller affärsförhållandet. När man vidtar komplicerade arrangemang för att utplåna egendomens ursprung och kamouflera den som lagligt förvärvad exempelvis genom att ta till så kallade skatteparadis, är det svårt eller ibland till och med omöjligt att i förundersökningen utreda det olagliga ursprunget till egendomen. I synnerhet allvarlig ekonomisk brottslighet kan vara förknippad med sådana situationer. Den föreslagna möjligheten till förlängning som direktivet ger för avbrytande av bankkonto, betalkonto, kryptovalutakonto eller affärstransaktion är en kompletterande, säkerställande åtgärd vid brottsmisstankar för utredning av komplicerade arrangemang redan innan avgörandet tas om det är skäl att misstänka brott i ärendet, i och med att det är möjligt att ansöka om förordnande av säkerhetskvarstad. Det sjätte penningtvättsdirektivet ålägger dessutom finansunderrättelseenheterna att besvara en förfrågan om information sänd av en annan finansunderrättelseenhet inom fem arbetsdagar i de fall då finansunderrättelseenheten förvaltar över informationen. Om man är tvungen att inhämta informationen baserad på den mottagna förfrågan ur externa informationskällor är tidsfristen för svaret längre. Redan bara de nämnda fördröjningarna gör att tiden för avbrytandet ska vara längre än 5 dagar.
Ur rättsskyddsperspektiv bör det beaktas att den person som förordnandet om att avbryta transaktionerna på bankkonto, betalkonto, kryptovalutakonto eller affärsförhållande har möjlighet att söka ändring i situationer där avbrottet har fortsatt över fem vardagar i motsatts till vad som gäller för kortvarigt avbrytande av transaktion eller bankkonto, betalkonto, kryptovalutakonto eller affärsförhållande i enlighet med 6 § och 6 a § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Därtill har den som utsatts för att bankkonto, betalkonto kryptovalutakonto eller affärsförhållande avbryts möjlighet att lämna in en utredning som påvisar tillgångarnas lagliga ursprung. Bevis på lagligt ursprung kan vara en utredning av kunden eller den som är objekt för den avbrutna affärstransaktionen som tillräckligt tillförlitligt visar att tillgångarna har ett lagligt ursprung, vad de används för och de verkliga förmånstagarna.
6 b §. Statens skadeståndsansvar. Det föreslås att en ny 6 b § införs i lagen med bestämmelser om statens ersättningsskyldighet för ett tillfälligt avbrytande som obefogat gjorts. Enligt artikel 24.3 i det sjätte penningtvättsdirektivet ska tillämpningen av det tillfälliga avbrytandet eller vägran till samtycke i enlighet med artikel 24 inte medföra något ansvar av något slag för finansunderrättelseenheten eller dess direktörer eller anställda. Förfarandet med tillfälligt avbrytande kan medföra väsentliga ingrepp i de grundläggande rättigheterna för den som förordnandet gäller, i synnerhet i egendomsskyddet, och förordnandet kan orsaka betydande ekonomisk skada för den som förordnandet gäller. Tillfälligt avbrytande enligt de föreslagna 6 och 6 a § verkställs som ett förvaltningsförfarande och utan att den som förordnandet gäller hörs på förhand. Därmed är det nödvändigt att genom en uttrycklig bestämmelse säkerställa att den som förordnandet gäller vid ett ogrundat beslut om avbrytande har möjlighet att få ersättning för den skada som lidits och de kostnader som förfarandet medfört. Av denna orsak föreskrivs det i 1 mom. om statens ersättningsansvar. Sakinnehållet i paragrafen motsvarar sökandens ersättningsansvar för den skada som säkringsåtgärden har orsakat honom samt kostnaderna i saken enligt 7 kap. 11 § i rättegångsbalken.
I 2 mom. föreskrivs det om den tid som sätts ut för ansökan om den ersättning som avses i 1 mom. Enligt det ska ersättningskravet ställas inom ett år från det att beslutet om tillfälligt avbrytande hävdes. För ett beslut för vilket ändringsansökan inlämnats börjar tidsfristen löpa från den tidpunkt då det beslut som fattats om besväret har vunnit lagakraft. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 7 kap. 12 § 2 mom. i rättegångsbalken. Avvikande från den bestämmelsen behöver dock anhängiggörandet av ett besvär inte anmälas till utsökningsmannen.
Statens ersättningsansvar gäller också en situation där beslutet om tillfälligt avbrytande har fattats till följd av en begäran av en främmande stat i enlighet med 6 § 2 mom. och 6 a § 2 mom. i den föreslagna lagen. I ett sådant fall kan staten Finland kräva ersättning av den stat som begärt tillfälligt avbrytande för de ersättningar som staten Finland betalat med stöd av 6 b § i den mån som skadan inte har orsakats av de finska myndigheternas agerande.