1.1  Bakgrund

Fängelselagen (767/2005) och häktningslagen (768/2005) trädde i kraft 2006. Vid den tidpunkten ändrades lagstiftningen avsevärt jämfört med den tidigare lagen om verkställighet av straff och häktningslagen. År 2015 gjordes omfattande ändringar i fängelselagen och häktningslagen. Då reviderades till exempel bestämmelserna om besök och änd-ringssökande. Därtill har ett stort antal andra ändringar gjorts i lagarna under deras giltighetstid. 

Vid justitieministeriet utarbetades år 2021 en bedömningspromemoria (Promemoria 30.8.2021, VN/11810/2021), i vilken behoven av att ändra lagarna bedömdes på ett hel-täckande sätt. Utifrån bedömningspromemorian tillsatte justitieministeriet den 8 september 2021 en arbetsgrupp för att bereda ändringar i dessa lagar (VN/11810/2021: https://oikeusministerio.fi/hanke?tunnus=OM039:00/2021). Nedan används begreppet Fångarbetsgruppen 2021–2024 för denna arbetsgrupp. Arbetsgruppens betänkande blev klart den 11 april 2024. I betänkandet av arbetsgruppen behandlades en del av de lagändringsbehov som föreslagits i bedömningspromemorian. Under sitt arbete ordnade arbetsgruppen samråd om förslagen med fångarna i vissa fängelser och den hörde även en grupp frigivna fångar.  

I regeringsprogrammet för Petteri Orpos regering ”Ett starkt och engagerat Finland” finns flera föresatser som gäller verkställigheten av fängelsestraff. För att genomföra skrivningarna i regeringsprogrammet prioriterade justitieministeriet snabbare främjande av skrivningarna i regeringsprogrammet, varför den grundläggande beredningen fortsattes som ett tjänstearbete efter att arbetsgruppens betänkande färdigställts och projektets tyngdpunkt ändrades till att genomföra skrivningarna i regeringsprogrammet. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av fängelselagen och häktningslagen samt 9 § i lagen om försvarstillstånd överlämnades till riksdagen (RP 53/2025 rd). Propositionen behandlade bland annat ändringarna av bestämmelserna om säkerhetsavdelningar och ändringar som förbättrar säkerheten i placeringar i öppna anstalter. Riksdagen godkände de lagändringar som ingick i den nämnda propositionen (RSv 185/2025 rd). 

Bedömningen av behoven av att ändra fängelselagen och beredningen av lagändringarna fortsattes vid justitieministeriet genom att inrätta en ny arbetsgrupp den 19 maj 2025 (https://oikeusministerio.fi/sv/projekt?tunnus=OM085:00/2024). Nedan används begrep-pet Fångarbetsgruppen 2025 för denna arbetsgrupp. Arbetsgruppen hade till uppgift att bereda bestämmelser för att genomföra de mål som skrivits in i regeringsprogrammet och som inte ännu beretts i samband med ovan nämnda regeringsproposition. Dessutom skulle arbetsgruppen bereda förslag till vissa andra bestämmelseändringar som främjar Brottspåföljdsmyndighetens färdigheter att sköta straffverkställigheten. I arbetsgruppens arbete var det möjligt att i tillämpliga delar dra nytta av rapporten av Fångarbetsgruppen 2021–2024, vilken färdigställdes tidigare den 11 april 2024 (VN/11810/2021). Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande den 13 februari 2026 

1.2  Beredning

Denna proposition baserar sig på betänkandet av Fångarbetsgruppen 2025. En del av förslagen har dock ursprungliga beretts redan i Fångarbetsgruppen 2021–2024.  

Arbetsgruppen har utarbetat förslag till bestämmelser som gäller straffverkställigheten vid allvarliga störningssituationer i samhället, avdelningar med intensifierad övervakning samt permissionssystemet i fängelserna. Dessutom har vissa delar från den ovan nämnda tidigare arbetsgruppens betänkande fogats till arbetsgruppens betänkande med små ändringar. De centrala förslagen till denna del gäller regleringen kring fängelserna och fängelseområdet, Brottspåföljdsmyndighetens övervakningsbefogenheter, placering i en anstalt utanför fängelset samt utfärdande av bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt avgörande EOAK/55/2024 riktat uppmärksamhet på oklarheten beträffande vilka myndighet som ansvarar för att transportera en fånge eller häktad som friges från fängelset till vård oberoende av vilja. Ärendet har bedömts i ett samarbete mellan justitieministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Utifrån bedömningen har det bedömts att det förutsätts lagändringar för att förtydliga situationen. De behövliga lagändringarna har fogats till denna proposition.  

Vid beredningen av propositionen ordnades ett samråd om de förslag som beretts i arbetsgruppen för de centrala intressentgrupperna. Samrådet ordnades med fjärranslutning den 4 november 2025. Kris-Suomen keskusliitto ry., Rikoksettoman elämän tukisäätiö RETS och Vankien vanhemmat ry deltog i samrådet.  

De omständigheter som kom fram i samrådet behandlas mer ingående nedan i respektive kontext. 

Utkastet till proposition har varit på remiss. Information om remissbehandlingen finns på finska på adressen: 

https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=5d30fdee-2811-4244-b69e-9e7f521466e7 

Remissvaren har behandlats mer ingående nedan. 

2.1  Förfarandet vid en allvarlig störningssituation i samhället

2.2  Regleringen kring fängelser

2.3  Avdelningar i fängelser

2.4  Bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag

2.5  Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter för övervakningsåtgärder

2.6  Användning av betalkort och betalkortskonton under fängelsetiden

2.7  Transport av en fånge som friges från fängelset till vård oberoende av vilja

2.8  Den förpliktande karaktären på deltagandet i sysselsättning

2.9  Fångrymning och olovligt avvikande från en öppen anstalt

2.10  Permission som beviljas fångarna

2.11  Underrättelse av den tidpunkt då en fånge får vård

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt avgörande EOAK/4463/2024 tagit ställning till underrättelse om tidpunkten för ledsagad permission till en fånge. Lagstiftningen möjliggör inte att den tidpunkt då en fånge får vård inte ges till en fånge till exempel utifrån en fallspecifik prövning. Avgörandet har sänts till justitieministeriet för att bedöma om det finns skäl att utfärda uttryckliga bestämmelser om underrättelse om tillgång till vård till en fånge. 

Enligt 2 kap. 4 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlagen) ska patienten meddelas en tidpunkt när han eller hon får vård. Om tidpunkten ändras, ska patienten omedelbart meddelas en ny tidpunkt och orsaken till ändringen. Tillgången till vård och ordnandet av vård regleras separat.  

Förvaltningslagens 23 § 1 mom. innehåller bestämmelser om behandling av ett ärende utan dröjsmål, medan det i 54 § i lagen föreskrivs att ett beslut som en myndighet har fattat ska av myndigheten utan dröjsmål delges en part och andra kända som har rätt att begära omprövning av beslutet eller att överklaga det genom besvär. Myndigheten ska delge också ett sådant beslut som inte får överklagas. 

I det nämnda avgörandet av justitieombudsmannen har man bland annat konstaterat att verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård har till uppgift att underrätta patienten om tidpunkten då han eller hon får vård i enlighet med patientlagen. Vid Brottspåföljdsmyndigheten tillämpas inte patientlagen, utan fängelset beslutar om permission enligt 14 kap. i fängelselagen eller sändning för temporär vård och undersökning utanför fängelset enligt 10 kap. 2 § samt ordnar transporten av patienten. I avgörandet bedömdes underrättelsen av den tidpunkt då en fånge får vård med tanke på bestämmelserna om beslut och delgivning i förvaltningslagen. Permissionsbeslut som redogör för tidpunkten för vården hade delgetts först efter permissionen, efter ett besök enligt 10 kap. 2 § i fängelselagen eller först på dagen för denna tidpunkt.  

I praktiken hade man i fallet inte fattat permissionsbeslut antingen utan dröjsmål på det sätt som förvaltningslagen förutsätter, utan först på den dag då fången avlägsnar sig eller så hade man inte delgett beslut som i verkligheten hade fattats tidigare utan dröjsmål direkt efter att de fattats på det sätt som förvaltningslagen förutsätter.  

I det nämnda avgörandet av justitieombudsmannen konstateras även att Brottspåföljdsmyndigheten inte har någon lagstadgad grund att förutsätta att den tidpunkt då en fånge får vård ska underrättas till fången av hälso- och sjukvården. Biträdande justitieombudsmannen är av den uppfattningen att säkerhetsomständigheterna accentuerar att Brottspåföljdsmyndigheten i sista hand ska besluta om sändning av en fånge utanför fängelset. Permission under ledsagning och även sändning för vård eller undersökning utanför fängelset med behövlig övervakning hindrar dessutom redan i sig att fängelsets ordning och säkerhet äventyras. Fängelset har dessutom tillgång till metoderna enligt 16 kap. i fängelselagen för att göra en granskning av en fånge, med vilken det är möjligt att hindra att olovliga ämnen och föremål kommer in i fängelset. 

Majoriteten av dem som hördes i det samråd som ordnades för intressentgrupperna under beredningen ansåg att den tidpunkt då en fånge får vård ska underrättas i förväg. Man lade även fram en synpunkt om att en fånge kan bli föremål för påtryckningar, om han eller hon får veta tidpunkten långt i förväg. Vid samrådet diskuterades en möjlighet där underrättelsen om den tidpunkt då en fånge får vård i princip görs i förväg, men i enskilda situationer kan fördröjas eller göras allmänt utan att meddela den exakta tidpunkten. 

Vid beredningen har man utrett att det i samband med att en fånge får vård förekommit situationer där fången med hjälp av utomstående försökt förbereda införande av olovliga ämnen eller föremål till fängelset eller rymning. Enligt de uppgifter som fåtts från Brottspåföljdsmyndigheten har sådana situationer dock utgjort enskilda fall. Inte heller i alla fängelser har man identifierat något behov att underlåta att meddela den tidpunkt då en fånge får vård. Å andra sidan har det i beredningen kommit fram att det i vissa jämförelsevis sällsynta fall kan finnas ett behov av att underlåta att underrätta fången om den exakta tidpunkt då han eller hon får vård. På grund av avgörandet av biträdande justitieombudsmannen finns det skäl att omsorgsfullt bedöma om det finns ett behov av att utfärda bestämmelser om underrättelse av när en fånge får vård och om detta är fallet, hur regleringen ska genomföras, eftersom regleringen om delgivning i förvaltningslagen och de patienträttigheter som garanteras i patientlagen vid sidan om regleringen i fängelselagen har en koppling till ärendet. 

2.12  Placering i en anstalt utanför fängelset

4.1  Förfarandet vid en allvarlig störningssituation i samhället

4.2  Regleringen kring fängelser

Så som framgår ovan finns det överhuvudtaget inte bestämmelser om många ärenden som gäller fängelserna, deras områden eller avdelningar eller så är regleringen oenhetlig. I propositionen föreslås att regleringen ska förtydligas.  

Fängelselagens 4 kap. 1 § innehåller fortfarande bestämmelser om att det finns slutna fängelser och öppna fängelser. Begreppet öppet anstalt som används i den nuvarande lagen ändras till öppet fängelse.  

Det föreslås att man till paragrafen fogar en bestämmelse om en enhet för ett öppet fängelse som verkar som en del av ett slutet fängelse. I en sådan enhet iakttas bestämmelserna om ett öppet fängelse. Regleringen behövs för att förtydliga när mer öppna avdelningar som verkar i anslutning till ett slutet fängelse jämställs med ett öppet fängelse. För närvarande är det oklart om bestämmelserna om en öppen anstalt eller ett slutet fängelse tillämpas på sådana avdelningar. 

Det föreslås att man till paragrafen även fogar en bestämmelse om att fångarnas rörelse inom området för ett slutet fängelse kan begränsas på det sätt som fängelsets ordning och säkerhet förutsätter. För närvarande förbjuder lagen endast rörelse i området för ett öppet fängelse. Eftersom de mer detaljerade rörelsebegränsningarna beror på varje fängelses lokaler, indelning i avdelningar och förhållanden, meddelas sådana föreskrifter så som för närvarande i fängelsets ordningsstadga. 

I propositionen föreslås även att en bestämmelse om godkännande av fängelselokaler fogas till paragrafen. Genom bestämmelsen säkerställs att man före ibruktagandet av lokalerna säkerställt att lokalerna uppfyller de krav som ställs för verkställighet av fängelsestraff och genomförande av häktning. 

Ändringar föreslås även i bemyndigandena att utfärda förordning och föreskrift. Så som konstaterats ovan ligger i det främsta rummet praxis till grund till exempel för vilka fängelser som är slutna och vilka som är öppna. Bestämmelserna fastställer inte heller ett fängelseområde eller till vilka fängelser män, kvinnor eller minderåriga kan placeras. I propositionen föreslås att bestämmelser om dessa omständigheter utfärdas genom förordning av justitieministeriet.  

Det är befogat att dessa omständigheter som påverkar en fånges rättsskydd föreskrivs på förordningsnivå. Redan för närvarande utfärdas bestämmelser om grundande av fängelser och de fängelser som fungerar som häkten genom förordning av justitieministeriet. Även de allmänna områdesvisa rörelsebegränsningarna föreskrivs på en nivå med förordning av inrikesministeriet. Således är det motiverat genom förordning av justitieministeriet utfärda bestämmelser även om indelningen i öppna fängelser och slutna fängelser, fängelseområdena och vart de olika fånggrupperna placeras. 

Det är möjligt att för Brottspåföljdsmyndigheten föreskriva ett bemyndigande att utfärda föreskrift om i vilka öppna fängelser det är möjligt att använda elektronisk övervakning. För närvarande fattas beslut som gäller enskilda fängelser i ärendet, men det lämpar sig bättre för att omfattas av bemyndigandet att utfärda föreskrift. En motsvarande ändring görs i fråga om förbudet att använda egna kläder. Framöver utfärdas en föreskrift om begränsningen av användningen av egna kläder. 

Vid beredningen av propositionen har man även bedömt möjligheten att i enskilda fall förordna teknisk övervakning av fångar som är placerade i ett öppet fängelse även i andra än i de fastställda öppna fängelserna. Ett sådant arrangemang skulle innebära att det i samma öppna fängelse kan finnas såväl fångar som omfattas av teknisk övervakning som fångar som inte är föremål för teknisk övervakning. För tydlighetens skull har man vid beredningen ansett det vara bättre att bibehålla den nuvarande modellen, där alla fångar omfattas av teknisk övervakning i vissa öppna fängelser.  

Även framöver grundas fängelseavdelningarna utifrån fängelsets ordningsstadga. Det ska finnas avdelningar för alla fånggrupper som kan placeras i det aktuella fängelset med stöd av justitieministeriets förordning.  

4.3  Avdelningar i fängelser

4.4  Bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag

4.5  Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter för övervakningsåtgärder

4.6  Användning av pengar och andra betalningsmedel i fängelse

I propositionen föreslås att regleringen kring användning och innehav av pengar och betalningsmedel i fängelselagen och häktningslagen ändras. Enligt förslaget tillåts att fångarna använder personliga betalkort i slutna fängelser och att ett personligt betalkort framöver är det huvudsakliga betalningsmedlet. I ett slutet fängelse är det fortfarande förbjudet att använda och inneha andra betalningsmedel, såsom betalningsapplikationer som används per telefon, eller kontanter.  

På samma sätt som i den gällande lagen är det tillåtet att använda och inneha personliga betalningsmedel och kontanter i ett öppet fängelse. Således begränsas inte betalningsmedel i ett öppet fängelse enligt förslaget, men begränsningarna att använda telefon begränsar på samma gång möjligheten att använda till exempel betalningsmedel som används med mobiltelefon. 

I propositionen föreslås därtill att man i stället för ett personligt betalningsmedel i ett slutet fängelse och ett öppet fängelse exceptionellt kan ge ett betalningsmedel som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten för att användas personligen av en fånge i stället för ett personligt betalningsmedel eller att man ordnar fångens betalningsrörelse på annat sätt. Enligt den gällande lagen är ett betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten det enda möjliga betalmedlet i ett slutet fängelse. Även i ett öppet fängelse har det utifrån en begäran varit möjligt överlåta ett betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten för att användas av en fånge. Med avvikelse från den gällande lagen kan ett betalningsmedel som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten framöver ges för att användas av en fånge endast om det är befogat för att ordna fångens betalningsrörelse. 

Alla fångar har inte tillgång till eller har inte möjlighet att få tillgång till ett personligt betalkort och -konto. Det är inte möjligt att i fängelset använda betalkort som beviljats utanför SEPA-området och till exempel fångar som är föremål för sanktioner får inte alls ha tillgång till ett betalkort under deras fängelsetid. För en del fångar som avtjänar väldigt korta fängelsestraff finns det inte heller tid att skaffa personliga betalkort under den tid de avtjänar straffet, om fången inte har något kort då han eller hon anländer till fängelset. I enlighet med förslaget ska ett betalningsmedel som Brottspåföljdsmyndigheten ordnar eller ordnande av fångens betalningsrörelse på annat sätt även framöver bibehållas som ett alternativ till användning av personliga betalkort. 

Målet med att verkställa straffet är bland annat att främja fångens livskompetenser och anpassning i samhället. Förhållandena i fängelserna ska även ordnas så att de i så hög grad som möjligt motsvarar de förhållanden som råder i samhället. De föreslagna ändringarna som möjliggör att fångarna använder personliga betalkort även i ett slutet fängelse motsvarar normaliseringsprincipen och främjar anpassningen i samhället efter frigivningen. När Brottspåföljdsmyndigheten för närvarande sköter bland annat de kostnader som orsakas av användningen av betalkort, förbereder arrangemanget inte fångarna för frihet på bästa möjliga sätt. Målet med förslagen är att fångarna även i frigivningsskedet har ett eget betalkort och bankkonto.  

Den lagstiftningsändring som möjliggöra användning av ett personligt betalkort i ett slutet fängelse tryggar dessutom fångarnas betalningsrörelse, trots eventuella svårigheter i leveransen av betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten eller andra problem som gäller användningen av eller tillgången på sådana. Den föreslagna ändringen som uppmuntrar till användning av personliga betalkort är befogad också i fråga om regleringen av öppna fängelser utifrån grunder som anknyter till normaliseringsprincipen. 

Eftersom fångarna framöver i regel använder egna betalkort, upphävs bestämmelserna i 9 kap. 4 § i fängelselagen, vilka gör det möjligt att begränsa fångarnas användning av pengar och gireringar.  

Därtill föreslås några preciseringar av teknisk natur av lagen. 

Ändringar som motsvarar ändringarna av fängelselagen görs i häktningslagen. 

4.7  Transport av en fånge som friges från fängelset till vård oberoende av vilja

I propositionen föreslås att man utfärdar bestämmelser om transporten av en fånge som friges eller en häktad vilken förordnats vård oberoende av vilja kompletteras och att man utfärdar tydligare bestämmelser om de olika myndigheternas roll i ordnandet av transporter.  

Till mentalvårslagen fogas bestämmelser om att det välfärdsområde som innehar ansvaret för vården av en patient har till uppgift att ordna transporten till vård oberoende av vilja för en fånge eller häktad som friges. Detta är befogat eftersom det handlar om transport av en patient till vård som omfattas av hans eller hennes välfärdsområdes organiseringsansvar och genomförandet av transporten förutsätter kunnande inom hälso- och sjukvården. 

För att trygga transportens säkerhet utfärdas bestämmelser i mentalvårslagen om att en läkare i tjänsteförhållande till välfärdsområdet och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar har möjlighet att vid behov begära handräckning från Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen för en trygg förflyttning till sjukhuset. Fängelselagen och häktningslagen innehåller bestämmelser om skyldigheten för Brottspåföljdsmyndigheten och polisen att ge handräckning vid transporter. Transporthjälpen ges av den myndighet som har personen i sitt förvar då handräckning behövs. I lagstiftningen möjliggörs dessutom att Brottspåföljdsmyndigheten och polisen sinsemellan kan komma överens om vem som ger handräckning. Förslaget utvidgar Brottspåföljdsmyndighetens transportuppgifter jämfört med nuvarande även till sådana personer som inte är fångar eller häktade. 

Förslaget är befogat därför att ordnandet av transporten är allra säkrast och flexiblast då den myndighet som har en fånge eller en häktad i sitt förvar vid frigivningstidpunkten ansvarar för att trygga transporten. På så sätt undviker man till exempel dröjsmål och informationsflödet mellan de olika aktörerna är enklare. 

Frigivningen av en häktad kan ske direkt efter ett domstolsbeslut. I dessa situationer är det nödvändigt att sörja för att ordna en säker transport. På grund av detta föreslås att man i fråga om häktad som ska friges omedelbart utfärdar bestämmelser om en kort utsatt tid, inom vilken personen fortfarande kan anses vara frihetsberövad och inom vilken de arrangemang som gäller transporten ska göras.  

Även en fånge som kommit för att avtjäna ett förvandlingsstraff för böter ska friges omedelbart om han eller hon betalar boten inom fem vardagar från det att han eller hon ankommit till fängelse. I praktiken ska det anses att det inte är sannolikt att det uppkommer en situation där Enheten för hälso- och sjukvård för fångar hinner förordna en person till psykiatrisk vård oberoende av vilja och personen betalar en bot inom den utsatta tiden. I situationen är det möjligt att tillämpa 30 § om polisens skyldighet att förfara i mentalvårdslagen och 31 § om polisens handräckning. Eftersom förvandlingsstraffen dock är kortvariga, ska planeringen av den fortsatta vården i varje fall inledas en kort tid efter intagningen i fängelse.  

Under transporten kan polisen använda de befogenheter som föreskrivits i polislagen, såsom fängsel och maktmedel, om förutsättningarna för dessa befogenheter är uppfyllda. Eftersom de motsvarande befogenheterna för Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän för närvarande begränsar sig endast till fångar och häktande, utvidgades tillämpningsområdet för bestämmelserna om användning av fängsel och maktmedel i fängelselagen och häktningslagen till gälla även för de föreslagna transportuppgifterna. Detta är befogat eftersom en förutsättning för att sörja för transportens säkerhet är att maktmedel används.  

För att i brådskande ordning kunna lösa en sådan situation som beskrivits i avgörandet av riksdagens biträdande justitieombudsman ska den reglering som föreslås i utkastet till proposition anses vara befogad, även om man genom den endast på begränsat sätt kan åtgärda bristerna i fråga om patienttransporter i mentalvårslagen.  

Vid beredningen av propositionen har man även bedömt alternativ där polisen eller endast Brottspåföljdsmyndigheten ger hjälp för att trygga transporten. Dessa förslag skulle göra anordnandet av transporter komplicerat då den som transporteras förvaras av en annan myndighet vid frigivningstidpunkten. Det är möjligt att dröjsmål förekommer i ordnandet av transporten och avtalsparterna är många. På grund av dessa orsaker har dessa genomförandealternativ inte ansetts vara befogade. 

4.8  Permission som beviljas fångarna

På ansökan är det möjligt att bevilja fångar och häktade ett tillstånd till att avlägsna sig från fängelset för en kort tid. I propositionen föreslås att regleringen kring permissioner revideras. Vid revideringen beaktas skrivningarna i regeringsprogrammet. Enligt regeringsprogrammet görs en utredning av om förutsättningarna för att bevilja permissioner bör skärpas.  

Regleringen kring permissioner i 14 kap. i fängelselagen ändras för det första på så sätt att säkerhetsrelaterade omständigheter beaktas på ett tydligare och mer övergripande sätt än för närvarande i förutsättningarna för att bevilja permission och i beslutsprövningen. Detta genomförs på så sätt att 2 § i kapitlet innehåller bestämmelser om de förutsättningar som gäller alla permissioner med undantag för permissioner som beviljas på grund av synnerligen viktiga skäl.  

I den gällande regleringen ligger fokus i beaktandet av säkerhetsaspekterna på fångens beteende och en tillförlitlig bedömning. Detta är ett centralt ärende som ska bedömas, men endast detta räcker inte. Det kan även finnas ett behov av att beakta uppgifter som inte nödvändigtvis hänför sig till fångens uppförande under fängelsetiden, utan till exempel på andra myndighetslösningar, såsom att ett besöksförbud meddelas för en fånge. På grund av dessa orsaker utfärdas mer omfattande bestämmelser än för närvarande om omständigheter som ska betraktas vara tillräckligt sannolika för att permission ska kunna beviljas. Fortfarande ska det anses vara sannolikt att en fånge iakttar de föreskrifter som ska förenas med permissionen. Dessutom ska det även anses vara sannolikt att fången inte fortsätter kriminell verksamhet och inte äventyrar någon annans säkerhet under permissionen.  

Dessutom innehåller 2 § i kapitlet bestämmelser om ordnandet av övervakningen. Så som för närvarande kan permission beviljas antingen utan övervakning, med elektronisk övervakning eller genom att personal är närvarande. Beslutsfattaren har omfattande rätt att överväga övervakningsbehovet och övervakningssättet. Användningen av övervakning har en möjliggörande synvinkel: genom övervakning är det möjligt att främja sannolikheten att permissionsvillkoren iakttas. Permission kan således beviljas till exempel med elektronisk övervakning, om det främjar iakttagandet av permissionsvillkoren. 

För det andra föreslås att möjligheten att tidigarelägga tidpunkten för permission som beviljas på basis av strafftidens längd slopas, eftersom möjligheten att tidigarelägga tidpunkten har varit oklar och praxis i tidigareläggandet har varit oenhetlig. I praktiken innebär detta att innan den regelbundna permissionstiden börjar, är det möjligt att bevilja permission av ett synnerligen viktigt skäl för en fånge. Denna ändring förtydligar och harmoniserar permissionspraxis.  

Dessutom är det i den gällande regleringen oklart vad som avses med kopplingen mellan en permission som beviljas på basis av strafftidens längd och planen för strafftiden, eftersom det i sig står klart att permissionerna främjar uppnåendet av de mål som fastställts i planen för strafftiden och i bredare omfattning anpassningen i samhället. Denna oklara hänvisning stryks.  

För det tredje föreslås att de olika permissionernas grunder, samband och användning i förhållande till varandra förtydligas. Skillnaden mellan permission som beviljas på basis av strafftidens längd och permission som beviljas av synnerligen viktigt skäl preciseras. Även skillnaden mellan permission som beviljas av ett viktigt skäl och ett synnerligen viktigt skäl preciseras. Slopandet av ovan beskrivna koppling till planen för strafftiden från en permission som beviljas på basis av strafftidens längd bidrar även till att förtydliga förhållandet mellan de olika permissionerna.  

Det föreslås att bestämmelser utfärdas om en ny permission som används för återkommande ärenden som uträttas av fångar i öppna fängelser och som kan beviljas om de förutsättningar som föreskrivs i 2 § i kapitlet är uppfyllda. Dessa återkommande ärenden handlar exempelvis om biblioteksbesök, butiksbesök för att sköta egen mathållning och deltagande i externa tillställningar. Sådana återkommande ärenden har i allmänhet fastställts i det öppna fängelsets dagordning eller ordningsstadga. I sådana permissionsärenden ska tillståndsprocessen vara så flexibel som möjligt och den ska belasta Brottspåföljdsmyndighetens personal så lite som möjligt. Eftersom beviljande av permission handlar om en prövning av ändamålsenligheten, omfattas beslutet av ett förbud mot att söka ändring. Om permission inte beviljas, ska Brottspåföljdsmyndigheten se till att dessa ärenden kan uträttas och ordna dessa tjänster på annat sätt.  

Vid beredningen har man bedömt Brottspåföljdsmyndighetens förslag om permissioner som beviljas tillsvidare. Utgångspunkten ska dock fortfarande vara att ett beslut alltid förutsätts för att avlägsna sig från fängelseområdet. Den exakta tidpunkten för avlägsnandet ska även framgår av beslutet. Detta är behövligt för att fångens skyldigheter under permissionen ska vara tydliga och för att det inom ramen för disciplinförfarandet ska vara möjligt att ingripa i bristande efterlevnad av de villkor som ställts i permissionsbeslutet. Även fångens rättsskydd talar för detta. Vid beredningen har det ansetts att redan den nuvarande regleringen inom denna ram möjliggör att ett permissionsbeslut fattas på så kallat upprepat sätt, så länge som beslutet anger tidpunkterna för permissionerna och permissionsvillkoren.  

För det fjärde preciseras bestämmelserna om permissionernas tidsmässiga längd för att harmonisera praxis. Bestämmelser utfärdas även om avbrytande av en permission, eftersom den gällande lagen inte innehåller någon bestämmelse om detta. 

Inga betydande innehållsmässiga ändringar föreslås i fråga om häktningslagen. Bestämmelsernas ordalydelser harmoniseras till behövliga delar med ordalydelserna i häktningslagen. Permissionen för en häktad övervakas alltid under ledsagning av en person från Brottspåföljdsmyndigheten. Dessutom kan även en häktads permission avbrytas.  

4.9  Meddelande av den tidpunkt då en fånge får vård

Propositionen innehåller även förslag om bestämmelser om en befogenhet för Brottspåföljdsmyndigheten att inte underrätta en känd tidpunkt för när en fånge får vård, om en fånge eller häktad är på väg till vård utanför fängelset.  

Enligt förslaget är det möjligt att i enskilda situationer underlåta att meddela den exakta tidpunkten för permissionen, om det är nödvändigt för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Riktgivande information om tidpunkten ska ges i beslutet. På samma gång ska det säkerställas att fången har en faktisk möjlighet att förbereda sig på det kommande vårdbesöket. 

Det är nödvändigt att utfärda bestämmelser om ärendet, eftersom en fånge i enskilda fall i samband med tillgång till vård med hjälp av utomstående personer försökt föra in olovliga ämnen till fängelset eller rymma. I dessa situationer är det inte möjligt att fatta beslut eller delge beslut om tillgång till vård utanför fängelset på det sätt som förvaltningslagen förutsätter. Genom att utfärda bestämmelser om detta förbättras fängelsesäkerheten och tryggas efterlevnaden av förvaltningslagen.  

En motsvarande bestämmelse föreskrivs i häktningslagen.  

4.10  Placering i en anstalt utanför fängelset

I propositionen föreslås preciseringar i bestämmelserna om placeringar i en anstalt utanför fängelset. Genom de föreslagna ändringarna förtydligas i synnerhet skyldigheterna för en fånge som placerats i en anstalt utanför fängelset och med hurudana befogenheter Brottspåföljdsmyndigheten kan övervaka en fånge. De föreslagna ändringarna förbättrar Brottspåföljdsmyndighetens förutsättningar att placera fångar i en anstalt utanför fängelset och de förtydligar även övervakningen av fångar.  

Med placering i en anstalt utanför fängelset avses att en fånge placeras i en sådan anstalt där man för honom eller henne ordnar missbrukarrehabilitering eller annan verksamhet som främjar livskompetenserna. Till denna del motsvarar regleringen den nuvarande regleringen. Placering i en anstalt utanför fängelset är i första hand möjlig i fråga om olika anstalter för missbrukarrehabilitering, men även till exempel placering i en anstalt som främjar rehabilitering av den psykiska hälsan är möjlig. Placeringen kan göras exempelvis som en familjerehabilitering, placering i ett vårdhem eller som olika rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten, om fången är berättigad till rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten. 

Förutsättningarna för placering i en anstalt utanför fängelset motsvarar nuvarande praxis. I anstalten ska det finnas sådan sysselsättning för vilken fången lämpar sig och som främjar genomförandet av fångens plan för strafftiden. Före placeringen ska man även i tillräcklig mån förvissa sig om att fången iakttar de villkor som fastställts för placering i en anstalt utanför fängelset, såsom drogfrihet och rörelsebegränsningar. Fången ska även förbinda sig till att iaktta dessa föreskrifter. 

Regleringen möjliggör så som för närvarande att en minderårig placeras även i barnskyddsanstalter. Regleringen förtydligas och preciseras dock såväl i fängelselagen som i barnskyddslagen. För det första fogas till fängelselagen en bestämmelse om att en sådan placering förutsätter även ett beslut som fattats med stöd av 40 § i barnskyddslagen, eftersom det i sådana fall handlar om att en minderårig fortfarande är en fånge och således klient hos Brottspåföljdsmyndigheten och på samma gång en barnskyddsklient enligt barnskyddslagen (så kallad dubbel klientrelation).  

Även till barnskyddslagen fogas en förtydligande bestämmelse om att en placering i en anstalt utanför fängelset förutsätter även ett beslut enligt barnskyddslagen. Placering en barnskyddsanstalt föregås således av en detaljerad prövning såväl ur fängelselagens som barnskyddslagens synvinkel. En placering görs om det är förenligt med en under 18-årig fånges bästa och befogat med tanke på bägge lagar. Vid beredningen av placeringen ska myndigheterna föra ett tätt samarbete. Barnskyddsmyndigheten bedömer vilken anstalt som lämpar sig uttryckligen för den ifrågavarande fången som inte fyllt 18 år. Detta är redan nu utgångspunkten för barnskyddslagen och det kan anses motiverat, eftersom den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården har den bästa kunskapen om barnskyddsanstalterna och om de barn som redan placerats vid dem. Också intresset hos de barn som redan finns på anstalten ska bedömas när placeringen övervägs. Placering ska inte göras om det inte finns någon sådan barnskyddsanstalt där förutsättningarna för placering, såsom säkerhetsaspekter, kan tillgodoses. Bestämmelser utfärdas även om denna beredning och samarbetet under placeringen. Förtydligande av dessa omständigheter i lagstiftningen främjar arbetet för de tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten och barnskyddet vilka i praktiken fattar placeringsbeslut. 

Skyldigheterna för en fånge som placerats i en anstalt utanför fängelset föreskrivs i fängelselagen. Fångarnas centrala skyldigheter är att delta i sysselsättning som ordnas i anstalten och att iaktta anstaltens ordning. Under tiden för placering i en anstalt utanför fängelset är det förbudet att använda droger. Dessutom ska fången iaktta de rörelsebegränsningar som fastställs i placeringsbeslutet. Utöver rörelsebegränsningar utfärdas för tydlighetens skull bestämmelser om att en fånge med stöd av bestämmelserna i 14 kap. beviljas permission. Permission kan dock inte beviljas till en fånge som inte fyllt 18 år och som placerats i en barnskyddsanstalt, utan bestämmelserna i barnskyddslagen tillämpas på ett sådant barns rörelse och eventuella begränsningar. Om en fånge under 18 år avlägsnar sig olovligt från en barnskyddsanstalt, efterlyses fången och han eller hon förs tillbaka till fängelset efter att ha hittats. 

Så som för närvarande får en fånge övervakas genom tekniska övervakningsredskap som fästs på honom eller henne under tiden för placering i en anstalt utanför fängelset.  

Det föreslås även att lagen innehåller bestämmelser om att olovligt avvikande från en placeringsanstalt och överträdelser av de andra villkoren i placeringsbeslutet är en ordningsförseelse. Sådana förseelser behandlas således inom disciplinförfarandet enligt 15 kap. i fängelselagen. Riksdagen har godkänt ändringar av fängelselagen (RP 53/2025 rd / RSv 285/2025 rd / lagens nummer), i vilka det föreskrivs att en tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten för situationer där villkoren överträds och för återkallande av en permission ska ha rätt att föra tillbaka en fånge till fängelset. Bestämmelserna avses träda i kraft den 1 september 2026. Till denna del motsvarar regleringen vad som föreskrivits om övervakad frihet på prov. Övervakningen av placering i en anstalt utanför fängelset sker till stor del utanför fängelset. I anknytning till detta har tillräckliga befogenheter för Brottspåföljdsmyndigheten att agera utanför fängelset likaså föreskrivits i ovan nämnda samband. 

Vid placeringar av en fånge under 18 år i en barnskyddsanstalt har uteslutande Brottspåföljdsmyndigheten rätt till åtgärder enligt fängelselagen. På motsvarande sätt har endast barnskyddsmyndigheterna rätt till åtgärder enligt barnskyddslagen. Genom propositionen ändras inte denna grundläggande utgångspunkt. Den dubbla klientrelationen möjliggör att Brottspåföljdsmyndigheten kan rikta övervakning mot minderåriga fångar under tiden för en placering i en barnskyddsanstalt. Således utför barnskyddsanstaltens personal endast sina uppgifter enligt barnskyddslagen, inte övervakningsuppgifter som hör till Brottspåföljdsmyndigheten.  

Dessutom utfärdas bestämmelser om att kostnaderna för placering i en anstalt utanför fängelset betalas ur statens medel. Bestämmelsen ändrar inte nuläget, utan förtydligar det. För säkerhets skull utfärdas en hänvisningsbestämmelse till fängelselagen i barnskyddslagen.  

5.1  Ekonomiska konsekvenser

5.2  Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt för de olika människogrupperna

5.3  Konsekvenser för myndigheterna

Förfarandet vid en allvarlig störningssituation i samhället

De föreslagna bestämmelserna förbättrar Brottspåföljdsmyndighetens förutsättningar att reagera på en allvarlig störningssituation i samhället. Bestämmelserna ger tillräckliga befogenheter att anpassa fängelsernas och samhällspåföljdsbyråernas verksamhet i en störningssituation. Genom regleringen undviks även den situation som uppstod under coronapandemin, då det var nödvändigt att reagera på situationen utan behörig rättsgrund. Rätten att besluta om begränsningar är koncentrerad till direktören för Brottspåföljdsmyndighetens operativa ansvarsområde, vilket säkerställer att beslutsfattandet är enhetligt och konsekvent.  

I sin beredskapsplanering ska Brottspåföljdsmyndigheten se till att den har färdigheter att förfara enligt bestämmelserna om en allvarlig störning i samhället börjar. I förväg ska man bereda sig till exempel på hurudana ändringar som man ska göra i verksamheten i olika situationer och hur man ska förfara i praktiken. 

Avdelningarna med intensifierad övervakning och Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter för övervakningsåtgärder

Med tanke på Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet förtydligas rättsläget genom regleringen kring avdelningar med intensifierad övervakning. De begränsningar som tillämpas på avdelningarna förbättrar Brottspåföljdsmyndighetens förutsättningar att ingripa i organiserad brottslighet i fängelserna. Den eventuella uppgången i begärandena om omprövning påverkar arbetsmängden vid Brottspåföljdsmyndighetens rättsenhet. På motsvarande sätt kan antalet överklaganden till förvaltningsdomstolen öka i viss mån. 

På motsvarande sätt förtydligas nuvarande praxis till många delar av de föreslagna lagändringarna som gäller Brottspåföljdsmyndighetens övervakningsbefogenheter. I synnerhet förutsättningarna om användning av övervakningsbefogenheterna kan bedömas förbättra Brottspåföljdsmyndighetens färdigheter att sörja för fängelsesäkerheten.  

Användning av pengar och andra betalningsmedel

De ändringar som gäller användningen av pengar och andra betalningsmedel påverkar i viss mån Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet genom att de minskar det administrativa arbetet i anknytning till fångarnas betalkort och förtydligar och harmoniserar förfaringssätten. Anskaffningen av personliga betalkort och identitetsbevis för fångarna orsakar dock på motsvarande sätt en ökad arbetsmängd, varför ändringens konsekvenser för Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet inte är betydande.  

Permission som beviljas fångarna

De ändringsförslag som gäller permissioner påverkar Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet. Ändringarna bedöms harmonisera praxis då permissioner beviljas. Det blir även lättare att tillämpa bestämmelserna, då förhållandena mellan olika permissioner förtydligas.  

Den föreslagna nya permissionen som gäller öppna fängelser minskar den administrativa bördan för personalen i öppna fängelser, då tillståndsprocessen är flexiblare i fråga om permissioner för regelbundet återkommande ärenden. Dessa återkommande ärenden handlar exempelvis om biblioteksbesök, butiksbesök för att sköta egen mathållning och deltagande i externa tillställningar. Tidpunkterna för sådana återkommande ärenden har i allmänhet fastställts i dagordningen för ett öppet fängelse. 

Placering i en anstalt utanför fängelset

De föreslagna lagändringarna som gäller placering i en anstalt utanför fängelset förtydligar till många delar nuvarande praxis.  

Brottspåföljdsmyndigheten och välfärdsområdena ska föra samarbete så att missbrukarrehabilitering under placeringen i en anstalt utanför fängelset kopplas till den service som välfärdsområdet ordnar efter frigivningen. Det är viktigt att säkerställa kontinuitet i servicen för att öka missbrukarrehabiliteringens genomslag och stödja anknytningen till samhället. 

I beredningen av placering av en minderårig fånge i en barnskyddsanstalt för barnskyddsmyndigheten och Brottspåföljdsmyndigheten ett sektorsövergripande samarbete. Uppgifterna och ansvaren mellan aktörerna blir tydliga i och med lagändringarna. Den behöriga tjänsteinnehavaren inom barnskyddet ska liksom för närvarande bedöma var barnet placeras. Bestämmelser om val av platsen för vård utom hemmet finns i 50 § i barnskyddslagen. 

Placeringen förutsätter ett beslut av den behöriga myndigheten inom barnskyddet med stöd av 43 § i barnskyddslagen. Parterna kan motsätta sig omhändertagandet, varvid omhändertagandet överförs till förvaltningsdomstolen för avgörande. Den domstol som behandlar ärendet kan med stöd av 83 § i barnskyddslagen meddela ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort under domstolsbehandlingen. Det är dock möjligt att processen för omhändertagande kan ta längre tid än verkställigheten av ett fängelsestraff för en person som inte fyllt 18 år tar, vilket innebär att det i vissa enskilda fall i praktiken inte hinner genomföras en utomstående anstaltsplacering i Tillstånds- och tillsynsverket för läkemedelspreparat. 

Ovan beskrivna dubbla klientrelation möjliggör att Brottspåföljdsmyndigheten kan rikta övervakning mot minderåriga fångar under tiden för en placering i en barnskyddsanstalt. Således utför barnskyddsanstaltens personal endast uppgifter enligt barnskyddslagen, inte övervakningsuppgifter som hör till Brottspåföljdsmyndigheten. Barnskyddslagen innehåller detaljerade bestämmelser om begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen och om vem som kan vidta åtgärder. Barnskyddsanstaltens personal och den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården har möjlighet att använda dessa begränsningsåtgärder i fråga om en fånge som är placerad på en barnskyddsantalt, om förutsättningarna för dessa är uppfyllda. Brottspåföljdsmyndigheten och barnskyddsaktörerna ska under sådana placeringar föra samarbete och komma överens om praxis som iakttas till exempel i övervakningen av en minderårig fånges drogfrihet. Brottspåföljdsmyndighetens stödpatrull kan till exempel i förväg göra anmälningar om ett framtida övervakningsbesök i en barnskyddsanstalt.  

Transport av fångar som friges till vård oberoende av deras vilja

Förslaget om transport av frigivna fångar och häktade till vård oberoende av vilja förtydligar de olika myndigheternas uppgifter i dessa situationer. Transporterna är inte en ny uppgift för välfärdsområdena. I sig är sådana transportuppgifter inte nya för vare sig polisen eller Brottspåföljdsmyndigheten, varför de har den behövliga kompetensen för att sörja för transportens säkerhet. Förslagen utvidgar dock Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter att bistå vid andra transporter än transporter av fångar eller häktade och ökar i viss mån i synnerhet Brottspåföljdsmyndighetens transportuppdrag.  

5.4  Konsekvenser för fängelsesäkerheten och bekämpningen av organiserad brottslighet

Ovan behandlades redan konsekvenserna av regleringen kring avdelningar med intensifierad övervakning och Brottspåföljdsmyndighetens övervakningsbefogenheter för Brottspåföljdsmyndighetens förutsättningar att ingripa i organiserad brottslighet i fängelserna. Ändringarna förbättrar således fängelsesäkerheten såväl på avdelningarna med intensifierad övervakning som på de andra avdelningarna. Genom en effektivare övervakning än för närvarande är det möjligt att ingripa i brottslighet som äger rum såväl i som från fängelset. 

De ändringar som gäller användningen av pengar och betalningsmedel orsakar inte avsevärda konsekvenser för fängelsesäkerheten. Förvaringen och användningen av personliga betalkort i slutna fängelser ordnas på samma sätt som för närvarande av Brottspåföljdsmyndigheten. Anskaffningen av egna id-kort och betalkort för fångarna ökar i viss mån transporten av fångar utanför fängelset, vilket förutsätter att transporternas säkerhet ska ombesörjas. 

Ändringarna påverkar i viss mån övervakningen av fångarnas betalningsrörelse, då man i tilltagande grad övergår till personliga betalkort för fångarna. Brottspåföljdsmyndigheten har inte möjligt att övervaka betalningsrörelsen med dessa kort. Detta har dock inte någon nämnvärd konsekvens för fängelsesäkerheten eller generellt för samhällets säkerhet, eftersom ansvaret till exempel för att övervaka att penningtvätt och finansiering av terrorism förhindras redan för närvarande i främsta rummet hör till emittenterna av betalkorten och i sista hand till polisen. Brottspåföljdsmyndigheten har fortfarande tillräckliga befogenheter att övervaka verksamhet som äventyrar fängelsesäkerheten bland annat i fråga om användningen av de betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten.  

Förslaget om transport av frigivna fångar och häktade till vård oberoende av vilja förbättrar dessa transporters säkerheten och flexibilitet såväl för den som transporteras som för andra personer.  

5.5  Konsekvenser för informationshanteringen

Ändringarna i bestämmelserna kommer att kräva vissa ändringar i Brottspåföljdsmyndighetens kundinformationssystem. Dessa ändringar kan genomföras som en del av det normala utvecklingsarbete som gäller informationssystemet. Den tid som behövs för genomförande av ändringarna i informationssystemen bör beaktas i tidsplanen för ikraftträdandet av ändringarna. Konsekvenserna för informationshanteringen av informationssystemändringarna bedöms i samband med att de genomförs. 

5.6  Konsekvenser för dataskyddet

Skyddet för personuppgifter är en del av det skydd för privatlivet vilket tryggats genom 10 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelser om skydd för personuppgifter ska utfärdas genom lag. I lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten finns bestämmelser om behandling av personuppgifter vid verkställighet av straff, verkställighet av häktning och vid skötseln av andra uppgifter som enligt lag ankommer på Brottspåföljdsmyndigheten (1 §). Lagen innehåller flera bestämmelser som säkerställer tillgodoseendet av dataskyddet. 

Genom propositionen preciseras regleringen för placering av en fånge i en anstalt utanför fängelset. Det är även möjligt att placera en fånge under 18 år i en barnskyddsanstalt. Personuppgifter om fångar behandlas således såväl vid beredningen av en placering i en anstalt utanför fängelset som under placeringen i placeringsanstalten. De dataskyddsrelaterade rättigheterna för en fånge, även en fånge under 18 år, tillgodoses genom den ovan nämnda lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten och lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården. 

5.7  Konsekvenser för landskapet Åland

Enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som anges i 27 § 24, 29 och 30 punkten i den lagen. Enligt 27 § 24 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om ärenden som gäller administrativt ingripande i den personliga friheten. På grundval av detta är regleringen kring vård oberoende av patientens vilja i mentalvårdslagen tillämplig även i landskapet Åland. Så länge som hälso- och sjukvården på Åland var ordnad på kommunal nivå, ägde de administrativa ingreppen rum i kommunerna. Från och med den 1 januari 1994 har den offentliga hälso- och sjukvården skötts av en myndighet som lyder under Ålands landskapsregering, det vill säga Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS. De uppgifter som hör till rikets lagstiftning sköts som en del av landskapets hälso- och sjukvård. Vid justitieministeriet pågår ett projekt för att ändra självstyrelselagen för Åland. i projektet bedöms tryggandet av tillräckliga befogenheter för landskapets hälso- och sjukvårdsmyndighet i uppgifter som grundar sig på rikslagstiftningen. 

Det föreslås att mentalvårdslagen innehåller bestämmelser om skyldigheten för det välfärdsområde som ansvarar för att ordna vården för en patient som förordnats vård oberoende av vilja att ordna transporten av patienten till fortsatt vård efter att patienten frigetts från fängelse eller häktning. Totalt utförs cirka 30 transporter per år. Det är således fråga om sällsynta enskilda situationer. 

Om patientens hemkommun är på Åland, kan fortsatt vård av patienten i nuläget ges i landskapet Åland eller enligt avtal till en början också på ett sjukhus i riket. I nuläget svarar landskapet Åland i princip för kostnaderna för transporter mellan sjukhusen, när patientens hemkommun är på Åland oberoende av om patienten transporteras till fortsatt vård på Åland eller till ett rikssjukhus. När man beaktar att situationerna är sällsynta, bedöms ändringen av mentalvårdslagen inte ha några ekonomiska konsekvenser för landskapet. 

Mentalvårslagens 23 a § omfattas av den gällande överenskommelseförordningen (Republikens presidents förordning om skötseln på Åland av förvaltningsuppgifter som gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten enligt mentalvårdslagen 506/2025). Enligt 1 § i förordningen sköter Ålands hälso- och sjukvård benämnda landskapsmyndighet i landskapet Åland de förvaltningsuppgifter som enligt 23 a § i mentalvårdslagen kan skötas endast av en läkare som står i tjänsteförhållande till en myndighet som föreskrivs i rikslagstiftningen, som gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten och som inte är riksomfattande. Förvaltningsuppgifter sköts av en läkare i tjänsteförhållande vid Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet. 

Mentalvårslagens 23 a § ändras på så sätt att en läkare som framöver begär handräckning av Brottspåföljdsmyndigheten ska stå i ett anställningsförhållande till staten eller ett välfärdsområde.  

Social- och hälsovårdsministeriet, justitieministeriet och Ålands landskapsregering bedömer i samarbete eventuella behov att ändra överenskommelseförordningen. 

6.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Nedan behandlas genomförandealternativ som anknyter till varje ärendehelhet. 

6.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

7.1  Allmänt

Propositionen var på remiss på våren 2026. Under remissförfarandet avgavs 32 utlåtanden. I utlåtandena understöddes i regel de föreslagna ändringarna. I avsnitten nedan behandlas vissa kritiska anmärkningar som gjorts i remissvaren enligt tema. 

Dessutom ordnades en separat möjlighet att avge utlåtanden för fångarna i fängelser där fångarna har tillgång till terminalutrustning i cellen. Fem fångar gav ett yttrande om utkastet till proposition. I vissa utlåtanden uttryckte man en oro för att den säkerhetsorienterade linjen allmänt taget ser ut att åsidosätta den linje i fångvården vilken är rehabiliterade, stödjer en drogfri och brottsfri framtid samt beaktar kvinnospecifikt och familjeorienterat arbete. Lagändringarna ska i högre grad fokusera på möjliggörande av rehabilitering än på kontroll. De föreslagna ändringarna ser ut att ha konsekvenser som går i den motsatta riktningen. I flera utlåtanden belystes även att aktiviteterna och fritidsaktiviteterna minskat och i större omfattning att tiden utanför cellen är kort. Uppmärksamhet riktades även på att man även under häktningstiden ska ha möjligheter till meningsfull eller rehabiliterande sysselsättning. Till övriga delar har remissvaren behandlats nedan. 

Utöver de kommentarer som nämns nedan har motiveringen till propositionen preciserats utifrån remissvaren. En del av kommentarerna i yttrandena gällde omständigheter som inte behandlas i denna proposition. Avsikten är att dessa synpunkter ska beaktas i senare lagstiftningsprojekt. 

7.2  Förfarandet vid en allvarlig störningssituation i samhället

Riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern riktade uppmärksamhet på definitionen av en allvarlig störningssituation under normala förhållanden, vilken de ansåg vara vag. Justitiekanslern hänvisade till grundlagsutskottets utlåtanden GrUU 19/2026 rd och 10/2025 rd, i vilka man förutsatt att en allvarlig störningssituation i normala förhållanden definieras. Vid den fortsatta beredningen har regleringen preciserats med en sådan förteckning.  

Justitiekanslern riktade uppmärksamhet på grundlagsutskottets anmärkning i sitt utlåtande GrUU 13/2021 rd om för vad man använder den sysselsättningstid som blir ledig på grund av begränsningarna. Vid den fortsatta beredningen har regleringen preciserats på så sätt att man på lagnivå utfärdar bestämmelser om fångarnas rätt att i mån av möjlighet tillbringa tid utanför cellen, även om aktiviteterna och fritidsaktiviteterna har begränsats.  

Justitiekanslern riktade även uppmärksamhet på att det finns skäl att komplettera motiveringarna till lagstiftningsordningen i propositionen med en noggrannare bedömning för varje grundläggande fri- och rättighet som begränsas och förhållandet mellan begränsningarna och de människorättsplikter som binder Finland samt familjemedlemmarnas rättigheter. Även konsekvenserna för fångens hälsa ska beaktas. Suomen Asianajajat ansåg att de föreslagna bestämmelserna var problematiska, eftersom de gäller för andra än undantagsförhållanden, förutsättningarna för begränsningar är av allmän natur och deras längd kan förlängas, rätt att söka ändring inte föreligger för beslut som gäller enskilda fångar samt eftersom de inte beaktar en enskild fånges situation. Vid den fortsatta beredningen har motiveringarna till lagstiftningsordningen i propositionen kompletterats till denna del. 

Helsingfors stad, Södra Österbottens välfärdsområde, HUS och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar riktade uppmärksamhet på ordnandet av hälso- och sjukvården under begränsningarna. Vid den fortsatta beredningen föranledde anmärkningarna inte behov av att ändra propositionen, eftersom den föreslagna regleringen inte begränsar fångarnas rätt till hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården ska ordnas enligt regleringen för hälso- och sjukvården även vid störningssituationer i samhället. Begränsningarna begränsar inte heller rätten för personalen vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar att ordna fångarnas hälso- och sjukvård.  

Riksdagens justitieombudsman konstaterade att bestämmelsen om alternativa kontaktsätt inte redogör för att de alternativa kontaktsätten ska utvidgas, om besöken eller permissionerna har begränsats. Vid den fortsatta beredningen har bestämmelsen preciserats på så sätt att alternativa kontaktsätt uttryckligen ska utvidgas, om möten eller permissioner begränsas. 

En fånge understödde i sitt utlåtande att fängelsernas sysselsättning tryggas i allvarliga störningssituationer i samhället. Även i störningssituationer ska sysselsättningen vara så normal som möjligt, eftersom ändringar i dagordningen kan orsaka stress och rastlöshet. När dagordningen fungerar och förfaringssätten är tydliga, kan dessa konsekvenser minimeras. Vid den fortsatta beredningen fanns det inte något behov av att ändra propositionen med anledning av utlåtandet, eftersom man strävat efter att beakta de nämnda omständigheterna redan i propositionen.  

7.3  Regleringen kring fängelserna

Vankilavirkailijain liitto föreslog att fängelserna ska delas in säkerhetsnivåer. Vid den fortsatta beredningen har det konstaterats att redan för närvarande kan fängelserna ha avdelningar med olika säkerhetsnivåer: säkerhetsavdelningar, avdelningar med intensifierad övervakning, vanliga avdelningar och öppna fängelser eller öppna fängelseavdelningar. Propositionen innehåller förslag om avdelningar med intensifierad övervakning. Framöver innehåller fängelselagen således bestämmelser om avdelningar med olika säkerhetsnivåer och avskildhet samt om övervakningen på dessa. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att det finns mer flexibilitet i ordnandet av Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet om säkerhetsnivåerna delas in på avdelningsbasis, utan klassificering av hela fängelser. Detta regleringsalternativ ger Brottspåföljdsmyndigheten bättre möjligheter att pröva i vilken omfattning fångplatser på den högre säkerhetsnivån behövs i varje fängelse. 

7.4  Kontraktsavdelning

Riksdagens justitieombudsman ansåg att den nuvarande regleringen kring placering på en kontraktsavdelning i laglighetsövervakningspraxis tolkats på så sätt att varje fängelse ska ha en kontraktsavdelning. Således försvagar den föreslagna bestämmelsen möjligheten att beviljas överflyttning till en kontraktsavdelning jämfört med nuläget enligt justitieombudsmannens uppfattning. Även Rikosseuraamusala Talentia ry ansåg att förslaget var problematiskt, eftersom möjligheten att överflyttas till en kontraktsavdelning kan bero på placeringsfängelset. Det ska finnas en jämlik möjlighet att överflyttas till en avdelning i alla fängelser. Rikoksettoman elämän tukisäätiö ansåg att det var viktigt att det finns en möjlighet att överflyttas till kontraktsavdelningar. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att remissvaret inte förutsätter att bestämmelserna ändras. Även med stöd av den föreslagna regleringen har fångarna, om förutsättningarna är uppfyllda, möjlighet att så som för närvarande överflyttas till en kontraktsavdelning. Syftet med den föreslagna regleringen är således inte att begränsa möjligheterna att överflyttas till en kontraktsavdelning jämfört med nuläget, utan en fånges förutsättningar att överflyttas till en kontraktsavdelningen bedöms på ett sätt som motsvarar nuläget. Den föreslagna regleringen ger Brottspåföljdsmyndigheten en möjlighet att besluta i vilka fängelser det finns kontraktsavdelningar. Således är det möjligt att flexibelt grunda sådana i fängelser där det finns fångar som lämpar sig för avdelningen. Vid behov kan en fånge överföras till ett fängelse med en kontraktsavdelning. 

7.5  Avdelning med intensifierad övervakning

I flera utlåtanden riktades uppmärksamhet på att man vid avdelningar med intensifierad övervakning inte ens för närvarande förmår ordna sysselsättning för fångarna som främjar att de tar sig ur en kriminell livsstil. Även fångarna riktade uppmärksamhet på detta i sina utlåtanden. Om man strävar efter att utöka sysselsättningen, ska tillräckliga resurser beredas för den. Brottspåföljdsmyndigheten konstaterade i sitt utlåtande att rätten att söka ändring i placeringsbeslut är motiverad, men den kommer att innebära en belastning i förfarandet med begäran om omprövning. Rikosseuraamusala Talentia ry ansåg att propositionen har ekonomiska konsekvenser, om man genuint strävar efter att öka sysselsättningen på avdelningar med intensifierad övervakning. Även Brottspåföljdsmyndigheten riktade uppmärksamhet på att resurserna ska vara tillräckliga för att ordna sysselsättning på avdelningar med intensifierad övervakning. Brottspåföljdsmyndigheten konstaterade också att trots att rätten att söka ändring i placeringsbeslut är motiverad, så kommer den att innebära en belastning i förfarandet med begäran om omprövning. 

Vid den fortsatta beredningen har man ansett att bestämmelserna ger Brottspåföljdsmyndigheten prövningsrätt i förhållande till hur ofta avdelningar med intensifierad övervakning grundas och hurudan sysselsättning som ordnas på dessa. I denna proposition föreslås således inte sådana lagändringar som direkt förutsätter extra finansiering för avdelningarna med intensifierad övervakning jämfört med nuläget. Frågan om Brottspåföljdsmyndighetens allmänna anslagssituation behandlas vid de ordinarie budget- och ramberedningarna.  

Institutet för hälsa och välfärd och HUS Psykiatri betonade tillgången till hälso- och sjukvård på avdelningarna. Institutet för hälsa och välfärd ansåg att det handlar om en isoleringsåtgärd som har skadliga konsekvenser för fångens hälsa. Det är befogat att utfärda bestämmelser om skyldigheten att underrätta Enheten för hälso- och sjukvård för fångar om en placering. Vid den fortsatta beredningen har motiveringarna i propositionen preciserats i fråga om hälsokonsekvenserna av en placering. I propositionen föreslås dock inte någon anmälningsskyldighet av samma karaktär som för en säkerhetsavdelning, eftersom placeringar görs i stor omfattning och isoleringen inte är lika omfattande som på säkerhetsavdelningar. Samarbetet kring hälso- och sjukvård i fråga om avdelningar med intensifierad övervakning ska ombesörjas på annat sätt mellan Brottspåföljdsmyndigheten och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar.  

Suomen Asianajajat ansåg att de vaga förutsättningarna för placering vara problematiska, liksom även möjligheten att ett beslut fattas för att gälla tills vidare. Även justitiekanslern ansåg att det var problematiskt att beslutet om placering på en avdelning med intensifierad övervakning fattas tills vidare, i motsats till vad som är fallet för en säkerhetsavdelning. Förslaget borde motiveras bättre. Riksdagens justitieombudsman ansåg att bestämmelsen om utebliven handläggning av en ansökan var oklar och inkonsekvent, eftersom den möjliggör omvärdering av ett beslut före den utsatta tiden på fyra månader, om väsentliga ändringar äger rum i förutsättningarna för placeringen. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till dessa delar. De föreslagna bestämmelserna reglerar förutsättningarna för placering med den exakthet som förutsätts av bestämmelser som utfärdas genom lag. Motiveringarna har dock preciserats i fråga om varför placeringsbeslutet görs tills vidare och hur ny handling av beslutet sker.  

Riksdagens justitieombudsman ansåg inte att det var motiverat att man i 11 kap. 3 § i fängelselagen begränsar rätten för fångar i avdelningar med intensifierad övervakning att delta i religiösa sammankomster och användning av bibliotek utanför avdelningen. Justitieombudsmannen ansåg att tillräckliga grunder inte föreligger för sådana begränsningar. Vid den fortsatta beredningen har motiveringarna till de föreslagna begränsningarna preciserats. Begränsningarna är nödvändiga med tanke på avskildheten, som utgör målet för placeringen på en avdelning. I bestämmelserna har man även säkerställt att användning av bibliotek och utövning av religion ska tryggas på annat sätt.  

7.6  Bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag

Riksdagens justitieombudsman undrade om förslaget till definiering av avdelningar som är avsedda för kvinnor och män orsakar behov av att ändra 5 kap. 1 § 4 mom. i fängelselagen i situationer som handlar om en person som bytt kön. Vid den fortsatta beredningen har man inte konstaterat några ändringsbehov till denna del, eftersom en fånge som fastställt sitt kön till ett annat såsom för närvarande placeras antingen i en avdelning för kvinnor eller i en avdelning för män med stöd av 5 kap. 1 § 4 mom. i fängelselagen. 

Justitiekanslern och Juristförbundet riktade uppmärksamhet på grunderna för att bestämmelserna i ordningsstadgorna ska kunna vara förenade med ett hot om disciplinstraff. Justitiekanslern hänvisade till grundlagsutskottets utlåtande GrUU 45/2014 rd om förvarsenheter. Brottspåföljdsmyndigheten föreslog att man i ordningsstadgorna ska ha möjlighet att bestämma om enskilda omständigheter som gäller fängelsets ordning och säkerhet, så att det genom ordningsstadgorna och det anknutna hotet om disciplinstraff ska vara möjligt att reagera snabbt på överraskande omständigheter. Vid den fortsatta beredningen har man sett över de anmärkningar som gjorts i utlåtandena. I motiveringarna till lagstiftningsordningen nedan har man preciserat när bestämmelserna i ordningsstadgorna kan vara förenade med ett hot om disciplinstraff. 

7.7  Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter för övervakningsåtgärder

Riksdagens justitieombudsman ansåg att förtydligandet av befogenheterna i sig var motiverat, men kritiserade den valda regleringsmetoden. Justitieombudsmannen påpekade att grundlagsutskottet i sin utlåtandepraxis har betonat det motiverade behovet av användning av befogenheterna i enskilda fall. Detta borde framgå av bestämmelserna och inte enbart av motiveringarna. I fråga om vissa bestämmelser är det oklart om avsikten är att lindra eller skärpa förutsättningarna att tillämpa bestämmelserna. Man borde tydligt ta ställning till detta. Suomen Asianajajat ansåg att de föreslagna ändringarna försvagar rättsskyddet i synnerhet på säkerhetsavdelningarna. Inte heller grundad anledning-tröskeln förutsätter någon bedömning av alternativa förfaringssätt, vilket Suomen Asianajajat ansåg vara problematiskt. Södra Österbottens välfärdsområde ansåg att reformen av bestämmelserna om befogenheterna inte får leda till att bestämmelserna tillämpas på ett omotiverat brett sätt. Å andra sidan ansåg Vankilavirkailijain liitto att fångarnas telefonsamtal ska kunna avlyssnas och att brev ska kunna läsas även utan grunder. Även en enskild privatperson anser att nödvändighet inte ska förutsättas för dessa åtgärder. I sitt utlåtande kritiserade privatpersonen att det på avdelningar med intensifierad övervakning inte är möjligt att spela in fångarnas telefonsamtal utan fallspecifik prövning och att ett placeringsbeslut är förknippat med en möjlighet att begära omprövning. Brottspåföljdsmyndigheten ansåg å sin sida att förslagen i sig var motiverade. Med tanke på den operativa verksamheten riktades dock uppmärksamhet på huruvida tröskeln för att avlyssna telefonsamtal och läsa brev höjs då bestämmelsernas språkdräkt ändras.  

Vid den fortsatta beredningen ansåg man inte att det var befogat att ändra den valda regleringsmetoden, eftersom målet är att förtydliga bestämmelserna och tillämpningen av dem. Man har dock preciserat motiveringarna till bestämmelserna och tagit ställning till hur förutsättningarnas för att tillämpa bestämmelserna ändras. I motiveringarna till lagstiftningsordningen har man dessutom mer ingående behandlat den föreslagna regleringsmetodens exakthet och noggranna avgränsning visavi kraven i grundlagen. Förslaget till utvidgad övervakning av brevväxling och användning av telefon kan å sin sida anses vara konstitutionellt problematiskt.  

Riksdagens justitieombudsman riktade uppmärksamhet på vad som avses med att tvätta sig i föreslagna 7 kap. 1 a § i fängelselagen. Justitieombudsmannen ansåg att den föreslagna grunden för att förvägra att en fånge tvättar sig utifrån hälsotillståndet är problematisk, eftersom man i en situation enligt motiveringarna ska bistå fången att tvätta sig och inte förvägra det. Även i övrigt är en hälso- och sjukvårdsanstalt den rätta platsen för en allvarligt sjuk fånge. Helsingfors stad riktade uppmärksamhet på samma omständighet. Enligt justitieombudsmannen ska beslutsnivån vara högre än vad som föreslagits då man fattar beslut om att förvägra vistelse utomhus eller att fången tvättar sig. Vid den fortsatta beredningen har innehållet i att en fånge tvättar sig preciserats i motiveringarna. Vid den fortsatta beredningen har man dessutom slopat bestämmelserna om att förvägran eller avbrytande av att en fånge tvättar sig och deltar i vissa andra aktiviteter kan grunda sig på fångens hälsotillstånd. Vid beredningen har man ansett att dessa situationer handlar om omständigheter som anknyter till hälso- och sjukvården och eventuella begränsningar ska bedömas utifrån hälso- och sjukvårdsmässiga grunder. Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter baserar sig på upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet, vilket kan anses vara tillräckligt. Justitieombudsmannens förslag om en höjning av beslutsnivån ansågs inte vara befogat, eftersom såväl avbrytande som förvägran av att fången tvättar sig kan förutsätta omedelbara åtgärder, varvid det ska vara möjligt att vidta åtgärden omedelbart. 

Riksdagens justitieombudsman kritiserade 9 kap. 3 a § i fängelselagen om kontroll av kontouppgifter på betalkort, 11 kap. 2 § om förvägrande av deltagande i fritidsverksamhet, 12 kap. 1 § om öppnande av brev och 12 kap. 2 § om läsning av brev, 12 kap. 4 § om öppnande av ombuds brev, 12 kap. 7 § om avlyssning av samtal och 13 kap. 2 § om avlyssning av möten, bestämmelsen om specialgranskning i 16 kap. 5 §, bestämmelsen om kroppsvisitation av fångar i 16 kap. 6 §, bestämmelsen om kontroll av drogfrihet i 16 kap. 7 § och bestämmelsen om kroppsvisitation av besökare i 17 kap. 2 §. Han ansåg att bestämmelsernas nuvarande ordalydelse bättre beskriver förutsättningarna för tillämpning av bestämmelsen eller att bestämmelserna inte är tillräckligt exakta på något annat sätt. 

På grund av observationerna av riksdagens justitieombudsman har man vid den fortsatta beredningen preciserat motiveringarna och lagstiftningsordningen för de föreslagna bestämmelserna. Eftersom målet med propositionen är att harmonisera och förtydliga bestämmelserna, fogade man till de nämnda bestämmelserna inte exempelförteckningar som motsvarar den gällande lagen.  

Riksdagens justitieombudsman ansåg att det var oklart i vilka slags situationer det i förväg är möjligt att förvägra användning av telefon. Användning av telefon ska vara en motsvarande rättighet som brevväxling och användningen ska kunna hindras endast utifrån grunder som anknyter till innehållet i ett telefonsamtal. Momentet ska förtydligas i förhållande till vad dess syfte är. En motsvarande anmärkning gjordes om förvägran och avbrytande av användning av e-post och internet enligt föreslagna 12 kap. 9 b § i fängelselagen. Samma anmärkning gällde även för föreslagna 13 kap. 9 § i fängelselagen. Vid den fortsatta beredningen har den föreslagna regleringen inte ändrats. Redan för närvarande kan dessa åtgärder såväl avbrytas som förvägras. Det handlar inte om en allmän förvägran av rätten att använda telefon, utan om en åtgärd av engångsnatur, med vilken man förhindrar exempelvis att en fånge uppför sig på störande sätt i en situation där telefon används. Motiveringarna till bestämmelsen har preciserats till denna del. 

Riksdagens justitieombudsman ansåg att det inte var motiverat att utvidga besöksförbudet enligt 13 kap. 10 § i fängelselagen till att gälla videosamtal, eftersom syftet med förbudet är att förhindra att förbjudna ämnen förs till fängelset eller störning i fängelseområdet. Vid den fortsatta beredningen har man inte ansett det vara befogat att ändra regleringen till denna del. Enligt förslaget utgörs grunden för besöksförbudet, utöver införsel av förbjudna ämnen och föremål till fängelset, även av fängelsets ordning och säkerhet eller äventyrande av någon annans säkerhet. Det är möjligt att göra sig skyldig till sådant äventyrande även vid videosamtal och inte endast i fängelseområdet. Motiveringarna till den reviderade bestämmelsen har preciserats till denna del. 

Riksdagens justitieombudsman ansåg att det inbördes förhållandet mellan observation i isolering enligt 18 kap. 4 § och kroppsbesiktning enligt 16 kap. 6 § var oklart. Vid den fortsatta beredningen har motiveringarna till bestämmelserna preciserats. 

Riksdagens justitieombudsman riktade uppmärksamhet på att bestämmelserna i 18 kap. i fängelselagen lämpar sig dåligt för situationer där en fånge ska hållas åtskild på grund av en ordningsförseelse. Vid den fortsatta beredningen har motiveringarna till propositionen preciserats i fråga om hur man ska förfara i situationer med utredning av en ordningsförseelse. 

7.8  Användning av pengar och andra betalningsmedel i fängelse

Riksdagens justitieombudsman ansåg att en fånge ska beredes möjlighet att överföra pengar från ett betalningsmedel till ett annat bankkonto. Den föreslagna begränsningen, enligt vilken en överföring kan göras endast i mån av möjlighet, ska strykas och förvägran av en överföring ska basera sig endast på de föreslagna nödvändiga grunderna. Riksdagens justitieombudsman ansåg därtill att fångar som använder Brottspåföljdsmyndighetens betalkort åtminstone på begäran ska ges kontouppgifter. Möjligheten att följa kontouppgifterna är viktig för fångarna och i laglighetsövervakningspraxis har man upptäckt misstag i betalningen av sysselsättningspenningar och brukspenningar. Vid den fortsatta beredningen har propositionen ändrats på det sätt som justitieombudsmannen föreslagit. 

Vankilavirkailijain liitto riktade uppmärksamhet på hur penningtrafiken med fångarnas egna betalkort övervakas. Vid den fortsatta beredningen har man inte ansett det vara befogat att ändra propositionen till denna del. På övervakningen av fångarnas betalningsrörelse tillämpas den lagstiftning om betalningsrörelse som tillämpas allmänt i samhället och som ställer skyldigheter exempelvis för bankerna. Övervakningsfrågan har behandlats separat i avsnitt 5 i propositionen.  

I flera utlåtandena riktades uppmärksamhet på att anskaffningen av betalkort binder resurser. Vid den fortsatta beredningen har man inte ansett att det är befogat att ändra propositionen till denna del. De omständigheter som gäller anskaffning av betalkort har redan beaktats i avsnitt 5 i propositionen.  

7.9  Transport av en frigiven fånge till vård oberoende av vilja

Brottspåföljdsmyndigheten och Vankilavirkailijain liitto motsatte sig förslaget om att Brottspåföljdsmyndigheten deltar i transporten av en frigiven fånge. Helsingfors stad föreslog å sin sida att transporten borde höra till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar i stället för välfärdsområdet. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats i fråga om uppgiftsfördelningarna. Ovan har man behandlat motiveringarna till varför det finns skäl att transportansvaret hör till välfärdsområdena och varför det är befogat att Brottspåföljdsmyndigheten och polisen ger handräckning för transportuppdragen. 

Västra Nylands välfärdsområde riktade uppmärksamhet på ställningen för HUS-sammanslutningen och Niuvanniemi sjukhus som statliga mentalsjukhus i ordnandet av vård enligt mentalvårdslagen. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att de allmänna bestämmelserna om olika aktörers ansvar tillämpas vid ordnandet av vård enligt mentalvårdslagen. Avsikten är inte att genom propositionen ändra regleringen till denna del.  

Birkalands välfärdsområde och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ansåg att den föreslagna tiden på sex timmar som föreslagits i fråga om häktningslagen är kort. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att eftersom det handlar endast om den tid som reserveras för att börja ordna transporten, kan tiden anses vara tillräcklig. Regleringen begränsar inte det att själva transporten kan ta en längre tid. Bestämmelsens motiveringar har preciserats till denna del. 

Institutet för hälsa och välfärd ansåg att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ska kunna besluta om begränsningsåtgärder enligt mentalvårdslagen under transporten. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att eftersom ansvaret för hälso- och sjukvården för en frigiven fånge under transporten hör till välfärdsområdet, eventuella begränsningsåtgärder ska grunda sig på beslut av välfärdsområdets behöriga tjänstemän. 

7.10  Permission som beviljas fångarna

I remissvaren fick ändringsförslaget brett understöd. På samma gång påpekade flera remissinstanser betydelsen av att bevilja permissioner som en del av rehabiliteringen, kontakten till närstående och frigivningen i faser. Till exempel Rikosseuraamusala Talentia ry riktade uppmärksamhet på att om man inte friges i faser från ett slutet fängelse, ska man förhålla sig till permissioner i synnerhet med tanke på anknytningen till samhället.  

Rikoksettoman elämän tukisäätiö motsatte sig att permissionsprövningen ändras i en riktning som betonar säkerhetsomständigheter, eftersom detta ytterligare kan öka skillnaderna mellan fängelserna i prövningen av beviljande av permission eller i praktiken minska beviljandet av permissioner. Suomen Asianajajat ansåg på ett sätt som går en aning i samma riktning att den säkerhetsorienterade bedömningen ökar myndigheternas prövningsrätt och kan göra besluten mindre förutsägbara och försämra en jämlik behandling av fångarna. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till denna del. Ovan behandlas motiveringarna till varför säkerhetsrelaterade omständigheter ska beaktas tydligare än för närvarande i förutsättningarna för att bevilja permission och i beslutsprövningen. 

Suomen Asianajajat motsatte sig att man slopar möjligheten att tidigarelägga permission som beviljas på basis av strafftidens längd. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till denna del. Ovan behandlas motiveringarna till varför det är motiverat att slopa möjligheten till tidigareläggande.  

Riksdagens justitieombudsman riktade i sitt utlåtande uppmärksamhet på vissa tekniska korrigeringsbehov i förslagen till bestämmelser. Dessutom föreslog riksdagens justitieombudsman en beskrivning av förvaltningsdomstolarnas avgörandepraxis i fråga om permission som beviljas av ett synnerligen viktigt skäl och att man utifrån denna praxis tar ställning till ändringsbehoven. Vid den fortsatta beredningen har man gjort tekniska korrigeringar och preciserat specialmotiveringen. Dessutom har man fogat koncisa referat om förvaltningsdomstolarnas rättspraxis i beskrivningen och bedömningen av nuläget. 

Folkpensionsanstalten riktade uppmärksamhet på att det vid sidan om möjligheterna till att uträtta ärenden digitalt kan finnas ett behov av att uträtta ärenden personligen vid en myndighets verksamhetsställe. Vid den fortsatta beredningen har specialmotiveringen preciserats ur denna synvinkel. 

Vankien vanhemmat ry föreslog att konsekvenserna av de föreslagna ändringarna för antalet permissioner, deras längd och den regionala jämlikheten ska bevakas. Bevakningen av konsekvenserna av lagändringarna behandlas nedan i avsnitt 11 Verkställighet och uppföljning.  

7.11  Meddelande av den tidpunkt då en fånge får vård

Institutet för hälsa och välfärd och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar påpekade att den föreslagna regleringen inte hindrar en fånge från att få information om vårdtidpunkten, eftersom informationen kan fås med stöd av patientlagen. Institutet för hälsa och välfärd föreslog att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar utifrån Brottspåföljdsmyndighetens riskbedömning i dessa situationer trots patientlagen underlåter att meddela den exakta tidpunkten för vården. Även Riksdagens justitieombudsman föreslog att man vid den fortsatta beredningen mer ingående utreder en ändring av patientlagen.  

Vid den fortsatta utredningen utreddes ärendet inte desto mer, eftersom man redan under beredningen i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet fick en uppfattning om att en lösning som täcker patientlagen och hälso- och sjukvårdsaktörerna i praktiken inte kan genomföras. En regleringslösning som täcker patientlagen förutsätter bland annat att man i informationssystemen för hälso- och sjukvården göra sådana ändringar som i praktiken inte nödvändigtvis är genomförbara. Även de konstitutionella aspekterna ska utredas mer ingående. Eftersom det handlar om jämförelsevis sällsynta enskilda fall, är det inte motiverat att vidta en mer omfattande tväradministrativt beredning. Dessutom föreslog riksdagens justitieombudsman en teknisk ändring av ordalydelsen i bestämmelsen. Ordalydelsen har preciserats vid den fortsatta beredningen.  

7.12  Placering i en anstalt utanför fängelset

Placeringen av vuxna 

Enligt Södra Österbottens välfärdsområde ska placering i en anstalt utanför fängelset användas aktivt då sådana placering främjar rehabiliteringen av fången, men ansvaret för ordnandet av tjänsterna och kostnaderna ska bibehållas för den aktör som ansvarar för straffverkställigheten. Dessutom får rehabiliterande tjänster under strafftiden inte vara beroende av välfärdsområdenas prövning, utan de ska tillhandahållas som en del av straffverkställigheten. Helsingfors stad och Institutet för hälsa och välfärd betonade betydelsen av Brottspåföljdsmyndighetens kunnande om missbrukarrehabilitering i beredningen av placeringar så att placeringar i en anstalt utanför fängelse ska ha ett maximalt genomslag. Dessutom ansåg Institutet för hälsa och välfärd att en kostnadsuppgång är sannolik, om placeringar i en anstalt utanför fängelset framöver görs i en högre grad än förvarande. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till denna del.  

Riksdagens justitieombudsman, Institutet för hälsa och välfärd och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar riktade uppmärksamhet på hur hälso- och sjukvården ordnas och hur vårdansvaret de facto genomförs under en placering i en anstalt utanför fängelset. Institutet för hälsa och välfärd föreslog att vårdansvaret från fall till fall kan överföras från Enheten för hälso- och sjukvård för fångar till en extern placeringsanstalt, som i allmänhet har yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. Vid den fortsatta beredningen ändrades inte propositionen till denna del, eftersom ansvaret för att ordna hälso- och sjukvården är en mer omfattande fråga, som avgörs inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde.  

Institutet för hälsa och välfärd riktade uppmärksamhet på att förutsättningen för en rehabiliteringsplacering utanför fängelset är att en plan för strafftiden utarbetas, vilket dock inte automatiskt innehåller samarbete med hälso- och sjukvården. Det är även känt att man inte hinner eller kan utarbeta någon plan för strafftiden för alla fångar. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till denna del, eftersom dessa omständigheter redan beaktats i bestämmelserna om planen för strafftiden. En plan för strafftiden ska även utarbetas för alla fångar som placeras i en anstalt utanför fängelset i den behövliga omfattningen.  

Placeringen av minderåriga 

Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab och professor emeritus Tolvanen motsatte sig möjligheten att placera minderåriga fångar i en barnskyddsanstalt. Enligt Helsingfors stad ska de uppgiftshelheter som gäller verkställighet av fängelsestraff och placering i vård utom hemmet inom barnskyddet i princip hållas åtskilda. Även Västra Nylands välfärdsområde avgav ett yttrande som gick i samma riktning om dessa uppgifters motstridighet och ansåg att barnskyddsanstalter inte ska användas som plats för att avtjäna straff. Däremot ansåg barnombudsmannen, Centralförbundet för Barnskydd och Vanda och Kervo välfärdsområde att möjligheten i regel var värd att understödja och att den främjar barnets rättigheter. Vid den fortsatta beredningen har man ansett att man i propositionen lagt fram grunder för denna möjlighet och i bestämmelserna gör man tydligt skillnad mellan uppgifter som gäller straffverkställigheten och uppgifter som gäller barnskyddet i fråga om Brottspåföljdsmyndighetens och barnskyddsmyndighetens ansvar.  

Barnombudsmannen, Centralförbundet för Barnskydd och Vanda och Kervo välfärdsområde ansåg att propositionen förtydligar de olika myndigheternas roller och ansvar. Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab ansåg däremot att förhållandet mellan barnskyddslagen och fängelselagen fortfarande förblir oklart. HUS Psykiatri och Institutet för hälsa och välfärd ansåg att avsnitten om barnskyddet var ofullständiga. Vid den fortsatta beredningen har propositionen kompletterats och preciserats på nedan beskrivna sätt.  

Helsingfors stad och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab ansåg med betoning på prioriteten för stödåtgärder inom öppenvården i förhållande till omhändertagande att förutsättningar för omhändertagande enligt 40 § 1 mom. 2 punkten i barnskyddslagen nästan aldrig kan uppfyllas för en fånge som inte fyllt 18 år, eftersom det i princip är möjligt att ett barn bor hemma, om barnet förbinder sig till de begränsningar som gäller rörelsen, ett liv utan brott och alkohol- och drogfrihet. Rikosseuraamusala Talentia ry ansåg å sin sida att fängelse i sig är en vägande grund för omhändertagande på grund av en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig i enlighet med 40 § 1 mom. 2 punkten i barnskyddslagen.  

Enligt barnombudsmannen är förutsättningarna för omhändertagande enligt 40 § 1 mom. 2 punkten i barnskyddslagen uppfyllda då ett barn gör sig skyldigt till ett så allvarligt brott att han eller hon döms till ovillkorligt fängelsestraff, men prioriteten för åtgärder inom öppenvården enligt 40 § 2 mom. kan bli ett problem, liksom även att placering i vård utom hemmet i enlighet med 4 § även ska vara förenligt med barnets bästa. Detta är fallet i synnerhet om en socialarbetare gör sin bedömning i förhållande till barnets rådande uppväxtförhållanden och inte till fängelseförhållandena, även om stödåtgärder inom öppenvården utifrån en bedömning med sunt förnuft inte är möjliga i en fängelsemiljö.  

Barnombudsmannen föreslår att hänvisningen till 40 § 2 mom. 1 punkten i barnskyddslagen stryks, eftersom bedömningen av stödåtgärder inom öppenvården skulle vara en teoretisk uppgift. Alternativt ska propositionen förtydligas och motiveringarna preciseras på så sätt att lämpligheten för och möjligheten till stödåtgärder inom öppenvården bedöms i förhållande till fängelseförhållanden, inte till de rådande uppväxtförhållandena. Dessutom ska man i motiveringarna rikta uppmärksamhet på att barnets bästa enligt 40 § 2 punkten bedöms i förhållande till fängelseförhållandena, inte till uppväxtförhållandena. Vid den fortsatta beredningen har denna hänvisning inte strukits, utan motiveringarna har preciserats på det sätt som barnombudsmannen föreslagit.  

Helsingfors stad ansåg att det var viktigt att man i beslutsfattandet riktar uppmärksamhet även på barnets bästa och säkerheten för andra barn som är placerade på samma plats för placering i vård utom hemmet. Även Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab ansåg att konsekvensbedömningen ska kompletteras ur denna synvinkel. Vid den fortsatta beredningen har man kompletterat konsekvensbedömningarna och specialmotiveringen ur denna synvinkel. 

Helsingfors stad ansåg att det var oklart vilken instans som avgör vilken barnskyddsanstalt som bäst lämpar sig för ett barn, om det finns olika synpunkter på anstalten. Enligt Västra Nylands välfärdsområde ska barnskyddet i sista hand ha rätt att fatta beslut om placeringsenheten och dess lämplighet för detta ändamål. Enligt Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab ska den nya tjänsten för rehabilitering på en sluten institution som föreslagits till barnskyddslagen kunna användas som en potentiell placeringsplats. Enligt HUS Psykiatri har barnskyddsanstalternas personal varierande kunnande om barn med svåra symptom och problem som är psykiatriska eller som gäller regleringen av känslor och beteendet. Enligt Rikosseuraamusala Talentia ry ska de specialkrav som förutsätts av en barnskyddsanstalt fastställas. Vid den fortsatta beredningen har man preciserat de viktigaste förslagen och specialmotiveringen i propositionen på så sätt att de på ett tydligare sätt redogör för barnskyddsmyndighetens befogenhet att fatta beslut om den barnskyddsanstalt som bäst lämpar sig för en fånge som inte fyllt 18 år. Dessutom har man i konsekvensbedömningen och specialmotiveringen på ett mer omfattande sätt beskrivit vad som avses med att det handlar om fångar som kan placeras i en öppen anstalt. Nedan i avsnitt 11 Verkställighet och uppföljning i propositionen nämns dessutom att innan lagarna träder i kraft, ska en anvisning upprättas till stöd för genomförandet av placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddssanstalt. 

Riksdagens justitieombudsman ansåg att den föreslagna regleringen kring begränsning av rörelsen och permissioner är otydlig. Vid den fortsatta beredningen har specialmotiveringen preciserats i fråga om det inbördes förhållandet mellan bestämmelserna om skyldigheten att stanna på en anstalt i Brottspåföljdsmyndighetens placeringsbeslut och 54 § om kontakt i barnskyddslagen samt permissionsregleringen. Justitieombudsmannen riktade även i fråga om ordalydelsen uppmärksamhet på att man i 8 kap. 6 och 9 § fortfarande använder begreppet permissionsvillkor på finska. Vid den fortsatta beredningen gjordes inte ändringar i fråga om dessa språkliga omständigheter, eftersom man i de senare lagberedningsprojekten har för avsikt att som helhet bedöma regleringen kring placering i sysselsättning.  

Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab och Satakunta välfärdsområde riktade uppmärksamhet på ordnandet av eftervården och de kostnader som detta orsakar. Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab krävde att Brottspåföljdsmyndigheten ersätter kostnaderna för eftervården. Centralförbundet för Barnskydd ansåg att eftervården och planeringen av dess innehåll är synnerligen viktiga frågor, då ett barn på det sätt som beskrivits i propositionen är en så kallad dubbelklient och anstaltsplaceringen upphör då barnet blir myndigt. Eftervården ska planeras som ett samarbete mellan barnskyddet och Brottspåföljdsmyndigheten. Vid den fortsatta beredningen har propositionen inte ändrats till dessa delar. Således föreslås inte ändringar i regleringen kring eftervården. 

Helsingfors stad ansåg att det var oklart vilken instans som har det primära ansvaret för att ordna hälso- och sjukvården för en fånge som inte fyllt 18 år och som placerats i en barnskyddsanstalt. Institutet för hälsa och välfärd, Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och riksdagens justitieombudsman riktade uppmärksamhet på det faktiska genomförandet av vårdansvaret och ordnandet av hälso- och sjukvården i praktiken. Såväl Institutet för hälsa och välfärd som HUS Psykiatri påpekade att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar inte har ungdomspsykiatriskt specialkunnande och inte tillräckligt kunskap om barnskydd, vilket ska beaktas i den fortsatta beredningen och genomförandet. Vid den fortsatta beredningen gjordes inga ändringar i lagstiftningen utifrån anmärkningarna. I lagstiftningen hör vårdansvaret för fångarna till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Det handlar om arrangemang mellan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna då Enheten för hälso- och sjukvård för fångar upphandlar tjänster från andra hälso- och sjukvårdsaktörer. Under genomförandet av lagstiftningen ska denna praxis överenskommas.  

7.13  Andra anmärkningar

Justitiekanslern riktade uppmärksamhet på att man ska motivera varför de bestämmelser som träder i kraft den 1 september 2026 ändras. Vid den fortsatta beredningen har dessa ändringar gåtts igenom. För det första görs ändringar på grund av att bestämmelserna om allvarliga störningssituationer i samhället flyttas till ett nytt kapitel. För det andra görs ändringar av språkliga orsaker då begreppet öppen anstalt ändras till öppet fängelse. För det tredje totalrevideras regleringen kring Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter i denna proposition. Delvis gäller dessa ändringar även den nya regleringen kring säkerhetsavdelningar, vilken dock inte reviderats med tanke på användningen av befogenheterna i de lagändringar som träder i kraft den 1 september 2026. För det fjärde harmoniseras bestämmelserna om tidsfristerna för utövning av befogenheterna i denna proposition, varför de bestämmelser som träder i kraft den 1 september 2026 ändras även till denna del. 

Juristförbundet, Domstolsverket och Helsingfors förvaltningsdomstol riktade uppmärksamhet på uppgången i antalet besvärsärenden. Vid den fortsatta beredningen har avsnitt 5 i propositionen kompletterats med denna bedömning. 

I enskilda utlåtanden riktade man därtill uppmärksamhet på de ärendehelheter som inte behandlas i denna proposition. Revideringen av behoven av att ändra fängelselagen fortsätter vid justitieministeriet även efter denna proposition. Flera behov av att ändra lagen beaktas även i denna granskning. 

8.1  Fängelselagen

1 kap.Allmänna bestämmelser om verkställighet av fängelse 

9 §.Behörighet utom tjänstetid. Paragrafens 2 mom. kompletteras på så sätt att rätten för direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet att fatta beslut om evakuering av fångar får, om inte saken tål uppskov, utövas av den jourhavande tjänstemannen vid Brottspåföljdsmyndigheten. Det handlar om situationer där fängelset måste evakueras omedelbart. 

Med stöd av 1 mom. 1 punkten i paragrafen får den jourhavande tjänstemannen vid Brottspåföljdsmyndigheten besluta om förvägran av vistelse utomhus enligt föreslagna 19 a kap. 3 § utanför tjänstetiden. Det finns inget behov av att ändra bestämmelsen. 

10 §.Ärenden som ska avgöras av direktören för Brottspåföljdsmyndighetens ansvarsområde för operativ verksamhet. Till paragrafen fogas ett omnämnande om att direktören för Brottspåföljdsmyndighetens ansvarsområde för operativ verksamhet i enskilda fall överta avgörandet av ett ärende som gäller placering i en anstalt utanför fängelset, om de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen är uppfyllda.  

2 kap.Inledande av verkställighet 

1 §.Inledande av verkställighet av fängelsestraff. Paragrafens 4 mom. upphävs eftersom dess innehåll flyttas till nya 19 a kap. 

2 a §. Efterlysning. Hänvisningen till placering i en anstalt utanför fängelset i 2 mom. 1 punkten i paragrafen ändras till att gälla nya 8 kap. 10 a §. En teknisk ändring görs i 2 mom. 2 punkten i paragrafen på så sätt att det i stället för permissionsvillkor står permissionsföreskrifter på finska. 

12 §.Närmare bestämmelser. I paragrafens 1 mom. upphävs bemyndigandet för justitieministeriet att utfärda förordning om intagning i fängelse, eftersom dess innehåll flyttas till nya 19 a kap.  

Bemyndigandet att utfärda förordning i nuvarande 2 mom. i paragrafen upphävs på grund av de orsaker som anges ovan i den allmänna motiveringen. På motsvarande sätt avlägsnas ordet föreskrifter från paragrafens rubrik. 

3 kap.Beräkning av strafftid 

7 §. Inräkning i strafftiden. Hänvisningen till placering i en anstalt utanför fängelset i 1 mom. i paragrafen ändras till att gälla nya 8 kap. 10 a §. 

9 §.Närmare föreskrifter. Paragrafen upphävs på grund av de orsaker som läggs fram ovan i den allmänna motiveringen. 

4 kap. Ankomst till ett fängelse och placering i fängelset 

1 §. Fängelser. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse.  

Paragrafens 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om öppna fängelseavdelningar vid slutna fängelser. Det handlar om avdelning vid ett slutet fängelse, vilken är fristående från det övriga fängelset. Öppna fängelseavdelningar kan finnas exempelvis med tanke på frigivningen. Vid sådana avdelningar iakttas bestämmelserna om ett öppet fängelse. Till exempel placering på en avdelning sker enligt bestämmelserna om öppna fängelser och på avdelningen övervakas fångarnas drogfrihet på samma sätt som i öppna fängelser. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att begränsningar som gäller vistelse och rörelse i fängelseområdet kan införas för fångarna. Bestämmelsen gäller för såväl slutna som öppna fängelser. Dessutom innehåller momentet vidare bestämmelser om att fångarna får röra sig utan direkt övervakning på området för ett öppet fängelse. I bestämmelsen nämns inte längre separat rörelse på arbetsplatsen eller på en annan sysselsättningsplats, eftersom dessa platser omfattas av fängelseområdet. För att avlägsna sig från fängelseområdet behövs även i ett öppet fängelse ett tillstånd med stöd av 8 kap., 10 kap. eller 14 kap.  

På ett sätt som motsvarar nuläget innehåller momentet bestämmelser om att det är möjligt att övervaka fångar genom teknisk övervakning vid ett öppet fängelse. Sådan övervakning kan gälla alla fångar som är placerade i detta fängelse.  

Paragrafens nya 3 mom. innehåller bestämmelser om godkännande av fängelselokaler. På grundval av bestämmelsen ska Brottspåföljdsmyndigheten se till att lokalerna till alla delar lämpar sig för verkställigheten av fängelsestraff på det sätt som föreskrivs i fängelselagen. Förfarandet för godkännande gäller för de lokaler som omfattas av Brottspåföljdsmyndighetens ansvar. Förfarandet för godkännande gäller i synnerhet de cellutrymmen som används av fångarna, avdelningens gemensamma utrymmen och olika lokaler avsedda för fångarnas aktiviteter. Deras lämplighet för deras ändamål bedöms med tanke på kraven i fängelselagen och observationerna vid laglighetsövervakningen. Förfarandet för godkännandet gäller inte för kraven enligt bygglagstiftningen. 

Brottspåföljdsmyndigheten bedömer inte heller om lokalerna vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar lämpar sig för att ordna fångarnas hälso- och sjukvård. När fängelser byggs ska man dock sörja för att det är möjligt att på ett ändamålsenligt sätt sköta fångarnas hälso- och sjukvård.  

Godkännandet av lokalerna ska för det första göras innan de tas i bruk. Med detta avses att ett nytt fängelse byggs eller till exempel att ett fängelse byggs ut. För det andra ska lokaler godkännas, om lokalerna eller deras användningsändamål ändras på ett väsentligt sätt. Med detta avses exempelvis att en cellavdelning renoveras på ett väsentligt sätt eller att en avdelning ändras från en avdelning i ett slutet fängelse till en avdelning i ett öppet fängelse eller att verksamhetslokalerna ändras för att lämpa sig för annan verksamhet. Reparation av söndriga möbler eller målning av cellerna är inte sådana väsentliga ändringar som avses i momentet, utan det ska handla om en mer omfattande renovering där fängelsets eller avdelningens lokaler renoveras helt och hållet. Således är det inte nödvändigt att godkänna fängelser som redan är i användning, utan bestämmelsen gäller endast för nya fängelser eller större renoveringar av nuvarande lokaler. 

På grundval av föreslagna 11 § 2 mom. fattas beslut av lokaler av direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet. Beslutet om att godkänna lokaler görs först efter att lokalerna färdigställts. Trots detta står det klart att man från och med planeringen av lokalerna ska säkerställa att lokalerna byggs för att överensstämma med kraven i fängelselagen. De krav som fängelselagen ställer ska således beaktas under hela byggprojektet och Brottspåföljdsmyndigheten ska bevaka att de fullgörs. 

9 §. Placering i öppet fängelse. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse. 

11 §.Beslutanderätt. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet beslutar om godkännande av fängelselokaler. Det handlar inte om ett överklagbart förvaltningsbeslut, eftersom beslutet inte direkt påverkar en enskild fånges rättighet eller skyldighet.  

Från momentet stryks bestämmelsen om att direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet fattar beslut om att grunda tekniskt övervakade öppna fängelser. Enligt föreslagna 12 § utfärdas bestämmelser om detta framöver i en föreskrift av Brottspåföljdsmyndigheten. 

12 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Paragrafens 1 mom. förblir oförändrat. 

I paragrafens 2 mom. regleras vilka ärenden som föreskrivs genom förordning av justitieministeriet. Sådana ärenden är ett avgörande av vilka fängelser som är slutna fängelser och vilka som är öppna fängelser. Genom förordning av justitieministeriet utfärdas även bestämmelser om vilka slutna fängelser som har öppna fängelseavdelningar. Genom förordning av justitieministeriet utfärdas fortsättningsvis bestämmelser om varje fängelses områden. Det handlar om definiering av ett fängelseområdet ur fängelselagens synvinkel. Genom förordning av inrikesministeriet utfärdas även framöver bestämmelser om förbud om att komma och vistas i ett fängelseområde för allmänheten.  

Paragrafens 3 mom. ändras på så sätt att bemyndigandena att utfärda föreskrifter om bedömning, placering i en anstalt utanför fängelset och planmässigt genomförande av strafftiden upphävs. Brottspåföljdsmyndigheten har fortfarande ett bemyndigande att utfärda föreskrift om det förfarande som ska iakttas vid ankomstgranskningen. Föreskrifter kan meddelas om hur en fånges identitet styrks och om förfarandet för att uppta signalement. Dessutom kompletteras momentet med en bestämmelse om att Brottspåföljdsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om de öppna fängelser där fångar övervakas tekniskt med hjälp av de anordningar enligt 1 § 2 mom. 

5 kap.Placering i fängelset 

4 §. Kontraktsavdelning. Paragrafen innehåller bestämmelser om placering i en kontraktsavdelning. 

Enligt 1 mom. i paragrafen kan det i ett slutet fängelse finnas en eller vid behov flera kontraktsavdelningar. Kontraktsavdelningarna ska fastställas en avdelning åt gången. Med stöd av bestämmelsen ordnas verksamhet som främjar fångarnas drogfrihet på en kontraktsavdelning. Detta kan innebära till exempel rehabiliteringsverksamhet som främjar drogfrihet. Brottspåföljdsmyndigheten ska se till att det finns tillräckligt med kontraktsavdelningar i fängelserna, så att de fångar som förbinder sig till missbrukarrehabilitering har lika möjligheter att överflyttas till en sådan avdelning. 

Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om förutsättningarna för placering i en kontraktsavdelning. Placeringen på en kontraktsavdelning ska bedömas utifrån de grunder som föreskrivs i 1 § i kapitlet på samma sätt som för placering på andra avdelningar. Till exempel målen om att främja ett liv utan droger vilka fastställts i planen för strafftiden för fången ska beaktas i placeringen. I placeringen ska man dock beakta även upprätthållande av fängelsets ordning och säkerhet och förhindrande av brott under strafftiden. Dessutom ska en fånge förbinda sig till drogfrihet på avdelningen och till att drogfriheten övervakas med stöd av 16 kap. 7 § i fängelselagen. 

Det föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om återkallande av placering i en kontraktsavdelning. En placering på en avdelning kan återkallas och en fånge kan placeras på en vanlig avdelning, om förutsättningarna för placering enligt 2 mom. inte längre är uppfyllda. Återkallande kan bli aktuellt till exempel om en fånge bryter mot sin skyldighet till drogfrihet, äventyrar avdelningens ordning eller säkerhet eller inte längre lämpar sig för den sysselsättning som ordnas på avdelningen. Tröskeln för att återkalla en placering till kontraktsavdelning är den samma som i bedömningen av förflyttningen av en fånge från en vanlig avdelning till en annan avdelning. 

4 a §.Avdelning med intensifierad övervakning. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om avdelningar med intensifierad övervakning och förutsättningar för placering i dessa. 

Enligt paragrafens 1 mom. kan det i ett fängelse finnas en eller flera avdelningar där fångarna bor åtskilda från andra avdelningar. Dessa avdelningar kallas för avdelningar med intensifierad övervakning. Så som för närvarande är verksamhetsidén på avdelningarna att fångar med koppling till yrkesmässig brottslighet kan placeras för att bo åtskilda från andra fångar.  

För tydlighetens skull fogas till paragrafens 2 mom. en bestämmelse som motsvarar bestämmelserna om säkerhetsavdelningar om på vilka sätt rättigheterna för en fånge som är placerad på en avdelning med intensifierad övervakning begränsas i fängelselagen. Bestämmelsen innehåller hänvisningar till 8 kap. och 11 kap. i lagen, vilka innehåller bestämmelser om begränsningar vid avdelningar med intensifierad övervakning. En placering behöver inte meddelas till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar på samma sätt som i fråga om placering på en säkerhetsavdelning. Brottspåföljdsmyndigheten och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ska dock i praktiken sörja för att hälsan för fångar som placerats på avdelningar med intensifierad övervakning följs allmänt.  

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om förutsättningarna för placering vid en avdelning med intensifierad övervakning. Vid placeringen beaktas de allmänna förutsättningarna för placering enligt 1 § 2 mom. i kapitlet. Därtill ska placeringen vara befogad antingen därför att en fånge kan fortsätta brottslig verksamhet i fängelset eller från fängelset eller därför att han eller hon på annat sätt äventyrar fängelsets ordning och säkerhet eller någon annan persons säkerhet. Dessa förutsättningar för placering förutsätter konkreta omständigheter, utifrån vilka en avdelningsplacering motiveras. Placering ska dock inte vara nödvändigt på samma sätt som i fråga om placering på en säkerhetsavdelning, varför redan till exempel tillräcklig visshet om att en fånge har en koppling till organiserad brottslighet är en i momentet avsedd motiverad anledning till placering. Jämfört med en placering på en säkerhetsavdelning förutsätts i fråga om fortsatt brottslig verksamhet inte någon lika hög sannolikhet och placeringen behöver inte på samma sätt vara en sistahandsmetod för att förhindra sådan. Målet med avdelningar med intensifierad övervakning är att i främsta rummet placera fångar med koppling till yrkesmässig brottslighet på andra än vanliga avdelningar på fängelset. 

Med fortsättning av brottslig verksamhet avses en misstanke om att fången strävar efter att fortsätta att begå brott under tiden i fängelset. I typfallet kan detta innebära till exempel narkotikabrott, där narkotika förs in i fängelset. Risken för fortsatt brottslig verksamhet kan bedömas till exempel utifrån fångens kriminella bakgrund, fångens kontakt under fängelsetiden, de disciplinstraff som påförts fången i fängelset eller de domar som getts för brott under fängelsetiden samt de tips som fåtts om fångens förfarande. Den centrala grunden är att fången har en koppling till yrkesmässig brottslighet. Detta kan framgå exempelvis som kontakt till aktörer inom yrkesmässig brottslig eller delaktighet i brottslighet av sådan form.  

Placeringen är möjlig även utifrån annan verksamhet som äventyrar fängelsets ordning och säkerhet eller någon annan persons säkerhet. Det handlar om situationer där en fånge till exempel på upprepat sätt gör sig skyldig till våld eller hot mot andra fångar eller personalen. 

Placeringsprövningen är alltid en övergripande prövning utifrån de tillgängliga uppgifterna om fången i fråga.  

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om bevakning av förutsättningarna för placering vid en avdelning med intensifierad övervakning och om återkallande av en placering.  

Utgångspunkten för bestämmelsen är att placeringens förutsättningar ska följs och att den kan återkallas om förutsättningarna inte längre är uppfyllda. 

Återkallande av en placering kan bli aktuellt till exempel på så sätt att fången deltagit i sysselsättning som ordnas på avdelningen och som gäller hur fången kan ta sig ur brottslighet och således visat att hans eller hennes attityd förändrats. På motsvarande sätt kan minskad kontakt till brottsliga aktörer påvisa en sådan verklig förändring av attityderna. Förutsättningarna för att fortsätta placeringen ska bedömas som helhet.  

Om det är möjligt att ta sig ur brottsligheten, ska Brottspåföljdsmyndigheten planera avdelningens aktiviteter på så sätt att de främjar detta mål. Fångarna ska känna till en tydlig verksamhetsmodell, som om den följs leder till att det är möjligt att komma bort från avdelningen. Modellen ska vara kopplad till planen för strafftiden för varje fånge och dess mål. För att situationen ska kunna bedömas regelbundet granskas frågan om avdelningsplacering regelbundet i samband med uppföljningen av planen för strafftiden, det vill säga att den ska behandlas tillsammans med fången minst tre gånger per år.  

Om man vid den regelbundna granskningen eller i övrigt konstaterar att förutsättningarna för placering på en avdelning med intensifierad övervakning inte längre är uppfylld, fattas ett beslut om att återkalla placeringen. Om förutsättningarna för placering fortfarande föreligger, fortsätter placeringen utan separat beslut. Utifrån de orsaker som nämnts ovan i den allmänna motiveringen fogas till bestämmelsen en begränsning om att ett beslut om placering på en avdelning kan hänskjutas för att behandlas på nytt tidigast med fyra månaders mellanrum, såvida inte en väsentlig förändring ägt rum i förutsättningarna för placeringen. Således prövas inte en fånges ansökan, om en sådan förändring inte ägt rum. En väsentlig förändring innebär exempelvis att fången aktivt deltagit i verksamhet för att ta sig ur brottslighet eller i övrigt visat han eller hon strävar efter att ta sig ur kriminell verksamhet. Bestämmelsen hindrar inte att man utifrån prövning av Brottspåföljdsmyndigheten kan göra överföringen redan tidigare, om Brottspåföljdsmyndigheten bedömer att förutsättningarna för placering på en avdelning med intensifierad övervakning inte längre föreligger. Begränsningen gäller således endast för möjligheten för en fånge att på upprepat sätt ansöka om en överföring utan faktiska grunder. 

8 §. Dagordningen på en avdelning. Paragrafen kompletteras genom en bestämmelse om innehållet i dagordningen på en fängelseavdelning. Dagordningen ska innehålla avdelningens dagliga tidtabeller. Alla fängelser och avdelningar ska ha dagordningar med de tidtabeller som föreskrivs i 1–5 punkten i paragrafen. Även så kallade ankomstavdelningar och isoleringsavdelningar ska ha dagordningar. De närmare dagliga klockslagen är avdelningsspecifika.  

På grundval av paragrafens 1 punkt ska dagordningen redogöra för cellernas öppettider. Dagordningen ska således i fråga om varje veckodag redogöra för när celldörrarna öppnas och när de stängs samt information om att celldörrarna är stängda mitt på dagen. Det handlar om de tidpunkter då fångarna har möjlighet att delta i olika sysselsättningar utanför cellen eller tillbringa tid i avdelningens utrymmen med andra fångar. 

Med stöd av 2 punkten i paragrafen ska dagordningen redogöra för de tidpunkter då fångarna deltar i sysselsättning och olika former av fritidsverksamhet, såsom träning på gymmet eller bastubad. Även tidpunkterna för biblioteksanvändning och religiösa sammankomster ska framgå av dagordningen.  

På grundval av paragrafens 3 punkt ska dagordningen redogöra för måltiderna. 

På grundval av paragrafens 4 punkt ska dagordningen redogöra för tiderna för vistelse utomhus. 

I 5 punkten i paragrafen föreskrivs att man i dagordningen ska inkludera uppgifter även om andra tidpunkter som hänför sig till avdelningens dagliga verksamhet. Sådana tidtabeller kan vara till exempel tidpunkten för granskningen av fångstyrkan, de tider som reserverats för användning av telefon, e-post och internet, tiderna för mottagning hos personalen och hälso- och sjukvårdspersonalen, tidpunkterna för besök i förvaringsutrymmena för egendom, tidpunkterna för inköp, brevposten samt tidpunkterna för utdelning av läkemedel. Brottspåföljdsmyndigheten utarbetar enhetliga modelldagordningar, som närmare anger de tidpunkter som ska finnas i alla dagordningar. 

10 §.Närmare bestämmelser. Nya 5 kap. 10 § innehåller bestämmelser om bemyndigandet för justitieministeriet att utfärda förordning om de fängelser som är avsedda för placering av män, kvinnor och minderåriga fångar. Genom förordning av ministeriet utfärdas bestämmelser om till vilka fängelser det är möjligt att placera män, kvinnor och minderåriga fångar. Fängelsernas ordningsstadgor ska basera sig på det behövliga antalet avdelningar avsedda för dessa grupper i fängelserna.  

6 kap.Förflyttning från ett fängelse till ett annat 

1 §.Förflyttning från slutet fängelse till öppet fängelse. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse.  

2 §. Förflyttning från öppet fängelse till slutet fängelse.Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse. 

3 §. Förflyttning till ett annat fängelse. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse. 

7 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Paragrafen upphävs på grund av de orsaker som läggs fram ovan i den allmänna motiveringen. 

7 kap.Basvård och boende 

1 a §.Tvättmöjlighet. Till 7 kap. i lagen fogas nya 1 a §, som innehåller bestämmelser om rätten för en fånge till personlig hygien. Fängelselagen innehåller för närvarande inte någon motsvarande bestämmelse. Det ska vara möjligt att tvätta sig i ändamålsenliga tvättningsutrymmen åtminstone en gång per dag och vid behov oftare. En fånge kan ha ett behov av att tvätta sig oftare än en gång per dag, om han eller hon till exempel blivit smutsig utomhus eller i sin arbetsverksamhet. Med personlig hygien avses att gå i duschen. Oftast äger tvätten rum i duschutrymmet i fångens cell. Om det inte är möjligt att tvätta sig i cellen, ska fängelset ordna en möjlighet för fången att tvätta sig i ändamålsenliga tvättningsutrymmen. Även i så fall ska man sörja för fångens integritet då han eller hon tvättar sig. En fånge ska själv för sörja för den personliga hygienen under de tider som reserverats för detta och som i typfallet infaller under avdelningens öppettider. 

Paragrafen innehåller även bestämmelser om möjligheten att förvägra och avbryta möjligheten till personlig hygien i enskilda fall. Möjligheten att tvätta sig kan förvägras om det är nödvändigt för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Förvägran förutsätter således konkreta grunder i det enskilda fallet. Eftersom det handlar om en begränsning av en avsevärd begränsning för en fånge, ska grunderna väga tungt. Ovan i avsnitt 4.1.6 beskrivs mer ingående hur nödvändighetsbedömningen görs i praktiken.  

Förvägran eller avbrytande kan bli aktuellt exempelvis om fångens beteende är väldigt aggressivt eller om fången är berusad och det inte är möjligt att ordna en möjlighet att tvätta sig på ett säkert sätt. Även hot mot personalen och andra fångar kan vara en grund för att förvägra eller avbryta möjligheten att tvätta sig. Förvägran av möjligheten att tvätta sig kan inte användas på straffartat sätt om en fånge till exempel gjort sig skyldig till en ordningsförseelse. 

2 §.Klädsel. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens 1 mom. ändras till öppet fängelse.  

Paragrafens 4 mom. ändras på så sätt att det på ett tydligare sätt redogör för fångens skyldighet att använda de säkerhetskläder som arbetarskyddet förutsätter. Fängelset ska ge sådana kläder till fången. Den tjänsteman som ansvarar för aktiviteterna beslutar om i vilka arbetsaktiviteter sådana kläder ska bäras.  

6 §.Vistelse utomhus. Paragrafen innehåller bestämmelser om fångarnas vistelse utomhus. Så som för närvarande ska fångarna ges möjlighet att vistas utomhus åtminstone en timme per dag. Till denna del ändras inte bestämmelsen. 

Däremot ändras grunderna för att förvägra eller avbryta vistelse utomhus. Till denna del motsvarar bestämmelsen föreslagna 1 a §. Även för förvägran eller avbrytande av vistelse utomhus är tröskeln hög, eftersom det handlar om en betydande rättighet för en fånge. I praktiken är en fånge som uppträder aggressivt eller som är berusad typiska situationer då vistelse utomhus kan förvägras eller avbrytas.  

Vistelse utomhus kan inte längre förvägras på grund av en fånges hälsotillstånd, utan bedömningen av en fånges hälsotillstånd hör uteslutande till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Brottspåföljdsmyndigheten kan dock fortfarande förvägra vistelse utomhus till exempel utifrån skäl som anknyter till upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet. 

7 §.Beslutanderätt. Till bestämmelsen fogas en bestämmelse om rätten att fatta beslut om förvägran av att en fånge tvättar sig, vilket föreskrivs i 7 kap. 1 a §. I brådskande situationer kan en tjänsteman med uppgifter inom styrning och övervakning fatta ett beslut om avbrytande av såväl vistelse utomhus som möjligheten att tvätta sig. 

Från 2 mom. i paragrafen stryks bestämmelsen om rätten att besluta om en allmän begränsning av användning av fångens egna kläder. Bestämmelsen om beslutanderätten om arbetskläder ändras på så sätt att den tjänsteman som ansvarar för aktiviteterna beslutar om de aktiviteter där skyddskläder ska användas på grund av arbetssäkerheten. Beslutet är inte ett förvaltningsbeslut som direkt gäller en enskild fånges rättigheter. 

8 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Till paragrafens 2 mom. fogas ett bemyndigande att utfärda föreskrift om de fängelser eller avdelningar på vilka användningen av egna kläder har begränsats. Framöver förordnas detta genom ett förordnande och inte genom förvaltningsbeslut. 

8 kap.Sysselsättning 

3 §.Organisering av verksamheten. Paragrafens nya 4 mom. innehåller bestämmelser om organiseringen av verksamheten på avdelningar med intensifierad övervakning. Utgångspunkten är att man på avdelningarna ordnar verksamhet för fångarna vilken är förenlig med målen med avdelningarna med intensifierad övervakning. Det kan således handla om till exempel verksamhet som främjar att fången tar sig ur brottslighet.  

Verksamheten ordnas i regel internt i avdelningen. På så sätt säkerställs att avdelningens fångar kan hålla kontakt med fångarna på de andra avdelningarna under den tid då verksamheten ordnas.  

Bestämmelsen lämnar dock prövningsrätt för Brottspåföljdsmyndigheten. Även en fånge som är placerad på en avdelning med intensifierad övervakning kan delta i andra aktiviteter som ordnas på fängelset, om det i så fall är möjligt att förvissa sig om att detta inte orsakar fara för fängelsesäkerheten. Detta kan innebära till exempel att en enskild fånge deltar i aktiviteter som främjar missbrukarrehabilitering, vilka inte kan ordnas endast för fångar på avdelningar med intensifierad övervakning. Det handlar alltid om en fallspecifik bedömning som gäller en enskild fånge. Utgångspunkten är alltid att man försöker ordna aktiviteterna mellan avdelningens fångar och att man på avdelningarna ordnar sådana aktiveter som de ifrågavarande fångarna behöver.  

9 §.Deltagande i sysselsättning utanför fängelset. Paragrafens 2 mom. upphävs eftersom placering i anstalt utanför fängelset föreskrivs i nya 10 a §.  

10 §.Förutsättningar för tillstånd. Paragrafens 2 mom. upphävs eftersom placering i anstalt utanför fängelset föreskrivs i nya 10 a §. 

10 a §.Placering i anstalt utanför fängelset. Paragrafen innehåller bestämmelser om placering i en anstalt utanför fängelset.  

Med stöd av paragrafens 1 mom. får en fånge placeras i en anstalt utanför fängelset, där verksamhet som främjar fångens möjligheter att klara sig i frihet. I typfallet utgörs dessa anstalter av anstalter för missbrukarrehabilitering, men det kan även handla om en annan form av rehabiliteringsanstalter, såsom en anstalt som ordnar missbrukarrehabilitering. Med stöd av bestämmelsen är det även möjligt att placera en minderårig fånge i en barnskyddsanstalt.  

En förutsättning för att placera en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt är att man i fråga om fången även fattat ett beslut om omhändertagande och vård utom hemmet enligt 40 § i barnskyddslagen. Det är möjligt att ett beslut om omhändertagande fattats uttryckligen utifrån den grunden att ett barn allvarligt äventyrat sin hälsa och utveckling genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig. Förfarandet och samarbetet vid en placering i en anstalt utanför fängelset regleras mer ingående i 10 b §. Det är möjligt att placera såväl fångar som avtjänar förvandlingsstraff för böter som kort- och långtidsfångar i en anstalt utanför fängelset. Längden av placeringen föreskrivs inte genom lag, utan bestäms utifrån behovet av rehabilitering. Placeringarna kan pågå i olika långa tider, antingen i några månader eller till exempel för korttidsfångar under den återstående strafftiden. Vid behov ska man sträva efter att till exempel den missbrukarrehabilitering som utgör grunden för placeringen kan fortsätta även efter att fången frigetts. Även vid placeringen av en fånge under 18 år i en barnskyddsanstalt kan placeringen vid behov fortsätta efter frigivningen. Efter frigivningen upphör inte nödvändigtvis grunderna för placeringen av en fånge under 18 år i vård utom hemmet. Situationen ska bedömas under beredningen av frigivningen.  

Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser även om förutsättningarna för placering. 

Med stöd av 1 punkten i momentet ska sysselsättning som ordnas i anstalten utanför fängelset främja genomförandet av fångens plan för strafftiden. Bestämmelsen innebär att till exempel missbrukarrehabilitering ska vara ett mål i planen för strafftiden för att en fånge ska kunna placeras i en anstalt utanför fängelset.  

För att placering ska vara möjlig i praktiken ska en plan för strafftiden ha utarbetats för fången före placeringen. Detta gäller även för fångar som avtjänar förvandlingsstraff för böter och korttidsfångar. Även för dem ska en plan för strafftiden utarbetas och den ska innehålla ett ställningstagande åtminstone om behovet av rehabilitering. Bestämmelsen innebär således att planen för strafftid i synnerhet för dem som avtjänar förvandlingsstraff för böter ska utarbetas snabbt efter att de kommit till fängelset, för att placeringen ska vara möjlig. 

Med stöd av 2 punkten i momentet ska den sysselsättning som ordnas i anstalten utanför fängelset lämpa sig för fången. Med stöd av bestämmelsen bedöms att anstaltens verksamhet är lämplig för denna fånge.  

Med stöd av 3 punkten i momentet bedöms om fången kan placeras säkert i en anstalt utanför fängelset. Före placeringen ska man på ett tillräckligt sätt förvissa sig om att fången iakttar de föreskrifter som fogas till placeringsbeslutet. De viktigaste av dessa är att fången iakttar anstaltens ordning och inte avlägsnar sig olovligen från anstalten. Bedömningen av dessa omständigheter sker på samma sätt som i fråga om exempelvis placering i en öppen anstalt. 

Placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt handlar i typfallet om sådana fångar som kan placeras i ett öppet fängelse. Vid bedömningen av sannolikheten enligt 3 mom. att de föreskrifter som fogats till ett placeringsbeslut iakttas och av om en minderårig fånge stannar i en barnskyddsanstalt på det sätt som angetts i placeringsbeslutet är det möjligt att beakta exempelvis om det i bakgrunden finns tidigare rymningar från barnskyddets placeringsplatser. Således är det möjligt att göra en placering, om det kan anses vara sannolikt att en fånge som inte fyllt 18 år inte avviker olovligen från en barnskyddsanstalt. Momentets 4 punkt innehåller bestämmelser om att fången före placeringen ska förbinda sig till de skyldigheter som anknyter till placering i en extern anstalt. Fången ska förbinda sig till drogfrihet och kontroll av den på samma sätt som vid till exempel placering i ett öppet fängelse. Fången ska även förbinda sig till övervakning med tekniska anordningar, om sådana används i övervakningen. Dessutom ska fången förbinda sig till andra föreskrifter i placeringsbeslutet, vilka exempelvis gäller rörelsen under tiden för placering i en anstalt utanför fängelset. 

Om förutsättningarna för placering enligt paragrafens 1 mom. är uppfyllda, fattar Brottspåföljdsmyndigheten ett beslut om att placera fången i en anstalt utanför fängelset. Om förutsättningarna bedömts till exempel på ansökan av en fånge och de inte anses vara uppfyllda, fattas ett negativt beslut i ärendet. Rätt att söka ändring föreligger för placeringsbeslut. Inget separat placeringsavtal ingås längre om placeringen mellan parterna, utan de skyldigheter som anknyter till placeringen fastställs i placeringsbeslutet. Brottspåföljdsmyndigheten ska förvissa sig om att fångens rättigheter tillgodoses även under tiden för placeringen i en anstalt utanför fängelset. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om fångens skyldigheter i en anstalt utanför fängelset. Dessa skyldigheter ska fastställas närmare i placeringsbeslutet. Skyldigheterna motsvarar i hög grad skyldigheterna för övervakad frihet på prov.  

I 1 punkten i momentet finns det bestämmelser om fångens centrala skyldigheter. För det första är fången skyldig att delta i verksamhet som ordnas i anstalten utanför fängelset, såsom missbruksrehabilitering. För det andra ska fången iaktta anstaltens regler, det vill säga till exempel iaktta anstaltens dagliga tidtabeller. För det tredje ska fången stanna kvar i anstalten. Närmare föreskrifter om detta ges i placeringsbeslutet, där det till exempel är möjligt att förordna om en fånge kan avlägsna sig från anstalten till exempel för evenemang som ordnas utanför anstalten. Det föreslås att beviljande av permission föreskrivs i 4 mom.  

Vid placering av en fånge som inte har fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt är utgångspunkten att en minderårig fånge följer anstaltens vardagsrutiner. Föreskrifterna i placeringsbeslutet i fråga om exempelvis avlägsnade från anstalten ska beredas med tillräcklig precision. I samarbete med barnskyddsanstaltens personal och den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården ska det säkerställas att man tagit ställning till alla behövliga omständigheter i beslutet.  

De föreslås att 16 kap. 6 a § i lagen innehåller bestämmelser om skyldigheten till drogfrihet för en fånge.  

I praktiken sköter Brottspåföljdsmyndighetens stödpatrullhandledare olika övervakningsuppgifter i det civila samhället utan att väcka uppmärksamhet. Vid behov kan åtgärderna samordnas exempelvis på så sätt att en stödpatrull i förväg meddelar placeringsanstalten om ett framtida övervakningsbesök. En sådan koordinering kan behövas i synnerhet då en fånge under 18 år är placerad i en barnskyddsanstalt. 

På grundval av 2 punkten i momentet ska fången hålla kontakt med Brottspåföljdsmyndigheten. Även denna kontakt fastställs närmare i placeringsbeslutet. 

Med stöd av 3 punkten i momentet ska en fånge hantera de tekniska övervakningsanordningarna omsorgsfullt, om sådana används i övervakningen av honom eller henne. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om att en fånge kan övervakas med tekniska anordningar. Även detta bestäms i placeringsbeslutet. När en minderårig fånge placeras i en barnskyddsanstalt ska användningen av tekniska övervakningsredskap bedömas även med tanke på barnets bästa och omständigheter som anknyter till användning av sådana ska beredas i samarbete med barnskyddsanstalten och den behöriga socialvårdsmyndigheten. I paragrafens 4 mom. finns för tydlighetens skull bestämmelser om att en fånge med stöd av bestämmelserna i 14 kap. beviljas permission från en anstalt utanför fängelset. En person under 18 år som placerats i en barnskyddsanstalt kan dock inte beviljas permission från en anstalt med stöd av fängelselagen, eftersom bestämmelserna i barnskyddslagen tillämpas på hur personen får röra sig. Rörelsefriheten för en placerad kan begränsas med stöd av bestämmelserna i 11 kap. i barnskyddslagen.  

Barnskyddslagens 54 § innehåller bestämmelser om rätten till kontakt för ett barn som är placerat i vård utom hemmet, inbegripet rätten att träffa närstående genom att göra besök utanför platsen för placering i vård utom hemmet. Vid omhändertagande är det således möjligt att avlägsna sig från en barnskyddsanstalt med tillstånd av personalen. Ett barn kan ha överenskomna besök till exempel hos anhöriga eller i anknytning till fritidsintressen. Barnet kan hindras från att göra dessa besök endast i akuta farosituationer.  

Barnskyddslagens 11 kap. innehåller detaljerade bestämmelser om begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen och om vem som kan vidta åtgärder. Barnskyddsanstaltens personal och den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården har möjlighet att använda dessa begränsningsåtgärder i fråga om en fånge som är placerad på en barnskyddsantalt, om förutsättningarna för dessa är uppfyllda. Vid en begränsning av rörelsefriheten är det möjligt att hindra att ett barn avviker från en barnskyddsanstalt, även fysiskt. Det är även möjligt att begränsa rörelsen inne i en anstalt eller på gården.  

För tydlighetens skull föreligger inte rätt till vistelse utanför anstalten som liknar en permission. Således är det inte möjligt att det uppstår en situation där permissionsbeslut står i strid med praxis för avvikande från en barnskyddsanstalt eller ett beslut som begränsar rörelsefriheten. På ovan beskrivna sätt är syftet att en fånge som inte ännu fyllt 18 år så långt som möjligt fungerar enligt anstaltens egna vardagsrutiner.  

Begränsning av rörelsefriheten enligt 69 § i barnskyddslagen är en exceptionell och temporär begränsning, som kan införas om den är nödvändig för omsorgen om barnet och förenlig med barnets bästa och om exempelvis beslutet att placera barnet i vård utom hemmet har fattats utifrån den grunden att barnet allvarligt äventyrat sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende.  

Även om det inte är möjligt att kategoriskt och automatiskt hänföra rörelsebegränsningar mot en fånge som inte fyllt 18 år och som placeras i en barnskyddsanstalt, finns det skäl att observera att omhändertagandet av fången sannolikt gjorts uttryckligen utifrån denna grund som anknyter till en brottslig gärning. I så fall ska man bedöma i synnerhet begränsningsåtgärdens nödvändighet och förenligheten med barnets bästa. På ovan behandlade sätt är förutsättningen för placering i en anstalt utanför fängelset sannolikhet att fången inte olovligen avviker från anstalten, utan iakttar bestämmelserna om att stanna kvar i anstalten. Detta är utgångspunkten även vid placering i öppet fängelse. Det är i regel inte befogat att begränsa rörelsefriheten direkt då en placering i en anstalt utanför fängelset börjar.  

En begränsning av rörelsefriheten kan även införas om ett barn till exempel allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende. I så fall kan det i praktiken handla om en situation där en fånge som inte fyllt 18 år på samma gång bryter mot sina skyldigheter vid placering i en enhet utanför fängelset till exempel genom att han eller hon inte är nykter, bryter mot anstaltens ordning eller inte stannar i anstalten på det sätt som anges i placeringsbeslutet. I så fall ska man även bedöma om det är möjligt att fortsätta en placering i en enhet utanför fängelset med stöd av fängelselagen.  

En begränsning av rörelsefriheten kan ställas även om det behövs för att skydda ett barn från beteende som skadar honom eller henne själv. Till exempel självdestruktivitet ska i princip inte leda till att en placering i en anstalt utanför fängelset annulleras. Barnskyddsmyndigheten har även kunnande i sådana situationer. Placeringsanstalten och fängelset ska dock föra samarbete för att förebygga självdestruktivt beteende under placeringen.  

10 b §.Förfarande och samarbete vid placering i en anstalt utanför fängelset. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet och samarbete vid placering i en anstalt utanför fängelset. 

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att beredningen ska göras i samarbete med fången, myndigheterna samt privata sammanslutningar och enskilda. Samarbete ska för det första föras med de myndighetsaktörer som är behövliga med tanke på placeringen. Anstalter för missbrukarrehabilitering och barnskyddsanstalter kan även vara privata anstalter, varför bestämmelser utfärdas även om detta samarbete. Det kan vara behövligt att göra beredningen även med privatpersoner, till exempel med en vårdnadshavare till en fånge under 18 år.  

Planen för strafftiden utarbetas i princip på samhällspåföljdsbyrån, om den dömde inte är i fängelse (så kallad civil bedömning). Placering i en anstalt utanför fängelset kan beredas redan i den civila bedömningen, men den dömde ska alltid anmäla sig till fängelset för ankomstgranskningen. Beslutet om placering i en anstalt utanför fängelset görs först därefter.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs för tydlighetens skull att en fånge som inte fyllt 18 år kan placeras i en barnskyddsanstalt, under förutsättning att även barnskyddsmyndigheten fattar ett behövligt beslut med stöd av 40 § i barnskyddslagen. På grund av den dubbla klientrelationen förutsätter en sådan placering även ett beslut som fattas med stöd av barnskyddslagen och även i övrigt omsorgsfulla förberedelser tillsammans med barnskyddsmyndigheterna. En placering görs om det är befogat med tanke på bägge lagar. Beredningen av placeringen ska göras i ett tätt samarbete mellan barnskyddsanstalten och Brottspåföljdsmyndigheten. I beredningen ska man därtill föra ett tätt samarbete med Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Myndigheterna ska sinsemellan komma överens om processerna för beredningen och beslutfattandet.  

I praktiken tas initiativet till att börja beredningen i typfallet av Brottspåföljdsmyndigheten vid beredningen av om förutsättningar för att placera en person under 18 år i öppnare förhållande föreligger. Därefter bedömer barnskyddsmyndigheterna ur barnskyddslagens synvinkel om placeringen är motiverad och om det finns en lämplig placeringsplats. Om en placering är möjlig, ska fängelset, barnskyddsanstaltens personal och den behöriga socialvårdsmyndigheten i samarbete säkerställa att man i de placeringsbeslut som fattas med stöd av bägge lagar beaktar alla behövliga omständigheter. Till exempel bestämmelserna i ett placeringsbeslut beträffande iakttagande av anstaltens ordning och avlägsnande från anstaltens ska beredas med tillräcklig precision. Beslut om placering av en fånge i anstalt utanför fängelset fattas då en lämplig placeringsplats har utretts och ärendet även i övrigt är färdigt för att avgöras. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om skyldigheten till tillräckligt informationsutbyte under placeringen. En extern anstalt och fängelset ska under placeringen underrätta varandra om uppgifter som är behövliga med tanke på straffverkställigheten och placeringen.  

I förväg ska man åtminstone komma överens om praxis som iakttas i kontrollen av drogfrihet och då fången olovligen avlägsnar sig från placeringsanstalten. Det är synnerligen viktigt att placeringsanstalten underrättar Brottspåföljdsmyndigheten om olovlig frånvaro utan dröjsmål, eftersom Brottspåföljdsmyndigheten i så fall efterlyser fången. Dessa omständigheter preciseras även nedan i detaljmotiveringen till de föreslagna ändringarna av barnskyddslagen. 

Brottspåföljdsmyndigheten ska förvissa sig om att fången underrättas om att Brottspåföljdsmyndigheten under beredningen av placering i en anstalt utanför fängelset och under placeringen kan vara i kontakt med andra myndigheter och privata sammanslutningar samt om de allmänna principerna för behandlingen av uppgifter. Bestämmelser om rätten att få uppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter inom Brottspåföljdsmyndigheten.  

10 c §.Kostnader för en placering i en anstalt utanför fängelset. Paragrafen innehåller bestämmelser om att kostnaderna för en placering i en anstalt utanför fängelset betalas med statsmedel. Bestämmelsen förtydligar nuläget och fördelningen av kostnadsansvaret samt ersättningen av kostnaderna.  

I praktiken ansvarar Brottspåföljdsmyndigheten för kostnaderna under fängelsetiden, med undantag för läkemedelskostnaderna och andra hälso- och sjukvårdskostnader, för vilka Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ansvarar. I fängelselagens 10 kap. 7 § finns det en separat bestämmelse om kostnaderna för hälso- och sjukvård för fångar. Detta är fallet även för placering av en minderårig fånge i barnskyddsanstalt eller en anstalt för missbrukarrehabilitering.  

Kostnadsansvaret för Brottspåföljdsmyndigheten och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar berör således den tid då en person avtjänar ett fängelsestraff. Efter att straffet avtjänats betalar Brottspåföljdsmyndigheten inte längre kostnaderna för en eventuell fortsatt placering. Nuläget ändras således inte.  

Brottspåföljdsmyndighetens kostnadsansvar omfattar priset för heldygnsomsorgen vid placering i en anstalt utanför fängelset. När det handlar om placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt, ersätter Barnskyddsanstalten det vårddygnspris som orsakats av placeringen under fängelsetiden till det välfärdsområde som med stöd av bestämmelserna i 3 kap. i barnskyddslagen ansvarar för kostnaderna. I praktiken fakturerar välfärdsområdet Brottspåföljdsmyndigheten. 

Det föreslås att barnskyddslagen innehåller en hänvisningsbestämmelse till fängelselagen. 

11 §.Återkallande av tillstånd eller placering. I 1 mom. föreslås en hänvisning till den nya 10 a §. Således iakttas även framöver bestämmelserna i 11 § på återkallande av en placering i en anstalt utanför fängelset. Dessutom ändras ordet öppen anstalt i momentet till öppet fängelse. 

14 §.Beslutanderätt. Paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att enhetschefen för fängelset har rätt att beslut om placering i en anstalt utanför fängelset enligt 10 a § samt om återkallande av placeringen. Nivån på beslutanderätten motsvarar nivån för placering i övervakad frihet på prov. Med stöd av paragrafens 2 mom. fattar direktören för ansvarsområdet för den operativa verksamheten beslut om placering av en livstidsfånge eller en person som dömts till kombinationsstraff i en anstalt utanför fängelset. 

15 §. Närmare bestämmelser. Bemyndigandena att utfärda förordningen i paragrafen ändras till förteckningsform. Från befogenheterna stryks bemyndigandet att genom förordning utfärda bestämmelser om undantagande från deltagandeplikten för viss tid, eftersom sådana bestämmelser inte har meddelats. I paragrafen upphävs den bestämmelse med stöd av vilken Brottspåföljdsmyndigheten ger närmare föreskrifter om förfarandet liksom om klassificeringen av arbete och andra förutsättningar för arbete.  

9 kap.Fångarnas egendom och inkomster 

2 §.Egendomsförteckning. Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens 1 mom. ändras till öppet fängelse.  

3 §. Användning av pengar och andra betalningsmedel i fängelset.Paragrafen innehåller bestämmelser om hurudana betalningsmedel fångarna får använda i fängelset för att skaffa exempelvis sådana varor som avses i 4 §. 

Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om användning av betalningsmedel i ett slutet fängelse. Med stöd av momentet kan fångarna använda egna personliga betalkort i fängelset. Det handlar om att ett personligt betalkort ges för fångens bruk till exempel för att göra kantininköp. Korten överlämnas således inte permanent till fångarnas besittning. Användningsarrangemangen motsvarar det nuvarande sättet för fångarna att använda betalkortet som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten. En väsentlig ändring utgörs av att fångarna i stället för betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten i princip kan använda egna betalkort.  

Även framöver är det förbjudet att använda andra betalningsmedel och kontanter i ett slutet fängelse. Pengar och andra betalningsmedel kan så som för närvarande tas till förvar i fängelset, deponeras på fångens bankkonto eller på ett betalkort enligt 3 mom., om fångens ges ett sådant. I första hand strävar man efter att i synnerhet kontanter deponeras på fångens eget bankkonto och inte förvaras i fängelset. Om Brottspåföljdsmyndigheten misstänker att kontanter eller andra betalningsmedel har ett olagligt ursprung, förvaras de i enlighet med 16 kap. 8 § åtskilda fram till dess att polisen fattat beslut om eventuella åtgärder. 

Eftersom Brottspåföljdsmyndigheten inte längre automatiskt ger något separat betalkort till fångarna, ska man i samband med att en fånge ankommer till ett fängelse utreda om fången har ett eget betalkort och ett anknutet bankkonto. Vid behov ska fången bistås för att öppna ett konto och skaffa ett betalkort. Detta främjar även fångens färdigheter efter frigivningen.  

Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om användning av betalningsmedel i ett öppet fängelse. Regleringen motsvarar den nuvarande, det vill säga att fångar i ett öppet fängelse har rätt att inneha och använda egna betalningsmedel och kontanter. Bestämmelserna om användningen av Brottspåföljdsmyndighetens betalkort flyttas till föreslagna 3 mom. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om möjligheten att ge ett betalningsmedel som Brottspåföljdsmyndigheten godkänt till en fånges bruk. Det kan handla om till exempel prepaid-betalkort av den nuvarande typen, men bestämmelsen ger Brottspåföljdsmyndigheten prövningsrätt i fråga om hurudant betalningsmedel som tas i bruk. 

I praktiken ges ett betalningsmedel som Brottspåföljdsmyndigheten godkänt till fångens bruk i situationer där han eller hon inte har tillgång till något eget betalkort. Även i så fall är det nödvändigt att ordna fångens betalningsrörelse på något sätt. I praktiken ska en fånge med andra ord använda ett eget betalkort och användningen av Brottspåföljdsmyndighetens betalningsmedel gäller endast för undantagssituationer. Det kan till exempel handla om en fånge som precis kommit till fängelset och som inte har med sig ett betalkort. Även i sådana situationer ska man vidta åtgärder för att öppna ett eget bankkonto för fången och skaffa ett betalkort för honom eller henne, såvida det inte till exempel på grund av straffets korta längd är onödigt. 

Fångarna ska även beredas möjlighet att överföra pengar från ett konto som är anslutet till ett betalningsmedel som Brottspåföljdsmyndigheten godkänt. Bestämmelsen innebär dock inte att en fånge omedelbart har rätt att överföra pengar till ett annat eget konto. Om en fånge så begär, ska han eller hon beredas möjlighet till detta inom skälig tid.  

I enskilda situationer är det dock möjligt att förvägra möjligheten till överföring av pengar, om det är nödvändigt för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Förvägran görs i undantagsfall, men den är möjligt till exempel då Brottspåföljdsmyndigheten har konkreta grunder att misstänka att en girering anknyter till kriminell verksamhet, såsom droghandel. Förutsättningarna för förvägran kan bedömas till exempel utifrån de uppgifter som Brottspåföljdsmyndigheten fått från polisen eller i samband med dess egen granskningsverksamhet. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om ordnandet av betalningsrörelsen i sådana situationer där fången inte kan få ett personligt betalkort och inte ens ett betalningsmedel som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten. Det kan handla om till exempel fångar som omfattas av sanktioner eller fångar till vilka det inte är möjligt bevilja något betalningsmedel i Finland på grund av en orsak som föreskrivs annanstans i lagstiftningen. Sådana begränsningar kan följa i synnerhet av lagstiftning som anknyter till penningtvätt och internationella sanktioner, med stöd av vilken en enskild persons betalningsrörelse har begränsats. I sådana situationer ska Brottspåföljdsmyndigheten dock på något sätt ordna så att fången kan använda pengar i fängelset. Brottspåföljdsmyndigheten kan pröva hur dessa arrangemang genomförs. 

Även i så fall ska en fånge beredas tillfälle att överföra pengar till ett annat konto. Möjligheten kan förvägras på motsvarande grunder som i 3 mom. I praktiken kan gireringar i dessa fall hindras även på grund av sanktionslagstiftningen. 

Paragrafen innehåller inte längre bestämmelser om ett kontoutdrag som ges månatligen, eftersom fångarna i princip använder sitt eget betalkort och det anknutna bankkontot. Inte heller kontouppgifter som gäller betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten ges längre regelbundet månatligen till fångarna, utan fången kan få uppgifterna utifrån en separat begäran. För tydlighetens skull föreskrivs detta i paragrafens 5 mom.  

3 a §. Övervakning av användningen av betalningsmedel. I paragrafens 1 mom. ändras begreppet betalkort till betalningsmedel på grund av de föreslagna ändringarna av 3 § i kapitlet. Användningen av betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten kan även framöver övervakas för att upptäcka avvikande betalningstransaktioner. En sådan övervakning förutsätter inte någon bedömning av en enskild fånge, utan den kan riktas allmän till fångarnas betalningsrörelse. Brottspåföljdsmyndigheten har så som för närvarande inte befogenheter att övervaka betalningsrörelsen med fångarnas personliga betalningsmedel. Sådan övervakning hör till de andra myndigheterna och bankerna. 

Paragrafens 2 mom. innehåller så som för närvarande bestämmelser om övervakningen av en enskild fånges kontouppgifter. Bestämmelsens språkdräkt ändras på det sätt som lagts fram ovan i den allmänna motiveringen för att vara enhetlig med motsvarande befogenhetsbestämmelser. Syftet med ändringarna är att förtydliga bestämmelsen och således underlätta dess tillämpning i praktiken.  

Övervakningen av de kontouppgifter som gäller ett betalningsmedel ska vara nödvändig för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller trygga en fånges eller en annan persons säkerhet. Ovan i den allmänna motiveringen beskrivs hur nödvändighetsbedömningen görs i praktiken. I praktiken kan övervakningen basera sig på till exempel en misstanke om att man med betalningsmedlet överför pengar som anknyter till narkotikahandel eller annan brottslig verksamhet. Det kan även handla om en misstanke om penningtvätt. Sådana åtgärder kan till exempel äventyra fängelsets ordning och säkerhet eller så kan det vara nödvändigt att förhindra sådana för att hindra brott. Det handlar således om en prövning som ska göras i det enskilda fallet, för vilken det ska finnas konkreta grunder. Övervakningen av kontouppgifter avviker således från övervakningen enligt 1 mom.  

Ordalydelsen i bestämmelsen harmoniseras även med de andra motsvarande befogenhetsbestämmelserna och den innehåller inte längre någon förteckning över de informationskällor på vilken övervakningen kan basera sig. I praktiken fås information om verksamhet som förutsätter övervakningen antingen utifrån observationerna i den allmänna övervakningen av betalningsmedlet från observationer som gjorts i Brottspåföljdsmyndighetens eller i de andra myndigheternas verksamhet.  

Tidsfristen för ett övervakningsbeslut ändras språkligt sett från en månad till 30 dagar. 

4 §. Anskaffning av varor i fängelset.Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet i paragrafen, eftersom paragrafen innehåller bestämmelser om anskaffning av varor i fängelset. 

Paragrafens 1 och 2 mom. bibehålls i nuvarande form och de innehåller bestämmelser om anskaffning av livsmedel och andra varor. Så som för närvarande innehåller bestämmelserna inte detaljerade föreskrifter om hur inköp ordnas i praktiken. Brottspåföljdsmyndigheten ska dock sörja för att enhetliga inköpsmöjligheter ordnas för fångarna i de olika fängelserna. 

Paragrafens 3 och 4 mom. upphävs. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om möjligheten att begränsa användningen av pengar som kommer från utsidan av fängelset. Sådana begränsningar kan inte längre ställas då fångarna kan använda egna betalkort. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om överföring av pengar eller andra betalningsmedel till utsidan av fängelset. Möjligheten för en fånge att använda en nätbank fastställs enligt bestämmelserna i 12 kap. Möjligheten att överföra pengar i situationer enligt 3 § 3 mom. eller 4 mom. i detta kapitel föreskrivs i dessa moment. Till övriga delar tillämpas 1 och 2 § i kapitlet på behandlingen av fångarnas egendom. 

5 §.Återlämnande av egendom. I paragrafens 1 mom. görs en förtydligande språklig ändring om behandlingen av penningmedel i samband med frigivning. 

6 §. Brukspenning, sysselsättningspenning och lön.Paragrafens 1 mom. förblir oförändrat. 

I paragrafens 2 och 3 mom. ändras begreppen till öppna fängelser och slutna fängelser. 

Paragrafens 4 mom. ändras på så sätt att fångens brukspenning, sysselsättningspenning och lön i princip betalas till det konto som fångens uppgett. I praktiken är kontot det samma som är kopplat till det betalkort som fången använder i fängelset. Om fången inte har något eget betalkort, görs betalningarna till ett betalningsmedel enligt 3 § 3 och 4 mom. eller så förs bok om dessa på ett annat sätt. 

6 a §. Ersättning för arbetsresekostnader.Begreppet öppet anstalt som används i paragrafens ändras till öppet fängelse. 

9 §. Beslutanderätt. I paragrafens 2 mom. upphävs rätten att fatta sådana beslut som avses i 4 § 4 mom. i kapitlet, eftersom det momentet upphävs. 

Till paragrafens 3 mom. fogas en bestämmelse om beslut om införande av betalningsarrangemang enligt 3 § 3 eller 4 mom. för en enskild fånge. Ärendet beslutas av en tjänsteman med chefsuppgifter inom styrning och övervakning. I praktiken förfar man på så sätt att ett betalkort kan ges för att användas av en fånge, om förutsättningar för att ge det föreligger. Vid en förvägran att ge ett kort, ska ett överklagbart beslut fattas i ärendet. Det samma gäller införande av ett annat betalningsarrangemang. Praxis motsvarar vad som iakttas i fråga om innehav av egendom. 

Till momentet fogas en ny bestämmelse om rätten att fatta beslut om att förvägra möjligheten att flytta bort pengar från ett betalningsmedel eller ett annat betalningsarrangemang. Fängelsets enhetschef eller den tjänsteman som ansvarar för säkerheten enligt dagordningen fattar beslut om förvägran. Även i sådana situationer kan överföringen av pengar göras utan beslut, men ett beslut ska fattas om förvägran. 

10 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Det föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning i 1 mom. i paragrafen preciseras. Genom förordning av statsrådet är det möjligt att utfärda närmare bestämmelser om anskaffning av varor och inte om användningen av pengar och andra betalningsmedel. Ändringen motsvarar bättre innehållet i 27 och 28 § i statsrådets gällande förordning om fängelse. 

Det föreslås att 2 mom. 1 punkten preciseras. Med stöd av den är det möjligt att utfärda närmare föreskrifter om egenskaperna för såväl fångarnas egna betalkort som betalkort som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten, överlåtande av dessa för att användas av fångarna, förvaringen av dem samt användningen av dem. Innehållet i föreskrifterna motsvarar det nuvarande. Dessutom utfärdas ett bemyndigande att utfärda föreskrift, med stöd av vilket Brottspåföljdsmyndigheten bestämmer hur det betalningsarrangemang som avses i 3 § 4 mom. i kapitlet genomförs. 

I 2 mom. 4 punkten i paragrafen upphävs bemyndigandet att utfärda ett förordnande om utebliven betalning av sysselsättningspenning. 

10 kap.Social- och hälsovård 

2 §.Temporär vård och undersökning utanför fängelset. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisningsbestämmelse om att 14 kap. 2 § 2 mom. innehåller bestämmelser om övervakningen under tillfällig vård och undersökning. Till paragrafen fogas även ett nytt 3 mom., som innehåller bestämmelser om information om den tidpunkt då fången får vård i vissa exceptionella situationer.  

I beslutet är det möjligt att låta bli att meddela den exakta tidpunkten när en fånge får vård, om de förutsättningar som föreskrivs i momentet är uppfyllda. Ett uteblivet meddelande av tidpunkten vara nödvändigt antingen för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Tröskeln är således hög. Bestämmelsen användningsområde begränsar sig således till jämförelsevis få situationer. Det handlar om situationer där en misstanke som baserar sig på någon konkret omständighet till exempel om en strävan efter att föra in narkotika eller andra förbjudna föremål till fängelset i samband med att en fånge får tillgång till vård. Det kan även handla om en misstanke som baserar sig på någon konkret omständighet om att man försöker utöva påtryckningar för att en fånge ska delta i sådan verksamhet. I beslutet ska man dock meddela tillräckliga uppgifter för att kunna förbereda sig på vårdbesöket. Fången ska ges riktgivande information om tidpunkten för vårdbesöket, till exempel genom att informera att vårdbesöket äger rum inom en viss tid eller ett visst tidsintervall. Fången ska till exempel ha möjlighet att ta med tidigare sjukjournaler eller andra behövliga handlingar samt byta fångkläder till civila kläder före avresan. Dessutom kan vissa laboratorieundersökningar förutsätta att man fastar innan provet tas. 

Regleringen är förpliktande endast för Brottspåföljdsmyndigheten. Regleringen bildar således inte någon lagstadgad grund för Brottspåföljdsmyndigheten att förutsätter att tiden för att få vård inte kan meddelas till en fånge av hälso- och sjukvården för fångar. 

11 kap.Fritid 

2 §.Deltagande i fritidsverksamhet. Det föreslås att paragrafens 3 mom., på ett sätt som i hög grad motsvarar vad som föreskrivs för säkerhetsavdelningar, föreskriver att fritidsaktiviteter och gemensamt umgänge med andra fångar ordnas mellan fångarna på avdelningar med intensifierad övervakning. Fångarna kan således inte på samma gång som andra fångar delta till exempel i motion. Bestämmelsen hindrar i sig inte att fängelsets idrottssal eller motionssal används, men det sker vid andra tidpunkter än för övriga avdelningar i fråga om avdelningar med intensifierad övervakning. Således behöver fritidsaktiviteterna på ett sätt som motsvarar en säkerhetsavdelning inte lämpa sig enbart uttryckligen för avdelningen. 

Paragrafens nuvarande 3 och 4 mom. flyttas till 4 och 5 mom. 

Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om när det är möjligt att avbryta eller förvägra en fånges deltagande i en enskild fritidsaktivitet. Förutsättningen är att det är motiverat att avbryta eller förvägra aktiviteten för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Förvägran förutsätter således i den enskilda situationen konkreta orsaker som anknyter till fångens beteende.  

I typfallet avses i momentet exempelvis med upprätthållande av fängelsets ordning och säkerhet att en fånge som är berusad eller i övrigt stör aktiviteten inte får delta i den. Förutsättningarna för förvägran eller avbrytande bedöms således i typfallet utifrån hur fången beter sig i samband med det aktuella tillfället. Tillämpningströskeln är inte särskilt hög, eftersom till exempel en fånge som stör aktiviteten kan hindra att hela aktiviteten genomförs, om man inte omgående ingriper i den störande verksamheten. Deltagande kan förvägras och avbrytas med lägre tröskel än i fråga om personlig hygien eller vistelse utomhus, för att säkerställa att tillställningen lyckas.  

3 §. Religionsutövning. Paragrafens 2 mom. 1 punkt kompletteras med en bestämmelse om att fångar som är placerade på en avdelning med intensifierad övervakning inte får delta i allmänna religiösa sammankomster. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs för säkerhetsavdelningar. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 4 § 2 mom. i kapitlet kan även biblioteksbesök för fångar på avdelningar med intensifierad övervakning ordnas på annat sätt än genom besök på fängelsets bibliotek. Bestämmelserna innebär att även om fångar som är placerade på avdelningar med intensifierad övervakning inte kan delta i gemensamma religiösa sammankomster eller besöka fängelsets bibliotek, ska sådana aktiviteter ordnas på annat sätt. Till exempel är det möjligt att vid behov ordna religiösa sammankomster endast för avdelningens fångar, antingen i utrymmen som reserverats för religionsutövning eller på avdelningen. Möjligheten att använda bibliotek ska beredas exempelvis på så sätt att fångarna kan låna böcker från biblioteket, även om de inte själva besöker biblioteksutrymmena. 

Paragrafens 3 mom. ändras på samma sätt som 2 § 5 mom. i kapitlet.  

4 §. Bibliotek. Paragrafens 3 mom. ändras på samma sätt som 2 § 5 mom. i kapitlet. 

8 §. Beslutanderätt. I paragrafens 1 mom. görs de språkliga ändringar som förutsätts av ändringarna av 2–4 §. Dessutom fogas en bestämmelse om ett bemyndigande att fatta beslut om de begränsningar som avses i 3 § 2 mom. De beslut till vilka det hänvisas i momentet har fortfarande en natur av faktisk förvaltningsverksamhet. 

12 kap.Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation 

1 §. Brevväxling och granskning av postförsändelser.Paragrafen innehåller bestämmelser om fångens rätt till brevväxling och granskning av brevväxlingen på samma sätt som för närvarande. 

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om granskning av brev och andra postförsändelser med genomlysning eller på något annat motsvarande sätt utan att öppna försändelsen. Regleringen motsvarar den nuvarande, det vill säga att granskning är möjlig allmänt utan motiveringar för det enskilda fallet. I praktiken är det således möjlighet att genomlysa alla fångars brevväxling för att utreda att breven eller postförsändelserna inte innehåller ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om granskning av brev och andra postförsändelser genom att öppna dem. Med stöd av bestämmelsen är det inte möjligt att läsa brev, utan förutsättningarna för läsning föreskrivs i 2 § i kapitlet. 

Det är möjligt att allmänt granska brev och postförsändelser som kommer till en fånge som placerats i ett slutet fängelse eller till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar genom att ömma dem i syfte att utreda att de inte innehåller ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset. Således förutsätts inte någon bedömning av det enskilda fallet för sådan granskning av brev genom öppning av brev. 

Däremot ska det så som för närvarande vara befogat att öppna brev som sänds av en fånge som placerats i ett slutet fängelse eller i en enhet för hälso- och sjukvård för fångar eller brevväxlingen för fångar i ett öppet fängelse för att utreda om breven innehåller ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset. Således ska det finnas en konkret misstanke som anknyter till det enskilda fallet i fråga om att försändelsen innehåller förbjudna ämnen eller föremål. Grunderna behöver dock inte vara särskilt tunga, utan till exempel en avvikande form eller storlek på ett brev kan utgöra en grund för att öppna ett brev. Likaså kan en observation av en hund som utbildats för att hitta narkotika vara en grund för att öppna ett brev. Ändringen är dock framför allt språklig och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis för bestämmelsen. 

Paragrafens 3 mom. preciseras på så sätt bestämmelserna i 9 kap. tillämpas på behandling av penningmedel som eventuellt hittas i samband med granskningen. 

2 §. Läsning och kopiering av meddelanden.Det föreslås att paragrafen så som för närvarande innehåller bestämmelser om läsning och kopiering av brevväxling. Innehållet i bestämmelsen ändras dock på grund av de orsaker som nämns i den allmänna motiveringen ovan. Syftet med ändringarna är inte att skärpa tillämpningspraxis för bestämmelsen. Tvärtom är avsikten att försöka förtydliga bestämmelsen på så sätt att den kan tillämpas bättre än för närvarande. För närvarande har bestämmelsen varit svårtydd i den mån att den tillämpats endast i väldigt liten grad. Målet med ändringen av formuleringen av bestämmelse är således att den tillämpas oftare än för närvarande i synnerhet då det handlar om fångar med koppling till organiserad brottslighet.  

Med stöd av paragrafens 1 mom. får brev, andra postförsändelser och meddelanden till eller från en fånge läsas och kopieras, om det är nödvändigt för att förhindra brott, upprätthålla ordningen och säkerheten i fängelset eller trygga fångens eller någon annans säkerhet. Bestämmelsens ordalydelse ändras för att överensstämma med det grundlagsstadgade kravet på att inskränkning av hemligheten i fråga om kommunikation ska vara nödvändig. Så som konstaterats ovan i de allmänna motiveringarna till propositionen avses med nödvändighet att det finns konkreta grunder som anknyter till en enskild fånge för att använda befogenheten. Till exempel i fråga om en brottsmisstänk med anknytning till brevväxling förutsätts skälig sannolikhet. Användning av befogenheten förutsätter dock inte full visshet om att kommunikationen är förknippad med en brottsmisstanke. I sista hand baserar sig användningen av befogenheten på en övergripande prövning av situationen i förhållande till de förutsättningar som föreskrivits genom lag.  

Lagen innehåller inte längre bestämmelser om kraven på att bedöma förutsättningarna i förhållande till fångens kriminella bakgrund eller beteende. Sådana omständigheter ska även utan bestämmelsen beaktas då åtgärdernas nödvändighet vägs till exempel i förhållande till förhindrandet av brottet. I 31 § i förvaltningslagen förutsätts att myndigheten redogör för grunderna för beslutsfattandet på ett tillräckligt omfattande sätt. Till exempel fångens kriminella bakgrund eller disciplinära straff i fängelset kan vara sådana omständigheter som således ska beaktas i beslutsfattandet. 

Ovan i de allmänna motiveringarna har man närmare beskrivit vad som avses med förhindrande av brott och de andra grunderna som nämns i momentet.  

I praktiken är bedömningen av förutsättningarna för att läsa ett brev en övergripande prövning i vilken man beaktar de tillgängliga uppgifterna om fångens brottsbakgrund och brevväxlingens andra part samt andra uppgifter utifrån vilka det exempelvis är möjligt att misstänka att breven innehåller information om brott eller verksamhet som äventyrar fängelsets säkerhet.  

Konkreta förutsättningar kan föreligga exempelvis då man i fråga om en person med kopplingar till organiserad brottslighet fått tips om att han eller hon försöker förmedla meddelanden som gäller narkotikahandel per brev eller med andra kommunikationsanordningar. Ofta har placeringen till en avdelning med intensifierad övervakning gjorts utifrån sådana grunder som utgör en förutsättning även för att läsa kommunikationen. Detta kan vara fallet exempelvis om en fånge är placerad på en avdelning med intensifierad övervakning på grund av brott som fortsatt i fängelset.  

Förutsättningarna kan även vara uppfyllda utifrån en helhetsbedömning av flera omständigheter, till exempel om man upptäcker att en fånge med kopplingar till narkotikahandel är i tät kommunikation med personer som hör till samma kriminella gruppering och man samtidigt på avdelningen gör observationer om ökad användning av narkotika eller om man hittar narkotika i den ifrågavarande personens besittning.  

Ett beslut kan vara i kraft 30 dagar åt gången.  

Momentet kompletteras även på så sätt att det i samband med att ett meddelande läses är möjligt att ta en kopia av det utifrån samma grunder som för läsningen. Således bedöms läsning och kopiering utifrån enhetliga grunder och regleringen motsvarar avlyssning och inspelning av telefonsamtal. Paragrafens 3 mom. upphävs. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om öppning av ett brev för att utreda dess avsändare. Momentet preciseras på så sätt att brevet i så fall får läsas endast i den mån det är nödvändigt för att utreda avsändaren.  

2 a §. Underrättelse om läsning. I paragrafens 1 mom. görs innehållsmässiga ändringar som motsvarar ändringarna av 2 § i kapitlet. Till övriga delar motsvarar innehållet i paragrafen nuvarande 2 a §. 

4 §.Brevväxling med ombud. Kapitlets 4 § innehåller för närvarande bestämmelser om brevväxling med ombud. Den felaktiga hänvisningen i 1 mom. till rättegångsbalkens bestämmelser om ombud korrigeras. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om öppning av ett brev som kommit från ett ombud. Momentets ordalydelse preciseras på så sätt att ett brev som kommit från ett ombud får öppnas endast om det är nödvändigt för att utreda om brevet innehåller ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset. Således är tröskeln för att öppna ett brev hög och det ska finnas vägande grunder som anknyter till det enskilda fallet för att öppna ett brev och ger skäl att misstänka att brevet innehåller förbjudna ämnen eller medel. I motsats till exempelvis läsning eller kvarhållande av annan brevväxling, är det möjligt att öppna ett brev från ett ombud endast för att leta efter förbjudna ämnen eller föremål. En misstanke kan exempelvis basera sig på tips som Brottspåföljdsmyndigheten fått eller ett brev av ovanlig form eller storlek från ett ombud eller en markering av en hund som används för att leta efter narkotika, vilka leder till en helhetsbedömning om att öppnandet av brevet kan anses vara nödvändigt för att få visshet om innehållet. Kravet på nödvändighet för att öppna ett brev understryker att öppnande av ett ombuds brev alltid ska vara en metod som tillgrips i sista hand. Till exempel vid en misstanke om att avsändaren av ett brev är någon annan än det ombud som nämns i uppgifterna om brevets avsändare, ska man innan brevet öppnas kontakta ombudet och utreda om han eller hon sänt brevet.  

Till övriga delar ändras inte bestämmelsens innehåll. Fången ska således vara närvarande då brevet öppnas och ett öppnat brev får inte läsas. 

5 §.Kvarhållande av brev eller postförsändelser. Kapitlets 5 § innehåller för närvarande bestämmelser om kvarhållande av brev eller postförsändelser. 

Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som 2 § i kapitlet. Grunderna för att kvarhålla et brev kan vara exempelvis en observation om att narkotika absorberats i brevet eller observation som gjorts vid läsningen om att man i ett brev begär att mottagaren ska misshandla någon. I praktiken är tillämpningen av bestämmelsen bunden till de observationer som gjorts då det granskas eller läsas, utifrån vilka beslutet om anhållande fattas.  

6 §. Användning av telefon.Kapitlets 6 § innehåller för närvarande bestämmelser om användning av telefon.  

Det föreslås att nya bestämmelser om tiderna för användning av telefon fogas till 2 mom. i paragrafen. Så som för närvarande ska fångarna ges möjlighet att använda telefon under de tider som reserverats för detta. Det handlar om tidpunkter som fastställs enligt ordningsstadgan och avdelningens dagordning, det vill säga i typfallet om tider då fångarna kan vistas i avdelningens allmänna utrymmen. Syftet med regleringen är inte att använda de nuvarande tiderna för användning av telefon. Inom ramen för dessa tider ska fångarna ges lika möjligheter att använda telefon. Personalen ska sörja för till exempel att alla fångar som vill använda telefon får möjlighet att använda telefon dagligen.  

Möjligheten att använda telefon kan tillåtas även då det är behövligt till exempel för att upprätthålla fångens kontakter. Det kan till exempel handla om att en utländsk fånge får ringa till en anhörig som befinner sig en annan tidszon. Regleringen motsvarar vad som föreskrivs om besök. Momentet innehåller inte bestämmelser om en hänvisning till föreskrifterna om användning av telefon i ordningsstadgan. Innehållet i ordningsstadgan föreskrivs som helhet i 15 kap. 1 §. 

Paragrafens 3 mom. innehåller även bestämmelser om förvägran och avbrytande av användning av telefon. Förutsättningen för avbrytande eller förvägran är att det är motiverat att avbryta eller förvägra aktiviteten för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. En förutsättning för förvägran eller avbrytande är således konkreta grunder som föreligger i den enskilda situationen. Tröskeln är dock inte hög, eftersom det i typfallet handlar om situationer där en fångens uppförande stör användningen av telefon för avdelningens fångar. Genom ett snabbt ingripande är det möjligt att säkerställa att andra fångars rätt till användning av telefon inte äventyras. 

I typfallet avses i momentet exempelvis med upprätthållande av fängelsets ordning och säkerhet att fången uppträder hotfullt, skadar egendom vid användning av en kommunikationsanordning eller är berusad. Det kan även handla om en situation där det utifrån avlyssningen av ett telefonsamtal är motiverat att avbryta telefonsamtalet till exempel för att förhindra ett narkotikabrott. Det kan även handlar om att man ringer samtal med en annan persons koder eller till en annan person än den som fången uppgett före samtalet. Förutsättningarna för förvägran eller avbrytande bedöms således ofta utifrån hur fången beter sig under kommunikationssituationen. Tillämpningströskeln är således synnerligen hög, eftersom man vid behov ska ingripa utan dröjsmål i situationen eventuellt redan utifrån småskalig information.  

Bestämmelsen tillämpas såväl på förvägran som på avbrytande av användning av telefon. Förvägran gäller situationer där en fånges uppförande som äventyrar fängelsesäkerheten börjar innan användningen av telefon och avbrytande gäller å sin sida en situation där användningen av telefon redan börjat. Således handlar det om en åtgärd av engångsnatur och inte om utvidgad begränsning av rätten att använda telefon. Således kan en fånges rätt att använda telefon inte begränsas för en längre tid med stöd av bestämmelsen.  

7 §.Avlyssning och inspelning av telefonsamtal. Kapitlets 7 § innehåller för närvarande bestämmelser om avlyssning och inspelning av telefonsamtal.  

Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som 2 § i kapitlet. Även grunderna för avlyssning av ett telefonsamtal motsvarar i praktiken i stor utsträckning grunderna för att läsa ett brev. Avlyssning är inte möjlig till exempel då en fånge misstänks förmedla information som anknyter till brott via telefon. Det är möjligt att avlyssna ett telefonsamtal endast i fråga om telefonsamtal enligt 7 §, vilka rings med Brottspåföljdsmyndighetens telefonsystem. Även i fråga om detta handlar det om en övergripande prövning, där man beaktar alla omständigheter som påverkar förutsättningarna för avlyssning.  

Momentet innehåller även bestämmelser om att ett beslut om avlyssning av telefonsamtal kan fattas för högst 30 dagar åt gången. 

8 §. Brevväxling och telefonsamtal på säkerhetsavdelningar.Kapitlets 8 § innehåller för närvarande bestämmelser om kommunikationen på säkerhetsavdelningen.  

Paragrafen innehåller bestämmelser, som motsvarar de nuvarande, om övervakning av korrespondens och telefonsamtal på en säkerhetsavdelning. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om övervakningen av brevväxlingen för en fånge som är placerad på en säkerhetsavdelning, medan 2 mom. innehåller bestämmelser om avlyssning och inspelning av samtal. 

I huvudsak sker brevväxlingen och användningen av telefon på en säkerhetsavdelning på samma sätt som även i andra avdelningar. En avsevärd skillnad är dock att läsning av ett brev och kopiering av det samt avlyssning och inspelning av telefonsamtal kan göras uteslutande utifrån en placering på en säkerhetsavdelning på samma sätt som för närvarande. På en säkerhetsavdelning är det således inte behövligt att fatta något separat beslut om läsning av brev eller avlyssning av telefonsamtal, utan beslutet om placering på en säkerhetsavdelning utgör grund för dessa åtgärder. Således är det möjligt att i fråga om fångar som är placerade på en säkerhetsavdelning med låg tröskel läsa brev och avlyssna telefonsamtal för att förebygga brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller för att trygga en fånges eller någon annans säkerhet. Åtgärderna förutsätter inte längre till någon del ett samtycke av en fånge. Bestämmelsen tillämpas även på läsning av en i 11 § 1 mom. avsedd fånges e-post.  

Paragrafens 3 mom. upphävs. Framöver tillämpas samma bestämmelser som för andra fångar på användningen av e-post och internet bland fångar som placerats på en säkerhetsavdelning. Övervakning av elektronisk kommunikation sker dock med stöd av bestämmelserna i denna paragraf, det vill säga att övervakningen av elektronisk kommunikation av fångar som är placerade på en säkerhetsavdelning kan göras med lägre tröskel än för de andra fångarna.  

9 b §. Övervakning av elektronisk kommunikation. Kapitlets nuvarande 9 b § innehåller bestämmelser om övervakning av elektronisk kommunikation. Vissa ändringar görs i paragrafen.  

Med stöd av paragrafen är det möjligt att övervaka användningen av e-post för fångar och internet med anordningar som Brottspåföljdsmyndigheten skaffat. Brottspåföljdsmyndigheten har inte någon befogenhet att övervaka samtal eller användning av e-post eller internet med fångarnas personliga mobiltelefoner. Polisära befogenheter förutsätts för sådan övervakning. 

Paragrafens 1 mom. innehåller såsom för närvarande en hänvisning till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Dessutom föreskrivs en rätt för Brottspåföljdsmyndigheten att från Brottspåföljdsmyndighetens anordningar inhämta förmedlingsuppgifter som anknyter till fångarnas användning av internet och den e-post för fångar som administreras av Brottspåföljdsmyndigheten. Förmedlingsuppgifterna ska förstöras utan dröjsmål, om det utifrån lagstiftningen inte finns grunder att förvara dessa. Bestämmelsen gäller inte för förmedlingsuppgifter om fångarnas personliga e-post, vilka Brottspåföljdsmyndigheten inte har möjlighet att granska. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om rätten för Brottspåföljdsmyndigheten att övervaka innehållet i fångarnas elektroniska kommunikation. Brottspåföljdsmyndigheten har redan i sig möjlighet att bekanta sig med innehållet på offentliga webbplatser. Momentet innehåller bestämmelser om Brottspåföljdsmyndighetens övervakningsbefogenheter i fråga om fångarnas privata kommunikation.  

Brottspåföljdsmyndigheten kan övervaka kommunikationen med e-posten för fångar, liksom även fångarnas sedvanliga brevväxling. Sådana e-postmeddelanden kan läsas och kvarhållas under samma förutsättningar som brevväxling läses och kvarhålls med stöd av 2–5 § i kapitlet. På övervakningen av användning av e-posten för en fånge tillämpas 8 § 1 mom. då fången är placerad på en säkerhetsavdelning. Däremot har Brottspåföljdsmyndigheten inte någon rätt att till exempel få åtkomst till en fånges personliga e-post eller nätbank, till vilken man loggar in med separata koder. Övervakningen gäller således endast sådana anordningar som administreras av Brottspåföljdsmyndigheten.  

På ett sätt som motsvarar nuläget innehåller paragrafens 3 mom. bestämmelser om att användningen av e-post och internet kan övervakas genom tekniska övervakning, det vill säga med övervakningskameror eller på så sätt att personalen är närvarande. Med stöd av bestämmelsen är det inte möjligt att läsa innehållet i en fånges e-postmeddelanden, utan detta kan ske endast om läsningsförutsättningarna är uppfyllda. 

Till paragrafens 4 mom. fogas en ny bestämmelse om avbrytande eller förvägran av användning av e-post eller internet. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs om avbrytande och förvägran av användning av telefon. Avbrytande eller förvägran av användning av internet och e-post är således på motsvarande sätt en åtgärd av engångsnatur till exempel på grund av en fånges störande uppförande. 

11 §. Beslutanderätt.Kapitlets nuvarande 11 § innehåller bestämmelser om beslutanderätten. I paragrafen görs de ändringar som föranleds av de andra ändringarna av kapitlet. 

Till paragrafens 3 mom. fogas en bestämmelse om beslutanderätten, om användningen av e-post eller internet förvägras eller avbryts. Befogenheten innehas av en tjänsteman med chefsuppgifter inom övervakning och handledning eller en tjänsteman med handlednings- och övervakningsuppgifter. Det handlar om faktisk förvaltningsverksamhet och inget förvaltningsbeslut fattas om åtgärden. 

Med stöd av paragrafens 4 mom. fattas beslut om att öppna internetsidor av den tjänsteman som förordnats i Brottspåföljdsmyndighetens arbetsordning. Det handlar om faktisk förvaltningsverksamhet som Brottspåföljdsmyndigheten ska bedriva regelbundet. I Brottspåföljdsmyndighetens arbetsordning ska de tjänstemän som ansvarar för uppgiften fastställas.  

12 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Kapitlets nuvarande 12 b § innehåller bestämmelser om bemyndigandena att utfärda förordning och föreskrift.  

Från paragrafens 1 mom. stryks bemyndigandet att utfärda förordning om användning och övervakning av fångarnas elektroniska kommunikation. Dessa omständigheter föreskrivs på ett heltäckande sätt i lagen. 

Till paragrafens 2 mom. fogas ett bemyndigande för Brottspåföljdsmyndigheten att utfärda föreskrift.  

För det första ska Brottspåföljdsmyndigheten meddelade föreskrifter om det telefonsystem som står till fångarnas förfogande. Föreskrifterna gäller de allmänna villkoren för att använda telefonsystemet, såsom utarbetande av samtalstider, lagring av nummer i systemet och andra motsvarande omständigheter som gäller användning av telefonsystemet och som är gemensamma för alla fängelser. I fängelsernas ordningsstadga är det å sin sida möjligt att meddela fängelsespecifika föreskrifter om omständigheter som gäller användning av telefon i det ifrågavarande fängelset. 

För det andra ska Brottspåföljdsmyndigheten meddela föreskrifter om överlämnande, förvaring och användning av personliga mobiltelefoner. Föreskrifterna kan gälla exempelvis hur anordningar förvaras i fängelset, hur de laddas, hurudana utrymmen som reserveras för användningen av dem och andra motsvarande praktiska omständigheter för att ordna användningen i fängelserna.  

För det tredje ska Brottspåföljdsmyndigheten meddela föreskrifter om det förfarande som iakttas vid beslut om att öppna webbplatser. Föreskrifter kan meddelas om hur och till vilken aktör en fånge kan framställa en begäran om öppnande av en webbplats, hur ärendet behandlas och om andra motsvarande omständigheter. 

13 kap.Besök och andra kontakter utom fängelset 

2 §. Besöksrum och övervakning av besök. Paragrafens 3 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelser om avlyssning av stam i 12 kap. Vid bedömningen av förutsättningarna för avlyssning av besök utgörs de typiska omständigheter som ska bedömas av exempelvis om en fånge som är placerad på en avdelning med intensifierad övervakning träffar en person med kopplingar till organiserad brottslighet.  

Avlyssningsmöjligheten gäller övervakade besök, umgänge med barn, övervakade besök mellan fångar samt kontakt över en videoförbindelse. Ett oövervakat besök och ett besök av ett ombud kan inte avlyssnas. Skillnaden till 12 kap. är dock att ett beslut om avlyssning av ett möte inte kan fattas för viss tid, med undantag för säkerhetsavdelningar. Avlyssningen av ett besök på en säkerhetsavdelning sker på samma sätt som avlyssning av ett telefonsamtal.  

3 §. Övervakade besök. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om ordnande av övervakade besök avskilt från andra fångar och besökare. Ett besök kan ordnas åtskilt, om det är nödvändigt för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. Således ska det finnas konkreta grunder för det enskilda fallet för ett besök som ordnas åtskilt. Det kan handla till exempel om att det utifrån fångens eller besökarens kriminella bakgrund eller uppförande finns befogade grunder att misstänka att ett besök i vanliga besöksrum äventyrar de andra fångarnas eller besökarnas säkerhet. 

Det kan vara motiverat att ordna åtskilda besök även därför att förutsättningarna för att avlyssna besöket är uppfyllda och det utifrån samma grunder är befogat att ordna besöket åtskilt från andra fångar och besökare. I en sådan situation ska kommunikationen mellan fången och besökaren dock kunna övervakas. Därför innehåller momentet bestämmelser om att en fånge eller besökare kan använda anteckningsmaterial vid besöket. På så sätt säkerställs att avlyssningen av besöket lyckas vid behov. 

I mån av möjlighet ordnas ett övervakat besök åtskilt även på begäran av fången eller besökaren. För tydlighetens skull utfärdas bestämmelser även om detta genom lag. Det kan finnas ett behov av att ordna ett åtskilt besök av flera orsaker, såsom för att säkerställa att diskussionerna förblir privata eller på grund av att besökaren har en funktionsnedsättning eller kommunikationssvårigheter. En begäran av en fånge eller besökare ska tillmötesgås oberoende av orsakerna till begäran, om lämpliga besöksrutrymmen är tillgängliga och ärendet kan ordnas utan att störa fängelsets ordning. 

6 §. Besök av ombud. Förutsättningarna för övervakning av ett besök av ett ombud i paragrafens 2 mom. kompletteras. Förhindrande av brott och tryggande av en fånge eller en annan person fogas som förutsättning. Således motsvarar bestämmelsen de andra motsvarande befogenhetsbestämmelserna. Även framöver är nödvändighet en förutsättning för att övervaka ett besök för att trygga de omständigheter som föreskrivs i momentet, varför övervakning är exceptionellt. I bedömningen är det möjligt att beakta till exempel en begäran om övervakning av ett ombud eller en fånge. 

8 §. Avbrytande av besök. Paragrafen innehåller bestämmelser om avbrytande av ett besök med motsvarande innehåll som till exempel i fråga om avbrytande av användning av telefon eller elektronisk kommunikation i 12 kap. Grunderna för avbrytande av ett besök kan anknyta till såväl fångens som besökarens agerande i besökssituationen. Det kan handla om till exempel aggressivt eller störande uppförande mot andra besökare eller fångar.  

9 §. Återkallande och förvägran av besök. Det föreslås att 2 mom. 4 punkten i paragrafen innehåller bestämmelser om förvägran av besök med samma innehåll som avbrytande av besök enligt 8 §. I övrigt ändras momentet inte. 

10 §. Besöksförbud.Paragrafen innehåller fortsättningsvis bestämmelser om besöksförbud som ska förordnas för en besökare. Innehållet i ett besöksförbud ändras inte jämfört med nuläget. Så som för närvarande fattar Brottspåföljdsmyndigheten i ett beslut om ett besöksförbud beslut om omfattningen av förbudet, det vill säga om det gäller endast en viss fånge eller mer allmänt fängelset eller flera fängelser.  

Förutsättningarna för att påföra ett besöksförbud preciseras jämfört med nuläget. Ett förbud kan fortfarande förordnas utifrån den grunden att man konstaterat att besökaren fört eller försökt föra förbjudna ämnen eller föremål till fängelset. Förbudet kan även basera sig på annan konstaterad verksamhet som äventyrar fängelsets ordning eller säkerhet av besökaren eller verksamhet äventyrar någon annan persons säkerhet. Förbudet förordnas således utifrån redan konstaterat förfarande. Tröskeln för att påföra ett förbud är högt, eftersom det kan förordnas endast om förbudet är nödvändigt med tanke på den nämnda verksamheten. Målet med förbudet är att trygga att det förfarande som utgör grund för förbudet inte kan fortsättas. Det handlar således om ett beslut med en natur av en säkringsåtgärd. 

Om det handlar om situationer där det utifrån Brottspåföljdsmyndighetens tillgängliga information misstänks till exempel att besökaren för in förbjudna ämnen i fängelset i samband med ett framtida besök, tillämpas 8 och 9 § i kapitlet i dessa situationer. Ett besöksförbud är således alltid en följd av redan konstaterat förfarande. 

Momentet ändras även på så sätt att ett besöksförbud gäller för alla besöksformer, även för kontakt över en videoförbindelse. Även vid videosamtal är det möjligt att äventyra fängelsets ordning och säkerhet eller någon annans säkerhet exempelvis genom hot eller förmedling av information om kriminella planer. För att förhindra att sådant förfarande fortsätter kan förbudet utöver sedvanliga besök gälla för videosamtal.  

Även framöver är det möjligt att förlänga ett besöksförbud, om det är nödvändigt utifrån de skäl som utgör grunden för förbudet. Momentet kompletteras dock på så sätt att en förlängning av ett besöksförbud kan göras för högst 30 dagar åt gången. En förlängning av förbudet kan således bedömas på nytt med regelbundna mellanrum. 

12 §. Mottagning och granskning av varor. Från paragrafens 1 mom. avlägsnas hänvisningen till utfärdande av föreskrifter om mottagande av varor i fängelsets ordningsstadga. Innehållet i ordningsstadgan föreskrivs som helhet i 15 kap. 1 §. 

19 §.Närmare bestämmelser. Bemyndigandet att utfärda föreskrift 2 mom. i paragrafen upphävs på grund av de orsaker som anges ovan i den allmänna motiveringen. På motsvarande sätt avlägsnas ordet föreskrifter från paragrafens rubrik. 

14 kap.Permission 

1 §. Definition av permission. I paragrafen föreskrivs det om definitionen av permission. I paragrafen görs en teknisk korrigering så att permission kan beviljas och inte beviljas. Dessutom preciseras paragrafen så att permission kan beviljas endast på finskt territorium. Detta gäller alla permissioner. I paragrafen föreskrivs det inte längre om syftet med permission att främja anpassning i samhället och minska olägenheterna av straff, eftersom bestämmelser om dessa omständigheter finns i 1 kap. i fängelselagen. Ändringen är således teknisk. Syftet med permissionerna är således fortfarande att främja dessa mål för verkställigheten som följer av 1 kap. i grundlagen. 

2 §. Förutsättningar för och övervakning av beviljande av permission. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att bevilja permission. Förutsättningarna gäller för alla permissioner, med undantag för permission som beviljas av ett synnerligen viktigt skäl. Förutsättningarna räknas upp i det första momentet. Alla förutsättningar ska vara uppfyllda för att permission ska kunna beviljas.  

Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska det kunna anses sannolikt att fången iakttar permissionsvillkoren. Bestämmelsen motsvarar den gällande bestämmelsen om att det kan anses vara sannolikt att tillståndsvillkoren kommer att iakttas.  

Enligt 2 punkten i momentet ska det anses vara sannolikt att fången inte fortsätter kriminell verksamhet och inte äventyrar någon annans säkerhet under permissionen. Bestämmelsen är ny.  

Enligt 3 punkten i momentet ska fången förbinda sig till drogfrihet och att genomgå kontroll av drogfrihet, till övervakning med tekniska anordningar samt till permissionsvillkoren.  

Bedömningen av förutsättningarna är en övergripande prövning, så som för närvarande. Beslutsfattarens prövningsrätt är stor.  

Enligt 31 § i förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Det kan även finnas ett behov av att i permissionsärenden, utöver uppgifterna om fången och hans eller hennes brottslighet, även beakta uppgifter som inte nödvändigtvis hänför sig till fångens brottslighet eller uppförande i fängelset, utan till exempel på andra myndighetsavgöranden, såsom att fången meddelats ett besöksförbud. Genom ordalydelsen i bestämmelsen begränsas därför inte längre de uppgifter som ska beaktas i den övergripande prövningen, utan i varje enskilda permissionsärende ska man utreda och beakta de uppgifter som är behövliga med tanke på ärendet och beslutsfattandet. På grund av detta innehåller bestämmelsen inte längre något omnämnande av fångens uppförande under strafftiden och om de uppgifter som fåtts om fången som person och hans eller hennes brottslighet som omständigheter som ska beaktas i prövningen. Trots detta används dessa uppgifter även framöver i den övergripande prövningen. I beslutsfattandet är det således möjligt att beakta all information som är behövlig och tillgänglig med tanke på beslutet.  

Vid bedömningen av den i momentet avsedda sannolikheten för att en fånge inte fortsätter brottslig verksamhet och inte äventyrar någon annan persons säkerhet är det möjligt att ge vikt åt exempelvis huruvida fången genom sitt förfarande och uppförande påvisat en strävan efter att inte begå brott. En omständighet som ska beaktas är till exempel om fången har samband med organiserad brottslighet eller brottslig subkultur. I så fall ska man dock även bedöma naturen av dessa samband och om de är av betydelse för att permissionen ska lyckas. I bedömningen av säkerheten för en annan person under permissionen beaktas exempelvis ärenden som gäller besöksförbud. Även eventuella skrivningar i planen för strafftiden ska beaktas. Det handlar om en övergripande prövning, där man ska beakta alla behövliga omständigheter och synpunkter.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att en fånge får övervakas under permissionen, om man genom övervakningen kan främja iakttagandet av permissionsvillkoren. Till exempel om det anses att det inte är tillräckligt sannolikt att permissionsvillkoren iakttas, kan permission beviljas med övervakning. Således kan övervakning användas som en omständighet som främjar beviljande av permission, om det genom den är möjligt att främja att en enskild fånge iakttar permissionsvillkoren. Detta innebär dock inte att permission ska beviljas till exempel med en ledsagare. När permissionsbeslut fattas bedöms således i varje enskilt fall om det finns behov av övervakning och hur den eventuellt ska göras.  

I en del öppna fängelser används teknisk övervakning på heltid och fången har förbundit sig till denna övervakning i samband med placeringen till den öppna anstalten. I dessa öppna fängelser används teknisk övervakning även under permissionen.  

Det föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om övervakning i vissa fall. För fångar som är placerade på en säkerhetsavdelning beviljas permission alltid med ledsagning av personalen. För fångar som är placerade på en avdelning med intensifierad övervakning beviljas permission alltid med övervakning, antingen med ledsagning av personalen eller med övervakning genom tekniska anordningar enligt beslutsfattarens prövning i det enskilda fallet. Dessutom föreskrivs att permission för en livstidsfånge enligt 3 § 4 mom. alltid beviljas med ledsagning av personalen.  

3 §. Permission på basis av strafftidens längd. Paragrafen innehåller bestämmelser om permission som beviljas på basis av strafftidens längd.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att permission kan beviljas om förutsättningarna enligt 2 § 1 mom. har uppfyllts och två tredjedelar, dock minst två månader, har avtjänats av strafftiden. Bestämmelsen om avtjänande av tiden i fängelset motsvarar 14 kap. 3 § 1 mom. i den gällande lagen. Detta innebär att beviljandet av permission inte längre förutsätter att permissionen på något sätt främjar planen för strafftiden. Genom permissionen stöder man att fången bevarar sina kontakter och anpassar sig i samhället på det sätt som avses i 1 § i kapitlet. 

Permission som beviljas på basis av strafftidens längd avviker från permission som beviljas av viktigt skäl på så sätt att inget särskilt skäl förutsätts för permission som beviljas på basis av strafftidens längd. Till exempel sedvanlig kontakt till familjen sker med permission som beviljas på basis av strafftidens längd och permission av särskilt skäl beviljas då ett särskilt familjerelaterat skäl som nämns i bestämmelsen föreligger. I vissa öppna fängelser har permissioner beviljats av särskilt skäl även för vanligt bevarande av familjerelationerna av den orsaken att den öppna anstalten inte har utrymmen som lämpar sig för oövervakade besök, det vill säga så kallade familjebesök. Ärendet behandlas mer ingående nedan i specialmotiveringen till permission av synnerligen viktigt skäl. Vid prövningen av om permission ska beviljas är det väsentliga och avgörande således att bedöma om de säkerhetsrelaterade förutsättningar som föreskrivs i 2 § 1 mom. i kapitlet är uppfyllda. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om fastställandet av tiden i fängelse för fångar som avtjänar ett livstidsstraff. Dessa bestämmelser motsvarar gällande 14 kap. 3 § 2 mom.  

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om hur ofta permissioner som baserar sig på strafftidens längd ska beviljas. Permission kan beviljas för högst tre dygn under tvåmånadersperiod, så som för närvarande. Momentet ändras dock på så sätt att den första tvåmånadersperioden börjar utifrån den första permission som beviljas utifrån längden på strafftiden. Tidpunkten för inledandet ändras för att motsvara ändringarna på grund av införandet av kundinformationssystemet Roti och beräkningen av permissionsperioder börjar från och med tidpunkten för den första beviljade permissionen. Närmare föreskrifter om det antal permissioner som beviljas på basis av strafftidens längd och beräkningen av permissionernas längd meddelas av Brottspåföljdsmyndigheten med stöd av 11 § i kapitlet.  

I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om en fånge som avtjänar livstids fängelse inte beviljas permission under den tid som avses i 2 mom., ska fången beviljas en permission på högst sex timmar minst en gång per år. Dessutom ska skälig restid vid behov beaktas. Övervakning under ledsagning av personalen föreskrivs i 2 § 2 mom. I fråga om innehåll motsvarar bestämmelsen i övrigt 14 kap. 6 § 3 mom. i den gällande lagen, men längden på permissionen begränsas till högst sex timmar. Så som för närvarande kan tidpunkten för beviljande av ett sådant tillstånd förordnas med beaktande av personalmängden och arbetsskiften. Den preliminära tidpunkten fastställs i planen för strafftiden. 

4 §. Permission av viktigt skäl. Paragrafen innehåller bestämmelser om skälen för att bevilja denna permission, om förutsättningarna i 2 § uppfylls.  

De viktiga skäl som räknas upp i paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen. Ordalydelsen förenklas. Deltagande i en extern tillställning nämns inte längre separat i bestämmelsen. Det är dock fortfarande möjligt att bevilja permission för att delta i en extern tillställning, om den externa tillställningen anknyter till de viktiga skäl som räknas upp i bestämmelsen.  

Så som för närvarande kan ett viktigt skäl vara till exempel en stävan efter att bli intagen på en läroanstalt, en arbetsintervju, ett barns födelse, en familje- eller utexamineringsfest eller ett annat jämförbart skäl. Permission av ett viktigt skäl ska beviljas då ett viktigt skäl enligt momentet föreligger. I avgörandet av riksdagens justitieombudsman EOAK/2225/10 konstateras att om permission av viktigt skäl ansökts och förutsättningarna för en sådan uppfylls, ska fången beviljas permission av viktigt skäl och inte permission på basis av strafftidens längd (EOAK/2225/10). Praxis har dock fortfarande varit oenhetlig i gränsdragningen mellan dessa två permissionstyper. Framöver beviljas permission av ett viktigt skäl, om ett viktigt skäl föreligger. Permission som beviljas på basis av strafftidens längd används inte för sådant avlägsnande.  

Fångarna kan uppleva att väldigt olika skäl är viktiga för dem och utifrån dessa ansökan om permission från fängelset. Så som för närvarande ska det viktiga skälet basera sig på objektiva och harmoniserade omständigheter. I tillståndsprövningen bedöms om förutsättningarna för ett sådant synnerligen viktigt skäl uppfylls för fången i fråga. I beslutet ska man således bedöma och motivera varför skälet är viktigt utifrån en objektiv bedömning för fången i fråga.  

Till exempel permission som beviljas av ett viktigt familjerelaterat skäl avviker från permission som beviljas på basis av strafftidens längd på så sätt att den vanliga kontakten till familjen i princip sker med en permission som beviljas på basis av strafftidens längd. Permission av viktigt skäl beviljas då det särskilda skälet är ett i bestämmelsen nämnt familjerelaterat skäl, såsom ovan nämna barnafödsel, familjefest eller någon annat särskilt skäl som gäller upprätthållandet av familjerelationer. Skälet ska utifrån en objektiv bedömning vara viktigt uttryckligen för fången i fråga. Till exempel är det möjligt att en mer avlägsen släktning blivit viktigare än de nära släktingarna för en fånge. Även till exempel en myndighetsförhandling i ärenden som gäller ett barn kan vara ett annat särskilt skäl som gäller familjen. Vid prövningen ska man även beakta att innan permission som beviljas utifrån strafftidens längd börjar utgör permissioner av ett viktigt skäl den enda permissionstypen, med vilken det är möjligt att stödja kontakten till familjen.  

Utöver de skäl som räknas upp i momentet nämns även ett annat motsvarande skäl. Som exempel på ett sådant motsvarande skäl kan man nämna uträttande av bankärenden och ekonomiska ärenden, anskaffning av bankkoder eller anskaffning av identitetsbevis.  

I helhetsprövningen bedöms dessutom förutsättningarna för beviljande enligt 2 § 1 mom. i förhållande till det framlagda viktiga skälet. I helhetsprövningen görs även en bedömning av övervakning enligt 2 § 2 mom. och om permissionen kan beviljas med övervakning.  

I vissa öppna fängelser har permissioner beviljats av särskilt skäl även för vanligt bevarande av familjerelationerna av den orsaken att det öppna fängelset inte har utrymmen som lämpar sig för oövervakade besök. Det är även framöver möjligt att förfara på detta sätta för att bevara och främja fångens familjerelationer. Det väsentliga är att man på grund av det öppna fängelsets konstruktioner i dessa situationer inte i tillräcklig mån kan främja kontakten till familjen genom permissioner på basis av strafftidens längd eller övervakad besök.  

Myndighetstjänsterna har i tilltagande grad koncentrerats till webben och digitala kanaler för att uträtta ärenden. Myndighetsärenden kan skötas via fjärranslutningar från fängelset, om fången har tillgång till digital stark autentisering och möjlighet att använda internet. Vid permissionsprövningen är det möjligt att beakta om ärendet de facto kan skötas lika bra med en fjärranslutning från fängelset som med permission. Vid behov ska man av fången begära en utredning av om skötseln av ärendet kräver att man avlägsnar sig från fängelset. Endast en möjlighet till att uträtta ärenden på distans vilken erbjuds av myndigheten är inte en tillräcklig orsak för att förvägra permission, utan man ska från fall till fall bedöma om ärendet kan skötas med fjärranslutning eller om permission krävs för att sköta det. Till exempel i ärenden som gäller Folkpensionsanstalten kan det ibland exceptionellt vara behövligt att uträtta ärenden personligen för att en klient ska kunna identifieras. 

Vid prövningen ska man dock beakta även de allmänna målen med permissionerna om att främja fångens anpassning i samhället. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagen att ett läkarutlåtande ska begäras för ett skäl som gäller hälso- och sjukvård. En annan tjänsteman som hör till hälso- och sjukvårdspersonalen ändras dock till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Det handlar om en modernisering av språkdräkten. Dessutom innehåller momentet en hänvisning till 10 kap. 2 § i fängelselagen, vilken innehåller bestämmelser om meddelandet av vårdtidpunkten till en fånge.  

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om längden av permission som beviljas av särskilt skäl. Permission beviljas för den tid som krävs för att sköta det ärende som ligger till grund för permissionen. Även till denna del handlar det om hur mycket tid det tar att uträtta ärendet utifrån en objektiv och ändamålsenlig bedömning. Dessutom ska en skälig restid beaktas på samma sätt som för närvarande. 

5 §. Permission av synnerligen viktigt skäl. Paragrafen innehåller bestämmelser om situationer där permission ska beviljas av ett synnerligt viktigt humanitärt skäl.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om de skäl utifrån vilka permission ska beviljas, om de föreligger. Skälen motsvarar de gällande skälen, med tillägg för att permission beviljas även för besök av en person som är i terminalvård. På motsvarande sätt avses med synnerligen viktigt skäl exempelvis att en anhörig drabbas av en allvarlig olycka eller en annan motsvarande allvarlig kris i familjen. Om exempelvis en mer avlägsen släkting i praktiken blivit viktigare än de nära släktingarna för en fånge, ska detta beaktas. Skälet ska således utifrån en objektiv bedömning vara synnerligen viktigt för fången i fråga.  

Permission som beviljas av synnerligen viktigt skäl avviker från permission som beviljas av viktigt skäl på så sätt att det synnerligen viktiga skälet i regel anknyter till vården av nära mänskliga relationer i ett mänskligt hänseende i särskilda eller i övrigt allvarliga situationer. Vid behov kan flera permissioner av ett synnerligen viktigt skäl beviljas, eftersom till exempel längden på terminalvård eller vård av en allvarlig sjukdom är individuell. Gränsdragningen i fråga om ett viktigt skäl har behandlats också ovan i specialmotiveringen till permission som beviljas av viktigt skäl. 

Momentet ändras på så sätt att omnämnandet om behövlig övervakning stryks, varvid behovet av övervakning och övervakningssättet bedöms från fall till fall på det sätt som föreskrivs i 2 §. Beslutsfattaren prövar ordnandet av tillräcklig övervakning. Omnämnandet om beviljande av permission endast för Finlands territorium flyttas till 1 § i kapitlet. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att permission beviljas för den tid som det synnerligen viktiga skälet kräver. Dessutom ska en skälig restid beaktas på samma sätt som för närvarande. Permissionens längd bedöms objektivt. I bedömningen ska man beakta exempelvis olika begravningspraxis och humana omständigheter, som i det enskilda fallet påverkar permissionens längd. Till exempel vid jordfästning ska man möjliggöra att fången deltar även i en efterföljande minnestund eller en föregående likvaka. Dessa är en naturlig del av en jordfästning och avskedet av en anhörig.  

Den tidsmässiga längden av permissionen kan dock begränsas om det är motiverat för att förhindra rymning, fritagningsförsök eller brott eller för att trygga fångens eller någon annans säkerhet. Begränsningen kan bli aktuell om till exempel ett tips om ett fritagningsförsök mottagits och säkerhetshotet mot övervakningspersonalen utifrån detta bedöms vara stort. Det handlar även om att skydda fångens egen säkerhet, om det utifrån ett tips finns information om att man till exempel försöker rikta hämndaktioner mot en fånge under permissionen. I dessa situationer har beslutsfattaren omfattande prövningsrätt för att fastställa längden av permissionen. Således ska permission beviljas, men dess längd kan vid behov dimensioneras utifrån säkerhetsaspekterna. Det kan exempelvis handla om att en fånge deltar i en begravning eller en kyrklig sammankomst, men inte i kaffeserveringen efter den. 

6 §. Permission för uträttande av ärenden i öppna fängelser. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Paragrafen innehåller bestämmelser om en ny permission som tillämpas i öppna anstalter och som används för permissioner som upprepas regelbundet.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att sådan permission kan beviljas för återkommande besök enligt dagordningen, för deltagande i en extern tillställning eller av någon annan motsvarande orsak, om förutsättningarna enligt 2 § uppfylls. Det handlar exempelvis om butiks- eller biblioteksbesök. Tidpunkterna för dessa ärenden har i allmänhet fastställts i avdelningarnas dagordningar, ibland därtill även i fängelsets ordningsstadga. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att en enskild permission får vara i högst sex timmar åt gången.  

I praktiken fattas ett permissionsbeslut för en fånge i ett öppet fängelse, i vilket man bedömer om de förutsättningar som föreskrivs i 2 § är uppfyllda och fastställer tidpunkterna för de ärenden som nämns i dagordningen som tidpunkterna för permissionen. Tillstånd beviljas i praktiken tillsvidare på så sätt att det är möjligt att avlägsna sig under dessa regelbundet nämnda tider.  

Ett eventuellt behov av övervakning och övervakningssättet bedöms på det sätt som avses i 2 § 2 mom. I en del öppna fängelser används teknisk övervakning på heltid och fången har förbundit sig till denna tekniska övervakning i samband med placeringen till den öppna anstalten. I dessa öppna anstalter används teknisk övervakning även under denna permission. Ett beslut kan vid behov dras in i enlighet med vad som föreskrivs i 8 § i kapitlet, om förutsättningarna för beviljande inte längre är uppfyllda. 

Efter det finns en separat permission för att delta i återkommande ärenden och externa tillställningar i öppna fängelser, används i sådana situationer inte längre en permission enligt 8 kap. 9 § 3 mom. för övervakad extern sysselsättning.  

7 §.Permissionsvillkor.Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Paragrafen innehåller bestämmelser om permissionsvillkor som förenas med permission, vilka fången ska iaktta under permissionen. I tillämpningssituationerna i praktiken är det möjligt att förutsättningarna och villkoren för permission har sammanblandats och den terminologiska ändringen av villkor till föreskrifter på finska förtydligar skillnaden i betydelsen mellan dessa. 

Permissionsvillkoren kan gälla rörelse utanför fängelset, övervakning, fångens beteende och återkomsten till fängelset.  

8 §.Återkallande och avbrytande av permission.Det föreslås att paragrafens rubrik ändras.  

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en permission kan återkallas, om förutsättningarna för beviljande inte längre är uppfyllda efter beslutsfattandet. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. Dessutom utfärdas bestämmelser om avbrytande av en permission. En permission kan för det första avbrytas om fången bryter mot permissionsvillkoren eller begår ett brott under permissionen. För det andra kan en permission avbrytas om det är motiverat för att förhindra rymning, fritagningsförsök eller brott eller för att trygga fångens eller någon annans säkerhet. Bestämmelsen om avbrytande är ny.  

9 §. Överträdelse av permissionsvillkor. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att en fånge kan påföras disciplinstraff, om han eller hon bryter mot de villkor som förenats med permissionen. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen med vissa tekniska ändringar av ordalydelsen. Dessutom innehåller momentet bestämmelser om inräknande i strafftiden på samma sätt som i den gällande lagen.  

På ett sätt som motsvarar den gällande lagen föreskrivs i paragrafens 2 mom. att om en fånge begår ett brott utanför fängelset, ska bestämmelserna i 2 kap. 13 § i strafflagen iakttas. 

10 §.Kostnader. Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnaderna för permissionsresor på ett sätt som motsvarar den gällande lagstiftningen. Paragrafens andra moment ändras på så sätt att hänvisningen till 14 kap. 6 § i lagen i momentet ändras till en hänvisning till 3 § 4 mom., som enligt förslaget innehåller bestämmelser om permissioner som beviljas till livstidsfångar i vissa situationer. Paragrafens sakinnehåll ändras således inte. 

11 §.Beslutanderätt. Från 1 mom. i paragrafen stryks omnämnandet om tidigareläggande enligt 3 § 3 mom., eftersom det föreslås att denna möjlighet till tidigareläggande slopas.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs rätten att besluta om permissionsärenden för direktören för Brottspåföljdsmyndighetens ansvarsområde för operativ verksamhet. Direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet fattar beslut om permissioner för fångar som avtjänar fängelse på livstid och kombinationsstraff. Direktören kan delegera beslutanderätten i fråga om ett enskilt fängelse till fängelsets enhetschef. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen med vissa tekniska ändringar av ordalydelsen. Direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet fattar inte längre beslut om permission till någon annan stat än Finland, eftersom permissioner kan beviljas endast till Finlands territorium.  

Om en livstidsfånge eller en fånge som avtjänar kombinationsstraff förflyttas från ett öppet fängelse till ett annat öppet fängelse, förblir delegeringsbeslutet i kraft. Ett nytt beslut behövs endast om en fånge övergår från ett öppet fängelse tillbaka till ett slutet fängelse och det finns ett behov av att överväga att returnera beslutanderätten till den operativa direktören.  

Genom ett beslut är det möjligt att bevilja flera permissioner som beviljas på basis av strafftidens längd eller av ett viktigt skäl, om beslutet exakta tidpunkter för alla permissioner fastställs i beslutet. Vad som tillämpas på återkommande ärenden som sköts från öppna anstalter föreskrivs dock mer ingående i 6 § i kapitlet. 

12 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Paragrafens sakinnehåll motsvarar den gällande lagen. En teknisk ändring görs i språkdräkten i paragrafen, genom vilken permissionsvillkor ändras till permissionsföreskrifter på finska. Närmare bestämmelser om permissionsvillkor utfärdas således genom förordning av statsrådet.  

Dessutom preciseras bestämmelsen om bemyndigandet att utfärda föreskrift för Brottspåföljdsmyndigheten på så sätt att bemyndigandet att utfärda föreskrift om antalet permissioner och deras längd gäller för permissioner som beviljas på basis av strafftidens längd. Det är möjligt att den gällande ordalydelsen gett en bild av att detta bemyndigande av att utfärda föreskrift gäller för alla permissioner.  

15 kap.Ordningen och disciplinen i ett fängelse 

1 §.Ordningsstadgan för ett fängelse. Paragrafen innehåller närmare bestämmelser än för närvarande om innehållet i fängelsets ordningsstadga.  

Med stöd av 1 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan så som för närvarande föreskrifter om rörelsen på fängelseområdet. Genom föreskrifterna preciseras 4 kap. 1 § i fängelselagen. Föreskrifterna gäller var fångarna har tillstånd att röra sig. I bestämmelserna nämns inte längre låsning av utrymmena separat, eftersom rörelsebegränsningarna innehåller möjligheten att låsa fängelselokalerna. Rörelsebegränsningarna kan vid behov fastställas på en kartbilaga.  

Med stöd av 2 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan så som för närvarande föreskrifter om fängelsets avdelningar. I föreskrifterna fastställs hurudana olika avdelningar som finns i ett fängelse. Ordningsstadgan innehåller även bestämmelser om en säkerhetsavdelning, om fängelset har en sådan. 

Med stöd av 3 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan bestämmelser om de sysselsättningsmöjligheter och fritidsaktiviteter som ordnas i fängelset. Bestämmelserna gäller hurudana aktivitetsmöjligheter det finns för fångarna i det aktuella fängelset. De avdelningsspecifika tidpunkterna för aktiviteterna fastställs i avdelningarnas dagordningar. 

Med stöd av 4 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan så som för närvarande bestämmelser om ordnandet av tobaksrökning. 

Med stöd av 5 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan så som för närvarande bestämmelser om ordnandet av fångarnas kontakt utom fängelset. Det handlar om praktiska arrangemang som gäller besök och annan kontakt. Bestämmelserna gäller endast exempelvis under vilka dagar övervakade besök ordnas i fängelset och hur långa dessa besök är samt om hur det är möjligt att boka en sådan tid i det ifrågavarande fängelset. De avdelningsspecifika dagliga tidpunkterna kan preciseras i avdelningarnas dagordningar, om det är behövligt. I bestämningen av tidpunkternas frekvens och längd ska man se till att fångarna har faktiska möjligheter till kontakt och att möjligheterna tillgodoses jämlikt i alla fängelser och på de olika avdelningarna. Detta förutsätter dock inte att tidpunkterna till exempel på fängelsets alla avdelningar motsvarar varandra fullt ut, eftersom man även ska beakta andra omständigheter som gäller avdelningens verksamhet och säkerhet. 

Med stöd av 6 punkten i paragrafen ska ordningsstadgan innehålla bestämmelser om inköp i fängelset och annan anskaffning av varor. Bestämmelserna gäller den så kallade kantinens praxis och inköp från andra affärer via fängelset. Bestämmelserna gäller även för praxis som iakttas då de anhöriga för varor till fångarna under besöken eller i övrigt. I bestämmelserna kan man exempelvis ge handledning i förfarandet för inköp, när beställningar ska göras och annan fängelsespecifik praxis. 

Med stöd av 7 punkten i paragrafen innehåller ordningsstadgan bestämmelser om förvaring av egendom i fängelset. Bestämmelsen gäller framför allt hur mycket egendom en fånge får förvara i sin cell och i fängelsets mottagning. Det är även möjligt att utfärda bestämmelser om annan praxis i anknytning till förvaring av egendom. Innehav av ett enskilt föremål beslutas med stöd av 9 kap. i fängelselagen. 

3 §. Ordningsförseelser. Det föreslås att 1 mom. 2 och 5 punkten ändras.  

Till 1 mom. 2 punkten i paragrafen fogas ett omnämnande om att olovligt avvikande från placering i en anstalt utanför fängelset är en ordningsförseelse. Med detta hänvisar man till 8 kap. 10 §. Till 5 punkten i momentet fogas på motsvarande sätt ett omnämnande om att överträdelse av en bestämmelse som förenats med placering i en anstalt utanför fängelset är en ordningsförseelse. Som en teknisk ändring ändras permissionsvillkoren till permissionsföreskrifter på finska.  

10 §. Behandling av disciplinärenden. Ordet öppen anstalt i paragrafen ändras till öppet fängelse. 

11 §. Avskildhet vid utredning.Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om avskildhet från andra fångar under tiden för utredningen av ordningsförseelse. I övrigt motsvarar momentet det nuvarande, men förutsättningarna för avskildhet ändras.  

Enligt momentet ska avskildheten vara motiverad för att utreda en ordningsförseelse. Således ska konkreta grunder för avskildhet föreligga i det enskilda fallet, men tröskeln för avskildhet är synnerligen hög, eftersom avskildheten i princip genomförs genom att hålla fången i den vanliga boendecellen. I motsats till nuläget ska dessa grunder vara förknippade uttryckligen till utredning av en ordningsförseelse.  

Ändringen av bestämmelsen innebär en partiell ändring av nuvarande praxis, där bestämmelsen delvis tillämpats som en åtgärd av säkringsåtgärdsnatur. Framöver är syftet med avskildhet enligt bestämmelsen uttryckligen att trygga utredningen av en ordningsförseelse, det vill säga att det handlar om en form av kontaktbegränsning i förhållande till andra fångar. Det handlar således om att fångens möjlighet att kommunicera med andra fångar förhindras för att trygga utredningen av ordningsförseelsen. På så sätt är det möjligt att säkerställa att fången inte i hemligt samförstånd försvårar utredningen. 

Om en fånge ska hållas åtskild ännu efter utredningen av överträdelsen tillämpas bestämmelserna i 18 kap. Det kan handla till exempel om en situation där en fånge fortfarande fortsätter det våldsamma beteendet. I så fall bedöms förutsättningarna för avskildhet utifrån bestämmelserna i 18 kap. I praktiken är det i situationen även möjligt att ändra fångarnas avdelningsplacering och på så sätt exempelvis förebygga framtida ordningsstörningar. 

16 kap.Granskning av fängelselokaler och fångar 

1 §. Övervakningen i ett fängelse. Paragrafens 1 mom. innehåller så som för närvarande bestämmelser om den allmänna övervakningen av fängelselokalerna. Med stöd av bestämmelsen har Brottspåföljdsmyndigheten en skyldighet att övervaka fångarna och fängelselokalerna. I bestämmelsen avses med övervakning i synnerhet övervakning som sker genom att personal är närvarande och gör observationer. Övervakningsåtgärder som hänför sig till uttryckligen en enskild fånge föreskrivs i andra bestämmelser.  

Syftet med övervakningen är att förhindra rott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet och skydda fångarnas och andra personers säkerhet. Även om övervakningen inte förutsätter grunder som gäller det enskilda fallet, ska övervakningen genomföras för att trygga de nämnda målen. Således kan övervakning inte riktas på andra fångar, till exempel utifrån godtyckliga eller diskriminerande grunder. 

Ordalydelsen i bestämmelsen preciseras för att motsvara de begrepp som definierats ovan i den allmänna motiveringen. Således innehåller momentet inte längre något separat omnämnande om förvarssäkerheten, rymning eller olovligt avvikande, eftersom dessa omständigheter ingår i upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet. 

Ändringarna i bestämmelsen är språkliga och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis. 

1 a §. Teknisk övervakning i ett fängelse.I paragrafens 1 mom. görs ändringar som motsvarar ändringarna av 1 §. Även till denna del är ändringarna språkliga och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis. 

2 §.Granskning av bostadsrum och egendom. Paragrafen innehåller bestämmelser om granskning av fångarnas bostadsrum och fångarnas egendom i fängelseområdet. Sådan granskningsverksamhet är och är även framöver möjlig utan prövning som gäller det enskilda fallet för att förhindra brott, upprätta fängelsets ordning och säkerhet och för att skydda fångarnas och andra personers säkerhet. I paragrafen görs således ändringar som motsvarar ändringarna av 1 §. Det är fortfarande möjligt att så som för närvarande göra en granskning även för att utreda en misstänkt ordningsförseelse. 

Även dessa granskningar kan göras allmänt för att för uppnå de mål som föreskrivs i paragrafen utan något skäl som anknyter till en enskild fånge. Granskningarna får dock inte vara godtyckliga eller diskriminerande. Även till denna del är ändringarna språkliga och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis. 

2 a §.Ingripande i obemannade fordons och farkosters färd. I paragrafens 1 mom. görs ändringar som motsvarar ändringarna av 1 §. Bestämmelsen innehåller inte längre något separat omnämnande av användning av befogenheten för att skydda egendom, eftersom denna grund ingår i förhindrandet av brott eller upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet. 

För att ingripa i obemannade fordons och farkosters färd är det så som i nuläget i praktiken tillräckligt att fordonet kommer till fängelseområdet eller luftrummet ovanför området, såvida det inte är uppenbart att dess färd inte orsakar något sådant hot som avses i bestämmelsen till exempel för fängelsets ordning och säkerhet. Ändringarna är således språkliga. 

4 §. Kroppsvisitation av fångar. Paragrafen innehåller bestämmelser om kroppsvisitation av en fånge. Paragrafens ändras till kroppsvisitation av fångar, så att den avviker från sådana kroppsvisitationer som avses annanstans i lagstiftningen.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om förutsättningarna för kroppsvisitation av fångar. De begrepp som använts i momentet ändras för att överensstämma med 1 § 1 mom. i kapitlet. Ändringarna är således språkliga och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis. 

Den första meningen i momentet innehåller bestämmelser om kroppsvisitation vid ankomst eller återkomst till fängelset eller i samband med ett oövervakat besök eller besök av barn. I dessa situationer kan en kroppsvisitation göras utan konkreta grunder som anknyter till den enskilda situationen, till exempel en misstanke om att fången transporterar förbjudna ämnen eller föremål till fängelset. Det handlar om situationer där det även utan konkreta misstankar ska kunna säkerställas att till exempel förbjudna ämnen eller föremål inte förs in i fängelset. Kroppsvisitation får dock inte göras till exempel utifrån godtyckliga eller diskriminerande grunder, utan målet med granskningen är alltid att någon av de grunder som föreskrivs i momentet ska föreligga. När en fånge ankommer till fängelset görs även en ankomstgranskning av honom eller henne, i vilken man utreder till exempel fångens identitet och upptar hans eller hennes signalement. Vid ankomstkontrollen är det möjligt att även en kroppsvisitation görs av en fånge.  

Den andra meningen i momentet innehåller bestämmelse om kroppsvisitation i andra situationer. I så fall ska det vara befogat att göra en kroppsvisitation för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. En kroppsvisitation ska även kunna göras för att utreda en misstänkt ordningsförseelse. I dessa situationer kan en kroppsvisitation således göras endast om det finns konkreta grunder för det i det enskilda fallet. Tröskeln för visitationen är i sig inte hög, utan till exempel en misstanke som baserar sig på en tjänstemans observationer om förbjudna ämnen eller föremål som innehas av en fånge är tillräckligt för att göra en kroppsvisitation. 

5 §. Specialgranskning. Paragrafen innehåller bestämmelser om specialgranskning i fängelset, i en avdelning i det eller i ett annat utrymme. En specialgranskning kan göras om det är motiverat att avbryta eller förvägra aktiviteten för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda fångens eller någon annan persons säkerhet. 

Specialgranskning omfattar granskning av dessa utrymmen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs dessutom att en kroppsvisitation kan göras av alla fångar i utrymmet i samband med en specialgranskning. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande med vissa språkliga ändringar. 

Det ska vara motiverat att göra en specialgranskning, varför konkreta grunder ska föreligga i det enskilda fallet. Det kan handla till exempel om en misstanke på som baserar sig på ett tips om att det finns narkotika eller andra förbjudna ämnen eller föremål i avdelningens utrymmen eller i fångarnas innehav. Grunderna behöver inte anknyta till en enskild fånge, utan allmänt till den avdelning eller det fängelse som granskas. Kroppsvisitation kan alltid göras i fråga om de fångar som finns i det utrymme som granskas i samband med en specialgranskning. Ändringarna i bestämmelsen är språkliga och avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis. 

6 §. Kroppsbesiktning av fångar. Paragrafen innehåller bestämmelser om kroppsbesiktning av en fånge. Ordet fånge fogas till rubriken. 

Paragrafens 1 mom. innehåller så som för närvarande bestämmelser om förutsättningarna för kroppsbesiktning. Kroppsbesiktning får företas, om det är nödvändigt för att ta reda på om fången i fängelset eller vid ankomsten till fängelset i sin kropp har i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. avsedda förbjudna ämnen eller föremål som allvarligt kan äventyra ordningen eller säkerheten i fängelset eller fångens liv eller hälsa. Den mest centrala ändringen gäller att begreppet ”sannolikt skäl att misstänka” ändras till en nödvändighet. Ändringen är främst språklig eftersom bägge begrepp avser att tröskeln för att tillämpa befogenheten är hög. Syftet med ändringen är inte att ända tillämpningspraxis. Tillämpningen av nödvändighetsförutsättningen har behandlats i de allmänna motiveringarna.  

I övrigt förblir förutsättningarna i momentet oförändrade. Befogenheten kan användas för att leta efter förbjudna ämnen eller föremål i fängelset från en fånges kropp. Eftersom kroppsbesiktningen är en åtgärd som inbegriper ett kraftigt intrång i fångens grundläggande fri- och rättigheter, förutsätts med avvikelse från de andra befogenhetsbestämmelserna att ämnena eller föremålen kan orsaka allvarlig fara för fängelsets ordning eller säkerhet eller för en fånges liv och hälsa. I det mest typiska fallet handlar det om narkotika eller olovliga läkemedel, som om de förs in i fängelset innebär ett allvarligt säkerhetshot och ett allvarligt hälsohot även för fången själv, om ämnena finns inne i hans eller hennes kropp. Bedömningen av om förutsättningar föreligger kan basera sig på exempelvis ett pålitligt tips eller en markering av en narkotikahund, utifrån vilka det är möjligt att bedöma nödvändigheten av kroppsbesiktning visavi upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet.  

Om förutsättningarna för kroppsbesiktning är uppfyllda, ska fången föras till visitation utan oskäligt dröjsmål. Detta är viktigt så att föremål som eventuellt finns inne i en fånges kropp snabbt kan fås bort därifrån. Förhållandet mellan personbesiktning och observation i isolering behandlas nedan i samband med 18 kap. 4 §. 

Paragrafens 2 och 3 mom. förblir oförändrade. 

6 a §.Förbud mot framställning och användning av berusningsmedel. Till paragrafen fogas ett omnämnande om att framställning och användning av berusningsmedel är förbjudet även under placering i en anstalt utanför fängelset. 

7 §. Kontroll av drogfrihet. I 1 mom. 1 punkten och 2 mom. i paragrafen görs en språklig ändring på så sätt att de åtgärder som anknyter till i dessa avsedd kontroll av drogfrihet ska vara befogade. Genom detta förtydligas att det i det enskilda fallet ska finnas konkreta grunder för åtgärderna. Tröskeln för kontroll av drogfrihet ändras inte jämfört med nuläget. Kontrollen av drogfrihet kan således basera sig exempelvis på en tjänstemans observationer av berusning eller en misstanke om berusning. Inte heller ett blodprov förutsätter någon hög tröskel, om en i momentet avsedd situation föreligger. 

Så som för närvarande kan kontroll av drogfrihet göras med stöd av 1 mom. 2 punkten i paragrafen endast för att säkerställa förutsättningarna för de nämnda permissionerna eller placeringarna utan behov av någon misstanke om användning av alkohol eller droger. 

Kontroll av drogfrihet är så kallad faktisk förvaltningsverksamhet, varför inga förvaltningsbeslut så som för närvarande fattas om åtgärderna. 

Begreppet öppet anstalt i 1 mom. 2 punkten i paragrafen ändras till öppet fängelse.  

Paragrafens 3 mom. förblir oförändrat. 

17 kap.Granskning av andra personer 

2 §.Säkerhetskontroll på fängelseområdet. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om förutsättningarna för en säkerhetskontroll av andra personer än en fånge. Det handlar till exempel om säkerhetskontroll av besökare. Bestämmelsen motsvarar i fråga om innehåll 16 kap. 4 § 1 mom. 

3 §.Kroppsvisitation av besökare. Paragrafen innehåller bestämmelser om kroppsvisitation av en besökare. Kroppsvisitationen av en besökare ska vara befogad för att utreda om besökaren har med sig sådana ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset och som avses i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. Bestämmelsen motsvarar den andra meningen i föreslagna 16 kap. 4 §, dock med den skillnaden att grunden för kroppsvisitation av en besökare kan vara endast att leta efter förbjudna ämnen och föremål.  

6 §.Gripande och hållande i förvar. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om gripande av en person på fängelseområdet. Förutsättningarna för gripande preciseras. Förhindrande av brott och tryggande av en fånge eller en annan person fogas som förutsättning. Således motsvarar bestämmelsen de andra motsvarande befogenhetsbestämmelserna. Det är fortfarande möjligt att göra ett gripande även för att utreda ett brott. Det kan till exempel handla om ett brott som misstänks ha begåtts på fängelseområdet och att en person grips för att utreda det fram till dess att polisen fattar beslut om de behövliga åtgärderna. 

8 §. Beslutanderätt. Rätten att fatta beslut om att gripa en person flyttas från 6 § i kapitlet till paragrafens 2 mom. Enhetschefen för fängelset, en säkerhetsansvarig, en tjänsteman i chefsuppgifter inom övervakningen eller en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter har så som för närvarande rätt att besluta om gripande av en person. 

18 kap.Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel 

2 §.Användning av fängsel. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., som innehåller bestämmelser om rätten för en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten att använda fängsel på en frigiven fånge, om det utifrån de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen är nödvändigt under en transport som avses i 21 kap. 1 § 4 mom. 

4 §. Observation i isolering. Paragrafen innehåller bestämmelser om placering i observation i isolering.  

Paragrafens 1 mom. ändras för att motsvara bestämmelsen om till exempel kroppsbesiktning av en fånge. Uttrycket ”om det finns grundad anledning att misstänka” ändras till en nödvändighet. Genom ändringen höjs i viss mån tröskeln för att tillämpa bestämmelsen. Framöver motsvarar tröskeln för observation i isolering i detta hänseende personbesiktning. Tillämpningen av nödvändighetsförutsättningen har behandlats ovan i de allmänna motiveringarna.  

Däremot avviker grunderna för observation i isolering från grunderna för kroppsbesiktning. En fånge kan placeras i observation i isolering för det första då det är nödvändigt för att utreda om det finns ämnen eller föremål som är förbjudna i fängelset i hans eller hennes kropp. Åtgärden förutsätter inte att det handlar om föremål som orsakar allvarlig fara, varför placering är möjlig till denna del med en lägre tröskel jämfört med kroppsbesiktning. För det andra föreskrivs att en fånge kan placeras i observation i isolering, om det är nödvändigt för att säkerställa att de ämnen eller föremål som upptäckts vid personbesiktningen lämnar fångens kropp. I detta syfte kan observation i isolering vara befogat, om de ämnen eller föremål som finns i fångens kropp inte kan avlägsnas i samband med kroppsbesiktningen.  

I praktiken sker användningen av observation i isolering och kroppsbesiktning i allmänhet på så sätt att fången placeras i observation i isolering för att vänta på komma till personbesiktning. Om man misstänker att det finns ämnen som allvarligt äventyrar hälsan i en fånges kropp, förs fången utan dröjsmål till kroppsbesiktning. I sådana situationer är den primära åtgärden således att avlägsna farliga föremål eller ämnen från en fånges kropp och det förutsätter en personbesiktning som görs av yrkesutbildade personal inom hälso- och sjukvården. Om man vid kroppsbesiktningen upptäcker förbjudna ämnen eller föremål som inte omedelbart vid personbesiktningen kan tas bort från fångens kropp, kan han eller hon placeras i observation i isolering för att vänta på att ämnena eller föremålen lämnar hans eller hennes kropp. 

Dessutom görs språkliga ändringar i momentet. 

6 §. Användning av maktmedel. Till paragrafens 1 mom. 1 punkten fogas ett omnämnande om att en tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten har rätt att använda maktmedel under en transport enligt 21 kap. 1 § 4 mom. Användningen av maktmedel ska ske utifrån samma förutsättningar som användningen av maktmedel i övrigt i fängelset. I så fall kan maktmedelsredskap även i dessa situationer användas utifrån samma förutsättningar som i fängelse. 

9 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Bemyndigandet att utfärda förordning i paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att det är möjligt att meddela närmare bestämmelser om ordnande av utbildning i användningen av maktmedel och säkerhetsåtgärder, rätten att bära maktmedelsredskap och förvaring av fängsel. Genom förordning är det således möjligt att utfärda bestämmelser om hur utbildningen i användning av maktmedel ordnas vid Brottspåföljdsmyndigheten. Detta gäller till exempel ansvar för att ordna utbildning samt krav på utbildningsnivå vilka tjänstemannen ska uppfylla för att ha rätt bära vissa maktmedel. Genom förordning är det dessutom möjligt att utfärda bestämmelser om i vilka lokaler i fängelset maktmedlen förvaras och hur de förstörs. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om ett bemyndigande att utfärda föreskrift för Brottspåföljdsmyndigheten, vilket gäller innehållet i utbildningen om maktmedel. I föreskriften kan Brottspåföljdsmyndigheten mer ingående fastställa hurudana innehållsmässiga krav som ställs på utbildningen om maktmedel. Föreskrifterna gäller till exempel nivån på den utbildning som ska avläggas för att kunna använda olika maktmedelsredskap och hur ofta den ska avläggas samt om hurudan fortbildning som krävs. Utbildningen ska i praktiken genomföras enligt dessa föreskrifter. 

19 kap.Anmälningar och lämnande av upplysningar 

5 §.Anmälningar till polisen. Till 1 mom. 3 punkten i paragrafen fogas ett omnämnande om att Brottspåföljdsmyndigheten får underrätta polisen om att en fånge placeras i en anstalt utanför fängelset. 

19 a kap.Undantag vid störningar i samhället 

Till fängelselagen fogas nya 19 a kap., som innehåller bestämmelser om avvikelse från bestämmelserna i fängelselagen vid allvarliga störningssituationer i samhället. 

1 §.Tillämpning av undantag. I 1 § i kapitlet finns det bestämmelser om från vilka bestämmelser i fängelselagen det är möjligt att avvika vid en allvarlig störningssituation i samhället.  

Undantaget kan gälla bestämmelserna om intagning i fängelse enligt 2 kap. i fängelselagen, bestämmelserna om förflyttning i 6 kap., bestämmelserna om vistelse utomhus i 7 kap., bestämmelser om ordnade av sysselsättning i 8 kap., bestämmelser om fritidsaktiviteter i 11 kap., bestämmelserna om besök i 13 kap. samt bestämmelserna om permission i 14 kap. De andra paragraferna i kapitlet innehåller närmare bestämmelser om hurudana undantagen är.  

Det är inte möjligt att avvika från de andra bestämmelserna i fängelselagen med stöd av bestämmelserna i kapitlet. 

I paragrafen fastställs även vad som avses med en störningssituation i samhället. På det sätt som beskrivits ovan i den allmänna motiveringen kan det handla om såväl allvarliga störningssituationer i normala förhållanden som undantagsförhållanden enligt beredskapslagen.  

För det första kan bestämmelserna tillämpas om undantagsförhållanden utlysts med stöd av beredskapslagen. Tillämpning av undantagen förutsätter dock inte att undantagsförhållanden utlyses, utan de kan tillämpas även i en allvarlig störningssituation i samhället under normala förhållanden. Enbart interna störningssituationer i fängelset berättigar inte till att bestämmelserna i kapitlet tillämpas, utan i sådana situationer ska verkställigheten ombesörjas med stöd av de vanliga bestämmelserna i fängelselagen. 

Allvarliga störningssituationer i normala förhållanden fastställs i paragrafens 2 mom. 

Enligt 1 punkten i momentet kan en störningssituation vara terrordåd som riktas mot samhällets strukturer eller stora folksamlingar, överhängande hot om sådana dåd eller annan brottslig verksamhet som allvarligt äventyrar den inre säkerheten. Med stöd av 2 punkten i momentet kan det handla om en omfattande störningssituation som allvarligt äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten. Dessa situationer handlar om att en ovan nämnda störningssituation äventyrar verkställigheten av fängelsestraff. 

Med stöd av 3 punkten i momentet kan en störningssituation vara omfattande eller allvarliga störningssituationer som riktar sig mot kritisk infrastruktur, informationssystem och datanät. Det kan exempelvis handla om en situation där fängelsebyggnaderna eller deras infrastruktur drabbas av en störning, som äventyrar verkställigheten av ett fängelsestraff. Till exempel ett omfattande avbrott i distributionen av el eller vatten kan vara en sådan situation. 

Med stöd av 4 punkten i momentet kan en pandemi bilda en störningssituation. En pandemi kan bilda ett allvarligt hot i ett fängelse, även om undantagsförhållanden inte utlyses allmänt på grund av en sådan. I så fall är det möjligt att i fängelserna införa bestämmelser för att sörja för hälsosäkerheten. 

I 5 punkten i momentet nämns därtill användning av militära maktmedel eller hot om det och i 6 punkten störningssituationer som anknyter till massinvandring. Även dessa störningar kan ha sådana konsekvenser som äventyrar fängelsesäkerheten. 

I 7 punkten i momentet föreskrivs därtill att det är möjligt att tillämpa bestämmelserna i en annan störningssituation som motsvarar 1–6 punkten.  

I bedömningen av allvaret i störningen riktas uppmärksamhet på hur den påverkar fängelsets verksamhet. Situationen ska vara sådan att vissa aktiviteter i fängelset inte kan genomföras säkert på grund av störningssituationen. Således är en förutsättning för att tillämpa bestämmelserna i undantagsförhållanden och i störningssituationer som räknas upp i 2 mom. att fängelsernas verksamhet äventyras på grund av störningssituationen och det genom tillämpningen av undantagsbestämmelserna är möjligt att säkerställa att straffen verkställs på ett tryggt sätt.  

2 §.Begränsning av intagning i fängelse. Innehållet gällande 2 kap. 1 § 4 mom. överförs till paragrafen i oförändrad form.  

3 §.Evakuering av fångar. Paragrafen innehåller bestämmelser om evakuering av ett helt fängelse i en allvarlig störningssituation. Med stöd av bestämmelsen kan fångar förflyttas till andra fängelser, om det är nödvändigt på grund av en allvarlig störningssituation. Det handlar om situationer där det inte är möjligt att bo i fängelset eller i övrigt sörja för säkerheten i verkställigheten. Exempelvis en långvarig skada i samband med en störningssituation i samhället på det elnät som fängelset använder eller uppvärmningen eller fängelsets position i ett område där krigshandlingar företas kan vara sådana nödvändiga skäl. Även en lokal storolycka, såsom att farliga ämnen når atmosfären, kan vara en sådan situation som förutsätter evakuering.  

Vid evakueringar förflyttas fångarna till sådana fängelser som har inkvarteringskapacitet och i vilka det kan förmodas att straffverkställigheten kan fortsättas även i en störningssituation. Vid transport av fångar iakttas bestämmelserna om fångtransport.  

4 §.Förvägran av vistelse utomhus. Paragrafen innehåller bestämmelser om förvägran av vistelse utomhus i hela fängelset eller i en avdelning i det. Ett sådant beslut kan fattas som ett beslut av engångskaraktär för att gälla enskilda aktiviteter utomhus. Bestämmelsen möjliggör exempelvis inte flera dagar långa begränsningar av fångarnas vistelse utomhus. 

Även i fråga om förvägran av vistelse utomhus är förutsättningen att det är nödvändigt för att säkerställa säkerheten för verkställigheten i en allvarlig störningssituation. Även i fråga om denna bestämmelse är tillämpningströskeln således hög och den förutsätter en konkret fara. En sådan situation kan vara till exempel att fängelseområdet är föremål för ett bombhot och att vistelse utomhus därför inte kan ordnas på ett tryggt sätt. Även till exempel en storolycka av ovan beskrivna karaktär kan förhindra att vistelse utomhus ordnas på ett tryggt sätt.  

Eftersom en situation som gäller förvägran av vistelse utomhus är av engångsnatur och ofta väldigt plötslig, har fängelset bestämmanderätt i ärendet. I så fall ska man i fängelset, utöver förutsättningarna att förvägra vistelse utomhus, bedöma om det handlar om en allvarlig störningssituation i samhället. I typfallet handlar det om en situation där man redan tillämpar andra befogenheter enligt kapitlet, varvid prövningen i praktiken endast gäller om det i situationen föreligger nödvändiga förutsättningar som gäller fängelsesäkerheten för att förvägra vistelse utomhus.  

5 §.Begränsning av ordnande av sysselsättning. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur det är möjligt att vid en allvarlig störningssituation begränsa den sysselsättning som ordnas för fångarna. Införandet av begränsningar ska vara nödvändigt för att säkerställa säkerheten i verkställigheten. I praktiken innebär nödvändigheten att aktiviteter inte längre kan genomföras i vanlig omfattning inom ramen för den prövningsrätt som bestämmelserna i 8 kap. i fängelselagen ger. Således ska man sträva efter att göra arrangemangen inom ramen för de ordinarie bestämmelserna innan man med stöd av den föreslagna bestämmelsen inför begränsningar som gäller aktiviteterna. Innan begränsningarna införs ska man även sträva efter att dra nytta av de andra metoder som är tillgängliga för Brottspåföljdsmyndigheten, såsom att förbättra verksamhetslokalernas hälsosäkerhet, eller andra motsvarande metoder. Ett exempel på de allvarliga störningssituationer som avses i paragrafen är en pandemisituation av samma typ som coronapandemin, där spridningen av en smittsam sjukdom förutsätter att kontakterna mellan människorna minskas.  

Om det trots ovan nämnda metoder är nödvändigt att begränsa aktiviteterna i ett fängelse eller i en avdelning i det, ska man i första hand reducera eller anpassa aktiviteterna på så sätt att verksamheten kan fortsättas. Detta innebär till exempel att de dagliga sysselsättningstiderna är kortare än vanligt eller att aktiviteterna ordnas för mindre grupper åt gången. Begränsningarna kan även gälla att fångar som deltar i aktiviteter utanför fängelset flyttas till aktiviteter som ordnas inne i fängelset. Även innehållet i aktiviteterna kan ändras på det sätt som situationen förutsätter. I så fall behöver verksamheten inte nödvändigtvis främja målen med fångarnas planer för strafftiden, utan målet kan vara att meningsfull verksamhet överlag ordnas för fångarna utanför cellen. Denna ersättande verksamhet kan vara sådan som det är möjligt att ordna med beaktande av störningssituationen. 

Begränsningen gäller hela fängelset eller en avdelning i det, det vill säga i praktiken överlag den sysselsättning som ordnas i fängelset. Placering av en enskild fånge i sysselsättning ska ändras för att motsvara de begränsningar som införs med stöd av 9 §. 

Paragrafens 2 mom. innehåller därtill bestämmelser om fullständigt avbrytande av aktiviteterna. Detta är en åtgärd som tillgrips i sista hand och som kan införas endast om det är uppenbart att ovan beskrivna begränsning av aktiviteterna inte är tillräckligt för att säkerställa verkställighetssäkerheten. Det kan dock anses att huvudregeln är att verksamheten först ska avgränsas och först om detta visar sig var otillräckligt, kan sysselsättningen avbrytas helt och hållet. Det kan handla till exempel om en pandemisituation som förvärras och därför förutsätter att de mänskliga kontakterna minskas till en som låg nivå som möjligt. Även avbrytande gäller allmänt för hela fängelset eller en avdelning i det. 

I paragrafens 3 mom. avgränsas ordnandet av undervisning för läropliktiga utanför begränsningarna. Sådan undervisning ska ordnas oberoende av begränsningarna. I ordnandet ska man dock iaktta de allmänna begränsningar som ställs på ordnande av undervisning. Om man exempelvis vid läroanstalterna allmänt övergår till distansundervisning, gäller sådana ändringar även för den undervisning som ordnas för fångar. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om maximilängden av begränsningarna eller avbrytande. Längden får vara högst en månad åt gången. Grunderna för begränsningarna ska således bedömas en gång per månad och ett nytt beslut ska fattas om förlängning av dessa, om det fortfarande är nödvändigt på grund av ovan beskrivna orsaker. Begränsningarna får inte förlängas, om den allvarliga störningssituationen upphör. I så fall ska fängelsernas aktiviteter återgå till det normala utan dröjsmål. I praktiken kan detta förutsätta någon form av övergångstid, så att återgången till vanlig verksamhet sker på planerat sätt. Återgången behöver inte ske omedelbart, utan inom en skälig tid. Det handlar dock om dagar eller högst en vecka. 

6 §.Begränsning av ordnande av fritidsverksamhet. Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av fritidsaktiviteter, tillträde till bibliotek och religiösa sammankomster i fängelset eller i en avdelning i det. Regleringen motsvarar 5 § och vad som ovan konstaterats i motiveringarna till den. Dessutom ska det beaktas att man vid begränsningarna av fritidsaktiviteterna ska sträva efter att ordna alternativ ersättande verksamhet. Om det exempelvis inte är möjligt att använda fängelset idrottssal på grund av hälsorelaterade orsaker, är det möjligt att ordna idrottsmöjligheter genom mer omfattande möjligheter att vistas utomhus. I typfallet handlar det om likadana situationer som vid begränsning av aktiviteterna. Ofta kan de begränsningar som avses i 5 och 6 § användas samtidigt, eftersom tillämpningen av dem är förknippade med likadana grunder. 

I bestämmelsen tryggas även att tillträdet till biblioteket eller religionsutövningen ombesörjs på annat sätt, om tillgången till biblioteket eller deltagandet i religiösa sammankomster avbryts. Detta kan innebära till exempel att man ordnar en möjlighet att låna på distans eller en mer omfattande möjlighet än vanligt att diskutera med företrädare för de religiösa samfunden.  

7 §.Begränsning av besök. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att det vid en allvarlig störning är möjligt att begränsa fångarnas besök i fängelset eller i dess avdelningar. Förutsättningarna för begränsning motsvarar vad som konstaterats ovan om ordnande av sysselsättning och tillämpningssituationerna är ofta likadana. Innan besöken begränsas ska man i första hand bedöma om besöken kan ordnas säkert även utan begränsningar. Till exempel förbättrad hygien vid besöken kan vara en tillräcklig åtgärd, om det handlar om bekämpning av en allmänfarlig smittsam sjukdom. Om så kallade plexiglas finns i fängelset besöksutrymmen, kan de vara tillräckliga för att säkerställa hygienen till exempel i en pandemisituation. Först om sådana arrangemang inte är tillräckliga för att säkerställa verkställighetssäkerheten, är det möjligt att börja begränsa eller avbryta besöken. Även i detta hänseende är avbrytande den metod som ska tillgripas i sista hand. 

Bestämmelsen möjliggör att exempelvis övervakade och oövervakade besök begränsas i fängelset. Till vilken del besöken begränsas beror på naturen på den allvarliga störningssituationen. Begränsningarna gäller allmänt för alla fångar i fängelset eller fångarna på en viss avdelning. 

Fångarnas besök i ett fängelse eller i en avdelning i det kan begränsas i de störningssituationer och undantagsförhållanden som avses i 1 §, om begränsningen är nödvändig för att säkerställa att straffverkställigheten på det sätt som förutsätts i 1 kap. 3 § 2 mom. är trygg för samhället, personalen och fångarna.  

Om det är uppenbart att begränsningen av besöken inte är tillräcklig för att trygga säkerheten i verkställigheten av fängelsestraffet, kan besöken avbrytas helt.  

Besök av barn, besök av ombud och besök för fångar som inte fyllt 18 år ska ordnas även i en allvarlig störningssituation. 

Längden av avbrytande av besök är dock på ovan beskrivna sätt högst en månad och det kan förlängas på ett sätt som motsvarar vad som ovan konstaterats i fråga om ordnandet av verksamheten. 

8 §.Avbrytande av beviljande av permission. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att det vid en allvarlig störning är möjligt att avbryta beviljande av permissioner i fängelset eller i dess avdelningar. Förutsättningarna för avbrytande är även i detta sammanhang de samma som konstaterats ovan för ordnandet av aktiviteter. I praktiken anknyter avbrytande av beviljande av permission i synnerhet till pandemisituation, men avbrytande kan vara nödvändigt även till exempel i krigstillstånd.  

Brottspåföljdsmyndigheten har rätt att pröva om begränsningarna gäller de permissioner som beviljas på basis av strafftidens längd, permissioner som beviljas av ett viktigt skäl eller permissioner för uträttande av ärenden i öppna fängelser. Nödvändighetskriteriet innebär att man ska sträva efter att begränsa avbrottet till endast vad som är nödvändigt. Till exempel permissioner som beviljas på basis av strafftidens längd kan avbrytas, men beviljandet av andra permissioner fortsätter, om det genom detta arrangemang är möjligt att trygga verkställighetssäkerheten. Till exempel i bekämpningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom är det tillräckligt att man avbryter beviljandet av största delen av permissionerna, men att exempelvis permissioner att uträtta ärenden i öppna fängelser kan genomföras utan att äventyra hälsosäkerheten, varvid de fortsätts. 

Beviljandet av permissioner som beviljas av synnerligen viktigt skäl och permissioner som beviljas till fångar som inte fyllt 18 år får inte överhuvudtaget avbrytas. Dessa permissioner fortsätter således oberoende av att avbrott förordnas. Dessutom är permissionerna för att uträtta återkommande ärenden i öppna fängelser avsedda exempelvis för butiksbesök och andra aktiviteter, som inte i övrigt ordnas överhuvudtaget i det öppna fängelset i fråga. Om begränsningar ställs för sådana permissioner, ska Brottspåföljdsmyndigheten sörja för att fångarna i ett öppet fängelse kan uträtta ärendet på annat sätt. Till exempel butiksinköp ska ordnas på ett alternativt sätt. Även i dessa situationer ska man genom praktiska arrangemang se till att permissionerna inte orsakar risk för att till exempel en smittsam sjukdom sprids i fängelset. 

Längden av avbrytande av permissionerna är dock på ovan beskrivna sätt högst en månad och det kan förlängas på ett sätt som motsvarar vad som ovan konstaterats i fråga om ordnandet av verksamheten. 

9 §.Begränsningarnas inverkan på beslut som gäller en fånge. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de begränsningar som ställs påverkar de beslut som gäller en enskild fånge.  

För det första kan de ändringar som gäller ordnandet av verksamhet förutsätta att ett beslut om placering av en fånge i sysselsättning ändras temporärt. Således fattas ett temporärt beslut om att placera en fånge i sysselsättning enligt den allvarliga störningssituationen. Sådan verksamhet behöver inte vara förenlig med målen för fångens strafftid, utan fången kan placeras i sådan ersättande verksamhet, som kan ordnas i fängelset i de förhållanden som råder under störningssituationen.  

Ändringarna påverkar inte den sysselsättningspenning eller lön som betalas till en fånge. Till exempel om en fånge flyttas från arbete i en öppen anstalt till sysselsättning inne i fängelset, fortsätter utbetalningen av lönen för arbetet i en öppen anstalt. 

För det andra kan begränsning av besök och permissioner förutsätta att permissioner som redan beviljats återkallas. Beslut om sådant återkallande fattas i fängelset. Besluten baserar sig på de förordnade begränsningarna. På motsvarande sätt är det möjligt att utifrån de bestämda begränsningarna fatta beslut om att förvägra permissioner, till exempel om en fånge ansöker om en permission i strid med begränsningarna.  

10 §.Begränsningarnas inverkan på en fånges kontakteroch på tiden utanför cellen. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur fångarnas kontakter till utsidan av fängelset ska ombesörjas även under begränsningar. Om besök eller permissioner begränsas med stöd av 7 eller 8 §, ska andra sätta att hålla kontakt ordnas i fängelset mer än vanligt. Bestämmelsen ger Brottspåföljdsmyndigheten rätt att pröva hurudana de andra kontaktsätten är, eftersom naturen på en allvarlig störningssituation påverkar hur det är möjligt att ordna kontakten i fängelset. Det väsentliga är att alternativa sätt att hålla kontakt ordnas i stället för kontaktsätt som är föremål för begränsningarna. 

Det kan till exempel handla om att fångarna i stället för besök har möjlighet att vara i kontakt via en videoanslutning i en omfattning som motsvarar besök eller att fångarnas telefontider förlängs eller ökas. Om situationen så förutsätter kan fångarna även erbjudas till exempel avgiftsfria samtal. Bestämmelsen förutsätter således att användningen av andra kontaktsätt utvidgas för att ersätta den begränsade kontakten. 

Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om ordnande av aktiviteter för tiden utanför cellen under tiden för begränsningar av aktiviteter och fritidsaktiviteter. Då ska fångarna tillbringa så mycket tid som möjligt i avdelningens allmänna lokaler, även om egentlig sysselsättning inte ordnas. På så sätt undviks att begränsningarna blir till isolering i fångens egen cell. I ordnandet av aktiviteter under den tid som tillbringas utanför cellen beaktas naturen av störningssituationen i samhället, vilken kan påverka hur lång tid utanför cellen man kan möjliggöra.  

11 §.Beslutanderätt. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om beslutanderätten beträffande allvarliga störningssituationer. 

Med stöd av paragrafens 1 mom. beslutar direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet om alla begränsningar. I beslutsfattande ska man höra enhetscheferna för de fångar som är föremål för begränsningarna. Besluten gäller evakuering av fångar, begränsning av ordnandet av sysselsättning, begränsning av ordnandet av fritidsverksamhet samt begränsning av beviljande av besök och permissioner. I beslutet fastställs på allmän nivå hurudan begränsningar som ställs i dessa fängelser. I en brådskande situation kan ett evakueringsbeslut även fattas av Brottspåföljdsmyndighetens jourhavande tjänsteman. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om beslut som gäller enskilda fångar. Om begränsningarna av aktiviteterna förutsätter att beslutet om att placera en fånge i sysselsättning ska ändras, fattas detta beslut av fängelsets enhetschef, en i brottspåföljdscentralens arbetsordning angiven säkerhetsansvarig eller sysselsättningsansvarig eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning. Enhetschefen för ett fängelse eller en i brottspåföljdscentralens arbetsordning angiven säkerhetsansvarig eller sysselsättningsansvarig fattar beslut om förvägran eller återkallande av besök eller permissioner enligt 9 §. 

Även ett beslut om förvägran av vistelse utomhus fattas i fängelset. Beslutanderätten innehas av fängelsets enhetschef eller en i brottspåföljdscentralens arbetsordning angiven säkerhetsansvarig eller sysselsättningsansvarig. I en brådskande situation kan ett beslut om förvägran av vistelse utomhus även fattas av Brottspåföljdsmyndighetens jourhavande tjänsteman. 

12 §.Närmare bestämmelser. Den sista meningen om bemyndigandet att utfärda förordning för justitieministeriet i 2 kap. 12 § flyttas till paragrafen.  

20 kap.Ändringssökande 

1 §.Beslut i vilka ändring får sökas. Det föreslås att den nya 15 a punkten fogas till 1 mom. i paragrafen. Med stöd av punkten föreligger rätt att söka ändring i beslut om begränsning av fängelsernas verksamhet vilka fattats med stöd av 19 a kap. 5–8 §.  

I paragrafen kompletteras 1 mom. 5 punkten med en bestämmelse om rätten för en fånge att söka ändring i ett beslut om placering i en avdelning med intensifierad övervakning. 

Hänvisningen till 8 kap. 9 § 2 mom. i 1 mom. 8 punkten i paragrafen ändras till en hänvisning till 8 kap. 10 a §, till vilken bestämmelser om placering i en anstalt utanför fängelset flyttas enligt förslaget. Beslut om placering i en anstalt utanför fängelset och återkallande av sådana beslut kan så som för närvarande överklagas. 

Från 9 punkten i momentet stryks bestämmelsen om sökande av ändring, som gäller 9 kap. 4 § 4 mom. Det föreslås att 9 kap. 4 § 4 mom. upphävs, varför även regleringen kring ändringssökande upphävs. Bestämmelsen om sökande av ändring i 4 § 1 och 2 mom. i kapitlet ändras i fråga om språkdräkten. Till punkten fogas rätt att söka ändring i situationer där en fånge förvägras att få ett betalningsmedel som godkänts av Brottspåföljdsmyndigheten för sitt bruk eller ett annat betalningsarrangemang. Det handlar om beslut som avses i 9 kap. 3 § 3 eller 4 mom. 

2 §.Förbud mot att söka ändring. Från 1 mom. 10 punkten i paragrafen stryks omnämnandet om tidigareläggande av permissionstidpunkten enligt 3 § 3 mom., eftersom det föreslås att denna möjlighet till tidigareläggande slopas. Hänvisningen till ledsagad permission enligt 6 § i punkten ändras till en hänvisning till permission för att uträtta ärenden i ett öppna fängelser, eftersom det föreslås att 6 § ändras på detta sätt. Eftersom permissionerna för att uträtta ärenden från ett öppet fängelse som helhet handlar om en ändamålsenlighetsprövning, är förbudet att söka ändring befogat. Om permission inte beviljas, ska Brottspåföljdsmyndigheten ordnas möjligheten att uträtta ärenden på annat sätt. Dessutom görs en språklig ändring i 10 punkten. 

Till paragrafen fogas en ny 11 punkt med bestämmelser om förbudet att söka ändring i ett evakueringsbeslut enligt föreslagna 19 a kap. 3 § och beslut som gäller en enskild fånge och fattats med stöd av 9 §. Förvägran av vistelse utomhus med stöd av 4 § i kapitlet utgör faktisk förvaltningsverksamhet, varför inget förvaltningsbeslut fattas om sådan. 

I 7 punkten i momentet upphävs förbudet att söka ändring, som gäller för i 9 kap. 4 § 3 mom. avsedd användning av pengar, eftersom detta moment upphävs. 

9 §. Närmare bestämmelser. Paragrafen upphävs på grund av de orsaker som lagts fram i den allmänna motiveringen. 

21 kap.Frigivning 

1 §. Bestämmande av tidpunkten för frigivning av en fånge. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., som innehåller bestämmelser om transport av en fånge till vård enligt 2 kap. i mentalvårdslagen, då han eller hon friges från fängelse med stöd av paragrafen. Bestämmelsen gäller inte för fångar som förs till vård utanför fängelset med stöd av 10 kap. 

Med stöd av 31 b § i mentalvårslagen innehas det egentliga transportansvaret av välfärdsområdet, till vilket det hänvisas i det föreslagna momentet. Således genomförs transporten i princip med den prehospitala akutsjukvårdens transportmedel och en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården är alltid med på transporten. 

Det föreslagna momentet innehåller bestämmelser om skyldigheten för Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen att ge handräckning vid transporten. En förutsättning för handräckning är en begäran av en av i 31 b § i mentalvårdslagen avsedd läkare vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eller välfärdsområdet, om läkaren anser att transportens säkerhet förutsätter hjälp av Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen. Eftersom fångarna alltid friges från fängelset, biträder i första hand Brottspåföljdsmyndigheten i transporten. I ett enskilt fall kan Brottspåföljdsmyndigheten dock komma överens med polisen om att polisen bistår i transporten. 

I praktiken förfar man på så sätt att man i förberedelserna för frigivningen av fången beaktar transportbehovet och att Enheten för hälso- och sjukvård för fångar kommer överens om den fortsatta vården och transportarrangemangen med välfärdsområdet och framför en begäran om transporthjälp av Brottspåföljdsmyndigheten vid behov. Dessa åtgärder kan göras i förväg på så sätt att frigivningen av fången kan ske i enlighet med fängelselagen och statsrådets förordning om fängelse. På så sätt säkerställs att en fånge som friges kan transporteras säkert till platsen för fortsatt vård. 

Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen har till uppgift att säkerställa transportens säkerhet. Vid behov har dessa myndigheter befogenheter att använda maktmedel eller fängsel på fången under transporten. Enligt förslaget ges handräckningen vanligtvis på så sätt att Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän eller polismän är med på transporten och tryggar dess säkerhet. De yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården fattar beslut om hälso- och sjukvården av den transporterade personen under transporten.  

Så som beskrivits i de allmänna motiveringarna ska eventuella behov av fortsatt vård och transport för personer som kommit för att avtjäna förvandlingsstraff för böter beaktas direkt i samband med att de kommit till fängelset. På så sätt bereder man sig på en situation där en person som dömts till förvandlingsstraff för böter betalar boten inom fem vardagar, varvid platsen för fortsatt vård och de transportarrangemang som detta förutsätter ska genomföras utan dröjsmål. 

3 §.Närmare bestämmelser. Bestämmelsen om bemyndigandet att utfärda föreskrift för Brottspåföljdsmyndigheten upphävs på grund av de skäl som anges i den allmänna motiveringen. 

22 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 

1 §. Närmare bestämmelser om verkställighet. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom den är obehövlig. 

8.2  Häktningslagen

1 kap.Allmänna principer för verkställighet av häktning 

2 §. När häktning upphör. Till paragrafen fogas ett nytt moment som motsvarar 21 kap. 1 § i fängelselagen i fråga om transport av en häktad till vård oberoende av vilja efter frigivningen.  

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som föreslagits i fråga om fängelselagen.  

Skillnaden är dock att en häktad i vissa situationer kan vara i polisens förvar efter frigivningen. I så fall bistår polisen i ordnandet av transporten. Om en häktad är i fängelse, ansvarar Brottspåföljdsmyndigheten för biståndet. Även i dessa fall kan polisen och Brottspåföljdsmyndigheten göra andra överenskommelser om att ge transporthjälp. 

För det andra avviker bestämmelser från vad som föreslagits i fråga om fängelselagen på så sätt att man möjliggör att en häktad som friges berövas sin frihet fram till dess att transporten börjar, dock högst i sex timmar. En tid på sex timmar möjliggör således att en frigiven häktad hålls i förvar fram till dess att transporten börjar. Bestämmelsen begränsar inte längden på själva transporten. Bestämmelsen ger myndigheterna tid att ordna en plats för fortsatt vård och de transportarrangemang som den förutsätter även i en sådan situation där en häktad friges omedelbart utifrån ett domstolsbeslut. I dessa situationer har det inte varit möjligt att förutse de arrangemang som den fortsatta vården förutsätter, utan de kan börja ordnas först efter domstolsavgörandet. Bestämmelsen möjliggör således att säkra att transportarrangemang genomförs. 

I praktiken ansvarar Enheten för hälso- och sjukvård för fångar för att ordna den fortsatta vården även i dessa situationer och enheten kommer överens med välfärdsområdet om platsen för den fortsatta vården och transporten samt begär vid behov handräckning av polisen eller Brottspåföljdsmyndigheten. 

2 kap.Ankomst till ett fängelse 

6 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Det föreslås att bemyndigandet att utfärda föreskrift i paragrafens 2 mom. preciseras på motsvarande sätt som i fråga om bestämmelserna i 4 kap. 12 § i fängelselagen. 

3 kap.Placering i fängelset, basvård och förflyttning 

2 a §. Kontraktsavdelning. Det föreslås att bestämmelserna om kontraktsavdelningar ändras på motsvarande sätt som i fråga om bestämmelserna i 5 kap. 4 § i fängelselagen. Placeringen av en häktad på en kontraktsavdelning kan dock förhindras av att han eller hon förordnats kontakbegränsningar enligt tvångsmedelslagen. 

2 e §.Avdelning med intensifierad övervakning. Nya 2 e § fogas till kapitlet. Paragrafen innehåller bestämmelser om placering av en häktad i en avdelning med intensifierad övervakning. I fråga om sakinnehåll motsvarar bestämmelser föreslagna 4 a § i 5 kap. i fängelselagen. Eftersom ingen plan för strafftiden utarbetas för häktade, ska förutsättningarna för placering i annat fall följas regelbundet.  

2 f §.Tvättmöjlighet. Till 3 kap. fogas nya 2 e §, som innehåller bestämmelser om rätten för en häktad att tvätta sig. Det ska vara möjligt att tvätta sig i ändamålsenliga tvättningsutrymmen åtminstone en gång per dag och vid behov oftare. En häktad kan ha ett behov av att tvätta sig oftare än en gång per dag, om han eller hon till exempel blivit smutsig utomhus eller i övrigt. I huvudsak äger tvätten rum i den häktades cell. Om det inte är möjligt att tvätta sig i cellen, ska fängelset ordna en möjlighet för en häktad att tvätta sig i ändamålsenliga tvättningsutrymmen. Även i så fall ska man sörja för den häktades integritet under tvättningen.  

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att förvägra eller avbryta möjligheten att tvätta sig. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 1 a § i 7 kap. i fängelselagen. Dessutom är det möjligt att personlig hygien förvägras för att trygga syftet med häktningen. Det är dock exceptionellt att denna bestämmelse tillämpas och i första hand ska man sträva efter att ordna tvätten på så sätt att syftet med häktningen inte äventyras. 

3 §. Klädsel. I paragrafens 3 mom. görs en ändring som motsvarar 7 kap. 2 § om när en häktad har en skyldighet att använda arbetskläder som getts av fängelset. 

5 §. Vistelse utomhus. I paragrafen görs ändringar som motsvarar 7 kap. 6 § i fråga om förutsättningarna för att förvägra vistelse utomhus. Dessutom är det möjligt att vistelse utomhus förvägras för att trygga syftet med häktningen. I princip ska syftet med häktning dock tryggas i första hand på så sätt att man inte behöver förvägra vistelse utomhus. 

9 §. Beslutanderätt. Det föreslås att bestämmelserna om beslutanderätt i paragrafens 1 mom. ändras så att de motsvarar bestämmelserna i 7 kap. 7 § i fängelselagen. Till momentet fogas en bestämmelse om rätten att fatta beslut om förvägran av att en häktad tvättar sig, vilket föreskrivs i 3 kap. 1 a §. Beslutanderätten är den samma som för förvägran av vistelse utomhus. Förvägran är ett undantag till bestämmelserna om de grundläggande omsorgen om en fånge och ska tolkas snävt. På motsvarande sätt ändras bestämmelsen om rätten att beslut om användning av arbetskläder på så sätt att fängelsets enhetschef beslutar i vilka aktiviteter arbetskläder ska användas. 

10 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. I paragrafens 1 mom. upphävs bestämmelsen om bemyndigandet att utfärda en föreskrift som gäller förflyttning av en häktad. Till momentet fogas ett bemyndigande för justitieministeriet att utfärda förordning, med stöd av vilket de fängelser där män, kvinnor och minderåriga kan placeras definieras genom förordning. 

I paragrafens 2 mom. upphävs bemyndigandet att utfärda föreskrift. 

4 kap.Sysselsättning 

1 §.Organisering av verksamheten. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser som motsvarar vad som föreskrivs i 8 kap. 3 § i fängelselagen om organisering av verksamheten på avdelningar med intensifierad övervakning. Paragrafens nuvarande 2 och 3 mom. flyttas till 3 och 4 mom. Dessutom ändras hänvisningsbestämmelsen till 8 kap. i fängelselagen om placering i en anstalt utanför fängelset i 4 mom. så att den motsvarar vad som föreslagits i propositionen. 

5 kap.De häktades egendom och inkomster 

3 §. Innehav av pengar och andra betalningsmedel. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 9 kap. 3 § i fängelselagen i fråga om de häktades användning av betalningsmedel. 

3 a §. Övervakning av användningen av betalningsmedel. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar 9 kap. 3 a § i fängelselagen fråga om övervakning av de häktades användning av betalningsmedel. Dessutom kan övervakning enligt 2 mom. i paragrafen göras för att trygga syftet med häktning. 

4 §. Anskaffning av varor i fängelset. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 9 kap. 4 § i fängelselagen. 

6 §. Återlämnande av egendom. På grund av ändringarna av 3 § i kapitlet görs en språklig ändring av 1 mom. i paragrafen. 

7 §. Brukspenning och sysselsättningspenning. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., som på ett sätt som överensstämmer med 9 kap. 6 § i fängelselagen innehåller bestämmelser om betalning av brukspenning och sysselsättningspenning till en häktads bankkonto eller på annat sätt. 

8 §. Beslutanderätt. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 9 kap. 9 § i fängelselagen. 

9 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 9 kap. 10 § i fängelselagen. 

6 kap.Social- och hälsovård 

2 §.Temporär vård och undersökning utanför fängelset. I paragrafen görs de tillägg som motsvarar tilläggen i 10 kap. 2 § i fängelselagen.  

7 kap.Fritid 

1 §.Fritidsverksamhet. Till paragrafens 2 mom. fogas bestämmelser som motsvarar 11 kap. 2 § i fängelselagen i fråga om ordnandet av fritidsverksamhet på avdelningar med intensifierad övervakning. 

Paragrafens nuvarande 2 mom. blir 3 mom. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser som motsvarar 11 kap. 2 § i fängelselagen om avbrytande och förvägran av deltagande i fritidsverksamhet. Dessutom är det möjligt att vistelse utomhus avbryts förvägras för att trygga syftet med häktningen. 

2 §.Religionsutövning. Till paragrafens 1 mom. 1 punkten fogas ett omnämnande om att fångar som är placerade på avdelningar med intensifierad övervakning kan delta i allmänna religiösa sammankomster på fängelset.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om avbrytande och förvägran av deltagande i ett religiöst evenemang. Grunderna är de samma som i 1 § 4 mom. i kapitlet. 

3 §. Bibliotek. Paragrafens 2 mom. ändras på samma sätt som 1 § 4 mom. och 2 § 2 mom. 

5 §. Beslutanderätt. Till paragrafen fogas ett omnämnande om avbrytande av deltagande i sammankomster på ett sätt som motsvarar 1, 2 och 3 § i kapitlet.  

8 kap.Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation 

1 §. Brevväxling och granskning av postförsändelser. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 12 kap. 1 § i fängelselagen. 

2 §. Läsning och kopiering av meddelanden. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 12 kap. 2 § i fängelselagen. En ytterligare förutsättning för att läsa ett brev och ta en kopia av det är att det är nödvändigt för att trygga syftet med häktningen. Det kan handla till exempel om en situation där det är nödvändigt att läsa ett brev för att säkerställa att kontaktbegränsningarna inte kringgås. 

2 a §. Underrättelse om läsning. På samma sätt om i 12 kap. 3 § i fängelselagen innehåller paragrafen bestämmelser om underrättelse om läsning. Även i fråga om denna bestämmelse utgörs grunden för att skjuta upp underrättelsen att trygga syftet med häktningen. 

4 §. Brevväxling med ombud. I paragrafens 2 mom. görs ändringar som motsvarar fängelselagen i fråga om brevväxlingen med ett ombud.  

5 §. Kvarhållande av brev eller postförsändelser. I paragrafens 1 mom. görs ändringar som motsvarar ändringarna av 12 kap. 5 § i fängelselagen. Även i fråga om denna bestämmelse utgörs grunden för att kvarhålla ett brev av att trygga syftet med häktningen. 

6 §. Användning av telefon. Från 1 mom. i paragrafen stryks hänvisningen till ordningsstadgan, eftersom innehållet i ordningsstadgan föreskrivs på ett heltäckande sätt i 10 kap. 1 §. Även framöver är det möjligt att meddela bestämmelser om användningen av telefon i ordningsstadgan. 

Paragrafens 3 mom. innehåller på ett sätt som motsvarar fängelselagen bestämmelser om de tider som ska reserveras för att använda telefon. Även häktade har i princip möjlighet att dagligen ringa samtal under de tider som reserverats för detta. Telefonsamtal ska tillåtas även i övrigt till exempel för att upprätthålla familjekontakten eller utifrån ett annan viktigt skäl. Det är väsentligt för häktade att kunna ringa till exempel till ett ombud även i övrigt. Sådana samtal ska ordnas.  

Fortfarande ska en häktad före samtalet meddela till vem han eller hon avser ringa. 

På ett sätt som motsvarar fängelselagen innehåller momentet bestämmelser om förvägran och avbrytande av användning av telefon. 

7 §. Avlyssning och inspelning av telefonsamtal. I paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om avlyssning och inspelning av telefonsamtal. Momentet motsvarar 12 kap. 7 § i fängelselagen. I fråga om häktade är förutsättningen för avlyssning därtill att trygga syftet med häktningen.  

7 c §. Övervakning av elektronisk kommunikation. På ett sätt som motsvarar fängelselagen innehåller paragrafen bestämmelser om övervakning av elektronisk kommunikation. 

8 §. Övervakning av brevväxling och telefonsamtal på en säkerhetsavdelning. De ändringar som motsvarar ändringarna i fängelselagen görs i paragrafen. 

9 §. Beslutanderätt. Paragrafens 3 mom. ändras på samma sätt som fängelselagen.  

10 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. De ändringar som motsvarar ändringarna i fängelselagen görs i paragrafen. 

9 kap.Besök och andra kontakter utom fängelset 

1 §.Besök. I paragrafen görs motsvarande ändringar som i 13 kap. 3 § i fängelselagen.  

Från den första meningen i paragrafens 1 mom. stryks därtill orden ”under behövlig övervakning”. Ändringen förtydligar ordalydelsen, eftersom paragrafens 2 mom. på ett sätt som motsvarar fängelselagen innehåller bestämmelser om övervakningen av besök på ett behövligt sätt.  

Vid tillämpning av befogenheterna i paragrafen ska man dessutom beakta tryggandet av syftet med häktningen och eventuell kontaktbegränsningar. 

4 §. Besök av ombud. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 13 kap. 6 § i fängelselagen. Dessutom är det möjligt att övervaka ett besök om det är nödvändigt för att trygga syftet med häktningen. 

6 §. Avbrytande av besök. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 13 kap. 8 § i fängelselagen. Dessutom kan ett besök avbrytas för att trygga syftet med häktningen. 

7 §. Återkallande och förvägran av besök. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 13 kap. 9 § i fängelselagen. Dessutom kan ett besök avbrytas eller förvägras för att trygga syftet med häktningen. 

8 §. Besöksförbud. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 13 kap. 10 § i fängelselagen. Dessutom kan ett besöksförbud basera sig på att besökaren äventyrat syftet med häktningen. Det kan till exempel handla om att besökaren försökt förmedla meddelanden från personer som är föremål för kontaktbegränsningar. 

9 §. Mottagning och granskning av varor. I paragrafen görs de ändringar som motsvarar ändringarna av 13 kap. 12 § i fängelselagen. 

14 §. Permission för häktade. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Paragrafen innehåller bestämmelser om permissioner som beviljas till häktade.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om permission som beviljas av ett synnerligen viktigt skäl, om fångens rätt till kontakt inte begränsats med stöd av 4 kap. i tvångsmedelslagen. Dessa synnerligen viktiga skäl motsvarar de synnerligen viktiga skäl som föreskrivs i fängelselagen. Skälet ska utifrån en objektiv bedömning vara synnerligen viktigt. Skälen anknyter i regel till vården av nära mänskliga relationer i ett mänskligt hänseende i särskilda eller i övrigt allvarliga situationer. Vid behov kan flera permissioner beviljas, eftersom till exempel längden på terminalvård eller vård av en allvarlig sjukdom är individuell. 

Vid sådana synnerligen viktiga skäl ska permission beviljas. Permission beviljas för den tid som det synnerligen viktiga skälet kräver. Längden på permissionen bedöms objektivt och utifrån samma kriterier som i fängelselagen. I praktiken ska även en skälig restid beaktas i längden av permissionen. Längden av permissionen kan dock begränsas om det är motiverat för att förhindra rymning, fritagningsförsök eller brott eller för att trygga fångens eller någon annans säkerhet. I dessa situationer har beslutsfattaren omfattande prövningsrätt för att fastställa längden av permissionen. Således ska permission beviljas, men dess längd kan vid behov dimensioneras utifrån säkerhetsaspekterna.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om permission som kan beviljas för att sköta ett brådskande och nödvändigt ärende, om denna rätt till kontakt inte begränsats med stöd av 4 kap. i tvångsmedelslagen. Ett brådskande och nödvändigt ärende motsvarar den gällande bestämmelsen. Det kan till exempel handla om nödvändig hämtning av saker eller tömning av en bostad. En sådan permission får vara i högst sex timmar med tillägg för en skälig restid i den totala längden. 

Om en häktads rätt till kontakt har begränsats med stöd av 4 kap. i tvångsmedelslagen, ska man bedöma om permissionen kan genomföras utan att äventyra dessa begränsningar. Permission kan inte beviljas för besök av en sådan person till vilken kontakt har förbjudits. Om efterlevnaden av kontaktbegränsningar äventyras under permissionen, ska permissionen avbrytas. 

Paragrafens 3 mom. är nytt och det innehåller för det första bestämmelser om övervakningen av permission och om att permissionen kan förenas med permissionsvillkor. Enligt bestämmelsen ska en häktad alltid övervakas och ledsagas av en tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten. Således är teknisk övervakning inte möjlig. Det andra momentet innehåller bestämmelser om avbrytande av permission. En permission kan avbrytas om den häktade bryter mot permissionsvillkoren eller begår ett brott under permissionen. Permissionen kan också avbrytas, om det är motiverat för att förhindra brott, rymning eller fritagningsförsök, trygga den häktades eller någon annans säkerhet eller säkerställa syftet med häktningen. 

17 §. Närmare bestämmelser. Paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att bemyndigandet att utfärda förordning om permissioner preciseras. Genom förordning av statsrådet meddelas närmare bestämmelser om de föreskrifter som ska förenas med ett permissionstillstånd.  

Paragrafens 2 mom. upphävs på samma sätt som 13 kap. 19 § 2 mom. i fängelselagen. På motsvarande sätt avlägsnas ordet föreskrifter från paragrafens rubrik. 

10 kap.Ordningen och disciplinen i ett fängelse 

1 §.Ordningsstadgan för ett fängelse. Det föreslås att bestämmelserna om innehållet i ordningsstadgan för ett fängelse ändras på motsvarande sätt som i fråga om bestämmelserna i 15 kap. 1 § i fängelselagen. 

3 §. Ordningsförseelser. Hänvisningarna till 8 kap. i 1 mom. 5 punkten i paragrafen upphävs på samma sätt som i fråga om 15 kap. 3 § i fängelselagen. 

10 §. Behandling av disciplinärenden. I paragrafens 3 mom. upphävs meningen med bestämmelser om överföring av en häktad från en öppen anstalt till ett slutet fängelse. Meningen är onödig eftersom en häktad inte kan placeras i ett öppet fängelse. 

11 §. Avskildhet vid utredning. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 15 kap. 11 § i fängelselagen. 

11 kap.Granskning av fängelselokaler och häktade 

1 §. Övervakningen i ett fängelse. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 1 § i fängelselagen. Dessutom ska syftet med häktningen beaktas i övervakningen av häktade. 

2 §. Granskning av bostadsrum och egendom. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 2 § i fängelselagen. Dessutom kan syftet med häktningen beaktas i granskningen av häktades bostadsutrymmen och egendom. 

4 §. Kroppsvisitation av häktade. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 4 § i fängelselagen. Dessutom kan syftet med häktningen beaktas i kroppsvisitation av häktade. 

5 §. Specialgranskning. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 5 § i fängelselagen. Dessutom ska syftet med häktningen beaktas i en specialgranskning. 

6 §. Kroppsbesiktning av häktade. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 6 § i fängelselagen.  

7 §. Kontroll av drogfrihet. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 16 kap. 7 § i fängelselagen. 

12 kap. Granskning av andra personer 

2 §. Säkerhetskontroll på fängelseområdet. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 17 kap. 2 § i fängelselagen. Dessutom kan syftet med häktningen beaktas i kroppsbesiktning av häktade. 

3 §. Kroppsvisitation av besökare. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 17 kap. 3 § i fängelselagen. 

6 §. Gripande och hållande i förvar. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 17 kap. 6 § i fängelselagen. Dessutom kan syftet med häktningen beaktas vid gripande och hållande i förvar av häktade. 

8 §. Beslutanderätt. Det föreslås att en bestämmelse om rätten att fatta beslut om gripande av en person fogas till paragrafens 2 mom. på samma sätt som i 17 kap. 8 § i fängelselagen. 

13 kap.Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel 

2 §. Användning av fängsel.Till paragrafen ett nytt moment som motsvarar 18 kap. 2 § i fängelselagen. 

4 §. Observation i isolering. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 1 mom. ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 18 kap. 4 § i fängelselagen. 

6 §. Användning av maktmedel.Till paragrafen den ändring som motsvarar ändringen av 18 kap. 6 § i fängelselagen. 

9 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras på motsvarande sätt som bestämmelserna i 18 kap. 9 § i fängelselagen. 

14 a kap.Undantag vid störningar i samhället 

Till häktningslagen fogas på ett sätt som motsvarar fängelselagen ett nytt 14 a kap. om verksamheten vid störningssituationer i samhället. 

1 §.Tillämpning av undantag. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningsområdet för undantag som gäller störningssituationer i samhället. Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 a kap. 1 § i fängelselagen. 

2 §.Evakuering av häktade. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om evakuering av häktade på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 3 § i fängelselagen.  

3 §.Förvägran av vistelse utomhus. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om förvägran av vistelse utomhus för häktade på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 4 § i fängelselagen. 

4 §.Begränsning av ordnande av sysselsättning. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av ordnandet av sysselsättning för häktade på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 5 § i fängelselagen. 

5 §.Begränsning av ordnande av fritidsverksamhet. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av ordnande av fritidsverksamhet för häktade på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 6 § i fängelselagen.  

6 §.Begränsning av besök. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av besök för häktade på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 7 § i fängelselagen.  

7 §.Begränsningarnas inverkan på beslut som gäller en häktad. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ordnandet av verksamheten och begränsningen av besöken påverkar besluten om enskilda häktade. Bestämmelsen motsvarar 19 a kap. 9 § i fängelselagen. Eftersom permissioner till häktade beviljas endast i enskilda fall, utfärdas i häktningslagen till denna del inte bestämmelser om möjligheten att avbryta dessa och inte heller, på ett sätt som motsvarar bestämmelserna i fängelselagen, bestämmelser om förvägran eller återkallande av sådana permissionsbeslut under tiden för en allvarlig störningssituation. 

8 §.Begränsningarnas inverkan på en häktads kontakteroch på tiden utanför cellen. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om ordnandet av de häktades kontakter på ett alternativt sätt på ett sätt som motsvarar föreslagna 19 a kap. 10 § i fängelselagen. 

9 §.Beslutanderätt. På samma sätt om i 19 a kap. 11 § i fängelselagen innehåller paragrafen bestämmelser om beslutanderätten. 

15 kap.Ändringssökande 

1 §.Beslut i vilka ändring får sökas. Det föreslås att den nya 7 a punkten fogas till 1 mom. i paragrafen. Med stöd av punkten föreligger rätt att söka ändring i beslut om begränsning av fängelsernas verksamhet vilka fattats med stöd av 14 a kap. 4-6 §.  

Till 1 mom. 1 punkten i paragrafen fogas rätt att söka ändring i ett beslut om placering i en avdelning med intensifierad övervakning. 

I 2 punkten i paragrafens 1 mom. görs ändringar om användning av betalningsmedel vilka motsvarar fängelselagen. 

2 §.Förbud mot att söka ändring. En språklig ändring görs i 1 mom. 5 punkten i paragrafen. Till paragrafen fogas en ny 6 punkt med bestämmelser om förbudet att söka ändring i ett evakueringsbeslut enligt föreslagna 14 a kap. 2 § och beslut som gäller en enskild fånge och fattats med stöd av 7 §. Förvägran av vistelse utomhus med stöd av 3 § i kapitlet utgör faktisk förvaltningsverksamhet, varför inget förvaltningsbeslut fattas om sådan. 

3 §. Förfarande vid ändringssökande. Paragrafen ändras på så sätt att 20 kap. 2–8 § i fängelselagen i övrigt tillämpas på ändringssökande. I denna proposition föreslås att 20 kap. 9 § i fängelselagen ska upphävas. 

16 kapSärskilda bestämmelser 

1 §. Tillämpning av fängelselagen. Paragrafen kompletteras med hänvisningsbestämmelser till sådana bestämmelser i fängelselagen som innehåller allmänna bestämmelser om fängelset eller dess lokaler. Det handlar om bestämmelser som likaså gäller fångar som avtjänar straff och häktade. Vid behandlingen av häktade tillämpas fängelselagens 4 kap. 1 §, 11 § 3 mom. och 12 § 2 mom., vilka innehåller allmänna bestämmelser om fängelse. Dessutom tillämpas bestämmelsen om kontraktsavdelningar i 5 kap. 4 § 1 mom. i fängelselagen.  

2 §. Närmare bestämmelser om verkställighet. Paragrafen upphävs eftersom dess innehåll inte uppfyller kraven på bemyndigande att utfärda förordning. 

8.3  Lagen om verkställighet av samhällspåföljder

30 §.Beslutanderätt. Till paragrafen fogas bestämmelser om beslutanderätt avseende beslut som ingår i föreslagna 13 a kap. 

Med stöd av bestämmelserna fattar samhällspåföljdsbyråns enhetschef beslut om tillfällig ändring av den preciserade planen för strafftiden och avbrytande av verkställigheten av en enskild dom. Beslutanderätten är den samma som i normala förhållande då den preciserade strafftiden ändras och verkställigheten avbryts.  

Så som föreslagits även i fråga om fängelselagen fattas beslut om allmänna begränsningar av verkställighet av samhällspåföljder av direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet. Innan beslutet fattas ska direktörerna för de brottspåföljdscentraler som omfattas av beslutet höras.  

13 a kap.Undantag vid störningar i samhället 

85 a §. Tillämpning av undantag. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i fängelselagen om situationer där de undantag som föreskrivs i kapitlet kan tillämpas. 

85 b §.Begränsning av inledandet av verkställighet av samhällspåföljder. Paragrafen innehåller bestämmelser om begräsning av inledandet av verkställighet av vissa samhällspåföljder. Det handlar om en bestämmelse som motsvarar 19 a kap. 2 § i fängelselagen, med stöd av vilken det är möjligt att begränsa inledandet av verkställighet av samhällspåföljder i en allvarlig störningssituation.  

Bestämmelsen gäller för samhällstjänst, övervakningsstraff, villkorligt fängelse som förenats med övervakning av den dömde och inledande av verkställighet av ungdomsstraff. Dessa kan begränsas i allvarliga störningssituationer under normala förhållanden och i undantagsförhållanden enligt beredskapslagen. Med stöd av bestämmelsen överförs verkställigheten att påföljder som inkommer för att verkställas till en senare tidpunkten på samma sätt som det är möjligt att flytta verkställigheten av fängelsestraff med stöd av fängelselagen. Bestämmelsen gäller således inte för sådana samhällspåföljder vars verkställighet redan inletts. 

Eftersom det handlar om allmänna begränsningar som gäller personer som dömts till en viss påföljd, beslutas dessa genom förordning av justitieministeriet. Det föreslås att förordningen innehåller bestämmelser om huruvida begränsningen gäller alla endast en del av de nämnda samhällspåföljderna.  

Begränsningarnas nödvändighet bedöms utifrån samma grunder som begränsning av intagning i fängelse enligt 19 a kap. 2 § i fängelselagen. Målet är att trygga att verkställigheten av samhällspåföljder fortsätter i den omfattning som det är tryggt för samhället, personalen och de dömda.  

Begränsningarnas längd motsvarar begränsningarna av intagning i fängelse. 

85 c §.Verkställighet av samhällspåföljder i allvarliga störningssituationer under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. Paragrafen innehåller bestämmelser om redigering av innehållet i samhällspåföljderna och avbrytande i allvarliga störningssituationer. Principerna för tillämpning av bestämmelserna motsvarar i hög grad 19 a kap. 5 § i fängelselagen och vad som konstaterats om ordnande av aktiviteter för fångar i motiveringarna till paragrafen. 

Med stöd av paragrafens 1 mom. är den centrala skillnaden jämfört med fängelselagen i första hand dock att innehållet i verkställigheten av samhällspåföljder ändras. I en störningssituation är det möjligt att ändra innehållet sysselsättningsskyldigheterna, innehållet i skyldigheten att stanna i bostaden samt innehållet i övervakningen. Det kan handla till exempel om att platserna för att fullgöra sysselsättningsplikten i anknytning till samhällspåföljder byts till sådana där verksamheten kan genomföras även i en störningssituation. Tidtabellerna för sysselsättningsplikten eller skyldigheten att stanna i bostaden kan ändras exempelvis enligt de allmänna begränsningarna av rörelse utomhus. I övervakningen är det möjligt att till exempel övergår till övervakning som endast sker på distans, om det är nödvändigt på grund av störningssituationen.  

Som helhet lämna bestämmelsen en jämförelsevis omfattande prövningsrätt för Brottspåföljdsmyndigheten i fråga om hurudana nödvändiga ändringar som görs i innehållet i verkställigheten för att verkställigheten ska kunna fortsättas även i en störningssituation.  

Ändringarna gäller alla samhällspåföljder som omfattas av tillämpningen. Besluten om ändring är således allmänna och under en störningssituation styr de verkställigheten av alla enskilda påföljder. Konsekvenserna av ändringarna för en enskild dömd person preciseras genom de tillfälliga ändringar som görs i den preciserade planen för strafftiden som berör honom eller henne. 

Med stöd av paragrafens 2 mom. kan verkställigheten även avbrytas. På samma sätt som i ordnandet av sysselsättning för fångarna, är avbrytande en metod som ska tillgripas i sista hand och som kan användas endast om det inte är tillräckligt att ändra innehållet i verkställigheten. I praktiken kan avbrytande av verkställighet av samhällspåföljder ses som en synnerligen exceptionell metod, eftersom verkställigheten i regel kan tryggas genom begränsningar enligt 85 a § eller ändringar enligt 85 b § 1 mom. Under avbrottet löper inte den dömdes strafftid. 

Med stöd av 3 mom. i paragrafen får ändringarna i innehållet av verkställigheten vara i högst tre månader åt gången och de kan förlängas med tre månader åt gången på samma sätt som i fråga om begränsningarna av ordnande av sysselsättning enligt fängelselagen. Eftersom avbrott av verkställigheten är en åtgärd som i högre grad innebär en inskränkning av den dömdes rättigheter, kan avbrottet vara i högst en månad åt gången. Efter att störningssituationen upphört, ska man utan dröjsmål återgå till normal verkställighet. Vid återgången ska man dock beakta till exempel att ändringen kan förutsätta att de platser där sysselsättningsplikten fullgörs och andra aktörer utanför Brottspåföljdsmyndigheten vidtar förberedande åtgärder. Detta ska beaktas i tidtabellen för återgången. 

85 d §.Begränsningarnas inverkan på beslut som gäller den dömde. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de begränsningar som ställs i 85 b § påverkar de beslut som gäller en enskild dömd person. När begränsningar införts med stöd av 85 b §, ska man i fråga om enskilda dömda bedöma hur de påverkar verkställigheten av hans eller hennes straff. Begränsningarna kan förutsätta till exempel att platsen för att fullgöra sysselsättningsplikten ändras eller ändringar tidtabellerna eller i skyldigheten att stanna i bostaden. 

Sådana ändringar kan förutsätta en ändring av den preciserade planen för strafftiden för den dömde. I planen görs i så fall tillfälliga ändringar på så sätt att verkställigheten fortsätter enligt de fastställda begränsningarna. Vid en temporär ändring av en preciserad plan för strafftiden är det möjligt att avvika från att sysselsättningen är förenlig med den preciserade planen för strafftiden eller från de dagliga tidtabellerna i planen.  

Om man beslutet att avbryta verkställigheten av någon samhällspåföljds, fattas på motsvarande sätt ett beslut om avbrytande av verkställigheten för en enskild dömd person.  

85 e §.Närmare bestämmelser. Paragrafen avses innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning. Genom förordning av justitieministeriet utfärdas bestämmelser om när de begränsningar som avses i föreslagna 85 a § avseende inledande av verkställighet av samhällspåföljder inleds och avslutas samt om hur inledandet av verkställigheten av dessas begränsas. Regleringen motsvarar i stor utsträckning vad som föreskrivits om intagning i fängelse i 19 a kap. i fängelselagen. 

14 kap.Ändringssökande 

86 §.Beslut i vilka ändring får sökas. Det föreslås att den nya 8 a punkten fogas till 1 mom. i paragrafen. Med stöd av punkten har fången rätt att söka ändring i beslut som fattats med stöd av föreslagna 85 b § och som gäller ändring av innehållet i verkställigheten av samhällspåföljder eller avbrytande av verkställigheten.  

86 a §.Förbud mot att söka ändring. En språklig ändring görs i 1 mom. 2 punkten i paragrafen. Till paragrafen fogas en ny 3 punkt som innehåller bestämmelser om förbud att söka ändring i fråga om ett beslut enligt föreslagna 85 c § om ändring av en preciserad plan för strafftid och avbrytande av verkställigheten.  

8.4  Lagen om övervakad frihet på prov

16 a §.Verkställighet av övervakad frihet på prov i allvarliga störningssituationer under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. Till lagen fogas nya 16 a §, som innehåller bestämmelser om en möjlighet som motsvarar vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av samhällspåföljder i fråga om att ändra innehållet i skyldigheterna för en fånge som placerats i övervakad frihet på prov vid en störningssituation i samhället. Bestämmelsen motsvarar vad som ovan lagts fram i fråga om 85 b § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Det föreslås dock inte att bestämmelser utfärdas om möjligheten att avbryta verkställighet av övervakad frihet på prov. 

32 §.Beslutanderätt. Till paragrafen fogas bestämmelser om beslut enligt 16 a §. Med stöd av 2 mom. i paragrafen fattar enhetschefen för fängelset, enhetschefen för byrån för samhällspåföljder, den biträdande direktören enligt brottspåföljdscentralens arbetsordning eller brottspåföljdschefen beslut om temporär ändring av planen för strafftiden enligt 16 a § 3 mom. Med stöd av nya 7 mom. i paragrafen fattar direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet beslut om att ställa de begränsningar som avses i 16 a § 1 mom. 

40 §.Ändringssökande. Till paragrafens 1 mom. fogas nya 2 a punkten, med stöd av vilken den som placerats i frihet på prov kan söka ändring i beslut som fattats med stöd av 16 a § 1 mom.  

40 a §.Förbud mot att söka ändring. Till paragrafen fogas ett förbud att söka ändring i ett tillfälligt beslut som gäller planen för strafftiden enligt 16 a § 3 mom.  

8.5  Lag om verkställighet av kombinationsstraff

11 a §.Verkställighet av den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff i allvarliga störningssituationer under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. Till lagen fogas nya 11 a §, som innehåller bestämmelser om en möjlighet som motsvarar vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av samhällspåföljder i fråga om att ändra innehållet i skyldigheterna för en person som är föremål för övervakning vid en störningssituation i samhället. Bestämmelsen motsvarar vad som ovan lagts fram i fråga om 85 b § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Det föreslås dock inte att bestämmelser utfärdas om möjligheten att avbryta verkställighet av övervakningstiden. 

29 §.Beslutanderätt. Till paragrafen fogas bestämmelser om beslut enligt 11 a §. Med stöd av 1 mom. i paragrafen fattar enheten för riskbedömning beslut om temporär ändring av planen för strafftiden enligt 11 a § 3 mom. Med stöd av 6 mom. i paragrafen fattar direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet beslut om att ställa de begränsningar som avses i 11 a § 1 mom. 

35 §.Ändringssökande. Till paragrafens 1 mom. fogas nya 1 a punkten, med stöd av vilken den som är föremål för övervakning kan söka ändring i beslut som fattats med stöd av 11 a § 1 mom.  

36 §.Förbud mot att söka ändring. Paragrafen ändras på sätt att man som 1 punkten i den fogar ett förbud att söka ändring i beslut enligt 11 a § 3 mom. Nuvarande 1 och 2 punkten i paragrafen flyttas till 2 och 3 punkten. 

8.6  Mentalvårdslagen

23 a §.Läkaruppgifter som förutsätter ett tjänsteförhållande. Paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att endast en läkare i tjänsteförhållande till staten eller ett välfärdsområde vid sidan om polisen kan framföra en begäran om handräckning till Brottspåföljdsmyndigheten då det handlar om att bistå i transporten av en fånge eller häktad som friges. Ändringen hänför sig till föreslagna nya 31 b §.  

31 b §.Transport av en patient som tagits in för vård oberoende av sin vilja när patienten friges från fängelse eller häktning. Nya 31 b § fogas till lagen.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om ansvaret för att ordna transport av en patient som tagits in för vård oberoende av sin vilja när patienten friges från fängelse eller häktning. Vård oberoende av vilja eller dess förutsättningar upphör inte i och med att fängelset eller häktningen upphör. När en person friges från fängelse eller häktning, överförs ansvaret för att ordna personens hälso- och sjukvårdstjänster från Enheten för hälso- och sjukvård för fångar till välfärdsområdet enligt hans eller hennes hemkommun. Det välfärdsområde som ansvarar för att ordna den fortsatta vården för patienten ansvarar för transporten. Om patienten inte har någon hemkommun kan välfärdsområdets organiseringsansvar fastställs till exempel utifrån 50 § i hälso- och sjukvårdslagen eller 56, 56 a eller 56 b § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Paragrafen gäller inte för frigivning från fängelse för vård enligt 10 kap. 3 § i fängelselagen, då strafftiden anses löpa under vården.  

Momentet innehåller en hänvisning till 14 §, enligt vilken vården ska avslutas och patienten ska avlägsnas från sjukhuset om han eller hon så vill, om det under vården av den som förordnats till vård kommer fram att förutsättningar för förordnade till vård oberoende av vilja inte föreligger.  

Mentalvårdslagen innehåller inte bestämmelser om begränsning av självbestämmanderätten under transporten. Under transporten får hälso- och sjukvårdspersonalen inte använda de begränsningsåtgärder som föreskrivs i 4 a kap. i lagen. Under tiden för förflyttningen av patienten kan det dock finnas en risk för att patienten beter sig våldsamt eller på ett oförutsett sätt eller till exempel försöker avlägsna sig. Detta kan orsaka en risk för patientens egen hälsa eller säkerhet eller för andra personers hälsa eller säkerhet och bli ett hinder för förflyttningen.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om begäran om handräckning från Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen. En begäran om handräckning kan framföras av en läkare i tjänsteförhållande till välfärdsområdet eller Enheten för hälso- och sjukvård för fångar då läkaren anser att handräckning av Brottspåföljdsmyndigheten eller polisen behövs för att genomföra transporten på ett säkert sätt. Behovet kan bero till exempel på förväntad våldsamhet av patienten eller ett annat motsvarande skäl. Förutsättningen är inte en konkret våldssituation under transporten, utan en bedömning som gjorts före transporten utifrån patientens tidigare beteende och risken för våldsamt beteende under transporten.  

I praktiken framförs begäran i allmänhet av en läkare i ett tjänsteförhållande till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar kommer överens om den fortsatta vården med välfärdsområdet. Enheten för hälso- och sjukvård har även uppdaterad information om patientens hälsotillstånd och till exempel risken för våldsamt beteende. Med stöd av bestämmelsen kan en läkare från Enheten för hälso- och sjukvård framföra en begäran även i en sådan situation där en häktad redan förordnats att friges under den tid då den frigivna häktade hålls frihetsberövad för att ordna transporten. En läkare med tjänsteförhållande hos välfärdsområdet har dock befogenhet att framföra en i paragrafen avsedd begäran om handräckning. 

Momentet innehåller en hänvisning till bestämmelserna om handräckning i fängelselagen och häktningslagen. 

8.7  Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården

5 §.Avgiftsfria hälsovårdstjänster. Till paragrafen fogas nya 8 a punkten, utifrån vilken transporten av en patient enligt 31 b § i mentalvårdslagen är avgiftsfri för patienten. I paragrafens 8 punkt görs en teknisk ändring som beror på detta.  

8.8  Lagen om ändring av barnskyddslagen

16 a §.Välfärdsområde som svarar för barnskyddets kostnader. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., som innehåller en hänvisningsbestämmelse till fängelselagen. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att kostnaderna för placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt föreskrivs i 8 kap. 10 c § i fängelselagen.  

Det finns bestämmelser om skyldigheten för det ansvariga välfärdsområdet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster för ett placerat barn i 16 b § i barnskyddslagen och i 69 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010).  

40 §.Skyldighet att omhänderta barn och ordna barnets vård utom hemmet. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket en fånge som inte fyllt 18 år under de förutsättningar som anges i 1 och 2 mom. kan placeras i en barnskyddsanstalt. Dessutom innehåller momentet en bestämmelse, enligt vilken en sådan placering också förutsätter ett beslut om placering av ett barn som inte fyllt 18 år i en anstalt utanför fängelset. I dessa situationer handlar det således om en så kallad dubbel klientrelation, varvid placeringen ska vara motiverad på basis av bägge lagar och under placeringen ska det vara möjligt att tillämpa bestämmelserna i såväl fängelselagen som barnskyddsplagen på den minderårige.  

Placeringen förutsätter ett beslut om omhändertagande som fattas med stöd av 43 § i barnskyddslagen och att de kriterier som styr valet av platsen för vård utom hemmet enligt 50 § i barnskyddslagen uppfylls. Enligt 40 § 2 mom. i barnskyddslagen är stödåtgärder inom öppenvården primära i förhållande till omhändertagande och placering i vård utom hemmet ska vara förenligt med barnets bästa. I dessa situationer kan öppenvårdens stödåtgärder inte bli aktuella, eftersom barnet är i fängelse och inte i vanliga uppväxtförhållanden. I fängelset är det inte möjligt att vidta stödåtgärder inom öppenvården. Vid prövningen av placering ska man göra bedömningen i förhållande till fängelsemiljön och -förhållandena och inte till barnets vanliga uppväxtmiljö och -förhållanden. Även barnets bästa ska bedömas i förhållande till fängelseförhållandena och inte till de rådande uppväxtförhållandena. För en fånge som inte fyllt 18 år och som är i fängelse utgör fängelseförhållandena i praktiken hans eller hennes faktiska rådande uppväxtförhållanden.  

Parterna kan anföra besvär över beslutet om omhändertagande, varvid omhändertagandet överförs till förvaltningsdomstolen för avgörande. Då kan det vara möjligt att en utomstående anstaltsplacering som är under beredning i praktiken inte hinner genomföras. 

Om en minderårig redan har omhändertagits med ett tidigare beslut och omhändertagandet inte har upphävts för tiden i fängelse, ska man utan dröjsmål se över barnets klientplan enligt 30 § i barnskyddslagen och i den bedöma även syftet och målen med placeringen i vård utom hemmet samt grunderna för omhändertagandet och placeringen i vård utom hemmet. Det är inte behövligt att fatta något nytt beslut om omhändertagande om grunderna för omhändertagande fortfarande föreligger. Om den plats för placering i vård utom hemmet som anvisats barn för tiden i fängelse inte längre motsvarar barnets behov och inte är förenlig med barnets bästa och inte heller lämpar sig för placeringsplats för en minderårig fånge, ska barnet placeras med ett beslut om ändring av platsen för placering i vård utom hemmet i en plats för i vård utom hemmet som lämpar sig för honom eller henne i enlighet med 43 § 3 mom. i barnskyddslagen. 

Placering av ett barn i en barnskyddsanstalt föregås alltid av en grundlig och fallspecifik prövning såväl ur fängelselagens som barnskyddslagens synvinkel. Det myndighetssamarbete som ska föras i beredningen av placeringen föreskrivs i 41 § 3 mom. En placering görs om det är befogat med tanke på bägge lagar.  

Placeringen kan vid behov fortsätta efter frigivningen, om grunderna för placeringen i vård utom hemmet fortfarande föreligger. Situationen ska bedömas under beredningen av frigivningen. Samarbetet med Brottspåföljdsmyndigheten under placeringen i vård utom hemmet föreskrivs närmare i 52 §. 

41 §.Beredning av omhändertagande och vård utom hemmet. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket placeringen av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt ska beredas i samarbete med Brottspåföljdsmyndigheten och Enheten för hälso- och sjukvård för fångar.  

Myndigheterna ska sinsemellan komma överens om processerna för beredningen och beslutfattandet. I praktiken tas initiativet till att börja beredningen i typfallet av Brottspåföljdsmyndigheten vid beredningen av om förutsättningar för att placera en person under 18 år i öppnare förhållande än ett slutet fängelse föreligger. Därefter bedömer barnskyddsmyndigheterna ur barnskyddslagens synvinkel om placeringen är motiverad och om det finns en lämplig placeringsplats. Den behöriga tjänsteinnehavaren inom barnskyddet ska liksom för närvarande bedöma vilken plats som är lämplig för just fången under 18 år, eftersom barnskyddsmyndigheten har den bästa kunskapen om olika barnskyddsanstalter och om barn som tidigare placerats i dem. Bestämmelser om val av plats för vård utom hemmet finns i 50 § i barnskyddslagen. Vid prövningen av placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt ska man även bedöma barnets bästa, välbefinnandet och säkerheten för de barn som sedan tidigare är placerade i platsen för placering i vård utom hemmet. Placeringen får inte leda till att barnets bästa, välbefinnande och säkerhet försämras för de barn som redan finns i anstalten. Ett avgörande som gäller placering handlar således om en helhetsprövning där man beaktar vad barnets bästa i fråga om en fånge som inte fyllt 18 år och även de andra barnen.  

En placering i en barnskyddsanstalt är i första hand avsedd för sådana minderåriga fångar som genuint kan placeras i öppnare förhållanden som liknar ett öppet fängelse. Förhållandena i ett öppet fängelse är avsevärt öppnare än i ett slutet fängelse. I typfallet kan en fånge till exempel uträtta ärenden i närbutiken, på biblioteket eller delta i andliga sammankomster under vissa på förhand fastställda tidpunkter. I ett öppet fängelse är det även möjligt att ansöka om tillstånd för studier för att delta i utbildning i en läroanstalt utanför fängelset eller ansöka om tillstånd till civilt arbete för arbete utanför fängelset. Det handlar således om sedvanliga studier och arbete i det civila och ofta utnyttjas elektronisk övervakning i övervakningen.  

På grund av detta har man vid beredningen av propositionen utgått från att den i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av barnskyddslagen och till lagar som har samband med den (RP 149/2025 rd och RSv 61/2026 rd) föreslagna nya tjänsten för rehabilitering på en sluten institution inte lämpar sig som en anstalt för placering utanför fängelset för ett barn som lämpar sig för öppet fängelse. I den föreslagna nya tjänsten för rehabilitering på en sluten institution begränsas i princip barnets rörelsefrihet och andra rättigheter, varvid tjänsten i fråga om förhållanden och utgångspunkter blir mer sluten. Ingen enskild barnskyddsanstal utesluts dock kategoriskt, utan en lämplig placeringsplats avgörs utifrån en övergripande prövning. Ingen placering görs om det inte finns någon sådan placeringsanstalt som kan ombesörja placeringsförutsättningarna, såsom säkerhetsomständigheterna. 

Om en placering är möjlig, ska fängelset, barnskyddsanstaltens personal och den behöriga socialvårdsmyndigheten i samarbete säkerställa att man i de placeringsbeslut som fattas med stöd av bägge lagar beaktar alla behövliga omständigheter. Till exempel föreskrifterna i ett placeringsbeslut beträffande iakttagande av anstaltens ordning och avlägsnande från anstaltens ska beredas med tillräcklig precision.  

Ur fängelselagens synvinkel är en fånge under 18 år skyldig att stanna kvar i en barnskyddsanstalt, delta i verksamhet som ordnas i anstalten och förfara enligt anstaltens regler, till exempel genom att iaktta dagliga tidtabeller. I det placeringsbeslut som fattas av Brottspåföljdsmyndigheten och de föreskrifter som bifogas det beaktas dessa omständigheter med tillräcklig precision. I samarbete med barnskyddsanstaltens personal och den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården ska det säkerställas att man tagit ställning till alla behövliga omständigheter med tanke på barnskyddsanstalten i det beslut som fattas vid Brottspåföljdsmyndigheten.  

Dessutom möjliggör fängelselagen att Brottspåföljdsmyndigheten under placeringen kan övervaka en fånge under 18 år med tekniska redskap, om en sådan övervakning bedöms vara förenlig med barnets bästa och de relaterade omständigheterna bereds tillsammans med barnskyddsanstalten och den behöriga socialvårdsmyndigheten.  

Myndigheterna ska i förväg komma överens om praxis som iakttas i övervakningen av om en fånge under 18 år är drogfri och om han eller hon avlägsnar sig från barnskyddsanstalten utan lov. Riksdagen behandlar för närvarande förslag till ändringar av barnskyddslagen (RP 149/2025 rd), vars syfte är att påskynda letande efter barn som olovligen avlägsnat sig från deras plats för placering i vård utom hemmet. Det föreslås att barnskyddslagen innehåller detaljerade bestämmelser om underlättande av lokaliseringen av, letandet efter och returneringen av ett barn, gripande, transporten samt om polisens handräckning vid gripande och transport. Om en minderårig olovligen avlägsnar sig från en barnskyddsanstalt, är situationen annorlunda i den meningen att Brottspåföljdsmyndigheten efterlyser fången med stöd av 2 kap. 2 a § 2 mom. i fängelselagen för att fortsätta verkställigheten. Barnskyddsanstalten ska utan dröjsmål underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om det olovliga avlägsnandet för att efterlysningen ska göras. 

52 §.Samarbete under den tid vård utom hemmet varar. Till paragrafens fogas ett nytt 2 mom., som innehåller en hänvisningsbestämmelse till fängelselagen. I momentet föreskrivs att bestämmelser om myndighetssamarbete under tiden för placering av en fånge som inte fyllt 18 år i en barnskyddsanstalt finns i 8 kap. 10 b § 3 mom. i fängelselagen. 

I praktiken ska barnskyddsanstaltens personal, den behöriga tjänsteinnehavaren inom socialvården och fängelsepersonalen under placeringen underrätta varandra om omständigheter som är behövliga med tanke på straffverkställigheten och placeringen. Myndighetssamarbete som förs med låg tröskel är motiverat med tanke på barnets bästa. I synnerhet när en fånge som inte fyllt 18 år avlägsnar sig olovligen från anstalten ska Brottspåföljdsmyndigheten utan dröjsmål underrättas om detta för efterlysning av barnet. Dessa situationer har behandlats mer ingående i specialmotiveringen avseende ovan föreslagna 8 kap. 10 b § i fängelselagen.  

Lagen om behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården innehåller bestämmelser om rätten att få uppgifter från Brottspåföljdsmyndigheten.  

För tydlighetens skull finns det skäl att konstatera att 16 kap. 6 a § i fängelselagen innehåller bestämmelser om drogfrihet och 7 § om kontroll av drogfrihet. I kontrollen av drogfrihet kan en fånge åläggas att utföra ett blåsprov eller att ge ett saliv- eller urinprov. Även ett blodprov är möjligt, även om det väldigt sällan använts i praktiken. Om det utifrån de yttre tecknen är uppenbart att fången är berusad, behöver ett saliv-, urin- eller blodprov inte tas, om inte fången kräver det. Brottspåföljdsmyndigheten kan använda resultatet av ett alkohol- och drogtest som gjorts av någon annan aktör exempelvis i samband med utredningen av en ordningsförseelse och påförandet av en disciplinär påföljd. Bägge myndigheter ska således göra ett alkohol- och drogtest inom ramen för den egna befogenheten och de egna syftena. I praktiken sköts kontrollen av drogfrihet utan att väcka uppmärksamhet utanför fängelset av de stödpatruller som lyder under Brottspåföljdsmyndighetens samhällspåföljdsbyråer.  

13.1  Förfarandet vid en allvarlig störningssituation i samhället

Allmänt

I propositionen föreslås att man till fängelselagen, häktningslagen, lagen om verkställighet av samhällspåföljder, lagen om övervakad frihet på prov samt lagen om verkställighet av kombinationsstraff fogar bestämmelser som möjliggör att man avviker från den vanliga verkställigheten vid allvarliga störningssituationer i samhället. Bestämmelserna tillämpas i undantagsförhållanden eller i sådana andra allvarliga störningssituationer i normala förhållanden vilka räknats upp i de föreslagna bestämmelserna. 

De föreslagna bestämmelserna är betydelsefulla med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna för dem som dömts till påföljder och delvis även för deras närstående. Nedan behandlas dessa frågor separat med tanke på varje begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden tagit ställning till definieringen av en allvarlig störningssituation i normala förhållanden. I sina utlåtanden GrUU 10/2025 rd och GrUU 19/2026 rd förutsatte utskottet att man för att definiera en allvarlig störningssituation under normala förhållanden ska inkludera en exempelartad förteckning om sådana situationer i lagen.  

De föreslagna bestämmelserna innehåller en i grundlagsutskottets utlåtanden förutsatt förteckning för att definiera störningssituationer under normala förhållanden. 

Begränsningen av intagning i fängelse och begränsningen av inledandet av verkställighet av samhällspåföljder

I propositionen föreslås att bestämmelserna om begränsning av intagning i ett fängelse i 2 kap. fängelselagen flyttas till nya 19 kap. Dessutom fogas motsvarande bestämmelser om begränsning av inledande av verkställighet av samhällspåföljder till lagen om verkställighet av samhällspåföljder. I bägge fall handlar det om att verkställigheten av de påföljder som är föremål för begränsningar vid störningssituationer i samhället inte inleds, utan om att inledandet av påföljderna skjuts upp fram till dessa att begränsningarna avvecklats. 

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Det krav på behandling utan dröjsmål som följer av bestämmelsen gäller även för inledande av verkställighet av påföljder.  

I fråga om bestämmelserna i fängelselagen har ärendet nyligen bedömts i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av fängelselagen och häktningslagen samt 9 § i lagen om försvarstillstånd (RP 53/2025 rd) och i dess lagstiftningsordning och bestämmelserna har godkänts med grundlagsutskottets medverkan. I denna proposition föreslås inte innehållsmässiga ändringar. 

Nu föreslås bestämmelser med motsvarande innehåll även i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. De grundläggande lösningarna i regleringen motsvarar vad som redan föreskrivs i fängelselagen. De omständigheter som lagts fram i motiveringarna till lagstiftningsordningen i ovan nämnda regeringsproposition (RP 53/2025 rd) är relevanta även i bedömningen av inledande av begränsning av verkställighet av samhällspåföljder. Även under coronatiden vara reglering av motsvarande innehåll i kraft (RP 44/2021 rd, GrUU 13/2021 rd, lag 452/2021). 

Utifrån de grunder som lagts fram i ovan nämnda propositioner kan de nu föreslagna regleringen konstitutionellt sett anses vara problemfri.  

Andra begränsningar i fängelserna

Enligt 7 § 3 mom. i grundlagen ska rättigheterna för den som har berövats sin frihet tryggas genom lag. Fängelselagen innehåller bestämmelser om de krav som ska ställas på innehållet i straffverkställigheten bland annat på så sätt att fängelse innehåller berövande av friheten eller begränsning av den, att verkställigheten av fängelse inte får orsaka andra begränsningar för fångens rättigheter eller förhållanden än de som föreskrivs genom lag eller som nödvändigtvis följer av själva straffet, att fängelse ska verkställas på så sätt att verkställigheten är trygg för samhället, personalen och fångarna samt att fångens möjligheter att upprätthålla sina hälsa och funktionsförmåga ska stödjas. Förhållandena i fängelserna ska ordnas så att de i så hög grad som möjligt motsvarar de förhållanden som råder i samhället.  

Grundlagsutskottet har i olika sammanhang i sina utlåtanden belyst att frihetsberövande inte i sig bildar någon grund att inskränka en persons grundläggande fri- och rättigheter. Om ett behov av inskränkning av de andra grundläggande fri- och rättigheterna föreligger under detta frihetsberövande, ska begränsningarna föreskrivas genom lag och de ska kunna berättigas separat i respektive fall och i fråga om respektive grundläggande fri- och rättighet (se till exempel GrUU 13/2021 rd). 

I propositionen föreslås bestämmelser om begränsning eller avbrytande av fångarnas aktiviteter, besök och permissioner under tiden för en allvarlig störningssituation i samhället. Reglering med motsvarande innehåll var i kraft under coronatiden (ovan nämnda lag 452/2021 och dess förarbeten). Vid den tidpunkten var regleringen i kraft endast i en begränsad tid och den gällde endast för coronapandemin, medan de nu föreslagna bestämmelserna är avsedda att vara permanenta och tillämpliga på olika allvarliga störningssituationer i samhället. 

Den föreslagna regleringen innebär ytterligare begränsningar av den personliga friheten enligt 7 § i grundlagen, rörelsefriheten enligt 9 § i grundlagen samt skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen. Likaså baserar sig regleringen på de kulturella rättigheter som tryggats i 16 § i grundlagen. Begränsningarna kan även innebära en viss form av isolering, vilket kan vara av betydelse för fångens hälsa. 

De föreslagna bestämmelserna ska bedömas i ljuset av de allmänna förutsättningarna för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna. De allmänna förutsättningarna för begränsning omfattar kav på att bestämmelser utfärdas genom lag, att de är exakta och noggrant avgränsade, att en begränsning är godtagbar, att begränsningen är proportionell i förhållande till det eftersträvade målet, att den grundläggande fri- och rättighetens kärnområde inte kränks, att rättsskyddsarrangemangen är tillräckliga samt att människorättsplikterna iakttas.  

De föreslagna bestämmelserna motsvarar varandra i fråga om innehåll.  

Förslagen uppfyller kraven på att utfärda bestämmelser om inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna genom lag.  

Förslagen uppfyller även kravet på att regleringen ska vara exakt och noggrant avgränsad. I fråga om varje begränsning utfärdas detaljerade bestämmelser om hurudana begränsningar som kan införas och under vilka förutsättningar. Förutsättningarna för tillämpning av de bestämmelser som gällde under coronatiden var bundna till den dåvarande situationen för den smittsamma sjukdomen. Eftersom syftet med de nu föreslagna bestämmelserna är att de ska vara tillämpliga på olika allvarliga störningssituationer i samhället, föreslås nu att tillämpningen ska vara nödvändig för att säkerställa straffverkställigheten är trygg för samhället, personalen och fångarna.  

Bestämmelserna är inte detaljerade på samma sätt som den väldigt kasuistiska reglering som gällde under coronatiden men den kan ända anses vara exakt och noggrant avgränsad på det sätt som grundlagen förutsätter. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 § 2 mom. i fängelselagen och den terminologi som använts i ovan nämnda nämna bestämmelse om begränsning av intagning i fängelse. Bestämmelsen hänvisar således till de säkerhetsbehov som förutsätts i fråga om verkställighet av fängelsestraff, vilka vid en allvarlig störningssituation i samhället kan äventyras om begränsningar inte införs. Så som konstaterats ovan hänvisar begreppet till exempel till skydd av fångarnas eller andra personers hälsa eller fängelsets ordning säkerhet eller upprätthållande av fångarnas basvård i situationer där en störningssituation i samhället äventyrar dessa rättsobjekt som ska skyddas. Bestämmelsernas exakthet understryks även av kravet på att de kan tillämpas endast i allvarliga störningssituationer i samhället och endast då det är nödvändigt. Tröskeln för att avbryta sysselsättningen är graderad enligt ordalydelserna i bestämmelserna till en högre nivå än för annan begränsning. 

Ovan nämnda regleringshelhet bildar således med tanke på förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna en exakt och noggrant avgränsad helhet, som begränsar Brottspåföljdsmyndighetens prövningsrätt i fråga om regleringen som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna med den krävda precisionen. 

Förslagens godtagbarhet och proportionalitet ska granskas med tanke på varje begränsning. 

Begränsningarna av besök och permissioner begränsar skyddet för privatlivet och i synnerhet skyddet för familjelivet för en fånge och hans eller hennes närstående. I synnerhet besöksrätten är en betydande rätt med tanke på skyddet för privatlivet. Även i normala förhållanden beviljas permissioner enligt prövning, varför de begränsningar som gäller permissioner inte kan anses vara betydande begränsningar på samma sätt som besöksbegränsningarna. 

Begränsningarna av ordnandet av aktiviteter och fritidsaktiviteter begränsar å sin sida skyddet för fångarnas privatliv och delvis även deras kulturella rättigheter, såsom rätten att använda bibliotek. Aktiviteterna har även en central ställning i ordnandet av tiden utanför cellen och fångarnas rätt att tillbringa tid med andra fångar. Om begränsningarna leder till avskildhet, kan detta påverka även fångarnas hälsa. Genom begränsningarna skyddas andra rättsobjekt, såsom människors hälsa eller fängelsets basvård. I en allvarlig störningssituation i samhället kan det vara nödvändigt att begränsa besök och permissioner för att trygga fängelsets verksamhet. Det handlar om vägning av dessa olika rättigheter i en allvarlig störningssituation i samhället. En sådan vägning har gjorts tidigare under coronapandemin, varvid motsvarande begränsningar föreskrevs med grundlagsutskottets medverkan. Således finns det en godtagbar grund för begränsningarna. 

Begränsningarna ska dock genomföras proportionellt. Begränsningarna av fångarnas sysselsättning, besök och permissioner har graderats på så sätt att begränsningen av dessa förutsätter nödvändighet och att fullständigt avbrytande förutsätter att det är uppenbart att en begränsning inte är tillräckligt.  

Begränsningarna gäller inte heller sådana rättigheter som fångarnas basvård, minderårigas skolgång eller vistelse utomhus på ett annat sätt än ett sätt som en begränsning av engångsnatur. Också begränsningen av fångarnas aktiviteter ska så som beskrivits ovan göras på graderat sätt så att avbrytande av dessa är exceptionellt.  

Proportionaliteten för begränsningen av besöken och permissionerna förbättras av att man i lagen förutsätter tillägg i de andra kontaktsätten. Till exempel genom en utvidgad rätt till användning av telefon eller videosamtal är det möjligt att minska begränsningarnas konsekvens för skyddet för familjelivet för fångarna. Å andra sidan avgränsas besök som beviljas av ett synnerligen viktigt skäl och minderåriga fångars besök utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna. Även dessa begränsningar ökar regleringens proportionalitet.  

Proportionaliteten i begränsningen av aktiviteter och fritidsaktiviteter tryggas på lagstadgat sätt på så sätt att ersättande sysselsättning i mån av möjlighet ska ordnas för fångarna. Begränsningarna får inte heller i princip innebära att fångarnas isoleras. Lagen innehåller bestämmelser om att även om aktiviteter inte ordnas, ska fångarna ges möjlighet att tillbringa tid utanför cellen på det sätt som förhållandena medger. När begränsningarna är i kraft ska man dock sträva efter att fångarna har möjlighet att tillbringa tid utanför cellen, till exempel genom att förlänga tiderna för vistelse utomhus eller genom att ordna vistelse i små grupper i lokaler utanför cellen. 

Begränsningarna kan även vara i kraft endast i en begränsad tid åt gången och de ska avbrytas utan dröjsmål då störningssituationen upphört. 

Förslagen ska således anses vara proportionella.  

Då de föreslagna begränsningarna har genomförts på ovan beskrivna sätt ingriper de inte heller i kärnan av de grundläggande fri- och rättigheterna, eftersom man även under tiden för begränsningarna strävar efter att ordna möjligheter för fångarna att hålla kontakt eller tillbringa tid utanför cellen i så stor utsträckning som möjligt. 

I de människorättsplikter som binder Finland, såsom Europarådets fängelseregler, har man tryggat fångarnas rättigheter i hög grad med samma innehåll som i fängelselagen. Under coronapandemin tog Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning CPT ställning till begränsningar under pandemin (Statement of principles relating to the treatment of persons deprived of their liberty in the context of the coronavirus disease (Covid-19) pandemic, CPT/Inf(2020)13). I detta utlåtande betonade CPT att begränsningarna ska ha en laglig grund, vara nödvändiga och proportionella, att människovärdet ska respekteras och deras längd ska var begränsad. Även om CPT ansåg att begränsningarna av aktiviteter och kontakten vara godtagbara, ansåg kommittén att man under coronapandemin skulle sörja för att upprätthålla hygienen och daglig tillgång till utomhusluft. I stället för begränsningar som gäller besök skulle man ordna andra alternativa kontaktsätt. De föreslagna bestämmelserna motsvarar dessa riktlinjer som CPT lagt fram i sitt utlåtande. Förslagen kan således inte vara problematiska med tanke på de människorättsplikter som binder Finland. 

Fångarnas rättsskydd tillgodoses på så sätt fångarna har rätt att söka ändring i beslut om att ställa begränsningar vilka fattats av direktören för ansvarsområdet för operativ verksamhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Även i fråga om enskilda fångar fattas separata beslut om de behövliga ändringarna. Det föreslås inte att lagen innehåller separata bestämmelser om nödvändighetströskeln för sådana beslut för en enskild fånge, vare sig nya beslut fattas eller redan fattade beslut återkallas. I sitt utlåtande GrUU 13/2021 rd förutsatte grundlagsutskottet att annullering av beslut som gäller fångar ska ske utifrån nödvändighetströskeln. Eftersom de nu föreslagna begränsningarna redan i princip förutsätter nödvändighet på grund av en störningssituation i samhället, föreslås i denna proposition inte någon nödvändighetsprövning, då beslut som gäller fångarna annulleras.  

Beslut som gäller en enskild fånge eller annullering av beslut som redan fattats omfattas av förbudet att söka ändring. Detta är befogat, eftersom dessa beslut baserar sig på ett allmänt begränsningsbeslut och beslutsfattandet inte omfattar någon väsentlig prövning. Till största del omfattas dessa beslut även i normala förhållanden av ett förbud att söka ändring, med undantag för tillstånd till civilt arbete och andra permissioner för sysselsättning utanför fängelset.  

Andra begränsningar i verkställigheten av samhällspåföljder

I propositionen föreslås även ändringar av verkställigheten av samhällspåföljder under allvarliga störningssituationer i samhället. 

Ändringarna kan gälla hur verkställigheten av samhällspåföljder kan omformas under allvarliga störningssituationer i samhället. Det kan handla om en ändring av innehållet i sysselsättningsskyldigheten för en dömd person, en ändring av övervakningssätten eller en ändring av skyldigheten att hålla sig i bostaden vilka görs för att motsvara störningssituationen. Begränsningarna kan således i liten mån begränsar skyddet för privatlivet för en fånge.  

De föreslagna ändringarna påverkar dock inte den dömdes ställning i väsentlig grad, utan verkställigheten fortsätter i en form som anpassats enligt förhållandena. Sådana ändringar kan anses vara godtagbara och proportionella.  

Ändringarna gäller sådana omständigheter som anknyter till verkställigheten i vilka Brottspåföljdsmyndigheten har prövningsrätt även i normala förhållanden. Ändringarna gäller således inte till exempel den strafflängd som förordnats av domstolen. Med tanke på en exakt och noggrant avgränsad reglering är det befogat att utfärda separata bestämmelser även om sådan omformning av innehållet i verkställigheten.  

Den föreslagna regleringen om avbrytande av verkställigheten av samhällspåföljder innebär för den dömde ett dröjsmål av slutförandet av verkställigheten vilket inte beror på honom eller henne. Detta kan anses vara betydande med tanke på 21 § i grundlagen. Det handlar dock om en motsvarande situation som då man skjuter upp inledandet av verkställigheten. På ovan behandlade sätt kan godtagbara grunder för avbrytandet föreligga vid allvarliga störningssituationer i samhället.  

Dessutom är avbrytande en metod som ska tillgripas i sista hand i förhållande till ändring av verkställigheten.  

Som helhet kan de förslag som gäller verkställighet av samhällspåföljder anses vara problemfria med tanke på grundlagen. 

13.2  Avdelning med intensifierad övervakning

Propositionen innehåller förslag om avdelningar med intensifierad övervakning. Avdelningarna verkar i huvudsak åtskilda från de andra avdelningarna i fängelset. En placering på en sådan avdelning innebär ett lite mer omfattande ingrepp i fångens personliga frihet än placering på en vanlig avdelning i fängelset. Dessutom bör det observeras att placering för att bo i avskildhet kan ha negativa konsekvenser för fångens hälsa, även om det inte handlar om isolering som motsvarar en säkerhetsavdelning. Hälso- och sjukvården för fångar ska dock ordnas på ett sådant sätt att de negativa hälsokonsekvenserna av avskildheten beaktas. På övervakningen av fångarna tillämpas samma bestämmelser som på de vanliga avdelningarna, varför begränsning i detta hänseende inte innebär något likadant ingrepp i fångens rättigheter som en placering på en säkerhetsavdelning. Begränsningarna av användningen av bibliotek och utövning av religion innebär små begränsningar av fångens kulturella rättigheter och religionsfrihet. 

Exakta och noggrant avgränsade bestämmelser om avdelningar med intensifierad övervakning utfärdas genom lag. Lagen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för placering, begränsningar som gäller avdelningarna samt granskning av grunderna för en avdelningsplacering.  

Placering förutsätter alltid konkreta grunder som anknyter till den ifrågavarande fången och gäller fängelsesäkerheten och framför allt att fångar med kopplingar till organiserad brottslighet inte kan påverka de andra fångarna på vanliga avdelningar. Genom placeringen och de begränsningar som följer av den tryggas således fängelsets och de andra personernas säkerhet, varför det finns konstitutionellt godtagbara grunder för förslagen i och med att andra personer säkerhet skyddas och brottslighet under fängelsetiden förebyggs.  

Rättigheterna för fångar på en avdelning med intensifierad övervakning begränsas inte lika mycket som på en säkerhetsavdelning, utan den centrala skillnaden jämfört med vanliga avdelningar är att fångarnas aktiviteter ordnas inom avdelningen. Placeringen innebär således inte i sig att fångarna kan delta i aktiviteterna och fritididsaktiviteterna. Dessa aktiviteter är planerade för att överensstämma med avdelningens mål och de genomförs inom avdelningen. Även om möjligheterna att delta i religiösa sammankomster och användningen av biblioteket begränsas, tryggas på lagnivå en möjlighet för fångarna att använda bibliotek och utöva sin religion på andra sätt. Således är begränsningarna små till denna del. Brottspåföljdsmyndigheten och Enheten för hälso- och sjukvård för fångarna ska även sörja för att hälsan för de fångar som är placerade på enheterna följs tillräckligt. Således är begränsningarna som helhet lindrigare än på en säkerhetsavdelning och i förhållande till vanliga avdelningar innebär de framför allt att aktiviteterna ordnas mellan fångarna på avdelningen. De föreslagna bestämmelserna kan anses vara proportionella i förhållande till skyddet av de rättsobjekt som är deras mål. 

Enligt Europadomstolens avgörandepraxis är särskilda säkerhetsåtgärder eller -arrangemang av sådan typ som avdelningar med intensifierad övervakning (special high security and safety measures, special prison regimes) inte problematiska med tanke på Europakonventionen, om man vid införande av sådana säkerställer att sättet att genomföra dessa och förhållandena i dessa respekterar människovärdet, inte orsakar extra lidande och fångens hälsa och välbefinnande tryggas på tillräckligt sätt. Tillämpningen av sådana åtgärder och arrangemang ska dessutom grunda sig på lag, placeringen på avdelning ska syfta till ett legitimt mål och arrangemangen ska vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Man har särskilt betonat behovet av att förebygga missbruk och att säkerställa fångens medinflytande i förfarandet, inklusive en effektiv rätt att söka ändring. (Piechowicz mot Poland, 2012, punkt 161, Epure mot Rumänien, 2021, punkterna 72–87 och Maslák mot Slovakien (nr 2), 2022, punkterna 137–177). Även 51, 52, 53 och 53A i Europarådets fängelseregler innehåller en definition av vilka slags åtgärder det är möjligt att rikta mot en fånge för att upprätthålla fängelsesäkerheten. 

Av ovannämnda skäl kan förslaget anses vara godtagbart och proportionerligt. Det kan även anses finnas ett vägande samhälleligt behov av den föreslagna bestämmelsen för en säker verkställighet av fängelsestraff. Förslagen står även i samklang med Europarådets fängelseregler. Således är förslagen inte motstridiga med de människorättsplikter som binder Finland.  

Fångarna har rätt att söka ändring i beslut om avdelningsplaceringen, varför regleringen inte är problematisk heller med tanke på kravet på rättsskydd. På grund av naturen på en avdelningsplacering föreslås dock att ett beslut om placering kan bli föremål för omvärdering endast med fyra månaders mellanrum, det vill säga i samband med att uppnåendet av målen i planen för strafftiden bedöms tillsammans med fången. Om en väsentlig förändring ägt rum i förhållandena för placeringen, kan beslutet omvärderas även tidigare än detta. Denna begränsning kan anses vara befogad och godtagbar eftersom förutsättningarna för placering på en avdelning med intensifierad övervakning i typfallet anknyter till fångens brottsliga verksamhet. För att återkallande av placeringen ska kunna bedömas, ska fångens verksamhet i praktiken följas i en lång tid innan det är möjligt att bedöma att en ändring ägt rum. Genom regleringen förhindras ogrundade förtida ansökningar.  

13.3  Förutsättningarna för befogenheter för övervakningsåtgärder för Brottspåföljdsmyndigheten

Grundlagsutskottets tidigare praxis

Fängelselagen och häktningslagen innehåller ett stort antal bestämmelser med stöd av vilka Brottspåföljdsmyndigheten har en befogenhet att begränsa rättigheterna för fångar och häktade. Till centrala delar anknyter sådana befogenheter till den personliga integriteten enligt 7 § i grundlagen och skyddet för privatlivet enligt 10 §. Enligt 10 § 4 mom. i grundlagen kan genom lag föreskrivas sådana begränsningar av meddelandehemligheten som är nödvändiga under frihetsberövande. 

Bestämmelserna om befogenheterna bedömts av grundlagsutskottet flera gånger (GrUU 12/1998 rd, GrUU 20/2005 rd, GrUU 34/2014 rd och GrUU 36/2020 rd).  

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 12/1998 rd behandlat granskning och läsning av post på en säkerhetsavdelning. Enligt utlåtandet var granskningen av posten för en fånge som placerats på en säkerhetsavdelning i förslaget inte bunden till uttryckliga förutsättningar. Å andra sidan skulle man enligt utskottet beakta att placering av en fånge på en säkerhetsavdelning enligt 3 kap. 2 b § hade förenats med exakta förutsättningar. En placering på denna avdelning kan bli aktuell även för att garantera en fånges egen säkerhet. Den allmänna begränsningsbestämmelsen i 2 d § 2 mom. är dessutom av betydelse. Enligt det får rättigheterna för en fånge som placerats på en säkerhetsavdelning inte begränsas mer än vad placeringen nödvändigtvis kräver. Granskningen av post ska således basera sig på prövning i det enskilda fallet. Utskottet ansåg att propositionens var förenlig med grundlagen. 

I utlåtandet GrUU 20/2005 rd har grundlagsutskottet å sin sida betonat att inskränkningar av hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden är föremål för den nödvändighetsförutsättning som uttryckligen nämns i 10 § 3 mom. i grundlagen och att hemligheten i fråga om meddelanden även i anstaltsförhållanden kan begränsas endast i den mån som det är befogat i det enskilda fallet. Utskottet riktade uppmärksamhet på de i föreslagna bestämmelserna om övervakning av brevväxling och användning av telefon i 12 kap. i fängelselagen använda begreppen: ”om det finns skäl” (12 kap. 1 § 1 mom. och 8 § 1 mom.), ”om det är behövligt” (12 kap. 2 § 1 mom. och 7 § 1 mom.) och ”kan” (12 kap. 2 § 2 mom. och 7 § 2 mom.) och ansåg att begreppen inte är ändamålsenliga. Enligt utskottet fanns det skäl att till denna del se över regleringen på så sätt att man i bestämmelserna nämner att förutsättningen för varje åtgärd är att det finns ett motiverat behov som gäller det enskilda fallet och som är proportionellt i förhållande till åtgärdens stränghet. 

I sitt utlåtande 34/2014 rd behandlade grundlagsutskottet bestämmelserna om läsning av fångarnas brev i förhållande till det nödvändighetskrav som föreskrivs i 10 § 3 mom. i grundlagen. Utskottet konstaterade att det i sin praxis betonat betydelsen av nödvändighetskravet i bestämmelsen och att hemligheten i fråga om meddelanden kan begränsas även i anstaltsförhållanden endast i den mån det är befogat i det enskilda fallet (se GrUU 30/2009 rd, s. 5/I, GrUU 59/2006 rd, s. 2/II och de utlåtanden till vilka det hänvisats i det). I 1 mom. i den föreslagna paragrafen uttrycks tillräckligt noggrant de orsaker som är godtagbara med tanke på 10 § 3 mom. i grundlagen och som gäller fångens kriminella bakgrund, uppförandet under fängelsetiden, försändelsen eller dess avsändare eller mottagare, på grund av vilka det kan anses vara befogat att läsa meddelandena (jämför med GrUU 30/2009 rd, s. 3/II, GrUU 59/2006 rd, s. 5). Förslaget möjliggör att ett beslut som berättigar läsning av ett meddelande fattas för högst två veckor åt gången. Förutsättningarna för beslutet anknyter dock till en enskild fånge, avsändaren eller mottagaren, varvid skyddet för hemligheten i fråga om meddelanden begränsas endast då det är befogat i det enskilda fallet. 

I sitt utlåtande 36/2020 rd konstaterade grundlagsutskottet att regleringen kring övervakning av fångarnas betalkort innebär en inskränkning av det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § i grundlagen. Utskottet ansåg att regleringen kring förutsättningarna för övervakning av betalkortets kontotransaktioner ska bindas till nödvändighetsförutsättningen. 

Förutsättningarna för användning av befogenheterna

Propositionen innehåller inte förslag om nya befogenheter för Brottspåföljdsmyndigheten. Den nuvarande befogenhetsregleringen harmoniseras dock i synnerhet i fråga om språkdräkten. 

Förutsättningarna för användning av befogenheterna föreskrivs genom lag. Exakta och enhetliga bestämmelser utfärdas om förutsättningarna för att använda alla befogenheter.  

I regel bedöms tillämpningen av befogenheterna i förhållande till upprätthållandet av fängelsets ordning och säkerhet, skyddet för fångens eller en annan persons säkerhet eller förhindrandet av brott. Ändringen harmoniserar tillämpningspraxis för bestämmelserna och binder all användning av befogenheterna till godtagbara och enhetliga grunder. Genom användningen av befogenheter tryggas så som för närvarande godtagbara rättsobjekt, såsom andra personers integritet. 

Till bestämmelserna fogas inte längre sådana exempelförteckningar som finns i enskilda bestämmelser i den gällande regleringen. Även om förteckningar av den nämnda karaktären i sig utifrån grundlagsutskottets utlåtanden fogats till enskilda bestämmelser, har de inte ökat bestämmelsernas begriplighet. Dessutom är regleringen för närvarande oenhetlig och svårtillämplig. Vid beredningen har man ansett att exakta och noggrant avgränsade bestämmelser inte förutsätter att de använda uttrycken ”upprätthållande av fängelsets ordning och säkerhet”, ”tryggande av en fånges eller någon annans säkerhet” eller ” förhindrande av brott” kräver en precisering genom exempelförteckningar i lagen. De nämnda begreppen beskriver redan i sig de grunder som ska beaktas vid tillämpningen av dessa. Begreppen är även etablerade i fängelselagstiftningen.  

Regleringens godtagbarhet och proportionalitet understryks av att tröskeln för att tillämpa befogenheterna är ju högre, desto djupare inskränkningen av de grundläggande fri- och rättigheterna är. Den högsta tröskeln utgörs av nödvändigheten, som gäller i synnerhet för ett kraftigt intrång i en fånges personliga integritet eller skyddet för en fånges privatliv. Regleringen kring skyddet för privatlivet motsvarar således bättre än för närvarande det i 10 § 4 mom. i grundlagen föreskrivna kravet på nödvändighet för begränsningar. Nödvändigheten ska alltid bedömas utifrån de grunder som anknyter till det enskilda fallet. Även de andra befogenheterna som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna mer än ringa binds till motiverade skäl i det enskilda fallet. Åtgärder som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna endast i liten mån, såsom en säkerhetskontroll, kan göras utan prövning som gäller det enskilda fallet. Även användningen av dessa befogenheter ska dock generellt vara förknippad med skydd av ovan nämnda rättsobjekt.  

Således bildar den föreslagna regleringen som helhet en godtagbar och proportionell helhet, som täcker alla befogenheter för Brottspåföljdsmyndigheten. 

Befogenheterna på en säkerhetsavdelning

Så som för närvarande är ett krav för placering på en säkerhetsavdelning att det är nödvändigt. Regleringen kring övervakningen av brevväxlingen, samtalen och besöken för en fånge som är placerad på en säkerhetsavdelning preciseras. Den gällande regleringen möjliggör övervakning av kontakten i fråga om fångar som är placerade på en säkerhetsavdelning redan enkom utifrån placeringen i en säkerhetsavdelning. För att en fånge ska kunna använda telefon har man föreskrivit att han eller hon samtycker till avlyssning och inspelning. Så som konstaterats ovan, har den gällande regleringen utfärdats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 19/1998 rd).  

I propositionen föreslås inte ändringar i dessa utgångspunkter som grundlagsutskottet godkänt. Samtycket till avlyssning av ett telefonsamtal som förutsättning för användning av telefon slopades dock från lagen och avlyssningen av samtal baserar sig direkt på vad som föreskrivits genom lag.  

Den föreslagna regleringen kan fortfarande anses vara konstitutionellt godtagbar, eftersom placeringen på en säkerhetsavdelning baserar sig fortfarande på nödvändiga skäl som anknyter till en enskild fånge. Således baserar sig övervakningen av kontakten på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter på en prövning som görs i det enskilda fallet. 

Beslutens visstidsbundenhet

I propositionen föreslås att vissa åtgärder kan vidtas för viss tid. Dessa utgörs av beslut om läsning av brev, avlyssning av telefonsamtal och övervakning av betalningsrörelsen samt senareläggande av underrättelsen om läsning av ett meddelande. Det har redan varit möjligt att fatta motsvarande beslut för viss tid och regleringen har godkänts med grundlagsutskottets medverkan. 

Ändringen jämfört med nuläget innebär att tidsfristerna harmoniseras till 30 dagar.  

De föreslagna ändringarna förlänger i viss mån tidsfristen för övervakning av brevväxling och avlyssning av samtal. Ändringen kan anses vara ringa och den harmoniserar tidsfristerna i de olika bestämmelserna. Ändringen är således problemfri med tanke på grundlagen. 

13.4  Bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag

Bemyndigandena att utfärda förordning

I 80 § i grundlagen föreskrivs om delegering av lagstiftningsbehörighet. Paragrafen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis om den förutsätter bland annat att bemyndiganden utfärdas genom lag och att de är exakta. 

Genom propositionen preciseras regleringen kring författningar och föreskrifter på lägre nivå än lag. Genom förordning utfärdas i en mer omfattande grad än för närvarande bestämmelser om fängelserna och deras områdena samt om vilka fånggrupper som kan placeras i olika fängelser. För närvarande är regleringen kring detta bristfällig. 

De obehövliga och inexakta bemyndigandena att utfärda förordningar och bemyndiganden att utfärda föreskrift upphävs. Vissa bemyndiganden att utfärda förordning och bemyndiganden att utfärda föreskrift preciseras på så sätt att de uppfyller kraven i 80 § i grundlagen. Även förhållandet mellan förordningarna och föreskrifterna preciseras på så sätt att bemyndigandet att utfärda förordning fortsättningsvis omfattar reglering som tydligt är av teknisk natur och som i typfallet gäller de praktiska arrangemangen av olika aktiviteter i fängelserna. 

Ordningsstadgor och dagordningar

De gällande bestämmelserna om ordningsstadgor och dagordningar har godkänts med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 20/2005 rd). Sedermera har grundlagsutskottet i sitt utlåtande GrUU 45/2014 rd tagit ställning till ordningsstadgor i förvarsenheter. Utskottet betonade att det genom de ordningsstadgor av den typ som föreslogs i propositionen i fråga inte var möjligt att meddela bestämmelser om en individs rättigheter eller skyldigheter vilka avviker från lagen. Överträdelse av dessa får inte heller orsaka disciplinära påföljder. Utskottet ansåg att ordningsstadgornas juridiska status överlag är diffus. I praktiken leder vad som yttrats ovan till att ordningsstadgorna har främst en styrande och informativ betydelse. I sina tidigare utlåtandena har utskottet dessutom anmärkt att det genom en ordningsstadga inte är möjligt att utan en lagstadgad bestämmelse som är tillräckligt exakt och som i övrigt uppfyller de allmänna förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna meddela bestämmelser exempelvis om begränsning av en viss grundläggande fri- och rättighet. Utan stöd av en tillräckligt exakt bestämmelse i lag är det inte heller möjligt att genom en ordningsstadga meddela bestämmelser om en individs rättigheter eller skyldigheter (GrUU 31/2013 rd, GrUU 28/2004 rd och GrUU 70/2002 rd). 

Även regleringen kring ordningsstadgan i ett fängelse och fängelseavdelningarnas dagordningar preciseras bland annat utifrån ovan nämnda utlåtanden av grundlagsutskottet. Lagen innehåller precisare bestämmelser än för närvarande om de fängelsespecifika ärenden som ska regleras i ordningsstadgan och dagordningarna. För att främja fångarnas jämlikhet har vissa föreskrifter överförts från de fängelsespecifika ordningsstadgorna till Brottspåföljdsmyndighetens bemyndigande att utfärda föreskrift. I huvudsak är ordningsstadgorna och dagordningar således framöver styrande och informativa dokument.  

Reglering om fångarnas rättigheter och skyldigheter vilken tidigare funnits i ordningsstadgorna och som varit förknippat med ett hot om ett disciplinstraff har flyttats upp till lagnivå vid beredningen av propositionen. Lagstiftningen har kompletterats till exempel med grundläggande bestämmelser om begränsning av rörelsen på fängelseområdet. 

Trots detta föreslås i propositionen fortfarande att man bibehåller en möjlighet att meddela ett disciplinstraff för överträdelse av vissa bestämmelser i ordningsstadgan. Hotet om ett disciplinstraff anknyter främst till bestämmelserna om rörelse på fängelseområdet och ordnande av tobaksrökning i ordningsstadgan. I fråga om dessa omständigheter är det i praktiken möjligt att definiera exakta plikter som gäller för en fånge endast i de fängelsespecifika ordningsstadgorna. De grundläggande bestämmelserna om rörelse och ordnande av tobaksrökning fastställs dock på lagnivå. I ordningsstadgorna ingår inte längre någon allmän befogenhet för Brottspåföljdsmyndigheten att i ordningsstadgorna utfärda bestämmelser om andra omständigheter än de som uttryckligen fastställts genom lag, eftersom innehållet i ordningsstadgan i så fall inte baserar sig på vad som föreskrivits genom lag.  

Således baserar sig innehållet i ordningsstadgorna framöver på vad som föreskrivs genom lag och de disciplinära straff som ska påföras för överträdelse av ordningsstadgan baserar sig i sista hand på lag. I ordningsstadgorna preciseras endast vad som föreskrivits genom lag med nödvändiga fängselsespecifika detaljer. Regleringen kan således anse motsvara grundlagsutskottets utlåtande praxis (se till exempel GrUU 20/2005 rd, GrUU 70/2002 rd och GrUU 45/2014 rd). 

13.5  Transport av en fånge som frige till vård oberoende av vilja

Förslagen om transport av en fånge som friges till vård oberoende av vilja har en koppling till flera bestämmelser i grundlagen. 

För det förslag genomför de föreslagna bestämmelserna bestämmelsen i 2 § 3 mom. i grundlagen om att användning av offentlig makt ska grunda sig på lag. Genom bestämmelserna korrigeras den för närvarande oklara situationen som gäller vilken myndighets befogenhet som omfattar ordnande av transporterna och den anknutna handräckningen. 

För det andra är förslagen av betydelse i synnerhet för den personliga friheten som tryggats genom 7 § i grundlagen. I propositionen föreslås inte ändringar förutsättningarna för frihetsberövande, utan det handlar om att vård oberoende av vilja fortsätts efter frigivningen från fängelset och de transportarrangemang som detta förutsätter. Genom bestämmelserna tryggas att personen i sådana situationer transporteras till platsen för fortsatt vård och således hans eller hennes rätt till hälso- och sjukvård. Dessutom tryggas hans eller hennes egen, men även andra personers säkerhet i samband med frigivningen från fängelset.  

De föreslagna bestämmelserna utvidgar i viss mån Brottspåföljdsmyndighetens eller polisens befogenhet att hålla en häktad som friges i förvar i en situation där han eller hon i annat fall ska friges omedelbart från häktningen. Förvaret är möjligt för den tid som transportarrangemangen förutsätter, dock för högst sex timmar. Genom bestämmelserna tryggas att vård oberoende av vilja som fortsätter utifrån 2 kap. i mentalvårdslagen inte avbryts på grund av att transportarrangemangen inte har kunnat göras i förväg. Således finns det godtagbara grunder för bestämmelserna och eftersom förvaret tidsmässigt är begränsat till endast den tid som förutsätts för att ordna transporten, kan regleringen även anses vara proportionell. 

Förslaget är relevant med tanke på 124 § i grundlagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om anförtroende av en förvaltningsuppgift till någon annan än en myndighet. Offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock anförtros endast myndigheter. 

I 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om anskaffning av tjänster från privata tjänsteproducenter. Lagens 12 § innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att upphandla service från privata serviceproducenter. Enligt 12 § 2 mom. 1 punkten i lagen får ett välfärdsområde inte upphandla service från en privat serviceproducent om den omfattar användning av offentliga makt, om inte annat bestäms separat i lagen. Redan för närvarande möjliggör regleringen att transporter upphandlas från en privat serviceproducent. Upphandling av transportservice även för de föreslagna transporterna kan med stöd av de nämnda bestämmelserna göras från privata serviceproducenter, eftersom leverantören av transportservicen inte använder offentlig makt eller betydande offentlig makt. 

Mentalvårdslagen innehåller inte bestämmelser om begränsning av självbestämmanderätten under transporten. Under transporten får hälso- och sjukvårdspersonalen således inte använda de begränsningsåtgärder som föreskrivs i 4 a kap. i lagen. Den hälsovårdspersonal som deltar i överflyttningen utöver inte offentlig makt eller betydande offentlig makt under transporten. Det handlar således om en offentlig förvaltningsuppgift, som om de lagstadgade förutsättningarna är uppfyllda kan upphandlas även från en privat serviceproducent. Däremot ombesörjer antingen polisens eller Brottspåföljdsmyndighetens personal de maktmedel som eventuellt anknyter till transporten eftersom de har kunnandet och utbildningen avseende maktmedel och lagstiftningen om dem enligt förslaget innehåller bestämmelser om befogenheten att använda maktmedel under transporten. Detta är befogat för att kunna sörja för transportens säkerhet. 

13.6  Underrättelse av den exakta tidpunkten då en fånge får vård

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt avgörande EOAK/4463/2024 tagit ställning till underrättelse om tidpunkten för ledsagad permission till en fånge. I avgörandet har man bedömt underrättelse av den tidpunkt då en fånge får vård med tanke på bestämmelserna om beslut och delgivning i förvaltningslagen. Brottspåföljdsmyndigheten fattar beslut om när en fånge avlägsnar sig från fängelset, exempelvis för att få vård. Den gällande lagstiftningen möjliggör inte att Brottspåföljdsmyndigheten i dessa förvaltningsbeslut låter bli att underrätta fången om tidpunkten för avlägsnandet eller tillgången till vård till exempel utifrån en fallspecifik prövning. Avgörandet av biträdande justitieombudsmannen har sänts till justitieministeriet för att bedöma om det finns skäl att utfärda uttryckliga bestämmelser om underrättelse om när en fånge får vård.  

I propositionen föreslås att fängelselagen innehåller bestämmelser om en möjlighet att i vissa enskilda fall låta bli att underrätta fången om den exakta tidpunkten då han eller hon får vård då ett förvaltningsbeslut fattas om att släppa en fånge till vård utanför fängelset. Underlåtenheten att underrätta tiden ska vara nödvändig för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller trygga en fånges eller en annan persons säkerhet. Enligt förslaget ska man i beslutet ge fången dock åtminstone riktgivande information om tidpunkten för att fången ska kunna förbereda sig på vårdbesöket. Förslaget påverkar inte anmälningsskyldigheterna för en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, utan verksamhetsenheten har till uppgift att ge en patient information om tidpunkten för tillgång till vård i enlighet med 2 kap. 4 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992).  

Genom förslaget begränsas endast i liten mån fångens rätt till hälso- och sjukvård, vilken tryggats i 19 § i grundlagen.  

Förslaget är även relevant med tanke på 21 § i grundlagen, enligt vilken har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag. Enligt paragrafen tryggas rätten att få motiverade beslut och andra garantier för god förvaltning tryggas genom lag.  

De grundläggande fri- och rättigheter som avses i 21 § i grundlagen tryggas bland annat genom förvaltningslagen. 

Enligt 23 § i förvaltningslagen ska ärendet behandlas utan obefogat dröjsmål. Enligt 44 § i förvaltningslagen ska ett beslut tydligt redogöra för bland annat en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts. Enligt 54 § i förvaltningslagen ska en myndighet utan dröjsmål delge ett beslut till en part, också då det handlar om ett beslut som är förknippat med ett förbud att söka ändring.  

Förslaget ska således granskas i förhållande till de allmänna förutsättningarna för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna.  

Möjligheten att inte specificera den exakta tidpunkten då en fånge avlägsnar sig från fängelset och får vård föreskrivs genom lag. På det sätt som grundlagen förutsätter är den föreslagna bestämmelsen noggrant avgränsad och exakt. Bestämmelsen är även exakt och noggrant avgränsad eftersom den gäller endast för Brottspåföljdsmyndigheten och endast för avgränsade enskilda fall.  

Vid beredningen har man bedömt att även om regleringen är förpliktande endast för Brottspåföljdsmyndigheten, ska det finnas vägande grunder för att inte meddela den tidpunkt då en fånge får vård, med beaktande av självbestämmanderätten och rätten att få information för en patient enligt 2 kap. 5 och 6 § i patientlagen. 

Det uteblivna meddelandet om den exakta tidpunkten är en godtagbar grund, eftersom det är möjligt att låta bli att ge meddelandet endast för att förhindra ett brott, upprätthålla fängelsets ordning och säkerhet eller skydda en fånges eller någon annan persons säkerhet. Propositionen är även proportionell eftersom tröskeln för att använda möjligheten är hög. Således tillämpas bestämmelsen i praktiken endast i enskilda fall. Å andra sidan främjar regleringen att det egentliga beslutet om tillgång till vård även i sådana situationer kan fattas i god tid, vilket den nuvarande lagstiftningen inte möjliggör.  

Bestämmelsen kan även anses vara proportionell, eftersom den gäller endast för Brottspåföljdsmyndigheten och tillämpningen begränsar sig endast till nödvändiga enskilda fall. Dessutom ska fången i beslutet ges tillräcklig information för att kunna förbereda sig på vårdbesöket.  

Ändringsförslaget innebär inte någon kränkning av kärnområdet för den grundläggande fri- och rättighet som gäller hälso- och sjukvården, eftersom fångens rätt och tillgång till hälso- och sjukvård inte begränsas och eftersom man genomförslaget inte ingriper i regleringen kring underrättelse av tidpunkten för tillgång till vård i patientdatalagen.  

Ändringsförslaget innebär inte heller någon kränkning av den grundläggande fri- och rättighet som gäller rätten att få sin sak behandlad på behörigt sätt, eftersom en fånge i sitt förvaltningsbeslut får information om att tillgången till vård genomförs och en riktgivande uppskattning av tidpunkten för vården. Genom detta tryggas för egen del även att fången har möjlighet att vid behov förbereda sig på hälsovårsbesöket för att genomföra syftet med 5 och 6 § i patientlagen. 

Det ska finnas tillräckliga rättsskyddsgarantier för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna och begränsningarna ska samordnas med de människorättsplikter som binder Finland. 

Enligt 20 kap. 1 § 1 mom. 10 punkten i fängelselagen får en fånge begära omprövning av eller anföra besvär över ett beslut som gäller tillåtelse att avlägsna sig för temporär vård och undersökning utanför fängelset enligt 10 kap. 2 §. Enligt 20 kap. 2 § 1 mom. 10 punkten i fängelselagen omfattas permission av ett viktigt skäl av förbud mot att söka ändring.  

Genom propositionen ändras inte dessa bestämmelser om ändringssökande.  

Europeiska rådets ministerkommitté har gett rekommendationen (Rec(2006)2-rev om europeiska fångvårdsregler till medlemsstaterna. Enligt rekommendationen ska fängelsernas hälso- och sjukvård slås samman med den nationella hälso- och sjukvården och vara förenlig med den. Fångarna ska även ha möjlighet att använda alla behövliga medicinska, kirurgiska eller psykiatriska tjänster, inbegripet de tjänster som samhället erbjuder (rekommendationerna 40.2 och 40.5). 

Propositionen begränsar inte fångens rätt och tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, även om den exakta tidpunkten för tillgången till vård i vissa exakt avgränsade situationer inte är känd. Således är propositionen överensstämmande med de internationella människorättskonventioner som binder Finland. 

13.7  Sammandrag

På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande om propositionen. Ett utlåtande av grundlagsutskottet har bedömts vara behövligt, eftersom propositionen innehåller förslag till bestämmelser om verkställighet av straff i allvarliga störningssituationer i samhället. Bestämmelserna i fråga begränsar delvis avsevärt rättigheterna för dem som avtjänar straff, så regleringen är särskilt känslig för de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är också fråga om en ny permanent reglering grundlagsutskottet inte tidigare har tagit ställning till. Med tanke på tryggandet av fångarnas grundläggande fri- och rättigheter är det motiverat att få grundlagsutskottets ställningstagande till hurdana begränsningar som är godtagbara enligt grundlagen vid allvarliga störningar i samhället.