7.1
Responsen från remissbehandlingen
Det finskspråkiga utkastet till regeringsproposition publicerades den 19 december 2025 i den elektroniska utlåtandetjänsten och den finskspråkiga remissbehandlingen ordnades den 19 december 2025–13 februari 2026. Remisstiden var åtta veckor. I utlåtandetjänsten publicerades den 14 januari 2026 ett svenskspråkigt sammandrag av utkastet till proposition och en svenskspråkig remissbehandling ordnades den 14 januari–25 februari 2026. Den svenskspråkiga remisstiden var 6 veckor, eftersom remissbehandlingen inte inföll under semestertiden.
Utlåtanden begärdes av bland annat ministerier och myndigheter, intresseorganisationer inom näringslivet och folkhälsoorganisationer. Utlåtande kunde också ges av dem som inte fick en separat begäran om utlåtande. Det kom in 50 utlåtanden om propositionsutkastet inom utsatt tid. Utlåtande lämnades av undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, Ålands landskapsregering, Statens ämbetsverk på Åland, Konkurrens- och konsumentverket, Barnombudsmannens byrå, Tillstånds- och tillsynsverket, Polisstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannens byrå, Institutet för hälsa och välfärd, Arbetshälsoinstitutet, justitiekanslern i statsrådet, Helsingfors stad, Egentliga Tavastlands välfärdsområde, Mellersta Finlands välfärdsområde, Västra Nylands välfärdsområde, Egentliga Finlands välfärdsområde, Aitoon viinikellari, Alko Ab, Förebyggande rusmedelsarbete EHYT rf, Nätverket för förebyggande rusmedelsarbete (EPT-nätverket), Finlands näringsliv rf, Ensi- ja turvakotien liitto r.y., HUS-sammanslutningen, Hyvinvointiala HALI ry, Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab, Hämeen ammatti-instituutti Oy, Kasvuväylä Oy, Finsk handel rf, Konsumentförbundet rf, Kyrö Distillery Company, Landsbygdspolitikens Nätverksprojekt för nya möjligheter till arbete och företagande på landsbygden (TUUMA27-nätverket), Mannerheims Barnskyddsförbund rf, Turism- och Restaurangförbundet rf, Mikro- och ensamföretagare rf, Njur- och leverförbundet rf, Småbryggeriförbundet rf, Finlands Dagligvaruhandel rf, Förening för Finlands Alkoholdryckhandel rf, Suomen ASH ry, Finlands Kommunförbund rf, Suomen Tislaamoliitto ry, Suomen Viskintislaajat ry, Företagarna i Finland rf, Cancerorganisationerna, Österbottens whiskysällskap rf och fem privatpersoner. Dessutom meddelade jord- och skogsbruksministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet och Utbildningsstyrelsen att de inte har något att yttra om utkastet till proposition. Dessutom lämnade Ölförbundet rf sitt utlåtande på finska den 25 februari 2026.
Utlåtandena finns i projektportalen under projektbeteckningen STM101:00/2024.
Remissinstansernas åsikter var delade. En del av myndigheterna (Tillstånds- och tillsynsverket, Institutet för hälsa och välfärd och välfärdsområdena) samt folkhälso- och barnorganisationerna motsatte sig propositionen. Dessa remissinstanser ansåg att propositionen ökar tillgången till alkohol och därmed alkoholens negativa effekter. Även om den aktuella regeringspropositionens konsekvenser för folkhälsan konstaterades vara mindre än konsekvenserna av den proposition om hemleverans, distansförsäljning och marknadsföring (RP 131/2025 rd) som är under behandling i riksdagen, ansåg remissinstanserna att propositionen bör bedömas som en del av en större helhet. Remissinstanserna kritiserade att alkoholreformerna genomförs stegvis, vilket gör det svårare att bedöma konsekvenserna. I utlåtandena uttrycktes också oro över Alkos monopolställning. Vissa myndigheter (arbets- och näringsministeriet, Ålands landskapsregering, Konkurrens- och konsumentverket, Helsingfors stad, Polisstyrelsen och Arbetshälsoinstitutet) förhöll sig neutralt eller positivt till utkastet till proposition. Dessa remissinstanser ansåg att den föreslagna ändringen medför fördelar, såsom att förutsättningarna för företagens näringsverksamhet och konkurrensen ökar samt att turistverksamheten stöds. Å andra sidan identifierades riskerna för folkhälsan i utlåtandena, men samtidigt ansågs riskerna dock vara relativt små i fråga om denna proposition. Företrädarna för näringslivet understödde i stor utsträckning propositionen, men ansåg att försäljning direkt till konsumenter bör tillåtas i större utsträckning än vad som föreslås. Företrädarna för näringslivet ansåg att propositionen stöder förutsättningarna för företagsverksamhet och samtidigt för export och att den stöder turistverksamheten. Remissinstanserna ansåg allmänt taget att det är bra att regleringen förenklas genom att definitionerna av gårdsvin och hantverksöl slopas.
Remissinstanserna lämnade flest kommentarer om den i propositionen föreslagna årliga produktionsgränsen på 100 000 liter ren alkohol för småproducenter. En stor del av myndigheterna, folkhälsoorganisationerna och Alko ansåg att den föreslagna gränsen är mycket hög och att den bör sänkas betydligt. Dessa remissinstanser ansåg i sina utlåtanden att propositionen inte gäller endast små aktörer. Till exempel Tillstånds- och tillsynsverket lyfte fram att endast cirka 10 innehavare av tillverkningstillstånd tillverkar över 100 000 liter ren alkohol per år. Remissinstanserna jämförde produktionsgränserna med Sverige, där årsproduktionsgränserna för aktörer som bedriver gårdsförsäljning är lägre. Av myndigheterna ansåg Konkurrens- och konsumentverket och arbets- och näringsministeriet å andra sidan att ett undantag som baserar sig på årsproduktionen kan snedvrida konkurrensen och Konkurrens- och konsumentverket konstaterade att det kan vara mer motiverat att endast begränsa de mängder som säljs direkt till konsumenter. Näringslivet motsatte sig i stor utsträckning den föreslagna årsproduktionsgränsen på 100 000 liter. I utlåtandena ansågs det att årsproduktionsgränsen är konstgjord och att den utgör ett hinder för företagens tillväxt, vilket också kan hindra internationell utvidgning. I en del utlåtanden ansågs propositionen vara diskriminerande, eftersom endast några aktörer överstiger den föreslagna gränsen. I näringslivets utlåtanden ansågs det i första hand att årsproduktionsgränsen bör slopas helt, eftersom man genom att reglera gränsen för försäljning direkt till konsumenter kan begränsa företagens verksamhet i tillräcklig utsträckning. I andra hand föreslog remissinstanserna att årsproduktionsgränsen ska höjas till 500 000 liter ren alkohol. Arbets- och näringsministeriet fäste dessutom uppmärksamhet vid att det under den fortsatta beredningen vore bra att klargöra att årsproduktionsgränsen gäller per tillverkare och inte per tillverkningstillstånd. Vid beräkningen av årsproduktionen ska således alkoholdrycker som framställts på alla tillverkningsställen och under alla tillverkningstillstånd tas i beaktande.
Remissinstanserna kommenterade också den föreslagna gränsen på 25 000 liter ren alkohol för försäljning direkt till konsumenter. En stor del av remissinstanserna ansåg det motiverat att begränsa försäljningsmängderna. Tillstånds- och tillsynsverket, Institutet för hälsa och välfärd, folkhälsoorganisationerna och Alko ansåg dock att den föreslagna gränsen för försäljning direkt till konsumenter är för hög och ansåg att gränsen bör sänkas avsevärt. Alko ansåg i sitt utlåtande att en jämförelse med den genomsnittliga årliga försäljningen i en Alkobutik (30 000 liter ren alkohol) inte ger en korrekt bild av den genomsnittliga årliga försäljningen i en Alkobutik. Enligt utlåtandet motsvarar den kalkylerade ”genomsnittliga butiken” inte den verkliga försäljningsprofilen, utan de facto kan den årliga försäljningen i en Alkobutik som till exempel finns i samma kommun som en småproducent vara betydligt lägre än det på detta sätt beräknade genomsnittet. Exempelvis i 88 % av butikerna i Södra Österbotten, 83 % av butikerna i Lappland, 47 % av butikerna i Egentliga Finland och 35 % av butikerna i Nyland är försäljningen av alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 5,5 % och alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 8 % som framställts genom jäsning omvandlad till ren alkohol under 30 000 liter. Alko påpekade dessutom att den genomsnittliga årliga försäljningen i en Alkobutik enligt propositionsutkastet också omfattar Alkos försäljning av drycker med en alkoholhalt på högst 5,5 % och drycker med en alkoholhalt på högst 8 % som framställts genom jäsning, medan gränsen på 25 000 liter ren alkohol för försäljning direkt till konsumenter endast gäller drycker med en alkoholhalt på över 5,5/8 %. En stor del av företrädarna för näringslivet ansåg att en begränsning av rätten till försäljning direkt till konsumenter är motiverad eller åtminstone ett mer motiverat alternativ än en begränsning av årsproduktionen. Vissa företrädare för näringslivet föreslog dock att gränsen för försäljning direkt till konsumenter bör höjas (Kyrö Distillery Company, Företagarna i Finland rf) eller helt slopas (Turism- och Restaurangförbundet rf, Suomen Viskintislaajat ry).
Av remissinstanserna ansåg Alko, Institutet för hälsa och välfärd, EHYT rf och EPT-nätverket att slopandet av kraven på rättsligt och ekonomiskt oberoende möjliggör försäljning direkt till konsumenter också för stora aktörer. Enligt utlåtandena kan regleringen kringgås genom företagsarrangemang, till exempel så att en stor aktör via ett dotterbolag bedriver försäljning direkt till konsumenter. Alko påpekade i sitt utlåtande att tillåtande av tillverkning på licens exempelvis kan leda till att små destillerier tillverkar utländska destilleriers produkter och säljer dem på tillverkningsstället. Företrädare för näringslivet kommenterade å andra sidan den i propositionen föreslagna begränsningen enligt vilken tillverkaren får bedriva försäljning direkt till konsumenter på endast ett tillverkningsställe. Till exempel ansåg Företagarna i Finland i sitt utlåtande att begränsningen är för stel ur företagarnas synvinkel. Enligt utlåtandet beaktar den inte multilokalt företagande, säsongsbetonad verksamhet eller olika verksamhetsmiljöer, såsom turistcentrum och stadsområden.
I vissa utlåtanden kommenterades definitionen av fysisk åtskillnad. Tillstånds- och tillsynsverket ansåg att kravet på fysisk åtskillnad bör preciseras. Tillstånds- och tillsynsverket konstaterade i sitt utlåtande att det i den föreslagna bestämmelsen förutsätts att tillverkningsstället ska vara fysiskt åtskilt från andra tillverkningsställen för alkoholdrycker. Det är oklart om kravet på fysisk åtskillnad kan uppfyllas i de situationer där samma tillverkare har flera tillverkningsställen och dessa tillverkningsställen samarbetar med varandra. Enligt Tillstånds- och tillsynsverkets utlåtande är det mer motiverat att förutsätta fysisk åtskillnad i förhållande till andra tillverkare av alkoholdrycker. Småbryggeriförbundet ansåg för sin del i sitt utlåtande att kravet på fysisk åtskillnad i praktiken är regionalt orättvist och särskilt skadligt för de bryggerier och destillerier som till exempel har både en produktionsanläggning och en separat bryggerirestaurang eller besöksplats.
Vissa remissinstanser tog ställning till propositionsutkastets förslag om att detaljhandelsstället ska finnas på tillverkningsstället eller i dess omedelbara närhet. Tillstånds- och tillsynsverket ansåg i sitt utlåtande att det i vissa situationer kan vara utmanande och mångtydigt att bedöma omedelbar närhet. Konkurrens- och konsumentverket konstaterade att kravet på försäljningsställe i anslutning till tillverkningsstället kan vara oändamålsenligt för konsumenterna och producenterna. Enligt Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande kan det i synnerhet med beaktande av det mål att främja landsbygds- och regionturismen samt turismen i allmänhet och stärka landsbygdens livskraft som nämns i utkastet till regeringsproposition vara mer motiverat att tillåta försäljning direkt till konsumenter på ett enda försäljningsställe oberoende av om försäljningsstället är beläget i omedelbar närhet av tillverkningsstället. Institutet för hälsa och välfärd och EHYT rf ansåg det däremot vara positivt att försäljningen begränsas till tillverkningsställets omedelbara närhet. Landsbygdspolitikens nätverk konstaterade i sitt utlåtande att detaljhandelsställets närhet till tillverkningsstället är beroende av verksamhetsmiljön, så det är bra att beakta att det inte fastställs exakta metergränser eller andra gränser för detaljhandelsstället.
Några remissinstanser tog ställning till propositionens förslag om att en förutsättning för rätt till försäljning direkt till konsumenter är att en typisk del av produktionen sker på tillverkningsstället. I den föreslagna bestämmelsen räknas det upp att som en typisk del av produktionen betraktas inte blandning, utspädning, filtrering eller annan motsvarande enklare behandling av alkoholdrycker. Justitiekanslern i statsrådet konstaterade i sitt utlåtande att 17 § 2 mom. innehåller en uteslutande definition av vad som inte är en ”typisk del”, men i övrigt ingår beskrivningen av en ”typisk del” närmast i motiveringen till bestämmelsen. Enligt utlåtandet av justitiekanslern i statsrådet bör det ännu övervägas om bestämmelsen behöver preciseras till denna del. Tillstånds- och tillsynsverket ansåg i sitt utlåtande att det för tydlighetens skull vore bra att till förteckningen i bestämmelsen foga också tappning av alkoholdrycker, som till exempel omfattar buteljering av drycker och tappning av drycker på burk. Suomen Viskintislaajat ry ansåg i sitt utlåtande att begränsningen av den föreslagna bestämmelsen till en typisk del av produktionen är en bra lösning för att begränsa eventuella negativa fenomen kring detaljhandeln.
En del av remissinstanserna tog också ställning till rätten till leverans av alkoholdrycker. Enligt utkastet till proposition har småproducenter av alkoholdrycker inte rätt att leverera alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 5,5/8,0 procent, utan dryckerna får säljas endast på tillverkningsstället. Tillstånds- och tillsynsverket, Alko, Institutet för hälsa och välfärd och folkhälsoorganisationerna understödde denna begränsning, eftersom de ansåg att konsekvenserna för Alkos ställning skulle vara större om försäljning genom leverans tillåts. En del företrädare för näringslivet lyfte i sina utlåtanden fram att leveransrätten bör gälla drycker med en alkoholhalt på över 5,5/8,0 procent. Till exempel konstaterade Företagarna i Finland rf att leveransförbudet begränsar moderna försäljningskanaler och att utvecklingen av utländska aktörers distansförsäljning kan försämra konkurrenskraften för inhemska småproducenter. Dessutom framförde justitiekanslern i statsrådet i sitt utlåtande att förslagen till bestämmelser om leveransförsäljning ingår i regeringens proposition 131/2025 rd. Enligt utlåtandet av justitiekanslern i statsrådet håller helheten på att bli mångfasetterad och svåröverskådlig. Därför är det svårt att helt och hållet försäkra sig om att helheten av de gällande bestämmelserna och de bestämmelser som bereds motsvarar motiveringen till det aktuella utkastet till regeringsproposition. Enligt utlåtandet av justitiekanslern i statsrådet finns det vid den fortsatta beredningen skäl att försäkra sig om att regleringshelheten motsvarar motiveringen till propositionen.
Tillstånds- och tillsynsverket lyfte i sitt utlåtande fram att propositionen bör kompletteras genom att det föreskrivs tydliga sanktioner för brott mot skyldigheterna enligt 17 § 2 mom. till exempel så att påföljdsavgift kan påföras för brott mot skyldigheterna. Dessutom föreslog Tillstånds- och tillsynsverket att påföljdsavgiftens maximibelopp samtidigt ska höjas för att påföljdsavgiften ska sporra tillståndshavarna att agera lagenligt.
Tillstånds- och tillsynsverket och Institutet för hälsa och välfärd lyfte i sina utlåtanden fram att försäljningen på tillverkningsställena föreslås ha mer omfattande försäljningstider än Alko. Enligt utlåtandena ökar detta tillgången och kan medföra negativa effekter. Alko ansåg i sitt utlåtande att det för Alko bör föreskrivas motsvarande detaljhandelstider som för andra aktörer med detaljhandelstillstånd. Tillstånds- och tillsynsverket och Institutet för hälsa och välfärd lyfte i sina utlåtanden också fram att propositionen möjliggör försäljning av alkoholdrycker också i städernas centrum, vilket ytterligare ökar tillgången och inte stöder propositionens mål att utveckla landsbygdsturismen.
I vissa utlåtanden togs det ställning till att propositionen saknar en bedömning av konsekvenserna för barn. Barnombudsmannens byrå ansåg det till exempel vara klandervärt att det i utkastet till proposition inte ingår bedömningar av ändringens konsekvenser för barn och att det inte ens motiveras varför det inte har gjorts någon bedömning av konsekvenserna för barn. Jämställdhetsombudsmannens byrå ansåg det däremot vara beklagligt att bedömningen av könskonsekvenserna helt har försummats i propositionsutkastet och att det i propositionsutkastet inte heller har motiverats varför någon bedömning av könskonsekvenserna inte har gjorts. Justitiekanslern i statsrådet fäste uppmärksamhet vid att avsnittet om lagstiftningsordning i propositionen bör kompletteras med de synpunkter som framgår av utlåtandet GrUU 1/2026 rd i fråga om grundlagens 18 § om näringsfrihet och grundlagens 6 § om jämlikhet, eftersom de gäller RP 131/2025 rd och således är färska synpunkter som också hänför sig till detta regleringssammanhang.
Statens ämbetsverk på Åland fäste uppmärksamhet vid att propositionen ökar behovet av myndighetsresurser för alkoholtillsynen. Några remissinstanser ansåg att det bör krävas att småproducenterna samarbetar med lokala aktörer inom det förebyggande rusmedelsarbetet. I vissa utlåtanden betonades dessutom behovet av att förutsätta ansvarsfull försäljning till exempel för genomförandet av åldersgränskontrollen.
I utkastet till proposition föreslogs inga ändringar i restaurangernas detaljhandelsrätt, men en del företrädare för näringslivet (Finsk Handel rf, Turism- och Restaurangförbundet rf, Finlands näringsliv, Ölförbundet rf) föreslog att också restaurangernas detaljhandelsrätt ska utvidgas.
Alko föreslog i sitt utlåtande att lagen kan vara temporär för att konsekvenserna av propositionen ska kunna följas upp. Helsingfors stad föreslog att reformens konsekvenser för företagen ska följas upp genom att man både i samband med reformen och efter lagens ikraftträdande granskar hur sådana kvantitativa begränsningar som kan inverka på företagens tillväxt fungerar.
Propositionen har ändrats utifrån remissvaren. Kravet på en typisk del av produktionen har preciserats så att inte heller tappning betraktas som en typisk del av produktionen. I övrigt har den bestämmelsen inte ändrats, utan i paragrafen finns fortsättningsvis en uteslutande förteckning över vad som inte ska anses vara en typisk del av produktionen. Det skulle vara utmanande att på paragrafnivå föreskriva en uttömmande förteckning över vad som för varje dryckesslag anses vara en typisk del av produktionen, eftersom det ständigt utvecklas fler alkoholdrycker och det skulle vara svårt att hålla lagstiftningen uppdaterad.
Propositionen har också preciserats så att fysisk åtskillnad förutsätts i förhållande till andra tillverkare av alkoholdrycker. Dessutom har propositionen kompletterats så att påföljdsavgift kan påföras för brott mot skyldigheterna enligt 17 § 2 mom.
Också motiveringen till propositionen har kompletterats. En bedömning av konsekvenserna för barn och en bedömning av könskonsekvenserna har tagits in i propositionen. Dessutom har det i propositionens konsekvensbedömning tagits in en helhetsbedömning där man utöver denna proposition också har beaktat de propositioner om ändring av alkohollagen som har lämnats tidigare under denna regeringsperiod. Dessutom har avsnittet om lagstiftningsordning kompletterats så att grundlagsutskottets utlåtande GrUU 1/2026 rd om regeringens proposition om leverans, distansförsäljning och marknadsföring av alkoholdrycker (RP 131/2025 rd) har beaktats.
På basis av remissvaren har det inte gjorts några ändringar i den föreslagna årsproduktionsgränsen, det vill säga 100 000 liter ren alkohol. Såsom konstateras i avsnitt 6.1 har man utifrån den politiska ändamålsenlighetsprövningen kommit fram till att den årsproduktionsgräns som föreslås i propositionen är bäst i balans med propositionens mål. På basis av remissvaren har det inte heller gjorts några ändringar i den föreslagna gränsen för försäljning direkt till konsumenter, det vill säga 25 000 liter ren alkohol. Motiveringen till propositionen har kompletterats så att man i jämförelsen med en Alkobutiks genomsnittliga årsförsäljning har beaktat butikernas försäljning av produkter som omfattas av monopolet. Det har inte ansetts ändamålsenligt att sänka gränsen för försäljning direkt till konsumenter, eftersom den fortfarande är lägre än den genomsnittliga årliga försäljningen i en Alkobutik (29 000 liter ren alkohol). Även om butikernas försäljning varierar mellan olika regioner, har den föreslagna gränsen för försäljning direkt till konsumenter bedömts i tillräcklig utsträckning begränsa konsekvenserna för Alkos ställning.
Utifrån remissvaren har det inte gjorts några ändringar i de övriga villkoren för aktörer som bedriver försäljning direkt till konsumenter. Det krävs inte att tillverkarna är fysiskt och rättsligt oberoende och tillverkning på licens förbjuds inte. Å andra sidan får tillverkaren sälja produkter som omfattas av monopolet på endast ett tillverkningsställe. Syftet med propositionen är att främja alkoholtillverkarnas verksamhetsförutsättningar. Ett krav på ekonomiskt och rättsligt oberoende och ett förbud mot tillverkning på licens kan i alltför hög grad begränsa de aktörer som omfattas av rätten att sälja direkt till konsumenter. I sin helhet är försäljning på tillverkningsstället förenad med många begränsningar som tryggar Alkos ställning (försäljning från endast ett tillverkningsställe, fysisk åtskillnad från andra tillståndshavare, deltagande i tillverkningen av alkoholdryckerna, årlig produktionsgräns och gräns för försäljning direkt till konsumenter). Således har det inte ansetts nödvändigt att göra ändringar utifrån remissvaren.
Utifrån remissvaren har det inte heller gjorts några ändringar i bedömningen av omedelbar närhet. Vid beredningen ansågs det inte ändamålsenligt att föreskriva till exempel exakta meteravstånd på paragrafnivå, eftersom detaljhandelsställets närhet till tillverkningsstället är beroende av verksamhetsmiljön. I lagen har man också tidigare använt definitionen av omedelbar närhet och avsikten är inte att ändra de nuvarande tolkningarna. Vid beredningen ansågs det att det är tillräckligt att termen omedelbar närhet förklaras i motiveringen i ljuset av exempel för att olika situationer genuint ska kunna beaktas i tillämpningspraxis för lagen.
Utifrån remissvaren ändrades inte bestämmelserna om leverans av alkoholdrycker. Såsom konstateras i avsnitt 6.1 är syftet med propositionen att främja verksamhetsförutsättningarna för mindre tillverkare av alkoholdrycker och turismen till tillverkningsställena så att det inte samtidigt skapas en försäljningskanal som konkurrerar med Alkos detaljhandelsmonopol. Det viktigaste med tanke på uppnåendet av målen är att de besökare som besöker tillverkningsstället har möjlighet att om de så önskar köpa med sig tillverkarens produkter. Bestämmelser om rätten att leverera alkoholdrycker finns i 35 a § i den proposition som behandlas i riksdagen (RP 131/2025 rd). Enligt 1 mom. i paragrafen får en leverantör av alkoholdrycker ta emot samt till köparen eller någon annan mottagare överlåta alkoholdrycker som har skaffats från den inhemska detaljhandeln endast om det är fråga om alkoholdrycker som framställts genom jäsning och innehåller högst 8,0 volymprocent etylalkohol eller alkoholdrycker som framställts på andra sätt och innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol. Starkare alkoholdrycker får endast levereras från alkoholbolaget eller via gränsöverskridande distansförsäljning.