1.1  Bakgrund

Reform av den sociala tryggheten med hjälp av en modell med allmänt stöd  

Enligt avsnitt 4.3 Social trygghet som uppmuntrar till arbete i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska individens och det allmännas rättigheter och skyldigheter vara i balans. Individen har rätt till stöd från samhället i en situation där han eller hon inte kan försörja sig själv och sina närstående. Samtidigt är varje arbetsför person och person i arbetsför ålder skyldig att delta på arbetsmarknaden och göra vad han eller hon kan för att förbättra sin arbetsförmåga och ställning på arbetsmarknaden. Regeringen reformerar den sociala tryggheten så att systemet är enklare och i högre grad uppmuntrar till arbete. 

Enligt avsnitt 4.3 Social trygghet som uppmuntrar till arbete i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering reformeras den sociala tryggheten med hjälp av en modell med allmänt stöd. Regeringen genomför en reform av grundskyddet som förbättrar arbetets lönsamhet, gör den sociala tryggheten smidigare och förenklar förmånerna med beaktande av rekommendationer och utredningar i mellanrapporten av kommittén för social trygghet. Syftet med reformen är att få till stånd ett allmänt stöd som omfattar en grunddel för levnadskostnader, en boendedel för boendet och en behovsprövad del som ett sistahandsskydd. 

Det planerade allmänna stödet minskar så linjärt som möjligt när förvärvsinkomsterna stiger, varvid det blir lättare att förutse den inkomst som blir kvar av arbetet och det lönar sig att arbeta bättre än för närvarande. Villkoren och grunderna för beviljande av grundskyddsförmån är olika beroende på livssituation. Den som erhåller förmånen är förpliktad att delta i jobbsökning, ta emot erbjudna tjänster eller uppfylla andra särskilt nämnda förpliktelser, såsom att delta i utbildning eller rehabilitering.  

Övergången till en enda grundskyddsförmån sker stegvis genom att grunderna för bestämmande av stöden slås samman, med beaktande av nuläget inom statsfinanserna. 

Enligt regeringsprogrammet ska miniminivån på arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen, sjukdagpenningen, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning och föräldradagpenningarna förenhetligas och barnförhöjningarna, förhöjningsdelarna och de skyddade beloppen slopas. I samband med utvecklandet av modellen för det allmänna stödet fästs särskild uppmärksamhet vid tryggandet av en tillräcklig försörjning och tillräckliga tjänster för dem som de facto är arbetsoförmögna till exempel på grund av sjukdom. 

Ändringar i lagstiftningen  

Det skyddade beloppet vid jämkning av arbetslöshetsförmåner och barnförhöjningarna slopades den 1 april 2024 Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1300/2023).. Ändringarna gjorde utkomstskyddet för arbetslösa mer linjärt. Eftersom många andra förmåner, såsom exempelvis sådana dagpenningförmåner som betalas med stöd av sjukförsäkringslagen, inte är förknippade med barnförhöjning eller ett skyddat belopp som liknar det som används vid jämkning av arbetslöshetsförmåner, har ändringarna gjort att arbetslöshetsförmånerna och andra förmåner som ska trygga utkomsten har blivit mer likartade.  

Förvärvsinkomstavdraget för det allmänna bostadsbidraget slopades den 1 april 2024. Lagen om ändring av lagen om allmänt bostadsbidrag (1241/2023). Syftet med slopandet av förvärvsinkomstavdraget har varit att förbättra incitamenten för att ta emot heltidsarbete. 

Ändringarna i lagstiftningen har varit i linje med de mål för reformen av den sociala tryggheten och det allmänna stödet som ingår i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. 

Lagstiftningen om allmänt stöd träder i kraft den 1 maj 2026 Lag om allmänt stöd (48/2026). Regeringens proposition RP 112/2025 rd till riksdagen med förslag till lagstiftning om allmänt stöd.. I den första fasen förenklas systemet för de arbetslösas sociala trygghet genom att det allmänna stödet ersätter arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen. Allmänt stöd betalas till en arbetslös arbetssökande som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning och som är i behov av ekonomiskt stöd.  

I de kommande faserna av utvecklandet av modellen med allmänt stöd fortsätter arbetet med att förenhetliga och slå samman grundskyddsförmånerna samt stegvis införa de nuvarande stöden för boende i det allmänna stödet. 

Mellanrapporten av parlamentariska kommittén för social trygghet 

Under den första perioden för den parlamentariska kommittén för social trygghet har man sett över bestämmelserna om förfaranden i fråga om de förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten samt kartlagt eventuella behov av ändringar. Detta arbete har fortsatt som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet.  

Parlamentariska kommittén för social trygghet lade i sin mellanrapport i avsnitt 6 Framtidens sociala trygghet fram förslag för följande regering om förenhetligande och sammanslagning av grundskyddsförmånerna Statsrådets publikationer 2023:27.. 

Kommittén för social trygghet understödde att man som följande steg i reformen av den sociala tryggheten utreder en enda grundskyddsförmån. Den enda grundskyddsförmånen skulle vara en orsaksbaserad förmån. Villkoren och grunderna för beviljande av grundskyddsförmånen skulle vara olika beroende på livssituationen. Kommittén föreslog en stegvis övergång till en enda grundskyddsförmån.  

Kommittén för social trygghet föreslog att de orsaksbaserade grundskyddsförmånerna förenhetligas och sammanslås med beaktande av förtjänstskyddet. Förenhetligandet ska omfatta förutsättningarna för beviljande av förmåner och bestämningsgrunderna i tillämpliga delar samt verkställandet. Avsikten är att stegvis förtydliga och förenkla förmånssystemet och verkställandet av det samt underlätta övergången från en förmån till en annan. Förenhetligandet och sammanslagningen av förmånerna bereds så att den nuvarande socialförsäkringens principer om orsaksbasering och behovsprövning kvarstår.  

Förenhetligandet och sammanslagningen berör följande grundskyddsförmåner med beaktande av förtjänstskyddet: arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning, sjukdagpenning, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning och föräldradagpenningar. 

Kommittén föreslog att regeringen utreder vilka förmånsvillkor som ska förenhetligas och hur, samt bedömer konsekvenserna av alternativa sätt att förenhetliga förmånerna (konsekvenser för förmånstagare, inkl. konsekvenser för könen och för barn, kostnadseffekter och effekter på de offentliga finanserna, övriga konsekvenser) åtminstone i fråga om följande villkor: ansökningstider, betalningsdagar och betalningstider, självrisktid, barnförhöjning, åldersrelaterade villkor, nivå, förhöjningsdel, kostnadsersättning/ersättning för uppehälle, familjemedlemmars inverkan, samordning med förvärvsarbete och förvärvsinkomster (löneinkomster och företagarinkomster) samt maximal längd. 

1.2  Beredning

Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Utkastet till proposition har beretts i samarbete med sakkunniga från Folkpensionsanstalten, arbets- och näringsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Undervisnings- och kulturministeriet har under beredningen hörts om den ändring som gäller rättelse av sakfel. Finansinspektionen och Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf har under beredningen hörts om förtydligandet av ordalydelsen i bestämmelsen om jämkat förmånsbelopp i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Under beredningen har de centrala arbetsmarknadsorganisationerna hörts. 

I samband med beredningen har civilsamhällesorganisationer hörts om de ändringar som föreslås i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005, rehabiliteringslagen) vid ett diskussionsmöte som ordnades den 10 november 2025 samt de centrala arbetsmarknadsorganisationerna vid ett möte som ordnades den 20 november 2025. Vid diskussionsmötet för civilsamhällesorganisationerna behandlades emellertid inte det förslag som gällde betalningsperioderna för rehabiliteringspenning enligt rehabiliteringslagen. 

Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 26 januari och den 8 mars 2026. Utlåtanden begärdes av sammanlagt 35 remissinstanser, och dessutom hade alla intresserade möjlighet att lämna utlåtande i tjänsten Utlåtande.fi. 

Utlåtandena om utkastet till regeringens proposition är offentligt tillgängliga i utlåtandetjänsten på sidan för begäran om utlåtande. 

Beredningsunderlaget för regeringens proposition finns i social- och hälsovårdsministeriets offentliga tjänst (projektsidorna STM196:00/2025). 

Remissvaren om regeringens proposition har delgivits delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning den 11 mars 2026. 

Det har inte ordnats något separat remissförfarande angående den föreslagna ändringen av 25 § i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) på grund av ändringens tekniska natur och brådskande karaktär.  

Efter remissbehandlingen har de förslag i rehabiliteringslagen som gäller slopande av rehabiliteringspenningen för unga och rehabiliteringsunderstödet enligt prövning strukits ur propositionen. Det har beslutats att förslagen ska överföras till en eventuell fortsatt beredning.  

2.1  Bestämmelser om förfarandet i den förmånslagstiftning som Folkpensionsanstalten tillämpar

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag. Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska tryggas genom lag. 

Det finns allmänna bestämmelser om det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden i förvaltningslagen (434/2003), som i regel tillämpas på handläggning av de förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer. Det är möjligt att avvika från bestämmelserna i förvaltningslagen utifrån en uttrycklig bestämmelse på lagnivå. Dessa specialbestämmelser har i regel företräde i förhållande till förvaltningslagen. Lagstiftningen om utkomstskydd som sköts av Folkpensionspensionsanstalten innehåller bestämmelser om förfarandet som avviker från förvaltningslagen. 

Med bestämmelser om förfarandet avses bestämmelser som gäller verkställigheten, såsom reglering kring förfarandet för att meddela beslut, betalningssättet, återkrav, ändringssökande och rättelse och undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. Det finns bestämmelser om förfarandet i de olika förmånslagarna, lagen om Folkpensionsanstalten och de allmänna förvaltningslagarna. 

2.2  Beloppet av jämkad arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa

I 4 kap. 5 § i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) föreskrivs det om förmånsbeloppet. 

I 5 § 1 mom. ingår en grundläggande bestämmelse om beloppet av den jämkade förmånen. Bestämmelsen gäller inte bara inkomstrelaterad dagpenning utan också grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd och i fortsättningen allmänt stöd som ersätter dessa grundskyddsförmåner och betalas på grundval av arbetslöshet. Enligt bestämmelsen räknas den jämkade arbetslöshetsförmånen ut så att 50 procent av inkomsten dras av från den fulla arbetslöshetsförmånen (eller från den arbetslöshetsförmån som har minskats för att beakta en social förmån som ska dras av).  

Paragrafens 2 mom. innehåller en bestämmelse om maximibeloppet och minimibeloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning. Enligt bestämmelsen om maximibeloppet beräknas beloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning så att summan av nämnda dagpenning och inkomsten under jämkningsperioden är högst lika stor som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen. Vid tillämpningen av bestämmelsen beaktas hela den inkomst som personen har fått under jämkningsperioden, alltså inte enbart 50 procent av inkomsten enligt 1 mom. Det sammanlagda beloppet av denna totala inkomst och jämkad inkomstrelaterad dagpenning kan vara högst det belopp som ligger till grund för full inkomstrelaterad dagpenning. Målet är att det sammanlagda beloppet av inkomsten av den partiella sysselsättningen och den inkomstrelaterade dagpenningen inte ska överstiga den lön som beräknats som grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, vilket skulle kunna skapa hinder för en övergång till heltidsarbete.  

Syftet med bestämmelsen om minimibelopp är att förhindra att personens jämkade inkomstrelaterade dagpenning på grund av bestämmelsen om maximibelopp blir mindre än den jämkade arbetslöshetsförmån som med stöd av 1 mom. betalas till en mottagare av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd, eller i fortsättningen en mottagare av allmänt stöd. I jämkad inkomstrelaterad dagpenning betalas alltså dock minst lika mycket som personen skulle ha rätt att få i jämkad grundskyddsförmån. 

Enligt 15 § 2 mom. 7 punkten i lagen om allmänt stöd tillämpas bestämmelserna om förmånsbelopp i 4 kap. 5 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om allmänt stöd. 

Även om bestämmelsen i 4 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i sig innehåller en mycket fungerande beräkningsregel, bedöms den inte vara särskilt tydlig och informativ ur individernas synvinkel. I samband med arbetet efter att det skyddade beloppet vid jämkning av arbetslöshetsförmåner slopades har det fastställts att bestämmelsen om jämkning av arbetslöshetsförmåner ska utvecklas. Av bestämmelsen måste framgå tydligare hur jämkningen sker och i vilken mån den inkomst som blir kvar enligt beräkningsformeln fortfarande sporrar till att ta emot deltidsarbete eller till att driva företagsverksamhet som bisyssla. 

2.3  Finansiering av förmåner som betalas av en företagarkassa

I 25 § i lagen om arbetslöshetskassor föreskrivs om finansiering av förmåner som betalas av en företagarkassa. Paragrafens 2 mom. gäller beloppet av statens och hemkommunens finansieringsandelar i en situation där inkomstrelaterad dagpenning i sådana situationer som avses i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas ut till jämkat eller minskat belopp. Dessutom föreskrivs det i momentet, sådant det lyder till och med den 30 april 2026, att om företagarens inkomstrelaterade dagpenning med stöd av 2 kap. 7 § 1 mom. 5 eller 6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas till företagarens familjemedlem under tiden för dennes permittering eller avbrott i arbetet, betalas för den inkomstrelaterade dagpenningen inte statsandel eller finansieringsandel för hemkommunen för mottagaren av inkomstrelaterad dagpenning. År 2025 lämnades det med stöd av 2 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa sammanlagt 39 arbetskraftspolitiska utlåtanden. Det finns inga uppgifter om hur många av dessa utlåtanden som gavs på grundval av 2 kap. 7 § 1 mom. 5 eller 6 punkten.  

Bestämmelsen i 25 § 2 mom. i lagen om arbetslöshetskassor har ändrats genom en lag som träder i kraft den 1 maj 2026 (lag 52/2026, RP 112/2025 rd). I den regeringspropositionen föreslogs dock ingen ändring i fråga om finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenning som betalas till en företagares familjemedlem. Momentet ska enligt förslaget ändras så, att från och med den 1 maj 2026 ska dess tillämpning motsvara den bestämmelse som gäller till och med den 30 april 2026, så att statens eller hemkommunens finansieringsandel inte heller från och med den 1 maj 2026 omfattar den inkomstrelaterade dagpenningen i ovannämnda situationer. 

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att bestämmelserna som gäller betalningsperioder för rehabiliteringspenning ändras. 

Därtill föreslås det att det till sjukförsäkringslagen ska fogas en bestämmelse om meddelande av beslut. Folkpensionsanstalten ska i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning eller återkrav av en förmån ge sökanden ett skriftligt beslut. Något beslut behöver inte ges om justeringen av en förmån beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som följer direkt av lag eller förordning, om inte sökanden särskilt yrkar på ett beslut. 

Det föreslås också att det till sjukförsäkringslagen ska fogas en bestämmelse om avbrytande eller minskning av utbetalningen av en förmån på grund av förändrade förhållanden. Utbetalningen av en förmån kan tillfälligt avbrytas eller beloppet av förmånen som ska betalas ut minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till förmånen eller att förmånsbeloppet ska minskas. Förmånstagaren ska omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om förmånen ska meddelas utan dröjsmål. 

Dessutom föreslås det att bestämmelserna om rättelse av sakfel ska ändras. Enligt förslaget ska Folkpensionsanstalten i fortsättningen tillämpa förvaltningslagens 50 § på rättelse av sakfel. I och med ändringen ska Folkpensionsanstalten kunna rätta ett sakfel till en parts nackdel utan partens samtycke, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. Förslaget gäller inte lagen om utkomststöd (1412/1997). 

Därtill föreslås det att bestämmelsen om beloppet av jämkad arbetslöshetsförmån i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras så att det av bestämmelsen tydligare framgår hur jämkningen sker. Innehållet i bestämmelsen ändras inte. Paragrafen ska fortfarande motsvara den gällande paragrafen. De ändringar som görs i paragrafen ska endast förtydliga ordalydelsen och därmed inverkar ändringarna inte på beloppet av jämkad arbetslöshetsförmån. 

I propositionen föreslås det också att lagen om arbetslöshetskassor ändras så, att från och med den 1 maj 2026 ska dess tillämpning motsvara bestämmelsen om finansiering av förmåner som betalas av en företagarkassa som gäller till den 30 april 2026. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Regeringen har under vårsessionen utöver denna proposition även överlämnat en regeringsproposition (RP 49/2026 rd) till riksdagen som har beretts av social- och hälsovårdsministeriet och som gäller ändring av lagstiftningen om Folkpensionsanstaltens informationsutbyte. I den regeringspropositionen föreslås ändringar i lagen om utkomststöd, lagen om allmänt bostadsbidrag, lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton och sjukförsäkringslagen. Det föreslås att de bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter som finns i lagen om utkomststöd, lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare ändras så att bestämmelserna är mer preciserade och avgränsade än de gällande bestämmelserna i fråga om Folkpensionsanstaltens rätt att få sådana uppgifter av penninginstitut som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som handläggs. Till dessa lagar föreslås det också bestämmelser om rätten att göra förfrågningar om dessa uppgifter med hjälp av ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. Syftet med förslaget om informationsbyte i den propositionen är att förhindra och avslöja missbruk och felaktiga betalningar, samt att minska den administrativa belastningen, göra Folkpensionsanstaltens verksamhet effektivare och göra det smidigare för förmånssökanden att uträtta ärenden. Denna proposition och den nämnda propositionen främjar som helhet behörig myndighetsverksamhet utan dröjsmål och tillitsskyddet som hör till grunderna för god förvaltning, då antalet tilläggsutredningar som Folkpensionsantalet begär av kunderna minskar, antalet sakfel i förmånsbesluten minskar och antalet återkrav av förmåner som betalats ut till för högt belopp minskar. Även det administrativa arbetet i samband med undanröjandet av felaktiga beslut minskar för kunderna, Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna. 

7.1  Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

46 §.Betalning av rehabiliteringsförmån och rehabiliteringspenningförmån samt kostnadsersättning. I paragrafen föreskrivs det om betalning av rehabiliteringsförmån och rehabiliteringspenningförmån samt om ersättning av rehabiliteringskostnader antingen till den som har rätt till förmånen eller direkt till serviceproducenten. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om betalningsperioderna för betalningen av rehabiliteringspenningen. Det föreslås att momentet ändras så att rehabiliteringspenningen betalas till det konto som den försäkrade har angett. I momentet stryks den exakta ordalydelsen om betalningsperioder. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. om bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om betalningsperioderna för rehabiliteringspenningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Regleringens nivå motsvarar regleringen i sjukförsäkringslagen och lagen om allmänt stöd, i vilka det på motsvarande sätt föreskrivs om betalningsperioder genom förordning av statsrådet. 

49 §.Avbrytande eller minskning av förmån på grund av förändrade förhållanden. I paragrafen föreskrivs det om avbrytande eller minskning av en rehabiliteringsförmån eller rehabiliteringspenningförmån. Det föreslås att paragrafen ändras. Den föreslagna ändringen är av teknisk natur och dess syfte är att förenhetliga formuleringen i bestämmelsen med 25 § i lagen om allmänt stöd och 21 § som föreslås fogas till 15 kap. i sjukförsäkringslagen. Bestämmelsen kan fortfarande tillämpas i situationer där Folkpensionsanstalten får vetskap om att rehabiliteringsklientens förhållanden i ett senare skede har förändrats, på grund av vilket förutsättningen för beviljande av rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenningförmån faller bort eller förmånen betalas till ett mindre belopp. I fråga om rehabiliteringspenningförmånen kan en sådan situationen uppstå till exempel av den anledningen att Folkpensionsanstalten får vetskap om att rehabiliteringsklienten av en annan försäkringsanstalt får någon förmån som inverkar på förmånen. I dessa situationer kan Folkpensionsanstalten med stöd av paragrafen genast avbryta eller minska förmånen till exempel för att förhindra överlappande betalningar. 

57 §.Rättelse av sakfel. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad. I paragrafen ska det fortsättningsvis föreskrivas om rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 43 § i rehabiliteringslagen föreskrivs det om rehabiliteringsklientens skyldighet att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan partens samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när rehabiliteringsklienten inte är förhindrad att arbeta på grund av deltagande i rehabilitering på det sätt som avses i 23 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. I denna situation förutsätter rättelse av ett sakfel att rehabiliteringsklienten inte har meddelat Folkpensionsanstalten om sitt arbetande på korrekt sätt. Bestämmelsen kan också tillämpas i situationer där den försäkrade som grund för sin ansökan har lagt fram till exempel ett förfalskat läkarutlåtande eller en annan förfalskad handling, såsom sådana handlingar som beskriver ett företags möjligheter till framgång och som behövs för ansökan om näringsstöd. Bestämmelsen kan dessutom tillämpas i till exempel situationer där den försäkrade i sin ansökan om rehabilitering av misstag eller av oaktsamhet har angett fel avdelning eller en sådan serviceproducent som inte kan ta emot den försäkrade som klient. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 58 § 5 mom. i rehabiliteringslagen ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 58 § 5 mom. ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 55 §. Inga ändringar i detta föreslås. 

7.2  Sjukförsäkringslagen

15 kap. Verkställighet 

2 a §.Beslut som gäller dagpenningsförmåner. Den föreslagna paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska ge sökanden ett beslut i ett ärende som gäller en dagpenningsförmån och om undantagssituationer som gäller meddelande av beslut. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning eller återkrav av en dagpenningsförmån ge sökanden ett skriftligt beslut. Ur ett enhetlighetsperspektiv är bestämmelsen behövlig för att det tydligt ska framgå i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska meddela sökanden ett överklagbart beslut om dagpenningsförmåner. Den sökande ska även ges ett skriftligt beslut om utbetalning av en dagpenningsförmån till välfärdsområdet så som föreskrivs i 15 kap. 12 § samt om utbetalning av förmånen till arbetsgivaren så som föreskrivs i 15 kap. 10 §. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att något beslut inte behöver ges om justeringen av en förmån beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som följer direkt av lag eller förordning, om inte sökanden särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden ska begära ett beslut om indexjustering eller en justering av dagpenningsförmånen under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att sökanden har delgetts justeringen av dagpenningsförmånen. Beslut ska begäras inom 30 dagar efter att den sökande fått uppgift om justering av förmånen genom betalningsmeddelande. 

Bestämmelsen motsvarar etablerad praxis och de andra förmånslagarna som verkställs av Folkpensionsanstalten.  

I bestämmelserna om överlåtelse av föräldrapenningsdagar i 9 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen är det inte fråga om ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning eller återkrav av en dagpenningsförmån, så beslut ges inte om endast överlåtelse av föräldrapenningsdagar.  

21 §.Avbrytande eller minskning av dagpenningsförmån på grund av förändrade förhållanden. Den föreslagna paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om avbrytande eller minskning av en dagpenningsförmån på grund av förändrade förhållanden. Utbetalningen av en dagpenningsförmån kan tillfälligt avbrytas eller beloppet av förmånen som ska betalas ut minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till dagpenningsförmånen eller att dagpenningsförmånen ska minskas. Förmånstagaren ska omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om förmånen ska meddelas utan dröjsmål. 

Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 25 § i lagen om allmänt stöd. Motsvarande bestämmelser finns även i andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. Även 55 § i förvaltningslagen innehåller en bestämmelse, enligt vilken myndigheten kan förordna att verkställandet av ett beslut ska avbrytas då den behandlar en rättelse av ett sak- eller skrivfel. Bestämmelserna behövs i förmånslagarna för att undvika obefogade betalningar av förmåner eller betalningar till för högt belopp. I synnerhet stora återkrav belastar den ekonomiska situationen för personer som fått en förmån. Återkrav och undanröjande av beslut ökar väsentligt även arbetsmängden hos förmånsbetalarna och besvärsinstanserna. Bestämmelserna gäller en situation där betalaren får information om en omständighet utifrån vilken det är uppenbart att förmånsbeloppet sjunker eller att sökanden inte längre har rätt till den. Det är fråga om en åtgärd i anknytning till verkställigheten och om det ges inte ett överklagbart beslut. Efter att betalningen har avbrutits eller förmånsbeloppet har minskats ska Folkpensionsanstalten omedelbart vidta åtgärder för att ge ett överklagbart beslut och det slutliga överklagbara beslutet ska ges så fort som möjligt. Med stöd av bestämmelsen är det med andra ord möjligt att avbryta betalningen eller minska det belopp som betalas endast för en kort tid. Betalningen kan avbrytas i till exempel situationer där dagpenning betalas till personen själv, trots att arbetstagaren betalar lön under frånvarotiden. 

17 kap. Ändringssökande 

5 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 15 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen föreskrivs det om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan partens samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person hemlighåller sitt arbetande eller sin vistelse utomlands. Bestämmelsen kan också tillämpas till exempel när det är fråga om förfalskade medicinska utredningar eller inkomstutredningar som inverkar på kundens rätt till dagpenning eller på förmånsbeloppet. Bestämmelsen kan också tillämpas i situationer där en person har konstaterats arbetsoförmögen, men personen återvänder till sitt förvärvsarbete eller sitt eget arbete utan att meddela detta till Folkpensionsanstalten. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 17 kap. 4 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt det gällande 17 kap. 4 § 5 mom. ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 17 kap. 1 och 2 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.3  Lagen om underhållsstöd

31 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 13 § i lagen om underhållsstöd föreskrivs det om skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmälan. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel i situationer där felaktiga uppgifter om bosättning har lämnats till Folkpensionsanstalten. Den underhållsskyldige har till exempel felaktigt angett att han eller hon inte bor tillsammans med det barn för vilken han eller hon är underhållsskyldig. Den som ansöker om underhållsstöd och den underhållsskyldige kan också ha undanhållit från Folkpensionsanstalten att de faktiskt bor tillsammans. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 32 § i lagen om underhållsstöd ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 32 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 28 och 29 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.4  Lagen om bostadsbidrag för pensionstagare

39 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. 

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 22 § i lagen föreskrivs det om ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om bostadsbidrag. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke kan när felet är uppenbart tillämpas till exempel när en person från Folkpensionsanstalten undanhåller sina riktiga inkomster eller om kunden inte har några faktiska boendeutgifter, men ändå meddelar sig ha sådana.  

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 40 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 40 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 35 och 36 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.5  Folkpensionslagen

81 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 56 § i lagen föreskrivs det om ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om pension. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke kan när felet är uppenbart tillämpas till exempel när en mottagare av folkpension undanhåller från Folkpensionen att mottagaren bor i ett annat EU-land. När det gäller efterlevandepensionens kompletteringsbelopp kan det till exempel bli fråga om att personen har undanhållit sina faktiska inkomster från Folkpensionsanstalten. När det gäller barnförhöjning är det till exempel fråga om att personen i själva verket inte har några utgifter för sitt barn som bor annanstans. När det gäller barnpension kan det bli fråga om en situation där personen inte meddelar att han eller hon får familjepension från utlandet som betalas efter en förmånslåtare. Bestämmelsen kan tillämpas i fråga om sjukpension till exempel i sådana situationer där en person som grund för sin ansökan har framfört ett förfalskat läkarutlåtande eller en annan förfalskad handling, eller hemlighållit att han eller hon har arbetat. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 82 § i folkpensionslagen ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 82 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 77 och 78 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.6  Barnbidragslagen

15 d §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 16 § finns det bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person som får ensamförsörjartillägg har hemlighållit sina riktiga familjeförhållanden. Ett annat exempel är en situation där en person har undanhållit att barnet i själva verket bor utomlands. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 15 c § i barnbidragslagen ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 15 c § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 15 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.7  Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn

22 d §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I 23 § i den lagen finns det bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person har undanhållit sina riktiga familjeförhållanden eller inkomster. Rätten till inkomstbundet vårdtillägg hade heller inte funnits om Folkpensionsanstalten hade meddelats de riktiga uppgifterna om personens partner eller partners inkomster eller om personens egna inkomster. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 22 c § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 22 c § 5 mom., ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 22 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.8  Militärunderstödslagen

21 a §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 22 § finns det bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke kan när felet är uppenbart tillämpas till exempel när en person betalas ersättning i form av militärunderstöd för en påhittad utgift, det vill säga en utgift som inte har funnits på riktigt men som personen har meddelat. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 21 § 5 mom. i militärunderstödslagen ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 21 § 5 mom. ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 19 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.9  Lagen om garantipension

28 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 13 § föreskrivs det om anmälningsskyldighet. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person har undanhållit att personen bor i ett annat EU-land. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 29 § i lagen om garantipension ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 29 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 24 och 25 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.10  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner 

5 §.Jämkat förmånsbelopp. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad. Av paragrafens rubrik ska framgå att den uttryckligen gäller jämkat förmånsbelopp. 

Paragrafen ska fortfarande motsvara den gällande paragrafen och de ändringar som görs i paragrafen ska endast förtydliga ordalydelsen. Ändringarna inverkar därmed inte på beloppet av jämkad arbetslöshetsförmån och ändrar heller inte de gällande grunderna för beviljande av jämkad arbetslöshetsförmån. 

Den första meningen i paragrafens 1 mom. är innehållsmässigt informativ. Enligt meningen påverkar 50 procent av inkomsten inte arbetslöshetsförmånens belopp. Meningen ska innehålla information om vilken andel av inkomsten som inte påverkar beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen, vilket helt saknas i den nuvarande bestämmelsen. Huvudregeln är att hälften av inkomsten är sådan inkomst som inte alls påverkar förmånsbeloppet när beloppet av jämkad arbetslöshetsförmån räknas ut. 

Momentets andra mening innehåller huvudregeln för uträkningen av jämkat förmånsbelopp. Enligt momentets andra mening räknas den jämkad arbetslöshetsförmånen ut så att det från förmånen för en helt arbetslös person dras av de 50 procent av inkomsten som påverkar förmånsbeloppet. 

I paragrafens 2 mom. samlas bestämmelserna om beräkning av maximibeloppet och minimibelopp av jämkade inkomstrelaterad dagpenning. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om beräkning i det gällande 2 mom. och deras etablerade tillämpningspraxis. 

Beloppet av den jämkade inkomstrelaterade dagpenningen är bundet till maximibeloppet för den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen. Maximibeloppet justeras enligt lagens ordalydelse per jämkningsperiod. Maximibeloppet beräknas så att den inkomst som betalats under jämkningsperioden dras av från den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen. Som inkomst under jämkningsperioden beaktas inkomsten till fullt belopp. 

En person har dock alltid rätt till en jämkad inkomstrelaterad dagpenning som är lika stor som det belopp som personen skulle få i allmänt stöd. Om det maximibelopp som är bundet till den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning leder till att personen får mindre jämkad inkomstrelaterad dagpenning än vad personen skulle få i jämkat allmänt stöd, beräknas den dagpenning som ska betalas till personen så att från grunddelens belopp dras av 50 procent av den inkomst som ska jämkas. I en sådan situation görs en beräkning vid uträkningen av beloppet för jämkad inkomstrelaterad dagpenning. I beräkningen ersätts beloppet av den faktiska inkomstrelaterade dagpenningen med grunddelens belopp och jämkad inkomstrelaterad dagpenning beräknas utifrån detta belopp av grunddelen (800 euro per månad 2026). Bestämmelsen ger alltså inte personen rätt till en jämkad förmån som är lika stor som grunddelen till fullt belopp, utan vid tillämpning av bestämmelsen jämkas den inkomstrelaterade dagpenningen som är lika stor som grunddelen.  

7.11  Lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

20 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 16 § föreskrivs det om anmälningsskyldighet och omprövning av beslut om tolkningstjänst. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person har meddelat felaktiga uppgifter om anordningar för distanstolkning, det vill säga personen använder redan en egen anordning som lämpar sig för distanstolkning. Den föreslagna ändringen kan också tillämpas i en situation där en person meddelar felaktiga uppgifter om behovet av tilläggstimmar i fråga om tolkning. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 21 § i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 21 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 17 och 18 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.12  Lagen om handikappförmåner

40 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 17 och 18 § föreskrivs det om anmälningsskyldighet. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person har försummat att meddela de inkomster eller ersättningar som personen får från utlandet. Den föreslagna ändringen kan också tillämpas i en sådan situation där en person har angett en tjänst i ansökan (till exempel hemvård), men egentligen har tjänsten aldrig börjat användas. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 41 § i lagen om handikappförmåner ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 41 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 36 och 37 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.13  Lagen om allmänt bostadsbidrag

38 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

Vid rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten behövs heller inte i fortsättningen samtyckte av parten i situationer där parten själv med sitt eget förfarande har orsakat att beslutet är felaktigt. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 19 och 20 § föreskrivs det om anmälningsskyldighet. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan i fortsättningen på motsvarande sätt som i nuläget tillämpas till exempel när en person har meddelat att personen flyttar till en hyresbostad, men det i efterhand framgår att personen i själva verket aldrig flyttade till bostaden. Bestämmelsen kan också tillämpas till exempel när en person har hemlighållit inkomster från företagsverksamhet. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 39 § i lagen om bostadsbidrag ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande 39 § ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 34 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.14  Lagen om allmänt stöd

39 §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 22 § föreskrivs det om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke kan när felet är uppenbart tillämpas till exempel när en mottagare av allmänt stöd har flyttat stadigvarande utomlands och inte har anmält detta till Folkpensionsanstalten. Bestämmelsen kan också tillämpas till exempel när en mottagare av allmänt stöd vistas tillfälligt utomlands och låter bli att meddela arbete som utförts där. Löneuppgifter om arbete som utförts i Finland får Folkpensionsanstalten från inkomstregistret, men rättelse av sakfel enligt den föreslagna bestämmelsen kan bli aktuell i en situation där en person som söker om allmänt stöd i sin ansökan uttryckligen har angett att han eller hon inte har fått lön under ansökningsperioden och de löneuppgifter som arbetsgivaren anmäler ännu inte syns i inkomstregistret när ansökan handläggs. Även att låta bli att meddela förändringar i de inkomster som beaktas vid behovsprövning kan leda till att bestämmelsen tillämpas. Bestämmelsen kan också tillämpas på arbetskraftspolitiska ärenden där rättelse av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande beror på den arbetssökandes eget förfarande. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 40 § i lagen om allmänt stöd ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt 40 § i lagen om allmänt stöd ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 35 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

43 §.Nytt avgörande av ett ärende på grund av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service. Paragrafen upphävs som onödig till följd av den föreslagna ändringen i 39 §.  

7.15  Lagen om moderskapsunderstöd

13 a §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 14 § föreskrivs det om skyldigheten att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en mor har undanhållit att hon bor utomlands. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 13 § 5 mom. lagen om moderskapsunderstöd ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt det gällande lagens 13 § 5 mom., ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 11 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.16  Lagen om studiestöd

31 a §.Rättelse av sakfel. Paragrafen innehåller en informativ hänvisning till 50 § i förvaltningslagen, som innehåller bestämmelser om rättelse av sakfel och som ska tillämpas av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 50 § 1 mom. i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt om 1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning, 2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, 3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller 4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. 

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslutet rättas till en parts fördel eller nackdel i situationer som avses i 1 mom. 1–3 punkten. Ett sakfel får alltid rättas till fördel för förmånstagaren trots ett lagakraftvunnet beslut. Enligt den sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får ett sakfel inte rättas till en parts nackdel i en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.  

Enligt 50 § 2 mom. i förvaltningslagen förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande.  

I fortsättningen behövs inte partens samtycke till rättelse av sakfel i beslut från Folkpensionsanstalten till partens nackdel i situationer där felet är uppenbart och parten själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet. Med detta avses närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande ska vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet. I lagens 41 § föreskrivs det om studerandes skyldighet att lämna uppgifter. Frågan om rättelseförfarandet utan partens samtycke ska inledas är beroende av Folkpensionsanstaltens prövning från fall till fall. 

Förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av sakfel till en parts nackdel utan samtycke när felet är uppenbart kan tillämpas till exempel när en person har lämnat felaktiga uppgifter om sitt boende hos föräldrarna. 

Förvaltningslagens 50 § 1 mom. 4 punkt gäller en situation där det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet. Enligt sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen får beslut rättas endast till partens fördel i fall som avses i den nämnda 4 punkten. I 31 § 5 mom. i lagen om studiestöd ingår en specialbestämmelse som kompletterar 50 § 1 mom. 4 punkten och sista meningen i 50 § 2 mom. i förvaltningslagen och som Folkpensionsanstalten även fortsättningsvis ska tillämpa i de situationer som anges i bestämmelsen, medan bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas i övriga situationer. 

Enligt den gällande lagen 31 § 5 mom. ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Också besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som föreskrivs i 29 §. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser. 

7.17  Lagen om arbetslöshetskassor

25 §.Finansiering av förmåner som betalas av en företagarkassa. Paragrafens 2 mom. gäller beloppet av statens och hemkommunens finansieringsandelar i en situation där inkomstrelaterad dagpenning i de situationer som avses i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas i form av jämkad eller minskad arbetslöshetsförmån. Dessutom föreskrivs det i momentet, sådant det lyder till och med den 30 april 2026, att om företagarens inkomstrelaterade dagpenning med stöd av 2 kap. 7 § 1 mom. 5 eller 6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas till företagarens familjemedlem under tiden för dennes permittering eller avbrott i arbetet, betalas dock inte statsandel eller finansieringsandel för hemkommunen för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att statens eller hemkommunens finansieringsandelar inte heller från och med den 1 maj 2026 ska omfatta den inkomstrelaterade dagpenningen i ovannämnda situationer. I detta syfte fogas till momentet den andra meningen i momentet som finns där till och med den 30 april 2026 och som gäller undantag från finansieringen av inkomstrelaterad dagpenning för en företagares familjemedlem i en situation där förmånen betalas på basis av familjemedlemmens permittering (2 kap. 7 § 1 mom. 5 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa) eller avbrott i arbetet (6 punkten). 

11.1  Rättsskyddet och garantier för god förvaltning

De föreslagna bestämmelserna är betydande med tanke på 21 § i grundlagen som gäller rättsskyddet och tryggandet av garantier för god förvaltning. Enligt 1 mom. i den har var och en rätt att få sin sak behandlad av myndighet på ett behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål. Enligt paragrafens 2 mom. tryggas bland annat rätten att bli hörd och garantier för god förvaltning genom lag. 

Det föreslås att till sjukförsäkringslagen fogas bestämmelser om avbrytande eller minskning av utbetalningen av dagpenningsförmån på grund av förändrade förhållanden. I motiveringen till propositionen (avsnitt 2.1.1) konstateras att den nuvarande regleringen kan leda till att en person kan få till och med stora överbetalningar av en förmån som man inte lyckas driva in och om det är fråga om bidragsfusk kan den skada som uppkommer för personen vara större, vilket innebär att också en eventuell rättstrafflig sanktion kan vara mer betydande. 

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om rättelse av sakfel ska ändras i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten tillämpar. Enligt förslaget ska Folkpensionsanstalten tillämpa 50 § i förvaltningslagen på rättelse av sakfel. Folkpensionsanstalten ska kunna rätta ett sakfel till en parts nackdel utan partens samtycke om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget agerande. I motiveringen (avsnitt 2.1.2) konstateras det att rättelse av beslut till en parts nackdel i dagsläget måste göras enligt ett administrativt tungt förfarande om undanröjande som fördröjer behandlingen av ärendet också i de situationer då sakfelet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. 

Det föreslås inte att det separat ska föreskrivas om skyldigheten att ge en part tillfälle att framföra sin åsikt innan ett ärende avgörs. På handläggning av ärenden tillämpar Folkpensionsanstalten förvaltningslagens bestämmelser om hörande av en part. Hörandets nödvändighet innan avgörande av ett ärende betonas som ett centralt rättsskyddsmedel i situationer utan samtycke till rättelse av beslut. 

Den gällande lagstiftningen tryggar rätten för en part att överföra ett beslut om hans eller hennes rättigheter och skyldigheter för behandling av en domstol eller ett annat oberoende rättskipningsorgan på det sätt som avses i 21 § 1 mom. i grundlagen och artikel 6.1 i Europakonventionen. Vid rättelse av sakfel får parten ett nytt överklagbart beslut som parten genast kan överklaga. Parten har möjlighet att kräva att ett felaktigt beslut som vunnit laga kraft undanröjs.  

Även om förslaget också ändrar den rådande uppfattningen om förfarande enligt god förvaltning då sakfel i beslut om förmåner som tryggar utkomsten rättas till en parts nackdel när felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande, är syftet med förslaget ändå att främja snabb och smidig handläggning av ärenden. (GrUU 25/2013 rd – RP 90/2013 rd)  

En parts rättigheter även när ett beslut har rättats utan partens samtycke tryggas av förvaltningslagens bestämmelse om skyldigheten att höra parter och besvärsrätten i de förmånslagar som tillämpas av Folkpensionsanstalten samt i sista hand av förfarandet för undanröjande av lagakraftvunna beslut. 

Konsekvenserna för rättsskyddet av de föreslagna bestämmelserna om tillfälligt avbrytande eller minskning av utbetalning och de föreslagna bestämmelserna om rättelse av sakfel har redogjorts i avsnittet om de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna. 

11.2  Krav på bestämmelser i lag om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter

Enligt 80 § i grundlagen ska det dock genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. I rehabiliteringslagen föreskrivs på lagnivå om utbetalningen av de rehabiliteringspenningförmåner som avses i rehabiliteringslagen. Närmare bestämmelser om betalningsperioder enligt sjukförsäkringslagen och lagen om allmänt stöd utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av bemyndigandet att utfärda förordning som anges i lag. Till denna del motsvarar den ändring av betalningsperioderna för rehabiliteringspenning som föreslås i denna regeringsproposition bestämmelserna i sjukförsäkringslagen och lagen om allmänt stöd. Närmare bestämmelser om betalningsperioderna för rehabiliteringspenning utfärdas med stöd av det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning. Betalningsperioderna ska fortfarande fastställas med tillräcklig exakthet så att kunderna fortsättningsvis kan förutse utbetalningen av sin rehabiliteringspenningförmån.