2.1.1  Föräldradagpenning

Syftet med de förmåner som betalas under familjeledigheterna är att trygga den gravidas och fostrets hälsa och möjliggöra att en förälder kan sköta ett litet barn hemma. En försäkrads rätt till ersättning för inkomstbortfall till följd av graviditet och vård av barn tryggas i enlighet med sjukförsäkringslagen (1224/2004). 

Graviditetspenningen tryggar försörjningen för en gravid under slutskedet av graviditeten. Syftet med graviditetspenningen är att möjliggöra frånvaro från arbetet och ersätta inkomstbortfallet. Graviditetspenningen betalas sammanhängande ut för 40 vardagar. Perioden med graviditetspenning kan inledas tidigast 30 och senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. 

Syftet med föräldraledigheten och föräldrapenningen är att möjliggöra och trygga vården av ett litet barn efter graviditetspenningsperioden. En förutsättning för att få föräldrapenning är således frånvaro från arbetet och vård av barnet. Föräldrapenning till följd av barnfödsel eller adoption betalas ut för totalt högst 320 vardagar, det vill säga knappt 13 månader. Båda föräldrarna har rätt till en föräldrapenningskvot på 160 vardagar, det vill säga cirka 6,5 månader. En förälder kan överlåta högst 63 föräldrapenningsdagar, det vill säga cirka 2,5 månader, av sin egen föräldrapenningskvot till den andra föräldern, en annan vårdnadshavare, sin partner eller den andra förälderns partner. 

Om barnet har endast en förälder eller den ena föräldern på grund av att till exempel försäkringsförutsättningen inte är uppfylld inte alls har rätt till föräldrapenning får den enda föräldern utnyttja alla föräldrapenningsdagar. Likaså om en förälder är oförmögen att vårda barnet till exempel på grund av sjukdom har den förälder som vårdar barnet rätt att utnyttja alla föräldrapenningsdagar. 

Rätten till föräldrapenning börjar i och med att barnet föds eller adoptivbarnet tas i vård. En person som får graviditetspenning är emellertid berättigad till föräldrapenning efter graviditetspenningsperiodens utgång, även om barnet inte har fötts. Det är möjligt att flexibelt få föräldrapenning vid önskade tidpunkter tills barnet fyller två år eller tills två år har förflutit sedan adoptivbarnet togs i vård. 

2.1.2  Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn

I lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996, nedan stödlagen), föreskrivs det om de ekonomiska stöd med vilka barnets föräldrar och andra vårdnadshavare får stöd för ordnande av vården av barnet samt för att kombinera arbete och familjeliv. 

De stöd som betalas enligt lagen är stöd för hemvård, stöd för privat vård, flexibel vårdpenning och partiell vårdpenning. Stödet för hemvård och stödet för privat vård består av vårdpenning och inkomstrelaterat vårdtillägg. 

Stödet för hemvård eller privat vård av barn betalas som alternativ till att barnets vård ordnas inom den kommunala småbarnspedagogiken. Enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018) åligger det kommunen att ordna småbarnspedagogik för ett barn vars hemkommun kommunen i fråga är. Kommunen ska ordna småbarnspedagogik för varje barn som på grund av sina vårdnadshavares arbete, sjukdom eller av motsvarande skäl är bosatt i kommunen, även om barnet inte har någon hemkommun i Finland eller barnets hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) är någon annan kommun. 

2.1.3  Rätt till stöd för hemvård av barn

Förutsättningen för att få stöd för hemvård är att ett barn som har rätt till småbarnspedagogik och som faktiskt är bosatt i Finland inte har en av kommunen ordnad plats inom småbarnspedagogiken. Stöd för hemvård betalas om det till familjen hör minst ett barn under tre år som är berättigat till stöd för hemvård. En över tre månader lång utlandsvistelse betraktas inte som faktisk bosättning i Finland. 

Också för ett barn som inte har uppnått den ålder som berättigar till småbarnspedagogik enligt 12 § i lagen om småbarnspedagogik föreligger rätt till stöd för hemvård om de andra förutsättningarna för att få stödet uppfylls och det gått sammanlagt 160 vardagar sedan barnets födelse. 

Om det hör ett adoptivbarn till familjen betalas stödet tills två år har gått från det att barnet togs i vård eller barnet börjar skolan. 

Stöd för hemvård betalas inte för ett barn för vilket det för samma tid betalas föräldrapenning eller en utländsk förmån enligt sjukförsäkringslagen. 

Stödet för hemvård av barn bekostas av hemkommunen för barnets förälder eller vårdnadshavare. Folkpensionsanstalten betalar ut stödet för hemkommunens del. Staten deltar i finansieringen av stödet för hemvård av barn via statsandelssystemet. 

2.1.4  Storleken på stödet för hemvård

Vårdpenningen i stödet för hemvård av barn är 377,68 euro per kalendermånad för ett av familjens barn under tre år på 2026 års nivå. För varje ytterligare barn under tre år är vårdpenningen 113,07 euro, och för varje ytterligare barn över tre år, men under skolåldern, betalas 72,66 euro per kalendermånad på 2026 års nivå. 

Vårdtillägg enligt stödet för hemvård av barn betalas för ett barn i familjen som berättigar till vårdpenning enligt stödet för hemvård av barn. Vårdtilläggets fulla belopp är 202,12 euro per kalendermånad enligt 2026 års nivå. Vårdtillägg betalas till fullt belopp om familjens månadsinkomster inte överskrider en inkomstgräns som beräknas enligt familjens storlek. Inkomster som överskrider inkomstgränsen minskar vårdtilläggets fulla belopp med en procentandel som bestäms enligt familjens storlek. 

Vårdpenningens och vårdtilläggets belopp kan höjas med ett kommuntillägg, om den kommun som ansvarar för finansieringen av stödet fattar ett sådant beslut. Kommunförbundet kartlägger utbetalningen av kommuntillägg för hemvård och privat vård av barn i en enkät som genomförs vartannat år. Enligt enkäten från 2024 hade 64 av de kommuner som svarade, det vill säga 25,5 procent, betalat kommuntillägg för hemvård av barn det året. Enligt enkäten från 2022 hade 52 kommuner, det vill säga 21 procent, betalat kommuntillägg. Antalet kommuner som betalade kommuntillägg hade således klart stigit 2024 jämfört med den tidigare enkäten. Jarkko Lahtinen och Mikko Svartsjö: Selvitys kotihoidontuen ja yksityisen hoidon tuen kuntalisistä ja niiden maksatusperusteista sekä palvelusetelistä 2024 (Suomen Kuntaliitto ry 2024), s. 7 

Kommunerna kan ange villkor för utbetalningen av kommuntillägg för hemvård av barn. Av de kommuner som svarade på Kommunförbundets enkät ovan hade 54 kommuner (79 procent) angett särskilda villkor för utbetalning av stödet. Nästan hälften av de kommuner som betalade kommuntillägg förutsatte att en förälder själv ska sköta barnet. Av de kommuner som betalade kommuntillägg och som svarade på enkäten angav 27 kommuner (49 procent) detta som villkor för utbetalning av kommuntillägg. Av dem angav 22 kommuner (40 procent) som villkor att alla familjens barn ska skötas hemma. I Kommunförbundets enkät från 2022 svarade 49 procent av kommunerna att de angett som villkor för utbetalning av kommuntillägg att alla familjens barn ska skötas hemma. I enkäten från 2020 tillämpades detta villkor fortfarande hos 58 procent av de kommuner som angav villkor för utbetalning av stöd. Jarkko Lahtinen och Mikko Svartsjö: Selvitys kotihoidontuen ja yksityisen hoidon tuen kuntalisistä ja niiden maksatusperusteista sekä palvelusetelistä 2024 (Suomen Kuntaliitto ry 2024), s. 11 Det beviljas inte statsandel för kommuntillägget till stödet för hemvård av barn. 

Det genomsnittliga stödet för hemvård per barn var 2024 cirka 392 euro i månaden. 

2.1.5  Användning av stöd för hemvård av barn när vårdaren är någon annan än barnets förälder eller en annan vårdnadshavare

Stödet för hemvård av barn betalas till den förälder eller vårdnadshavare som huvudsakligen sköter barnet. Det är emellertid inte en förutsättning för att beviljas stöd för hemvård att föräldern själv sköter barnet hemma. Familjen kan välja stöd för hemvård även om barnet skulle skötas av en privat producent av småbarnspedagogik eller någon annan person, som till exempel en mor- eller farförälder. Om barnet vårdas av någon annan än en förälder eller annan vårdnadshavare, betalas stödet emellertid till den förälder eller vårdnadshavare som angetts som stödtagare i ansökan. 

Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter betalades det vid utgången av 2024 stöd för hemvård för 920 barn som hade uppgetts vårdas av någon annan person än barnets förälder eller annan vårdnadshavare. Det här motsvarar cirka 3,5 procent av alla hemvårdsstödtagare. När någon annan person än barnets vårdnadshavare har angetts som vårdare är den period stödet för hemvård betalas ut i genomsnitt flera månader kortare än när det har angetts att barnets vårdas av vårdnadshavaren. Uttag ur Folkpensionsanstaltens register om stöd för hemvård som betalts ut för barn födda 2020–2022 

2.1.6  Rätt till stöd för privat vård av barn

En förutsättning för att få stöd för privat vård är att ett barn som har rätt till småbarnspedagogik och som faktiskt är bosatt i Finland inte har en av kommunen ordnad plats inom småbarnspedagogiken. En över tre månader lång utlandsvistelse betraktas inte som faktisk bosättning i Finland. 

Stöd för privat vård av barn betalas inte för ett barn för vilket det för samma tid betalas föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller en utländsk förmån. 

Stöd för privat vård av barn är ett alternativ till den småbarnspedagogik som kommunen ordnar för att ordna vård av barn under skolåldern. Barnet kan vårdas av ett privat daghem eller en enhet för gruppfamiljedagvård som har gjort en anmälan till kommunen i enlighet med lagen om småbarnspedagogik. Alternativt kan barnet vårdas av en privat vårdare som familjen har ingått ett arbetsavtal med och som kommunen har godkänt som barnets vårdare. 

Stödet för privat vård av barn betalas till den som producerar servicen. Med serviceproducent avses i stödlagen en privat person eller en sammanslutning som har gjort en anmälan enligt lagen om småbarnspedagogik och som bedriver småbarnspedagogisk verksamhet mot ersättning, eller en person som har ingått arbetsavtal om småbarnspedagogik med den förälder eller en annan vårdnadshavare som har rätt till stöd, dock inte en medlem i samma hushåll. Stöd för privat vård av barn betalas således inte om vårdaren bor i samma hushåll som barnet. 

Den privata småbarnspedagogiken grundade sig på ett anmälningsförfarande fram till den 1 januari 2023 då den blev tillståndspliktig verksamhet. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering återgår man inom den privata småbarnspedagogiken till ett anmälningsförfarande för att underlätta serviceanordnarnas administrativa arbete. Lagen om småbarnspedagogik har ändrats så att bedrivande av privat daghemsverksamhet i stället för tillstånd ska förutsätta att serviceproducenten och dess verksamhetsställen har registrerats i ett register över serviceproducenter. En förutsättning för registrering är att serviceproducenten och verksamhetsstället uppfyller de ekonomiska och operativa villkor som föreskrivits för dem. Registreringsprocessen förblir i tillämpliga delar densamma som i tillståndsförfarandet. Målet är att i enlighet med regeringsprogrammet underlätta serviceproducenternas administrativa arbete och minska den ekonomiska risken i aktörernas affärsverksamhet. Inledandet av daghemsverksamheten tidigarelades så att verksamheten kan inledas innan registreringsbeslutet fattas när lokalerna har inspekterats. Ändringarna i lagen om småbarnspedagogik trädde i kraft den 1 januari 2026. 

2.1.7  Storleken på stödet för privat vård av barn

Vårdpenningen i stödet för privat vård på 2026 års nivå är 192,28 euro per kalendermånad för samtliga barn i familjen som har rätt till småbarnspedagogik. Vårdtillägget enligt stödet för privat vård av barn betalas för varje barn i familjen. Vårdtilläggets fulla belopp per barn är 265,85 euro per kalendermånad på 2026 års nivå. Vårdtillägget betalas till fullt belopp om familjens månadsinkomster inte överskrider en inkomstgräns som beräknas enligt familjens storlek. Inkomster som överskrider inkomstgränsen minskar vårdtilläggets fulla belopp med en procentandel som bestäms enligt familjens storlek. Stödets belopp är dock högst lika stort som den ersättning som betalas för vården av barnet. 

Vårdpenningens och vårdtilläggets belopp kan höjas med ett kommuntillägg, om den kommun som ansvarar för finansieringen av stödet fattar ett sådant beslut. Det beviljas inte statsandel för kommuntillägget. 

94 procent av mottagarna av stöd för privat vård av barn fick kommuntillägg 2024. Stödet för privat vård inklusive kommuntillägget per barn var 2024 i genomsnitt cirka 614 euro per månad sett till alla som fick stöd för privat vård. Enligt Kommunförbundets enkätundersökning till kommunerna är det genomsnittliga utbetalda kommuntillägget till stödet för privat vård 276 euro per barn i månaden om vårdaren är hemma hos familjen. Lahtinen Jarkko, Svartsjö Mikko (2024): Selvitys kotihoidontuen ja yksityisen hoidon tuen kuntalisistä ja niiden maksatusperusteista sekä palvelusetelistä 2024 Enligt Folkpensionsanstalten var det genomsnittliga kommuntillägget i stödet för privat vård per barn 446 euro i månaden 2024, det vill säga det genomsnittliga kommuntillägget när vårdaren är i barnets hem är uppskattningsvis cirka 60 procent av det genomsnittliga kommuntillägget. 

2.1.8  Flexibel vårdpenning

Flexibel vårdpenning är avsedd att stödja familjens ekonomiska möjligheter att sköta ett barn under tre år vid sidan av deltidsarbete. En i Finland faktiskt bosatt förälder eller en annan vårdnadshavare, som har ett barn under tre år och som deltar i vården av barnet, har rätt till flexibel vårdpenning. 

För att erhålla flexibel vårdpenning ska föräldern eller vårdnadshavaren ha ett anställnings- eller tjänsteförhållande eller verka som försäkrad företagare enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller som försäkrad lantbruksföretagare enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). Rätt till flexibel vårdpenning har dessutom en förälder eller vårdnadshavare som i egenskap av stipendiat är försäkrad enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. En förutsättning för att få flexibel vårdpenning är att den sökandes genomsnittliga arbetstid per vecka är kortare än vanligt.  

På 2026 års nivå är den flexibla vårdpenningen 269,24 euro i månaden om arbetstiden är högst 22,5 timmar i veckan eller högst 60 procent av den sedvanliga arbetstiden för heltidsarbete i branschen. På 2026 års nivå betalas i vårdpenning 179,49 euro i månaden om arbetstiden är över 22,5 men högst 30 timmar i veckan eller högst 80 procent av den sedvanliga arbetstiden för heltidsarbete i branschen. 

Det är möjligt att få flexibel vårdpenning även om barnet har en kommunal eller privat plats inom småbarnspedagogiken. 

2.1.9  Skyldigheten för mottagare av stöd för hemvård och privat vård av barn att lämna uppgifter

Den som ansöker om stöd och den stödtagare som den sökande anger ska meddela de uppgifter som behövs för beviljandet av stöd till Folkpensionsanstalten. Sökanden och stödtagaren ska också meddela om alla förändringar som påverkar stödet. 

2.1.10  Stöd för hemvård av barn på Åland

Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet behörighet i fråga om socialvård. Till socialvården räknas förutom den egentliga socialvården även stödet för hemvård av barn. På Åland finns bestämmelser om stöd för hemvård i landskapslagen om hemvårdsstöd (2015:68). På Åland hör genomförandet av landskapslagen om hemvårdsstöd till kommunerna. 

2.2.1  EU:s förordningar om social trygghet (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009

Det föreskrivs om samordning av de sociala trygghetsrättigheterna för personer som rör sig mellan EU-länder i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan också förordningen om social trygghet) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. Medlemsstaterna har behörighet att bestämma innehållet i sina sociala trygghetssystem och syftet med förordningen om social trygghet är endast att samordna dessa nationella sociala trygghetssystem. Samtliga medlemsstater kan fritt fastställa i sin lagstiftning bland annat förutsättningarna för när rätten till förmåner uppstår. Vid utövandet av denna behörighet måste medlemsstaterna likväl beakta unionsrätten och i synnerhet bestämmelserna i grundfördraget om rätten för varje unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium. Målet är att en person inte ska förlora sin rätt till social trygghet på grund av att han eller hon har utnyttjat den rörelsefrihet som tryggas i EU:s grundfördrag. Samtidigt är avsikten att också samordna förmånerna från olika länder så att de inte utan grund betalas ut samtidigt. Förordningarna om social trygghet gäller den sociala tryggheten för arbetstagare, självständiga yrkesutövare och andra som är medborgare i en medlemsstat och flyttar från en medlemsstat till en annan. 

Principerna för samordning av den sociala tryggheten är likabehandling, att den berörda personen omfattas av lagstiftningen i en enda medlemsstat, att försäkrings-, arbets- och bosättningsperioderna adderas samt att förmånerna kan exporteras. Enligt principen för hur perioderna läggs samman adderas försäkrings- eller anställningsperioder, perioder som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning med sådana som har fullgjorts enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning. Perioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning ska därför beaktas och sammanslås för förvärv av rätten till förmånen när förmåner beviljas olika persongrupper som omfattas av tillämpningsområdet för förordningen om social trygghet. 

EU-domstolen har i målet C-333/00 Maaheimo konstaterat att det finländska stödet för hemvård av barn är en sådan familjeförmån som avses i EU:s lagstiftning om samordning av den sociala tryggheten, och lagstiftningen ska tolkas så att kravet på barnets faktiska bosättning anses vara uppfyllt när barnet bor på någon medlemsstats territorium. I situationer när förordningen om social trygghet tillämpas kan vårdpenning och vårdtillägg således utifrån en förälders arbete betalas för ett barn som bor i ett annat land där EU-lagstiftning tillämpas. 

Europeiska unionens lagstiftning om social trygghet tillämpas även med grund i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i förhållande till Norge, Island och Liechtenstein och deras medborgare. Baserat på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet å andra sidan om fri rörlighet för personer tillämpas lagstiftningen i fråga på Schweiz och schweiziska medborgare. Med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 har personkretsen för tillämpningen av EU:s förordningar om social trygghet utvidgats till att gälla även medborgare i tredjeländer, det vill säga stater utanför EU, deras familjemedlemmar och förmånstagare som EU:s förordningar om social trygghet inte gäller på grund av deras medborgarskap. EU:s förordningar om social trygghet tillämpas således även på medborgare i tredjeländer som rör sig mellan medlemsstaterna när de vistas lagligt på medlemsstaternas territorium. 

2.2.2  EU:s lagstiftning om invandring

De så kallade migrationsdirektiven gäller tredjelandsmedborgare som kommer till Finland för att arbeta från länder utanför EU. Migrationsdirektiven har bestämmelser om EU:s gemensamma minimiförutsättningar för likabehandling bland annat när det gäller rätten till social trygghet när man flyttar från ett tredjeland till EU. Rätten till likabehandling avser de arbetstagare och delvis även deras familjemedlemmar som avses i direktiven. Medlemsstaterna har lämnats ett visst handlingsutrymme i migrationsdirektiven och vissa undantag från likabehandling inom social trygghet har prognostiserats. Vissa av EU:s migrationsregelverk har nyss reviderats och det nationella genomförandet är aktuellt. 

De migrationsdirektiv som avses här är Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (nedan blåkortsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (nedan direktivet om ett kombinerat tillstånd), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (nedan direktivet om säsongsanställning), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (nedan ICT-direktivet) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (nedan forskardirektivet). 

Blåkortsdirektivet syftar till att underlätta inresa för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer. Med det blåkort de beviljas avses uppehållstillstånd som berättigar till att bo och arbeta som specialsakkunnig i medlemsstaten. 

Enligt artikel 16.1 e i direktivet ska EU-blåkortsinnehavare åtnjuta likabehandling med medborgare i den medlemsstat där EU-blåkortet utfärdats i fråga om grenar av den sociala tryggheten som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. Blåkortsdirektivet genomfördes i den nationella lagstiftningen den 13 maj 2024. EU-blåkortet beviljas för två år. Om anställningskontraktet omfattar en kortare tid än så, beviljas EU-blåkortet för den tid anställningskontraktet gäller, plus tre månader. 

Direktivet om ett kombinerat tillstånd syftar till att förenkla och harmonisera förfarandena vid inresan för arbetstagare som är tredjelandsmedborgare och kommer från ett tredjeland. Dessutom tryggar direktivet likabehandling för arbetstagare som kommer direkt från tredjeländer i förhållande till den mottagande medlemsstatens egna medborgare i fråga om bland annat arbetsliv, utbildning och social trygghet. Med arbetstagare avses i direktivet personer som har beviljats inresa i en medlemsstat för att arbeta samt personer som har beviljats inresa i en medlemsstat i andra syften än arbete men som får arbeta. 

Enligt artikel 12 i direktivet om ett kombinerat tillstånd ska arbetstagare från tredjeländer åtnjuta likabehandling i förhållande till medborgarna i den medlemsstat där de vistas när det gäller de grenar av social trygghet som definieras i förordning (EG) nr 883/2004. Enligt artikel 12.2 b får medlemsstaterna dock begränsa rätten till likabehandling, men de får inte begränsa sådana rättigheter för arbetstagare från tredjeland som är anställda eller har haft en anställning under en minimiperiod på sex månader och som är registrerade som arbetslösa arbetssökande. 

Vidare får medlemsstaterna enligt artikel 12.2 b andra stycket bestämma att likabehandling med avseende på familjeförmåner inte ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som har fått tillstånd att arbeta i en medlemsstat för en period på högst sex månader eller har beviljats inresa och vistelse för studier eller har tillstånd att arbeta på grundval av en visering. De begränsningar i fråga om förmånsbetalningen som direktivet möjliggör har införts i finsk förmånslagstiftning. 

Direktivet om ett kombinerat tillstånd har reviderats med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1233 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. Det reviderade direktivet om ett kombinerat tillstånd ska ha genomförts nationellt senast den 21 maj 2026. Bestämmelserna om social trygghet i det reviderade direktivet motsvarar mestadels de tidigare bestämmelserna. 

Direktivet om säsongsanställning tillämpas på tredjelandsmedborgare som befinner sig utanför EU-medlemsstaternas territorium och ansöker om att resa in på en medlemsstats territorium för säsongsanställning. Med stöd av direktivet ska säsongsarbetare från tredjeländer likabehandlas inom grenar av den sociala tryggheten såsom de definieras i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. I direktivet om säsongsanställning möjliggörs emellertid undantag från likabehandlingen när det gäller familjeförmåner och arbetslöshetsersättning. De begränsningar i utbetalningen av förmåner som följer av direktivet har införts i finsk förmånslagstiftning. 

I ICT-direktivet anges villkor och förutsättningar som tillämpas på tredjelandsmedborgare och deras familjer när de förflyttas av sitt företag för att arbeta på ett eller flera av företagets centra inom EU i mer än 90 dagar. Det tillämpas inte på självständiga näringsidkare, studerande och personal från bemanningsföretag. Direktivet förutsätter likabehandling med avseende på de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, men möjliggör ett undantag vad gäller familjeförmåner för arbetstagare som förflyttats internt och som har tillstånd att vistas på territoriet för den medlemsstat där arbetet finns i högst nio månader. När det handlar om mobilitet mellan medlemsstater ska dock de ovan nämnda EU-förordningarna om social trygghet tillämpas. De begränsningar i utbetalningen av förmåner som följer av direktivet har införts i finsk förmånslagstiftning. 

I forskardirektivet föreskrivs det om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik och volontärarbete. Den rätt till likabehandling som anges i direktivet baserar sig till stor del på direktivet om ett kombinerat tillstånd. Det är möjligt att begränsa likabehandlingen så att familjeförmåner inte beviljas forskare som har beviljats uppehållstillstånd för att vistas i medlemsstaten i högst sex månader. Forskare och studerande i anställningsförhållande har rätt till likabehandling, alldeles som arbetstagare med stöd av direktivet om ett kombinerat tillstånd. De begränsningar i utbetalningen av förmåner som följer av direktivet har införts i finsk förmånslagstiftning. 

Utöver i migrationsdirektiven om arbetskraftsinvandring föreskrivs det om likabehandling på den sociala trygghetens område bland annat i Europaparlamentets och rådets direktiv om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd 2013/33/EU, som har reviderats med direktiv (EU) 2024/1346 (nedan det reviderade mottagningsdirektivet). Det reviderade mottagningsdirektivet anger minimikraven för mottagande av asylsökande. Medlemsstaterna ska bland annat se till att sökande har tillträde till arbetsmarknaden senast sex månader från den dag då ansökan om internationellt skydd registrerades. Anställda samt personer som har rätt till sociala trygghetsförmåner på grundval av tidigare anställning ska behandlas på samma sätt i lagstiftningen om social trygghet. I direktivet föreskrivs det om möjlighet att begränsa likabehandlingen i fråga om sådana förmåner som inte är beroende av anställningsperioder eller av avgifter. Det reviderade mottagningsdirektivet ska ha genomförts i den nationella lagstiftningen den 12 juni 2026. 

Bestämmelser om likabehandling finns dessutom i skyddsgrundsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU). 

Skyddsgrundsförordningen anger vem som är flykting, vad som är subsidiärt skydd och vilka rättigheter flyktingar eller skyddsbehövande har. Enligt den nya skyddsgrundsförordningen ska personer som beviljats internationellt skydd behandlas på samma sätt som medborgare i den medlemsstat som har beviljat dem internationellt skydd med avseende på social trygghet. I förordningen definieras social trygghet via artikel 3 i (EG) nr 883/2004 och med socialt stöd avses förmåner i syfte att säkerställa att personers grundläggande behov tillgodoses. I Finland är vissa av de förmåner som definieras som socialt stöd bosättningsbaserade socialskyddsförmåner som bostadsbidrag. Tillgång till vissa former av socialt stöd som fastställs i nationell rätt får villkoras av att personen som beviljats internationellt skydd faktiskt deltar i integrationsåtgärder, om deltagande i sådana åtgärder är obligatoriska och förutsatt att de är tillgängliga och kostnadsfria. Skyddsgrundsförordningen ska tillämpas från den 1 juli 2026. 

EU-lagstiftningen om inresa och mobilitet för tredjelandsmedborgare är komplex och det föreskrivs om likabehandling inom den sociala tryggheten i flera olika instrument. Medlemsstaternas möjligheter att frångå kravet på likabehandling varierar beroende på bestämmelse. Unionsrätten begränsar dock inte medlemsstaternas behörighet att ordna sitt system för social trygghet, utan det omfattas av deras behörighet. Samtliga medlemsstater kan fritt fastställa i sin lagstiftning bland annat förutsättningarna för när rätten till förmåner uppstår. När denna behörighet tillämpas ska medlemsstaterna dock följa unionsrätten. 

Vid tillämpning av medlemsstatens lagstiftning om social trygghet ska personer generellt likabehandlas med medlemsstatens medborgare. Enligt Europadomstolens rättspraxis omfattar likabehandling även ett förbud mot indirekt diskriminering. Enligt den är det inte tillåtet att ställa sådana krav på en medborgare från en annan medlemsstat som han eller hon de facto har svårare att uppfylla än personer som arbetar eller bor i medlemsstaten i fråga. Europadomstolen har på motsvarande sätt i sin rättspraxis om migrationsdirektiven ansett att principen om likabehandling som finns inskriven i direktiven inte innebär endast ett förbud mot öppen diskriminering på grund av nationalitet utan också mot varje form av dold diskriminering som, med tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat. Som regel är indirekt diskriminering förbjuden om den inte kan motiveras objektivt. För att diskriminering ska vara motiverad ska den garantera genomförandet av ett berättigat mål, och den får inte överskrida det som är nödvändigt för detta. 

2.2.3  Stöd för hemvård av barn i internationella situationer

Vid flyttning till Finland kan stöd för hemvård av barn betalas från att barnet faktiskt bor i Finland. I huvudsak anser Folkpensionsanstalten att registrering av hemkommun är ett bevis på att man faktiskt bor i Finland. 

Stöd för hemvård av barn är en familjeförmån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Enligt den förordningen kan utbetalning av familjeförmåner inte begränsas till de personer som bor i medlemsstaten. Situationer där ett barn inte vistas i Finland men där man med stöd av förordning nr 883/2004 för barnets del har rätt till vårdpenning och vårdtillägg jämställs med den situationen att barnet faktiskt är bosatt i Finland. Då grundar sig rätten vanligtvis på att vårdnadshavaren arbetar i Finland. 

En arbetstagare som kommer från ett tredjeland till Finland för att arbeta har rätt till vårdpenning och vårdtillägg för medföljande barn. Rätt till vårdpenning och vårdtillägg för ett barn föreligger också om barnets förälder eller vårdnadshavare har rätt att arbeta enligt 81 a § 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten eller 2–4 mom. i utlänningslagen (301/2004). 81 a § 1 mom. 1 punkten i utlänningslagen gäller rätten att arbeta utifrån ett beviljat permanent uppehållstillstånd, EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare eller kontinuerligt uppehållstillstånd på annan grund än arbete. 81 a § 1 mom. 2 punkten i utlänningslagen gäller rätten att arbeta utifrån uppehållstillstånd som beviljats på grund av familjeband. Momentets 4 punkt gäller rätten att arbeta utifrån ett tillfälligt uppehållstillstånd som beviljas offer för människohandel som befinner sig i Finland och utifrån ett tillfälligt uppehållstillstånd som beviljats tredjelandsmedborgare som vistats olagligt och arbetat olagligt i landet i sådana begränsade situationer som avses i direktivet om sanktioner mot arbetsgivare (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt). Utlänningslagens 81 a § 2 mom. gäller den begränsade rätten att arbeta utifrån ett uppehållstillstånd för arbetstagare, uppehållstillstånd för specialsakkunnig och uppehållstillstånd som beviljats för arbete på andra grunder. Paragrafens 4 mom. gäller rätten att arbeta utifrån ett tillfälligt uppehållstillstånd som beviljats av utrikesministeriet. 

Utöver rätten att arbeta förutsätts för att erhålla stöd för hemvård dessutom att föräldern eller vårdnadshavaren har ett i Finland giltigt arbets-, tjänste- eller annat anställningsförhållande och tillstånd att arbeta i Finland i minst sex månader. Rätt till vårdpenning och vårdtillägg för ett barn föreligger också om barnets förälder eller vårdnadshavare har registrerats som arbetslös arbetssökande efter att ett minst sex månader långt anställningsförhållande har upphört. 

Rätt till vårdpenning och vårdtillägg föreligger dessutom för ett barn vars förälder eller vårdnadshavare har rätt att arbeta i Finland i mer än nio månader med stöd av lagen om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (908/2017). Rätt till vårdpenning och vårdtillägg föreligger också om en förälder eller vårdnadshavare har ett sådant tillstånd att arbeta i minst sex månader som beviljas forskare för vetenskaplig forskning med stöd av lagen om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på grund av forskning, studier, praktik och volontärarbete (719/2018). 

När stöd betalas utifrån arbete finansieras stödet av staten och kommuntillägg betalas inte. Om en arbetstagare och barnet får en hemkommun, överförs finansieringsansvaret till hemkommunen och då har familjen rätt även till kommuntillägg i enlighet med hemkommunens villkor. 

Rätt till vårdpenning och vårdtillägg föreligger inte för ett barn vars förälders eller vårdnadshavares rätt att arbeta baserar sig på lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (907/2017). 

2.4.1  Längden på perioder med stöd för hemvård

Forskning visar konsekvent att stödet för hemvård av barn försämrar kvinnors sysselsättningsgrad. Bland hela befolkningen har användningen av stödet för hemvård av barn sjunkit under de senaste åren, vilket gäller även invandrarna. Folkpensionsanstalten (2023): Fortsatt minskad användning av stödet för hemvård av barn 2022 – FPA:s statistiska årsbok innehåller uppgifter om hur den sociala tryggheten användes i fjol 

Skillnaderna mellan befolkningsgrupperna är däremot klart större när man granskar hur länge stödet används. Lågutbildade, personer med invandrarbakgrund, ensamstående mammor och mammor som före familjeledigheten var antingen arbetslösa eller vars anställning upphörde när ledigheten började använder stödet längre än andra. I ljuset av forskningsdata skiljer sig invandrarnas användning av stödet för hemvård inte avsevärt från hur den infödda befolkningen använder det på en allmän nivå. I synnerhet andelen långa perioder över 12 månader har tydligt sjunkit under de senaste tio åren, men de långa perioderna är proportionellt sett vanligare bland invandrare än bland den övriga befolkningen. Hos både den infödda befolkningen och invandrarföräldrar är långa perioder med stöd för hemvård kopplade till samma socioekonomiska bakgrundsfaktorer, som till exempel låg utbildningsnivå, svag förankring på arbetsmarknaden och låg inkomstnivå. Miettinen Anneli & Saarikallio-Torp Miia (2023): Äitien kotihoidon tukijaksot lyhentyneet– väestöryhmittäiset erot yhä suuria; YHTEISKUNTAPOLITIIKKA 88 (2023):2 Sett ur den synvinkeln är det viktigt att i fråga om invandrarkvinnor fästa uppmärksamhet vid att de tar del av i synnerhet integrations- och sysselsättningstjänster samt andra åtgärder som stärker utbildningen och ställningen på arbetsmarknaden, eftersom man har kunnat observera att deltagande särskilt i integrationsåtgärder korrelerar positivt med inträde på marknaden bland personer som deltagit i dem samt dessutom med deras barns inträde på arbetsmarknaden. T.ex. Sarvimäki, M. & Hämäläinen, K. (2016), Integrating Immigrants: The Impact of Restructuring Active Labor Market Programs, Journal of Labor Economics, 34(2): 479–508 och Pesola, H. & Sarvimäki, M. (2024), Intergenerational Spillovers of Integration Policies: Evidence from Finland’s Integration Plans, Review of Economics and Statistics 

Vid en granskning av hur länge perioderna med stöd för hemvård varade i fråga om barn födda 2022 fick cirka hälften av hemvårdsstödtagarna med ett av de inhemska språken som modersmål stöd för hemvård under mindre än sju månader. En tredjedel av hemvårdsstödtagarna med ett främmande modersmål fick stödet i mindre än sju månader. Cirka 23 procent av stödmottagarna med ett inhemskt språk som modersmål fick stöd för hemvård av barn längre än ett år, mot cirka 40 procent av stödmottagare med ett främmande språk som modersmål. Längden på perioder med hemvårdsstöd presenteras i figur 1. 

Figur 1. Längden på perioden med hemvårdsstöd per språkgrupp enligt antalet stödmånader betalda för barn under tre år (procent av alla 2022 födda barn för vilka hemvårdsstöd har betalats) 

2.4.2  Antalet mottagare av stöd för hemvård som bott i Finland mindre än tre år

Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter för 2024 fick cirka 1 300 inflyttade familjer från länder utanför EU, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz där den ena eller båda vårdnadshavarna hade bott i Finland i mindre än tre år stöd för hemvård. Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter betalades 2024 stöd för hemvård av barn dessutom till 1 200 sådana vårdnadshavare som hade bott i Finland mindre än tre år men vars partner hade bott i Finland i minst tre år. 

År 2024 fick således totalt 2 500 familjer stöd för hemvård av barn där stödet betalades till vårdnadshavare inflyttade från länder utanför EU, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz och som hade bott i Finland mindre än tre år. Till de ovannämnda familjerna hörde cirka 2 700 barn för vilka det betalades stöd för hemvård. Cirka 300 av barnen var äldre än tre år. Till familjerna i fråga betalades stöd för hemvård av barn under i genomsnitt cirka sex månader 2024. Det genomsnittliga stödbeloppet utan kommuntillägg var cirka 430 euro per familj och kalendermånad. Kommuntillägg betalades till sammanlagt cirka 700 familjer, i genomsnitt cirka 190 euro per kalendermånad. Cirka fem procent av familjerna var enföräldersfamiljer. 

Eftersom stödet för hemvård av barn i genomsnitt betalades ut till dessa familjer under cirka ett halvt år under ett kalenderår är det genomsnittliga antalet barn med stöd för hemvård under en månad i genomsnitt mindre än antalet barn under ett år. I den granskade gruppen var antalet barn med stöd för hemvård i genomsnitt cirka 1 100 i månaden. 

Utifrån uppgifterna för 2024 bor de ovan beskrivna familjerna i huvudsak i huvudstadsregionen och de största städerna. Hälften av dem bodde i Helsingfors, Esbo eller Vanda. I de flesta kommunerna fanns det endast ett fåtal stödtagare. Stödtagarna och barnen presenteras per kommun i tabell 1. 

Tabell 1. Mottagare av stöd för hemvård och barn per kommun 2024. Tabellen visar antalet hemvårdsstödmottagare inflyttade från länder utanför EU, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz som har bott i Finland mindre än tre år samt antalet barn för vilka stöd för hemvård betalades. I tabellen gäller hemkommunen Utomlands personer som temporärt visas utomlands samt personer som vistas i Finland utan hemkommun. Samma person kan höra till flera kommuner under ett år. 

Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter var hemvårdsstödtagarna i den beskrivna gruppen från 93 olika länder. De flesta stödtagarna hade flyttat från Ukraina. Från de flesta länderna hade det flyttat in endast några personer till vilka det betalades stöd för hemvård av barn. Stödtagarna visas enligt ursprungsland i tabell 2. 

Tabell 2. Hemvårdsstödtagare enligt ursprungsland 2024. Tabellen visar antalet hemvårdsstödmottagare inflyttade från länder utanför EU, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz som har bott i Finland mindre än tre år. 

Bland de ovan beskrivna fick cirka 1 500 familjer, det vill säga 60 procent av stödtagarna, vårdtillägg 2024. Bland alla hemvårdsstödtagare fick 36 procent vårdtillägg 2024. Av det kan man sluta sig till att de familjer där åtminstone en av föräldrarna hade bott i Finland en kortare tid än tre år i genomsnitt har lägre inkomster än familjer där föräldrarna har bott i Finland minst tre år. Cirka 30 procent fick utkomststöd samtidigt med stödet för hemvård. 

År 2024 betalades stöd för hemvård varje månad för cirka 1 000 barn under tre år som hörde till de ovan beskrivna familjerna. Av dessa barn var cirka 25 procent under ett år gamla. Barnen över ett år, men under två år utgjorde cirka 55 procent. Andelen barn som fyllt två år men inte tre år var cirka 20 procent. I de ovan beskrivna familjerna uppgick de barn över tre år för vilka det betalades stöd för hemvård i genomsnitt till cirka 100 per månad. 

2.6.1  Integrationstjänster

I lagen om främjande av integration (681/2023, nedan integrationslagen) föreskrivs det om målgrupper för vilka kommunen ska göra upp en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och utifrån den en integrationsplan, om en sådan behövs. Med integrationskund avses en invandrare som har en gällande integrationsplan. Utifrån integrationsplanen deltar en integrationskund i till exempel studier i finska eller svenska (såsom integrationsutbildning) tjänster som ökar samhällskunskapen (såsom flerspråkig samhällsorientering) samt andra åtgärder som främjar integrationskundens integration och sysselsättning. Dessa tjänster bildar kommunens integrationsprogram. 

I den integrationslag som trädde i kraft i början av 2025 utvidgades dessa målgrupper jämfört med bestämmelserna i den tidigare, upphävda lagen. Enligt integrationslagen ska en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster utarbetas för en invandrare vars första uppehållstillstånd eller uppehållskort beviljades eller uppehållsrätt registrerades för högst tre år sedan, och som är en arbetslös arbetssökande, har en flyktingbakgrund, är ett barn eller ung person som anlänt till landet utan vårdnadshavare eller offer för människohandel, eller om han eller hon får stöd för hemvård av barn eller annat än tillfälligt får utkomststöd. Dessutom ska en bedömning utarbetas för en invandrare inom den ovan nämnda tidsrymden från ankomsten till landet om personen begär bedömning och anses behöva den. Folkpensionsanstalten har sedan den 1 januari 2025 varit skyldig att till kommunen lämna ut uppgifter om invandrare som ingår i den målgrupp som får stöd för hemvård för att kommunen ska nå de personer som får stöd för hemvård för ovan nämnda bedömning och integrationsfrämjande tjänster. För att nå även andra målgrupper har det föreskrivits om nya rättigheter att få information, till exempel från Migrationsverket till kommunen. 

När en invandrare är arbetssökande ansvarar kommunens arbetskraftsmyndighet för bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster samt för utarbetandet av integrationsplanen samt ordnandet av tjänsterna i enlighet med integrationsprogrammet. Största delen av kunderna hos integrationstjänsterna är arbetssökande. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) bedömde man att cirka 8 000 av integrationskunderna är arbetssökande och cirka 2 000 står utanför arbetskraften. Då är integrationsplanen en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Förutom i integrationslagen föreskrivs det om tjänsterna, rättigheterna och skyldigheterna för en integrationskund som är arbetssökande i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). För dem gäller till exempel den jobbsökningsskyldighet som föreskrivs i nämnda lag och de kan vara berättigade till arbetslöshetsförmåner. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda, som att inte följa integrationsplanen, kan leda till förlust av förmånen. 

Integrationsplanens tidslängd är individuell. Den första integrationsplanen kan göras upp för högst ett år och integrationsplanens sammanlagda maximala längd är högst två år. Dessutom kan integrationsplanens varaktighet förlängas på vissa lagstadgade grunder. Om integrationsplanen avbryts till följd av till exempel föräldraledighet eller sjukdom eller skada kan den förlängas för en tid som motsvarar orsakens varaktighet. Dessutom kan integrationsplanens maximala varaktighet förlängas med högst två år om det är motiverat på grund av integrationskundens knappa utbildningsbakgrund eller behovet av sektorsövergripande tjänster och om det behövs särskilda åtgärder för att stödja integrationskundens integration och sysselsättning. Det här kan innebära behov av läs- eller skrivfärdigheter eller grundläggande utbildning för vuxna. I den integrationslag som trädde i kraft från ingången av 2025 föreskrivs det om en ny förlängningsgrund enligt vilken integrationsplanens varaktighet kan förlängas om den maximala varaktigheten på två år har gått ut medan invandraren har fått stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn och deltagit på deltid i en integrationsplan. Syftet med detta är att uppmuntra invandrarföräldrar, i synnerhet mammor, att ens på deltid delta i tjänster som främjar integration i ett tidigt skede av invandringen. Kommunerna ska ordna lämpliga tjänster för målgruppen i fråga, till exempel deltidsstudier i finska eller svenska förenat med att de sköter barnen. 

Viktiga tjänster i integrationsplanen är flerspråkig samhällsorientering och integrationsutbildning. I samhällsorienteringen ges information om att bo, leva och arbeta i Finland, hur det finländska samhället fungerar samt om individens rättigheter och skyldigheter. Den ordnas i mån av möjlighet på integrationskundernas modersmål eller ett språk de annars behärskar väl. Som integrationsutbildning tillhandahålls undervisning i finska eller svenska, undervisning i yrkesfärdigheter och andra färdigheter som behövs i yrkeslivet, karriärvägledning eller yrkesplanering och vägledning för fortsatta studier, tjänster som främjar sysselsättningen eller inträdet på arbetsmarknaden, samt annan undervisning som förbättrar sådana färdigheter som ansluter sig till samhälle, kultur och medborgarfärdigheter i vardagen. Det språkliga syftet med integrationsutbildningen är att integrationskunden ska uppnå en fungerande grundläggande språkfärdighet i finska eller svenska och som avslutning ordnas en sluttestning av kunskaperna i finska eller svenska. Integrationsutbildningen inkluderar även en period med inlärning i arbetet. Integrationskunden kan även behöva undervisning i läs- och skrivfärdigheter eller grundläggande utbildning för vuxna om han eller hon har en svag utbildningsbakgrund. 

Utöver de tjänster som nämns ovan kan en arbetssökande integrationskunds frivilliga studier stödjas med arbetslöshetsförmån om de förutsättningar som ingår i 28–30 § i integrationslagen uppfylls. Frivilliga studier är utbildning som invandraren söker sig till själv eller som invandraren blir anvisad till av kommunens arbetskraftsmyndighet. Det kan till exempel vara utbildning som ordnas av en läroanstalt för fritt bildningsarbete, grundläggande utbildning för vuxna, yrkesutbildning eller studier vid ett gymnasium, men även utbildning som ordnas av tredje sektorn. Studierna ska omfatta studier i finska eller svenska eller i huvudsak ske på finska eller svenska. 

Rätten till arbetslöshetsförmån för tiden för integrationsplanen bestäms enligt lagen om allmänt stöd (48/2026) och lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och rätten till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997). 

2.6.2  Arbetslöshetsförmåner

En arbetslös arbetssökandes grundläggande försörjning vid arbetslöshet tryggas från och med den 1 maj 2026 med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Rätt till arbetslöshetsförmåner har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland. 

När en persons rätt till arbetslöshetsförmån avgörs anses en person vara bosatt i Finland om han eller hon i enlighet med 5, 6 eller 10 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland. Enligt den lagen anses en person vara stadigvarande bosatt i Finland när personen har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och som ständigt huvudsakligen vistas här. En person anses fortfarande vara bosatt i Finland om personen bor stadigvarande i Finland, men vistas tillfälligt utomlands under högst sex månader. I andra fall än situationer som gäller arbete avgörs rätten till bosättningsbaserade sociala förmåner för en person som flyttar till Finland genom att man bedömer personens bosättning med hänsyn till samtliga omständigheter. 

När någon annan än en arbetstagare eller företagare flyttar från ett land som tillämpar EU-lagstiftning till Finland bedöms personens bosättning i Finland i första hand i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till den förordningen. När en person som flyttar till Finland från ett land som inte tillämpar EU-lagstiftning bedöms personens bosättning i Finland med beaktande av vad som föreskrivs i 4 § i lagen om hemkommun om bestämmande av hemkommun och bostad för en person som kommit till Finland. 

2.6.3  Inkomstrelaterad dagpenning

Inkomstrelaterad dagpenning betalas till en arbetssökande som har varit etablerad på arbetsmarknaden och som fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller därmed jämförbart eget arbete. 

En arbetslös arbetssökande som har uppfyllt arbetsvillkoret kan ha rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Rätt till inkomstrelaterad dagpenning föreligger för en medlem av en löntagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 12 närmast föregående månaderna och som under de kalendermånader han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare. Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har också en medlem av en företagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 15 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare. 

Inkomstrelaterad dagpenning betalas sammanlagt för högst 300 arbetslöshetsdagar till en person som varit i arbete i högst tre år och för 400 arbetslöshetsdagar till en person som varit i arbete i sammanlagt över tre år. Om arbetsvillkoret för en person är uppfyllt då han eller hon har fyllt 58 år och han eller hon vid den tidpunkt då arbetsvillkoret uppfylls har en tid i arbete på minst fem år under de senaste 20 åren, betalas inkomstrelaterad dagpenning för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. 

Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel på 37,21 euro på 2026 års nivå Lagen (1296/2023) om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex. Mellan 2024 och 2027 görs ingen indexjustering av arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen och inte heller av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. och en förtjänstdel. Om en person arbetar tillfälligt eller på deltid under arbetslösheten beaktas förvärvsinkomsten av arbetet i den jämkade inkomstrelaterade dagpenningen. 

2.6.4  Allmänt stöd

Allmänt stöd betalas till en person i behov av stöd som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning eller vars rätt till inkomstrelaterad dagpenning har upphört på grund av att maximitiden har gått ut. Allmänt stöd betalas inte till personer som har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd om personen inte har uppfyllt arbetsvillkoret. Det allmänna stödet betalas ut av Folkpensionsanstalten. 

Det allmänna stödet är inte baserat på arbete, utan är ett orsaksbaserat stöd som betalas på sociala grunder för att trygga den arbetslösas minimiförsörjning och som till sin varaktighet är obegränsat. Om personen efter grundskolan eller gymnasiet inte har någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter, kan allmänt stöd betalas efter en väntetid på högst 21 veckor. 

Det allmänna stödets fulla belopp är lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. Det allmänna stödet är 37,21 euro per dag och cirka 800 euro per månad på 2026 års nivå Som föregående. Vid prövning av behovet av allmänt stöd beaktas i princip inkomsterna för mottagaren av allmänt stöd i sin helhet. Vid behovsprövningen är inkomstgränsen 311 euro (brutto) och hälften (50 procent) av den inkomst som överstiger den gränsen dras av från det allmänna stödet. Förvärvsinkomst som fåtts utifrån arbete beaktas dock i beloppet av det jämkade allmänna stödet. Behovsprövning tillämpas inte för den tid en person deltar i sysselsättningsfrämjande service. 

Ansvaret för att finansiera det allmänna stödet är fördelat mellan staten och kommunerna, och dessutom finansieras det med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare som inte hör till arbetslöshetskassorna för 400 betalningsdagar för allmänt stöd om mottagaren av allmänt stöd har uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Under de första 100 dagar arbetslöshetsförmånen betalas ut finansieras det allmänna stödet med statliga medel och för dem som uppfyller arbetsvillkoret med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien. Efter detta finansieras skillnaden mellan det allmänna stödet och den andel hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd betalar med statliga medel och intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien. Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd stiger med att perioden då arbetslöshetsförmån betalas ut blir längre. Kommunens finansieringsansvar börjar när en person har erhållit arbetslöshetsförmån i 100 dagar och då är kommunens finansieringsansvar 10 procent. Efter 200 dagar stiger kommunens finansieringsansvar till 20 procent, efter 300 dagar till 30 procent, efter 400 dagar till 40 procent och efter 700 dagar uppnår kommunens finansieringsandel sin övre gräns, det vill säga 50 procent. Vid beräkningen av antalet dagar för vilka arbetslöshetsförmån betalas beaktas de dagar för vilka stödmottagaren har fått allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning före det. 

Det allmänna stöd som betalas till personer som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om främjande av integration finansieras med statliga medel från att den första hemkommunen har registreras antingen för ett eller tre år enligt persongrupp om mottagaren av allmänt stöd inte har uppfyllt arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och personens allmänna stöd därför inte finansieras med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremier. De personer som hör till persongruppen i fråga är sådana som har ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd i Finland, vars uppehållsrätt har registrerats eller som har beviljats ett uppehållskort i enlighet med utlänningslagen eller är en nordisk medborgare vars uppehållsrätt har registrerats i enlighet med vad som har överenskommits mellan de nordiska länderna om registrering av befolkningen. Under tre år efter den första registreringen av hemkommun finansierar staten det allmänna stödet för till exempel personer som får internationellt skydd och deras familjemedlemmar. För andra än de ovan nämnda, men som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om främjande av integration, finansierar staten det allmänna stödet under ett år från att den första hemkommunen registrerats. Den arbetslöshetsförmån som betalas personer under den tid staten har fullt finansieringsansvar räknas inte heller med i betalningsdagarna för allmänt stöd. 

2.6.5  Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa

Den som erhåller arbetslöshetsförmån har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning. Personen ska dessutom delta i serviceprocessen för arbetssökande och fullfölja den sysselsättningsplan eller ersättande plan (integrationsplan, aktiveringsplan eller sektorsövergripande sysselsättningsplan) som utarbetats i samarbete med arbetskraftsmyndigheten samt vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder. Sysselsättningsplanen eller den ersättande planen inkluderar i princip skyldigheten att söka ett visst antal möjliga jobb inom en tid som anges i planen. 

Om arbetssökanden försummar att förfara enligt sina skyldigheter, kan giltigheten för hans eller hennes jobbsökning enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice i vissa situationer avslutas av arbetskraftsmyndigheten eller så kan tider utan ersättning föreläggas för arbetssökanden enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, det vill säga så kallade karenser eller skyldigheter att vara i arbete. En tid utan ersättning avser att rätten till utkomstskydd för arbetslösa förloras för viss tid och att ett arbetsvillkor som ger rätt till en förmån förloras tillsvidare. 

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa förlorar en arbetssökande sin rätt till arbetslöshetsförmån efter den första försummelsen i anslutning till jobbsökning eller arbetskraftsservice. Tiden utan ersättning i dessa fall är sju kalenderdagar. Om den arbetssökande fortsätter sitt förfarande leder den andra försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice under ett år till en skyldighet att vara i arbete i sex kalenderveckor. Skyldigheten att vara i arbete fullgörs och rätten till arbetslöshetsförmån återfås till exempel när en person varit i ett arbete som räknas in i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning minst sex veckor, eller under motsvarande tid studerat på heltid eller deltagit i vissa sysselsättningsfrämjande tjänster. 

Arbetskraftsservicen har som mål att ge den arbetslösa stöd för att hitta ett heltidsjobb. Också systemet med utkomstskydd inbegripet de villkor som ställs för att få förmånen har samma mål. Till exempel är avsikten att vid behov trygga försörjningen med andra stödformer medan en person sköter barn och andra närstående. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs dock att en person har giltig orsak att vägra ta emot arbete och att vägran inte leder till att förmånsrätten går förlorad om han eller hon inte ges skälig tid att ordna vård för barn eller vård av någon annan närstående person som är beroende av honom eller henne och att undanröja svårigheter som beror på arbetsväg och andra motsvarande begränsningar. 

De bestämmelser, bland annat om att ordna vård för barn, som avses ovan i lagen om utkomstskydd för arbetslösa handlar om att vägra ta emot en säker arbetsplats och att inte söka en arbetsplats som den arbetssökande anvisats av arbetskraftsmyndigheten. I fråga om jobbsökningsskyldigheten i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan är situationen en annan eftersom den arbetssökande själv väljer de arbetstillfällen som han eller hon vill söka. Då har den arbetssökande möjlighet att beakta olika omständigheter i sin livssituation. 

2.6.6  Utkomststöd

Utkomststödet är en förmån i enlighet med 19 § 1 mom. i grundlagen (731/1999) som tryggar vars och ens rätt till oundgänglig försörjning och omsorg som behövs för ett människovärdigt liv. Det är fråga om en stödform som beviljas i sista hand, och förutsättningarna för att få detta stöd utreds genom individuell behovsprövning. Det handlar om en familjespecifik form av stöd som är avsedd för situationer där en person eller familj av någon orsak inte klarar av att betala sina nödvändiga löpande utgifter. Av denna anledning beviljas stödet för en kort tid, det vill säga huvudsakligen endast för en månad åt gången. 

Syftet med utkomststödet, i förhållande till den övriga sociala tryggheten, är att i sista hand tillfälligt komplettera det övriga systemet och stödet i särskilda situationer. Utkomststöd kan beviljas för brådskande stödbehov, förändringar i livet eller överraskande exceptionella utgifter. I vissa fall kan det på grund av en komplicerad personlig situation uppstå ett långvarigt behov av utkomststöd, när de övriga förmånerna inte utgör ett tillräckligt skydd. 

Utkomststödet består av grundläggande utkomststöd, som verkställs av Folkpensionsanstalten, samt kompletterande och förebyggande utkomststöd, som socialvården inom välfärdsområdet ansvarar för. Staten och kommunerna svarar för hälften var av finansieringen av det grundläggande utkomststödet. Från ingången av 2027 kommer kommunerna emellertid att helt svara för kostnaderna för det grundläggande utkomststödet för mottagare av grundläggande utkomststöd i åldern 18–24 år i vars familjer det inte bor personer i annan ålder. Finansieringen av de delar av stödet som välfärdsområdena ansvarar för sker via välfärdsområdenas allmänna finansiering. 

Enligt lagen om utkomststöd är var och en skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle samt i den omfattning som bestäms i äktenskapslagen, lagen om underhåll för barn och i annan lag om sin makes samt sina minderåriga barns och adoptivbarns uppehälle. Skyldigheten för dem som ansöker om utkomststöd enligt lagen om utkomststöd att ansöka om primära förmåner och anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete har fastställts genom en ändring av lagen som trädde i kraft den 1 februari 2026. 

Utkomststödets grunddel kan sänkas på de grunder som anges i lagen om utkomststöd. Hur länge sänkningen varar och hur stor den är beror på grunden för sänkningen. 

Enligt de bestämmelser som trädde i kraft den 1 februari 2026 sänks grunddelen med 50 procent om en person som fyllt 18 år trots uppmaning av Folkpensionsanstalten inte inom en månad ansöker om en primär förmån som personen med beaktande av livssituationen och omständigheterna sannolikt kan antas ha rätt till. Grunddelen sänks även med 50 procent om en person som enligt lagen om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete inte gör anmälan inom en månad trots uppmaning av Folkpensionsanstalten. I dessa fall kan den sänkta grunddelen gälla så länge tills personen i enlighet med Folkpensionsanstaltens uppmaning ansöker om en primär förmån eller anmäler sig som arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten. Den skyldighet integrationskunder som söker utkomststöd har att anmäla sig som arbetssökande bestäms enligt 2 a § i lagen om utkomststöd under samma förutsättningar som för andra som söker utkomststöd. 

Grunddelen sänks enligt bestämmelserna som trädde i kraft den 1 februari 2026 med 20 procent om personen har förfarit arbetskraftspolitiskt klandervärt så att personen inte med stöd av 2 kap. 13 eller 14 § eller 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är berättigad till arbetslöshetsförmån för viss tid eller tills vidare eller om en invandrare som avses i lagen om främjande av integration och som inte enligt lagen om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten, utan grundad anledning har vägrat delta i utarbetandet av en integrationsplan eller i sysselsättningsfrämjande åtgärder som avtalats specificerat i integrationsplanen eller om invandraren genom sin försummelse har föranlett att ingen integrationsplan har kunnat utarbetas. Om grunddelens belopp sänkts med 20 procent redan under en månad och förutsättningarna för en sänkning av grunddelen fortsätter även under följande månad, fortsätter sänkningen av grunddelen med 40 procent så länge förutsättningarna för en sänkning av grunddelen uppfylls. 

I en situation som beror på ett arbetskraftspolitiskt klandervärt förfarande där förmånstagarens arbetslöshetsförmån har avbrutits för en viss tid, beror längden på sänkningen av grunddelen på hur långt avbrottet i utkomstskyddet är så att ett avbrott på 7–30 dagar i utkomstskyddet för arbetslösa innebär en sänkning av utkomststödet i en månad. Ett 45 dagars avbrott i utkomstskyddet för arbetslösa innebär en sänkning av grunddelen i två månader. Ett avbrott i utkomstskyddet för arbetslösa som fastställts att gälla tills vidare leder i princip till en sänkning av grunddelen i sex månader. Sänkningen varar dock i detta fall en kortare tid, dock minst två månader, om personens rätt till arbetslöshetsförmån återställs eller om personen inte längre ska anses vara arbetslös. 

För invandrare som enligt 2 a § i lagen om utkomststöd inte är skyldiga att anmäla sig som arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten kan sänkningen av grunddelen på grund av försummelser i samband med integrationsplanen vara högst två månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen. 

I alla ovan nämnda situationer då grunddelen sänks kan grunddelen sänkas endast om sänkningen inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. En sänkning av grunddelen baserar sig alltid på individuell prövning. 

Folkpensionsanstalten lämnar i enlighet med 84 § 3 mom. i lagen om integrationsfrämjande till kommunen information om invandrare som får utkomststöd annat än tillfälligt för genomförandet av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster enligt 14 § i lagen om integrationsfrämjande. Detta avser information som är nödvändig för kommunen för att den ska kunna nå invandrarna, såsom identifierings- och kontaktuppgifter. I praktiken hänvisas även invandrare som får utkomststöd annat än tillfälligt till bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och för dem upprättas det vid behov även en integrationsplan på det sätt som det föreskrivs i 16 § i integrationslagen. 

2.6.7  Bostadsbidrag

Bestämmelser om hushålls rätt till bostadsbidrag finns i lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014). Bostadsbidraget beviljas hushållet gemensamt och påverkas av hela hushållets sammanlagda inkomster och egendom. 

Bostadsbidragets belopp bestäms enligt antalet personer som hör till hushållet, de boendekostnader som beaktas i bostadsbidraget samt de inkomster och den egendom som medlemmarna i hushållet har. När bostadsbidraget beräknas beaktas som månadsinkomst de fortlöpande eller årligen återkommande bruttoinkomsterna för hushållets medlemmar. Som inkomster beaktas inte de prioriterade inkomster som det föreskrivs om i lagen och inte arv, gåva, tillfälliga försäljningsvinster och därmed jämförbara tillfälliga inkomster och inte heller barnens inkomster. När bostadsbidraget beräknas beaktas som inkomst bland annat arbetslöshetsförmån som en medlem i hushållet har och hemvårdsstöd för vård av barn. 

2.6.8  Integrationsstöd som bereds

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ersätts utkomststödet och arbetsmarknadsstödet för invandrarnas del med ett integrationsstöd som innehåller ett incitament och en skyldighet att integreras. I regeringsprogrammet ingår även en skrivning om en sänkning av arbetsmarknadsstödets nettonivå till att motsvara grunddelen av det grundläggande utkomststödet. Enligt regeringsprogrammet ska tillräckliga och intygade kunskaper i ett av de inhemska språken höja arbetsmarknadsstödet till den nuvarande nivån. 

Ett utkast till regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagen om allmänt stöd, integrationslagen samt lagen om allmänna språkexamina var på remiss den 5 januari 2026–16 februari 2026. Begäran om yttrande med bilagor finns på https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM074:00/2024. 

I utkastet till propositionen om integrationsstöd föreslås att det allmänna stöd som betalas på grund av arbetslöshet betalas som integrationsstöd till en arbetslös arbetssökande som inte uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som har bott i Finland mindre än tre år under de senaste tio åren. Kravet på att arbetsvillkoret ska vara uppfyllt eller en bosättningstid på tre år i Finland tillämpas inte om personens modersmål är finska, svenska eller samiska, eller om personen har bevisat att han eller hon har språkkunskaper som motsvarar den kravnivå på kunskaper i finska eller svenska som anges i lagen om främjande av integration inom minst två av språkets områden. Det allmänna stödet som betalas som integrationsstöd är 33,64 euro per dag enligt 2026 års nivå. 

Som det beskrivs i avsnitt 2.6.4 betalas allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd som träder i kraft den 1 maj 2026 inte till personer som har rätt att arbeta utifrån ett tillfälligt uppehållstillstånd om personen inte har uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I samband med att det föreskrivs om integrationsstöd ändras lagen om allmänt stöd så att en arbetslös arbetssökande som vistas i landet med ett uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd kan ha rätt till allmänt stöd eller allmänt stöd som betalas som integrationsstöd även om personen inte har uppfyllt arbetsvillkoret. 

4.2.1  Allmänt om konsekvensbedömningarna

Det föreslagna kravet på bosättningstid tillämpas på personer som flyttar till Finland tidigast när lagen träder i kraft varför propositionens konsekvenser beror på hur invandringen till Finland utvecklas under de kommande åren och hurdana personer som flyttar till Finland. Dessutom beror de effekter som uppnås med förslaget till stor del på hur väl de önskade beteendeförändringarna uppnås. En förälder som till följd av ändringen inte har rätt till stöd för hemvård av barn kan nämligen välja att sköta barnet hemma utan något stöd. Sålunda är bedömningen av förslagets konsekvenser förknippad med betydande osäkerhet. 

Det är svårt att förutse om lagändringarna kommer att ha de önskade effekterna på beteendet eftersom många kulturella, sociala och ekonomiska aspekter påverkar hur familjerna väljer att sköta sina barn Se t.ex. Alho Rolle & Eronen Eija (2025): Suomen somaliäitien kokemukset arjesta ja työmarkkinoille kiinnittymisestä. E2 Tutkimus.. Tillgänglig information om beteendeförändringar i samband med ändringar av det föreslagna slaget finns närmast i en undersökning som gjordes i Norge 2017 i samband med en lagändring. Lagändringen beskrivs i den här propositionen närmare i avsnitt 5.2.2. I ljuset av forskningsdata medförde kravet på en bosättningstid på fem år i Norge ingen betydande sysselsättnings- eller beteendepåverkan på kort sikt. Dommermuth, Lars; Rogne, Adrian Farner; Syse, Astri (2022): The cash-for-care reform and immigrant fertility: Fewer babies of poorer families?, Discussion Papers, No. 993, Statistics Norway, Research Department, Oslo Någon långtgående uppskattning av beteendeförändringarna till följd av den föreslagna ändringen kan dock inte göras utifrån endast denna undersökning. I Norge betalades stöd för hemvård endast för att sköta barn i åldern 13–23 månader hemma. Med hänsyn till skillnaderna i de nationella systemen kan man anta att de föreslagna ändringarna kan påverka beteendet något mer i Finland än vad som har iakttagits i Norge. 

I undersökningen om stöd för hemvård finns belägg på att stödet för hemvård uppmuntrar i synnerhet mammor att stanna hemma med barnen.Gruber, Jonathan; Huttunen, Kristiina; Kosonen, Tuomas (2022): Paying Moms to Stay Home: Short and Long Run Effects on Parents and Children, Valtion taloudellinen tutkimuskeskus 29.11.2022 Utifrån detta kan man bedöma att en begränsning av rätten till stöd i någon mån skulle leda till att barn sköts hemma i mindre utsträckning. 

Vid bedömningen av eventuella effekter för beteendet har tillgänglig information om effekterna av tidigare ändringar i familjestödssystemen beaktats. Den senaste ändringen med tillgänglig information om effekten på familjernas val är familjeledighetsreformen som trädde i kraft den 4 september 2022. Den ledighet papporna tog ut började öka redan innan reformen trädde i kraft Red. Kinnunen Anu et al. (2024): Familjeledigheter och kombinationen av arbete och familj i ett föränderligt arbetsliv, Social trygghet och hälsa, undersökningar 165, men reformen ökade ytterligare pappornas uttag av ledighet Folkpensionsanstaltens meddelande (2025): Familjevårdsreformen ökade pappors användning av föräldraledighet – men flexibiliteten utnyttjas fortfarande i liten utsträckning. Det här visar att man åtminstone i någon mån kan påverka familjernas val genom ändringar i stödsystemet. Det är klart att man inte kan göra antaganden utifrån familjeledighetsreformens effekter om hur det här förslaget påverkar beteendet eftersom familjeledighetsreformen i huvudsak gällde fördelningen av familjens interna vårdansvar via högre dagpenningsförmåner. Utifrån det som beskrivs ovan kan man emellertid anta att de föreslagna ändringarna har åtminstone vissa önskade effekter på beteendet. Med beaktande av det som beskrivs ovan har man antagit att en viss beteendepåverkan uppkommer, men inte för hela målgruppen. 

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

4.2.3  Konsekvenser för myndigheterna

4.2.4  Andra konsekvenser för människor

5.1.1  Kravet på bosättningstid som gäller familjens båda vuxna

Den föreslagna ändringen grundar sig på en exakt skrivning i regeringsprogrammet, varför utredningen av alternativa lösningar närmast gällde olika modeller där rätten till stöd för hemvård av barn var knuten till längden på bosättningstiden i Finland. 

Vid beredningen utreddes en modell där det som villkor för utbetalning av stöd för hemvård föreslogs att det föreskrivs att det krävs en bosättningstid på fem eller tre år för familjens båda vårdnadshavare. Propositionen där det föreslogs ett krav på en bosättningstid på tre år för båda vårdnadshavarna var på remiss från den 7 oktober 2025 till 20 november 2025. Konsekvensbedömningarna av modellen ingår i det utkast till proposition som bifogades den begäran om yttrande och som finns tillgänglig i den offentliga tjänsten på https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM050:00/2025. 

Bosättningstiden hade gällt föräldrar eller andra vårdnadshavare som lever i ett gemensamt hushåll samt en person som lever med en förälder eller annan vårdnadshavare i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden. Det här hade betytt att inte heller en förälder som alltid eller länge hade bott i Finland hade haft rätt till stöd för hemvård om hans eller hennes partner inte uppfyllde kravet på bosättningstid. Det skulle ha gällt även om partnern inte var barnets förälder eller vårdnadshavare. Vid den fortsatta beredningen beslutade man att inte arbeta vidare med modellen i fråga eftersom den ansågs vara mer utmanande sett till jämlikheten än den föreslagna ändringen. 

5.1.2  Krav på bosättningstid för förälder som ansöker om stöd

Vid beredningen bedömdes också en modell där man kan få stöd för hemvård om den ena av föräldrarna hade bott i Finland i minst tre år. Förutsättningen för att få stöd för hemvård skulle inte ha varit att den förälder som ansöker om stödet själv huvudsakligen sköter barnet. Då skulle den förälder som uppfyller kravet på bosättningstid ha kunnat ansöka om stöd även om barnet sköts hemma huvudsakligen av en förälder som inte uppfyller kravet på bosättningstid. Att få stöd hade således i praktiken begränsats endast för de familjer där familjens enda förälder eller ingen av föräldrarna uppfyller den krävda bosättningstiden. Bedömningen vid beredningen blev att man med den modellen skulle ha uppnått de med ändringen eftersträvade konsekvenserna endast i ringa utsträckning. Enligt uppskattning skulle målgruppen vara mindre än i den föreslagna modellen. Också de ekonomiska konsekvenserna skulle bli mindre. 

Problemet med modellen ansågs vara att den står i konflikt med integrationsmålet i fråga om familjer där en vårdnadshavare uppfyller kravet på bosättningstid, men barnet kan vårdas hemma av en vårdnadshavare som inte uppfyller kravet på bosättningstid. I avsnitt 2.6.1 ovan beskrivs den integrationslag som trädde i kraft vid ingången av 2025 där målet är att allt mer heltäckande och systematiskt nå de invandrare som behöver integrationstjänster, inbegripet föräldrar som sköter barn hemma. Kommunen har rätt att av Folkpensionsanstalten få uppgifter om invandrare som får stöd för hemvård. Kommunen får inte med stöd av integrationslagen uppgifter av Folkpensionsanstalten om en förälder som vårdar ett barn hemma i en situation där stödet för hemvård betalas till familjens andra förälder, som uppfyller kravet på bosättning. Modellen skulle i fråga om den här gruppen inte ha varit i linje med målet i integrationslagen. 

5.1.3  Bibehållande av de gällande bestämmelserna om stöd för hemvård

I avsnitt 2.6.1 ovan beskrivs den integrationslag som trädde i kraft vid ingången av 2025. Reformen av integrationslagen hade delvis samma mål som den nu aktuella propositionen. Integrationslagen har som mål att allt mer heltäckande och systematiskt nå de invandrare som behöver integrationstjänster. I synnerhet vill man nå invandrare utanför arbetskraften, som till exempel föräldrar som sköter barn hemma. Ett alternativ som bedömdes när den aktuella propositionen bereddes var att behålla de nuvarande bestämmelserna om stöd för hemvård av barn, såvida Folkpensionsanstaltens informationsutbyte enligt integrationslagen och kommunernas möjlighet att göra upp en integrationsplan även för föräldrar som sköter barn hemma med stöd för hemvård anses vara tillräckligt sett till målet. 

Alternativet ansågs dock inte vara tillräckligt för att uppnå målet i regeringsprogrammet. Kommunerna har allt oftare nått nyligen inflyttade föräldrar som sköter barn hemma med stödet för hemvård och utvecklat tjänster som med låg tröskel kan erbjudas dem som sköter barn hemma med beaktande av ordnandet av vård för barnen. Stödet för hemvård är dock inte förknippat med några skyldigheter för stödtagarna att göra upp en integrationsplan eller delta i integrationstjänster. Dessutom skulle det andra centrala målet i den aktuella propositionen, nämligen att öka barnens deltagande i småbarnspedagogik, antagligen inte ha uppnåtts i det här alternativet. Då skulle föräldrarna antagligen delta i tjänsterna endast i den omfattning som ansvaret för vården av barnen tillåter. Således bedömde man vid beredningen att alternativet att bevara nuläget är otillräckligt med tanke på uppnåendet av målen i regeringsprogrammet. 

5.2.1  Stöd för hemvård av barn i en internationell kontext

Ett system som det finländska stödet för hemvård av barn är internationellt sett relativt sällsynt. Till exempel Sverige har inte längre något motsvarande system, utan stödet för vård av barn är inkluderat i föräldraledighetssystemet. Estland har sedan 2019 avvecklat sitt stödsystem motsvarande stödet för hemvård av barn och de sista stöden betalades ut den 31 augusti 2024. Dessutom betalas stöd för att sköta barn hemma efter föräldraledigheterna i till exempel Frankrike, Polen och Litauen, men i princip till föräldrar som har en tillräcklig arbetshistoria. Norge och Danmark har en form av stöd för hemvård av barn efter föräldraledigheten och en begränsning utifrån antingen längden på bosättningstiden i landet eller försäkringsperioderna. 

5.2.2  Norge

Norge har en stödform snarlik stödet för hemvård av barn, kontantstøtte, som betalas för att sköta ett barn i åldern 13–19 månader hemma. I och med reformerna av stödsystemet har Norge begränsat stödets varaktighet för hela befolkningen. Den senaste lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2024. Då sänktes barnets högsta ålder som berättigar till stöd från 23 månader till 19 månader. Det primära målet är att erbjuda föräldrarna en valmöjlighet till skötsel av barnet hemma eller inom småbarnspedagogiken. Stödet är inte inkomstrelaterat utan nivån beror på om barnet sköts endast hemma eller om barnet deltar i småbarnspedagogik på deltid. Stödets fulla belopp är 7 500 NOK (cirka 660 euro) per månad. Om barnet deltar i småbarnspedagogik på deltid beror stödets storlek på hur många timmar per vecka barnet deltar enligt följande: 1) högst 8 timmar: 6 000 NOK (ca 525 euro), 2) 9–16 timmar: 4 500 NOK (395 euro), 3) 17–24 timmar: 3 000 NOK (263 euro), 4) 25–32 timmar: 1 500 NOK (132 euro). På nationell nivå verkställs stödet av Norges arbets- och välfärdsförvaltning NAV. 

Den 1 juli 2017 trädde en lagändring i kraft i Norge. Efter den måste en förmånstagare ha varit försäkrad i socialförsäkringssystemet i fem år, det vill säga för att få stöd måste personen ha bott i Norge minst denna tid. Utifrån EU-lagstiftningen (se närmare avsnitt 2.6) beaktas bosättningsperioderna i ett annat land inom EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz när försäkringsperioderna beräknas, vilket i praktiken betyder att avgränsningen i princip endast gäller personer som flyttat från ett tredjeland. Om ett barn bor i ett hushåll med två föräldrar, ska båda föräldrarna uppfylla villkoret för att hushållet ska vara berättigat till stöd för hemvård av barn. Rent praktiskt betyder villkoret att en person som hela sitt liv bott i Norge, men vars partner har bott i Norge en kortare tid än fem år inte kan få stöd. Uppskattningsvis är en fjärdedel av de föräldrar som omfattas av kravet norska medborgare. 

Utöver de konstitutionella skillnaderna skiljer sig Norge från Finland genom att det inte har genomfört EU:s migrationsdirektiv. Som en sammanlagd effekt kan Norges handlingsutrymme i synnerhet i fråga om de skyldigheter till likabehandling som gäller personer som flyttar från tredjeländer vara större än i Finland, och således kan alla norska lösningar inte direkt tillämpas i Finland. 

I Norge har ändringen motiverats i huvudsak med syftet att få nyanlända föräldrar att söka sig till sysselsättningsfrämjande tjänster och så fort som möjligt komma ut på arbetsmarknaden. Det har inte observerats att sysselsättningen och deltagandet i sysselsättningsfrämjande tjänster för de föräldrar som omfattas av lagändringen på kort sikt skulle ha förändrats i någon betydande grad efter lagändringen. Lima, I., Arntsen, L., & L. Rudlende. (2020). Har innføringen av botidskrav for kontantstøtte medført økt sysselsetting. Arbeid og velferd, 2020(1): 39–57. NAV Vissa ändringar har kunnat märkas i fråga om sysselsättningen, men de observerade effekterna är mycket måttliga sett till helheten och förklaras delvis av att jämförelsegruppen är olik. Dommermuth, Lars; Rogne, Adrian Farner; Syse, Astri (2022): The cash-for-care reform and immigrant fertility: Fewer babies of poorer families?, Discussion Papers, No. 993, Statistics Norway, Research Department, Oslo Målgruppen för förändringen är i princip personer som står långt från arbetsmarknaden, och konsekvenserna för beteendet påverkar centralt förändringens effekt, varför det är ändamålsenligare att bedöma eventuella positiva sysselsättningseffekter på medellång sikt. 

Det kunde observeras att utnyttjandet av socialt bistånd i synnerhet vad gäller inflyttade barnfamiljer från tredjeländer ökade något efter reformen, men delvis har ökningen förklarats även med att ursprungslandsstrukturen för den kohort som flyttat före 2017 och efter 2017 var en annan Lima & et al. (2020). Däremot ökade den relativa inkomstfattigdomen för inflyttade barnfamiljer från tredjeländer konsekvent som en följd av lagändringen. Forskningsdata indikerar starkt att barnens deltagande i småbarnspedagogik inte ökade i någon betydande grad till följd av lagändringen, utan det är möjligt att de föräldrar som hörde till lagens målgrupp skötte barnet med familjens andra disponibla inkomster. Det har kunnat iakttas att deltagandet i småbarnspedagogik Officiella minoritetsspråk: nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, kvenska, romani och romanes för ett år gamla barn som talar något annat språk än norska eller något av Norges officiella minoritetsspråk har ökat från 40 procent till 61 procent mellan 2015 och 2023 What is the status of integration in Norway? Indicators, status and development trends in 2024. The Directorate of Integration and Diversity (IMDi). Ökningen är relativt betydande, men det finns inte forskningsbelägg på att den har någon koppling till att kravet på bosättningstid för stöd för hemvård trädde i kraft. 

5.2.3  Danmark

I Danmark kan föräldrarna efter föräldraledigheten få stöd (tilskud til pasning af egne børn) för att sköta sitt barn hemma efter att barnet är 24 veckor gammalt. Stödet kan betalas ända tills barnet når läropliktsåldern. Till skillnad från Finland och Norge hör verkställandet av stödet till kommunerna som också kan ange mer exakta åldersgränser. Stödet är ett alternativ till deltagande i småbarnspedagogik och kravet på att få stöd är liksom för stödet för hemvård i Finland att barnet inte deltar i småbarnspedagogik. Stödets nivå varierar mellan kommunerna. I lagstiftningen har det fastställts endast en maximiersättning för stödnivån. Den är högst 85 procent av nettoproduktionskostnaderna för barnets småbarnspedagogik. Stöd betalas samtidigt för högst tre barn och totalbeloppet får inte överskrida moderskapspenningens maximibelopp. 

Danmark har som allmän förutsättning för att få stöd angett att barnets föräldrar ska ha bott i Danmark sju år under de senaste åtta åren och talar danska på en tillräcklig nivå för att kunna stödja barnets språkliga utveckling. Kraven på tillräckliga kunskaper i danska och på bosättning gäller inte medborgare i länder inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i Schweiz till den del som de har rätt till förmånen med stöd av EU-lagstiftningen. 

Beträffande avgränsningarna gällande bosättningstid och språkkunskaper som gäller i Danmark bör man beakta de konstitutionella skillnaderna mot Finland samt att Danmark inte har infört EU:s migrationsdirektiv. Till följd av detta är Danmarks handlingsutrymme i synnerhet i fråga om de skyldigheter till likabehandling som gäller personer som flyttar från tredjeländer delvis större än i Finland, och således kan alla danska lösningar inte direkt tillämpas i Finland.