Allmänt
I planen för de offentliga finanserna 2027—2030 stiger anslagsnivån under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel med cirka 13 miljoner euro i början av ramperioden för att sedan sjunka med cirka 1,7 miljoner euro i slutet av ramperioden. Av anslagen under huvudtiteln används omkring 66 procent till jordbruk och livsmedelsekonomi och omkring 19 procent till landsbygdsutveckling. Resterande cirka 15 procent av anslagen går till naturresursekonomi, förvaltning och forskning plus lantmäteri och registrering av bostadsaktier. En betydande del av anslagen under huvudtiteln går till Finlands plan för genomförande av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP), den s.k. CAP-planen, för 2023—2027. För 2027 har de andelar budgeterats som ska betalas 2028—2029 på grundval av åtaganden som ingåtts 2027 och tidigare år. Nivån på den EU-finansiering och nationella finansiering som hänför sig till genomförandet av EU:s kommande fleråriga budgetram för 2028—2034 fastställs senare. Till denna del har som teknisk dimensioneringsgrund för anslagen för ramperioden använts den genomsnittliga årliga anslagsnivån för 2023—2027.
I fråga om jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel gäller riktlinjerna i planen för de offentliga finanserna särskilt att stärka försörjningsberedskapen inom livsmedelssektorn, garantera jordbrukets verksamhetsförutsättningar och anpassa förvaltningsutgifterna. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att de sparåtgärder som behovet av att anpassa statsfinanserna medför inte drabbar det livsmedelsproducerande jordbruket. Det understryker att åtgärderna för att anpassa förvaltningens utgifter inte får äventyra funktionsdugligheten för livsmedelsproduktionens stödförvaltning och förberedelserna inför den kommande programperioden för jordbrukspolitiken. Regeringen har också beslutat starta en utredning om åtgärder som säkerställer försörjningsberedskapen inom livsmedelssektorn. Då granskas bland annat tillgången på proteinråvaror och utsäde, leveranssäkerheten för växtskyddsmedel, de kritiska kapaciteterna i fråga om hushållsvatten och livsmedel samt åtgärder som stöder försörjningsberedskapen inom fiskerihushållningen. Utskottet anser att utredningen och granskningsobjekten är motiverade.
Jordbruket och livsmedelsmarknaden
Utskottet vill fästa uppmärksamhet vid att jordbrukets lönsamhet fortfarande utmanas av den fortsatta kostnadsökningen. Särskilt svårt är det inom växtodlingssektorn, där läget har krisat till sig dels på grund av stigande energi- och gödselpriser, dels också på grund av låga producentpriser. För att branschen ska bli lönsam krävs det satsningar särskilt på marknadens funktion. Utskottet har upprepade gånger konstaterat att lösningen på gårdarnas lönsamhetsproblem inte enbart kan bygga på offentliga stödåtgärder. Lösningen måste hittas på marknaden och en nyckelfaktor här är en bättre fungerande livsmedelsmarknad (JsUU 27/2025 rd — RP 99/2025 rd, JsUU 19/2024 rd — RP 109/2024 rd, JsUU 11/2023 rd — RP 41/2023 rd och JsUU 25/2022 rd — RP 154/2022 rd). Utskottet behandlar nu genomförandet av den andra fasen av reformen av livsmedelsmarknadslagen (RP 36/2026 rd). Reformen är ett steg i rätt riktning och kommer sannolikt att få marknaden att fungera bättre. Reformen innebär emellertid ingen snabb lättnad av kostnadstrycket inom primärproduktionen.
Utskottet vill understryka livsmedelsexportens betydelse för en långsiktig förbättring av lönsamheten inom jordbruket och anser fortsatt att regeringens satsningar på att främja livsmedelsexporten är viktiga. Målet enligt regeringsprogrammet är att livsmedelsexporten ska fördubblas fram till 2031. Utskottet delar den ståndpunkt som framförts under sakkunnigutfrågningen om att strukturerna för exportfrämjande ska grunda sig på livsmedelsföretagens behov. Samarbetet mellan stat och företag måste vara strategiskt och långsiktigt för att företagen ska kunna planera sin verksamhet. Därför är det viktigt att befästa de strukturer och verksamhetsmodeller för exportfrämjande som uppdaterats denna regeringsperiod. Dessutom bör man sörja för att inte heller omkostnadsbesparingarna inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde sätter på spel de myndighetsfunktioner som är nödvändiga för livsmedelsexporten.
Stödsystemen för jordbruket är väsentliga när det gäller att garantera jordbrukets verksamhetsförutsättningar under de ogynnsamma förhållandena i Finland, i synnerhet när gårdar oundvikligen står inför förändringar, såsom generationsväxlingar. Jordbrukspolitiken kan bidra till att sänka tröskeln för att inleda företagsverksamhet och bana väg mitt i olika kriser (JsUU 15/2025 rd — E 6/2025 rd). Som det står i regeringsprogrammet för regeringen Orpo är livsmedelsproduktion jordbrukets viktigaste uppgift och grunden för försörjningsberedskapen, vilket också bör synas i hur jordbruksstöden riktas. Det nuvarande systemet med arealstöd påverkar priserna på och tillgången till jordbruksmark, vilket på många sätt minskar svängrummet för gårdar som utvecklar sin verksamhet. Utskottet har upprepade gånger när det behandlat den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken förespråkat att stödet riktas till aktiv livsmedelsproduktion, mindre gynnade områden och unga jordbrukare och att inget stöd ges enbart för bibehållande av jordbruksmark (JsUU 34/2025 rd — U 55/2025 rd och JsUU 4/2025 rd — E 104/2025 rd).
Utskottet anser det fortsatt vara av yttersta vikt att gårdar som fortsätter och utvecklar sin verksamhet har möjlighet att få finansiering för investeringar. En särskild källa till oro är att det kan vara svårt att genomföra generationsväxlingar i rätt tid. Utskottet har behandlat utmaningarna i anslutning till detta i sitt utlåtande om EU:s strategi för generationsskifte inom jordbruket. (JsUU 4/2026 rd — E 104/2025 rd.) Om det krävs för investeringar och landsbygdsnäringar kan räntestöd för landsbygdsnäringsverksamhet från och med 2027 beviljas för lånekapital på högst 200 miljoner euro per år.
Jord- och skogsbruksutskottet har framhävt biogasens roll när det gäller att uppnå självförsörjning i fråga om energi, försörjningstrygghet och utsläppsminskningsmål. Dessutom fyller biogas en viktig funktion i lösningarna för jordbrukets självförsörjning i fråga om näringsämnen, den cirkulära ekonomin och återvinningen av gödsel (JsUU 8/2025 rd — SRR 8/2025 rd). Utskottet har ansett att produktion och användning av biogas är ett exempel på en lyckad klimatåtgärd som kan bidra till att minska utsläppen på en bredare front än endast inom jordbrukssektorn och som samtidigt stöder gårdarnas lönsamhet (JsUU 5/2026 rd — SRR 9/2025 rd). I planen för de offentliga finanserna föreslås det att man under ramperioden anvisar 5 miljoner euro per år för främjande av återvinning av näringsämnen. Tillägget beror på att stödet för näringscirkulation till biogasanläggningar fortsätter och att stödet utvidgas så att det blir teknikneutralt på så sätt att stöd kan beviljas också sådana anläggningar för näringsåtervinning där det inte finns produktion av biogas. Syftet med stödet för näringscirkulation är inte att stödja energiproduktionen, men stödet är totalekonomiskt viktigt för de biogasanläggningar vars rötmaterial huvudsakligen består av gödsel.
Utskottet pekar på de åtgärder enligt planen för de offentliga finanserna som underlättar jordbruksföretagens situation och främjar förutsättningarna för näringsverksamhet. Återbäringen av energiskatt inom jordbruket höjs 2026 och 2027 till det maximibelopp som energiskattedirektivet tillåter. Med andra ord utbetalas 4 cent per liter i tilläggsåterbäring. Effekten av tilläggsåterbäringen är 10 miljoner euro per år. Dessutom höjs företagaravdraget för enskilda näringsidkare, jord- och skogsbrukare och delägare i näringssammanslutningar från 5 till 5,5 procent.
Jord- och skogsbruksministeriet förbereder inrättandet av en salmonellaskadefond inom svinsektorn. Fonden förbättrar möjligheterna att fortsätta med det nationella programmet för kontroll av salmonella så att det kan garanteras att griskött som producerats i Finland är fritt från salmonella också i fortsättningen. Kontrollprogrammet orsakar producenterna betydande kostnader. Ur fonden kommer aktörerna inom primärproduktionen inom svinsektorn att få ersättning för de kostnader och förluster som förekomst av salmonella i svinstall orsakar. Ersättningar ur fonden finansieras med de avgifter för salmonellaskador som årligen tas ut av de aktörer som omfattas av ersättningarna. Avsikten är att den nya fonden utanför statsbudgeten ska inleda sin verksamhet 2028. I planen för de offentliga finanserna anvisas 2027 totalt 10 miljoner euro för kapitalisering av engångsnatur av salmonellaskadefonden inom svinsektorn. På så sätt säkerställs den nya fondens betalningsförmåga i början av verksamheten. Utskottet anser att det är viktigt att inrätta en fond med tanke på både svinsektorns funktion och hälsosäkerheten.
Dessutom vill utskottet lyfta fram vissa åtgärder som stärker förutsättningarna för jordbruket och främjar landsbygdens livskraft. Genom ägoregleringar inom jordbruket kan odlingskostnaderna sänkas, vilket förbättrar jordbrukets lönsamhet. När splittrad fastighetsstruktur utvecklas går det också att minska behovet av att röja ny åkermark. Utskottet understryker fortsatt behovet av en smidigare förvaltning och en kundorienterad utveckling av digitala tjänster. Det har en väsentlig betydelse för att trygga jordbrukets verksamhetsförutsättningar. Slutligen fäster utskottet uppmärksamhet vid hur viktiga hästhållning och travsport är om man vill främja landsbygdens livskraft och skydda den inhemska hästuppfödningen, särskilt den finska hästens ställning. Enligt protokollsanteckningarna från regeringens ramförhandlingar ska hästsektorn fortsätta att fungera under övergångsfasen för licenssystemet för travsport 2027—2029.
Hållbart skogsbruk och användning av naturresurser
Enligt regeringsprogrammet ska Finland utnyttjar sina naturresurser på ett hållbart sätt för att öka sin självförsörjningsgrad. Naturresurssektorns verksamhetsvillkor förändras av de globala förändringsfaktorerna i dagens värld — såsom klimatförändringen, den snabba tekniska utvecklingen, konkurrensen om sinande naturresurser och den säkerhetspolitiska instabiliteten. Finland har ändå möjlighet att genom att utveckla en hållbar användning av naturresurserna höja förädlingsgraden och samtidigt förbättra självförsörjningsgraden och naturens tillstånd. Jord- och skogsbruksutskottet granskar nedan särskilt vad planen för de offentliga finanserna innebär med avseende på skogsbruk och en hållbar användning av skogarna. Utöver en hållbar användning av skogarna betonar utskottet betydelsen av andra naturliga styrkor i Finland, dvs. rikliga vattenresurser och inhemsk fisk, särskilt när det gäller att förbättra självförsörjningen. Det är viktigt att i planen för de offentliga finanserna säkerställa ett långsiktigt genomförande av åtgärder som stärker självförsörjningsgraden och försörjningsberedskapen.
Ett aktivt och hållbart skogsbruk är en väsentlig del av Finlands ekonomiska tillväxt, regionekonomins livskraft och stärkandet av de offentliga finanserna. Ökad skogstillväxt och anpassning till klimatförändringen kräver aktiva åtgärder för att skogarnas betydande ekonomiska, sociala och ekologiska nytta ska kunna säkras även i fortsättningen. Därför är det nödvändigt att sörja för nivån på och förutsägbarheten i finansieringen av incitamentsystemet för skogsbruket (Metka) under hela planperioden. Enligt uppgifter till jord- och skogsbruksutskottet gäller de mest omfattande åtgärderna i fråga om besparingar i statsunderstöden inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde tryggandet av hållbar virkesproduktion och slopandet av systemet med stöd för beskogning av impedimentmark. När stödmedlen i incitamentsystemet för skogsbruket tar slut mitt under året och medel då kan beviljas först följande år blir förvaltningen av stöden tungt och läget oklart för kunderna. Jord- och skogsbruksutskottet anser att åtgärderna för att göra stödsystemet för skogsbruket mer förutsägbart och verkningsfullt bör fortsätta.
Enligt planen för de offentliga finanserna beslutade regeringen höja Forststyrelsens intäktsföring. Effekten av beslutet 2027 är 10 miljoner euro. Intäktsföringen för 2027 stiger således från 155 till 165 miljoner euro. Höjd intäktsföring betyder inte att statens årliga avverkningsvolymer behöver ökas, utan höjningen beror på att Forststyrelsens affärsverksamhet gjort bra resultat de senaste åren och bygger också på antagandet att efterfrågan och prisnivån på virke ligger kvar på en god nivå. Virkespriset sjunker från den exceptionellt höga nivån i början av 2025, men till följd av den kraftiga ökningen de senaste tio åren ligger priset fortfarande på en synnerligen hög nivå. Från och med 2028 beräknas den årliga intäktsföringsnivån ligga på 140 miljoner euro.
Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att jord- och skogsbruksministeriets och miljöministeriets gemensamma program Metso och Helmi fortsätter. Enligt planen för de offentliga finanserna förblir anslagen för helheten biologisk mångfald i stort sett oförändrade under ramperioden. Det är motiverat att i första hand utnyttja redan existerande frivilliga och kostnadseffektiva metoder för att stärka den biologiska mångfalden. Programmen Metso och Helmi har ett brett godkännande bland markägarna. Att det handlar om frivilligt skydd bidrar i hög grad till att öka åtgärdernas godtagbarhet och skyddets sociala hållbarhet. Utanför sitt eget ansvarsområde lyfter jord- och skogsbruksutskottet också fram att den för skogsbruket och skogsindustrin viktiga Karelenbanan föreslås få finansiering inom ramen för investeringsprogrammet i planen för de offentliga finanserna.
Utvecklingsperspektiv för forskningsfinansieringen
Enligt planen för de offentliga finanserna ska den nationella medfinansieringen av Europeiska unionens FoU-projekt minskas med 10 miljoner euro per år som en del av ytterligare besparingar våren 2026. För forskningsinstitutens del inverkar också de allmänna produktivitets- och omkostnadsbesparingarna inom förvaltningsområdet allmänt på nivån på den externa finansieringen, eftersom den externa finansiering som fås genom samfinansiering och samarbete förutsätter att organisationerna avsätter medfinansiering av anslaget under omkostnadsmomentet. Exempelvis finansieringen av Naturresursinstitutets omkostnadsmoment täcker cirka 60 procent av institutets bruttoutgifter, medan 40 procent av verksamheten finansieras med extern finansiering. Situationen är densamma också för Finlands miljöcentral. Båda forskningsinstituten har lyckats utmärkt med att skaffa EU-finansiering för forsknings-, utrednings- och försöksverksamhet.
Jord- och skogsbruksutskottet slår fast att forskningen fyller en central funktion när det gäller att lösa samhälleliga och ekonomiska problem och stärka konkurrenskraften, och därför är det viktigt att säkerställa forskningsfinansieringen. Utskottet har i färska utlåtanden lyft fram att det behövs aktuella forskningsrön bland annat för att höja det mervärde som nämns i den nationella bioekonomistrategin och EU:s bioekonomistrategi, utreda kolflödena i marken och främja koldioxidmarknaden samt stärka den finländska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft (se JsUU 13/2026 rd — E 14/2026 rd och JsUU 8/2026 rd — SRR 8/2025 rd). Finland behöver internationellt högstående forskning under lokala förhållanden för att bioekonomins och hela livsmedelssektorns lönsamhet samt den inhemska försörjningsberedskapen ska kunna utvecklas utifrån evidensbaserad kunskap.