Allmänt
Utgiftsramen för miljöministeriets förvaltningsområde utgör cirka 0,4 procent av den totala ramen för förvaltningsområdena. Anslagen inom statens budgetekonomi uppgår till totalt 421 miljoner euro 2027 och 359 miljoner euro 2030. Anslagen för förvaltningsområdet minskar med 62,5 miljoner euro (15 procent) under ramperioden 2027—2030. Under huvudtiteln har det riktats ytterligare besparingar i omkostnaderna på 1,1 miljoner euro per år. Under huvudtiteln har man dessutom riktat en gradvis tilltagande minskning som baserar sig på produktiviteten. Minskningen är 0,2 miljoner euro 2027 och stiger till 2,4 miljoner euro 2030, när också minskningen av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter under miljöministeriets huvudtitel beaktas.
Utskottet konstaterar att minskningen av anslagen är en utmaning för förvaltningsområdet. Situationen är dock förståelig, eftersom läget inom statsfinanserna fortfarande är svårt och det är nödvändigt att fortsätta med anpassningsåtgärder som riktas till statsförvaltningens omkostnader. Dessutom fördröjs den ekonomiska återhämtningen till följd av krisen i Mellanöstern. BNP-tillväxten stannar vid 0,6 procent 2026 och tillväxten beräknas accelerera till 1,7 procent 2027—2028. Sysselsättningen väntas öka och arbetslösheten minska först 2027. Skulden steg till över 88 procent av BNP i fjol och stiger till över 91 procent i år. Skuldkvoten fortsätter att öka under hela prognosperioden och år 2030 är den över 99 procent. Hållbarhetsunderskottet i de offentliga finanserna är cirka 3 procent i förhållande till BNP, dvs. cirka 9,5 miljarder euro på 2030 års nivå.
Med beaktande av den svåra situationen i statsfinanserna är det bra att satsningen på miljö- och naturskydd under ramperioden hålls ungefär på samma nivå som tidigare. Anslagen för naturskydd riktas fortfarande till handlingsprogrammet för mångfalden i skogarna i södra Finland (Metso) och genomförandet av livsmiljöprogrammet Helmi samt målen i EU:s biodiversitetsstrategi. Utskottet betonar att tillräcklig finansiering långsiktigt bör tryggas också för frivillig naturvård, skydd och restaurering också på privat mark, inte bara på statlig mark. Förutsebar och tillförlitlig finansiering stärker markägarnas förtroende för de politiska åtgärderna och främjar deltagandet i frivilliga program.
Utskottet lyfter fram att Forststyrelsens naturtjänster ansvarar för genomförandet av åtgärderna i Helmi-programmet i naturskyddsområdena. Målet är att restaurera och vårda livsmiljöer och samtidigt förbereda sig på att genomföra de nationella målen i EU:s restaureringsförordning. Med den nuvarande finansieringsramen kan dock bara en del av de åtgärder som målet för 2030 förutsätter genomföras, så det finns behov av tilläggsfinansiering. Utmanande är också skötseln av kulturhistoriskt viktiga objekt som ägs av staten och förvaltas av Forststyrelsen. För att skyddsvärdena vid Raseborgs slottsruiner, Kustö slottsruiner och befästningen på Skanslandet ska bevaras och för att objekten ska kunna användas säkert av allmänheten krävs en årlig finansiering på 2,75 miljoner euro. Forststyrelsen har inlett förhandlingar om att avstå från ägandet av Skanslandet.
Särskilt i fråga om omkostnadsanslagen påverkar de ytterligare besparingarna miljöförvaltningens förmåga att bereda lagstiftning av hög kvalitet och på kunskapsbas samt att genomföra den och följa upp effekterna. Utskottet konstaterar vidare att av den totala finansieringen för ett forskningsinstitut på miljöområdet, såsom Finlands miljöcentral, utgör bara cirka 40 procent omkostnadsanslag som beviljats i statsbudgeten och cirka 60 procent extern finansiering, av vilken största delen riktas till forsknings- och utvecklingsverksamhet. Eftersom självfinansieringsandelarna i samfinansierade projekt täcks från omkostnadsmomentet har den låga omkostnadsfinansieringen blivit en flaskhals för att extern finansiering i tillräcklig utsträckning ska kunna utnyttjas för skötseln av FoU-uppgifter. När staten av sparskäl måste minska omkostnadsanslaget, försvagas förutsättningarna att ta hem EU-finansiering. Vid hemtagning av FoU-medel från EU är förhållandet mellan självfinansieringen och den beviljade finansieringen mycket förmånligt, eftersom man i praktiken med en euro i självfinansieringsandel får fyra euro från EU.
Anslagen för naturskydd uppgår inom miljöministeriets förvaltningsområde till cirka 100 miljoner euro per år under ramperioden. Inom ramen för skyddet av Östersjön och vattendragen fortsätter genomförandet av åtgärdsprogrammen för vatten- och havsvård, med särskild fokus på att förbättra Skärgårdshavets tillstånd. För vattenskydd anvisas sammanlagt cirka 11,6—12,2 miljoner euro per år under ramperioden. Målet med Ahti-programmet för förbättring av vattnens tillstånd är att under 2023—2027 få näringsbelastningen under kontroll, förbättra markstrukturen, hantera skadliga ämnen, ta till vara resurser och ta dem i bruk samt återställa Skärgårdshavets tillstånd genom att förbättra återvinningen av näringsämnen i området och minska belastningen av näringsämnen i havet.
Anslag som främjar klimatneutralitet och grön omställning
De anslag som främjar koldioxidneutralitet och som ingår i planen för de offentliga finanserna har i fråga om den gröna omställningen delats in i centrala temahelheter på samma sätt som under tidigare år. I planen för de offentliga finanserna främjas målen för klimatneutralitet med sammanlagt cirka 2,1 miljarder euro år 2027. Anslaget sjunker till 1,6 miljarder euro år 2030. Till största delen ligger anslagen inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Att nivån på de anslag som främjar koldioxidneutralitet sjunker under ramperioden beror i synnerhet på att anslagen för temat förnybar energi och energieffektivitet minskar under arbets- och näringsministeriets huvudtitel. Bakgrunden till detta är inte bara att utbetalningarna för den åtgärdshelhet som beslutades om våren 2022 upphör, utan också den minskning av produktionsstödet för förnybar energi som beror på att stödberättigade produktionsanläggningsenheter inte längre omfattas av stöd. När det gäller temat förnybar energi och energieffektivitet höjs anslagsnivån för 2027 ytterligare av besluten våren 2022 om en åtgärdshelhet som stärker självförsörjningsgraden i fråga om energi och försörjningsberedskapen. Anslagen för temat förnybar energi och energieffektivitet sjunker från cirka 350 miljoner euro 2027 till cirka 44 miljoner euro 2030.
Utskottet betonar att målet om klimatneutralitet och stödet för den gröna omställningen främjar inte bara den energiomställning som är nödvändig med tanke på klimatet utan också skapar ny hållbar ekonomisk aktivitet. Den senaste tidens geopolitiska kriser har visat att utfasningen av fossila bränslen stärker energisystemets självständighet och driftsäkerhet och därmed mildrar energikriser. Trots det svåra läget inom statsfinanserna är det därför viktigt att ytterligare påskynda investeringarna i energiomställningen. Sänkningen av samfundsskattesatsen med 2 procentenheter till 18 procent från ingången av 2027 ökar också Finlands attraktionskraft som investeringsobjekt och förbättrar därmed förutsättningarna för att genomföra projekt för en ren omställning i ett stramt globalt konkurrensläge.
Utskottet anser att beslutet att fortsätta främja utbyggnaden av kärnkraft utgör en viktig del av stödet för energiomställningen. Målet främjas bland annat genom att möjliggöra investeringsstöd för småskalig kärnenergi och inleda beredningen av riskdelningsmekanismer eller motsvarande lösningar för ny kärnkraft. Arbets- och näringsministeriet bereder dessutom en stödmodell för att säkerställa tillräcklig tillgång till och leveranssäkerhet för energi också vintertid. Stödet ska bland annat möjliggöra byggande av biogasdrivna gasturbiner och fortsatt drift av el- och värmekraftverk som använder bioenergi (CHP-anläggningar). Utskottet välkomnar också riktlinjen att satsa på att stärka biogasproduktionen. Främjandet av biogasproduktionen bidrar till utfasningen av fossila råvaror såväl i energiproduktionen som i produktionen av gödselmedel. En utredning om åtgärder som främjar biogasproduktionen inleds våren 2026 med beaktande av de ekonomiska ramvillkoren.
Utskottet betonar behovet av att noggrannare än tidigare granska energisystemet som en helhet vars delar påverkar varandra. Hänsyn måste tas till exempel till datacentralernas växande roll. En betydande del av den el som datacentralerna använder kan utnyttjas som värme och centralerna håller på att bli en allt viktigare lokal producent av ren fjärrvärme. Fjärrvärme är å andra sidan en kritisk del av energisystemet. Den stöder balansen i elsystemet vid situationer med hög förbrukning, medan den ökande användningen av elbaserade och oflexibla fastighetsspecifika uppvärmningslösningar ytterligare stramar åt eleffektläget under vinterns kallaste dagar. Fjärrvärmen är mycket utsläppssnål och möjliggör ett effektivt centraliserat utnyttjande av spillvärme, förnybara energikällor, värmepumpar och elpannor. Ett decentraliserat energisystem förbättrar också den övergripande hållbarheten och försörjningsberedskapen. En viktig del av helheten är också försörjningsberedskapen och beslutet att förlänga säkerhetsupplagringen av torv fram till 2030 för att trygga tillgången på inhemsk och försörjningssäker energi i olika situationer. För detta anvisas 10 miljoner euro.
Ur ett övergripande perspektiv måste det också anses välmotiverat att regeringen vid ramförhandlingarna utreder åtgärder för att delvis utnyttja fastighetsskatteintäkter från havsbaserad vindkraft inom det ekonomiska zonen i sådana områden där vindkraft för närvarande inte kan byggas av försvarsskäl. För områdena i programmen för östra Finland och norra Finland inrättas gemensamma arbetsgrupper med företrädare för staten, lokala aktörer och Fingrid. Arbetsgruppernas uppgift är att samla centrala aktörer i den offentliga och privata sektorn för att upprätthålla en gemensam lägesbild av den framtida efterfrågan på och produktionen av el i områdena.
Skattegottgörelsen för stora investeringar i omställningen till ren energi, som trädde i kraft 2025, minskar skatteinkomsterna i planen för de offentliga finanserna från och med 2028. Avsikten är att stödet till investeringar i den rena omställningen ska fortsätta med en ny skattegottgörelse som beviljas från och med 2026. Utskottet anser det vara viktigt att skattegottgörelsen för stora investeringar i omställningen till ren energi fortsätter. Gottgörelsen ska riktas till investeringar som på ett genuint sätt främjar den gröna omställningen och stöder uppnåendet av klimatmålen. För att omställningen till ren energi ska kunna genomföras är det viktigt att företagens investerings- och verksamhetsmiljö förblir uppmuntrande och förutsägbar. Med tanke på en attraktiv investeringsmiljö är det viktigt att politikens långsiktiga mål skapar förutsebarhet i utvecklingen av verksamhetsmiljön. Väsentligt med tanke på detta är att man förbinder sig till klimatlagens mål och vidtar aktiva åtgärder för att påskynda investeringarna.
Enligt Finlands näringsliv EK:s datafönster för den gröna omställningen färdigställdes rekordstora investeringar på över 8 miljarder euro i den gröna omställningen under 2025. I år väntas investeringar på cirka 4,7 miljarder euro bli klara, medan investeringsbeslut redan har fattats för 7,9 miljarder euro av de investeringar som planeras bli klara 2027. Om de planerade, omfattande investeringsplanerna realiseras förutsätter en smidig behandling av det ökande antalet tillstånd tillräckliga resurser också inom miljöförvaltningen. Planen för de offentliga finanserna innehåller inga separata anslag för att trygga resurserna för den miljötillståndsreform som genomförs genom reformen av statens regionalförvaltning. Utskottet betonar behovet av att säkerställa ett högklassigt genomförande av reformen genom att trygga tillräckliga resurser för det nya statliga tillstånds- och tillsynsverket. Bland annat en fortsättning av förfarandet med företräde och införandet av uppgiften som gemensam kontaktpunkt förutsätter tilläggsanslag. Förvaltningsområdets resursnivå är redan utgångspunktsvis stram, så produktivitetsbesparingar kan försämra nivån på expertarbetet och tjänsterna eller öka trycket att höja tillståndsavgifterna.
När det gäller projekt för den gröna omställningen är det viktigt att vid den övergripande hållbarhetsgranskningen beakta inte bara de ekonomiska konsekvenserna utan också natur- och miljökonsekvenserna i vid bemärkelse, också med tanke på användningen av naturresurser och ökningen av energiförbrukningen.
Ett centralt sätt att styra utsläppen som främjar Finlands koldioxidneutralitet är EU:s gemensamma utsläppshandelssystem, som samtidigt ger staten intäkter. I planen för de offentliga finanserna ingår också att EU-utsläppshandeln för drivmedelsdistributörer inleds 2028.
Utskottet hänvisar till sitt betänkande om klimatplanen på medellång sikt (MiUB 5/2026 rd — SRR 9/2025 rd) och upprepar att det att markanvändningssektorn har blivit en utsläppskälla innebär en risk för att markanvändningssektorns underskott under perioden 2021—2025 måste täckas genom överföring av utsläpp till ansvarsfördelningssektorn. Det har inte ansetts ekonomiskt lönsamt eller ens praktiskt taget möjligt att täcka markanvändningssektorns utsläppsminskningar genom åtgärder inom ansvarsfördelningssektorn. Det är överlag osäkert om åtagandena om minskade utsläpp inom ansvarsfördelningssektorn kommer att uppfyllas. Kvoterna för 2026–2030 fastställs först senare, eftersom de baserar sig på de faktiska utsläppen 2021–2023. Också andra länder står inför utmaningar när det gäller att nå målen för markanvändningssektorn. På EU-nivå diskuteras hur den förändrade situationen inom markanvändningssektorn ska hanteras. Utskottet påpekar att trots osäkerheten finns det sannolikt behov av ökande finansiering både för nya åtgärder som ökar sänkorna i markanvändningssektorn och för utsläppsminskningsåtgärder i ansvarsfördelningssektorn.
I kommunerna är det möjligt att på lokal nivå främja biodiversitetsåtgärder genom kostnadseffektiva sätt som ökar den sociala hållbarheten. Detta arbete bör stödjas genom regionalt och regionalt samarbete. Med tanke på kommunernas utsläppsminskningsmål är trafiken i deras område ofta den största utsläppskällan. Kommunernas möjligheter att påverka utsläppen från trafiken är dock begränsade och beroende av statens klimat- och trafikpolitik. För att klimatmålen ska nås behövs det därför också i fortsättningen konsekventa statliga åtgärder.
Samhällen, byggande och boende
Anslagen under kapitlet samhällen, byggande och boende minskar när de avgifter för understöd för statligt stött bostadsbyggande som godkänts under Statens bostadsfonds tid upphör, vilket sänker ramen med 30 miljoner euro under ramperioden. Anslagsnivån höjs ännu 2027 av den nationella finansieringsandelen i anslutning till InvestEU-lånegarantiprogrammet (19,91 miljoner euro), där man deltar med sammanlagt 45,7 miljoner euro under 2025—2027.
För statligt stödd bostadsproduktion beviljas nya fullmakter till sammanlagt 708 miljoner euro 2027 och 843 miljoner euro 2028—2030, varav 500 miljoner euro utgörs av fullmakt att godkänna räntestödslån för bostadsproduktion. Bevillningsfullmakten stiger till 635 miljoner euro från och med 2028. Utskottet anser att investeringsstödet för grupper med särskilda behov, med vilket man stöder förbättringen av bostadsutbudet för de svagaste grupperna med 15 miljoner euro årligen, är särskilt viktigt. När bostadslösheten har börjat öka är det nödvändigt att höja investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov så snart som möjligt. Genom räntestödslånet på 100 procent för studentbostäder, som trädde i kraft i början av februari 2026, har man kunnat inleda byggandet av studentbostäder.
Utskottet konstaterar att byggstarterna för bostadsbyggande är historiskt låga och att återhämtningen ytterligare fördröjs på grund av svag efterfrågan. Det instabila världsläget skapar osäkerhet bland konsumenterna. Risken för arbetslöshet, svårigheter med tillgången till finansiering och oro för stigande räntor bromsar vändningen. Den svaga konjunkturen inom byggandet bromsar i sin tur tillväxten i ekonomin och sysselsättningen och ökar underskottet i de offentliga finanserna.
I det svåra läge som beskrivs är det viktigt att man vid ramförhandlingarna beslutade om flera riktlinjer för att förbättra bostadsmarknadens funktion och genom vilka regleringen av bostadsfinansieringen avvecklas för att stödja konjunkturläget på bostadsmarknaden. Riktlinjerna gäller höjning av maximikreditandelen för husbolagslån från 60 procent till högst 70 procent av det skuldfria priset på bostadsaktier, förlängning av amorteringsfrihet från 12 månader till högst 24 månader samt förlängning av den maximala återbetalningstiden från 30 år till 40 år.
Dessutom ändras systemet med bostadssparpremier genom att maximilånebeloppet för det statligt garanterade BSP-bostadslånet höjs från 90 procent till 95 procent av anskaffningspriset för bostaden och genom att maximitiden för återbetalning av BSP-lånet höjs till 40 år i enlighet med den övriga regleringen om bostadslån. Dessutom höjs maximilånebeloppet för ägarbostadslån med statsborgen från 85 procent till 90 procent av anskaffningspriset för bostaden. Riktlinjerna från ramförhandlingarna går vidare till separat fortsatt beredning och kräver nya lagändringar. Målet är att propositionerna lämnas hösten 2026 och att de träder i kraft vid ingången av 2027.
I fråga om husbolagslån gör det genom förordning möjligt att beroende på konjunkturläget ändra maximikreditandelen (60—70 procent), amorteringsfrihetens längd (1—2 år) samt maximilånetiden (30—35 år). Finansinspektionen tillåts fastställa ett tak för bostadslån på högst 95 procent för alla bostadsköpare i stället för nuvarande 90 procent. Samtidigt utvecklas statsborgen för ombyggnadslån för husbolagslån och regleringen lindras. Det sammanlagda beloppet av ombyggnadslånen höjs från 50 till 70 procent av fastighetens värde och borgenslånets andel av saneringskostnaderna höjs från 70 till 80 procent. Genom att höja bostadsaktiebolagens bostadshusreservering kan husbolagen i sin bokföring bereda sig på att finansiera kommande reparationer. Villkoren för statsborgen för bostadsaktiebolagens ombyggnadslån förbättras. Det är också välkommet att Senatfastigheters byggprojekt tidigareläggs konjunkturmässigt inom ramen för de nuvarande fullmakterna.
Viktiga anpassningsåtgärder i fråga om den kraftigt polariserade bostadsmarknad är olika understöd som beviljas husbolag i ekonomiska svårigheter (0,6 miljoner euro per år) samt 4,7 miljoner euro som anvisas för rivningsunderstöd. Fullmakten för rivningsackord och begränsningsackord uppgår till totalt 8 miljoner euro per år. Rivningsackorden uppmuntrar hyreshusbolagen att i tid se till att anpassa fastighetsbeståndet. Samtidigt minskar statens risker, som i synnerhet hänför sig till borgensansvar för hyreshusbolagens lån i områden där befolkningen minskar. Våren 2025 fanns det cirka 9 000 tomma hyresbostäder som byggts med statligt stöd. Det finns hyreshusbolag med problem på olika håll i Finland, främst i områden som förlorar befolkning. Dessa bolag kan inte långsiktigt sköta sitt fastighetsbestånd och kan inte korrigera sin ekonomiska situation om inte överutbudet av bostäder minskas. I detta arbete behövs det åtgärder från staten i egenskap av beviljare av aravalån och som garant för räntestödslån, för att lösa situationen tillsammans med bolagen, de kommuner som äger dem samt Statskontoret och Centralen för statligt stött bostadsbyggande (Varke).
Utskottet anser att ett tidsbundet understöd för renoveringsbyggande av bostadsbyggnader, som är mycket behövligt i ett svårt konjunkturläge och också nyttigt med tanke på klimatmålen och för vilket 110 miljoner euro har reserverats för 2026—2027, är synnerligen nödvändigt. Understödet riktas till åtgärder som i betydande grad förbättrar byggnadens energiprestanda i samband med reparationer eller som separata åtgärder. Syftet med understödet är att påskynda planerade renoveringar och nya reparationsprojekt. Avsikten är att understöd ska kunna beviljas retroaktivt för projekt vars anbudsförfrågningar har godkänts eller entreprenadavtal har undertecknats och byggnadsarbetena har inletts tidigast den 1 juni 2026. Målet är att få till stånd en ökning på över en miljard euro för reparationsbyggande. Reparationsbyggande sysselsätter mer än nybyggande. Eftersom cirka 46 procent av byggkostnaderna utgörs av skatter och avgifter av skattenatur, återförs drygt 50 miljoner euro av understödsbeloppet direkt. Dessutom får staten och kommunerna extra inkomster genom ökad sysselsättning och ökande samfundsskatteintäkter.
Understöd kan beviljas bostadsaktiebolag samt samfund som äger hyreshus och bostadsrättshus som finansierats med statligt stöd. Miljöministeriet bereder en statsrådsförordning som närmare fastställer bland annat villkoren för understödet och understödsbeloppet. Utskottet anser det vara viktigt att villkoren bereds på ett inkluderande sätt och med beaktande av understödets eventuella konsekvenser för hela energisystemets funktion. Enligt Fastighetsförbundets färska barometer för reparationsbyggande har husbolagen våren 2026 fler planerade renoveringsprojekt på gång än tidigare. Den ökade osäkerheten om den internationella ekonomin och de stigande referensräntorna samt de allmänt sjunkande fastighetsvärdena bromsar dock å andra sidan upp tillväxtförväntningarna. Besluten vid ramförhandlingarna inverkar positivt på renoveringsverksamheten, och det är viktigt att man beslutar om detaljerna i understödsvillkoren inom kort.
Med tanke på både klimatmålen och konjunkturläget inom byggandet är också riktlinjen om att höja hushållsavdraget viktig. Utskottet anser att det är nödvändigt att temporärt för åren 2026—2027 höja hushållsavdragets maximibelopp och minskningsprocent (77 miljoner euro per år). Också hushållsavdraget för arbeten som gäller att avstå från oljeuppvärmning har höjts till utgången av 2027 och beskattningsvärdet för tjänstebilar med nollutsläpp har sänkts till utgången av 2029.
Utskottet lyfter slutligen fram att det för att förbättra produktiviteten inom byggandet och bland annat främja cirkulär ekonomi samt efterfrågeflexibilitet och energilagring är viktigt att mer FoUI-finansiering riktas till fastighets- och byggbranschen. För närvarande bedöms utvecklingen av branschen vila på enskilda aktörer och enskilda projekt, varvid resultaten inte skalar upp och produktiviteten inte förbättras i branschen på bred front. Om stöd skulle riktas mer omfattande till ekosystem i stället för till enskilda företag, kan man säkerställa bättre skalbarhet och genomslag i branschens praxis.