Bakgrund och mål

År 2023 togs det i lagstiftningen in begränsningar som gäller bostadskrediter och krediter till bostadssammanslutningar för att dämpa hushållens skuldsättning. Dessa begränsningar gäller återbetalningstiden för bostadskrediter samt återbetalningstiden, amorteringsfria perioder och lånens andel av det skuldfria priset på bostäder i fråga om krediter till bostadssammanslutningar. 

I propositionen föreslås det att begränsningarna i anslutning till den reglering som godkändes 2023 ska göras flexiblare i enlighet med riktlinjerna vid statsminister Petteri Orpos regerings halvtidsöverläggning den 23 april 2025. Förslagen ingår i regeringens tillväxtåtgärder och deras syfte är att utveckla regleringen så att tillgången till bostadsfinansiering kan underlättas flexiblare än för närvarande under lågkonjunkturer och i synnerhet i situationer där bostadspriserna och antalet köp sjunker. Ett annat mål är att förbättra hushållens möjligheter att planera sitt boende och finansieringen av boendet samt hushållens förutsättningar att spara och investera. Genom att underlätta förutsättningarna för tillgång till bostadsfinansiering strävar man också efter att främja arbetskraftens rörlighet.  

Som ett separat ärende från den övriga propositionen föreslås det en ändring i 40 § 2 mom. 6 punkten om påföljdsavgifter i lagen om Finansinspektionen. Genom ändringen genomförs den ändrade artikeln 42 i EU:s förordning om referensvärden.  

Ekonomiutskottet anser att förslagen i huvudsak är motiverade. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande kommentarer och ändringsförslagen i detaljmotiveringen.  

Bedömning av de viktigaste förslagen

Den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter

Med bostadskredit avses en kredit som beviljas en konsument för anskaffning eller grundlig renovering av en bostad. Enligt 7 a kap. 14 a § i konsumentskyddslagen är den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter 30 år från den dag krediten lyfts. Kreditgivaren får dock avvika från den maximala återbetalningstiden och bevilja längre krediter i tio procent av det totala beloppet av kreditgivningen av bostadskrediter under varje kvartal.  

I propositionen föreslås det att den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter förlängs så att den får vara 35 år från den dag då krediten lyfts. Kreditgivarens möjlighet att avvika från denna gräns med tio procent av det totala kreditbeloppet föreslås förbli oförändrad. 

Enligt propositionen skulle en förlängning av denna tid göra det möjligt för flera låntagare att göra mindre månatliga avbetalningar eller ta ett större lån. Därmed skulle ett större antal hushåll på ett flexiblare sätt än i nuläget kunna skaffa en bostad som motsvarar deras behov och inkomster. Hushållen skulle också lättare än för närvarande få finansiering för renovering, ombyggnad och förbättring av energieffektiviteten hos det köpta objektet. Vidare skulle en förlängning av återbetalningstiden för lån göra det möjligt att frigöra hushållens medel för andra ändamål, såsom sparande och investeringar. I propositionen bedöms det att förslaget också främjar arbetskraftens rörlighet, eftersom möjligheten att få ett större bostadslån gör det lättare att flytta och skaffa bostad i till exempel tillväxtcentrum där bostäderna är dyrare än i andra områden.  

I sina yttranden har de sakkunniga varit av olika åsikt om den optimala maximala återbetalningstiden för bostadskrediter. En del av dem som lämnat yttranden understöder förslaget och instämmer i propositionsmotiven, enligt vilka förslaget stöder bostadshandel och byggande, finansiering av grundliga renoveringar av bostäder samt hushållens möjligheter att genom att spara och investera annanstans än i sin bostad diversifiera sin förmögenhet och skapa en buffert för oväntade utgifter. 

Å andra sidan anses det i en del sakkunnigyttranden inte motiverat att förlänga den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter. Enligt dem är det osäkert om de mål som uppställts för förslaget kommer att nås. Många hushåll är redan skuldsatta och om återbetalningstiderna för lånen förlängs ökar risken för överskuldsättning ytterligare. Längre lånetider ökar också de totala låneskötselkostnaderna och utsätter hushållen för fluktuationer i räntecyklerna under en längre tid än tidigare. Dessutom ökar en förlängning av den maximala återbetalningstiden på det föreslagna sättet riskerna för stabiliteten i det finansiella systemet, särskilt i en situation där bostadspriserna stiger kraftigt och bostadsmarknaden riskerar att överhettas. 

Ekonomiutskottet instämmer i det som sägs i sakkunnigyttrandena och i propositionen om att hushållens möjligheter till längre bostadslån än i nuläget stöder bostadshandel, byggande och finansiering av grundliga renoveringar av bostäder. Enligt uppgifter till utskottet är över 60 procent av hushållens tillgångar bundna till bostadsförmögenheten. Värdet på hushållens förmögenhet och tillgängliga säkerheter är således i hög grad beroende av fluktuationer i bostadspriserna. Ekonomiutskottet hänvisar till ett sakkunnigyttrande enligt vilket det finns en genuin risk för att det kommer att vara tyst på bostadsmarknaden en längre tid. Också av denna orsak är det motiverat att främja hushållens möjligheter att investera och spara inte bara i den egna bostaden utan också i andra objekt. 

Ekonomiutskottet anser att förslaget om att förlänga den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter går i rätt riktning men är otillräckligt. Utskottet anser att den maximala återbetalningstiden för bostadskrediter bör förlängas så att den i fortsättningen är 40 år från den dag då krediten lyfts.  

Utskottet anser det också motiverat att kreditgivarens möjlighet att avvika från begränsningen gällande den maximala återbetalningstiden i tio procent av det totala beloppet av kreditgivningen under varje kvartal förblir oförändrad. Bostadsmarknaden i Finland har polariserats, och behovet av långa lånetider accentueras särskilt i de dyraste områdena i tillväxtcentrum. Flexibiliteten enligt den gällande regleringen kan också i enskilda situationer lösa till exempel utmaningar i anslutning till arbetskraftens rörlighet på en regionalt differentierad bostadsmarknad. Utskottet betonar att tillräcklig betalningsförmåga i alla situationer är en förutsättning för att få ett större lån, och kredittagarnas förmåga att sköta lån bedöms i alla situationer genom ett mycket strikt och kategoriskt stresstest som följer Finansinspektionens rekommendationer.  

Den maximala belåningsgraden för bostadskrediter

Med maximal belåningsgrad avses kreditbeloppet i förhållande till säkerheternas värde vid den tidpunkt då krediten beviljas. Bestämmelserna om maximal belåningsgrad är ett makrotillsynsverktyg med syfte att göra det möjligt att förhindra framför allt att hushållen överskuldsätter sig och att dämpa en osund utveckling som pressar upp bostadspriserna.  

Enligt den gällande regleringen får kreditbeloppet då krediten beviljas uppgå till högst 90 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Beloppet av en kredit för förvärv av en första bostad får dock, då krediten beviljas, uppgå till högst 95 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Finansinspektionen får i syfte att begränsa en exceptionell ökning av risker som hotar den finansiella stabiliteten sänka kreditens maximibelopp med högst 10 procentenheter. Däremot tillåter den gällande regleringen inte att den maximala belåningsgraden höjs från den lagstadgade basnivån. Således är det inte möjligt att reagera på situationer där bostadspriserna och handelsvolymerna faller till en låg nivå genom att höja den maximala belåningsgraden.  

I propositionen föreslås det att regleringen ändras så att Finansinspektionen kan höja gränsen för den maximala belåningsgraden till 95 procent för alla kredittagare i syfte att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden. Förslaget gäller således andra krediter än krediter för förvärv av en första bostad, för vilka den lagstadgade begränsningen redan enligt den gällande lagen är 95 procent. Förslaget ger Finansinspektionen en utökad möjlighet att reagera på lågkonjunkturer på bostadsmarknaden så att kredittagarna har möjlighet att få bostadskredit med en lägre självfinansieringsandel eller med mindre tilläggssäkerheter. 

I sina yttranden till ekonomiutskottet har de sakkunniga varit av olika åsikt om förslaget och dess konsekvenser. Enligt flera sakkunnigyttranden går förslaget i rätt riktning. Den maximala belåningsgraden enligt den gällande lagen anses vara problematisk särskilt i situationer där bostadspriserna sjunker, vilket innebär att värdet på bostaden och säkerhetsvärdet sjunker. Till följd av detta kommer den maximala belåningsgraden sannolikt att överskridas för flera hushåll, vilket innebär att det inte är möjligt att byta bostad eller genomföra grundliga renoveringar som finansieras med bostadskredit förrän krediten har amorterats så mycket att den maximala belåningsgraden underskrids. I en sådan situation kan hushållen inte heller konkurrensutsätta sina bostadskrediter, eftersom bankerna inte kan överskrida det lånetak som den maximala belåningsgraden tillåter. Fenomenet försvagar handeln på bostadsmarknaden och det eftersatta underhållet av bostäder ökar. Dessutom minskar konkurrensen på bostadskreditmarknaden, vilket leder till att räntemarginalerna för bostadskrediter stiger.  

Å andra sidan är det enligt några sakkunnigyttranden motiverat att hålla den övre gränsen för den maximala belåningsgraden på nuvarande nivå, det vill säga 90 procent, för att man ska kunna försäkra sig om att de som byter bostad har tillräcklig riskhanteringsförmåga. En höjning av den maximala belåningsgraden för att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden bidrar till att öka riskerna för den finansiella stabiliteten och hushållens skuldbelopp i förhållande till säkerheterna och hushållens inkomster. Höjningen skulle också höja bostadspriserna och utsätta flera hushåll och finansmarknaden för ännu större risker i en situation där hushållen och samhället drabbas av ett svagt konjunkturläge. Enligt ett sakkunnigyttrande bör makrotillsynsverktygen för bostadskreditgivning stärkas genom ett skuldtak som begränsar de nya bostadslånens belopp eller genom en bindande stresstestad maximal skuldhanteringsbörda, i stället för de åtgärder som nu föreslås.  

Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att man vid ekonomiska kriser och lågkonjunkturer genom lagstiftning vid behov kan minska sannolikheten för skärpta finansiella begränsningar och prisfall samt dämpa deras skadliga konsekvenser. Således anser ekonomiutskottet utifrån propositionsmotiven och de synpunkter som framförts i sakkunnigyttrandena att det är motiverat att bestämmelserna om maximal belåningsgrad ändras på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet påpekar att en höjning av den maximala belåningsgraden förutsätter ett uttryckligt beslut av Finansinspektionen med syfte att begränsa en lågkonjunktur på bostadsmarknaden.  

Krediter till bostadssammanslutningar

Enligt den gällande lagstiftningen får kreditgivaren bevilja bostadsaktiebolag kredit i byggnadsfasen till högst ett belopp som motsvarar 60 procent av det skuldfria priset för de bostadsaktier som saluförs. Dessutom får kreditavtalet, med de undantag som särskilt anges i lag, inte innehålla villkor enligt vilka inga regelbundna amorteringar betalas på skuldkapitalet under de fem första åren från det att byggnadsfasen har avslutats. De ovan beskrivna begränsningarna gäller krediter till bostadssammanslutningar som beviljas för nybyggnad. 

Återbetalningstiden för en kredit som beviljats en bostadssammanslutning för nybyggnad får vara högst 30 år räknat från den dag då krediten lyfts eller från den sista raten om krediten lyfts i rater. Återbetalningstiden börjar dock senast när byggnadsfasen avslutas. Liksom i fråga om bostadskrediter får kreditgivaren avvika från den maximala återbetalningstiden i tio procent av det totala beloppet av den kreditgivning som hänför sig till krediter till bostadssammanslutningar.  

I propositionen föreslås det att den gällande regleringen i huvudsak förblir i kraft, men för att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden kan den maximala låneandelen genom förordning av statsrådet höjas från 60 procent till högst 70 procent av bostadsaktiernas skuldfria pris, amorteringsfria perioders längd förlängas från 12 månader till högst 24 månader och den maximala återbetalningstiden från 30 till 35 år. Syftet med förslaget om krediter till bostadssammanslutningar är också att öka flexibiliteten i regleringen under lågkonjunkturer.  

I flera sakkunnigyttranden understöds propositionens förslag och de anses gå i rätt riktning. De anses öka beslutsfattarnas möjligheter att vid behov reagera på ett försämrat läge på den ekonomiska marknaden och bostadsmarknaden. I några sakkunnigyttranden konstateras det att för att regleringen ska bli mer förutsägbar bör ändringarna vara permanenta och regleras i lag. Då är också de lagstadgade maximala återbetalningstiderna för bostadskrediter och krediter till bostadssammanslutningar i alla situationer lika långa.  

I en del sakkunnigyttranden anses de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om krediter till bostadssammanslutningar inte motiverade, eftersom de ökar riskerna för finansmarknadens stabilitet. I yttrandena framförs det att risker i anslutning till utlåning till bostadssammanslutningar har realiserats i högre grad än tidigare under de senaste åren. Det är också möjligt att lindrigare lånevillkor inte påverkar bankernas vilja att öka sin finansiering till sektorn under dåliga tider, eftersom byggverksamheten är en konjunkturkänslig näringsgren som kräver en stor finansiell hävstång. Dessutom har begränsningarna enligt den gällande lagen varit i kraft endast en relativt kort tid och man har ännu inte fått tillräcklig erfarenhet av hur de fungerar.  

Enligt några sakkunnigyttranden bör de lagstiftningsmässiga begränsningarna av användningen av makrotillsynsverktygen och lånevillkoren utgå från finansiell stabilitet och inte från konjunkturpolitiska motiveringar. Enligt dessa sakkunnigyttranden skulle en decentralisering av beslutanderätten i fråga om makrotillsynspolitiken dels till statsrådet och dels till Finansinspektionen försvaga makrotillsynspolitikens förutsägbarhet och försvåra beredningen, genomförandet och samordningen av politiken.  

Utifrån inkomna uppgifter anser ekonomiutskottet att de föreslagna möjligheterna till flexibilitet gällande begränsningarna av maximibeloppet och de amorteringsfria perioderna för krediter till bostadssammanslutningar är motiverade. Begränsningarna enligt den gällande lagen förblir i huvudsak oförändrade, och den flexibilitet som föreskrivs i lagen kan tillämpas om den behövs för att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden. Således förblir de grundläggande bestämmelserna i den gällande lagen i kraft om ingen förordning av statsrådet utfärdas.  

Ekonomiutskottet föreslår dock med avvikelse från propositionen att den maximala återbetalningstiden för krediter till bostadssammanslutningar kan förlängas med högst tio år genom förordning av statsrådet, vilket innebär att återbetalningstiden för krediter till bostadssammanslutningar kan vara högst 40 år. Kreditgivaren skulle dessutom ha tillgång till en flexibilitet på tio procent som motsvarar den gällande regleringen på samma sätt som i fråga om bostadskrediter. Utskottet anser det vara viktigt att man i det nuvarande geopolitiska läget genom att förlänga den maximala återbetalningstiden vid behov kan lindra de negativa konsekvenserna av eventuella kriser och konjunkturnedgångar som har mycket kraftiga och långvariga konsekvenser för bostadsmarknaden, för både hushållens och andra marknadsaktörers del. Utskottet konstaterar att flexibiliteten i fråga om krediter till bostadssammanslutningar är begränsad till situationer där den behövs för att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden.  

Ekonomiutskottet anser att det i enlighet med vad som framförs i sakkunnigyttranden är befogat att precisera bemyndigandena att utfärda förordning om ändring av villkoren för krediter till bostadssammanslutningar för att de ska uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning. Utskottet föreslår att bemyndigandena att utfärda förordning i 15 kap. 11 a § i kreditinstitutslagen (lagförslag 1) och 15 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (lagförslag 2) preciseras så att det tydligt framgår att begränsningarna kan lindras på det sätt som avses i lagen när det behövs för att begränsa en konjunkturnedgång på bostadsmarknaden.  

Övrigt

Förhållandet mellan lagstiftningen och Finansinspektionens rekommendationer

En myndighet kan inom sitt lagstadgade uppgiftsområde meddela anvisningar och rekommendationer utan särskilt bemyndigande. Ekonomiutskottet konstaterade i sitt betänkande EkUB 36/2022 rd — RP 101/2022 rd om begränsningar av bostadskrediter och krediter till bostadssammanslutningar att Finansinspektionens rekommendationer i praktiken blir bindande regler, trots att de inte är juridiskt bindande för tillsynsobjekten. Utskottet fäste då särskild uppmärksamhet vid Finansinspektionens rekommendation av den 28 juni 2022 om en övre gräns för skuldbetalningskostnaderna för dem som ansöker om bostadslån. Utskottet ansåg det vara problematiskt att Finansinspektionen genom sin rekommendation hade infört ett krav på hushållens skuldkvotstak som de facto är bindande och som statsrådet tidigare uttryckligen hade beslutat att utelämna i lagstiftningen.  

Vid regeringens halvtidsöverläggning den 23 april 2025 fastställdes det att det ska göras en oberoende juridisk utredning om Finansinspektionens rekommendationers roll och användningen av dem. Syftet med utredningen är att ge en lägesöversikt över rekommendationernas nuvarande roll, omfattning, mål och användningsändamål samt att bedöma den rättsliga grunden för anvisningar av rekommendationskaraktär med avseende på förvaltningsrättsliga principer, grundlagen och EU-rätten. Avsikten är att utredningen ska bli klar under 2026. Utskottet anser att utredningen behövs och är välkommen.  

Stresstest för bostadslån

Stresstestet för bostadslån är en kvar-att-leva-på-kalkyl som bankerna gör för den som ansöker om bostadslån för att utreda om sökandens inkomster räcker till för att amortera lånet också om räntorna stiger. Under förhandlingarna om bostadslån gör banken en kalkyl över hur kunden klarar av att återbetala bostadslånet om räntan på lånet stiger till sex procent och lånetiden är 25 år. Stresstestet och sättet att genomföra det baserar sig på Finansinspektionens rekommendation.  

Ekonomiutskottet anser att det i sig är motiverat att stresstesta bostadslån. Det är förnuftigt att dimensionera bostadslånets storlek så att kunden klarar av lånet även om marknadsräntorna stiger. I Finland är cirka 90 procent av bostadskrediterna krediter med rörlig ränta, vilket innebär att de finländska bostadslånen är utsatta för räntefluktuation. Utskottet noterar dock att stresstestet enligt Finansinspektionens rekommendation är mycket kategoriskt och att det långt ifrån alltid baserar sig på de faktiska villkoren för krediten. Den beaktar inte till exempel en längre återbetalningstid än de 25 år som lagstiftningen möjliggör eller situationer där krediten har en fast ränta eller det har avtalats att den ska återbetalas i lika stora jämna rater. Då inverkar inte variation i referensräntans nivå på månadsratens storlek. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att stresstestningen av bostadslån genomförs så att den bättre än för närvarande följer de faktiska lånevillkoren. 

Avslutningsvis

Enligt propositionen är nästan tre fjärdedelar av hushållens skulder och skuldhanteringsbörda relaterade till boende. Enligt uppgifter till utskottet är orsaken till hushållens betalningsstörningar dock i allmänhet inte bostadskrediter utan konsumtionskrediter utan säkerhet. Utskottet anser att det är ytterst viktigt att bekämpa hushållens överskuldsättning och har vid flera tillfällen strävat efter att skärpa bestämmelserna om konsumentkrediter utan säkerhet. Utskottet noterar också att det under de senaste åren har införts nya metoder för att noggrannare än tidigare följa enskilda hushålls betalningsförmåga och skuldsättningsutveckling. Särskilt centralt är det positiva kreditupplysningsregistret som täcker hushållens bostadskrediter och i fortsättningen också husbolagslån per delägare.  

Ekonomiutskottet konstaterar att särskilt Basel III-regleringen och Europeiska centralbankens riktlinjer har skärpt bankernas kapitaltäckningskrav, vilket återspeglas i bankernas kreditgivning och också påverkar bostadsfinansieringen. Den försvårade tillgången till finansiering tar sig till uttryck också genom den koncentrerade banksektorns ovilja att ta risker och konkurrera på marknaden. Detta har för sin del ansetts försvåra möjligheterna att få bankfinansiering för bostadsbyggande och bostadsköp särskilt utanför tätorterna.  

Ekonomiutskottet anser att det är motiverat att göra bestämmelserna om bostadskrediter och krediter till bostadssammanslutningar flexiblare föra att förbättra tillgången till finansiering och möjligheten att begränsa de skadliga effekterna av konjunkturnedgångar på bostadsmarknaden. Dessutom bör det säkerställas att lagar och förordningar som gäller bostadskrediter och krediter till bostadssammanslutningar samt myndigheternas beslut, anvisningar och rekommendationer bildar en fungerande och konsekvent helhet och att effekterna av den föreslagna regleringen inte försvagas genom andra nationella åtgärder, såsom strängare krav för bostadskreditgivare i fråga om kapital, rapportering eller förfaranden.