Bakgrund
Syftet med propositionen är att uppdatera lagen om bostadsaktiebolag i fråga om vissa nya utmaningar som har uppstått i praktiken. Förslagen i propositionen ska framför allt göra det lättare att ingripa i störningssituationer i husbolag och ta aktielägenheter i besittning och underlätta en kontrollerad avveckling av bolag och installation av laddningsmöjligheter för elbilar i husbolag. Förslagen om kontrollerad avveckling av husbolag, såsom ändring av en aktielägenhets användningsändamål, kan underlätta bolagets beslutsfattande om underhåll och utveckling av fastigheten och byggnaden samt om begränsning av kostnaderna. De föreslagna ändringarna kan effektivisera bolagets verksamhet och ett ändamålsenligt underhåll av fastigheten. Exempelvis de nya grunderna för besittningstagande kan förebygga olägenheter effektivare när bolaget får bättre möjlighet att ingripa i olika störningssituationer.
Bostadsaktiebolagen har bibehållit sin ställning som populär boendeform. År 2025 fanns det cirka 92 000 bolag i handelsregistret. Det totala antalet boende var ungefär 2,5 miljoner. En betydande del av finländarnas förmögenhet är koncentrerad till bostadsförmögenhet. Utskottet konstaterar att större bostadsaktiebolag sköts professionellt, men en betydande del av i synnerhet de mindre bostadsaktiebolagen är beroende av aktieägarnas egen förvaltning. Utskottet anser därför att det är viktigt att lagen lämpar sig väl för behoven hos husbolag av olika storlek och att den tillsammans med sin motivering är så tydlig som möjligt för att den även i fortsättningen ska bidra till möjligheterna att klara av sedvanliga förvaltningsuppgifter utan experthjälp.
Propositionen har beretts omsorgsfullt och baserar sig på långvarig beredning i arbetsgrupper. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har propositionen i huvudsak välkomnats och ansetts vara behövlig för att lösa de utmaningar som uppstått i praktiken. Utskottet instämmer i detta, men anser att i synnerhet regleringen av korttidsuthyrning och rökning är svår att få grepp om. Bestämmelserna ingår i olika lagar, av vilka en del nyligen lämnades till riksdagen och andra fortfarande är i beredningsfasen. Sammantaget sett anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringar och med följande kommentarer.
Förhållande till annan lagstiftning
Utskottet betonar att de huvudsakliga bestämmelserna om korttidsuthyrning ingår i bygglagstiftningen. Syftet med bestämmelserna i lagen om bostadsaktiebolag är att göra det möjligt att bättre än för närvarande ingripa i problem som upptäckts. Trots att föremålet för regleringen delvis är detsamma gäller lagen om bostadsaktiebolag och bygglagen olika rättsförhållanden. Lagen om bostadsaktiebolag gäller de inbördes bostadsaktiebolagsrättsliga rättsförhållandena mellan bolaget, aktieägarna och de boende, medan bygglagen gäller byggnadens eller lägenhetens användares förhållande till boendemiljön och personer inom dess inflytelsesfär oberoende av deras privaträttsliga rättsförhållanden.
Regeringen har lämnat riksdagen en proposition (RP 83/2026 rd) med förslag till lag om ändring av bygglagen. I propositionen föreslås det att ett nytt kapitel om korttidsuthyrning fogas till bygglagen. Kapitlet innehåller en definition av korttidsuthyrning, en specialbestämmelse om väsentlig ändring av användningsändamålet vid korttidsuthyrning samt en bestämmelse om bemyndigande, enligt vilken kommunen kan förlänga den gräns för väsentlig ändring av användningsändamålet på 90 dagar, som avses vara huvudregeln, upp till 180 dagar per kalenderår. En förlängning av gränsen kräver att det finns särskilda skäl som följer av lokala förhållanden och att vissa andra villkor uppfylls. Dessutom innehåller kapitlet en bestämmelse om bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar om antalet dagar som bostaden används för korttidsuthyrning.
Propositionen innehåller förslag till bestämmelser om kontrollerad avveckling av och konkurs för bolag. Utskottet identifierar också de utmaningar som bostadsaktiebolagen står inför särskilt i områden där befolkningen minskar. De senaste åren har det blivit klart vanligare att riva flervåningshus- och radhusbostäder som ägs av bostadsaktiebolag. Antalet rivna bostäder har varit cirka 2 000 per år. I de stora tätorterna beror rivandet ofta på nybyggande, medan det i små tätorter är fråga om rivning av byggnader i dåligt skick som inte används och om sanering av bostadsmarknaden. De föreslagna bestämmelserna i lagen om bostadsaktiebolag om avveckling och konkurs underlättar ordnandet av bolagens interna angelägenheter. Mer allmänt behövs bostadspolitiska åtgärder i kommuner med minskande befolkning för att lösa problem med livskraften. Till skillnad från tidigare utsätts också det bostadsbestånd som ägs av bostadsaktiebolag för ett stort hållbarhetstryck när allt fler bostäder står tomma. För att främja anpassningen är det viktigt att renoveringarna utförs planmässigt och hållbart samt att de finansieras och planeras i förväg. Miljöministeriet bereder en förbättring av villkoren för borgenssystemet för totalrenoveringar i bostadsaktiebolag. Det behövs mer omfattande bostads- och regionalpolitiska lösningar på utmaningarna med byggnadsbeståndet i avfolkningsområden.
I propositionen föreslås det också att bevarande av hälsan blir en ny grund för besittningstagande. Överträdelse av ett förbud mot tobaksrökning som baserar sig på tobakslagen eller som utfärdats med stöd av lagen ska bli en grund för besittningstagande av en lägenhet på de villkor som föreskrivs i lagen om bostadsaktiebolag. Den huvudsakliga regleringen av rökförbud i bostadssammanslutningar finns i tobakslagen. Regeringens proposition om ändring av tobakslagen är på remiss och den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 2027. Utskottet betonar att den reglering som föreslås i denna proposition således utgör endast en liten del av åtgärderna för att minska de olägenheter som rökningen orsakar.
Information till aktieägaren om styrelsens beslut samt handlingar som gäller lägenheten
Det föreslås att 7 kap. 6 § i lagen om bostadsaktiebolag om aktieägarens rätt att få information om styrelsens beslut kompletteras så att aktieägaren har rätt att utan dröjsmål få information om inte bara styrelsens beslut utan också uppgifter ur en handling som gäller aktielägenheten och som är av betydelse för användning och underhåll av lägenheten eller bedömning av kostnaderna för dessa eller för utövande av aktieägarens rättigheter eller fullgörande av dennes skyldigheter. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att aktieägaren förfogar över tillräckliga uppgifter för att kunna bedöma sin ställning och sitt ansvar.
Utskottet ställer sig i likhet med ekonomiutskottet mycket positivt till förslaget och anser att tröskeln för att vägra lämna ut en befintlig handling måste vara mycket hög. Utgångspunkten bör också vara att när bolaget redan har en handling i elektronisk form, ska leveransen av handlingen per e-post till en aktieägare som begär den inte anses medföra sådana kostnader som ska betalas av aktieägaren. Av förslaget följer inte någon särskild skyldighet för bolaget eller dess ledning att utarbeta eller skaffa vissa handlingar, utan rätten att få uppgifter gäller endast handlingar som bolaget redan har. Bolaget får vanligtvis sådana handlingar till följd av bland annat behövlig uppföljning av aktielägenheternas skick samt planering och genomförande av underhållsarbeten.
Hantering av olägenheter orsakade av korttidsuthyrning
Propositionen syftar till att inom ramen för lagen om bostadsaktiebolag säkerställa förutsättningarna för kortvarig uthyrningsverksamhet, men samtidigt möjliggöra ett bättre ingripande i de problem som uppdagats. Det väsentliga är att lagen inte onödigt ska begränsa sådan korttidsuthyrning av bostadslägenheter vars effekter för bolaget, aktieägarna och de boende inte i mer än ringa omfattning avviker från sedvanligt boende. Syftet med de föreslagna bestämmelserna om korttidsuthyrning är att aktieägaren kan använda sin aktielägenhet på det sätt han eller hon vill för boende samt lång- eller kortvarig uthyrning utan att detta orsakar bolaget, aktieägarna och de boende avvikande tilläggskostnader eller annan olägenhet. Avsikten med förslaget är inte att förbjuda eller begränsa korttidsuthyrning kategoriskt eller på grund av eventuella olägenheter. Syftet är att man inte obefogat ska ingripa i aktieägarens ekonomiska verksamhetsförutsättningar eller i konkurrensneutraliteten mellan olika aktörer.
Det är motiverat att definiera korttidsuthyrning i bygglagen, men det är inte ändamålsenligt att ta in en definition i lagen om bostadsaktiebolag. I lagen om bostadsaktiebolag är det däremot väsentligt om korttidsuthyrning orsakar störande olägenhet som avviker från sedvanligt boende eller inte och hur olägenheten kan åtgärdas inom bolaget. Enbart på basis av antalet hyresförhållanden eller hyresförhållandenas längd är det inte möjligt att fastställa vilken olägenhet arrangemanget orsakar husbolaget eller andra aktieägare och boende. En sådan avgränsning skulle därför begränsa aktieägarens besittningsrätt på ett sätt som är problematiskt med tanke på egendomsskyddet.
Enligt lagförslaget kan besittningstagande av en lägenhet användas som ett sätt att ingripa i olägenheter som orsakas av korttidsuthyrning. I detta syfte föreslås det att en ny 4 punkt fogas till 8 kap. 2 § 1 mom. i lagen om bostadsaktiebolag, med stöd av vilken en bostadslägenhet kan tas i bolagets besittning på grund av att korttidsuthyrning medför tilläggskostnader eller olägenhet på ett sätt som avviker från boende. En förutsättning för olägenhet är dessutom att förseelsen är av större än ringa betydelse. Förslaget ligger i linje med den genomgående systematiken i lagen om bostadsaktiebolag, enligt vilken man alltid kan ingripa i användningen av en lägenhet när det kan påvisas medföra olägenhet för användningen av andra aktieägares lägenheter eller orsaka ekonomisk olägenhet.
I förslaget till lag om bostadsaktiebolag utgår man från att bolaget har behörighet att bedöma användningsändamålet för en aktielägenhet enligt lagen om bostadsaktiebolag och bolagsordningen och att bedömningen av det byggnadsrättsliga användningsändamålet hör till byggnadstillsynsmyndigheten. I förslaget har den kommunala byggnadstillsynsmyndighetens befogenhet att ingripa i användning som strider mot lägenhetens byggnadsrättsliga användningsändamål beaktats på så sätt att myndighetens eventuella uppmaning till och vite för bolaget kan beaktas som en sådan olägenhet eller kostnad som följer av att en bostadslägenhet används på ett sätt som avviker från boende.
Utskottet anser att denna utgångspunkt är motiverad, eftersom det inte ligger i linje med innehållet i besittningsrätten till aktielägenheten att ta en lägenhet i bolagets besittning på grund av oförenlighet med det byggnadsrättsliga användningsändamålet. Det är problematiskt att ett överskridande av de kvantitativa begränsningar för korttidsuthyrning som enbart följer av bygglagen ska utgöra en grund för att ta lägenheten i bolagets besittning, eftersom man vid bedömningen inte beaktar till exempel om korttidsuthyrningen de facto har orsakat mer än ringa olägenhet. De kommunala myndigheter till vars uppgifter det också i övrigt hör att styra byggandet och markanvändningen har behörighet att tillämpa bygglagstiftningen och ingripa enligt lagstadgade metoder. I förhållande till deras behörighet vore det problematiskt om bostadsaktiebolaget kunde eller borde börja påföra och verkställa påföljder som avviker från bygglagen och som grundar sig på lagen om bostadsaktiebolag för ett förfarande som strider mot bygglagstiftningen. Utskottet ser det som viktigt att den föreslagna bestämmelsen är formulerad så att den kan tillämpas oberoende av hur de byggnadsrättsliga bestämmelserna om korttidsuthyrning utformas i fortsättningen. Som det konstateras ovan föreslås det i regeringens proposition med förslag till lag om ändring av bygglagen (RP 83/2026 rd) att begreppet korttidsuthyrning definieras som högst fyra veckor och att gränsen för tillståndsplikt för korttidsuthyrning går vid 90 dagar per kalenderår. Kommunen har möjlighet att lokalt fastställa en högre gräns för tillståndsplikt än så. Om inkvarteringen i bostaden fortgår utan avbrott i jämnt 28 dagar eller mer, är det fråga om långvarig uthyrning som inte omfattas av tillämpningsområdet för det nya kapitlet om korttidsuthyrning.
Genom besittningstagande av en lägenhet kan man säkerställa att bolaget inte lider ekonomisk skada för att korttidshyresgäster orsakar skada till exempel i bolagets lokaler och utrymmen. Det finns ingen statistik över hur mycket skador som iakttagits i husbolagen till följd av korttidsuthyrning. Enligt utredning till utskottet hänför sig störningarna ofta till avfallshantering, nyckelhantering, buller nattetid och ökad känsla av otrygghet. Störningarna koncentreras dock till vissa kommuner och hus, och ofta har inga störningar upplevts. Fenomenet är således starkt polariserat och i problemkommunerna så omfattande att effektiv reglering är möjlig endast inom bygglagstiftningen. Om till exempel hela hus huvudsakligen används för korttidsuthyrning, kan detta påverkas främst genom planläggning och villkor för tomtöverlåtelse.
När nya bostadsaktiebolag bildas är det möjligt att i bolagsordningen bestämma om eller i vilken skala korttidsuthyrning är tillåten. I fråga om befintliga bolag förutsätter detta samtycke av samtliga aktieägare. Det kan anses att aktieägaren när han eller hon förvärvade aktierna med fog antog att aktielägenheten kan användas för korttidsuthyrning som kan jämställas med/hör till boende, och en sådan rätt kan inte begränsas utan samtycke genom att ändra bolagsordningen. Ett förbud mot korttidsuthyrning i bolagsordningen utan aktieägarens samtycke skulle därför vara problematiskt med tanke på egendomsskyddet och förutsägbarheten när det gäller aktieinnehavet.
Om korttidsuthyrning blir vanligare är det möjligt att de olägenheter som upplevs i samband med korttidsuthyrning allt oftare har att göra med att en aktieägare har antagit att han eller hon har förvärvat aktier i ett husbolag där korttidsuthyrning inte förekommer. För att undvika sådana situationer har det i samband med beredningen av propositionen planerats att disponentintyget i fortsättningen ska innehålla uppgift om huruvida det bedrivs korttidsuthyrning i bolaget. När en aktieägare förvärvar aktier har han eller hon således tillräckliga uppgifter för att bedöma i vilken omfattning korttidsuthyrning bedrivs i husbolaget och vilka konsekvenser det kan ha för boendeförhållandena eller för aktiernas värdeutveckling. Utskottet välkomnar förslaget och anser att det är motiverat.
Korttidsuthyrning har utvecklats snabbt som fenomen och koncentreras starkt endast till vissa kommuner och husbolag. På andra håll kan det hända att korttidsuthyrning inte förekommer överhuvudtaget. Korttidsuthyrningen anknyter till turismen och är säsongsbetonad. Därför är det också en utmaning att reglera den. I andra EU-länder har byggnadstillsynens tillgång till information ordnats exempelvis så att de som bedriver korttidsuthyrning införs i ett turismregister eller så att plattformstjänsten lämnar ut information till de kommunala myndigheterna. Kravet i EU:s registreringsförordning (EU/2024/1028), där det föreskrivs om plattformarnas skyldighet att lämna uppgifter om korttidsuthyrning till myndigheterna, börjar tillämpas den 20 maj 2026. Skyldigheten gäller i de medlemsstater där det finns ett nationellt registreringsförfarande för korttidsuthyrning av boende. I Finland finns det ännu inget sådant. Utskottet instämmer i det som sägs i propositionsmotiven om att bestämmelserna om korttidsuthyrning måste utvecklas aktivt i takt med att fenomenet utvecklas. Regleringsbehoven är komplexa när det gäller kontrollen över bostadsmarknaden, störningar som grannarna upplever i närområdena och inne i byggnaderna, anpassning av planläggnings- och byggsystemet samt lämnande av information till kommunala myndigheter. Dessutom behöver det dras en gräns mellan när och på vilka villkor korttidsuthyrningen kan bedrivas vid sidan av boende och när den utgör inkvarteringsverksamhet som kräver specifik styrning och reglering. Därför anser utskottet att det under de närmaste åren behöver göras en samlad bedömning av hur de olika lagarnas bestämmelser om korttidsuthyrning fungerar och om de är tillräckliga. (Förslag till uttalande 1)
Aktieägarens omsorgsplikt och skyldighet att lämna uppgifter.
I 4 kap. 3 § i lagen om bostadsaktiebolag föreslås ett nytt moment om att en aktieägare som upplåtit en aktielägenhet för att användas av någon annan är skyldig att informera bolaget. Enligt förslaget ska den aktieägare som upplåtit aktielägenheten att användas av någon annan se till att han eller hon har de uppgifter som behövs om den som fått nyttjanderätt till lägenheten. Enligt propositionen är syftet inte att utvidga aktieägarens skyldighet att samla in uppgifter om hyresgästen eller att övervaka användningen av aktielägenheten utöver aktieägarens befintliga skyldighet enligt kravet på omsorgsfullhet som följer av gällande lag. Syftet är inte heller att utvidga aktieägarens skadeståndsansvar till att omfatta skador som orsakats av hyresgästen utan aktieägarens eget vållande. Utskottet betonar att den nya informationsskyldigheten inte innebär att aktieägarens ansvar för hyresgästens verksamhet ökar, utan endast i enlighet med sin ordalydelse säkerställer bolagets rätt att vid behov få uppgifter om hyresgästerna.
Utskottet noterar att en aktieägare ska ersätta skada som denne genom att medverka till en överträdelse av lagen om bostadsaktiebolag eller bolagsordningen uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat bolaget, en annan aktieägare eller någon annan. Aktieägarens ansvar för skada som orsakats av den som vistas i lägenheten är också ett ansvar för vållande. Aktieägaren kan således vara ansvarig för en skada som orsakats av till exempel hans eller hennes hyresgäst eller gäst. Med stöd av omsorgsplikten ska aktieägaren på sedvanligt sätt också välja sina hyresgäster och på sedvanligt sätt ge akt på i vilket skick lägenheten är.
Enligt 8 kap. 2 § 3 punkten i den gällande lagen kan användning som strider mot lägenhetens användningsändamål leda till besittningstagande, om lägenheten används väsentligt för något annat ändamål än det för vilket den är avsedd eller annars i strid med bolagsordningen. Vid bedömningen saknar det betydelse om det är aktieägaren eller någon annan till vilken nyttjanderätten har överlåtits som använder lägenheten i strid med användningsändamålet. Syftet med propositionen är inte att ändra denna tolkning av boendeändamålet för en aktielägenhet enligt bolagsordningen.
Utskottet anser det viktigt att säkerställa tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter på behörigt sätt. Behovet och sättet att reglera de uppgifter som lämnas ut till de kommunala tillsynsmyndigheterna förutsätter en mer omfattande utredning av frågan. Utskottet hänvisar till denna del till sitt ovan föreslagna uttalande om behovet av att utreda om lagstiftningen om korttidsuthyrning är tillräcklig.
Besittningstagande av lägenheter vid störningar
Det föreslås att grunderna för besittningstagande i 8 kap. 2 § 1 mom. i lagen om bostadsaktiebolag kompletteras för att genomföra regeringsprogrammets föresats om ingripande i störningssituationer och besittningstagande av aktielägenheter. Avsikten är att bestämmelserna ska göra det möjligt att i fortsättningen ingripa i en sådan störning eller olägenhet till följd av aktieägarens eller den boendes förfarande som är större än ringa och som bolaget, aktieägarna och de boende inte kan anses vara skyldiga att utstå, men som stannar utanför tillämpningsområdet för de gällande grunderna för besittningstagande. Avsikten är att genomföra regleringen genom att som en grund för besittningstagande tillfoga ett synnerligen vägande skäl som är jämförbart med de nuvarande, alltså att det förs ett störande liv eller vad som krävs för bevarande av ordningen inte iakttas. Huruvida ett sådant skäl föreligger ska bedömas från fall till fall genom att på samma sätt som i fråga om de andra grunderna för besittningstagande beakta kravet på att förseelsen ska vara av större än ringa betydelse.
Utskottet menar att förslaget är ytterst välkommet. Störningarna i boendet har ökat betydligt under de senaste åren och regleringen behövs för att trygga boendefriden. I princip kan man notera att grannförhållanden är förenade med en rimlig skyldighet att stå ut med normala ljud och andra störningar från livet i andra lägenheter. Det kan dock inte förutsättas att grannarna ska stå ut med störningar som förekommer oftare än normalt och pågår länge. Den som bor i en lägenhet i ett bostadsaktiebolag har rätt att leva störningsfritt i sin bostad, så det är förbjudet att orsaka någon annan oskäliga störningar.
Utskottet konstaterar att det är omöjligt att uttömmande definiera oskäliga störningar i lagen, så grunderna för besittningstagande måste bedömas från fall till fall, och således får man först genom rättspraxis klarhet i hur regleringen fungerar i praktiken. Det är också viktigt att följa upp hur den nya grunden för besittningstagande tillämpas i praktiken och att bedöma om det finns ändringsbehov.
Besittningstagande av lägenhet för bevarande av hälsan
Det föreslås att 8 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om bostadsaktiebolag kompletteras så att en aktielägenhet kan tas i bolagets besittning också när aktieägaren eller någon annan som bor i lägenheten inte iakttar vad som krävs för bevarande av hälsan i bolagets lokaler. Av bestämmelsen följer att till exempel överträdelse av ett förbud mot tobaksrökning som baserar sig på tobakslagen eller som utfärdats med stöd av lagen ska vara en grund för besittningstagande av en lägenhet på de villkor som föreskrivs i lagen om bostadsaktiebolag. Huruvida förseelsen är av större än ringa betydelse ska bedömas från fall till fall.
De föreslagna kompletteringarna av grunderna för besittningstagande gör det möjligt att ingripa så att även underlåtenhet att iaktta vad som krävs för bevarande av hälsan kan beaktas när en grund för besittningstagande tillämpas. I praktiken kan detta bidra till att man kan ingripa effektivare i överträdelse av ett tobaksförbud som kommunen utfärdat. Detta är till nytta särskilt för aktieägare och boende som inte röker men som exponeras för tobaksrök.
Rökförbud som gäller bostadssammanslutningars bostadslägenheter och deras balkonger och utomhusområden innebär enligt grundlagsutskottets tolkning ett relativt djupgående ingrepp i individens självbestämmanderätt och skydd för privatlivet. Utöver begränsningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna måste det också beaktas vilken aktör det är som ska fatta beslutet om rökförbud när man bedömer om bolaget har möjlighet att besluta om rökförbud i bostadslägenheter och deras balkonger och utomhusområden på den grunden att rök på grund av konstruktioner eller andra omständigheter på annat sätt än undantagsvis kan spridas till andra boendes motsvarande utrymmen. Det behöver alltså också bedömas om ett beslut om rökförbud över huvud taget kan fattas av någon annan än en myndighet, om utfärdande av rökförbud anses utgöra betydande utövning av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. Därför har det ansetts lämpligast att eventuella lagändringar görs i tobakslagen.
Social- och hälsovårdsministeriet bereder för närvarande en reform av tobakslagen. Enligt det lagförslaghttps://www.lausuntopalvelu.fi/SV/Proposal/Participation?proposalId=f5ec573e-0940-4fb6-97e9-613f4a49b8a0 som är på remiss ska det bli lättare för bostadssammanslutningar att förbjuda rökning genom eget beslut. Enligt 79 § i lagförslaget ska en bostadssammanslutning få förbjuda tobaksrökning på balkongerna till lägenheterna i bostadssammanslutningens byggnad, utomhusområden som används av lägenheterna och inne i lägenheterna, om det på grund av deras konstruktioner eller andra omständigheter är möjligt att tobaksrök annat än i undantagsfall sprider sig till en annan balkong, till de ställen där man vistas på ett utomhusområde som hör till en annan lägenhet eller in i en annan lägenhet. Rökförbud i lägenhetens bostadsrum får enligt förslaget meddelas endast om spridningen av rök inte genom en reparation eller ändring av konstruktionerna skäligen kan förhindras och bostadsrummets innehavare innan förbudet meddelas har getts möjlighet att förhindra spridningen av rök genom egna åtgärder. Dessutom föreslås bestämmelser om upphävande av det rökförbud som bostadssammanslutningen beslutat om och hörande av innehavarna samt om aktieägarnas och de boendes rättsmedel.
Utskottet anser det nödvändigt att mer effektivt ingripa i den olägenhet som rökning orsakar grannarna. Rökförbud har brukat betraktas som ett ingrepp i skyddet för privatlivet. Men på motsvarande sätt förändras uppfattningarna om vilken typ av olägenhet på grund av tobaksrök som kan anses vara oskälig. De påverkas till exempel av de ständigt ökande forskningsrönen om hur skadlig exponering för tobaksrök och rökpartiklar i miljön är. I dagsläget är det nog en ganska allmän uppfattning att det är oskäligt om någon exponeras för tobaksrök från grannen annat än högst mycket sporadiskt.
Spridning av tobaksrök i vanliga bostadshus kan inte förhindras tillförlitligt bara genom ändringar i konstruktioner eller ventilation. Även om det finns exceptionellt täta och med hjälp av konstruktionen åtskilda bostäder kan sådana inte betraktas som en typisk lösning i bostadsbyggandet. Också rökning på balkonger, när rökningen är riklig och kontinuerlig, kan dock väsentligt försämra andra aktieägares boendetrivsel och också orsaka en hälsorisk som de facto inskränker besittningsrätten för aktieägare som lider av tobaksrök. Enligt principerna för grannskapsrelationer och i miljörätten i dag är ingen skyldig att i sin boendemiljö stå ut med oskälig miljöolägenhet, vare sig det är fråga om tobaksrök, buller eller andra utsläpp.
Av propositionsmotiven framgår att enligt en enkätundersökning som Suomen ASH ry lät göra 2024 uppgav 62 procent av de boende i flervåningshus att de exponeras för tobaksrök. I radhus och parhus var siffran 58 procent. Detta visar att det finns ett behov av att effektivare än för närvarande ingripa mot tobaksrök. Utskottet påskyndar överlämnandet av propositionen med förslag till ändring av tobakslagen till riksdagen och anser att de sammantagna konsekvenserna av den och ändringen av lagen om bostadsaktiebolag bör följas upp och bedömas med avseende på om de i praktiken i tillräcklig utsträckning underlättar införandet av rökförbud i bostadssammanslutningar så att grannarna inte längre behöver lida av olägenheter på grund av tobaksrök. (Förslag till uttalande 2)
Bevisbördan när det gäller störningar
Sakkunniga har på bred front påpekat att antalet störningar i boendet har ökat betydligt. När det är droganvändning som ligger bakom är situationerna anknutna till hot om våld och grannarna vågar inte göra störningsanmälningar i eget namn. Om grannarna inte kan kallas in till rättegången för att vittna, måste det finnas andra metoder för att lägga fram tillräckliga bevis på att det finns en grund för besittningstagande eller hävning av hyresavtalet. Tillgången till polisens nödcentralsrapporter eller motsvarande information måste förbättras för att störningar ska kunna åtgärdas i tillräcklig utsträckning och för att man på så sätt ska kunna trygga boendefriden och boendesäkerheten för andra boende. Utskottet delar den oro som uttryckts i yttrandena.
Utskottet anser att målet inte kan nås till exempel genom att i lagen om bostadsaktiebolag föreskriva om en särskild skyldighet för polisen att lämna utlåtande. Juridiskt sett är det fråga om en krävande samordning av olika intressen. Särskilt på grund av de grundläggande fri- och rättigheterna och dataskyddskraven är tröskeln för utlämnande av uppgifter hög och vid användningen av dem accentueras särskilda krav med anknytning till skyddet för privatlivet, sekretessen och ändamålsbegränsningen för personuppgifter. Samtidigt måste man bedöma behovet av att genom bestämmelser om utlämnande av uppgifter säkerställa att kraven på nödvändighet och proportionalitet uppfylls från fall till fall. Det hör inte till polisens uppgifter att lämna ut nödcentralsinformation för privaträttsliga tvistemål. Därför bör en eventuell rätt att få information bedömas också med avseende på i vilken form informationen får lämnas ut och hur kostnaderna för utlämnandet ska täckas. Uppdragsrapporterna kan vara omfattande och innehålla en hel del sekretessbelagd information. Dessutom finns det inte möjlighet att skriva ut information för kunder. Det handlar således inte bara om rätten att få uppgifter utan också om hur utlämnandet kan ordnas i praktiken. Det måste då också bedömas om utlämnandet av uppgifter och eventuella utlåtanden ska vara avgiftsbelagda. Bedömningen av genomförbarheten förutsätter således åtminstone en vägledande bedömning av storleken på en eventuell kundavgift och dess inverkan på informationens användbarhet vid en process för vräkning eller besittningstagande.
Utskottet anser att bedömningen av rätten att få information och av det anknytande bevisvärdet å ena sidan och kraven på skydd för privatlivet och dataskydd å andra sidan förutsätter en övergripande analys och en grundlig beredning där konsekvenserna och alternativa regleringsmetoder beaktas på behörigt sätt. Dessutom bör polisens kärnuppgifter och resurserna för dem beaktas vid bedömningen. Frågan bör lämpligen inte avgöras genom att lagen om bostadsaktiebolag kompletteras med en enskild bestämmelse om rätt att få information. I stället bör beredningen vid behov fortsätta under ledning av inrikesministeriet i ett separat projekt där alla ovannämnda aspekter bedöms sammantaget. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller polisen och en motsvarande fråga kan aktualiseras också i annan materiellträttslig speciallagstiftning, såsom lagen om hyra av bostadslägenhet och lagen om bostadsrättsbostäder. Därför vore det mer motiverat att göra en samlad bedömning av behovet av reglering i den lagstiftning som hör till inrikesministeriets ansvarsområde. En separat lagberedning bör inledas utan dröjsmål för att man ska kunna trygga boendefriden och främja införandet av bestämmelser om rätt till information om polisens besök i lägenheter för att få bevis på att det finns vägande skäl för besittningstagande. Också ekonomiutskottet lyfter fram detta i sitt utlåtande. Miljöutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om att inleda lagberedning. (Utskottets förslag till uttalande 3)
Ändringen i fråga om fördelningen av vattenkostnaderna
Sakkunniga har framfört att 3 kap. 4 a § om tillfällig fördelning av vattenkostnaderna behöver ändras. I alla bolag där vattenavgiftens storlek baserar sig på lägenhetsspecifik mätning ska en tillförlitlig uppskattning av vattenförbrukningen tillfälligt kunna användas som avgiftsgrund när den lägenhetsspecifika vattenmätaren är defekt. Förslaget till ändring av 3 kap. 4 a § om tillfällig fördelning av vattenkostnader bör utvidgas till att gälla också andra mätningsfel i fråga om vatten och annat liknande (t.ex. el och gas). Utskottet anser inte att lagförslaget behöver ändras, men betonar att tillvägagångssättet vid defekta mätare enligt 3 kap. 4 a § tillämpas på alla vattenmätare oberoende av när de installerats.
Likvidation samt överlåtelse av bolagets fastighet och byggnad
Det föreslås att 6 kap. 38 § i lagen om bostadsaktiebolag ändras för att förtydliga och underlätta bolagsstämmans beslutsfattande. Avsikten är att säkerställa att ett sådant beslut som avses i bestämmelsen i praktiken är en användbar möjlighet till kontrollerad avveckling av bolaget när fortsatt verksamhet skulle orsaka aktieägarna avsevärd ekonomisk skada. Med avvikelse från den gällande lagen ska man vid bedömningen av avsevärd skada inte separat bedöma vad skadans konsekvenser för aktiernas värde och lägenheternas användbarhet. Det är nämligen svårt att bedöma och jämföra aktieägarnas förväntningar och behov, och det kan leda till onödig rättslig oklarhet.
Konkurs
Det föreslås att 22 kap. 25 § 1 mom. i lagen om bostadsaktiebolag ändras så att det i princip är bolagsstämman som har befogenhet att avträda bolagets egendom till konkurs. Genom ändringen börjar befogenheten också bättre än i den gällande lagen motsvara bolagsstämmans allmänna befogenhet att besluta om åtgärder som är osedvanliga eller vittsyftande med avseende på bolaget och aktieägarna.
Under beredningen har man granskat den normala möjligheten till offentlig utredning av medellösa bostadsaktiebolags konkurser. Men det alternativet har inte ansetts behövligt, eftersom problemet i praktiken ofta är att fastighetsegendomen är värdelös och den offentliga utredningen inte leder till ett väsentligt bättre slutresultat än när konkursen förfaller. Det är inte heller nödvändigt att efter varje konkurs som förfaller göra en offentlig utredning, eftersom långt ifrån alla konkurser är förenade med särskilda utredningsbehov och en heltäckande offentlig utredning av bostadsaktiebolagens konkurser inte ens ekonomiskt är möjlig.
I 22 kap. 25 § 3 mom. i lagen om bostadsaktiebolag föreslås bestämmelser om vilka konsekvenser en konkurs i ett bostadsaktiebolag har för aktieägarnas besittningsrätt och skyldighet att betala vederlag. I 4 mom. ska det föreskrivas hur bostadsaktiebolagets konkurs inverkar på hyresförhållandet mellan aktieägaren och dennes hyresgäst. Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande uttryckt oro över att det kan hända att hyresgästen i en konkurssituation inte har vetskap om bolagets ekonomiska situation och dess konsekvenser för boendet. Enligt propositionen ska aktieägaren utan dröjsmål underrätta hyresgästen om att besittningsrätten upphör och om att hyresavtalet upphör vid den tidpunkt som anges i lagen. En följd av försummelse av underrättelseskyldigheten är aktieägarens ersättningsansvar för flyttkostnader, om aktieägaren inte kan visa att hyresgästen på annat sätt kände till att aktieägarens besittningsrätt upphör. Avsikten är att säkerställa minimiskyddet för aktieägarens hyresgäst i en situation där hyresavtalet mellan aktieägaren och dennes hyresgäst snabbt upphör till följd av bostadsaktiebolagets konkurs. Dessutom ska boförvaltaren utan dröjsmål lämna information till aktielägenheten om domstolens beslut om försättande av bolaget i konkurs. I praktiken kan hyresgästen få kännedom om att bolaget försätts i konkurs och att aktieägarens besittningsrätt upphör också utifrån den information som boförvaltaren lämnat. Till den del det är fråga om ett hyresavtal mellan bostadsaktiebolaget (dvs. konkursgäldenären) och dennes hyresgäst bestäms hyresavtalets fortsättning eller upphörande fortfarande enligt den gällande konkurslagen och den prövning som görs från fall till fall inom konkursförvaltningen, dvs. propositionen är neutral ur hyresgästens synvinkel.