I propositionen föreslås det ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023, nedan kunduppgiftslagen). Genom de ändringar som föreslås i 13, 14 och 24 § i hälso- och sjukvårdslagen preciseras välfärdsområdets uppgifter i anslutning till hälsoundersökningar, screening och sjukvård som syftar till att i ett tidigt stadium identifiera hälsoproblem och följa upp vården. Det föreslås att det till 9 § i kunduppgiftslagen, som gäller rätten att använda kunduppgifter, fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket de yrkesutbildade personer som utför ovan nämnda uppgifter har rätt att i dessa uppgifter behandla sådana nödvändiga patientuppgifter som finns i registret hos den som anordnar hälso- och sjukvård. I det föreslagna 9 § 2 mom. finns dessutom en uttrycklig bestämmelse om rätten att inom Nylands landskap behandla HUS-sammanslutningens patientuppgifter. 

Syftet med propositionen (s. 1) är att förtydliga och precisera välfärdsområdenas uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen i samband med hälsoundersökningar, screening och hälso- och sjukvård och att binda uppgifterna mer noggrant till rätten att behandla patientuppgifter i samband med dessa uppgifter. Syftet är att genom den föreslagna regleringen göra det möjligt att utnyttja patientuppgifter inom hälso- och sjukvården i samband med tidig identifiering av hälsoproblem och förutseende av individers servicebehov (RP, s. 26). Propositionen medför inga nya uppgifter eller skyldigheter för välfärdsområdena (RP, s. 24). Syftet är i stället att precisera tidigare uppgifter och stödja genomförandet av dem genom att göra det möjligt att på ett effektivare sätt utnyttja patientuppgifter när tjänster och uppgifter utförs.  

Utskottet anser att propositionen är motiverad och tillstyrker lagförslagen, men med ändringarna nedan. Behandling av patientuppgifter är en förutsättning för att patienters hälsoproblem ska kunna identifieras i ett tidigt skede och individers servicebehov ska kunna förutses. Enligt propositionen är det nuvarande rättsläget i fråga om behandlingen av patientuppgifter oklart. Utskottet anser det vara viktigt att regleringen förtydligas så att det är entydigt att det är tillåtet att behandla patientuppgifter för utförande av uppgifterna i fråga. Utskottet välkomnar också målet att förhindra att sjukdomar bryter ut eller avancerar genom att redan i ett tidigt skede påverka vården och behandlingen. Även sakkunniga som hörts i utskottet ställde sig på bred front bakom propositionen och dess mål.  

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 4/2026 rd) kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet hade ingenting att anmärka mot innehållet i lagförslagen. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att patientens självbestämmanderätt respekteras, vilket också betonas i propositionsmotiven (s. 55 och 60). En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer om patienten behöver kontaktas i föregripande syfte, och tryggandet av patientens självbestämmanderätt innebär inte att patienten på förhand ska kunna vägra att bli kontaktad i anslutning till de uppgifter som avses i propositionen. Utskottet anser att denna regleringslösning är motiverad. Utskottet betonar dock att 6 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) förutsätter att vården ges i samförstånd med patienten. Patienten har således rätt att vägra ta emot den vård eller de åtgärder som avses i propositionen, på samma sätt som i fråga om andra hälso- och sjukvårdstjänster, om patienten har kontaktats på det sätt som avses i propositionen. Om patienten vägrar genomgå undersökning eller ta emot vård, ska en anteckning om vägran göras i journalhandlingarna på det sätt som förutsätts i 36 § 3 mom. i kunduppgiftslagen. Att patienten informeras på behörigt sätt stöder också tillgodoseendet av självbestämmanderätten, betonar utskottet. 

Utskottet anser det motiverat att den föreslagna rätten att behandla kunduppgifter grundar sig på de arbetsuppgifter som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården sköter och den tjänst som tillhandahålls. Tjänstetillhandahållaren ska därför innan patientuppgifter behandlas fastställa de yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som har rätt att behandla patientuppgifter i de uppgifter som avses i propositionen. Som det konstateras i propositionen (s. 54) ska tjänstetillhandahållaren på förhand exakt och noggrant avgränsat fastställa det mål och den uppgift inom vars ramar en yrkesutbildad person behandlar patientuppgifter. Den rätt att använda patientuppgifter som avses i propositionen ska endast ges de yrkesutbildade personer som faktiskt sköter uppgifterna i fråga enligt hälso- och sjukvårdslagen, för att garantera att det är fråga om en avgränsad grupp av yrkesutbildade personer. Utskottet framhåller också att det är viktigt att logguppgifter om behandlingen av de uppgifter som avses i propositionen samlas in i enlighet med 10 § i kunduppgiftslagen. 

Rätt att behandla uppgifter inom HUS-sammanslutningen

Propositionen gör det möjligt för hälso- och sjukvårdsutbildade personer inom varje välfärdsområde i Nyland och Helsingfors stad att i sina uppgifter i fråga om personer inom det egna området behandla de patientuppgifter som omfattas av HUS-sammanslutningens personuppgiftsansvar. På detta sätt säkerställs det enligt propositionsmotiven (s. 56) att välfärdsområdet, som tillhandahåller i bestämmelsen avsedda tjänster enligt hälso- och sjukvårdslagen, får en tillräcklig och heltäckande bild av patientuppgifterna om sina egna invånare. För HUS-sammanslutningen föreslås dock ingen motsvarande rätt att behandla uppgifter.  

Enligt HUS-sammanslutningen har man i lagförslaget inte i tillräcklig utsträckning beaktat vilka konsekvenser särlösningen för Nyland har för ordnandet av förebyggande hälso- och sjukvård, och den föreslagna regleringen skulle i Nyland leda till ett slutresultat som inte motsvarar propositionens syften. HUS-sammanslutningen anser att propositionen grundar sig på en felaktig bedömning av att reglering inte behövs.  

Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i HUS-sammanslutningens synpunkter och konstaterar att den föreslagna regleringen är av betydelse också med tanke på de uppgifter inom den specialiserade sjukvården som HUS-sammanslutningen har antingen direkt med stöd av lag eller med stöd av ett organiseringsavtal enligt 9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland (615/2021). Det innebär att också ansvaret för de uppgifter som avses i propositionen fördelas mellan välfärdsområdena och Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen i enlighet med den gällande lagstiftningen. HUS-sammanslutningen ordnar därmed inom ramen för sitt eget ansvarsområde sådan förebyggande hälso- och sjukvård som avses i propositionen för de patienter vars vård sammanslutningen har organiseringsansvar för. Utskottet föreslår därför att 9 § 2 mom. i lagförslag 2 ändras på det sätt som beskrivs närmare nedan så att också yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården vid HUS-sammanslutningen ges motsvarande rätt att behandla patientuppgifter som hör till Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. 

Automatiserat beslutsfattande

Enligt justitieministeriets förefaller propositionen inte helt och hållet utesluta automatiserat beslutsfattande. Därför förblir det i propositionen oklart om artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning ändå ska tillämpas på de föreslagna bestämmelserna. Enligt propositionen (s. 36) är det värt att notera att den personuppgiftsansvarige vid behov kan uppfylla förutsättningarna enligt artikel 22 i dataskyddsförordningen även på något annat sätt än utifrån en rättslig grund som baserar sig på lagstiftning. 

Undantag från förbudet mot automatiserat beslutsfattande kan göras med stöd av artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. När det gäller särskilda kategorier av personuppgifter ska artikel 9.2 a eller g i dataskyddsförordningen tillämpas och regleringen ska innehålla lämpliga åtgärder för att säkerställa den registrerades rättigheter, friheter och rättsliga intressen. Undantag från förbudet i artikel 22 i dataskyddsförordningen förutsätter således i detta sammanhang antingen samtycke eller lagstiftning. Det har ansetts problematiskt att använda samtycke som rättslig grund för behandlingen när personuppgifter behandlas av en myndighet. Det beror på att det råder en obalans mellan en registrerad fysisk person och den myndighet som är personuppgiftsansvarig. Det måste därför i regel finnas en laglig grund för automatiserat beslutsfattande hos en myndighet. 

Utskottet påpekar att automatiserat beslutsfattande kan användas endast om villkoren i artikel 22 i dataskyddsförordningen uppfylls. Utskottet betonar att enligt den föreslagna regleringen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården besluta om de åtgärder som ska vidtas på grundval av eventuella observationer (RP, s. 9). Utskottets uppfattning är därför att det i de situationer som avses i den föreslagna regleringen och behandlingen av patientuppgifter i anslutning till dem rör sig om beslut som fattas av en människa.  

Utskottet påpekar dock att om det i enskilda situationer är fråga om sådant automatiserat beslutsfattande som avses i artikel 22 i dataskyddsförordningen, ska den personuppgiftsansvarige säkerställa att ramvillkoren i dataskyddsförordningen uppfylls. Den personuppgiftsansvarige ska innan patientuppgifter behandlas och teknik utnyttjas inom de förebyggande tjänsterna i det egna området bedöma om det är fråga om automatiserat beslutsfattande eller inte. Om det är fråga om automatiserat beslutsfattande, ska det bedömas om behandlingen av uppgifter kan genomföras på basis av samtycke.  

Utskottet instämmer också i det som sägs i propositionsmotiven (s. 50) om att automatiserat beslutsfattande och hur det kan möjliggöras i större omfattning inom social- och hälsovården kräver en mer omfattande och detaljerad juridisk utredning och bedömning av behoven av bestämmelser om automation.  

Fortsatt beredning

I propositionen begränsas de bestämmelser som preciserar behandlingen av patientuppgifter till screening, hälsoundersökningar och tidig identifiering av hälsoproblem och vårduppföljning inom den offentliga hälso- och sjukvården i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. Utskottet konstaterar att de föreslagna lagändringarna syftar till att precisera nuläget, alltså är ändringarna i praktiken relativt små jämfört med nuläget. Det är viktigt att man i den fortsatta beredningen bedömer möjligheterna att effektivare än i nuläget utnyttja patientuppgifter på befolkningsnivå för att förebygga sjukdomar och främja folkhälsan. Vid den fortsatta beredningen är det också nödvändigt att bedöma möjligheterna att effektivisera servicesystemet och förbättra kostnadseffektiviteten. Enligt ett sakkunnigyttrande skulle det med stöd av särskild reglering vara möjligt att använda screeningresultat för att fastställa vid vilken ålder en person hör till målgruppen för screening och hur ofta screeningen ska upprepas. Det skulle på basis av en medicinsk riskbedömning vara möjligt att förlänga eller förkorta screeningintervallet eller helt låta bli att kalla en person till screening.  

Sakkunniga har också lyft fram behovet av fortsatt beredning när det gäller användning av patientuppgifter i föregripande syfte. Behoven gäller bland annat bredare samanvändning av registeruppgifter och utvidgning av regleringen så att den också gäller privat hälso- och sjukvård.  

Sakkunniga lyfte också fram behovet av reglering för att patientuppgifter effektivare ska kunna användas i syfte att informera människor om vaccinationer enligt det nationella vaccinationsprogrammet. Den föreslagna regleringen gäller inte dessa situationer. Utskottet konstaterar utifrån uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet att frågan bör bedömas i samband med den pågående reformen av lagen om smittsamma sjukdomar och det pågående lagstiftningsprojektet som gäller förebyggande social- och hälsovård. Utskottet konstaterar dock att den nu föreslagna regleringen gör det möjligt att inom ramen för den tidiga identifieringen av hälsoproblem och vårduppföljningen enligt 24 § i hälso- och sjukvårdslagen på basis av en individuell bedömning kontakta patienten, om det med avseende på behandlingen av patientens sjukdom och patientens helhetssituation är motiverat att ta ett visst vaccin och patienten enligt patientuppgifterna inte fått vaccinet.  

Utskottet betonar att samtidigt som man vid den fortsatta beredningen främjar förmågan att på förhand identifiera riskfaktorer hos enskilda människor, är det också nödvändigt att sörja för servicesystemets förmåga att i rätt tid svara på behoven inom den förebyggande hälso- och sjukvården på ett sätt som främjar och påverkar hälsan. Utskottet förutsätter därför också att det i den fortsatta beredningen görs en etisk avvägning, så att den förebyggande identifieringen av risker — med beaktande av servicesystemets resurser — leder till ett faktiskt mervärde ur ett folkhälsoperspektiv och inte i onödan orsakar människor oro. 

Utskottet anser att en riksomfattande husläkarmodell ska ha en central roll också när det gäller att säkerställa en verkningsfull förebyggande hälso- och sjukvård. Med hjälp av husläkare kan man också genom förebyggande åtgärder förbättra kontinuiteten i vården. Genom sådana åtgärder kan husläkarna dessutom rikta sina arbetsinsatser till de patienter som har störst nytta av dem.