Propositionen gäller genomförandet av EU:s gasmarknadsdirektiv, dvs. direktiv (EU) 2024/1788. Det är fråga om bestämmelser om påvisande av att koldioxidsnåla bränslen stämmer överens med kraven, det vill säga hur och under vilka förutsättningar bränslen kan räknas som koldioxidsnåla. Ekonomiutskottet anser att lagförslagen fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar med motiveringen nedan.  

Med koldioxidsnålt bränsle avses koldioxidsnålt väte, syntetiska gasformiga och flytande bränslen vars energiinnehåll hämtas från koldioxidsnål vätgas samt återvunna kolbaserade bränslen. 

I och med den föreslagna ändringen utvidgas hållbarhetslagens tillämpningsområde till att gälla också koldioxidsnåla bränslen för vilka det ställs ett krav på utsläppsminskning på 70 procent jämfört med fossila referensbränslen. Uppfyllandet av kravet kan påvisas genom ett hållbarhetssystem som övervakas av den nationella Energimyndigheten eller genom ett frivilligt system som godkänts av kommissionen. Påvisandet av överensstämmelse med kraven ska genomföras på samma sätt som i fråga om förnybara drivmedel. 

Till lagen om utsläppshandel fogas bestämmelser om påvisande av nollutsläpp från bränslen av icke-biologiskt ursprung, det vill säga så kallade RFNBO-bränslen och koldioxidsnåla bränslen. Samtidigt preciseras rederiernas och luftfartygsoperatörernas sätt att påvisa hållbarheten hos förnybara och koldioxidsnåla bränslen så att det räcker med ett hållbarhetsintyg från bränsleleverantören för att påvisa hållbarheten. 

Förslagets konsekvenser gäller företag som har för avsikt att producera eller använda koldioxidsnåla bränslen. Propositionen ställer inga nationella minimimål för koldioxidsnåla bränslen, utan skapar de av EU förutsatta ramarna för påvisande och övervakning av bränslens överensstämmelse med kraven. Det kommersiella värdet av förnybara och koldioxidsnåla bränslen baserar sig på tillförlitlig certifiering som gör det möjligt att spåra produkternas hållbarhetsegenskaper. Lagändringen kan således bedömas skapa förutsättningar för utveckling av koldioxidsnåla lösningar på marknadsvillkor och främja branschens konkurrenskraft. Ekonomiutskottet ser det som viktigt att regleringen tar fasta på teknikneutralitet som bygger direkt på EU-lagstiftningen och säkerställer jämlika konkurrensvillkor och en förutsägbar omvärld på den inre marknaden.  

Utfrågade sakkunniga har ansett att propositionen i allt väsentligt är motiverad. Vid utfrågningen framfördes det dock att hållbarhetssystemet inte omfattar alla produktionssätt för koldioxidsnåla bränslen, eftersom systemet är begränsat till verksamhetsutövare som producerar förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung och koldioxidsnåla bränslen i samma produktionsanläggning. Avgränsningen beaktar inte alla produktionssätt för koldioxidsnåla bränslen, som kan produceras också på annat sätt än i samma produktionsanläggning som förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Propositionen kopplar således förfarandet för påvisande av koldioxidsnålhet till aktörens produktionsprofil och inte enbart till bränslets egenskaper. Exempelvis en del av produktionen av koldioxidsnål gas kan uteslutas från systemet fastän bränslet i sig uppfyller EU:s koldioxidsnålhetskriterier. Då ska aktörerna kunna påvisa bränslenas hållbarhet genom frivilliga system som kommissionen har erkänt, i överensstämmelse med villkoren för dessa system. Ekonomiutskottet anser att den valda lösningen i detta skede är motiverad särskilt med tanke på myndighetsresurserna för kontrollen, men ser det som angeläget att framöver bedöma systemets omfattning och garantera tillräckliga resurser för att se till att kontrollsystemet faktiskt fungerar.  

Ekonomiutskottet anser dessutom att det är viktigt att säkerställa att företagen inte orsakas parallella rapporteringsskyldigheter eller oklarheter mellan systemen på nationell nivå och EU-nivå till exempel i samband med införandet av en unionsdatabas. Sakkunniga har också påpekat att de beräkningsmetoder som fastställts i EU-lagstiftningen till vissa delar avviker från de etablerade ISO-standarderna för livscykelanalys. Det är därför viktigt att framöver säkerställa att metoderna är konsekventa och teknikneutrala i regleringen på EU-nivå för att olika produktionslösningar ska behandlas jämlikt och regleringen ska styra investeringar på ett ändamålsenligt sätt.