Syftet med propositionen är att varaktigt förtydliga det gällande rättsläget i fråga om bedömningen av fonders verkliga ledning på ett sätt som undanröjer det till det temporära undantaget för fonder eventuellt anslutna problemet vad gäller statligt stöd och som tryggar branschens arbetsplatser i Finland. Enligt propositionen är avsikten med ändringen inte att utvidga eller inskränka utländska fonders skattskyldighet jämfört med huvudregeln, det vill säga 9 § 1 och 8 mom. i inkomstskattelagen, utan syftet är att öka rättssäkerheten genom att förtydliga hur den gällande bestämmelsen om platsen för den verkliga ledningen ska tillämpas på fondstrukturer.  

I samband med regleringen om platsen för den faktiska ledningen, som trädde i kraft i början av 2021, infördes i lagen också ett temporärt undantag för fonder, eftersom utvidgningen av den allmänna skattskyldigheten på basis av platsen för den verkliga ledningen att omfatta placeringsfonder och alternativa investeringsfonder enligt remissvaren kan påverka Finlands konkurrenskraft i fråga om fondförvaltning och förlama marknaden för de fonder vars skattestatus av någon anledning är oklar eller tvetydig (RP 136/2020 rd). I samma proposition konstaterades det att ett permanent undantag för fonder kan vara förenat med problem med hänsyn till sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att en närmare bedömning av dessa problem kan göras under den tid som undantaget gäller. Det tidsbegränsade undantaget för fonder har förlängts flera gånger och för närvarande gäller undantaget fram till beskattningen för 2026. 

I propositionen beskrivs diskussionerna med EU-kommissionen om statsstödsreglernas förhållande till ett permanent undantag för fonder. En lösning där utländska fonder kategoriskt lämnas permanent utanför den allmänna skattskyldigheten i en situation där deras verkliga ledning eventuellt utövas i Finland är enligt propositionen inte genomförbar med tanke på frågorna som gäller statligt stöd. Vid beredningen har det bedömts att både de mål som anges i regeringens proposition RP 136/2020 rd och de mål som skrivits in i halvtidsöverläggningen kan nås också genom att precisera de kriterier utifrån vilka det kan bedömas om utländska fonder ska anses ha sådana tillräckliga band till Finland som avses i proposition RP 136/2020 rd. Eftersom det inte är fråga om något egentligt undantag från den allmänna skattskyldigheten, bedöms det enligt propositionen inte uppstå något problem vad gäller statligt stöd. 

Sammantaget sett anser utskottet att de föreslagna ändringarna behövs och fyller sitt syfte. Utskottet betonar vikten av en mer bestående lösning för branschen. En bestående lösning kan anses främja rättssäkerheten.  

Också vid sakkunnigutfrågningen betonades vikten av en bestående lösning. Även om det i samband med utfrågningen har ansetts att den föreslagna regleringsmodellen bland annat är komplicerad och förenad med en del oklarheter, har den valda lösningen också bedömts vara motiverad och ändamålsenlig.  

Nedan behandlas enstaka frågor som lyftes fram vid utfrågningen.  

Bedömning av oberoende under det tredje skatteåret

Vid utfrågningen har det ansetts oklart hur den skattskyldiges ställning bedöms i den situation som avses i första meningen i 9 a § 4 mom. i inkomstskattelagen, när en period om tre skatteår fortfarande pågår. Det har diskuterats om bestämmelsen endast kan tillämpas retroaktivt. Enligt specialmotiveringen till propositionen är den lösning som föreslås i bestämmelsen liknande som den lindring av det krav som gäller offentlig handel som föreskrivs i 15 § 2 mom. i lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder (299/2009).  

En utredning som utskottet fått visar att bestämmelsens funktionsmekanism liknar regleringen om REIT-bolag, det vill säga att kravet på oberoende anses vara uppfyllt redan från det första skatteåret. Om detta av någon anledning inte skulle vara fallet vid periodens utgång, kan de normala bestämmelserna om rättelse av beskattningen bli tillämpliga. Med avvikelse från den bestämmelse som tillämpas på REIT-bolag behöver det i den nu föreslagna bestämmelsen inte ställas något skriftligt krav på detta. 

Övriga frågor

Sakkunniga lyfte fram frågor som gäller den praktiska tillämpningen, bland annat huruvida uppfyllandet av villkoren kan intygas genom standardiserade eller allmänt godkända handlingar, såsom fondbolagets reviderade bokslut, utan att separata utredningar ska lämnas till Skatteförvaltningen. Utskottet konstaterar att den administrativa bördan i anslutning till tillämpningen av bestämmelsen minskar av att den skattskyldige vanligen själv redan på förhand bör kunna bedöma om förutsättningarna uppfylls. Med hänsyn till detta anser utskottet det motiverat att uppfyllandet av villkoren kan grunda sig på standardiserade eller allmänt godkända handlingar.  

Vid utfrågningen lyftes det också fram att det råder oklarhet om huruvida uttrycket ”ett senare skatteår” i andra meningen i 9 a § 4 mom. avser alla skatteår som följer på den period som avses i bestämmelsen eller endast det skatteår som följer direkt efter den perioden. Utskottet har erfarit att formuleringen ”ett senare skatteår” kan omfatta flera skatteår.  

9 a § 3 och 7 mom. i den föreslagna inkomstskattelagen

I det föreslagna 9 a § 3 mom. hänvisas det till 1 mom. 2 punkten om oberoende fonder. Det föreskrivs dock om oberoende fonder också i 1 mom. 1 punkten. För tydlighetens skull föreslår utskottet att det inledande stycket i 3 mom. kompletteras med en hänvisning också till 1 mom. 1 punkten. Det inledande stycket i 3 mom. får då följande lydelse:  

Vid utfrågningen framfördes det att det i stället för ordalydelsen ”i Finland allmänt skattskyldiga förvaltare” i det föreslagna 7 mom. skulle vara motiverat att använda en liknande ordalydelse som i det föreslagna 1 mom. Utskottet föreslår därför att 7 mom. ges följande lydelse: 

Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ovan nämnda ändringar i 3 och 7 mom.