Regeringens andra tilläggsbudgetproposition för 2026 visar att regeringens ekonomiska politik sammantaget inte är tillräcklig för att hantera utmaningarna i anslutning till Finlands ekonomi, sysselsättning och tillväxt. I propositionen höjs kalkylen över de ordinarie inkomsterna med 131 miljoner euro och ökas anslagen med 430 miljoner euro. Statens behov av nettoupplåning ökar med 299 miljoner euro, alltså beräknas nettoupplåningen 2026 uppgå till cirka 11,1 miljarder euro. Om intäktsföringen av den återstående kassan hos Statens bostadsfond inte tas i beaktande ligger underskottet på 13,4 miljarder euro. Den budgeterade statsskulden beräknas öka till cirka 201 miljarder euro i slutet av 2026. 

SDP:s utskottsgrupp anser det vara nödvändigt att de offentliga finanserna stärks på ett trovärdigt och rättvist sätt. Regeringens linje är dock inte konsekvent. Regeringen har gjort omfattande nedskärningar som drabbat låginkomsttagare, arbetslösa, studerande, barnfamiljer, social- och hälsovårdsorganisationer och utbildning. Samtidigt har regeringen fattat beslut – och planerar ytterligare sådana – som permanent försvagar de offentliga finanserna och gör det svårt att hålla jämna steg med EU:s korrigerande nettoutgiftsbana. 

Särskilt problematiskt är regeringens beslut att sänka samfundsskatten från och med 2027. Den statiska effekten av sänkningen av samfundsskatten är mer än 800 miljoner euro på årsnivå. Det är mer än det uppskattade behovet av ytterligare anpassning 2027 för att inte avvika från den korrigerande nettoutgiftsbanan. Regeringen försvårar vardagen för många hushåll och försvagar statens inkomstunderlag genom en dyr, generell och dåligt riktad skattesänkning. 

Tilläggsbudgeten innehåller enstaka motiverade åtgärder. Vi anser bland annat att det är viktigt att bekämpa ungdomsarbetslösheten, stärka långtidsarbetslösas kompetens, stödja renoveringar som förbättrar energiprestandan samt stärka den inre säkerheten och förmågan att bekämpa drönare. I propositionen ingår 20 miljoner euro till rekryteringsstöd för unga, 15 miljoner euro till pilotprojekt för att förebygga ungdomsarbetslöshet, 20 miljoner euro till en kompetenssedel för långtidsarbetslösa och 25 miljoner euro till renoveringsprojekt som förbättrar energiprestandan. Åtgärderna är dock inte tillräckliga i förhållande till sysselsättnings- och tillväxtproblemen. Dessutom har regeringens tidigare åtgärder till stor del misslyckats. 

Den snabba ökningen av ungdomsarbetslösheten skulle kräva ett klart kraftigare åtgärdspaket av regeringen. Rekryteringsstödet för unga och pilotförsöken är åtgärder i rätt riktning, men de ändrar inte det faktum att regeringens tidigare lösningar i fråga om arbetskraftspolitik, utbildning och social trygghet har försämrat framtidsutsikterna för många unga. Det behövs mer omfattande åtgärder som bidrar till bättre utbildningsvägar och underlättar mottagandet av deltidsarbete. 

Problemet med regeringens åtgärder för unga är inte enbart att de är otillräckliga, utan också att genomförandet och effekterna av dem är förenade med osäkerhetsfaktorer. Användningen av sysselsättningssedeln har förblivit på en låg nivå i förhållande till regeringens mål. Det tyder på att sysselsättningssedeln inte har nått arbetsgivare och unga tillräckligt effektivt eller att villkoren för användningen av sedeln inte har fungerat tillräckligt bra i praktiken. Det är problematiskt att regeringen ökar finansieringen för samma instrument utan att det har gjorts en tillräcklig bedömning av användningsgraden, matchningsproblemen och effekterna av den tidigare finansieringen. 

Inom sysselsättningspolitiken räcker det inte med att anslagen formellt sett anvisas för rätt ändamål. Åtgärderna måste de facto leda till att människor får arbete. Om stödet inte används eller om det riktas till områden där sysselsättningen inte behöver stödjas, har det endast små effekter på de offentliga finanserna, de ungas ställning på arbetsmarknaden och förebyggandet av marginalisering. Regeringen måste säkerställa att rekryteringsstödet för unga och pilotförsöken kan genomföras på ett enkelt sätt som är genuint motiverande för arbetsgivarna och gör det möjligt att effektivt nå de unga. 

Det krävs också mer verkningsfulla åtgärder för att hantera den ökade långtidsarbetslösheten. Enbart en kompetenssedel räcker inte om det finns problem vad gäller arbetskraftsservicens resurser, kompetensutvecklingen och det individuella stödet för arbetslösa. Regeringens arbetsmarknadspolitik har fokuserat på nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa och skärpta villkor i stället för att fokusera på genuint sysselsättningsfrämjande service, utbildning och stödjande av arbetsförmågan. 

Vi anser att det är nödvändigt att stärka den inre säkerheten och gränssäkerheten. Det föreslagna tillägget på cirka 50 miljoner euro för att stärka drönarförsvaret är motiverat på grund av förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön. Samtidigt måste man se till att basfinansieringen av myndigheterna för den inre säkerheten, polisens funktionsförmåga, räddningsväsendet och gränssäkerheten inte är beroende av projekt av engångsnatur. 

Tilläggsfinansieringen för energiunderstöden är välkommen, men situationen inom byggbranschen skulle ha krävt kraftigare åtgärder redan för tre år sedan. Det är bra att regeringen nu äntligen gick in för det stödpaket för reparationsbyggande som vi har föreslagit. Sammantaget har regeringens bostadspolitiska åtgärder dock gått i helt fel riktning: man har undergrävt förutsättningarna för framtida bostadsproduktion till skäligt pris och struntat i att i rätt tid vidta stödåtgärder för byggbranschen. 

Tilläggsbudgeten stärker bilden av att regeringen reagerar på enskilda problem genom separata tillägg medan den ekonomiska politiken i grunden är inkonsekvent. Regeringen undergräver förutsättningarna för tillväxt och välfärd, men inför samtidigt permanenta skattelättnader som försvårar konsolideringen av de offentliga finanserna. Det är inte ansvarsfull finanspolitik. 

SDP anser att de offentliga finanserna måste stärkas på ett sätt som stöder tillväxt, sysselsättning och rättvisa. Regeringen måste avstå från sänkningen av samfundsskatten eller fullt ut kompensera effekterna av den med permanenta åtgärder som stärker de offentliga finanserna. Samtidigt måste man satsa på effektiva sysselsättningsåtgärder, kompetens, forskning och investeringar som förbättrar produktiviteten. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Under statsminister Orpos regeringsperiod har Finland hamnat i underskottsförfarande, alltså hamnat i EU:s finansiella observationsklass. 

I stället för att försöka balansera de offentliga finanserna ökar regeringen också i den aktuella tilläggsbudgeten utgifterna med 430 miljoner euro och skulderna med 299 miljoner euro. 

Regeringen föreslår ett anslagstillägg på sammanlagt 82 miljoner euro bland annat för mottagande av flyktingar och asylsökande samt för stöd till mottagningsverksamhetens kunder. Höjningen av behovskalkylen föranleds av en uppdatering av prognosen för invandringen och enligt den en ökning av det uppskattade antalet personer som omfattas av mottagningsverksamheten. 

Finlands Banks chefdirektör Olli Rehn har i offentligheten konstaterat att det är motiverat att regeringen justerar finanspolitiken vid budgetförhandlingarna. I stället för att lätta på finanspolitiken vore det bra att dimensionera den så att den är neutral. Enligt Rehn medför den ökande ekonomiska tillväxten 2027 ett bra tillfälle att vidta åtgärder som stärker de offentliga finanserna, och det lönar sig inte att slösa bort denna möjlighet. 

I stället för att sanera de offentliga finanserna har regeringen meddelat att den tänker sänka samfundsskatten från och med 2027. I EU:s nettoutgiftsbana beaktas också diskretionära skatteändringar, så sänkningen av samfundsskatten ökar på motsvarande sätt behovet av anpassning på annat håll. Regeringen har inte fattat de beslut som behövs. 

Enligt finansministeriets och Finlands Banks bedömningar krävs det i ljuset av nuvarande uppgifter ytterligare anpassningar på cirka 600 miljoner euro under 2027 för att Finland ska hålla sig till nettoutgiftsbanan. Enligt finansministeriets uppskattning uppgår anpassningsbehovet för 2028 redan till 2,7 miljarder euro. 

Centern anser att regeringen bör låta bli att sänka samfundsskatten. Tvärtom bör regeringen vid budgetförhandlingarna i september 2026 fatta fler beslut som stärker de offentliga finanserna. 

Regeringen bör genomföra en del av de ytterligare anpassningarna i en tilläggsbudget ännu under innevarande år och resten i budgetpropositionen för 2027. Finland har inte råd med att regeringen ligger på latsidan under återstoden av valperioden och vägrar att sanera ekonomin på grund av det kommande valet. 

Genom att besluta om behövliga nya anpassningar säkerställer man att Finland följer EU:s nettoutgiftsbana 2027 och att anpassningsbehovet fördelas över flera år, varvid det inte behövs oskäligt stora anpassningar 2028. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

I den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2026 höjs de ordinarie inkomsterna med 131 miljoner euro och ökas anslagen med 430 miljoner euro. Behovet av statlig nettoupplåning ökar således med 289 miljoner euro, alltså beräknas nettoupplåningen 2026 uppgå till cirka 11,1 miljarder euro. 

Finlands ekonomi lider av en lågkonjunktur, som blivit onödigt utdragen bara på grund av regeringens misslyckade politik som försvagat sysselsättningen, tillväxten och konsumenternas förtroende. När skuldkvoten ökar i oroväckande takt bör regeringen vidta ytterligare åtgärder för att stabilisera skuldkvoten och i synnerhet se över de skattemässiga åtgärderna med tanke på den ekonomiska balansen. 

Arbetslösheten i Finland är också historiskt hög, och de unga drabbas särskilt kraftigt. I december 2025 fanns det sammanlagt 80 000 arbetslösa arbetssökande under 30 år. I fråga om hela befolkningen uppgick arbetslöshetsgraden till 9,8 procent under det sista kvartalet 2025. För befolkningen under 25 år var motsvarande siffra 21 procent. 

Särskilt oroväckande är situationen för långtidsarbetslösa unga. Deras andel har ökat från 300 till nästan 7 000 mellan 2008 och 2025. Utvecklingen förklaras inte enbart av konjunktureffekter. De ungas försvagade framtidstro och försämrade sysselsättningsutsikter måste åtgärdas snabbt och målmedvetet. 

Regeringens tilläggsbudgetproposition är ett otillräckligt svar på den finska ekonomins utmaningar. 

Regeringen har misslyckats med alla sina viktigaste mål för den ekonomiska politiken. Regeringsprogrammets finanspolitiska mål är bland annat att förbättra finländarnas levnadsstandard, höja sysselsättningen med minst 100 000 sysselsatta och stoppa ökningen av skuldkvoten i de offentliga finanserna samt att på sikt vända den offentliga skuldkvoten i en nedåtgående riktning. I motsats till målen i regeringsprogrammet har fattigdom, ojämlikhet, bostadslöshet och arbetslöshet ökat i Finland under denna regeringsperiod. Arbetslösheten i Finland är den högsta i EU och också sysselsättningsgraden har försvagats. Samtidigt har skuldkvoten i de offentliga finanserna ökat särskilt därför att regeringens finanspolitik har förlängt den ekonomiska lågkonjunkturen. Regeringen har också urholkat inkomstbasen för de offentliga finanserna och förvärrat underskottet genom att lindra beskattningen särskilt för höginkomsttagare och företag. 

Även om det har funnits positiva tecken i ekonomin under början av året syns tillväxten ännu inte i människornas vardag eller i de offentliga finanserna. Regeringens nedskärningspolitik har slagit hårt särskilt mot hushållen. Samtidigt är regeringens åtgärder för att hantera den högsta arbetslösheten i Europa helt otillräckliga.