1. Lagen om vissa tjänster som möjliggör gränsöverskridande e-tjänster
1 §. Tillämpningsområde.
Utskottet föreslår att ordet ”endast” stryks ur 2 mom.
18 §. Identitetsmatchning
Av motiveringen till paragrafen framgår att 1 mom. i stället för dem som sköter offentliga uppdrag avser dem som sköter offentliga förvaltningsuppdrag. Utskottet föreslår följaktligen att bestämmelsen korrigeras.
29 §. Tillsynsuppgift och tillsynsmetoder för organ för bedömning av överensstämmelse.
Ett organ för bedömning av överensstämmelse definieras i 2 § 5 punkten i lagförslaget. I praktiken avses med organ för bedömning av överensstämmelse ett organ som Transport- och kommunikationsverket utser med stöd av 26 § och anmäler till kommissionen och som ackrediterats vara behörig att bedöma överensstämmelse av en kvalificerad tillhandahållare av en betrodd tjänst och den betrodda tjänst som denne tillhandahåller eller att certifiera europeiska digitala identitetsplånböcker eller metoder för elektronisk identifiering.
Enligt det föreslagna 29 § 3 mom. har ett organ för bedömning av överensstämmelse för fullgörande av sin tillsynsuppgift enligt 1 mom. rätt att utföra inspektion av innehavaren av ett intyg om överensstämmelse och av den produkt eller tjänst som innehavaren tillhandahåller och som är föremål för bedömningen. Regleringen verkar vara klart vagare än den föreslagna bestämmelsen om Transport- och kommunikationsverkets inspektionsrätt i 37 §. Utskottet anser att regleringen bör preciseras och föreslår att 3 mom. kompletteras med en materiell hänvisning till 37 §. Enligt förslaget ska på inspektioner som utförs av organ för bedömning av överensstämmelse tillämpas vad som i 37 § 2 och 3 mom. föreskrivs om inspektioner som Transport- och kommunikationsverket utför. Syftet med den bestämmelse som utskottet föreslår är att rättigheterna och skyldigheterna vid de inspektioner som organ för bedömning av överensstämmelse utför bestäms på samma grunder som vid de inspektioner som Transport- och kommunikationsverket utför. Transport- och kommunikationsverket utser dock inte den som utför inspektionen i de fall där ett organ för bedömning av överensstämmelse utför inspektionen.
34 §. Prioritetsordning för Transport- och kommunikationsverkets uppgifter och lämnande av ett ärende utan prövning.
Utskottet har gjorts uppmärksamt på att bestämmelsen verkar möjliggöra en rätt fri prioritering av uppgifterna och kan eventuellt strida mot EU-rätten med avseende på EU:s effektivitetsprincip. Utskottet konstaterar att syftet med bestämmelsen är att möjliggöra en effektiv och ändamålsenlig allokering av myndighetens resurser. Bestämmelsen förpliktar inte till att prioritera uppgifterna och dess syfte är inte att befria en myndighet från dess ansvar att sköta sina lagstadgade uppgifter. Utskottet anser dock att det är motiverat att precisera bestämmelsen så att den gäller prioritering av Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgifter enligt denna lag och föreslår att 1 mom. preciseras i enlighet med detta. Utskottet föreslår vidare att Transport- och kommunikationsverket i anslutning till detta också har behörighet att lämna en begäran om åtgärder utan prövning om ärendet endast har ringa betydelse i enlighet med 2 mom. I beslutet om att lämna en begäran utan prövning måste verket i stället för ett slutligt avgörande i sak motivera att villkoren i 2 mom. uppfylls. I båda fallen fattar myndigheten ett överklagbart beslut. Den föreslagna bestämmelsen gör det således inte till exempel omöjligt att åberopa EU-rätten. Utskottet anser inte heller att bestämmelsen är problematisk med tanke på rättsskyddet, eftersom det ges ett överklagbart beslut oberoende av om ärendet prövas eller inte.
Vidare föreslår utskottet att paragrafrubriken preciseras så att det uttryckligen är fråga om tillsynsuppgifter.
43 §. Påföljdsavgifter för icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster.
Enligt propositionen kan påföljdsavgift av Transport- och kommunikationsverket påföras en sådan icke-kvalificerad tillhandahållare av betrodda tjänster som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar skyldigheten enligt artikel 19a i förordningen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den att underrätta tillsynsorganet, identifierbara berörda personer, allmänheten, om det ligger i allmänt intresse, och vid behov andra relevanta behöriga myndigheter om säkerhetsincidenter eller störningar vid tillhandahållandet av tjänsten eller vid genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 19a.1.
Grundlagsutskottet anser att uttrycket ”vid behov andra relevanta behöriga myndigheter” i den föreslagna bestämmelsen inte uppfyller kravet på exakthet och noggrann avgränsning enligt påföljdsbestämmelserna. Förvaltningsutskottet måste precisera regleringen till denna del. Vid bedömningen av regleringens exakthet ska det dessutom beaktas att det beteende som sanktioneras även kan avse överträdelse eller försummelse av skyldigheter som föreskrivs i bestämmelser utfärdade med stöd av artikel 19a i förordningen, vilket kan göra det svårt att fastställa det sanktionerade beteendets omfattning.
Enligt grundlagsutskottet blir det i uttrycket "allmänheten, om det ligger i allmänt intresse" oklart i vilket skede och av vem en sådan bedömning av allmänintresset görs och hur en sådan tillhandahållare av icke-kvalificerade betrodda tjänster som avses i bestämmelsen ska kunna bedöma detta allmänintresse vid tidpunkten för det sanktionerade beteendet. Förvaltningsutskottet bör av konstitutionella skäl precisera 43 §.
Förvaltningsutskottet konstaterar att uttrycken ”om tillämpligt, andra relevanta behöriga myndigheter” och ”allmänheten om det är av allmänt intresse” finns i eIDAS-förordningen. Enligt en bedömning till utskottet ger förordningen inte medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme för att precisera dessa uttryck i den nationella lagstiftningen. Enligt uppgift till utskottet är det dock möjligt att möjligheten att påföra administrativa påföljdsavgifter slopas i fråga om gärningarna i fråga. Utskottet föreslår därför att uttrycken "allmänheten, om det ligger i allmänt intresse" och "vid behov andra relevanta behöriga myndigheter" stryks ur paragrafen.
44 §. Påföljdsavgifter för icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster.
4 punkten underpunkt d innehåller uttrycket ”vid behov andra relevanta behöriga organ”. Grundlagsutskottets anmärkning i samband med 43 § gäller också denna bestämmelse.
Grundlagsutskottet konstaterar att i underpunkt d används uttrycket ”på begäran av tillsynsorganet, allmänheten om det ligger i allmänt intresse”. I punkten sanktioneras till exempel försummelse att informera allmänheten om säkerhetsincidenter eller störningar, om tillsynsorganet har begärt det. Enligt grundlagsutskottet är det alltså möjligt att det tillsynsorgan som avses i bestämmelsen redan före sin begäran om att allmänheten ska informeras har bedömt att anmälan är av allmänt intresse. Om så inte är fallet, blir det även enligt denna föreslagna bestämmelse oklart i vilket skede och av vem en sådan bedömning av allmänintresset görs och hur en sådan tillhandahållare av kvalificerade betrodda tjänster som avses i bestämmelsen ska kunna bedöma detta allmänintresse vid tidpunkten för det sanktionerade beteendet. Förvaltningsutskottet bör av konstitutionella skäl precisera också 44 §.
Förvaltningsutskottet konstaterar att uttrycken ”andra relevanta behöriga organ om tillämpligt” och ”allmänheten om det är av allmänt intresse” finns i eIDAS-förordningen. Enligt en bedömning till utskottet ger förordningen inte medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme för att precisera dessa uttryck i den nationella lagstiftningen. Enligt uppgift till utskottet är det dock möjligt att möjligheten att påföra administrativa påföljdsavgifter slopas i fråga om gärningarna i fråga. Utskottet föreslår därför att uttrycken "på begäran av tillsynsorganet, allmänheten om det ligger i allmänt intresse" och "vid behov andra relevanta behöriga organ" stryks ur paragrafen.
48 §. Avstående från påförande av påföljdsavgift.
Enligt paragrafens 2 mom. får påföljdsavgift inte påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid domstol och inte heller den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts för samma gärning. Genom momentet genomförs ne bis in idem-förbudet.
Grundlagsutskottet anser att den föreslagna regleringen inte i tillräcklig grad tryggar genomförandet av ne bis in idem-förbudet vid påförande av påföljdsavgifter enligt lagförslag 1. Förvaltningsutskottet måste ändra lagförslaget så att det genom lagstiftning säkerställs att flera administrativa påföljdsavgifter av straffkaraktär inte kan påföras för samma gärning. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet anser att förvaltningsutskottet till exempel i 48 § i lagförslag 1 kan införa ett moment som uttryckligen föreskriver att påföljdsavgift inte kan påföras den som för samma gärning har påförts en administrativ påföljdsavgift enligt någon annan lag.
Med anledning av anmärkningen om lagstiftningsordningen föreslår förvaltningsutskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom med det innehåll som framgår av grundlagsutskottets utlåtande.
Lagförslaget utesluter inte myndigheter från möjligheten att påföra administrativa påföljdsavgifter. Enligt grundlagsutskottet är det inte konstitutionellt oproblematiskt att utsträcka regleringen om påföljdsavgifter till myndighetsverksamhet. Myndigheterna är bundna av laglighetsprincipen i förvaltningen enligt 2 § 3 mom. i grundlagen och myndigheterna måste iaktta allmänna förvaltningslagar. Till ställningen som tjänsteman hör enligt 118 § i grundlagen ett tjänsteansvar för fel som begås i arbetet. Dessutom kan förvaltningsklagan över en myndighets verksamhet anföras hos en högre myndighet. Myndigheternas verksamhet är vidare budgetbunden, vilket innebär att effekten av en ekonomisk påföljd inte är likadan som inom den privata sektorn. En myndighet ska i alla situationer sköta sina lagstadgade uppgifter. Dessutom blir en administrativ påföljdsavgift som påförs myndigheter problematisk också i systemet med grundläggande fri- och rättigheter över lag (GrUU 14/2018 rd, s. 20). Grundlagsutskottet anser också att det är av betydelse att en tjänsteman enligt 118 § i grundlagen svarar för att hans eller hennes ämbetsåtgärder är lagliga.
Grundlagsutskottet anser att det inte är klart och entydigt i EU-rättsligt hänseende att den ändrade förordningen absolut förbjuder att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om undantag från påförande av sanktionsavgift för en myndighet eller att förordningen tydligt skulle hindra att påförande av sanktionsavgift för en myndighet lämnas utanför regleringen genom uttryckliga bestämmelser i nationell lagstiftning. Enligt utredning till grundlagsutskottet förefaller förordningen medge nationellt handlingsutrymme i detta avseende. Det är nationellt möjligt att tolka förordningen så att straffrättsligt tjänsteansvar är tillräckligt för att säkerställa den sanktionsnivå som förordningen förutsätter. Förvaltningsutskottet måste därför till lagförslag 1 foga en uttrycklig bestämmelse om att påföljdsavgift inte kan påföras en myndighet (GrUU 13/2023 rd, stycke 10). Detta är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med anledning av anmärkningen om lagstiftningsordningen föreslår förvaltningsutskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom. enligt vilket påföljdsavgift inte kan påföras en myndighet. En liknande bestämmelse finns exempelvis i 24 § 4 mom. i dataskyddslagen (1050/2018).
I och med de nya 3 och 4 mom. som utskottet föreslår blir bestämmelsen i det 3 mom som ingår i propositionen 5 mom.
2. Lagen om ändring av lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster
46 a §. Prioritetsordning för Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgifter och lämnande av ett ärende utan prövning. (Ny).
Utskottet har gjorts uppmärksamt på att det också i autentiseringslagen på motsvarande sätt som i eIDAS-lagen bör föreskrivas om Transport- och kommunikationsverkets möjlighet att ställa sina uppgifter i prioritetsordning. Utskottet anser utifrån inkomna uppgifter att det är möjligt att foga bestämmelsen till lagen och anser att det är ändamålsenligt att ta in en separat paragraf om saken i lagen.
I det föreslagna 1 mom. är det fråga om Transport- och kommunikationsverkets rätt att ställa sina tillsynsuppgifter enligt denna lag i prioritetsordning. Det är fråga om en procedurbestämmelse, enligt vilken man vid allokeringen av tillsynsresurserna kan beakta vilken betydelse tillsynsobjektet har för iakttagandet av skyldigheterna enligt lagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den.
I 2 mom. föreslås på motsvarande sätt som i 34 § 2 mom. i lagförslag 1 bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets möjlighet att genom ett överklagbart beslut lämna en begäran om åtgärder utan prövning om ärendet endast har ringa betydelse. Eftersom beslutet ska fattas så snart det är möjligt, ska ärendet behandlas utan ogrundat dröjsmål.
Utskottet konstaterar att till exempel med beaktande av 7 § i förvaltningslagen (434/2003) kan en myndighet också utan en uttrycklig bestämmelse i lagen ordna sin verksamhet på det sätt som den anser vara effektivt. Transport- och kommunikationsverket kan således ordna också andra än sina egentliga tillsynsuppgifter, till exempel uppgifter i anslutning till rådgivning och handledning, på ett ändamålsenligt sätt som beaktar bestämmelserna i förvaltningslagen.