Utgångspunkter och syften

Regeringen föreslår att universitetslagen och yrkeshögskolelagen kompletteras med bestämmelser enligt vilka en studerandes studierätt upphör när den studerande utexamineras, avstår från sin studierätt eller tar emot en ny studierätt som leder till högskoleexamen. Lagförslaget gäller inte examina som avläggs vid Försvarshögskolan och Polisyrkeshögskolan eller gemensamma examina och dubbelexamina som ordnas genom internationellt samarbete. 

Propositionen hänför sig till målet enligt regeringen Orpos regeringsprogram att höja andelen högskoleutbildade unga vuxna så nära 50 procent som möjligt före 2030. Syftet med propositionen är att så många som möjligt som ännu inte har någon examen eller studierätt ska ges möjlighet att avlägga en högskoleexamen. Syftet med de föreslagna ändringarna är också att göra utbildningsvägarna smidigare och minska antalet studierätter som inte är i aktivt bruk vid högskolorna och det administrativa arbete som dessa medför. Vidare är syftet att sporra de studerande till mer systematiska studier och till att avlägga examen samt att förbättra fullföljandet av utbildning. De resurser som sparas in i och med reformen kan riktas exempelvis till utbildningsutbudet och till att säkerställa utbildningens kvalitet. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker därför lagförslagen utan ändringar. 

Propositionen som ett led i åtgärdshelheten för att höja utbildningsnivån

Propositionens mål att höja utbildningsnivån har välkomnats i alla sakkunnigyttranden som lämnats till utskottet. Många sakkunniga har dock påpekat att propositionen inte är en tillräcklig åtgärd för att målet ska nås. 

Utskottet hänvisar till erhållen utredning och konstaterar att den aktuella propositionen är en av flera åtgärder som syftar till att höja utbildningsnivån. Av de andra åtgärderna är ökningen av antalet nybörjarplatser inom högskoleutbildningen den som har störst genomslag, förutsatt att platserna i betydande grad riktas till förstagångssökande. I åtgärdshelheten ingår dessutom att utveckla behörigheter och utbildningsvägar, utöka möjligheterna till kontinuerligt lärande samt att utöka smidiga övergångar för studerande samt högskolornas undervisningssamarbete. I anslutning till den sistnämnda åtgärden finansierar undervisnings- och kulturministeriet ett projekt som syftar till att utveckla universitetens ansökningsförfaranden för överflyttning av studier. Alla landets universitet deltar i projektet. Dessutom bereder ministeriet en proposition om ett försök med studiesedlar inom den öppna högskoleutbildningen. Syftet med försöket är att unga som utexaminerats från andra stadiet och inte fått någon studieplats vid en högskola avgiftsfritt ska kunna genomgå öppna högskolestudier motsvarande 30 studiepoäng. Avsikten är att propositionen lämnas till riksdagen i maj 2026. 

I utvecklingen av utbildningsvägarna ingår utöver ovan nämnda åtgärder också utveckling av så kallade dubbelexamina inom social- och hälsovården. De föreslagna ändringarna ingår i proposition RP 197/2025 rd, som kulturutskottet tar ställning till i ett separat betänkande om den propositionen. 

Konsekvenser för studietiden samt för val och byte av studieinriktning

Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes att de föreslagna lagändringarna kan leda till att den tid som sammanlagt behövs för att avlägga två eller flera examina förlängs, eftersom flera examina i fortsättningen endast kan avläggas efter varandra. Ändringen ansågs också försvåra den studerandes ekonomiska situation, till följd av begränsningen av stödmånaderna för studiestödet, samt fördröja övergången till arbetslivet.  

Utskottet påpekar utifrån erhållen utredning att även om bestämmelserna i fråga om de studerande som vill avlägga flera examina kan leda till att den sammanlagda tiden för avläggande av examina förlängs, bör det noteras att enligt statistiken över influtna studiepoäng har endast ett fåtal av de studerande (cirka 440 studerande) som fick ytterligare en studierätt 2023 studerat aktivt för att avlägga flera examina. 

Med tanke på den totala studietid som används för att avlägga flera examina bör det också noteras att högskolorna genom egna åtgärder kan göra det möjligt för studerande att avancera snabbare än den målsatta studietiden. De studerande kan också ta del av öppen högskoleundervisning och så kallade korsstudier som högskolorna erbjuder för att avlägga en andra examen. Dessa studier kan räknas till godo i en ny examen som avläggs senare, och då förkortas tiden för avläggande av den examen. 

Sakkunniga uttryckte oro över att den föreslagna reformen leder till att de som söker sig till studier blir tvungna att göra exakta val i fråga om studieinriktningen innan de bekantar sig med studierna och att viljan att söka sig till studier för att byta bransch minskar. Det uttrycktes oro över att den studerande blir kvar inom en bransch som inte lämpar sig så väl för honom eller henne och därför saknar motivation att avlägga examen och hitta arbete. Det framfördes också att beslutet om att söka sig till högskolestudier kan fördröjas på grund av att man överväger det lämpligaste valet, vilket ytterligare höjer genomsnittsåldern för att inleda högskoleutbildning. 

Utskottet instämmer i den redogörelse man fått och konstaterar att det med tanke på utbildningssystemets funktion, målet att höja utbildningsnivån och en rättvis fördelning av utbildningsmöjligheterna inte är ändamålsenligt att en studerande innehar flera studierätter samtidigt för att leta sig fram till sin egen studieinriktning. Det är också värt att notera att de föreslagna bestämmelserna även kan underlätta byte av inriktning: när de som inte har för avsikt att avlägga examen inte längre ingår i gruppen sökande minskar antalet förstagångssökande, vilket gör det lättare för studerande som vill byta studieinriktning att få en ny studieplats. 

Utskottet betonar att stöd för att hitta en lämplig studieinriktning framför allt ska ges genom studiehandledning. De studerande såväl inom gymnasieutbildning som yrkesutbildningen ska få information om högskolestudier och handledning i hur man söker till dem. När det gäller att byta studieinriktning efter påbörjade studier är det anmärkningsvärt att även om de föreslagna bestämmelserna hindrar att flera examina avläggs samtidigt, hindrar de inte byte av studieinriktning. 

Utskottet påpekar att både de som planerar att söka till högskoleutbildning och de som studerar vid en högskola kan bekanta sig med olika studieinriktningar också genom öppna högskolestudier. När studierna är avgiftsbelagda kan det inverka på möjligheterna att ta del av dem, och därför är det av väsentlig betydelse att erbjuda möjligheter till korsstudier och informera om möjligheterna också för dem som söker till högskolan. Avsikten är att genom det försök med studiesedlar inom den öppna högskoleutbildningen som för närvarande planeras stödja möjligheterna för unga som saknar studieplats vid en högskola att bekanta sig med olika studieinriktningar. 

I den nu aktuella propositionen bibehålls möjligheten för studerande att byta studieinriktning via högskolornas ansökningar om överflyttning av studierna. Det föreslås att dessa bestämmelser ändras så att i stället för att enbart den studierätt som ligger till grund för överflyttandet upphör, upphör alla tidigare studierätter. Den föreslagna ändringen förtydligar regleringshelheten som gäller upphörande och förlust av studierätt. Utskottet förhåller sig också positivt till att undervisnings- och kulturministeriet har svarat på de studerandes behov av att söka sig till en annan studieplats genom att finansiera ett projekt för ansökan om överflyttning som universiteten har inlett. 

Säkerställande av mångsidig kompetens

I sakkunnigyttrandena har det fästs uppmärksamhet vid att de föreslagna bestämmelserna kan minska uppbyggnaden av sådan tvärvetenskaplig och mångsidig kompetens som behövs i många expertuppgifter. Utskottet konstaterar att högskolorna utöver ovan nämnda möjligheter till korsstudier och tillgodoräknande genom sina egna beslut kan utveckla sina examina så att de blir mer omfattande och möjliggör olika inriktningar. Det skulle tillsammans med biämnesstudier och de mindre kompetenshelheter som för närvarande utvecklas erbjuda ett mångsidigt urval av metoder för att utveckla tvärvetenskaplig kompetens och garantera möjligheter till kontinuerligt lärande. Dessutom ska högskolorna också i fortsättningen se till att studier som ger olika behörigheter (t.ex. studier inom lärarutbildning) kan genomgås genom komplettering av examen. 

För att främja tvärvetenskaplig kompetens har undervisnings- och kulturministeriet finansierat projektet Digivision, som är gemensamt för högskolorna. I tjänsten Opin.fi som tagits fram i samband med projektet hittar man alla studier som erbjuds vid öppna universitet och yrkeshögskolor, och enligt uppgift ska tjänsten utvidgas till att också omfatta studier som leder till examen. När utbudet samlas i en enda tjänst är det lättare att välja och kombinera studier, samtidigt som det är möjligt att i sin examen inkludera studier som avlagts vid andra högskolor för att påvisa mångsidig kompetens.  

Förslag till mer flexibla bestämmelser

Studentorganisationerna har i sina sakkunnigyttranden föreslagit att lagförslagen ska innehålla mer flexibilitet när det gäller att återfå en tidigare studierätt. Bland annat föreslogs det att en studerande ska kunna återfå sin tidigare studierätt utan att han eller hon deltar i antagning. Detta kunde genomföras så att den tidigare studierätten aktiveras på nytt efter det att en examen avlagts med den nya studierätten eller så att den nya studierätten går förlorad när den tidigare studierätten aktiveras på nytt. För ökad flexibilitet har det också föreslagits att en tidigare studierätt ska gå förlorad endast om den studerande inte avancerar i de studier som hör till studierätten. Vidare har det föreslagits en betänketid för mottagandet av den nya studierätten. Under den tiden ska den tidigare och den nya studierätten vara i kraft samtidigt. 

Utskottet hänvisar till inkommen utredning och konstaterar att det med tanke på propositionens syfte är nödvändigt att de tidigare studierätterna upphör permanent utan möjlighet att återinföra dem. Om studierätten kan återfås utan studerandeantagning, behöver den studerande inte överväga att ta emot en ny studierätt, vilket avsevärt försvagar bestämmelsens styrande effekt när det gäller att förhindra förekomsten av passiva studierätter och öka frigörandet av studieplatser för personer som saknar studierätt. Återställandet av studierätter skulle också öka det administrativa arbetet vid högskolorna och göra lagstiftningen mindre tydlig och förutsägbar. 

Anhopningen av studierätter och ansökan om flera studierätter skulle inte heller minska genom att den tidigare studierättens upphörande är kopplat till att studierna inte framskrider eller till en betänketid. I de förstnämnda situationerna kräver genomförandet av förfarandet också att de studerandes framsteg i studierna följs upp och att de skäl som berättigar till undantag (t.ex. sjukdom) beaktas, vilket ökar högskolornas administrativa arbete och förutsätter tilläggsresurser. 

I ett sakkunnigyttrande har det fästs uppmärksamhet vid behovet av att se till att lagstiftningen gör det möjligt att flexibelt behålla studierätten i situationer där studierna fördröjs och den nya platsen måste tas emot innan examen avlagts. 

Utskottet konstaterar utifrån erhållna uppgifter att högskolorna genom sina egna handlednings- och studieförvaltningsprocesser bör säkerställa att examina avläggs utan onödiga dröjsmål. Det bör noteras att den reglering som föreslås i propositionen uppmuntrar den studerande att avlägga examen innan han eller hon tar emot en ny studieplats. I nuläget finns inget sådant incitament, vilket gör det möjligt att behålla den tidigare studierätten trots att de studier som ingår i den inte slutförs. Det innebär att högskolorna blir utan den finansieringsandel som bestäms utifrån antalet avlagda examina. 

Kvoter för förstagångssökande

I sakkunnigyttrandena har det framförts ett behov av att revidera urvalskriterierna för dem som söker sig till högskolorna inom ramen för kvoterna för förstagångssökande. I nuläget förlorar en sökande sin status som förstagångssökande omedelbart efter att ha tagit emot en plats vid en högskola. Den sökande har inte nytta av kvoten för förstagångssökande om han eller hon söker en ny studieplats vid en högskola trots att de tidigare studierna inte har slutförts. Bestämmelsen om en enda studierätt har ansetts innebära en risk för att ställningen för dem som inte är förstagångssökande blir svår särskilt inom studieinriktningar där kvoterna för förstagångssökande är stora. Utskottet konstaterar att syftet med propositionen är att förbättra ställningen för förstagångssökande, och i propositionen föreslås inga ändringar i bestämmelserna om kvoter. Enligt uppgifter till utskottet är kvoter för förstagångssökande i nuläget det viktigaste sättet att förebygga att fler studierätter anhopas hos samma studerande. Kvoterna fastställs av högskolorna och varierar beroende på högskola och studieinriktning. Syftet med kvoterna för förstagångssökande är att säkerställa att så många personer som möjligt som vill avlägga högskoleexamen får en studieplats vid en högskola. Ju fler studieplatser som går till dem som redan har en studieplats eller examen, desto färre sökande har möjlighet att få de studieplatser som blir över. 

Utskottet konstaterar dessutom att högskolorna enligt 36 b § i universitetslagen och 28 b § i yrkeshögskolelagen ska se till att möjligheterna för olika grupper av sökande att få en studieplats inte blir oskäligt olika med tanke på jämlikheten mellan sökandena. Vid bedömning av skäligheten beaktas vilken andel olika grupper av sökande utgör av samtliga sökande, möjligheten att övergå till studier på andra sätt än via den gemensamma ansökan samt andra därmed jämförbara omständigheter. 

Avslutningsvis

Utskottet noterar att det primära med tanke på uppnåendet av målet att höja utbildningsnivån och tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna är att så många som möjligt får en studieplats vid en högskola. Även om nya studerande inte kan antas till de studierätter som upphör på grund av att en ny studieplats tas emot och antalet studieplatser som leder till examen således inte ökar, gör minskningen av studierätterna det möjligt att planera och använda undervisnings- och handledningsresurserna så att de bättre motsvarar det faktiska antalet studerande. 

Utskottet betonar att effekterna av den nu föreslagna enskilda reformen inte grundar sig på de resurser som frigörs när studierätter går förlorade, utan på förändringar i ansökningsbeteendet. De föreslagna bestämmelserna förväntas alltså leda till att studerande som redan har en studierätt mer sällan än tidigare söker till ny utbildning. Då går studieplatserna effektivare än tidigare till personer som saknar studieplats. 

Utifrån det som sägs ovan förutsätter utskottet att propositionens effekter på ansökningsbeteendet följs och bedöms noggrant. Bedömningen ska också beakta de övriga konsekvenser av utvecklingen av lagstiftningen om högskoleutbildning som beskrivs i början av detta betänkande och som hänför sig till den åtgärdshelhet som syftar till att höja utbildningsnivån. (Utskottets förslag till uttalande) 

Utskottet anser det vara viktigt att det ges heltäckande information om reformen inte bara till högskolorna och deras studerande utan också till studiehandledarna på andra stadiet och de unga som utexamineras från andra stadiet. Som det konstateras i propositionen (s. 29) förekommer det ofta felaktig information om högskolornas antagningar av studerande. Enligt uppgift har det också i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om en enda studierätt felaktigt framförts bland annat att det i fortsättningen blir svårare att byta studieinriktning eller söka till en högskola. För att säkerställa att korrekt information sprids är det bra att undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen har förberett sig på att systematiskt informera om reformen.