1.1  Bakgrund

I statsminister Petteri Orpos regeringsprogram konstateras bland annat följande om kunduppgifter:  

- Kunduppgifter ska röra sig elektroniskt och säkert mellan myndigheter. Integritetsskyddet får inte hindra olika myndigheter från att bilda sig den uppfattning de behöver om en persons situation.  

- Myndigheternas möjligheter till samarbete förbättras bland annat genom att rätten att få uppgifter från och på eget initiativ lämna uppgifter till andra myndigheter säkerställs.  

- Informationsutbyte som gäller de stöd som FPA beviljar effektiviseras för att förhindra missbruk. Samtidigt stärks den tillsyn som FPA utövar för att avslöja missbruk. 

Statsminister Petteri Orpos regering har enats om en plan för de offentliga finanserna 2026–2029. Planen innehåller en skrivning om att öka FPA:s rättigheter till information för att förhindra missbruk av social trygghet. Sparmålet för denna anpassningsåtgärd är cirka fem miljoner euro.  

Med bidragsfusk avses att kunden medvetet försöker få en förmån utan grund eller till ett för stort belopp. Det är fråga om bidragsfusk till exempel om kunden ger Folkpensionsanstalten felaktiga uppgifter eller förfalskar en handling. Även undanhållande av uppgifter anses vara bidragsfusk. Vid verkställandet av förmåner har det förekommit situationer där missbruk skulle kunna förhindras genom att utveckla informationsutbyte. 

Förmåner kan betalas ut felaktigt, dvs. antingen helt utan grund eller till ett för högt belopp även av andra skäl än missbruk. En felaktig utbetalning kan också bero på ett fel som betalaren begått. Det vore viktigt att proaktivt förhindra felaktiga utbetalningar och missbruk av förmåner, eftersom felaktiga utbetalningar inte alltid kan återkrävas i sin helhet. Sociala förmåner betalas ut felaktigt till exempel när 

- förmånsbeslutet har fattats på felaktiga grunder, 

- förmånstagaren retroaktivt beviljas en annan förmån, som leder till att en tidigare beviljad förmån har betalats utan grund eller till ett alltför stort belopp, 

- förhållandena har förändrats efter förmånsbeslutet och förmånstagaren inte har anmält detta, 

- förhållandena har förändrats efter förmånsbeslutet och förmånstagaren har anmält detta, men handläggningen av ansökan har dröjt vid Folkpensionsanstalten, 

- förmånen har betalats ut trots att utbetalningen borde ha avbrutits, 

- mer förmån har betalats ut utan grund än vad som återbetalats på basis av regresskrav, eller 

- förmånen har av någon annan orsak, såsom handläggnings-, skriv-, dataöverförings- eller räknefel, betalats till ett alltför stort belopp. 

Utgångspunkten är att eventuella felaktigt utbetalda förmåner ska återkrävas. Återkrav kan dock frångås eller dess belopp sänkas om det anses vara skäligt. Om överbetalningen har uppstått på grund av svikligt förfarande från mottagarens eller dennes företrädares sida, kan återkrav inte frångås eller dess belopp sänkas på skälighetsgrunder. Missbruk av förmåner utgör endast en liten del av alla återkravsärenden. Om återkravsförfarandet föreskrivs i förmånslagstiftningen. 

1.2  Beredning

Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte Beslut om att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att förebygga missbruk av den sociala tryggheten och främja Folkpensionsanstaltens informationsutbyte av den 18 juni 2025. Tillgänglig på adressen: https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/f320f621-d941-4b3f-894e-89b5600c2dea/15776b90-fab8-4f5a-8154-08acffb8f6e9/ASETTAMISPAATOS_20250623083148.PDF den 18 juni 2025 en arbetsgrupp med uppgift att förebygga missbruk av den sociala tryggheten och främja Folkpensionsanstaltens informationsutbyte. Arbetsgruppens mandatperiod var den 23 juni–1 december 2025. Enligt tillsättningsbeslutet var arbetsgruppens mål att öka Folkpensionsanstaltens rätt till information och informationsutbyte i syfte att minska felaktiga utbetalningar och missbruk av sociala förmåner. Arbetsgruppen skulle bland annat främja följande förslag: 

- Folkpensionsanstaltens elektroniska förfrågningar om bank- och betalkonton i övervakningssystemet för bank- och betalkonton (ÖBB-systemet), 

- minskning av överutbetalningar av förmåner på grund av förmånsbetalarens fel genom korsanvändning av förmånsdata 

- utlämnande av information på eget initiativ från Folkpensionsanstalten till andra myndigheter, 

- utredning av förmånstagarens faktiska adress och eventuell vistelse i utlandet med hjälp av register, 

- effektiv utredning av misstänkt missbruk, och 

- andra eventuella behov av informationsutbyte. 

Arbetsgruppens uppgift var att utarbeta en bedömningspromemoria och ett utkast till regeringens proposition om ändringar av förmånslagstiftningen och relaterad lagstiftning i syfte att genomföra skrivningen och sparmålet i planen för de offentliga finanserna för statsminister Petteri Orpos regering. 

Arbetsgruppens ordförande var direktör Essi Rentola från social- och hälsovårdsministeriet. Vice ordförande var specialsakkunnig Teija Hautera från social- och hälsovårdsministeriet. Medlemmarna i arbetsgruppen var specialsakkunnig Ritva Liukonen från social- och hälsovårdsministeriet, lagstiftningsråd Maarit Pihkala från finansministeriet, polisinspektör Juha Tuovinen från inrikesministeriet, ledande sakkunnig Suvi Onninen från Folkpensionsanstalten, ledande sakkunnig Riikka Lindroos-Järvitalo från Folkpensionsanstalten och tullöverinspektör Jukka Tarkela från Tullen. Arbetsgruppens sekreterare var specialsakkunnig Kristiina Pitkäranta från social- och hälsovårdsministeriet och planerare Susanna Polvi från social- och hälsovårdsministeriet. 

Arbetsgruppen sammanträdde sammanlagt sju gånger under sin mandatperiod. 

Arbetsgruppen hörde specialsakkunnig Milka Tornberg-Nyman från inrikesministeriets polisavdelning vid sina möten. Tornberg-Nyman har varit ansvarig och föredragande för lagstiftningsprojektet för kontotransaktionsuppgifter vid inrikesministeriet. Syftet med samrådet var att få information om användningssyftet med övervakningssystemet för bank- och betalkonton. 

För att säkerställa lagberedningens transparens och kvalitet ordnade arbetsgruppen två samråd. För organisationer ordnades ett samråd den 10 november 2025. För statsförfattningskunniga, dataombudsmannen och justitieministeriet ordnades dessutom den 8 december 2025 ett separat samråd, vars tema var lagförslagens förhållande till grundlagen samt i synnerhet frågor om skyddet för privatlivet och personuppgifter. 

I enlighet med arbetsgruppens uppdrag bereddes ett utkast till regeringsproposition som en del av arbetsgruppens arbete. Dessutom har arbetsgruppen offentliggjort en bedömningspromemoria. Arbetsgruppens bedömningspromemoria beskriver och bedömer nuläget och kommer med förslag till fortsatt beredning.  

Ett remissförfarande ordnades om utkastet till regeringens proposition 17.12.2025–28.1.2026. Remissvaren är allmänt tillgängliga i utlåtandetjänsten på https://www.lausuntopalvelu.fi/. Remissvaren har beaktats vid den fortsatta beredningen av utkastet till regeringens proposition, som utfördes som tjänstemannaarbete. Lagändringarna avses träda i kraft den 1 september 2026 och den 1 mars 2027. 

Utkastet till regeringens proposition som skickats ut på remiss och andra handlingar relaterade till tjänstemannaberedningen finns i den offentliga tjänsten på https://valtioneuvosto.fi/hankkeet. Arbetsgruppens beredningshandlingar är tillgängliga under koden STM061:00/2025. 

2.1  Missbruk av Folkpensionsanstaltens förmåner

Med missbruk av sociala förmåner avses att man uppsåtligt eller avsiktligt strävar efter orättmätig ekonomisk vinning. Vid missbruk försöker förmånssökanden få en förmån antingen helt utan grund eller till ett för stort belopp, dvs. mer än han eller hon har rätt till. Missbruk ökar förmånsutgifterna, belastar myndigheterna och minskar medborgarnas förtroende för systemet för social trygghet. Missbruk relaterat till grå ekonomi försvagar också finansieringen av systemet för social trygghet. 

Det kan till exempel betraktas som missbruk om en förmånssökande avsiktligt lämnar falska uppgifter till eller hemlighåller uppgifter för betalaren. Ett annat exempel på missbruk är en situation där en förmånssökande underlåter att anmäla förändringar i förhållandena, trots att han eller hon är medveten om den aktiva skyldigheten att anmäla förändringarna enligt lag. Förmånssökanden ska ta reda på vilka omständigheter som påverkar hans eller hennes rätt till förmånen och att underrätta förmånsbetalaren om dessa omständigheter. 

Förfalskning av handlingar betraktas också som missbruk. Till exempel kan en förmånssökande dölja en del av uppgifterna på ett kontoutdrag som fogats till ansökan eller ändra uppgifter på den bifogade fakturan till sin fördel. De vanligaste typerna av förfalskade handlingar relaterade till Folkpensionsanstaltens förmånsansökningar är fakturor, kontoutdrag och hyresavtal, men även andra förfalskade handlingar förekommer. En handling kan vara helt eller delvis förfalskad. 

Vid utredning av missbruk bedömer Folkpensionsanstalten sökandens förfarande å ena sidan utifrån återkravsbestämmelserna i förmånslagstiftningen och å andra sidan även som ett straffrättsligt ärende. I förmånslagstiftningen avses med missbruk svikligt agerande vid ansökan om förmåner och i straffrättsliga sammanhang begåendet av en gärning som uppfyller rekvisit för ett brott. Ur ett straffrättsligt perspektiv är det Folkförsäkringsanstaltens uppgift att utreda om det finns befogad anledning att misstänka förmånsmissbruk, och utifrån det besluta om en polisanmälan ska göras. Som administratör av förmåner avgör Folkpensionsanstalten inte på straffrättsliga grunder huruvida sökandens agerande strider mot strafflagen (39/1889), utan ärendet ska hänskjutas till en behörig myndighet. De behöriga myndigheterna är polisen, som utför förundersökningen, åklagaren som utför åtalsprövningen, och domstolen, som utövar den dömande makten. 

Misstankar om missbruk kan uppstå när en förmånsansökan handläggs och de uppgifter som tidigare lämnats av förmånssökanden strider mot de uppgifter som behandlas. Misstankar kan också uppstå vid granskning av en förmån då Folkpensionsanstalten utreder orsakerna till en felaktig utbetalning, och det i detta sammanhang upptäcks att den felaktiga utbetalningen orsakades av förmånssökandens agerande. Folkpensionsanstalten kan också börja misstänka missbruk baserat på anmälningar, uppgifter från inkomstregistret eller uppgifter från andra myndigheter.  

Om missbruk misstänks kommer förmånssökanden att höras och ges möjlighet att framställa sina synpunkter och förklaringar. Utifrån hörandet görs en bedömning av om förmånssökandens förfarande som lett till misstankar om missbruk varit uppsåtligt och vilka åtgärder som ärendet föranleder. Om det finns anledning att misstänka att ett brott har begåtts gör Folkpensionsanstalten en polisanmälan baserat på de uppgifter som erhållits. Polisanmälan görs inte om det inte finns tillräckliga bevis för missbruk eller om brottet är preskriberat. Folkpensionsanstalten prövar alltid ett ärende från fall till fall innan polisanmälan görs. Årligen gör Folkpensionsanstalten polisanmälan i cirka 50 procent av alla misstänkta fall av missbruk av förmåner (cirka 46 procent 2025 Etuuksien väärinkäytösten vuosiraportti 2025. Tillgänglig på adressen: https://www.kela.fi/documents/d/guest/kela-etuuksien-vaarinkaytosten-raportti). 

Den vanligaste typen av missbruk är bedrägeri enligt 36 kap. 1 § i strafflagen. Även försök till bedrägeri är straffbart. I 36 kap. 2 § i strafflagen föreskrivs dessutom om grovt bedrägeri och i 3 § om lindrigt bedrägeri. 

Bestämmelser om förfalskningsbrott finns i 33 kap. 1 § i strafflagen. I 33 kap. 2 § i strafflagen föreskrivs dessutom om grov förfalskning och i 3 § om lindrig förfalskning. Folkpensionsanstalten anmäler alltid fall av förfalskning till polisen. Detta gäller även fall där en förfalskning upptäcks innan förmånen betalas ut, eftersom förfalskning är en uppsåtlig gärning även om ingen skada orsakas. 

Missbruk innebär oftast felaktig utbetalning av förmåner och därav följande återkrav. Återkrav är dock ett separat förfarande som är oberoende av missbruk och baserar sig på bestämmelser om återkrav i olika förmånslagar. Enligt dem ska en felaktigt utbetald förmån återkrävas även om förmånstagaren inte har handlat svikligt. Antalet återkrav är många gånger fler än antalet missbruksfall. Återkrav är inte en sanktion utan återbetalning av en förmån som betalats ut utan grund. Således utesluter straffrättslig behandling och återkrav inte varandra. 

Missbruk av social trygghet kan också involvera så kallad grå ekonomi, dvs. verksamhet för vilken lagstadgade skatter och avgifter inte betalas på grund av att verksamheten eller inkomster hemlighålls för myndigheterna eller på grund av att oriktig eller ofullständig information har lämnats därom. Missbruk av Folkpensionsanstaltens förmåner involverar ofta fenomen inom grå ekonomi. Till exempel kan en förmånssökande vara anställd av en företagare som är verksam inom grå ekonomi och så att säga få sin lön svart. Förmånssökanden kan också själv bedriva grå näringsverksamhet och låta bli att anmäla inkomster av den till Folkpensionsanstalten. I båda fallen kan förmåner betalas ut antingen helt utan grund eller till ett för högt belopp. Sådant missbruk kan komma fram i samband med skattekontroll. 

Antalet fall av misstänkt missbruk är relativt lågt, eftersom det är svårt att identifiera situationer relaterade till missbruk i förmånshandläggningen. År 2025 uppdagades 1017 misstänka fall av missbruk vid Folkpensionsanstalten. Andelen misstänkta fall av missbruk av alla utbetalda förmåner var mindre än en halv promille. År 2025 gjorde Folkpensionsanstalten 471 polisanmälningar, som omfattade en eller flera gärningar. Gärningarna hänförde sig oftast till tidigare år. Det totala värdet på de missbruksfall som ledde till polisanmälan var 7 187 529 euro. Folkpensionsanstaltens polisanmälningar är mycket framgångsrika i brottmål, och cirka 70 procent av fallen leder till en fällande dom. Antalet förkastade åtal har varit litet. 

De vanligaste formerna av missbruk av Folkpensionsanstaltens förmåner är förfalskning och hemlighållande av utlandsvistelse, studier, arbete eller företagsverksamhet. År 2025 fanns det flest misstänkta fall av missbruk inom det grundläggande utkomststödet. Näst flest misstänkta fall fanns inom arbetslöshetsförmåner och allmänt bostadsbidrag. Dessa förmåner förutsätter mer aktiva åtgärder av förmånssökanden än andra förmåner, såsom regelbundet återkommande ansökningar och till exempel inlämning av fakturor och kontoutdrag till Folkpensionsanstalten. Det uppskattas att det därför förekommer fler misstankar om missbruk inom dessa förmåner än inom andra förmåner. Sedan inkomstregistret infördes 2019 har observationerna av misstänkt missbruk minskat avsevärt, eftersom information om förmånssökandes inkomster och förändringar i dem finns tillgänglig i realtid. Tack vare inkomstregisteruppgifter kan överbetalningar förhindras. Användningen av inkomstregistret har dock inte minskat misstankarna om missbruk av grundläggande utkomststöd på motsvarande sätt, eftersom misstankar om missbruk av grundläggande utkomststöd uppdagas av många andra orsaker än kundens dolda inkomster.  

Bedrägeri och förfalskning relaterade till Folkpensionsanstaltens förmåner har ibland visat sig vara en del av en större kriminell helhet. Då kan det vara fråga om systematiskt utnyttjande av samhällsstrukturer. Till exempel meddelade Centralkriminalpolisen 2024 att den utredde en serie av grova bedrägerierCentralkriminalpolisen utreder grova bedrägerier som har samband med missbruk av FPA:s bostadsbidrag – Polisen relaterad till missbruk av Folkpensionsanstaltens bostadsbidrag. Förundersökningen av detta fall påbörjades sommaren 2023 då uthyrning av bostäder avslöjades i samband med utredningen av grov narkotikabrottslighet. Enligt förundersökningen hade den huvudmisstänkte skaffat sig tiotals hyresbostäder i huvudstadsregionen. De som var skrivna i bostäderna fick bostadsbidrag av Folkpensionsanstalten. Dessa hade sedan mot ersättning överlämnat sina bostäder till den huvudmisstänkte, som därefter hyrde bostäderna vidare mot kontant betalning. Bostäderna användes för boende och dessutom också för kortvarig användning och även som gömställe för och förvaring av narkotika. I denna härva fanns det förutom den huvudmisstänkte 24 andra personer. Vid förundersökningen kom det fram att de misstänkta hade vilselett Folkpensionsanstalten genom att ge felaktiga uppgifter om bland annat sin verkliga bostadsplats. Folkpensionsanstalten hade betalat dem stöd utgående från de felaktiga uppgifterna. Enligt förundersökningen hade åtminstone 25 bostäder hyrts ut vidare. Brottsskadan misstänktes vara minst 100 000 euro. 

2.2  Felaktiga utbetalningar av Folkpensionsanstaltens förmåner

Förmåner kan betalas ut felaktigt, dvs. antingen helt utan grund eller till ett för högt belopp även av andra skäl än missbruk. En felaktig utbetalning kan uppstå på grund av en tjänstemans agerande eller ofullständig information utan att mottagaren har påverkat ärendet på något sätt. Orsaken till en felaktig utbetalning kan till exempel vara att Folkpensionsanstaltens uppgifter varit ofullständiga eller att uppgifter som Folkpensionsanstalten redan haft tillgång till av någon anledning inte beaktats vid avgörandet av förmånsärendet. En felaktig utbetalning kan också bero på ett fel som betalaren begått. Det vore viktigt att proaktivt förhindra felaktiga utbetalningar, eftersom felaktiga utbetalningar inte alltid kan återkrävas i sin helhet. År 2024 återkrävdes felaktiga utbetalningar till ett belopp av cirka 110 miljoner euro. De belopp som återkrävs årligen ger en uppfattning om fenomenets omfattning.  

Å andra sidan gäller det att notera att en felaktig utbetalning kan bero på sökanden, även om det inte direkt är fråga om missbruk. Till exempel kan sökanden ha försummat sin anmälningsskyldighet utan att det betraktas som missbruk. Det kan till exempel handla om missförstånd. En felaktig utbetalning kan också bero på andra orsaker än Folkpensionsanstalten eller sökanden. Ett typiskt exempel på detta är en situation där en annan instans beviljar en förmån eller ersättning retroaktivt, vilket hindrar Folkpensionsanstalten från att betala ut förmånen och därmed orsakar att utbetalningen blir felaktig. 

Enligt Folkpensionsanstaltens statistik står missbruk endast för ungefär en halv procent av alla återkravsbeslut och cirka fem procent av det totala beloppet av överutbetalningar. Med andra ord orsakades överbetalningarna i över 99 procent av återkravsbesluten av något annat än misstänkt brott.  

2.3  Uppgifter om bank- och betalkonton som rör Folkpensionsanstaltens förmåner

2.4  Missbruk av reseersättningar ur sjukförsäkringen

Enligt 1 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen svarar Folkpensionsanstalten för verkställigheten av sjukförsäkringen. I 4 kap. i sjukförsäkringslagen finns det bestämmelser om ersättning för resekostnader ur sjukförsäkringen. De försäkrade betalar 48,6 procent av kostnaderna för reseersättningar och staten 51,4 procent (SFL 18:9 och 10). Resekostnader ersätts för resor till hälso- och sjukvård och rehabilitering enligt lagstadgade villkor. Rehabiliteringsrelaterade resor ska vara resor till en rehabiliteringstjänst i enlighet med lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005, rehabiliteringslagen). Om de lagstadgade förutsättningarna är uppfyllda har den försäkrade subjektiv rätt till reseersättning. Kollektivtrafik är det primära färdsättet. Användning av specialfordon, såsom taxi, är möjlig om den försäkrades hälsotillstånd eller otillräckliga kollektivtrafikförbindelser kräver det. Reseersättning betalas för den del som överstiger självrisken. Självrisken för en enkelresa är 25 euro. Om det sammanlagda beloppet av de resekostnader för ersättningsgilla resor som den försäkrade själv ska betala och som uppstått under ett och samma kalenderår överstiger den årliga självriskandelen på 300 euro ersätts den överskjutande delen till fullt belopp även för självriskens del (SFL 4:7).  

Enligt 4 kap. 7 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen ersätts en försäkrads resekostnader för användning av taxi dock endast om taxiresan har beställts från en beställningscentral som har ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. Detta krav tillämpas dock inte om taxiresan beställts på ett område där det inte finns någon sådan beställningscentral. Enligt lagen förutsätter ersättning för en taxiresa alltså i regel att resan har beställts från en beställningscentral som har ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. Den andra meningen i momentet gäller särskilt landskapet Åland där det inte finns någon beställningscentral. Det finns en beställningscentral i varje upphandlingsområde för reseersättning ur sjukförsäkringen i hela riket.  

Enligt 15 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen betalas ersättningar och förmåner till ett av sökanden angivet konto inom Europeiska unionen. Om en inbetalning på konto inte är möjlig eller om sökanden anför särskilda skäl hos Folkpensionsanstalten, kan förmånen eller ersättningen även betalas på annat sätt. I 15 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen finns det bestämmelser om direktersättningsförfarande. Paragrafen föreskriver att om en färdtjänstproducent har debiterat en försäkrad för den i 4 kap. 7 § avsedda självriskandelen av priset för en resa, kan ersättningen betalas till serviceproducenten på basis av redovisning som serviceproducenten gör enligt vad som avtalas särskilt. Direktersättningsförfarandet är således en lagstadgad möjlighet att avvika från huvudregeln, dvs. utbetalning av ersättning till den försäkrades konto, men bestämmelsen skapar inte en subjektiv rätt för den försäkrade att få reseersättning som direktersättning.  

På fastlandet ska taxiresor beställas från en beställningscentral, men den försäkrade har inte någon subjektiv rätt till reseersättning i form av direktersättning enligt lagen, utan ersättning för kostnader som uppstår vid användning av taxi kan betalas ut till den försäkrade även på annat sätt. Upprättandet av ett direktersättningsavtal mellan Folkpensionsanstalten och tjänsteleverantören och beslut om direktersättning till kunder verkställs av Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten är en självständig offentligrättslig inrättning, vars förvaltning och verksamhet övervakas av fullmäktige som väljs av riksdagen.  

Folkpensionsanstalten bedömer om den försäkrade uppfyller de lagstadgade förutsättningarna för ersättning för resekostnader. Om förutsättningarna är uppfyllda betalar Folkpensionsanstalten reseersättningen antingen till den försäkrades konto eller genom direktersättningsförfarande. Folkpensionsanstalten bestämmer hur denna ersättning betalas.  

År 2025 ersattes resekostnader ur sjukförsäkringen för cirka 608 000 personer, totalt för cirka 364 miljoner euro. År 2025 gjordes totalt cirka 4,6 miljoner resor som ersattes av Folkpensionsanstalten, varav cirka 3,75 miljoner gjordes med taxi (med undantag för landskapet Åland). Taxiresorna stod för cirka 62 procent av de utbetalda ersättningarna (226 miljoner euro). 

Enligt Folkpensionsanstaltens statistik har missbruket av direktersatta taxiresor ökat. Missbruket går ut på att personer använder ersatta resor FPA-taxi för andra ändamål än hälso- och sjukvård eller rehabilitering. Missbruket sysselsätter Folkpensionsanstalten, eftersom ersättningsärenden måste granskas och felaktigt utbetalda ersättningar återkrävas. De belopp som återkrävs är ofta betydande, upp till tiotusentals euro för enskilda personer. Förmåner som betalats ut utan grund går ofta inte att återkräva. 

Enligt Folkpensionsanstaltens uppskattningar fanns det cirka 600 personer som aktivt missbrukade FPA-taxi hösten 2025. Enligt Folkpensionsanstalten fortsätter personer ofta att missbruka FPA-taxiresor trots konsekvenserna av förfarandet, såsom återkrav av ersättning och eventuell dom i brottmål. 

Reseersättningar ur sjukförsäkringen är en del av helheten med offentligt subventionerade resor. Helheten med offentligt subventionerade resor bildas utöver av reseersättningar enligt sjukförsäkringslagen av transporter enligt lagen om funktionshinderservice (675/2023) och socialvårdslagen (1301/2014) samt skoltransporter enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Offentligt subventionerade resor bildar en helhet vars mål är att säkerställa tillgång till vård och tjänster vid rätt tidpunkt för kunder. 

2.5  Rätt till information vid handläggning av utkomststöd

Vid beviljande av utkomstödstöd beaktas de utgifter som täcks med grunddelen och till behövligt belopp andra grundutgifter. Bestämmelser om boendeutgifter som ersätts som övriga grundutgifter finns i 7 a § samt om hälso- och sjukvårdsutgifter och övriga utgifter i 7 b § i lagen om utkomststöd. Enligt Folkpensionsanstalten skulle en effektiv utredning av misstänkt missbruk underlättas avsevärt om Folkpensionsanstalten hade rätt att begära information direkt från fakturautställare om de utgifter som beaktats i utkomststödet enligt 7 a och 7 b § i lagen om utkomststöd vid misstanke om missbruk. Informationsbehovet gäller situationer där fakturor misstänks vara förfalskade. För närvarande kan information endast erhållas från de instanser som nämns i 64 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (2023/703, nedan kunduppgiftslagen) och enligt 18 e § i lagen om utkomstöd från hyresvärdar, bostadsaktiebolag och fastighetsaktiebolag. Till exempel kan Folkpensionsanstalten inte kontrollera om en elräkning är äkta med elbolaget utan kundens samtycke. 

2.6  Utredning av förmånstagarens faktiska adress och boende samt eventuell vistelse i utlandet

Adressuppgifter utnyttjas för att fastställa den faktiska boningsorten för förmånssökande eller personer som är berättigade till förmåner. Folkpensionsanstalten upptäcker regelbundet fall där adressen för en familjemedlem eller hushållsmedlem som ansöker om förmåner enligt befolkningsdatasystemet har registrerats som en poste restante-adress under långa perioder, även om personerna faktiskt bor på samma adress. Det kan till exempel vara fråga om en situation där en make efter att ha blivit anställd ändrar sin adress till poste restante. Syftet med förfarandet är att säkerställa att makens arbetsinkomst inte ska påverka de förmåner som betalas ut till familjen. Å andra sidan kan det också finnas motiverade skäl bakom en poste restante-adress, såsom våld i hemmet, bostadslöshet eller identitetsstöld. 

Enligt Folkpensionsanstalten kan det vara möjligt att hemlighålla boendearrangemang eller boningsort under en längre tid utan några konsekvenser för utbetalningen av förmåner. Folkpensionsanstalten anser att detta beror på brister i regelverket gällande Folkpensionsanstaltens tillgång till information och förmånssökandens anmälningsskyldighet. 

Förmånslagstiftningen innehåller bestämmelser om omständigheter som omfattas av förmånssökandens eller -mottagarens anmälningsskyldighet. En part ska även enligt 31 § 2 mom. i förvaltningslagen bidra till utredningen av ett ärende som parten inlett. Utöver förvaltningslagen har de särskilda bestämmelserna om anmälningsskyldigheten i förmånslagstiftningen visat sig vara viktiga till exempel vid utredningar av missbruksmisstankar, eftersom den specificerar de uppgifter och förhållanden som anmälningsskyldigheten gäller. På ovannämnda grunder anses det att även informations- och anmälningsskyldigheten enligt lagen om utkomststöd bör förtydligas.  

Tabell 2: Kunder som angett poste restante som adress för FPA 3.6.2024 

2.7  Andra behov av informationsutbyte

2.8  Slutsatser om nuläget

Rätt till uppgifter om bank- och betalkonton

Folkpensionsanstaltens rätt att behandla uppgifter om bank- och betalkonton samt kontotransaktioner grundar sig på särskilda lagar som gäller Folkpensionsanstalten. I praktiken ger de gällande befogenhetsbestämmelserna Folkpensionsanstalten en omfattade rätt att få information om kontoinnehavare och kontotransaktioner för att utföra sina uppgifter. Bestämmelserna om behandling av uppgifter är dock inte exakta eller noggrant avgränsade och tar inte hänsyn till arten av de uppgifter som behandlas. Bestämmelserna borde förtydligas, och vid formuleringen av rätten till information bör särskild uppmärksamhet ägnas åt i vilken utsträckning informationen är författningsrättsligt känslig information.  

Införandet av förfrågningar gällande bank- och betalkonton i Folkpensionsanstalten skulle förebygga bedrägeri- och förfalskningsbrott relaterade till missbruk av förmåner samt felaktiga utbetalningar av förmåner. Eftersom det då inte längre vore möjligt att hemlighålla konton, skulle bedrägerier till följd av hemlighållande av konton inte längre vara möjliga. Med hjälp av elektroniska kontotransaktionsuppgifter kan Folkpensionsanstalten säkerställa att uppgifterna inte har redigerats och är kompletta. Införandet av förfrågningar förbättrar också dataskyddet i de förfrågningar som Folkpensionsanstalten gör till penninginstitut. Införandet av förfrågningar gör det också betydligt lättare för förmånssökande att sköta ärenden med Folkpensionsanstalten. Dessutom effektiviserar införandet av förfrågningar verkställandet av Folkpensionsanstaltens förmåner. 

Utlämnande av uppgifter vid handläggning av reseersättningar enligt sjukförsäkringslagen

Enligt Folkpensionsanstaltens statistik missbrukas möjligheten till direktersättning för taxiresor i allt större utsträckning. Missbruket går ut på att den försäkrade använder en taxi som beställts via en beställningscentral för andra ändamål än hälso- och sjukvård eller rehabilitering. Villkoren för ersättning enligt sjukförsäkringslagen är därför inte uppfyllda, men den försäkrade har redan gjort resan och fått ersättning genom direktersättningsförfarandet. Folkpensionsanstalten behandlar tjänsteleverantörens kostnadsredovisning i enlighet med direktersättningsförfarandet. I detta sammanhang blir det uppenbart att den resa som den försäkrade gjort inte uppfyller förutsättningarna för ersättning enligt sjukförsäkringslagen, varvid Folkpensionsanstalten avslår direktersättningen, men kostnaderna för ersättning som betalats ut på felaktiga grunder kan ofta inte återkrävas från den försäkrade, trots försök.  

Folkpensionsanstalten har redan enligt den gällande regleringen rätt att inom ramen för sin verkställande makt besluta om utbetalningssättet för reseersättning till försäkrade. Rätten till direktersättning är inte en lagstadgad subjektiv rättighet. Folkpensionsanstalten bör dock också ha möjlighet att till beställningscentralen lämna ut uppgifter om en försäkrad person till vilken Folkpensionsanstalten inte betalar ut reseersättning som direktersättning, så att Folkpensionsanstalten faktiskt kan besluta om utbetalningssättet för ersättningen. Eftersom den gällande regleringen av utlämnande av uppgifter inte tillåter detta, kan Folkpensionsanstalten inte utöva sin rätt att besluta om utbetalningssättet för ersättning och därmed också förhindra att upprepat missbruk fortsätter och att betydande kostnader uppstår för att reseersättning betalas ut på felaktiga grunder.  

Sökandens uppgifts- och anmälningsskyldighet

En part ska enligt 31 § 2 mom. i förvaltningslagen medverka till utredningen av ett ärende som han eller hon har inlett. Utöver förvaltningslagen har de särskilda bestämmelserna om uppgifts- och anmälningsskyldigheten i förmånslagstiftningen visat sig vara viktiga till exempel vid utredningar av missbruksmisstankar, eftersom de specificerar de uppgifter och förhållanden som anmälningsskyldigheten gäller. Av utkomststödets natur som den förmån som beviljas i sista hand följer att den som betalar ut stödet måste få alla uppgifter och utredningar om förhållanden vilka är av betydelse för behandlingen av utkomststödet. Då utkomststöd kan betalas under en relativt lång tid och då det av administrativa orsaker kan vara ändamålsenligt att bevilja utkomststöd för en längre tidsperiod än en månad, är det också nödvändigt att mottagaren av utkomststödet är skyldig att uppge ändringar i förhållandena som påverkar utkomststödet. Därför bör innehållet i uppgifts- och anmälningsskyldigheten förtydligas. 

Folkpensionsanstaltens rätt att få och lämna ut uppgifter enligt lagen om utkomststöd

Folkpensionsanstaltens gällande rätt att få och lämna ut uppgifter möjliggör inte begäran om uppgifter direkt av fakturautställare i situationer där Folkpensionsanstalten har upptäckt en eventuell förfalskad faktura som lämnats in till Folkpensionsanstalten. För närvarande kan uppgifter om utgifter endast erhållas från de instanser som nämns i 64 § i kunduppgiftslagen och i enlighet med 18 e § i lagen om utkomststöd från hyresvärden, bostadsaktiebolaget eller fastighetsaktiebolaget. Till exempel kan Folkpensionsanstalten inte kontrollera om en elräkning är äkta med elbolaget utan kundens samtycke. Rätten att få och lämna ut uppgifter bör utvidgas.  

Läkarutlåtanden och -intyg i Folkpensionsanstaltens förmåner

De nuvarande förfarandena för förmedling av läkarintyg medför utmaningar med tanke på 

- förmånssökande, 

- dataskydd, 

- läkare, 

- arbetsgivare, och 

- med tanke på Folkpensionsanstaltens verkställighet. 

Folkpensionsanstaltens rätt till information bör preciseras så att Folkpensionsanstalten framöver smidigare kan begära läkarintyg och -utlåtanden för handläggning av förmåner via Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice. 

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att bestämmelserna om Folkpensionsanstaltens rätt till information i lagen om utkomststöd, lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare ska ändras så att de mer exakt och avgränsat föreskriver om Folkpensionsanstaltens rätt till uppgifter från penninginstitut som är nödvändiga för att avgöra ett aktuellt ärende. Dessutom föreslås fogas bestämmelser som ger rätt att göra förfrågningar om dessa uppgifter med hjälp av ÖBB-systemet. Folkpensionsanstaltens behandling av kontouppgifter ökar inte till följd av propositionen, eftersom dessa uppgifter även enligt gällande bestämmelser ska fogas till förmånsansökningar. Enligt förslaget har Folkpensionsanstalten rätt att på begäran få sådana konto-, saldo- och tillgångsuppgifter från penninginstitut som är nödvändiga för att avgöra ett ärende. Dessa uppgifter är inte författningsrättsligt känsliga. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att begära nödvändiga uppgifter om kontotransaktioner från penninginstitut, såvida inte sökanden har förbjudit detta. Eftersom en persons detaljerade kontotransaktionsuppgifter jämställs med känsliga uppgifter som hör till privatlivets kärnområde, lämnas de inte ut till Folkpensionsanstalten utan tillräcklig förhandskontroll. Enligt förslaget utgörs förhandskontrollen av nödvändighetsbedömning och sökandens rätt att förbjuda Folkpensionsanstalten åtkomst till känsliga uppgifter. Om sökanden utövar sin förbudsrätt när han eller hon ansöker om en förmån, ska personen själv lämna de nödvändiga utredningarna av kontotransaktioner i enlighet med Folkpensionsanstaltens begäran. Folkpensionsanstalten behåller rätten att göra förfrågningar till penninginstitut enligt den gällande lagstiftningen även när tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som sökanden lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. 

Det föreslås att sjukförsäkringslagens 19 kap. 5 §, som gäller utlämnande av uppgifter, ska ändras så att det till den fogas en bestämmelse om utlämnande av uppgifter till en beställningscentral som samordnar resor när det gäller försäkrade till vilka reseersättning inte betalas som direktersättning. Det föreslagna utlämnandet av uppgifter gäller situationer där Folkpensionsanstalten med stöd av sin verkställande makt beslutar att betala reseersättning till en försäkrad på något annat sätt än direktersättning på grund av upprepat missbruk.  

Det föreslås att paragrafen om sökandens anmälningsskyldighet i 17 § i lagen om utkomststöd ska ändras så att den tydligare ålägger personen att lämna in nödvändiga utredningar om separat ekonomi och vistelseplats. Dessutom föreslås att paragrafen om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i 18 e § i lagen om utkomststöd ska ändras så att den framöver även föreskriver om utlämnande av uppgifter mellan Folkpensionsanstalten och aktörer som fakturerar grundutgifter. Utlämnandet av uppgifter gäller situationer där Folkpensionsanstalten misstänker att en faktura är förfalskad.  

Det föreslås att sjukförsäkringslagens 19 kap. 1 §, som gäller rätten till information, ska preciseras. Syftet med de föreslagna ändringarna är att göra nödvändiga uppgifter mer tillgängliga för Folkpensionsanstaltens förmånshandling än vad som är möjligt i dag direkt via Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

När det gäller bank- och kontouppgifter har följande alternativa handlingsvägar bedömts vid beredningen: 

Med tanke på projektets mål skulle alternativ 1 ha varit den mest effektivt och ändamålsenligt. Vid beredningen fattades dock beslut om att främja alternativ 2, eftersom det har starkare förhandskontroll av åtkomst till känsliga uppgifter än alternativ 1. Även alternativ 3 och 4 är starka med tanke på integritetsskyddet. Problemet med alternativ 3 är att det kan ge intryck av att handläggning förutsätter samtycke. Användningen av samtycke i myndighetssammanhang lämnar rum för tolkning, och samtycke kan tolkas som en grund för handläggning även i situationer där handläggningen grundar sig på lag. Dessutom förutsätter samtycke aktiva åtgärder av sökanden i samband med varje ansökan. Alternativ 4 uppfyller inte projektets mål på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, eftersom förebyggande av missbruk nästan helt uteblir i detta alternativ. Dessutom medför alternativ 4 inte besparingar, eftersom modellen inte effektiviserar Folkpensionsanstaltens verkställande av förmåner. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

6.1  Allmänt

Ett remissförfarande ordnades om utkastet till regeringens proposition mellan den 17 december 2025 och den 28 januari 2025. Ett utlåtande begärdes av sammanlagt 392 parter, och dessutom kunde alla intresserade ge ett utlåtande via tjänsten Utlåtande.fi. Inom den utsatta tiden kom det in sammanlagt 54 remissvar. Av de som gav ett svar var 47 organisationer, välfärdsområden, ministerier och andra statliga myndigheter, organisationer som företräder verkställandet och ändringssökandet, kommuner och motsvarande aktörer. De remissinstanser som ska betraktas som enskilda medborgare var sju. Utlåtanden gavs även per e-post och i ärendehanteringssystemet Vahva i stället för utlåtandetjänsten. 

6.2  Remissvar relaterade till bank- och kontouppgifter

I propositionen föreslås ändringar av Folkpensionsanstaltens rätt att inhämta nödvändiga uppgifter från penninginstitut för att avgöra ett ärende enligt lagen om utkomststöd, lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. Dessutom föreslås att bestämmelser om Folkpensionsanstalten ska fogas till lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt för Folkpensionsanstalten att begära nödvändiga uppgifter om sökande från finansiella institut för handläggning av förmåner via ÖBB-systemet. Rätten till information gäller inte endast sökanden utan även andra förmånstagare, dvs. familjemedlemmar, make, sambo eller en person som tillhör samma hushåll. 

Flera remissinstanser ansåg att den föreslagna ändringen var motiverad. 

I sina utlåtanden fäste justitieministeriet och Finanssiala ry uppmärksamhet vid ändamålsbegränsningar för uppgifter i ÖBB-systemet. Justitieministeriet ansåg att det i fråga om bedömningen av principen om ändamålsbegränsning enligt artikel 5.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen är väsentligt att uppmärksamma ändamålen för användningen av personuppgifter enligt det femte penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information. Justitieministeriet ansåg att det vid den fortsatta beredningen är motiverat att noggrant bedöma huruvida nationell lag kan utvidga de tillåtna användningsändamålen för uppgifter som samlats in med stöd av direktivet eller betrakta verkställandet av förmåner som ett förenligt användningsändamål. 

I sitt utlåtande ifrågasatte Finanssiala ry ändamålsenligheten med utnyttjandet av ÖBB-systemet. Finanssiala ry ansåg att systemets nuvarande meddelandestrukturer och datainnehåll inte var tillräckliga för Folkpensionsanstaltens behov. 

Finansministeriet ansåg däremot i sitt utlåtande att användningen av ÖBB-systemet för ändamålen enligt propositionen var godtagbart. Lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton hör till den sektor som finansministeriet ansvarar för. Finansministeriet konstaterade i sitt utlåtande att användningsändamålen för ÖBB-systemet har utvidgats till att omfatta även andra ändamål än de som följer av penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information. På grund av nationella regleringsbehov har systemet kompletterats med en ny funktion. 

Enligt propositionen är en förhandskontroll för åtkomst till känsliga kontotransaktionsuppgifter sökandens rätt att neka Folkpensionsanstalten åtkomst till känsliga kontotransaktionsuppgifter. Vissa remissinstanser ansåg att förbudsrätten borde gälla alla uppgifter som förmedlas till Folkpensionsanstalten. Några remissinstanser påpekade att sökanden enligt propositionen skulle utöva förbudsrätten för andra förmånstagares räkning. En del remissinstanser ansåg att förbudsrätten även borde omfatta andra stödmottagare. Flera remissinstanser uppmärksammade i sina utlåtanden innehållet i Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna bank- och kontouppgifter och hur kommunikationen genomförs i praktiken. I sitt utlåtande ansåg justitiekanslern att det tydligare borde framgå av propositionen hur andra förmånstagare underrättas om inhämtandet av uppgifter, om de kan utöva förbudsrätten och hur Folkpensionsanstalten informerar och instruerar andra förmånstagare.  

I utkastet till propositionen, som var på remiss, föreslogs att Folkpensionsanstalten, trots sökandens förbudsrätt, fortfarande skulle ha rätt att göra förfrågningar om kontotransaktionsuppgifter via ÖBB-systemet även om tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på något annat sätt och det finns grundade skäl att misstänka att de uppgifter som sökanden lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Justitieministeriet påpekade att det av motiveringarna inte framgår hur den som lämnar ut uppgifter kan säkerställa att Folkpensionsanstaltens begäran om information gällande en kontotransaktion är det sista alternativet. Dessutom konstaterade justitieministeriet att förbudsrätten på grund av rätten att göra förfrågningar till penninginstitut som sista alternativ verkar vara relativt begränsad och kanske endast har en uppskjutande verkan. Även justitiekanslern ansåg i sitt utlåtande att det på grund av den föreslagna regleringens komplexitet inte tydligt framgår vad som ingår i sökandens förbudsrätt.  

Riksdagens justitieombudsmans kansli ansåg att förslaget var oklart när det gäller i vilken utsträckning förslaget avsåg att precisera bestämmelserna och i vilken utsträckning det avsåg att utöka rätten till information. Dessutom förblev det oklart hur Folkpensionsanstalten förhåller sig till att sökanden döljer inlämnade kontotransaktionsuppgifter och hur detta påverkar uppgifternas tillförlitlighet. 

Justitieministeriet ansåg i sitt utlåtande att förutsättningarna för den föreslagna regleringen av rätten till information bör bedömas vid den fortsatta beredningen. Enligt den föreslagna formen blir regleringen glesare än enligt den gällande regleringen. Justitieministeriet ansåg att bedömningen av förslagets godtagbarhet och proportionalitet vid den fortsatta beredningen borde utvidgas till att även omfatta andra förmånstagare utöver sökanden.  

Justitieministeriet påpekade att det fanns skillnader i formuleringarna och indelningen av momenten i de föreslagna bestämmelserna. Justitieministeriet ansåg även att behovet av bestämmelserna om den tekniska anslutningen bör bedömas vid den fortsatta beredningen. Dessutom konstaterade justitieministeriet att motiveringarna gällande förfrågningarnas tidsmässiga dimension bör kompletteras vid den fortsatta beredningen. 

Ålands landskapsstyrelse konstaterade i sitt utlåtande att de åländska socialvårdsmyndigheterna bör ha samma rätt till sekretessbelagda uppgifter som Folkpensionsanstalten. På Åland ansvarar Kommunernas socialtjänst k.f. för handläggningen av alla former av utkomststöd. Utkomststöd och allmänt bostadsbidrag omfattas av landskapets lagstiftningsbehörighet. Bostadsbidrag för pensionstagare och ÖBB-systemet omfattas däremot av rikets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelser som omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet blir direkt tillämpliga på Åland. 

I sitt utlåtande konstaterade finansministeriet att enligt 8 § 2 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, informationshanteringslagen) ska det ministerium som ansvarar för verksamhetsområdet göra en bedömning enligt 5 § 3 mom. då bestämmelser som är under beredning återverkar på informationsmaterial och informationssystem. 

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Utifrån remissvaren har avsnitten om konsekvenser, specialmotivering och lagstiftningsordning i propositionen kompletterats så att sökandes och andra stödmottagares ställning framgår tydligare. I de föreslagna bestämmelserna beaktas även Ålands lagstiftningsbehörighet på ett sätt som framgår närmare i specialmotiveringen. Med anledning av utlåtandena utvidgades Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet till att dessutom omfatta skyldigheten att informera om de olika alternativen för lämnande av information och deras konsekvenser. Med anledning av utlåtandena förtydligades strukturen hos paragraferna om informationsskyldighet genom att indela 42 § i lagförslag 2 och 43 § i lagförslag 3 i flera moment. Med anledning av utlåtandena ströks de föreslagna bestämmelserna om den tekniska anslutningen som onödiga från propositionen. Som onödiga bestämmelser ströks 18 i § i lagförslag 1, 42 a § i lagförslag 2 och 43 a § i lagförslag. Bedömning av ändringarna i informationshanteringen i 8 § i informationshanteringslagen har lagts till i propositionen. 

6.3  Remissvar relaterade till reseersättningar (FPA-taxi)

Enligt lagförslag 5 i utkastet till propositionen skulle 19 kap. 5 § 1 mom. 5 punkten i sjukförsäkringslagen ändras så att det till den fogas en bestämmelse om Folkpensionsanstaltens rätt att till beställningscentraler som kombinerar resor lämna ut namn och personbeteckning på försäkrade till vilka reseersättning inte betalas som direktersättning. Utlämnandet av uppgifter gäller situationer där ersättning inte betalas direkt till tjänsteleverantören på grund av upprepat missbruk. 

Flera remissinstanser ansåg att det var motiverat att ingripa i återkommande missbruk på det föreslagna sättet. Några av dessa remissinstanser ansåg det vara viktigt att förslaget endast skulle gälla sättet för utbetalning av ersättning och således inte begränsa den försäkrades rätt till reseersättning. 

Vissa remissinstanser ansåg att förslaget kan försämra kundernas tillgång till vård och dagliga tjänster. Personer som använder FPA-taxi befinner sig ofta i en utsatt ställning. Enligt utlåtandena bör man vid utvecklingen av lagstiftningen avgöra om det nuvarande förmånssystemet i tillräcklig utsträckning stöder skötseln av dagliga ärenden med taxi.  

Flera remissinstanser ansåg att den föreslagna modellen orsakar transportörerna för oskäliga förluster. Förlust uppstår i situationer där en kund väljer faktura som betalningssätt för resan och låter bli att betala den. För närvarande ska FPA-taxiföretagare acceptera faktura som betalningssätt. Om fakturan inte betalas blir självriskandelen för resan taxiföretagarens förlust. Flera remissinstanser ansåg att hela priset på resan skulle bli en förlust för taxiföretagaren enligt den föreslagna modellen. Den ekonomiska risken relaterad till obetalda fakturor är därför betydande. Några remissinstanser föreslog den så kallade svenska modellen, där resans självrisk skulle överföras till indrivning av Folkpensionsanstalten, som sedan kunde kvitta indrivningsbeloppet mot andra förmåner. 

En del remissinstanser ansåg att grunderna, varaktigheten och förfarandet för att ändra betalningssätt borde vara exakt definierade och förutsebara. Vissa remissinstanser ansåg att ett förvaltningsbeslut borde fattas om hur ersättningen ska utbetalas. Några remissinstanser påpekade också att information om betalningssättet för ersättning enligt förslaget endast skulle lämnas till kunden via beställningscentralen då kunden beställer FPA-taxi. Enligt dessa utlåtanden borde Folkpensionsanstalten vara informationsskyldig. 

Justitieministeriet ansåg i sitt utlåtande att det av motiveringarna till utkastet till propositionen inte framgick vilken reglering Folkpensionsanstaltens prövningsrätt avseende direkt ersättning skulle grunda sig på. Enligt justitieministeriet kan behörigheten inte grunda sig på den i propositionen föreslagna bestämmelsen om utlämnande av uppgifter.  

Justitieministeriet och riksdagens justitieombudsmans kansli fäste uppmärksamhet vid den föreslagna regleringen av utlämnande av uppgifter i sina utlåtanden. Enligt utlåtandena bör det vid den fortsatta beredningen bedömas om den föreslagna bestämmelsen om utlämnande av uppgifter är proportionell och godtagbar.  

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Utifrån remissvaren har beskrivningen av nuläget, konsekvensbedömningen, specialmotiveringen och motiveringen till lagstiftningsordning i propositionen kompletterats. Till övriga delar gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. En betydande del av remissvaren gällde frågor om konkurrensutsättning av taxitjänster som omfattas av Folkpensionsanstaltens verkställighet. Konkurrensutsättning och andra frågor om taxiresor som ersätts ur sjukförsäkringen hör till Folkpensionsanstaltens behörighet och kan därför inte behandlas i en regeringsproposition eller lagstiftning. Dessa omständigheter som tagits upp i utlåtandena har dock lämnats till Folkpensionsanstalten för kännedom. Överföringen av indrivningen av självrisken till Folkpensionsanstalten vore dock en stor förändring med tanke på både lagstiftningen och informationssystemen, och den förutsätter en separat utredning. När frågan utreddes tidigare ansågs den föreslagna ändringen av indrivningen av självrisk inte ändamålsenlig. Social- och hälsovårdsministeriet är dock medveten om frågan och relaterade synpunkter.  

6.4  Remissvar relaterade till Folkpensionsanstaltens rätt till information om fakturor som ska beaktas i utkomststödet

I lagförslag 1 i utkastet till propositionen föreslogs att det till 18 e § i lagen om utkomststöd fogas att Folkpensionsanstalten har rätt att få uppgifter av aktörer som fakturerar grundutgifter som ersatts ur utkomststödet. Rätten till information gäller situationer där Folkpensionsanstalten utreder misstänkt missbruk och har upptäckt en eventuell förfalskad faktura som lämnats in till Folkpensionsanstalten.  

Flera remissinstanser ansåg att den föreslagna ändringen var motiverad.  

Vissa remissinstanser påpekade att fakturauppgifter kan innehålla känsliga uppgifter. Justitieministeriet påpekade i sin tur att när Folkpensionsanstalten begär fakturauppgifter från fakturautställare lämnar den samtidigt ut sekretessbelagd information om personens kundrelation till fakturautställaren. Justitieministeriet och riksdagens justitieombudsman ansåg att motiveringen till lagstiftningsordning bör bedöma den föreslagna bestämmelsens proportionalitet eller godtagbarhet och dess förhållande till grundlagsutskottets utlåtandepraxis gällande utlämnande av sekretessbelagd information.  

Utifrån remissvaren har avsnitten om konsekvenser och lagstiftningsordning i propositionen kompletterats. 

6.5  Remissvar relaterade till uppgifts- och anmälningsskyldighet för sökande av utkomststöd

Enligt lagförslag 1 i utkastet till propositionen ändras 17 § 3 mom. i lagen om utkomststöd så att bestämmelsen tydligare ålägger sökande av stöd och andra parter att lämna in nödvändig utredning om separat ekonomi och vistelseplats.  

Flera remissinstanser ansåg att det var motiverat att förtydliga skyldigheterna. Enligt utlåtandena var det också motiverat att bedöma frågan om gemensamt hushåll på ett könsneutralt sätt.  

Folkpensionsanstalten ansåg i sitt utlåtande att det finns ett motsvarande behov av att förtydliga bestämmelserna om anmälningsskyldigheten inom allmänt bostadsbidrag och bostadsbidrag för pensionstagare. 

Några remissinstanser påpekade dock att den föreslagna ändringen kan öka sökandens utrednings- och bevisbörda. 

Justitieministeriet ansåg att förutsättningarna för den föreslagna ändringen bör bedömas vid den fortsatta beredningen. 

Folkpensionsanstalten föreslog att specialmotiveringen skulle kompletteras så att det i motiveringen talas om nödvändiga uppgifter i stället för betydande uppgifter och så att inkomst och tillgångar läggs till i de nödvändiga uppgifterna och utredningarna utöver förmånstagarnas förhållanden. Dessutom föreslog Folkpensionsanstalten att motiveringarna skulle kompletteras så att utbetalaren av förmånen i olika situationer ska bedöma om det faktiskt är fråga om ett gemensamt hushåll eller en familj enligt lagen om utkomststöd. 

Med anledning av utlåtandena konstateras följande: Konsekvensbedömningen i propositionen har kompletterats utifrån remissvaren. Dessutom har de ändringar som föreslogs i Folkpensionsanstaltens utlåtande gjorts i specialmotiveringen till förslaget. Till övriga delar gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. 

6.6  Remissvar relaterade till precisering av rätten till information om läkarutlåtanden och -intyg

I lagförslag 5 i utkastet till propositionen föreslogs att det till 19 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen fogas en ny bestämmelse om Folkpensionsanstaltens rätt att av läkare samt yrkesutbildade personer och verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården få utlåtanden och intyg som är nödvändiga för att avgöra ett ärende. Syftet med de föreslagna ändringarna är att göra nödvändiga uppgifter mer tillgängliga för Folkpensionsanstaltens förmånshandling än vad som är möjligt i dag direkt via Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice. 

De flesta remissinstanserna ansåg att förslaget var motiverat. Användningen av informationsförmedlings- och förfrågningsservicen ansågs minska den administrativa bördan för sökande, påskynda förmånshandläggningen och förbättra dataskyddet och informationssäkerheten jämfört med nuvarande pappersbaserade inlämningssätt via flera kanaler. 

Några remissinstanser ansåg att vidarebefordran av läkarintyg och -utlåtanden direkt till Folkpensionsanstalten minskar personers kontroll över sina egna uppgifter och urholkar den tidigare kontrollen vid behandlingen av känsliga uppgifter. En del remissinstanser påpekade att den föreslagna förbudsrätten vid vidarebefordran av bank- och kontouppgifter inte föreslogs för vidarebefordran av läkarutlåtanden och -intyg. I utlåtandena uppmärksammades även att förmånssökande inte ges möjlighet att själv lämna nödvändiga uppgifter. Dessutom påpekade några remissinstanser att det inte framgick av propositionen huruvida utlämnande av uppgifter förutsätter prövning av den personuppgiftsansvarige eller om bestämmelsen specificerar de nödvändiga uppgifterna så detaljerat att de kan lämnas ut utan prövning från fall till fall. I utlåtandena betonades även sökandens rätt att kontrollera de registrerade uppgifterna och vid behov rätta fel i handlingar. 

Justitiekanslern konstaterade i sitt utlåtande att ändringen är betydande jämfört med det nuvarande utgångsläget, där förmånssökanden själv lämnar in handlingarna till Folkpensionsanstalten. Justitiekanslern ansåg att propositionen särskilt borde bedöma förslagets konsekvenser för förmånssökandens proaktiva och retroaktiva rättsskydd och närmare ta ställning till hur sökandens rättigheter tryggas inom det övergripande systemet för grundläggande rättigheter. 

Riksdagens justitieombudsmans kansli konstaterade i sitt utlåtande att en person i regel ska ha möjlighet att själv foga känsliga uppgifter om sig själv, såsom hälsouppgifter, till ansökan eller alternativt ge samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Kansliet ansåg att konsekvensbedömningen i propositionen var bristfällig med tanke på konsekvenserna för förmånssökande. 

Justitieministeriet påpekade i sitt utlåtande att enligt specialmotiveringen i utkastet till propositionen ska de intyg och utlåtanden som begärs med stöd av bestämmelsen vara nödvändiga för att avgöra förmånsärendet men att nödvändigheten inte framgår av den föreslagna bestämmelsen. Dessutom fäste justitieministeriet uppmärksamhet vid att motiveringen till lagstiftningsordning inte bedömde den föreslagna bestämmelsens förhållande till grundlagsutskottets utlåtandepraxis gällande utlämnande av sekretessbelagda uppgifter eller till kraven i dataskyddsregleringen. Justitieministeriet ansåg att den föreslagna bestämmelsen och motiveringen till den borde kompletteras i dessa avseenden vid den fortsatta beredningen. 

Justitiekanslern påpekade att det av propositionen inte framgår om bestämmelsen om avgiftsfriheten avseende arvoden för utlåtanden i 19 kap. 12 § i sjukförsäkringslagen även ska tillämpas på föreslagna 1 § 6 mom. i samma kapitel. 

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Propositionens konsekvenser, den föreslagna bestämmelsen, specialmotiveringen och avsnittet om lagstiftningsordning har kompletterats utifrån remissvaren. 

6.7  Remissvar relaterade till alternativa handlingsvägar

I avsnitt 5.1 beskrivs fyra alternativa handlingsvägar för bank- och kontouppgifter. Av dessa fyra alternativ valdes vid den grundläggande beredningen 2, där åtkomst till känsliga uppgifter förutsätter att sökanden inte har förbjudit detta.  

I sitt utlåtande biföll Folkpensionsanstalten alternativ 1, som inte involverar någon förbudsrätt. Folkpensionsanstalten ansåg att det hade varit en tillräcklig åtgärd att informera sökanden vid ansökan om förmånen. Enligt Folkpensionsanstalten är risken med förbudsrätten att den uttryckligen skulle utövas av de kunder vars ansökan om förmåner involverar bedrägligt agerande. Folkpensionsanstalten ansåg att det är motiverat att framöver följa upp utövandet av förbudsrätten så att målen för ändringen uppnås på ett tillräckligt och ändamålsenligt sätt. 

Några remissinstanser ansåg att Folkpensionsanstalten borde begära samtycke i stället för införande av förbudsrätt. Även justitieministeriet ansåg i sitt utlåtande att förbudsrätt har en mer begränsad omfattning än samtycke. 

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Med anledning av utlåtandena har propositionens konsekvenser, specialmotivering och avsnitten om lagstiftningsordning preciserats så att det av propositionen bättre framgår förbudets innebörd och dess konsekvenser för kundens ställning. Till övriga delar gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. 

6.8  Remissvar relaterade till konsekvensbedömningen

Vissa remissinstanser påpekade att ändringarnas inverkan på minskningen av missbruk och felaktiga utbetalningar inte kan förutses tillförlitligt och att uppskattningarna därför är osäkra. Några remissinstanser påpekade att uppskattningarna av konsekvenserna för förmånsutgifterna var ofullständiga och att konsekvenserna av minskningen av underutnyttjandet av utkomststödet för förmånsutgifterna inte överhuvudtaget har bedömts i propositionen. En del remissinstanser ansåg att förslagen kan påverka nivån på förmåner, såsom bostadsbidrag. Polisstyrelsen påpekade att konsekvensbedömningen inte beaktar de möjliga konsekvenserna för polisens verksamhet, främst när det gäller polisens förundersökningar då fallen av missbruk eventuellt ökar.  

Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab och välfärdsområdena ansåg i sina utlåtanden att de föreslagna ändringarna inte medför några direkta konsekvenser för välfärdsområdena eller Helsingfors social- och hälsovårdssektor. Mindre indirekta konsekvenser kan dock förekomma. 

Finanssiala ry ansåg i sitt utlåtande att den föreslagna regleringen av bank- och kontouppgifter sannolikt orsakar en hel del manuellt extra arbete för både Folkpensionsanstalten och bankerna. 

Vissa remissinstanser ansåg att konsekvensbedömningen var bristfällig, särskilt när det gäller konsekvenserna relaterade till missbruk, vilket gjorde det svårare att bedöma förslagens proportionalitet. Det förblir därför oklart huruvida omfattningen och inriktningen av de föreslagna åtgärderna står i proportion till fenomenets omfattning. I vissa utlåtanden ansågs propositionen öka övervakningen av och misstroendet mot kunder. Enligt några utlåtanden leder ett färre antal bilagor till ansökningar till att kundens eget agerande i sitt eget ärende minskar.  

Justitieministeriet fäste uppmärksamhet vid att riksdagen nyligen genom regeringens proposition (RP 116/2025 rd) godkänt ändringen av lagen om utkomststöd, 64 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och 10 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Genom dessa bestämmelser har till exempel Folkpensionsanstaltens rätt till information från penninginstitut för att avgöra ansökningar om utkomststöd nyligen ändrats, och nu föreslås nya ändringar. Stegvisa ändringar gör det svårare att bedöma de övergripande konsekvenserna. 

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Med anledning av utlåtandena har konsekvensbedömningen preciserats. Till övriga delar gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. Som helhet bedömt ökar de föreslagna lagförslagen inte återkraven av förmåner eller misstankar om missbruk, eftersom de föreslagna åtgärderna väntas förebygga och minska missbruk och felaktiga utbetalningar. Förslagen påverkar inte heller på nivån på de lagstadgade förmåner som betalas ut. 

6.9  De övriga remissvaren

Flera remissinstanser påpekade att det observerade missbruket är småskaligt och att återkrav av förmåner oftast beror på andra orsaker än missbruk från sökandens sida. Enligt dessa utlåtanden är de föreslagna åtgärderna inte proportionella i förhållande till det småskaliga missbruket. 

Några remissinstanser ansåg att propositionen ökar myndighetskontrollen avsevärt. 

Justitiekanslern ansåg i sitt utlåtande att utredning av misstänkt missbruk eller förebyggande av brott inte är en uppgift för Folkpensionsanstalten enligt lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001). Justitiekanslern ansåg att det av propositionen mer exakt borde framgå vilken lagstiftningsgrund Folkpensionsanstaltens roll som utredare av missbruk anses vila på. Dessutom konstaterade justitiekanslern att lagstiftning som möjliggör informationsutbyte också har en stor inverkan på utvecklingen av automatiserade system som möjliggör ett mer omfattande automatiserat beslutsfattande. Propositionen bör granskas mer mångsidigt med tanke på tillgodoseendet av rättigheterna för Folkpensionsanstaltens kunder även ur detta perspektiv, särskilt om det förväntas att förfrågningar till penninginstitut kommer att bli ett rutinmässigt steg i alla förmånsansökningar där det enligt lag är möjligt.  

Justitiekanslern och riksdagens justitieombudsman ansåg i sitt utlåtande att det i slutet av motiveringen till lagstiftningsordning i regeringens proposition närmare bör motiveras varför grundlagsutskottets utlåtande är nödvändigt genom att ange de tolkningsfrågor om 10 § i grundlagen som grundlagsutskottet bör ta ställning till. 

Ålands landskapsstyrelse påpekade i sitt utlåtande att det svenskspråkiga materialet som lämnats in för utlåtanden endast innehöll en sammanfattning av propositionens huvudsakliga innehåll och den föreslagna lagtexten, varför landskapsstyrelsen inte fick möjlighet att avge ett fullständigt utlåtande. I det svenskspråkiga utkastet till regeringens proposition saknades beskrivningen av nuläget, målsättningarna, konsekvensbedömningen av förslagen, de alternativa verksamhetssätten, vilket gjorde det omöjligt för landskapsstyrelsen att få en övergripande uppfattning om propositionen. Landskapsstyrelsen ansåg att riket till denna del inte fullgjorde sina skyldigheter enligt 38 § i självstyrelselagen för Åland. Propositionen gäller områden som hör till både Ålands och rikets lagstiftningsbehörighet.  

Med anledning av utlåtandena konstateras det följande. Folkpensionsanstaltens befogenheter och uppgifter gällande missbruk och felaktiga utbetalningar beskrivs i avsnitt 2.1 och 2.2 om nuläget. Utifrån remissvaren har beskrivningen också lagts till i avsnitt 10.8 som gäller lagstiftningsordning. Avsnittet om lagstiftningsordning i propositionen har även kompletterats på andra sätt utifrån remissvaren. När det gäller automatiserade beslut konstateras att förslagen i propositionen inte har någon inverkan på användningsområdet för automatiserade beslut enligt 8 b kap. i förvaltningslagen. Enligt 53 e § i förvaltningslagen kan en myndighet endast avgöra ett ärende automatiserat, när det i ärendet inte ingår omständigheter som förutsätter prövning från fall till fall eller när de i ärendet ingående omständigheter som förutsätter prövning från fall till fall har bedömts av en tjänsteman eller någon annan som handlägger ärendet. De lagändringar som rör informationsutbyte utökar inte användningsområdet för automatiserade beslut som är tillåtna enligt lag. I stället underlättar informationsbasen utnyttjandet av partiell automatisering. Partiell automatisering innebär användning av automatiserad databehandling på ett sådant sätt att avgöranden granskas och godkänns av en fysisk person. Folkpensionsanstalten har använt partiell automatisering sedan 1960-talet. Propositionens konsekvenser för Folkpensionsanstaltens verkställighet och kundernas tjänster beskrivs i avsnitt 4. Förslagen ändrar inte det att förutsättningen för förmåner är att kunden lämnar in en ansökan. När det gäller förslagen relaterade till penninginstitut konstateras att syftet med dem inte är att ändra nuvarande praxis för informationsinsamling, dvs. att utvidga de situationer där uppgifter begärs eller granskningsperioder för vilka uppgifter begärs. Enligt beskrivningen av nuläget verkar dessa rutiner vara väl etablerade på det stora hela. 

Till övriga delar gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. 

6.10  Fortsatt beredning

Vid den fortsatta beredningen efter remissförfarandet ändrades och kompletterades utkastet till propositionen på flera punkter bland annat när det gäller den allmänna motiveringen, konsekvensbedömningen, specialmotiveringen och de föreslagna paragraferna. Närmare information om hur remissvaren har föranlett ändringar eller kompletteringar av propositionen finns i avsnitt 6.2–6.9.  

6.11  Justitiekanslerns förhandsgranskningspromemoria

Justitiekanslern har förhandsgranskat regeringens proposition.  

Utifrån förhandsgranskningspromemorian har avsnittet om propositionens förhållande till grundlagen kompletterats avsevärt efter remissförfarandet. I avsnitt 10.4.1 bedöms huruvida EU-domstolens avgöranden C-817/19 och C-175/20 är tillämpliga på de föreslagna bestämmelserna. Enligt förhandsgranskningspromemorian borde propositionen mer grundligt lyfta fram de slutsatser på vilka dessa avgöranden baserar sig. Med beaktande av grundlagsutskottets uppgifter enligt grundlagen borde frågeställningen till grundlagsutskottet dessutom formuleras så att den specificerar tolkningsfrågorna i grundlagen så att de i högre grad motsvarar grundlagsutskottets uppgifter. Bedömningen av propositionens förhållande till grundlagen borde tydligare specificera de bestämmelser i förslaget som enligt grundlagen eller rättspraxis förefaller lämna rum för tolkning eller ha principiell betydelse. I förhandsgranskningspromemorian fästes dessutom uppmärksamhet vid hänvisningarna till paragraferna i 3 § 11 punkten i lagförslag 4.  

Till följd av promemorian kompletterades avsnittet om lagstiftningsordning. Dessutom rättades hänvisningarna till paragraferna i 3 § 11 punkten i lagförslag 4. 

7.1  Lag om utkomststöd

17 §.Sökandens skyldighet att lämna uppgifter och anmälningsskyldighet. Paragrafens 1 mom. föreskriver att den som ansöker om utkomststöd, de som är medlemmar av sökandens familj samt även den som är skyldig att försörja sökanden samt deras vårdnadshavare och intressebevakare är skyldiga att lämna uppgifter. Av utkomststödets natur som den förmån som beviljas i sista hand följer att den som beviljar stödet måste få alla uppgifter och utredningar om stödmottagarens förhållanden, inkomster och tillgångar vilka är nödvändiga för behandlingen av utkomststödet. Då utkomststöd kan betalas under en relativt lång tid och då det av administrativa orsaker kan vara ändamålsenligt att bevilja utkomststöd för en längre tidsperiod än en månad, är det också nödvändigt att mottagaren av utkomststödet är skyldig att uppge ändringar i förhållandena som påverkar utkomststödet. Om denna skyldighet föreskrivs i den gällande paragrafens 2 mom. 

Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska ändras så att det tydligare ålägger den person som avses i 1 mom. att lämna in nödvändiga utredningar.  

Enligt föreslagna 3 mom. ska en person som avses i 1 mom. ovan även att vid behov lämna in utredning av separat hushåll och vistelseort. Enligt motiveringen Regeringens proposition RP 217/1997 rd, s. 25. till gällande 3 mom. gäller utredningsskyldigheten situationer där personer av olika kön antas vara sambor. På grund av att den heteronormativa presumtionen för samboskap är problematisk konstateras att föreslagna 3 mom. i denna proposition gäller alla situationer där personer antas vara sambor oavsett personernas kön. Av en i 1 mom. avsedd person ska vid behov begäras en utredning om att det är fråga om ett samboförhållande. Detta påverkar beräkningen av utkomststöd och stödbeloppet. 

För att avgöra en ansökan om utkomststöd ska den som betalar ut stödet utreda vilka personer som bor i hushållet och om de tillhör samma familj. Utkomststöd beviljas hela familjen, och beloppet av utkomststödet påverkas av alla familjemedlemmars inkomster, tillgångar och utgifter. För varje familjemedlem beaktas en egen grunddel av utkomststödet. Enligt 3 § i lagen om utkomststöd avses med familj i gemensamt hushåll boende föräldrar, en förälders minderåriga barn, äkta makar samt två personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden. Då utkomststöd beviljas betraktas alla familjemedlemmar som mottagare av utkomststödet räknat från den dag stödet utbetalas. I olika situationer ska utbetalaren av stödet bedöma om det faktiskt är fråga om ett gemensamt hushåll eller en familj enligt lagen om utkomststöd. Vid behov ska ytterligare utredning av gemensamt hushåll eller samboförhållande begäras av kunden. Vid bedömningen bör bland annat följande faktorer beaktas: bostadens storlek, hur länge personerna bott tillsammans, ömsesidiga kontoöverföringar, andra personer som bor i bostaden, gemensam boendehistoria, gemensamma barn, barn födda under separationstiden eller makens poste restante-adress, hyresavtal och betalning av hyra samt andra boendeförhållanden. 

Enligt 27 § i lagen om utkomststöd beviljas utkomststöd endast en sökande eller familj som vistas stadigvarande i Finland. Vistelsens faktiska karaktär ska utredas individuellt för varje sökande. Vid utredningen av vistelsens faktiska karaktär ska utbetalaren av stödet kräva och få uppgifter om till exempel sökandens och dennes familjs förhållanden, boende, familj och arbete.  

Enligt 14 a § 3 mom. i lagen om utkomststöd fattas beslutet utan dröjsmål på basis av de tillgängliga uppgifterna, dock senast den sjunde vardagen efter det att tidsfristen gått ut, om kunden inte inom utsatt tid har kompletterat sin ansökan eller uppgett en godtagbar orsak till att kompletteringen försenats.  

18 a §.Rätt för utbetalare av grundläggande utkomststöd att få information samt utbetalarens skyldighet att lämna ut uppgifter. Paragrafen föreskriver om Folkpensionsanstaltens rätt till information och skyldighet att lämna ut uppgifter. Paragrafens rubrik och 1–4 mom. ändras så att paragrafen i stället för till Folkpensionsanstalten hänvisar till utbetalaren av grundläggande utkomststöd. Syftet med dessa ändringar är att även Ålands socialvårdsmyndigheter kan få de nödvändiga uppgifter som behövs för handläggning av utkomststöd. Dessutom ändras paragrafens struktur så att paragrafen i stället för de nuvarande fyra momenten har sju moment. I föreslagna 5–7 mom. föreskrivs om Folkpensionsanstaltens rätt att från penninginstitut få uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett aktuellt ärende. De föreslagna ändringarna skapar ett trestegssystem för åtkomst till uppgifter. Föreslagna 7 mom. innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet. 

Enligt föreslagna 1 mom. har utbetalaren av grundläggande utkomststöd trots sekretessbestämmelserna rätt att av välfärdsområdets socialvårdsmyndighet på begäran avgiftsfritt få uppgifter och utredningar som finns hos socialvårdsmyndigheten och som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende som handläggs. Utbetalaren av grundläggande utkomststöd har dessutom rätt att av en socialvårdsmyndighet och av skattemyndigheterna få sekretessbelagda personuppgifter som finns i deras personregister oberoende av klientens samtycke, om det är nödvändigt för behandlingen av ett utkomststödsärende som avses i denna lag. Utbetalaren av grundläggande utkomststöd ska på förhand informera klienten om denna möjlighet. Innehållsmässigt motsvarar paragrafen gällande 1 mom., men i stället för Folkpensionsanstalten hänvisar paragrafen till utbetalaren av grundläggande utkomststöd. Syftet med dessa ändringar är att även Ålands socialvårdsmyndigheter kan få de nödvändiga uppgifter som behövs för handläggning av utkomststöd. Utkomststöd hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. 

Enligt föreslagna 2 mom. har utbetalaren av grundläggande utkomststöd trots sekretessbestämmelserna rätt att på begäran avgiftsfritt av statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter och utbildningsanordnare få sådana uppgifter om den som ansökt om eller får utkomststöd som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende som handläggs. Innehållsmässigt motsvarar paragrafen gällande 2 mom., men i stället för Folkpensionsanstalten hänvisar paragrafen till utbetalaren av grundläggande utkomststöd. Syftet med dessa ändringar är att även Ålands socialvårdsmyndigheter kan få de nödvändiga uppgifter som behövs för handläggning av utkomststöd. Utkomststöd hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. 

I föreslagna 3 mom. föreskrivs att vad som i 63 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023), nedan kunduppgiftslagen, föreskrivs om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter oberoende av klientens samtycke gäller också de nödvändiga uppgifter som utbetalaren av grundläggande utkomststöd får i samband med skötseln av sina utkomststödsuppgifter. Innehållsmässigt motsvarar paragrafen gällande 3 mom., men i stället för Folkpensionsanstalten hänvisar paragrafen till utbetalaren av grundläggande socialstöd. Syftet med dessa ändringar är att även Ålands socialvårdsmyndigheter kan få de nödvändiga uppgifter som behövs för handläggning av utkomststöd. Utkomststöd hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. 

Enligt föreslagna 4 mom. har utbetalaren av grundläggande utkomststöd trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana konto-, saldo- och värdepappersuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende som handläggs. Rätten till information gäller utöver sökanden även andra familjemedlemmar.  

Med kontouppgifter avses IBAN-nummer eller annat identifikationssignum, datum för öppnande och avslutande av kontot samt kontoinnehavare och dispositionsrättshavare. Med saldouppgifter avses det belopp som finns på ett bank- och betalkonto vid den tidpunkt då en förfrågan besvaras, och från vilket avdragits en eventuell täckningsreservering. Med värdepappersuppgifter avses uppgifter som antecknas på värdeandelskonton enligt 2 § i lagen om värdeandelskonton (827/1991) och 2 § i lagen om värdepapperskonton (750/2012). Dessa uppgifter är inte författningsrättsligt känsliga.  

Enligt föreslagna 5 mom. har utbetalaren av grundläggande utkomststöd trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana uppgifter om sökandens samt övriga familjemedlemmars kontotransaktionsuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende som handläggs, såvida sökanden inte förbjudit begäran om uppgifter. Enligt föreslagna 5 mom. gäller Folkpensionsanstaltens rätt att göra en förfrågan endast nödvändiga kontotransaktionsuppgifter. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter jämställs med känsliga uppgifter som hör till kärnområdet för skyddet för privatliv. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter kan inte lämnas ut till myndigheter utan tillräcklig förhandskontroll. Enligt förslaget utgörs förhandskontrollen av nödvändighetskriteriet och sökandens rätt att förbjuda Folkpensionsanstalten åtkomst till känsliga uppgifter. I praktiken är det alltså sökanden som väljer sättet att lämna in uppgifterna om kontotransaktioner för varje ansökan och eventuella situationer som gäller rättelse av beslut och återkrav. Valet gäller då de uppgifter som behövs för att avgöra ansökan eller beslutet. Sökanden kan, om han eller hon vill, själv lämna in nödvändiga utredningar av kontotransaktioner i enlighet med Folkpensionsanstaltens begäran. Om sökanden inte då lämnar in de begärda uppgifterna kommer ansökan om utkomststöd att avslås.  

Enligt föreslagna 6 mom. har utbetalaren av grundläggande utkomststöd rätt att på begäran få de uppgifter som avses i 4–5 mom. samt uppgifter om sökandens och andra familjemedlemmars tillgångar, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på annat sätt och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som sökanden lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Förutsättningarna för förfrågan till penninginstitut som sista alternativ motsvarar då bestämmelserna om förfrågan till penninginstitut i den gällande förmånslagstiftningen, som beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. I praktiken förutsätter tillämpningen av det sista alternativet att sökanden har lämnat uppgifter till Folkpensionsanstalten, och Folkpensionsanstalten misstänker att uppgifterna är otillräckliga eller otillförlitliga. Förfrågan som sista alternativ påverkar således inte rätten att vägra att lämna ut kontotransaktionsuppgifter enligt 5 mom. Liksom i dag leder underlåtenhet att lämna uppgifter till att stödet avslås, varefter sökanden kan hänskjuta frågan om uppgifternas nödvändighet till domstol för avgörande.  

Utkomststöd är ett ekonomiskt stöd som beviljas i sista hand endast om en person saknar tillräckliga andra inkomster eller tillgångar. Utkomststödet fastställs utifrån skillnaden mellan disponibel inkomst och tillgångar samt utgifter som ska beaktas. Bestämmelser om fastställande av utkomststöd finns i 6 § och om beräkning av skillnaden mellan inkomster och tillgångar i 13 § i lagen om utkomststöd. Enligt 11 och 12 § i lagen om utkomststöd beaktas ifrågavarande persons och familjemedlemmarnas disponibla inkomster och tillgångar vid beviljande av utkomststöd bortsett för vissa lagstadgade undantag. Med tillgångar avses till exempel medel på bankkonto och fondandelar. Enligt 3 § i lagen om utkomststöd är utkomststödet en familjespecifik förmån, och därför måste Folkpensionsanstalten utöver sökandens kontotransaktionsuppgifter även få alla andra familjemedlemmars kontotransaktionsuppgifter. Till den första ansökan om grundläggande utkomststöd ska alla familjemedlemmars kontotransaktionsuppgifter för de föregående två månaderna fogas. I regel kontotransaktionsuppgifter ska också fogas till fortsatta ansökningar, för den tid som ansökan gäller. Utöver inkomster och tillgångar kontrolleras även utgifter, såsom betalning av månadshyra, utifrån kontotransaktioner. Dessutom kontrolleras för betalningstransaktioner mellan makarna i situationer där samboförhållande har bestridits utifrån kontotransaktionsuppgifter. Utifrån kontotransaktionsuppgifter kontrolleras även eventuella utgifter relaterade till en försämrad ekonomisk ställning, dvs. stora kontoöverföringar. Dessutom kan kontotransaktionsuppgifter även innehålla uppgifter som sökanden inte har anmält men som ska beaktas vid handläggningen av grundläggande utkomststöd. Kontotransaktioner kan till exempel avslöja vistelseort, utlandsvistelse eller hemlighållet samboskap. 

Följande uppgifter behövs för att handlägga ansökan om utkomststöd: 

- kontoinnehavare, 

- kontonummer, 

- kontotransaktionernas tidsperiod, 

- oavbruten kontotransaktionsförteckning, och 

- saldo.  

Information om kontoinnehavaren krävs för att verifiera att kontot tillhör sökanden eller en familjemedlem. Kontonummer krävs för att identifiera kontot. Kontotransaktionernas tidsperiod är nödvändig för att beakta inkomsterna. Inkomster som framgår av kontotransaktioner beaktas i regel enligt inkomstens betalningsdag. Transaktionsförteckningen ska vara oavbruten och komplett. Utöver kontotransaktioner behövs alltid saldouppgifter från månadens sista dag, eftersom saldot på den sista dagen i månaden beaktas som tillgångar. 

Enligt föreslagna 7 mom. ska sökanden och andra berörda parter informeras om detta innan en begäran som avses i 4–6 mom. görs. Sökanden ska också informeras om rätten att vägra begäran om uppgifter enligt 5 mom. samt om de olika alternativen för inlämnande av uppgifter och deras konsekvenser. Sökanden informeras i samband med ansökan. I övrigt finns information på webbplatsen. 

För första ansökan om grundläggande utkomststöd begärs de uppgifter som avses i 4–6 mom. för de två föregående månaderna. För fortsatt ansökan begärs uppgifterna för den period som ansökan gäller. Det tidigare beslutet som gavs till kunden innehåller information om följande granskningsperiod för kontotransaktioner. Slutdatumet för granskningsperioden påverkas dock av när följande ansökan lämnas in. Uppgifter kan också begäras i situationer där ett beslut eller en betald period måste rättas enligt lag på grund av ett fel. Vid rättelse av ett beslut begärs uppgifter retroaktivt för den period som felet gäller. Förfarandena för begäran om uppgifter och tidsramen för begäranden motsvarar nuläget. Förfarandena och situationerna för begäran om uppgifter är etablerade. 

18 e §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter mellan Folkpensionsanstalten samt hyresvärdar och fakturerare av grundutgifter. I paragrafen föreskrivs om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter relaterade till hyresrelationen och boendet som är nödvändiga för handläggningen av ett ärende om grundläggande utkomststöd. Eftersom den föreslagna ändringen av paragrafen även föreskriver om utlämnande av uppgifter mellan Folkpensionsanstalten och fakturerare av grundutgifter som beaktats i utkomststödet, föreslås också att paragrafens rubrik ska ändras. Dessutom ändras paragrafens struktur så att två punkter fogas till 1 mom.  

Enligt föreslagna 1 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att avgiftsfritt av penninginstitut få följande uppgifter som är nödvändiga för handläggningen och avgörandet av ansökan om utkomststöd: 

1) uppgifter om hyresförhållanden och boende av hyresvärdar, bostadsaktiebolag och fastighetsaktiebolag, och 

2) uppgifter om fakturor som beaktas som övriga grundutgifter enligt 7a och 7b § av fakturerare. 

Begäran om uppgifter enligt föreslagna 1 mom. 2 punkten direkt av fakturautställare är nödvändigt i situationer där Folkpensionsanstalten utreder misstänkt missbruk och har upptäckt att en faktura som lämnats in till Folkpensionsanstalten eventuellt är förfalskad. För närvarande kan uppgifter om utgifter endast erhållas från de instanser som nämns i 64 § i kunduppgiftslagen och i enlighet med 18 e § i lagen om utkomststöd från hyresvärden, bostadsaktiebolaget eller fastighetsaktiebolaget. Till exempel kan Folkpensionsanstalten inte kontrollera om en elräkning är äkta med elbolaget utan kundens samtycke. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska Folkpensionsanstalten informera klienten om utlämnandet av uppgifterna. 

Bestämmelser om grundutgifter som ska beaktas vid beviljande av utkomststöd finns i 7 a och b § i lagen om utkomststöd. Betalningar som beaktas som grundutgifter lämnas in till Folkpensionsanstalten antingen i form av faktura eller hyresavtal i samband med ansökan om förmånen. 

7.2  Lag om allmänt bostadsbidrag

42 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Paragrafen föreskriver om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Paragrafens struktur ändras så att paragrafen i stället för de nuvarande två momenten har fem moment. Från 2 mom. stryks omnämnandet av besvärsinstansens rätt att få uppgifter av penninginstitut. Besvärsinstansens rätt att få information baserar sig på lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, förvaltningsprocesslagen). Enligt 50 § i förvaltningsprocesslagen har förvaltningsdomstolen oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt på begäran få alla sådana uppgifter och handlingar av en myndighet som är nödvändiga för att ett ärende ska kunna avgöras. Besvärsinstansen får således alla nödvändiga handlingar från Folkpensionsanstalten. Vid behov kan besvärsinstansen ålägga en myndighet att lägga fram nödvändiga utredningar. Dessutom ändras innehållet i 2 mom. så att paragrafen, i stället för förfrågningar till penninginstitut som sista alternativ innehåller bestämmelser om begäran om konto-, saldo- och värdepappersuppgifter. I föreslagna 3 mom. föreskrivs i sin tur om begäran om kontotransaktionsuppgifter. Till föreslagna 4 mom. fogas en bestämmelse om förfrågningar till penninginstitut som sista alternativ i enlighet med gällande 2 mom. De föreslagna ändringarna skapar ett trestegssystem för åtkomst till uppgifter. Föreslagna 5 mom. innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet. 

Enligt föreslagna 2 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana konto-, saldo- och värdepappersuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett bostadsbidragsärende. Rätten till information gäller utöver sökanden även andra personer som hör till hushållet. 

Med kontouppgifter avses IBAN-nummer eller annat identifikationssignum, datum för öppnande och avslutande av kontot samt kontoinnehavare och dispositionsrättshavare. Med saldouppgifter avses det belopp som finns på ett bank- och betalkonto vid den tidpunkt då en förfrågan besvaras, och från vilket avdragits en eventuell täckningsreservering. Med värdepappersuppgifter avses uppgifter som antecknas på värdeandelskonton enligt 2 § i lagen om värdeandelskonton (827/1991) och 2 § i lagen om värdepapperskonton (750/2012). Dessa uppgifter är inte författningsrättsligt känsliga. 

Enligt föreslagna 3 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana uppgifter om sökandens samt övriga hushållsmedlemmars kontotransaktionsuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett bostadsbidragsärende, såvida sökanden inte förbjudit begäran om uppgifter. 

Enligt föreslagna 3 mom. gäller Folkpensionsanstaltens rätt att göra en förfrågan nödvändiga kontotransaktionsuppgifter. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter jämställs med känsliga uppgifter som hör till kärnområdet för skyddet för privatliv. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter kan inte lämnas ut till myndigheter utan tillräcklig förhandskontroll. Enligt förslaget utgörs förhandskontrollen av nödvändighetskriteriet och sökandens rätt att förbjuda Folkpensionsanstalten åtkomst till känsliga uppgifter. I praktiken är det alltså sökanden som väljer sättet att lämna in uppgifterna om kontotransaktioner för varje ansökan och eventuella situationer som gäller rättelse av beslut och återkrav. Valet gäller då de uppgifter som behövs för att avgöra ansökan eller beslutet. Sökanden kan själv lämna in nödvändiga utredningar av kontotransaktioner i enlighet med Folkpensionsanstaltens begäran.  

Nödvändiga uppgifter för handläggningen av allmänt bostadsbidrag är kontoinnehavare och kontosaldo. Eftersom allmänt bostadsbidrag enligt 4 § i lagen om allmänt bostadsbidrag är en förmån som beviljas hushållet, ska utöver sökanden även medlemmarna i hushållet lämna in dessa uppgifter för handläggning av allmänt bostadsbidrag. Uppgifterna är nödvändiga för att tillförlitligt utreda förmögenhet och inkomster som beaktas vid fastställandet av förmånen. Bestämmelser om inkomster och förmögenhet som ska beaktas vid avgörandet av förmånsärendet finns i 12 och 13 § i lagen om allmänt bostadsbidrag. 

Tillförlitliga uppgifter om betalning av boendeutgifter är också nödvändiga vid handläggning av allmänt bostadsbidrag. Bestämmelser om beaktande av boendeutgifter finns i 7 och 9 § i lagen om allmänt bostadsbidrag.  

Vid handläggning av allmänt bostadsbidrag är även tillförlitliga uppgifter om betalningstransaktioner mellan makar i en situation där förekomsten av gemensamt hushåll har bestridits nödvändiga. Bestämmelser om sambor finns i 5 § i lagen om allmänt bostadsbidrag. 

Tillförlitliga uppgifter om en persons utlandsvistelse är också nödvändiga vid handläggning av allmänt bostadsbidrag. Bestämmelser om kravet på boende i Finland finns i 2 § i lagen om allmänt bostadsbidrag. En person betraktas som bosatt i Finland om han eller hon i enlighet med lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland. 

Vid handläggning av allmänt bostadsbidrag kan det också behövas tillförlitliga uppgifter om en persons vistelse i Finland på en annan ort än där personen uppger sig vara i en situation där gemensamt hushåll har bestridits. 

Enligt föreslagna 4 mom. har Folkpensionsanstalten rätt att på begäran få de uppgifter som avses i 2 och 3 mom. av penninginstitut, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på annat sätt och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som sökanden lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Förutsättningarna för förfrågan till penninginstitut som sista alternativ motsvarar då bestämmelserna om förfrågan till penninginstitut i den gällande förmånslagstiftningen, som beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. I praktiken förutsätter tillämpningen av det sista alternativet att sökanden har lämnat uppgifter till Folkpensionsanstalten, och Folkpensionsanstalten misstänker att uppgifterna är otillräckliga eller otillförlitliga. Förfrågan som sista alternativ påverkar således inte rätten att vägra att lämna ut kontotransaktionsuppgifter enligt 3 mom.  

Enligt föreslagna 5 mom. ska sökanden och andra berörda parter informeras om detta innan en begäran som avses i 2–4 mom. görs. Sökanden ska också informeras om rätten att vägra begäran om uppgifter enligt 3 mom. samt om de olika alternativen för inlämnande av uppgifter och deras konsekvenser. Sökanden informeras i samband med ansökan. I övrigt finns information på webbplatsen. 

Uppgifter begärs när ansökan ska avgöras och vid justeringar av bidraget. Vid avgörande av första ansökan begärs de uppgifter som avses i 2–4 mom. för den tid från och med vilken bidraget söks. Om uppgifterna ännu inte är tillgängliga för den tid från och med vilken bidraget söks, begärs uppgifter per handläggningstidpunkten. Dessutom granskas de uppgifter som avses i 2–4 mom. minst en gång om året i samband med handläggningen av ansökningar om justering av allmänt bostadsbidrag. Uppgifter kan också begäras i situationer där ett beslut eller en betald period måste rättas eller justeras enligt lag på grund av ett fel. Vid rättelse av felaktiga beslut eller utbetalningar begärs uppgifter retroaktivt för den period som felet gäller. Folkpensionsanstalten kommer med anvisningar om förfarandena för begäran om uppgifter och tidsramen för begäranden. 

7.3  Lag om bostadsbidrag för pensionstagare

43 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Paragrafen föreskriver om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Paragrafens struktur ändras så att paragrafen i stället för de nuvarande två momenten har fem moment. Från 2 mom. stryks omnämnandet av besvärsinstansens rätt att få uppgifter av penninginstitut. Besvärsinstansens rätt att få information baserar sig på lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, förvaltningsprocesslagen). Enligt 50 § i förvaltningsprocesslagen har förvaltningsdomstolen oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt på begäran få alla sådana uppgifter och handlingar av en myndighet som är nödvändiga för att ett ärende ska kunna avgöras. Besvärsinstansen får således alla nödvändiga handlingar från Folkpensionsanstalten. Vid behov kan besvärsinstansen ålägga en myndighet att lägga fram nödvändiga utredningar. Dessutom ändras innehållet i 2 mom. så att paragrafen, i stället för förfrågningar till penninginstitut som sista alternativ innehåller bestämmelser om begäran om konto-, saldo- - och värdepappersuppgifter. I föreslagna 3 mom. föreskrivs i sin tur om begäran om kontotransaktionsuppgifter. Till föreslagna 4 mom. fogas en bestämmelse om förfrågningar till penninginstitut som sista alternativ i enlighet med gällande 2 mom. De föreslagna ändringarna skapar ett trestegssystem för åtkomst till uppgifter. Föreslagna 5 mom. innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet. 

Enligt föreslagna 2 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana konto-, saldo- och värdepappersuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av bostadsbidrag. Rätten till information gäller utöver sökanden även dennes make eller sambo.  

Med kontouppgifter avses IBAN-nummer eller annat identifikationssignum, datum för öppnande och avslutande av kontot samt kontoinnehavare och dispositionsrättshavare. Med saldouppgifter avses det belopp som finns på ett bank- och betalkonto vid den tidpunkt då en förfrågan besvaras, och från vilket avdragits en eventuell täckningsreservering. Med värdepappersuppgifter avses uppgifter som antecknas på värdeandelskonton enligt 2 § i lagen om värdeandelskonton (827/1991) och 2 § i lagen om värdepapperskonton (750/2012). Dessa uppgifter är inte författningsrättsligt känsliga. 

Enligt föreslagna 3 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för åtkomst till uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt av penninginstitut få sådana uppgifter om sökandens samt dennes makes eller sambos kontotransaktionsuppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av bostadsbidrag, såvida sökanden inte förbjudit begäran om uppgifter. 

Enligt föreslagna 3 mom. gäller Folkpensionsanstaltens rätt att göra en förfrågan nödvändiga kontotransaktionsuppgifter. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter jämställs med känsliga uppgifter som hör till kärnområdet för skyddet för privatliv. Detaljerade kontotransaktionsuppgifter kan inte lämnas ut till myndigheter utan tillräcklig förhandskontroll. Enligt förslaget utgörs förhandskontrollen av nödvändighetskriteriet och sökandens rätt att förbjuda Folkpensionsanstalten åtkomst till känsliga uppgifter. I praktiken är det alltså sökanden som väljer sättet att lämna in uppgifterna om kontotransaktioner för varje ansökan och eventuella situationer som gäller rättelse av beslut och återkrav. Valet gäller då de uppgifter som behövs för att avgöra ansökan eller beslutet. Sökanden kan själv lämna in nödvändiga utredningar av kontotransaktioner i enlighet med Folkpensionsanstaltens begäran.  

Nödvändiga uppgifter för handläggningen av bostadsbidrag för pensionstagare är kontoinnehavare och kontosaldo. Dessa uppgifter krävs vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare utöver från förmånssökanden även från sökandens make. För makar eller sambor beräknas det gemensamma bostadsbidraget enligt bådas inkomster och boendeutgifterna för en bostad. Uppgifterna är nödvändiga för att tillförlitligt utreda förmögenhet och inkomster som beaktas vid fastställandet av förmånen. Bestämmelser om inkomster och tillgångar som ska beaktas vid avgörandet av förmånsärendet finns i 12 och 13 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Tillförlitliga uppgifter om betalning av boendeutgifter är också nödvändiga vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare. Bestämmelser om beaktande av boendeutgifter finns i 5 och 9 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare är även tillförlitliga uppgifter om betalningstransaktioner mellan makar i en situation där förekomsten av gemensamt hushåll har bestridits nödvändiga. Bestämmelser om sambor finns i 4 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Tillförlitliga uppgifter om en persons utlandsvistelse är också nödvändiga vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare. Bestämmelser om kravet på boende i Finland finns i 2 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. En person betraktas som bosatt i Finland om han eller hon i enlighet med lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland. 

Vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare kan det också behövas tillförlitliga uppgifter om en persons vistelse i Finland på en annan ort än där personen uppger sig vara i en situation där gemensamt hushåll har bestridits. 

Andra nödvändiga uppgifter vid handläggning av bostadsbidrag för pensionstagare är tillförlitliga utredningar om huruvida en person har försvagat sin ekonomiska ställning genom att till exempel donera egendom eller på något annat sätt. Bestämmelser om förvägrande eller sänkning av bostadsbidraget i dessa situationer finns i 18 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. I praktiken måste Folkpensionsanstalten granska stora kontotransaktioner för att inhämta tillförlitlig utredning. 

Enligt föreslagna 4 mom. har Folkpensionsanstalten rätt att på begäran få de uppgifter som avses i 2–3 mom. av penninginstitut, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på annat sätt och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som sökanden lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Förutsättningarna för förfrågan till penninginstitut som sista alternativ motsvarar då bestämmelserna om förfrågan till penninginstitut i den gällande förmånslagstiftningen, som beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. I praktiken förutsätter tillämpningen av det sista alternativet att sökanden har lämnat uppgifter till Folkpensionsanstalten, och Folkpensionsanstalten misstänker att uppgifterna är otillräckliga och otillförlitliga. Förfrågan som sista alternativ påverkar således inte rätten att vägra att lämna ut kontotransaktionsuppgifter enligt 3 mom.  

Enligt föreslagna 5 mom. ska sökanden och andra berörda parter informeras om detta innan en begäran som avses i 2–4 mom. görs. Sökanden ska också informeras om rätten att vägra begäran om uppgifter enligt 3 mom. samt om de olika alternativen för inlämnande av uppgifter och deras konsekvenser. Sökanden informeras i samband med ansökan. I övrigt finns information på webbplatsen. 

Uppgifter begärs när ansökan ska avgöras och vid justeringar av bidraget. Vid avgörande av första ansökan begärs de uppgifter som avses i 2–4 mom. för den tid från och med vilken bidraget söks. Om uppgifterna ännu inte är tillgängliga för den tid från och med vilken bidraget söks, begärs uppgifter per handläggningstidpunkten. Efter det första beslutet om beviljande ska sökanden lämna de uppgifter som avses i 2–4 mom. i samband med justeringar av bidraget, om de totala tillgångar som ska beaktas har varit nära eller överskridit tillgångsgränsen. I övrigt begärs uppgifter med några års intervall efter det första beslutet om beviljande. Tidsperioden för begäran beror då på det ärende enligt förmånslagstiftningen som utreds. Uppgifter kan också begäras i situationer där ett beslut eller en betald period måste rättas eller justeras enligt lag på grund av ett fel. Vid rättelse av felaktiga beslut eller utbetalningar begärs uppgifter retroaktivt för den period som felet gäller. Förfarandena för begäran om uppgifter och tidsramen för begäranden motsvarar nuläget. Förfarandena och situationerna för begäran om uppgifter är etablerade. 

7.4  Lag om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton

3 §.Myndigheter som använder det centraliserade automatiserade kontouppgiftssystemet. I paragrafen föreskrivs om myndigheter som använder det centraliserade automatiserade kontouppgiftssystemet. I paragrafen föreskrivs om rätten att få åtkomst till sådana uppgifter i systemet som lämnas ut i enlighet med 4 § och som registrerats i enlighet med 6 § i lagen, om detta är nödvändigt för fullgörandet av de uppgifter som räknas upp i paragrafen. Myndigheternas rätt att få uppgifter via systemet baserar sig på rättigheterna att få information i den övriga lagstiftningen, och det handlar därmed inte om en bestämmelse om rätten att få information. Det anses motiverat att utfärda särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter via ett tekniskt gränssnitt, eftersom uppgifter lämnas ut elektroniskt från en privat aktör till en myndighet, och 22 eller 24 § i informationshanteringslagen således inte är tillämplig. 

Det föreslås att 3 § ska ändras så att det görs en teknisk ändring av paragrafen om Gränsbevakningsväsendets rätt till information (10 punkten) på grund av Folkpensionsanstaltens nya befogenhet. 

Det föreslås dessutom att 3 § ska ändras så att det till den fogas en 11 punkt, enligt vilken Folkpensionsanstalten har rätt att via ett tekniskt gränssnitt få uppgifter om kontoinnehavare som avses i 4 och 6 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton från datasöksystemet för bank- och betalkonton. Folkpensionsanstaltens rätt att på begäran få kontoinnehavaruppgifter från datasöksystemet för bank- och betalkonton grundar sig på ändamål enligt 18 a § i lagen om utkomststöd, 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag och 43 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Enligt 1 b § i lagen om ändring av lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton får uppgifter i systemet endast lämnas ut för de ändamål om vilka föreskrivs i lagen. Uppgifter får endast behandlas för de ändamål för vilka de lämnats ut. Således får Folkpensionsanstalten inte använda uppgifter som erhållits från systemet för att sköta andra uppgifter som tilldelats den. 

Förslaget innebär inte en utökning av Folkpensionsanstaltens behandling av uppgifter. Folkpensionsanstalten begär uppgifter som omfattas av den föreslagna regleringen endast i dess nuvarande utsträckning och endast när behandlingen är nödvändig för att förmåner ska fastställas lagenligt och korrekt. Enligt den gällande lagstiftningen ska sökanden foga uppgifter till förmånsansökan. Med tanke på den administrativa bördan är det inte ändamålsenligt att begära att en förmånssökande lämnar uppgifter då uppgiften på ett tillförlitligt och informationssäkert sätt är tillgänglig via en förbindelse som myndigheten använder. Folkpensionsanstalten använder uppgifterna för att utreda och kontrollera förmånsbeslutets riktighet och laglighet i enskilda situationer där det är nödvändigt. Dessa situationer beskrivs uttömmande i motiveringen till förslaget om rätten till information. I detta fall är de uppgifter som behandlas desamma som förmånssökanden också själv skulle behöva lämna in. 

Införandet av förfrågningar gällande bank- och betalkonton i Folkpensionsanstalten skulle förebygga bedrägeri- och förfalskningsbrott relaterade till missbruk av förmåner samt felaktiga utbetalningar av förmåner. Missbruk av förmåner och orsaker till felaktiga utbetalningar beskrivs i avsnitt 2.1 och 2.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar förbättrar dataskyddet i de förfrågningar som Folkpensionsanstalten gör till penninginstitut. Dataskyddsrisker relaterade till det nuvarande förfarandet beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar gör det också betydligt lättare för förmånssökande att sköta ärenden med Folkpensionsanstalten. Problem relaterade till inlämnande av utredningar av kontotransaktioner beskrivs i avsnitt 2.3.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar skulle också effektivisera Folkpensionsanstaltens verkställande av förmåner. De besparingar i verksamhetsutgifter som kan uppnås beskrivs i avsnitt 4.2.1 i propositionen. 

3 kap. Centraliserat elektroniskt system för transaktions- - och saldouppgifter 

17 a §.Utlämnande av saldouppgifter till behöriga myndigheter via ett tekniskt gränssnitt. Paragrafen innehåller bestämmelser om förmedling och utlämnande av saldouppgifter till de behöriga myndigheterna via ett tekniskt gränssnitt ur systemet för transaktions- och saldouppgifter. Myndigheternas rätt att få uppgifter via systemet baserar sig på rättigheterna att få information i den övriga lagstiftningen, och det handlar därmed inte om en bestämmelse om rätten att få information. Det anses motiverat att utfärda särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur saldo- och kontotransaktionssystemet via ett tekniskt gränssnitt, eftersom uppgifter lämnas ut elektroniskt från en privat aktör till en myndighet, och 22 eller 24 § i informationshanteringslagen således inte är tillämplig. 

Det föreslås att 17 a § ska ändras så att det görs en teknisk ändring av paragrafen om Försvarsmaktens rätt till information (8 punkten) på grund av Folkpensionsanstaltens nya befogenhet. 

Det föreslås dessutom att 17 a § ska ändras så att det till den fogas en 9 punkt, enligt vilken Folkpensionsanstalten har rätt att via ett tekniskt gränssnitt få saldouppgifter ur det centraliserade systemet för transaktions- och saldouppgifter. Folkpensionsanstaltens rätt att på begäran få saldouppgifter ur det centraliserade elektroniska systemet för transaktions- och saldouppgifter grundar sig på ändamål enligt 18 a § i lagen om utkomststöd, 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag och 43 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Enligt 1 b § i lagen om ändring av lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton får uppgifter i systemet endast lämnas ut för de ändamål om vilka föreskrivs i lagen. Uppgifter får endast behandlas för de ändamål för vilka de lämnats ut. Således får Folkpensionsanstalten inte använda uppgifter som erhållits från systemet för att sköta andra uppgifter som tilldelats den. 

Förslaget innebär inte en utökning av Folkpensionsanstaltens behandling av uppgifter. Folkpensionsanstalten begär uppgifter som omfattas av den föreslagna regleringen endast i dess nuvarande utsträckning och endast när behandlingen är nödvändig för att förmåner ska fastställas lagenligt och korrekt. Enligt den gällande lagstiftningen ska sökanden foga kontotransaktionsuppgifter till förmånsansökan. Med tanke på den administrativa bördan är det inte ändamålsenligt att begära att en förmånssökande lämnar uppgifter då uppgiften på ett tillförlitligt och informationssäkert sätt är tillgänglig via en förbindelse som myndigheten använder. Folkpensionsanstalten använder uppgifterna för att utreda och kontrollera förmånsbeslutets riktighet och laglighet i enskilda situationer där det är nödvändigt. Dessa situationer beskrivs uttömmande i motiveringen till förslaget om rätten till information. I detta fall är de uppgifter som behandlas desamma som förmånssökanden också själv skulle behöva lämna in. 

Införandet av förfrågningar gällande bank- och betalkonton i Folkpensionsanstalten skulle förebygga bedrägeri- och förfalskningsbrott relaterade till missbruk av förmåner samt felaktiga utbetalningar av förmåner. Missbruk av förmåner och orsaker till felaktiga utbetalningar beskrivs i avsnitt 2.1 och 2.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar förbättrar dataskyddet i de förfrågningar som Folkpensionsanstalten gör till penninginstitut. Dataskyddsrisker relaterade till det nuvarande förfarandet beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar gör det också betydligt lättare för förmånssökande att sköta ärenden med Folkpensionsanstalten. Problem relaterade till inlämnande av utredningar av kontotransaktioner beskrivs i avsnitt 2.3.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar skulle också effektivisera Folkpensionsanstaltens verkställande av förmåner. De besparingar i verksamhetsutgifter som kan uppnås beskrivs i avsnitt 4.2.1 i propositionen. 

17 c §.Utlämnande av uppgifter om kontotransaktioner och om värdepapper till behöriga myndigheter via ett tekniskt gränssnitt. Paragrafen innehåller bestämmelser om förmedling och utlämnande av kontotransaktionsuppgifter och uppgifter om värdepapper till de behöriga myndigheterna via ett tekniskt gränssnitt ur systemet för transaktions- och saldouppgifter. Myndigheternas rätt att få uppgifter om kontotransaktioner och värdepapper via systemet baserar sig på rättigheterna att få information i den övriga lagstiftningen, och det handlar därmed inte om en bestämmelse om rätten att få information. Det anses motiverat att utfärda särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur saldo- och kontotransaktionssystemet via ett tekniskt gränssnitt, eftersom uppgifter lämnas ut elektroniskt från en privat aktör till en myndighet, och 22 eller 24 § i informationshanteringslagen således inte är tillämplig. 

Det föreslås att 17 c § ska ändras så att det görs en teknisk ändring av paragrafen om Försvarsmaktens rätt till information (8 punkten) på grund av Folkpensionsanstaltens nya befogenhet. 

Det föreslås dessutom att 17 c § ska ändras så att det till den fogas en 9 punkt, enligt vilken Folkpensionsanstalten har rätt att via ett tekniskt gränssnitt få kontotransaktionsuppgifter ur det centraliserade systemet för transaktions- och saldouppgifter. Folkpensionsanstaltens rätt att på begäran få saldouppgifter ur det centraliserade elektroniska systemet för transaktions- och saldouppgifter grundar sig på ändamål enligt 18 a § i lagen om utkomststöd, 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag och 43 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare. 

Enligt 1 b § i lagen om ändring av lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton får uppgifter i systemet endast lämnas ut för de ändamål om vilka föreskrivs i lagen. Uppgifter får endast behandlas för de ändamål för vilka de lämnats ut. Således får Folkpensionsanstalten inte använda uppgifter som erhållits från systemet för att sköta andra uppgifter som tilldelats den. 

Förslaget innebär inte en utökning av Folkpensionsanstaltens behandling av uppgifter. Folkpensionsanstalten begär uppgifter som omfattas av den föreslagna regleringen endast i dess nuvarande utsträckning och endast när behandlingen är nödvändig för att förmåner ska fastställas lagenligt och korrekt. Enligt den gällande lagstiftningen ska sökanden foga uppgifter till förmånsansökan. Med tanke på den administrativa bördan är det inte ändamålsenligt att begära att en förmånssökande lämnar uppgifter då uppgiften på ett tillförlitligt och informationssäkert sätt är tillgänglig via en förbindelse som myndigheten använder. Folkpensionsanstalten använder uppgifterna för att utreda och kontrollera förmånsbeslutets riktighet och laglighet i enskilda situationer där det är nödvändigt. Dessa situationer beskrivs uttömmande i motiveringen till förslaget om rätten till information. I detta fall är de uppgifter som behandlas desamma som förmånssökanden också själv skulle behöva lämna in. 

Införandet av förfrågningar gällande bank- och betalkonton i Folkpensionsanstalten skulle förebygga bedrägeri- och förfalskningsbrott relaterade till missbruk av förmåner samt felaktiga utbetalningar av förmåner. Missbruk av förmåner och orsaker till felaktiga utbetalningar beskrivs i avsnitt 2.1 och 2.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar förbättrar dataskyddet i de förfrågningar som Folkpensionsanstalten gör till penninginstitut. Dataskyddsrisker relaterade till det nuvarande förfarandet beskrivs i avsnitt 2.3.4 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar gör det också betydligt lättare för förmånssökande att sköta ärenden med Folkpensionsanstalten. Problem relaterade till inlämnande av utredningar av kontotransaktioner beskrivs i avsnitt 2.3.2 i propositionen. 

Införandet av förfrågningar skulle också effektivisera Folkpensionsanstaltens verkställande av förmåner. De besparingar i verksamhetsutgifter som kan uppnås beskrivs i avsnitt 4.2.1 i propositionen. 

7.5  Sjukförsäkringslagen

VII AVDELNINGEN SÄRSKILDA BESTÄMMELSER 

19 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter 

1 §.Rätt att få uppgifter. Det föreslås att det till paragrafen ska fogas ett nytt 6 mom. om uppgifter som Folkpensionsanstalten trots det som föreskrivs i 2 mom. kan få från hälso- och sjukvården utan att först ge förmånssökanden en möjlighet att själv lämna in dessa uppgifter till Folkpensionsanstalten.  

I föreslagna 6 mom. föreskrivs att trots 2 mom. har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter få uppgifter av läkare eller andra yrkesutbildade personer enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt av verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården enligt 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) ett intyg över förmånssökandens arbetsoförmåga, ett intyg över tagande av organ, vävnader eller celler, ett intyg över graviditet, ett intyg över deltagande i vård eller rehabilitering av ett sjukt barn på grund barnets sjukdom eller handikapp, ett av den läkare som sköter företagshälsovården på arbetsplatsen eller av någon annan läkare som känner den försäkrades arbetsförhållanden avgivet utlåtande om den risk för den försäkrades eller fostrets hälsa som avses i 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen som är nödvändigt för att avgöra förmånen. 

I allmänhet lämnas dessa uppgifter in på blanketter som tagits fram för verkställande av vissa av Folkpensionsanstaltens förmåner. Inom hälso- och sjukvården används i dag i allmänhet läkarintyg A (SV 6), läkarutlåtande B (SV 7), läkarintyg D (SV 10), intyg över graviditet (SV 75) och läkarutlåtande om behovet av särskild graviditetsledighet (SV 97). 

Folkpensionsanstalten kan få uppgifterna till exempel via Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice, och till skillnad från nuläget behöver förmånssökanden inte först ges möjlighet att själv lämna in ett intyg till Folkpensionsanstalten. Inlämnandet av uppgifterna via informationsförmedlings- och förfrågningsservicen grundar sig på 76 § i kunduppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att uppgifterna lämnas ut enligt lag. De nödvändiga uppgifterna har dock specificerats exakt i bestämmelsen så att den personuppgiftsansvarige i praktiken inte behöver göra en bedömning från fall till fall.  

Folkpensionsanstalten har rätt att få ett läkarutlåtande om förmånssökandens arbetsoförmåga för att avgöra ansökan om sjukdagpenning. Enligt 8 kap. 4 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen har en försäkrad rätt till sjukdagpenning för den tid han eller hon är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom. Folkpensionsanstalten bedömer utifrån ett läkarutlåtande, om den försäkrade personen är arbetsoförmögen i den mening som avses i sjukförsäkringslagen. Läkarutlåtande om arbetsoförmåga är nödvändigt för att avgöra en ansökan om sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning. Läkarintyg över frånvaro från arbetet på grund av tagande av organ, vävnader eller celler är nödvändigt för att avgöra en ansökan om donationsdagpenning.  

Det föreslås att Folkpensionsanstalten ska få rätt att erhålla ett intyg över deltagande i vård eller rehabilitering av ett sjukt barn på grund barnets sjukdom eller handikapp. För att avgöra en ansökan om specialvårdspenning är det nödvändigt att Folkpensionsanstalten får ett läkarintyg över deltagande i vård eller rehabilitering av ett sjukt barn på grund barnets sjukdom eller handikapp. Beviljande av specialvårdspenning förutsätter att den läkare som vårdar barnet anser att det är nödvändigt att föräldern deltar i vård eller rehabilitering av barnet. För närvarande är det inte möjligt för Folkpensionsanstalten att få utredningar av ett barns hälsa direkt från hälso- och sjukvården för att avgöra en ansökan om specialvårdspenning, utan i stället ska föräldern lämna in ett intyg till Folkpensionsanstalten eller alternativt kan det lämnas in till Folkpensionsanstalten av hälso- och sjukvårdsanstalten med förälderns samtycke. Det vanligaste läkarintyget inom hälso- och sjukvården är läkarintyg D, i vilket läkaren antecknar de uppgifter om barnets hälsa som behövs för att avgöra ansökan om specialvårdspenning.  

Folkpensionsanstalten får rätt att erhålla ett intyg över graviditet. Enligt 9 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen har en försäkrad vars graviditet har varat i minst 154 dagar rätt till graviditetspenning. Intyg över graviditetens längd är nödvändigt för att avgöra ansökan om graviditetspenning. Intyg över graviditet är nödvändigt också för att avgöra ansökan om särskild graviditetspenning. Dessutom föreslås att Folkpensionsanstalten för att avgöra ansökan om särskild graviditetspenning får rätt att av en läkare som sköter företagshälsovården på arbetsplatsen eller av någon annan läkare som känner den försäkrades arbetsförhållanden få ett utlåtande om den risk för den försäkrades eller fostrets hälsa som avses i 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen. Enligt 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen har en försäkrad som är gravid rätt till särskild graviditetspenning, om ett kemiskt ämne, strålning, en smittsam sjukdom eller någon annan motsvarande omständighet som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden äventyrar den försäkrades eller fostrets hälsa.  

Hälsouppgifter är känsliga uppgifter, men begäran om sådana uppgifter från hälso- och sjukvården förutsätter inte förmånssökandens samtycke. Det gäller dock att notera att de intyg som nämns i 19 kap. 1 § 6 mom. i sjukförsäkringslagen i regel handlar om uppgifter som förekommer i de blankettmallar som uttryckligen tagits fram för Folkpensionsanstaltens handläggning av ansökningar om förmåner. Förmånssökanden kan dock alltid själv lämna ytterligare utredningar om sin situation, och kan till exempel lämna in ett nytt läkarintyg till Folkpensionsanstalten vid behov. Dessutom kan det konstateras att Folkpensionsanstalten även i dag enligt 1 § 1 mom. 1 punkten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt få de uppgifter av till exempel välfärdsområdets myndigheter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende, och i dessa situationer förutsätter lagen inte heller i dag att sökanden först ges en möjlighet att själv lämna in uppgifterna till Folkpensionsanstalten.  

Folkpensionsanstalten har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som avses i 6 mom. i enlighet med första meningen i 19 kap. 12 §.  

5 §.Utlämnande av uppgifter i vissa fall. I 1 mom. 5 punkten i paragrafen föreskrivs att Folkpensionsanstalten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, har rätt att lämna ut uppgifter till aktörer som med stöd av avtal samordnar resor. Det föreslås att punkten i detta moment ska ändras så att det till den fogas en bestämmelse om utlämnande av uppgifter till aktörer som samordnar resor för de försäkrade till vilka reseersättning inte betalas ut via serviceproducenter på basis av redovisning enligt 15 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen.  

Det föreslagna utlämnandet av uppgifter gäller situationer där Folkpensionsanstalten med stöd av sin verkställande makt bedömer och beslutar att betala ut reseersättning på den försäkrades konto enligt huvudregeln i 15 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen. Förmånen betalas på den försäkrades konto eller med stöd av 15 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen som direktersättning, men den försäkrade har dock inte någon lagstadgad subjektiv rätt att få direktersättning för resekostnader. Utbetalning av ersättning hör till Folkpensionsanstaltens verkställighet. Möjligheten att till beställningscentraler lämna ut uppgifter om försäkrade till vilka resekostnader inte betalas som direktersättning ger Folkpensionsanstalten en faktisk möjlighet att utöva sin rätt att besluta om verkställandet av förmånen och gör det också möjligt att bättre förebygga missbruk av taxiresor.  

Det finns bestämmelser om ersättning av resekostnader i 4 kap. i sjukförsäkringslagen. Reseersättning kan endast betalas när en kund reser till offentlig eller privat hälso- och sjukvård och orsaken till resan är sjukdom, graviditet, förlossning eller rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten eller offentlig hälso- och sjukvård.  

Det finns bestämmelser om direktersättningsförfarandet i 15 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen. Vid direktersättningsförfarande debiterar färdtjänstproducenten den försäkrade självriskandelen av priset på resan, varvid ersättningen betalas till serviceproducenten på basis av redovisning som serviceproducenten gör enligt vad som avtalas särskilt. Direktersättningsförfarandet förutsätter avtal mellan serviceproducenten och Folkpensionsanstalten. Direktersättningsförfarandet är ett betalningssätt för ersättningar. Valet av betalningssätt minskar inte den försäkrades rättigheter, och den försäkrade har inte någon subjektiv rätt att få direktersättning enligt lag.  

Folkpensionsanstalten har rätt att besluta hur ersättning ska betalas. Om Folkpensionsanstalten vid handläggningen av ett ersättningsärende upptäcker att en kund har använt taxi för andra resor än de som ersätts enligt sjukförsäkringslagen, kan Folkpensionsanstalten besluta att den försäkrade inte ska få ersättning som direktersättning. I dessa situationer gör den föreslagna ändringen av bestämmelsen om utlämnande av uppgifter det möjligt för Folkpensionsanstalten att avgöra ett ärende som hör till dess verkställighet och lämna uppgifter till beställningscentralen, varvid den försäkrade inte får reseersättning som direktersättning. Den försäkrade ansöker om ersättning i efterhand hos Folkpensionsanstalten efter att först själv ha betalat kostnaderna. Handläggaren kontrollerar sedan med hälso- och sjukvården om kunden besökt hälso- och sjukvården vid tidpunkten för taxiresan. Om inget besök har gjorts hör handläggaren kunden och fattar ett justeringsbeslut eller omprövar beslutet baserat på de uppgifter som mottagits. Om det är första gången som kunden gör sig skyldig till missbruk börjar Folkpensionsanstalten följa upp kundens resor, och kunden instrueras i användningen av FPA-taxi och grunderna för ersättning. Om missbruket fortsätter trots instruktionerna kan Folkpensionsanstalten besluta att den försäkrade inte ska få ersättning som direktersättning. Detta är en verkställighetsåtgärd som inte begränsar kundens rätt till ersättning enligt sjukförsäkringslagen. Kunden har således fortfarande rätt att beställa FPA-taxi från en beställningscentral men ska betala hela priset på resan till serviceproducenten och i efterhand ansöka om ersättning enligt sjukförsäkringslagen. Förmedlaren på beställningscentralen informerar kunden om detta när taxi beställs. I dessa situationer kan kundens ansökan om reseersättning för taxiresan jämföras med till exempel resor som görs med kollektivtrafik eller egen bil. 

9.1  Samband med andra propositioner

När propositionen behandlas gäller det att beakta totalreformen av penningtvättslagen (VM053:00/2024) som lämnas till riksdagen våren 2026 och i vilken det föreslås ändringar av 3 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. Den propositionen har en fast koppling till lagförslag 4 i denna proposition. 

9.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2027 och avses bli behandlad i samband med den. Förslaget minskar statens budgeterade utgifter 2027 för moment 33.10.54 (bostadsbidrag) med 0,5 miljoner euro, för moment 33.10.57 (grundläggande utkomststöd) med 1,3 miljoner euro, för moment 33.10.60 (omkostnader för Folkpensionsanstaltens socialskyddsfonder) med 2,8 miljoner euro, för moment 33.30.60 (statens andel av de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen) med 0,1 miljoner euro och för moment 33.40.60 (statens andel av de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar) med 0,1 miljoner euro. 

10.1  Skyddet för privatlivet och personuppgifter

Grundlagsutskottet har på etablerat sätt ansett att om man ser till skyddet för personuppgifter är det viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Dessutom ska regleringen av dessa faktorer på lagnivå vara heltäckande och detaljerad (se till exempel GrUU 31/2017 rd, s. 2, GrUU 25/2010 rd, s. 2, GrUU 27/2006 rd, s. 2 och GrUU 14/2002 rd, s. 2).  

Grundlagsutskottet har fäst särskild vikt vid att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna vid varje regleringssamband (se GrUU 42/2016 rd, s. 2–3, GrUU 14/2018 rd, s. 5 och de utlåtanden till vilka det hänvisats i det). Begränsningarna ska bedömas i synnerhet med tanke på godtagbarheten och proportionaliteten för begränsningarna (GrUU 29/2016 rd, s. 4–5 och till exempel GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd samt GrUU 14/2009 rd). 

Grundlagsutskottet har särskilt lagt vikt vid om de uppgifter som lämnas ut är av känslig art och lyft fram riskerna med behandlingen av känsliga uppgifter. Grundlagsutskottet har därför särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt, och bestämmelser om behandling av personuppgifter måste vara detaljerade och omfattande, inom de ramar som dataskyddsförordningen tillåter (GrUU 65/2018 rd, s. 45, GrUU 15/2018 rd, s. 40). 

Enligt utskottet medför omfattande databaser med känsliga uppgifter allvarliga risker relaterade till dataskyddet och missbruk av uppgifter, vilka i sista hand kan utgöra ett hot mot personens identitet (se GrUU 13/2016 rd, s. 4, GrUU 14/2009 rd, s. 3/I). Också enligt skäl 51 till EU:s allmänna dataskyddsförordning ska de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i skäl 37 i dataskyddsdirektivet för brottmål och som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande fri- och rättigheterna.  

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid att rätten att få uppgifter som går före sekretessbestämmelserna i sista hand handlar om att den myndighet som är berättigad till uppgifterna i och med de egna behoven åsidosätter de grunder och intressen som skyddas genom den sekretess som gäller den myndighet som innehar uppgifterna. Ju mer generella bestämmelserna om rätten att få information är, desto större är risken att sådana intressen kan åsidosättas mycket automatiskt. Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till villkor i sak, desto mer sannolikt är det att en enskild begäran om information måste motiveras. I så fall är det även möjligt för den som lämnar ut uppgifterna att bedöma begäran med tanke på de lagliga förutsättningarna för utlämnandet. Den som lämnar ut uppgifter kan dessutom genom att vägra att de facto lämna ut uppgifter åstadkomma en situation där skyldigheten att lämna ut uppgifter, det vill säga tolkningen av bestämmelserna, ska prövas av en extern myndighet. Denna möjlighet är viktig då det gäller att anpassa tillgången till information och sekretessintressena till varandra (GrUU 48/2018 rd, s. 5, GrUU 17/2016 rd, s.6, GrUU 12/2014 rd, s. 2–3, och GrUU 62/2010 rd, s. 3–4).  

Även i sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har grundlagsutskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se till exempel GrUU 38/2016 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information trots sekretess med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”informationen är nödvändig” för ett visst syfte (se till exempel GrUU 17/2016 rd, s. 2—3 och de utlåtanden som hänvisas till där). Utskottet har dock ansett att grundlagen inte tillåter en generös och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (GrUU 19/2012 rd, s. 4/I och de utlåtanden som nämns där).  

Grundlagsutskottet har upprepade gånger konstaterat att skyddet för uppgifter mot obehörig användning inte endast kan basera sig på den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbehandlarens tjänsteansvar (GrUU 4/2021 rd, GrUU 65/2018 rd, GrUU 52/2018 rd, GrUU 51/2018 rd). 

10.2  Nationellt handlingsutrymme

Den behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna regleringen faller under tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen tillämpas i regel på all behandling av personuppgifter. Enligt dataskyddslagen (1050/2018) fungerar dataskyddsombudsmannen som den nationella tillsynsmyndighet som avses i dataskyddsförordningen. Dataombudsmannen har rätt att utreda och granska om Folkpensionsanstaltens behandling av personuppgifter är laglig. 

Den allmänna regleringen av behandling av personuppgifter enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning är heltäckande och detaljerad till sitt innehåll. Den föreslagna regleringen kompletterar och preciserar dataskyddsförordningen i den utsträckning som det är möjligt och ändamålsenligt inom ramen för det nationella handlingsutrymmet. Nationell lagstiftning som preciserar dataskyddsförordningen är möjlig i de fall när dataskyddsförordningen uttryckligen ger medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme. 

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid förhållandet mellan EU:s lagstiftning och den nationella lagstiftningen. Utskottet har i sin tolkningspraxis ansett att det är viktigt att till den del som EU-lagstiftningen förutsätter eller möjliggör nationell reglering, ska vid användningen av detta nationella handlingsutrymme kraven som följer av de grundläggande och mänskliga rättigheterna beaktas (se GrUU 25/2005 rd). Utskottet har därför framhållit att det i regeringens propositioner finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (GrUU 26/2017 rd, s. 42, GrUU 2/2017 rd, s. 2, GrUU 44/2016 rd, s. 4). 

Enligt utskottet bör skyddet för personuppgifter i första hand tillgodoses utifrån den allmänna dataskyddsförordning en och den allmänna lagstiftningen på nationell nivå. Även med tanke på tydligheten bör man förhålla sig restriktivt när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som allmänna dataskyddsförordningen medger (GrUU 14/2018 rd, s. 4–5.). Nationell speciallagstiftning bör reserveras endast för situationer då den är dels tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter (GrUU 2/2018 vp, 5). 

I propositionen används det nationella handlingsutrymmet enligt dataskyddsförordningen till den del som det innehåller specialbestämmelser om behandling av personuppgifter. Det ska finnas en allmän rättslig grund för behandling av personuppgifter enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen. Artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är tillämplig som rättslig grund för behandling av personuppgifter vid Folkpensionsanstalten, och enligt den är behandlingen laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Den registrerades rättigheter vid sådan behandling grundar sig på dataskyddsförordningen. Användning av det nationella handlingsutrymmet baserar sig på artikel 6.3 i dataskyddsförordningen, utifrån vilken bestämmelserna i allmänna dataskyddsförordningen kan anpassas.  

Den föreslagna regleringen grundar sig på bemyndigandet i artikel 6.2 i den allmänna dataskyddsförordningen enligt vilken det är möjligt att genom nationell lagstiftning specificera artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. I förslaget används det nationella handlingsutrymmet enligt den allmänna dataskyddsförordningen till den del som det innehåller specialbestämmelser om behandling av personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter kan inte direkt basera sig på de ovannämnda bestämmelserna i dataskyddsförordningen, eftersom syftet med behandlingen enligt artikel 6.3 ska fastställas i unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Eftersom det inte finns unionsrätt som gäller ärendet, ska bestämmelser om behandling av personuppgifter i anslutning till Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter utfärdas separat genom en nationell lag.  

Grundlagsutskottet har också särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet. Myndighetens uppgift och befogenheter bör beskrivas på så sätt i lagstiftningen att den rättsliga grunden och syftet med behandlingen av personuppgifter med fog kan härledas ur lagstiftningen med hänsyn till syftet med verksamheten (GrUU 14/2018 rd, s. 4). 

Grundlagsutskottet anser att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Utskottet anser att den allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser, som relevant tolkade och tillämpade, också motsvarar nivån för skyddet för personuppgifter enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Således är det inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att speciallagstiftningen inom den allmänna dataskyddsförordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskriver om behandling av personuppgifter (GrUU 14/2018 rd, s.4). 

Grundlagsutskottet anser också att det med tanke på tydligheten gäller att förhålla sig restriktivt när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen medger. Grundlagsutskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i den allmänna dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter. (GrUU 14/2018 rd, s. 5). 

Folkpensionsanstaltens uppgifter förutsätter omfattande behandling av personuppgifter, vilket innebär ingripande i skyddet för privatlivet för en fysisk person och som alltid medför risker som gäller skyddet för personuppgifter. Av denna anledning, och eftersom det är fråga om behandling av personuppgifter som rör en myndighets uppgift, bör behandlingen av uppgifter regleras i lag mer exakt och avgränsat än för närvarande. 

10.3  Den registrerades rättigheter

Eftersom den föreslagna regleringen omfattas av dataskyddsförordningens tillämpningsområde, grundar sig enskilda personers rättigheter vid den föreslagna databehandlingen huvudsakligen på dataskyddsförordningen. Enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt till tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne. Detta innebär att den registrerade har rätt att kontrollera uppgifterna om sig själv. Enligt artikel 16 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade. Enligt artikel 17 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att få sina personuppgifter raderade från ett register. Denna rätt gäller inte de personuppgifter som Folkpensionsanstalten behöver för att sköta sin lagstadgade uppgift. 

Den registrerades rättigheter är i allmänhet begränsade enligt lagstiftningen om förmåner. Den registrerade har i allmänhet inte rätt att enligt artikel 18.1 a i dataskyddsförordningen begränsa Folkpensionsanstaltens behandling av personuppgifter när den sköter en uppgift enligt förmånslagstiftningen, om den registrerades begäran om begränsning av behandlingen är uppenbart ogrundad.  

10.4  Bank- och kontouppgifter

I propositionen föreslås ändringar av lagen om utkomststöd, lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare så att Folkpensionsanstalten får rätt att inhämta nödvändiga uppgifter från penninginstitut för att avgöra ett ärende. Dessutom föreslås att bestämmelser om Folkpensionsanstalten ska fogas till lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt för Folkpensionsanstalten att begära nödvändiga uppgifter om sökande från penninginstitut för handläggning av förmåner via ÖBB-systemet. Rätten till information gäller inte endast sökanden utan även andra förmånstagare, dvs. familjemedlemmar, make, sambo eller en person som tillhör samma hushåll. 

10.5  Reseersättningar ur sjukförsäkringen

Enligt lagförslag 5 i propositionen ska 19 kap. 5 § 1 mom. 5 punkten ändras så att det till den fogas en bestämmelse om Folkpensionsanstaltens rätt att till beställningscentraler som kombinerar resor lämna ut namn och personbeteckning på försäkrade till vilka reseersättning inte betalas som direktersättning. Utlämnandet av uppgifter gäller situationer där ersättning inte betalas direkt till tjänsteleverantören på grund av upprepat missbruk. 

Det föreslagna utlämnandet av uppgifter kan anses vara proportionellt i förhållande till förslagets syfte och mål, som går ut på att förhindra missbruk av taxiresor som ersätts ur sjukförsäkringen, vilket orsakar samhället betydande kostnader. Den föreslagna bestämmelsen är noggrann och exakt. De uppgifter som lämnas ut räknas upp uttömmande i den föreslagna bestämmelsen. 

10.6  Rätten till information om fakturor som beaktas i utkomststödet

I lagförslag 1 i propositionen föreslås att det till 18 e § fogas att Folkpensionsanstalten har rätt att få uppgifter av aktörer som fakturerar grundutgifter som ersatts ur utkomststödet. Rätten till information gäller situationer där Folkpensionsanstalten utreder misstänkt missbruk och har upptäckt en eventuell förfalskad faktura som lämnats in till Folkpensionsanstalten.  

Den föreslagna bestämmelsen innebär att Folkpensionsanstalten lämnar sekretessbelagd information om sökande av utkomststöd till fakturautställare. Konsekvenserna av den föreslagna bestämmelsen beskrivs närmare i avsnitt 4.2.2.1. Folkpensionsanstalten måste få fakturauppgifter för att sköta sina lagstadgade uppgifter, eftersom betalningar som betraktas som grundutgifter lämnas till Folkpensionsanstalten antingen på faktura eller hyresavtal vid ansökan om förmåner. Enligt den gällande lagen kan Folkpensionsanstalten få uppgifter från de instanser som nämns i 64 § i kunduppgiftslagen och i enlighet med 18 e § i lagen om utkomststöd från hyresvärden, bostadsaktiebolaget eller fastighetsaktiebolaget. 

Den föreslagna bestämmelsen kan anses vara proportionell i förhållande till förslagets syfte och mål, som går ut på att upptäcka förfalskade fakturor. Förfalskade fakturor hör till de vanligaste formerna av förmånsmissbruk. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig för att Folkpensionsanstalten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter och skyldigheter. Rätten till information är knuten till nödvändiga uppgifter och det syfte för vilket uppgifterna behövs i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis. 

10.7  Rätten till information om läkarutlåtanden och -intyg

I lagförslag 5 i propositionen föreslås att det till 19 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen fogas en ny bestämmelse om Folkpensionsanstaltens rätt att av läkare samt yrkesutbildade personer och verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården få utlåtanden och intyg som är nödvändiga för att avgöra ett ärende. Syftet med de föreslagna ändringarna är att göra nödvändiga uppgifter mer tillgängliga för Folkpensionsanstaltens förmånshandling än vad som är möjligt i dag direkt via Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice. 

Uppgifter om hälsotillstånd, sjukdom och anlitande av hälso- och sjukvårdstjänster är författningsrättsligt känsliga uppgifter som berör kärnan i skyddet för personuppgifter och som hör till privatlivet. I propositionen föreslås inte att sökandens självbestämmanderätt, såsom samtycke eller förbudsrätt, ska läggas till i regleringen. Intyg och utlåtanden som lagras i Kanta kan lämnas ut till aktörer utanför hälso- och sjukvården med hjälp av Kantas informationsförmedlings- och förfrågningsservice. Folkpensionsanstalten använder redan informationsförmedlings- och förfrågningsservicen. Bestämmelser om informationsförmedlings- och förfrågningsservicen finns i 76 § i kunduppgiftslagen. Utlämnande av uppgifter förutsätter att en myndighet eller annan aktör har lagstadgad rätt till informationen. Utlämnande av uppgifter kräver därför inte personens samtycke. 

Enligt den föreslagna regleringen ges sökanden inte på förhand möjlighet att lämna uppgifterna till Folkpensionsanstalten. Regeringen påpekar att de intyg och utlåtanden som anges i den föreslagna bestämmelsen i regel är uppgifter som förekommer i de blankettmallar som uttryckligen tagits fram för Folkpensionsanstaltens handläggning av ansökningar om förmåner. Dessutom kan det konstateras att Folkpensionsanstalten även i dag enligt 19 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i sjukförsäkringslagen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt få de uppgifter av till exempel välfärdsområdets myndigheter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende, och i dessa situationer förutsätter lagen inte heller i dag att sökanden först ger sitt samtycke eller ges en möjlighet att själv lämna in uppgifterna till Folkpensionsanstalten. 

Sökanden omfattas av den registrerades allmänna rättigheter som beskrivs i avsnitt 10.3. 

Syftet med den föreslagna regleringen är att förbättra dataskyddet och informationssäkerheten vid utlämnande av uppgifter jämfört med nuvarande pappersbaserade och inlämningssätt via flera kanaler. Förslaget syftar till att förhindra att onödiga handlingar eller samma handling skickas till Folkpensionsanstalten i stora mängder eller flera gånger. Den föreslagna förordningen syftar också till att minska utmaningarna relaterade till sökande, vilka beskrivs i avsnitt 2.7. Informationsförmedlings- och förfrågningsservicen gör det lättare för sökande att sköta ärenden. Dessutom är målet att förenkla och påskynda handläggningen av förmånsärenden. 

Via informationsförmedlings- och förfrågningsservicen får Folkpensionsanstalten endast ett begränsat antal läkarutlåtanden och intyg som är nödvändiga för att avgöra förmåner och som upprättats för ansökan om förmåner.  

Den föreslagna bestämmelsen kan anses vara proportionell i förhållande till förslagets syfte. Rätten till information skulle är knuten till nödvändiga uppgifter och det syfte för vilket uppgifterna behövs i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis. Förslaget är mycket noggrant avgränsat vad gäller de uppgifter som begärs. De nödvändiga uppgifterna räknas uttömmande upp i bestämmelsen.  

10.8  Bedömning av lagstiftningsordning

Grundlagsutskottet har påpekat att inskränkningar av skyddet för privatlivet ska ha ett acceptabelt samhälleligt intresse och stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. Det betyder att inskränkningarna måste vara nödvändiga för att ett godtagbart syfte ska nås. Inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna är tillåtna bara om målet inte kan nås genom mindre ingrepp i rättigheterna. En inskränkning får inte heller vara mer genomgripande än vad som är motiverat med hänsyn till hur tungt vägande det bakomliggande intresset är i relation till det rättsobjekt som ska inskränkas (GrUB 25/1994 rd, se även till exempel GrUU 56/2014 rd och GrUU 18/2013 rd). 

Rättsprinciperna för förvaltningen finns i 6 § i förvaltningslagen (434/2003). Enligt denna bestämmelse ska myndigheterna bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen. Det centrala innehållet i proportionalitetsprincipen är att en myndighets åtgärder ska stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. Med andra ord ska en myndighets åtgärd vara behörig, nödvändig och rätt dimensionerad med tanke på målet med den aktuella åtgärden. I praktiken förutsätter proportionalitetsprincipen att myndigheten dimensionerar sin verksamhet till den lägsta nivå som åstadkommer den effekt som behövs. 

Vid beredningen av propositionen bedömdes det att den föreslagna regleringen kring behandlingen och sekretessbeläggningen av personuppgifter inte innebär längre gående begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna än vad som är nödvändigt, med beaktande av vikten av de mål som utgör bakgrunden till förslagen i förhållande till den grundläggande fri- och rättighet som skyddas. I propositionen föreslås inte att tillsynen eller de relaterade befogenheterna och resurserna ska utökas. Förslagen gäller Folkpensionsanstaltens etablerade förmåns- och utbetalningsprocesser. Enligt Folkpensionsanstalten kommer förslagen att minska arbetet med att utreda missbruk. Erfarenheterna av det nationella inkomstregistret visar att tillförlitliga registeruppgifter kan förhindra att felaktiga utbetalningar av förmåner bildas.  

Antalet fall av misstänkt missbruk är relativt lågt, eftersom det är svårt att identifiera situationer relaterade till missbruk i förmånshandläggningen. Problem uppstår särskilt när det gäller att få information om sekretessbelagda omständigheter, såsom konton, och att upptäcka förfalskade handlingar. Det finns ingen tillförlitlig information om den faktiska förekomsten av missbruk, men det är sannolikt att allt missbruk inte upptäcks i förmånshandläggningen. Under senare år har exempel på organiserad socialskyddsbrottslighet observerats i Finland, vilket är särskilt svårt att upptäcka i Folkpensionsanstaltens verksamhet. Utöver att förebygga missbruk syftar förslagen till att minska felaktiga utbetalningar av förmåner oavsett orsaken till felet. En felaktig utbetalning kan bero på ett fel eller missförstånd från sökandens sida och inte på ett brott. Å andra sidan kan en felaktig utbetalning också bero på Folkpensionsanstaltens egna åtgärder eller bristfälliga uppgifter. Felaktiga utbetalningar beskrivs i avsnitt 2.2. Beloppet av de felaktiga utbetalningarna är avsevärt.  

Folkpensionsanstalten har ingen särskild lagstadgad skyldighet att utreda eller förebygga missbruk, eftersom denna uppgift ingår i den verkställande uppgiften enligt förmånslagstiftningen, som beskrivs i avsnitt 2. Folkpensionsanstalten har utredningsskyldighet enligt 31 § förvaltningslagen. Det innebär att ett ärende ska utredas så grundligt ett så korrekt och lagenligt beslut som möjligt kan fattas i det. Folkpensionsanstalten ska också rätta felaktiga beslut och återkräva felaktigt utbetalda förmåner. Folkpensionsanstalten ska bedöma huruvida en person agerat svikligt enligt bestämmelserna om återkrav. Vid misstanke om brott ska Folkpensionsanstalten göra polisanmälan. Utredning av missbruk har ansetts vara ett godtagbart syfte för informationsutbyte mellan myndigheter. Grundlagsutskottet har konstaterat att med avseende på systemet med grundläggande fri- och rättigheter är det föreslagna syftet en godtagbar grund för att begränsa skyddet för privatlivet och personuppgifter till Folkpensionsanstalten (GrUU 1/2015 rd). 

Med beaktande av det som konstaterats ovan bedöms den reglering som föreslagits i propositionen uppfylla de krav som följer av 10 § i grundlagen och den kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Den föreslagna regleringen är dessutom enhetlig med allmänna dataskyddsförordningen, artikel 7 och 8 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 8 i Europeiska människorättskonventionen samt tillämpningspraxis för dessa. 

Eftersom nationellt handlingsutrymme enligt unionsrätten och den nedan beskrivna tolkningsfrågan relaterad till lagstiftningsordning ingår i propositionen, anser regeringen det dock önskvärt att grundlagsutskottet avger ett utlåtande i frågan.  

Utlåtandet anses vara nödvändigt i synnerhet för att lagförslag 4 involverar nationellt handlingsutrymme som gäller ändamålsbegränsning. Grundlagsutskottets författningsrättsliga uppgift är att bedöma om statsrådet vid beredningen av ärendet i propositionen som lämnats till riksdagen i tillräcklig utsträckning har bedömts det nationella handlingsutrymmet enligt unionsrätten. Det nationella handlingsutrymmet och uppfyllandet av förutsättningarna för tillämpning av det beskrivs i avsnitt 10.4.1. 

Dessutom är utskottets utlåtande motiverat, eftersom förutsättningarna för att inhämta information gällande bank- och kontouppgifter enligt 18 a § 4–5 mom. i lagförslag 1, 42 § 2–3 mom. i lagförslag 2 och 43 § 2–3 mom. i lagförslag 3 skiljer sig från grundlagsutskottets etablerade praxis avseende Folkpensionsanstalten i det att förutsättningen för uppgifter från penninginstitut inte längre är att det är det sista alternativet. Grundlagsutskottet har tidigare i fråga om lagstiftningsordning ansett att förfrågningar om uppgifter är kopplade till förutsättningen att tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan erhållas på något annat sätt och att det finns grundade skäl att misstänka att de uppgifter som lämnats av förmånssökanden inte är tillräckliga eller tillförlitliga (GrUU 14/2002 rd, s. 4). I de föreslagna bestämmelserna har grundlagsutskottets ståndpunkt beaktats genom att precisera innehållet i rätten till information och dess materiella samband samt genom extra förhandskontroll i fråga om känsliga uppgifter (förbudsrätt). När det gäller förbudsrätten lämnar i synnerhet frågan om detta kan betraktas som tillräcklig förhandskontroll och som en förutsättning för begäran om uppgifter rum för tolkning.