7
Specialmotivering
7.1
Lagen om pension för arbetstagare
19 §. Invalidpensionens och rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreskrivs det om beloppet av den invalidpension som beviljas den som får partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att paragrafen i fortsättningen också gäller rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension, och det föreslås att ett nytt 3 mom. om detta fogas till paragrafen. Det föreslås också att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, och att paragrafens gällande 2 mom. blir 4 mom., och i det momentet föreslås det att omnämnandet av invalidpension som lämnas vilande på det sätt som avses i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009) ska strykas. I denna proposition föreslås en ny modell för samordning av invalidpension och arbetsinkomster, och de nya bestämmelserna ersätter den sistnämnda lagen, som upphör att gälla.
I det nya 2 mom. som fogas till paragrafen föreskrivs det om hur partiell förtida ålderspension inverkar på beloppet av den invalidpension som betalas i en situation där invalidpensionen samordnas med arbetsinkomsterna i enlighet med den föreslagna nya 47 a §. Då betalas invalidpensionen trots samordningen till minst samma belopp som den tidigare beviljade partiella förtida ålderspensionen. Arbetsinkomsterna påverkar för närvarande inte beloppet av partiell förtida ålderspension och ska inte heller i fortsättningen ha någon inverkan på det.
I det nya 3 mom. som fogas till paragrafen föreskrivs det att rehabiliteringspenningen alltid betalas till minst samma belopp som den tidigare beviljade partiella förtida ålderspensionen, om beloppet av rehabiliteringspenningen är hälften av den rehabiliteringspenning som avses i 28 § av den anledningen att arbetstagaren under den tid yrkesinriktad rehabilitering pågår tjänar mer än hälften av den stabiliserade inkomsten. Därmed inverkar arbetsinkomsterna inte heller i denna situation på beloppet av den tidigare beviljade partiella förtida ålderspensionen.
20 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreskrivs det om beloppet av den arbetslivspension som beviljas den som får partiell förtida ålderspension. Eftersom lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete upphör att vara i kraft när de ändringar som föreslås i denna proposition träder i kraft, ändras 2 mom. i denna paragraf så att det i fortsättningen i stället för situationer där arbetslivspensionen lämnas vilande gäller situationer där arbetslivspensionen samordnas med arbetsinkomsterna. I det ändrade 2 mom. föreslås att om arbetslivspensionen samordnas med arbetsinkomsterna i enlighet med 47 a §, betalas arbetslivspensionen trots samordningen dock till minst samma belopp som den tidigare beviljade partiella förtida ålderspensionen. Arbetsinkomsterna inverkar således inte på beloppet av den partiella förtida ålderspensionen, vilket inte heller är fallet för närvarande.
29 §. Partiell rehabiliteringspenning. Enligt paragrafen betalas rehabiliteringspenningen i form av partiell rehabiliteringspenning, om arbetstagarens arbetsinkomster är mer än hälften av den stabiliserade inkomsten. Det föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken en arbetstagare under tiden för rehabiliteringspenningen emellertid i arbetsinkomster per månad får tjäna ett belopp som motsvarar full garantipension, utan att arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av rehabiliteringspenningen. På så sätt tillämpas på arbetsinkomsterna för den som får rehabiliteringspenning samma skyddade belopp som enligt förslaget alltid åtminstone ska tillämpas på arbetsinkomsterna för den som arbetar vid sidan av invalidpensionen.
30 §. Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare. Det föreslås att 2 mom. preciseras så att det motsvarar etablerad tillämpningspraxis. Enligt den gällande bestämmelsen kan delinvalidpension under tiden för yrkesinriktad rehabilitering betalas som full invalidpension förhöjd med ett rehabiliteringstillägg. I praktiken har pensionsanstalterna ofta beviljat arbetstagaren full invalidpension under tiden för yrkesinriktad rehabilitering i stället för att enbart betala ut den. För samordning av invalidpension och arbetsinkomster ska det fattas ett beslut om beviljande av full invalidpension. På detta sätt säkerställs en enhetlig behandling av invalidpensionstagarna. Därför föreslås det att momentets ordalydelse ändras så att den som får delinvalidpension beviljas full invalidpension förhöjd med ett rehabiliteringstillägg under tiden för yrkesinriktad rehabilitering.
34 §. Andra bestämmelser om rehabilitering. I 1 mom. stryks omnämnandet av att bestämmelserna om justering av invalidpension och ändring av beloppet också gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, eftersom de föreslagna nya bestämmelserna om samordning av invalidpension och arbetsinkomster inte gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget. Av samma orsak föreslås det att omnämnandet i 1 mom. av att bestämmelserna om utbetalning av invalidpension ska tillämpas på rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem preciseras genom en hänvisning till bestämmelserna i 8 kap. i denna lag, där det bland annat föreskrivs om utbetalning av pension till förmånstagaren, till någon annan instans än förmånstagaren själv samt om utbetalningsordningen. Det är fortfarande ändamålsenligt att tillämpa dessa bestämmelser också på rehabiliteringspenningen, rehabiliteringstillägget och mottagare av dem, även om de nya bestämmelser som hänför sig till utbetalningen av förmånen och som gäller samordning av invalidpension och arbetsinkomster inte ska tillämpas på rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget.
De föreslagna 47, 47 a, 48 och 49 §, där det föreskrivs om arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas, samordning av invalidpension och arbetsinkomster, ändring av rätten till invalidpension och indragning av invalidpension ska således inte tillämpas på rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget. Den nuvarande lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete tillämpas inte på rehabiliteringspenning med undantag för inkomstgränsens minimibelopp. Liksom för närvarande har en person rätt till full rehabiliteringspenning, om hans eller hennes arbetsinkomster under rehabiliteringen är högst 50 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten. Rehabiliteringspenning betalas som partiell rehabiliteringspenning, om arbetsinkomsterna under rehabiliteringen överstiger 50 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten. I denna proposition föreslås det dessutom att det till 29 § om partiell rehabiliteringspenning fogas en bestämmelse om att arbetstagarens arbetsinkomster inte påverkar beloppet av rehabiliteringspenningen, om de inte överstiger beloppet av full garantipension enligt lagen om garantipension (703/2010).
Eftersom den allmänna hänvisning i mom. om att bestämmelserna om utbetalning av pension ska tillämpas på rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem föreslås bli struken, föreslås det att det till momentet fogas ett omnämnande av att bestämmelsen i 50 § om avbrytande av utbetalningen och bestämmelsen i 51 § om retroaktiv justering av invalidpension ska tillämpas på rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem. Enligt den sistnämnda bestämmelsen kan invalidpensionen dras in eller justeras eller utbetalningen av den avbrytas retroaktivt för i regel högst två år.
I 2 mom. föreslås inga ändringar.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen i vilket det föreskrivs om skyldigheten för den som får rehabiliteringspenning att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon börjar arbeta. Enligt 1 mom. tillämpas på mottagare av rehabiliteringspenning det som i denna lag föreskrivs om anmälningsskyldighet för invalidpensionstagare. I 45 §, som gäller invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet, föreslås det att skyldigheten att underrätta om inledande förvärvsarbete stryks, eftersom pensionsanstalten automatiskt får uppgifter om invalidpensionstagarens arbetspensionsförsäkrade arbetsinkomster ur registren inom arbetspensionssystemet. Bestämmelserna om samordning av invalidpension och arbetsinkomster ska inte tillämpas på rehabiliteringspenningen. Arbetsinkomsterna inverkar dock på rehabiliteringspenningen på det sätt som anges i 29 §, så det är fortfarande nödvändigt att föreskriva om skyldigheten för den som får rehabiliteringspenning att anmäla att han eller hon börjar arbeta. När pensionsanstalten får uppgift av en mottagare av rehabiliteringspenning om att personen börjar arbeta, kan pensionsanstalten kontrollera närmare uppgifter om personens arbetsinkomster via registren inom arbetspensionssystemet.
45 §. Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. Det föreslås att skyldigheten för den som får invalidpension att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon börjar förvärvsarbeta ska strykas i paragrafen. Det finns inget behov av en separat anmälan om att invalidpensionstagaren börjar arbeta, eftersom pensionsanstalterna får uppgifter om invalidpensionstagarnas arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna samt företagarnas arbetsinkomster ur registren inom arbetspensionssystemet. Det föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om skyldighet för den som får invalidpension att kalendermånadsvis underrätta pensionsanstalten om sina arbetsinkomster från utlandet. Anmälningsskyldigheten behövs eftersom uppgifter om arbetsinkomster från utlandet inte kan fås ur inkomstregistret eller registren inom pensionssystemet. Eftersom samordningen av invalidpension och arbetsinkomster görs i den invalidpension som betalas månatligen, är det nödvändigt för pensionsanstalten att få uppgifter om personens arbetsinkomster från utlandet i så realtid som möjligt. Bestämmelsen gäller situationer där arbetsinkomsterna inte försäkras i Finland. Däremot tjänar till exempel en arbetstagare som en finländsk arbetsgivare sänder från Finland till utlandet in pension enligt finsk lagstiftning och personens arbetsinkomster finns tillgängliga i registren inom arbetspensionssystemet, så i en sådan situation behöver invalidpensionstagaren inte själv anmäla sina arbetsinkomster till pensionsanstalten. Om en invalidpensionstagare som arbetar utomlands inte underrättar pensionsanstalten om sina arbetsinkomster från utlandet och pensionsanstalten har skäl att misstänka att personen ändå arbetar, kan utbetalningen av invalidpensionen avbrytas under de förutsättningar som anges i 113 § 2 mom.
47 §. Arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. I den gällande paragrafen finns det bestämmelser om kontroll av rätten till invalidpension. Det föreslås att bestämmelserna om detta slopas som onödiga och att det i paragrafen i fortsättningen ska föreskrivas om arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. Paragrafens rubrik ändras i enlighet med dess nya innehåll till ”Arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas”. I den ändrade paragrafen föreskrivs det om de gränser över vilka arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av den invalidpension som betalas. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om arbetsinkomster som ska beaktas vid samordning enligt 47 a §.
I den gällande paragrafen anges att när förändringar i arbetsförmåga eller återfående av arbetsförmågan bedöms, beaktas förändringarna i arbetstagarens arbetsinkomst. Arbetstagaren har inte rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten. Det föreslås att bestämmelserna om kontroll av rätten till invalidpension ska ersättas med nya bestämmelser om samordning av invalidpension och arbetsinkomster.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om den huvudprincip enligt vilken invalidpensionstagarens arbetsinkomster minskar beloppet av den invalidpension som betalas, om arbetsinkomsterna överstiger både det skyddade beloppet per kalendermånad och flexibiliteten per kalenderår. Arbetstagaren kan således under en kalendermånad alltid ha arbetsinkomster som motsvarar det skyddade beloppet utan att detta inverkar på invalidpensionens belopp. Dessutom kan arbetstagaren under kalenderåret ha arbetsinkomster som motsvarar flexibiliteten utan att detta inverkar på invalidpensionens belopp. När både det skyddade beloppet och flexibiliteten överskrids ska avdrag från invalidpensionen göras på det sätt som föreskrivs i 47 a §.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om det skyddade beloppet för invalidpension. Det skyddade beloppet för full invalidpension föreslås vara 40 procent och för delinvalidpension 60 procent av pensionstagarens stabiliserade genomsnittliga inkomst för tiden innan arbetsoförmågan började. Som stabiliserad genomsnittlig inkomst betraktas i regel inkomsten för återstående tid för invalidpensionen. Om det på detta sätt beräknade skyddade beloppet understiger beloppet av full garantipension enligt 8 § 1 mom. i lagen om garantipension, ska det skyddade beloppet dock vara lika stort som beloppet av full garantipension. Det skyddade beloppet för invalidpension är kalendermånadsspecifikt, och de arbetsinkomster som betalats respektive kalendermånad jämförs med det skyddade beloppet. Om pensionstagarens arbetsinkomster under en kalendermånad är högst lika stora som det skyddade beloppet, inverkar arbetsinkomsterna inte på beloppet av den invalidpension som betalas. I 2 mom. föreslås också bestämmelser om höjning av det skyddade beloppet. I det skyddade beloppet för en person görs en engångsförhöjning som motsvarar den som föreskrivs i 81 § från samma tidpunkt som engångsförhöjningen av invalidpensionen och med samma förhöjningsprocent med vilken invalidpensionen höjs. Höjningen av det skyddade beloppet ska således, med iakttagande av den tidpunkt som anges i 81 §, göras från ingången av det kalenderår före vilket det har gått fem kalenderår sedan invalidpensionen började. Enligt 81 § är förhöjningsprocenten 25, om personen vid ingången av året för förhöjningen är högst 31 år. För äldre invalidpensionstagare än det sjunker förhöjningsprocenten enligt 81 § med 1 procentenhet för varje därpå följande levnadsår och för den som fyllt 56 år görs höjningen inte. Syftet med höjningen av det skyddade beloppet är att förbättra möjligheterna särskilt för personer som blivit arbetsoförmögna som unga att dra nytta av löneutvecklingen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om beloppet av flexibiliteten. Beloppet av flexibiliteten för invalidpensionen är kalenderårsspecifikt, och det är lika stort som det skyddade beloppet för invalidpensionen multiplicerat med två. Invalidpensionstagaren ska under kalenderåret utöver det skyddade beloppet per kalendermånad kunna ha arbetsinkomster som motsvarar flexibiliteten utan att arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av den invalidpension som betalas.
I 3 mom. föreskrivs det dessutom att när invalidpensionen börjar motsvarar beloppet av flexibiliteten i regel beloppet av den kalenderårsvisa flexibiliteten. Detta innebär att oberoende av när under kalenderåret full invalidpension eller delinvalidpension börjar, är beloppet av flexibiliteten när pensionen börjar beloppet av den kalenderårsvisa flexibiliteten. Också till exempel när delinvalidpensionen börjar mitt under ett kalenderår efter att full invalidpension ändrats till delinvalidpension i enlighet med det föreslagna 48 § 1 mom., motsvarar beloppet av flexibiliteten beloppet av den kalenderårsvisa flexibiliteten för delinvalidpensionen. Samma princip ska naturligtvis tillämpas också i det fall att den som får delinvalidpension under kalenderåret beviljas full invalidpension; när den fulla invalidpensionen börjar motsvarar beloppet av flexibiliteten beloppet av den kalenderårsvisa flexibiliteten för full invalidpension. Delinvalidpension anses dock inte börja på det sätt som avses i bestämmelsen när full invalidpension som beviljats för tiden för yrkesinriktad rehabilitering upphör och personen genast från ingången av månaden efter den då den yrkesinriktade rehabiliteringen upphörde på nytt beviljas delinvalidpension som han eller hon skulle ha fått redan före den yrkesinriktade rehabiliteringen. I detta fall beaktas i beloppet av flexibiliteten tidigare eventuella minskningar av flexibiliteten under samma kalenderår. Undantag från huvudregeln enligt momentet utgörs av situationer där full invalidpension beviljas så att den fortsätter omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare fulla invalidpensionen upphörde eller delinvalidpension beviljas så att den fortsätter omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare delinvalidpensionen upphörde. I dessa situationer bestäms flexibiliteten på samma sätt som om pensionen hade beviljats utan avbrott. Detta innebär att om full invalidpension börjar omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter utgången av den föregående perioden med full invalidpension eller delinvalidpension börjar omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter utgången av den föregående perioden med delinvalidpension, återstår vid ingången av den nya pensionsperioden samma belopp av flexibiliteten som återstod vid utgången av den föregående pensionsperioden. Inverkan av eventuella minskningar av flexibiliteten tidigare under samma kalenderår försvinner alltså inte i dessa situationer. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att tillämpningen av flexibiliteten ska vara enkel och förutsägbar.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om de arbetsinkomster som omfattas av samordningen av invalidpension och arbetsinkomster. Vid samordningen beaktas de arbetsinkomster enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) och lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) som fastställts för invalidpensionstagaren samt arbetsinkomster enligt de övriga arbetspensionslagarna. Med arbetsinkomster enligt de övriga arbetspensionslagarna avses arbetsinkomster enligt denna lag, lagen om sjömanspensioner (1290/2006) och pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Vårdarvode som betalas med stöd av lagen om stöd för närståendevård (937/2005) och arbetsinkomster för förtroendevalda i Kevas medlemssamfund som nämns i 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn ska dock inte beaktas som arbetsinkomst för den som får invalidpension, även om pension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn tjänas in på basis av dem.
Enligt etablerad tillämpningspraxis har man i fråga om beaktandet av vårdarvoden som närståendevårdare fått under tiden för invalidpension tillämpat prövning från fall till fall, och vårdarvodet har kunnat lämnas obeaktat vid bedömningen av om förutsättningarna för att lämna invalidpensionen vilande uppfylls. Närståendevård handlar inte om arbete som utförs i förvärvssyfte, utan om att en äldre person, en person med funktionsnedsättning eller en sjuk person vårdas av en anhörig eller någon annan närstående. Av denna anledning och för att förenhetliga praxisen ska det enligt förslaget i fortsättningen föreskrivas att närståendevårdarens vårdarvode inte inverkar på beloppet av den invalidpension som betalas till en invalidpensionstagare.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 4 mom. ska vid samordningen av pension och arbetsinkomster inte heller beaktas sådana i 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn nämnda arbetsinkomster som förtroendevalda i Kevas medlemssamfund erhållit på basis av ett förtroendeuppdrag. Enligt 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn betraktas ersättningar för inkomstbortfall och separata arvoden för viss tid som arbetsinkomst för förtroendevalda i Kevas medlemssamfund. Dessa arbetsinkomster ska arbetspensionsförsäkras. Utöver arbetsinkomster som ska arbetspensionsförsäkras kan det på basis av ett förtroendeuppdrag också betalas sådana arvoden som inte ska arbetspensionsförsäkras. De sistnämnda utesluts på denna grund från de arbetsinkomster som ska beaktas vid samordning enligt arbetspensionslagarna. Ett arvode för viss tid kan till exempel vara ett månads- eller årsarvode. Medlemssamfund i Keva är enligt 3 § 1 mom. i lagen om Keva (66/2016) kommunerna, samkommunerna, välfärdsområdena, välfärdssammanslutningarna, Keva, Kommunernas garanticentral och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT. Till Keva kan som medlemssamfund utöver dessa enligt lagen om Keva ansluta sig sådana i 3 § 2 mom. i den lagen definierade sammanslutningar som består av Kevas medlemssamfund eller som medlemssamfunden har bestämmande inflytande i. Avsikten är att en person som får pension som ska samordnas ska kunna sköta det förtroendeuppdrag som avses utan att behöva oroa sig för att de arbetsinkomster som betalats på basis av förtroendeuppdraget inverkar på hans eller hennes pensionsbelopp eller pensionsrätt. Största delen av de avsedda förtroendeuppdragen är bisysslor. Sådana förtroendeuppdrag är bland annat förtroendeuppdrag i kommunfullmäktige och välfärdsområdesfullmäktige som ger personen möjlighet att delta i och påverka det regionala demokratiska beslutsfattandet. Antalet personer som sköter förtroendeuppdrag i andra medlemssamfund i Keva än kommuner, samkommuner, välfärdsområden och välfärdssammanslutningar är litet. Även dessa förtroendeuppdrag kan anses ha samhällelig betydelse. I inkomstregistret är det möjligt att identifiera de arbetsinkomster som Kevas medlemssamfund betalat för förtroendeuppdrag, vilket i praktiken krävs för att bestämmelsen ska kunna tillämpas som en del av den föreslagna modellen. Någon mer exakt grund än detta för att göra åtskillnad, till exempel enligt den som betalar arbetsinkomsterna, finns inte att tillgå och det kan inte heller anses nödvändigt i detta sammanhang. Beloppet av den arbetsinkomst som betalas för ett förtroendeuppdrag kan i enskilda fall bli högre än normalt, men sådana situationer kan bedömas vara sällsynta. Beloppet av den arbetsinkomst som lämnas obeaktad begränsas inte i bestämmelsen för att bestämmelserna ska vara lätta att tillämpa.
Med stöd av 4 mom. utvidgas samordningen av arbetsinkomster och invalidpension till att gälla också arbetsinkomster från utlandet. Den rättsliga grunden för beaktandet av arbetsinkomster från arbete i andra EU-/EES-länder och Schweiz är artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan EU:s grundförordning om social trygghet) som gäller likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser. Om sociala förmåner och inkomster har vissa rättsverkningar enligt lagstiftningen i ett EU-land, ska motsvarande förmåner eller inkomster som erhållits med stöd av lagstiftningen i ett annat EU-land beaktas på motsvarande sätt vid tillämpningen av bestämmelserna. I fråga om pensioner har det i artikel 53.3 a i EU:s grundförordning om social trygghet dessutom konstaterats att beaktandet av utländska förmåner och inkomster förutsätter att det föreskrivs om saken i den nationella lagstiftningen. För Storbritanniens del finns en motsvarande bestämmelse om likvärdiga omständigheter och händelser i fråga om alla sociala trygghetsförmåner i artikel 6 i protokollet om samordning av de sociala trygghetssystemen i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan. Bestämmelsen om beaktande av arbetsinkomster från utlandet gäller dessutom arbete i länder med vilka Finland har ingått en bilateral överenskommelse om social trygghet samt arbete i länder utan överenskommelse. Syftet med bestämmelsen är att behandla personer jämlikt oberoende av var arbetet utförs och från vilket land arbetsinkomsterna kommer. Uppgifter om pensionstagarens arbetsinkomster från utlandet får arbetspensionsanstalten av personen själv på basis av den anmälningsskyldighet som föreskrivs för pensionstagaren. Skyldigheten att anmäla arbetsinkomster från utlandet behövs, eftersom dessa uppgifter inte ingår i inkomstregistret eller andra register inom pensionssystemet.
EU:s grundförordning om social trygghet förutsätter att vid samordning av samma förvärvsinkomst i två eller flera EU-länder, ska inkomsten i fråga inte beaktas två gånger som en faktor som minskar pensionen. Denna princip konstateras i artikel 55 i EU:s grundförordning om social trygghet, som begränsar hur bestämmelser om samordning av inkomster och förmåner i ett EU-lands nationella lagstiftning får tillämpas på pensioner. Bestämmelsen i artikel 55 förutsätter att om samma inkomst beaktas i två eller flera pensioner enligt EU‑förordningen, kan av inkomsten i respektive pension beaktas den andel som fås genom att dividera inkomsten med det antal förmåner som påverkas av inkomsten (s.k. oberoende pension dvs. nationell pension) eller som motsvarar förhållandet mellan försäkringsperioderna (pro rata-pension).
De ovan angivna bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet begränsar således att arbetsinkomster från utlandet för den som får invalidpension enligt arbetspensionslagarna skulle beaktas dubbelt eller flera gånger. Detta innebär i praktiken att om flera EU-länder drar av samma arbetsinkomst från en persons invalidförmån, kan av arbetsinkomsten i Finlands arbetspension beaktas den relativa andel som fås genom att arbetsinkomsten divideras med antalet länder som beaktar den i sin förmån. Om till exempel Estland utöver Finland beaktar samma arbetsinkomst vid samordningen av sin egen invalidförmån, ska arbetsinkomsten i båda länderna divideras med två innan den beaktas vid samordningen. Vid den samordning av invalidpensionen och arbetsinkomsterna som görs i Finland beaktas i det här fallet hälften av arbetsinkomsten.
I 5 mom. föreslås det bestämmelser om att arbetsinkomster som betalats under begynnelsemånaden för den första invalidpension som beviljats en arbetstagare och därpå följande kalendermånad inte beaktas vid samordningen av invalidpension och arbetsinkomster. Enligt samma bestämmelse beaktas arbetsinkomster som betalats under begynnelsemånaden för invalidpensionen och därpå följande kalendermånad inte heller när arbetstagaren efter att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension på vilken det som i 80 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder inte tillämpas. Det är vanligt att det till en person under de kalendermånader som avses i den föreslagna bestämmelsen betalas prestationer som grundar sig på arbete som utfördes innan arbetsoförmågan började, till exempel slutlön och semesterersättningar. Eftersom dessa prestationer i praktiken grundar sig på situationen innan personens arbetsoförmåga började som har förändrats i och med att arbetsoförmågan började, anses det motiverat och skäligt att genom en särskild bestämmelse utesluta arbetsinkomster som betalats under båda dessa kalendermånader från samordningen. Utan den föreslagna specialbestämmelsen skulle det rätt ofta kunna förekomma situationer där flexibiliteten utnyttjas helt eller åtminstone till en betydande del under begynnelsemånaden för invalidpensionen och därpå följande kalendermånad. Arbetsinkomster som betalats under begynnelsemånaden för invalidpensionen och därpå följande kalendermånad lämnas enligt bestämmelsen utanför samordningen också när arbetstagaren efter att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension på nya grunder, det vill säga invalidpension på vilken det som i 80 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder inte tillämpas. Om personens senare pensionsperiod däremot bestäms på tidigare grunder i enlighet med 80 § 2 mom., är det undantag som avses i bestämmelsen inte tillämpligt, utan arbetsinkomsterna under begynnelsemånaden för den senare pensionsperioden och därpå följande månad omfattas på sedvanligt sätt av samordningen.
47 a §. Samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Bestämmelser om de arbetsinkomster som ska beaktas vid samordningen finns i den föreslagna 47 §.
I 1 mom. föreslås en precisering av 47 §, enligt vilken de arbetsinkomster som överstiger det skyddade beloppet dras av från flexibiliteten. Dessutom föreskrivs det om hur arbetsinkomster som överstiger det skyddade beloppet och flexibiliteten minskar beloppet av den invalidpension som betalas. Arbetsinkomsterna minskar den invalidpension som betalas, om de överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad och flexibiliteten per kalenderår redan har utnyttjats. Vid samordningen jämförs invalidpensionstagarens arbetsinkomster i månaden först med det skyddade beloppet. Om en invalidpensionstagares arbetsinkomster under en kalendermånad överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad, dras den del som överskrider det skyddade beloppet av från flexibiliteten per kalenderår. Under respektive kalendermånad ska flexibiliteten kunna utnyttjas så pass mycket som det återstår av flexibiliteten efter att eventuella minskningar av flexibilitetens belopp per kalenderår har gjorts under tidigare kalendermånader samma kalenderår. Så länge flexibilitet återstår under kalenderåret minskar överskridningarna av det skyddade beloppet per kalendermånad endast beloppet av den återstående flexibiliteten. Om arbetsinkomsterna i månaden överstiger både det skyddade beloppet per kalendermånad och det belopp av flexibiliteten som står till förfogande, dras den del som överskrider flexibiliteten av från invalidpensionen för den andra kalendermånad som följer efter överskridningen. Till skillnad från nuläget ska samordningen av invalidpension och arbetsinkomster alltså inte ske så att utbetalningen av pensionen avbryts helt, utan från pensionen dras av endast den andel i euro med vilken arbetsinkomsterna överstiger det skyddade beloppet och flexibiliteten. Pensionsanstalten är vid verkställigheten av dessa bestämmelser skyldig att övervaka arbetsinkomsterna på månadsnivå.
Den kalendermånad under vilken de arbetsinkomster som ska beaktas överstiger både det skyddade beloppet och den tillgängliga flexibiliteten ska benämnas överskridningsmånad. Den andra kalendermånad som följer efter överskridningen och under vilken det föreskrivna avdraget från den invalidpension som betalas görs, ska benämnas avdragsmånad. Tidpunkten för avdraget fastställs på detta sätt, eftersom det i praktiken inte är möjligt att göra avdrag redan från den pension som betalas under den kalendermånad då det skyddade beloppet och flexibiliteten överskrids. Orsaken till detta är att uppgifterna om arbetsinkomsterna är tillgängliga med viss fördröjning. Pensionsanstalten får uppgifter om en löntagares arbetsinkomster ur registren inom arbetspensionssystemet, till vilka uppgifterna fås ur inkomstregistret. Enligt 12 § i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) ska uppgifterna till inkomstregistret i regel lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen. Om till exempel de arbetsinkomster som betalats i april överstiger både det skyddade beloppet och det belopp av flexibiliteten som står till förfogande, dras överskridningen av från invalidpensionen för juni. Även om flexibiliteten är kalenderårsspecifik behöver överskridningsmånaden och avdragsmånaden inte höra till samma kalenderår. Således dras till exempel en överskridning i november av från pensionen för januari följande år.
Avdraget av den andel som överstiger flexibiliteten kan dock uppgå till högst det belopp som har beviljats som invalidpension enligt denna lag för överskridningsmånaden. Med pension som beviljats för en överskridningsmånad avses bruttobeloppet av den pension som beviljats för överskridningsmånaden utan avdrag, det vill säga utan till exempel eventuellt sådant avdrag enligt den föreslagna flexibilitetsmodellen som uppkommit under en tidigare kalendermånad, om ett sådant avdrag riktas till pensionen för överskridningsmånaden eller utan eventuella utmätningar eller återkrav, om sådana riktas till pensionen för överskridningsmånaden. Som beloppet av den pension som beviljats för en överskridningsmånad betraktas det belopp från vilket eventuella primära förmåner har dragits av.
Exempel på samordning av invalidpension och arbetsinkomster:
Det skyddade beloppet för invalidpension är 1000 euro per månad.
Beloppet av flexibiliteten är 2 x 1000 euro, dvs. 2000 euro per år.
I januari är arbetstagarens arbetsinkomster 2100 euro. Den andel av arbetsinkomsterna som överstiger det skyddade beloppet är 1100 euro. Detta belopp dras av från beloppet av flexibiliteten (2000-1100=900 euro), så i februari står 900 euro av flexibiliteten till förfogande. Eftersom beloppet av flexibiliteten inte överskrids i januari, ska inget avdrag göras i invalidpensionen för mars.
I februari är arbetstagarens arbetsinkomster 2100 euro. Den andel av arbetsinkomsterna som överstiger det skyddade beloppet är 1100 euro. Detta belopp dras av från beloppet av den tillgängliga flexibiliteten (900-1100= -200) Den andel på 200 euro som överstiger det skyddade beloppet och flexibiliteten dras av från invalidpensionen för april.
I mars återstår inte längre någon flexibilitet. I mars är arbetstagarens arbetsinkomster åter 2100 euro. Den andel av arbetsinkomsterna som överstiger det skyddade beloppet är 1100 euro. Detta belopp dras i sin helhet av från invalidpensionen för maj, eftersom det inte längre återstår någon flexibilitet. Om beloppet av invalidpensionen för mars är under 1100 euro, avdras från invalidpensionen för maj dock endast ett belopp som motsvarar invalidpensionen för mars.
Enligt 2 mom. ska samordning av invalidpension och arbetsinkomster i regel inte göras för den tid för vilken invalidpension har beviljats retroaktivt. Detta innebär att arbetsinkomsterna för en sådan kalendermånad inte jämförs med det skyddade beloppet och att det inte kan uppstå avdrag som riktas till den andra kalendermånad som följer efter en sådan månad. Om endast en del av den period för vilken pension beviljas är retroaktiv tid, görs samordningen för annan tid än retroaktiv tid på sedvanligt sätt. Bestämmelsen behövs, eftersom samordning för retroaktiv tid i de flesta fall ska anses vara onödigt komplicerad och pensionstagaren har inte kunnat förbereda sig på samordningen eller de betalningar till för högt belopp som den medför. Dessutom kan retroaktiv invalidpension med stöd av lagens bestämmelser om regress betalas till någon annan mottagande instans än pensionstagaren själv till den del den motsvarar beloppet av en förmån eller lön som denna andra instans betalat för samma tid. Invalidpension som betalas för retroaktiv tid med stöd av regressbestämmelserna kan betalas till exempel till arbetsgivaren till den del som motsvarar lönen för sjukdomstiden eller till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del som motsvarar den förmån som arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten har betalat. Enligt gällande reglering kan arbetspensionen betalas för att ersätta en annan förmån under samma månad eller till exempel för att ersätta arbetsgivaren för lön för sjukdomstid som betalats för samma tid. På detta sätt kan man ofta undvika att förmånstagaren separat behöver återkrävas på en förmån. Om invalidpensionen samordnas med arbetsinkomsterna också för en tid för vilken pensionen har beviljats retroaktivt, skulle arbetsinkomsterna under tidigare kalendermånader inverka på beloppet av den pension som betalas som regress till en annan instans, varvid den instans som får pensionen som regress skulle få mindre ersättning än vad som föreskrivs i gällande lag, och den andel som inte erhållits som regress i regel skulle återkrävas av förmånstagaren. Eftersom avsikten inte är att regressförfarandet ska ändras till följd av de nya bestämmelserna om samordning av invalidpension och arbetsinkomster, föreslås det att invalidpensionen lämnas utanför samordningen för den tid för vilken den beviljas retroaktivt. En grund för regleringen är dessutom att pensionstagaren inte skäligen har kunnat förutse hur arbetsinkomsterna påverkar pensionen när invalidpension beviljas för retroaktiv tid utan att det är fråga om en omedelbar förlängning av en tidigare beviljad period med pension. Invalidpension som beviljats för retroaktiv tid ska för tydlighetens skull lämnas utanför samordningen också när det inte ställs något regresskrav på den retroaktiva tiden.
Vid tillämpningen av 2 mom. betraktas beslutsmånaden samt de kalendermånader som omedelbart föregår den månaden som retroaktiv tid. Om invalidpension beviljas för retroaktiv tid, börjar samordningen av invalidpensionen och arbetsinkomsterna således först den kalendermånad som följer efter beslutsmånaden. Arbetsinkomsterna under beslutsmånaden och de kalendermånader som föregår den samordnas inte med pensionen, vilket innebär att granskningen av arbetsinkomsterna i förhållande till det skyddade beloppet och flexibiliteten inleds först i fråga om den månad som följer efter beslutsmånaden. I regressionssituationer kan regress riktas till den kalendermånad som följer efter beslutsmånaden. Samordningen av invalidpensionen och arbetsinkomsterna för månaden i fråga inverkar dock inte på regressen, eftersom samordningen inte kan medföra avdrag från pensionen för samma kalendermånad. När pension beviljats retroaktivt kan ett eventuellt avdrag tidigast riktas till pensionen för den andra månad som följer efter beslutsmånaden.
Med avvikelse från huvudregeln ska samordning dock göras, om full invalidpension beviljas retroaktivt omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare fulla invalidpensionen upphörde eller om delinvalidpension beviljas retroaktivt omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare delinvalidpensionen upphörde. I dessa situationer ska samordningen alltså göras på samma sätt som när invalidpension ursprungligen har beviljats utan avbrott. I sådana situationer innebär inledandet av en ny pensionsperiod att den tidigare motsvarande pensionsperioden omedelbart fortsätter, vilket pensionstagaren på basis av pensionsansökan har kunnat förutse. Därför kan det inte anses oskäligt att arbetsinkomsterna för en senare pensionsperiod beaktas vid samordningen från första början, även om beslutet delvis meddelas retroaktivt. Om personen i en sådan situation för samma tid har betalats någon annan förmån (till exempel inkomstrelaterad dagpenning), betalas till utbetalaren som regress högst det belopp av den retroaktiva invalidpensionen som återstår att betala efter samordningen av invalidpensionen och arbetsinkomsterna. I dessa situationer kan den till vilken en prestation betalas som regress undantagsvis få en prestation som är mindre än i andra situationer där invalidpension har beviljats för retroaktiv tid och arbetsinkomsterna i enlighet med huvudregeln inte samordnas med invalidpensionen.
Det är inte fråga om beviljande av invalidpension retroaktivt i enlighet med 2 mom., om utbetalningen av invalidpensionen avbryts och den avbrutna invalidpensionen senare åter betalas ut retroaktivt.
Enligt 3 mom. ska samordning av invalidpension och arbetsinkomster inte göras för en kalendermånad som omfattar en period för vilken pensionstagaren har beviljats rehabiliteringstillägg eller rehabiliteringspenning till pensionstagare på grundval av yrkesinriktad rehabilitering enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). Bestämmelsen innebär att arbetsinkomsterna för en sådan kalendermånad inte jämförs med det skyddade beloppet och att det inte kan uppstå avdrag som riktas till den andra kalendermånad som följer efter en sådan månad. Syftet med bestämmelsen är att uppmuntra dem som får invalidpension till yrkesinriktad rehabilitering samt att göra det möjligt för dem att pröva på arbete under tiden för yrkesinriktad rehabilitering enligt rehabiliteringskraven och rehabiliteringsbehoven och sina egna resurser utan begränsningar som beror på samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Rehabiliteringstillägget, liksom också den rehabiliteringspenning till pensionstagare som Folkpensionsanstalten betalar, kan betalas endast för den tid rehabiliteringen pågår. Det undantag i fråga om samordning som föreskrivs i momentet hänför sig således alltid till perioder med aktiv rehabilitering. Samordning ska inte göras om det i kalendermånaden finns en tidsperiod för vilken nämnda förmån som betalas på grundval av yrkesinriktad rehabilitering har beviljats. Samordningen hindras således också av att den avsedda förmånen har beviljats för en del av kalendermånaden, till och med för endast en dag. I fråga om den rehabiliteringspenning till pensionstagare som Folkpensionsanstalten betalar begränsas undantaget med beaktande av bestämmelsens syfte till att gälla endast sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering. Samordningen ska således göras på sedvanligt sätt, om rehabiliteringspenning till pensionstagare har beviljats på grundval av annat än yrkesinriktad rehabilitering.
Både den invalidpension som betalas av arbetspensionsanstalten och den sjukpension som betalas av Folkpensionsanstalten kan för närvarande lämnas vilande på grund av arbetsinkomsterna för tiden för yrkesinriktad rehabilitering. Den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. om att samordning inte görs för en period för vilken arbetspensionsanstalten eller Folkpensionsanstalten har beviljat rehabiliteringsförmån på grundval av yrkesinriktad rehabilitering innebär således en förändring i samordningen av invalidpension och arbetsinkomster för tiden för yrkesinriktad rehabilitering. Den som får invalidpension kan i fortsättningen när han eller hon får rehabiliteringstillägg eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering arbeta utan begränsningar som gäller arbetsinkomsternas belopp. När samordning enligt den föreslagna modellen inte görs uppstår för denna tid inte heller sådana avdrag på basis av samordningen som enligt den föreslagna modellen annars skulle riktas till pension som betalas för de kommande kalendermånaderna. Om pensionstagaren får lön för samma tid som han eller hon har rätt till rehabiliteringstillägg, betalas invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg enligt 117 § 4 mom. på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid. Under yrkesinriktad rehabilitering kan det till exempel vara fråga om avlönad arbetsprövning.
I 4 mom. föreskrivs det om hur det avdrag som föranleds av samordningen av invalidpensionen och arbetsinkomsterna ska hänföras till invalidpension enligt denna lag. Avdraget ska göras från invalidpensionen enligt denna lag i det förhållande som den utgör av de sammanräknade invalidpensionerna enligt arbetspensionslagarna. I momentet föreskrivs dessutom att avdraget ska göras innan pensionen kan betalas ut i enlighet med 123 § 1 mom. 2, 3, 9 och 11–15 punkten. Syftet med den sistnämnda bestämmelsen är att förtydliga förhållandet mellan de olika bestämmelserna om utbetalning av pension.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om avdrag enligt 1 mom. i situationer där en arbetstagare inte under den föreskrivna avdragsmånaden får invalidpension eller det belopp som betalas under månaden i fråga för invalidpensionen inte räcker till för att göra hela avdraget. Avdraget förhindras helt och hållet till exempel när utbetalningen av invalidpension har upphört eller avbrutits. Om pensionsbeloppet däremot har minskat mellan överskridningsmånaden och avdragsmånaden, är det möjligt att avdraget kan göras endast delvis från den pension som betalas under avdragsmånaden. Till den del beloppet av den pension som betalas för avdragsmånaden inte räcker till för att göra avdraget, återkrävs överskridningens andel i enlighet med det normala återkravsförfarandet. Vid återkrav tillämpas dock inte den prövning som föreskrivs i 126 § 2 mom. Grunden för detta är bland annat att återkravet i dessa situationer ersätter det avdrag som ingår i den föreslagna samordningsmodellen, vilket inte är förenat med prövning. Momentet innehåller dock en särskild bestämmelse enligt vilken återkrav inte ska göras om det belopp som ska återkrävas i sin helhet understiger 150 euro. De situationer där man avstår från återkrav binds i bestämmelsen till en fast gräns i euro och är inte förenade med pensionsanstaltens prövning. På den föreskrivna gränsen tillämpas inte vad som i 96 § föreskrivs om justering av belopp med en lönekoefficient. Grunden för bestämmelsen är att de uppskattade kostnaderna för återkravet i dessa situationer kan antas överstiga det belopp som återkrävs, varvid återkravet inte kan anses ändamålsenlig.
48 §. Ändring av rätten till invalidpension. Det föreslås att paragrafens nuvarande rubrik ”Ändring av invalidpensionens belopp” ändras till ”Ändring av rätten till invalidpension” så att den motsvarar det innehåll som föreslås bli kompletterat i paragrafen. Till paragrafen fogas nya 1–4 mom., varvid det nuvarande 1 mom. blir 5 mom. och det nuvarande 2 mom. blir 6 mom., samt ett nytt 7 mom.
I det nya 1 mom. föreskrivs det om ändring av full invalidpension till delinvalidpension till följd av att det skyddade beloppet överskridits upprepade gånger utan avbrott. En arbetstagare anses inte längre ha rätt till full invalidpension, om arbetstagarens arbetsinkomster har överskridit det skyddade beloppet för full invalidpension enligt 47 § 2 mom. utan avbrott under 12 kalendermånader. Då ändras full invalidpension på basis av överskridningarna av det skyddade beloppet till delinvalidpension från ingången av den kalendermånad som följer på den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader. En oavbruten period på 12 kalendermånader med överskridningar av det skyddade beloppet betraktas som ett tecken på förbättrad arbetsförmåga, och en ändring av rätten till invalidpension förutsätter inte någon annan utredning av arbetsförmågan eller någon helhetsbedömning av arbetsförmågan enligt 35 §.
I det nya 2 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken de kalendermånader för vilka det med stöd av 47 a § 2 eller 3 mom. inte görs någon samordning inte ska beaktas när den oavbrutna period på 12 kalendermånader som avses i 1 mom. beräknas. Beräkningen av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader ska enligt den föreslagna bestämmelsen börja på nytt från ingången av den kalendermånad som följer efter utgången av en sådan kalendermånad. Bestämmelsen innebär att en kalendermånad för vilken samordning inte görs av den orsaken att pensionsperioden har beviljats för retroaktiv tid eller av den orsaken att pensionstagaren för en period som ingår i kalendermånaden har beviljats rehabiliteringstillägg eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som Folkpensionsanstalten betalar på grundval av yrkesinriktad rehabilitering inte kan ingå i den i 1 mom. avsedda perioden på basis av vilken full invalidpension ändras till delinvalidpension. En sådan kalendermånad avbryter beräkningen av den avsedda perioden. Beräkningen av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader börjar således från början efter utgången av den kalendermånad eller de på varandra följande kalendermånader under vilka det med stöd av 47 a § 2 eller 3 mom. inte har gjorts någon samordning (till exempel från ingången av den kalendermånad som följer efter den då rehabiliteringstillägget eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering upphörde). Den första kalendermånad som därefter åter omfattas av samordningen och under vilken det skyddade beloppet överskrids utgör vid beräkningen av överskridningar av det skyddade beloppet den nya beräkningsperiodens första kalendermånad under vilken det skyddade beloppet överskrids. Det är konsekvent att en sådan kalendermånad som det föreskrivits att inte ska omfattas av samordningen inte heller beaktas vid beräkningen av de kalendermånader under vilka det skyddade belopp som hänför sig till samordningen överskrids. Uteslutningen av dessa kalendermånader från uppföljningen av överskridningen av det skyddade beloppet fyller samma syften, och därför har kalendermånaderna i fråga inte tagits med i samordningen. När invalidpension beviljas för retroaktiv tid och det inte är fråga om en omedelbar förlängning av en tidigare beviljad pensionsperiod, har pensionstagaren inte kunnat förutse hur arbetsinkomsterna påverkar pensionen. Därför är det motiverat och skäligt att en sådan månad utesluts från såväl samordningen som uppföljningen av överskridningen av det skyddade beloppet. Perioder för vilka arbetspensionsanstalten eller Folkpensionsanstalten beviljat en förmån på grundval av yrkesinriktad rehabilitering har däremot uteslutits från samordningen för att uppmuntra invalidpensionstagare att delta i yrkesinriktad rehabilitering, varvid det inte är motiverat att eventuella överskridningar av det skyddade beloppet under samma tid ska kunna inverka på pensionsrätten.
I det nya 3 mom. föreslås att om full invalidpension fortsätter omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare fulla invalidpensionen upphörde, ska den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader bestämmas på samma sätt som om full invalidpension hade fortgått utan avbrott. I praktiken innebär detta att beräkningen av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader inte inleds från början, om arbetstagaren beviljas full invalidpension omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare fulla invalidpensionen upphörde. Då fortsätter beräkningen av perioden utan avbrott.
I det nya 4 mom. föreslås det att om full invalidpension har ändrats till delinvalidpension på det sätt som avses i 1 mom. på grund av upprepade överskridningar av det skyddade beloppet, men arbetstagaren likväl uppfyller villkoren för full invalidpension enligt 35 § så att full invalidpension beviljas retroaktivt från det att den tidigare fulla invalidpensionen upphörde, börjar bestämmandet av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader på nytt från det att den fulla invalidpensionen börjar. Bestämmelsen gör det möjligt att i en sådan situation fortsätta utbetalningen av pensionen som full invalidpension.
På grund av de nya 1–4 mom. som fogas till paragrafen blir de nuvarande 1 och 2 mom. 5 och 6 mom. I 5 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i nuläget om ändring av full invalidpension till delinvalidpension på grund av att arbetsförmågan återställts delvis. Momentet ska tillämpas i en situation där det utifrån en helhetsbedömning kan bedömas att arbetstagaren delvis har återfått sin arbetsförmåga och arbetstagaren inte längre uppfyller villkoren för full invalidpension. För att full invalidpension med stöd av momentet ska kunna ändras till delinvalidpension behövs utöver en utredning om arbetsinkomsterna också en medicinsk utredning om förändringen i arbetsförmågan. Momentet ska således inte kunna tillämpas enbart på grund av förändringar i arbetsinkomsterna. Enbart på basis av arbetsinkomsterna kan full invalidpension ändras till delinvalidpension endast i situationer som uppfyller villkoren i 1 mom. Bestämmelsen i det gällande 2 mom. om ändring av delinvalidpension till full invalidpension överförs till 6 mom. Också då förutsätts en medicinsk utredning om förändringen i arbetsförmågan och avgörandet grundar sig på pensionsanstaltens helhetsbedömning.
Till det nya 7 mom. överförs bestämmelsen i det nuvarande 47 § 1 mom., som på motsvarande sätt stryks ur 47 § 1 mom. I bestämmelsen anges att om en invalidpensionstagares arbetsförmåga förändras, kontrolleras rätten till invalidpension på ansökan av invalidpensionstagaren eller på pensionsanstaltens initiativ. Bestämmelsen behövs fortfarande för att det ska vara möjligt att kontrollera rätten till invalidpension också när personens arbetsförmåga har förändrats, men det inte har skett någon förändring i arbetsinkomsterna. Bestämmelsen gäller både mottagare av full invalidpension och mottagare av delinvalidpension.
49 §. Indragning av invalidpension. Paragrafen innehåller bestämmelser om indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. där det föreskrivs om indragning av invalidpension på den grunden att överskridningarna av det skyddade beloppet upprepas utan avbrott under 24 kalendermånader. Det föreslås också att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om de kalendermånader som inte ska beaktas vid beräkningen av den oavbrutna period på 24 kalendermånader som avses i det föreslagna 3 mom. samt ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om beräkningen av den nämnda oavbrutna perioden på 24 kalendermånader i situationer där invalidpensionen fortsätter omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare invalidpensionen upphörde.
I 1 mom., där det föreskrivs om indragning av invalidpension på grund av att arbetstagaren återfått sin arbetsförmåga, föreslås inga ändringar. Momentet ska fortsättningsvis tillämpas i situationer där det utifrån en helhetsbedömning kan bedömas att arbetstagaren har återfått sin arbetsförmåga och att arbetstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av invalidpension. I dessa situationer förutsätter indragning av invalidpension inte bara en utredning om arbetsinkomsterna, utan också en medicinsk utredning om förändringen i arbetsförmågan. Momentet ska inte kunna tillämpas enbart på grundval av förändringar i arbetsinkomsterna, till skillnad från det nya 3 mom. som föreslås i paragrafen. Ändringar föreslås inte heller i 2 mom. där det anges att om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan pensionen för att stödja återgången till arbete fortgå i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år. Paragrafens 1 och 2 mom. föreslås fortfarande gälla både full invalidpension och delinvalidpension.
I det nya 3 mom. föreskrivs det om indragning av invalidpension på grund av upprepade överskridningar av det skyddade belopp som avses i 47 § 2 mom. Om arbetsinkomsterna för en invalidpensionstagare har överstigit det skyddade belopp som bestäms enligt 47 § 2 mom. utan avbrott under 24 kalendermånader, dras invalidpensionen in från ingången av den kalendermånad som följer på den oavbrutna perioden på 24 kalendermånader. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen dras invalidpensionen in enbart på grund av överskridningar av det skyddade beloppet. Bestämmelsen gäller både full invalidpension och delinvalidpension. Om överskridningarna av det månatliga skyddade beloppet i fråga om den som får full invalidpension har fortgått utan avbrott under 12 kalendermånader, ändras full invalidpension enligt det föreslagna 48 § 1 mom. till delinvalidpension. Om överskridningarna av det månatliga skyddade beloppet fortfarande fortsätter utan avbrott omedelbart efter att full invalidpension ändrats till delinvalidpension, dras delinvalidpensionen in efter att överskridningarna av det skyddade beloppet fortgått utan avbrott under de 12 kalendermånader som följer efter att full invalidpension ändrats till delinvalidpension. I övriga fall dras delinvalidpensionstagarens pension in när överskridningarna av det skyddade beloppet har fortgått utan avbrott under 24 kalendermånader. Invalidpensionen dras in från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då de nämnda kalendermånaderna har uppnåtts.
Den bestämmelse som föreslås i det nya 4 mom. motsvarar den bestämmelse som föreslås i det nya 48 § 2 mom. och den bestämmelse som föreslås i det nya 5 mom. motsvarar den bestämmelse som föreslås i det nya 48 § 3 mom. De nämnda bestämmelserna gäller i 48 § beräkningen av den oavbrutna period på 12 kalendermånader som avses i den paragrafen, och i denna paragraf i sin tur beräkningen av den oavbrutna perioden på 24 kalendermånader.
50 §. Avbrott i utbetalningen av invalidpension. I paragrafen föreskrivs det om situationer där utbetalningen av invalidpension kan avbrytas. I den gällande 1 punkten föreskrivs det om avbrytande av utbetalningen på grund av tillfälliga inkomstöverskridningar. Enligt den punkten kan utbetalningen av invalidpension avbrytas, om pensionstagaren är i förvärvsarbete och inkomsten av detta arbete tillfälligt överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började. Den punkten har inte tillämpats under den tid lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009) har varit i kraft. Det föreslås att punkten upphävs, varvid de nuvarande 2–4 punkterna blir 1–3 punkter. I fortsättningen ska arbetsinkomsterna samordnas med invalidpensionen på det sätt som föreslås i 47 och 47 a §, och utbetalningen av invalidpensionen avbryts inte på grund av arbetsinkomsterna. Utbetalningen av pensionen ska dock fortfarande kunna avbrytas under de förutsättningar som anges i 113 § 2 mom.
53 f §. Samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster. I den gällande paragrafen föreskrivs det om arbetslivspension som lämnas vilande. I stället för bestämmelsen om arbetslivspension som lämnas vilande föreslås i paragrafen bestämmelser om samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster. Paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. Arbetslivspensionen ska samordnas med arbetsinkomsterna på motsvarande sätt som invalidpensionen, och därför hänvisas det i bestämmelsen till bestämmelserna i 47 § om arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas samt till bestämmelserna i 47 a § om samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Det skyddade beloppet för arbetslivspension ska dock alltid vara lika stort som beloppet av full garantipension enligt lagen om garantipension. Även för närvarande används beloppet av full garantipension som inkomstgräns när arbetslivspension lämnas vilande. På beslut om samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster samt på arbetslivspensionstagarens rätt att få uppgifter om grunderna för samordningen av arbetslivspensionen och arbetsinkomsterna tillämpas vad som i 105 b § föreskrivs om beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt om pensionstagarens rätt att få uppgifter om grunderna för den månatliga samordningen. På nytt avgörande av samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster tillämpas i sin tur vad som i 140 b § föreskrivs om nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Arbetslivspensionen upphör inte på grund av överskridningar av det skyddade beloppet, och laghänvisningarna i paragrafen ska därför inte gälla de bestämmelser där det föreskrivs om indragning av invalidpension på grund av överskridningar av det skyddade beloppet.
53 g §. Justering av arbetslivspension retroaktivt. Enligt den gällande paragrafen kan arbetslivspensionen lämnas vilande retroaktivt för högst två år. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom arbetslivspensionen inte längre ska kunna lämnas vilande.
105 b §. Beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt uppgift om grunderna för samordningen. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om meddelande av beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt om pensionstagarens rätt att för varje kalendermånad få uppgifter om grunderna för samordningen. Paragrafen är en specialbestämmelse i förhållande till 105 §, som gäller meddelande av beslut om förmåner.
Pensionsanstalten ska i regel meddela beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster en gång om året. Bestämmelser om rätten att söka ändring i ett beslut som pensionsanstalten meddelat med stöd av denna lag finns i 128 §, enligt vilken ändring söks hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och vidare hos försäkringsdomstolen.
Innan ett beslut som avses i paragrafen meddelas ska samordningen för respektive kalendermånad göras preliminärt, vilket i praktiken är avsett att ske genom ett automatiserat förfarande. Vid den månatliga preliminära samordningen är det inte fråga om ett avgörande som avslutar behandlingen av ett ärende, utan detta sker först genom det beslut som avses i paragrafen. Den månatliga preliminära samordningen omfattas därför inte av förvaltningslagens bestämmelser om automatiserade beslut och på den tillämpas av samma orsak inte heller det förbud mot automatiserade beslut som anges i artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Det finns således inget hinder för att göra en sådan preliminär samordning automatiserat.
Om de överklagbara beslut som avses i paragrafen meddelas genom ett automatiserat förfarande, vilket avsikten är att göra i praktiken, tillämpas på meddelandet av besluten förvaltningslagens bestämmelser om automatiserat avgörande av ärenden. På denna grund ska det anses att de automatiserade besluten på det sätt som förutsätts i artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning tillåts enligt medlemsstatens lagstiftning som fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen. Eftersom samordningen inte innehåller några omständigheter som kräver prövning från fall till fall och det i lagen föreskrivs på ett exakt sätt om samordningen och dess slutresultat, är det möjligt att utforma de behandlingsregler som förutsätts för automatiserat avgörande utifrån lagstiftningen. Ett beslut som gäller samordning ska till alla delar vara överklagbart och med anledning av ändringssökande ska pensionsanstalten först utreda om den själv kan ompröva sitt beslut. De rättsskyddsförutsättningar som föreskrivits på basis av dessa omständigheter samt de övriga förutsättningar för att avgöra ett ärende automatiserat som anges i förvaltningslagen uppfylls. Pensionsanstalten kan således meddela ett beslut som gäller samordning automatiserat, förutsatt att också de andra förutsättningar som gäller för automatiserat beslutsfattande uppfylls, såsom exempelvis förvaltningslagens krav på att en part ska underrättas om att ett ärende har avgjorts automatiserat.
Att automatisering kan utnyttjas vid preliminära avgöranden om samordning och vid meddelande av ett överklagbart beslut och att detta i praktiken i huvudsak ska ske hindrar dock inte att också manuella arbetsskeden kan fogas till behandlingen när det behövs.
Det föreslagna beslutsförfarandets grundlagsenlighet bedöms i avsnittet ”Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning”.
Enligt huvudregeln i det föreslagna 1 mom. ska beslutet om samordning meddelas för den period på 12 kalendermånader till vilken de minskningar som beror på att flexibiliteten för kalenderåret i fråga överskridits enligt lagen kan hänföras. Till exempel de minskningar som beror på att flexibiliteten för 2028 överskridits kan hänföra sig till tiden den 1 mars 2028–28 februari 2029, för vilken beslutet meddelas. Ett beslut som meddelats i enlighet med denna regelrätta rytm benämns årsbeslut. Paragrafen innehåller dessutom bestämmelser om undantag från denna huvudregel. Dessa undantag behandlas nedan i motiveringen.
Årsbeslutet ska alltid gälla hur flexibiliteten under ett och samma kalenderår inverkar på pensionen. Meddelande av årsbeslut förutsätter att samordningen har lett till minskning av pensionen under den tid som omfattas av årsbeslutet. Denna förutsättning uppfylls om avdrag gjorts från pensionen under denna tid under minst en kalendermånad. Om det under denna tid inte gjorts något avdrag från pensionen under någon kalendermånad, har pensionstagaren inte behov av rättsskydd för denna tid och något årsbeslut meddelas inte. Samordningen sker då genom den preliminära samordningen. Det att till exempel ett beslut om minskningar som beror på överskridningar av flexibiliteten 2028 meddelas för tiden den 1 mars 2028–28 februari 2029 innebär i praktiken att årsbeslutet utformas enligt avdragsmånaderna. Årsbeslutet ska dock, med beaktande även av förvaltningslagens krav på motivering av beslut, även omfatta grunderna för de avdrag som gjorts under denna tid. Beslutet ska således innehålla ett avgörande både om de avdrag som gjorts från pensionen under avdragsmånaderna (och det pensionsbelopp som betalats ut under dessa månader) och om hur avdragen bestämts för överskridningsmånaderna.
Ett beslut om samordning meddelas med avvikelse från tidsperioden enligt årsbeslutet för det första om personens rätt till invalidpension upphör mitt under kalenderåret. Detta kan vara fallet till exempel när rehabiliteringsstödet upphör eller om pensionen dras in. Om flexibiliteten under kalenderåret har överskridits före det, ska beslutet enligt 1 mom. meddelas till dess att rätten till pension upphör. Meddelande av beslut förutsätter således också i denna situation att samordningen för den tid beslutet omfattar har lett till minskning av pensionen. I en sådan situation är det onödigt att vänta till tidpunkten för meddelande av årsbeslutet för att samordningen ska kunna avgöras.
Enligt 2 mom. ska beslut om samordning meddelas utan dröjsmål också till den del det behövs som grund för återkrav när den pension som betalas för avdragsmånaden inte räcker till för att göra det avdrag som uppkommit för överskridningsmånaden. Återkrav enligt 126 § förutsätter att det genom ett överklagbart beslut om grunderna konstateras att pensionen betalats till ett för stort belopp, och beslutet kan således meddelas utan dröjsmål. Enligt 2 mom. ska ett beslut om samordning meddelas utan dröjsmål också i sådana fall där samordningen avgörs på nytt i enlighet med 140 b §, det vill säga på grund av att samordning som tidigare har gjorts för samma kalendermånad har grundat sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag. Också i dessa situationer är det motiverat att ett nytt beslut om samordning kan meddelas genast. Enligt den föreslagna 140 b § ska ett beslut om nytt avgörande av samordningen meddelas förutsatt att avgörandet av ärendet på nytt inverkar på det pensionsbelopp som ska betalas. För den tid för vilken det i de situationer som avses i 2 mom. meddelas ett beslut om samordning innan ett beslut som avses i 1 mom. meddelas, avgörs samordningen enligt de allmänna principerna för förvaltningsbeslut inte på nytt för samma tid genom ett årsbeslut enligt 1 mom. eller ett motsvarande beslut som meddelas till dess att rätten till pension upphör, om det inte undantagsvis finns grunder enligt 140 b § för att avgöra ärendet på nytt. Bestämmelser om förutsättningarna för ett nytt avgörande av ett årsbeslut eller något annat beslut enligt denna paragraf finns likaså i den föreslagna 140 b §.
I 3 mom. föreskrivs det särskilt att om full invalidpension med stöd av 48 § 1 mom. ändras till delinvalidpension eller om delinvalidpension i enlighet med 49 § 3 mom. dras in, ska beslut om de överskridningar av det skyddade beloppet som lett till att pensionen ändrats eller dragits in och grunderna för dem meddelas till den del något beslut inte har meddelats tidigare. I en sådan situation ska beslut om överskridningarna av det skyddade beloppet och grunderna för dem meddelas oberoende av om pensionen har minskats eller inte under kalendermånaderna i fråga. Bestämmelsen tryggar en persons möjlighet att söka ändring i samordningen för kalendermånaderna i fråga också i det fall att inga avdrag från pensionen uppkommit under samma tid, vilket i denna särskilda situation kan ha betydelse med tanke på personens rättsskydd.
I 4 mom. föreslås att en pensionstagare ska ha rätt att för varje kalendermånad av pensionsanstalten få uppgifter om grunderna för samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Denna rätt behövs för att pensionstagaren ska ha möjlighet att kontrollera de uppgifter som ligger till grund för den månatliga samordningen i så real tid som möjligt. Med grunderna för samordningen avses bland annat pensionsbeloppet, de vid samordningen beaktade arbetsinkomsterna under månaden, det avdrag som ska göras från pensionen på grund av samordningen, det pensionsbelopp som ska betalas samt det skyddade beloppet och flexibiliteten. Uppgifter om grunderna för den samordning som gjorts för en kalendermånad kan lämnas till exempel via pensionsanstaltens e-tjänster. Uppgifterna ska lämnas oberoende av om en person som får pension som ska samordnas har haft arbetsinkomster under kalendermånaden eller vad resultatet av samordningen har varit för kalendermånaden.
133 §. Rättelse av beslut i samband med sökande av ändring. I 2 mom. föreskrivs det om skyldigheten för den pensionsanstalt som gett en beslutssammanställning att begära utlåtande av Keva innan självrättelsen behandlas. Enligt momentet begärs inget utlåtande av Keva om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan. På grund av de föreslagna nya bestämmelserna föreslås det att momentet ändras så att utlåtande inte begärs av Keva, om besvären inte gäller andra frågor än bedömning av arbetsförmågan eller tillämpning av 47, 47 a, 48, 49 eller 53 f §. Tillämpningen av de nämnda bestämmelserna är inte förenad med sådana särdrag i anslutning till pensionslagen för den offentliga sektorn att Keva skulle behöva höras innan självrättelseärendet avgörs.
140 b §. Nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny. I den föreslås bestämmelser om nytt avgörande av samordningen av invalidpension och arbetsinkomster. Enligt 1 mom. kan pensionsanstalten på nytt avgöra ett ärende som gäller samordning enligt 47 a §, om samordningen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag. Förutsättningarna för att avgöra samordningen på nytt är således desamma som enligt 140 § tillämpas i besvärsinstanserna på undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. Eftersom samordningen kommer att grunda sig på exakta bestämmelser i lag, är det sannolikt ytterst sällsynt att den ska anses uppenbart stå i strid med lagen. Det föreslås dock att det föreskrivs om förutsättningarna för nytt avgörande av samordning i överensstämmelse med förutsättningarna för undanröjande av ett beslut. Samordningen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning till exempel när de arbetsinkomster som använts vid samordningen har varit felaktiga eller pensionsbeloppet ändras retroaktivt.
Samordningen kan avgöras på nytt oberoende av om det tidigare meddelats ett beslut om den eller inte. Något beslut har i allmänhet inte meddelats till exempel för månaderna under innevarande kalenderår. Något beslut har inte heller meddelats för en avslutad period för ett årsbeslut, om samordningen inte en enda gång har lett till en minskning av pensionen under den perioden. Ett nytt avgörande kräver inte samtycke av parten eller att besvärsinstansen undanröjer beslutet. Förfarandet har således underlättats på motsvarande sätt som nytt avgörande av ett ärende i situationer enligt 140 a §, där pensionstagaren, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en primär förmån eller pension. Samordningen ska kunna avgöras på nytt till partens fördel eller nackdel.
När samordningen av invalidpension och arbetsinkomster avgörs på nytt, korrigeras beloppet av den pension som ska betalas till det belopp som det skulle ha uppgått till om samordningen ursprungligen hade gjorts utifrån korrekta uppgifter. På grund av att samordningen avgörs på nytt kan det leda till att pensionen betalas till ett för stort belopp eller att det måste betalas ut mer pension. Om regresskrav från andra förmånsbetalare ställs för den retroaktiva tiden, betalas det efter det nya avgörandet en eventuell tilläggsprestation till de instanser som har regressrätt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett beslut om nytt avgörande av samordningen meddelas, om det nya avgörandet av ärendet inverkar på beloppet av den invalidpension som ska betalas. Om det nya avgörandet inte inverkar på det pensionsbelopp som ska betalas, avgörs ärendet utan att något separat beslut meddelas. På detta sätt begränsas meddelandet av beslut till situationer där avgörandet har betydelse med tanke på pensionstagarens rättsliga ställning och rättsskydd.
Enligt 3 mom. förutsätter ett nytt avgörande av samordningen till nackdel för en part efter det att fem år har förflutit från utgången av överskridningsmånaden särskilt vägande skäl. Förutsättningarna för att avgöra samordningen på nytt bedöms i princip per kalendermånad, även om ändringarna i grunderna för samordningen i praktiken kan innebära att samordningen måste avgöras på nytt för en längre tidsperiod. Efter att fem år har förflutit från utgången av överskridningsmånaden kan samordningen för den månaden avgöras på nytt till nackdel för personen endast av särskilt vägande skäl. Ett nytt avgörande av samordningen till nackdel för personen efter en så lång tid kommer således i fråga endast i undantagsfall. Motsvarande krav på särskilt vägande skäl ställs enligt 140 § på undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut efter den tidsfrist på fem år som gäller underröjande.
7.2
Lagen om pension för företagare
16 §. Invalidpensionens och rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 19 § i lagen om pension för arbetstagare.
17 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 20 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
26 §. Partiell rehabiliteringspenning. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 29 § i lagen om pension för arbetstagare.
27 §. Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 30 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
31 §. Andra bestämmelser om rehabilitering. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 34 § i lagen om pension för arbetstagare.
42 §. Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. Det föreslås att paragrafen ändras så att skyldigheten för den som får invalidpension att underrätta om inledande eller utökning av annat förvärvsarbete stryks. Skyldigheten att underrätta om inledande eller utökning av en företagarverksamhet kvarstår. Den föreslagna ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare. Dessutom föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken den som får invalidpension är skyldig att kalendermånadsvis underrätta pensionsanstalten om sina arbetsförtjänster från utlandet. Den sistnämnda ändringen motsvarar den ändring som till denna del föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare.
44 §. Arbetsförtjänsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 47 § i lagen om pension för arbetstagare. Den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började som avses i 2 mom. i paragrafen fastställs för företagare på basis av arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare och arbetsinkomsten enligt lagen om pension för lantbruksföretagare samt andra arbetspensionsförsäkrade inkomster vid sidan av dem.
44 a §. Samordning av invalidpension och arbetsförtjänster. Paragrafen är ny och motsvarar 47 a § som fogas till lagen om pension för arbetstagare.
45 §. Ändring av rätten till invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 48 § i lagen om pension för arbetstagare.
46 §. Indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås nya 3–5 mom. på motsvarande sätt som i 49 § i lagen om pension för arbetstagare.
47 §. Avbrott i utbetalningen av invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 50 § i lagen om pension för arbetstagare.
50 f §. Samordning av arbetslivspension och arbetsförtjänster. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 53 f § i lagen om pension för arbetstagare.
95 b §. Beslut om samordning av invalidpension och arbetsförtjänster samt uppgift om grunderna för samordningen. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 105 b § i lagen om pension för arbetstagare.
129 §. Rättelse av beslut i samband med att ändring söks. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 133 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
136 b §. Nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsförtjänster. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 140 b § i lagen om pension för arbetstagare.
7.3
Lagen om pension för lantbruksföretagare
39 §. Invalidpensionens och rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 19 § i lagen om pension för arbetstagare. Hänvisningen i 3 mom. till betalning av rehabiliteringspenning som partiell rehabiliteringspenning gäller 45 § 1 mom. 2 punkten, som i sin tur hänvisar till tillämpningen av 29 § i lagen om pension för arbetstagare.
40 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 20 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
45 §. Andra bestämmelser om rehabilitering samt förmåner som betalas för rehabiliteringstiden. Det föreslås att 2 mom., som till sitt nuvarande innehåll motsvarar 34 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare, i sak ändras på motsvarande sätt som 34 § 1 mom. i den lagen som en del av de ändringar som görs i den nämnda paragrafen. Till den del det i bestämmelsen i fortsättningen hänvisas till bestämmelser som är tillämpliga på avbrytande av utbetalningen och retroaktiv justering av invalidpension, föreslås hänvisningarna avse 58 § 1 mom. 2 och 3 punkten. I de sistnämnda bestämmelserna hänvisas det i fråga om avbrytande av utbetalningen av invalidpension till tillämpningen av 50 § i lagen om pension för arbetstagare och i fråga om retroaktiv justering av invalidpension till tillämpningen av 51 § i den lagen, till vilka det i fortsättningen hänvisas också i 34 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket den som får rehabiliteringspenning är skyldig att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon inleder eller utökar en företagarverksamhet som lantbrukare eller annan företagarverksamhet eller annat förvärvsarbete. Syftet med det nya 4 mom. motsvarar syftet med den bestämmelse om anmälningsskyldighet för den som får rehabiliteringspenning som fogas till 34 § i lagen om pension för arbetstagare och 31 § i lagen om pension för företagare.
55 §. Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. Det föreslås att paragrafen ändras så att skyldigheten för den som får invalidpension att underrätta om inledande eller utökning av en företagarverksamhet som lantbrukare eller annan företagarverksamhet eller annat förvärvsarbete stryks. Den föreslagna ändringen motsvarar till motiveringen den ändring som till denna del föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare, även om motsvarande anmälningsskyldighet enligt 45 § i lagen om pension för arbetstagare för närvarande gäller en skyldighet för den som får invalidpension att underrätta om att han eller hon börjar förvärvsarbeta. Dessutom föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken den som får invalidpension är skyldig att kalendermånadsvis underrätta pensionsanstalten om sina arbetsförtjänster från utlandet. Den sistnämnda ändringen motsvarar den ändring som till denna del föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare.
57 §. Arbetsförtjänsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 47 § i lagen om pension för arbetstagare.
57 a §. Samordning av invalidpension och arbetsförtjänster. Paragrafen är ny och motsvarar 47 a § som fogas till lagen om pension för arbetstagare.
58 §. Ändring av rätten till invalidpension, avbrott i utbetalningen och justering av pensionen retroaktivt. I paragrafen anges vissa bestämmelser i lagen om pension för arbetstagare som ska tillämpas vid verkställigheten av denna lag. Det föreslås att paragrafen ändras till följd av att 48 § i lagen om pension för arbetstagare, som det hänvisas till i paragrafen, föreslås bli ändrad. Paragrafens rubrik föreslås i fortsättningen vara ”Ändring av rätten till invalidpension, avbrott i utbetalningen och justering av pensionen retroaktivt” i stället för den nuvarande rubriken ”Ändring av invalidpensionens belopp, avbrott i utbetalningen och justering av pensionen retroaktivt” till följd av att man beaktar det ändrade innehållet i 48 § i lagen om pension för arbetstagare. Också den första punkten i paragrafens enda moment ändras av samma orsak. För närvarande föreskrivs i den punkten att vid verkställigheten av denna lag tillämpas på invalidpension vad lagen om pension för arbetstagare föreskriver i 48 § om ändring av invalidpensionens belopp. I fortsättningen föreslås det att det i samma punkt ska hänvisas till vad lagen om pension för arbetstagare föreskriver i 48 § om ändring av rätten till invalidpension. De övriga hänvisningarna i paragrafen till olika bestämmelser i lagen om pension för arbetstagare förblir oförändrade. Den föreslagna ändringen innebär att utöver de bestämmelser som från förr ingår i 48 § i lagen om pension för arbetstagare, som i denna proposition föreslås bli överförda från 1 och 2 mom. till 5 och 6 mom. i den ändrade paragrafen, ska vid tillämpningen av denna lag på invalidpension också de nya bestämmelser som tas in i 48 § i lagen om pension för arbetstagare tillämpas. Dessa gäller ändring av full invalidpension till delinvalidpension om överskridningarna av det skyddade beloppet upprepas utan avbrott under 12 kalendermånader och regler som hänför sig till beräkningen av den avsedda oavbrutna perioden på 12 kalendermånader. Dessutom föreslås i 7 mom. i den paragrafen en bestämmelse enligt vilken rätten till invalidpension kontrolleras på ansökan av invalidpensionstagaren eller på pensionsanstaltens initiativ om invalidpensionstagarens arbetsförmåga förändras. Den sistnämnda bestämmelsen ingår för närvarande i 57 §, där den stryks.
59 §. Indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås nya 3–5 mom. på motsvarande sätt som i 49 § i lagen om pension för arbetstagare.
59 f §. Samordning av arbetslivspension och arbetsförtjänster. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 53 f § i lagen om pension för arbetstagare.
90 b §. Beslut om samordning av invalidpension och arbetsförtjänster samt uppgift om grunderna för samordningen. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 105 b § i lagen om pension för arbetstagare.
113 b §. Nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsförtjänster. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 140 b § i lagen om pension för arbetstagare.
7.4
Lagen om sjömanspensioner
19 §. Invalidpensionens och rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 19 § i lagen om pension för arbetstagare.
20 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 20 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
29 §. Partiell rehabiliteringspenning. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 29 § i lagen om pension för arbetstagare.
30 §. Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 30 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
34 §. Andra bestämmelser om rehabilitering. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 34 § i lagen om pension för arbetstagare.
45 §. Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. Det föreslås att i paragrafen stryks skyldigheten för den som får invalidpension att underrätta pensionskassan om att han eller hon inleder eller utökar sitt förvärvsarbete. Den föreslagna ändringen motsvarar till motivering och innehåll den ändring som till denna del föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare, även om motsvarande anmälningsskyldighet i den paragrafen uttrycks som en skyldighet för den som får invalidpension att underrätta om att han eller hon ”börjar förvärvsarbeta”. Dessutom föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken den som får invalidpension är skyldig att kalendermånadsvis underrätta pensionsanstalten om sina arbetsinkomster från utlandet. Den sistnämnda ändringen motsvarar den ändring som till denna del föreslås i 45 § i lagen om pension för arbetstagare.
47 §. Arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 47 § i lagen om pension för arbetstagare.
47 a §. Samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny och motsvarar 47 a § som fogas till lagen om pension för arbetstagare.
48 §. Ändring av rätten till invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 48 § i lagen om pension för arbetstagare.
49 §. Indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås nya 3–5 mom. på motsvarande sätt som i 49 § i lagen om pension för arbetstagare.
50 §. Avbrott i utbetalningen av invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 50 § i lagen om pension för arbetstagare.
53 f §. Samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 53 f § i lagen om pension för arbetstagare.
107 b §. Beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt uppgift om grunderna för samordningen. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 105 b § i lagen om pension för arbetstagare.
130 §. Rättelse av beslut i samband med att ändring söks. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar de föreslagna ändringarna i 133 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
137 b §. Nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsinkomster. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 140 b § i lagen om pension för arbetstagare.
7.5
Pensionslagen för den offentliga sektorn
19 §. Invalidpensionens och rehabiliteringspenningens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 19 § i lagen om pension för arbetstagare.
20 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 20 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
27 §. Partiell rehabiliteringspenning. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 29 § i lagen om pension för arbetstagare.
28 §. Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 30 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
31 §. Andra bestämmelser om rehabilitering. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 34 § i lagen om pension för arbetstagare.
42 §. Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 45 § i lagen om pension för arbetstagare.
44 §. Arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den invalidpension som betalas. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 47 § i lagen om pension för arbetstagare.
44 a §. Samordning av invalidpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny och motsvarar 47 a § som fogas till lagen om pension för arbetstagare.
45 §. Ändring av rätten till invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 48 § i lagen om pension för arbetstagare.
46 §. Indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås nya 3–5 mom. på motsvarande sätt som i 49 § i lagen om pension för arbetstagare.
47 §. Avbrott i utbetalningen av invalidpension. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 50 § i lagen om pension för arbetstagare.
56 f §. Samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 53 f § i lagen om pension för arbetstagare.
113 a §. Beslut om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt uppgift om grunderna för samordningen. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 105 b § i lagen om pension för arbetstagare.
144 §. Rättelse av beslutssammanställning i samband med sökande av ändring. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om Kevas skyldighet att, när Keva gett en beslutssammanställning i egenskap av sista pensionsanstalt, begära utlåtande om besvären av en arbetspensionsanstalt inom den privata sektorn till den del som besvären gäller pensionsskydd som sköts av den. Om överklagandet av en beslutssammanställning gäller enbart bedömning av arbetsförmågan, begärs enligt bestämmelsen utlåtande dock endast om det är fråga om en situation som avses i 119 §. Med anledning av de nya bestämmelserna om samordning av invalidpension och arbetsinkomster samt av arbetslivspension och arbetsinkomster föreslås det att det till momentet fogas en ny sista mening enligt vilken inget utlåtande begärs, om överklagandet av en beslutssammanställning gäller tillämpning av 44, 44 a, 45, 46 eller 56 § och det inte samtidigt är fråga om bedömning av arbetsförmågan och i 119 § avsedda situationer. Utgångspunkten för den föreslagna bestämmelsen är att tillämpningen av 44, 44 a, 45, 46 eller 56 § i regel inte är förenad med sådana särdrag som hänför sig till tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn och på grund av vilka Keva behöver höra en arbetspensionsanstalt inom den privata sektorn innan ett självrättelseärende avgörs. Liksom i nuläget begärs dock utlåtande när det är fråga om en situation som avses i 119 §, även om överklagandet gäller enbart bedömning av arbetsförmågan.
150 a §. Nytt avgörande av samordning av invalidpension och arbetsinkomster. I lagen föreslås en ny paragraf som motsvarar 140 b § i lagen om pension för arbetstagare.
7.6
Folkpensionslagen
17 §. Arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den sjukpension som betalas. Paragrafen innehåller för närvarande bestämmelser om att lämna sjukpension vilande i situationer där pensionstagaren förtjänar mer än 588,66 euro i månaden. Enligt bestämmelsen lämnas sjukpension vilande för tiden i arbete när den föreskrivna inkomstgränsen överskrids. Bestämmelsen har dock inte tillämpats sedan den 1 januari 2010, från och med vilket bestämmelserna i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete har tillämpats på sjukpension som lämnas vilande. Det föreslås att paragrafen ändras så att bestämmelserna om att lämna pensionen vilande stryks som onödiga.
Paragrafen föreslås i fortsättningen innehålla bestämmelser om arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den sjukpension som betalas. I den ändrade paragrafen föreskrivs det om de gränser över vilka arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av den sjukpension som betalas. Arbetsinkomsterna inverkar dock inte på sjukpension enligt 12 § 4 mom. Detta innebär samtidigt att inte heller den föreslagna 17 a §, där det föreskrivs om samordning, och det föreslagna nya 18 § 2 mom., där det föreskrivs om indragning av sjukpension på grund av upprepade överskridningar av det skyddade beloppet, ska tillämpas på sjukpension enligt 12 § 4 mom. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om arbetsinkomster som ska beaktas vid samordning enligt 17 a §.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om den huvudprincip enligt vilken arbetsinkomsterna för den som får sjukpension minskar beloppet av den sjukpension som betalas, om arbetsinkomsterna överstiger både det skyddade beloppet per kalendermånad och flexibiliteten per kalenderår. Pensionstagaren kan således under en kalendermånad alltid ha arbetsinkomster som motsvarar det skyddade beloppet utan att detta inverkar på sjukpensionens belopp. Dessutom kan pensionstagaren under kalenderåret ha arbetsinkomster som motsvarar flexibiliteten utan att detta inverkar på sjukpensionens belopp. När både det skyddade beloppet och flexibiliteten överskrids ska avdrag från sjukpensionen göras på det sätt som föreskrivs i 17 a §. Samordningen gäller både sjukpension som beviljats tills vidare och rehabiliteringsstöd. Eftersom samordningen dock inte gäller pension som beviljats med stöd av 12 § 4 mom. i folkpensionslagen, kan de personer som beviljats sjukpension med stöd av denna särskilda bestämmelse fortfarande få arbetsinkomster utan att inkomsterna inverkar på sjukpensionens belopp eller rätten till pension.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om det skyddade beloppet för sjukpension. Det skyddade beloppet motsvarar beloppet av full garantipension (990,90 euro på 2026 års nivå) enligt 8 § 1 mom. i lagen om garantipension. Det skyddade beloppet för sjukpension är kalendermånadsspecifikt, och de arbetsinkomster som betalats respektive kalendermånad jämförs med det skyddade beloppet. Om pensionstagarens arbetsinkomster i månaden är högst lika stora som det skyddade beloppet för sjukpensionen, inverkar arbetsinkomsterna inte på beloppet av den sjukpension som betalas.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om beloppet av flexibiliteten. Beloppet av flexibiliteten per kalenderår för sjukpension motsvarar beloppet av full garantipension enligt 8 § 1 mom. i lagen om garantipension multiplicerat med två. Beräknat enligt nivån 2026 är flexibiliteten således 1981,80 euro. Pensionstagaren ska under kalenderåret utöver det skyddade beloppet per kalendermånad kunna ha arbetsinkomster som motsvarar flexibiliteten utan att arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av den sjukpension som betalas. Dessutom föreskrivs det att när sjukpensionen börjar motsvarar beloppet av flexibiliteten beloppet av flexibiliteten per kalenderår. Detta innebär att oberoende av när under kalenderåret sjukpensionen börjar, är beloppet av flexibiliteten när pensionen börjar beloppet av flexibiliteten per kalenderår. Enligt bestämmelsen utgör ett undantag dock situationer där sjukpension beviljas så att den fortsätter omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare sjukpensionen upphörde. I dessa situationer bestäms flexibiliteten på samma sätt som om pensionen hade beviljats utan avbrott. Detta innebär att om sjukpensionen börjar omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter utgången av den föregående perioden med sjukpension, återstår vid ingången av den nya pensionsperioden samma belopp av flexibiliteten som återstår vid utgången av den föregående pensionsperioden. Inverkan av eventuella minskningar av flexibiliteten tidigare under samma kalenderår försvinner alltså inte i dessa situationer. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att tillämpningen av flexibiliteten ska vara enkel och förutsägbar.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om de arbetsinkomster som ska beaktas vid samordningen av sjukpension och arbetsinkomster. Vid samordningen beaktas med stöd av 1 punkten de arbetsinkomster enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare som fastställts för sjukpensionstagaren samt arbetsinkomster enligt de övriga arbetspensionslagarna, med undantag för vårdarvode som betalas med stöd av lagen om stöd för närståendevård och de arbetsinkomster för förtroendevalda i Kevas medlemssamfund som nämns i 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn. Med arbetsinkomster enligt de övriga arbetspensionslagarna avses arbetsinkomster enligt lagen om pension för arbetstagare, lagen om sjömanspensioner och pensionslagen för den offentliga sektorn. Till denna del motsvarar de inkomster som ska beaktas de inkomster som ska beaktas vid samordningen av invalidpension och arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna. De vårdarvoden och de arbetsinkomster för förtroendevalda som avses beaktas för närvarande som inkomster som inverkar på att folkpensionen lämnas vilande. De föreslagna bestämmelserna ändrar således vårdarvodets ställning vid samordningen av sjukpension och arbetsinkomster.
Det ska anses motiverat att vårdarvoden som betalas med stöd av lagen om stöd för närståendevård inte beaktas, eftersom det inom närståendevården inte är fråga om arbete som utförs i förvärvssyfte, utan om att en äldre person, en person med funktionsnedsättning eller en sjuk person vårdas av anhörig eller någon annan närstående.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 4 mom. 1 punkten ska vid samordningen av pension och arbetsinkomster inte heller beaktas sådana i 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn nämnda arbetsinkomster som förtroendevalda i Kevas medlemssamfund erhållit på basis av ett förtroendeuppdrag. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den bestämmelse i arbetspensionslagarna som föreslås i denna proposition. Enligt 85 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn betraktas ersättningar för inkomstbortfall och separata arvoden för viss tid som arbetsinkomst för förtroendevalda i Kevas medlemssamfund. Dessa arbetsinkomster ska arbetspensionsförsäkras. Ett arvode för viss tid kan till exempel vara ett månads- eller årsarvode. Medlemssamfund i Keva är enligt 3 § 1 mom. i lagen om Keva kommunerna, samkommunerna, välfärdsområdena, välfärdssammanslutningarna, Keva, Kommunernas garanticentral och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT. Till Keva kan som medlemssamfund utöver dessa enligt lagen om Keva ansluta sig sådana i 3 § 2 mom. i den lagen definierade sammanslutningar som består av Kevas medlemssamfund eller som medlemssamfunden har bestämmande inflytande i. Avsikten är att en person som får pension som ska samordnas ska kunna sköta det förtroendeuppdrag som avses utan att behöva oroa sig för att de arbetsinkomster som betalats på basis av förtroendeuppdraget inverkar på hans eller hennes pensionsbelopp eller pensionsrätt. Största delen av de avsedda förtroendeuppdragen är bisysslor. Sådana förtroendeuppdrag är bland annat förtroendeuppdrag i kommunfullmäktige och välfärdsområdesfullmäktige som ger personen möjlighet att delta i och påverka det regionala demokratiska beslutsfattandet. Antalet personer som sköter förtroendeuppdrag i andra medlemssamfund i Keva än kommuner, samkommuner, välfärdsområden och välfärdssammanslutningar är litet. Även dessa förtroendeuppdrag kan anses ha samhällelig betydelse. I inkomstregistret är det möjligt att identifiera de arbetsinkomster som Kevas medlemssamfund betalat för förtroendeuppdrag, vilket i praktiken krävs för att bestämmelsen ska kunna tillämpas som en del av den föreslagna modellen. Någon mer exakt grund än detta för att göra åtskillnad, till exempel enligt den som betalar arbetsinkomsterna, finns inte att tillgå och det kan inte heller anses nödvändigt i detta sammanhang. Beloppet av den arbetsinkomst som betalas för ett förtroendeuppdrag kan i enskilda fall bli högre än normalt, men sådana situationer kan bedömas vara sällsynta. Beloppet av den arbetsinkomst som lämnas obeaktad begränsas inte i bestämmelsen för att bestämmelserna ska vara lätta att tillämpa.
Utöver arbetsinkomster som ska arbetspensionsförsäkras kan det på basis av ett förtroendeuppdrag också betalas sådana arvoden som inte ska arbetspensionsförsäkras (till exempel mötesarvoden). På de sistnämnda tillämpas 4 mom. 3 punkten.
Vid samordningen av sjukpension och arbetsinkomster enligt folkpensionslagen anses det motiverat att beakta också vissa inkomstslag som kan falla utanför försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna. Det anses motiverat att inkomsterna beaktas på ett heltäckande sätt, eftersom folkpensionen är en grundskyddsförmån som tryggar minimiutkomsten och som betalats av statens medel. I den föreslagna 4 mom. 2 punkten föreskrivs det om beaktande av lön för uppsägningstid och motsvarande ersättning som betalas för upphävande av ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande samt lön för väntetid i samband med att anställningsförhållandet upphör. I 3 punkten föreskrivs det om beaktande av olika mötes-, föreläsnings- och föredragsarvoden och arvoden för förtroendeuppdrag. Dessa ska beaktas som arbetsinkomster med undantag för arvode för förtroendeuppdrag i Kevas medlemssamfund. Bestämmelsen gäller arvode som betalats för förtroendeuppdrag i Kevas medlemssamfund när det inte är fråga om arbetspensionsförsäkrad arbetsinkomst. Det arvode som betalas för ett förtroendeuppdrag i Kevas medlemssamfund omfattas således inte av samordningen oberoende av om arvodet är arbetspensionsförsäkrad arbetsinkomst eller inte, vilket ska anses konsekvent. I 4 punkten föreskrivs det om beaktande av i 25 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd avsedd ersättning för arbete och bruksavgift. De ersättningar för arbete och bruksavgifter som avses ska beaktas till det belopp som de uppgår till före avdrag för skatter. I 5–9 punkten föreskrivs det om beaktande av vissa förmåner och prestationer på grundval av anställning. De förmåner och prestationer som avses i 5–9 punkten ska beaktas till den del de betraktas som beskattningsbar förvärvsinkomst enligt inkomstskattelagen. Det är möjligt att en del av de inkomstslag som avses i bestämmelsen i praktiken förekommer ganska sällan hos pensionstagarna. I 10 punkten föreskrivs det att också pensionstagarens inkomster från utlandet som motsvarar de inkomster som nämns i 1–9 punkten ska beaktas vid samordningen. Syftet med bestämmelsen är att behandla sjukpensionstagare jämlikt oberoende av var arbetet utförs och från vilket land arbetsinkomsterna kommer. Uppgifter om pensionstagarens arbetsinkomster från utlandet får Folkpensionsanstalten av personen själv på basis av den anmälningsskyldighet som föreskrivs för pensionstagaren. Skyldigheten att anmäla arbetsinkomster från utlandet behövs, eftersom dessa uppgifter inte ingår i inkomstregistret eller pensionsregistret.
Om den som får sjukpension arbetar som företagare utan att ha en pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare (till exempel när den nedre gränsen för försäkringsskyldigheten underskrids), ska oförsäkrade arbetsförtjänster som erhållits som företagare inte beaktas vid samordningen. De föreslagna bestämmelserna ändrar hur dessa inkomster ska beaktas vid samordningen av sjukpension och arbetsinkomster, eftersom oförsäkrade företagarinkomster för närvarande beaktas som inkomster som inverkar på att folkpensionen lämnas vilande. Beroende på arbetets omfattning, art och övriga omständigheter kan arbetet dock från fall till fall ge anledning att bedöma om pensionstagaren, med beaktande av de föreslagna ändringarna i 18 §, i fortsättningen har blivit arbetsför på det sätt som avses i 18 § 1 mom. Om pensionstagaren har blivit arbetsför, dras sjukpensionen in redan med stöd av de gällande bestämmelserna, som överförs till 18 § 1 mom.
I fråga om motsvarande inkomster från utlandet ska också EU:s bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen beaktas. I artikel 5 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan EU:s grundförordning om social trygghet) föreskrivs det att om förmånerna från det sociala trygghetssystemet eller andra inkomster har vissa rättsverkningar enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning, skall de relevanta bestämmelserna i den lagstiftningen också tillämpas på motsvarande förmåner som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning, eller på inkomster som förvärvats i en annan medlemsstat. Genom bestämmelsen bekräftas den princip om likvärdiga förmåner och inkomster som har utformats i EU-domstolens rättspraxis. Syftet med bestämmelsen är å ena sidan att stärka principen om likabehandling. Å andra sidan är principen om likvärdiga inkomster av betydelse med tanke på minimiförmåner och behovsprövade förmåner, eftersom syftet med samordningen av de sociala trygghetssystemen inte är att möjliggöra utbetalning av minimiförmåner, om en persons ekonomiska ställning är tryggad på basis av inkomster och förmåner från en annan medlemsstat. Den nationella lagstiftaren har till uppgift att reglera förvärvsinkomsternas inverkan på pensionsbeloppet, och inkomster som förvärvats i en annan medlemsstat kan jämställas med arbetsinkomster som förvärvats i medlemsstaten.
När det gäller arbetspensioner begränsar EU:s grundförordning om social trygghet tillämpningen av bestämmelser om sammanträffande av nationella förmåner och andra inkomster. Artikel 55 i förordningen förutsätter att vid samordning av samma förvärvsinkomst i två eller flera EU-länder, ska inkomsten i fråga inte beaktas två gånger som en faktor som minskar pensionen. Denna princip fastställs i artikel 55 i EU:s grundförordning om social trygghet, som gäller när förmåner av olika slag och annan inkomst sammanfaller med en pensionsförmån. Förordningarna som gäller samordning av de sociala trygghetssystemen innehåller också andra bestämmelser om situationer där förmåner sammanfaller med varandra, såsom artikel 10 i EU:s grundförordning om social trygghet och artikel 10 i tillämpningsförordningen. Dessa bestämmelser tillämpas dock inte på situationer där det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om sammanträffande av arbetsinkomsten med den minimiförmån som avses i artikel 58 i EU:s grundförordning om social trygghet.
Folkpension och garantipension är vid tillämpningen av EU:s grundförordning om social trygghet minimiförmåner enligt artikel 58 i förordningen. Artikel 58 innehåller bestämmelser om hur minimipensionen beräknas när EU:s grundförordning om social trygghet tillämpas på pensionstagaren (se närmare om minimiförmånen enligt förordningen i RP 128/2024 rd, s. 9–11). Enligt artikel 58.2 i grundförordningen får pensioner som betalats av andra medlemsstater dras av till fullt belopp från minimipensionen i bosättningsstaten. Bestämmelsen täcker situationer som gäller sammanträffande av pensionsförmåner i olika medlemsstater och fastställer att pensioner som betalas av andra medlemsstater har företräde i förhållande till den minimiförmån som betalas i bosättningsstaten. I enlighet med EU-domstolens avgörandepraxis i fråga om minimipension tillämpas beräkningen av den oberoende pensionen och pro rata-pensionen inte på minimipensionen. (se närmare rättspraxis RP 128/2024 rd, s. 9–10). Således ska inte heller bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande (artiklarna 53–55) i avdelning III kapitel 5 i EU:s grundförordning om social trygghet gälla minimipension. EU-förordningarna är direkt tillämplig rätt och tolkningen av dem kan komma att preciseras bland annat i EU-domstolens rättspraxis.
På de grunder som anges ovan begränsar bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet inte samordningen av arbetsinkomster från utlandet med minimipensionerna. Samordningen av arbetsinkomster och sjukpension enligt folkpensionslagen eller garantipension som beviljats den som är arbetsoförmögen bestäms således helt och hållet enligt nationella bestämmelser, det vill säga enligt vad som föreslås i denna proposition.
17 a §. Samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Samordningen av sjukpension och arbetsinkomster i enlighet med paragrafen ska inte gälla sjukpension som beviljats med stöd av den särskilda bestämmelsen i 12 § 4 mom. Bestämmelser om de arbetsinkomster som ska beaktas vid samordningen finns i den föreslagna 17 §.
I 1 mom. föreslås som en precisering av 17 § att de arbetsinkomster som överstiger det skyddade beloppet dras av från flexibiliteten. Dessutom föreskrivs det om hur arbetsinkomster som överstiger det skyddade beloppet och flexibiliteten minskar beloppet av den sjukpension som betalas. Arbetsinkomsterna minskar den sjukpension som betalas, om de överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad och flexibiliteten per kalenderår redan har utnyttjats. Vid samordningen jämförs sjukpensionstagarens arbetsinkomster i månaden först med det skyddade beloppet. Om en sjukpensionstagares arbetsinkomster under en kalendermånad överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad, dras den del som överstiger det skyddade beloppet av från flexibiliteten per kalenderår. Under respektive kalendermånad ska flexibiliteten kunna utnyttjas så pass mycket som det återstår av flexibiliteten efter att eventuella minskningar av flexibilitetens belopp per kalenderår har gjorts under tidigare månader samma kalenderår. Så länge flexibilitet återstår under kalenderåret minskar överskridningarna av det skyddade beloppet per kalendermånad endast beloppet av den återstående flexibiliteten. Om arbetsinkomsterna i månaden överstiger både det skyddade beloppet per kalendermånad och det belopp av flexibiliteten som står till förfogande, dras den del som överstiger flexibiliteten av från sjukpensionen för den andra kalendermånad som följer efter överskridningen. Till skillnad från nuläget ska samordningen av sjukpension och arbetsinkomster alltså inte ske så att utbetalningen av pensionen avbryts helt, utan från pensionen dras av endast den andel i euro med vilken arbetsinkomsterna överstiger det skyddade beloppet och flexibiliteten. Folkpensionsanstalten är vid verkställigheten av dessa bestämmelser skyldig att övervaka arbetsinkomsterna på månadsnivå.
Den kalendermånad under vilken de arbetsinkomster som ska beaktas överstiger både det skyddade beloppet och den tillgängliga flexibiliteten ska benämnas överskridningsmånad. Den andra kalendermånad som följer efter överskridningen och under vilken det föreskrivna avdraget från den sjukpension som betalas görs, ska benämnas avdragsmånad. Tidpunkten för avdraget fastställs på detta sätt, eftersom det i praktiken inte är möjligt att göra avdrag redan från den pension som betalas under den kalendermånad då det skyddade beloppet och flexibiliteten överskrids. Orsaken till detta är att uppgifterna om arbetsinkomsterna är tillgängliga med viss fördröjning. Folkpensionsanstalten får uppgifter om pensionstagarens arbetsinkomster från inkomstregistret och uppgifter om beloppet av FöPL- och LFöPL-arbetsinkomsten från arbetspensionssystemets pensionsregister. Enligt 12 § i lagen om inkomstdatasystemet ska uppgifterna till inkomstregistret i regel lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen. Om till exempel de arbetsinkomster som betalats i april överstiger både det skyddade beloppet och det belopp av flexibiliteten som står till förfogande, dras överskridningen av från sjukpensionen för juni. Även om flexibiliteten är kalenderårsspecifik behöver överskridningsmånaden och avdragsmånaden inte höra till samma kalenderår. Således dras till exempel en överskridning i november av från pensionen för januari följande år.
Den del som överskrider flexibiliteten dras i första hand av från sjukpensionen enligt denna lag. Avdraget kan dock i regel uppgå till högst det belopp som har beviljats som sjukpension enligt denna lag för överskridningsmånaden. Med pension som beviljats för en överskridningsmånad avses bruttobeloppet av den pension som beviljats för överskridningsmånaden utan avdrag, det vill säga utan till exempel eventuellt sådant avdrag enligt den föreslagna flexibilitetsmodellen som uppkommit under en tidigare kalendermånad, om ett sådant avdrag riktas till pensionen för överskridningsmånaden eller utan eventuella utmätningar eller återkrav, om sådana riktas till pensionen för överskridningsmånaden. Som beloppet av den pension som beviljats för en överskridningsmånad betraktas det belopp från vilket det vid beräkningen av folkpensionen har dragits av de övriga pensionsinkomster som eventuellt inverkar på folkpensionen. Om en person dock utöver sjukpension enligt denna lag får garantipension för en överskridningsmånad, kan avdraget i andra hand riktas till den garantipension som betalats för överskridningsmånaden, det vill säga till den del det inte är möjligt att göra avdrag från sjukpensionen. Bestämmelser om att avdraget i andra hand kan göras från den garantipension som betalats för en överskridningsmånad föreslås i 9 a § i lagen om garantipension, till vilken det hänvisas i 1 mom. Om pensionstagaren för överskridningsmånaden får både sjukpension och garantipension, kan det avdrag som uppkommit under överskridningsmånaden göras högst till det sammanlagda beloppet av den sjukpension och garantipension som beviljats pensionstagaren för överskridningsmånaden. Vid beräkningen av avdragets maximibelopp avses med garantipension som beviljats för en överskridningsmånad, på det sätt som konstateras ovan i fråga om sjukpension, det bruttobelopp av garantipensionen som beviljats för överskridningsmånaden efter avdrag av eventuella primära förmåner utan andra eventuella avdrag.
Enligt 2 mom. ska samordning av sjukpension och arbetsinkomster i regel inte göras för den tid för vilken sjukpension har beviljats retroaktivt. Detta innebär att arbetsinkomsterna för en sådan kalendermånad inte jämförs med det skyddade beloppet och att det inte kan uppstå avdrag som riktas till den andra kalendermånad som följer efter en sådan månad. Om endast en del av den period för vilken pension beviljas är retroaktiv tid, görs samordningen för annan tid än retroaktiv tid på sedvanligt sätt. Bestämmelsen behövs, eftersom samordning för retroaktiv tid i de flesta fall ska anses vara onödigt komplicerad och pensionstagaren har inte kunnat förbereda sig på samordningen eller de betalningar till för högt belopp som den medför. Dessutom kan retroaktiv sjukpension med stöd av lagens bestämmelser om regress betalas till någon annan mottagande instans än pensionstagaren själv till den del den motsvarar beloppet av en förmån som denna andra instans betalat för samma tid. Med stöd av bestämmelserna om regress ska sjukpension som Folkpensionsanstalten betalat retroaktivt innehållas för Folkpensionsanstalten eller betalas till arbetslöshetskassan till den del den motsvarar den förmån som betalats för samma tid. På detta sätt kan man ofta undvika att förmånstagaren separat behöver återkrävas på en förmån. Om sjukpensionen samordnas med arbetsinkomsterna också för en tid för vilken pensionen har beviljats retroaktivt, skulle arbetsinkomsterna under tidigare kalendermånader inverka på beloppet av den pension som betalas som regress till en annan instans. Den som betalat den sekundära förmånen skulle då få mindre ersättning än vad som föreskrivs i den gällande lagen, och den andel som inte erhållits som regress skulle i regel återkrävas av förmånstagaren. Eftersom avsikten inte är att regressförfarandet ska ändras till följd av de nya bestämmelserna om samordning av sjukpension och arbetsinkomster, föreslås det att sjukpensionen lämnas utanför samordningen för den tid för vilken den beviljas retroaktivt. En grund för regleringen är dessutom att pensionstagaren inte skäligen har kunnat förutse hur arbetsinkomsterna påverkar pensionen när sjukpension beviljas för retroaktiv tid utan att det är fråga om en omedelbar förlängning av en tidigare beviljad period med pension. Sjukpension som beviljats för retroaktiv tid ska för tydlighetens skull lämnas utanför samordningen också när det inte finns någon annan förmånsgivare som ställer regresskrav för den retroaktiva tiden.
Vid tillämpningen av 2 mom. betraktas beslutsmånaden samt de kalendermånader som omedelbart föregår den månaden som retroaktiv tid. Om sjukpension beviljas för retroaktiv tid, börjar samordningen av sjukpensionen och arbetsinkomsterna således först den kalendermånad som följer efter beslutsmånaden. Arbetsinkomsterna under beslutsmånaden och de kalendermånader som föregår den samordnas inte med pensionen, vilket innebär att granskningen av arbetsinkomsterna i förhållande till det skyddade beloppet och flexibiliteten inleds först i fråga om den månad som följer efter beslutsmånaden. I regressionssituationer kan regress riktas till den kalendermånad som följer efter beslutsmånaden. Samordningen av sjukpensionen och arbetsinkomsterna för månaden i fråga inverkar dock inte på regressen, eftersom samordningen inte kan medföra avdrag från pensionen för samma kalendermånad. När pension beviljats retroaktiv kan ett eventuellt avdrag tidigast riktas till pensionen för den andra månad som följer efter beslutsmånaden.
Med avvikelse från huvudregeln ska samordning dock göras, om sjukpension beviljas retroaktivt omedelbart från ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då den tidigare sjukpensionen upphörde. I dessa situationer ska samordningen alltså göras på samma sätt som när sjukpension ursprungligen har beviljats utan avbrott. I en sådan situation innebär inledandet av en ny pensionsperiod att den tidigare pensionsperioden omedelbart fortsätter, vilket pensionstagaren på basis av pensionsansökan har kunnat förutse. Därför kan det inte anses oskäligt att arbetsinkomsterna för en senare pensionsperiod beaktas vid samordningen från första början, även om beslutet delvis meddelas retroaktivt. Om personen i en sådan situation för samma tid har betalats någon annan förmån (till exempel inkomstrelaterad dagpenning), betalas till utbetalaren som regress högst det belopp av den retroaktiva sjukpensionen som återstår att betala efter samordningen. I dessa situationer kan den till vilken en prestation betalas som regress undantagsvis få en prestation som är mindre än i andra situationer där sjukpension har beviljats för retroaktiv tid och arbetsinkomsterna i enlighet med huvudregeln inte samordnas med sjukpensionen.
Det är inte fråga om beviljande av sjukpension retroaktivt i enlighet med 2 mom., om utbetalningen av sjukpensionen avbryts och den avbrutna sjukpensionen senare åter betalas ut retroaktivt.
Enligt 3 mom. ska samordning av sjukpension och arbetsinkomster inte göras för en kalendermånad som omfattar en period för vilken pensionstagaren har beviljats rehabiliteringspenning till pensionstagare på grundval av yrkesinriktad rehabilitering enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner eller rehabiliteringstillägg enligt arbetspensionslagarna. Bestämmelsen innebär att arbetsinkomsterna för en sådan kalendermånad inte jämförs med det skyddade beloppet och att det inte kan uppstå avdrag som riktas till den andra kalendermånad som följer efter en sådan månad. Syftet med bestämmelserna är att uppmuntra dem som får sjukpension till yrkesinriktad rehabilitering samt att göra det möjligt för dem att pröva på arbete under tiden för yrkesinriktad rehabilitering enligt rehabiliteringskraven och rehabiliteringsbehoven och sina egna resurser utan begränsningar som beror på samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Både det rehabiliteringstillägg som arbetspensionsanstalten betalar och den rehabiliteringspenning till pensionstagare som Folkpensionsanstalten betalar kan betalas endast för den tid rehabiliteringen pågår. Det undantag i fråga om samordning som föreskrivs i momentet hänför sig således alltid till perioder med aktiv rehabilitering. Samordning ska inte göras om det i kalendermånaden finns en tidsperiod för vilken nämnda förmån som betalas på grundval av yrkesinriktad rehabilitering har beviljats. Samordningen hindras således också av att den avsedda förmånen har beviljats för en del av kalendermånaden, till och med för endast en dag. I fråga om rehabiliteringspenningen till pensionstagare begränsas undantaget med beaktande av bestämmelsens syfte till att gälla endast sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering. Samordningen ska således göras på sedvanligt sätt, om rehabiliteringspenning till pensionstagare har beviljats på grundval av annat än yrkesinriktad rehabilitering.
Både den sjukpension som betalas av Folkpensionsanstalten och den invalidpension som betalas av arbetspensionsanstalten kan för närvarande lämnas vilande på grund av arbetsinkomsterna också för tiden för yrkesinriktad rehabilitering. Den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. om att samordning inte görs för den tid för vilken Folkpensionsanstalten eller arbetspensionsanstalten har beviljat rehabiliteringsförmån på grundval av yrkesinriktad rehabilitering innebär således en förändring i samordningen av sjukpension och arbetsinkomster för tiden för yrkesinriktad rehabilitering. Den som får sjukpension kan i fortsättningen när han eller hon får rehabiliteringstillägg eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering arbeta utan begränsningar som gäller arbetsinkomsternas belopp. När samordning inte görs uppstår för denna tid inte heller sådana avdrag på basis av samordningen som enligt den föreslagna modellen annars skulle riktas till pension som betalas för de kommande månaderna. Om pensionstagaren får lön för samma tid som han eller hon har rätt till rehabiliteringstillägg enligt arbetspensionslagarna, betalas invalidpension enligt arbetspensionslagarna och därtill hörande rehabiliteringstillägg enligt arbetspensionslagarna på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som betalats i lön för samma tid. Folkpension eller garantipension betalas däremot inte i motsvarande situation och inte heller annars till pensionstagarens arbetsgivare. Den som får rehabiliteringspenning till pensionstagare på grundval av yrkesinriktad rehabilitering kan således i fortsättningen samtidigt få både sjukpension och lön som betalas till pensionstagaren själv utan samordning. Rehabiliteringspenning till pensionstagare kan dock under de förutsättningar som anges i Folkpensionsanstaltens rehabiliteringslag betalas till arbetsgivaren. År 2025 fick cirka 350 personer rehabiliteringspenning till pensionstagare för tiden för yrkesinriktad rehabilitering.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om avdrag enligt 1 mom. i situationer där en person inte under den föreskrivna avdragsmånaden får sjukpension eller det belopp som betalas under månaden i fråga för sjukpensionen inte räcker till för att göra hela avdraget. Avdraget förhindras helt och hållet till exempel när utbetalningen av sjukpension har upphört eller avbrutits. Om pensionsbeloppet däremot har minskat mellan överskridningsmånaden och avdragsmånaden, är det möjligt att avdraget kan göras endast delvis från pensionen för avdragsmånaden. Till den del beloppet av den pension som betalas för avdragsmånaden inte räcker till för att göra avdraget, återkrävs överskridningens andel i enlighet med det normala återkravsförfarandet. Vid återkrav tillämpas dock inte den prövning som föreskrivs i 75 § 2 mom. Grunden för detta är bland annat att återkravet i dessa situationer ersätter det avdrag som ingår i den föreslagna samordningsmodellen, vilket inte är förenat med prövning. Momentet innehåller dock en särskild bestämmelse enligt vilken återkrav inte ska göras om det belopp som ska återkrävas i sin helhet understiger 150 euro. De situationer där man avstår från återkrav binds i bestämmelsen till en fast gräns i euro och är inte förenade med Folkpensionsanstaltens prövning. Den föreskrivna gränsen binds inte till folkpensionsindex. Bestämmelser om det finns i 109 §. Grunden för bestämmelsen är att de uppskattade kostnaderna för återkravet i dessa situationer kan antas överstiga det belopp som återkrävs, varvid återkravet inte kan anses ändamålsenlig.
18 §. Indragning av sjukpension. Paragrafen innehåller bestämmelser om indragning av sjukpension. Enligt den gällande paragrafen dras sjukpensionen in om pensionstagaren blir arbetsför. Rehabiliteringsstöd kan dras in också om mottagaren utan giltig orsak har vägrat delta i yrkesinriktad rehabilitering. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. som gäller indragning av sjukpension i sådana situationer i anslutning till den föreslagna flexibilitetsmodellen där personens arbetsinkomster överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad under den föreskrivna oavbrutna perioden, det vill säga under 12 kalendermånader utan avbrott. Därför ska paragrafens nuvarande innehåll i fortsättningen utgöra 1 mom. Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs om de kalendermånader som inte ska beaktas vid beräkningen av den oavbrutna period på 12 månader som avses i det föreslagna 2 mom.
Innehållet i den gällande bestämmelsen, som i fortsättningen ingår i 1 mom., föreslås inte bli ändrat. Således är det även i fortsättningen en grund för att dra in sjukpensionen att pensionstagaren blir arbetsför. Med stöd av bestämmelsen är det möjligt att dra in sjukpensionen, om pensionstagaren har blivit arbetsför, även om det inte har skett någon sådan förändring i personens arbetsinkomster som skulle leda till att pensionen dras in med stöd av det föreslagna 2 mom. Den bestämmelse som i fortsättningen ingår i 1 mom. ska i enlighet med nuvarande praxis tillämpas i situationer där det utifrån en helhetsprövning kan bedömas att pensionstagarens arbetsförmåga har återställts i sådan utsträckning att pensionstagaren inte längre uppfyller förutsättningarna för sjukpension. I dessa situationer har indragning av sjukpension i princip ansetts förutsätta också en medicinsk utredning om förändring av arbetsförmågan, även om förändringar i arbetsinkomsterna dessutom har kunnat beaktas. Enbart på basis av arbetsinkomsterna dras sjukpensionen i princip in endast i sådana situationer som avses i 2 mom. Erhållande av arbetsinkomster kan dock de facto tyda på att pensionstagarens arbetsförmåga har förbättrats. Detta kan i praktiken vara fallet i synnerhet när arbetsinkomsterna är långvariga och tryggar åtminstone en skälig försörjning för personen. Av hävd har nivån på full garantipension betraktats som måttstock på skälig försörjning. Folkpensionsanstalten kan vid behov utreda om pensionstagarens arbetsförmåga har återställts på det sätt som avses i 1 mom. Även om de särskilda förutsättningar för indragning av sjukpension som anges i 2 mom. inte uppfylls på den grunden att det skyddade beloppet upprepade gånger utan avbrott skulle överskridas hindrar det inte att pensionstagarens arbetsförmåga bedöms vara återställd i enlighet med 1 mom.
I det 2 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen föreskrivs det hur oavbrutna perioder med upprepade överskridningar av det skyddade beloppet inverkar på pensionsrätten. Om arbetsinkomsterna för en pensionstagare har överstigit det skyddade belopp som bestäms enligt 17 § 2 mom. utan avbrott under 12 kalendermånader, dras sjukpensionen in från ingången av den kalendermånad som följer på den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader. Den långvariga förändring i arbetsinkomsterna som avses i bestämmelsen anses således visa att arbetstagaren inte längre är arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till folkpension, varvid sjukpensionen dras in till följd av att det skyddade beloppet överskridits upprepade gånger utan avbrott på det sätt som avses i bestämmelsen. Sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 4 mom. i folkpensionslagen kan dock inte dras in på nämnda grund, eftersom sådan samordning av sjukpension och arbetsinkomster som föreskrivs i 17 och 17 a § inte ska tillämpas på sjukpensioner som beviljats med stöd av den särskilda bestämmelsen i fråga. Om det skyddade beloppet inte överskrids utan avbrott under den tid som avses i bestämmelsen, kan sjukpensionen inte dras in med stöd av denna bestämmelse. Det kan vara fallet trots att pensionstagaren arbetat till och med rätt mycket till exempel när det tidvis förekommer avbrott i arbetet eller när pensionstagaren helt eller delvis får sina arbetsinkomster från oförsäkrad företagarverksamhet, varvid de arbetsinkomsterna inte beaktas vid samordningen av sjukpension och arbetsinkomster. På basis av arbetet kan det trots detta i enlighet med 1 mom. bli aktuellt att bedöma om pensionstagaren har blivit arbetsför.
I det nya 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken de kalendermånader för vilka det med stöd av 17 a § 2 eller 3 mom. inte görs någon samordning inte ska beaktas när den oavbrutna period på 12 kalendermånader som avses i 18 § 2 mom. beräknas. Beräkningen av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader ska enligt den föreslagna bestämmelsen börja på nytt från ingången av den kalendermånad som följer efter utgången av en sådan kalendermånad. Bestämmelsen innebär att en kalendermånad för vilken samordning inte görs av den orsaken att pensionsperioden har beviljats för retroaktiv tid eller av den orsaken att pensionstagaren för en period som ingår i kalendermånaden har beviljats rehabiliteringstillägg enligt arbetspensionslagarna eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som Folkpensionsanstalten betalar på grundval av yrkesinriktad rehabilitering inte kan ingå i den i 2 mom. avsedda perioden på basis av vilken sjukpensionen kan dras in. En sådan kalendermånad avbryter beräkningen av den avsedda perioden. Beräkningen av den oavbrutna perioden på 12 kalendermånader börjar således från början efter utgången av den kalendermånad eller de på varandra följande kalendermånader under vilka det med stöd av 17 a § 2 eller 3 mom. inte har gjorts någon samordning (till exempel från ingången av den kalendermånad som följer efter den då rehabiliteringstillägget enligt arbetspensionslagarna eller sådan rehabiliteringspenning till pensionstagare som beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering upphörde). Den första kalendermånad som därefter åter omfattas av samordningen och under vilken det skyddade beloppet överskrids utgör vid beräkningen av överskridningar av det skyddade beloppet den nya beräkningsperiodens första kalendermånad under vilken det skyddade beloppet överskrids. Det är konsekvent att en sådan kalendermånad som det föreskrivits att inte ska omfattas av samordningen inte heller beaktas vid beräkningen av de kalendermånader under vilka det skyddade belopp som hänför sig till samordningen överskrids. Uteslutningen av dessa kalendermånader från uppföljningen av överskridningen av det skyddade beloppet fyller samma syften, och därför har kalendermånaderna i fråga inte tagits med i samordningen. När sjukpension beviljas för en retroaktiv tid och det inte är fråga om en omedelbar förlängning av en tidigare beviljad pensionsperiod, har pensionstagaren inte kunnat förutse hur arbetsinkomsterna påverkar pensionen. Därför är det motiverat och skäligt att en sådan månad utesluts från såväl samordningen som uppföljningen av överskridningen av det skyddade beloppet. Perioder för vilka arbetspensionsanstalten eller Folkpensionsanstalten beviljat en förmån på grundval av yrkesinriktad rehabilitering har däremot uteslutits från samordningen för att uppmuntra sjukpensionstagare att delta i yrkesinriktad rehabilitering, varvid det inte är motiverat att eventuella överskridningar av det skyddade beloppet under samma tid ska kunna inverka på pensionsrätten.
22 §. Pensionsinkomster som inverkar på folkpensionen. Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsinkomster som inverkar på folkpensionen. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. enligt vilket invalidpension och arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna vid beräkningen av folkpensionens belopp ska beaktas som inkomst utan eventuellt avdrag till följd av sådan samordning av pension och arbetsinkomster som gjorts enligt arbetspensionslagarna. Bestämmelsen gäller beaktande av både full invalidpension och delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna. Folkpensionens belopp påverkas således av arbetspensionen enligt dess belopp före en eventuell samordning av pensionen och arbetsinkomsterna. Samtidigt innebär detta att folkpensionen inte justeras i enlighet med 24 § i folkpensionslagen, om beloppet av invalidpension eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna varierar på grund av samordning av pension och arbetsinkomster, eftersom det belopp av invalidpension eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna som personen har beviljats alltid ska anses som pensionsinkomst som inverkar på folkpensionen, och inte det belopp som har betalats till personen efter en eventuell samordning av pension och arbetsinkomster.
I det nya 5 mom. föreslås dessutom en bestämmelse enligt vilken invalid- eller sjukpension från utlandet som ska beaktas som inkomst i folkpensionen beaktas som inkomst vid beräkningen av folkpensionens belopp utan ett eventuellt avdrag på grund av samordning av pension och arbetsinkomster. Folkpensionens belopp påverkas således av pension från utlandet enligt dess belopp före en eventuell samordning av pensionen och arbetsinkomsterna. Bestämmelsen behövs för att pension som betalas från utlandet ska beaktas som inkomst som inverkar på folkpensionens belopp på samma sätt som arbetspensioner enligt de arbetspensionslagar som nämns i 6 § 1 mom. i denna lag. Bestämmelser om samordning av sjukpension och arbetsinkomster föreslås i 17 a §. I fråga om invalid- eller sjukpension som betalas från utlandet avses med samordning av pension och arbetsinkomster ett förfarande vars syfte, på motsvarande sätt som vid nationell samordning av sjukpension och arbetsinkomster enligt 17 a §, är att ordna hur arbetsinkomsterna inverkar på pensionen. Det anses vara fråga om ett avdrag på grund av samordning av invalid- eller sjukpension och arbetsinkomster när avdraget från pensionen i väsentliga avseenden grundar sig på ett förfarande som motsvarar det som föreskrivs i 17 a §.
25 §. Folkpensionens minimibelopp. Paragrafen innehåller bestämmelser om minimibeloppet av den folkpensionen som betalas. Folkpension betalas inte om dess månatliga belopp understiger det belopp som anges i paragrafen. I paragrafen anges gränsen enligt nivån för folkpensionsindex 2001 (5,38 euro), vilket enligt nivån 2026 motsvarar 8,01 euro. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att den gräns i euro som anges i 1 mom. dock inte ska tillämpas, om beloppet av den folkpension som betalas för en kalendermånad på grund av samordning av sjukpension och arbetsinkomster enligt den föreslagna 17 a § är mindre än det minimibelopp som anges i 1 mom. Detta innebär att det folkpensionsbelopp som ska betalas ut efter samordning av sjukpension och arbetsinkomster betalas till pensionstagaren oberoende av om beloppet överskrider den eurogräns för folkpensionens minimibelopp som i fortsättningen föreskrivs i 1 mom. eller inte.
Det har av administrativa skäl föreskrivits om ett minibelopp av den folkpension som betalas ut. Det ansågs att det i proportion till kostnaderna för utbetalningen av pensionen inte var motiverat att betala ut pension vars belopp underskrider gränsen (RP 227/1992 rd). Med beaktande av att den folkpension som beviljas betalas kalendermånadsvis, kan det anses att gränsen uttryckligen har varit avsedd att gälla det månatliga pensionsbelopp som normalt betalas. Samordningen av sjukpension och arbetsinkomster hänför sig däremot alltid till situationer där månadsbeloppet av den pension som beviljats pensionstagaren överskrider den föreskrivna minimigränsen för utbetalning av folkpension. Samordningen enligt den föreslagna modellen innebär dock att det pensionsbelopp som betalas per kalendermånad kan variera även från gång till gång, beroende på pensionstagarens arbetsinkomster. Syftet med den föreslagna lagstiftningen om samordning av pension och arbetsinkomster är att göra det möjligt att utnyttja automatisering vid beräkningen och genomförandet av eventuella avdrag som riktas till pensionen, vilket bidrar till att minska verkställighetskostnaderna. Med beaktande av dessa omständigheter har det ansetts motiverat att bestämmelsen om minimibeloppet av den folkpensionen som ska betalas inte ska tillämpas i situationer där beloppet av den folkpensionen som betalas för en kalendermånad underskrider den avsedda gränsen på grund av samordningen. Den föreskrivna gränsen utgör således i samordningssituationer inte något extra hinder för utbetalning av den pension som återstår att betala efter ett eventuellt avdrag.
51 §. Rätt till barnförhöjning. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs att en person har rätt till barnförhöjning också för den tid för vilken arbetslivspension eller invalid- eller sjukpension enligt arbetspensionslagarna eller folkpensionslagen inte betalas på grund av sådan samordning av pension och arbetsinkomster som föreskrivs i lagen. Pensionstagaren förlorar således inte barnförhöjningen på grund av sina arbetsinkomster så länge som han eller hon behåller rätten till pension som berättigar till barnförhöjning.
57 §. Ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om sjukpension. Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldigheten för den som ansöker om och den som får sjukpension. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om skyldigheten för den som får sjukpension att anmäla sina arbetsinkomster från utlandet. Enligt den föreslagna bestämmelsen är den som får annan sjukpension än sådan som beviljats med stöd 12 § 4 mom. dessutom skyldig att kalendermånadsvis till Folkpensionsanstalten anmäla sina arbetsinkomster från utlandet. Det föreskrivs om skyldigheten att anmäla arbetsinkomster från utlandet, eftersom Folkpensionsanstalten inte ur inkomstregistret får uppgifter om arbete som är försäkrat någon annanstans än i Finland. Samordningen av sjukpension och arbetsinkomster görs kalendermånadsvis, så det är nödvändigt för Folkpensionsanstalten att få uppgifter om arbetsinkomster från utlandet i så realtid som möjligt. Anmälningsskyldigheten begränsas till att gälla personer som får annan sjukpension än sådan som beviljats med stöd av 12 § 4 mom., det vill säga personer vars sjukpension enligt de föreslagna bestämmelserna omfattas av samordningen av pension och arbetsinkomster. I fråga om personer som får sjukpension med stöd av 12 § 4 mom. behövs ingen motsvarande anmälningsskyldighet, eftersom den sjukpension som beviljats med stöd av den särskilda bestämmelsen i fråga inte samordnas med arbetsinkomsterna. Om en sjukpensionstagare som omfattas av anmälningsskyldigheten inte anmäler sina arbetsinkomster från utlandet till Folkpensionsanstalten och Folkpensionsanstalten har skäl att misstänka att pensionstagaren ändå arbetar, kan utbetalningen av sjukpensionen avbrytas under de förutsättningar som anges i 73 §. Med stöd av den paragrafen kan utbetalningen av sjukpension avbrytas också till exempel när Folkpensionsanstalten har skäl att misstänka att förmånstagaren har blivit arbetsför.
63 a §. Beslut om samordning av sjukpension och arbetsinkomster samt uppgift om grunderna för samordningen. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om meddelande av beslut om samordning av sjukpension och arbetsinkomster samt om pensionstagarens rätt att för varje kalendermånad få uppgifter om grunderna för samordningen. Paragrafen är en specialbestämmelse i förhållande till 63 §, som gäller meddelande av beslut om förmåner.
Det föreslås att Folkpensionsanstalten i regel ska meddela beslut om samordning av sjukpension och arbetsinkomster en gång om året. Bestämmelser om rätten att söka ändring i ett beslut som Folkpensionsanstalten meddelat med stöd av denna lag finns i 77 §, enligt vilken ändring söks hos besvärsnämnden för social trygghet och vidare hos försäkringsdomstolen.
Innan ett beslut som avses i paragrafen meddelas ska samordningen för respektive kalendermånad göras preliminärt, vilket i praktiken är avsett att ske genom ett automatiserat förfarande. Vid den månatliga preliminära samordningen är det inte fråga om ett avgörande som avslutar behandlingen av ett ärende, utan detta sker först genom det beslut som avses i paragrafen. Den månatliga preliminära samordningen omfattas därför inte av förvaltningslagens bestämmelser om automatiserade beslut och på den tillämpas av samma orsak inte heller det förbud mot automatiserade beslut som anges i artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Det finns således inget hinder för att göra en sådan preliminär samordning automatiserat.
Om de överklagbara beslut som avses i paragrafen meddelas genom ett automatiserat förfarande, vilket avsikten är att göra i praktiken, tillämpas på meddelandet av besluten förvaltningslagens bestämmelser om automatiserat avgörande av ärenden. På denna grund ska det anses att de automatiserade besluten på det sätt som förutsätts i artikel 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning tillåts enligt medlemsstatens lagstiftning som fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen. Eftersom samordningen inte innehåller några omständigheter som kräver prövning från fall till fall och det i lagen föreskrivs på ett exakt sätt om samordningen och dess slutresultat, är det möjligt att utforma de behandlingsregler som förutsätts för automatiserat avgörande utifrån lagstiftningen. Ett beslut som gäller samordning ska till alla delar vara överklagbart och med anledning av ändringssökande ska Folkpensionsanstalten först utreda om den själv kan ompröva sitt beslut. De rättsskyddsförutsättningar som föreskrivits på basis av dessa omständigheter samt de övriga förutsättningar för att avgöra ett ärende automatiserat som anges i förvaltningslagen uppfylls. Folkpensionsanstalten kan således meddela ett beslut som gäller samordning automatiserat, förutsatt att också de andra förutsättningar som gäller för automatiserat beslutsfattande uppfylls, såsom exempelvis förvaltningslagens krav på att en part ska underrättas om att ett ärende har avgjorts automatiserat.
Att automatisering kan utnyttjas vid preliminära avgöranden om samordning och vid meddelande av ett överklagbart beslut och att detta i praktiken i huvudsak ska ske så hindrar dock inte att också manuella arbetsskeden fogas till behandlingen när det behövs.
Det föreslagna beslutsförfarandets grundlagsenlighet bedöms i avsnittet ”Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning”.
Enligt huvudregeln i det föreslagna 1 mom. ska beslutet om samordning meddelas för den period på 12 kalendermånader till vilken de minskningar som beror på att flexibiliteten för kalenderåret i fråga överskridits enligt lagen kan hänföras. Till exempel de minskningar som beror på att flexibiliteten för 2028 överskridits kan hänföra sig till tiden den 1 mars 2028–28 februari 2029, för vilken beslutet meddelas. Ett beslut som meddelats i enlighet med denna regelrätta rytm benämns årsbeslut. Paragrafen innehåller dessutom bestämmelser om undantag från denna huvudregel. Dessa undantag behandlas nedan i motiveringen.
Årsbeslutet ska alltid gälla hur flexibiliteten under ett och samma kalenderår inverkar på pensionen. Meddelande av årsbeslut förutsätter att samordningen har lett till minskning av pensionen under den tid som omfattas av årsbeslutet. Denna förutsättning uppfylls om avdrag gjorts från pensionen under denna tid under minst en kalendermånad. Om det under denna tid inte gjorts något avdrag från pensionen under någon kalendermånad, har pensionstagaren inte behov av rättsskydd för denna tid och något årsbeslut meddelas inte. Samordningen sker då genom den preliminära samordningen. Det att till exempel ett beslut om minskningar som beror på överskridningar av flexibiliteten 2028 meddelas för tiden den 1 mars 2028–28 februari 2029 innebär i praktiken att årsbeslutet utformas enligt avdragsmånaderna. Årsbeslutet ska dock, med beaktande även av förvaltningslagens krav på motivering av beslut, även omfatta grunderna för de avdrag som gjorts under denna tid. Beslutet ska således innehålla ett avgörande både om de avdrag som gjorts från pensionen under avdragsmånaderna (och det pensionsbelopp som betalats ut under dessa månader) och om hur avdragen bestämts för överskridningsmånaderna.
Ett beslut om samordning meddelas med avvikelse från tidsperioden enligt årsbeslutet för det första om personens rätt till sjukpension upphör mitt under kalenderåret. Detta kan vara fallet till exempel när rehabiliteringsstödet upphör eller om pensionen dras in. Om flexibiliteten under kalenderåret har överskridits före det, ska beslutet enligt 1 mom. meddelas till dess att rätten till pension upphör. Meddelande av beslut förutsätter således också i denna situation att samordningen för den tid beslutet omfattar har lett till minskning av pensionen. I en sådan situation är det onödigt att vänta till tidpunkten för meddelande av årsbeslutet för att samordningen ska kunna avgöras.
Enligt 2 mom. ska beslut om samordning meddelas utan dröjsmål också till den del det behövs som grund för återkrav när den pension som betalas för avdragsmånaden inte räcker till för att göra det avdrag som uppkommit för överskridningsmånaden. Återkrav enligt 75 § förutsätter att det genom ett överklagbart beslut om grunderna konstateras att pensionen betalats till ett för stort belopp, och beslutet kan således meddelas utan dröjsmål. Enligt 2 mom. ska ett beslut om samordning meddelas utan dröjsmål också i sådana fall där samordningen avgörs på nytt i enlighet med 83 a §, det vill säga på grund av att samordning som tidigare har gjorts för samma kalendermånad har grundat sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag. Också i dessa situationer är det motiverat att ett nytt beslut om samordning kan meddelas genast. Enligt den föreslagna 83 a § ska ett beslut om nytt avgörande av samordningen meddelas förutsatt att avgörandet av ärendet på nytt inverkar på det pensionsbelopp som ska betalas. För den tid för vilken det i de situationer som avses i 2 mom. meddelas ett beslut om samordning innan ett beslut som avses i 1 mom. meddelas, avgörs samordningen enligt de allmänna principerna för förvaltningsbeslut inte på nytt för samma tid genom ett årsbeslut enligt 1 mom. eller ett motsvarande beslut som meddelas till dess att rätten till pension upphör, om det inte undantagsvis finns grunder enligt 83 a § för att avgöra ärendet på nytt. Bestämmelser om förutsättningarna för ett nytt avgörande av ett årsbeslut eller något annat beslut enligt denna paragraf finns likaså i den föreslagna 83 a §.
I 3 mom. föreskrivs det särskilt att om de oavbrutna perioderna med överskridningar av det skyddade beloppet i enlighet med 18 § 2 mom. leder till att sjukpensionen dras in, det vill säga det skyddade beloppet har utan avbrott överskridits under 12 kalendermånader, ska beslut om de överskridningar av det skyddade beloppet som lett till att pensionen dragits in och grunderna för dem meddelas till den del något beslut inte har meddelats tidigare. I en sådan situation ska beslut om överskridningarna av det skyddade beloppet och grunderna för dem meddelas oberoende av om pensionen har minskats eller inte under kalendermånaderna i fråga. Bestämmelsen tryggar en persons möjlighet att söka ändring i samordningen för kalendermånaderna i fråga också i det fall att inga avdrag från pensionen uppkommit under samma tid, vilket i denna särskilda situation kan ha betydelse med tanke på personens rättsskydd.
I 4 mom. föreslås att en pensionstagare ska ha rätt att för varje kalendermånad av Folkpensionsanstalten få uppgifter om grunderna för samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Denna rätt behövs för att pensionstagaren ska ha möjlighet att kontrollera de uppgifter som ligger till grund för den månatliga samordningen i så real tid som möjligt. Med grunderna för samordningen avses bland annat pensionsbeloppet, de vid samordningen beaktade arbetsinkomsterna under månaden, det avdrag som ska göras från pensionen på grund av samordningen, det pensionsbelopp som ska betalas samt det skyddade beloppet och flexibiliteten. Uppgifter om grunderna för den samordning som gjorts för en kalendermånad kan lämnas till exempel via Folkpensionsanstaltens e-tjänster. Uppgifterna ska lämnas oberoende av om en person som får pension som ska samordnas har haft arbetsinkomster under kalendermånaden eller vad resultatet av samordningen har varit för kalendermånaden.
83 a §. Nytt avgörande av samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny. I den föreslås bestämmelser om nytt avgörande av samordningen av sjukpension och arbetsinkomster. Enligt 1 mom. kan Folkpensionsanstalten på nytt avgöra ett ärende som gäller samordning enligt 17 a §, om samordningen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag. Förutsättningarna för att avgöra samordningen på nytt är således desamma som enligt 84 § tillämpas i besvärsinstanserna på undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. Eftersom samordningen kommer att grunda sig på exakta bestämmelser i lag, är det sannolikt ytterst sällsynt att den ska anses uppenbart stå i strid med lagen. Det föreslås dock att det föreskrivs om förutsättningarna för nytt avgörande av samordning i överensstämmelse med förutsättningarna för undanröjande av ett beslut. Samordningen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning till exempel när de arbetsinkomster som använts vid samordningen har varit felaktiga eller pensionsbeloppet ändras retroaktivt.
Samordningen kan avgöras på nytt oberoende av om det tidigare meddelats ett beslut om den eller inte. Något beslut har i allmänhet inte meddelats till exempel för månaderna under innevarande kalenderår. Något beslut har inte heller meddelats för en avslutad period för ett årsbeslut, om samordningen inte en enda gång har lett till en minskning av pensionen under den perioden. Ett nytt avgörande av samordningen kräver inte samtycke av parten eller att besvärsinstansen undanröjer beslutet. Förfarandet har således underlättats på motsvarande sätt som nytt avgörande av ett ärende i situationer enligt 83 §, där den som får folkpension, efter det att pensionsbeslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats arbetspension eller ersättning som ska beaktas som inkomst i folkpensionen. Samordningen ska kunna avgöras på nytt till partens fördel eller nackdel.
När samordningen av sjukpension och arbetsinkomster avgörs på nytt, korrigeras beloppet av den pension som ska betalas till det belopp som det skulle ha uppgått till om samordningen ursprungligen hade gjorts utifrån korrekta uppgifter. På grund av att samordningen avgörs på nytt kan det leda till att pensionen betalas till ett för stort belopp eller att det måste betalas mer pension till pensionstagaren. Om regresskrav från andra förmånsbetalare ställs för den retroaktiva tiden, betalas det efter det nya avgörandet en eventuell tilläggsprestation till de instanser som har regressrätt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett beslut om nytt avgörande av samordningen meddelas, om det nya avgörandet av ärendet inverkar på beloppet av den sjukpension som ska betalas. Om det nya avgörandet inte inverkar på det pensionsbelopp som ska betalas, avgörs ärendet utan att något separat beslut meddelas. På detta sätt begränsas meddelandet av beslut till situationer där avgörandet har betydelse med tanke på pensionstagarens rättsliga ställning och rättsskydd.
Enligt 3 mom. förutsätter ett nytt avgörande av samordningen till nackdel för en part efter det att fem år har förflutit från utgången av överskridningsmånaden särskilt vägande skäl. Förutsättningarna för att avgöra samordningen på nytt bedöms i princip per kalendermånad, även om ändringarna i grunderna för samordningen i praktiken kan innebära att samordningen måste avgöras på nytt för en längre tidsperiod. Efter att fem år har förflutit från utgången av överskridningsmånaden kan samordningen för den månaden avgöras på nytt till nackdel för personen endast av särskilt vägande skäl. Ett nytt avgörande av samordningen till nackdel för personen efter en så lång tid kommer således i fråga endast i undantagsfall. Motsvarande krav på särskilt vägande skäl ställs enligt 84 § på undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut efter den tidsfrist på fem år som gäller underröjande.
109 §. Indexbindning. I paragrafen föreskrivs det om indexbindning av de belopp som anges i folkpensionslagen. Enligt 1 mom. binds de belopp som anges i folkpensionslagen, bortsett från vissa i momentet nämnda undantag, vid förändringar i prisnivån så som det föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Undantag är enligt bestämmelsen inkomstgränserna enligt 17 § 1 mom. och 33 § 1 mom. 4 punkten. I momentet stryks hänvisningen till 17 § 1 mom. Hänvisningen behövs inte längre, eftersom det i 17 § inte längre ska föreskrivas om inkomstgränsen för att lämna sjukpension vilande. Som ett nytt undantag från indexbindningen föreslås det att det till momentet fogas en hänvisning till gränsen enligt 17 a § 4 mom. Enligt det föreslagna 17 a § 4 mom. kan det belopp som ska dras av från pensionen återkrävas på det sätt som föreskrivs i 75 §, om personen inte under avdragsmånaden betalas sjukpension eller om beloppet av den pension som ska betalas inte räcker till för att göra avdraget. Vid återkrav tillämpas då inte den prövning som föreskrivs i 2 mom. i den paragrafen, men återkrav görs inte om det belopp som ska återkrävas är mindre än 150 euro. Gränsen i fråga binds inte till index, utan den är fast.
7.7
Lagen om garantipension
8 §. Garantipensionens belopp. I 4 mom. föreskrivs om minimibeloppet av den garantipension som betalas. Garantipension betalas inte om dess belopp i månaden är mindre än det belopp som anges i 4 mom. I momentet anges gränsen enligt nivån för folkpensionsindex 2001, vilken enligt nivån 2025 motsvarar 8,01 euro. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs att den gräns i euro som anges i 4 mom. dock inte ska tillämpas, om beloppet av den garantipension som betalas för en kalendermånad på grund av sådan samordning av garantipension och arbetsinkomster som avses i den föreslagna 9 a § är mindre än det minimibelopp som anges i 4 mom. Detta innebär att det garantipensionsbelopp som återstår att betala efter samordningen av garantipensionen och arbetsinkomsterna betalas till pensionstagaren oberoende av om beloppet överskrider den eurogräns som anges i 4 mom. eller inte. Bestämmelsen föreslås på motsvarande grunder som det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till 25 § i folkpensionslagen.
9 §. Pensionsinkomsters inverkan på garantipensionen. I paragrafen föreskrivs det om pensionsinkomsters inverkan på garantipensionens belopp. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket beloppet av invalid- eller sjukpension enligt folkpensionslagen och arbetspensionslagarna samt beloppet av arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna vid beräkningen av garantipensionen ska beaktas som pensionsinkomst till det belopp som den beviljats utan eventuellt avdrag på grund av samordning av pension och arbetsinkomster. Eventuellt avdrag som gjorts på grund av samordning av invalid- eller sjukpension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster, om vilket bestämmelser föreslås i 17 a § i folkpensionslagen, i 47 a § i lagen om pension för arbetstagare och i motsvarande bestämmelser i de övriga arbetspensionslagarna inverkar således inte på beloppet av den invalid- eller sjukpension som ska beaktas i garantipensionen. Detsamma gäller eventuellt avdrag som gjorts på grund av samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster. På grund av samordningen av pension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster kan beloppet av ett eventuellt avdrag från pensionen i den föreslagna samordningsmodellen variera kalendermånadsvis. Även i övrigt bör det anses motiverat att det beviljade pensionsbeloppet beaktas som avdrag från garantipensionens belopp vid beräkningen av garantipensionen.
I det nya 3 mom. föreslås dessutom en bestämmelse enligt vilken invalid- eller sjukpension från utlandet som ska beaktas som inkomst i garantipensionen beaktas som inkomst vid beräkningen av garantipensionens belopp utan ett eventuellt avdrag på grund av samordning av pension och arbetsinkomster. Garantipensionens belopp påverkas således av pension från utlandet enligt dess belopp före en eventuell samordning av pensionen och arbetsinkomsterna. Bestämmelsen behövs för att pension som betalas från utlandet ska beaktas som inkomst som inverkar på garantipensionens belopp på samma sätt som invalid- eller sjukpension enligt 1 mom. 1 och 3 punkten. I fråga om invalid- eller sjukpension från utlandet avses med samordning av pension och arbetsinkomster ett förfarande vars syfte, på motsvarande sätt som vid nationell samordning av sjukpension och arbetsinkomster enligt folkpensionslagen, är att ordna hur arbetsinkomsterna inverkar på pensionen. Det anses vara fråga om ett avdrag på grund av samordning av invalid- eller sjukpension och arbetsinkomster när avdraget från pensionen i väsentliga avseenden grundar sig på ett förfarande som motsvarar det som föreskrivs i 17 a § i folkpensionslagen.
9 a §. Samordning av garantipension och arbetsinkomster. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om samordning av garantipension och arbetsinkomster. Samordningen gäller garantipension som beviljats med stöd av 7 § 1 mom. 3 eller 4 punkten eller 2 mom. 2 punkten i denna lag, det vill säga garantipension som beviljats en person som är arbetsoförmögen. Garantipensionen ska således samordnas med arbetsinkomsterna också i det fall att den har beviljats på grundval av sjukpension enligt 12 § 4 mom. i folkpensionslagen. Garantipensionen kan på motsvarande sätt också för närvarande lämnas vilande på grund av arbetsinkomster, även om rätten till den skulle grunda sig på sjukpension som beviljats med stöd av den särskilda bestämmelsen i folkpensionslagen.
Enligt 1 mom. ska samordningen göras så att på garantipension som beviljats en person som är arbetsoförmögen tillämpas vad som i 17 § i folkpensionslagen föreskrivs om arbetsinkomsternas inverkan på beloppet av den sjukpension som betalas samt vad som i 17 a § i folkpensionslagen föreskrivs om samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Den garantipension som beviljas en person som är arbetsoförmögen påverkas således av de arbetsinkomster som anges i 17 § i folkpensionslagen, och det skyddade beloppet samt beloppet av flexibiliteten per kalenderår bestäms likaså enligt 17 § i folkpensionslagen. Tillämpningen av EU-förordningarna, som behandlas i specialmotiveringen till 17 § i folkpensionslagen, bestäms i fråga om garantipensionen på samma sätt som i fråga om folkpensionen. Reglerna i fråga om överskridningar av det skyddade beloppet och minskning av beloppet av flexibiliteten och i fråga om pension som beviljats för retroaktiv tid och rehabiliteringsförmånens inverkan bestäms i fråga om garantipensionen på samma sätt som i fråga om sjukpension enligt folkpensionslagen. Principerna för avdrag från pensionen är i fråga om garantipensionen annars desamma som i fråga om sjukpension enligt folkpensionslagen, men avdraget ska enligt bestämmelserna i första hand riktas till sjukpensionen enligt folkpensionslagen och först i andra hand till garantipensionen, om personen vid tidpunkten för avdraget får båda pensionerna. Om arbetsinkomsterna för den som får garantipension alltså överstiger det skyddade beloppet per kalendermånad och beloppet av den återstående flexibiliteten, ska avdraget i första hand göras från sjukpensionen enligt folkpensionslagen för den andra kalendermånad som följer efter den månad under vilken det skyddade beloppet har överskridits. Avdraget ska göras från garantipensionen för samma tid endast om eller till den del avdraget inte kan göras från sjukpension enligt folkpensionslagen. På så sätt inverkar pensionstagarens arbetsinkomster inte dubbelt på de pensioner som Folkpensionsanstalten betalar på grund av arbetsoförmåga. Avdraget kan således göras från garantipensionen när den sjukpension enligt folkpensionslagen som betalas vid tidpunkten för avdraget inte räcker till för avdraget eller när personen inte alls får folkpension. I praktiken kan det till exempel vara fråga om situationer där en person får garantipension på basis av en liten folkpension eller enbart på basis av arbetspension utan att få folkpension eller som invandrare får enbart garantipension. I paragrafen föreslås också att det sammanlagda beloppet av folkpension och garantipension som beviljats för en överskridningsmånad utgör den övre gränsen för beloppet av det avdrag som görs.
Enligt 2 mom. tillämpas på beslut om samordning av garantipension och arbetsinkomster samt på garantipensionstagarens rätt att få information om grunderna för samordningen av garantipensionen och arbetsinkomsterna vad som i 63 a § i folkpensionslagen föreskrivs om beslut om samordning av sjukpension och arbetsinkomster samt om pensionstagarens rätt att få information om grunderna för samordningen. På nytt avgörande av samordning av garantipension och arbetsinkomster tillämpas vad som i 83 a § i folkpensionslagen föreskrivs om nytt avgörande av samordning av sjukpension och arbetsinkomster.
Med stöd av 2 mom. meddelar Folkpensionsanstalten ett i 63 a § i folkpensionslagen avsett överklagbart beslut om samordning av garantipension och arbetsinkomster på motsvarande grunder som ett beslut om samordning av sjukpension och arbetsinkomster enligt folkpensionslagen, varvid grunderna för meddelande av beslut i fråga om garantipension dock bedöms utifrån huruvida överskridningen av den flexibilitet per kalenderår som avses i 17 § 3 mom. i folkpensionslagen leder till minskning av beloppet av den garantipension som ska betalas. Sådana i 63 a § 3 mom. i folkpensionslagen avsedda överskridningar av det skyddade beloppet som upprepas utan avbrott kan omedelbart leda till att garantipensionen dras in endast när garantipension betalas till en invandrare som är arbetsoförmögen, eftersom 18 § i folkpensionslagen inte tillämpas på andra som får garantipension. En eventuell inverkan på garantipensionen av att överskridningarna av de skyddade beloppen upprepas utan avbrott beror således i andra situationer på om personen trots överskridningarna fortfarande betalas annan pension som berättigar till garantipension. Den som får garantipension ska ha rätt att för varje kalendermånad få uppgifter om grunderna för samordning på motsvarande sätt som den som får sjukpension har rätt att för varje kalendermånad få uppgifter om grunderna för samordning av sjukpension och arbetsinkomster. Förutsättningarna för ett nytt avgörande av den samordning av garantipensionen och arbetsinkomsterna som avses i denna paragraf bestäms på samma sätt som förutsättningarna enligt 83 a § i folkpensionslagen för ett nytt avgörande av samordningen av sjukpensionen och arbetsinkomsterna enligt folkpensionslagen, varvid grunderna för meddelande av beslut dock bedöms enligt vilken inverkan ändringarna har på garantipensionen.
13 §. Anmälningsskyldighet. I 2 mom. föreskrivs om anmälningsskyldigheten för den som får garantipension. I 2 punkten i det momentet föreslås det att skyldigheten för den som får garantipension att göra en anmälan till Folkpensionsanstalten om sjukpensionen som lämnats vilande stryks. Anmälningsskyldigheten i fråga om detta är onödig, eftersom garantipensionen och arbetsinkomsterna i fortsättningen ska samordnas i enlighet med de nya bestämmelser som föreslås i denna proposition och pensionen inte längre kan lämnas vilande. Den nämnda punkten gäller således i fortsättningen endast skyldigheten för den som får garantipension att till Folkpensionsanstalten göra en anmälan om avbruten utbetalning av avträdelsestöd. När de föreslagna ändringarna träder i kraft kan avträdelsestöd ännu betalas åtminstone till vissa personer, så den anmälningsskyldigheten slopas ännu inte. Dessutom föreslås det att en ny 4 punkt fogas till 2 mom. Enligt den ska den som får garantipension göra en anmälan till Folkpensionsanstalten om sina arbetsinkomster från utlandet kalendermånadsvis, om garantipension har beviljats med stöd av 7 § 1 mom. 3 eller 4 punkten eller 2 mom. 2 punkten. Anmälningsskyldigheten i fråga om arbetsinkomster från utlandet begränsas till personer vars garantipension i enlighet med den föreslagna 9 a § kan samordnas med arbetsinkomsterna. Anmälningsskyldigheten gäller också personer som beviljats garantipension på basis av sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 4 mom. i folkpensionslagen. Detta beror på att också den garantipension som grundar sig på en sådan pension samordnas med arbetsinkomsterna, även om pension enligt 12 § 4 mom. i folkpensionslagen inte samordnas. För närvarande kan garantipensionen i motsvarande situationer lämnas vilande. Innehållet i och grunderna för tillägget är i övrigt motsvarande som i fråga om det nya 57 § 4 mom. i folkpensionslagen. Om en garantipensionstagare som omfattas av skyldigheten att anmäla sina arbetsinkomster från utlandet inte gör en anmälan om dem till Folkpensionsanstalten och Folkpensionsanstalten har skäl att misstänka att personen ändå arbetar, kan utbetalningen av garantipensionen avbrytas under de förutsättningar som anges i 22 §.
7.8
Lagen om handikappförmåner
9 §. Vårdbidrag för pensionstagare. Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen. I det föreslagna momentet föreskrivs det om ett undantag från 1 mom., enligt vilket en person som får någon av de pensioner eller förmåner som nämns i 9 § 1 mom., kan ha rätt till vårdbidrag om de övriga förutsättningarna uppfylls. Då har personen inte rätt till i 8 § avsett handikappbidrag för personer över 16 år och från och med den 1 januari 2027 handikappbidrag för vuxna. Enligt det föreslagna 6 mom. har en person trots bestämmelserna i 1 mom. rätt till vårdbidrag också för den tid för vilken personen inte får till honom eller henne beviljad invalid- eller sjukpension, arbetslivspension eller garantipension på grund av sådan samordning av invalid- eller sjukpension, arbetslivspension eller garantipension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som föreslås i denna proposition. I en situation där invalid- eller sjukpensionen eller garantipensionen har dragits in för att det skyddade beloppet på grund av samordning av invalid- eller sjukpension eller garantipension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster har överskridits under en särskilt föreskriven tid, har personen dock inte längre rätt till vårdbidrag på basis av den indragna pensionen.
13 §. Handikappbidrag för den tid pensionen är vilande. Paragrafen har inte tillämpats sedan den 1 januari 2010, eftersom lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009) sedan den 1 januari 2020 tillämpats på utbetalning av handikappbidrag för den tid pensionen är vilande. I denna proposition föreslås det att lagstiftningen om samordning av pension och arbetsinkomster ändras i sin helhet, och paragrafen upphävs som onödig.
33 §. Indragning av en handikappförmån. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras. Momentet har av hävd tillämpats så att handikappbidrag för vuxna har upphört från ingången av den månad då bidragstagaren börjar betalas pension eller förmån enligt 9 § 1 mom. eller, om bidragstagaren får sådan efterlevandepension som avses i 9 § 1 mom. 4 b-punkten, från utgången av den månad då han eller hon uppnår åldern för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. Handikappbidraget har alltså upphört när bidragstagaren har börjat få pension, inte när pensionen har beviljats. Den vedertagna praxisen har också grundat sig på 9 § 1 mom., där det föreskrivs om betydelsen av erhållande av pension eller förmån, inte av rätten till pension eller förmån, för rätten att få vårdbidrag för pensionstagare. Det föreslås att ordalydelsen i momentet ändras så att den motsvarar vedertagen praxis och det görs således inga ändringar i tillämpningspraxisen.
I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom., och 4, 5 och 6 mom. förskjuts ett steg framåt. I det nya 4 mom. föreslås bestämmelser om upphörande av vårdbidrag för pensionstagare. I lagen om handikappförmåner finns ingen bestämmelse om upphörande av vårdbidrag. I det föreslagna momentet föreskrivs det att vårdbidraget upphör från ingången av den månad då bidragstagaren inte får i 9 § 1 mom. avsedd pension eller förmån. Vårdbidraget upphör dock inte i en situation där en person inte får pension på grund av sådan samordning av invalid- eller sjukpension, arbetslivspension eller garantipension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som avses i 9 § 6 mom. I en situation där invalid- eller sjukpensionen eller garantipensionen har dragits in för att det skyddade beloppet på grund av samordning av invalid- eller sjukpension eller garantipension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster har överskridits under en särskilt föreskriven tid, har personen dock inte längre rätt till vårdbidrag på basis av den indragna pensionen.
7.9
Lagen om allmänt bostadsbidrag
12 §. Inkomster som ska beaktas i bostadsbidraget. Till 4 mom. fogas en ny 3 punkt där det föreskrivs om beaktande av pensionsinkomst vid samordning av pension och arbetsinkomster. Om pensionsbeloppet varierar på grund av samordning, ska pensionsbeloppet beaktas som inkomst enligt en skälig uppskattning där man kan beakta hur samordningen genomförts och de uppskattade arbetsinkomsterna. Beslut om den samordning av pension och arbetsinkomster som hänför sig till flexibilitetsmodellen ska årligen meddelas i efterhand, om pensionen har minskats, men på basis av detta beslut i efterhand kommer bostadsbidraget i regel inte att rättas retroaktivt. Beslutet kan dock användas vid uppskattningen av beloppet av den pension som i fortsättningen ska beaktas som inkomst.
7.10
Lagen om bostadsbidrag för pensionstagare
8 §. Rätt till bostadsbidrag. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att en person har rätt till bostadsbidrag för pensionstagare också för den tid för vilken arbetslivspension, garantipension eller invalid- eller sjukpension enligt arbetspensionslagarna eller folkpensionslagen inte betalas på grund av sådan samordning av pension och arbetsinkomster som föreskrivs i lagen. Pensionstagaren förlorar således inte sin rätt till bostadsbidrag för pensionstagare på grund av sina arbetsinkomster så länge som han eller hon fortfarande har rätt till pension som berättigar till bostadsbidrag för pensionstagare, om de övriga förutsättningarna för erhållande av bostadsbidrag uppfylls. Då kommer personens stöd för boendet inte heller att växla mellan bostadsbidrag för pensionstagare och allmänt bostadsbidrag på grund av samordningen.
12 §. Årsinkomst. Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen i vilket det föreskrivs om beaktande av pensionsinkomst vid samordning av pension och arbetsinkomster. Om pensionsbeloppet varierar på grund av samordning, ska pensionsbeloppet beaktas som inkomst enligt en skälig uppskattning där man kan beakta hur samordningen genomförts och de uppskattade arbetsinkomsterna. Beslut om den samordning av pension och arbetsinkomster som hänför sig till flexibilitetsmodellen ska årligen meddelas i efterhand, om pensionen har minskats, men på basis av detta beslut i efterhand kommer bostadsbidraget i regel inte att rättas retroaktivt. Beslutet kan dock användas vid uppskattningen av beloppet av den pension som i fortsättningen ska beaktas som inkomst.
7.11
Sjukförsäkringslagen
11 kap.Beloppet av dagpenningsförmånerna
6 §. Förmånsbaserad inkomst. I paragrafen föreskrivs det om vilka ersättningar för inkomstbortfall och förmåner som ska beaktas vid beräkningen av den förmånsbaserade inkomst som ingår i årsinkomsten. Paragrafens 5 mom. gäller situationer där den försäkrade får delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna. Om den försäkrade har fått annan än full invalidpension under granskningsperioden för årsinkomsten och betalningen av den förmånen fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen, beaktas enligt momentet förmånen för denna tid inte i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Momentet ändras till följd av den föreslagna samordningen av pension och arbetsinkomster (flexibilitetsmodellen) så att betalningen av annan än full invalidpension anses fortsätta också under den tid förmånen inte betalas på grund av samordning av invalidpension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster. Med andra ord ska delinvalidpension som beviljats den försäkrade beaktas i årsinkomsten endast när rätt till den inte föreligger under betalningsperioden för dagpenningsförmånen. Om det däremot finns avbrott i betalningen av pensionen under betalningsperioden för dagpenningsförmånen på grund av samordning av pensionen och arbetsinkomsterna, beaktas delinvalidpensionen däremot inte i årsinkomsten.
12 kap.Dagpenningsförmånernas förhållande till andra förmåner
4 §. Sjukdagpenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna och till lagstadgade förmåner som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. I 2 mom. föreskrivs det om förfarandet i de situationer där den försäkrade under betalningsperioden för sjukdagpenning får delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna eller någon motsvarande annan pension än full invalidpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga och som beaktas i årsinkomsten. Om förmånen eller ersättningen i fråga inte har beaktats i årsinkomsten när betalningen av den fortsätter samtidigt med sjukdagpenningen, dras förmånen eller ersättningen inte av från sjukdagpenningen. I annat fall dras delinvalidpensionen eller den ersättning för inkomstbortfall som betalats på grund av annan än full arbetsoförmåga av från sjukdagpenningen. Det föreslås att momentet ändras till följd av den föreslagna samordningen av pension och arbetsinkomster (flexibilitetsmodellen). Från sjukdagpenningen avdras det belopp av delinvalidpensionen i vilket det inte gjorts någon samordning av invalidpension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster i enlighet med flexibilitetsmodellen. Med andra ord ska beloppet av beviljad delinvalidpension alltid dras av oberoende av om det belopp som ska betalas har minskats på grund av arbetsinkomster.
9 a §. Föräldradagpenningens förhållande till vissa andra förmåner. I paragrafen föreskrivs det om förmåner som betalas för samma tid som föräldradagpenningen och som ska dras av från föräldradagpenningen. I 2 mom. föreskrivs det om förfarandet i situationer där den försäkrade får annan än full invalid- eller sjukpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll kapitlets 4 § 2 mom., som gäller fastställande av sjukdagpenning. Det föreslås att momentet ändras på motsvarande sätt som det föreslagna 4 § 2 mom.
7.12
Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
34 §. Rehabiliteringspenning till pensionstagare. I paragrafen föreskrivs det om hur rehabiliteringspenningen till pensionstagare bestäms. En person som får pension enligt 1 mom. och som deltar i rehabilitering som avses i 18 § i denna lag kan få rehabiliteringspenning till pensionstagare. Rehabiliteringspenningen till pensionstagare är en tjugofemtedel av en tiondedel av summan av de månatliga pensioner som anges i 1 mom. Det föreslås att det till paragrafen fogas nya 2 och 3 mom.
Enligt det nya 2 mom. fastställs rehabiliteringspenningen som rehabiliteringspenning till pensionstagare också för den tid för vilken i 1 mom. avsedd pension som beviljats rehabiliteringsklienten inte betalas på grund av sådan samordning av pension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som avses i 17 a § i folkpensionslagen, 9 a § i lagen om garantipension, 47 a § i lagen om pension för arbetstagare, 44 a § i lagen om pension för företagare, 57 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare, 47 a § i lagen om sjömanspensioner eller 44 a § i pensionslagen för den offentliga sektorn. Detsamma gäller för den tid för vilken rehabiliteringsklienten inte betalas arbetslivspension på grund av sådan samordning av arbetslivspension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som görs med stöd av 53 f § i lagen om pension för arbetstagare, 50 f § i lagen om pension för företagare, 59 f § i lagen om pension för lantbruksföretagare, 53 f § i lagen om sjömanspensioner eller 56 § i pensionslagen för den offentliga sektorn. Rehabiliteringspenningen fastställs således som rehabiliteringspenning till pensionstagare, även om rehabiliteringsklienten inte får sådan pension som avses i 1 mom. på grund av att pensionen samordnas med arbetsinkomsterna i enlighet med de nya bestämmelser som föreslås i denna proposition.
I det nya 3 mom. föreskrivs att i den summa av de månatliga pensionerna som utgör grund för bestämmande av pensionstagares rehabiliteringspenning beaktas pensionen till det belopp den uppgår till före sådan samordning av pension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som avses i 2 mom. Vid beräkningen av summan av de månatliga pensionerna beaktas således inte en eventuell samordning av pensionen med arbetsinkomsterna. Detta innebär att den summa av de månatliga pensionerna som ligger till grund för beräkningen av förmånen motsvarar pensionernas beviljade belopp per månad och att ett eventuellt avdrag på grund av en månatlig samordning av pension och arbetsinkomster inte inverkar på beaktandet av pensionen som en del av summan av de månatliga pensionerna. I enlighet med vad som föreslås i denna proposition ska invalid- eller sjukpension och arbetsinkomster eller arbetslivspension och arbetsinkomster inte samordnas för den tid pensionstagaren får rehabiliteringspenning till pensionstagare eller av arbetspensionsanstalten betalt rehabiliteringstillägg på grundval av yrkesinriktad rehabilitering. För den tid för vilken rehabiliteringspenning till pensionstagare betalas ska samordning av pension och arbetsinkomster således göras endast om rehabiliteringspenningen till pensionstagare betalas annan grund än yrkesinriktad rehabilitering. Inte heller då är det ändamålsenligt att arbetsinkomsterna inverkar på beloppet av den rehabiliteringspenning till pensionstagare som betalats under rehabiliteringstiden, eftersom detta kan sänka motivationen att delta i rehabilitering. När samordningen enligt de föreslagna bestämmelserna görs månatligen, kan pensionsbeloppet variera till och med varje månad.
38 §. Betalning utan samordning. I paragrafen föreskrivs det om situationer där rehabiliteringspenning och andra förmåner inte samordnas. Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs och att bestämmelsen i momentet flyttas som sådan till den föreslagna nya 38 a §.
38 a §. Rehabiliteringspenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna och till lagstadgade förmåner som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. Den föreslagna paragrafen är ny. I det gällande 38 § 3 mom. föreskrivs det om förfarandet i de situationer där den försäkrade under betalningsperioden för rehabiliteringspenning får delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna eller någon motsvarande annan pension än full invalidpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga och som beaktas i årsinkomsten. Det föreslås att detta moment upphävs i 38 § och att bestämmelsen flyttas till den föreslagna nya 38 a §. Bestämmelsen ändras till denna del inte innehållsmässigt. Om förmånen eller ersättningen i fråga inte har beaktats i årsinkomsten när betalningen av den fortsätter samtidigt med rehabiliteringspenningen, ska enligt bestämmelsen förmånen eller ersättningen inte dras av från rehabiliteringspenningen. I annat fall dras förmånen av från rehabiliteringspenningen, vilket också konstateras i bestämmelsen.
I paragrafen föreskrivs också om det belopp av delinvalidpensionen som ska dras av från rehabiliteringspenningen. En bestämmelse om detta behövs med anledning av den föreslagna samordningen av pensionen och arbetsinkomsterna (flexibilitetsmodellen). Från rehabiliteringspenningen dras av det belopp av delinvalidpensionen i vilket det inte gjorts någon samordning av invalidpension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster i enlighet med flexibilitetsmodellen. Med andra ord ska beloppet av beviljad delinvalidpension alltid dras av oberoende av om det belopp som ska betalas har minskats på grund av arbetsinkomster.
7.13
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
3 kap.Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
3 §. Arbetsoförmåga. I denna proposition föreslås det att folkpensionslagen, arbetspensionslagarna och lagen om garantipension ändras så att samordningen av pensionen och arbetsinkomsterna görs i enlighet med den föreslagna flexibilitetsmodellen. I modellen tillämpas på arbetsinkomsterna ett månatligt skyddat belopp, vars sammanlagda överskridningar under kalenderåret kan uppgå till det fastställda beloppet av flexibiliteten utan att det inverkar på pensionsbeloppet. När flexibiliteten har utnyttjats och det skyddade beloppet fortfarande överskrids, minskar överskridningen pensionen med viss föreskriven fördröjning.
Invalid- eller sjukpension eller garantipension som beviljats på grundval av full arbetsoförmåga förblir fortfarande en förmån som betalas på grundval av full arbetsoförmåga, även om den på grund av samordning av pension och arbetsinkomster skulle betalas till ett minskat belopp. I dessa situationer är pensionen således trots avdrag från den en sådan i gällande bestämmelse avsedd förmån som hindrar att arbetslöshetsförmån betalas. Till denna del ger flexibilitetsmodellen inte anledning att ändra paragrafen. Det föreslås dock att 1 mom. ändras så att definitionen av person som är arbetsoförmögen anses omfatta också situationer där den invalid- eller sjukpension eller garantipension som beviljats personen betalas till minskat belopp på grund av samordning av arbetsinkomster och pension. Avdraget kan i de avsedda situationerna också innebära att pensionen minskar till noll, det vill säga det blir inget kvar att betala. Även i dessa situationer anses personen vara arbetsoförmögen och har inte rätt till arbetslöshetsförmån.
Dessutom föreslås det att det särskilda omnämnandet av rehabiliteringsstöd stryks i 1 mom. Något särskilt omnämnande behövs inte, eftersom omnämnandet av invalid- och sjukpension också omfattar rehabiliteringsstöd, som till sin karaktär är sjukpension för viss tid.
4 kap.Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner
7 a §. Delinvalidpensionens inverkan på arbetslöshetsförmånerna. Delinvalidpension är en förmån enligt 4 kap. 7 § i denna lag som dras av från utkomstskyddet för arbetslösa. Till 4 kap. i denna lag fogas en ny 7 a § med bestämmelser om hur beloppet av delinvalidpensionen ska beaktas vid avdrag från arbetslöshetsförmånen. I paragrafen konstateras det att beloppet av delinvalidpensionen ska dras av från arbetslöshetsförmånen och preciseras det att det beviljade beloppet av delinvalidpensionen dras av från arbetslöshetsförmånen som sådant, utan något eventuellt avdrag på grund av samordning av invalidpension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster.
Bestämmelsen följer innehållsmässigt samma logik i fråga om flexibilitetsmodellens inverkan som det föreslås i andra motsvarande situationer där delinvalidpension och förmåner samordnas. Till exempel i fråga om sjukdagpenning, föräldradagpenning och rehabiliteringspenning föreslås det att pensionsbeloppet ska beaktas i deras belopp utan avdrag på grund av samordning av delinvalidpension och arbetsinkomster i enlighet med flexibilitetsmodellen. När det gäller utkomstskyddet för arbetslösa främjar användningen av samma princip enhetligheten i förmånssystemen samt minskar behovet av retroaktiva korrigeringar av det betalda beloppet av en jämkad arbetslöshetsförmån. Från arbetslöshetsförmånen ska således dras av det fulla beloppet av delinvalidpensionen enligt beslutet om delinvalidpension utan sådant avdrag från pensionen som beror på en eventuell samordning av delinvalidpension och arbetsinkomster.
7.14
Lagen om allmänt stöd
15 §. Det allmänna stödets belopp. I 2 mom. föreskrivs det om tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om allmänt stöd. På allmänt stöd tillämpas enligt 8 punkten vad som i 7 § i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna och enligt 9 punkten vad som i 8 § i det kapitlet föreskrivs om inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna. Det föreslås att 2 mom. 9 punkten ändras och att det till momentet fogas en ny 10 punkt. I 9 punkten föreslås bestämmelser om att det i fortsättningen i fråga om allmänt stöd ska tillämpas vad som i 7 a § i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om delinvalidpensionens inverkan på arbetslöshetsförmånerna. Den 4 kap. 7 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som hänvisningen gäller är ny, eftersom det föreslås att den fogas till lagen i denna proposition. I momentets nya 10 punkt föreslås på motsvarande sätt som i den nuvarande 9 punkten att i fråga om allmänt stöd tillämpas vad som i 8 § i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna.
7.15
Lagen om Pensionsskyddscentralen
4 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få och använda uppgifter för statistisk verksamhet, forskning och utveckling. I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om Pensionsskyddscentralens rätt att av arbetspensionsanstalterna få uppgifter för statistisk verksamhet, forskning och utveckling. Det föreslås att det till 1 punkten fogas en ny underpunkt e, enligt vilken Pensionsskyddscentralen har rätt att av arbetspensionsanstalterna få uppgifter om de månatliga samordningarna av invalidpensioner och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster samt av arbetslivspension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster enligt arbetspensionslagarna och om de avdrag som på grund av samordningarna görs från månadspensionens belopp på individnivå. Pensionsskyddscentralen behöver uppgifterna för att kunna sammanställa månadsstatistik över löpande invalidpensioner och arbetslivspensioner. Statistiken och forskningen gör det möjligt att följa upp konsekvenserna och utveckla verkställigheten av den nya lagstiftningen om samordning.
Enligt den gällande 1 punkten underpunkt b har Pensionsskyddscentralen rätt att få bland annat behövliga uppgifter om pensionsbeslut som meddelats en person, om pensioner som beviljats en person och om betalning av dem. Pensionsskyddscentralen kan inte få uppgifter om de månatliga samordningarna med stöd av den underpunkten, eftersom det i princip inte meddelas något separat beslut om de månatliga samordningarna.
7.16
Lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor
8 a §. Beaktande av samordning av lagstadgad pension och arbetsinkomster i en tilläggspensionsanstalts stadgar. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om tilläggspensionsanstalters rätt att i sina stadgar fastställa att beloppet av en tilläggspensionsförmån som ska betalas inte ändras till följd av att beloppet av den lagstadgade pension som ska betalas varierar på grund av sådan samordning av pension och arbetsinkomster eller arbetsförtjänster som föreskrivs i arbetspensionslagarna, folkpensionslagen eller lagen om garantipension. Samordningen enligt de nämnda lagarna gäller invalidpension och arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna, sjukpension enligt folkpensionslagen (med undantag av sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 4 mom. i folkpensionslagen) samt garantipension som beviljats en arbetsoförmögen person enligt lagen om garantipension. Det månatliga beloppet av de avsedda pensionerna kan på grund av samordningen variera. Då är det inte fråga om en ändring av rätten till pension eller en bestående ändring av beloppet av beviljad pension, utan om att det pensionsbelopp som ska betalas varierar.
Det är motiverat att tilläggspensionsanstalterna i sina stadgar kan beakta den nya lagstiftningen på det sätt som avses i bestämmelsen. Bestämmelsen förtydligar tilläggspensionsanstalternas ställning i samband med lagändringen. Det ska i allmänhet inte anses förenligt med tilläggspensionsskyddets ursprungliga syfte att tilläggspensionen kompenserar en minskning av en lagstadgad pension i en situation där en persons arbetsinkomster minskar beloppet av personens lagstadgade pension. Upprepade justeringar av tilläggspensionen skulle vara administrativt sett mycket tunga och skulle oundvikligen också ske retroaktivt. På grund av de regler som ska tillämpas på tilläggspensioner samt andra omständigheter är metoderna för beräkning av tilläggspensionen inte, och kan inte vara, helt automatiserade. De försäkrade omfattar också grupper av olika slag, även små grupper. Det är viktigt att tilläggspensionsanstalterna i sina stadgar entydigt kan utesluta ett sådant förfarande i situationer där beloppet av en lagstadgad pension som ska betalas ändras enbart på grund av samordning av den avsedda pensionen och arbetsinkomsterna. Godkännande eller ändring av stadgarna i enlighet med paragrafen ska kunna fattas med enkel majoritet oberoende av vilka tilläggsvillkor som i tilläggspensionsstiftelsens eller tilläggspensionskassans stadgar annars ställs på godkännande av stadgar eller av ändring av stadgar. Om det sker andra förändringar i den lagstadgade pensionen (rätten till pension upphör till exempel helt eller pensionsslaget ändras till exempel från delinvalidpension till full invalidpension eller ålderspension), ska tilläggspensionen justeras på samma grunder som för närvarande.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
12.1
Allmänt
Viktiga grundläggande fri- och rättigheter med tanke på bedömningen av propositionens grundlagsenlighet är i synnerhet rätten till grundläggande försörjning enligt 19 § 2 mom. i grundlagen, egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen samt rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen, som ska bedömas i synnerhet i fråga om vad bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna ska anses förutsätta i anslutning till rätten att få ett motiverat beslut och att söka ändring. Det är dessutom motiverat att bedöma propositionen med tanke på jämlikheten enligt 6 § i grundlagen. I bedömningen av internationella människorättsförpliktelser som är bindande för Finland ska i synnerhet FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning beaktas. Frågor i anslutning till de föreslagna ändringarna bedöms också med tanke på den förvaltningsrättsliga och författningsrättsliga principen om skydd för berättigade förväntningar.
12.2
Tryggande av grundläggande försörjning
Enligt 19 § 2 mom. i grundlagen ska var och en genom lag garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Den tryggade grundläggande försörjning som avses i lagrummet har inte föreskrivits som en subjektiv rättighet för individen på grundlagsnivå, utan bestämmelsen ålägger lagstiftaren att garantera att det avsedda skyddet ordnas med avseende på nämnda sociala risksituationer genom en vanlig lag. De system som tryggar den grundläggande försörjningen ska i fråga om de avsedda risksituationerna vara så pass täckande att inga grupper lämnas utanför systemen och därmed blir lidande (GrUU 33/2004 rd, GrUU 30/2005 rd). Grundlagsutskottet har emellertid i sin utlåtandepraxis ansett att grundlagen inte hindrar att det ställs villkor för att få en förmån som tryggar den grundläggande försörjningen eller utesluter att behovsprövning kan tas in i systemet (GrUU 41/2025 rd).
Begreppet tryggad grundläggande försörjning som används i bestämmelsen är inte direkt kopplat till befintliga förmånssystem och syftet med bestämmelsen är inte att trygga att enskilda förmåner som föreskrivs genom en vanlig lag eller nivån på dessa förmåner hålls oförändrade. Då man bedömer huruvida den grundläggande utkomsten är tillräcklig, är det av betydelse huruvida en person enligt en helhetsbedömning av de lagstadgade systemen för utkomstskyddet och personens situation i övrigt har förutsättningar att erhålla sin utkomst oberoende av att de normala utkomstmöjligheterna har försvagats på grund av en sådan social risksituation som avses i bestämmelsen – till exempel arbetsoförmåga. Till exempel sådana ändringar i lagstiftningen som innebär ett väsentligt ingrepp i det skydd för den grundläggande utkomst som tryggas genom lag uppfyller inte förutsättningarna i 19 § 2 mom. i grundlagen, även om tryggandet av den grundläggande försörjningen också kan inriktas och utvecklas i enlighet med samhällets ekonomiska resurser (RP 309/1993 rd, s. 75).
De föreslagna ändringarna gäller inte grunderna för beviljande av invalidpension, sjukpension, garantipension som beviljas en arbetsoförmögen person eller arbetslivspension, vilka förblir oförändrade. De nya bestämmelserna om samordning av pension och arbetsinkomster tillämpas på samma pensioner som beviljas på grund av arbetsoförmåga som de nuvarande bestämmelserna om samordning av pension och arbetsinkomster, dvs. bestämmelserna om vilande pensioner, som den föreslagna nya lagstiftningen ersätter. Även de nya bestämmelserna grundar sig på de inkomstgränser som fastställs i lagen. Enligt den föreslagna modellen blir emellertid följderna av att överskrida inkomstgränserna för arbetsinkomsterna lindrigare ur pensionstagarens synvinkel: utbetalningen av pensionen avbryts inte längre helt på grund av överskridningar av inkomstgränsen, utan från pensionstagarens pension dras endast överskridningens andel av. De föreslagna ändringarna är således ägnade att lindra arbetsinkomsternas inverkan på utbetalningen av pension som beviljats på grund av arbetsoförmåga.
I den föreslagna modellen gäller minskningen av pensionen situationer där pensionstagaren åtminstone delvis har förutsättningar att trygga sin utkomst genom arbete. De förverkligade arbetsinkomsterna minskar då för sin del personens behov av tryggad grundläggande försörjning. En eventuell minskning av pensionen enligt den föreslagna modellen ska därför de facto inte anses äventyra pensionstagarens rätt till tryggad tillräcklig grundläggande försörjning med hänsyn till sin situation, i synnerhet eftersom pensionsbeloppet enligt modellen endast minskas med den andel som överskrider den fastställda inkomstgränsen.
Om en persons arbetsförmåga återställs i den mån att det inte längre finns lagstadgade grunder för pension på grund av arbetsoförmåga, är det inte längre fråga om en sådan social risk på grund av arbetsoförmåga som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen. Enligt gällande permanenta lagstiftning dras invalid- eller sjukpension in om pensionstagaren återfår sin arbetsförmåga. Enligt lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete dras invalid- eller sjukpension in, om krav på återupptagen betalning inte framställs inom en oavbruten vilotid på två år. I de nya bestämmelserna föreskrivs om ändring av full invalidpension till delinvalidpension samt om indragning av delinvalidpension och full sjukpension enligt folkpensionslagen, om överskridningarna av det skyddade beloppet fortsätter utan avbrott under den föreskrivna tiden. I de sistnämnda situationerna kan personen inte längre anses vara arbetsoförmögen.
Med beaktande av ovan nämnda omständigheter kan kraven på tryggandet av den grundläggande försörjningen enligt 19 § 2 mom. i grundlagen inte anses utgöra ett hinder för att genomföra de föreslagna ändringarna.
12.3
Pensionsrätten och egendomsskyddet
Vars och ens egendom är tryggad enligt 15 § 1 mom. i grundlagen. Med egendom avses i grundlagsutskottets utlåtandepraxis förmåner med förmögenhetsvärde, till vilka äganderätten hör som den mest omfattande. Enligt den vedertagna tolkningen av grundlagen omfattas intjänade pensioner av grundlagsskyddet för egendom, eftersom de inte grundar sig på beslut av det allmänna, utan pensionen är ett intjänat vederlag som grundar sig på en arbetsprestation och som betalas i efterhand (GrUU 35/1993 rd, GrUU 13/1995 rd, GrUU 22/1995 rd och GrUU 41/2013 rd). Grundlagsutskottet har dessutom slagit fast att den statsförfattningsrättsliga synen på en konkret pensionsförmån som någon själv intjänat anknyter fullt ut till den rätt till ålderspension som denna tjänat in under sitt arbete. Utskottet har samtidigt pekat på att däremot har den del som hänför sig till den återstående tiden till invalidpension inte tjänats in som vederlag för en arbetsinsats i samma bemärkelse (GrUU 13/1995 rd). Folkpensionen och garantipensionen omfattas av egendomsskyddet endast till den del det är fråga om pension som redan har förfallit till betalning, eftersom pensionen är beroende av beslut av det allmänna, inte personens egna prestationer (GrUU 12/1995 rd, GrUU 13/1995 rd, GrUU 22/1995 rd).
Grundlagsutskottet har bedömt betydelsen av egendomsskyddet i fråga om pensioner särskilt i samband med lagändringar som gäller arbetspensionssystemet. Utskottet har ansett att egendomsskyddet för intjänad pensionsrätt uttryckligen handlar om en intjänad konkret ekonomisk förmån, men däremot inte t.ex. om att skydda ett visst gällande pensionssystem. Utskottet anser att bestämmelser om bl.a. den kommande pensionsåldern och pensionstillväxten från och med att lagändringen träder i kraft hör till sådana frågor som kan införas inom vanlig lag, om inte något annat följer av särskilda skäl. Sådana särskilda skäl har ansetts vara framför allt att ändringarna i pensionssystemet genomförs på ett sätt som i vissa delar kan leda till en oskälig försämring av intjänade pensionsförmåner (GrUU 35/1993 rd, GrUU 13/1995 rd, GrUU 22/1995 rd, GrUU 41/2013 rd och GrUU 60/2002 rd).
Förutsättningarna för beviljande av pensioner på grund av arbetsoförmåga, liksom till exempel grunderna för justering och indragning av dessa pensioner, fastställs i lag. Såsom konstaterats ovan överensstämmer detta med kravet i 19 § 2 mom. i grundlagen om att grundläggande försörjning bland annat med tanke på arbetsoförmåga ska garanteras genom lag. Även den nuvarande samordningen av dessa pensioner och arbetsinkomster regleras i lag. Liksom det redan konstaterats ovan är de föreslagna ändringarna ur pensionstagarens synvinkel ägnade att lindra hur överskridandet av de föreskrivna inkomstgränserna påverkar utbetalningen av pensionen. I samband med att ändringarna träder i kraft föreskrivs att de nya bestämmelserna ska tillämpas på arbetsinkomster som har betalats ut eller försäkrats efter att ändringarna trätt i kraft. Ändringarna kan således också påverka arbetsinkomster som intjänats innan lagändringen trädde i kraft, vilket dock i praktiken närmast gäller sådana arbetsinkomster som pensionstagaren har tjänat in strax innan ändringarna träder i kraft. Med beaktande av att de föreslagna nya bestämmelserna i regel kommer att lindra arbetsinkomsternas inverkan på pensionen, ska egendomsskyddet i fråga om arbetspensioner inte anses utgöra ett hinder för att genomföra de föreslagna ändringarna genom en vanlig lag. Detta motsvarar det vanligaste sättet att genomföra ändringar i arbetspensionssystemet.
I nästa punkt i detta avsnitt bedöms propositionens grundlagsenlighet med tanke på kraven på rättsskydd enligt 21 § i grundlagen. Här är det i synnerhet fråga om vad bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna ska anses förutsätta beträffande rätten att få ett motiverat beslut och söka ändring. En viktig preliminär fråga här är vad beslutet om samordning av pension och arbetsinkomster i grund och botten ska anses gälla och vilka krav detta ställer på rättsskyddet. Det är då särskilt fråga om huruvida beslutet om samordning ska anses gälla en persons rätt till pension på ett sådant sätt att egendomsskyddet i fråga om arbetspensioner föranleder krav på det beslut som ska ges samt de rättsmedel som står till förfogande för mottagaren av beslutet.
I de föreslagna bestämmelserna föreskrivs exakt om samordning av pension och arbetsinkomster och tillämpningen av bestämmelserna är inte beroende av prövning. Samordningen är därför till sin natur teknisk, i första hand kalkylmässig, för att verkställa lagen. Vid samordningen för en kalendermånad ska således endast konstateras med vilket belopp pensionstagarens månatliga arbetsinkomster eventuellt överskrider det skyddade beloppet och den kalenderårsvisa flexibiliteten. Om båda av dessa gränser överskrids, beräknas ett avdrag enligt överskridningarnas storlek som riktas till den andra kalendermånaden som följer efter överskridningsmånaden. Samordningen gäller således endast utbetalning av pension och ingriper inte i personens rätt till pension eller omdefinierar inte beloppet av den pension som beviljats genom pensionsbeslutet. Eftersom samordningen överhuvudtaget inte ska anses gälla rättigheter som omfattas av egendomsskyddet, ska det i grundlagen tryggade egendomsskyddet inte anses leda till egentliga krav på verkställandet av samordningen eller meddelandet av beslut.
12.4
Rättsskydd enligt 21 § i grundlagen
Bestämmelser om den grundläggande rätten till rättsskydd och god offentlig förvaltning finns i 21 § i grundlagen. Enligt 1 mom. har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Enligt 2 mom. ska rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt vissa andra i bestämmelsen nämnda garantier för god förvaltning tryggas genom lag. Bestämmelsen hindrar inte att man lagstiftar om obetydliga undantag från de garantier för god offentlig förvaltning som avses i den, så länge undantagen inte rubbar ställningen som huvudregel för de krav som ställs i bestämmelsen om de grundläggande fri- och rättigheterna och i enskilda fall inte äventyrar individens rättsskydd (RP 309/1993 rd, GrUU 10/2012 rd, GrUU 63/2010). Grundlagsutskottet har ansett att ett beslut inte behöver ges om till exempel en justering av en förmån på grund av en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag. Utskottet har emellertid ansett det vara lämpligt att de berörda personerna åtminstone på begäran får ett skriftligt beslut också i dessa fall (GrUU 46/2002 rd, GrUU 48/2006 rd).
Förvaltningslagen (434/2003) definierar i egenskap av allmän lag de i grundlagen avsedda kraven på god offentlig förvaltning. Förvaltningslagen tillämpas vid FPA och även arbetspensionsanstalterna tillämpar förvaltningslagen då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter, det vill säga bland annat när de fattar pensionsbeslut.
Såsom det anges i föregående punkt om egendomsskydd gäller den föreslagna samordningen endast utbetalning av pension, inte personens pensionsrätt eller det pensionsbelopp som beviljats genom ett pensionsbeslut. Samordningen ska således inte gälla en persons rätt till intjänad pension som omfattas av egendomsskyddet och inte heller frågor som avgjorts genom ett tidigare pensionsbeslut med rättskraft. Samordningen är till sin karaktär teknisk verkställighet av lagen och inte beroende av prövning från fall till fall, och som grund för samordningen används uppgifterna i inkomstregistret och arbetspensionssystemets register. Ett undantag från detta är pensionstagarens inkomster från utlandet, som pensionstagaren på grund av sin anmälningsskyldighet själv ska uppge. Antalet situationer där en pensionstagare har inkomster från utlandet kan på förhand uppskattas vara ringa.
Inkomstregistret förs av en myndighet och åtnjuter offentlig tillförlitlighet. Bestämmelser om rättelse av uppgifter i inkomstregistret finns i lagen om registret. På inkomstregistret tillämpas dessutom EU:s allmänna dataskyddsförordning som innehåller detaljerade bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldigheter och ansvar samt den registrerades rättigheter.
När man beaktar samordningens tekniska, i första hand kalkylmässiga karaktär samt andra ovan nämnda omständigheter i anslutning till samordningen kan det anses att det med tanke på pensionstagarens rättsskydd inte är nödvändigt att separat för varje månad ge ett överklagbart beslut om samordning. Samordningen görs visserligen kalkylmässigt för varje månad redan ganska snart efter månadens slut, så att en minskning som en eventuell överskridning av flexibiliteten medför för pensionen för den andra kalendermånaden som följer efter överskridningsmånaden kan räknas ut och vid behov verkställas. Administrativt vore det dock onödigt tungt att ge ett separat beslut om samordningen för varje månad. Ett sådant förfarande ska betraktas som tungt för såväl verkställaren och besvärsinstansen som pensionstagaren. Pensionstagaren blir då tvungen att upprepade gånger med korta mellanrum överväga behovet av att söka ändring, och när han eller hon söker ändring blir han eller hon alltid tvungen att göra detta för en månad åt gången.
Eftersom flexibiliteten dessutom räknas per kalenderår, kan en tidsmässig och ärendemässig centralisering av beslutsfattandet så att ett beslut i regel ges för den tid då flexibiliteten per kalenderår har varit tillgänglig, anses vara en tydlig och motiverad lösning med tanke på avgränsningen av föremålet för beslutsfattandet. Ett överklagbart beslut ska meddelas för den avsedda tidsperioden på 12 kalendermånader efter utgången av denna period i det fall att samordningen under denna tid har lett till en minskning av pensionen som ska betalas. Detta beslut kallas årsbeslut. Om samordningen inte en enda gång har lett till en minskning av den pension som ska betalas under perioden i fråga ges inget beslut, varvid de samordningar som gjorts för denna tid endast handlar om de beräkningar som gjorts i verkställarens system. I denna situation ges inget beslut, eftersom pensionstagaren inte kan anses ha behov av rättsskydd. I denna situation har arbetsinkomsterna nämligen inte haft någon inverkan på pensionsbeloppet och ett beslut är därmed onödigt, eftersom det inte innehåller något avgörande om pensionstagarens rättigheter, förmåner eller skyldigheter. Det kan då vara fråga om inte bara situationer där arbetsinkomsterna underskrider den årliga flexibiliteten, utan också situationer där pensionstagaren under den tid som ska avgöras inte har haft några arbetsinkomster alls.
Till pensionslagarna fogas lagrum med bestämmelser om meddelande av beslut och om nytt avgörande av samordningen. I fråga om meddelande av beslut definieras också de situationer där beslut om samordning meddelas oberoende av tidpunkten för årsbeslutet. Så är fallet bland annat när en samordning som gjorts för en kalendermånad visar sig vara felaktig och ett nytt avgörande i ärendet dessutom påverkar pensionsbeloppet som betalas ut. Även när återkommande överskridningar av det skyddade beloppet utan avbrott leder till att pensionen ändras eller dras in, ska ett beslut ges om dessa överskridningar av det skyddade beloppet och grunderna för dem till den del ett beslut inte har getts tidigare. Besluten ska vara överklagbara med stöd av pensionslagarna. Dessutom ska det föreskrivas om att en pensionstagare har rätt att för varje kalendermånad få uppgifter om grunderna för samordning av pensionen och arbetsinkomsterna. Detta innebär att pensionstagaren för varje kalendermånad får information om de uppgifter som har beaktats vid samordningen samt om samordningens slutresultat. Pensionstagaren ska få dessa uppgifter oberoende av om samordningsbeslutet ges då eller senare. I det lagrum som gäller nytt avgörande om samordning definieras förutsättningarna för rättelse av samordningen till partens fördel eller nackdel. Om förutsättningarna i bestämmelsen uppfylls är ett senare nytt avgörande om samordningen för en kalendermånad möjligt, oberoende av om det finns ett tidigare beslut om samordning.
Den föreslagna regleringen ska anses trygga att pensionstagaren får de beslut som behövs för att tillgodose kraven på rättsskydd. Liksom ovan konstaterats ska meddelande av beslut för en tidsperiod då ingen minskning av pensionen har gjorts på grund av samordning anses onödigt för pensionstagarens rättsskydd. När samordningen under året har lett till en minskning av pensionen, får pensionstagaren ett överklagbart beslut med minst 12 månaders mellanrum. Detta kan anses vara tillräckligt med tanke på pensionstagarens rättsskydd, eftersom samordningen handlar om det tekniska genomförandet av exakta bestämmelser. Pensionstagarens rättsskydd förutsätter därför inte att ett beslut ges separat för varje månad. Eftersom ett beslut emellertid alltid ska ges i dessa situationer, för den angivna tidsperioden åt gången, ska det inte anses motiverat att dessutom införa bestämmelser om att ett beslut på pensionstagarens begäran ska ges även vid en annan tidpunkt, till exempel för en annan period än den som föreskrivs i lagen. Dessutom finns det särskilda bestämmelser om att en pensionstagare får uppgifter om grunderna för samordningen per kalendermånad. Utifrån dessa uppgifter kan pensionstagaren regelbundet – och oberoende av vilka beslut som meddelas – följa upp hur samordningen har genomförts varje månad. Om pensionstagaren under ett pågående år upptäcker att felaktiga uppgifter om arbetsinkomster har använts vid samordningen, kan han eller hon kräva att uppgifterna i inkomstregistret rättas. På basis av en retroaktiv rättelse av uppgifterna i inkomstregistret gör pensionsanstalten ett nytt avgörande om samordningen. Om ändringen inverkar på utbetalningen av pensionen, ska pensionsanstalten ge ett överklagbart beslut om ett nytt avgörande om samordning. Pensionstagarens behov av att söka ändring i samordningen gäller i typfallet sannolikt till exempel felaktiga uppgifter om arbetsinkomster som borde rättas i inkomstregistret eller till exempel felaktigheter i pensionsbeslutet, som det är möjligt att söka ändring i separat.
En tidsmässig och ärendemässig centralisering av beslutsfattandet är administrativt ändamålsenlig och gör det möjligt för pensionstagaren att på en gång söka ändring i samordningen för hela den tidsperiod under vilken flexibiliteten per kalenderår har varit tillgänglig. Dessutom bör det konstateras att samordningen av pension och arbetsinkomster till sin natur avviker från de förmånsärenden som grundar sig på ansökan. Samordning är till sin natur ett fortlöpande förfarande som i princip omfattar alla personer med pensioner som ska samordnas, men vars betydelse konkretiseras när personens arbetsinkomster stiger till en nivå där pensionen minskas eller överskridningarna av det skyddade beloppet upprepas under en så pass lång tid utan avbrott att detta påverkar pensionsrätten.
Med beaktande av ovan nämnda omständigheter och i synnerhet den tekniska karaktären av verkställigheten av samordningen, äventyrar den föreslagna specialbestämmelsen om meddelande av beslut inte pensionstagarens rättsskydd. Som helhet bedömt är betydelsen av det undantag som avses liten för pensionstagaren, eftersom ett beslut alltid ges för den period för vilken pensionen har minskats och även i situationer där överskridningar av det skyddade beloppet innebär en ändring av pensionsrätten. Ur pensionstagarens synvinkel torde den mest betydande följden av specialbestämmelsen i praktiken kunna anses vara den tidsmässiga och ärendemässiga centraliseringen av beslutsfattandet, vilket kan bedömas kunna förtydliga förfarandet även för pensionstagaren. Kraven i 21 § i grundlagen ska således inte anses utgöra hinder för den föreslagna regleringen.
12.5
Jämlikhet
Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. I 2 mom. föreskrivs dessutom om diskrimineringsförbud: ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.
Likabehandling och i synnerhet diskrimineringsförbudet har en central ställning även i de internationella människorättsbestämmelserna. Också FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som behandlas separat nedan, innehåller ett krav på att alla människor ska behandlas lika samt ha lika rätt till lagbaserat skydd och lagbaserade förmåner utan diskriminering.
Syftet med bestämmelsen om jämlikhet i grundlagen är att utöver traditionell rättslig likabehandling även trygga tillgodoseendet av faktisk jämlikhet i samhället. Likhet inför lagen har traditionellt inneburit i synnerhet ett krav på likabehandling vid tillämpningen av lagen. Skyldigheterna enligt bestämmelsen om jämlikhet i grundlagen gäller emellertid även lagstiftaren. En lag som stiftas kan inte utan allmänt godtagbart skäl försätta människor eller människogrupper i en fördelaktigare eller ofördelaktigare ställning än andra. Jämlikhetsaspekterna har betydelse både då man beviljar medborgarna förmåner och rättigheter enligt lag och då man ålägger dem skyldigheter. Kravet på likabehandling förutsätter å andra sidan inte att alla människor behandlas på samma sätt i alla avseenden om de omständigheter som påverkar ärendet inte är likadana. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis ansett att det ur jämlikhetsprincipen inte kan härledas några skarpa gränser för lagstiftarens prövning när man strävar efter den reglering som samhällsutvecklingen kräver. Med tanke på de konstitutionella krav som följer av jämlikheten är det väsentliga om det är möjligt att motivera särbehandlingen på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Kraven på motiveringen är höga, särskilt om särbehandling av personer enligt lag härstammar från de förbjudna särbehandlingsgrunderna som räknas upp i diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen (RP 309/1993 rd, s. 48).
Grundlagsutskottet har till exempel ansett att det att personer i olika åldrar får pension på olika grunder inte stöter på några problem med hänsyn till grundlagens 6 §, om särbehandlingen inte är godtycklig eller skillnaderna i pensionsskyddet blir oskäliga (GrUU 60/2002 rd, s. 4). Då grundlagsutskottet har tagit ställning till hurdan särbehandling som kan anses acceptabel har det också kunnat fästa avseende vid om åtgärden är proportionerlig (GrUU 37/2014 rd, s. 2).
I propositionen föreslås samma modell för samordning av pension och arbetsinkomster såväl i fråga om arbetspensionssystemet som det pensionsskydd som ombesörjs av FPA. Enhetliga regler och principer för samordning i dessa pensionssystem bidrar till att göra regleringen tydligare och mer begriplig ur pensionstagarens synvinkel.
Olikheterna mellan arbetspensionssystemet och pensionsskyddet som ombesörjs av FPA syns emellertid i modellen bland annat så att det skyddade beloppet och beloppet för flexibiliteten fastställs separat i pensionssystemen. För den som får invalidpension enligt arbetspensionslagarna fastställs det skyddade beloppet i regel på basis av den stabiliserade inkomstnivån före arbetsoförmågans början. Då invalidpensionen betalas i form av arbetspension görs dessutom en engångsförhöjning av invalidpensionens skyddade belopp vid samma tidpunkt som engångsförhöjningen av invalidpensionen som görs enligt arbetspensionslagarna, vilket höjer det skyddade beloppet. Engångsförhöjningen av det skyddade beloppet beräknas med samma förhöjningsprocent som engångsförhöjningen av invalidpensionen, varvid pensionstagarens ålder inverkar på fastställandet av förhöjningsprocenten på det sätt som föreskrivs i arbetspensionslagarna. För den som får sjukpension enligt folkpensionslagen eller garantipension som beviljats en arbetsoförmögen person är det skyddade beloppet däremot ett fast belopp som motsvarar den fulla garantipensionen. Beloppet av den fulla garantipensionen utgör också i fråga om arbetspensionerna minimibeloppet för det skyddade beloppet.
Att de skyddade beloppen är olika i arbetspensionssystemet och det pensionsskydd som FPA ombesörjer beror på pensionssystemens olika natur. Arbetspensionen grundar sig på den pension som personen tjänat in och dess syfte är att trygga att konsumtionsnivån hålls på en rimlig nivå vid pensioneringen. Det att det skyddade beloppet för dem som får invalidpension enligt arbetspensionslagarna i regel fastställs i förhållande till en persons inkomstnivå före arbetsoförmågan överensstämmer med grundprincipen för intjänad pension. Pensioner som betalas av FPA är en del av grundtryggheten. Dessutom grundar sig finansieringen av arbetspensionerna i stor utsträckning på försäkringspremier, medan FPA:s pensioner betalas av statens medel. Det finns därmed en med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbar grund för skyddade belopp som skiljer sig från varandra, och skillnaden kan inte heller anses godtycklig eller oskälig.
I fråga om engångsförhöjningen av det skyddade beloppet är det fråga om både en skillnad inom arbetspensionssystemet och en skillnad i förhållande till FPA:s pensioner. Målet med engångsförhöjningen av det skyddade beloppet är att förbättra möjligheterna i synnerhet för dem som gått i invalidpension som unga att dra nytta av inkomstutvecklingen, som i allmänhet har hunnit förverkligas i mindre utsträckning ju tidigare personen blivit arbetsoförmögen. Pensionstagaren har desto större procentuell nytta av engångsförhöjningen ju yngre han eller hon var när arbetsoförmågan började. Även om ålder i princip är en förbjuden särbehandlingsgrund enligt bestämmelsen om de grundläggande fri- och rättigheterna i fråga om jämlikhet, är syftet med bestämmelsen godtagbart och fastställandet av engångsförhöjningens procentuella storlek gradvis enligt personens ålder kan anses vara motiverat och proportionerligt med tanke på bestämmelsens syfte. Liksom ovan konstaterats bygger bestämmelsen om engångsförhöjning av det skyddade beloppet på den reglering som redan ingår i arbetspensionslagstiftningen. Det finns ingen motsvarande bestämmelse i FPA:s pensionslagar och en individuell höjning av det skyddade beloppet av det slag som avses kan inte heller i övrigt anses lämpa sig för FPA:s pensioner som är en del av grundtryggheten, där det skyddade beloppet är ett fast belopp. Det är således motiverat att föreskriva om en engångsförhöjning av det skyddade beloppet endast i fråga om arbetspensioner. Regleringen ska ha en med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbar grund och särbehandlingen av pensionstagare mellan arbetspensionssystemet och FPA:s pensionssystem eller av pensionstagarna inom arbetspensionssystemet ska inte anses vara godtycklig eller oskälig.
Även en eventuell minskning av pensionen görs enligt den föreslagna modellen separat i fråga om arbetspension och pensioner som FPA betalar ut. Detta innebär att om en person får både arbetspension och pension från FPA, gäller eventuella minskningar båda pensionerna om flexibiliteten för båda pensionerna överskridits. För den som får pension endast från ett system minskas endast denna pension. Slutresultatet av minskningen blir således förmånligare för den som får pension endast i form av arbetspension eller pension från FPA. Detta motsvarar den nuvarande utgångspunkten för samordning av pension och arbetsinkomster: också att lämna pensionen vilande avgörs separat för varje pension. Pensioner som betalas av FPA, dvs. sjukpension enligt folkpensionslagen och garantipension, behandlas emellertid i fortsättningen som en helhet när minskningar görs, vilket är till pensionstagarens fördel jämfört med nuläget.
Med beaktande av bland annat att skyddat belopp och flexibilitet bestäms på olika sätt i arbetspensionerna och de pensioner som FPA betalar ut, kan man i princip anse det följdriktigt att också minskningar till följd av överskridningar av skyddat belopp och flexibilitet gäller de specifika pensionssystemen. Det bör också anses vara allmänt godtagbart att olika rättsnormer kan tillämpas på arbetspensioner och pensioner som betalas av FPA. När personer särbehandlas beroende på från vilket eller vilka pensionssystem de erhåller pension, är det i princip inte fråga om en förbjuden särbehandlingsgrund enligt grundlagen. Huruvida en person erhåller pension från arbetspensionssystemet eller folkpensionssystemet kan tvärtom i olika situationer göra det befogat att anse att förhållanden för en person skiljer sig från förhållandena för en sådan person som erhåller pension från ett annat system. Det ställs därmed i allmänhet ingen särskild tröskel för att göra skillnad mellan arbetspensionssystemet och det pensionsskydd som FPA ombesörjer, om det finns ett behov av särbehandling, så länge särbehandlingen är godtagbar med tanke på bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna.
Även om självständigheten mellan arbetspensionssystemet och det pensionsskydd som Folkpensionsanstalten ombesörjer för sin del talar för att eventuella minskningar av pensionen ska göras enligt det specifika pensionssystemet, kan det från pensionstagarens synpunkt ändå anses vara en nackdel att pensionstagarens ställning när pensionen minskas kan variera i den föreslagna modellen beroende på om personen får pension som ska samordnas både i form av arbetspension och pension från FPA eller bara en av dessa. Eftersom det emellertid på denna punkt finns en godtagbar motivering för regleringen på grund av pensionssystemens självständighet och deras olika natur, kan särbehandlingen inte anses vare sig godtycklig eller oskälig, även med beaktande av att utgångspunkten för den gällande regleringen till denna del är densamma.
12.6
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll trädde i kraft den 10 juni 2016 för Finlands del. Syftet med konventionen är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Enligt artikel 1 i konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.
Enligt artikel 3 i konventionen innefattar konventionens allmänna principer bland annat respekt för personers inneboende värde, individuellt självbestämmande och oberoende, icke-diskriminering, fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället samt lika möjligheter. Enligt artikel 4 ska konventionsstaterna säkerställa fullt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och främja detta utan diskriminering av något slag på grund av funktionsnedsättning genom att vidta alla ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder.
Enligt artikel 27 erkänner konventionsstaterna rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Med detta avses en persons möjlighet att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valfritt arbete, vilket bland annat förutsätter en arbetsmiljö som främjar integration och är tillgänglig. Enligt artikeln ska förverkligande av rätten till arbete främjas genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning. Syftet med dessa åtgärder kan bland annat vara att främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning. Enligt artikel 28 i konventionen erkänner konventionsstaterna rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet. En tillfredsställande levnadsstandard inbegriper rätten till tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad och samtidigt målsättningen att levnadsvillkoren ständigt kan förbättras. Rätten till social trygghet utan diskriminering förutsätter bland annat att personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga som lever under fattiga förhållanden säkerställs tillgång till stöd från staten med utgifter som är relaterade till funktionsnedsättning.
Kommittén som övervakar konventionen har i sina allmänna kommentarer behandlat tolkningen av konventionen närmare. I sin allmänna kommentar om artikel 27 (rätt till arbete) från oktober 2022 lyfte kommittén bland annat fram att möjligheten till befordran för arbetstagare med funktionsnedsättning bör övervägas på samma grunder som för andra arbetstagare och ett rättvist och transparent förfarande eftersträvas. Konventionsstaterna ska dessutom bedöma de direkta och indirekta hindren för befordran för personer med funktionsnedsättning och i synnerhet kvinnor med funktionsnedsättning.
Övervakningskommittén har i augusti 2025 bedömt Finlands landsspecifika situation utifrån den rapport Finland lämnat in. Problem som kommittén lyfte fram var strukturella fördomar och negativa stereotyper om personer med funktionsnedsättnings förmågor och produktivitet som försvårar sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning, deras låga deltagande på den öppna arbetsmarknaden samt bristen på åtgärder som stärker deras sysselsättning. Kommittén rekommenderar Finland att i nära samarbete med organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning ingripa i det låga deltagandet av personer med funktionsnedsättning på den öppna arbetsmarknaden. Metoderna för detta är enligt rekommendationerna informationskampanjer, motarbetande av fördomar och diskriminering av anställda med funktionsnedsättning, säkerställande av tillgängligheten till olika sysselsättningsportaler på internet, utbildning som riktar sig till rekryterings- och personalavdelningar inom den offentliga och privata sektorn samt säkerställande av att även de behov personer med funktionsnedsättning har beaktas i förebyggandet av arbetsrelaterade risker. Finland bör enligt rekommendationerna aktivt främja sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning, informera om ekonomiska stöd för företagande för personer med funktionsnedsättning samt säkerställa tillräckligt stöd och rimliga anpassningar på arbetsplatserna. Dessutom bör uppgifter samlas in om sysselsättningen av personer med funktionsnedsättning och statistik specificerad enligt olika variabler sammanställas.
Utgångspunkten för regleringen är, jämlikt för alla pensionstagare, att arbetsinkomsterna om de överskrider den fastställda nivån kan minska personens behov av att trygga sin utkomst med hjälp av pension. I bestämmelserna fastställs exakt när arbetsinkomsterna leder till en minskning av pensionen och när återkommande överskridningar av det skyddade beloppet utan avbrott leder till att pensionsrätten ändras eller upphör. Tillämpningen av bestämmelserna är inte beroende av prövning, vilket tryggar en enhetlig tillämpningspraxis. Därmed kan pensionstagaren på förhand ta reda på hur regleringen påverkar arbetsinkomster i olika situationer samt ta dessa konsekvenser i beaktande.
De föreslagna ändringarna ska anses vara godtagbara även med tanke på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
12.7
Synpunkter på förvaltningsrättsligt och författningsrättsligt skydd för berättigade förväntningar
En persons rätt att få pension fastställs genom ett pensionsbeslut. När ett pensionsbeslut har getts får det den rättskraft som är kännetecknande för ett förvaltningsbeslut. Förvaltningsbeslutets rättskraft avser att man kan ingripa i ett givet förvaltningsbeslut genom ett nytt förvaltningsbeslut endast på de grunder som fastställs i lagen. Förvaltningsbeslutets rättskraft tryggar således beslutets varaktighet och skyddar samtidigt mottagarens tillit till att ärendet har avgjorts varaktigt genom beslutet.
Principen om skydd för berättigade förväntningar som hör till förvaltningsrättens allmänna rättsprinciper framgår av 6 § i förvaltningslagen (434/2003), enligt vilken myndigheternas åtgärder ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen. Att myndigheten själv är bunden till sitt förvaltningsbeslut hindrar eller begränsar dock inte lagstiftarens behörighet att på nytt reglera grunderna för myndighetens beslutsfattande. Även om pensionstagaren genom pensionsbeslutet har informerats om innehållet i den lagstiftning som gäller vid tidpunkten för beslutet, kan informationen med stöd av rättsordningen inte skapa berättigade förväntningar för pensionstagaren om att regleringens innehåll inte kan ändras senare, eftersom det ankommer på lagstiftaren att besluta om rättsnormernas gällande innehåll. Eventuell information om innehållet i den gällande regleringen som getts genom pensionsbeslutet (t.ex. information om den inkomstgräns som tillämpas på pensionstagaren i fråga om bestämmelserna om samordning) får således inte rättskraft och pensionstagarens tillit till dess varaktighet skyddas inte. De aspekter som hänför sig till det förvaltningsrättsliga skyddet för berättigade förväntningar utgör således inget hinder för en ändring av lagstiftningen om samordning av pension och arbetsinkomster även för de pensionstagare vars pension har börjat innan lagändringen trädde i kraft.
Den författningsrättsliga principen om skydd för berättigade förväntningar avser å sin sida begränsningar av en ändring av pensionslagstiftningen på grund av pensionstagarens berättigade och skäliga förväntningar på lagstiftaren. Det har vedertaget ansetts att reglering genom en vanlig lag förutsätter att ändringarna i pensionssystemet inte blir oskäliga med tanke på pensionstagaren och pensionstagarens berättigade och skäliga förväntningar. Till denna del upprepar bedömningen de grunder för vilka redogjorts ovan i samband med egendomsskyddet. Med beaktande av att såväl arbetspensionssystemet som det pensionsskydd som FPA ombesörjer i regel har ansetts kunna ändras genom en vanlig lag samt att de ändringar som föreslås i denna proposition i viss mån bidrar till att lindra arbetsinkomsternas inverkan på utbetalningen av pensionen, finns det inte heller något hinder för de föreslagna ändringarna med tanke på det författningsrättsliga skyddet för berättigade förväntningar.
12.8
Slutsats av bedömningen
På de grunder som anges ovan anser regeringen att propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Eftersom det förfarande för meddelande av beslut som föreslås i propositionen ändå till sin natur är nytt och det finns principiella frågor i anslutning till bedömningen av dess grundlagsenlighet, anser regeringen det önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i ärendet.