Allmänt

Huvudsakligt innehåll och de viktigaste målen

(1) Det föreslås att alkohollagen (1102/2017) ändras så att det blir tillåtet att leverera alkoholdrycker från den inhemska detaljhandeln och alkoholbolaget Alko Ab (nedan Alko) direkt till kunden. För detta införs ett nytt leveranstillstånd för alkoholdrycker. Genom propositionen förtydligas också den oklara tolkningen gällande gränsöverskridande distansförsäljning av alkoholdrycker så att finländarna entydigt har rätt att köpa alkohol via distansförsäljning av aktörer i utlandet. Också alkoholdrycker som har köpts via gränsöverskridande distansförsäljning levereras till köparen av en innehavare av leveranstillstånd. Genom propositionen tillåts också marknadsföring av starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster. Enligt propositionen är det i fortsättningen tillåtet att i Finland marknadsföra starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster, och aktörer som är etablerade i Finland kan också marknadsföra starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

(2) Syftet med propositionen är att skapa förutsättningar för tillväxt på hemmamarknaden och för ökad frihet för finländare. Syftet är också att förbättra finländska konsumenters inköpsmöjligheter och valfrihet och att främja den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad. Vidar är syftet enligt propositionen att förbättra medborgarnas och företagens rättsskydd och underlätta tillsynsmyndigheternas tolkning av iakttagandet av alkohollagen. Syftet är dessutom att förbättra konkurrenskraften och exportmöjligheterna för aktörer inom alkoholsektorn i Finland på Europeiska unionens inre marknad genom att tillåta marknadsföring av starka alkoholdrycker på nätet.  

Bakgrund och notifieringsskyldighet

(3) Propositionen baserar sig rätt långt på regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av alkohollagen RP 173/2024 rd, som lämnades till riksdagen den 10 oktober 2024. I den propositionen föreslogs det att det ska vara möjligt att leverera alkoholdrycker från inhemsk detaljhandel och alkoholbolaget, men det föreslogs inga preciseringar av regleringen av gränsöverskridande distansförsäljning av alkoholdrycker. Vid riksdagsbehandlingen remitterades ärendet till social- och hälsovårdsutskottet som fick utlåtanden om propositionen av ekonomiutskottet (EkUU 28/2024 rd) och grundlagsutskottet (GrUU 58/2024 rd). Europeiska kommissionen lämnade den 17 december 2024 ett detaljerat utlåtande om propositionen, enligt vilket lagändringen skulle vara diskriminerande mot utländska aktörer om inte bestämmelserna om gränsöverskridande distansförsäljning av alkoholdrycker förtydligas i samma sammanhang. Utifrån kommissionens utlåtande beslutade regeringen att återta propositionen (RP 173/2024 rd) och bereda en ny proposition som utöver bestämmelser om leverans inom landet också innehåller bestämmelser om både gränsöverskridande distansförsäljning och marknadsföring. Enligt den nu aktuella propositionen (s. 5) har ekonomiutskottets och grundlagsutskottets utlåtanden om proposition RP 173/2024 rd beaktats i beredningen.  

(4) Europeiska kommissionen notifierades om propositionen den 24 juni 2025 i enlighet med det så kallade insynsdirektivet 2015/1535. Väntetiden i enlighet med direktivet upphörde den 25 september 2025. Kommissionen lämnade genom sitt meddelande den 18 september 2025 synpunkter till det notifierade propositionsutkastet. Kommissionens synpunkter gällde de föreslagna marknadsföringsbestämmelserna men de föranledde inga ändringar i propositionen, eftersom de skärpta bestämmelserna om marknadsföring slopades redan efter remissbehandlingen vid den fortsatta beredningen av propositionen. 

(5) Insynsdirektivet förutsätter att förslag till tekniska föreskrifter lämnas till kommissionen. Syftet med direktivet är att genomföra EU:s inre marknad, förebygga att nationella regler som strider mot den inre marknaden träder i kraft och säkerställa insynen i nationella initiativ som påverkar den inre marknaden. Den så kallade notifieringsskyldigheten som är förenad med direktivet gäller tekniska föreskrifter. Begreppet tekniska föreskrifter definieras utförligt i artikel 1 i direktivet. De omfattar till exempel medlemsstaternas lagar om saluföring, tillhandahållande eller användning av tjänster eller importförbud. På grundval av detta notifierades kommissionen om den ursprungliga propositionen.  

(6) Notifieringsskyldigheten gäller medlemsstaterna, det vill säga den är inte beroende av om den tekniska föreskriften har utfärdats av riksdagen eller regeringen. Den omfattar samtliga delar av medlemsstaten på lika villkor. Skyldigheten gäller förslag, det vill säga bestämmelser, som befinner sig på ett sådant förberedande stadium att väsentliga ändringar fortfarande kan göras (artikel 1.1 g i direktivet).  

Grundlagsutskottet har vid behandlingen av landskapsreformen och valfrihetssystemen inom hälso- och sjukvården konstaterat att beslut om notifiering i sig är ett ärende som enligt 3 § 2 mom. och 65 § i grundlagen hör till regeringsmakten (GrUU 65/2018 rd s. 66 och GrUU 15/2018 rd, s. 51). Grundlagsutskottet ansåg då, med hänsyn till det rådande exceptionella bedömningsläget, att bristen i social- och hälsovårdsutskottets betänkandeutkast kan åtgärdas utan att utkastet till denna del ännu en gång förs till behandling i grundlagsutskottet, i det fall att den rättsliga osäkerheten minskas genom att kommissionen underrättas om det föreslagna valfrihetssystemet och dess innehåll genom det förfarande som avses i artikel 108.3 i EUF-fördraget. Dessutom konstaterade grundlagsutskottet att alternativt måste bestämmelserna om den föreslagna valfrihetslagens ikraftträdande ändras så som grundlagsutskottet förutsatte i utlåtandet GrUU 15/2018 rd, det vill säga så att valfrihetslagen, till den del som fastställs vara relevant med avseende på EU-reglerna för statligt stöd, börjar tillämpas först när regleringen har anmälts på det sätt som avses i artikel 107 och 108 i EUF-fördraget och godkänts av kommissionen. 

(7) Enligt artikel 5.1 första stycket ska medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna utkast till tekniska föreskrifter och redovisa skälen till varför det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift. Enligt artikel 5.1 tredje stycket ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna utkastet till teknisk föreskrift ännu en gång om de gör ändringar i det som i väsentlig grad förändrar dess tillämpningsområde, förkortar den tid som ursprungligen tänkts för genomförandet, lägger till specifikationer eller andra krav eller skärper dessa.  

(8) Enligt artikel 6.1 får medlemsstaterna inte anta ett utkast till teknisk föreskrift före utgången av tre månader från den tidpunkt då kommissionen mottog informationen enligt artikel 5.1. Enligt artikel 6.2 får medlemsstaterna från den tidpunkt då kommissionen mottog informationen enligt artikel 5.1 inte anta något utkast till teknisk föreskrift innan sex månader har gått, om kommissionen eller någon annan medlemsstat inom tre månader från samma tidpunkt inkommer med ett detaljerat utlåtande enligt vilket den planerade åtgärden kan skapa hinder för varornas fria rörlighet på den inre marknaden.  

(9) Notifieringen ska således göras innan lagen godkänns och lagen får inte godkännas innan de tidsfrister som anges i direktivet har löpt ut. Notifieringen görs när förslaget fortfarande är under beredning och det är möjligt att göra väsentliga ändringar i det.  

Huvudpunkterna i social- och hälsovårdsutskottets bedömning

(10) Grundlagsutskottet (GrUU 1/2025 rd), ekonomiutskottet (EkUU 43/2025 rd) och finansutskottet (FiUU 11/2025 rd) har lämnat utlåtanden om propositionen till social- och hälsovårdsutskottet. Enligt grundlagsutskottets utlåtande kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men grundlagsutskottet anser emellertid att det är nödvändigt att precisera de föreslagna bestämmelserna om testköp. Enligt grundlagsutskottet bör statsrådet dessutom följa vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för befolkningens hälsa och i synnerhet för familjer och barn. 

(11) Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning gick åsikterna om propositionen isär. Särskilt företrädare för näringslivet förhöll sig neutralt eller positivt till propositionen och påpekade att den kan ha positiva effekter som gynnar näringslivet. Majoriteten av dem som hördes och i synnerhet de sakkunniga inom social- och hälsovårdssektorn förhöll sig dock kritiska och ansåg att propositionen ökar tillgången till alkohol, vilket i sin tur ökar alkoholkonsumtionen och de negativa följderna av alkoholkonsumtion, såsom alkoholberoende och våld. Samtidigt ökar också kostnaderna för samhället. Dessutom uttrycktes oro över till exempel resurserna inom social- och hälsovården och konsekvenserna särskilt för barn och äldre. Hemleverans av alkoholdrycker bedömdes kunna öka alkoholkonsumtionen särskilt bland äldre med nedsatt funktionsförmåga och bland personer med problematiskt alkoholbruk, och därigenom även de skadeverkningar som i familjer orsakas av en förälders problematiska alkoholkonsumtion, särskilt sådana som drabbar barn. Vid sakkunnigutfrågningen kritiserades också i stor utsträckning att propositionen försätter finländska detaljförsäljare i en ojämlik ställning jämfört med utländska distansförsäljare eftersom distansförsäljning föreslås tillåtas i fråga om alla alkoholdrycker, medan den inhemska detaljhandeln och leveransen begränsas till svagare alkoholdrycker. Den föreslagna regleringen bedömdes också medföra en risk för att den efter en övergångsperiod skulle leda till att Alkos detaljhandelsmonopol upphör.  

(12) Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar propositionens mål att förtydliga bestämmelserna som gäller distansförsäljning och öka konsumenternas valmöjligheter, men anser att regleringen i den föreslagna formen avsevärt ökar tillgången till alkohol och alkoholens negativa effekter. Dessutom försätter den föreslagna regleringen finländska näringsidkare i en ojämlik ställning jämfört med utländska konkurrenter. De ändringar som föreslås i propositionen medför också betydande ändringar för Alkos ställning, även om avsikten enligt regeringsprogrammet inte är att ändra alkoholbolagets folkhälsouppgift och ställning. 

(13) Utskottet betonar att enligt 1 § i alkohollagen är syftet med lagen att minska konsumtionen av alkoholhaltiga ämnen genom att begränsa och övervaka den anknytande näringsverksamheten i syfte att förebygga alkoholens negativa effekter för dem som konsumerar alkohol, för andra människor och för hela samhället. Sätten för att uppnå syftet som fastställs i lagen är begränsning och tillsyn av näringsverksamhet som hänför sig till alkoholhaltiga ämnen. Att begränsa tillgången till alkohol är enligt forskning det främsta sättet att minska alkoholrelaterade skador, främja folkhälsan och skydda minderåriga. 

(14) För att stärka syftet med alkohollagen föreslår utskottet betydande ändringar i lagförslaget bland annat i fråga om distansförsäljning av alkohol samt leverans, övervakning och marknadsföring av alkohol. Enligt utskottet är det viktigt att statsrådet följer och bedömer vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för alkoholkonsumtionen, befolkningens hälsa och i synnerhet för familjer och barn. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att följa och bedöma om lagändringen leder till att våld eller andra negativa effekter av berusningsmedel ökar. Vid behov ska statsrådet också vidta åtgärder för att ändra lagstiftningen. (Utskottets förslag till uttalande) 

(15) Utskottet beklagar att man vid beredningen av propositionen i fråga om bestämmelserna om distansförsäljning inte till alla delar har beaktat det uttalande som riksdagen godkände 2017 (RSv 186/2017 rd, RP 100/2017 rd), enligt vilket riksdagen förutsätter att regeringen utreder bestämmelserna om distansförsäljning med hänsyn till unionsrättens krav och Högsta domstolens kommande avgörande i Visnapuu-ärendet. Vid beredningen, som social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för, gäller det enligt uttalandet att utöver de EU-rättsliga villkoren beakta att lösningarna som gäller distansförsäljning inte får utgöra en risk för att detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker med en alkoholhalt över den föreskrivna gränsen försvinner eller för att det finländska näringslivet inte längre kan fungera på lika villkor som sina utländska konkurrenter. Enligt uttalandet ska beredningen också ta hänsyn till kraven på ett flexibelt uttag av punktskatter.  

Utvecklingen av alkoholmarknaden och alkoholkonsumtionen

(16) Enligt statistiska uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd har finländarnas alkoholkonsumtion i huvudsak minskat under de senaste cirka tjugo åren. Totalkonsumtionen av alkohol trefaldigades i Finland från 1960 till 2005, då totalkonsumtionen av alkohol per invånare som fyllt 15 år var 12,1 liter hundraprocentig alkohol, framgår det av propositionen (s. 23). Mellan 2007 och 2017 sjönk totalkonsumtionen av alkohol med omkring en femtedel. År 2024 var den totala alkoholkonsumtionen per person som fyllt 15 år 8,3 liter 100-procentig alkohol. Den totala konsumtionen sjönk med 4,4 procent jämfört med 2023.  

(17) Trots att den totala konsumtionen har minskat påverkar alkoholen fortfarande i betydande grad hälsan, välbefinnandet och säkerheten i det finländska samhället. Kännetecknande för finländarnas alkoholkonsumtion är att konsumtionen fördelas ojämnt och att riskkonsumtionen utgör en stor andel av den totala konsumtionen. Ungefär tre fjärdedelar av all alkohol som dricks i Finland är kopplad till riskbruk. Av 20–79-åringarna riskerar 11 procent, alltså 450 000 finländare, långvariga alkoholrelaterade skador. Under 12 månader exponerades 54 procent av befolkningen i åldern 20–79 år, alltså cirka 2 180 000 personer, för risker i anknytning till berusningstillstånd. Av 20–79-åringarna exponerades 24 procent, det vill säga 975 000 personer, antingen för långtidsrisker eller för risker ungefär varje månad i anslutning till berusning (Mäkelä & Warpenius. Finländarnas alkoholkonsumtion, dryckesvanor och alkoholskador: Resultat från undersökningen om dryckesvanor. Rapport 6/2024. Institutet för hälsa och välfärd. Helsingfors.) 

(18) De vanligaste hälsoriskerna i samband med alkoholbruk är alkoholens inverkan på olika cancersjukdomar, psykiska problem och sömnproblem samt sjukdomar i blodcirkulationen och matsmältningsorganen. Alkohol har konstaterats vara den vanligaste påverkansfaktorn bakom våld och olyckor. Enligt Statistikcentralens uppgifter dör varje år fler än 1 500 personer i alkoholrelaterade sjukdomar och alkoholförgiftning. Bland dem som dött på grund av alkoholrelaterade orsaker har andelen 65 år fyllda ökat betydligt under 2000-talet (2000: 15 %, 2012: 24 %, 2022: 44 %, 2023: 50 %). Dessutom har alkoholberusning varit orsaken till 12 procent av antalet dödsfall på grund av olycka. I förhållande till invånarantalet dör fler än tre gånger så många människor i Finland som i Sverige och Norge på grund av alkoholrelaterade sjukdomar och alkoholförgiftning. De alkoholrelaterade dödsfallen är mer än sex gånger fler än de narkotikarelaterade dödsfallen. (RP 131/2025 rd; statistik över dödsfall, 2024, Statistikcentralen.) Utöver hälsoskador orsakar alkohol sociala skador, det vill säga utöver våld även försummelse av barnens säkerhet och välbefinnande samt ekonomiska svårigheter i familjen.  

(19) Enligt propositionen (s. 20) sker största delen av försäljningen av alkoholdrycker i Finland via detaljhandeln i livsmedelsaffärer, kiosker och servicestationer. De står för cirka 52 procent av den statistikförda konsumtionen. År 2024 var Alkos andel av den statistikförda alkoholkonsumtionen cirka 36 procent och av detaljhandeln cirka 41 procent. Ännu i början av 2000-talet var Alkos andel av detaljhandeln över 50 procent.  

(20) Av propositionsmotiven (s. 21) framgår att den totala alkoholkonsumtionen består av statistikförd och icke-statistikförd konsumtion. Den icke-statistikförda konsumtionen omfattar resandeinförsel och inköp på internet från utlandet. Den icke-statistikförda konsumtionens andel av den totala alkoholkonsumtionen var 13 procent 2024 (totalt 5,3 miljoner liter hundraprocentig alkohol). Resandeinförselns andel var 85 procent och näthandelns andel cirka 15 procent (Konsumtion av alkoholdrycker 2024. Statistikrapport 29/2025. Institutet för hälsa och välfärd. 13.5.2025). Näthandelns andel av den totala alkoholkonsumtionen har under de senaste åren varierat mellan cirka två och sex procent.  

(21) Metoden för insamling av data om resandeinförsel av och näthandel med alkohol ändrades vid Institutet för hälsa och välfärd från ingången av 2025. Den tidigare uppföljningen som baserade sig på telefonintervjuer har ersatts med en webbpanel, vars resultat inte är jämförbara med tidigare års statistik. På grund av den ändrade insamlingsmetoden publiceras uppgifterna om resandeinförsel och nätköp inte som en del av den officiella statistiken under statistikåren 2025–2027. Utifrån Institutet för hälsa och välfärds webbpanel beräknades resandeinförseln mellan januari och augusti 2025 uppgå till 6,9 miljoner liter hundraprocentig alkohol, medan den uppskattade mängden under samma period 2024 var 3,1 miljoner liter. För näthandelns del var skillnaderna mellan de två åren ännu större: 3,5 miljoner liter 2025 och 0,6 miljoner liter 2024. (Marke Jääskeläinen, Oona Pentala-Nikulainen, Pia Mäkelä. Selvitys alkoholin matkustajatuonnin ja verkko-ostamisen aineiston tiedonkeruumenetelmän muutoksesta ja sen vaikutuksesta. Institutet för hälsa och välfärd. Diskussionsunderlag 51/2025. Helsingfors 2025.) 

Leverans och distansförsäljning av alkoholdrycker

De föreslagna bestämmelserna

(22) Enligt 35 § i den gällande alkohollagen får detaljhandel med alkoholdrycker bedrivas endast så att dryckerna överlåts till kunden på ett godkänt detaljhandelsställe. En tillståndshavare får i sin nätbutik ta emot beställningar och betalningar också för alkoholdrycker om dessa hämtas från detaljhandelsstället. Enligt 27 § i alkohollagen får alkoholdrycker som köpts hos Alko (t.ex. i nätbutiken) lämnas ut till köparna i en öppen affärslokal med vars verksamhetsutövare alkoholbolaget har ingått ett avtal om utlämningsstället (s.k. avhämtningsställe). Till ett utlämningsställe får det bara levereras alkoholdrycker som köparna har beställt dit.  

(23) Det föreslås att alkohollagen ändras så att det blir möjligt att leverera alkoholdrycker direkt från den inhemska detaljhandeln och alkoholbolaget till kunden. Förslaget genomförs genom att det i alkohollagen utöver detaljhandelstillståndet och serveringstillståndet införs ett nytt leveranstillstånd för alkoholdrycker. Enligt propositionen får en leverantör av alkoholdrycker ta emot samt till köparen eller någon annan mottagare överlåta alkoholdrycker som har skaffats från den inhemska detaljhandeln endast om det är fråga om alkoholdrycker som framställts genom jäsning och innehåller högst 8,0 volymprocent etylalkohol eller alkoholdrycker som framställts på andra sätt och innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol. Leverans av alkoholdrycker som framställts genom jäsning och innehåller mer än 8,0 volymprocent etylalkohol och alkoholdrycker som framställts på annat sätt och innehåller mer än 5,5 volymprocent etylalkohol är enligt propositionen tillåten endast om alkoholdrycken har köpts och mottagits från alkoholbolaget eller via gränsöverskridande distansförsäljning.   

(24) Det föreslås att det i alkohollagen också entydigt föreskrivs att finländarna ska ha rätt att via distansförsäljning köpa alkohol från andra EU- och EES-länder. Enligt förslaget fogas till alkohollagen en definition av gränsöverskridande distansförsäljning som baserar sig på definitionen av distansförsäljning enligt punktskattelagen. Det är fråga om distansförsäljning när försäljaren eller någon för försäljarens räkning direkt eller indirekt sänder eller transporterar produkter från ett annat EU-land till en privatperson i Finland. 

(25) Utifrån de föreslagna bestämmelserna blir det tillåtet att på distans köpa alkoholdrycker som innehåller högst 80 volymprocent etylalkohol. Gränsöverskridande distansförsäljning är tillåten utan separat försäljningstillstånd eller anmälan. Distansförsäljaren svarar för att försändelsen är försedd med en anteckning om att den innehåller alkoholdrycker samt för att det separat framgår av försändelsen, om den innehåller starka alkoholdrycker.  

(26) Enligt propositionen kan distansförsäljaren själv transportera eller sända produkterna till Finland eller anlita till exempel ett transportföretag för leveransen. På motsvarande sätt som vid leverans av alkoholdrycker från inhemsk detaljhandel överlåts alkoholdrycker enligt propositionen även vid distansförsäljning till en leverantör av alkoholdrycker som ansvarar för överlåtelsen av alkoholdryckerna till köparen. Leveranskedjan kan omfatta även andra aktörer än leveranstillståndshavare, men leverantören av alkoholdrycker ansvarar alltid för den sista länken i leveranskedjan, det vill säga överlåtelsen till kunderna. Om en distansförsäljare själv transporterar alkoholdrycker till Finland och överlåter dem till köparen, ska distansförsäljaren ha leveranstillstånd.  

(27) Utöver distansförsäljning föreslås det att också distansköp definieras i alkohollagen och att det för tydlighetens skull föreskrivs att distansköp är tillåtna. Vid distansköp ordnar köparen helt självständigt transporten av de drycker som han eller hon beställt i nätbutiken.  

EU-lagstiftning om distansförsäljning av alkoholdrycker

(28) Enligt artikel 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsstaterna. I artikel 36 i EUF-fördraget föreskrivs dock om undantag från detta förbud. Enligt artikel 36 hindrar artikel 34 inte sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.  

(29) Nationella monopol är specialfall i EU-lagstiftningen, och produkter som omfattas av monopol regleras i artikel 37 i EUF-fördraget. EU-rätten möjliggör nationella monopol, så länge villkoren för försäljning eller köp av varor inte diskriminerar medborgare i medlemsländerna. Produkter som omfattas av monopol bedöms utifrån artikel 37 i EUF-fördraget och undantag från monopol utifrån artikel 34 och 36 i EUF-fördraget.  

Bedömning av utgångspunkterna för bestämmelserna om distansförsäljning

(30) Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 1/2026 rd) är den föreslagna regleringen inte problematisk med avseende på 6 § i grundlagen på ett sätt som skulle påverka lagstiftningsordningen. Grundlagsutskottet anser dock att det i sig är klart att det med tanke på jämlikhetsbestämmelsen och även näringsfriheten i grundlagen vore mer motiverat att behandla både aktörer som bedriver distansförsäljning och inhemska detaljförsäljare på samma sätt. 

(31) Också ekonomiutskottet konstaterar i sitt utlåtande att de föreslagna bestämmelserna inte är problemfria när det gäller konkurrensen och den gemensamma marknaden, eftersom företag från andra EU-länder kan sälja också starka alkoholdrycker genom distansförsäljning till Finland, medan företag som är verksamma i Finland får sälja drycker med alkoholhalter på högst 5,5 eller 8 procent. Ekonomiutskottet anser dock att regleringslösningen är godtagbar och motiverad, särskilt med beaktande av det nationella detaljhandelsmonopolet. Enligt ekonomiutskottet kan Finland i ett rättsligt hänseende när gäller konkurrensen och den inre marknaden inte förbjuda distansförsäljning utan att bryta mot artikel 34 och 36 i EUF-fördraget. 

(32) Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att distansförsäljningen sannolikt kommer att öka mängden alkohol som importeras från utlandet och försvaga skattebasen samt alkoholskattens positiva effekter på folkhälsan. Flera av de sakkunniga ansåg att distansförsäljningen bör begränsas till att gälla jästa alkoholdrycker innehållande högst 8,0 volymprocent etylalkohol och på annat sätt tillverkade alkoholdrycker som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol. Distansförsäljning av alkoholdrycker innehållande mer än 5,5 eller 8,0 volymprocent etylalkohol bedömdes försvaga de folkhälsopolitiska grunderna för Alkos existens och möjliggöra en försäljningskanal som konkurrerar med Alko. Det framfördes också att inhemska företag har en sämre ställning än utländska aktörer, eftersom inhemska butiker och restauranger enligt den föreslagna alkohollagen får sälja och leverera drycker med en alkoholhalt på högst 5,5 eller 8,0 volymprocent etylalkohol. Sakkunniga kritiserade också propositionens bristfälliga konsekvensbedömningar och det faktum att förhandlingarna med kommissionen inte har fortsatt i tillräcklig utsträckning för att utreda om det med tanke på EU-rätten skulle vara möjligt att införa en reglering som behandlar de inhemska aktörerna mer jämlikt.  

(33) Av propositionen framgår (s. 67–68) att det i beredningen övervägdes en alternativ lösning som skulle förbjuda distansförsäljning av jästa alkoholdrycker som innehåller över 8,0 volymprocent etylalkohol och på annat sätt tillverkade alkoholdrycker som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol. Enligt propositionen främjar alternativet inte varors fria rörlighet enligt EU:s grundfördrag i lika stor utsträckning som det alternativ som till slut valdes vid beredningen.  

(34) En del av de sakkunniga inom EU-rätt som social- och hälsovårdsutskottet hört ansåg att det ur ett EU-rättsligt perspektiv inte är möjligt att begränsa distansförsäljningen. Också ekonomiutskottet utgår i sitt utlåtande från att Finland i ett rättsligt hänseende när gäller konkurrensen och den inre marknaden inte kan förbjuda distansförsäljning utan att bryta mot artikel 34 och 36 i EUF-fördraget. Enligt utlåtandet är det tydligt fråga om en sådan begränsning av den fria rörligheten för varor som är förbjuden enligt artikel 34 i EUF-fördraget och som inte kan motiveras med artikel 36. Ekonomiutskottet anser att den föreslagna regleringslösningen är nödvändig för att förtydliga rättsläget. 

(35) I sakkunnigbedömningarna av de EU-rättsliga frågorna framfördes dock också att det finns ett snävt men eventuellt genomförbart regleringsalternativ genom vilket Finland kunde begränsa distansförsäljningen till alkoholdrycker med en alkoholhalt på 5,5/8,0 procent. Enligt den bedömningen bör begränsningen av distansförsäljningen av produkter som omfattas av monopolet (Alko Ab) utvärderas utifrån artikel 34 och 36 i EUF-fördraget, varvid begränsningen ska uppfylla villkoren i artikel 36. Vid grunderna för begränsningsåtgärderna ska det särskilt säkerställas att åtgärden är icke-diskriminerande, nödvändig, lämplig och proportionell. Om distansförsäljningen begränsas till alkoholdrycker med en alkoholhalt på 5,5/8,0 procent, är en förutsättning för regleringen att hemleverans av starka alkoholdrycker inte kan tillåtas för Alko Ab, om detta förbjuds för utländska distansförsäljare. Å andra sidan kan arrangemang i likhet med den transaktion som godkändes i högsta domstolens avgörande (HD 2025:71), där säljaren inte hade sålt alkoholdrycker i Finland eller fört in dem i landet, inte förbjudas (distansköp). Regleringen bör dessutom kunna motiveras i ljuset av artikel 36 i EUF-fördraget.  

(36) Social- och hälsovårdsutskottet anser med tanke på folkhälsan och förebyggandet av alkoholrelaterade skador att det är viktigt att Alko behåller sin monopolställning i fråga om detaljhandel med starka alkoholdrycker och att distansförsäljning inte öppnar för en försäljningskanal som konkurrerar med alkoholbolaget i fråga om starka alkoholdrycker. Dessutom anser utskottet att det med tanke på jämlikheten är motiverat att inhemska detaljförsäljare och utländska distansförsäljare behandlas lika i lagstiftningen. Utskottet anser det nödvändigt att precisera den föreslagna regleringen så att distansförsäljning av alkoholdrycker jämställs med den detaljhandel som bedrivs av inhemska detaljförsäljare, som utgör ett undantag från bestämmelserna om Alkos monopol, samt så att inhemska detaljförsäljare och utländska distansförsäljare behandlas lika i lagstiftningen i fråga om leverans av alkoholdrycker.  

(37) Utskottet föreslår att lagförslaget ändras så att distansförsäljningen begränsas till sådana alkoholdrycker som enligt propositionen kan levereras från den inhemska detaljhandeln, det vill säga alkoholdrycker som framställts genom jäsning och som innehåller högst 8,0 volymprocent etylalkohol och alkoholdrycker som tillverkats på annat sätt och som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol (17 b § 1 mom.). Med anledning av det som sägs ovan och utifrån den EU-rättsliga bedömning som utskottet fått föreslår utskottet att också leveransen av alkoholdrycker från Alko till köparen begränsas till att gälla endast ovan nämnda alkoholdrycker med en alkoholhalt på högst 5,5/8,0 procent (35 a §). 

(38) Utskottet understryker att artikel 36 i EUF-fördraget inte hindrar sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv eller att bevara växter. Människors hälsa och liv ska ges högsta prioritet bland de värden och intressen som åtnjuter skydd i EUF-fördraget, och det ankommer på medlemsstaterna att fastställa på vilken nivå de vill säkerställa skyddet för folkhälsan och på vilket sätt denna nivå ska uppnås. Eftersom denna nivå kan variera från en medlemsstat till en annan har medlemsstaterna prövningsrätt i det avseendet (dom Ker-Optika, C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 58 med hänvisning till rättspraxis, samt motsvarande dom Ahokainen och Leppik, C‑434/04, EU:C:2006:609, punkt 32 och 33). Utskottet hänvisar också till EU-domstolens rättspraxis enligt vilken en medlemsstat, när det råder osäkerhet om det finns risker för människors hälsa eller om sådana risker är betydande, får vidta skyddsåtgärder utan att behöva avvakta att det verkligen konstateras att sådana risker föreligger. I sådana situationer får medlemsstaten vidta åtgärder för att i den utsträckning det är möjligt minimera risken för folkhälsan.  

(39) Utskottet anser att det med avseende på det skydd av hälsan som avses i artikel 36 i EUF-fördraget är nödvändigt att distansförsäljningen i enlighet med det som föreslås ovan begränsas på motsvarande sätt som detaljförsäljningen av alkoholdrycker har begränsats i Finland och att endast Alko av folkhälsoskäl ska få sälja drycker med en högre alkoholhalt än 5,5/8,0 procent. Utskottet hänvisar till Institutet för hälsa och välfärds ovan nämnda forskningsrön om alkoholens skadeverkningar och de risker för folkhälsan som är förenade med dem. Enligt utskottet kan den distansförsäljning som tillåts på samma sätt som detaljhandeln begränsas i fråga om alkoholhalten som en skyddsåtgärd med avseende på riskerna för folkhälsan. Utskottet anser att begränsningarna är nödvändiga för att skydda liv och hälsa i synnerhet i en situation där det råder stor osäkerhet kring mängden alkohol som köps i utländska nätbutiker, samtidigt som ändringarna sannolikt leder till att inköpen av alkohol från utländska nätbutiker kommer att öka. Utskottet anser att förslaget är proportionerligt eftersom det inte diskriminerar distansförsäljare i medlemsstaterna i och med att begränsningen är nödvändig för att skydda hälsan och motsvarande begränsning i fråga om försäljning och leverans av alkohol också gäller inhemska detaljförsäljare. Den begränsning i fråga om alkoholhalten som utskottet föreslår gäller på lika villkor också alla produkter oberoende av ursprung och förhindrar att produkter som omfattas av alkoholbolagets monopol kommer ut på marknaden via alternativa distributionskanaler. Den föreslagna begränsningen sträcker sig inte heller längre än vad som är nödvändigt för att trygga strukturen i alkoholbolagets monopol, eftersom den tillåter distansförsäljning av svagare alkoholdrycker.  

(40) Utskottet konstaterar att de föreslagna ändringarna i procentgränserna skiljer sig avsevärt från det som föreslås i propositionen. Med beaktande av den EU-rättsliga bedömning som presenteras i propositionen är ändringen av procentgränserna vid distansförsäljning en sådan ändring som med sannolikt skulle kräva en notifiering till kommissionen.  

Detaljförsäljning av alkohol – beskattning och tillsyn

(41) Gränsöverskridande distansförsäljning är tillåten utan separat försäljningstillstånd eller anmälan, framgår det av propositionen. Vid distansförsäljning är säljaren dock skattskyldig i Finland i fråga om punktskatterna, det vill säga punktskatten på alkohol och alkoholdrycker samt dryckesförpackningar. Vid distansförsäljning till Finland ska säljaren dessutom betala mervärdesskatt till Finland. 

(42) Enligt 80 § i punktskattelagen (182/2010)), som trädde i kraft i september 2024, ska distansförsäljaren innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds till Finland och ställa säkerhet för betalning av alkoholskatt. Skatteförvaltningen ger därefter distansförsäljaren en unik identifieringskod för försändelsen. Distansförsäljaren ska ge in koden till det företag som ansvarar för transporten av produkterna. Distansförsäljare som har en skatterepresentant i Finland ska ge in dennes punktskattenummer till det transportföretag som ansvarar för transporten av produkterna. Om distansförsäljaren inte ger in identifieringskoden till transportföretaget är det fråga om en försummelse för vilken distansförsäljaren enligt lag ska påföras en försummelseavgift (39 § 2 mom. 1 punkten i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, 768/2016). Transportföretaget eller föraren ska på begäran visa upp identifieringskoden för den behöriga myndigheten, i praktiken Tullen eller Skatteförvaltningen. I september 2024 fogades till punktskattelagen också en bestämmelse enligt vilken köparen vid distansförsäljning är solidariskt ansvarig för betalningen av punktskatt tillsammans med distansförsäljaren, om distansförsäljaren har underlåtit att anmäla produkterna till Skatteförvaltningen innan de avsänts till Finland och inte har ställt säkerhet. 

Definitionen av distansförsäljning i 3 § 1 mom. 19 punkten i den föreslagna alkohollagen motsvarar definitionen i 6 § 10 punkten i punktskattelagen. Definitionen av distansförsäljning av alkoholdrycker omfattar också situationer där någon för säljarens räkning direkt eller indirekt sänder eller transporterar alkoholdrycker till Finland. Som distansförsäljning enligt de föreslagna bestämmelserna räknas således också en situation där en försäljare av alkoholdrycker som är etablerad i ett annat EU-land till exempel delar kontaktuppgifterna till ett transportföretag i sin nätbutik, eftersom säljaren då indirekt deltar i transporten av alkoholdrycker. Säljaren omfattas i en sådan situation av ovan nämnda skattskyldigheter och kan påföras en försummelseavgift för punktskatter.  

(43) Om köparen helt självständigt ordnar transporten av alkoholdrycker som han eller hon beställt i en nätbutik (distansköp), tillämpas bestämmelserna om privatpersoners förvärv i 74 § i punktskattelagen. Vid distansköp är det köparen som är punktskatteskyldig.   

(44) Enligt propositionen har distansförsäljningen av alkohol attraherat kunder på grund av betydligt förmånligare priser än i Finland, vilket framför allt har berott på att punktskatt på alkohol och dryckesförpackningar, som enligt lag ska betalas i Finland, inte har betalats för dryckerna. Enligt finansutskottets utlåtande (FiUU 11/2025 rd) har Skatteförvaltningen utifrån statistikrapporten ”Resandeinförsel och näthandel av alkoholdrycker”, som grundar sig på en enkätundersökning och som publiceras årligen av Institutet för hälsa och välfärd, bedömt att andelen olaglig distansförsäljning av alkohol år 2023 var cirka 98,4 procent (cirka 7,3 miljoner liter) och år 2024 cirka 99 procent (8,9 miljoner liter) av den distansförsäljning som riktades till Finland. Enligt Skatteförvaltningens uppskattning har alkoholskatt för alkoholdrycker som distansförsäljare fört in i landet inte betalats till ett belopp av cirka 25 miljoner euro år 2023 och cirka 40 miljoner euro år 2024, om man utgår från att dryckerna motsvarar den struktur som distansförsäljarna har anmält för motsvarande tidpunkt. Dessutom ska det för alkoholdrycker som köps från nätbutiker betalas dryckesförpackningsskatt. Enligt uppgift skulle beloppet för år 2023, baserat på de mängder alkoholdrycker som framgår av enkätundersökningen, ha varit cirka 4 miljoner euro. Dessutom skulle det, om all näthandel med alkoholdrycker var distansförsäljning, enligt finansutskottets utredning ha uppburits mervärdesskatt på cirka 17 miljoner euro för näthandeln år 2023, beräknat utifrån den inhemska prisnivån för alkoholdrycker. Om man utöver den alkoholskatt som det uppskattas att inte betalats 2024 (40 miljoner euro) lägger till den obetalda dryckesförpackningsskatten (uppskattningsvis 4 miljoner euro) och mervärdesskatten (17 miljoner euro) för 2023, uppgår de obetalda skatterna till minst 61 miljoner euro. Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att de obetalda skatterna vid distansförsäljning årligen uppgår till mellan 80 och 100 miljoner euro, och enligt en bedömning till och med till 285 miljoner euro. 

Bedömning

(45) Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att distansförsäljningen ska vara tillståndspliktig verksamhet eller att distansförsäljarna ska vara skyldiga att registrera sig för att de de facto ska kunna nås av myndigheterna och för att deras skyldighet att betala skatt och märka försändelserna ska kunna övervakas. Det framfördes också att det i praktiken är nästan omöjligt att använda testköp som tillsynsmetod vid tillsynen över leveranser av drycker som sålts via gränsöverskridande distansförsäljning, eftersom tillsynsmyndigheten inte har information om distansförsäljarna och distansförsäljarna inte heller har någon skyldighet att ha information om vem som överlåter alkoholdryckerna till kunden. I situationer där en leverantör av drycker saknar leveranstillstånd eller leveranspass har tillsynsmyndigheten inte behörighet att ingripa eller ålägga påföljder.  

(46) Finansutskottet betonar i sitt utlåtande (FiUU 11/2025 rd) vikten av skattekontroll och anser att det är viktigt att säkerställa tillräckliga resurser. Finansutskottet anser också att det är viktigt att social- och hälsovårdsutskottet lägger till verktyg i alkohollagen som bidrar till att säkerställa att distansförsäljare fullgör sina skattskyldigheter och övriga skyldigheter samt effektiviserar skattekontrollen. I anslutning till detta föreslår finansutskottet i sitt utlåtande en registreringsskyldighet för distansförsäljare. Finansutskottet föreslår att en identifieringskod som visar att skatterna har betalats av köparen eller säljaren ska fogas till det alkoholparti som levereras och att den som levererar alkoholpartiet ska vara skyldig att kontrollera att koden finns innan partiet tas för transport, med beaktande av eventuella begränsningar enligt punktskattedirektivet.  

(47) Ekonomiutskottet (EkUU 43/2025 rd) betonar också behovet av att utreda om en separat registreringsskyldighet som baserar sig på alkohollagstiftningen är lämplig och fungerande för att säkerställa betalningen av skatt på försäljning och köp av alkoholdrycker på distans. 

(48) Enligt propositionen har distansförsäljning i beredningen bedömts både som tillståndspliktig och anmälningspliktig verksamhet. Tillståndspliktig distansförsäljning skulle ge tillsynsmyndigheten större befogenheter. I tillståndspliktig verksamhet kan tillstånd i sista hand rentav förvägras, om en aktör inte fullgör sina skyldigheter. Ett tillstånds- eller anmälningsförfarande ansågs dock enligt propositionen öka distansförsäljarnas administrativa börda och därför ansågs det vara mer ändamålsenligt att tillsynen och regleringen så långt som möjligt riktas mot innehavare av leveranstillstånd och inte distansförsäljare. En annan utmaning var att den inhemska tillsynsmyndighetens befogenheter i utlandet är begränsade. Därför ansågs det att införandet av ett tillståndsförfarande för distansförsäljning inte nödvändigtvis skulle uppfylla kraven på begränsningarnas proportionalitet enligt artikel 36 i EUF-fördraget.  

(49) Utskottet anser att det med tanke på genomförandet av alkoholtillsynen och skattekontrollen är viktigt att tillsynsmyndigheten vet vilka aktörer som idkar distansförsäljning till Finland. För att effektivisera tillsynen över distansförsäljare och skattekontrollen föreslår social- och hälsovårdsutskottet utifrån finansutskottets utlåtande och sakkunnigutfrågningen att det till lagförslaget fogas en bestämmelse om distansförsäljarens registreringsskyldighet, det vill säga skyldighet att gör en anmälan om att verksamheten inleds till Tillstånds- och tillsynsverket (17 b § 1 mom.). Syftet med anmälningsskyldigheten är att säkerställa att aktörerna vid behov kan nås av tillsynsmyndigheten till exempel i situationer där alkoholdrycker inte överlåtits till en innehavare av leveranstillstånd. Dessutom underlättar anmälningsskyldigheten skattekontrollen.  

(50) Enligt 80 § i den gällande punktskattelagen får distansförsäljaren en unik identifieringskod av Skatteförvaltningen som distansförsäljaren ska ge in till det transportföretag som ansvarar för transporten. För att effektivisera skattekontrollen föreslår utskottet att det till lagförslaget fogas en bestämmelse om att en leverantör av alkoholdrycker får överlåta alkoholdrycker till mottagaren endast om försändelsen har en identifieringskod som visar att skatterna har betalats av köparen (17 b § 2 mom.).  

(51) Utskottet noterar att enligt uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet är ändringarna i distansförsäljarnas skyldigheter, såsom registreringsskyldigheten och ändringen av anteckningsskyldigheterna samt transportföretagens skyldighet att kontrollera identifieringskoden sådana ändringar som bör notifieras till kommissionen. 

Förutsättningar och villkor för leverans av alkohol

De föreslagna bestämmelserna

(52) Genom propositionen tillåts att alkoholdrycker från den inhemska detaljhandeln och alkoholbolaget levereras till kunden av en innehavare av leveranstillstånd. Också alkoholdrycker som har köpts via gränsöverskridande distansförsäljning får levereras till köparen av en innehavare av leveranstillstånd.   

(53) Alkoholdrycker får enligt propositionen levereras av en innehavare av leveranstillstånd endast i enlighet med de försäljningstider för alkohol som föreskrivs i alkohollagen, det vill säga mellan klockan 9 och 21. Alkoholdrycker som köpts hos alkoholbolaget får dock överlåtas endast i enlighet med alkoholbolagets försäljningstider. I samband med överlåtelse av alkoholdrycker är mottagaren dessutom enligt propositionen skyldig att på begäran styrka sin ålder för leverantören av alkoholdryckerna. I lagen föreslås också bestämmelser om förutsättningarna och villkoren för leveranstillstånd för alkoholdrycker.  

(54) De detaljhandels- och serveringsförbud som det föreskrivs om i alkohollagen utsträcks enligt propositionen till att även omfatta leveranser av alkoholdrycker och överlåtelse av alkoholdrycker i annan näringsverksamhet. På motsvarande sätt som vid detaljhandel och servering får alkoholdrycker inte heller vid leverans överlåtas till personer som inte har fyllt 18 år, till personer som uppenbart är berusade eller som uppträder störande eller om det finns grundad anledning att befara att alkoholdrycker överlåts eller förmedlas olovligen. Dessutom föreslås det att det till alkohollagen fogas särskilda bestämmelser om att alkoholdrycker inte får levereras till exempelvis tjänsteenheter inom hälso- och sjukvården, vissa enheter inom socialvården samt platser där det ordnas småbarnspedagogik, förskoleundervisning eller grundläggande utbildning.  

(55) Enligt propositionen ska innehavaren av leveranstillstånd för alkoholdrycker se till att de leverantörer av alkoholdrycker som agerar för dennes räkning har tillräcklig kompetens. Innehavaren av leveranstillstånd ska se till att dess leverantörer av alkoholdrycker har ett intyg (leveranspass) enligt den av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovård (Tillstånds- och tillsynsverket från och med 1.1.2026) godkända modellen som visar kännedom om regleringen av och anvisningarna för leveranser enligt alkohollagen.  

Bedömning

(56) Social- och hälsovårdsutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om leverans av alkohol avsevärt kan öka skadeverkningarna av alkohol och försämra alkoholtillsynen och att de därför står i strid med alkohollagens syfte att skydda folkhälsan. Propositionen gör det möjligt att överlåta alkohol nästan var som helst, vilket försvagar både myndigheternas och näringsidkarnas tillsynsmöjligheter. Vid leverans av alkoholdrycker är det också svårare att övervaka att överlåtelseförbuden iakttas än vid köp i butik. 

(57) Flera av de aktörer som social- och hälsovårdsutskottet hört ansåg att det bör krävas stark autentisering av köparen vid leverans av alkoholdrycker. Detta motiverades med att stark autentisering gör det svårare för minderåriga att försöka köpa alkohol och förhindrar således att alkoholdrycker överlåts till minderåriga. Flera av de aktörer som utskottet hört ansåg också att det i propositionen bör förutsättas att mottagaren ska styrka sin ålder i samband med varje överlåtelse. Dessutom har flera sakkunniga framfört att alkoholdryckerna bör levereras först ett visst antal timmar efter beställningen eller eventuellt följande dag. Ett förbud mot så kallad snabbleverans bedömdes kunna minska berusade personers försök att köpa alkohol och förhindra långvarigt drickande.  

(58) Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara ytterst viktigt att förhindra minderårigas försök att köpa alkoholdrycker och säkerställa att alkoholdrycker inte överlåts till minderåriga. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras med en bestämmelse om köparens skyldighet att styrka sin ålder vid köp av alkoholdrycker som levereras till köparen. Utskottet föreslår att om alkoholdrycken köps via distansförbindelse, ska den som köper alkoholdrycken styrka sin ålder med stark autentisering (40 § 2 mom.). Vidare föreslår utskottet att lagförslaget kompletteras med en bestämmelse enligt vilken detaljförsäljaren, alkoholbolaget och distansförsäljaren i samband med näthandel genom stark autentisering ska säkerställa att köparen inte är under 18 år eller, i samband med näthandel med starka alkoholdrycker, under 20 år (35 § 4 mom.). Samtliga ovan föreslagna bestämmelser gäller såväl distansförsäljning och anknytande leverans som leverans från den inhemska detaljhandeln och alkoholbolaget. 

(59) För att effektivisera övervakningen av åldersgränserna föreslår utskottet att 40 § 3 mom. i lagförslaget ändras så att den som tar emot en leverans av alkoholdrycker alltid är skyldig att styrka sin ålder för leverantören av alkoholdrycker med en i 1 mom. avsedd tillförlitlig fotoförsedd handling som utfärdats av en myndighet. Dessutom föreslår utskottet att 35 a § i lagförslaget kompletteras med en bestämmelse enligt vilken mottagarens ålder i samband med överlåtelse av alkoholdrycker ska kontrolleras i en sådan fotoförsedd handling som avses ovan (35 a § 3 mom.). Utskottet konstaterar att de föreslagna bestämmelserna också främjar genomförandet av de testköp som föreslås i propositionen. 

(60) För att skapa förutsättningar för tillsynen anser utskottet det vara viktigt att leverantören av alkoholdrycker dokumenterar uppgifterna som hänför sig till kontroll av mottagarens ålder och överlåtelse av alkoholdrycker. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras med en bestämmelse om att uppgifter om åldersverifiering och om tidpunkten för överlåtelse av alkoholdrycker ska förvaras i tillståndshavarens register i två år från det att verifieringen utfördes, varefter uppgifterna ska raderas (35 a § 3 mom.).  

(61) Utskottet anser att det med tanke på förebyggandet av alkoholrelaterade skador är motiverat att lagstiftningen inte tillåter snabbleveranser av alkoholdrycker. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken alkoholdryckerna från levereras tidigast 24 timmar efter att beställningen har gjorts (nytt 42 a § 2 mom.). 

(62) Flera av de instanser som social- och hälsovårdsutskottet hörde framförde synpunkter på de föreslagna bestämmelserna om platser som omfattas av leveransförbud. Det föreslogs bland annat att alkoholleveranser bör tillåtas endast till hem- eller företagsadresser. Dessutom framfördes det att leveransförbudet bör gälla till exempel platser där barn och unga samlas, enheter inom socialvården, offentliga platser och platser enligt 4 § i ordningslagen där det är förbjudet att inta berusningsmedel. Å andra sidan framfördes det att leveransförbudet i praktiken är problematiskt och att det med tanke på rättsskyddet för både tillståndshavaren och enskilda leverantörer bör vara entydigt vilka platser som omfattas av leveransförbud.  

(63) Utskottet anser det viktigt att särskilt förebygga att bestämmelserna möjliggör leverans av alkoholdrycker till platser där minderåriga vistas. Utskottet föreslår med stöd av sakkunnigyttrandena att lagförslaget ändras så att alkoholdrycker får levereras endast till hem- eller företagsadresser (35 a § 1 mom.). Den föreslagna ändringen kan minska ordningsstörningar till följd av alkoholleveranser, när drycker inte kan beställas exempelvis till offentliga platser. Dessutom föreslår utskottet att 37 § om leveransförbud kompletteras med ett omnämnande av att alkoholdrycker inte heller får levereras till läroanstalter på andra stadiet (37 § 4 mom. 5 punkten).  

(64) Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att innehavaren av ett leveranstillstånd de facto kan svara för att verksamheten är lagenlig och styra och övervaka sin personal som levererar alkoholdrycker. Ett plattformsföretag har ingen arbetsledningsrätt i fråga om sina bud, alltså har företaget inte rätt att förbjuda buden att anlita ersättare, och därmed inte heller rätt att få information om dessa ersättare. Därför föreslår utskottet att 38 § i lagförslaget kompletteras med ett krav på att den som levererar alkoholdrycker ska arbeta under ledning och tillsyn av tillståndshavaren (38 § 3 mom.) för att tillsynsmyndigheten ska ha information om vem som de facto idkar näring. 

(65) Propositionen innehåller inga begränsningar i fråga om mängden alkoholdrycker som levereras. Utskottet anser att det med tanke på hälsoskyddet och för att minska ordningsstörningar är nödvändigt att tillsynsmyndigheten av grundad anledning kan begränsa mängden alkohol som levereras och föreslår utifrån sakkunnigutfrågningen att det till lagförslaget fogas en bestämmelse om att den maximala mängden alkoholdrycker som får levereras kan begränsas i tillståndsvillkoren för leveranstillstånd för alkoholdrycker (17 a § 2 mom.). Mängden alkoholdrycker som levereras kan begränsas om det är nödvändigt för att trygga övervakningen i en situation där myndigheten har anledning att anta att de lagstadgade skyldigheterna inte iakttas vid överlåtelse av alkoholdrycker. 

(66) Ekonomiutskottet anser i sitt utlåtande att propositionen allmänt taget förbättrar marknadens funktion och ökar konkurrensen, eftersom det blir möjligt för alla innehavare av leveranstillstånd för alkoholdrycker att leverera alkoholdrycker. Samtidigt anser ekonomiutskottet dock att propositionen försämrar Alkos förutsättningar att uppfylla sin uppgift. För att stärka Alkos uppgift och verksamhetsförutsättningar anser ekonomiutskottet att Alkos öppettider bör utvidgas så att Alko kan hålla öppet på söndagar och helgdagar som infaller på en vardag, och att de separata begränsningarna av leveranstiderna för Alkos del bör slopas. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att syftet med begränsningarna av Alkos öppettider är att begränsa tillgången till starkare alkoholdrycker och på så sätt minska de alkoholrelaterade skadorna. Utskottet anser att det för att trygga alkohollagens syften och folkhälsan inte är motiverat att utvidga Alkos öppettider och förespråkar därför inte att Alkos öppettider utvidgas jämfört med nuläget. Social- och hälsovårdsutskottet anser dock att det är motiverat att på överlåtelse av alkoholleveranser från Alko tillämpa samma leveranstider som i fråga om andra alkoholleverantörer (klockan 9–21), eftersom Alko på grund av den ändring som utskottet föreslår endast kan leverera alkoholdrycker som innehåller högst 5,5/8,0 volymprocent etylalkohol.  

Testköp, handräckning och påföljder

(67) Testköp. Enligt den föreslagna 62 § i alkohollagen har den behöriga myndigheten rätt att utföra testköp, om det behövs för skötseln av en tillsynsuppgift som gäller leverans av alkoholdrycker. Den behöriga myndigheten har också rätt att använda myndiga frivilliga personer vid utförandet av testköp. I ljuset av propositionsmotiven (s. 57) är syftet med testköp att övervaka framför allt att de föreslagna överlåtelseförbuden iakttas. 

(68) Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande (GrUU 1/2026 rd) uppmärksamhet vid de föreslagna bestämmelserna om testköp och kraven på noggrann avgränsning. I propositionsmotiven (s. 135–136) behandlas enligt grundlagsutskottet endast delvis de förutsättningar för att anförtro offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter som följer av 124 § i grundlagen. I propositionen bedöms till exempel inte de behörighetskrav, det tjänsteansvar eller den skadeståndsskyldighet som hänför sig till frivilliga. Det föreslås inte heller några bestämmelser om dessa. Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 1/2026 rd) förblir det exakta användningsändamålet och användningssättet för den föreslagna regleringen om testköp tämligen öppet utifrån propositionen och den utredning som grundlagsutskottet fått. Även om grundlagsutskottet anser att tillsynen över iakttagandet av överlåtelseförbuden i sig är motiverad, är det av de orsaker som nämns ovan inte möjligt att helt försäkra sig om att den föreslagna regleringen om användningen av frivilliga är ändamålsenlig med tanke på 124 § i grundlagen. I detta avseende vore en mer motiverad regleringslösning att göra testköp till en befogenhet som föreskrivits för en myndighet, varvid det också skulle säkerställas att den här befogenheten som är central med tanke på utförandet av tillsynsuppgiften genomförs under tjänsteansvar. Enligt grundlagsutskottet är det oberoende av hur den föreslagna regleringen genomförs nödvändigt att precisera den så att innehållet i den tillsyn som ansetts vara möjlig genom testköp och som enligt utredning till grundlagsutskottet sannolikt kommer att begränsas i synnerhet till åldersgränskontroll mer noggrant ska framgå av regleringen.  

(69) Också i sakkunnigyttrandena till social- och hälsovårdsutskottet har man fäst uppmärksamhet vid den föreslagna regleringen om testköp och att den förblir öppen. Enligt uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet är det viktigt att kunna anlita frivilliga testköpare för att säkerställa övervakningen av överlåtelsesituationer. Syftet med testköpen är särskilt att övervaka att åldersgränserna iakttas och för att genomföra övervakningen bör man vid testköpen kunna anlita unga som till exempel nyss fyllt 18 år. Användningen av frivilliga testköpare gör det möjligt att i större utsträckning anlita yngre personer i överlåtelsesituationer. Utöver åldersgränserna kan man i samband med testköpen också övervaka att leveranstiderna iakttas. Utöver åldersgränserna är det däremot inte möjligt att i samband med testköpen övervaka andra överlåtelseförbud (berusning eller störande beteende och olovlig överlåtelse eller förmedling av alkoholdrycker).  

(70) Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att lagförslaget med anledning av grundlagsutskottets utlåtande preciseras så att det i 62 § 4 mom. uttryckligen föreskrivs om situationer där den behöriga myndigheten har rätt att göra testköp. Enligt utskottets förslag förutsätter testköp att det behövs för tillsynen över att förbudet mot överlåtelse av leverans enligt 37 § 1 mom. 1 punkten (minderårig person) eller 37 § 2 mom. (person som inte har fyllt 20 år) eller leveranstiden enligt 42 a § 1 eller 2 mom. iakttas. 

(71) Dessutom föreslår utskottet att 62 § 4 mom. kompletteras med att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på en frivillig testköpare som utför ett sådant testköp som avses i paragrafen och att bestämmelser om testköparens skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).  

(72) Handräckning. Enligt 65 § i den gällande alkohollagen har tillsynsmyndigheterna rätt att av andra myndigheter få handräckning för tillsynen över efterlevnaden av alkohollagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och för verkställigheten av lagen och bestämmelserna. I propositionen föreslås inga ändringar i den gällande bestämmelsen om handräckning.  

(73) Sakkunniga har påpekat att polisens handräckning i tillsynsuppgifter enligt alkohollagen bör vara avgiftsfri när övervakningen baserar sig på myndighetens eget initiativ eller på en lagstadgad uppgift. Detta tryggar tillsynen också i de situationer där tillsynen inte kan utföras utan handräckning. För att säkerställa att tillsynen kan genomföras föreslår utskottet att det till lagförslaget fogas en bestämmelse om tillsynsmyndigheternas rätt att avgiftsfritt få handräckning av polisen (65 §).  

(74) Påföljdsavgifter. I 71 § i den gällande alkohollagen föreskrivs det om en påföljdsavgift som tillståndsmyndigheten kan ålägga tillståndshavaren att betala, om tillståndshavaren bryter mot vissa bestämmelser i alkohollagen. Påföljdsavgiften kan vara minst 300 euro och högst 1 000 euro. Enligt propositionen ska påföljdsavgift i fortsättningen också kunna påföras i situationer där tillståndshavaren bryter mot skyldigheterna relaterade till leverans av alkoholdrycker eller där distansförsäljaren bryter mot skyldigheten att i leveransen anteckna att den innehåller alkoholdrycker.  

(75) Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att påföljdsavgiften på 1 000 euro är för låg och flera aktörer ansåg att den övre gränsen för påföljdsavgiften bör vara minst 20 000 euro, vilket föreslogs i den återtagna propositionen RP 173/2024 rd. Utskottet anser att det med tanke på påföljdsavgiftens verkningsfullhet och förebyggande effekt är motiverat att avgiftens maximibelopp höjs avsevärt och föreslår därför att 71 § i lagförslaget ändras så att påföljdsavgiften kan vara högst 20 000 euro.  

Marknadsföring

(76) Enligt den gällande alkohollagen är det tillåtet att marknadsföra svaga alkoholdrycker, men vid marknadsföringen ska iakttas de bestämmelser i 50 § 2 mom. i alkohollagen som förbjuder marknadsföring av svaga alkoholdrycker i vissa situationer eller för en viss målgrupp, såsom minderåriga. Marknadsföring av starka alkoholdrycker, såsom marknadsföring på nätet, i streamingtjänster, på tv och radio samt i tidningar och tidskrifter, är däremot enligt huvudregeln i 50 § 1 mom. i den gällande alkohollagen helt förbjuden. Undantag från marknadsföringsförbudet för starka alkoholdrycker regleras i 50 § 3 mom., och i de undantagssituationer som anges där ska dessutom förbuden enligt 50 § 2 mom. iakttas.  

(77) I propositionen föreslås det att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker ändras så att det framöver är tillåtet att marknadsföra starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster. Det blir alltså möjligt för aktörer etablerade i Finland att i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet marknadsföra starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster. Bestämmelserna om marknadsföring tillämpas också på marknadsföring i Finland, alltså får starka alkoholdrycker enligt propositionen framöver marknadsföras på nätet och i streamingtjänster också i Finland.  

(78) I propositionen konstateras det (s. 55) att tillåtandet av marknadsföring av starka alkoholdrycker i större utsträckning ökar exponeringen för alkoholmarknadsföring, vilket kan medföra konsekvenser för alkoholkonsumtionen och därmed alkoholrelaterade nackdelar. Också vid sakkunnigutfrågningen framfördes det att den digitala marknadsföringen ökar konsumtionen särskilt bland personer med riskbruk av alkohol och unga. Det framfördes att marknadsföring av alkoholdrycker på nätet inte bör tillåtas helt i den utsträckning som föreslås utan den bör begränsas till företagets egna webbsidor och kanaler i sociala medier. En del av de sakkunniga föreslog också att förslagen om marknadsföring förkastas helt och hållet.  

(79) Enligt ekonomiutskottets utlåtande kan det med tanke på jämlika konkurrensvillkor anses inkonsekvent att det också i fortsättningen ska vara förbjudet att marknadsföra starka alkoholdrycker på inhemska tv- och radiokanaler och att det också för marknadsföringen av svaga alkoholdrycker finns omfattande tidsbegränsningar samtidigt som marknadsföring tillåts i större utsträckning i andra kanaler. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att i samband med kommande reformer av alkohollagstiftningen på ett heltäckande sätt följa och bedöma konsekvenserna av regleringen av marknadsföringen och vilka alternativ det finns.  

(80) Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att marknadsföringen av starka alkoholdrycker utifrån sakkunnigyttrandena kan bedömas öka skadeverkningarna av alkohol. Utskottet ställer sig därför inte bakom den föreslagna regleringen som gör det möjligt att marknadsföra starka alkoholdrycker på nätet och i streamingtjänster, utan föreslår att 50 § i lagförslaget förkastas. Det innebär att den gällande bestämmelsen i 50 § i alkohollagen förblir i kraft, enligt vilken marknadsföring av starka alkoholdrycker enligt huvudregeln i 50 § 1 mom. är helt förbjuden. Således realiseras inte heller de inkonsekvenser i marknadsföringen av alkoholdrycker ur konkurrenssynpunkt som påtalas i ekonomiutskottets utlåtande.  

(81) Propositionen innehåller inget förbud mot influerarmarknadsföring av alkoholdrycker eller mot marknadsföring baserad på inköpshistorik. Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågning föreslog flera aktörer att det till lagförslaget bör fogas ett förbud mot influerarmarknadsföring av alkoholdrycker, vilket bedömdes kunna skydda i synnerhet barn och unga. Dessutom föreslog flera aktörer ett förbud mot riktad marknadsföring baserad på inköpshistorik, eftersom riktad marknadsföring bedömdes påverka särskilt dem som konsumerar mycket alkohol.  

(82) För att förhindra att alkoholkonsumtionen och skadeverkningarna i anslutning till den ökar, föreslår social- och hälsovårdsutskottet utifrån sakkunnigyttrandena att lagförslaget kompletteras med bestämmelser om förbud mot influerarmarknadsföring av alkoholdrycker (50 § 2 mom. 12 punkten) och förbud mot marknadsföring som baserar sig på inköpshistorik (50 § 2 mom. 13 punkten). Enligt utskottets förslag ska dessa förbud iakttas vid marknadsföring av både svaga och starka alkoholdrycker.