UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Inledningsvis
(1) Statsrådet har till riksdagen lämnat en aktuell redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen (SRR 2/2026 rd), där man bedömer betydelsen av förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön för Finland och Europa och kompletterar den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024 (SRR 3/2024 rd).
(2) I redogörelsen konstateras att det har skett betydande förändringar i Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning sedan 2024. Ändringarna bottnar främst i Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina och de fientliga åtgärderna mot övriga Europa samt på de senaste förändringarna i de transatlantiska förbindelserna. Samtidigt ökar stormaktskonkurrensen, den tekniska konkurrensen kopplas allt närmare till säkerheten och den internationella regelbaserade ordningens funktionsförmåga är under press. Utskottet delar försvarsutskottets (FsUU 10/2026 rd) bedömning att det inte är fråga om en tillfällig säkerhetspolitisk störning utan om en långvarig strukturell förändring i den europeiska säkerhetspolitiska miljön.
(3) Utrikesutskottet anser att det är motiverat att riksdagen lämnats en aktuell redogörelse. Denna redogörelse är inte en uttömmande beskrivning av alla förändringstrender, utan den syftar till att identifiera de viktigaste strategiska förändringarna och deras betydelse för Finland. Utskottet anser det viktigt att redogörelsen fungerar som underlag för riksdagsdebatten och samtidigt signalerar Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje till allmänhet, allierade och partner. Utskottet konstaterar att förändringstakten i världen är sådan att ingen redogörelse kan hänga med. Detta understryker vikten av att upprätthålla en kontinuerlig strategisk lägesbild, liksom vikten av regelbunden debatt i riksdagen även utanför redogörelsescykeln.
(4) Utskottet anser att det är viktigt att man i redogörelsen konstaterar att Finlands grundläggande utrikes- och säkerhetspolitiska mål förblir oförändrade. Det viktigaste målet är att trygga Finlands självständighet, territoriella integritet, medborgarnas säkerhet och samhällets funktionsförmåga.
(5) Utskottet påminner om att nätverket av beskickningar är ett viktigt verktyg för att främja Finlands intressen i världen. Den stöder Finlands utrikes- och säkerhetspolitik genom att upprätthålla relationer med andra stater och internationella organisationer, förmedla information till stöd för Finlands beslutsfattande och upprätthålla förmågan att förutse förändringar i den säkerhetspolitiska miljön. Beskickningarna främjar Finlands ekonomiska, politiska och kulturella intressen och stöder finländska företag på den internationella marknaden.
Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning
(6) Utskottet anser att den omvärldsbedömning som ingår i redogörelsen är realistisk och motiverad som helhet. Den viktigaste förändringen är inte bara en försämring av den säkerhetspolitiska miljön, utan också en strukturell fördjupning av osäkerheten. De tidigare grundläggande antagandena i Finlands säkerhetspolitik – den relativa stabiliteten i den europeiska säkerhetsordningen, förutsägbarheten i de transatlantiska förbindelserna och den institutionella bärkraften i den internationella regelbaserade ordningen – ställs nu allt mer på prov.
(7) Rysslands aggressiva och imperialistiska agerande utgör fortfarande det allvarligaste hotet mot Finlands och Europas säkerhet. Europa måste ta ett större ansvar för sitt eget försvar. Finlands utrikes- och säkerhetspolitik bygger på ömsesidigt kompletterande element, såsom ett starkt nationellt försvar som en del av Natos avskräckning och försvar, Europeiska unionens politiska och ekonomiska inflytande, nordisk integration, samhällelig resiliens och fungerande internationella partnerskap.
Ryssland
(8) Redogörelsen ger en dyster bild av Ryssland. Det konstateras att Ryssland utgör ett långvarigt hot mot den euroatlantiska säkerheten. Enligt utskottets uppfattning handlar det inte bara om Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina, utan om en bredare strategisk strävan att förändra den europeiska säkerhetsordningen genom maktutövning, hybridpåverkan och politisk instabilitet.
(9) Utskottet betonar att stödet till Ukraina måste fortsätta och att trycket på Ryssland måste öka genom sanktioner och andra ekonomiska åtgärder. Det är också viktigt att stärka åtgärderna för att hantera säkerhets- och miljöriskerna med den ryska skuggflottan och begränsa Rysslands intäkter från energi.
(10) Utskottet konstaterar att Finlands säkerhetspolitik inte heller i fortsättningen kan bygga på antagandet att Ryssland snabbt kommer att ändra riktning. Ett eventuellt eldupphör eller fredsavtal i Ukraina kommer inte att undanröja hotet från Ryssland. I redogörelsen beskrivs hur Ryssland fortsätter att utveckla sin armé även nära Finlands gränser. I redogörelsen beskrivs också hybrid-, cyber- och sabotageaktioner mot kritisk infrastruktur samt försämringen av säkerhetsläget i Östersjön. Utskottet noterar också Rysslands strategiska kommunikation och användningen av kärnvapenavskräckning som ett verktyg för politiska påtryckningar.
(11) Vid utskottsutfrågningarna betonades Kinas betydelse som möjliggörare av Rysslands krigspolitik, politiskt, tekniskt och ekonomiskt. Även stödet från Nordkorea och Iran är centralt för Ryssland. Detta fördjupar den europeiska säkerhetsutmaningen och visar att Rysslandsfrågan måste ses som en del av en bredare stormaktspolitisk konkurrens.
(12) Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har påverkat Finlands och Rysslands bilaterala relationer i grunden. De politiska förbindelserna har avbrutits på grund av Rysslands uppenbara brott mot internationell rätt och FN-stadgan. Diplomatiska förbindelser upprätthålls, men bilateralt myndighetssamarbete med Ryssland är i stor utsträckning fryst, med undantag för nödvändiga sektorer (bl.a. gränssäkerhet). Utskottet noterar att en diskussion har inletts bland europeiska allierade om att bygga upp förbindelserna med Ryssland som en del av en fredsuppgörelse och efter att anfallskriget har upphört. Finland bör bidra till den här diskussionen. Riksdagen måste också kopplas in i diskussionen i rätt tid.
(13) Utskottet anser att Finland måste ha en realistisk Rysslandsanalys på lång sikt. Förmågan att analysera och forska i Rysslandsfrågor är viktig att bevara på nationell nivå.
Ukraina
(14) I redogörelsen står det att det är av stort säkerhetspolitiskt intresse för hela Europa att Ukraina klarar sig. Utskottet anser att denna bedömning är av central betydelse. Att stödja Ukraina är inte bara en fråga om solidaritet eller ett utrikespolitiskt värdeval för Finland, utan också ett direkt säkerhetspolitiskt intresse. Ukrainas förmåga att försvara sig påverkar direkt Rysslands strategiska beräkningar, stabiliteten i den europeiska säkerhetsordningen och den internationella rättens trovärdighet. Att stödja Ukraina är en del av EU:s egen försvarsstrategi.
(15) Utskottet anser att det är viktigt att det i redogörelsen konstateras att Ukraina själv beslutar om vilka fredsvillkor som är godtagbara och att det inte går att fatta beslut om den europeiska säkerhetsordningen utan att Europa är med. Detta är enligt utskottets uppfattning nödvändigt både ur folkrättslig och strategisk synvinkel. Utskottet betonar också vikten av EU:s enighet när det gäller att fatta beslut som är väsentliga för kontinenten. Att sträva efter enighet och att stärka EU:s beslutsförmåga bör vara ett strategiskt mål för Finlands EU-politik.
(16) För Europas säkerhet är det en viktig fråga inte bara att kriget ska ta slut, utan också på vilka villkor en eventuell fred ska uppnås. En fredsuppgörelse som i praktiken belönar den som inlett anfallskriget skulle undergräva den internationella rättens trovärdighet och skapa ett farligt prejudikat. Utöver villkoren för fred betonar utskottet att det är väsentligt att Ukraina förblir en livskraftig och funktionsduglig stat som har förmåga att ta hand om sitt eget försvar även efter kriget.
(17) Utskottet betonar att stödet till Ukraina måste fortsätta på bred front och långsiktigt. Förutom politiskt stöd behöver Ukraina militärt, ekonomiskt, humanitärt tekniskt och annat materiellt stöd för att kunna förbättra sin försvarsförmåga och förhandlingsposition. Finland hör tillsammans med de övriga nordiska och baltiska länderna till Ukrainas största stödjare. Utskottet hänvisar till försvarsutskottets utlåtande (FsUU 10/2026 rd), där man tar upp erfarenheterna av modern krigföring i Ukraina och hur dessa erfarenheter har ett betydande värde för utvecklingen av Finlands och övriga Europas försvarsförmåga. Att stödja Ukraina är därför också en investering i att stärka Finlands och Europas egen försvarsförmåga, avskräckning och kristålighet, står det i utlåtandet.
(18) Utskottet påminner om att Ukrainas EU-medlemskapsperspektiv är strategiskt viktigt för Europas säkerhet, även om medlemskapsprocessen nog kommer att bli lång och institutionellt krävande. EU måste upprätthålla sitt politiska engagemang för detta mål.
De transatlantiska förbindelserna
(19) Utskottet anser att analysen i redogörelsen av förändringarna i den transatlantiska omgivningen är motiverad. De transatlantiska relationerna är fortfarande av central betydelse för Finlands och Europas säkerhet. Förenta staterna är den militärt mest betydande medlemmen i Nato och den främsta aktören med tanke på Natos avskräckning och trovärdiga försvar. Enligt utredning är Finlands bilaterala förbindelser med Förenta staterna fortfarande mycket starka och samarbetet omfattande. Enligt utredningen fortskrider även genomförandet av försvarssamarbetsavtalet (DCA) enligt planerna.
(20) Samtidigt har den transatlantiska omgivningen blivit mer oförutsägbar och präglas av snabba förändringar och en hårdare retorik. Vid utskottets sakkunnigutfrågningar relaterades den historiska bakgrunden till förändringarna. I sina bedömningar betonade de sakkunniga att det är avgörande att ha en tydlig uppfattning om Förenta staternas inrikespolitik, särskilt om demokratin och rättsstatsprincipen, för att ha förståelse för landet som utrikes- och säkerhetspolitisk partner. Den politik som Förenta staternas nuvarande administration bedriver har bidragit till en långsiktig utveckling, där Europa eller stärkandet av de transatlantiska relationerna inte hör till Förenta staternas högsta prioriteter. Strategin Amerika först prioriterar transaktionalism och nationella intressen genom till exempel ekonomisk protektionism. Inte ens de närmaste allierade har nödvändigtvis någon särställning. Som det står i redogörelsen visar Förenta staterna också en ökad beredskap att använda militära maktmedel.
(21) Utskottet konstaterar att Finland och Europa måste förbereda sig på att spänningarna i den transatlantiska relationen blir långvariga och att Förenta staternas engagemang i Europa kan bli mer villkorat än i dag. Finlands säkerhetspolitik kan därför inte baseras på antagandet om Förenta staternas oförändrade engagemang för Europas säkerhet, utan kräver en kontinuerlig realistisk bedömning av utvecklingen i omvärlden. När Förenta staterna nu allt mer lägger fokus på den indopacifiska regionen och Persiska viken framträder ett behov av att stärka Europas eget ansvarstagande. Denna förändring av prioriteringarna återspeglas i de nationella säkerhets- och försvarsstrategier som offentliggjorts av den nuvarande amerikanska administrationen.
(22) Finlands intresse är att samtidigt upprätthålla en stark bilateral relation med Förenta staterna och stärka det europeiska ansvarstagandet. Utskottet instämmer i redogörelsens linje att den transatlantiska relationen ska byggas utifrån våra egna värden och intressen med fokus på våra styrkor.
Kina
(23) Det råder fortsatt konkurrens mellan Förenta staterna och Kina om det politiska, militära, ekonomiska och teknologiska globala ledarskapet. Kina har målmedvetet stärkt sin globala position. I avsnittet om Ryssland i betänkandet framhålls Kinas roll som möjliggörare av Rysslands anfallskrig, och i avsnittet om teknik behandlas ekonomiska och tekniska beroenden av Kina.
(24) Utskottet anser att det för att möta de globala utmaningarna är nödvändigt att Finland och Kina för en dialog om såväl bilaterala som internationella frågor. Kina är en betydelsefull handelspartner för Finland. Men landets mål att kontrollera kritiska produktions- och leveranskedjor utmanar samtidigt också Finland. Beroendet av Kina måste minskas. Finland kommer att fortsätta att samarbeta konstruktivt med Kina på de områden där det tjänar Finlands och Europas intressen. Samtidigt stärker Finland sin ekonomiska säkerhet, sin teknologiska suveränitet och sin förmåga att hantera strategiska beroenden i en världsordning som förändras. Utskottet anser att Kinas växande globala roll understryker vikten av att öka kunskapen om Kina också i Finland.
Inverkan av läget i Mellanöstern
(25) Utskottet anser att det försämrade säkerhetsläget i Mellanöstern är en betydande faktor som påverkar den säkerhetspolitiska miljön i Europa och Finland. Läget i området bidrar till instabilitet i den internationella ordningen och ökar riskerna för energisäkerheten, världsekonomin och sjöfarten. Situationen påverkar också Europas säkerhet och gynnar aktörer som utmanar kontinentens säkerhet, däribland Ryssland, genom att flytta internationellt fokus bort från Ukraina och öka den geopolitiska osäkerheten. Det bör också noteras att läget i Hormuzsundet har lett till högre oljepriser, vilket också gynnar Ryssland genom att stärka dess krigsekonomi och förutsättningar för att fortsätta med anfallskriget i Ukraina. Det har också lett till brist på gödsel och mat, särskilt i Afrika. Utskottet anser att det är mycket viktigt att trygga sjöfarten genom Hormuzsundet, både ur folkrättslig synvinkel och med tanke på den internationella handeln, energiförsörjningen och livsmedelstryggheten.
(26) Utskottet anser att det är viktigt att länderna i Mellanöstern och Persiska viken i den eskalerade situationen i området är nära involverade i alla lösningar som syftar till nedtrappning. Utskottet betonar att EU aktivt bör arbeta för att återgå till en diplomatisk lösning tillsammans med sina partner.
(27) Utskottet konstaterar att det är viktigt att EU genom alla sina åtgärder främjar fred, stabilitet och skydd av civila i Mellanöstern. Utskottet ser det också som angeläget att Finland som en del av EU främjar en obehindrad tillgång till humanitärt bistånd i hela Gazaremsan och att alla förpliktelser enligt internationell rätt, inklusive skyddet av civila och personal inom humanitärt bistånd, iakttas i området. FN bör enligt utskottet få en stärkt roll i fredssträvandena i området.
Nato
(28) Utskottet delar redogörelsens bedömning av vikten av att stärka det europeiska ansvarstagandet i Nato. Ett mer europeiskt Nato innebär inte att man bygger upp ett alternativ till det transatlantiska samarbetet, utan att man stärker den europeiska militära, industriella och politiska bärkraften så att alliansens samlade avskräckning stärks. Som försvarsutskottet betonar i sitt utlåtande (FsUU 10/2026 rd) förutsätter detta, förutom utveckling av de militära förmågorna, att den försvarsindustriella grunden, den strategiska funktionsförmågan och den politiska beslutsförmågan stärks.
(29) Utskottet lägger vikt vid att åtagandena om försvarsutgifter och förmågemål genomförs fullt ut i hela alliansen. Utskottet påminner dessutom om att utvecklingen av ett mer europeiskt Nato också är riskhantering i en situation där Förenta staternas strategiska fokus allt mer riktas mot andra omgivningar.
(30) Enligt Natos strategiska koncept från 2022 utgörs Natos avskräckning och försvar av en kombination av kärnvapenkapacitet, konventionell kapacitet och missilförsvarskapacitet. Helheten kompletteras av rymd- och cyberkapacitet. Kärnvapen utgör den sista utvägen i alliansens avskräckning.
(31) I redogörelsen står det att Finland har förbundit sig fullt ut till Natos kollektiva avskräckning och försvar samt deltar i arbetet avseende Natos kärnvapenavskräckning. Utskottet anser att det är viktigt att Finland i redogörelsen entydigt bekräftar sitt åtagande att följa Natos kollektiva kärnvapenpolitik. Utskottet påminner om att Finland anslöt sig till Nato 2023 utan begränsningar och förhandsvillkor. Utskottet anser att det är viktigt att det i redogörelsen konstateras att Finland fortsatt har åtagit sig att följa fördraget om icke-spridning av kärnvapen och att fullgöra sina övriga internationella förpliktelser.
(32) När utskottet behandlade regeringens proposition om kärnenergilagen (RP 72/2026 rd) behandlade utskottet Natos kärnvapenavskräckning mer ingående. Utskottet ansåg det viktigt att Finland inte har någon nationell lagstiftning som begränsar alliansens kollektiva försvar och att Finland intar en nordisk linje när det gäller regleringen av kärnladdningar (UtUU 4/2026 rd).
(33) I redogörelsen konstateras att Finland inte har för avsikt att stationera kärnvapen på sitt territorium under fredstid. Utskottet instämmer med försvarsutskottet (FsUU 10/2026 rd) i att skrivningen i första hand är ett nationellt politiskt ställningstagande och en strävan att forma en kompatibel nordisk infallsvinkel på kärnvapenpolitiken. Samtidigt anser utskottet liksom försvarsutskottet att det är viktigt att Finlands riktlinjer inte utformas på ett sätt som i onödan inskränker den strategiska obestämdheten när det gäller kärnvapen eller Finlands handlingsfrihet. Finland intar sin ståndpunkt till kärnvapenfrågor självständigt och behåller sin beredskap att anpassa sig till förändrade omständigheter.
Vapenkontroll, krishantering
(34) Enligt utredning kommer Finland att fortsätta med sin långsiktiga och aktiva politik för att främja vapenkontroll och nedrustning och stärka den internationella säkerheten. Finland betonar efterlevnaden av fördragen om rustningskontroll och åtgärder som ökar förtroendet.
(35) Utifrån inkommen utredning konstaterar utskottet att omvärlden i fråga om internationell rustningskontroll, genomförandet av anknytande avtal och främjandet av rustningskontroll har försämrats. Utskottet anser att den här utvecklingen är oroväckande och betonar att Finland bör fortsätta att aktivt påverka och betona rustningskontrollens betydelse för den internationella stabiliteten och säkerheten. Rustningskontroll stöder också genomförandet av humanitär rätt. Autonoma vapensystem och ansvarsfull användning av artificiell intelligens i vidare bemärkelse är ett viktigt inslag på dagens agenda för rustningskontroll.
(36) Utskottet noterar att krishantering har en långvarig ställning som ett verktyg i Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. För närvarande deltar Finland i tio militära krishanteringsinsatser med sammanlagt cirka 360 soldater. Hälften av soldaterna tjänstgör i FN:s fredsbevarande insatser. Utskottet konstaterar att Rysslands olagliga anfallskrig i Ukraina, den ökade instabiliteten i Mellanöstern och det att UNIFIL-mandatet löper ut i slutet av detta år påverkar volymen av Finlands medverkan åtminstone tillfälligt. Utskottet anser att det är viktigt att även i fortsättningen sträva efter en tillräcklig nivå på medverkan i både militär och civil krishantering.
Europeiska unionen
(37) EU:s betydelse för säkerheten accentueras genom utrikes- och säkerhetspolitiken (inklusive sanktionspolitiken), försvarsindustrin, hanteringen av kritiska beroenden, bekämpningen av hybridhot och den strategiska konkurrenskraften. Utskottet betonar också vikten av ett närmare samarbete mellan EU och Nato. I en säkerhetspolitisk miljö där militära och icke-militära påtryckningsmedel överlappar varandra blir EU:s regelverk och ekonomiska och tekniska kapacitet ett väsentligt komplement till Natos militära roll. Utskottet påpekar att EU håller på att uppdatera sin egen säkerhetsstrategi. Strategin bör inte bara omfatta den operativa miljön utan även tydliga mål och medel för EU:s åtgärder. Utskottet noterar också att solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF-fördraget) och stöd- och biståndsklausulerna (artikel 42.7 i EU-fördraget) stöder solidariteten mellan medlemsstaterna och stärker unionen. Även om den gemensamma europeiska militära försvarsstrukturen i huvudsak bygger på Nato är det samtidigt viktigt att stödja ansträngningarna att förbättra mekanismerna för genomförandet av klausulerna.
(38) Utskottet konstaterar att Europeiska unionens beslutsförmåga måste utvecklas. Enligt den information som utskottet fått tar EU:s beslutsfattande i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor ofta fortfarande för lång tid och utmynnar alltför ofta i den minsta gemensamma nämnaren. Det är inte något som Europa har råd med, enligt utskottet. Kravet på enhälliga beslut kan också underblåsa tredjeländers försök att påverka enstaka medlemsstater och därigenom EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattande. Utskottet upprepar sin långvariga ståndpunkt (UtUU 1/2024 rd och UtUU 4/2021 rd) att EU aktivt bör söka sätt att stoppa en sådan utveckling. Beslutsfattande med kvalificerad majoritet balanseras vid behov av de skyddsklausuler som ingår i fördraget. Också användningen av konstruktiv röstnedläggning är en del av denna helhet. Utskottet förespråkar en övergång till beslut med kvalificerad majoritet i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
(39) EU:s utvidgning behandlas kort i redogörelsen. Utskottet betonar att det är ett strategiskt intresse av geopolitisk betydelse för Europa, ett säkerhetspolitiskt medel och ett verktyg för att hejda Rysslands ökande inflytande i EU:s närområden och öka stabiliteten. Utskottet ser det som angeläget att Finland främjar dels verkställandet av en trovärdig utvidgningspolitik som grundar sig på EU:s medlemskapskriterier, dels EU:s egna förberedelser för att ta emot nya medlemsländer. Detta är en institutionell och beslutsmässig utmaning som vi måste vara beredda på.
(40) Försvarsutskottet konstaterar i sitt utlåtande (FsUU 10/2026 rd) att EU:s betydelse framhävs särskilt inom den övergripande säkerheten. Till unionens metodarsenal hör bland annat stärkt försvarsindustriellt samarbete, utveckling av den militära rörligheten, tryggande av kritisk teknik, motverkande av hybridhot, stärkande av cybersäkerheten samt frågor som gäller den ekonomiska säkerheten. Säkerhet är inte bara en fråga om militära förmågor utan också om kapaciteten att upprätthålla produktion, säkerställa tillgång till energi, skydda kritiska leveranskedjor och minska strategiska beroenden. EU har en viktig roll att spela i detta avseende.
Arktis
(41) Som en del av behandlingen av redogörelsen gick utskottet igenom den ökade säkerhetspolitiska betydelsen av Arktis inom stormaktskonkurrensen, där miljöfrågor, militär närvaro, logistisk tillgänglighet, kritiska naturresurser, teknisk konkurrens och nya sjöförbindelsers strategiska betydelse är sammankopplade. Som försvarsutskottet konstaterar i sitt utlåtande FsUU 10/2026 rd kan det arktiska området inte betraktas som en helhet åtskilt från den övriga euroatlantiska säkerhetspolitiska miljön.
(42) Utskottet anser att EU:s arbete för att stärka stabiliteten, säkerheten och en hållbar utveckling i Arktis är viktigt. Finland främjar EU:s arktiska politik.
(43) Utskottet anser att det är viktigt att samarbeta med Natos arktiska länder, dvs. de nordiska länderna, Kanada och Förenta staterna. När det gäller Grönland betonar utskottet vikten av att respektera FN-stadgan och internationell rätt. Det är bara Grönland och Danmark som kan fatta beslut om Grönland och Danmark.
(44) I sitt utlåtande tar försvarsutskottet också upp Finlands geografiska läge vid korsningen mellan Östersjön och Arktis och betonar Finlands betydelse som en del av Natos nordliga försvar samt vikten av att utveckla Lapplands infrastruktur, den logistiska hållbarheten, den militära rörligheten samt kapaciteten att ta emot och stödja allierade.
(45) Finland har specialkompetens i arktiska förhållanden när det gäller verksamhet i kalla förhållanden, försörjningsberedskap och drift av kritiska system. Denna kompetens är också viktig för det transatlantiska samarbetet.
Nordiskt samarbete, annat regionalt samarbete
(46) Utskottet betonar att det nordiska samarbetet har fått ytterligare ökad betydelse i den förändrade säkerhetspolitiska miljön i och med Finlands och Sveriges Natomedlemskap. Norden håller på att bli en mer integrerad säkerhetspolitisk enhet. Utskottet anser att det nordiska samarbetet inte bara är en kompletterande dimension i Finlands säkerhetspolitik, utan en central del av dess strategiska struktur. Det bör utvecklas vidare på alla nivåer.
(47) Det nordiska samarbetet stärker Finlands säkerhet på flera nivåer, både genom det praktiska försvarssamarbetet, den gemensamma lägesbilden, försörjningsberedskapen, resiliensen och den övergripande säkerheten samt, mer generellt, som ett verktyg för politisk samordning. Det breda samarbetet omfattar nästan alla samhällsområden.
(48) Sveriges betydelse för Finlands säkerhet är särskilt central. Ett aktuellt exempel på detta är Sveriges roll som ramnation i Natos FLF-sammansättning. Utskottet betonar också vikten av NB8-samarbetet och samarbetet med Tyskland och Polen i frågor som rör säkerheten i Östersjöområdet.
(49) Utskottet konstaterar att det vid sidan av Nato är viktigt att utveckla också andra former av säkerhets- och försvarssamarbete som kompletterar alliansens kollektiva försvar. Ett samarbetsnätverk med många skikt stärker Finlands säkerhet och regionala kristålighet.
(50) Det brittiskledda JEF-samarbetet har en särskild betydelse i norra Europa och Östersjöområdet. Det är också värt att notera att Storbritannien, Frankrike och Italien deltar i Finlands FLF-trupper tillsammans med de nordiska länderna.
(51) Dessutom stärker Nordefco-samarbetet och det bilaterala och multilaterala samarbetet med viktiga allierade interoperabilitet, lägesmedvetenhet och trovärdighet i försvaret av närområdet.
(52) Finland främjar aktivt samarbetet mellan små och medelstora länder. I en världsordning i förändring kommer inflytande i allt högre grad att uppstå ur förmågan att bygga nätverk, sammanföra kompetens och skapa gemensamma lösningar. Samarbete mellan små och medelstora länder stärker säkerheten, konkurrenskraften, försörjningsberedskapen, den tekniska suveräniteten och den internationella genomslagskraften.
Teknik, kritiska beroenden och kristålighet
(53) Utskottet betonar att handeln, tekniken och säkerheten i den förändrade omvärlden är allt närmare sammankopplade. Ömsesidigt beroende kan bli ett påtryckningsmedel. Störningar i leveranskedjorna, geoekonomiska påtryckningar och georegleringskonkurrens kan också drabba Finland. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kritiska råvaror, halvledare, digital infrastruktur, molntjänster, telekommunikationsnät och andra tekniska komponenter som är avgörande för säkerheten.
(54) Utskottet lyfter fram det ekonomiska och tekniska beroendet av Kina. Landets centrala roll inom tillverkning, kritiska mineraler och tekniska ekosystem innebär att allvarliga störningar i de globala leveranskedjorna också omedelbart skulle kunna påverka den europeiska ekonomin. Samtidigt måste det identifieras att EU:s tekniska beroende också delvis är kopplat till Förenta staterna, särskilt när det gäller digitala tjänster och teknikplattformar.
(55) Utskottet anser att strategisk konkurrenskraft är en del av säkerhetspolitiken. Finland och Europa måste stärka tillgången till kritisk teknik, forsknings- och innovationskapacitet, standardiseringspåverkan, försvarsindustriell kapacitet och politik för ekonomisk säkerhet i EU. Målet är att minska skadliga beroenden utan att i onödan försvaga Finlands internationella ekonomiska öppenhet. Finlands säkerhet och framgång är allt mer beroende av EU:s förmåga att förnya sig, växa och agera strategiskt. Utskottet anser att konkurrenskraft, teknisk utveckling och ekonomisk säkerhet i dagens miljö är oskiljaktiga delar av utrikes- och säkerhetspolitiken. EU måste beslutsamt stärka sin strategiska ställning globalt och minska sina kritiska beroenden, samtidigt som unionen fortsatt är en öppen ekonomi och försvarare av internationell handel.
(56) Kriget i Ukraina har visat hur snabbt den tekniska utvecklingen går i den säkerhetspolitiska miljön. Obemannade system, underrättelseverksamhet i realtid, cyberoperationer, digital påverkan och samhällets resiliens har blivit kärnfrågor när det gäller säkerheten. Den finska modellen för övergripande säkerhet ger en stark grund, men den måste ständigt utvecklas. I sitt utlåtande (FsUU 10/2026 rd) behandlar försvarsutskottet också den ökande hotbilden från drönare och betonar att beredskapen för att bekämpa drönare måste stärkas.
(57) Vid utskottets sakkunnigutfrågningar betonades de säkerhetspolitiska konsekvenserna av artificiell intelligens och kvantteknik, liksom oron för om Europeiska unionen kan hålla jämna steg med den globala konkurrensen inom denna sektor. Artificiell intelligens håller enligt utredning på att bli en av framtidens kritiska infrastrukturer, med konsekvenser för ekonomi, samhälle och försvar. Utvecklingen av artificiell intelligens gör också cyberangreppen, informationspåverkan och desinformationen mer riktade och effektiva. Även virtualisering, 3D-utskrift, nanomaterial, autonom robotteknik, bioteknologi och energiteknik är exempel på teknik som i hög grad påverkar vår omvärld.
(58) Sällsynta jordartsmetaller och andra kritiska mineraler har blivit allt viktigare bland annat på grund av den gröna omställningen, digitaliseringen och försvarsindustrins behov. Importberoendet är en viktig utrikes- och säkerhetspolitisk utmaning för Europa. Detta beroende kan göra Europa sårbart för ekonomiska och politiska påtryckningar och störningar i leveranskedjorna i krissituationer. Utskottet anser att det är viktigt att EU aktivt söker efter sätt att tillsammans med företagen trygga tillgången på kritiska material och stärka Europas strategiska autonomi. Utskottet konstaterar att Finland har fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, och att en ansvarsfull utvinning kan stärka Finlands och EU:s strategiska självförsörjning. Även försvarsutskottet tar upp detta i sitt utlåtande.
Den regelbaserade internationella ordningen
(59) Utskottet anser att en fungerande regelbaserad internationell ordning är viktig för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Som litet land drar Finland nytta av en internationell ordning där relationer bygger på regler och inte på den starkes rätt. Som medlem av det internationella samfundet försvarar Finland konsekvent fullföljandet av folkrätten.
(60) Som det står i redogörelsen är det regelbaserade systemet dock under press till följd av Rysslands anfallskrig, stormaktskonkurrens, försvagad funktion hos multilaterala institutioner och ökad unilateral maktutövning.
(61) Utskottet betonar att systemets brister inte minskar dess betydelse. Tvärtom, dess betydelse betonas i en situation där det utmanas. Finland bör fortsätta att aktivt arbeta för att försvara internationell rätt, stödja internationella domstolar, utveckla multilateralt samarbete och reformera FN-systemet. Finlands kandidatur till FN:s säkerhetsråd för åren 2029–2030 är ett viktigt tecken på Finlands stöd för FN och på viljan att främja fred och förebygga konflikter samt att försvara den regelbaserade internationella ordningen. Det är också viktigt att Finland fortsätter sitt aktiva arbete för att reformera FN och till exempel stärka generalförsamlingens befogenheter i frågor som rör fred och säkerhet.
(62) Utskottet betonar också att Finland bör försvara humanitär rätt och humanitära principer — mänsklighet, opartiskhet, oberoende och neutralitet. FN är en viktig plattform för att agera också till exempel i klimat- och energipolitiken samt för att öka förtroendet för forskningsdata och avtalssystem.
(63) Utskottet anser att nätverk av allierade, samarbete i små grupper, regionala säkerhetsstrukturer och strategiska partnerskap kompletterar multilaterala strukturer och inte står i konflikt med dem.
(64) Utskottet betonar också FN:s roll som en plattform för Finland att föra en dialog med bland annat länderna i det globala syd. Utskottet delar redogörelsens bedömning att det är en säkerhetspolitisk åtgärd att bygga upp nya partnerskap nationellt och via EU. Det är angeläget att Finland söker partner som är intresserade av att upprätthålla och utveckla den regelbaserade internationella ordningen och med vilka Finland kan främja sina nationella intressen. Länder som har samma värdegrund finns också i regioner som vi tidigare inte har samarbetat så nära med. Det är viktigt att bredda kontaktytorna med sådana länder. För att lösa globala problem måste vi också samarbeta med länder som inte delar våra värderingar. I detta sammanhang noterar utskottet också den betydande minskningen av finansieringen av utvecklingssamarbete på global nivå. Detta bidrar till att göra det svårare att hantera globala kriser.
Avslutningsvis
(65) Utskottet anser att förändringen i Finlands säkerhetspolitiska miljö är djupare än vad de enskilda kriserna ger vid handen. Det handlar inte bara om en tillfällig försämring av säkerhetsläget, utan om en bredare omvälvning av den internationella ordningen, där den europeiska säkerhetsordningen är instabil, Ryssland utgör ett långsiktigt strategiskt hot, den transatlantiska miljön är i omvälvning och den tekniska konkurrensen och de ekonomiska beroendena har blivit säkerhetspolitiska frågor. Bland den finländska säkerhetspolitikens främsta uppgifter finns att förena realism, långsiktighet, nationell handlingsförmåga, allians, regionala partnerskap, europeiskt inflytande och strategisk framsyn. Den utmanande situationen kräver en kontinuerlig strategisk bedömning av läget och de åtgärder som krävs. Detta är vad statsrådet regelbundet bör göra, också tillsammans med riksdagen.