2.2.2.1  Integrationslagens målgrupp

Integrationslagen tillämpas på den som har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland enligt utlänningslagen (301/2004). Integrationslagen tillämpas även på den vars uppehållsrätt har registrerats eller som har beviljats ett uppehållskort i enlighet med utlänningslagen. Lagen tillämpas även på ett nordiskt lands medborgare vars uppehållsrätt har registrerats i enlighet med det som har avtalats mellan de nordiska länderna om registrering av befolkningen. Integrationslagens 10 § tillämpas även på andra invandrare som vistas i Finland och 68 § tillämpas även på finska medborgare som är offer för människohandel i enlighet med 3 § 7 punkten i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011). Bestämmelserna i integrationslagens 4 kap. om anvisande till kommunplats och bestämmelserna i 61–66 § om ersättning för kostnader till kommunerna eller välfärdsområdena tillämpas på personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i den lagen. 

Integrationsfrämjande tjänster ordnas inom ramen för kommunens integrationsprogram och i form av andra integrationsfrämjande tjänster enligt det allmänna service- och utbildningssystemet. Kommunens integrationsprogram är ett koncept för invandrare som omfattar integrationstjänster i inledningsfasen, och minimiinnehållet i det regleras i lag. Integrationsprogrammet för den lagangivna primära målgruppen innehåller åtminstone en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, en integrationsplan, en flerspråkig samhällsorientering, integrationsutbildning inklusive sluttestning av språkkunskaperna, andra på servicebehovet baserade tjänster som främjar integrationen och sysselsättningen samt vägledning och rådgivning under den tid integrationsprogrammet varar. Kommunen eller arbetskraftsmyndigheten ska utarbeta en bedömning av kompetensen och behovet av integrationstjänster för personer som är registrerade som arbetslösa arbetssökande och lagangivna invandrare utanför arbetskraften. Målgruppen utgörs förutom av arbetslösa arbetssökande också av personer som avses i 2 § 3 eller 4 mom. (bl.a. personer som får internationellt skydd, kvotflyktingar och personer som får tillfälligt skydd, som har hemkommun samt familjemedlemmar till de nämnda personerna), minderåriga ensamkommande barn och unga, offer för människohandel, invandrare som får utkomststöd annat än tillfälligt och invandrare som får stöd för hemvård av barn. I samband med totalreformen av integrationslagen utökades skyldigheterna genom att man utvidgade den primära målgruppen så att kommunen är skyldig att nå allt fler invandrare som behöver integrationsfrämjande tjänster. 

Hur stor målgruppen för integrationstjänster i den inledande fasen är beror i första hand på omfattningen av den invandring som riktas mot Finland. Storleken varierar således varje år. År 2024 utarbetades totalt 19 710 första integrationsplaner för invandrare som registrerats som arbetssökande. Palvelusuunnitelmien seuranta, digitaaliset raportit. Kehittämis- ja hallintokeskus, läst 10.6.2025, (på finska)https://tuuttipalvelu.sharepoint.com/sites/Tiedolla_Johtaminen/SitePages/Palvelusuunnitelmien-seuranta.aspx Antalet har ökat avsevärt jämfört med tiden före 2022. Det beror förutom på det stora antal personer som får tillfälligt skydd även på att övrig invandring ökat. Av de invandrare som registrerade sig som arbetssökande under tredje kvartalet 2025 var i genomsnitt 25 710 integrationskunder, dvs. invandrare som hade en giltig integrationsplan. Kehittämis- ja hallintokeskuksen Tuutti-palvelu, läst 30.9.2025.  

Ett mål med den nya integrationslagen, som trädde i kraft vid ingången av 2025, var att effektivisera och påskynda sysselsättningen och integrationen av invandrarkvinnor. Detta ville man uppnå genom att förplikta kommunerna att ta kontakt med dem som fick stöd för hemvård av barn och som fått uppehållstillstånd eller uppehållskort för mindre än tre år sedan eller personer som registrerat uppehållsrätt för en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster. Vid totalreformen av integrationslagen föreskrevs det mer exakt och noggrannare avgränsat om kommunernas rättigheterna att få information i syfte att effektivisera i synnerhet möjligheten att nå kvinnorna för att få dem med i tjänsterna i den inledande fasen av integrationen. Kommunen har också tidigare fått uppgifter om de invandrare på vilka integrationslagen tillämpas och som får utkomststöd annat än tillfälligt för att kunna nå ut till dem och erbjuda tjänster. Från 2025 får kommunen på motsvarande sätt registerbaserad information om de invandrare på vilka integrationslagen tillämpas och som får stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Ändringen syftade till att systematiskt nå de invandrare som får stöd för hemvård av barn, som ofta är mammor som sköter sina barn hemma, och erbjuda dem tjänsterna i integrationsprogrammet. Den begränsning som familjeskyldigheterna medför för deltagandet i integrationsåtgärder har beaktats i lagstiftningen på så sätt att integrationsplanen kan förlängas med graviditets- eller föräldraledighetens längd. I och med totalreformen av integrationslagen kan integrationsplanens maximala varaktighet enligt prövning förlängas med högst två år om den maximala varaktighet som anges i integrationslagen har gått ut medan invandraren har fått stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn och deltagit på deltid i en integrationsplan. Dessutom ingår det i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ett mål att förbättra invandrarkvinnornas ställning och för det har kommunerna anvisats tilläggsfinansiering från och med 2025.  

2.2.2.2  Skyldigheter till integration

Integrationen är en för invandraren individuell process som sker i interaktion med det omgivande samhället och som förutsätter att invandraren själv är aktiv och engagerad. Invandraren är också skyldig att delta i de tjänster som erbjuds honom eller henne. Enligt integrationslagen ska integrationskunder, dvs. invandrare, som har en giltig integrationsplan delta i utarbetandet och översynen av integrationsplanen, genomföra den plan som utarbetats med honom eller henne samt söka sig till och regelbundet delta i de åtgärder och tjänster som överenskommits i planen. Integrationskunden ska underrätta kommunen om hur han eller hon genomfört planen samt om betydande förändringar i anknytning till servicebehovet, livssituationen eller något annat som kan inverka på uppnåendet av de mål som överenskommits i planen och på deltagandet i tjänsterna. Dessutom ska en integrationskund som är registrerad som arbetssökande informera om genomförandet av planen på det sätt som anges i 38 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Numera informeras invandrare och integrationskunder om sina skyldigheter redan i samband med tjänsterna och åtgärderna i enlighet med integrationslagen. Det redogörs för skyldigheterna t.ex. i det basinformationsmaterial som ges i samband med att uppehållskort beviljas eller hemkommuns- och befolkningsuppgifter registreras, i samband med lågtröskeltjänster som vägledning och rådgivning och i samband med den flerspråkiga samhällsorienteringen. Invandrarna får information om skyldigheterna även inom ramen för vägledningen och rådgivningen inom det integrationsprogram som kommunen ordnar. Dessutom ska invandrarna få information om sina skyldigheter i anslutning till bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster. Innehållet har preciserats genom statsrådets förordning om innehållet och genomförandet av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster (869/2024). Också inom övrig basservice, som den kommunala basservicen och social- och hälsovårdsservicen, lyfter man fram de rättigheter och skyldigheter som anknyter till servicen.  

Bestämmelser om integrationsfrämjande tjänster för invandrare som är arbetssökande finns förutom i integrationslagen även i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I integrationsplanen kommer kommunens arbetskraftsmyndighet tillsammans med invandraren överens om utbildning, jobbsökning och dess mål samt om åtgärder och tjänster som stöder jobbsökningen och främjar sysselsättningen. Integrationsplanen ska inkludera en jobbsökningsskyldighet i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt huvudregeln för jobbsökningsskyldigheten ska planen på en gång inkludera tre granskningsperioder på en månad under vilka en arbetssökande som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ska söka fyra arbetsmöjligheter. Dessutom åläggs i regel jobbsökningsskyldighet för en arbetssökande som är deltidsanställd i minst två veckor eller vars permittering genomförs i form av förkortad arbetstid och vars ordinarie arbetstid är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Jobbsökningsskyldighet åläggs även personer som deltar i arbetskraftsutbildning, fullgör frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller är i lönesubventionerat arbete, men i dessa fall finns det undantag i anslutning till när skyldigheten börjar och antalet arbetsmöjligheter som ska sökas. Om arbetskraftsservicen inte är förknippad med undantag av något slag i fråga om jobbsökningsskyldigheten, åläggs den i enlighet med huvudregeln. 

Om den arbetssökande deltar i arbetskraftsutbildning eller arbetsprövning eller är i lönesubventionerat arbete där arbetstiden överskrider 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete eller är i sådan rehabilitering utan avbrott som beräknas fortgå längre än en månad börjar jobbsökningsskyldigheten först från att samtal om jobbsökning har ordnats en månad innan ifrågavarande tjänst, arbete eller rehabiliteringsperiod avslutas. Det här innebär att ingen jobbsökningsskyldighet gäller under tiden för de nämnda tjänsterna, om inte tjänsten beräknas pågå högst en månad, varvid skyldigheten åläggs i enlighet med huvudregeln.  

I lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om undantag till vissa detaljer i jobbsökningsskyldigheten. Det enda undantag som i praktiken gäller endast invandrare är att ingen jobbsökningsskyldighet åläggs om den arbetssökande deltar i frivilliga studier i läs- och skrivkunnighet som stöds med arbetslöshetsförmån och som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa bedrivs på heltid. Arbetssökande som deltar i studier i läs- och skrivkunnighet har klart sämre förutsättningar än andra arbetssökande att få sysselsättning, och att skaffa sig läs- och skrivkunnighet är ofta den första förutsättningen för att få tillträde till annan utbildning eller till arbete. Också i dessa personers integrationsplan inkluderas emellertid en jobbsökningsskyldighet två veckor innan studierna slutar eftersom de då uppfyller definitionen för att hotas av arbetslöshet. 

Sysselsättningsplanen för en arbetssökande som saknar utbildning och som enligt beräkning under mer än en månads tid på ett i 9 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller i 28–32 § i lagen om främjande av integration avsett sätt deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån ska omfatta under studierna infallande granskningsperioder på tre månader var, under vilka den arbetssökande ska söka tre arbetsmöjligheter. Om personen inte saknar utbildning åläggs jobbsökningsskyldigheten enligt huvudregeln. 

De övriga undantag från och lindringar i jobbsökningsskyldigheten som det föreskrivs om i lagen om ordnande av arbetskraftsservice gäller alla arbetssökande kunder. Om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det inte i den arbetssökandes pendlingsregion under granskningsperioden finns fyra sådana jobb att söka som den arbetssökande har möjlighet att få med beaktande av dennes arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet minskas antalet jobb som ska sökas under granskningsperioden. Om det inte finns några möjliga jobb att söka, åläggs ingen jobbsökningsskyldighet i denna situation. Jobbsökningsskyldighet åläggs inte heller i vissa andra begränsade situationer såsom om en person enligt en sådan medicinsk utredning som betraktas som tillförlitlig saknar arbetsförmåga för allt slags arbete efter att skyddet för yrkesskicklighet upphört och han eller hon följer det som avtalats i planen om att ansöka om förmån som beviljas på grund av arbetsoförmåga och att söka sig till rehabilitering som förbättrar arbets- och funktionsförmågan. Dessutom förutsätts det att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig. Som ett annat exempel på när jobbsökningsskyldighet inte åläggs kan nämnas en situation där personens arbetslöshet upphör inom en månad av annan orsak än inledande av arbetskraftsutbildning eller med arbetslöshetsförmån stödda frivilliga studier eller om den arbetssökande inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet inom en månad. Dessutom är den arbetssökande enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice skyldig att utarbeta och publicera en jobbsökningsprofil på en serviceplattform om inte något av de undantag som gäller för att inte behöva utarbeta eller publicera en profil är tillämpligt. I sista hand utarbetar och publicerar arbetskraftsmyndigheten en jobbsökningsprofil om den arbetssökande inte själv agerar på det sätt och inom den tidsfrist som lagen föreskriver. Det har gjorts ändringar i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa i fråga om jobbsökningen, serviceprocessen för arbetssökande och den service som stöder jobbsökningen och möjligheterna att få arbete under den innevarande regeringsperioden. För den första försummelsen föreläggs en sju kalenderdagar lång tid utan ersättning, en s.k. karens. Om försummelsen upprepas åläggs den arbetssökande skyldighet att vara i arbete, dvs. förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare. 

Rätten till inkomstrelaterad dagpenning för tiden för integrationsplanen bestäms enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, rätten till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd (48/2026) och rätten till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997). Under den tid integrationsplanen gäller tillämpas på den arbetssökande även den s.k. nordiska modellen för arbetskraftsservice enligt vilken den arbetssökande i princip är skyldig att söka fyra möjliga jobb i månaden för att rätten till utkomststöd för arbetslösa ska fortsätta. Enligt lagen om utkomststöd är var och en skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle, vilket innebär att en person i arbetsför ålder som har arbetsförmåga och ansöker om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetslös arbetssökande. Enligt 2 a § i lagen om utkomststöd är en person som är över 18 år gammal och som ansöker om utkomststöd och som inte uppnått den ålder som berättigar till ålderspension enligt 10 § 1 mom. i folkpensionslagen (568/2007) eller en person som är 17 år och som har fullgjort sin läroplikt, skyldig att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete och hålla sin jobbsökning i kraft på det sätt som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, om inte något annat bestäms i lag. I praktiken kan en arbetslös arbetssökande beviljas utkomststöd om beslutet om arbetslöshetsförmån inte har hunnit fattas eller om personen inte har rätt till arbetslöshetsförmån på grund av till exempel tillfälligt uppehållstillstånd. Utkomststödet beviljas en arbetslös person till sänkt belopp om behovet av utkomststöd beror på att personen inte har anmält sig som arbetssökande eller om personen har förfarit arbetskraftspolitiskt klandervärt. Invandrare kan också beviljas allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning och andra förmåner, t.ex. familjeförmåner för att komplettera utkomststödet. 

Bestämmelser om hur integrationskunders försummelse av skyldigheterna inverkar på rätten att få inkomstrelaterad dagpenning finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, bestämmelser om hur det inverkar på rätten att få allmänt stöd finns i lagen om allmänt stöd och bestämmelser om hur det inverkar på utkomststödet finns i lagen om utkomststöd. Om invandraren t.ex. utan giltig orsak vägrar delta i arbetet med att utarbeta en integrationsplan, i översynen av planen eller i en överenskommen åtgärd i planen får hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån begränsas enligt vad som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om allmänt stöd eller utkomststödet sänkas enligt vad som föreskrivs i lagen om utkomststöd. Det är inte möjligt att sänka eller begränsa andra förmåner även om personen inte följer sin integrationsplan. Syftet med t.ex. de förmåner som betalas under familjeledigheterna är att göra det möjligt för en förälder att sköta ett litet barn hemma. Om t.ex. en person som får stöd för hemvård av barn inte söker sig till integrationstjänster eller deltar i verksamhet som överenskommits för honom eller henne i integrationsplanen leder det inte till att den nämnda förmånen skärs ner eller går förlorad. 

Under statsminister Petteri Orpos regeringsperiod har det i enlighet med regeringsprogrammet genomförts ett flertal lagändringar som utökar skyldigheterna till integration. Den integrationspolitik som statsminister Petteri Orpos regering bedriver baserar sig på språkinlärning och arbete samt på att personer som integreras kommer in i samhället och följer samhällets regler och enligt integrationspolitiken är Finland är ett öppet samhälle som hjälper och uppmuntrar under den första tiden i det nya samhället. I enlighet med regeringsprogrammet ändrades integrationslagen genom lag 322/2024. Genom ändringarna i ersättningssystemet i enlighet med integrationslagen minskades i enlighet med regeringsprogrammet kommunens uppgifter som hänför sig till främjande av integration. Integrationen av invandrare stöds redan från deras ankomst till landet genom att personens handlingsförmåga och egna ansvar stärks när det gäller att sköta praktiska ärenden. Genom den ändring som gällde uttaget av kostnader för tolkning orsakade av avbokade tjänster av invandrarna genomfördes en besparing i de offentliga utgifterna, samtidigt som invandrarnas och integrationskundernas ansvar för sin egen integration betonades. Också nivån på de tolkningskostnader som betalas till kommuner och välfärdsområden som en del av de kalkylerade ersättningarna sänktes. Det har redan under tidigare regeringsperioder förutsatts att integrationen ska effektiviseras och påskyndas i alla faser genast från att invandrarna anländer, t.ex. i riksdagens revisionsutskotts betänkande (ReUB 6/2018 rd). Riksdagens förvaltningsutskott ansåg i sitt betänkande (FvUB 10/2022 rd) det vara motiverat att de integrationsfrämjande åtgärderna görs mer förpliktande och att det finns tillräckliga incitament för att delta i språkutbildning och annan integrationsfrämjande utbildning. För att öka den förpliktande effekten föreskrevs det i integrationslagen om att sluttestning av kunskaperna i finska eller svenska ingår i integrationsutbildningen. 

För att främja integrationen avskiljs enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering med beaktande av grundlagens ramvillkor den sociala tryggheten och de sociala förmånerna för invandrare från motsvarande för personer som varaktigt vistas i Finland. Detta genomförs genom olika skrivningar i regeringsprogrammet om revidering av den sociala tryggheten samt ändringar i förmånssystemet. Enligt regeringsprogrammet ersätts Regleringen om arbetsmarknadsstöd har upphävts i regeringens proposition med förslag till allmänt stöd (RP 112/2025 rd). Allmänt stöd betalas ut på grund av arbetslöshet. Med det allmänna stödet tryggas sådana arbetslösa arbetssökandes grundläggande försörjning under arbetslöshetstiden som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning och som behöver ekonomiskt stöd. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd har upphävts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. utkomststödet och arbetsmarknadsstödet för invandrares del med ett integrationsstöd, Beredning av integrationsstödet och språktillägg till arbetsmarknadsstödet, .https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM074:00/2024 i vilket det inkluderas ett incitament och en skyldighet att integreras. Dessutom ändras arbetsmarknadsstödets nettonivå så att den motsvarar nivån för grunddelen av det grundläggande utkomststödet där tillräckliga och intygade kunskaper i ett av de inhemska språken höjer arbetsmarknadsstödet till den nuvarande nivån. De ovan nämnda skrivningarna har beaktats i lagen om allmänt stöd. Beredning av integrationsstödet och språktillägg till arbetsmarknadsstödet, .https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM074:00/2024 Enligt regeringsprogrammet effektiviseras användningen av sänkt utkomststöd och arbetsmarknadsstöd som sanktion i fall där en invandrare inte följer sin integrationsplan, inte deltar i språkutbildning eller inte avlägger slutprovet med godkänt resultat inom utsatt tid. Dessutom har regeringsprogrammet flera andra skrivningar om den sociala tryggheten och sociala förmåner. Stödet för hemvård av barn har reviderats RP med förslag till lag om ändring av lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (s.k. norska modellen), RP 69/2026 rd. Regeringspropositionen var på remiss från den 8 oktober till 20 november 2025 och den 17 februari till 3 mars 2026. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. i enlighet med regeringsprogrammet genom den s.k. norska modellen så att rätten till stöd för hemvård börjar gälla efter flera års boendetid. Detta syftar till att öka den förpliktande effekten inom integration och sysselsättning. Enligt propositionen sätts som förutsättning för att få stöd för hemvård en boendetid på tre år i Finland. Sålunda styrs föräldrar, vanligtvis kvinnor, i den första fasen av integrationen till att efter föräldraledigheten söka sig till integrationstjänster och att bli arbetssökande mer reglerat än för närvarande. Syftet med ändringen är att få i synnerhet invandrarmammor att snabbare lära sig finska eller svenska och söka sig till sysselsättning samt styra barn i familjer med ett främmande språk till småbarnspedagogik tidigare än för närvarande. Dessutom syftar totalreformen av utkomststödet (RP 116/2025 rd, ändringslagarna 26–28/2026) till att stärka utkomststödets karaktär av temporärt sistahandsstöd samt framhäva skyldigheten att söka primära förmåner och anmäla sig som arbetslös sökande av heltidsarbete hos arbetskraftsservicen. Ändringarna ökar även skyldigheterna i anslutning till integration och sysselsättning. I enlighet med regeringsprogrammet har det dessutom genomförts en rad andra reformer för att sporra till arbete (allmänt stöd, utkomstskydd för arbetslösa, allmänt bostadsbidrag, familjeförmåner, annan social trygghet) och i enlighet med regeringsprogrammet utreds en skärpning av lagen om bosättningsbaserad trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) så att den krävda boendetiden förlängs och inkomstnivån höjs.  

Vikten av integration blir allt större framöver även i samband med förutsättningar för permanent uppehållstillstånd, familjeåterförening och medborgarskap. För att uppnå målen har medborgarskapslagen (359/2003) och villkoren för att få permanent uppehållstillstånd skärpts så att de allt mer omfattande förutsätter integration (språkkunskaper, sysselsättning, oförvitlighet) och därmed belönar integration. I enlighet med regeringsprogrammet genomförs ändringarna i medborgarskapslagen i tre faser. I den första fasen höjdes den boendetid som krävs för medborgarskap från fem till åtta år (lag om ändring av medborgarskapslagen 474/2024). Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 2024. I den andra fasen ändrades medborgarskapslagen (lag 929/2025) så att försörjningen ska vara tryggad för att medborgarskap ska beviljas. I den tredje fasen av revideringen av medborgarskapslagen RP med förslag till lag om ändring av medborgarskapslagen (medborgarskapsprov). Pågående projekt vid inrikesministeriet: . Propositionen föredras enligt uppskattning vecka 14/2026. Projekt för ändring av medborgarskapslagen, fas 3 - Inrikesministeriet infördes ett medborgarskapsprov. 

Det har också gjorts ändringar i utlänningslagen med syftet att främja integrationen. Man har velat lägga till kravet på språkkunskaper i finska eller svenska i villkoren för permanent uppehållstillstånd. Utlänningslagen har ändrats genom lag 302/2025 så att det för familjeåterföreningar för anknytningspersoner som får internationellt skydd med vissa undantag införts ett krav på två års boendetid för anknytningspersonen innan familjeåterförening är möjlig. Ändringarna syftar till att säkerställa att anknytningspersonen är integrerad innan de övriga familjemedlemmarna anländer till landet, vilket antas främja integrationen av dem som anländer. Dessutom har utlänningslagen ändrats genom lag 1408/2025, enligt vilken förutsättningarna för permanent uppehållstillstånd skärptes. Efter sex års vistelse kan ett permanent uppehållstillstånd i regel beviljas en sökande som har nöjaktiga kunskaper i finska eller svenska och två års tid i arbetslivet. Permanent uppehållstillstånd kan emellertid efter en kortare fyra års boendetid beviljas bl.a. en person under förutsättning att denne har särskilt goda kunskaper i finska eller svenska som verifieras genom språktest samt tre års tid i arbetslivet som omfattar endast ytterst korta perioder då personen lyft utkomstskydd för arbetslösa eller utkomststöd under vistelsen i Finland. 

2.3.2.1  Inledning

I integrationsplanen för invandrare, som utarbetas individuellt, kommer man ofta överens om att invandrarna ska delta i integrationsutbildning. Kommunen svarar för att det i kommunen finns integrationsutbildning i den grad att tillgången motsvarar behovet hos de integrationskunder som bor i kommunen. Kommunen ska hänvisa en integrationskund som inte är läropliktig till integrationsutbildning som genomförs av kommunen eller någon annan aktör. Hänvisning av en integrationskund som är arbetssökande till utbildning och andra tjänster görs av arbetskraftsmyndigheten. Kommunen ska dessutom anpassa integrationsutbildningen till tjänsterna i integrationsplanen, kommunens övriga tjänster, tjänster som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt det nationella utbildningssystemet så att integrationskunden till sitt förfogande har samordnade servicekoncept som främjar sysselsättning och yrkesmässig kompetens. 

Syftet med integrationsutbildningen är att förbättra och stärka förutsättningarna för integration: språkkunskaper i finska eller svenska samt möjligheter att delta i arbetslivet, vidareutbildning och samhällsverksamhet. Enligt 27 § i integrationslagen genomförs integrationsutbildningen för en integrationskund som är registrerad som arbetssökande i regel som arbetskraftsutbildning i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Integrationsutbildning kan också ordnas i form av frivilliga studier. Enligt 26 § i integrationslagen ordnas som integrationsutbildning för en integrationskund på basis av dennes integrationsmål, kompetens och behov: 1) undervisning i finska eller svenska, 2) undervisning i yrkesfärdigheter eller andra färdigheter som behövs i arbetslivet, karriärvägledning eller yrkesplanering och vägledning med avseende på fortsatta studier, sysselsättningsfrämjande tjänster eller arbetsmarknaden, 3) annan undervisning som främjar beredskap i anslutning till samhälleliga och kulturella färdigheter samt medborgarfärdigheter för vardagen. Integrationsutbildningen ska även innehålla en period av inlärning i arbete eller verksamhet som stöder arbets- och funktionsförmågan. Dessutom ska den innefatta identifiering av tidigare förvärvade kompetenser. Det språkliga målet i integrationsutbildningen ska vara att integrationskunden når fungerande och grundläggande språkkunskaper i finska eller svenska. Sluttestning i finska eller svenska ska ordnas som en del av integrationsutbildningen. Enligt 26 § 5 mom. i integrationslagen kan utbildning i läs- och skrivkunnighet inom fritt bildningsarbete och grundläggande utbildning för vuxna genomföras som integrationsutbildning. 

Termen integrationsutbildning används för närvarande på många sätt och leder till en viss förvirring. Termen integrationsutbildning används för arbetskraftsutbildningar och frivilliga utbildningar enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildning. För utbildningar som genomförs utifrån grunderna för läroplanen gäller även integrationsutbildningens sluttestning och i dessa utbildningar ingår i enlighet med läroplanen och 26 § i integrationslagen en period av inlärning i arbete och identifiering av tidigare förvärvade kompetenser. Termen integrationsutbildning används ibland också om de utbildningar inom fritt bildningsarbete som har godkänts för en persons integrationsplan och för vilka det till utbildningsanordnaren betalas en hundraprocentig statsandel. I de här utbildningarna har man kunnat följa grunderna för läroplanen i integrationsutbildning eller rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet, som det blev obligatoriskt att följa efter en ändring i lagen om fritt bildningsarbete som trädde i kraft den 1 januari 2025. Dessutom kan man kalla också utbildning i grundläggande litteracitet och grundläggande utbildning för vuxna i enlighet med 26 § 5 mom. i integrationslagen för integrationsutbildning, trots att dessa är egna utbildningsformer; de har egna rekommendationer för läroplanen eller grunder för läroplanen och sluttestningen i integrationsutbildningen i enlighet med integrationslagen gäller inte dem som studerar i dessa utbildningar. Vid sidan av dessa utbildningar har även andra utbildningar som ingår i en persons integrationsplan i vissa situationer kallats integrationsutbildning, som t.ex. olika deltidskurser och kortvariga kurser i finska och svenska. 

Enligt 26 § i integrationslagen svarar Utbildningsstyrelsen för att utveckla och förvalta sluttestningen av språkkunskaperna inom integrationsutbildningen med beaktande av integrationsutbildningens mål och innehåll. Dessutom fastställer Utbildningsstyrelsen läroplansgrunderna för integrationsutbildningen för vuxna invandrare och bestämmer hur sluttestningen av språkkunskaper i finska och svenska ska genomföras. I grunderna för läroplanen fastställs utbildningens mål och huvudinnehåll och bedömningen av en studerandes kunnande samt den information som ska ingå i den personliga studieplanen och intyget. Den som producerar utbildningstjänsten ska utifrån grunderna utarbeta en plan för genomförandet av utbildningen. Utbildningsproducenten får av grundad anledning avvika från läroplansgrunderna. 

Grunderna för läroplanen för integrationsutbildning som utfärdas av Utbildningsstyrelsen har reviderats och gällt från den 1 mars 2022. Grunderna uppdaterades den 1 januari 2025 för att motsvara den integrationslag som trädde i kraft den 1 januari 2025. Integrationsutbildningen enligt grunderna för läroplanen omfattar högst 80 studiepoäng och utbildningen varar i regel ett år. I enlighet med grunderna för läroplanen kan integrationsutbildningen inbegripa studier som stärker kunskaperna i det latinska alfabetet hos sådana studerande som har tillräckliga förutsättningar för lärande och en tillräcklig utbildningsbakgrund och om målen för integrationsutbildningen i övrigt är ändamålsenliga för den studerande. Egentlig utbildning i läs- och skrivkunnighet ingår inte i integrationsutbildningen. Enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildning kan utbildningens omfattning och längd variera beroende på den studerandes individuella studieplan. Utbildningen kan pågå längre om den studerande av motiverade skäl tar om en del av utbildningen och fullgör studier som stärker färdigheter i det latinska alfabetet. Den studerande kan också delta i integrationsutbildning en kortare tid i enlighet med sina egna mål och kompetensbehov, och övergå till annan utbildning eller till arbetslivet. Utbildningens delområden i enlighet med grunderna för läroplanen är språkliga färdigheter och kommunikationsfärdigheter, samhälls- och arbetslivsfärdigheter, handledning samt valbara studier. Dessutom är utbildningen till stöd när det gäller att ge de studerande bred kompetens såsom studiefärdigheter och digitala färdigheter. Delområdet samhälls- och arbetslivsfärdigheter omfattar en period av inlärning i arbete på minst 8 studiepoäng. Delområdet handledning omfattar uppgörandet av en studieplan, identifiering av kunnande, stöd för lärande och studier samt karriärhandledning. Centralt här är utarbetandet av en personlig framtidsplan som syftar till sysselsättning eller studier. I enlighet med grunderna för läroplanen bedöms de språkliga färdigheterna och kommunikationsfärdigheterna, dvs. i praktiken kunskaperna i finska och svenska, mot den europeiska referensramens färdighetsnivåer. Läraren använder sig av resultatet från den riksomfattande sluttestningen i integrationsutbildningen vid bedömningen av de språkliga färdigheterna och kommunikationsfärdigheterna. Perioden med inlärning i arbete som ingår i samhälls- och arbetslivsfärdigheterna bedöms med anteckningen ”avlagd” eller ”inte avlagd”. 

Riksdagen har redan tidigare betonat betydelsen av finska eller svenska för integrationen och förutsatt att integrationsutbildningen utvecklas för bättre inlärningsresultat och att den språkutbildning som ingår i integrationsplanen blir mera förpliktande och ett prov som mäter språkkunskaperna ingår i språkutbildningen (ReUB 8/2021 rd, FvUB 10/2022 rd). Enligt 26 § i integrationslagen ska det språkliga målet i integrationsutbildningen vara att integrationskunden når fungerande och grundläggande språkkunskaper i finska eller svenska. Sluttestning i finska eller svenska ska ordnas som en del av integrationsutbildningen, där målet har varit att öka utbildningens förpliktande karaktär. Med hjälp sluttestningen syftar man till att förbättra uppföljningen av hur språkkunskapsmålen uppnås och testningens jämförbarhet mellan olika anordnare samt att stödja hänvisning till andra tjänster eller utbildningar enligt integrationskundens språkfärdighetsnivå. Insamling och uppföljning av information om språkfärdighetsnivåerna möjliggör också evidensbaserad samhällsdebatt. Utbildningsstyrelsen ansvarar för att utveckla och administrera sluttestningen av språkkunskaperna på riksnivå. Sluttestning togs i bruk i utbildningar i enlighet med grunderna för läroplanen för integrationsutbildning som har inletts efter den 1 januari 2025.  

Utbildning i grundläggande litteracitet för inflyttade vuxna ordnas inom fritt bildningsarbete och som en del av den grundläggande utbildningen för vuxna. Utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete kan ordnas som integrationsutbildning i enlighet med integrationslagen. Utbildningsstyrelsen har gett en rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete (2017). Enligt lagen om fritt bildningsarbete är det en förutsättning för att få 100-procentig statsandelsfinansiering att rekommendationen för läroplan för grundläggande utbildning i litteracitet följs. Bestämmelser om grundläggande utbildning för vuxna finns i lagen om grundläggande utbildning (628/1998), och om läroämnena i läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna och om målen bestäms i grunderna för läroplanen för grundläggande utbildning för vuxna från Utbildningsstyrelsen. För närvarande har kommunen således två alternativa sätt att ordna utbildning i grundläggande litteracitet: att ordna undervisning i läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna eller att ordna utbildning i litteracitet i kommunens egen läroanstalt för fritt bildningsarbete. Dessutom kan kommunen skapa samarbetsnätverk med privata läroanstalter för fritt bildningsarbete. Genomförandet av grundläggande utbildning för vuxna och dess läskunnighetsskede förutsätter ett tillräckligt stort antal studerande för att det ska vara ändamålsenligt att ordna den. I synnerhet i kommuner som har ett litet antal invandrare kan de integrationskunder som behöver utbildning i grundläggande litteracitet eller annars grundläggande utbildning för vuxna vara mycket få varvid det nödvändigtvis inte är ändamålsenligt att ordna grundläggande utbildning för vuxna. För att ordna grundläggande utbildning i litteracitet i kommunens egen läroanstalt för fritt bildningsarbete förutsätts det att kommunen har en egen läroanstalt för fritt bildningsarbete och att man med den finansiering från undervisnings- och kulturministeriet som den får kan ordna utbildning i grundläggande litteracitet, något som ofta kräver ett stort antal timmar och små grupper, dvs. relativt mycket resurser. Beroende på region kan det i närområdet också finnas en privat läroanstalt för fritt bildningsarbete som tillhandahåller utbildning i grundläggande litteracitet inom ramen för sin finansiering. Kommunen kan således hänvisa sina kunder även till utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas av en privat läroanstalt för fritt bildningsarbete, men kommunen kan inte direkt besluta om huruvida en privat läroanstalt ska tillhandahålla grundläggande utbildning i litteracitet. Kommunen eller sysselsättningsområdet kan informera privata läroanstalter om att det finns behov av utbildning i grundläggande litteracitet. 

Integrationsutbildningen är för många invandrare det första steget mot fortsatt utbildning och arbetsmarknaden. Efter integrationsutbildningen hänvisas de invandrare som är kunder hos arbetskraftsmyndigheten i allmänhet till andra tjänster som stöder kompetensutveckling och sysselsättning eller till studier inom det nationella utbildningssystemet, eftersom många efter integrationsutbildningen fortfarande behöver stöd t.ex. för att utveckla språkkunskaperna eller yrkeskompetensen eller för att skaffa sig kontakter i arbetslivet. Vissa arbetslösa invandrare får jobb snabbt eller behöver endast kortvarigt stöd för att sysselsättas, för andra är vägen till arbetsmarknaden längre. 

2.3.2.2  Integrationsutbildning som arbetskraftsutbildning

Inledning

Principen att i regel genomföra integrationsutbildningen som arbetskraftsutbildning stöder integrationens arbetsmarknads- och arbetslivsinriktning. Bestämmelser om arbetskraftsutbildning finns i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Den arbetskraftsmyndighet som ordnar arbetskraftsutbildningen beslutar om antagningen av studerande till utbildningen. Till stöd för antagningen av studerande kan det finnas en antagningsgrupp som kan bestå av en företrädare för utbildaren samt av andra sakkunniga. Enligt lagen om ordnande av arbetskraftservice kan som studerande antas en sådan enskild kund 1) vars läroplikt har upphört, 2) som har ett av arbetskraftsmyndigheten konstaterat behov av utbildning, och 3) som är lämplig för utbildningen och för de uppgifter som utbildningen ger färdigheter för. Utbildning i läs- och skrivkunnighet kan inte ordnas som arbetskraftsutbildning. Trots att man som enskild kund till arbetskraftsutbildning kan anta t.ex. en person som arbetar, har det i integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning i praktiken deltagit mest arbetslösa arbetssökande. Av dem som 2024 började i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning var 75 procent arbetslösa arbetssökande före utbildningens början och cirka 20 procent deltog i någon annan utbildning (den föregående utbildningen kunde också ha varit integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning, t.ex. en tidigare modul i samma utbildningshelhet). Vid antagningen av studerande till integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning har man beaktat i synnerhet nya arbetssökande kunder som har en giltig integrationsplan. Dessutom har man beaktat dem som är arbetslösa arbetssökande, dvs. som inte omfattas av någon annan service. Den här prioriteringen har gjorts för att de anslag som har anvisats till integrationsutbildningen inte har räckt till för utbildning av alla arbetssökande kunder som behöver språk- och integrationsutbildning. Om det har funnits plats i utbildningsgrupperna har man kunnat anta även personer vilkas integrationsplan har gått ut. Före reformen av arbetskraftservicen upphandlade t.ex. närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland egna grupper för personer som inte längre hade rätt till en integrationsplan. Det bör även beaktas att t.ex. asylsökande inte har antagits till integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning eftersom det inte har setts som arbetskraftspolitiskt ändamålsenligt att välja sådana personer till utbildningar då man inte vet hur beständig och långvarig deras vistelse i Finland är och eftersom deras situation kan ändra oförutsägbart under utbildningen. 

Genomförande av integrationsutbildning som arbetskraftsutbildning

En viktigt utgångspunkt vid integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning är att följa grunderna för läroplanen för integrationsutbildning och att ge de studerande vägledning mot arbetslivet. Integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning inkluderar alltid perioder av inlärning i arbete, vanligtvis en eller två perioder i olika faser av utbildningen. I de integrationsutbildningar som närings-, trafik- och miljöcentralerna upphandlade före 2025 beaktades arbetslivsinriktningen bl.a. så att man i upphandlingen av utbildningen av anbudsgivarna förutsatte färdiga arbetslivskontakter, beskrivning av samarbetet med arbetsgivarna, högklassigt anordnande av perioder av inlärning i arbete samt beredskap att stödja de studerande att hitta en plats för inlärning i arbete enlighet med deras mål. Fram till slutet av 2024 förutsatte närings-, trafik- och miljöcentralerna i sina upphandlingar att utbildningsanordnarna följde grunderna för undervisningsplanen. Vanligtvis förutsatte man också att anbudsgivaren lade fram sin egen läroplan eller plan för genomförande av utbildningen i samband med anbudet. Från och med 2025 ska den som producerar utbildningstjänster också enligt de förutsättningar som föreskrivs i integrationslagen utarbeta en plan för genomförande av utbildningen utifrån grunderna för läroplanen. 

Före 2025 genomfördes integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning av serviceproducenter som valdes genom närings-, trafik- och miljöcentralernas konkurrensutsättning. De flesta av dessa serviceproducenter var aktiebolag som ägdes av kommuner eller samkommuner och som var verksamma i anslutning till yrkesläroanstalter. Dessutom fanns det några privata serviceproducenter av vilka en del verkade inom ett vidsträckt geografiskt område och tillhandahöll en stor del av integrationsutbildningarna. År 2024 var utbildningsanordnarna något över 30 stycken. Bland dem fanns både lokala utbildningsanordnare och utbildningsanordnare som var verksamma i flera regioner. De upphandlingsavtal om integrationsutbildning som närings-, trafik- och miljöcentralerna ingick vid årsskiftet 2024–2025 överfördes till kommunernas arbetskraftsmyndigheter i samband med reformen av arbetskraftsservicen. Över hälften av sysselsättningsområdena tog emot närings-, trafik- och miljöcentralernas upphandlingsavtal. Vissa upphandlingsavtal kunde handla om att t.ex. endast fullfölja pågående grupper och vissa om en överföring av ett ramavtal på flera år till kommunernas arbetskraftsmyndighet.  

Från och med 2025 kan kommunerna inom ramen för sitt organiseringsansvar välja på vilket sätt de producerar integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Vid produktion av tjänster bör kommunerna ta hänsyn till konkurrensneutralitet och bestämmelserna i kommunallagen om kommunernas verksamhet på konkurrensutsatta marknader. Vissa sysselsättningsområden fortsätter med närings-, trafik- och miljöcentralernas upphandlingsavtal, vissa gör egna upphandlingar och vissa producerar integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning i kommunens egna läroanstalter. Dessutom är det möjligt att kombinera de ovan nämnda produktionssätten. Enligt en enkät om arbetskraftsservicen som arbets- och näringsministeriet och utvecklings- och förvaltningscentret skickade till sysselsättningsområdena våren 2025 bedöms sysselsättningsområdena ordna i synnerhet utbildningstjänsterna som köpta tjänster. Av respondenterna uppgav 80 procent att de tillhandahåller integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning i form av köpta tjänster. Enligt enkäten upphandlas integrationsutbildningar nästan undantagslöst hos externa serviceproducenter oberoende av sysselsättningsområdets storlek. Siffrorna visar också att andelen ökar när mängden arbetskraft ökar. Den lägesbild som togs fram utifrån utvecklings- och förvaltningscentrets enkät gäller i synnerhet situationen i början av arbetskraftsservicereformen. Sätten att producera servicen utformas sannolikt under de närmaste åren i enlighet med behoven i de respektive sysselsättningsområdena. 

I integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning har de studerandes språkliga utgångsnivå tillsammans med lärandefärdigheter och omständigheter relaterade till målen beaktats när grupperna har bildats. De integrationsutbildningar som närings-, trafik- och miljöcentralerna upphandlade som arbetskraftsutbildningar var vanligtvis uppbyggda av moduler som gjorde att man kunde hänvisa de studerande till att genomföra de moduler som behövs. Utbildningarna varade cirka ett år och förutsättningen var att serviceproducenterna inledde utbildningsgrupper efter beställarens behov. I praktiken innebar det i huvudstadsregionen att nya utbildningsgrupper började till och med oftare än varje vecka. 

Enligt en grov indelning ordnades det före 2025 fyra slags integrationsutbildningar som arbetskraftsutbildning: grupper där lärhastigheten är långsammare och som behöver stöd, grupper som framskrider i s.k. normal hastighet, grupper som framskrider snabbt för t.ex. invandrare med akademisk bakgrund samt svenskspråkiga utbildningar. Den stomme som används för att bilda grupperna är densamma i hela landet. År 2022 deltog 14 468 studerande (olika personer) i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning. År 2023 var siffran 16 171 (olika personer). Av dessa genomfördes en utbildningshelhet bestående av modulerna 1–3 eller 1–4 av 4 348 personer 2022 och av 4 463 personer 2023. Cirka en tredjedel av dem som inledde integrationsutbildning 2016–2019 genomförde endast en modul inom integrationsutbildningen som arbetskraftsutbildning, cirka en fjärdedel genomförde två moduler och resten tre eller flera moduler. Alasalmi, J. & Busk, H. 2023. Vägledning, servicestigar och sysselsättning för deltagare i integrationsutbildning. Arbets- och näringsministeriets publikationer 31/2023. (på finska)https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/server/api/core/bitstreams/dc2ec98e-7f26-4293-8739-c49c3cb5b0c2/content Vissa genomför mindre än fyra moduler bl.a. för att de får arbete, hamnar utanför arbetskraften av orsaker relaterade till familjebildning eller flyttar från landet. År 2022–2023 studerade av dem som fullföljde en integrationsutbildningshelhet som ordnades som arbetskraftsutbildning 25–27 procent i grupper som fick stöd, 59–62 procent i grupper med normal lärhastighet och 11–14 procent i grupper med snabb lärhastighet. Under samma år fullföljde cirka 1 procent av de studerande den integrationshelhet som ordnades som arbetskraftsutbildning på svenska.  

Vissa närings-, trafik- och miljöcentraler upphandlade före 2025 integrationsutbildningar som grundade sig på olika studie- och sysselsättningsvägar, exempelvis för invandrare som behövde funktionellt stöd, inriktade sig på yrkesutbildning, var högutbildade eller inriktade på att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden. En detaljerad segmentering av utbildningsgrupperna är svår i många regioner på grund av det lilla antalet invandrare och deras varierande behov. Integrationsutbildning har tillhandahållits också på nätet för att det ska vara möjligt för flera integrationskunder att delta i anpassade kurser. T.ex. efterfrågan på integrationsutbildning för sakkunnigbranscher som webbutbildning var stor 2022–2024. I den webbutbildningen deltog studerande från verksamhetsområdena för närings-, trafik- och miljöcentralerna i Birkaland, Österbotten och Norra Österbotten. 

Av en enkät till närings-, trafik- och miljöcentralerna sommaren 2024 framgick det att köerna till integrationsutbildningarna hade vuxit vilket hade skapat tryck på att inrikta utbildningsutbudet i synnerhet till den första tiden av integrationsutbildningen. I praktiken betydde det här att man i integrationsutbildningarna i många av närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhetsområden eftersträvade att hänvisa personer så snabbt som möjligt från integrationsutbildningen till annan utbildning eller service. Inom vissa regioner var utbildningen i utgångsläget t.ex. endast tre moduler lång. Ökningen av antalet personer i behov av tillfälligt skydd efter att kriget i Ukraina inleddes samt antalet inflyttade på grund av familjeband i anknytning till arbets- och studiebaserad inflyttning har påverkat antalet deltagare och deltagarprofilen i integrationsutbildningen.  

Före 2025 utökades användningen av riksomfattande webbutbildning vid sidan av den utbildning som genomförs med närvarolösningar, t.ex. för högutbildade invandrare som bor i olika regioner, för att förbättra integrationsutbildningens tillgänglighet. Vid sidan av webbutbildningarna har det utvecklats hybridutbildningar där det förutom webbundervisning ingår dagar med närundervisning. Integrationsutbildningar över regiongränserna är fortfarande möjliga, men närmare information om sådana utbildningar i sysselsättningsområdena finns inte för situationen efter början av 2025. Före 2025 ordnades svenskspråkig integrationsutbildning som arbetskraftsutbildning som en dylik hybridmodell då den upphandlades av närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. I utbildningen deltog invandrare från olika delar i Finland som integrerades på svenska. Den svenskspråkiga integrationsutbildningen beskrivs mer ingående i avsnitt 2.2.4 Integration på svenska.  

Studerande i integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning och finansieringen

Enligt arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik deltog 14 468 studerande (olika personer) 2022 i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning. År 2023 var siffran 16 171 och 2024 var den 18 489. Av dem var 53 procent från Nyland (2024). År 2024 var kvinnornas andel i den integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning nästan två tredjedelar (65 procent). År 2023 var utbildningsdagarna uttryckt som studerandearbetsdagar i integrationsutbildningarna 1 282 127. År 2024 var utbildningsdagarna uttryckt som studerandearbetsdagar i integrationsutbildningarna 1 757 706. Den betydande ökningen jämfört med året innan berodde på att både invandringen och antalet arbetssökande utlänningar ökade. 

Uppgifter om grunderna för integrationskundernas uppehållstillstånd hittas inte direkt i arbetskraftsmyndigheternas kundinformationssystem där uppgifter om deltagarna i integrationsutbildning registreras. I arbetsförmedlingsstatistiken kan man dock kontrollera nationaliteten för de deltagare som i egenskap av arbetslösa arbetssökande deltagit i integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning. Utifrån nationaliteten kan man sluta sig till huruvida det sannolikt handlar om en person som anlänt till landet på grund av behov av internationellt skydd, en person som får tillfälligt skydd eller en familjemedlem till en person som bor i landet på grund av behov av skydd eller en annan invandrare I den här granskningen antas medborgare och deras familjemedlemmar i följande länder ha flyktingbakgrund: Afghanistan, Angola, Burundi, Eritrea, Sydsudan, Gabon, Guinea, Honduras, Irak, Jemen, Kongo (Kongo-Kinshasa), Centralafrikanska republiken, Kongo (Kongo-Brazzaville), Libyen, Mali, Nicaragua, Rwanda, Somalia, Sudan, Syrien och Tchad. Medborgare i de ovan nämnda länderna har beviljats uppehållstillstånd i Finland huvudsakligen på grund av behov av internationellt skydd eller som familjemedlem till en anknytningsperson i behov av internationellt skydd. Det finns en viss mängd personer med flyktingbakgrund även i andra nationalitetsgrupper, och i de ovan nämnda grupperna även andra än personer med flyktingbakgrund eller deras familjemedlemmar. I den här granskningen räknas alla ukrainska medborgare som deltog i integrationsutbildning 2022–2024 som personer som får tillfälligt skydd. Under 2015–2021, före Rysslands anfallskrig mot Ukraina, räknades ukrainska medborgare som deltog i integrationsutbildning till gruppen ”övriga”. I det antal ukrainare som kommit till Finland sedan 2022 kan det finnas ett visst antal personer som fått uppehållstillstånd på andra grunder än behovet av tillfälligt skydd, men de kan inte särskiljas i registeruppgifterna. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/c142f020-3040-488b-90e8-068a4294a5e8/MUISTIO_20251229065159.PDF. År 2024 deltog cirka 18 500 personer i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning. Av dessa räknas merparten (73 procent) enligt indelningen ovan till gruppen ”annan invandrare”. Man kan anta att den här gruppen till stor del omfattar personer som kommit på grund av familjeband, som makar till invandrare som kommit till landet på grund av studier eller arbete eller makar till finska medborgare eller EU-medborgare som flyttat till landet av olika skäl. Resten utgjordes av personer med flyktingbakgrund (17 procent) och ukrainare (11 procent). Andelen personer som antas ha flyktingbakgrund eller deras familjemedlemmar som deltar i integrationsutbildningar som ordnas som arbetskraftsutbildning har sjunkit jämnt sedan 2017 och planat ut under de senaste åren till cirka 3 000 årliga deltagare. Andelen personer som antogs ha flyktingbakgrund och som deltog i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning var avsevärt högre 2017–2019 då det stora antal asylsökande som anlände 2015–2016 återspeglade sig i integrationsutbildningen. Antalet personer som antas ha flyktingbakgrund är större bland dem som genomgår frivilliga studier i enlighet med integrationslagen än jämfört med integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Detta kan förklaras av att frivilliga studier enligt integrationslagen, som t.ex. utbildning i läs- och skrivkunnighet eller grundläggande utbildning för vuxna, bättre motsvarar servicebehovet hos personer med flyktingbakgrund. Man kan anta att t.ex. personer med flyktingbakgrund som flyttat till Finland behöver slutföra den grundläggande utbildningen. Dessa har nödvändigtvis inte haft möjlighet att fullfölja studier motsvarande Finlands grundläggande utbildning i utreselandet. 

Det anvisade anslaget 2023 för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning var cirka 54 miljoner euro. Dessutom beviljades 21 miljoner euro i extra finansiering på grund av det stora antalet anlända i behov av tillfälligt skydd. Det totala anslaget 2023 var således 75 miljoner euro (inklusive mervärdesskatt). År 2024 var anslaget för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning cirka 70 miljoner euro varav cirka 17 miljoner euro var anvisade för utbildningsbehov hos personer som flytt från Ukraina och som får tillfälligt skydd (beloppen inkluderar mervärdesskatt). Före 2025 kunde närings-, trafik- och miljöcentralerna inom momentet för offentlig arbetskrafts- och företagsservice anvisa finansiering till integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning till ett mindre eller större belopp än det ovan nämnda anslag i euro som anvisats till integrationsutbildning. 

Prisnivån för den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning har varierat inom Finland och under olika år. År 2022 var priset på integrationsutbildning som ordnades som ettårig arbetskraftsutbildning i snitt 7 690 euro per person (251 dagar x genomsnittligt kalkylerat studerandearbetsdagspris på 30,6 euro/studerandearbetsdag). År 2023 var motsvarande pris 8 571 euro per person (251 x 34,1 euro/studerandearbetsdag). Motsvarande pris 2024 var 9 595 euro per person (251 x 38,2 euro/studerandearbetsdag). Beloppen inkluderar mervärdesskatt.  

Integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning finansieras till kommunerna i huvudsak via statsandelssystemet för basservicen enligt kriteriet för främmande språk. Till statsandelen för finansiering av kommunernas basservice (moment 28.90.30) överfördes i samband med arbetskraftsservicereformen cirka 36 miljoner euro för anordnande av integrationsutbildning som arbetskraftsutbildning för andra än personer som får internationellt skydd och personer som kan jämställas med dem. Finansieringen till kommunerna gjordes enligt kriteriet för främmande språk. Den här ökningen av statsandelen blir permanent kvar i statsandelssystemet för basservice och från 2025 och framåt ändras statsandelen enligt hur de faktorer enligt vilka den bestäms förändras. Dessutom inverkar indexförhöjningen och justeringen av kostnadsfördelningen på statsandelens belopp. Finansieringen fördelas till kommunerna varje år utifrån förändringarna i de faktorer enligt vilka den bestäms. Statsandelen bestäms utifrån befolkningsuppgifter för det år som föregår budgetåret, dvs. ändringar i antalet personer med främmande språk som modersmål påverkar med cirka två års fördröjning.  

Som en del av arbetskraftsservicereformen fattades ett separat beslut om den ovannämnda huvudlinjen för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning i fråga om personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen (i huvudsak personer som får internationellt skydd och personer som kan jämställas med dem, samt deras familjemedlemmar samt personer som får tillfälligt skydd och som fått hemkommun). I fråga om dem betalas finansieringen för integrationsutbildning från och med den 1 januari 2025 till kommunerna som en del av den kalkylerade ersättningen för det första året under ersättningstiden för dem som fyllt 18 år (moment 32.50.30 Statens ersättningar för att främja integration, förslagsanslag). Den här lösningen är till stöd för i synnerhet små och medelstora kommuner som tar emot flyktingar eftersom den kalkylerade ersättningen anvisar finansieringen direkt till den kommun dit flyktingen flyttar, och finansieringen kan användas av kommunen cirka en månad efter att flyktingen flyttat till kommunen. Finansieringen följer med också om personen eventuellt flyttar till en annan kommun under ersättningstiden. Genom den här lösningen kan man uppmuntra kommuner att ta emot flyktingar eftersom kostnaderna för integrationsutbildningen inte behöver betalas av kommunerna enbart ur statsandelen för kommunernas basservice. Tillsvidare har man inte exakt kunnat följa hur den kalkylerade ersättningen har anvisats till kommunernas olika tjänster, men från och med 2025 ska kommunerna anteckna de kalkylerade ersättningar de erhållit enligt upphovsprincipen i de serviceklasser till vilka finansieringen anvisas. I totalreformen av integrationslagen (RP 208/2022 rd) beräknades priset för arbetskraftsutbildningen utifrån utfallet 2019, men vid halvtidsöversynen våren 2024 sänktes anslagsnivån för den integrationsutbildning som ingår i den kalkylerade ersättningen till kostnadsnivån 2023. Ändringen uppskattades medföra en besparing på 8,4 miljoner euro för 2025. Sänkningen av anslagsnivån gällde inte finansiering som ska överföras till statsandelsmomentet för kommunernas basservice. År 2026 är den anslagsnivå för integrationsutbildning som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen 46,7 miljoner euro och 2027 24,8 miljoner euro. Anslagsbehovet grundar sig på en årlig uppskattning av antalet personer som får internationellt skydd samt andra personer som omfattas av ersättningarna. 

Integrationsutbildning som ordnas som kostnadsfri arbetskraftsutbildning, de studerandes förmåner och skyldigheter

Integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning är en integrationsfrämjande tjänst som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Utbildningen är avgiftsfri för deltagaren (6 § i lagen om anordnande av arbetskraftsservice) och under utbildningstiden betalas den arbetskraftsförmån som deltagaren har rätt till medan han eller hon är arbetslös enligt lagen om utkomststöd för arbetslösa eller lagen om allmänt stöd. Till studerande betalas arbetslöshetsförmån under tiden han eller hon deltar i utbildning om det inte föreligger hinder för det som föreskrivs i lagen om utkomststöd för arbetslösa eller lagen om allmänt stöd. Under tiden för arbetskraftsutbildning har den studerande rätt till förmånen oavsett om han eller hon har en giltig integrationsplan eller inte. Under tiden för arbetskraftsutbildningen är det möjligt att få nio euro om dagen som kostnadsersättning eller 18 euro som förhöjd kostnadsersättning om dagen. 

Att delta i integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning förpliktar: den studerande ska regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier på det sätt som avses i utbildnings- eller studieplanen. Om en studerande inte gör framsteg i studierna eller olovligen är frånvarande i fem utbildningsdagar utan avbrott, ska den arbetskraftsmyndighet som beslutat om antagningen av den studerande fatta beslut om att utbildningen avbryts. Den som producerar utbildningstjänsten är skyldig att till den arbetskraftsmyndighet som beslutat om antagningen meddela att villkoren för avbrytande av utbildning uppfylls. 

Uppföljning av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning

I och med att ansvaret för att organisera och genomföra integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning överfördes till kommunerna den 1 januari 2025 ansvarar i första hand arbets- och näringsministeriet, finansministeriet och utvecklings- och förvaltningscentret för uppföljningen (från den 1 januari 2026 Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret). Anvisade resurser till integrationsutbildningen följs via kommunernas lagstadgade ekonomirapportering. Intäkter och kostnader som hänför sig till integrationsutbildning som ingår i en integrationsplan antecknas under servicekategori 5616 Integrationsutbildning. Hit förs all egenproducerad och köpt integrationsutbildning inbegripet bl.a. utbildning som ordnas i läroanstalter för fritt bildningsarbete, vuxengymnasier eller andra enheter. Uppgifter om intäkter och kostnader som hänför sig till integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning samlas separat in från serviceklassen Sysselsättningsfrämjande tjänster. 

Från början av 2025 har utvecklings- och förvaltningscentret haft ansvaret för tillsynen över genomförandet av integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning (från den 1 januari 2026 Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret). Tillsynen genomförs inom ramen för den övriga tillsynen över sysselsättnings- och integrationstjänster. Tillsynen inkluderar bl.a. antalet kunder, integrationsutbildningens genomsnittliga längd, väntetider samt hur språkkunskaperna utvecklas och hur deltagarna sysselsätts efter integrationsutbildningen. Ofta behövs det även andra tjänster efter integrationsutbildningen, och tillsynen gäller även dessa servicekedjors samband med sysselsättningen. När man granskar hur språkkunskaperna har utvecklas använder man sig i huvudsak av samma källor som de som tidigare användes i närings-, trafik- och miljöcentralernas tillsyn, men strävan är att utveckla och förenhetliga tillsynen för mer tillförlitliga resultat. De digitala rapporter som Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret tar fram, bl.a. om integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsservice, finns tillgängliga för kommunerna och sysselsättningsområdena i tjänsten Tuutti. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret publicerar en separat årsrapport över hur de integrationsfrämjande tjänsterna har genomförts och utfallit.  

Före 2025 följde närings-, trafik- och miljöcentralerna hur samtliga upphandlingsavtal genomfördes och hur finansieringen användes, medan arbets- och näringsministeriet bl.a. följde de belopp som användes för arbetskraftsservice, inbegripet integrationsutbildning, utbildningens genomsnittliga priser per dag och de kundspecifika priserna per år. Vissa av de avtal som närings-, trafik- och miljöcentralerna har ingått med utbildningsanordnare övergick från början av 2025 till sysselsättningsområdena, och integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning följs fortfarande på det sätt som anges i avtalen. I enlighet med dessa avtal följs i samarbete med utbildningsanordnarna bl.a. antalet studerande, studerandearbetsdagar, uppnådda språkfärdighetsnivåer, avhopp från utbildningen och orsakerna till det samt perioderna med inlärning i arbete som ingår i utbildningarna och framtidsplanerna för dem som deltog i utbildningen.  

Arbets- och näringsministeriet samlade under 2024 och 2025 via närings-, trafik-, och miljöcentralerna samt utvecklings- och förvaltningscentret in uppgifter om uppnådda språkfärdighetsnivåer i integrationsutbildningar som ordnats som arbetskraftsutbildning. De viktigaste resultaten presenteras i tabell 1. I de integrationsutbildningar som närings-, trafik- och miljöcentralerna upphandlade och som genomfördes som arbetskraftsutbildning 2022 och 2023 uppnådde 32 procent av dem som slutförde integrationsutbildningen språkfärdighetsnivån B1.1 (målnivån) eller en högre nivå. Cirka 60 procent av alla som slutförde integrationsutbildningen uppnådde den lägre språkfärdighetsnivån A2 (nivåerna A2, A2.1 och A2.2). De uppnådda språkfärdighetsnivåerna i integrationsutbildningen varierar stort beroende på integrationsutbildningsvägen och hur utbildningen avancerar, dvs. på hurdana studerande det finns i de olika grupperna. Av dem som studerade i de egna grupperna för t.ex. högskoleutbildade som ordnades i huvudstadsregionen uppnådde 89 procent minst nivån B1. 

Tabell 1. Uppnådda språkfärdighetsnivåer i integrationsutbildningar som ordnas som arbetskraftsutbildning 2022–2024. Källa: Arbets- och näringsministeriets sammanställning av uppgifter från närings-, trafik- och miljöcentralerna och utvecklings- och förvaltningscentret.  

2.3.2.3  Utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i en integrationsplan

Ordnande av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete

För att få ordna utbildning inom fritt bildningsarbete ska läroanstalten ha ett tillstånd att driva läroanstalt som beviljas av undervisnings- och kulturministeriet. Tillståndet kan beviljas kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser (lagen om fritt bildningsarbete). År 2025 uppgår antalet tillstånd att driva läroanstalt till 289. Läroanstaltsformerna för fritt bildningsarbete är folkhögskolor, medborgarinstitut, sommaruniversitet, studiecentraler och idrottsutbildningscenter. Integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet ordnas av folkhögskolor, medborgarinstitut, sommaruniversitet och studiecentraler. År 2024 ordnade sammanlagt 111 läroanstalter för fritt bildningsarbete dessa utbildningar som ingår i en integrationsplan. Folkhögskolorna är mestadels privata och huvudmännen är oftast stiftelser eller understödsföreningar. Av folkhögskolornas huvudmän är sex samkommuner och tre kommuner. Medborgarinstituten är totalt 172 och av dem är 149 kommunala och 23 privata. Sommaruniversitetens huvudmän är kommunala eller privata aktörer. Studiecentralens huvudmän är bildningsförbund.  

Inom det fria bildningsarbetet ordnas utbildning i grundläggande litteracitet, integrationsutbildning och andra utbildningar som främjar språkkunskaper och integration. Bestämmelser om innehållet i och organiseringen av integrationsutbildning finns i integrationslagen. Enligt integrationslagen ges utbildning i läs- och skrivkunnighet i enlighet med Utbildningsstyrelsen rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete. Enligt lagen om fritt bildningsarbete är det en förutsättning för hundraprocentig statsandelsfinansiering att rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete eller grunderna för läroplanen för integrationsutbildning följs. Den utbildning som ordnas av aktörer inom fritt bildningsarbete är central i synnerhet inom den svenskspråkiga integrationsutbildningen och läs- och skrivkunnighetsutbildningen. Enligt en utredning om finansieringsmodeller för integrationsfrämjande integrations- och språkutbildning Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF var antalet studerande i utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingick i en integrationsplan 2023 cirka 7 100. Av dem studerade cirka hälften vid folkhögskolor och 41 procent vid medborgarinstitut. År 2024 Uppgifterna om antalet studerande och kostnaderna inom fritt bildningsarbete 2024, utbildnings- och kulturministeriet 12.11.2025. var de studerande sammanlagt cirka 6 760 och fördelningen mellan utbildningar vid folkhögskolor och medborgarinstitut var nästan densamma som 2023. Sammanlagt 66 procent av dem som studerade läs- och skrivkunnighet inom fritt bildningsarbete 2023 gjorde det vid medborgarinstitut och 22 procent vid folkhögskolor. Av dem som 2024 studerade läs- och skrivkunnighet studerade 73 procent vid medborgarinstitut och cirka 15 procent vid folkhögskolor. Sommaruniversiteten och studiecentralerna har en mindre roll som producenter av utbildningar som ingår i integrationsplaner. Aktörer inom fritt bildningsarbete ordnar också utbildning för särskilda grupper, som t.ex. integrationsutbildning för teckenspråkiga. Kuurojen kansanopisto ordnar integrationsutbildning för teckenspråkiga. År 2024 hade Kuurojen kansanopisto 85 studerande. År 2025 anvisades en statsandel på cirka 416 000 euro för integrationsutbildning som institutet ordnar. Dessutom erbjuder folkhögskolorna inflyttade läropliktiga unga utbildning enligt 5 § 2 mom. i läropliktslagen som följer grunderna för läroplanen för integrationsutbildning eller rekommendationen för läroplan för grundläggande litteracitet. År 2023 ordnade 11 folkhögskolor integrationsutbildning för läropliktiga. Enligt uppgifter i informationsresursen Koski (statistikföringsdatum 20.9.2025) deltog 25 läropliktiga studerande i den här utbildningen.  

Enligt den utredning om utbildningen i grundläggande litteracitet som Nationella centret för utbildningsutvärdering har gjort Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (på finska)https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta grundar sig planeringen av utbildningsutbudet i grundläggande litteracitet enligt anordnarna i huvudsak på information, t.ex. om antalet studerande, som fås av kommunerna (40 omnämnanden) och arbets- och näringsbyrån (34 omnämnanden). Dessutom utnyttjas varierande informationskällor, som nätverk (8 omnämnanden) och undervisningsplaner (8 omnämnanden) eller så förlitar man sig på empiriska uppgifter (7 omnämnanden). Dessutom styrs planeringen av utbudet av finansieringen, t.ex. antalet prestationer anordnaren får som finansieras med hundraprocentig statsandel. Enligt de uppgifter som samlades in bland anordnarna i den utredning om utbildning i grundläggande litteracitet som Nationella centret för utbildningsutvärdering har gjort ordnas merparten av utbildningar i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och den grundläggande utbildningen för vuxna som dagstudier (86 procent). Cirka 70 procent av anordnarna tillämpar fortlöpande antagning. Förutom fortlöpande antagning inleds nya utbildningsgrupper vanligtvis två gånger (43 procent) eller en gång om året (29 procent). Endast en del av anordnarna svarade på utredningsenkäten från Nationella centret för utbildningsutvärdering varför utredningens resultat inte med säkerhet beskriver det nationella läget. Motsvarande uppgifter om när utbildningar genomförs och påbörjas samlas inte på riksnivå in om integrationsutbildningar och andra utbildningar och kurser för att främja språkkunskaper och integration inom fritt bildningsarbete.  

Finansiering och studerandeavgifter i utbildningar som främjar integration och språkkunskaper inom fritt bildningsarbete

I 9 § i lagen om fritt bildningsarbete föreskrivs det om statsandelens belopp i finansieringen av utbildning inom fritt bildningsarbete. Statsandelen beroende på läroanstaltsform är i regel 57 eller 65 procent av den kalkylerade grunden för statsandelen.  

Finansieringssystemet för integrationsutbildning inom fritt bildningsarbete baserar sig på tidigare faktiska prestationer och fastställda priser per enhet för prestationerna. Den kalkylerade grunden för finansieringen är det år som föregår det år som föregår finansåret, dvs. de faktiska prestationerna två år tidigare. Så grundade sig t.ex. finansieringen för utbildning inom fritt bildningsarbete som ingår i integrationsplaner 2024 på de faktiska prestationerna 2022. Finansieringen betalas utifrån beviljade prestationer. Om det ordnas mer utbildning än så, ansvarar anordnaren för kostnaderna för utbildningen. Statsandelsfinansieringen anvisas läroanstaltens huvudman, dvs. den som innehar tillståndet att driva läroanstalt, som allmänna medel. Statsandelen beviljas inom ramen för statsbudgeten. De beviljade prestationer som finansieras beräknas så att det reserverade anslaget i statens budget inte överskrids. 

Med början från 2022 avskildes statsandelsfinansieringen för utbildning som godkänts för invandrares integrationsplaner från läroanstalternas prestationskvot till en egen helhet i finansieringssystemet för fritt bildningsarbete. Genom denna ändring minskar integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet som godkänts för integrationsplaner inte prestationskvoten inom allmänt fritt bildningsarbete. 

Den kalkylerade enheten vid folkhögskolorna är en studerandevecka och i andra läroanstaltsformer för fritt bildningsarbete en undervisningstimme. Aktörernas priser per enhet är olika och utifrån dem bestäms den statsandelsfinansiering som beviljas. År 2025 var det genomsnittliga priset per enhet för folkhögskolornas fria bildningsarbete 350,83 euro/studerandevecka. Samma år var priset per enhet för medborgarinstitutens fria bildningsarbete 100,48 euro/undervisningstimme. År 2025 var priset per enhet för sommaruniversitetens fria bildningsarbete 162,62 euro/undervisningstimme. Priset per enhet för studiecentralernas studieverksamhet 2025 var 173,01 euro/undervisningstimme. De läroanstaltsspecifika priserna per enhet kan när det gäller folkhögskolorna höjas på vissa grunder. Sparåtgärderna i statsfinanserna påverkar priserna per enhet varför det inte varje år har gjorts någon indexjustering av priserna per enhet enligt förändringarna i kostnadsnivån. 

Fram till utgången av 2024 beviljades huvudmän för folkhögskolor, studiecentraler, medborgarinstitut eller sommaruniversitet statsandel till 100 procent av det belopp som beräknats enligt 8 § i lagen om fritt bildningsarbete och det antal prestationer som undervisnings- och kulturministeriet fastställt med stöd av 10 § när det gäller av huvudmannen ordnad utbildning som godkänts i en integrationsplan för den studerande. Enligt 24 § i lagen om fritt bildningsarbete togs det dock inte ut avgift av de studerande för undervisning som ordnas av en folkhögskola, en studiecentral, ett medborgarinstitut eller ett sommaruniversitet till den del den var godkänd i den studerandes integrationsplan. Genom de ändringar som gjorts i lagen om fritt bildningsarbete (lag 684/2023) är förutsättningen för att huvudmän för utbildning inom fritt bildningsarbete ska beviljas statsandel till 100 procent från och med den 1 januari 2025 att invandraren har en giltig integrationsplan eller att det har förflutit högst ett år sedan den senaste integrationsplanen upphörde. Dessutom föreskrevs det som ny förutsättning om att man i utbildningen ska följa grunderna för läroplanen för integrationsutbildning eller rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete. För utbildningar som uppfyller dessa förutsättningar tas det inte ut någon avgift av de studerande. Från början av 2025 har det alltså inte förutsatts att man i den studerandes individuella integrationsplan har kommit överens om utbildning som berättigar till 100 procents statsandel, utan det räcker att personen har en giltig integrationsplan när han eller hon deltar i utbildningen eller att det har förflutit högst ett år sedan den tidigare integrationsplanen upphörde. Denna ändring gjordes eftersom integrationsplanens maximilängd förkortades med ett år från tre år till två år i samband med reformen av integrationslagen, och samtidigt ville man trygga att integrationskunderna får avgiftsfri utbildning vid läroanstalterna inom fritt bildningsarbete i enlighet med läget före 2025.  

Studerandeavgift tas inte heller ut för folkhögskolornas utbildning riktad till läropliktiga och inte heller för utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen. Det sist nämnda avser läropliktiga som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen. Dessa läropliktiga kan avgiftsfritt fullgöra sin läroplikt i utbildning vid en folkhögskola där man följer grunderna i läroplanen för integrationsutbildning eller rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet för invandrare. 

Huvudmannen beviljas således statsandel till 100 procent för att ordna integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet, men för andra utbildningar inom fritt bildningsarbete, som utbildningar i finska och svenska språket, är den statsandel som beviljas medborgarinstitut, folkhögskolor och sommaruniversitet 57 procent av grunden för den kalkylerade statsandelen och för studiecentraler 65 procent. Resten av utbildningskostnaderna täcks med andra inkomster. Skäliga avgifter för undervisningen kan tas ut av de studerande. Samtliga läroanstalter bestämmer hur stora studerandeavgifterna är. Någon samlad information om studerandeavgifterna eller om vilka andra finansieringar som används för att täcka kostnader som överskrider statsandelen finns inte tillgänglig. Kommunerna kan även själva finansiera de medborgarinstitut de upprätthåller. Samlad information om i vilken mån kommunerna finansierar medborgarinstituten finns inte tillgänglig. 

Anslaget i budgeten under åren 2018–2021 för utbildning inom fritt bildningsarbete som ingår i integrationsplaner var 4,927 miljoner euro. I den första tilläggsbudgeten 2018 beviljades läroanstaltsformerna för fritt bildningsarbete tillsammans 2 miljoner euro för ökade prestationer för att möjliggöra tillräcklig utbildning i läs- och skrivkunnighet och i finska/svenska. I den tredje tilläggsbudgeten 2021 beviljades läroanstaltsformerna för fritt bildningsarbete tillsammans 2,5 miljoner euro för ökade prestationer för att stärka integrationsutbildningen för invandrare. I rambeslutet 2022–2025 gjordes en permanent anslagsökning på 5 miljoner euro i budgeten. Den här finansieringen begränsar sig till utbildning som erbjuds invandrare som har en giltig integrationsplan. Dessutom beviljades det i den andra tilläggsbudgeten 2022 1,5 miljoner euro för utbildning för personer som flytt från Ukraina och i den fjärde tilläggsbudgeten 3,5 miljoner euro. I rambeslutet 2023–2026 reserverades 2023 tilläggsfinansiering på 5 miljoner euro för utbildning som godkänts för integrationsplanen för personer som kommit från Ukraina, 4 miljoner euro 2024 och 3 miljoner euro 2025. Den här tilläggsfinansieringen upphör 2025. Anslaget för utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i integrationsplaner är alltså 15,83 miljoner euro 2025 och 12,33 miljoner euro 2026. För utbildning i grundläggande litteracitet beviljas inte separat prestationer eller finansiering, utan finansieringen och prestationerna ingår i finansieringen av integrationsutbildningen, men enligt undervisnings- och kulturministeriets uppskattning anvisas cirka 3,1 miljoner euro av statens anslag för integrationsutbildning inom fritt bildningsarbete till utbildning i grundläggande litteracitet.  

Enligt den utredning om finansieringsmodeller för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper som arbets- och näringsministeriet har beställt Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF täckte det pris per enhet som utgjorde grund för statsandelsfinansieringen cirka 70–90 procent av de genomsnittliga faktiska kostnaderna 2023 (kostnadsuppgifterna ur Utbildningsstyrelsens finansieringssystems rapporter). Den statsandel som 2023 betalades till anordnare av fritt bildningsarbete utgjorde cirka 84 procent av de faktiska kostnaderna för utbildning som ingår i integrationsplaner (inkl. tilläggsfinansieringen för utbildning för ukrainare). Vid folkhögskolorna finansierade utbildningsanordnarna 18 procent av kostnaderna för undervisningen, vid medborgarinstituten 10 procent och vid sommaruniversiteten 27 procent. Skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och statsandelsfinansieringen kan enligt utredningen bero antingen på att utbildningsanordnarna har ordnat mer utbildning än det har beviljats finansiering för eller på att de faktiska kostnaderna har överskridit den kalkylerade kostnad som är grund för statsandelen.  

Enligt utredningen om finansieringsmodellerna var de faktiska kostnaderna 2023 för utbildning inom fritt bildningsarbete som ingår i integrationsplaner totalt 19,9 miljoner euro. Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF År 2024 var de faktiska kostnaderna för utbildningarna totalt cirka 19 miljoner euro. Uppgifterna om antalet studerande och kostnaderna inom fritt bildningsarbete 2024, utbildnings- och kulturministeriet 12.11.2025. Merparten av kostnaderna gällde folkhögskolorna vilkas kostnader 2023 uppgick till 14,7 miljoner euro. Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF År 2024 var kostnaderna totalt 14,1 miljoner euro. Uppgifterna om antalet studerande och kostnaderna inom fritt bildningsarbete 2024, utbildnings- och kulturministeriet 12.11.2025. År 2023 var den sammanräknade statsandelen för utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i integrationsplaner 16,8 miljoner euro varav 5 miljoner euro riktades till språkutbildning för personer från Ukraina. Det här betyder att huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete 2023 hade 3,1 miljoner högre kostnader för utbildningar som ingick i integrationsplaner än den erhållna statsandelen. Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF 

Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete också statsunderstöd för utbildning av invandrare. T.ex. i mars 2023 beviljades 6 miljoner euro ur finansieringen av kontinuerligt lärande för att ordna utbildning som stärker vuxnas grundläggande färdigheter samt utbildning i läs- och skrivkunnighet eller utbildning i finska eller svenska för invandrare som har överskridit integrationstiden. Den här finansieringen delades ut till 52 huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete. År 2025 beviljade Utbildningsstyrelsen det fria bildningsarbetet 5 miljoner euro i studiesedelsunderstöd för utbildning i finska och svenska för invandrarkvinnor som inte har rätt till en integrationsplan. Understöd beviljade 51 huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete. Avsikten är att med understödet skapa en ny verksamhetsmodell för utbildningen med vilken man förbättrar förutsättningarna för sysselsättning för kvinnor med invandrarbakgrund. 

En del av utbildningarna inom fritt bildningsarbete kan finansieras även med studiesedlar. Studiesedelsunderstöden är avsedda att sänka studerandeavgifterna inom fritt bildningsarbete och är begränsade till personer som har hemort i Finland. Samtliga läroanstalter beslutar om användningen av studiesedelsunderstödet. Det typiska är att studiesedelsunderstödet riktas till pensionärer, invandrare och arbetslösa. Läroanstalterna kan själva bestämma om studiesedelsunderstödet täcker studerandeavgiftsandelen i dess helhet eller delvis. Studiesedelsunderstöd kan inte riktas till utbildning med 100 procents statsandelsfinansiering. Studiesedelsunderstöden ingår i statsunderstödsanslaget för fritt bildningsarbete. År 2024 beviljades totalt 2 216 000 euro i studiesedelsunderstöd till totalt 228 läroanstalter för fritt bildningsarbete (159 medborgarinstitut, 58 folkhögskolor och 11 studiecentraler).  

Studerande i utbildningar som främjar integration och språkkunskaper inom fritt bildningsarbete

Enligt utredningen om finansieringsmodeller för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper som arbets- och näringsministeriet har beställt Karinen, R. et al. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF var antalet studerande i utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingick i en integrationsplan 2023 cirka 7 100. Av dem studerade cirka hälften vid folkhögskolor och 41 procent vid medborgarinstitut. År 2024 var de studerande sammanlagt cirka 6 760 och fördelningen mellan utbildningar vid folkhögskolor och medborgarinstitut var nästan densamma som 2023. Uppgifterna om antalet studerande och kostnaderna inom fritt bildningsarbete 2024, utbildnings- och kulturministeriet 12.11.2025. Sammanlagt 66 procent av dem som studerade läs- och skrivkunnighet inom fritt bildningsarbete 2023 studerade vid medborgarinstitut och 22 procent vid folkhögskolor. Av dem som 2024 studerade läs- och skrivkunnighet studerade 73 procent vid medborgarinstitut och cirka 15 procent vid folkhögskolor. Uppgifterna om antalet studerande och kostnaderna inom fritt bildningsarbete 2024, utbildnings- och kulturministeriet 12.11.2025. Antalet studerande i utbildningar som ingår i en integrationsplan ökade mellan 2022 och 2023 för alla utbildningsanordnare, i synnerhet i utbildningar som ordnades av folkhögskolorna. Sommaruniversitetens och studiecentralernas andel av utbildning i enlighet med en integrationsplan har varit liten, totalt cirka 6 procent 2023 och totalt cirka 5 procent 2024. 

Utbildningarna i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete har ingen klart avgränsad målgrupp utan lämpar sig för målgrupper av olika slag. Målgrupperna för utbildning i grundläggande litteracitet beskrivs i rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete. Utbildningens målgrupp beskrivs utifrån vilka grupper tidigare utbildningsutbud inte har tillgodosett i tillräcklig utsträckning. Målgrupper enligt rekommendationen för läroplan är personer som behöver möjlighet till flexibla studier och/eller deltidsstudier, personer som bedöms ha nytta särskilt av studier som är kopplade till någon form av aktiviteter, personer som är i behov av utbildning i läs- och skrivfärdigheter samt undervisning i svenska eller finska, där man beaktar hur de studerandes bristfälliga utbildning påverkar lärandet och integrationen, föräldrar/vårdnadshavare som sköter små barn i hemmet, invandrare som kommit till landet på äldre dagar och som inte har tidigare erfarenhet av att studera, unga och vuxna som har låg utbildningsnivå och eventuella svårigheter i lärandet, personer i arbetslivet som behöver undervisning i grundläggande litteracitet och som har svårt att avsätta tid för studier på heltid. Enligt rekommendationen för läroplan kan utbildning i läroanstalterna ordnas också kvällstid eller under veckoslut så att personer som arbetar eller sköter barn i hemmet lättare kan delta i undervisningen. Ett sådant undervisningsarrangemang lämpar sig också för äldre personer och andra för vilka heldagsstudier är för betungande eller inte lämpar sig av andra skäl. 

Det finns inte tillgänglig statistik om demografiska bakgrundsvariabler, som utbildningsbakgrund eller ålder, för studerande som deltagit i utbildning i grundläggande litteracitet, integrationsutbildning eller andra utbildningar som främjar språkkunskaper och integration inom fritt bildningsarbete. Läroanstalterna är enligt lag inte skyldiga att lagra studerandenas personuppgifter i informationsresursen Koski med undantag för läropliktiga studerande. Läroanstalterna lagrar i informationssystemet Koulutusportti uppgifter om uppnådd språkfärdighetsnivå och framtidsplaner för personer i frivilliga studier i enlighet med integrationslagen på samma sätt som i integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Enligt uppgifter som samlats in hos anordnare av utbildning i grundläggande litteracitet i utredningen av Nationella centret för utbildningsutvärdering Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (på finska)https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta finns det mer än dubbelt så många personer över 45 år i utbildningarna i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete som i den grundläggande utbildningen för vuxna. Enligt anordnarna studerar i genomsnitt hälften av de studerande som deltar i utbildningar i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete på deltid, men variationen mellan anordnarna är stor. Enligt utredningen förefaller det vara så att en del av dem som anordnar utbildning i grundläggande litteracitet fokuserar på att som studerande anta i huvudsak heltidsstuderande. Andelen hemmavarande föräldrar av studerandena i utbildningar i grundläggande litteracitet är enligt anordnarna 38 procent. Enligt utredningen om utbildning i grundläggande litteracitet fanns det inte uppgifter på riksnivå om utredningens population, dvs. om antalet läroanstalter som ordnar utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete eller anordnare av läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna Efter att utredningen publicerades lades det till en punkt i insamlingen av kostnadsdata inom fritt bildningsarbete där det särskilt efterfrågas uppgifter om utbildning i grundläggande litteracitet. . Det är därför svårt att bedöma hur representativ enkäten är. Dessutom svarade endast en del av anordnarna på enkäten varför utredningens resultat inte med säkerhet beskriver det nationella läget. 

Uppföljning av utbildningar inom fritt bildningsarbete som främjar integration och språkkunskaper

Utbildningsstyrelsen samlar in kostnads- och prestationsdata om integrationsutbildningarna och utbildningar i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete för upprätthållande av statsandelssystemet, kostnadsuppföljning och utvärdering av utbildningen. Beräkningen i finansieringssystemet för undervisnings- och kulturverksamhet baserar sig på uppgifter om utbildningens ekonomi och verksamhet som meddelats av utbildningsanordnarna. Rapporteringen görs två gånger om året. Utbildningsanordnarna ska lämna de uppgifter som behövs för att fastställa finansieringen till statsbidragsmyndigheten samt övriga uppgifter om verksamhetens omfattning (21 § i lagen om fritt bildningsarbete). 

Datainsamlingen ger antalet studerande och prestationer för integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet som godkänts i integrationsplaner och samma uppgifter separat för personer som deltar i utbildning i grundläggande litteracitet samt för personer från Ukraina som får tillfälligt skydd. Dessa uppgifter fås per läroanstalt och på landskapsnivå. De uppgifter som samlas in baserar sig inte på de lärande varför det inte finns statistik över personernas demografiska bakgrundsvariabler och uppgifterna kan inte heller kopplas till övriga registerdata. 

Undervisnings- och kulturministeriet eller Utbildningsstyrelsen samlar inte in uppgifter om läsfärdighets- och språkfärdighetsnivåer som uppnåtts i utbildning i grundläggande litteracitet, integrationsutbildning eller andra utbildningar som främjar språkkunskaper och integration inom fritt bildningsarbete och inte heller om de studerandes framtidsvägar. Uppföljningen i fråga om integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete som genomförs som frivilliga studier enligt integrationslagen beskrivs i avsnitt 2.3.2.5 Frivilliga studier.  

2.3.2.4  Grundläggande utbildning för vuxna

Inledning

I den grundläggande utbildningen för vuxna kan man fullgöra lärokursen i grundläggande utbildning, studera enskilda läroämnen som ingår i den grundläggande utbildningen, höja vitsord i avgångsbetyget för den grundläggande utbildningen eller fullgöra studier i inledningsskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna i sin helhet eller delvis. Inledningsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna kan vid behov innehålla också ett läskunnighetsskede som är avsett för studerande som saknar eller har bristfällig läs- och skrivkunnighet. Studierna i inledningsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna motsvarar årskurserna 1–6 i utbildningen för läropliktiga. Slutskedet i grundläggande utbildning för vuxna motsvarar läroämnena i årskurserna 7–9 i den grundläggande utbildningen. Avlagt slutskede ger behörighet att söka in till gymnasium eller yrkesutbildningar. Om en studerande har tillräckliga kunskaper och färdigheter kan studierna inledas direkt efter slutskedet i den grundläggande utbildningen utan studier i inledningsskedet. Den grundläggande utbildningen för vuxna riktar sig inte enbart till invandrare eller integrationskunder.  

Anordnande av grundläggande utbildning för vuxna

Kommunen kan anordna grundläggande utbildning för vuxna på eget beslut utan separat tillstånd. Privata anordnare av utbildning behöver tillstånd att ordna utbildning. Det ska finnas en undervisningsplan för grundläggande utbildning för vuxna som är godkänd i enlighet med grunderna för den grundläggande utbildningen för vuxna (2017). Utbildningsanordnarna är i praktiken vuxengymnasier, folkhögskolor, vissa yrkesinstitut och andra läroanstalter.  

Kommunen har inte någon skyldighet att ordna grundläggande utbildning för vuxna. När grundläggande utbildning för vuxna ordnas har kommunen ingen skyldighet att ordna alla skeden av utbildningen. Den studerandes studier ska emellertid utgöra ett kontinuum. I huvudsak innebär detta att när inledningsskedet av studierna ordnas ska stöd erbjudas för studier som fortsätter till slutskedet. Om kommunen ordnar exempelvis utbildning i inledningsskedet kan slutskedet av utbildningen fortsätta också i grundläggande utbildning för vuxna där utbildningsanordnaren är en annan. 

Läskunnighetsskedet av grundläggande utbildning för vuxna omfattar 27 kurser, studierna i inledningsskedet 38 kurser och studierna i slutskedet minst 46 kurser. Studierna innehåller både obligatoriska och valbara kurser. Varje kurs varar 28 timmar. I lagstiftningen anges inte hur länge de olika skedena av utbildningen varar. Längden på varje skede kan variera för enskilda studerande. Avsikten är att den individuella studieplanen uppdateras, och den studerande kan enligt sin förmåga och sina färdigheter framskrida också snabbare än enligt den ursprungliga planen eller på motsvarande sätt långsammare. Läroanstalten kan ange en kalkylerad (ideal) prestationstid för studierna i inlednings- eller slutskedet, men det ska gå att avvika från den nedåt eller uppåt i enlighet med hur den studerande individuellt framskrider. Enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning ska studier inom grundläggande utbildning för vuxna som bedrivs på heltid avläggas inom högst fem år. Kurser som en studerande fullgör efter maximitiden kan inte längre meddelas för finansiering. Enligt grunderna för läroplanen för grundläggande utbildning för vuxna är den lärokurs som omfattar läskunnighetsskedet samt inlednings- och slutskedet sammanlagt högst fyraårig.  

Enligt en utvärdering som Nationella centret för utbildningsvärdering har gjort om utbildning i grundläggande litteracitet ordnas största delen av de utbildningar i grundläggande litteracitet som ordnas i samband med fritt bildningsarbete och grundläggande utbildning för vuxna som dagstudier (86 procent). Intagning genom kontinuerlig ansökan tillämpas av cirka 70 procent av anordnarna. Vid sidan av kontinuerlig antagning inleds utbildningsgrupper för det mesta två gånger (43 procent) eller en gång om året (29 procent). Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (sammanfattning på svenska) Https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta 

Finansiering av grundläggande utbildning för vuxna

Bestämmelser om finansieringen av grundläggande utbildning för vuxna finns i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009). Till anordnarna av grundläggande utbildning för vuxna betalas statsandel på basis av de kurser de studerande fullgjort. År 2025 var priset per enhet per kurs i fråga om personer som fullgör hela lärokursen för grundläggande utbildning 368,63 euro (för privata utbildningsanordnare 383,05 euro). Priset per enhet för ämnesundervisning 2025 var 205,82 euro (för privata utbildningsanordnare 213,87 euro). För ämnesundervisningen har det fastställts ett fast anslag, men i fråga om personer som fullgör hela lärokursen för den grundläggande utbildningen har ett förslagsanslag fastställts i statsbudgeten för den grundläggande utbildningen för vuxna. Enligt en utredning om finansieringsmodeller för utbildningar Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF har de totala utbildningskostnaderna för dem som fullgör hela lärokursen för den grundläggande utbildningen för vuxna varierat mellan 39 miljoner euro 2020 och 46 miljoner euro 2024. Kostnaderna har stigit med cirka 5,5 miljoner euro (13,6 procent) mellan 2019 och 2023. Kostnaden per studerande har varierat mellan cirka 8 000 euro 2020 och cirka 9 400 euro 2023. Kostnadsnivån har inte indexjusterats till jämförelseårets nivå. 

Det är avgiftsfritt att fullgöra hela lärokursen för grundläggande utbildning. Om den studerandes ursprungliga mål var att fullgöra hela lärokursen är studierna avgiftsfria även om den studerande inte fullgör hela lärokursen. Om en studerande studerar enskilda ämnen i den grundläggande utbildningen tas kurs- eller läsårsavgifter ut. Utbildningsanordnaren beslutar själv om avgifterna för ämnesstuderande. Det finns inte någon samlad information om avgifternas storlek, men de är i allmänhet skäliga.  

Studerande i grundläggande utbildning för vuxna

Den grundläggande utbildningen för vuxna är i huvudsak avsedd för personer som passerat läropliktsåldern utan att fullgöra lärokursen för grundläggande utbildning eller som har ett behov av att komplettera sin examen i den grundläggande utbildningen eller att höja vitsord i läroämnen. Målgruppen består av studerande som är av olika typ i fråga om studiebakgrund och beredskap.  

Enligt grunderna för läroplanen är målgrupperna för den grundläggande utbildningen för vuxna 

unga som kommit till Finland i slutskedet av den grundläggande utbildningen och som inte har hunnit få avgångsbetyg för den grundläggande utbildningen i läropliktsålder eller vilkas färdigheter har förblivit svaga under den grundläggande utbildningen  

personer i åldern 17–25 med invandrarbakgrund, som inte på grund av sin ålder kan delta i utbildning som ordnas för personer i läropliktsålder, men som behöver avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen och studiefärdigheter för att kunna fortsätta med studier på anda stadiet,  

andra vuxna med invandrarbakgrund, som på grund av svag grundutbildning i synnerhet behöver den undervisning som ges i inledningsskedet av den grundläggande utbildningen, såsom läs- och skrivfärdigheter samt matematiska färdigheter eller som behöver ett avgångsbetyg för att komma in på fortsatta studier,  

fångar, som saknar avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen eller som inte har de studiefärdigheter som behövs för att de ska kunna fortsätta med studier på andra stadiet, 

vuxna romer, som har fullgjort endast lite studier i den grundläggande utbildningen eller som saknar avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen,  

andra vuxna, som har avbrutit den grundläggande utbildningen i läropliktsålder och  

vuxna, som studerar ett eller flera läroämnen som ämnesstuderande och/eller vill höja vitsord i den grundläggande utbildningen.  

Också asylsökande kan studera i grundläggande utbildning för vuxna. Varken Utbildningsstyrelsen eller Migrationsverket statistikför antalet asylsökande i olika utbildningsformer.  

Grunderna för läroplanen innehåller dessutom en separat beskrivning av hänvisningen till inledningsskedet och slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna, liksom uppgifterna i de olika skedena. Inledningsskedet ska ge de studerande sådana kunskaper och färdigheter att de har möjligheter att fortsätta med sina studier i slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna.  

Studerande i inledningsskedet och slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna statistikförs separat. År 2024 deltog cirka 5 500 studerande i studier för lärokursen inom grundläggande utbildning i grundläggande utbildning för vuxna. Åren 2019–2023 var antalet studerande cirka 4 900 per år. Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska) samt utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF Dessa siffror inkluderar personer som fullgör hela lärokursen, men inte ämnesstuderande. Under 2020–2024 hade mer än 90 procent av dem som deltog i grundläggande utbildning för vuxna ett främmande språk som förstaspråk (ett annat språk än finska, svenska eller samiska). Åren 2020–2024 var cirka hälften av dem som studerade för att fullgöra hela lärokursen kvinnor och hälften män. Åren 2021–2024 var 38–50 procent av dem som studerade för att fullgöra hela lärokursen i grundläggande utbildning för vuxna under 25 år, 56–63 procent under 30 år och 37–43 procent över 30 år. Utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen 

Enligt svaren i den enkät till utbildningsanordnare som ingick i den utvärdering av utbildningen i grundläggande litteracitet som gjordes av Nationella centret för utbildningsutvärdering var den största gruppen deltagare i läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna personer i åldern 17–25 år (35 procent) och 26–35 år (30 procent). Enligt utbildningsanordnarna studerar nästan alla som deltar i grundläggande utbildning för vuxna på heltid. Av de studerande i läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna är andelen hemmaföräldrar enligt anordnarnas bedömning 8 procent Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (sammanfattning på svenska)Https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta.  

Benägenheten att söka sig till den grundläggande utbildningen för vuxna och fullgöra hela lärokursen kan öka till följd av att man med avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen via den gemensamma ansökan kan söka sig till grundläggande yrkesutbildning utan separat språkprov, eftersom språkkunskaper inte är en utgallrande faktor i antagningen av studerande. När studerande antas tas det hänsyn bl.a. till avgångsvitsorden i den grundläggande utbildningen. Avgångsbetyg från den finländska grundläggande utbildningen eller betyg över att man fullgjort hela lärokursen i den grundläggande utbildningen (betyget ska innehålla ett godkänt vitsord i finska eller svenska som modersmål eller andra språk) duger också i ansökan om medborgarskap som ett sätt att påvisa språkkunskaper.  

Bedömning i grundläggande utbildning för vuxna

I grundläggande utbildning för vuxna görs bedömningen i enlighet med lagen om grundläggande utbildning och grunderna för läroplanen. Nationella kriterier för slutbedömningen av avgångsvitsorden har fastställts för de olika läroämnena. Avgångsvitsorden bestäms utifrån nivån på det kunnande som den studerande visar i relation till målen i lärokursen för läroämnet och kriterierna för slutbedömningen. Avgångsbetyget innehåller numerära vitsord som inte är länkade till den europeiska referensramen för språkkunskaper. I slutskedet har den studerande nått målen för lärokursen enligt vitsordet 5, 7, 8 eller 9, när den studerandes kunnande i huvudsak motsvarar den kunskapsnivå som beskrivs i kriterierna för vitsordet i fråga. En helhetsbedömning av kunnandet enligt vitsorden 4, 6 och 10 bildas utifrån målen för lärokursen i modersmål och litteratur och i relation till kriterierna för den ovannämnda slutbedömningen. Vitsorden antecknas i datalagret Koski.  

2.3.2.5  Frivilliga studier

Inledning

Frivilliga studier är andra studier än sådana som ordnats som arbetskraftsutbildning och som en invandrare söker sig till själv eller som kommunen eller arbetskraftsmyndigheten hänvisar hen till. Det kan vara fråga om utbildning som ordnas t.ex. av läroanstalter för fritt bildningsarbete, utbildning i läs- och skrivkunnighet, grundläggande utbildning för vuxna, utbildning som handleder för examensutbildning (HUX), yrkesutbildning, gymnasiestudier eller högskoleutbildning, men också om utbildning som erbjuds av aktörer inom den tredje sektorn. 

Enligt 27 § i integrationslagen kan integrationsutbildningen utöver som arbetskraftsutbildning genomföras i form av frivilliga studier. Frivilliga studier omfattas också av 26 § 5 mom. i integrationslagen, där det anges att som integrationsutbildning i enlighet med kundens behov kan genomföras utbildning i läs- och skrivkunnighet, som ges i enlighet med Utbildningsstyrelsens rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete, eller grundläggande utbildning för vuxna, som ges i enlighet med Utbildningsstyrelsens grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen för vuxna. Dessa utbildningsformer kan inte genomföras som arbetskraftsutbildning, utan de ordnas alltid i form av frivilliga studier. Utbildning i läs- och skrivkunnighet ordnas vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och som en del av läskunnighetsskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna. I form av frivilliga studier genomförs också andra utbildningar än de ovannämnda som främjar integration och språkkunskaper (integrationsutbildning, utbildning i läs- och skrivkunnighet samt grundläggande utbildning för vuxna). Olika språkutbildningar och integrationsfrämjande utbildningar erbjuder vägar till studier och svarar på invandrares utbildningsbehov i olika livssituationer. 

Enligt en utredning Arbets- och näringsministeriets utredning 2025 om frivilliga studier enligt integrationslagen. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/27ec1a8e-1dac-4a58-8c9c-ad0fa5b599f5/KIRJE_20251229065159.PDF som gjordes vid arbets- och näringsministeriet beviljades 2022 År 2022 var den maximala längden på giltighetstiden för en integrationsplan tre år från uppgörandet av den första integrationsplanen. Från och med början av 2025 är den maximala giltighetstiden för en integrationsplan två år från uppgörandet av den första integrationsplanen. Giltighetstiden för integrationsplanen är av betydelse också när frivilliga studier granskas. cirka 67 procent av de arbetskraftspolitiska utlåtanden som gavs till integrationskunder, dvs. till personer med en integrationsplan (utlåtande 0G2, som då var det integrationslagsenliga utlåtandet till stöd för frivilliga studier) för utbildning i läs- och skrivkunnighet, fullgörande av grundskolan eller annan utbildning som främjar integration och språkkunskaper. Av dessa arbetskraftspolitiska utlåtanden gällde 15 procent yrkesinriktade utbildningar och 16 procent HUX-utbildning som handleder för examensutbildning.  

Enligt utredningen är de vanligaste frivilliga studierna i inledningsskedet enligt integrationslagen utbildning i läs- och skrivkunnighet samt integrationsutbildning och kurser i finska eller svenska. I yrkesinriktad utbildning, HUX-utbildning och högskolestudier verkar de integrationskunder som studerar frivilligt delta i integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning eller i andra slag av frivilliga studier innan de inleder studier som ökar de yrkesmässiga färdigheterna. Yrkesinriktad utbildning och HUX-utbildning fullgörs också ofta först efter de första frivilliga studierna enligt integrationslagen. 

Av alla studerande i frivilliga utbildningar enligt integrationslagen deltog 21 procent 2022 i studier i inlednings- och slutskedet av grundläggande utbildning för vuxna (exkl. läskunnighetsskedet). Av dessa studerande i grundläggande utbildning för vuxna var cirka 11 procent över 40 år. År 2022 var nästan alla studerande i frivillig grundläggande utbildning för vuxna enligt integrationslagen medborgare i afrikanska och asiatiska länder. De studerande var vanligtvis medborgare från Afghanistan, Somalia, Irak och Syrien, som tillsammans täckte cirka 74 procent av alla studerande i frivillig grundläggande utbildning för vuxna enligt integrationslagen. 

Integrationskundernas deltagande i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån ökade 2015–2019, varefter antalet har minskat (se tabell 2). 

Tabell 2. Antalet studerande i frivilliga studier 

Som det framgår av tabellen ovan, deltog 10 072 personer 2024 i frivilliga studier enligt integrationslagen som stöddes med arbetslöshetsförmån. År 2024 deltog 17 588 utländska medborgare i alla slag av frivilliga studier som stöddes med arbetslöshetsförmån (inkl. frivilliga studier enligt integrationslagen och lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012, upphävd 31.12.2024) samt kortvariga frivilliga studier på högst 6 månader med arbetslöshetsförmån). Ofta deltar samma personer både i intagrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning och i frivilliga studier.  

En av delorsakerna till ökningen 2015–2019 av antalet studerande i frivilliga studier enligt integrationslagen som stöds med arbetslöshetsförmån var det ökade antalet asylsökande 2015 och de strukturella reformerna inom utbildningen, i synnerhet överföringen av utbildningen i läs- och skrivkunnighet för vuxna invandrare från arbetskraftsutbildningen till att vara en del av utbildningen i fritt bildningsarbete och den grundläggande utbildningen för vuxna. De frivilliga studierna enligt integrationslagen har sedan 2022 haft många deltagare bland personer som flytt från Ukraina och får tillfälligt skydd, men de syns inte i den ovannämnda statistiken över frivilliga studier, eftersom deras studier bygger på arbetskraftspolitiska utlåtanden. För personer som får tillfälligt skydd utfärdades inte då arbetskraftspolitiska utlåtanden om deltagande i frivilliga studier, eftersom de inte hade rätt till arbetsmarknadsstöd. I utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i en integrationsplan deltog 2023 ukrainare enligt följande: vid folkhögskolor 2 356 (62 procent av alla studerande i utbildningar som ingår i en integrationsplan), vid medborgarinstitut 776 (26 procent), vid sommaruniversitet 153 (67 procent) och vid studiecentraler 11 (5 procent) Utbildningsstyrelsens rapport om finansieringssystemet.. År 2024 deltog sammanlagt 2 294 ukrainska studerande i utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i en integrationsplan och av dem studerade 1 923 vid folkhögskolor (52 procent av alla studerande i utbildningar som ingår i en integrationsplan vid folkhögskolor), 276 vid medborgarinstitut (10 procent) och 95 vid sommaruniversitet (53 procent).  

Information om grunderna för uppehållstillståndet för integrationskunder som deltar i frivilliga studier enligt integrationslagen finns inte direkt i det kundinformationssystem som arbetskraftsmyndigheterna använder. Med hjälp av arbetsförmedlingsstatistiken går det ändå att granska medborgarskapet för deltagarna i frivilliga studier enligt integrationslagen. Utifrån detta kan antaganden göras om huruvida det är fråga om en person som sannolikt kommit till landet för att få internationellt skydd, en familjemedlem till en person som får tillfälligt skydd eller har behov av skydd eller om en annan invandrareI denna granskning har medborgare i följande länder antagits vara personer med flyktingbakgrund eller vara familjemedlemmar till sådana personer: Afghanistan, Angola, Burundi, Centralafrikanska republiken, Eritrea, Gabon, Guinea, Honduras, Irak, Jemen, Kongo (Kongo-Brazzaville), Kongo (Kongo-Kinshasa), Libyen, Mali, Nicaragua, Rwanda, Somalia, Sudan, Syd-Sudan, Syrien och Tchad. Medborgare i dessa länder har beviljats uppehållstillstånd i Finland huvudsakligen på grund av behov av internationellt skydd eller som medlemmar till en anknytningsperson som beviljats internationellt skydd. Det finns en del personer med flyktingbakgrund också i grupper med annat medborgarskap och i de ovannämnda grupperna finns också invandrare som inte har flyktingbakgrund eller är familjemedlemmar till personer med flyktingbakgrund. I denna granskning har alla ukrainska medborgare som deltog i integrationsutbildning 2022–2024 förts till kategorin personer som får tillfälligt skydd. Ukrainska medborgare som deltog i integrationsutbildning 2015–2021, före Rysslands anfallskrig mot Ukraina, har förts till kategorin ”övriga”. Kategorin ukrainare som kommit till Finland sedan 2022 kan omfatta en del personer som fått uppehållstillstånd också på andra grunder än behov av tillfälligt skydd, men de kan inte särskiljas utifrån registeruppgifterna. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/c142f020-3040-488b-90e8-068a4294a5e8/MUISTIO_20251229065159.PDF. År 2024 deltog drygt 10 000 integrationskunder i frivilliga studier enligt integrationslagen som stöds med arbetslöshetsförmån. Av deltagarna var 49 procent medborgare i länder som är särskilt typiska för flyktingar. Ukrainarna utgjorde 8 procent och resterande 43 procent hörde i den ovannämnda indelningen till gruppen ”annan invandrare”. Det kan antas att gruppen ”annan invandrare” till en stor del innehåller personer som kommit till landet på grund av familjeband, såsom personer som flyttat på grund av studier eller arbete eller partner till finska medborgare samt EU-medborgare som flyttat till landet av olika orsaker.  

Stöd för frivilliga studier med arbetslöshetsförmån och arbetssökandes skyldigheter under frivilliga studier

Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån hör till den offentliga arbetskraftsservicen (2 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice). För tiden för sysselsättningsfrämjande service betalas den arbetslöshetsförmån som den arbetssökande enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om allmänt stöd har rätt till medan han eller hon är arbetslös. I praktiken kan det vara möjligt att stödja en arbetslös integrationskunds deltagande i studier antingen som frivilliga studier enligt integrationslagen eller som frivilliga studier enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Det är möjligt att stödja studier med arbetslöshetsförmån enligt lagen om ordnande av arbetskraftservice t.ex. när studierna leder till yrkesexamen eller högskoleexamen och dessutom ska studierna alltid, enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, bedrivas på heltid. När det är fråga om frivilliga studier enligt integrationslagen betalas utöver arbetslöshetsförmånen kostnadsersättning för studietiden. Nedan beskrivs närmare detta sätt att stödja studier. När studier stöds enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice betalas ingen kostnadsersättning. Studier som bedrivs som bisyssla är inte ett hinder för erhållande av arbetslöshetsförmån. Dessutom kan arbetssökande som fyllt 25 år ha rätt att bedriva studier i högst sex månader utan att förlora sin arbetslöshetsförmån. Bestämmelser om heltidsstudier och studier som bisyssla samt om förutsättningarna för kortvariga studier finns i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Frivilliga studier kan stödjas med arbetslöshetsförmån när villkoren enligt integrationslagen uppfylls, om arbetskraftsmyndigheten har konstaterat ett utbildningsbehov, studierna stöder integrationen och sysselsättningen och en överenskommelse om studier ingår i integrationsplanen. Dessutom krävs det att studierna omfattar studier i finska eller svenska eller att studierna sker i huvudsak på finska eller svenska. Avvikande från stöd med arbetslöshetsförmån enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice förutsätter stöd för frivilliga studier enligt integrationslagen inte 25 års ålder eller studier på heltid. Studierna eller utförandet av anknytande uppgifter ska emellertid utgöra minst hälften av längden på de frivilliga studier som stöds. I synnerhet för invandrare i behov av särskilda åtgärder kan man dock komma överens om kortare studietid per vecka. Även lokala omständigheter t.ex. i utbildningsutbudet kan beaktas i stödet för studierna. Frivilliga studier som stöds kan utöver studierna innehålla lärande på arbetsplatsen, arbetspraktik, arbetsprövning eller frivilligverksamhet.  

Integrationsplanen ska innehålla en överenskommelse om vilka studier som stöds innan studierna inleds (75 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice). En studiehelhet kan stödjas under högst 24 månader. Studiehelheten kan stödjas under högst 48 månader om målet för studierna är att fullgöra lärokursen för den grundläggande utbildningen. I praktiken kan helheter om 24 eller 48 månader som stöds fortsätta längre än giltighetstiden för personens integrationsplan. I sådana situationer kan giltighetstiden för integrationsplanen för en integrationskund under 25 år förlängas med högst ett år för slutförande av de frivilliga studierna, och för en integrationskund som fyllt 25 år kan stödet för studierna fortsätta trots att maximitiden för planen löper ut. I dessa situationer är integrationsplanen för personer som fyllt 25 år giltig i fråga om stödet för de frivilliga studierna tills det för personen upprättas en sysselsättningsplan som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller en annan plan än en integrationsplan, som ersätter sysselsättningsplanen. En sysselsättningsplan eller en annan plan som ersätter en sysselsättningsplan än en integrationsplan ska utarbetas utan onödigt dröjsmål efter det att integrationsplanens maximitid har gått ut. För den tid då studierna slutförs betalas ingen kostnadsersättning till personer som fyllt 25 år.  

Den arbetssökande ska regelbundet delta i undervisningen enligt utbildnings- eller studieplanen för utbildningen i fråga. Ett villkor för att få arbetslöshetsförmån är att den arbetssökande gör framsteg i sina studier. Detta innebär i högskolestudier i medeltal 5 studiepoäng per månad och i fråga om andra studier förutsätts det att studierna framskrider i enlighet med utbildnings- eller studieplanen (77 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice). Arbetskraftsmyndigheten följer hur den arbetssökande gör framsteg i studierna på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan, det vill säga t.ex. integrationsplanen. Om den arbetssökande inte gör tillräckliga framsteg i studierna eller underlåter att underrätta arbetskraftsmyndigheten om studieframgången på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen, upphör rätten till arbetslöshetsförmån räknat från den tidpunkt från vilken den arbetssökande inte kan anses ha gjort tillräckliga framsteg i studierna eller den tidpunkt då den arbetssökande borde ha underrättat arbetskraftsmyndigheten om studieframgången. Om den arbetssökande utan godtagbart skäl har uteblivit från utbildning enligt utbildnings- eller studieplanen så att det är uppenbart att den arbetssökande inte kan avlägga de planenliga studierna eller om den arbetssökande annars på ett väsentligt sätt har försummat studierna, upphör rätten till arbetslöshetsförmånen vid den tidpunkt då frånvaron eller försummelsen börjat (78 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice). Arbetskraftsmyndigheten kan förutsätta att den arbetssökande visar upp en sådan redogörelse för framstegen i studierna som myndigheten behöver. Den arbetssökande ska underrätta arbetskraftsmyndigheten om avbrott i studierna och om att studierna avslutats (79 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice). Producenten av utbildningstjänster för frivilliga studier ska ge den studerande intyg om antagning till utbildningen, ferieperioder under utbildningen och framsteg i studierna. Dessutom ska utbildningsproducenten utan dröjsmål underrätta arbetskraftsmyndigheten om avslutade studier och om personens frånvaro från utbildningen eller annan försummelse av studierna leder till att det är uppenbart att personen inte kan avlägga de planenliga studierna (80 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice).  

Uppföljning av frivilliga studier enligt integrationslagen

Många frivilliga studier enligt integrationslagen administreras i informationssystemet Koulutusportti, där utbildningsanordnarna registrerar en persons prestationsuppgifter i utbildningen och t.ex. uppgift om uppnådd språkfärdighetsnivå och framtidsplan. Uppgifterna kan användas av sakkunniga inom arbetskraftsservicen och kan utnyttjas i den fortsatta vägledningen av personen samt också i uppföljningen av utbildningar. Det är obligatoriskt för utbildningsanordnaren att föra in uppgiften om uppnådd språkfärdighetsnivå i informationssystemet Koulutusportti i situationer där den studerande har slutfört sina frivilliga studier. Uppföljningen av innehållen i integrationsrelaterade frivilliga studier utvecklas av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Målet är att genom systemutvecklingen bättre än för närvarande kunna följa integrationskunders deltagande i frivilliga studier enligt integrationslagen.  

2.3.2.6  Andra sätt att lära sig språk

Språkutbildning på arbetsplatser

Språkligt stöd på arbetsplatsen, i yrkesutbildning och högskoleutbildning kan påskynda en hållbar sysselsättning för invandrare. Det finns många slag av modeller för språkutbildning på arbetsplatserna och de finansieras på olika sätt. Språkutbildning som sker på arbetsplatserna ordnas emellertid inte systematiskt som en del av främjandet av integration och sysselsättning. Utbildningarna Työpaikkasuomi (Finska på arbetsplatsen) och Lär dig svenska på jobbet stöder språkstudier för dem som arbetar och de genomförs som gemensamt upphandlade utbildningar enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice i samarbete med arbetsgivarna. Dessa utbildningar utnyttjas emellertid relativt lite. Finansieringen av dessa utbildningar är en del av finansieringen av arbetskraftsservicen, dvs. av statsandelsfinansieringen för kommunal basservice. Också inom den yrkesinriktade utbildningen genomförs utbildning som ordnas på arbetsplatserna (läroavtalsutbildning och utbildningsavtal).  

Andra modeller för ökad språkinlärning på arbetsplatserna är bl.a. R2- eller S2-lärare som besöker arbetsplatserna, språkmentorverksamheten samt ökning av språkmedvetenheten i arbetsenheterna och bland cheferna. I yrkesinriktad utbildning kan sådan verksamhet genomföras för utbildningsanordnare som lyder under undervisnings- och kulturministeriet genom att statsandelsfinansiering beviljas utan separat finansiering, eftersom utbildningsanordnaren har till uppgift att planera och genomföra bl.a. de väglednings- och stödåtgärder som den studerande behöver exempelvis i fråga om språkutbildning. Utvecklingsarbete och pilotförsök har finansierats också med olika projektfinansieringar, t.ex. med finansiering från undervisnings- och kulturministeriet, Europeiska socialfonden (ESR) och Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF). Övergången till arbete med sämre språkkunskaper kan göras lättare om det finns yrkesutbildade personer som stöder sysselsättningen och den mottagande arbetsenheten. Servicemodeller av det här slaget har utvecklats t.ex. vid kompetenscentrum för invandrare i de stora städerna och som en del av arbetskraftsservicens träningstjänster. Dessutom har man vid högskolorna utvecklat olika utbildningar och koncept, bl.a. funktionellt tvåspråkiga utbildningsmodeller och språkstödda stigar där språklärandet är integrerat i utbildningen och de anknytande övningarna. Högskolorna genomför också behörighetsgivande utbildning inom vissa reglerade yrken, som nästan utan undantag innehåller språkutbildning och praktikperioder. Undervisnings- och kulturministeriet finansierar Helsingfors universitets och Aalto-universitetets projekt Språkboost, som genomförs gemensamt av högskolorna. I projektet utvecklas vid sidan av annan verksamhet stödmaterial för arbetsgivarna för språkinlärning och stöd för mångspråkighet på arbetsplatserna. Också integrationsutbildning som ordnas som arbetsplatsutbildning har genomförts så att de studerande i integrationsutbildningen kan fortsätta i utbildningen även om de får sysselsättning medan utbildningen pågår. Försök med en sådan modell för integrationsutbildning har emellertid gjorts i väldigt liten skala. Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning har finansierat olika utbildningar och utvecklingsprojekt som har främjat studier vid sidan av arbetet för personer med invandrarbakgrund. Utbildningar för personer med invandrarbakgrund som finansierats av servicecentret är i huvudsak yrkesinriktad utbildning där målet är att den studerande fullgör en examensdel eller examensdelar, ofta med läroavtal. I utbildningarna har utvecklingen av språkkunskaperna genomförts delvis vid läroanstalter och delvis på arbetsplatserna. Språkinlärning på arbetsplatsen har stötts bl.a. genom språkmedveten handledning av arbetsplatshandledaren samt med stöd av en lärare i finska språket.  

Utöver de ovannämnda modellerna har Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret konkurrensutsatt språkmentorträning för arbetsplatserna som en del av funktionen Work in Finland. Denna träning är avsedd för arbetsgivare som är verksamma i Finland och som vill utveckla sin mångkulturella arbetsenhets kapacitet för effektivare produktivitet i och med språkmedvetna tillvägagångssätt. Målet för servicen är att träna upp språkmentorer inom arbetsenheten som på arbetsplatsen ger individuellt stöd för olika kommunikationssituationer och där arbetstagare med utländsk bakgrund får stöd för anpassningen till arbetsenheten och för prestationen i arbetet. Ett annat mål är att öka språkmedvetna tillvägagångssätt bland arbetsgivare som anställer internationella experter. Som ett resultat av träningsservicen utarbetas en skräddarsydd plan för språkmentorverksamheten för arbetsplatserna. 

Språk- och språkmedvetenhetsutbildningar genomförs också utan offentlig finansiering. En del av arbetsgivarna skaffar själv utbildningar för sin personal och sina arbetsenheter. Dessutom erbjuds invandrare t.ex. språkkurser på deltid som ordnas under kvällarna. Största delen av dessa är avgiftsbelagda och en del kan få statligt stöd till en del (exempelvis språkutbildning för invandrare inom fritt bildningsarbete). Invandrare kan också själva betala för språkkurser i sin helhet eller t.ex. för privatlärare. Dessutom erbjuds det olika material för självstudier och språkinlärningsapplikationer som man kan använda vid sidan av arbetet och också i andra livssituationer. Ytterligare erbjuds i många kommuner t.ex. språkkaféer och språklärande i samband med civilsamhällesverksamhet, som ofta är avgiftsfria. 

Språkinlärning på arbetsplatserna testades och utvecklades också i SIB-försöket för integration (Social Impact Bond), där man sökte alternativa modeller för offentligt finansierad integrationsutbildning. Arbets- och näringsministeriet genomförde 2016–2019 ett SIB-försök för integration genom att konkurrensutsätta en tjänst för invandrare för snabb sysselsättning och lärande i arbete. I försöket ersattes de sedvanliga integrations- och sysselsättningstjänster som arbets- och näringsbyråerna tillhandahåller med en tjänst som siktar på snabb sysselsättning. Deltagarna erbjöds arbete efter en kort språkutbildning på i medeltal fyra månader som fokuserade på fackspråk på så sätt att fokus i utvecklingen av språket och de yrkesmässiga färdigheterna låg på lärande i arbetet. I försöket deltog 2 636 invandrare och 1 034 av dem fick sysselsättning. Invandrarna fick sysselsättning inom restaurang-, renhållnings-, bygg-, tvätteri-, transport och lager-, återvinnings-, produktionsarbets-, fastighetsservice- och ekonomiförvaltningsbranscherna. De serviceproducenter som deltog i försöket hade skyldighet både att genomföra utbildningen och att skaffa en arbetsplats där lärandet i arbete fortsatte och sysselsättningen var långvarigare. Efter sysselsättningen var det möjligt för invandrarna att delta i språkutbildning en gång i veckan efter arbetsdagen.  

Nytt i försöket var också finansieringen av tjänsten. Projektet och de tjänster som tillhandahölls i samband med projektet finansierades med medel som samlades in av privata och institutionella placerare. Projektet genomfördes med hjälp av modellen för verkningsfulla placeringar.  

Hur försöket framskred följdes genom att man jämförde erhållna inkomstöverföringar och betalda skatter under tre år för de personer som deltog i arbets- och näringsbyråns normala tjänster och dem som deltog i försöket. Enligt en effektivitetsundersökning som byggde på upplägget förbättrade programmet avsevärt deltagarnas tillträde till arbetsmarknaden. De började betala mer skatt och fick inte lika mycket inkomstöverföringar som tidigare. Programmet gav under ett år i medeltal en besparing på 2 670 euro (12 procent) för den offentliga sektorn för varje invandrare som lottats med till försöket. Karinen, R. m.fl. 2024. Koto-SIB -kokeilun vaikutukset ja käytännön toteutus. (på finska)http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-327-604-8 

Den stora utmaningen för försöket var att hitta arbetsgivare som var beredda att anställa en invandrare efter en kort utbildningsperiod. Det ursprungliga syftet med försöket var att ersätta integrationsutbildningen med en utbildningsperiod på fyra månader och fortsätta med språkinlärningen på arbetsplatsen, men för den modellen kunde det nästan inte alls hittas arbetsgivare. Slutligen anställde största delen av de arbetsgivare som deltog i försöket invandrare som redan hade slutfört integrationsutbildningen, gärna sådana som hade ens en viss arbetserfarenhet och som inom ramen för försöket utöver integrationsutbildningen och annan eventuell utbildning och arbetserfarenhet också erbjöds för arbetsgivarens behov skräddarsydd språkutbildning och tilläggsutbildning till stöd för de yrkesmässiga färdigheterna innan de anställdes. Koto-SIB-försöket är ett exempel på intensivt stöd med hjälp av vilket invandrare effektivt fick tillträde till arbetsmarknaden. 

Olika utmaningar har identifierats vid ordnande av språkutbildning för sysselsatta personer och för språklärande vid sidan av arbetet. Integrationsutbildningen avbryts ofta när en person får sysselsättning på deltid eller heltid under utbildningstiden. Dessutom har integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning i huvudsak erbjudits med heltidsmodeller, trots att lagstiftningen inte hindrar att utbildningen genomförs på deltid. Det kan vara svårt att ordna grupper för språkstudier på arbetsplatserna på grund av att arbetstagarna exempelvis har varierande språkkunskaper och eftersom arbetsuppgifterna och de språkkunskaper de kräver varierar och arbetstiderna är varierande. Också arbetsgivarnas förmåga, vilja och möjligheter att stödja utvecklingen av arbetstagarnas språkkunskaper och språkmedvetenheten i arbetsenheterna varierar. I fråga om invandrare som har sysselsättning kan också orken och utmaningar med tidsschemana vara en orsak till att språkutbildningen eller integrationsutbildningen avbryts. I fråga om de personer som inte har tillgång till avgiftsfri språkutbildning kan också möjligheterna att finansiera studier vid sidan av arbetet vara begränsade. För många invandrare försvåras lärandet av finska eller svenska också av att de situationer där språket kan användas och möjligheterna att använda språket är få både i och utanför arbetet samt av att kontakterna med personer som har finska eller svenska som modersmål är begränsade. 

Självstudier i språk

Under de senaste åren har det utvecklats rikligt med digitala läromaterial på finska och svenska och applikationer som är avsedda för självstudier. Material och applikationer för självstudier i finska och svenska har kartlagts i projektet Språkboost (2021–2028). Materialet har samlats på projektet Språkboosts webbplats i en sökmotorhttps://www.kielibuusti.fi/fi/opi-suomea/itseopiskelumateriaalit-ja-kurssit/etsi-itseopiskelumateriaaleja#/ som kan utnyttjas av såväl dem som lär sig och dem som undervisar som t.ex. av arbetsgivare. En kartläggning av materialet för självstudier i finska visar att största delen av materialet riktar sig till personer med inlärningsbehov på nybörjarnivå. Enligt kartläggningen täcker materialet inte alla delområden inom språkkunskaperna på samma sätt: i största delen av det finskspråkiga materialet ligger fokus kraftigt på ordförråd och grammatik. Kartläggningen visar att det finns material för självstudier också för övning av text- och hörförståelse, men för egen aktiv produktion av det finska språket, såsom att prata, öva uttal och producera text finns det inte lika mycket material Kotilainen, L. m.fl. 2022. Edistyneen suomenoppijan digitaaliset oppimateriaalit – nykytilanne ja uusia suuntia. Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 13(3). Tillgänglig på:  (på finska)https://www.kieliverkosto.fi/fi/journals/kieli-koulutus-ja-yhteiskunta-toukokuu-2022/edistyneen-suomenoppijan-digitaaliset-oppimateriaalit-nykytilanne-ja-uusia-suuntia. Åren 2025–2026 pågår projektet DigiTala i praktiken Helsingfors universitet, webbplatsen för projektet DigiTala i praktiken: https://www.helsinki.fi/sv/projekt/digitala-i-praktikeni vid tre högskolor. I projektet utvecklas en mobilapplikation som fokuserar på övning av muntliga språkfärdigheter i finska och i synnerhet på uttal, lärande, undervisning och bedömning. Mobilapplikationen lämpar sig för självständig övning av muntliga språkfärdigheter och ger den som lär sig en bedömning av färdighetsnivån samt respons på de muntliga språkfärdigheterna. Dessutom pågår 2025–2028 utvecklingsprojektet ”Suomen kielen opetuksen ja oppimisen demokratisointi: Maahanmuuttajien integraation tukeminen tekoälyn avulla” Suomen Akatemian Strategisen tutkimuksen neuvoston rahoituspäätökset: (på finska)https://tiedejatutkimus.fi/fi/results/funding/84359, där man utvecklar individuell och flexibel undervisning i finska på basis av artificiell intelligens. Målet är att utveckla med automatisering skapade individuella uppgifter och respons till de studerande varvid tid frigörs för lärarna att vägleda och motivera de studerande.  

I en omfattande internationell metaanalys av studier har det konstaterats att användningen av mobilspel som är avsedda för språkundervisning har gynnsamma effekter på språkinlärningen, men i analysen granskades endast applikationer som är koncentrerade till studier i engelska, och granskningen var förknippad med snedvridningar. Burston J. m.fl. 2021. MALL language learning outcomes: A comprehensive meta-analysis 1994–2019. Cambridge University Press. https://www.cambridge.org/core/journals/recall/article/mall-language-learning-outcomes-a-comprehensive-metaanalysis-19942019/4FE89DA5D55A233B4E34650E96FADB9D I Finland har det inte gjorts någon omfattande undersökning av utnyttjande av material och applikationer för självstudier i finska eller svenska. Man kan emellertid konstatera att de material för självstudier och de språkinlärningsapplikationer som finns gör det möjligt att studera finska eller svenska självständigt, i synnerhet grunderna i språken. Det kan antas att materialet för självstudier och språkinlärningsapplikationerna lämpar sig bäst för personer som har tidigare erfarenhet av språkstudier och som har färdigheter att lära sig. Samtidigt kan användningen av smarttelefoner i vardagen bland invandrare som t.ex. studerar för att få läs- och skrivfärdigheter främja språkinlärningen, även om det inte i egentlig mening är fråga om att använda språkinlärningsapplikationer. Vaarala, H. m.fl. 2022. Älypuhelimet aikuisten lukutaito-oppijoiden vapaa-ajalla. Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 10(6). (på finska)https://www.kieliverkosto.fi/fi/journals/kieli-koulutus-ja-yhteiskunta-lokakuu-2019/alypuhelimet-aikuisten-lukutaito-oppijoiden-vapaa-ajalla Man kan anta att en del av de nuvarande deltagarna i integrationsutbildning till en viss punkt skulle kunna utveckla sina språkfärdigheter självständigt också med hjälp av material för självstudier och applikationer. Det innehåll i integrationsutbildningen som gäller samhälls- och arbetslivsfärdigheter, perioden med lärande i arbetet som sker på arbetsplatsen samt handledningen och stödet för lärande kan emellertid inte ersättas med självstudier. Självstudier kan inte heller ersätta språkanvändning i autentiska och för den lärande betydelsefulla situationer, t.ex. när man sköter ärenden i vardagen och i arbetslivet. Utveckling av språkkunskaperna förutsätter möjligheter att använda språket mångsidigt i autentiska kommunikationssituationer och detta bidrar till en mångsidigare och högre språkfärdighetsnivå. Se t.ex. Suni, M. m.fl. 2024. Aikuisena maahan muuttaneet suomen kielen oppijoina. Työ- ja elinkeinoministeriö, policy brief 2/2024. (på finska) ja Aalto, E. m.fl. 2009. Funktionaalisuus toisen kielen opetuksen lähtökohtana. Virittäjä, 113(3). (på finska) https://kotoutuminen.fi/documents/56901608/76169779/Policy-Brief-2-2024.pdf/d786994e-10a1-4332-fb54-4f1c1951c624/Policy-Brief-2-2024.pdf?t=1732100147885 

2.3.2.7  Bedömning av nuläget i fråga om integration och utbildningar som främjar språkkunskaperna

Det har under de senaste åren gjorts utredningar och undersökningar om hur väl integrationsutbildningen och andra utbildningar som främjar integration och språkkunskaper fungerar och om utvecklingsobjekt. I det följande presenteras de huvudsakliga iakttagelserna i de viktigaste utredningarna och undersökningarna samt information om hur utbildningshelheten fungerar. Informationen har erhållits av sakkunniga som arbetar med integration och utbildning som främjar språkkunskaper. Det är värt att notera att det ännu inte i egentlig mening finns utrednings- eller undersökningsbaserad information från tiden efter den reform av arbetskraftsservicen som trädde i kraft den 1 januari 2025. Nuläget, där det övergripande ansvaret för främjande av sysselsättningen och integrationen samt ansvaret för ordnande av den integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning vilar på kommunerna, har alltså ännu inte utretts eller undersökts.  

Statens revisionsverk utförde 2018 en revision av integrationsutbildningen Tuloksellisuustarkastuskertomus kotoutumiskoulutuksesta, Valtiontalouden tarkastusvirasto 15/2018. (på finska)https://vtv.s3.eu-west-1.amazonaws.com/app/uploads/2018/10/15152336/VTV-Tarkastuskertomus-15-2018-Kotoutumiskoulutus.pdf och 2022 en uppföljning Jälkiseuranta tuloksellisuustarkastuksesta 15/2018 Kotoutumiskoulutus, Valtiontalouden tarkastusvirasto 2022. (på finska)https://vtv.s3.eu-west-1.amazonaws.com/app/uploads/2022/05/VTV-Jalkiseuranta-Kotoutumiskoulutus-15-2018.pdf. Syftet med revisionen var att bedöma hur effektiv den integrationsutbildning som arbets- och näringsförvaltningen ordnat och den ingående språkutbildningen har varit. Integrationsutbildningens effekt bedömdes med tanke på hur ekonomiska utbildningsupphandlingarna har varit, hur heltäckande utbildningarna har varit och hur smidigt hänvisningen till utbildning har fungerat. Utbildningens effekter bedömdes i synnerhet på basis av de språkkunskaper som uppnåddes av dem som deltagit i utbildningen. Enligt revisionen uppnås den språkfärdighetsnivå som eftersträvas i integrationsutbildningarna för det mesta inte: åren 2013–2016 uppnåddes språkfärdighetsnivå B1 av knappt 35 procent av dem som slutförde integrationsutbildningen. Noteras bör att det statistikmaterial över uppnådd språkfärdighetsnivå som användes i revisionen innehåller brister och snedvridande faktorer. Arbets- och näringsministeriet har samlat in mer tillförlitlig information om de uppnådda språkfärdighetsnivåerna i integrationsutbildningen 2022–2023 genom närings-, trafik- och miljöcentralerna. Dessa resultat har rapporterats under underrubriken ”Uppföljning av integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning” i underavsnitt 2.3.2.2. Enligt statens revisionsverks revisionsberättelse förklaras språkfärdighetsnivån av personens bakgrund, språkkunskapernas utgångsnivå och utbildningens innehåll. Producenten av utbildningstjänster påverkade deltagarnas uppnådda språkfärdighetsnivå fortfarande efter att de viktigaste uppgifterna om personernas bakgrund och utbildningsperioden beaktades i analysen. Enligt revisionsberättelsen var det något mer sannolikt att bättre språkkunskaper uppnåddes i arbetskraftsutbildning än i frivilliga studier. Noteras bör att en ny finansieringsmodell för integrationsutbildning i fritt bildningsarbete trädde i kraft 2018. Enligt revisionsberättelsen har upphandlingarna av integrationsutbildning gjorts planmässigt och kvaliteten har poängterats i upphandlingarna. Det var inte möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma ekonomin i utbildningsupphandlingarna utifrån den information som fanns att tillgå.  

Med stöd av materialet för utredningen ”Utbildnings- och sysselsättningsvägar för invandrare” Shemeikka, R. m.fl. 2021. Invandrarnas utbildnings- och sysselsättningsvägar. Publikationsserie över statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2021:29. (på finska)https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/163095 som publicerades i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet upplevs det att integrationsutbildningen efter de senaste årens reformer är välfungerande, modulmodellen i huvudsak är bra och läroplanen för integrationsutbildningen är flexibel och stöder undervisningens kvalitet. Enligt undersökningen kan integrationsutbildningen dock fås att fungera bättre genom att möjligheterna att göra den flexiblare med hänsyn till den lokala omvärlden ökas, integrationsutbildningen beaktas i kommunernas verksamhet och strategier, samarbetsstrukturerna systematiseras, undervisningsmetoderna utvecklas och integrationsutbildningen sammanlänkas bättre med vägarna till fortsatta studier och informella integrationsfrämjande fritidsaktiviteter. I undersökningen framkom också kritiska synpunkter på upphandlingsförfarandets effekter på utbildningens kvalitet. 

I publikationen ”Maahanmuuttajien koulutuspolut - Arviointi vapaan sivistystyön lukutaitokoulutuksesta, aikuisten perusopetuksesta ja ammatillisen koulutuksen kielitaitovaatimusten joustavoittamisesta” Hievanen, R. m.fl. 2020. Utbildningsvägar för invandrare. Utvärdering av utbildningen i läskunnighet inom det fria bildningsarbetet, den grundläggande utbildningen för vuxna och de flexiblare språkkunskapskraven inom yrkesutbildningen. Nationella centret för utbildningsutvärdering Publikationer 11:2020. (sammandrag på svenska). https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_1120.pdf av Nationella centret för utbildningsutvärdering granskades huvudsakligen effekterna av de reformer som haft syftet att göra invandrarnas utbildningsvägar snabbare. I utvärderingen fokuserade granskningen på de reformer som trädde i kraft vid ingången av 2018, varav de viktigaste var att språkkunskapskraven i yrkesutbildningen gjordes flexiblare, den grundläggande utbildningen för vuxna reformerades och nya flexibla utbildningar i läs- och skrivkunnighet samt finska språket infördes vid läroanstalter för fritt bildningsarbete.  

Enligt utvärderingsresultaten hade läroanstalter för fritt bildningsarbete på ett bra sätt fått grepp om den nya utbildningsuppgiften. Den förnyade strukturen i den grundläggande utbildningen för vuxna hade gjort undervisningen mer enhetlig och tydligare på nationell nivå. Det noterades att invandrare tack vare de mer flexibla språkkunskapskraven i yrkesutbildningen får tillträde till yrkesutbildning med svagare språkkunskaper än tidigare. Enligt utvärderingsresultaten är statsandelssystemen för utbildning i grundläggande litteracitet och grundläggande utbildning för vuxna välfungerande. Finansieringssystemet för den yrkesinriktade utbildningen stöder däremot inte genomförandet av utbildningsvägar för invandrare. Aktörer inom alla tre utbildningsformer efterlyste mer resurser för att kunna svara på invandrade studerandes behov. Samtidigt visar utredningen att anordnarna av utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och yrkesutbildning inte utnyttjar alla de möjligheter till utbildningsfinansiering som finansieringssystemet erbjuder.  

Enligt utvärderingen bedömer utbildningsanordnarna att lagstiftningen om de utbildningar som granskades samt dokumenten om grunderna stöder genomförandet av invandrarnas utbildningsvägar. De studerandes utbildningsvägar är individuella och i regel tar de hänsyn till den studerandes utgångsläge i fråga om kunnandet. Enligt utvärderingen var invandrarstuderandenas kunnande och studiefärdigheter så heterogena att det utgjorde en utmaning i alla utbildningar som ingick i granskningen. Utmaningar förekom bl.a. i fråga om att det till studierna antogs personer som inte har realistiska möjligheter att uppnå målen för studierna. Enligt utvärderingen är det svårt att bedöma lärresultaten i utbildningen i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och studerandes färdighetsnivå i slutskedet av utbildningen, eftersom målen för utbildningen inte har definierats utgående från kriterier. Mellan anordnarna av grundläggande utbildning för vuxna noterades skillnader i tolkning i fråga om målen för inledningsskedet och det ingående läskunnighetsskedet, bedömningen av kunnandet och förutsättningarna för övergång till slutskedet. Det konstaterades att alla studerande som inleder studier i slutskedet i den grundläggande utbildningen för vuxna inte har tillräckliga färdigheter för att fullgöra studierna. Enligt utvärderingen kan det antas att dessa utmaningar i utvärderingen avspeglar sig på utbildningsvägarna också vid övergången till yrkesinriktad utbildning, där bristerna i de studerandes språkkunskaper och studiefärdigheter är en utmaning för lärarna.  

Slutledningsvis konstaterades det om resultaten av utvärderingen som helhet att stärkande av de grundläggande kunskaperna hos studerande med invandrarbakgrund och förtydligade av uppgiftsfördelningen mellan utbildningsformerna innehar en nyckelroll när det handlar om att göra invandrarnas utbildningsvägar smidigare. I utvärderingen konstateras det att de olika utbildningsformernas roller som utbildare av invandrare borde klargöras och en gemensam förståelse av rollerna borde uppnås mellan undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet samt aktörerna på utbildningsfältet. I utvärderingen rekommenderades också att samarbetet mellan undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet utökas. Dessutom föreslogs det att man funderar på om studierna i inledningsskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna skulle gynna också personer som deltar i integrationsutbildning, även om dessa inte har som mål att fullgöra hela lärokursen för den grundläggande utbildningen. I detta sammanhang konstaterades det att exempelvis studier i matematikens grunder skulle stödja de studerandes aktiviteter i vardagen.  

Utvärderingen Hievanen, R. m.fl. 2020. Utbildningsvägar för invandrare. Utvärdering av utbildningen i läskunnighet inom det fria bildningsarbetet, den grundläggande utbildningen för vuxna och de flexiblare språkkunskapskraven inom yrkesutbildningen. Nationella centret för utbildningsutvärdering Publikationer 11:2020. (sammandrag på svenska).https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_1120.pdf visade att målen och målgruppen för utbildningen i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och den grundläggande utbildningen för vuxna lämnar utrymme för tolkning och delvis är överlappande. Det förekom olika åsikter om målgrupperna för utbildningarna, vilket avspeglade sig bl.a. på hurdana utbildningsvägar arbets- och näringsbyråerna och andra aktörer som hänvisar till utbildning styr in en studerande på samt på regionala lösningar för vilken aktör som ordnar utbildning i grundläggande litteracitet. Enligt utvärderingen bestämmer också en studerandes integrationsstatus och den regionala tillgången på utbildningsplatser till vilken utbildning en studerande slutligen hänvisas. Som ett sätt att förtydliga studerandeprofilerna skulle man enligt utvärderingen kunna diskutera ett alternativ där invandrare som saknar litteracitet, har begynnande litteracitet eller grundläggande litteracitet i första hand hänvisas till läskunnighetsskedet inom grundläggande utbildning för vuxna när sådan kan tillgås på orten och detta är motiverat med hänsyn till den studerandes målsättningar och situation som helhet. Däremot skulle invandrarstuderande som saknar färdigheter för att delta i heltidsstudier, som inte hör till arbetskraften eller som av andra orsaker behöver flexibla undervisningslösningar enligt utvärderingen gynnas mest av utbildningar inom fritt bildningsarbete. 

I utvärderingen framfördes en oro för att även om snabba utbildningsvägar är ändamålsenliga för många invandrarstuderande, kan strävan mot snabbare fullgörande av utbildning och övergång till arbetslivet i synnerhet för invandrare som inleder sina studier i Finland med svaga grundläggande kunskaper på lång sikt utgöra en risk med tanke på social och ekonomisk likvärdighet. I utvärderingen konstateras det att om en studerande inte uppnår ett gediget grundläggande kunnande är han eller hon i en utsatt situation vid brytningsskeden i arbetslivet. I utvärderingen rekommenderades det att undervisnings- och kulturministeriet utvecklar finansieringssystemen för de olika utbildningsformerna så att långsamma utbildningsvägar är möjliga för de studerande som behöver det för att stärka sina grundläggande kunskaper. Det rekommenderades också att undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet utvecklar sysselsatta invandrares möjligheter att stärka sina grundläggande färdigheter och kunskaper i finska eller svenska t.ex. genom utbildning inom fritt bildningsarbete eller i form av arbetskraftsutbildning. 

Den ovannämnda utvärderingen omfattade inte integrationsutbildning, men enligt en enkät som 2021 riktades till undervisningspersonalen inom integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning Ruuskanen, L & Väänänen A. 2022. Työvoimakoulutuksena toteutetun kotoutumiskoulutuksen opetushenkilöstölle tehdyn kyselyn tuloksia. (på finska)https://www.doria.fi/handle/10024/186022 framgick det också i integrationsutbildning som ordnades som arbetskraftsutbildning att studerande med alltför svaga läs- och skrivfärdigheter med tanke på målen för integrationsutbildningen och sättet på vilket utbildningen framskrider har hänvisats till integrationsutbildning. Lärarenkäten visade också att det enligt undervisningspersonalens åsikt finns studerande i integrationsutbildning för vilka integrationsutbildning inte är den lämpligaste utbildningsformen. I en bedömning av hur vanliga olika orsaker till avbrutna studier är ansåg 59 procent av undervisningspersonalen att en ytterst vanlig orsak är att de studerande inte erbjuds tillräckliga stödtjänster i integrationsutbildningen. Av undervisningspersonalen betraktade 52 procent det som en ganska eller mycket vanlig orsak att den studerande behöver andra tjänster, såsom social- och hälsovårdstjänster. Av undervisningspersonalen betraktade 79 procent det som en ganska eller mycket vanlig orsak att den studerandes individuella livssituation försvårar fullgörandet av integrationsutbildningen. Det här kan grunda sig inte bara på resurstilldelningen för stödåtgärder i integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning utan också på att integrationsutbildningen inte är en lämplig utbildningsform i rätt tid för alla deltagare. Cirka 150 personer som hör till undervisningspersonalen, varav största delen var S2-lärare, besvarade lärarenkäten om integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning. 

Publikationen ”Aikuisena luku- ja kirjoitustaitoa oppimassa - Arviointi maahanmuuttajien lukutaitokoulutuksesta” Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (på finska)https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta av Nationella centret för utbildningsutvärdering handlade om utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas inom fritt bildningsarbete och som en del av den grundläggande utbildningen för vuxna. Enligt utvärderingen bestäms antagningen till utbildning i grundläggande litteracitet inte av personens faktiska behov av utbildning utan av den tid personen vistats i Finland samt av vistelse- och arbetsmarknadsstatus. I praktiken beror detta på att utbildning i grundläggande litteracitet huvudsakligen ordnas för invandrare som omfattas av en integrationsplan, för vilka utbildningsanordnarna får full statsandel. Det här utesluter dem som överskridit integrationstiden från de flesta utbildningar och hindrar personer i utsatt ställning från att uppnå läs- och skrivkunnighet, vilket emellertid är en förutsättning för att kunna verka i det finländska samhället. Enligt utvärderingen ska var och en ha rätt till grundläggande litteracitet, vilket är en förutsättning för ett självständigt liv och en fortsatt väg till studier och arbetsliv. Denna rekommendation har tillämpats exempelvis genom att ett årligt statsbidrag på fem miljoner euro har beviljats läroanstalter för fritt bildningsarbete för utbildning för invandrarkvinnor som överskridit integrationstiden. Utifrån ansökningarna 2025 kan det bedömas att antalet deltagare i utbildningarna är 2 705 personer. Enligt utvärderingen utesluts också studerande som väntar på uppehållstillstånd ofta från utbildningen. I utvärderingen rekommenderas det att statsandelsfinansieringen på 100 procent borde utvidgas till att gälla alla som behöver utbildning i grundläggande litteracitet, också personer som vistats i Finland en längre tid och personer som väntar på uppehållstillstånd. I utvärderingen konstateras det också att det inte är möjligt att genomföra utbildning för personer som överskridit den så kallade integrationstiden och som saknar läs- och skrivkunnighet inom ramen för fritt bildningsarbete med arbetslöshetsförmån annat än som bisyssla eller i utbildning som är kortare än sex månader. I detta sammanhang rekommenderades det att möjligheten till frivilliga studier med arbetslöshetsförmån för personer som överskridit den så kallade integrationstiden borde utvidgas till att gälla också utbildningar inom fritt bildningsarbete. Denna lagändring gjordes i lagen om ordnande av arbetskraftsservice som trädde i kraft den 1 januari 2025. Enligt 74 § i lagen är frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån möjliga för en arbetssökande i utbildningar som omfattas av lagen om fritt bildningsarbete, i det fall att utbildningen ger större yrkeskompetens och yrkesbehörighet eller bättre läs- och skrivkunskap och en utbildnings- eller studieplan över studierna uppvisas. Enligt 6 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (upphävd 31.12.2024) var det möjligt att bevilja arbetslöshetsförmån som stöd för studier, om vilka det föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling, Det var med andra ord möjligt att bevilja arbetslöshetsförmån som stöd för utbildning i grundläggande litteracitet som äger rum i samband med grundläggande utbildning för vuxna som överskridit den så kallade integrationstiden redan vid en tidpunkt då Nationella centret för utbildningsutvärdering utförde sin utredning om utbildningen i grundläggande litteracitet. Från och med ingången av 2025 har det alltså varit möjligt att stödja frivillig utbildning i grundläggande litteracitet inom ramen för såväl grundläggande utbildning för vuxna som inom fritt bildningsarbete också för arbetssökande som överskridit den så kallade integrationstiden.  

Enligt den utvärdering av utbildningen i grundläggande litteracitet som Nationella centret för utbildningsutvärdering gjort har det inom ramen för ordnande av utbildning i grundläggande litteracitet på många håll skapats välfungerande och etablerade sätt för vägledning och växelverkan oavsett de olika läroanstaltstyperna, olika förvaltningsområdena, den brokiga lagstiftningen och de regionala skillnaderna. Fältet av anordnare är heterogent. Enligt utvärderingen har en fungerande interaktionsrelation med läraren stor betydelse för den studerande. För de studerande är det väldigt viktigt att ha en fungerande kontakt med läraren. Utvärderingen visar att de studerande behöver och sätter värde på övergripande stöd som de får av läraren. Många lärare och handledare är ytterst hängivna i sitt arbete och strävar efter att stödja de studerande också i frågor som överskrider deras uppgiftsbeskrivning. I utvärderingen påpekas det också att stora saker måste hända med de studerande för att de ska kunna uppnå utgångsnivån till den finländska skol- och arbetslivsvägen, dvs. teknisk läs- och skrivkunnighet. Det kräver för sin del tid.Enligt utvärderingen erbjuder flexibiliteten och de mångsidiga nätverken i det fria bildningsarbetet goda förutsättningar för de studerande att utvidga sin livskrets. Detta främjar uppkomsten av sociala relationer och därigenom förutsättningarna att på ett effektivare sätt lära sig språket och sätten att verka i samhället. Utvärderingen visar att läroanstalten för många studerande är den enda platsen där de kan öva sina språkfärdigheter och interagera med personer som har finska som modersmål. Enligt utvärderingen upplevde lärarna att förutsättningarna för arbetet huvudsakligen är goda. Arbetet stöddes bl.a. av möjligheten till multiprofessionellt samarbete och stöd (kurator, skolpsykolog, studiehandledare i den grundläggande utbildningen för vuxna). 

Enligt utvärderingen av Nationella centret för utbildningsutvärdering är kriterierna och metoderna för bedömning av de studerandes kunnande i utbildningen i grundläggande litteracitet varierande, vilket försätter de studerande i olikvärdig ställning och leder till hänvisningar till utbildningar som inte främjar de studerandes lärande. Enligt utvärderingen bedöms de studerandes kunnande med olika språktester och med varierande förfaranden i samband med ansökan till utbildning och när utbildningen avslutas. Metoderna och resurserna för att identifiera utmaningar med lärandet är svaga. Den anteckning om godkänd/underkänd som görs i betyget i samband med att utbildningen i läskunnighet avslutas ger inte en tillräcklig bild av de studerandes kunnande. I utvärderingsrapporten rekommenderas det att bedömningen utvecklas på nationell nivå så att den blir mer enhetlig. Bedömningen av de studerande borde grunda sig på tydliga kriterier som alla använder och som utgår från en mångsidig identifiering av de studerandes kunnande. I utvärderingsrapporten diskuteras också behovet av en riksomfattande avgångsbedömning när de studerande går vidare från utbildningen i grundläggande litteracitet.  

Enligt utvärderingen Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (på finska) https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/aikuisena-luku-ja-kirjoitustaitoa-oppimassa-arviointi-maahanmuuttajien-lukutaitokoulutuksesta är förfarandena för hänvisning till utbildning i grundläggande litteracitet samt sätten att spara och förmedla uppgifter varierande och delvis bristfälliga. I rekommendationerna konstateras det att riksomfattande förutsättningar bör skapas för smidigt informationsutbyte som gör det möjligt att förmedla centrala uppgifter som är väsentliga för en framgångsrik hänvisning av studerande från en aktörssektor och ort till en annan.  

Enligt utvärderingen verkar det som att den profilering som eftersträvades i samband med reformen av utbildningen i grundläggande litteracitet 2018, där unga i mån av möjlighet i första hand ska hänvisas till vägen till grundläggande utbildning de facto har genomförts. Samtidigt konstateras det i utvärderingen att all utbildning i grundläggande litteracitet i vissa områden ordnas antingen inom grundläggande utbildning för vuxna eller fritt bildningsarbete, varvid alla åldersgrupper hänvisas till samma skolform och det inte finns några alternativ. 

Enligt utvärderingen finns det inte ett tillräckligt utbud av tjänster eller lämpliga platser för fortsatta studier för studerande vars lärande framskrider långsamt eller som har svårigheter med lärandet. I utvärderingen rekommenderas det att studerande vars lärande framskrider långsamt eller som har svårigheter med lärandet ska få den tid och det stöd de behöver för att lära sig läsa och skriva. Enligt utvärderingen ska målet vara att alla vuxna som bor i Finland kan läsa och skriva. För att målet ska nås behövs det enligt utvärderingen ett finansieringsinstrument som på mindre orter möjliggör behövliga resurser för specialundervisning och/eller stöd och på orter med flera studerande etablering av en verksamhet som motsvarar behovet och behovsbaserad utvidgning av verksamheten. I utvärderingen framförde utbildningsanordnarna kritik mot finansieringsmodellen för utbildningen i läskunnighet inom fritt bildningsarbete. Enligt utbildningsanordnarna var det inte möjligt att ordna utbildning som är tillräckligt lång och de studerande kunde inte erbjudas tillräckligt med vägledning och stödtjänster. Som det framgår av den ovannämnda enkäten till undervisningspersonal Ruuskanen, L & Väänänen A. 2022. Työvoimakoulutuksena toteutetun kotoutumiskoulutuksen opetushenkilöstölle tehdyn kyselyn tuloksia. Uudenmaan, Kainuun ja Pohjois-Pohjanmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskukset. (på finska) https://www.doria.fi/handle/10024/186022 har den otillräckliga utbildningen i grundläggande litteracitet märkts också i integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildningen. 

De ovannämnda utvärderingarna av Nationella centret för utbildningsutvärdering Hievanen, R. m.fl. 2020. Utbildningsvägar för invandrare. Utvärdering av utbildningen i läskunnighet inom det fria bildningsarbetet, den grundläggande utbildningen för vuxna och de flexiblare språkkunskapskraven inom yrkesutbildningen. Nationella centret för utbildningsutvärdering Publikationer 11:2020. (sammandrag på svenska) samt Väätäinen Hanna 2022: Att lära sig läsa och skriva som vuxen. Utvärdering av utbildning för grundläggande litteracitet för invandrare. Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). (på finska) https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_1120.pdf har alltså inte inriktats på integrationsutbildning som genomförts som arbetskraftsutbildning, utan de har fokuserat på utbildningar som hör till det nationella utbildningssystemet. Ingen motsvarande extern utvärdering har gjorts när det gäller integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning annat än i form av Statens revisionsverks ovannämnda granskning av integrationsutbildningen. Arbets- och näringsministeriet slog för 2021–2022 fast en riksomfattande utvecklingsuppgift i anslutning till integrationsutbildningen. Den sköttes i praktiken vid närings-, trafik- och miljöcentralerna i Nyland, Norra Österbotten och Kajanaland. I den riksomfattande utvecklingsuppgiften insamlades och producerades det information om integrationsutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning. Enligt en rapport om god praxis och utvecklingsbehov inom integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning Ruuskanen, L. & Väänänen A. 2022. Kotoutumiskoulutuksen laadukkaan toteutuksen elementtejä. Uudenmaan, Kainuun ja Pohjois-Pohjanmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskukset, raportteja 78/2022. (på finska)https://www.doria.fi/handle/10024/186311 är centrala styrkor i integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning arbetslivsorienteringen och den flexibla användningen av finansiering för regionala och lokala behov. Som styrkor sågs också att hänsyn tas till olika studerande och olika behov, att utbildningsanordnarna är erfarna och att utbildnings- och kompetensnivån bland undervisningspersonalen är hög. Som en styrka betraktades också att man följer upp hur utbildningen genomförs och dess kvalitet samt att respons samlas in hos de studerande. De viktigaste utvecklingsobjekt som uppräknades var att se till undervisningspersonalens arbetsförhållanden och resurser, att utveckla uppföljningen av utbildningens resultatinriktning och effekter och göra den mångsidigare samt att samla in och utnyttja de studerandes åsikter på ett mångsidigare sätt. Enligt rapporten är det viktigt att utveckla hela utbudet av utbildning i inledningsskedet av invandringen och kundhänvisningen som helhet samt att utveckla olika utbildningsformer, hänvisningen till dessa och finansieringen fristående från varandra. Enligt rapporten ger både observationerna under den riksomfattande utvecklingsuppgiften i anslutning till integrationsutbildningen och den utredning om utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete som Nationella centret för utbildningsutvärdering gjort Hievanen, R. m.fl. 2020. Utbildningsvägar för invandrare. Utvärdering av utbildningen i läskunnighet inom det fria bildningsarbetet, den grundläggande utbildningen för vuxna och de flexiblare språkkunskapskraven inom yrkesutbildningen. Nationella centret för utbildningsutvärdering Publikationer 11:2020. (sammandrag på svenska). https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_1120.pdf en bild av problem i hänvisningen av studerande och av att utbildningsfinansieringen till vissa delar upplevs vara otillräcklig. 

I den ovannämnda utvecklingsuppgift som arbets- och näringsministeriet fastställt i anslutning till integrationsutbildningen utarbetades enhetliga rekommendationer för närings-, trafik- och miljöcentralerna för upphandling av integrationsutbildning som genomförs i form av arbetskraftsutbildning Ruuskanen L. & Väänänen A. 2022. Suosituksia kotoutumiskoulutuksen hankintoihin. Uudenmaan, Kainuun ja Pohjois-Pohjanmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskukset. Näkymiä, heinäkuu 2022. (på finska)https://www.doria.fi/handle/10024/185555. I rekommendationerna för upphandlingarna fastställdes bl.a. kriterier för undervisningspersonalen som närings-, trafik- och miljöcentralerna kan tillämpa i sina egna upphandlingar av integrationsutbildning. 

Arbets- och näringsministeriet utredde genom en enkät till närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna utbudet av utbildningar i inledningsskedet av integration och invandring samt hur helheten fungerar. Alla utom en av de 15 närings-, trafik- och miljöcentralerna svarade på enkäten i november–december 2023. Största delen av centralerna besvarade enkäten tillsammans med arbets- och näringsbyrån i området eller aktörer i kommunförsöket för att främja sysselsättningen. Genom enkäten kartlades situationen när det gäller utbildningsutbudet för integrationskunder och andra invandrare, samordningen av utbildningsutbudet och hur kunderna hänvisas till utbildningarna samt åsikter om utbildningarnas framtid. I enkäten utredde man vilka av följande utbildningsformer som står till buds i området: integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning, läskunnighetsskedet i grundläggande utbildning för vuxna, grundläggande utbildning för vuxna (inledningsskedet och slutskedet), utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete, annan invandrarutbildning inom fritt bildningsarbete, t.ex. kurser i finska/svenska, utbildning som handleder för examensutbildning (HUX-utbildning), kurser i finska vid vuxengymnasium, utbildning som handleder invandrare för högskoleutbildning, utbildningarna Työpaikkasuomi (Finska på arbetsplatsen)/Lär dig svenska på jobbet eller andra utbildningar i finska/svenska för personer som är sysselsatta samt språkutbildningar för personer utanför arbetskraften, t.ex. hemmaföräldrar. Genom enkäten kartlades också eventuella överlappningar i de här utbildningsutbuden och ställen där utbud saknas. Enkäten har kompletterats med en insamling av data från närings-, trafik- och miljöcentralerna som gjordes hösten 2024.  

Enkäten och uppgiftsinsamlingen visade att utbildningsutbudet inom många närings-, trafik- och miljöcentralers område var koncentrerat till den största staden och/eller några andra städer i området. I vissa områden var utbudet mycket splittrat med tanke på logiska studievägar: t.ex. erbjuds i vissa städer grundläggande utbildning för vuxna men inte det ingående läskunnighetsskedet och inte heller utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete. Alla som svarade på enkäten ansåg att det ovan uppräknade utbudet av utbildningsformer inte motsvarade den rådande efterfrågan på utbildningar i området. Allmänt taget fanns det för lite utbildning i förhållande till behoven. Enligt svaren fanns det brister i utbudet när det gäller olika målgrupper, t.ex. fanns det inte tillräckligt med lämpliga utbildningar för sysselsatta personer och personer som behöver mera stöd. Också i fråga om personer som överskridit den så kallade integrationstiden var utbudet för litet. Det upplevdes inte heller att det finns tillräckligt med lämpligt utbildningsutbud för personer som framskrider långsamt och personer som behöver mera tid och flexibilitet t.ex. på grund av en svår livssituation. Svaren visade att väntetiderna till utbildning blir längre eftersom utbildningsutbudet är otillräckligt och utbildningar inleds så sällan: detta gällde enligt dem som svarade i synnerhet utbildningar i läs- och skrivkunnighet och också integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning. Också lärarbristen nämndes som en bakomliggande orsak till det otillräckliga utbildningsutbudet.  

I enkäten kartlades också eventuella överlappningar i utbildningsutbudet. Enligt svaren konkurrerar utbildningsformerna eller läroanstalterna om till vem de studerande söker sig. Dessutom upplevde man att undervisningen i läs- och skrivkunnighet och den grundläggande utbildningen för vuxna delvis överlappar varandra. Enkäten och uppgiftsinsamlingen visar att utbudet av utbildning i grundläggande litteracitet inte samordnas på alla orter. Det rapporterades också observationer om att personer som slutfört utbildning i grundläggande litteracitet eller som inlett grundläggande utbildning för vuxna inte hänvisades vidare, trots att deras grundläggande litteracitet och språkkunskaper redan var tillräckliga för det. Det uppgavs råda konkurrens om studerande mellan läroanstalterna för fritt bildningsarbete, mellan fritt bildningsarbete och integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning samt mellan grundläggande utbildning för vuxna och integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Utbildningsutbudet för ukrainare som får tillfälligt skydd upplevdes också vara överlappande. Enkäten visade också på observationer om att studerande övergår från pågående integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning till utbildningar inom fritt bildningsarbete. Observationer rapporterades också om övergång från integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning till yrkesinriktade studier med otillräckliga språkkunskaper. 

Den färskaste utredningen i anslutning till utbildningar som främjar integration och språkkunskaper är en utredning om finansieringsmodellerna för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper. Den beställdes av arbets- och näringsministeriet och blev klar i maj 2025 Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF. Utredningen beställdes som stöd för beredningen av denna regeringsproposition. I utredningen presenteras tre alternativa modeller för förenkling av finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper samt för ändring av finansieringen av integrationsutbildning så att den delvis är resultatbaserad. När det gäller nuläget ger utredningen en beskrivning och en utvärdering av finansieringsmodellerna för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning och utbildningar inom fritt bildningsarbete som främjar integration och språkkunskaper samt av hur utbildningarna fungerar. Utredningen grundar sig på tidigare utredningar och rapporter, statistik och intervjuer med centrala aktörer. Många av de intervjuade påpekade att det är svårt att bilda sig en övergripande bild av den helhet som utbildningar som främjar integration och språkkunskaper utgör, i synnerhet i fråga om huruvida man i kundhänvisningen har lyckats fatta rätt avgöranden och därigenom hänvisat människor till ändamålsenliga utbildningar. Enligt utredningen har finansiering ur olika finansieringskällor innehållit olika uppföljnings- och rapporteringsskyldigheter, men det är svårt att utifrån dem bedöma hurdana kundresultat som har uppnåtts. Enligt utredningen granskar aktörerna de utbildningar som var föremål för utredningen på olika sätt, t.ex. med tanke på sysselsättning eller delaktighet. Av intervjuerna framgick att många aktörer såg styrkor i verksamheten inom den utbildningsform de själva representerade, men inte lika mycket i de övriga utbildningsformerna. Utredningen visade att utbildningskvaliteten var föremål för kritik i intervjuerna såväl när det gäller integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning och i fråga om utbildningar inom fritt bildningsarbete. Enligt utredningen togs under intervjuerna också båda utbildningsformerna i försvar med hänvisning till kvaliteten. När det gäller fritt bildningsarbete sågs som kvalitetsfaktorer bl.a. behörighetskraven för lärarna och i fråga om integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning metoderna för att definiera kvaliteten som en del av upphandlingarna. I intervjuerna framfördes det också observationer om att det finns delvis oöverkomliga åsiktsskillnader mellan aktörerna angående hur integrationsutbildningen och dess innehåll bör granskas. En del ansåg att de långvariga åsiktsskillnaderna är en följd av i vilken mån integrationsutbildningen bedöms som en del av medborgarfärdigheterna och de grundläggande kunskaper som är nödvändiga i samhället och i vilken mån utbildningen i stället granskas som ett redskap på vägen mot utbildning som leder till examen och/eller som en väg in på arbetsmarknaden. I synnerhet i intervjuerna i kommunerna poängterades det att det är viktigt att kommunerna och sysselsättningsområdena har en helhetssyn på finansieringen och allokeringen av den samt förmåga att leda, styra och utveckla organiseringen av integrationsutbildningen.  

Enligt utredningen om finansieringsmodellerna för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF var kostnaderna för att ordna integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning och utbildningar inom fritt bildningsarbete som ingår i en integrationsplan cirka 56–61 miljoner euro 2019–2022 och 2023 var kostnaderna nästan 89 miljoner euro. De totala kostnaderna för den grundläggande utbildningen för vuxna var 2023 cirka 47 miljoner euro.  

I utredningen granskades tillräckligheten av utbudet och finansieringen totalt när det gäller integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning och utbildning inom fritt bildningsarbete som ingår i en utbildningsplan i förhållande till antalet första integrationsplaner som utarbetades i arbetskraftsservicen 2023. Antalet första integrationsplaner visar hur många nya integrationskunder det finns i de olika närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhetsområden som har registrerat sig som arbetssökande och således behöver utbildning i inledningsskedet som främjar integrationen och språkkunskaperna. Siffrorna ska tolkas med hänsyn till att det varje år finns fler som behöver utbildning än det under året har utarbetats första integrationsplaner inom arbetskraftsservicen, eftersom personernas utbildningsbehov ofta pågår längre än ett år. Enligt utredningen fördelas mängden genomförd utbildning (där antalet studerande användes som mått) inte jämnt i förhållande till det behov som uppskattats utifrån de första integrationsplanerna. I områdena för närings-, trafik- och miljöcentralerna i Mellersta Finland, Södra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland, Birkaland, Norra Savolax och Satakunta fanns det färre studerande än upprättade första integrationsplaner i området. I Österbotten var antalet studerande däremot en och en halv gång fler än antalet första integrationsplaner. I Österbotten och Södra Österbotten ligger fokus i utbildningen klart mer än i de andra närings-, trafik- och miljöcentralernas områden på utbildning som ordnas inom fritt bildningsarbete. En motsvarande granskning gjordes i fråga om de sammanräknade faktiska kostnaderna för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning och utbildning inom fritt bildningsarbete som ingår i en integrationsplan. Enligt utredningen fördelas finansieringen som helhet inte jämnt i förhållande till uppskattningarna utifrån de första integrationsplanerna. Till exempel var kostnaderna i Södra Österbotten 2023 nästan 50 procent högre än man hade kunnat anta på basis av antalet första integrationsplaner. På motsvarande sätt var kostnaderna i Satakunta och Norra Savolax cirka 30 procent lägre än om de hade fördelats jämnt enligt antalet första integrationsplaner. Enligt utredningen måste det ändå noteras att mängden utbildning och kostnaderna för utbildningen också påverkas av integrationskundernas behov, antalet utbildningskunder och servicestrukturen i området. 

2.4.3.1  Inledning

På basis av de faktiska kostnaderna betalas till kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland ersättning som avses i 63–69 § i integrationslagen. När det gäller kostnader för utkomststöd i enlighet med 63 § i lagen samt kostnader för återflyttning i enlighet med 66 § ansöker välfärdsområdena och kommuner som hör till landskapet Åland direkt om utbetalning från Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. För att få ersättning för de faktiska kostnaderna enligt 64, 65 och 67–69 § ansöker kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland först om beslut om ersättning för specialkostnader av livskraftscentralen. Till ansökan om ersättning för specialkostnader ska välfärdsområdet, kommunen och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland foga olika dokument som verifierar den kostnad för vilken ersättning söks. Enligt Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets ersättningsanvisning (Ohje kotoutumisen edistämisestä annetun lain (681/2023) mukaisten kustannusten korvaamisesta kunnille ja hyvinvointialueille, Dnr KEHA/13367/202, på finska, nedan ersättningsanvisningen) ska en kommun som hör till landskapet Åland, ett välfärdsområde och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland till NTM-centralen, som bilaga till ansökan lämna ett sjukvårdsrelaterat intyg eller utlåtande eller en annan utredning av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården om funktionsnedsättningen eller sjukdomen samt deras art och om behandlingen. Ansökan kan sammanställas också av någon annan anställd hos välfärdsområdet men den måste grunda sig på uppgifter som registrerats av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Av bilagan till ansökan ska utöver det ovannämnda framgå också om funktionsnedsättningen eller sjukdomen har uppkommit innan personen som omfattas av ersättningarna anlände till Finland eller först under tiden efter ankomsten. Även kommunen ska som stöd för beslutet om de kostnader som avses i 65 § 1 mom. 3 punkten lämna in en bilaga som verifierar funktionsnedsättningen eller sjukdomen, när kommunen ansöker om beslut om ersättning för specialkostnader i fråga om tjänster som kommunen bär organiseringsansvaret för och där grunden är ett behov av särskilt stöd som orsakas av sjukdom eller funktionsnedsättning (t.ex. stödtjänster för organisering av skolgång eller småbarnspedagogik för ett barn med funktionsnedsättning). Enligt 70 § i integrationslagen ska kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland ansöka om ersättning genom en ansökan riktad till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret senast inom två år från utgången av det kalenderår under vilket den verksamhet för vilken ersättning söks har ägt rum. 

På grundval av livskraftscentralens positiva ersättningsbeslut kan kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland ansöka om utbetalning av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Ersättningarna söks i regionförvaltningens e-tjänst och behandlas i det allmänna bidragssystemet (YA-systemet), som Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, livskraftscentalen och arbetskraftsmyndigheten inom sysselsättningsområdena använder för handläggning av bidrag och utbetalningsbeslut. Det allmänna bidragssystemet togs i bruk för ansökningarna om och handläggningen av ersättningar för specialkostnader enligt integrationslagen i början av 2024 och det har upplevts göra handläggningen av ersättningsansökningar snabbare och minska det manuella arbetet vid livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret.  

Ersättningar enligt integrationslagen kan sökas av alla 21 välfärdsområden samt av hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland, som ansvarar för hälso- och sjukvårdstjänsterna på Åland. På Åland ansvarar Kommunernas socialtjänst k.f. för socialvårdstjänsterna. Kommunerna i landskapet Åland ansöker om ersättning för kostnader som orsakats av socialvårdstjänster. Före totalreformen av integrationslagen, dvs. före 2025, kunde hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland inte få direkt ersättning för kostnader enligt integrationslagen, utan kommunerna i landskapet Åland ansökte om ersättningarna för hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Ålands del. Ersättningar för specialkostnader som betalas till kommunerna kan sökas av alla kommuner som ingått avtal enligt 42 § i integrationslagen med en livskraftscentral. År 2025 fanns det 285 sådana kommuner.  

I reformen av statens regionförvaltning koncentrerades de uppgifter som föreskrivs i 55 § 1 mom. 7 punkten i integrationslagen från och med den 1 januari 2026 till livskraftscentralen i Nyland. Uppgifterna gäller att avtala om de ersättningar som föreskrivs i 8 kap. i integrationslagen (frånsett uppgifterna i 69 § som också sköts av livskraftscentralerna i Inre Finland och Norra Finland) med kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Skötseln av alla de uppgifter som nämns i 55 § 1 mom. 4, 5 och 6 punkterna samt de ersättningsbeslut enligt 69 § som ingår i 7 punkten koncentrerades till livskraftscentralerna i Nyland, Inre Finland och Norra Finland. På detta sätt strävade man efter enhetligare ersättningsbeslut samt mindre administrativt arbete.  

Under våren 2025 riktade arbets- och näringsministeriet en enkät till kommunerna och välfärdsområdena om ansökan om ersättningar enligt integrationslagen och i anslutning till administrationen av ansökningarna. Mer än hälften (63 procent) av de välfärdsområden som svarade på enkäten uppgav att de inte ansöker om ersättning för alla ersättningar de har rätt till enligt de faktiska kostnaderna. Välfärdsområdenas svar visade i synnerhet att processen för ansökan om ersättningar är organiserad på ett komplicerat sätt inom välfärdsområdet. Enligt välfärdsområdena kräver sammanställningen av ersättningsansökningarna resurser, eftersom arbetet är manuellt och uppgifterna om varje kund ska hämtas separat från de olika serviceområdena eller enheterna. Enligt välfärdsområdena stöder social- och hälsovårdens separata informationssystem inte ansökan om ersättningar så att det skulle vara möjligt att anteckna exempelvis uppgifter om kundens vistelse och av denna anledning är det besvärligt att identifiera de kunder som omfattas av ersättningarna.  

I enkäten lyfte man också upp de resurser som används för ansökan om ersättningarna. De välfärdsområden som svarade på enkäten uppgav att det avsätts mycket arbetstid och personalresurser för ansökan om ersättning för specialkostnader. En del av välfärdsområdena bedömde att de använder 0,1–7 årsverken för ansökan om ersättningar enligt integrationslagen. Nästan alla välfärdsområden bedömde att ansökningsprocessen, utöver dem som egentligen bereder ansökningarna om ersättning för specialkostnader, sysselsätter tiotals yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, såsom läkare och socialarbetare, som gör upp utlåtanden som bilagor till ansökningarna.  

Enkäten till kommunerna innehöll motsvarande frågor om ansökan om ersättningar för specialkostnader. Största delen (70 procent) av de kommuner som svarade uppgav att de inte ansöker om ersättning för specialkostnader eller att det varierar om de ansöker eller inte. Svaren visar att ersättningar inte söks eftersom kommunen inte känner till ersättningarna eller inte har uppgifter om barnens och skolelevernas eller deras familjers uppehållstillstånd. Många kommuner nämnde att de låter bli att ansöka om ersättningar också på grund av att de inte får utlåtanden av välfärdsområdena att foga till som bilagor till ansökningarna om ersättning för specialkostnader i anslutning till barnens särskilda behov. 

2.4.3.2  Ersättning för utkomststöd

Enligt 63 § i integrationslagen ersätts välfärdsområdet för kostnader som under en period om högst ett år orsakats av betalning av kompletterande utkomststöd enligt 7 c § i lagen om utkomststöd eller förebyggande utkomststöd enligt 8 § i den lagen till en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen. Kommuner som hör till landskapet Åland har på motsvarande sätt ersatts för kostnader som under en period om högst ett år orsakats av betalning av kompletterande och förebyggande utkomststöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd (Ålands författningssamling 1998:66). Före 2025 betalades ersättningarna för en period om tre år. Bestämmelser om en persons rätt till kompletterande och förebyggande utkomststöd finns i lagen om utkomststöd. I den kompletterande budgeten för 2025 överfördes det uppskattade anslaget för ersättning av kompletterande och förebyggande utkomststöd för det andra och tredje året från arbets- och näringsministeriet till finansministeriet, och kostnaderna för kompletterande och förebyggande utkomststöd ersätts därifrån. Det överförda anslaget grundade sig på en uppskattning av de personer som 2025 omfattas av moment 32.50.30 och på de faktiska kostnaderna 2024 (januari–september). När det gäller kompletterande och förebyggande utkomststöd finns det inte information att tillgå om kostnadsfördelningen på årsnivå, men kostnaderna uppskattas vara som störst under det första året, eftersom sysselsättningen då är som lägst och även starthjälp det första året beviljas i form av kompletterande utkomststöd. Den summa som överfördes var hälften av det uppskattade anslaget på 8,2 miljoner euro 2025 för kompletterande och förebyggande utkomststöd i moment 32.50.30, dvs. 4,1 miljoner euro. I planen för de offentliga finanserna 2026–2029 överfördes från arbets- och näringsministeriets moment till finansministeriets moment hälften av det uppskattade anslaget, som för 2026 var 3,8 miljoner euro och för 2027 var 2,2 miljoner euro.  

År 2024 fick välfärdsområdena 5,8 miljoner euro i ersättning för kostnader för utkomststödet och fram till slutet av september 2025 var ersättningen 3,9 miljoner euro. Kommunerna i landskapet Åland ansökte senast 2023 om ersättning för kostnader för kompletterande och förebyggande utkomststöd enligt 63 § till ett belopp på totalt 91 000 euro. 

2.4.3.3  Kostnader för beredskap för mottagande

Enligt 64 § i integrationslagen kan kommunen ersättas för nödvändiga kostnader som före ankomsten till Finland eller flyttningen till kommunen har orsakats av beredskapen för mottagandet av en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. i integrationslagen och som på det sätt som avses i 43 § har anvisats till en kommunplats. Kostnader för beredskap för mottagande har varit t.ex. kostnader i anslutning till boende, såsom hyra, elektricitet, hemförsäkring eller nödvändiga utgifter för möblering, som kommunen har kunnat ersättas för under en period om högst fyra månader. Av grundad anledning, exempelvis om kvotflyktingars ankomst har fördröjts, har kostnaderna kunnat ersättas för högst åtta månader. Kommunen ska hos livskraftscentralen ansöka om ett ersättningsbeslut för de kostnader som orsakats av beredskapen för mottagande och därefter om utbetalningar hos Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Ansökningsprocessen är densamma som i andra ersättningar där ansökan görs på grundval av faktiska kostnader.  

I maj 2025 riktade arbets- och näringsministeriet en enkät till kommunerna som gällde de ersättningar som betalas till kommunerna på grundval av faktiska kostnader. En stor del av de kommuner som svarade uppgav att de blir utan ersättning för kostnaderna för beredskap för mottagande i synnerhet när det gäller mottagande av kvotflyktingar. Kommunerna betraktade den maximala ersättningstiden på åtta månader som för kort, eftersom kvotflyktingars ankomst till Finland under de senaste åren har kunnat fördröjas mer än denna maximala ersättningstid, varvid kommunerna har blivit tvungna att betala en del av kostnaderna för beredskapen för mottagande. Dessutom blir kommunerna utan ersättning för de kostnader som inte kan överföras till den ankommande kvotflyktingen utifrån hans eller hennes personuppgifter eftersom kvotflyktingen saknar personbeteckning (elektricitet, försäkring osv.). Endast ett fåtal av de kommuner som svarade har sådan beredskap att ta emot en person som kommer till kommunen från en flyktingförläggning att det skulle orsaka kostnader som ersättning kan sökas för. 

Kostnader för beredskap för mottagande ersattes 2023 för kommuner som inte hör till landskapet Åland till ett belopp av 0,6 miljoner euro och 2024 var beloppet 1,35 miljoner euro. Fram till slutet av september 2025 hade kostnader på totalt 0,5 miljoner ersatts för beredskap för mottagande. Kommuner som hör till landskapet Åland fick inte ersättning för beredskap för mottagande under tiden 1.1.2023–30.9.2025. Närings-, trafik- och miljöcentralerna fattade 2024 sammanlagt 172 beslut om ersättning för specialkostnader för beredskap för mottagande och fram till september 2025 fattade de 285 sådana beslut. En stor del att besluten 2024 och 2025 samt de ersättningar som betalats ut gäller kostnader för 2023, som kommunerna har ansökt om ersättningsbeslut för hos närings-, trafik- och miljöcentralerna och om retroaktiv utbetalning hos utvecklings- och förvaltningscentret. År 2023 var Finlands flyktingkvot 1 050 och åren 2024 och 2025 var den 500 personer.  

I regel ersätts kostnaderna för beredskap för mottagande för kvotflyktingars del. Endast fyra närings-, trafik- och miljöcentraler fattade ersättningsbeslut om beredskap för mottagande 2024–2025 i fråga om andra än kvotflyktingar. Kostnaderna för beredskap för mottagande av andra än personer som anlänt som kvotflyktingar har ersatts i fem fall där en person har anlänt via mottagningssystemet och i fyra fall har det handlat om att en familjemedlem har anlänt till Finland för återförening med en minderårig utan vårdnadshavare som vistas i Finland.  

2.4.3.4  Ersättning för kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel

Enligt 68 § i integrationslagen ersätts kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för åtgärder och tjänster för offer för människohandel som ordnas på grund av de särskilda behov som ställningen som offer föranleder. Ersättningarna för kostnader i anslutning till offer för människohandel skiljer sig i fråga om den berörda personkretsens perspektiv från andra ersättningar enligt integrationslagen. Ersättningar kan betalas oavsett medborgarskap och typ av uppehållstillstånd om en person har en kundrelation i hjälpsystemet för offer för människohandel.  

Hjälpsystemet för offer för människohandel är en nationell sakkunnigmyndighet för ärenden som gäller människohandel och bekämpandet av människohandel. Hjälpsystemets uppgift är att hjälpa dem som fallit offer för människohandel och erbjuda rådgivning i ärenden som gäller människohandel. Hjälpsystemet för offer för människohandel kan hjälpa eventuella offer för människohandel, deras minderåriga barn som vistas i Finland och personer som bistår i utredningen av människohandelsbrott. Klient inom hjälpsystemet blir man i allmänhet genom hänvisning av myndigheter, privata aktörer eller aktörer inom den tredje sektorn. År 2024 togs det emot 207 nya offer för människohandel i hjälpsystemet för offer för människohandel. I slutet av 2024 hade totalt 1 610 personer en kundrelation hos hjälpsystemet, varav antalet identifierade offer var 1 331 och 279 minderåriga barn till dessa. Under tiden 1.1.2024–30.9.2025 fattade närings-, trafik- och miljöcentralerna totalt 233 positiva ersättningsbeslut om kostnader för offer för människohandel. Av dessa fall var 42 varit antingen finska medborgare eller familjemedlemmar till sådana och 63 ersättningsfall gällde personer som vistas i Finland med uppehållstillstånd för arbetstagare. 

Livskraftscentralen måste säkerställa att ett offer för människohandel är en person som avses i 3 § 7 punkten i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Livskraftscentralen granskar i samband med att ersättningsbeslutet fattas att offret för människohandel har en kundrelation hos hjälpsystemet för offer för människohandel antingen i systemet UMA (migrationsverkets ärende- och kundhanteringssystem för utlänningsärenden) eller i hjälpsystemet per telefon eller skyddad e-post. Livskraftscentralen har en vy i UMA-systemet där en persons kundrelation hos hjälpsystemet visas med inledningsdatum. Slutdatum för kundrelationen hos hjälpsystemet visas inte. Livskraftscentralen måste kontrollera slutdatumet för kundrelationen hos hjälpsystemet. Ersättningar enligt 68 § i integrationslagen kan betalas för den tid ett offer för människohandel är kund hos hjälpsystemet. Hjälpsystemet för offer för människohandel är en nationell sakkunnigmyndighet som hjälper och ger råd till personer som blivit offer för människohandel, deras barn och personer som bistår vid utredning av människohandelsbrott. Bestämmelser om hjälpsystemet finns i 4 kap. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel och huvudman för systemet är flyktingförläggningen i Joutseno, som är en del av Migrationsverket.  

Enligt Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets ersättningsanvisning kan särskilda behov hos offer för människohandel bero på offrets psykiska och fysiska hälsotillstånd eller andra behov som orsakats av människohandeln/utnyttjandet. De kostnader som ersätts ska ha orsakats av att personen blivit offer för människohandel. Välfärdsområdet kan ansöka om ersättning för kostnader som anknyter till en persons ställning och omständigheter som offer för människohandel, t.ex. kostnader för hälso- och sjukvårdsåtgärder, åtgärder enligt barnskyddslagen, åtgärder inom socialvården, kostnader i anslutning till byte av identitet och utseende och kostnader i anslutning till frivilligt tryggt återvändande, om de ovannämnda kostnaderna är förknippade med särskilda behov hos offret för människohandel. När det gäller offer för människohandel kan ersättning sökas också för kostnader för tolkning, om personen inte omfattas av den kalkylerade ersättningen enligt 61 och 62 § i integrationslagen. Välfärdsområdena ansöker om ersättning för offer för människohandel hos livskraftscentralen och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret enligt samma ansökningsprocess som tillämpas vid ansökan om ersättning för specialkostnader enligt 65 § i integrationslagen. Välfärdsområdet verifierar hälso- och sjukvårdsåtgärderna genom att till ansökan om ersättning för specialkostnader till livskraftscentralen bifoga bilagor, såsom utdrag ur patientdatasystemet eller ett läkarutlåtande. Över socialvårdsåtgärder lämnas på motsvarande sätt som bilaga till ersättningsansökan t.ex. en socialarbetares utlåtande, beslut eller ett annat utdrag ur klientdatasystemet inom socialvården. Livskraftscentralen fattar beslut om ersättning för kostnaderna för tjänster och stödåtgärder, dvs. i praktiken om huruvida de kostnader för vilka ersättning söks har orsakats av särskilda behov hos offer för människohandel eller är sedvanliga ärenden i anslutning till ifrågavarande persons övriga livssituation. De ersättningsansökningar och bilagor som inkommer till livskraftscentralen lagras i ärendehanteringssystemet USPA (arkiv över elektroniska handlingar, där beslut och bilagor lagras och förmedlas). Där kan också de sakkunniga som bereder utbetalningsbeslut vid Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret granska bilagorna.  

Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF ålägger medlemsstaterna att ordna stöd och hjälp för offer för människohandel. Också artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1712 om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (nedan människohandelsdirektivet) ålägger medlemsstaterna att ordna stöd och hjälp för offer för människohandel. Enligt människohandelsdirektivet ska hjälp- och stödåtgärderna ”åtminstone omfatta en levnadsstandard som kan säkerställa brottsoffrens försörjning, genom åtgärder som tillhandahållande av lämplig och säker inkvartering, inbegripet skyddade boenden och annan lämplig tillfällig inkvartering, och materiellt understöd samt nödvändig hälso- och sjukvård, och, när det är lämpligt, psykologiskt stöd, rådgivning och information, översättning och tolkning.” Därtill konstateras det i människohandelsdirektivet: ”Medlemsstaterna ska ta hand om brottsoffer med särskilda behov när dessa behov har sin grund i, framför allt, om de är gravida, deras hälsotillstånd, eventuella funktionshinder, eventuella mentala eller psykiska störningar, eller på grund av att de har utsatts för allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.” Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att offren får särskilt stöd. Med särskilt stöd avses att stödet utgår från ett jämställdhets-, funktionsnedsättnings- och barnperspektiv där offren sätts i centrum. Särskilt stöd och särskild hjälp kan vara exempelvis mottagning på skyddade boenden, medicinsk och psykologisk hjälp eller tillhandahållande av informationstjänster och tolkning. Inkvarteringen ska ordnas så att den är lämplig för offer med särskilda behov samt för särskilda behov hos barn. Genomförandet av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet bereds för närvarande vid justitieministeriet. I arbetsgruppsbetänkandet om genomförandet av direktivet om ändring av människohandelsdirektivetJustitieministeriet 2025. Genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet. Arbetsgruppsbetänkande. Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2025:45. konstaterades det att 68 § 1 mom. i integrationslagen är av betydelse när det gäller att trygga det praktiska ordnandet av specialiserad hjälp och specialiserat stöd. I betänkandet ingår emellertid inte någon noggrannare bedömning av ersättningssystemet enligt integrationslagen och inte heller någon närmare beskrivning av vad de ovannämnda observationerna avser som helhet. Enligt betänkandet tillhandahåller välfärdsområdena och social- och hälsovården i någon mån specialiserad hjälp och specialiserat stöd för offer för människohandel. Till den del specialiserad hjälp och specialiserat stöd inte finns att tillgå i tjänsterna i fråga kan de antagna offren vid behov hänvisas från välfärdsområdets social- och hälsovård till hjälpsystemet för offer för människohandel för att få specialiserad hjälp och specialiserat stöd. Bestämmelser om ordnande av hjälpinsatser för offer för människohandel finns i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. I 38 b § i lagen står det: ”För ordnandet av hjälpinsatser till offer för människohandel som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland svarar välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen inom vars område offret för människohandel har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun.” Dessutom ska enligt 11 § i socialvårdslagen (1301/2014) socialservice ordnas för stödbehov på grund av utnyttjande och illabehandling. Paragrafen i fråga har ändrats genom lag 1296/2022. I motiveringen till ändringen i regeringens proposition (RP 220/2022 rd) beskrevs ändringen som följer: ”I paragrafen föreskrivs det om stödbehov för vilka socialservice ska ordnas. Det föreslås att 5 punkten ändras så att där förutom närstående- och familjevåld samt annat våld och annan illabehandling även nämns annat utnyttjande. Det utnyttjande som avses i bestämmelsen kan vara till exempel människohandel eller annat motsvarande utnyttjande. Det kan vara fråga om bland annat sexuellt, ekonomiskt, fysiskt eller psykiskt utnyttjande, som också kan vara förknippat med till exempel kontroll.” Integrationslagen innehåller inte bestämmelser om tjänster eller åtgärder till offer för människohandel, utan i integrationslagen föreskrivs det bara om ersättning av kostnader som orsakas av tjänsterna och åtgärderna i fråga.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman gav 2019 ett avgörande (EOAK/3489/2017), där det konstaterades att offer för människohandel är i en utsatt ställning och behöver särskild hjälp och skydd. Biträdande justitieombudsmannen konstaterade att den särskilda ställning som personer som identifierats som offer för människohandel har bygger på den ovan beskrivna internationella reglering som är bindande för Finland och på nationell lagstiftning. Ett offer för människohandel har rätt till alla hjälpåtgärder som avses i lagen om hjälp till offer för människohandel. Detta innebär att offer för människohandel har rätt till samma allmänna social- och hälsovårdstjänster som övriga kommuninvånare samt dessutom rätt till särskilt stöd och tjänster som de behöver på grund av sin ställning som offer i enlighet med lagstiftningen om hjälp till offer för människohandel. I praktiken innebär detta att om tjänsteutbudet i kommunens social- och hälsovård inte innehåller tjänster som lämpar sig för klientens behov, kan dessa ordnas på annat sätt med stöd av lagstiftningen om hjälp till offer för människohandel. Som biträdande justitieombudsmannen konstaterade i sitt avgörande kan kommunen via närings-, trafik- och miljöcentralen ta ut kostnaderna för hjälpen till ett offer för människohandel av staten, eftersom det i sista hand är staten som ansvarar för kostnaderna för hjälpen. Avgörandet grundar sig på en tidpunkt då ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster vilade på kommunerna, varvid det var ändamålsenligt att staten ersatte kommunen för kostnaderna. Sedan början av 2023 är det välfärdsområdena som ansvarar för att ordna social- och hälsovårdstjänster. Finansieringen av välfärdsområdena är till största delen statlig finansiering. Med tanke på det ovan nämnda avgörandet finansierar staten därmed social- och hälsovårdstjänsterna och ansvarar även i sista hand för kostnaderna för hjälpen. 

Även om välfärdsområdena, kommunerna och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland kan ansöka om ersättningar enligt integrationslagen för kostnaderna för åtgärder och tjänster som ordnats på grund av specialbehov hos offer för människohandel som beror på ställningen som offer, är skyldigheten att ordna dessa tjänster inte kopplad till erhållandet av ersättningar enligt integrationslagen. Välfärdsområdena och kommunerna ska ordna de tjänster som behövs och tjänsterna inom särskilt stöd för offer för människohandel i sitt område oavsett om livskraftscentralen beviljar ersättning för kostnaderna för tjänsten eller inte. Det är i varje fall huvudsakligen staten som ansvarar för välfärdsområdenas finansiering. Välfärdsområdena har inga särskilda tjänster för offer för människohandel, utan social- och hälsovårdstjänsterna ordnas på basis av kundens individuella behov. Vissa välfärdsområden, t.ex. i huvudstadsregionen, har ordnat tjänsterna för offer centraliserat. 

Det är också möjligt för kommunen att ansöka om ersättning för kostnader som orsakas av åtgärder och tjänster som i enlighet med 68 § i integrationslagen tillhandahålls offer för människohandel på grund av deras specialbehov till följd av deras ställning som offer. Enligt Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets ersättningsanvisning kan kommunen ansöka om ersättning t.ex. för kostnader för särskilt stöd enligt lagen om småbarnspedagogik, kostnader för elevspecifika stödåtgärder enligt lagen om grundläggande utbildning, kostnader i anslutning till boende, inkvartering eller trygghet, i fråga om personer som överskridit integrationstiden för särskilda individuella stödtjänster (såsom språkkurser och information om det finländska samhället). Ersättning kan då sökas för åtgärder som behövs till följd av deras ställning och omständigheter som offer för människohandel. När det gäller offer för människohandel kan ersättning sökas också för kostnader för tolkning, om personen inte omfattas av den kalkylerade ersättningen enligt 61 och 62 § i integrationslagen. 

År 2023 ersattes kommunerna med 205 000 euro för kostnader för tjänster och stödåtgärder för offer för människohandel (varav kommuner som hör till landskapet Åland fick cirka 10 465 euro), välfärdsområdena med cirka 50 640 och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland med 6 434 euro. År 2024 ersattes välfärdsområdena för kostnader för offer för människohandel med cirka 579 596 euro och kommunerna med cirka 34 242 euro. År 2024 fick kommunerna i landskapet Åland 4 965 euro i ersättning för kostnaderna. Före totalreformen av integrationslagen, dvs. före 2025, kunde hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland inte få direkt ersättning för kostnader enligt integrationslagen, utan kommunerna i landskapet Åland ansökte om ersättningarna för hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Ålands del. Fram till slutet av september 2025 har kommunerna fått cirka 11 200 euro i ersättning, välfärdsområdena 917 600 euro och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland 6 696 euro för kostnader som orsakats av tjänster och stödåtgärder som tillhandahållits offer för människohandel. Välfärdsområdenas kostnader omfattar också Helsingfors stads social-, hälsovårds- och räddningssektors kostnader. Kommunerna i landskapet Åland har inte ansökt om ersättningen i fråga fram till utgången av september 2025. 

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland bedömer att kommunerna före välfärdsområdesreformen ansökte om ersättning för social- och hälsovårdskostnader som uppkommit genom tjänster och stödåtgärder för offer för människohandel retroaktivt fram till utgången av 2024. För välfärdsområdena uppkommer nästan alla kostnader för offer för människohandel inom socialvården i synnerhet som kostnader för barnskydd och socialarbete samt inom hälsovården i form av kostnader för psykiatri och terapi. Antalet ersättningsansökningar som gäller offer för människohandel som under 2025 inkom till närings-, trafik- och miljöcentralerna har ökat avsevärt jämfört med 2024. Största delen av kostnaderna uppkommer inom välfärdsområdena i huvudstadsregionen, inbegripet Helsingfors stads social-, hälsovårds- och räddningssektor.  

4.2.1.1  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering har det beslutats om ett sparmål på 15 miljoner euro fr.om. 2027 i anslutning till totalreformen av de utbildningar som främjar integration och språkkunskaper. Sparmålet har beaktats i regeringens justerade rambeslut för 2025–2027. Genom propositionen genomförs dessutom det sparmål på 30 miljoner euro på 2027 års nivå som statsminister Petteri Orpos regering beslutade om hösten 2025 när det gäller statliga ersättningar för främjande av integration fr.o.m. 2027. Enligt de riktlinjer som man enades om vid budgetförhandlingarna genomförs sparmålet så att kommunernas integrationsrelaterade skyldigheter minskas, dock så att detta inte försvagar språkutbildningen, tjänsterna inom småbarnspedagogik eller undervisning eller de sysselsättningsfrämjande tjänsterna. De ovannämnda besluten medför besparingar i de offentliga finanserna till ett belopp av sammanlagt 45 miljoner euro. Besparingarna uppnås genom att man avvecklar överlappningar inom den statliga finansieringen, slopar vissa ersättningar enligt integrationslagen och minskar den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. 

Propositionen medför ekonomiska konsekvenser för staten, kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Propositionen stärker de offentliga finanserna genom att den statsandel som kommunerna beviljats för ordnande av sektorsövergripande samarbete som främjar integration slopas och genom att även ersättningen av kostnaderna för kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd, kostnaderna för beredskap för mottagande samt kostnaderna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel avskaffas. Detta leder till att kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland får mindre finansiering. Att slopa ersättningen av kostnaderna för kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd samt kostnaderna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel leder inte i sig till besparingar, eftersom finansieringen av dessa kostnader överförs till välfärdsområdena, men besparingar uppstår i och med att det administrativa arbetet minskar. Slopandet av ersättningarna enligt integrationslagen bidrar dessutom till att avveckla normer och stöder genomförandet av produktivitetsbesparingarna inom förvaltningen. Besparingarna uppnås delvis genom att en del av kommunernas lagstadgade uppgifter upphävs, men också genom att överlappningar inom finansieringen avvecklas. Den minskade finansieringen kan också delvis leda till att kostnaderna överförs på kommunerna, välfärdsområdena eller hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Slopandet av statliga ersättningar leder därför inte nödvändigtvis till fullständiga besparingar i de offentliga finanserna, men de föreslagna ändringarna kan medföra vissa besparingar i statsfinanserna. Inte heller besparingarna i statsfinanserna kommer dock nödvändigtvis att realiseras fullt ut, eftersom de potentiella ökade kostnaderna för kommunerna och välfärdsområdena påverkar statsfinanserna i samband med att kostnadsfördelningen justeras. 

Slopandet av den statsandel som beviljats kommunerna för ordnande av sektorsövergripande samarbete som främjar integration leder till besparingar på uppskattningsvis 2 miljoner euro och slopandet av ersättningen av kostnaderna för beredskap för mottagning till besparingar på uppskattningsvis 0,9 miljoner euro. De besparingar som uppnås i statsfinanserna i och med slopandet av de ovannämnda statliga ersättningarna beräknas således uppgå till sammanlagt 2,9 miljoner euro år 2027. En del av besparingarna i statsfinanserna försvagar kommunernas och välfärdsområdenas ekonomi. Eftersom de faktiska besparingarna är bundna till antalet personer som omfattas av ersättningarna, kan de bli större eller mindre än beräknat. 

Besparingar i de offentliga finanserna uppstår i och med att man ser över de utbildningar som främjar integration och språkkunskaper. I nuläget finansieras integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning som en del av de statsandelar för basservice som betalas till kommunerna på basis av kriteriet om främmande språk, med undantag av den finansiering av integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning för i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen avsedda personer som betalas till kommunerna som en del av den kalkylerade ersättningen. Samtidigt finansierar undervisnings- och kulturministeriet med en statsandel på 100 procent sådan integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet för integrationskunder som genomförs av huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete. I stället för integrationsutbildning deltar dessutom en del av integrationskunderna som frivilliga studier enligt integrationslagen i inlednings- eller slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna, som finansieras med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. I nuläget beviljas kommunerna således finansiering för att ordna integrationsutbildning för integrationskunder via kommunernas statsandelssystem och som en del av den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna, samtidigt som en del av de integrationskunder som omfattas av denna finansiering deltar i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas inom det fria bildningsarbetet, där fastställda prestationer finansieras med en statsandel på 100 procent, eller i grundläggande utbildning för vuxna, som finansieras med förslagsanslag från undervisnings- och kulturministeriet. Genom propositionen förändras nuläget så att den överlappande statliga finansiering som riktas till integrationsutbildning inom det fria bildningsarbetet avvecklas och finansieringen av integrationsutbildning i framtiden riktas endast till de kommuner som redan nu har till uppgift att ordna integrationsutbildning. Avvecklingen av den överlappande statliga finansieringen av integrationsutbildning leder till besparingar på uppskattningsvis 6,927 miljoner euro i de offentliga finanserna. Genom den föreslagna ändringen får den kommunala arbetskraftsmyndigheten enligt lag till uppgift att ordna utbildning i grundläggande litteracitet. I nuläget finansierar undervisnings- och kulturministeriet med en statsandel på 100 procent sådan utbildning i grundläggande litteracitet för integrationskunder som genomförs av huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete. Detta kan inte betraktas som överlappande finansiering i förhållande till finansieringen av arbetskraftsutbildningen, eftersom en uppskattning av antalet personer som deltar i utbildning i grundläggande litteracitet har beaktats i behovet av finansiering av integrationsutbildning som genomförs i form av arbetskraftsutbildning. Utbildningen i grundläggande litteracitet beviljas inte separata prestationer eller separat finansiering, utan finansieringen och prestationerna utgör en del av finansieringen av integrationsutbildningen, men enligt undervisnings- och kulturministeriet riktas 2025 uppskattningsvis omkring 3,1 miljoner euro av de statliga anslagen för integrationsutbildning inom det fria bildningsarbetet till utbildning i grundläggande litteracitet. I fortsättningen riktas en finansiering av motsvarande storlek direkt till de kommuner som ansvarar för ordnandet av utbildning i grundläggande litteracitet som en del av den statsandel för basservice som betalas till kommunerna på basis av kriteriet om främmande språk. Ändringen bedöms inte ha några konsekvenser för de offentliga finanserna. Dessutom kan ordnandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet bli effektivare när inledningsskedet av integrationen som helhet och finansieringen av detta ligger helt och hållet på kommunernas ansvar, vilket också kan leda till besparingar i de offentliga finanserna. Finansieringen under övergångsperioden inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, sammanlagt 2,273 miljoner euro/år (1,3 mn + 0,4 mn + 0,573 mn euro) åren 2027–2028, finansieras som en överföring från moment 32.50.30 (Statlig ersättning för integrationsfrämjande verksamhet) till moment 29.10.31 (Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete). Den tidsbegränsade överföringen av finansiering gäller åren 2027–2028. Överföringen påverkar inte de offentliga finanserna, men den har en temporär minskande effekt på kommunernas ekonomi (1,7 miljoner euro) och på välfärdsområdenas ekonomi (0,573 miljoner euro). 

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster bedöms få begränsade konsekvenser för de offentliga finanserna. Enligt propositionen minskas beloppet av den kalkylerade ersättningen enligt integrationslagen, som betalas till kommunerna och till välfärdsområdena med stöd av 61 § samt till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland med stöd av 62 §. Kalkylerad ersättning betalas bl.a. för bedömning av kompetensen och behovet av integrationstjänster och för utarbetande av en integrationsplan. Konsekvenserna av den minskade kalkylerade ersättningen börjar synas i början av 2027. Utifrån inrikesministeriets uppskattning av antalet personer som omfattas av ersättningarna beräknas besparingarna uppgå till cirka 1,8 miljoner euro 2027 och till 0,9 miljoner euro fr.o.m. 2028. Hur stor besparingen blir beror på hur många personer som fyllt 18 år som omfattas av ersättningarna.  

De återstående besparingarna (45 mn euro – 2,9 mn euro – 6,927 mn euro = 35,173 mn euro) uppnås genom att den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland minskas. Minskningen av den kalkylerade ersättningen gäller till cirka 92 procent den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna och till cirka 8 procent den kalkylerade ersättning som betalas till välfärdsområdena. Sammanlagt cirka en procent av minskningen gäller aktörerna i landskapet Åland (kommunerna i landskapet Åland och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland). Bestämmelser om beloppet av den kalkylerade ersättningen finns i statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration (872/2024). Denna regeringsproposition inverkar inte på det årliga beloppet av den kalkylerade ersättningen, utan beloppet av den kalkylerade ersättningen bestäms genom förordning av statsrådet. Minskningen beaktas i beredningen av förordningen. 

Förslaget om att avskaffa ordnandet och finansieringen av integrationsutbildning vid läroanstalter för fritt bildningsarbete leder till att också den utbildning som tillhandahållits vid folkhögskolorna och som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen upphör. Utbildningen i fråga har genomförts i samma studiegrupper som integrationsutbildningen för vuxna, och den har finansierats med medel för fritt bildningsarbete som är avsedda för integrationsutbildning. Av informationsresursen Koski framgår att på statistikdagen den 20 september 2025 deltog 25 läropliktiga studerande i denna utbildning. En läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att fullgöra utbildningen efter den grundläggande utbildningen, kan på samma sätt som i nuläget studera i enlighet med 5 § 1 mom. i läropliktslagen inom den grundläggande utbildningen för vuxna. En kommun kan genom eget beslut ordna grundläggande utbildning för vuxna utan särskilt tillstånd. Privata utbildningsanordnare behöver tillstånd att ordna utbildning. Antalet elever i den grundläggande utbildningen för vuxna varierar årligen, och det kan antas att det ringa antalet läropliktiga som deltagit i den ovannämnda utbildningen enligt 5 § 2 mom. i läropliktslagen ingår i det normala årliga variationsintervallet. Den grundläggande utbildningen för vuxna finansieras från momentet för förslagsanslag. Ändringen bedöms därför inte ha någon nämnvärd inverkan på den statliga ekonomin. 

Förslagen om att koncentrera finansieringen av utbildning som främjar integration och språkkunskaper till en enda kanal inom statsandelen för kommunal basservice bedöms inte få ekonomiska konsekvenser för utvecklingen av informationssystemet. Det föreslås att den finansiering som för närvarande betalas till kommunerna som en del av den kalkylerade ersättningen för ordnandet av integrationsutbildning för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen ska inkluderas i statsandelen för kommunal basservice. Ändringen av den kalkylerade ersättningen kräver också vissa ändringar i den automatiserade utbetalningsfunktionen för den kalkylerade ersättningen i Migrationsverkets ärendehanteringssystem samt i de ersättningsblanketter som administreras av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Ändringarna medför inga kostnader.  

De föreslagna ändringarna i finansieringen av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan ha positiva effekter på sysselsättningen bland invandrare och därmed på den offentliga ekonomin, om kommunerna lyckas skapa smidigare och effektivare utbildningsvägar för integrationskunderna i och med att hela utbildningsutbudet i inledningsskedet av integrationsprocessen ligger i kommunernas händer och kommunerna helt och hållet ansvarar för finansieringen. I nuläget har finansieringen av utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet och utbildningsutbudet delvis bedömts vara otillräckliga i förhållande till behoven. Incitamenten i statsandelssystemet för kommunal basservice samt kommunernas ökade ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna kan uppmuntra kommunerna att utveckla bättre och effektivare integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet för arbetssökande integrationskunder. När det gäller allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning omfattar hemkommunens finansieringsansvar även förmåner som betalas för s.k. aktiv tid. Kommunerna bidrar dessutom till finansieringen av det grundläggande utkomststödet med en andel på 50 procent, vilket också kan uppmuntra kommunerna att organisera så effektiva och smidiga utbildningar och utbildningsvägar som möjligt för integrationskunderna, eftersom en del av de arbetslösa också får grundläggande utkomststöd. De föreslagna ändringarna kan också få negativa konsekvenser för sysselsättningen och integrationen bland invandrare, och därmed för den offentliga ekonomin, om de självstyrande kommunerna inte anvisar tillräcklig finansiering för integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Detta skulle göra det svårare för invandrarna att lära sig finska eller svenska samt de färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet. Samtidigt har dessa fördelar och risker funnits sedan början av 2025 när det gäller utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Den föreslagna ändringen medför även fördelar och risker i anslutning till utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. 

Förslaget om att stärka flexibla sätt att genomföra integrationsutbildningen har konsekvenser för de offentliga finanserna. I regeringens justerade rambeslut för 2025–2027 anvisas kommunerna två miljoner euro i tilläggsfinansiering för ovannämnda ändamål som en del av statsandelssystemet för kommunal basservice från början av 2027. Genom denna finansiering genomförs dessutom den skrivning från budgetförhandlingarna hösten 2025 enligt vilken heltids- eller deltidsarbete ska möjliggöras vid sidan av integrationsutbildningen. I syfte att stärka ordnandet av integrationsutbildning på svenska överförs dessutom till kommunernas statsandel 300 000 euro från moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring). Finansieringen av främjande av integrationsutbildning på svenska ingår i planen för de offentliga finanserna 2024–2027.  

Förslaget om att införa en övre åldersgräns på 40 år i fråga om grundläggande utbildning för vuxna som stöds som frivilliga studier enligt integrationslagen leder till att både antalet studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna och därmed också den finansiering som behövs för den grundläggande utbildningen för vuxna minskar. Förslaget skulle minska antalet studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna, eftersom studier enligt integrationslagen, med stöd av arbetslöshetsförmån, ur integrationskundernas perspektiv möjliggör studier bättre än t.ex. med studiestöd. Dessa personer kommer sannolikt inte att övergå till studier inom den grundläggande utbildningen för vuxna med studiestöd när studierna inte längre stöds som frivilliga studier med arbetslöshetsförmån. Under 2021–2024 var 16–18 procent av dem som fullgjorde hela lärokursen i den grundläggande utbildningen för vuxna över 40 år Utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen. Den procentuella andelen har beräknats utifrån alla studerande, och endast en del av de studerande har studerat i form av frivilliga studier enligt integrationslagen.. Av statistiken framgår inte hur stor andel av de personer med främmande språk som modersmål som deltar i den grundläggande utbildningen för vuxna som är integrationskunder och hur stor andel som är andra invandrare eller finska medborgare. Arbets- och näringsministeriet uppskattar att den föreslagna övre åldersgränsen på 40 år för inledande av frivilliga studier enligt integrationslagen inom den grundläggande utbildningen årligen gäller cirka 130 integrationskunder som genomgår inlednings- eller slutskedet samt 87–326 integrationskunder som genomgår läskunnighetsskedet. Om man antar att dessa personer skulle ha studerat två år inom den grundläggande utbildningen för vuxna och avlagt 25 kurser per år kan de besparingar som följer av den föreslagna ändringen uppskattas uppgå till 2–4,2 miljoner euro 2029 25 kurser x den statliga finansieringen 2025 cirka 369 euro/avlagd kurs för studerande som fullgör hela lärokursen x 217 personer = 2 miljoner euro, 456 personer = 4,2 miljoner euro 2029. och 3,2–5,4 miljoner euro 2030. Finansieringen av den grundläggande utbildningen för vuxna grundar sig på prestationerna två år bakåt i tiden, vilket innebär att de besparingar som följer av den föreslagna ändringen uppstår fr.o.m. 2029. Uppskattningen är förknippad med vissa osäkerhetsmoment och antaganden. 

De föreslagna ändringarna av de kommunala och statliga myndigheternas uppgifter enligt 5 och 7 kap. i integrationslagen kan ha små positiva effekter på de offentliga finanserna genom att de kan göra myndighetsverksamheten mer flexibel, varvid antalet funktioner som inte är ändamålsenliga kan minska.  

4.2.1.2  Konsekvenser för kommunernas ekonomi

De föreslagna ändringarna i finansieringen av integrationsfrämjandet och de sparåtgärder som hänför sig till finansieringen påverkar kommunernas ekonomi, om kommunerna inte minskar de tjänster som omfattas av sparåtgärderna. Slopandet av statsandelen för sektorsövergripande samarbete och ersättningarna för beredskap för mottagande leder till att kommunernas statliga finansiering minskar med uppskattningsvis 2,9 miljoner euro 2027. I enlighet med regeringsprogrammet genomförs i samband med totalreformen av de utbildningar som främjar integration och språkkunskaper också ett sparmål på 15 miljoner euro. Besparingarna kan dock inte genomföras så att de endast gäller finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper, vilket innebär att en del av besparingarna görs inom den övriga finansieringen till kommunerna. För att uppnå sparmålen minskar man den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna med sammanlagt cirka 32 miljoner euro. Dessutom görs en tidsbegränsad minskning på 1,7 miljoner euro i den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna, närmare bestämt i den kompensation som betalas till kommunerna Statsminister Petteri Orpos regering har kommit överens om besparingar i finansieringen av integrationsfrämjandet i planen för de offentliga finanserna 2025–2028. De faktiska besparingarna beräknas dock avsevärt överstiga de överenskomna besparingarna för 2027 och 2028. Den del som överstiger regeringens sparmål kompenseras kommunerna under 2027 och 2028 genom en förordning som säkerställer att nivån på den kalkylerade ersättningen höjs så att nedskärningarna i kommunernas ekonomi inte överskrider de överenskomna sparmålen. för 2027 och 2028. Genom den tidsbegränsade minskningen beaktas de besparingar som regeringen beslutat om med hänsyn till finansieringen av övergångsperioden inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. I och med de ovannämnda åtgärderna minskar finansieringen till kommunerna med sammanlagt cirka 36,6 miljoner euro 2027. Nedan beskrivs de besparingar som uppnås genom de olika ändringarna mer ingående. 

Det föreslagna upphävandet av den statsandel som anges i 60 § 1 mom. 5 punkten i integrationslagen och som beviljas kommunen för ordnande av sektorsövergripande samarbete som främjar integration kan uppskattas ha begränsade konsekvenser för kommunernas ekonomi. I och med upphävandet beviljas kommunerna i framtiden inte någon statsandel för ordnande av sektorsövergripande samarbete som främjar integration, vilket kan uppskattas försvaga kommunernas ekonomi med två miljoner euro 2027.  

Det föreslagna upphävandet av 64 § i integrationslagen, som gäller ersättning för beredskap för mottagande, får konsekvenser för ekonomin i de kommuner som erbjuder kommunplatser för kvotflyktingar, om kommunerna inte i fortsättningen får ersättning för kostnaderna för beredskap för mottagande, t.ex. hyreskostnader för bostäder som reserverats för kvotflyktingar och andra löpande kostnader för bostäder. En del av kommunerna har varit missnöjda med den nuvarande maximigränsen för ersättning på åtta månader och har kritiserat det faktum att kommunen själv måste stå för de löpande kostnaderna, om kvotflyktingarnas ankomst till Finland fördröjs utöver den maximala ersättningstiden. Om kommunen i framtiden inte tar emot kvotflyktingar, kommer det inte att uppstå några kostnader för beredskap eller relaterade ekonomiska konsekvenser. Om kommunen i fortsättningen tar emot kvotflyktingar, varierar de ekonomiska konsekvenserna från kommun till kommun beroende på hur många kvotflyktingar kommunen tar emot och hur beredskapen för mottagandet sköts. År 2023 var Finlands flyktingkvot 1 050 personer och åren 2024 och 2025 har kvoten varit 500 personer. I och med att flyktingkvoten har minskat har också antalet personer som omfattas av ersättningarna för beredskap för mottagande minskat avsevärt. Till exempel har kvotflyktingar inte hänvisats till alla kommuner som varit villiga att ta emot kvotflyktingar.  

Det föreslagna upphävandet av ersättning för kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel enligt 68 § i integrationslagen bedöms ha mycket små konsekvenser för kommunernas ekonomi. Största delen av de kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel som det ansöks om ersättning för uppkommer i välfärdsområdena. Under de senaste åren har kommunerna främst ansökt om ersättningar inom social- och hälsovården enligt 68 § retroaktivt för tiden före välfärdsområdesreformen. 

I och med förslaget får den arbetskraftsutbildning som den kommunala arbetskraftsmyndigheten ansvarar för en starkare roll, eftersom såväl ordnandet av utbildning i form av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet som finansieringen av detta med en statsandel på 100 procent upphör. Kommunen får redan nu finansiering för att ordna integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning. Den ordnas som en del av de statsandelar för basservice som betalas till kommunerna på basis av kriteriet om främmande språk, med undantag av den finansiering av integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning för i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen avsedda personer som betalas till kommunerna som en del av den kalkylerade ersättningen. Kommunerna ansvarar alltså redan nu för att ordna integrationsutbildning för integrationskunder, och de har också anvisats finansiering för detta, men en del av de integrationskunder som omfattas av dessa medel deltar i stället, eller utöver detta, i utbildning som ordnas av läroanstalter för fritt bildningsarbete. En del av integrationskunderna har också i en ålder över 40 år kunnat delta i inlednings- eller slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna i form av frivilliga studier enligt integrationslagen. Huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete har beviljats finansiering från undervisnings- och kulturministeriet, varvid utbildningen för en invandrare med en integrationsplan, dvs. en integrationskund, i praktiken har finansierats två gånger: som en del av kommunernas finansiering och som direkt finansiering till huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete. Enligt förslaget ska huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete inte längre beviljas finansiering för att ordna integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Även om detta leder till ett större antal studerande Enligt arbets- och näringsministeriets bedömning kommer årligen 1 800–2 900 sådana nya integrationskunder att övergå till integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning som i nuläget har hänvisats i integrationsutbildning som ordnas av läroanstalter för fritt bildningsarbete. Av dem inleder 900–2 000 utbildning 2027. inom den arbetskraftsutbildning som kommunerna ansvarar för att ordna, medför detta ändå inte något behov av tilläggsfinansiering för kommunerna i fråga om andra invandrare än dem som behöver utbildning i grundläggande litteracitet, eftersom kommunerna som det beskrivits ovan redan nu för dessa personer får statsandel och kalkylerad ersättning för ordnandet av integrationsutbildning som genomförs i form av arbetskraftsutbildning. I vilken grad antalet studerande ökar i den integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsmyndigheten ansvarar för från och med den 1 januari 2027 beror också på hur undervisnings- och kulturministeriet fördelar den finansiering för en övergångsperiod på två år som är avsedd att stödja aktörer inom det fria bildningsarbetet, dvs. totalt 2,273 miljoner euro per år till utgången av 2028. En del av den kommunala arbetskraftsmyndighetens integrationskunder kan delta i annan utbildning som främjar integration, språkkunskaper eller läskunnighet vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och som finansieras med finansieringen för övergångsperioden. Dessutom kan en del av kunderna också delta i utbildning som främjar integration, språkkunskaper eller läskunnighet och som ordnas inom det fria bildningsarbetet men som finansieras på annat sätt än med finansieringen för övergångsperioden. 

Den föreslagna ändringen, enligt vilken utbildning i grundläggande litteracitet i framtiden ska ingå i den kommunala arbetskraftsmyndighetens organiseringsansvar, förutsätter ytterligare finansiering till kommunerna, eftersom det är fråga om en ny uppgift för dem. Arbets- och näringsministeriet uppskattar att arbetskraftsmyndigheten årligen kommer att behöva tillhandahålla utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning för cirka 800 nya integrationskunder med bristfällig läskunnighet Uppskattningen baserar sig på antalet uppehållstillstånd som beviljats på grund av behov av internationellt skydd samt på antalet uppehållstillstånd för makar till personer som hör till gruppen i fråga 2025. Utgående från ursprungsländernas läskunnighet har antalet analfabeter uppskattats. I bedömningen har beaktats de personer som i nuläget deltar i utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet eller i läskunnighetsskedet inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Eftersom personer under 40 år även i fortsättningen kan hänvisas till läskunnighetsskedet inom den grundläggande utbildningen för vuxna, är antalet personer eventuellt överskattande. . Statsandelarna för kommunal basservice utökas med 3,1 miljoner euro för ordnandet av utbildning i grundläggande litteracitet, vilket motsvarar den nuvarande uppskattade statliga finansieringen av utbildning i grundläggande litteracitet, som riktar sig till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. Finansieringen fördelas till kommunerna i enlighet med kriteriet för främmande språk som en del av statsandelen för basservice. Finansieringen utökas på så sätt att av den finansiering som undervisnings- och kulturministeriet beviljar för utbildning inom ramen för integrationsplanen och som är avsedd för huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete överförs den andel till kommunerna som uppskattas ha gått till att finansiera utbildning i grundläggande litteracitet (3,1 miljoner euro). Detta innebär att ingen tilläggsfinansiering behövs i budgetpropositionen.  

Förslaget om att införa en övre åldersgräns på 40 år i fråga om grundläggande utbildning för vuxna som stöds som frivilliga studier enligt integrationslagen bedöms inte få ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Också i nuläget väljer en del av integrationskunderna att i stället för integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning delta i den grundläggande utbildningen för vuxna, som finansieras med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Kommunerna ansvarar redan nu för att ordna integrationsutbildning för integrationskunder, och som det beskrivits ovan har de också anvisats finansiering för detta. Statens finansiering av den grundläggande utbildningen för vuxna är till denna del överlappande, med undantag av läskunnighetsskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna. Även om den föreslagna åldersgränsen för stöd för frivilliga studier uppskattas leda till ett större antal studerande Enligt arbets- och näringsministeriets bedömning överförs 2027 uppskattningsvis cirka 130 nya integrationskunder som fyllt 40 år att överföras från att omfattas av den grundläggande utbildningen för vuxna till att omfattas av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning eller annan för kunden lämplig utbildning. Dessa integrationskunder skulle före de föreslagna ändringarna ha hänvisats till att påbörja inlednings- eller slutskedet inom den grundläggande utbildningen för vuxna. inom den arbetskraftsutbildning som kommunerna ansvarar för att ordna, medför detta ändå inte något behov av tilläggsfinansiering för kommunerna i fråga om andra invandrare än dem som behöver utbildning i grundläggande litteracitet, eftersom kommunerna som det beskrivits ovan redan nu för dessa personer får statsandel och kalkylerad ersättning för ordnandet av integrationsutbildning som genomförs i form av arbetskraftsutbildning. Enligt förslaget ska kommunerna också få finansiering för att ordna utbildning i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning.  

Avvikande från den ovan beskrivna finansieringsmodellen för integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kvarstår finansieringen för integrationsutbildning på teckenspråk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Finansieringen, 400 000 euro per år, fördelas som statsunderstöd till sådana läroanstalter för fritt bildningsarbete som enligt sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift, och kommunerna behöver inte ordna eller finansiera integrationsutbildning på teckenspråk.  

De föreslagna ändringarna i finansieringen av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet får olika konsekvenser för de olika kommunerna. Undervisnings- och kulturministeriets finansiering till huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete för ordnande av utbildning som ingår i integrationsplaner har riktats på olika sätt på olika håll i Finland beroende på i vilken utsträckning utbildningarna har genomförts uttryckligen inom det fria bildningsarbetet. En utredning om finansieringsmodellerna för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF ger vid handen att den sammanlagda faktiska mängden integrationsutbildning som genomförts i form av arbetskraftsutbildning och utbildning som ingår i integrationsplaner och som ordnas inom det fria bildningsarbetet (som indikator användes antalet studerande) inte fördelar sig jämnt i förhållande till det behov som beräknats utifrån de första integrationsplanerna. År 2023 var det sammanlagda antalet studerande inom integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning och utbildning inom det fria bildningsarbetet i verksamhetsområdet för närings-, trafik- och miljöcentralerna i Mellersta Finland, Södra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland, Birkaland, Norra Savolax och Satakunta mindre än antalet första integrationsplaner som utarbetades i respektive område. I Österbotten var däremot antalet studerande 1,5 gånger större jämfört med antalet första integrationsplaner som utarbetades i regionen. I Österbotten och Södra Österbotten är en klart större del av utbildningen sådan utbildning som ordnas inom det fria bildningsarbetet jämfört med de övriga närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhetsområden. Det bör noteras att uppgifterna i utredningen gäller år 2023 och därför i fråga om arbetskraftsutbildningen inte beskriver nuläget, där ansvaret för ordnandet av arbetskraftsutbildningen ligger hos kommunernas arbetskraftsmyndigheter. Utifrån utredningen kan man dock bedöma att den föreslagna ändringen har konsekvenser för ekonomin i kommunerna särskilt i Österbotten och Södra Österbotten, eftersom en del av de integrationskunder som omfattas av dessa finansieringar deltar i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet och kommunen inte själv har behövt finansiera och ordna utbildningen lika ofta som i de kommuner eller områden där det fria bildningsarbetets roll och finansiering har varit mindre. 

Dessutom har en del av huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete tillhandahållit integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inte bara med den finansiering som undervisnings- och kulturministeriet beviljat, utan delvis också genom egen finansiering. Enligt utredningen om finansieringsmodeller för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF stod folkhögskolorna 2023 för 18 procent av kostnaderna för den utbildning som ingår i integrationsplaner, medborgarinstituten för 10 procent och sommaruniversiteten för 27 procent. Skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och statsandelsfinansieringen kan bero antingen på att utbildningsanordnarna har ordnat mer utbildning än vad det har beviljats finansiering för eller på att de faktiska kostnaderna har överskridit den kalkylerade kostnad som legat till grund för statsandelen. År 2023 uppgick de faktiska kostnaderna för sådana utbildningar inom det fria bildningsarbetet som ingår i integrationsplaner och som ordnats av folkhögskolor, medborgarinstitut, sommaruniversitet och studiecentraler till 19,9 miljoner euro, då statsandelen var 16,8 miljoner euro. Detta innebär att kostnaderna för sådana utbildningar som ingick i integrationsplaner och som ordnades inom det fria bildningsarbetet var 3,1 miljoner euro högre 2023 än den statsandel som beviljats för dem. År 2024 uppgick de faktiska kostnaderna för utbildningarna till sammanlagt cirka 19 miljoner euro. Uppgifter om antalet studerande och kostnaderna inom det fria bildningsarbetet 2024, undervisnings- och kulturministeriet 12.11.2025. Enligt den föreslagna ändringen ska integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet i framtiden ordnas som arbetskraftsutbildning, och ansvaret för att ordna dessa utbildningar ska ligga hos kommunerna. Det innebär att huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete inte längre riktar sin egen finansiering till att tillhandahålla integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet, vilket kan leda till att utbildningsutbudet minskar i de kommuner och regioner där huvudmännen har tillhandahållit dessa utbildningar delvis även genom egen finansiering.  

Förslaget om att överföra den finansiering av integrationsutbildningen som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till finansieringen av arbetskraftsservice, dvs. den statsandel som betalas till kommunerna, påverkar kommunernas ekonomi. Till statsandelen för kommunal basservice överförs 2027 uppskattningsvis 24,8 miljoner euro för finansiering av integrationsutbildning. Förslaget om att överföra den finansiering av integrationsutbildningen som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till statsandelsfinansieringen av arbetskraftsservice och därmed kommunal basservice kan påverka vissa kommuners villighet att bevilja kommunplatser för kvotflyktingar, utsatta personer som får internationellt skydd och personer som får tillfälligt skydd och som fått en hemkommun. Enligt riktlinjerna i reformen av arbetskraftsservicen överfördes finansieringen av den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning till den kalkylerade ersättningen till kommunerna för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen. Syftet med den finansieringslösning som slogs fast i samband med reformen av arbetskraftsservicen har varit att trygga möjligheterna för de små och medelstora kommuner som tar emot flyktingar att ordna integrationsutbildning genast i början av invandringsprocessen, eftersom den kalkylerade ersättningen styr finansieringen direkt till den kommun till vilken flyktingen flyttar och finansieringen står till kommunens förfogande ungefär en månad efter att personen flyttat till kommunen. Finansieringen följer också med om personen flyttar från en kommun till en annan under ersättningstiden. Den föreslagna ändringen kan leda till att flyktingarna i allt högre grad flyttar och koncentrerar sig till stora städer och tillväxtcentrum, om det inte finns någon integrationsfrämjande service i mindre kommuner. Samtidigt ordnas arbetskraftsservice ofta i större sysselsättningsområden än i en kommun, vilket innebär att dessa tjänster också erbjuds integrationskunder i mindre kommuner.  

Genom detta förslag riktas finansieringen i högre grad framför allt till större kommuner, där dock också majoriteten av invandrarna och integrationskunderna bor. Förslaget om att koncentrera all finansiering av integrationsutbildningen till en enda kanal förenklar kommunernas budgetplanering, gör finansieringen mer förutsägbar och ökar samarbetet mellan de kommuner som hör till sysselsättningsområdet, i och med att finansieringen av integrationskundernas arbetskraftsservice i sin helhet utgör en del av statsandelssystemet för kommunal basservice. Överföringen av finansieringen till statsandelssystemet för kommunal basservice innebär dessutom att det i framtiden görs indexhöjningar i finansieringen, vilket kan ha begränsade positiva konsekvenser för kommunernas ekonomi. Det finns inga motsvarande indexhöjningar i den nuvarande finansieringsmodellen som bygger på kalkylerade ersättningar. 

I tabell 3 jämförs de kalkylerade ersättningar som i januari 2025 betalats från moment 32.50.30 (Statens ersättningar för främjande av integration) kommunvis, när ersättning betalas för personen under dennes första år som myndig, med den finansiering som enligt främmandespråkskoefficienten betalas till kommunerna på grundval av uppgifterna för 2023. Syftet med tabellen är att ge en vägledande beskrivning av hur överföringen av finansieringen av integrationsutbildningen från arbets- och näringsministeriets moment 32.50.30 till finansministeriets moment 28.90.30 (Statsandel till kommunerna för ordnande av basservice) påverkar hur finansieringen fördelas mellan kommunerna. Tabellen visar i vilka fem kommuner finansieringen beräknas öka mest och i vilka fem kommuner den beräknas minska mest. 

Tabell 3. Uppskattning av hur ändringen påverkar fördelningen av finansieringen mellan kommunerna. 

Av tabell 3 framgår att en överföring av finansieringen av integrationsutbildningen till statsandelssystemet leder till att i synnerhet huvudstadsregionens kommuner får en avsevärt större andel av anslagen för integrationsutbildning. De medelstora kommunerna hör till de största förlorarna. I de flesta kommuner bedöms effekten av överföringen av anslag bli mycket liten (ändring - 0,1 - + 0,1 procentenheter i förhållande till den totala finansieringen). I bedömningen av konsekvenserna ska det dock beaktas att majoriteten av de kalkylerade ersättningar som betalades från moment 32.50.30 i början av 2025 betalades ut för ukrainare som fick tillfälligt skydd i sin hemkommun. De som får tillfälligt skydd är betydligt mer jämnt fördelade inom landet än de personer som omfattas av momentet i allmänhet. Utan de personer som får tillfälligt skydd skulle överföringen av finansieringen ha betydligt mindre konsekvenser för fördelningen av anslag mellan kommunerna. Antalet personer som får tillfälligt skydd och som deltar i integrationsutbildning bedöms vara litet från och med 2027.  

Förslaget om att koncentrera all finansiering till en enda kanal leder också till att den resultatbaserade delen av finansieringen av integrationsutbildningen ökar, i och med att finansieringen i framtiden genom statsandelen för kommunal basservice riktas till kommunerna även i fråga om den integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som för närvarande finansieras av undervisnings- och kulturministeriet och som betalas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. I fråga om dessa utbildningar kommer finansieringen i framtiden att riktas direkt till kommunerna, varvid incitamenten i statsandelssystemet för kommunal basservice i större utsträckning kommer att gälla utbildning som främjar integration och språkkunskaper. Finansieringsmodellen med incitament för kommunerna i fråga om arbetskraftsservice beskrivs närmare i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning som gäller en omorganisering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen (RP 207/2022 rd). Kommunerna kan dessutom, om de så önskar, för produktionen av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning även skapa separata resultatbaserade element, t.ex. genom resultatbaserade upphandlingar eller genom att lägga till resultatbaserade finansieringselement i de integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet som kommunen själv producerar. 

De föreslagna ändringarna i finansieringen av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan ha positiva effekter på sysselsättningen bland invandrare och därmed på kommunernas ekonomi, om kommunerna lyckas skapa smidigare och effektivare utbildningsvägar för integrationskunderna i och med att hela utbildningsutbudet i inledningsskedet av integrationsprocessen ligger i kommunernas händer och kommunerna ansvarar helt och hållet för finansieringen. Incitamenten i statsandelssystemet för kommunal basservice, kommunernas ökade ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna samt kommunernas finansieringsandel på 50 procent av det grundläggande utkomststödet kan uppmuntra kommunerna att utveckla bättre och effektivare integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet för arbetssökande integrationskunder. De föreslagna ändringarna kan också få negativa konsekvenser för sysselsättningen och integrationen bland invandrare, och därmed för kommunernas ekonomi, om de självstyrande kommunerna inte anvisar tillräcklig finansiering för integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Detta skulle göra det svårare för invandrarna att lära sig finska eller svenska samt de färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet. Samtidigt har dessa fördelar och risker funnits sedan början av 2025 när det gäller utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Den föreslagna ändringen medför även fördelar och risker i anslutning till utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete.  

Förslaget om att stärka de flexibla sätten att genomföra integrationsutbildningen har konsekvenser för kommunernas ekonomi. Enligt propositionen ska kommunerna anvisas två miljoner euro i tilläggsfinansiering som en del av statsandelssystemet för kommunal basservice. Kommunerna kan utveckla modeller för integrationsutbildning där utbildningen inte avbryts när en person får arbete eller inleder företagsverksamhet under utbildningen. I syfte att stärka ordnandet av integrationsutbildning på svenska överförs till statsandelen för kommunal basservice 300 000 euro från moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring), som fördelas till kommunerna på grundval av kriteriet om främmande språk. Tilläggsfinansieringen har begränsade konsekvenser för kommunernas ekonomi.  

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster bedöms ha ringa ekonomiska konsekvenser i fråga om den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna. Statsminister Petteri Orpos regering beslutade under ramförhandlingarna våren 2024 att sänka den kalkylerade ersättningen med 100 euro/år när det gäller kalkylerad ersättning för personer som fyllt 18 år. Statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration (872/2024) innehåller närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalningen av kalkylerad ersättning samt om t.ex. ersättningsbeloppen. Utifrån de ändringar som görs i integrationslagen ändras också statsrådets förordning, och dessutom genomförs den besparing som beslutades i ramförhandlingarna våren 2024, varav 85 euro hänför sig till kommunernas kalkylerade ersättning. En effektivare process där de åtgärder som krävs enligt integrationslagen vidtas under ett och samma möte leder till en ringa besparing av kommunens personalresurser och de resurser som krävs för tolkning. 

Upphävandet av 47 §, som gäller kommunens uppgift att samordna tillhandahållandet av tjänster som främjar integration, påverkar inte mer än i ringa omfattning kommunernas uppgifter och får således inga ekonomiska konsekvenser. I syfte att minska den administrativa bördan, avveckla normer och förtydliga och förenkla lagstiftningen föreslås det att kommunernas uppgift enligt 47 § upphävs och att samordningen i fortsättningen främjas som en del av kommunens övriga lagstadgade uppgifter. Den föreslagna ändringen av 60 § 1 mom. 4 punkten, som gäller beviljande av statsandel för främjande av integrationen av personer som får stöd för hemvård av barn, har inga ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Trots att användningsändamålet utvidgas kommer kommunerna att beviljas finansiering enligt samma kriterier som tidigare, dvs. på grundval av kriteriet för främmande språk. Dessutom föreslås inte heller några ändringar av beloppet av den finansiering som ska beviljas.  

4.2.1.3  Konsekvenser för välfärdsområdenas ekonomi

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster bedöms få begränsade ekonomiska konsekvenser i fråga om den kalkylerade ersättning som betalas till välfärdsområdena. Statsminister Petteri Orpos regering beslutade under ramförhandlingarna våren 2024 att sänka den kalkylerade ersättningen med 100 euro/år när det gäller kalkylerad ersättning för personer som fyllt 18 år. Statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration innehåller närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalningen av kalkylerad ersättning samt om t.ex. ersättningsbeloppen. Utifrån de ändringar som görs i integrationslagen ändras också statsrådets förordning, och dessutom genomförs den besparing som beslutades i ramförhandlingarna våren 2024, varav 15 euro hänför sig till välfärdsområdenas kalkylerade ersättning. En effektivare process där de åtgärder som krävs enligt integrationslagen vidtas under ett och samma möte leder till en obetydlig besparing av välfärdsområdets personalresurser och de resurser som krävs för tolkning, när det gäller möten i vilka välfärdsområdet måste delta på grund av integrationskundens sektorsövergripande servicebehov. För att uppnå de fastslagna sparmålen i fråga om finansieringen av integrationsfrämjande minskas dessutom den kalkylerade ersättning som betalas till välfärdsområdena med sammanlagt cirka 2,8 miljoner euro. Fördelningen av dessa permanenta nedskärningar mellan välfärdsområdena bedöms i tabell 4. I kalkylen tar man hänsyn till fördelningen av kalkylerade ersättningar mellan välfärdsområdena år 2025, och 2025 års fördelning ställs i proportion till besparingarna på 2027 års nivå. De permanenta nedskärningarna uppskattas uppgå till sammanlagt cirka 3,1 miljoner euro. Detta belopp och hur det fördelas kan dock förändras avsevärt från vad som uppskattats, eftersom det är kopplat till antalet personer som omfattas av kalkylerade ersättningar och deras fördelning mellan välfärdsområdena. 

Tabell 4. Uppskattning av hur minskningen av den kalkylerade ersättningen fördelar sig mellan välfärdsområdena på 2027 års nivå. 

I den kalkylerade ersättning som betalas till välfärdsområdena görs dessutom en tidsbegränsad minskning på 0,573 miljoner euro för 2027 och 2028. Genom den tidsbegränsade minskningen genomförs de besparingar som regeringen beslutat om med hänsyn till finansieringen av övergångsperioden inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Nivån på den kalkylerade ersättning som betalas till välfärdsområdena i förhållande till 9 § i lagen om finansiering av välfärdsområdena (617/2021) bedöms i samband med beredningen av förordningen. 

De föreslagna ändringarna har begränsade positiva effekter på välfärdsområdenas ekonomi i och med att det administrativa arbetet minskar. Förslaget om att slopa ersättningen av kostnaderna för kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd och ersättningen av kostnaderna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel påverkar inte välfärdsområdenas ekonomi, eftersom finansieringen enligt integrationslagen, uppskattningsvis 2,9 miljoner euro 2027, överförs till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena. Finansieringen riktas till välfärdsområdena på grundval av servicebehovet inom socialvården och hälso- och sjukvården. 

Det årliga ersättningsbeloppet för utkomststöd har varierat från 1,3 miljoner euro till 5,7 miljoner euro. Ersättningstiden för kompletterande och förebyggande utkomststöd förkortades från tre till ett år fr.o.m. 2025. 

Det årliga beloppet av ersättning för kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel har under 2023–2025 varierat mellan 260 000 euro och 930 000 euro, vilket med tanke på den övergripande finansieringen av välfärdsområdena kan anses vara en obetydlig summa i förhållande till det administrativa arbetet. Ersättningsbeloppen har varierat mellan de olika välfärdsområdena. Största delen av ersättningarna av kostnader för tjänster och stödåtgärder för offer för människohandel under 2023–2025 betalades till social-, hälsovårds- och räddningssektorn i Helsingfors stad, Västra Nylands välfärdsområde, Vanda och Kervo välfärdsområde samt Birkalands välfärdsområde, för vilka förslaget om att slopa ersättningen enligt 68 § i integrationslagen leder till de största ekonomiska konsekvenserna. Alla välfärdsområden har inte ansökt om ersättning för kostnader enligt 68 §, eftersom alla områden inte har kunder inom hjälpsystemet för offer för människohandel eller inte har haft integrationskunder med särskilda servicebehov på grund av utsatt ställning. Inom välfärdsområdena har inga särskilda tjänster ordnats med ersättningar enligt integrationslagen. Välfärdsområdena är inte heller skyldiga enligt integrationslagen att ordna särskilda tjänster. Offer för människohandel tillhandahålls tjänster som en del av de övriga tjänsterna inom social- och hälsovården, för vilka välfärdsområdet får statlig finansiering med allmän täckning på grundval av bl.a. befolkningens behov av service.  

Förslaget om att upphäva 49 och 50 § i integrationslagen, dvs. huvudsakligen de informativa paragraferna om välfärdsområdenas uppgifter, kan få begränsade ekonomiska konsekvenser för integrationsfrämjandet i välfärdsområdena. Dessutom kan förslaget om att genomgående förtydliga målen enligt integrationslagen ha obetydliga konsekvenser för skötseln av uppgifter som främjar integrationen inom välfärdsområdena och därmed för välfärdsområdenas ekonomi. 

4.2.1.4  Konsekvenser för de åländska myndigheternas ekonomi

Enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, främjande av sysselsättningen, hälso- och sjukvård (med vissa undantag), socialvård, undervisning, kultur, idrott, ungdomsarbete samt övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i självstyrelselagen ska hänföras till landskapets lagstiftningsbehörighet. Också främjande av integration hör till Ålands lagstiftningsbehörighet och landskapet har också sin egen landskapslag (2012:74) om främjande av integration. Ålands integrationslag gäller personer som flyttat till Åland och som har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland enligt utlänningslagen eller vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilka ett uppehållskort enligt utlänningslagen har beviljats. I Ålands integrationslag föreskrivs det emellertid inte särskilt till exempel om erhållande av ersättningar, utan ersättningar enligt integrationslagen betalas också till kommunerna i landskapet Åland. Enligt 27 § i självstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om förmynderskap, familjeförhållanden och barns rättsliga ställning. 

Inrättandet av välfärdsområden och lagen om välfärdsområdenas finansiering gäller inte landskapet Åland, men i landskapet Åland ordnar Ålands hälso- och sjukvård landskapets hälso- och sjukvårdstjänster. I landskapet Åland fördelas den kalkylerade ersättningen mellan kommunerna på Åland och Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet. För socialservicen på Åland svarar Kommunernas socialtjänst k.f. och därför betalas socialvårdens andel som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland. 

Det föreslagna upphävandet av 63, 64 och 68 § påverkar myndigheternas ekonomi i landskapet Åland i mycket ringa grad. Ersättningsbeloppen har i fråga om kommunerna i landskapet Åland och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland varit små eller obefintliga. De ersättningar enligt 63, 64 och 68 § i integrationslagen som betalats till kommunerna i landskapet Åland och till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland beskrivs närmare i 2 kap. Eftersom ersättningen för kostnader enligt 68 §, dvs. kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel, avskaffas separat och det till välfärdsområdena överförs allmän finansiering för att täcka dessa, ska det säkerställas att motsvarande finansiering också överförs till de kommuner som hör till landskapet Åland och till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Eftersom det i landskapet Åland inte finns någon motsvarande icke-öronmärkt finansiering som i välfärdsområdena, beviljas Åland finansiering som en del av den kalkylerade ersättning som det föreskrivs om i 61 och 62 §. Bestämmelser om den kalkylerade specialersättning som betalas för kostnader som orsakas av åtgärder och tjänster som tillhandahålls offer för människohandel på grund av de specialbehov som följer av deras ställning som offer finns i 65 § 3 och 4 mom. i integrationslagen. För att uppnå de fastslagna sparmålen i fråga om finansieringen av integrationsfrämjande minskas dessutom den kalkylerade ersättning som betalas till myndigheterna i landskapet Åland med sammanlagt cirka 350 000 euro, vilket har begränsade ekonomiska konsekvenser för myndigheterna i fråga. 

Den föreslagna övergångsbestämmelsen, som gör det möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppkommit med stöd av 63, 64 och 68 § i integrationslagen, har en obetydlig positiv effekt i fråga om aktörerna i landskapet Åland. Övergångsbestämmelsen ger kommuner som hör till landskapet Åland och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland skälig tid att ansöka om ersättning för kostnader som har uppkommit före utgången av 2026 med stöd av 63, 64 och 68 §. Det är fråga om ersättningar som eventuellt ännu inte har sökts för åren 2025–2026.  

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster bedöms ha ringa ekonomiska konsekvenser i fråga om den kalkylerade ersättning som betalas till kommunerna i landskapet Åland och till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Statsminister Petteri Orpos regering beslutade under ramförhandlingarna våren 2024 att sänka den kalkylerade ersättningen med 100 euro/år när det gäller kalkylerad ersättning för personer som fyllt 18 år. Statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration innehåller närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalningen av kalkylerad ersättning samt om t.ex. ersättningsbeloppen. Utifrån de ändringar som görs i integrationslagen ändras också statsrådets förordning, och dessutom genomförs den besparing som slogs fast i samband med ramförhandlingarna våren 2024, varav 93 euro hänför sig till den kalkylerade ersättningen till kommunerna i landskapet Åland och 7 euro till den kalkylerade ersättningen till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. En effektivare process där de åtgärder som krävs enligt integrationslagen vidtas under ett och samma möte leder till en obetydlig besparing av personalresurser och de resurser som krävs för tolkning. 

Enligt det lagförslag som gäller integrationslagen upphävs 60 § 1 mom. 5 punkten i lagen, vilket innebär att kommunerna inte längre beviljas statsandel för sektorsövergripande samarbete som främjar integration. Motsvarande finansiering har betalats till kommunerna i landskapet Åland i form av kalkylerad ersättning för särskilda kostnader, om en kommun i landskapet Åland har ordnat motsvarande tjänster i landskapet. Bestämmelser om ersättningsbeloppen finns i 3 § i statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration. I 3 § 1 mom. i den förordningen konstateras det att av statens medel betalas kalkylerad ersättning till kommuner som hör till landskapet Åland för kostnader som föranleds av ordnande av verksamhet enligt 65 § 3 mom. i lagen om främjande av integration. Enligt 3 § 1 mom. 5 punkten betalas ersättning för sektorsövergripande samarbete för främjande av integration enligt 25 § i landskapslagen om främjande av integration 560 euro per person. Ersättning för kostnader enligt integrationslagen betalas för motsvarande uppgifter både till Fastlandsfinlands kommuner och till kommuner som hör till landskapet Åland. Eftersom ovannämnda bestämmelse i integrationslagen och den finansiering som denna gäller upphävs får kommunerna i landskapet Åland i fortsättningen inte heller ersättning som en del av den kalkylerade ersättningen för särskilda kostnader, vilket ska beaktas vid beredningen av statsrådets förordning.  

Det bör noteras att förslaget om att den finansiering av integrationsutbildningen som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen ska överföras till statsandelen för kommunal basservice inte inverkar på ordnandet av integrationsutbildning i landskapet Åland. För ordnandet av arbetskraftsservice på Åland svarar landskapsmyndigheten och för finansieringen svarar landskapsregeringen. Finansieringen av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning har i Fastlandsfinland anvisats kommunerna som en del av statsandelen för kommunal basservice, med undantag av den finansiering av integrationsutbildning som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till andra kommuner än kommunerna i landskapet Åland. 

Det föreslås att ordnande av utbildning i grundläggande litteracitet ska bli en ny uppgift för kommunerna, och att denna utbildning ska ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Detta förslag har inga konsekvenser för myndigheterna i landskapet Åland, eftersom landskapsmyndigheten ansvarar för ordnandet av arbetskraftsservice på Åland och landskapsregeringen ansvarar för finansieringen. 

4.2.1.5  Ekonomiska konsekvenser för anordnare av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper

De ändringar som föreslås i finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper har ekonomiska konsekvenser för dem som ordnar utbildningar som främjar integration och språkkunskaper. Kommunerna ansvarar redan nu för att ordna integrationsutbildning för integrationskunder, och de har också anvisats finansiering för detta, men en del av de integrationskunder som omfattas av dessa medel deltar i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas inom det fria bildningsarbetet, där fastställda prestationer finansieras med en statsandel på 100 procent. Den finansiering som anvisats huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete har varierat årligen. Huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete har anvisats finansiering för ordnande av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet med en statsandel på 100 procent till ett belopp på 15,83 miljoner euro 2025 och 12,3 miljoner euro 2026. Anslagsnivån för 2027 skulle ha varit 10,427 miljoner euro utan de föreslagna ändringarna eller sparåtgärderna. Dessutom har fem miljoner euro av anslagen för det fria bildningsarbetet anvisats som statsunderstöd för att ta fram en handlingsmodell som förbättrar förutsättningarna för sysselsättning bland kvinnor med invandrarbakgrund. År 2025 beviljades detta anslag på fem miljoner euro i praktiken i form av studiesedelsbidrag för fritt bildningsarbete till läroanstalternas huvudmän för ordnande av sysselsättningsfrämjande språkutbildning för invandrarkvinnor som överskridit integrationstiden. Enligt förslaget ska den statsandelsfinansiering av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som beviljats huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete avskaffas. Dessutom föreslås det att den kommunala arbetskraftsmyndigheten ges i uppdrag att ordna utbildning i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning för integrationskunder, vilket innebär att huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete inte längre ansvarar för genomförandet av denna utbildning och därmed inte heller beviljas finansiering för det. Från undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde beviljas emellertid fortsättningsvis till läroanstalter för fritt bildningsarbete ett statsunderstöd för språkutbildning för invandrarkvinnor som överskridit integrationstiden (5 miljoner euro/år).  

Avskaffandet av undervisnings- och kulturministeriets statsandelsfinansiering på 100 procent påverkar huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete och läroanstalternas ekonomi på olika sätt. Statsandelsfinansieringen på 100 procent för utbildning som ingår i en integrationsplan, dvs. integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet, utgjorde 2023 totalt 20 procent av finansieringen av utbildningen inom det fria bildningsarbetet vid folkhögskolor, medan motsvarande andel var 10 procent vid sommaruniversiteten, 4 procent vid medborgarinstituten och 2 procent vid studiecentralerna. Vid sju läroanstalter för fritt bildningsarbete går mer än 50 procent av finansieringen av fritt bildningsarbete till integrationsutbildning. I synnerhet vid dessa läroanstalter blir de ekonomiska konsekvenserna av propositionen omfattande för läroanstalterna och deras huvudmän. Propositionen bedöms ha ekonomiska konsekvenser särskilt för de folkhögskolor som drivs av föreningar och stiftelser. Av läroanstalterna för fritt bildningsarbete har folkhögskolorna genomfört klart flest sådana integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet som ingår i en integrationsplan, och 2025 betalades till folkhögskolornas huvudmän 12,2 miljoner euro med en statsandel på 100 procent för ordnandet av dessa utbildningar. Folkhögskolor, liksom andra läroanstalter för fritt bildningsarbete, kan i fortsättningen delta i konkurrensutsättningar av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas av arbetskraftsmyndigheten i form av arbetskraftsutbildning, om arbetskraftsmyndigheten beslutar att genomföra utbildningen genom upphandlingsförfarande. Det bör också noteras att det i flera regioner/kommuner kan vara fråga om upphandlingar som understiger tröskelvärdet enligt upphandlingslagen. Vid upphandling av arbetskraftsservice är det nationella tröskelvärdet 400 000 euro. Om arbetskraftsmyndigheten beslutar att ordna utbildningen vid kommunens egna läroanstalter, kan integrationsutbildningen genomföras t.ex. vid kommunägda läroanstalter för fritt bildningsarbete. Det finns 150 kommunägda medborgarinstitut. Av folkhögskolornas huvudmän är sex samkommuner och tre kommuner. Finansieringen av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet beviljas årligen som en del av besluten om finansiering av fritt bildningsarbete. Enligt förslaget beviljas således i finansieringsbeslutet för 2027 inte längre någon finansiering för integrationsutbildning inom det fria bildningsarbetet. En del av huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete har tillhandahållit integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inte bara med den finansiering som undervisnings- och kulturministeriet beviljat, utan delvis också genom egen finansiering. Enligt utredningen om finansieringsmodeller för utbildningar som främjar integration och språkkunskaper Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF var kostnaderna för sådana utbildningar som ingick i en integrationsplan och som ordnades inom det fria bildningsarbetet 3,1 miljoner euro högre 2023 än den statsandel som beviljats för dem. Den föreslagna ändringen leder till att huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete inte längre riktar egen finansiering till att tillhandahålla integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete kan fortsätta att med annan finansiering av det fria bildningsarbetet och med egen finansiering tillhandahålla annan utbildning, såsom olika mer flexibla utbildningar i finska och svenska med varierande intensitet samt kurser som främjar läs- och skrivkunnighet och andra integrationsfärdigheter, t.ex. för invandrare som står utanför arbetskraften, invandrare som kommit in i arbetslivet och invandrare som har överskridit den s.k. integrationstiden.  

Avvikande från den ovan beskrivna finansieringsmodellen för integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kvarstår finansieringen för integrationsutbildning på teckenspråk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Finansieringen uppgår till 400 000 euro per år, vilket motsvarar den statsandel som 2025 använts till integrationsutbildning på teckenspråk, och fördelas som statsunderstöd till sådana läroanstalter för fritt bildningsarbete som enligt sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift. 

Enligt förslaget ska den kommunala arbetskraftsmyndigheten alltså kunna välja hur integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet produceras. Valet av produktionssätt påverkar de olika utbildningsanordnarnas verksamhet och ekonomi. Om kommunen beslutar att genomföra utbildningen som kommunens egen produktion, riktas finansieringen till de läroanstalter som kommunen äger. Kommunägda läroanstalter kan vara t.ex. medborgarinstitut, vuxengymnasier och yrkesläroanstalter. Om kommunen beslutar sig för att skaffa utbildning genom köpta tjänster, dvs. genom konkurrensutsättning, riktas finansieringen till de vinnande utbildningsanordnarna, dvs. tjänsteproducenterna. I en enkät om arbetskraftsservicen som arbets- och näringsministeriet och utvecklings- och förvaltningscentret genomförde bland sysselsättningsområdena våren 2025 uppgav 80 procent av respondenterna att de genomför integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning som köpta tjänster. Enligt enkäten köps integrationsutbildningarna nästan undantagslöst av utomstående tjänsteleverantörer, oberoende av sysselsättningsområdets storlek. Siffrorna visar också att andelen ökar ju större arbetskraften är. Man kan förutse att den föreslagna ändringen får positiva ekonomiska effekter för de externa serviceproducenternas ekonomi om kommunerna genomför fler integrationsutbildningar än i nuläget och dessutom, i form av ny arbetskraftsservice, utbildning i grundläggande litteracitet som en köpt tjänst. 

Det föreslås att ordnandet av integrationsfrämjande utbildning på svenska och verksamhetsfinansieringen av det fria bildningsarbetet tryggas genom en tidsbegränsad överföring av 1,3 miljoner euro till undervisnings- och kulturministeriets moment, att ordnandet av utbildning i finska eller annan finskspråkig utbildning inom det fria bildningsarbetet tryggas genom en tidsbegränsad överföring av 573 000 euro till undervisnings- och kulturministeriets moment samt att den roll som aktörerna inom det fria bildningsarbetet har tryggas genom en tidsbegränsad överföring av 400 000 euro i finansiering till centralorganisationerna för det fria bildningsarbetet. Dessa tre förslag bidrar till att stärka den förmåga och de möjligheter som aktörerna inom det fria bildningsarbetet har att delta i genomförandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet i en modell där ansvaret för att ordna dessa utbildningar ligger hos arbetskraftsmyndigheten. De tidsbegränsade finansieringarna ska finnas på undervisnings- och kulturministeriets moment för fritt bildningsarbete i två år från det att reformen träder i kraft, dvs. fram till utgången av 2028.  

Även förslaget om att stärka flexibla sätt att genomföra integrationsutbildning har konsekvenser för utbildningsanordnarnas verksamhet och ekonomi. Enligt propositionen ska kommunerna från början av 2027 anvisas 2 miljoner euro i tilläggsfinansiering som en del av statsandelssystemet för kommunal basservice. Kommunerna kan utveckla modeller för integrationsutbildning där integrationsutbildningen inte avbryts när en person får arbete eller inleder företagsverksamhet under integrationsutbildningen. Kommunerna kan på det sätt som beskrivs ovan välja hur dessa utbildningsmodeller ska utvecklas och genomföras och av vem. Konsekvenserna för olika utbildningsanordnare motsvarar de konsekvenser som beskrivs ovan. 

Det har framförts kritik mot integrationsutbildning som genomförs i form av köpta tjänster. Kritikerna menar att det inte är möjligt att utveckla utbildningen på lång sikt och genomföra den på ett högklassigt sätt, eftersom upphandlingsperioderna är korta och det inte går att förutse och planera verksamheten. Huruvida denna risk realiseras beror på vilket produktionssätt de självstyrande kommunerna väljer och, om de väljer lösningen med köpta tjänster, hur detaljerna och avtalsvillkoren för varje upphandling utformas. Den upphandlande enheten kan säkerställa utbildningens kvalitet och utvecklingens långsiktighet bl.a. genom att utföra marknadsundersökningar och marknadsdialoger, ställa höga minimikrav och kvalitetskriterier för upphandlingen, genomföra uppföljning och övervakning under avtalsperioden samt överväga hur lång avtalsperioden lämpligen bör vara. Eftersom upphandlingar av arbetskraftsservice hör till upphandlingar av social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster enligt bilaga E till lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), ska den upphandlande enheten särskilt beakta serviceanvändarnas behov vid upphandlingen (lagen om offentlig upphandling och koncession, 108 §). Det bör också noteras att de självstyrande kommunerna redan från början av 2025 genom reformen av arbetskraftsservicen har kunnat besluta om hur arbetskraftsutbildning ska produceras. Genom den föreslagna ändringen kan de alternativa produktionssätten även anses omfatta utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete.  

Förslaget kan påverka ekonomin för de utbildningsanordnare som ordnar grundläggande utbildning för vuxna. Enligt förslaget ska det i fråga om grundläggande utbildning för vuxna som stöds som frivilliga studier enligt integrationslagen fastställas en övre åldersgräns på 40 år för deltagarna. Arbetskraftsmyndigheten kan av grundad anledning avvika från denna åldersgräns i fråga om en äldre integrationskund. Förslaget skulle minska antalet studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna, eftersom studier enligt integrationslagen, med stöd av arbetslöshetsförmån, ur många integrationskunders perspektiv är bättre möjliga än studier med t.ex. studiestöd. Dessa personer kommer sannolikt inte att övergå till studier inom den grundläggande utbildningen för vuxna med studiestöd när studierna inte längre stöds som frivilliga studier med arbetslöshetsförmån. Ett mindre antal studerande leder också till att utbildningsanordnarna får mindre finansiering. Under 2021–2024 var 16–18 procent av dem som fullgjorde hela lärokursen i den grundläggande utbildningen för vuxna över 40 år Utbildningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen. Den procentuella andelen har beräknats utifrån alla studerande, och endast en del av de studerande har studerat i form av frivilliga studier enligt integrationslagen.. En del folkhögskolor ordnar grundläggande utbildning för vuxna, och de ekonomiska konsekvenserna av de ändringar som föreslås i beviljandet av stöd för grundläggande utbildning för vuxna som fullgörs som frivilliga studier enligt integrationslagen kan därför delvis beröra samma aktörer som de konsekvenser som följer av ändringarna i finansieringen och ordnandet av integrationsutbildningen. 

En annan detalj som i ringa grad kan påverka ekonomin för de utbildningsanordnare som ordnar grundläggande utbildning för vuxna är det att förslaget om att avskaffa ordnandet och finansieringen av integrationsutbildning vid läroanstalter för fritt bildningsarbete leder till att också den utbildning som tillhandahållits vid folkhögskolorna och som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen upphör. Av informationsresursen Koski framgår att på statistikdagen den 20 september 2025 deltog 25 läropliktiga studerande i denna utbildning. En läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att fullgöra utbildningen efter den grundläggande utbildningen, kan på samma sätt som i nuläget studera i enlighet med 5 § 1 mom. i läropliktslagen inom den grundläggande utbildningen för vuxna. En kommun kan genom eget beslut ordna grundläggande utbildning för vuxna utan särskilt tillstånd. Privata utbildningsanordnare behöver tillstånd att ordna utbildning. Antalet elever i den grundläggande utbildningen för vuxna varierar årligen, och det kan antas att det ringa antalet läropliktiga som deltagit i den ovannämnda utbildningen enligt 5 § 2 mom. i läropliktslagen ingår i det normala årliga variationsintervallet. Den grundläggande utbildningen för vuxna finansieras från momentet för förslagsanslag. Ändringen bedöms därför inte ha någon nämnvärd inverkan på ekonomin för de utbildningsanordnare som ordnar grundläggande utbildning för vuxna. 

4.2.2.1  Konsekvenser för kommunerna

Förslaget om att genomgående förtydliga målen enligt integrationslagen kan påverka skötseln av uppgifter som främjar integrationen inom kommunerna. Tydligare mål kan bidra till att förenhetliga kommunernas verksamhetssätt när det gäller att ordna och genomföra tjänster som främjar integration samt effektivisera kundarbetet.  

Förslaget om att föreskriva om skyldigheten att integrera sig och att genomgående i integrationslagen betona invandrarens eget ansvar och skyldigheter i anslutning till sin integration kan minska behovet av kommunala integrationsfrämjande tjänster, om invandrarna börjar ta egna initiativ i högre grad. När invandrarnas eget ansvar och skyldighet ökar krävs det ett nytt arbetssätt av dem som arbetar med vägledning där tonvikten ligger på att hjälpa kunden att komma igång och uppmuntra kunden att själv organisera sina ärenden och använda tjänster. De som arbetar inom kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsfrämjande tjänster ska fr.o.m. det första mötet kunna kommunicera att kunden förväntas bli mer självständig, visa initiativ och ta ansvar för sin egen situation. Syftet med integrationstjänsterna är att hjälpa invandrarna att komma in i samhället i stället för att erbjuda dem ett permanent stöd. Ansatsen att genomgående betona invandrarnas skyldighet och eget ansvar i integrationslagen främjar och påskyndar integrationen, om de som arbetar med vägledningsuppgifter lyckas kommunicera till alla kunder att målet med integrationen är att snabbt få arbete och att lära sig språket och hur samhället fungerar.  

De förslag till ändring av integrationslagen som syftar till att genomföra de sparåtgärder som regeringen beslutat om kan bedömas ha konsekvenser för kommunernas uppgifter inom integrationsfrämjandet. För att uppnå sparmålen strävar man efter att i första hand minska kommunernas integrationsrelaterade skyldigheter på ett sätt som inte försvagar språkutbildningen, tjänsterna inom småbarnspedagogik eller undervisning eller de sysselsättningsfrämjande tjänsterna. Genom propositionen slopas vissa ersättningar som enligt den gällande integrationslagen ska betalas till kommunerna. Slopandet av ersättningarna enligt integrationslagen minskar kommunernas administrativa uppgifter i anslutning till dem, eftersom byråkratin minskar och resursutnyttjandet effektiviseras. 

Det föreslagna slopandet av den statsandel som anges i 60 § 1 mom. 5 punkten i integrationslagen och som beviljas kommunen för ordnande av sektorsövergripande samarbete som främjar integration kan åtminstone i ringa grad påverka hur man inom kommunerna fortsätter att utveckla och ordna sektorsövergripande samarbete och t.ex. verksamhet i form av kompetenscentrum. Samtidigt kan reformen av arbetskraftsservicen, som trädde i kraft i början av 2025, ha minskat behovet av verksamhet i form av kompetenscentrum, eftersom kommunerna förutom för kompetensutvecklingstjänster även ansvarar för sysselsättnings- och integrationsfrämjande tjänster, vilket underlättar sektorsövergripande samarbete. Vissa kommuner har redan under 2025 i viss mån minskat sina resurser för verksamhet i form av kompetenscentrum och dessutom varit tvungna att avstå från vissa tjänster. Slopandet av statsandelen för ordnande av sektorsövergripande samarbete kan leda till ytterligare nedskärningar av resurserna. I enlighet med 45 och 46 § i integrationslagen ska kommunen dock fortsätta att utveckla främjandet av integration i form av sektorsövergripande samarbete samt beakta sektorsövergripande samarbete vid genomförandet och uppföljningen av de tjänster som ingår i integrationsprogrammet. Under 2025 har dessutom verksamhet i form av kompetenscentrum i vissa kommuner finansierats via finansieringen av arbetskraftsservice. I fråga om dessa kommuner bedöms ändringen få ringa eller mycket ringa konsekvenser. Dessutom kan verksamhet i form av kompetenscentrum i andra kommuner i fortsättningen finansieras genom annan finansiering, t.ex. uttryckligen finansiering av arbetskraftsservice eller annan kommunal finansiering. 

Det föreslagna upphävandet av 64 § i integrationslagen, som gäller ersättning av kostnader för beredskap för mottagande, kan påverka kommunernas villighet att i framtiden ta emot kvotflyktingar och ingå avtal med livskraftscentralen om mottagande av kvotflyktingar till kommunplatser. Särskilt för mindre kommuner som erbjuder kommunplatser kan slopandet av ersättningen vara ett viktigt skäl att avstå från att ta emot kvotflyktingar. Det är dock möjligt att erbjuda kommunplatser även till personer som flyttar från en förläggning till en kommun, i fråga om vilka kostnader för beredskap för mottagande uppkommer ytterst sällan. Om det dock inte finns någon förläggning inom kommunen eller ett närområde, kan det uppstå en situation där kommunen inte längre har realistiska möjligheter att förbereda sig på att erbjuda kommunplatser för flyktingar. I en sådan situation kan livskraftscentralen och kommunen stanna för en lösning där ett avtal enligt 42 § i integrationslagen hävs. Detta innebär ur kommunens synvinkel att utbetalningen av alla ersättningar enligt integrationslagen upphör, eftersom ett avtal enligt 42 § om anvisande till kommun och integrationsfrämjande är en förutsättning för ersättningar enligt integrationslagen.  

Den föreslagna övergångsbestämmelsen, som gör det möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppkommit med stöd av 63, 64 och 68 § i integrationslagen, har en obetydlig positiv effekt i fråga om kommunerna. Övergångsbestämmelsen ger kommunen skälig tid att ansöka om ersättning för kostnader som har uppkommit före utgången av 2026 med stöd av 64 och 68 §. Det är fråga om ersättningar som eventuellt ännu inte har sökts för åren 2025–2026.  

Förslaget om att den kommunala arbetskraftsmyndigheten i lag ska åläggas uppgiften att ordna utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsutbildning för arbetssökande integrationskunder innebär att kommunens uppgifter ökar. Den kommunala arbetskraftsmyndigheten ska dessutom tillhandahålla integrationsutbildning för sådana arbetssökande integrationskunder som i nuläget har vägletts till och deltar i integrationsutbildning inom det fria bildningsarbetet eller som vid 40 års ålder eller i högre ålder som frivilliga studier enligt integrationslagen har deltagit i inlednings- eller slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna, men denna uppgift är inte ny för kommunerna, eftersom kommunerna redan nu ska ordna integrationsutbildning och har anvisats finansiering för detta. I och med de föreslagna ändringarna beräknas överförs 2027 uppskattningsvis 1 030–2 130 Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning överförs 2027 sammanlagt cirka 900–2 000 integrationskunder till integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning från att i nuläget ha deltagit i integrationsutbildning som ordnas av läroanstalter för fritt bildningsarbete, och cirka 130 nya integrationskunder som, om nuläget fortsätter, skulle ha hänvisats till inlednings- eller slutskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna. År 2028 är överföringseffekten på integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning 2 060–3 160 integrationskunder. nya integrationskunder hänvisas till integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning, och cirka 800 Uppskattningen baserar sig på antalet uppehållstillstånd som beviljats på grund av behov av internationellt skydd samt på antalet uppehållstillstånd för makar till personer som hör till gruppen i fråga 2025. Utgående från ursprungsländernas läskunnighet har antalet analfabeter uppskattats. I bedömningen har beaktats de personer som i nuläget deltar i utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet eller i läskunnighetsskedet inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Eftersom personer under 40 år även i fortsättningen kan hänvisas till läskunnighetsskedet inom den grundläggande utbildningen för vuxna, är antalet personer eventuellt överskattande. till utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. De integrationskunder som hänvisas till integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning finns på olika orter i landet, och därför bedöms konsekvenserna för den enskilda arbetskraftsmyndigheten bli relativt små. Det totala antalet integrationskunder varierar i vilket fall som helst från år till år, bl.a. på grund av variationerna i den totala migrationen och i kriterierna för beviljade uppehållstillstånd. I vilken grad antalet studerande ökar i den integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsmyndigheten ansvarar för från och med den 1 januari 2027 beror också på hur undervisnings- och kulturministeriet fördelar den finansiering för en övergångsperiod på två år som är avsedd att stödja aktörer inom det fria bildningsarbetet, dvs. totalt 2,273 miljoner euro per år till utgången av 2028. En del av den kommunala arbetskraftsmyndighetens integrationskunder kan delta i annan utbildning som främjar integration eller läskunnighet vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och som finansieras med finansieringen för övergångsperioden. Dessutom kan en del av kunderna också delta i utbildning som främjar integration, språkkunskaper eller läskunnighet och som ordnas inom det fria bildningsarbetet men som finansieras på annat sätt än med finansieringen för övergångsperioden. 

Genom att ordna integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet för arbetssökande integrationskunder i form av arbetskraftsutbildning förbättrar kommunen sina möjligheter att påverka utbildningsutbudet för arbetssökande integrationskunder och styra det strategiskt som en del av kommunens övriga mål. Arbetskraftsmyndigheten bestämmer hur arbetskraftsutbildningen ska produceras och modellerna för genomförande väljas och hur finansieringen ska riktas. Arbetskraftsmyndigheten sköter också antagningen av studerande till arbetskraftsutbildningen. Hur stor arbetsbörda arbetskraftsmyndigheterna orsakas beror på antalet integrationskunder, sysselsättningsområdets storlek, hur de administrativa uppgifterna organiseras och hur integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet produceras samt på vilken roll integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet har haft i kommunen eller regionen i fråga. I de regioner och kommuner där det fria bildningsarbetet har haft en central roll i tillhandahållandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet får kommunerna en större organiseringsuppgift att sköta än i de regioner där det fria bildningsarbetets andel av utbildningsutbudet har varit mindre. Beroende på hur de administrativa uppgifterna organiseras kan det administrativa arbetet för experter inom arbetskraftsservicen som arbetar inom kundservicen minska något, eftersom förvaltningen av arbetskraftsutbildningarna är något enklare än förvaltningen av frivilliga utbildningar enligt integrationslagen, i fråga om vilka en expert inom arbetskraftsservicen ska kontrollera förutsättningarna för studierna, stödtiden samt de uppgifter som den arbetssökande och utbildningsproducenten lämnat om antagningen, semesterperioder och studiernas framskridande. Samtidigt kräver planeringen av arbetskraftsutbildningar resurser av arbetskraftsmyndigheten, och resursbehovet kan variera beroende på det valda sättet att producera arbetskraftsutbildning. Till exempel kräver planeringen och genomförandet av omfattande köpta tjänster upphandlingskompetens och upphandlingsresurser i kommunerna. 

Att ordna utbildningar särskilt i kommuner där det finns relativt få integrationskunder kan förutsätta samarbete över sysselsättningsområdena för att utbildningsgrupper som lämpar sig för olika integrationskunders behov kan inledas flexibelt. I synnerhet de integrationskunder som behöver utbildning i grundläggande litteracitet kan i vissa kommuner vara ytterst få till antalet, och då måste kommunen utveckla andra servicemodeller för dessa kunder. Många av dem som deltagit i integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet som frivilliga studier enligt integrationslagen har kommit från länder där den främsta orsaken till migration till Finland är hopp om internationellt skydd Arbets- och näringsministeriets utredning från 2025 om frivilliga studier enligt integrationslagen. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/27ec1a8e-1dac-4a58-8c9c-ad0fa5b599f5/KIRJE_20251229065159.PDF. Samtidigt hade t.ex. 2024 också 17 procent av deltagarna i integrationsutbildning som anordnades i form av arbetskraftsutbildning flyktingbakgrund, och 11 procent hade flytt från Ukraina. Åren 2017–2019 hade 33–36 procent av deltagarna i den integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning flyktingbakgrund I denna utredning antas medborgare i följande länder vara flyktingar eller familjemedlemmar till flyktingar: Afghanistan, Angola, Burundi, Eritrea, Sydsudan, Gabon, Guinea, Honduras, Irak, Jemen, Kongo (Kongo-Kinshasa), Centralafrikanska republiken, Kongo (Kongo-Brazzaville), Libyen, Mali, Nicaragua, Rwanda, Somalia, Sudan, Syrien och Tchad. Medborgare från ovannämnda länder har beviljats uppehållstillstånd i Finland främst på grund av att de har behövt internationellt skydd eller som familjemedlem till en sådan anknytningsperson. I viss mån finns det personer med flyktingbakgrund också i andra nationalitetsgrupper, och i de ovannämnda grupperna ingår även andra personer än personer med flyktingbakgrund eller deras familjemedlemmar. I denna utredning (på finska) har alla ukrainska medborgare som deltagit i integrationsutbildning åren 2022–2024 betraktats som personer som får tillfälligt skydd . (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/c142f020-3040-488b-90e8-068a4294a5e8/MUISTIO_20251229065159.PDF. En del integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet kan ha bestått av deltidsstudier och varit flexiblare än arbetskraftsutbildningarna, och de har kunnat tjäna vissa, särskilt lägre utbildade arbetssökande integrationskunder väl. Genom förslaget överförs de arbetssökande integrationskunder som deltagit i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet till arbetskraftsutbildningar, vilket innebär att kommunerna vid behov ska omforma integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning så att den även passar dessa kunder. Arbetskraftsutbildning kan ordnas flexibelt för olika arbetssökande integrationskunders behov. Olika flexibla lösningar kan behövas inte bara för lägre utbildade, t.ex. integrationskunder med svag läs- och skrivkunnighet, utan också för personer som t.ex. får ett heltids- eller deltidsarbete eller inleder företagsverksamhet under integrationsutbildningen. Flexibla modeller kan också göra det möjligt att fortsätta delta i integrationsutbildning vid sidan av arbete eller företagande och på så sätt förebygga oändamålsenliga avbrott i utbildningen. Förslaget om att stärka flexibla sätt att genomföra integrationsutbildning kommer sannolikt att öka behovet av olika flexibla alternativ. Enligt propositionen ska kommunerna anvisas två miljoner euro i tilläggsfinansiering för denna uppgift. Genom tilläggsfinansieringen främjas också det beslut som fattades i samband med budgetförhandlingarna hösten 2025, enligt vilket heltids- eller deltidsarbete ska möjliggöras vid sidan av integrationsutbildningen. Av denna anledning ser man också över grunderna för läroplanen för integrationsutbildning så att det blir möjligt att på ett flexibelt sätt kombinera integrationsutbildningen med arbete eller företagande. I enlighet med budgetförhandlingarna säkerställs dessutom en smidig arbetslivsväg för invandrare.  

Förslaget om att arbetskraftsmyndigheten ska ordna både integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning ökar möjligheterna för kommunerna och sysselsättningsområdena, som bildats av kommuner, att samordna utbildningarna för integrationskunder och andra invandrare jämfört med nuläget, där en del av finansieringen av utbildning i grundläggande litteracitet och integrationsutbildning går direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete, som självständigt planerar sitt utbildningsutbud och starttidpunkterna för utbildningen samt sköter antagningen av studerande. Till exempel en kommun där det finns grundläggande utbildning för vuxna, en kommunägd yrkesläroanstalt, ett medborgarinstitut eller ett vuxengymnasium, kan planera och leda utbildningsutbudet i inledningsskedet av integrationen som en helhet och också knyta utbildningarna till arbetskraftsservicen. Kommunen kan i planeringen, utvecklingen och ordnandet av utbildningen också på ett mer övergripande sätt ta större hänsyn till behoven hos olika målgrupper, t.ex. invandrarföräldrar som blir arbetssökande och föräldrar som vårdar sina barn hemma. Dessutom kan hänvisningen och övergången till andra tjänster som främjar integration och sysselsättning löpa smidigare när de kommunala arbetskraftsmyndigheterna har det övergripande ansvaret för att ordna utbildning i inledningsskedet av integrationen, inklusive utbildning i grundläggande litteracitet. Kunder som behöver integrationsutbildning på teckenspråk kan kommunen hänvisa till den integrationsutbildning för teckenspråkiga som ordnas inom det fria bildningsarbetet, eftersom statsunderstöd för detta ändamål beviljas från undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde till sådana läroanstalter för fritt bildningsarbete som enligt sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift. 

En annan detalj som i ringa grad kan påverka kommunernas verksamhet är det att förslaget om att avskaffa ordnandet och finansieringen av integrationsutbildning vid läroanstalter för fritt bildningsarbete skulle leda till att också den utbildning som tillhandahållits vid folkhögskolorna och som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen upphör. Av informationsresursen Koski framgår att på statistikdagen den 20 september 2025 deltog 25 läropliktiga studerande i denna utbildning. En läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att fullgöra utbildningen efter den grundläggande utbildningen, kan på samma sätt som i nuläget studera i enlighet med 5 § 1 mom. i läropliktslagen inom den grundläggande utbildningen för vuxna. En kommun kan genom eget beslut ordna grundläggande utbildning för vuxna utan särskilt tillstånd. Antalet elever i den grundläggande utbildningen för vuxna varierar årligen, och det kan antas att det ringa antalet läropliktiga som deltagit i den ovannämnda utbildningen enligt 5 § 2 mom. i läropliktslagen ingår i det normala årliga variationsintervallet. Således beräknas ändringen påverka kommunernas verksamhet endast i ringa grad. 

Förslaget om att överföra den finansiering av integrationsutbildningen som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till statsandelsfinansieringen av arbetskraftsservice och därmed den kommunala basservicen kan påverka vissa kommuners villighet att bevilja kommunplatser för kvotflyktingar, utsatta personer som fått uppehållstillstånd på basis av asylansökan och personer som får tillfälligt skydd och som fått en hemkommun. Enligt riktlinjerna i reformen av arbetskraftsservicen överfördes finansieringen av den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning till den kalkylerade ersättningen till kommunerna för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen. Syftet med den finansieringslösning som slogs fast i samband med reformen av arbetskraftsservicen har varit att trygga möjligheterna för de små och medelstora kommuner som tar emot flyktingar att ordna integrationsutbildning genast i början av invandringsprocessen, eftersom den kalkylerade ersättningen styr finansieringen direkt till den kommun till vilken flyktingen flyttar och finansieringen står till kommunens förfogande ungefär en månad efter att personen flyttat till kommunen. Denna finansiering följer också med om personen flyttar från en kommun till en annan under ersättningstiden. Den föreslagna ändringen kan leda till att flyktingarna i allt högre grad flyttar och koncentrerar sig till stora städer och tillväxtcentrum, om det inte finns tillräckligt med integrationsfrämjande service i mindre kommuner. Samtidigt ordnas arbetskraftsservice ofta i större sysselsättningsområden än i en kommun, vilket innebär att dessa tjänster också erbjuds integrationskunder i mindre kommuner. Genom detta förslag riktas finansieringen i högre grad framför allt till större kommuner, där också majoriteten av invandrarna och integrationskunderna bor. Förslaget om att koncentrera all finansiering av integrationsutbildningen till en enda kanal förenklar dessutom kommunernas budgetplanering, gör finansieringen mer förutsägbar och kan underlätta samarbetet mellan de kommuner som hör till sysselsättningsområdet, i och med att finansieringen av integrationskundernas arbetskraftsservice i sin helhet utgör en del av statsandelssystemet för kommunal basservice.  

Den föreslagna minskningen av beloppet av den kalkylerade ersättningen kan inverka på ordnandet av integrationsfrämjande tjänster i kommunen. Kommunen måste uppfylla sina lagstadgade skyldigheter. Sänkningen av de kalkylerade ersättningarna kan också leda till ett minskat intresse hos vissa kommuner att till kommunplatser ta emot kvotflyktingar eller personer som fått uppehållstillstånd på basis av asylansökan. Antalet kvotflyktingar som Finland tar emot har i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering minskats kraftigt, och tills vidare har det funnits ett större utbud av kommunplatser än vad som behövs. Sänkningen av den kalkylerade ersättningen kan leda till att flyktingarna i allt högre grad flyttar och koncentrerar sig till stora städer och tillväxtcentrum, om det inte finns tillräckligt med integrationsfrämjande service i mindre kommuner. Samtidigt ordnas arbetskraftsservice ofta i större sysselsättningsområden än i en kommun, vilket innebär att dessa tjänster också erbjuds integrationskunder i mindre kommuner.  

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster kan anses ha en inverkan på förtydligandet och harmoniseringen av serviceprocessen på riksnivå. Hos en del kommuner och arbetskraftsmyndigheter är det redan nu praxis att utarbeta en integrationsplan, om det i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster anses att en sådan behövs, men inte hos alla. När processen förtydligas i lagstiftningen leder det till enhetligare praxis i olika regioner. Dessutom kan det att integrationsplanen utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster leda till att integrationsplanen kan börja genomföras snabbare, i och med att personen redan vid det första mötet kan hänvisas till integrationsfrämjande tjänster i inledningsskedet av integrationen, såsom flerspråkig samhällsorientering eller integrationsutbildning. En person kan t.ex. delta i flerspråkig samhällsorientering i väntan på att mer ingående expertbedömningar och undersökningar ska göras och att integrationsutbildningen kommer igång. För att inledningsskedet av integrationen ska löpa snabbare på det sätt som beskrivs ovan förutsätts det att kommunerna och sysselsättningsområdena kan erbjuda kunden tjänster, såsom flerspråkig samhällsorientering, snabbt. När integrationsplanen utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster innebär det också att vägledningsresurserna kan användas effektivare. I samband med de tjänster enligt integrationslagen som tillhandahålls i inledningsskedet av integrationen ordnas ofta tolkning, och med tanke på detta kan praxisen att utarbeta integrationsplanen i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster effektivisera utnyttjandet av tolkning och underlätta tillgången till tolkning, i och med att tolkningen kan utnyttjas samtidigt både vid bedömningen av servicebehovet och vid utarbetandet av integrationsplanen.  

Upphävandet av 47 §, som gäller kommunens uppgift att samordna tillhandahållandet av tjänster som främjar integration, får inga betydande konsekvenser för kommunernas verksamhet. Kommunen har enligt 45 § i integrationslagen det allmänna ansvaret och samordningsansvaret för planeringen och utvecklingen av främjandet av integrationen av invandrare och integrationskunder och av goda befolkningsrelationer på lokal nivå. Kommunen ska utveckla integrationsfrämjandet genom sektorsövergripande samarbete. Kommunen ska dessutom se till att planeringen och utvecklingen av kommunens integrationsfrämjande samordnas med planeringen och utvecklingen av de tjänster som välfärdsområdet har organiseringsansvar för. I enlighet med förslaget i 13 §, som gäller integrationsprogrammet, ska kommunens skyldighet att sörja för de tjänster som ingår i integrationsprogrammet tillsammans med andra kommunala tjänster, tjänster som avses i lagen om anordnande av arbetskraftsservice och det nationella utbildningssystemet fastställas så att integrationskunden har tillgång till samordnade servicehelheter som främjar sysselsättning och yrkeskunnande. I syfte att minska den administrativa bördan, avveckla normer och förtydliga och förenkla lagstiftningen föreslås det att kommunernas uppgift enligt 47 § upphävs och att samordningen i fortsättningen främjas som en del av kommunens övriga lagstadgade uppgifter. På så sätt genomförs också skrivningen i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering om att stärka verksamhetsförutsättningarna för alla kommuner genom en fortsatt avveckling av normer inom kommunernas nuvarande verksamhetsfält. Den föreslagna ändringen av 60 § 1 mom. 4 punkten, som gäller beviljande av statsandel för främjande av integrationen av personer som får stöd för hemvård av barn, har inga betydande konsekvenser för kommunerna. Trots att användningsändamålet utvidgas kommer kommunerna att beviljas finansiering enligt samma kriterier som tidigare, dvs. på grundval av kriteriet för främmande språk, men ändringen kan ha en positiv effekt på planeringen av hur statsandelen ska användas. Kommunerna bör dock i samband med t.ex. ordnandet av service när det gäller föräldrar till barn under skolåldern, vanligen mammor, beakta att i fortsättningen kan både integrationskunder som står utanför arbetskraften och arbetssökande kunder delta i de tjänster som med detta statsunderstöd tillhandahålls i inledningsskedet av integrationen.  

För att främja integration på svenska ska kommunerna tydligare informera om att det finns möjlighet att integreras även på svenska, och invandrare ska få välja på vilket språk de integreras. Dessutom ska kommunen och arbetskraftsmyndigheten i integrationsprogrammet och överlag i integrationsfrämjandet beakta syftet med lagen och målen för de integrationsfrämjande tjänsterna, i vilka både finska och svenska beaktas. Det är ändamålsenligt att stärka hänvisningen till en svenskspråkig integrationsväg och tillgången till integrationsutbildning på svenska särskilt i tvåspråkiga kommuner och sysselsättningsområden, med hänsyn till att det vid valet av integrationsspråk är motiverat att särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på språket i fråga. I syfte att stärka ordnandet av integrationsutbildning på svenska beviljas även kommunerna finansiering som en del av statsandelen för kommunal basservice fr.o.m. ingången av 2027 på basis av kriteriet om främmande språk. Finansieringen överförs från moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring). Målet att beakta den svenskspråkiga integrationen kan kräva att kommunerna utbildar sina anställda som arbetar med vägledning, där kommunerna kan utnyttja Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets riksomfattande stödfunktioner för kompetensutveckling och svenskspråkig integration. Ordnandet av svenskspråkiga tjänster, såsom integrationsutbildning, förutsätter dessutom att kommunerna och sysselsättningsområdena samarbetar för att på ett ändamålsenligt sätt t.ex. kunna bilda integrationsutbildningsgrupper på olika nivåer. 

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det att lagens 6 §, där det föreskrivs om tolkning och översättning, upphävs. Paragrafen är informativ. I den konstateras det att bestämmelser om myndigheters skyldighet att sörja för tolkning eller översättning i ett ärende finns i 26 § i förvaltningslagen (434/2003). Eftersom bestämmelsen utgör en informativ hänvisning till allmänna förvaltningslagar, blir dessa tillämpliga även utan en uttrycklig bestämmelse i speciallagstiftningen. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till tolkning och översättning och påverkar inte kommunens skyldighet att sörja för tolkningen och översättningen i ett ärende i samband med åtgärder och tjänster enligt integrationslagen.  

4.2.2.2  Konsekvenser för välfärdsområdena

Förslaget om att upphäva 49 och 50 § i integrationslagen kan ha begränsade konsekvenser för integrationsfrämjandet i välfärdsområdena. Dessutom kan förslaget om att genomgående förtydliga målen enligt integrationslagen ha obetydliga konsekvenser för skötseln av uppgifter som främjar integrationen inom välfärdsområdena. Paragraferna i 6 kap. i integrationslagen är i huvudsak informativa, vilket beskrivs i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd). Bestämmelser om främjandet av välfärd och hälsa i välfärdsområdet finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Bestämmelser om de social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdet ansvarar för finns i lagstiftningen om dessa tjänster. I fortsättningen regleras integrationsfrämjandet inte direkt i någon lag, eftersom lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster inte direkt föreskriver om beaktande av de nationella målen för integrationsfrämjande eller främjandet av integration som en del av utvecklandet och uppföljningen av välfärdsområdets övriga verksamhet. Välfärdsområdena ska också i fortsättningen i sin verksamhet och planering ta hänsyn till invandrarnas och integrationskundernas behov, men det föreskrivs inte längre i integrationslagen om integrationsfrämjandet inom välfärdsområdena. Vidare ska välfärdsområdena trots att 50 § upphävs även i fortsättningen ansvara för de uppgifter som i integrationslagen fastställts för dem. Välfärdsområdet ska således även i fortsättningen i samarbete med exempelvis kommunen delta i mottagandet av en flykting som enligt 44 § i integrationslagen hänvisas till en kommunplats till den del mottagandet förutsätter social- och hälsovårdstjänster, och i enlighet med 14 § i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, om detta förutsätter en samordning av kommunens och välfärdsområdets tjänster. Välfärdsområdet ansvarar också för t.ex. de uppgifter som åläggs det i 33–35 § i integrationslagen.  

Upphävandet av 6 kap. i integrationslagen kan dock påverka särskilt hur integrationsfrämjande i allmänhet genomförs inom välfärdsområdena, om välfärdsområdena inte i tillräcklig utsträckning sörjer för främjandet av integration som en del av social- och hälsovårdstjänsterna. Dessutom kan upphävandet påverka hur välfärdsområdena uppfattar sina uppgifter inom integrationsfrämjande om detta, såsom det föreslås, i fortsättningen inte regleras i integrationslagen, med undantag av de uppgifter som särskilt föreskrivs för välfärdsområdena i integrationslagen. Det är också möjligt att välfärdsområdena har inrättat egna enheter som bygger på integrationslagen för uppgifter som gäller mottagande av flyktingar och främjande av inledningsskedet av integrationen. Det är dock oklart vilka konsekvenser upphävandet av 49 och 50 § får för dessa enheter, eftersom välfärdsområdet i vilket fall som helst ska ta hänsyn till olika kundgrupper, inklusive invandrare, och deras behov enligt lagstiftningen om social- och hälsovård. Ändringen kan dock påverka hur främjandet av integration beaktas separat inom de social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdet ansvarar för. I vilket fall som helst ska välfärdsområdena organisera de social- och hälsovårdstjänster som de ansvarar för, och denna skyldighet påverkas inte av att bestämmelser i integrationslagen föreslås bli upphävda. 

Förslaget om att i integrationslagen upphäva 63 §, som gäller ersättning för kompletterande och förebyggande utkomststöd, och 68 §, som gäller ersättning för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel, leder till att det administrativa arbetet i välfärdsområdena minskar. Ansökningarna om ersättning orsakar administrativt arbete i välfärdsområdena ur många olika perspektiv. Det är ofta en komplicerad administrativ process för välfärdsområdet att sammanställa alla ansökningar om ersättning, särskilt för kostnaderna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel, så att uppgifterna om beviljade tjänster och stödåtgärder och kostnaderna för dessa kan sammanställas. Flera dokument ska bifogas ansökan om ersättning, t.ex. utlåtanden som verifierar vilka åtgärder som vidtagits inom social- och hälsovården. Avvecklingen av det administrativa arbetet bidrar också till att genomföra skrivningen i regeringsprogrammet om att främja möjligheterna för den yrkesutbildade personalen att rikta arbetstiden på kundarbete och minska det skriftliga arbete som krävs av den yrkesutbildade personalen, såsom för att utfärda olika författningsbaserade intyg och utlåtanden. Förslaget om att upphäva 68 § i integrationslagen, dvs. att kostnaderna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel i fortsättningen inte ska betraktas som kostnader som ska ersättas separat, inverkar dock inte på välfärdsområdets skyldighet att ordna åtgärder och tjänster för offer för människohandel. Bestämmelser om ordnande av hjälpinsatser för offer för människohandel finns i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. I 38 b § i den lagen konstateras det att ”för ordnandet av hjälpinsatser till offer för människohandel som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland svarar välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen inom vars område offret för människohandel har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun.” Dessutom ska socialservice enligt 11 § i socialvårdslagen ordnas för stödbehov på grund av utnyttjande eller annan illabehandling. Socialvårdslagens 11 § har ändrats genom lag 1296/2022. I motiveringarna till regeringens proposition (RP 220/2022 rd) beskrivs ändringen enligt följande: "I paragrafen föreskrivs det om stödbehov för vilka socialservice ska ordnas. Det föreslås att 5 punkten ändras så att där förutom närstående- och familjevåld samt annat våld och annan illabehandling även nämns annat utnyttjande. Det utnyttjande som avses i bestämmelsen kan vara till exempel människohandel eller annat motsvarande utnyttjande. Det kan vara fråga om bland annat sexuellt, ekonomiskt, fysiskt eller psykiskt utnyttjande, som också kan vara förknippat med till exempel kontroll." Bestämmelser om tjänster eller åtgärder för offer för människohandel finns inte heller i den gällande integrationslagen, utan där föreskrivs endast om ersättning för kostnaderna för dessa tjänster och åtgärder. I och med att finansieringen i fortsättningen kommer att ingå i den allmänna finansieringen av välfärdsområdena ändras endast det sätt på vilket finansieringen anvisas välfärdsområdena. Förslaget om att överföra ersättningen enligt integrationslagen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena inverkar inte på ansvaret för ordnande av tjänster, utan välfärdsområdena ska även framöver ordna tjänster enligt personernas behov med stöd av den ovannämnda lagstiftningen.  

Konsekvenser för ordnandet av åtgärder och tjänster för offer för människohandel och därmed för invandrare kan uppstå om den myndighet som ordnar tjänsterna anser att ersättningssystemet enligt integrationslagen utgör grund för ordnandet av tjänster och inte längre ordnar tjänster eller gör det i mindre utsträckning. Välfärdsområdena ska dock följa lagstiftningen och ordna åtgärder och tjänster t.ex. för offer för människohandel med stöd av socialvårdslagen och lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Ordnandet av hjälpinsatser har inget samband med de separata ersättningar enligt integrationslagen som betalas till kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. I fortsättningen får välfärdsområdena finansiering för att ordna dessa hjälpinsatser via det allmänna finansieringssystemet. Ändringen av finansieringssystemet påverkar inte hur hjälpsystemet för offer för människohandel fungerar eller på vilka grunder en person kan inkluderas som kund i hjälpsystemet. Integrationslagen innehåller inga bestämmelser om grunderna för hänvisning till hjälpsystemet, och hjälpsystemets verksamhet finansieras inte med stöd av integrationslagen.  

Den föreslagna övergångsbestämmelsen, som gör det möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppkommit med stöd av 63, 64 och 68 § i integrationslagen, har en obetydlig positiv effekt i fråga om välfärdsområdena. Övergångsbestämmelsen ger välfärdsområdet skälig tid att ansöka om ersättning för kostnader som har uppkommit före utgången av 2026 med stöd av 63 och 68 §. Det är fråga om ersättningar som eventuellt ännu inte har sökts för åren 2025–2026. 

Minskningen av finansieringen till välfärdsområdena kan påverka mottagandet av flyktingar och ordnandet av integrationsfrämjande tjänster inom välfärdsområdena. Välfärdsområdet måste uppfylla sina lagstadgade skyldigheter och de finansieras i huvudsak av staten. Ändringarna kan dock få konsekvenser för den interna organisationen av välfärdsområdet. Välfärdsområdet har dock en skyldighet att tillhandahålla social- och hälsovårdstjänster också till invandrare. 

Förslaget om att genomgående i integrationslagen betona invandrarens eget ansvar och skyldigheter i anslutning till sin integration kan minska behovet av integrationsfrämjande socialservice inom välfärdsområdet, om invandrarna börjar ta egna initiativ i högre grad. Målet att invandrarna själva ansvarar för sin integration och är skyldiga att integrera sig förutsätter att de som arbetar med vägledningsuppgifter från början av kundrelationen klarar av att kommunicera att kunden förväntas bli mer självständig, visa initiativ och ta ansvar för sin egen situation. De som arbetar med vägledningsuppgifter inom välfärdsområdet förutsätts också klara av att stegvis öka kundens ansvar och skyldigheter och samtidigt lätta på vägledningen. 

Förslaget om att integrationsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster kan anses ha en inverkan på förtydligandet och harmoniseringen av serviceprocessen på riksnivå i sådana fall där välfärdsområdet deltar i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster samt i utarbetandet av integrationsplanen. Hos en del kommuner och arbetskraftsmyndigheter är det redan nu praxis att utarbeta en integrationsplan, om det i samband med den inledande intervjun som ingår i bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster anses att en sådan behövs, men inte hos alla. När processen förtydligas i lagstiftningen leder det till enhetligare praxis i olika regioner. Dessutom kan det att integrationsplanen utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster leda till att integrationsplanen kan börja genomföras snabbare, i och med att personen redan efter det första mötet kan hänvisas till integrationsfrämjande tjänster i inledningsskedet av integrationen, såsom flerspråkig samhällsorientering eller välfärdsområdets integrationsfrämjande tjänster. När integrationsplanen utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster innebär det också att vägledningsresurserna kan användas effektivare.  

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det att lagens 6 §, där det föreskrivs om tolkning och översättning, upphävs. Paragrafen är informativ. I den konstateras det att bestämmelser om myndigheters skyldighet att sörja för tolkning eller översättning i ett ärende finns i 26 § i förvaltningslagen. Eftersom bestämmelsen utgör en informativ hänvisning till allmänna förvaltningslagar, blir dessa tillämpliga även utan en uttrycklig bestämmelse i speciallagstiftningen. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till tolkning och översättning. 

Om den svenskspråkiga integrationen ökar kan det också påverka de social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdet ansvarar för, eftersom behovet av svenskspråkig service och tolkning från svenska till andra språk kan öka inom dessa tjänster. Samtidigt tryggas de språkliga rättigheterna redan nu, så det är i så fall fråga om små förändringar. 

4.2.2.3  Konsekvenser för arbets- och näringsministeriet

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det ändringar i flera paragrafer som gäller arbets- och näringsministeriets uppgifter. Syftet med ändringarna är att avveckla normer och göra myndighetsarbetet mer flexibelt så att det blir möjligt att möta utmaningar och förändringar i vår föränderliga omvärld, och så att arbetet överensstämmer med kommunernas och välfärdsområdenas uppgifter eller situationen för de offentliga finanserna. I integrationslagen upphävs 52 §, som gäller statens program för integrationsfrämjande, 53 §, som gäller uppföljningen av tillgången till tjänster och kostnadsutvecklingen och 54 §, som gäller samarbetsorgan mellan ministerierna.  

Arbets- och näringsministeriets uppgifter i anslutning till främjande av integration regleras huvudsakligen i lagens 51 §, till vilken det enligt förslaget fogas ett nytt 3 och 4 mom. Förslaget om att i fortsättningen fastställa riksomfattande integrationsmål i stället för ett statligt program för främjande av integration leder till att processen i anslutning till detta blir mer flexibel samtidigt som normer avvecklas. De nationella målen för integration utarbetas på ett mer flexibelt sätt i fortsättningen, och målen för integrationskundernas sysselsättning synkroniseras med de nationella målen för främjande av sysselsättningen. Dessutom minskar den administrativa bördan. Upphävandet av 53 § i integrationslagen bidrar till målet att lätta på den administrativa bördan och avveckla normer, eftersom uppföljningen av likvärdig tillgång och tillräcklig finansieringsnivå i fråga om integrationsfrämjande tjänster enligt 2 kap. ingår i Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter i enlighet med 56 § 1 mom. 1 punkten. Arbets- och näringsministeriet bedömer situationen i fråga om tillgången till tjänster och kostnadsutvecklingen på basis av de uppföljningsuppgifter som fås från Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och finansministeriet i enlighet med 51 § 1 mom. 2 punkten i integrationslagen.  

Vidare föreslås det att arbets- och näringsministeriet ska ansvara för att följa upp finansieringen av de integrationsfrämjande tjänsterna enligt 2 kap. Det föreslås att lagens 53 §, där det föreskrivs om uppföljning av kostnadsutvecklingen, upphävs. Att följa upp finansieringen är en ändamålsenligare uppgift än att följa upp kostnadsutvecklingen. Uppgiften är inte ny för arbets- och näringsministeriet, och den betonar integrationshelhetens riksomfattande karaktär i en situation där all finansiering av integrationsutbildningen koncentreras till en enda kanal.  

En bredare samarbetsgrupp som samordnas av arbets- och näringsministeriet ersätter samarbetsorganet mellan ministerierna. Samarbetsgruppen möjliggör ett ändamålsenligt samarbete särskilt med kommunerna, som hör till de viktigaste aktörerna i främjandet av integration. De föreslagna ändringarna gör arbets- och näringsministeriets arbete mer flexibelt och möjliggör sådana samarbetsstrukturer som är ändamålsenliga med tanke på skötseln av uppgifterna. Ändringarna stärker ministeriets möjligheter att koncentrera sig på sina kärnuppgifter och säkerställa en ändamålsenlig styrning av den underlydande förvaltningen.  

4.2.2.4  Konsekvenser för undervisnings- och kulturministeriet

De ändringar som föreslås i finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper har konsekvenser för undervisnings- och kulturministeriet. Det föreslås att det styrnings- och statsandelssystem för integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde ska upplösas, med undantag av finansieringen av integrationsutbildning för teckenspråkiga invandrare, 400 000 euro per år, som fördelas som statsunderstöd till sådana läroanstalter för fritt bildningsarbete som enligt sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift. Ändringarna i finansieringssystemet påverkar t.ex. minskningen av det administrativa arbetet i anslutning till finansieringen, såsom finansierings-, väglednings- och uppföljningsuppgifter.  

4.2.2.5  Konsekvenser för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret

Det lagförslag som gäller integrationslagen får konsekvenser för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret på grund av att informationssystemet behöver utvecklas. Konsekvenserna gäller i synnerhet Jobbmarknaden för experter, ett system som utvecklats och administreras av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och som arbetskraftsmyndigheterna använder t.ex. för att hantera kundrelationer. Mindre behov av att utveckla informationssystemen orsakas bl.a. av den nya uppgift som åläggs arbetskraftsmyndigheterna, dvs. att ordna utbildning i grundläggande litteracitet, men systemutvecklingen kan genomföras med befintliga resurser. Kostnaderna för systemutvecklingen beräknas uppgå till cirka 40 000 euro, som kan täckas med medel som riktas till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ur anslaget under moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). Till denna del har ändringen således inte någon kostnadshöjande effekt på den offentliga ekonomin. Förslaget medför inga ändringsbehov eller kostnader med avseende på statistikföringen av utbildningen i grundläggande litteracitet. 

Enligt 56 § hör det till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter att betala ersättningar enligt integrationslagen. Den ändring som föreslås i den kalkylerade ersättning som betalas för personer som fyllt 18 år och som avses i 2 § 3 och 4 mom. medför ändringar i de blanketter för ansökan om ersättningar som administreras av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Ändringarna medför inga kostnader. Utbetalningen av den kalkylerade ersättningen sker huvudsakligen genom ett automatiserat system (LAKO-AUTO).  

Förslagen om att i integrationslagen upphäva ersättningarna för kompletterande och förebyggande utkomststöd (63 §), för beredskap för mottagande (64 §) samt för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel (68 §) leder till att det administrativa arbetet vid Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret minskar. I och med att paragraferna upphävs minskar det administrativa arbetet, t.ex. när det gäller mottagande och behandling av ansökningar om utbetalning, beredning av beslut om utbetalning och kontakter med dem som ansöker om ersättning (rådgivning, begäran om kompletterande ansökningar). Det minskade administrativa arbetet bidrar till att avveckla normer och stöder genomförandet av produktivitetsbesparingarna inom förvaltningen. 

Den föreslagna övergångsbestämmelsen, som gör det möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppkommit med stöd av 63, 64 och 68 § i integrationslagen, har en obetydlig positiv effekt i fråga om Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Övergångsbestämmelsen ger kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland skälig tid att ansöka om ersättning för kostnader som har uppkommit före utgången av 2026 med stöd av 63, 64 och 68 §. Det är fråga om ersättningar som eventuellt ännu inte har sökts för åren 2025–2026. Det administrativa arbetet vid Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret underlättas av att det efter lagens ikraftträdande finns skäligt med tid för behandling av ansökningar om ersättning. 

De ersättningar enligt integrationslagen som ska sökas utifrån de faktiska kostnaderna (63, 64 och 68 §) söks i regionförvaltningens ärendehanteringstjänst och behandlas inom ramen för YA-systemet (det allmänna bidragssystemet, som används av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, livskraftscentrumen och arbetskraftsmyndigheten i sysselsättningsområdena för behandling av understöd och utbetalningsbeslut). Upphävandet av de ovannämnda paragraferna om ersättningar enligt integrationslagen medför begränsade ändringsbehov i regionförvaltningens ärendehanteringstjänst, t.ex. blanketterna för ansökan om ersättningar och obetydliga ändringsbehov i YA-systemet. Kostnaderna för utvecklingen av YA-systemet beräknas uppgå till högst 50 000 euro, som kan täckas med medel som riktas till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ur anslaget under moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). Till denna del har ändringen således inte någon kostnadshöjande effekt på den offentliga ekonomin. 

De föreslagna ändringarna när det gäller betoningen av integrationsskyldigheten och invandrarens ansvar kan i viss mån påverka den innehållsmässiga inriktningen av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter. Enligt 56 § hör det till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter att stödja utvecklingen av kompetens och tjänster för främjande av integration och av samordningen av tjänsterna på nationell nivå. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret är en riksomfattande aktör som med hjälp av informationsstyrning kan utveckla kompetensen hos den personal vid kommunerna och de kommunala arbetskraftsmyndigheterna som sköter uppgifter i anslutning till integrationskunder. Hur väl de föreslagna lagändringarna som betonar skyldigheten att integrera sig och invandrarens eget ansvar omsätts i praktiken i kontakten med kunderna är beroende av kompetensen hos de experter som arbetar med kundkontakter. Informationsstyrningen vid Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och utbildningen av dem som arbetar inom sysselsättnings- och integrationstjänsterna spelar en viktig roll när det gäller att åstadkomma de beteendeförändringar som eftersträvas genom lagstiftningen. 

De föreslagna ändringarna i arbets- och näringsministeriets och livskraftscentralernas uppgifter påverkar inte Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter. Ändringarna förtydligar emellertid Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets roll som en nationell aktör som främjar integration och etablering, och de kan således ha positiva effekter på centrets verksamhet och arbetsfördelningen mellan olika myndigheter. I fråga om informationsproduktion förtydligas arbetsfördelningen mellan Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och andra myndigheter av att livskraftscentralens uppgift att övervaka de tjänster som hör till inledningsskedet av integrationen i kommunen för andra än dem som registrerats som arbetssökande upphävs. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppföljnings- och utvärderingsuppgifter ökar i viss mån genom att uppföljningen av utbildning i grundläggande litteracitet som ett nytt uppföljningsobjekt blir en del av uppföljningen och bedömningen av integrationsfrämjandets resultat och funktion enligt 56 § 1 mom. 1 punkten samt av produktionen av uppgifter om detta. Ändringarna påverkar informations- och rapporteringsprodukterna för kunskapsbaserad ledning, vilket ska beaktas genom en fördelning av utvecklingsresurser av engångskaraktär. Beroende på hur omfattande ändringsarbeten uppföljningen medför uppskattar Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret att engångskostnaderna för utvecklingen av den digitala programvaran kommer att uppgå till 50 000–80 000 euro. Det slutliga beloppet beror på om uppföljningen kräver att nya datarörledningar (mellan myndigheterna) byggs och om den egentliga uppföljningen ska utföras som tjänsteuppdrag eller av en tjänsteproducent. Systemutvecklingen kan täckas med medel som riktas till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ur anslaget under moment 32.50.03 (Främjande av integration och arbetskraftsinvandring, reservationsanslag 2 år). Till denna del har ändringen således inte någon kostnadshöjande effekt på den offentliga ekonomin.  

De föreslagna ändringarna medför också vissa andra behov av ändringar i Kundinformationssystemet för integration, men de kan genomföras med ett anslag som redan har beviljats.  

4.2.2.6  Konsekvenser för livskraftscentralerna

Av livskraftscentralernas uppgifter upphävs i fråga om andra integrationskunder i kommunen än dem som registrerats som arbetssökande tillsynen över tillgången till, kvaliteten på och genomslaget av de tjänster som avses i 2 kap. Upphävandet av tillsynsuppgiften minskar i ringa grad livskraftscentralernas uppgifter. I samband med totalreformen av integrationslagen ålades uppgiften närings-, trafik- och miljöcentralerna (från ingången av 2026 livskraftscentralerna) fr.o.m. 2025. Inga tilläggsresurser anvisades för uppgiften genom totalreformen, utan uppgiften har genomförts med hjälp av befintliga resurser, vilket innebär att det föreslagna upphävandet inte får några konsekvenser för livskraftscentralernas uppgifter eller resurser. Det praktiska genomförandet av uppgiften har visat sig vara en utmaning, t.ex. av den anledningen att inga särskilda sanktionsmekanismer har varit förknippade med uppgiften, utan den har grundat sig på begäran om uppgifter, diskussioner och vid behov klagomål som lämnats till de myndigheter som övervakar kommunernas verksamhet, såsom regionförvaltningsverken. Genomförandet av tillsynsuppgiften i fråga har förblivit oklart i situationer där livskraftscentralerna saknar befogenhet att ingripa i uppdagade brister i de tjänster som kommunen eller sysselsättningsområdet tillhandahåller på annat sätt än genom att anmäla bristerna eller lämna in ett klagomål till de myndigheter som är behöriga tillsynsmyndigheter, och därför är det ändamålsenligt att denna tillsynsuppgift upphävs. Upphävandet av uppgiften minskar den administrativa bördan och bidrar dessutom till att avveckla normer. 

En motsvarande tillsynsuppgift kan dock i praktiken genomföras som en del av det regionala utvecklandet av integrationsfrämjande och etablering, samarbetet, samordningen och uppföljningen. Därmed följer livskraftscentralerna också upp tillgången till tjänster som riktar sig till personer utanför arbetskraften inom sitt område på allmän nivå, och dessutom lämnar de på det sätt som beskrivs i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rp) uppgifter enligt arbets- och näringsministeriets eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets anvisningar. 

I lagförslaget om integrationslagen föreslås ett förtydligande av livskraftscentralernas uppgift att främja goda befolkningsrelationer, som också ska inkludera att ta hänsyn till invandrarens eget ansvar och skyldigheter i anslutning till sin integration. Dessutom föreslås det att paragrafens struktur förtydligas och att delvis överlappande bestämmelser avvecklas, eftersom det i uppgiften att främja goda befolkningsrelationer ingår att främja dialog och samarbete mellan befolkningsgrupper. Förslaget om att upphäva 58 § i integrationslagen har begränsade konsekvenser för livskraftscentralernas uppgifter. I nuläget kan en livskraftscentral ha inrättat en sådan regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande som nämns i paragrafen, men livskraftscentralerna är inte skyldiga att inrätta en samarbetsgrupp. Även i fortsättningen är det möjligt att efter behov organisera en regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande utan någon särskild bestämmelse. De geografiska områdena för livskraftscentralerna, som inledde sin verksamhet i början av 2026, är större än de tidigare närings-, trafik- och miljöcentralernas områden. I vissa fall är det inte ändamålsenligt att en samarbetsgrupp omfattar livskraftscentralens hela verksamhetsområde. Regionala samarbetsgrupper kan även i fortsättningen organiseras i regioner eller landskap där en sådan samarbetsgrupp är ändamålsenlig. Förslaget bidrar till att avveckla normer. 

Förslaget om att upphäva ersättningarna för beredskap för mottagande (64 §) kan försvåra livskraftscentralernas möjligheter att förhandla om kommunplatser för kvotflyktingar, om kommunernas intresse för mottagande av kvotflyktingar minskar i och med att inga ersättningar för beredskap för mottagande längre beviljas. Om det inte finns förläggningar i området, kan det vara utmanande för livskraftscentralerna att nå det uppställda resultatmålet i förhandlingarna om kommunplatser.  

Förslaget om att upphäva ersättningarna för beredskap för mottagande samt för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel (68 §) leder till att det administrativa arbetet vid livskraftscentralerna minskar. I och med att dessa paragrafer upphävs minskar det administrativa arbetet, t.ex. när det gäller mottagande och behandling av ersättningsansökningar, beredning av ersättningsbeslut och kontakten till dem som ansöker om ersättning (rådgivning, begäranden om kompletteringar av ansökan). Vidare minskar det administrativa arbetet också i och med att livskraftscentralen inte behöver be Migrationsverket om information om offer för människohandel (kundrelation i hjälpsystemet). Det minskade administrativa arbetet bidrar till att avveckla normer och stöder genomförandet av produktivitetsbesparingarna inom förvaltningen. 

Den föreslagna övergångsbestämmelsen, som gör det möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppkommit med stöd av 63, 64 och 68 § i integrationslagen, har en obetydlig positiv effekt i fråga om livskraftscentralerna. Övergångsbestämmelsen ger kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland skälig tid att ansöka om ersättning för kostnader som har uppkommit före utgången av 2026 med stöd av 63, 64 och 68 §. Det är fråga om ersättningar som eventuellt ännu inte har sökts för åren 2025–2026. Det administrativa arbetet vid livskraftscentralerna underlättas av att det efter lagens ikraftträdande finns skäligt med tid för behandling av ansökningar om ersättning. 

Även den nya bestämmelsen om rätten för livskraftscentraler att få information av varandra som enligt förslaget ska fogas till 91 §, där det föreskrivs om rätt att få information, främjar myndigheternas verksamhet utan att medföra någon ytterligare administrativ börda. Tvärtom minskar den nya rätten att få information behovet av att t.ex. begära samtycke av en person för att få lämna ut informationen i fråga. Den föreslagna ändringen har således en viss positiv effekt för livskraftscentralernas verksamhet. 

4.2.2.7  Konsekvenser för Utbildningsstyrelsen

Förslaget om att Utbildningsstyrelsen ska fastställa grunderna för läroplanen för utbildning i grundläggande litteracitet innebär att Utbildningsstyrelsens uppgifter ökar. Utbildningsstyrelsen har redan utfärdat en rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet, men i och med den nya uppgiften fastställer Utbildningsstyrelsen grunderna för läroplanen för utbildningen i grundläggande litteracitet och upphäver den tidigare utfärdade rekommendationen för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet. Grunderna för läroplanen för utbildningen i grundläggande litteracitet är avsedda att vara mer detaljerade än den nuvarande rekommendationen för läroplan. Dessutom ska grunderna för läroplanen för integrationsutbildningen uppdateras så att de motsvarar ändringarna i lagförslaget, vilket har begränsade konsekvenser för Utbildningsstyrelsens uppgifter.  

Det föreslås att det styrnings- och statsandelssystem för integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde ska upplösas, med undantag av finansieringen av integrationsutbildning för teckenspråkiga invandrare, 400 000 euro per år, som fördelas som statsunderstöd till sådana läroanstalter för fritt bildningsarbete som enligt sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift. Den ovannämnda uppgiften att bevilja statsunderstöd får obetydliga konsekvenser för Utbildningsstyrelsen, som är den myndighet som ska bevilja statsunderstödet i fråga. Utbildningsstyrelsen påverkas också i viss grad av förslaget om att en del av statsunderstöden under en begränsad övergångsperiod fortsättningsvis ska förvaltas inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. För att trygga och anpassa ordnandet av integrationsfrämjande utbildning på svenska och verksamheten inom det fria bildningsarbetet överförs ett tidsbegränsat understöd på 1,3 miljoner euro/år för två år från det att reformen träder i kraft, dvs. till slutet av 2028. I syfte att trygga den roll aktörerna inom det fria bildningsarbetet har överförs till det moment som förvaltas av undervisnings- och kulturministeriet finansiering för två år från det att reformen träder i kraft, dvs. till slutet av 2028, för ett tidsbegränsat statsunderstöd på 400 000 euro/år, som riktas till att stödja centralorganisationerna för fritt bildningsarbete, och 573 000 euro/år, som riktas till integrationsfrämjande utbildning i finska eller annan utbildning på finska. Även dessa statsunderstöd beviljas av Utbildningsstyrelsen. 

Förslaget om att uppgifter om utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen i fortsättningen inte ska föras in i informationsresursen Koski bedöms i viss mån medföra extra arbete av engångsnatur för Utbildningsstyrelsen. Enligt 6 § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister meddelar Utbildningsstyrelsen närmare föreskrifter om datastrukturen i fråga om de uppgifter som ska föras in i informationsresursen. Förslaget innebär att Utbildningsstyrelsen ska uppdatera den föreskrift om informationsresursen som meddelats enligt 6 § 2 mom. i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister samt ändra de anvisningar som getts till läroanstalterna om vilka uppgifter som ska föras in i informationsresursen. Utbildningsstyrelsen ska dessutom förhindra att utbildningsuppgifterna i fråga förs in i informationsresursen Koski med hjälp av användargränssnitt eller andra gränssnitt efter att lagen trätt i kraft. 

I gällande 9 a § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister föreskrivs det om en skyldighet i anslutning till läropliktsutbildning att föra in uppgifter om studerande inom utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen. I 5 § 2 mom. i läropliktslagen är det fråga om utbildning som ordnas vid en folkhögskola, där grunderna för läroplanen för integrationsutbildning för invandrare enligt integrationslagen eller Utbildningsstyrelsens rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet för invandrare följs. Skyldigheten att föra in uppgifter har således gällt folkhögskolor som ordnar läropliktsutbildning. Genom propositionen avskaffas utbildningen i fråga, och därför ska uppgifter om den inte heller i fortsättningen föras in i informationsresursen Koski. Den föreslagna ändringen får vissa konsekvenser för informationssystemen. De folkhögskolor som har fört in uppgifter i informationsresursen Koski med hjälp av systemintegration måste genomföra de gränssnittsändringar som ändringen kräver. Utbildningsstyrelsen ska i egenskap av förvaltare av informationsresursen göra de tekniska ändringar som behövs, såsom att förhindra att nya utbildningsuppgifter förs in i informationsresursen Koski med hjälp av användargränssnitt eller andra gränssnitt efter att lagen trätt i kraft. 

4.2.2.8  Konsekvenser för Migrationsverket

Det lagförslag som gäller integrationslagen och den ändring som på grund av lagförslaget ska göras i statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration har konsekvenser för det informationssystem som Migrationsverket förvaltar. Migrationsverket förvaltar ett ärendehanteringssystem, som innefattar en funktion för automatisk utbetalning av kalkylerade ersättningar (LAKO-AUTO). Via LAKO-AUTO-systemet betalas kalkylerad ersättning enligt 61 och 62 § i integrationslagen till kommunerna, välfärdsområdena samt hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Den föreslagna ändringen av den kalkylerade ersättningen i fråga om personer som fyllt 18 år och som omfattas av 2 § 3 och 4 mom. förutsätter att ersättningsbeloppet ändras i systemet. Ändringen medför inga kostnader.  

Upphävandet av ersättningarna för beredskap för mottagning (64 §) kan påverka verkställandet av beslut om fördelning av flyktingkvoten vid Migrationsverket, om kommunernas villighet att bevilja kvotflyktingar kommunplatser i fortsättningen minskar. Detta kan även påverka det administrativa arbetet vid Migrationsverket. Migrationsverket har till uppgift att placera kvotflyktingarna på kommunplatser som förhandlats fram av livskraftscentralerna. Det administrativa arbetet kan öka när framställningar om kvotflyktingar eventuellt måste göras till flera olika livskraftscentralsområden.  

Upphävandet av ersättningarna för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel (68 §) leder till att det administrativa arbetet vid Migrationsverket (förläggningen i Joutseno, hjälpsystemet för offer för människohandel) minskar. Administrativt arbete har orsakats t.ex. av förfrågningar från livskraftscentraler som måste besvaras. Livskraftscentralen har i samband med beslut om ersättning kontrollerat människohandelsoffrets kundrelation i hjälpsystemet antingen per telefon eller som säkerhetspost via Migrationsverkets ärendehanteringssystem eller hjälpsystemet. Livskraftscentralen kan i Migrationsverkets ärendehanteringssystem se personens kundrelation i hjälpsystemet och dess startdatum, men inte dess slutdatum. Livskraftscentralen har varit tvungen att kontrollera slutdatumet för kundrelationen via hjälpsystemet per telefon eller som säkerhetspost. Det minskade administrativa arbetet bidrar till att avveckla normer och stöder genomförandet av produktivitetsbesparingarna inom förvaltningen. 

Upphävandet av ersättningarna för tjänster och stödåtgärder för offer för människohandel får begränsade konsekvenser för det ärendehanteringssystem som förvaltas av Migrationsverket. Livskraftscentralen kan på grund av sin ersättningsuppgift enligt integrationslagen i Migrationsverkets ärendehanteringssystem se personens kundrelation i hjälpsystemet och dess startdatum. När ersättningen enligt 68 § i integrationslagen slopas bör även möjligheten för användarna av Migrationsverkets ärendehanteringssystem vid livskraftscentralerna att se dessa uppgifter av säkerhetsskäl tas bort från systemet. 

4.2.2.9  Konsekvenser för andra myndigheter

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det att lagens 6 §, där det föreskrivs om tolkning och översättning, upphävs. Paragrafen är informativ. I den konstateras det att bestämmelser om myndigheters skyldighet att sörja för tolkning eller översättning i ett ärende finns i 26 § i förvaltningslagen. Eftersom bestämmelsen utgör en informativ hänvisning till allmänna förvaltningslagar blir dessa tillämpliga även utan en uttrycklig bestämmelse i speciallagstiftningen. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till tolkning och översättning och påverkar myndighetens skyldighet att sörja för tolkningen och översättningen i ett ärende i samband med åtgärder och tjänster enligt integrationslagen. 

Om den svenskspråkiga integrationen ökar kan det också påverka andra myndigheter som verkar i området och deras tjänster, såsom social- och hälsovårdstjänsterna, småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen, inom vilka behovet av svenskspråkig service kan öka. Samtidigt tryggas de språkliga rättigheterna redan nu, så det är i så fall fråga om små förändringar.  

4.2.3.1  Konsekvenser för invandrarna

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås en ändring av bestämmelsen om lagens syfte i 1 §. Den föreslagna ändringen innefattar en förskjutning av tyngdpunkten från en referensram som tar hänsyn till goda befolkningsrelationer och ett mottagligt samhälle till en individcentrerad referensram där integration betraktas som en förpliktande process, som fastställs i synnerhet via invandrarens eget ansvar. De element som är kopplade till samhällets mottaglighet och som möjliggör integration tas inte längre med i lagens syfte som sådana, utan det anses att de ingår i den mer allmänt kända definitionen av integration och att de genomförs genom annan lagstiftning, varför det inte är nödvändigt att uttryckligen nämna dem i lagens syfte. Ändringarna i utgångspunkterna för integrationslagstiftningen kan anses återspegla sig i myndigheternas tillvägagångssätt och handlingssätt i integrationsfrågor. Dessutom kan ändringen återspegla sig i den allmänna diskussionen om integration i samhället, vilket kan ha indirekta konsekvenser för invandrarnas möjligheter att integrera sig i Finland.  

Förslaget om att genomgående förtydliga målen enligt integrationslagen kan ha indirekta konsekvenser för invandrarna och deras integration. Tydligt definierade mål kan bidra till att betydelsen av integrationsprocessen och de integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänsterna samt vikten av att regelbundet delta i dessa blir tydligare också för integrationskunderna, vilket främjar deras integration och sysselsättning. Samtidigt är integrationskunderna en mycket heterogen grupp med avseende på livssituation, utbildningsbakgrund och ålder, vilket innebär att det krävs individuella metoder för att uppnå samma mål i fråga om sysselsättning och språkinlärning.  

Enligt lagförslaget ska det i den nya 1 a § föreskrivas om en integrationsskyldighet, där det betonas att invandraren är skyldig att främja sin egen integration och sysselsättning. Enligt förslaget ska invandraren söka sig till och delta i de integrationsfrämjande tjänster som avses i integrationslagen på det sätt som föreskrivs i integrationslagen. Dessutom är invandraren enligt 24 § i lagförslaget skyldig att delta i en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, där invandraren ska informeras om sina skyldigheter och om integrationsmålen. Dessutom föreslås det att lagen ska innehålla en bestämmelse om att kommunen alltid ska utarbeta en integrationsplan för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen, dvs. personer som får internationellt skydd och personer som jämställs med dem samt deras familjemedlemmar utifrån en bedömning av deras kompetens och behov av integrationstjänster, om det inte är uppenbart onödigt. De föreslagna lagändringarna minskar avsevärt risken för att en del invandrare inte får veta vad man förväntar sig av dem i det finländska samhället och vilka skyldigheter de har. Förslagen ökar invandrarens eget ansvar och skyldigheter och kan därmed bidra till att öka medvetenheten om integrationsmålen och leda till att invandrarna tar större ansvar för sin integration och skötseln av sina angelägenheter. Om betoningen av invandrarens eget ansvar främjar och påskyndar integrationen och sysselsättningen förbättras också jämlikheten för invandrarnas barn i det finländska samhället. Om invandrarföräldrarna hittar sysselsättning snabbare förbättras hela familjens ekonomiska ställning och möjligheter att lyckas samtidigt som fattigdomen bland barnfamiljer minskar. När invandrarens eget ansvar och skyldigheter sätts upp som mål måste de som arbetar med vägledningsuppgifter också klara av att stegvis öka kundens ansvar och skyldigheter och samtidigt lätta på vägledningen. Vilken effekt de föreslagna ändringarna har när det gäller att öka invandrarens eget ansvar och egna skyldigheter beror delvis på om de som arbetar med vägledning har den kompetens som anges ovan. 

Många EU- och OECD-länder har under de senaste 10–15 åren satsat på att öka skyldigheten att integrera sig. Syftet har varit att förbättra såväl den ekonomiska som den sociala och politiska integrationen. Antagandet är att invandrarna utan tvång inte kommer att vara tillräckligt motiverade att integrera sig, vilket sannolikt återspeglar sig som frånvaro, avhopp och svaga inlärningsresultat inom integrationsutbildningen och indirekt som problem med att hitta sysselsättning och med den politiska och sociala integrationen. Det har inte forskats mycket kring effekterna av skyldigheten att integrera sig eller obligatorisk integrationsutbildning. En omfattande jämförande studie som analyserade enkätmaterial på EU-nivå visade att ett krav på deltagande i integrationsåtgärder bidrog till en bättre ekonomisk integration, men någon motsvarande effekt observerades inte i fråga om social eller politisk integration. Neureiter M (2018). Evaluating the effects of immigrant integration policies in Western Europe using a difference-in-differences approach. Journal of Ethnic and Migration Studies, 45(15), 2779–2800. I en studie om situationen i Norge undersöktes de kausala effekterna av obligatorisk integrationsutbildning för flyktingar under en period på 15 år. Den två år långa obligatoriska integrationsutbildningen bidrog avsevärt till att öka sysselsättningen och inkomsterna bland flyktingar, men inga effekter på den politiska och sociala integrationen konstaterades jämfört med kontrollgruppen. Ferwerda J & Finseraas H (2022). "Do integration courses promote refugees’ social and political integration? Evidence from Norway." OSF Preprints 18 (2022). I en tredje studie som jämförde situationen i tre stater fann man inga bevis på att obligatorisk integrationsutbildning skulle ha empiriska effekter på integrationen. Trots bristen på empiriska effekter ansåg forskarna att den obligatoriska integrationsutbildningen var viktig eftersom den för invandrarna närmare de statliga aktörerna. Goodman SW & Wright M (2015). Does mandatory integration matter? Effects of civic requirements on immigrant socio-economic and political outcomes. Journal of Ethnic and Migration Studies, 41(12), 1885–1908. OECD påpekar dock att man vid införandet av tvingande åtgärder, t.ex. obligatorisk integrationsutbildning, bör ta hänsyn till de eventuella negativa effekter som en obligatorisk integrationsutbildning kan ha på inlärningsmotivationen. Skyldigheten att integrera sig kan ha mycket varierande konsekvenser för invandrare i olika situationer. OECD (2023). Introduction measures for newly-arrived migrants. Making integration work, OECD Publishing, Paris. 

De föreslagna ändringarna i integrationslagen kan inte bedömas medföra några direkta konsekvenser för invandrarnas utkomst, eftersom de kalkylerade ersättningar enligt integrationslagen som ska skäras ned inte betalas till invandrare. Konsekvenserna kan dock också synas indirekt i och med att de tjänster som tillhandhålls dem som omfattas av ersättningarna minskar. 

Slopandet av statsandelen för ordnande av sektorsövergripande samarbete för integrationsfrämjande, som beviljas kommuner, har inga direkta konsekvenser för invandrarna. Det försämrar t.ex. inte deras möjligheter att delta i integrationsfrämjande tjänster. Slopandet av statsandelen inverkar inte heller på det faktum att hänsyn alltjämt ska tas till sektorsövergripande samarbete vid genomförandet av integrationsfrämjande tjänster. Det kan dock åtminstone i ringa grad påverka hur man inom kommunerna fortsätter att utveckla och ordna verksamhet i form av kompetenscentrum. Vissa städer har redan under 2025 i viss mån minskat sina resurser för verksamhet i form av kompetenscentrum och dessutom varit tvungna att avstå från vissa tjänster. Slopandet av statsandelen kan leda till ytterligare nedskärningar av resurserna. Det här kan inverka också på kvaliteten av de tjänster som invandrarna i fortsättningen får.  

Det kan också finnas regionala skillnader i det utbud av tjänster som invandrarna har tillgång till, beroende på hur kommunerna t.ex. beslutar sig för att fortsätta verksamheten i form av kompetenscentrum. Livskraftscentralerna svarar emellertid i enlighet med 55 § 1 mom. fortsättningsvis för utveckling, samarbete, samordning och uppföljning av främjandet av integration och etablering på regional nivå. Således kan risken för att skillnaderna mellan kommunerna eller mellan regionerna ökar anses vara hanterbar. 

Det föreslås att ersättning för kostnader för kompletterande och förebyggande utkomststöd i fortsättningen inte ska betalas till välfärdsområdena och till de kommuner som hör till landskapet Åland. Bestämmelser om en persons rätt till utkomststöd finns i lagen om utkomststöd. Genom denna proposition ändras inte individens rätt att vid behov få kompletterande eller förebyggande utkomststöd. Förslaget om att slopa ersättningen av kostnaderna för kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd påverkar således inte invandrarnas försörjning. Upphävandet av ersättningarna för beredskap för mottagning kan påverka kommunernas villighet att i fortsättningen ta emot kvotflyktingar till kommunplatser. Bristen på kommunplatser kan leda till att kvotflyktingarna inte kommer in till Finland lika snabbt och medföra sociala och hälsomässiga nackdelar samt förseningar i barnens skolstart för personer, särskilt för familjer, som ofta under svåra förhållanden väntar på att få komma till ett tredje land.  

Upphävandet av ersättningen för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel bedöms inte få några konsekvenser för invandrarna. Kommunerna och välfärdsområdena är skyldiga att ordna den service för kommuninvånarna inom sitt område som dessa behöver, även om ersättningarna enligt integrationslagen slopas. Enligt artikel 11 i direktivet om människohandel (EU) 2024/1712 ska medlemsstaterna säkerställa att offer för människohandel får särskilt stöd och hjälp. Bestämmelser om ordnande av hjälpinsatser för offer för människohandel finns i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. I 38 b § i den lagen konstateras det att för ordnandet av hjälpinsatser till offer för människohandel som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland svarar välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen inom vars område offret för människohandel har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun. Dessutom ska socialservice enligt 11 § i socialvårdslagen ordnas för stödbehov på grund av utnyttjande eller annan illabehandling. Socialvårdslagens 11 § har ändrats genom lag 1296/2022. I motiveringarna till regeringens proposition (RP 220/2022 rd) beskrivs ändringen enligt följande: "I paragrafen föreskrivs det om stödbehov för vilka socialservice ska ordnas. Det föreslås att 5 punkten ändras så att där förutom närstående- och familjevåld samt annat våld och annan illabehandling även nämns annat utnyttjande. Det utnyttjande som avses i bestämmelsen kan vara till exempel människohandel eller annat motsvarande utnyttjande. Det kan vara fråga om bland annat sexuellt, ekonomiskt, fysiskt eller psykiskt utnyttjande, som också kan vara förknippat med till exempel kontroll." Bestämmelser om tjänster eller åtgärder för offer för människohandel finns inte heller i den gällande integrationslagen, utan där föreskrivs endast om ersättning för kostnaderna för dessa tjänster och åtgärder. I och med att finansieringen i fortsättningen kommer att ingå i den allmänna finansieringen av välfärdsområdena ändras endast det sätt på vilket finansieringen anvisas välfärdsområdena. Förslaget om att överföra ersättningen enligt integrationslagen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena inverkar inte på ansvaret för ordnande av tjänster, utan välfärdsområdena ska även framöver ordna tjänster enligt personernas behov med stöd av den ovannämnda lagstiftningen. Välfärdsområdena ordnar inte egna tjänster för offer för människohandel, utan social- och hälsovårdstjänster ordnas på basis av kundens personliga behov. Konsekvenser för ordnandet av åtgärder och tjänster för offer för människohandel och därmed för invandrare kan uppstå om den myndighet som ordnar tjänsterna anser att ersättningssystemet enligt integrationslagen utgör grund för ordnandet av tjänster. Välfärdsområdena ska dock följa lagstiftningen och ordna åtgärder och tjänster t.ex. för offer för människohandel med stöd av socialvårdslagen och lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Enligt 38 b § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel svarar förläggningen i Joutseno för ordnandet av hjälpinsatser till offer för människohandel som inte har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland. Ändringen av finansieringssystemet påverkar därför inte heller de offer för människohandel som inte har hemkommun. 

Ordnandet av hjälpinsatser har inget samband med de separata ersättningar enligt integrationslagen som betalas till kommunerna, välfärdsområdena och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. I fortsättningen får välfärdsområdena finansiering för att ordna dessa hjälpinsatser via det allmänna finansieringssystemet.  

I ett betänkande av en arbetsgrupp som justitieministeriet tillsatt för att bedöma genomförandet av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet konstateras det att när det gäller att trygga ordnandet av specialiserad hjälp och stöd i praktiken är 68 § 1 mom. i integrationslagen relevant, eftersom det där föreskrivs att kommunen och välfärdsområdet ska ersättas för kostnader som orsakas av åtgärder och tjänster som tillhandahålls offer för människohandel på grund av deras specialbehov till följd av deras ställning som offer. Förslaget om att överföra ersättningarna till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena inverkar inte på genomförandet av ändringsdirektivet, eftersom det i integrationslagen inte föreskrivs att tjänster ska ordnas för offer för människohandel och ändringen inte påverkar ansvaret för ordnandet av dessa tjänster. Ändringen av finansieringsmetoden påverkar inte heller hur hjälpsystemet för offer för människohandel fungerar eller på vilka grunder en person kan inkluderas som kund i hjälpsystemet. Integrationslagen innehåller inga bestämmelser om grunderna för hänvisning till hjälpsystemet, och ersättningarna enligt integrationslagen används inte till att finansiera hjälpsystemet.  

Hittills har praxis varit att ersättning för kostnader enligt integrationslagen för tjänster och stödåtgärder som ordnats för en person som bedöms vara offer för människohandel kunnat betalas till välfärdsområdet endast om personen har tagits emot som kund i hjälpsystemet för offer för människohandel. En del av dessa kunder har nekat anmälan till hjälpsystemet. Eftersom kostnaderna i framtiden kommer att ingå i den allmänna finansieringen av välfärdsområdena är ersättningen för kostnaderna för de tjänster som välfärdsområdet ordnar inte längre beroende av att offret för människohandeln är kund hos hjälpsystemet för offer för människohandel eller av kundens villighet att bli anmäld till hjälpsystemet. Detta kan delvis förenkla välfärdsområdets verksamhet i samband med människohandel och på så sätt ha en positiv effekt på tillgången till de social- och hälsovårdstjänster som offret för människohandel behöver. Samtidigt kan denna praxis försvaga det stöd kunden får från hjälpsystemet för offret för människohandel, när det inte finns något behov av att försöka hänvisa kunden till hjälpsystemet för att kostnaderna ska ersättas. En kundrelation i hjälpsystemet kan ha betydelse för den hjälp som offret får, särskilt under en straffprocess. År 2025 hade 9 procent av de offer som togs emot i hjälpsystemet hänvisats dit från välfärdsområdena. Hjälpsystemet för offer för människohandel, https://ihmiskauppa.fi/wp-content/uploads/2026/01/Tilastot_2025.pdf, läst 12.2.2026. Eftersom välfärdsområdena även hittills har haft varierande praxis för i vilken mån de hänvisar kunder till hjälpsystemet, uppskattar man att ändringen av finansieringssystemet inte kommer att få några betydande konsekvenser för de tjänster som offer för människohandel får från hjälpsystemet. Om finansieringen i fortsättningen riktas till välfärdsområdena via den allmänna finansieringen kan detta påverka hur finansieringen fördelas mellan de olika välfärdsområdena. I nuläget har finansieringen enligt integrationslagen riktats till det välfärdsområde som har ansökt om ersättning för kostnaderna och där det finns offer för människohandel. En del av välfärdsområdena har dock inte ansökt om ersättning enligt integrationslagen för dessa kostnader, så det går inte att göra en fullständig bedömning av vilka effekter ändringen av finansieringssystemet har på de olika välfärdsområdena och därmed på hur tjänsterna organiseras med hjälp av denna finansiering. Förslaget om att överföra ersättningen enligt integrationslagen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena inverkar dock inte på ansvaret för ordnande av tjänster, utan välfärdsområdena ska även framöver ordna tjänster enligt personernas behov. Ändringen bedöms således inte till denna del påverka de tjänster som ordnas för invandrare. 

De föreslagna ändringarna i finansieringen och organiseringsansvaret i fråga om integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan ha positiva effekter på sysselsättningen och integrationen bland invandrare om kommunerna lyckas skapa ändamålsenligare och effektivare utbildningsvägar för integrationskunderna, i och med att hela utbildningsutbudet i inledningsskedet av integrationsprocessen ligger i kommunernas händer och kommunerna ansvarar helt och hållet för finansieringen. Incitamenten i statsandelssystemet för kommunal basservice, kommunernas ökade ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna samt kommunernas finansieringsandel på 50 procent av det grundläggande utkomststödet kan uppmuntra kommunerna att utveckla bättre och effektivare integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet för arbetssökande integrationskunder. Samtidigt kan de föreslagna ändringarna få negativa konsekvenser för sysselsättningen och integrationen bland invandrare, om de självstyrande kommunerna inte anvisar tillräcklig finansiering för integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Eventuella negativa konsekvenser uppstår också om en jämlik tillgång till integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet runt om i Finland inte uppnås trots målen i förslaget. Samtidigt har dessa fördelar och risker funnits sedan början av 2025 när det gäller integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Den föreslagna ändringen medför även fördelar och risker i anslutning till utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. 

Den föreslagna ändringen av hur utbildningen i grundläggande litteracitet ska ordnas och finansieras kan förbättra situationen för invandrare och integrationskunder som behöver utbildning i grundläggande litteracitet i de kommuner och regioner där utbudet på utbildning i grundläggande litteracitet för närvarande är obefintligt eller otillräckligt, när kommunerna börjar erbjuda utbildning i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning. Den föreslagna ändringen gör det möjligt för kommunerna att ordna utbildning i grundläggande litteracitet på olika sätt. Utbildning i grundläggande litteracitet kan ordnas som egen fristående utbildning eller alternativt så att kommunen ordnar den som en del av integrationsutbildningen, t.ex. som en separat modul eller genom att utbildningshelheten förlängs för personer med svag läskunnighet. I synnerhet i kommuner där det vid en viss tidpunkt bara finns ett fåtal invandrare och integrationskunder som behöver utbildning i grundläggande litteracitet är det nödvändigt att kommunerna och sysselsättningsområdena samarbetar i stor utsträckning och utvecklar olika servicemodeller för att utbildningen i grundläggande litteracitet ska kunna genomföras framgångsrikt. Förslagen om att målen för, innehållet i och uppföljningen av utbildningen i grundläggande litteracitet ska fastställas i lag samt att Utbildningsstyrelsen ska fastställa grunderna för läroplanen för utbildningen i grundläggande litteracitet stärker utbildningens roll och kvalitet och förtydligar målen för och innehållet i den utbildning i grundläggande litteracitet som erbjuds arbetssökande integrationskunder jämfört med nuläget, där det inte föreskrivs i lag om målen för, innehållet i och uppföljningen av utbildningen i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet och där det finns en rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet, i vilken skyldigheterna är av mer allmän karaktär jämfört med grunderna för läroplanen. Det ovannämnda förslaget i kombination med förslaget om att fastställa en övre åldersgräns på 40 år som i regel gäller för stöd för frivilliga studier inom den grundläggande utbildningen för vuxna enligt integrationslagen förtydligar utbildningsvägarna för arbetssökande integrationskunder som behöver utbildning i grundläggande litteracitet, eftersom 40-åringar och äldre i regel vägleds till utbildning i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning medan man i fråga om personer under 40 år överväger om det är ändamålsenligare för personen i fråga att avlägga läskunnighetsskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna eller hela den grundläggande utbildningen för vuxna än att delta i den utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Syftet är att säkerställa att de integrationskunder som söker sig till grundläggande utbildning för vuxna som stöds med arbetslöshetsförmån huvudsakligen är unga vuxna, för vilka det arbetskraftspolitiskt sett är motiverat att genomgå den grundläggande utbildningen och förbättra studiefärdigheterna med tanke på studier på andra stadiet och högre utbildning samt en framtida karriär. Enligt förslaget kan arbetskraftsmyndigheten avvika från den övre åldersgränsen på 40 år av grundad anledning.  

Den föreslagna ändringen av finansieringen och organiseringsansvaret i fråga om integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan försämra situationen för personer med lägre utbildning, svag inlärningsförmåga och flyktingbakgrund, om kommunerna inte lyckas genomföra integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning med hänsyn till kundernas servicebehov. I synnerhet medborgare från sådana länder där den främsta orsaken till migration till Finland är behov av internationellt skydd har deltagit i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet som stöds som frivilliga studier enligt integrationslagenArbets- och näringsministeriets utredning från 2025 om frivilliga studier enligt integrationslagen. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/27ec1a8e-1dac-4a58-8c9c-ad0fa5b599f5/KIRJE_20251229065159.PDF. Samtidigt hade t.ex. 2024 också 17 procent av deltagarna i integrationsutbildning som anordnades i form av arbetskraftsutbildning till exempel år 2024 flyktingbakgrund, och 11 procent hade flytt från Ukraina. Åren 2017–2019 hade 33–36 procent av deltagarna i den integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning flyktingbakgrund I denna utredning antas medborgare i följande länder vara flyktingar eller familjemedlemmar till flyktingar: Afghanistan, Angola, Burundi, Eritrea, Sydsudan, Gabon, Guinea, Honduras, Irak, Jemen, Kongo (Kongo-Kinshasa), Centralafrikanska republiken, Kongo (Kongo-Brazzaville), Libyen, Mali, Nicaragua, Rwanda, Somalia, Sudan, Syrien och Tchad. Medborgare från ovannämnda länder har beviljats uppehållstillstånd i Finland främst på grund av att de har behövt internationellt skydd eller som familjemedlem till en sådan anknytningsperson. I viss mån finns det personer med flyktingbakgrund också i andra nationalitetsgrupper, och i de ovannämnda grupperna ingår även andra personer än personer med flyktingbakgrund eller deras familjemedlemmar. I denna utredning (på finska) har alla ukrainska medborgare som deltagit i integrationsutbildning åren 2022–2024 betraktats som personer som får tillfälligt skydd. https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/c142f020-3040-488b-90e8-068a4294a5e8/MUISTIO_20251229065159.PDF. En del av den integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnats inom det fria bildningsarbetet kan ha bestått av deltidsstudier och varit flexiblare än arbetskraftsutbildningarna, och de har kunnat tjäna vissa, särskilt lägre utbildade arbetssökande integrationskunder väl. Genom förslaget överförs de arbetssökande integrationskunder som deltagit i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet till arbetskraftsutbildningar, vilket innebär att kommunerna vid behov ska omforma integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning så att den även passar dessa kunder. Arbetskraftsutbildning kan ordnas flexibelt för olika arbetssökande integrationskunders behov. Olika flexibla lösningar kan betjäna inte bara mindre utbildade integrationskunder utan även t.ex. personer som blir sysselsatta i heltids- eller deltidsarbete eller inleder företagsverksamhet under integrationsutbildningen. Flexibla modeller kan också göra det möjligt att fortsätta delta i integrationsutbildning vid sidan av arbete eller företagande och på så sätt förebygga oändamålsenliga avbrott i utbildningen. 

De föreslagna ändringarna av finansieringen och organiseringsansvaret i fråga om integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan samtidigt förbättra invandrarnas möjligheter till integration, sysselsättning och utbildning, när kommunerna har möjlighet och incitament för att samordna hela utbildningsutbudet under inledningsskedet av integrationen och arbetskraftsservicen. Ur invandrarens synvinkel skulle kommunen bättre än i nuläget kunna bygga konsekventa utbildningsvägar utan onödiga väntetider, t.ex. från utbildning i grundläggande litteracitet till integrationsutbildning.  

Vilka konsekvenser förslaget får för invandrarna varierar från en region till en annan också beroende på hur undervisnings- och kulturministeriet fördelar den finansiering för en övergångsperiod på två år som är avsedd att stödja aktörer inom det fria bildningsarbetet, dvs. totalt 2,273 miljoner euro per år till utgången av 2028. En del av den kommunala arbetskraftsmyndighetens integrationskunder kan delta i annan utbildning som främjar integration eller läskunnighet vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och som finansieras med finansieringen för övergångsperioden. På motsvarande sätt som i nuläget är det också möjligt att stödja sådana studier med arbetslöshetsförmån enligt 30 § 2 mom. i integrationslagen. Ur studerandenas perspektiv stärker finansieringen för aktörerna inom det fria bildningsarbetet under övergångsperioden utbildningens kontinuitet. Dessutom kan en del av kunderna också delta i utbildning som främjar integration, språkkunskaper eller läskunnighet och som ordnas inom det fria bildningsarbetet men som finansieras på annat sätt än med finansieringen för övergångsperioden. 

En detalj som i ringa grad kan påverka invandrarnas situation är det att förslaget att avskaffa ordnandet och finansieringen av integrationsutbildning vid läroanstalter för fritt bildningsarbete skulle leda till att också den utbildning som tillhandahållits vid folkhögskolorna och som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen upphör. Av informationsresursen Koski framgår att på statistikdagen den 20 september 2025 deltog 25 läropliktiga studerande i denna utbildning. En läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att fullgöra utbildningen efter den grundläggande utbildningen, kan på samma sätt som i nuläget studera i enlighet med 5 § 1 mom. i läropliktslagen inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Således beräknas ändringen påverka invandrarnas situation endast i ringa grad, eftersom de läropliktiga invandrare som hör till denna målgrupp fortfarande har möjlighet att fullgöra sin läroplikt inom den grundläggande utbildningen för vuxna. 

Förslaget om att överföra den finansiering av integrationsutbildningen som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till statsandelsfinansieringen av arbetskraftsservice och därmed den kommunala basservicen kan påverka vissa kommuners villighet att bevilja kommunplatser för kvotflyktingar, utsatta personer som fått uppehållstillstånd på basis av asylansökan och personer som får tillfälligt skydd och som fått en hemkommun. Detta kan särskilt påverka tjänsterna för och integrationen av de mest utsatta och därmed mest behövande invandrare som får internationellt skydd. Om det inte beviljas tillräckligt många kommunplatser finns det inte kommunplats för alla som behöver en sådan, varvid utsatta flyktingars boende på förläggningar förlängs och kvotflyktingars ankomst till landet fördröjs. Den föreslagna ändringen kan också leda till att flyktingarna i allt högre grad flyttar och koncentrerar sig till stora städer och tillväxtcentrum. Huvudsakligen flyttar de som får uppehållstillstånd i mottagningssystemet till kommunen genom att ordna sin flyttning självständigt, och de flyttar inte till kommunplatser. De direkta konsekvenserna blir således till denna del begränsade. Konsekvenserna för mottagandet av kvotflyktingar kan bli större, om villigheten att erbjuda kommunplatser minskar, särskilt i mindre kommuner. Samtidigt riktas finansieringen genom detta förslag i högre grad framför allt till större kommuner, där också majoriteten av invandrarna och integrationskunderna bor. Detta kan ha en positiv effekt med tanke på ordnandet av tjänster i de kommuner där också antalet kunder är stort. 

Förslaget om att stärka de flexibla sätten att genomföra integrationsutbildning genom att anvisa en tilläggsfinansiering på 2 miljoner euro till statsandelen för kommunal basservice kan ha en viss inverkan på invandrarna och på den integrationsutbildning som ordnas för dem. Arbetskraftsmyndigheterna ska tillhandahålla utbildning som främjar integration och språkkunskaper med hänsyn till invandrarnas heterogena färdigheter och behov av tjänster. Detta kan t.ex. innebära flexibla sätt att genomföra integrationsutbildningen. Om kommunerna med hjälp av den beviljade tilläggsfinansieringen erbjuder olika arbetslivsbaserade servicemodeller för integrationskunder kan integrationen och sysselsättningen bland invandrare i viss mån förbättras, genom att antalet oändamålsenliga avbrott i integrationsutbildningen minskar t.ex. när en person hittar sysselsättning eller inleder företagsverksamhet under integrationsutbildningen.  

Om kommunerna tydligare informerar om möjligheten att integrera sig också på svenska och även sörjer för tillhandahållandet av integrationstjänster på svenska, kan antalet invandrare som integreras på svenska öka. En eventuell ökning i antalet invandrare som integrerar sig på svenska i området ska också beaktas i kommunens övriga tjänster och i de övriga myndigheternas verksamhet i kommunen. Om det efter integrationsfasen inte finns andra tjänster på svenska, t.ex. fortbildning eller sysselsättningsfrämjande tjänster, kan det bli svårare för personen att integrera sig och hitta sysselsättning på svenska. Möjligheterna till en framgångsrik integration på svenska påverkas också av om de andra familjemedlemmarna har tillgång till svenskspråkiga tjänster, såsom småbarnspedagogik och utbildning. Om en person bor och lever i en svenskspråkig miljö och gemenskap, t.ex. med en svenskspråkig make, kan möjligheten att integreras på svenska främja personens integration och etablering i det finländska samhället. En nackdel med att integrera sig och hitta sysselsättning på svenska kan vara att det blir svårare för personen att få jobb om det blir aktuellt att flytta till ett helt finskspråkigt område. Samtidigt kan kunskaper i svenska ofta krävas eller vara till nytta också om personen söker arbete på en finskspråkig arbetsplats.  

Förslaget om att en övre åldersgräns på 40 år i regel ska gälla i fråga om grundläggande utbildning för vuxna som stöds med arbetslöshetsförmån som frivilliga studier enligt integrationslagen kan ha både positiva och negativa konsekvenser för invandrare. Den övre åldersgränsen gäller den tidpunkt då de studier som stöds med arbetslöshetsförmånen inleds, så i praktiken kan i viss mån även personer över 40 år fortsätta att studera inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Den övre åldersgränsen i kombination med kommunernas ökade betalningsansvar i fråga om finansieringen av arbetslöshetsförmåner som trädde i kraft i början av 2025 styr arbetskraftsmyndigheterna till att erbjuda kortare och effektivare utbildnings- och servicevägar jämfört med studier som kan omspänna flera år Enligt uppgifter från Utbildningsstyrelsen uppgick medelvärdet av studietiden för studerande som fullgjort den grundläggande utbildningen för vuxna 2021–2025 till 686 dagar och medianen till 652 dagar. inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Integrationsutbildningens innehåll och mål är mer arbetslivsorienterade än innehållet i och målen för den grundläggande utbildningen för vuxna. För att effekterna för integrationskunder ska bli positiva krävs det att kommunen tillhandahåller integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ges på tillräckligt lång sikt och som vid behov framskrider mycket långsamt. Konsekvenserna för invandrare är delvis svåra att bedöma också av den orsaken att en del av studerandena inom den grundläggande utbildningen för vuxna endast avlägger läskunnighets- eller inledningsskedet och en del av hela lärokursen. Framför allt är skillnaden mellan studier i läskunnighetsskedet och utbildning i grundläggande litteracitet i form av arbetskraftsutbildning inte nödvändigtvis särskilt stor i fråga om mål och innehåll. Fastställandet av en övre åldersgräns kan också påverka utjämningen av åldersfördelningen i undervisningsgrupperna inom den grundläggande utbildningen för vuxna, vilket kan förbättra utbildningens kvalitet.  

Förslaget bedöms i viss mån kunna ha negativa ekonomiska konsekvenser för integrationskunder i situationer där en 40-årig eller äldre integrationskund vill studera inom den grundläggande utbildningen för vuxna t.ex. med studiestöd eller någon annan inkomst, när studierna enligt integrationslagen inte längre ska stödjas med arbetslöshetsförmån och kostnadsersättning enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice inte ska betalas under studierna. Studiestödet är lägre än arbetslöshetsförmånen. I februari 2026 var studiepenningen för en studerande med familj inom den grundläggande utbildningen för vuxna 421,01 euro i månaden och statsborgen för studielån 850 euro i månaden. Dessutom kan en studerande med familj inom den grundläggande utbildningen för vuxna få utkomststöd, om studielån har lyfts, samt bostadsbidrag. En ensamboende studerande utan familj har rätt till studiepenning till ett belopp av 279,38 euro i månaden, bostadstillägg till ett belopp av 296 euro i månaden och statsborgen för studielån till ett belopp av 850 euro i månaden. Arbetsmarknadsstödet Det allmänna stödet ersätter arbetsmarknadsstödet från och med den 1 maj 2026. uppgår i motsvarande situation till 800,01 euro i månaden. Förmånsbeloppen baserar sig på FPA:S räknare för förmåner , läst 5.2.2026. https://www.kela.fi/laskurit Vid social- och hälsovårdsministeriet pågår dessutom ett projekt Beredning av integrationsstödet och språktillägg till arbetsmarknadsstödet, https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM074:00/2024. som går ut på att allmänt stöd kan betalas som integrationsstöd till sådana arbetslösa arbetssökande som inte uppfyller arbetsvillkoret, som har bott i Finland kortare tid än tre år under de senaste tio åren och som är i behov av ekonomiskt stöd. Om ändringen av integrationsstödet träder i kraft minskar skillnaden mellan förmånerna ytterligare jämfört med nuläget när det gäller för integrationskunden att välja mellan studier som finansieras med studiestöd och studier som finansieras med arbetslöshetsförmån. Förutom arbetslöshetsförmåner kan integrationskunden få andra förmåner såsom bostadsbidrag och utkomststöd. Studiepenningen och bostadstillägget utgör ett lägre stöd än arbetslöshetsförmånen, om integrationskunden inte lyfter studielån. Ett beslut av en integrationskund över 40 år att delta i den grundläggande utbildningen för vuxna med studiestöd begränsar i viss mån integrationskundens möjligheter att få andra bidrag såsom bostadsbidrag och utkomststöd.  

Enligt den föreslagna ändringen kan arbetskraftsmyndigheten av grundad anledning avvika från den övre åldersgräns på 40 år som gäller i fråga om grundläggande utbildning för vuxna som stöds med arbetslöshetsförmån. Dessutom är det med stöd av lagen om ordnande av arbetskraftsservice fortfarande möjligt att stödja grundläggande utbildning för vuxna som fullgörs som frivilliga studier för invandrare över 25 år, om förutsättningarna för stödet uppfylls med stöd av den lagstiftningen. När det är fråga om personer som omfattas av integrationslagens tillämpningsområde är det dock i regel en integrationsplan som utarbetas i stället för en sysselsättningsplan, varvid tjänster enligt integrationslagen ska tillhandahållas i inledningsskedet av invandringen. Även t.ex. stödet för frivilliga studier grundar sig i princip på bestämmelserna i integrationslagen. Syftet med att fastställa den föreslagna åldersgränsen på 40 år för grundläggande utbildning för vuxna som stöds med arbetslöshetsförmån är att uppnå beteendeeffekter, så att integrationskunderna inom denna åldersgrupp i regel hänvisas till integrationsutbildning som förbereder för arbetsmarknaden och som fokuserar på språkinlärning eller till utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas i form av arbetskraftsutbildning, och därmed snabbare hittar sysselsättning. Om en sysselsättningsplan emellertid utarbetas för en person i stället för en integrationsplan och det avtalas om deltagande i grundläggande utbildning för vuxna i form av frivilliga studier som stöds enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, påverkar den övre åldersgränsen för stöd enligt integrationslagen dock inte invandrarna. För tiden för frivilliga studier som ingår i sysselsättningsplanen betalas dock inte kostnadsersättning till skillnad från den tid för frivilliga studier som ingår i integrationsplanen.  

De eventuella konsekvenserna av den föreslagna övre åldersgränsen på 40 år berör på olika sätt grupper av invandrare som har flyttat till Finland av olika skäl, eftersom personer som saknar grundläggande utbildning finns främst bland dem som lämnat sitt land på grund av behov av internationellt skydd. Sannolikt påverkar den övre åldersgränsen för stöd en större andel av integrationskunderna med flyktingbakgrund och därmed jämförbar ställning jämfört med andra invandrare. 

Det att en integrationsplan vid behov utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster kan ha begränsade positiva effekter på jämlikheten för invandrare och tjänsternas effektivitet. Även i nuläget är det möjligt enligt 20 § i integrationslagen att utarbeta en integrationsplan i samband med den inledande intervju som ingår i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster. Förslaget om att det ska föreskrivas i lag att en integrationsplan i fortsättningen alltid ska utarbetas i samband med bedömningen innebär att processen i detta avseende blir enhetlig i alla kommuner, oavsett var invandraren bor. Hänvisningen till integrationsfrämjande tjänster kan börja löpa snabbare i och med att integrationsplanen utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster. Kunden kan exempelvis hänvisas till flerspråkig samhällsorientering omedelbart efter det första mötet, medan kunden väntar på att t.ex. få påbörja sin integrationsutbildning. Den regionala jämlikheten i fråga om integrationstjänster och möjligheten att få dessa tjänster utan dröjsmål kan i viss mån effektivisera integrationen och sysselsättningen med antagandet att kommunerna och deras arbetskraftsmyndigheter kan tillhandahålla dessa tjänster utan betydande väntetider.  

Å ena sidan kan det att bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster och utarbetandet av en integrationsplan görs samtidigt i vissa fall vara förknippat med en risk, nämligen att de mål som sätts upp i integrationsplanen visar sig vara oändamålsenliga för kundens integration eller att kunden hänvisas till oändamålsenliga integrationsfrämjande åtgärder, om det i samband med att integrationsplanen utarbetas ännu inte finns tillräcklig information om t.ex. kundens språkfärdighetsnivå eller hur integrationsutbildningen lämpligen bör framskrida. Å andra sidan ska integrationsplanen ses över och uppdateras, och i samband med det är det möjligt att reagera på uppgifter från mer detaljerade expertbedömningar om individens behov av integrationstjänster. Förslaget om att integrationskunder ska vägledas till att söka sig till utbildning som motsvarar deras individuella behov enligt integrationsplanen eller till annan integrations- och sysselsättningsfrämjande service utan dröjsmål kan bidra till att integrationsprocessen löper snabbare ända från inledningsskedet. För att de föreslagna ändringarna ska leda till en snabbare serviceprocess förutsätts att integrationskundens kompetens och behov av integrationstjänster bedöms och därpå följande tjänster tillhandahålls utan dröjsmål. I praktiken ska vägledningen redan nu ske omedelbart på det sätt som beskrivs i motiveringen i RP 208/2022 rd, men ändringen syftar till att påskynda inledandet av integrationsprocessen ytterligare. 

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det att lagens 6 §, där det föreskrivs om tolkning och översättning, upphävs. Paragrafen är informativ. I den konstateras det att bestämmelser om myndigheters skyldighet att sörja för tolkning eller översättning i ett ärende finns i 26 § i förvaltningslagen. Eftersom bestämmelsen utgör en informativ hänvisning till allmänna förvaltningslagar, blir dessa tillämpliga även utan en uttrycklig bestämmelse i speciallagstiftningen. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till tolkning och översättning. 

4.2.3.2  Konsekvenser för barnen

Med konsekvenser för barn avses direkta och indirekta konsekvenser som lagförslaget har på barnens livsmiljö, barnen och barnets bästa. Majoriteten av de konsekvenser för barn som det lagförslag som gäller integrationslagen medför är indirekta och en följd av hur de ändringar i lagen som föreslås påverkar livet för barnens föräldrar. 

Det allmänna syftet med förslaget till lag om främjande av integration är att försnabba och effektivisera integrationsprocessen och sysselsättningen för invandrare. Genom att de vuxna invandrarna hittar sysselsättning bättre än i nuläget förbättras också möjligheterna för deras barn att klara sig väl i det finländska samhället. Det faktum att föräldrarna deltar i arbetslivet, inkomsterna ökar och språkkunskaperna förbättras ger dem bättre resurser att stöda barnet. Om de mammor som står utanför arbetskraften effektivare hänvisas till utbildning och vägleds in på arbetsmarknaden i och med att integrationen blir mer förpliktande förbättras jämlikheten mellan invandrarbarnen i samhället. Pesola H & Sarvimäki M 2024; Intergenerational Spillovers of Integration Policies: Evidence from Finland's Integration Plans. The Review of Economics and Statistics 2024, ; Foged ym. 2023, Intergenerational spillover effects of language training for refugees. Journal of Public Economics 220, https://doi.org/10.1162/rest_a_01494 I undersökningar har man kunnat konstatera att barnens språkinlärning och utbildningsvägar förbättras genom att de deltar i småbarnspedagogiken. Karila, K. 2016. Påverkande småbarnspedagogik: Lägesöversikt maj 2016. Utbildningsstyrelsen Rapporter och utredningar 6/2016. Ökad sysselsättning bland föräldrarna leder till att risken för fattigdom bland barn minskar. 

De åtgärder som föreslås i lagförslaget, t.ex. att stärka skyldigheten till integration, påskynda de inledande integrationstjänsterna och koncentrera ansvaret för och finansieringen av integrationsutbildningen till kommunerna och deras arbetskraftsmyndigheter, bedöms främja utbudet av integrationsutbildning enligt behov och föräldrarnas integration. Förändringarna har således positiva effekter för barnen. För att dessa ändringar ska påverka barnen i de mest utsatta familjerna på ett gynnsamt sätt bör kommunerna sörja för sin skyldighet att tillhandahålla integrationsfrämjande tjänster även för föräldrar som har utmaningar i fråga om lärande och funktionsförmåga eller hälsoproblem, och vid behov samordna integrationstjänster och social- och hälsovårdstjänster.  

En del av offren för människohandel är föräldrar med minderåriga barn och en del är barn. År 2025 hänvisades 32 barn till offer och 10 minderåriga kunder till hjälpsystemet för människohandel. Hjälpsystemet för offer för människohandel, https://ihmiskauppa.fi/wp-content/uploads/2026/01/Tilastot_2025.pdf, läst 12.2.2026. Förslaget om att upphäva ersättningarna för kostnader för tjänster och stödåtgärder som tillhandahålls offer för människohandel och att överföra anslaget till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena anses inte få direkta konsekvenser för barnen. Välfärdsområdena har en lagstadgad skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster enligt servicebehovet även för offer för människohandel och andra utsatta personer i enlighet med deras individuella behov. Skyldigheten är inte beroende av vilken typ av finansieringsmodell staten använder för att finansiera de kostnader som uppstår. I 6 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel konstateras det att när lagen tillämpas ska de särskilda behov som beror på människohandelsoffrets särskilt utsatta ställning, såsom på åldern, beaktas. Också enligt 38 b § 3 mom. ska hjälpinsatserna ordnas utifrån en bedömning av det individuella stödbehovet hos offret för människohandel, och när hjälpinsatserna ordnas ska hänsyn tas bland annat till särskilda behov som beror på offrets ålder. Inom social- och hälsovården bedöms servicebehoven alltid individuellt, och i detta sammanhang tas det således hänsyn till olika aspekter som gäller barn. Ändringen får negativa konsekvenser för offren för människohandel med tanke på barnens välfärd endast om välfärdsområdena handlar i strid med lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster.  

Invandrarföräldrarnas integration och sysselsättning har delvis olika effekter på döttrar och söner. Om de föreslagna ändringarna lyckas främja föräldrarnas, särskilt mammornas, läs- och skrivkunnighet, språkinlärning, sysselsättning och därmed delaktighet i samhället, kan ändringarna på basis av forskningslitteraturen antas återspegla sig på ett positivt sätt särskilt i döttrarnas utbildning och senare karriärer samt minska exempelvis risken för att sönerna hamnar in på en brottslig bana.  

En detalj som i ringa grad kan påverka invandrarbarnens situation är det att förslaget om att avskaffa ordnandet och finansieringen av integrationsutbildning vid läroanstalter för fritt bildningsarbete skulle leda till att också den utbildning som tillhandahållits vid folkhögskolorna och som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen upphör. Av informationsresursen Koski framgår att på statistikdagen den 20 september 2025 deltog 25 läropliktiga studerande i denna utbildning. En läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att fullgöra utbildningen efter den grundläggande utbildningen, kan på samma sätt som i nuläget studera i enlighet med 5 § 1 mom. i läropliktslagen inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Således beräknas ändringen påverka invandrarbarnens situation endast i ringa grad, eftersom de läropliktiga invandrare som hör till denna målgrupp fortfarande har möjlighet att fullgöra sin läroplikt inom den grundläggande utbildningen för vuxna. 

Om kommunerna tydligare informerar om möjligheten att integrera sig också på svenska och även sörjer för tillhandahållandet av integrationstjänster på svenska, kan antalet invandrare som integreras på svenska öka. Valet av integrationsspråk påverkar också barnen till de föräldrar som integreras på svenska och familjelivet. Möjligheterna till en framgångsrik integration på svenska påverkas av om det finns tillgång till exempelvis småbarnspedagogik, grundläggande utbildning och hobbyer på svenska.  

4.2.3.3  Könskonsekvenser

En av svagheterna i Finlands integrationssystem när det gäller jämställdhet mellan könen har ansetts vara modellen med två vägar, som inneburit att invandrarkvinnorna länge har stått utanför arbetskraften och inte haft tillgång till integrationstjänsterna. OECD (2018). Working Together: Skills and Labour Market Integration of Immigrants and their Children in Finland. OECD Publishing, Paris. https://doi.org/10.1787/9789264305250-en; OECD & Nordic Council of Ministers 2024: The labour market integration of migrant mothers and fathers in the nordic countries. https://www.oecd.org/content/dam/oecd/en/publications/support-materials/2023/10/international-migration-outlook-2023_0faed233/the-labour-market-integration-of-migrant-mothers-and-fathers-in-the-nordic-countries.pdf Den totalreform av integrationslagen som trädde i kraft i början av 2025 avhjälpte flera relaterade brister i integrationssystemet. De föreslagna ändringarna av integrationsmålen, betoningen av invandrarens egna ansvar och skyldighet samt de ändringar som hänför sig till ordnandet och finansieringen av integrationstjänsterna gör integrationstjänsterna och integrationssystemet ännu tydligare till en enda integrationsväg. Eftersom de föreslagna ändringarna framhäver alla invandrares ansvar för sin egen integration och prioriteringen av målet att alla personer som är i arbetsför ålder och som har arbetsförmåga, oavsett kön, blir delaktiga i arbetslivet kan de föreslagna ändringarna leda till att jämställdheten mellan invandrarmän och invandrarkvinnor förbättras. Målet och skyldigheten att hitta sysselsättning och lära sig språket gäller alla, även dem som sköter sina små barn hemma efter föräldraledigheten, i allmänhet kvinnor. Redan i samband med att en integrationsplan utarbetas ska både invandrarkvinnor och invandrarmän tydligare informeras om att målet och förväntningarna är att alla invandrare i arbetsför ålder som har arbetsförmåga ska integrera sig på arbetsmarknaden och lära sig språket. Att till exempel stanna hemma långvarigt för att sköta hushållet och barnen är inte ett alternativ ur integrationssynvinkel. Förslaget om att kommunen ska utarbeta en integrationsplan för alla invandrare som får internationellt skydd och invandrare som kan jämställas med dem förväntas öka antalet kvinnor som söker sig till integrationsfrämjande tjänster också inom grupper där det allmänt betraktas som ett ideal att kvinnan stannar hemma med barnen. De ändringar som stärker skyldigheten att integrera sig framhäver betydelsen av lika möjligheter för kvinnor och män att integrera sig. 

Syftet med de föreslagna ändringarna är att förbättra och påskynda vägledningen av nyanlända invandrare till ändamålsenliga tjänster under inledningsskedet av integrationen och att förbättra den regionala jämlikheten i fråga om tjänster i inledningsskedet av integrationen. Eftersom det finns en stor skillnad i sysselsättningsgraden mellan invandrarkvinnor och invandrarmän kan åtgärderna i bästa fall minska ojämlikheten mellan könen på arbetsmarknaden. 

Den ändring som föreslås innebär att de arbetssökande integrationskunder som för närvarande deltar i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet i fortsättningen kommer att delta i arbetskraftsutbildning som ordnas av den kommunala arbetskraftsmyndigheten. Detta kommer sannolikt att beröra något fler kvinnor än män, eftersom fler kvinnor än män har deltagit i frivilliga studier enligt integrationslagen under 2020-talet. Arbets- och näringsministeriets utredning från 2025 om frivilliga studier enligt integrationslagen fokuserade inte särskilt på könsfördelningen i integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet, men överlag deltog fler kvinnor än män i frivilliga studier enligt integrationslagen. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/27ec1a8e-1dac-4a58-8c9c-ad0fa5b599f5/KIRJE_20251229065159.PDF År 2024 vare 62 procent av de omkring 10 000 integrationskunder som deltog i frivilliga studier enligt integrationslagen kvinnor Arbetsförmedlingsstatistik, Arbets- och näringsministeriet..  

Om finansieringen av integrationsutbildningen styrs till en enda kanal skapar detta möjligheter för kommunerna att ordna integrationsutbildningen som helhet på ett ändamålsenligt sätt och att även i utbildningen i grundläggande litteracitet ta hänsyn till främjandet av delaktighet i arbetslivet bättre än i nuläget, där utbildningen i grundläggande litteracitet samt en del av integrationsutbildningen har genomförts som frivilliga studier vid läroanstalter för fritt bildningsarbete, separat från arbetskraftsservicen. Ändringen av finansieringssystemet och lösningen att inkludera utbildningen i grundläggande litteracitet i arbetskraftsutbildningen kan således i bästa fall på lång sikt få positiva effekter särskilt på jämställdheten och möjligheterna till integration och sysselsättning för de mest utsatta invandrarkvinnorna, som inte kan läsa och skriva.  

För att konsekvenserna för integrationen och sysselsättningen ska bli positiva förutsätts att kommunerna lyckas ordna integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet i enlighet med integrationskundernas servicebehov. År 2022 var nästan två av tre (62 procent) studerande kvinnor såväl inom utbildningen i grundläggande litteracitet som ordnas i form av frivilliga studier enligt integrationslagen och som stöds genom en arbetslöshetsförmån som inom läskunnighetsskedet av den grundläggande utbildningen för vuxna. Arbets- och näringsministeriets utredning från 2025 om frivilliga studier enligt integrationslagen. (på finska) https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/27ec1a8e-1dac-4a58-8c9c-ad0fa5b599f5/KIRJE_20251229065159.PDF Den föreslagna ändringen av utbildningen i grundläggande litteracitet säkerställer bättre än i nuläget att utbildning i grundläggande litteracitet finns att tillgå där det finns behov av den, och samtidigt att denna utbildning inte tillhandahålls på orter där den inte behövs. Eftersom majoriteten av dem som deltar i utbildning i grundläggande litteracitet är kvinnor, gäller de risker för negativa konsekvenser som beskrivs i avsnittet ”Konsekvenser för invandrarna" kvinnor med lägre utbildning, låg inlärningsförmåga och flyktingbakgrund i högre grad än män.  

Den föreslagna ändringen av 60 § 1 mom. 4 punkten, som gäller beviljande av statsandel för främjande av integrationen av personer som får stöd för hemvård av barn, bedöms i viss mån ha positiva effekter som främjar jämställdheten mellan könen. I fortsättningen ska statsandelen beviljas för ett bredare användningsändamål, dvs. också för att främja integrationen av föräldrar till barn under skolåldern. Med denna finansiering har kommunerna sedan 2025 tagit fram olika tjänster i enlighet med integrationslagen, t.ex. deltidsutbildningar och barnvårdsstödda utbildningar för invandrarföräldrar som får stöd för hemvård av barn. Integrationskunder som får stöd för hemvård av barn, av vilka de flesta är kvinnor, övergår sannolikt i och med lagförslaget om den så kallade norska modellen av hemvårdsstöd i regel till att bli kunder inom arbetskraftsservicen. Ändringen gäller inte personer som flyttat till Finland från EU/EES-området, vilket innebär att en del av integrationskunderna även framöver kan få stöd för hemvård av barn och därmed stå utanför arbetskraften. Genom anslaget i fråga stöds tillhandahållandet av tjänster inte bara för dem som får stöd för hemvård, utan också för andra föräldrar till barn under skolåldern, men målgruppen förväntas inte växa i storlek. En utvidgning av målgruppen för beviljande av statsandel gör det möjligt för kommunerna att med hjälp av finansieringen ordna integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster för föräldrar till barn under skolåldern, oavsett om de är arbetssökande eller står utanför arbetskraften. Detta kan i princip betraktas som en ändring som gör det möjligt att stärka jämställdheten mellan könen och som bidrar till att genomföra skrivningen i regeringsprogrammet om att förbättra ställningen för invandrarmammor. I enlighet med sitt självstyre har kommunerna möjlighet att själva bestämma hur de tjänster som möjliggörs genom statsandelen ska ordnas inom ramen för lagen och vilken målgrupp av invandrarföräldrar till barn under skolåldern som ska tillhandahållas integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster med hjälp av finansieringen. Konsekvenserna för jämställdheten mellan könen kan således variera mellan de olika kommunerna.  

Människohandel är förknippad med könsspecifika element. Kvinnor är i princip mer sårbara som offer för vissa typer av människohandelsbrott, t.ex. tvångsäktenskap eller tvingande till prostitution. Överföringen av finansieringen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena påverkar inte tjänsterna för offer för människohandel, eftersom myndigheternas skyldigheter att tillhandahålla stöd och hjälp grundar sig på annan lagstiftning. De föreslagna ändringarna i fråga om ersättning för kostnader för tjänster till offer för människohandel bedöms inte ha några könsspecifika konsekvenser. 

Förslaget om att vuxna invandrares deltagande i grundläggande utbildning för vuxna som frivilliga studier enligt integrationslagen som stöds med arbetslöshetsförmån i regel ska begränsas till personer under 40 år kan begränsa kvinnornas deltagande i denna form av utbildning i högre grad än männens. Kvinnor som närmar sig trettioårsåldern är ofta i åldern för att skaffa barn, och en del av dem kan tillfälligt vara borta från arbetsmarknaden på grund av graviditet eller föräldraledighet vid den tidpunkt då de överstiger åldersgränsen på 40 år. Förslaget om att begränsa stöd i form av arbetslöshetsförmåner till personer under 40 år kan således i vissa fall få hårdare konsekvenser för mammorna än för andra invandrare. Ur jämställdhetsperspektiv kan betydelsen av denna begränsning ställas i relation till att dessa mammor under integrationsperioden i vilket fall som helst kan delta i någon annan utbildning som är lämplig för deras situation och som främjar integration och sysselsättning. Den övre åldersgränsen gäller den tidpunkt då de studier som stöds med arbetslöshetsförmånen inleds, så i praktiken kan i viss mån även personer över 40 år fortsätta att studera inom den grundläggande utbildningen för vuxna. Enligt förslaget kan dessutom ovannämnda studier även i fortsättningen stödjas i fråga om en 40-årig eller äldre integrationskund, om de tillfälligt inte har kunnat genomföras på grund av skada, sjukdom, användning av graviditets- eller föräldrapenningsdagar enligt 9 kap. i sjukförsäkringslagen eller av någon annan därmed jämförbar orsak. Dessutom ska den övre åldersgränsen för stöd för grundläggande utbildning för vuxna endast gälla frivilliga studier enligt integrationslagen som stöds med arbetslöshetsförmån och därmed inte hindra även äldre integrationskunder från att söka sig till grundläggande utbildning för vuxna med någon annan förmån eller utkomst. Dessutom är det med stöd av lagen om ordnande av arbetskraftsservice fortfarande möjligt för invandrare över 25 år, för vilka en sysselsättningsplan ska utarbetas, att få stöd för grundläggande utbildning för vuxna som fullgörs som frivilliga studier, om förutsättningarna för stödet uppfylls med stöd av den lagstiftningen. 

4.2.3.4  Dataskyddskonsekvenser

Enligt förslaget ska den kommunala arbetskraftsmyndigheten ansvara för att ordna utbildning i grundläggande litteracitet. Även om det är en ny uppgift för arbetskraftsmyndigheten att ordna utbildning i grundläggande litteracitet, är det inte nödvändigt att föreskriva om mer omfattande rättigheter för olika aktörer att få information. De personer som ska vägledas till utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas av arbetskraftsmyndigheten är samma personer som med stöd av den gällande integrationslagen genom kommunens eller arbetskraftsmyndighetens försorg har vägletts till att delta i utbildning i läs- och skrivkunnighet inom det fria bildningsarbetet eller grundläggande utbildning för vuxna som frivilliga studier enligt integrationslagen. Personerna fortsätter att vara kunder hos kommunen eller arbetskraftsmyndigheten. Den rätt för serviceproducenter att få information som avses i 94 § i integrationslagen och som hänför sig till produktion av integrationsfrämjande tjänster omfattar även rätt till information när serviceproducenten producerar utbildning i grundläggande litteracitet.  

Upphävandet av ersättningen för tjänster och stödinsatser till offer för människohandel kan bedömas ha positiva effekter på dataskyddet för offer för människohandel. Enligt nuvarande praxis för ansökan om ersättning lämnar välfärdsområdena till livskraftscentralen och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret detaljerade uppgifter om kundens social- och hälsovård till stöd för beslutet om ersättning och utbetalning. Bestämmelser om utlämnande av personuppgifter från en myndighet till en annan finns i 90 § i integrationslagen. Överföringen av ersättningen för kostnader för offer för människohandel till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena förutsätter i fortsättningen inte någon separat ansökan om ersättning och sändande av social- och hälsovårdsuppgifter till andra myndigheter eller lagring av uppgifter någon annanstans än i relevanta informationssystem inom social- och hälsovården.  

I gällande 9 a § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister föreskrivs det om en skyldighet i anslutning till läropliktsutbildning att föra in uppgifter om studerande inom utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen. I 5 § 2 mom. i läropliktslagen är det fråga om utbildning som ordnas vid en folkhögskola, där grunderna för läroplanen för integrationsutbildning för vuxna invandrare enligt integrationslagen eller Utbildningsstyrelsens rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet för invandrare följs. Skyldigheten att föra in uppgifter har således gällt folkhögskolor som ordnar läropliktsutbildning. Genom propositionen avskaffas utbildningen i fråga, och därför ska uppgifter om den inte heller i fortsättningen föras in i informationsresursen Koski.  

Slopandet av skyldigheten att föra in uppgifter bedöms inte ha några dataskyddskonsekvenser för de registrerade. Gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen Koski är för närvarande bl.a. undervisnings- och utbildningsanordnarna samt Utbildningsstyrelsen. De gemensamt personuppgiftsansvariga ska se till att de uppgifter som föreskrivs för dem som personuppgiftsansvariga i 5 § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister fullgörs och att den registrerades rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) tillgodoses även i fortsättningen i fråga om de utbildningsuppgifter som har införts i informationsresursen innan den föreslagna lagen träder i kraft. 

Enligt 11 § i lagen om nationella studie-, utbildnings- och examensregister ska de uppgifter som förs in i informationsresursen Koski bevaras permanent. Uppgifter om utbildningarna i fråga kan användas och lämnas ut ur informationsresursen på det sätt som föreskrivs i lag. Till exempel uppföljnings- och tillsynstjänsten för läroplikten Valpas utnyttjar uppgifterna för att följa upp att läroplikten fullgörs och övervakas. De uppgifter som förts in i informationsresursen Koski före den föreslagna lagstiftningsändringen förblir således tillgängliga i informationsresursen så att de kan utnyttjas bl.a. för fullgörandet av det styrnings- och tillsynsansvar som enligt lag hör till den läropliktiges bostadskommun. De uppgifter som införts i informationsresursen Koski före den föreslagna lagändringen kan i fortsättningen också utnyttjas av individen via tjänsten Min studieinfo på det sätt som föreskrivs i lag. 

4.2.3.5  Konsekvenser för sysselsättningen

Enligt förslaget ska sysselsättning i högre grad definieras som mål för integrationen, och skyldigheten att integrera sig ska stärkas. Enligt uppskattning har integrationsplaner och de tjänster som ingår i dem under en uppföljningsperiod på tio år på ett betydande sätt höjt inkomstnivån för dem som har fått planen. Sarvimäki, M. & Hämäläinen, K. 2016. Intergrating Immigrants: The Impact of Restructuring Active Labor Market Policies. Journal of Labor Economics. 34(2). S. 479–508. .https://www.journals.uchicago.edu/doi/abs/10.1086/683667 Om förslaget att en integrationsplan ska utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster leder till att invandraren snabbare får tillgång till tjänsterna och både effektiviserar och rationaliserar myndigheternas tjänster, kan detta ha positiva indirekta effekter på sysselsättningen.  

De föreslagna ändringarna i finansieringen och organiseringsansvaret i fråga om integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan ha positiva effekter på sysselsättningen bland invandrare om kommunerna lyckas skapa ändamålsenligare och effektivare utbildnings- och sysselsättningsvägar för integrationskunderna, i och med att hela utbildningsutbudet i inledningsskedet av integrationsprocessen ligger i kommunernas händer och kommunerna ansvarar helt och hållet för finansieringen. Kommunerna får exempelvis bättre möjligheter att samordna utbildningen med andra sysselsättningsfrämjande åtgärder såsom lönesubvention, arbetsprövning och karriärvägledning samt t.ex. yrkesutbildning, läroavtalsutbildning och inlärning i arbetet. De föreslagna ändringarna kan också få negativa konsekvenser för sysselsättningen och integrationen bland invandrare, om de självstyrande kommunerna inte anvisar tillräcklig finansiering för integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Detta skulle göra det svårare för invandrarna att lära sig finska eller svenska samt de färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet. Samtidigt har dessa fördelar och risker funnits sedan början av 2025 när det gäller integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. Den föreslagna ändringen medför även fördelar och risker i anslutning till utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. 

De föreslagna ändringarna i finansieringen av och organiseringsansvaret för integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet kan ha begränsade konsekvenser för anställningsförhållandena för undervisningspersonalen inom integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet som är svåra att förutse. Det föreslås att integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet, som ingår i integrationsplanerna och som i nuläget tillhandahålls vid läroanstalter för fritt bildningsarbete, ska omfattas av kommunens organiseringsansvar, vilket minskar utbudet av integrations- och språkutbildningar vid läroanstalter för fritt bildningsarbete. Undervisningspersonalen inom integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet vid läroanstalterna för fritt bildningsarbete har olika anställningsförhållanden och olika arbetsavtal. Om kommunen väljer att genomföra integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet som köpta tjänster, dvs. genom konkurrensutsättning, är det möjligt att undervisningspersonalen i större utsträckning erbjuds visstidsanställningar eller kortare anställningsförhållanden jämfört med om kommunen beslutar att genomföra utbildningen som egen produktion eller jämfört med nuläget, där utbildningarna delvis genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete. Samtidigt påverkas längden och kvaliteten på undervisningspersonalens anställningsförhållanden av många faktorer, oavsett om det är fråga om köpta tjänster, kommunens egen produktion eller det fria bildningsarbetet, och det är svårt att förutse hur de beslut som de självstyrande kommunerna fattar kommer att påverka undervisningspersonalens anställningsförhållanden. Eftersom upphandlingar av arbetskraftsservice hör till upphandlingar av social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster enligt bilaga E till lagen om offentlig upphandling och koncession, ska den upphandlande enheten särskilt beakta serviceanvändarnas behov vid upphandlingen (lagen om offentlig upphandling och koncession, 108 §). Den upphandlande enheten ska överväga hur lång avtalsperioden lämpligen bör vara.  

Förslaget om att utöka statsandelen för kommunal basservice med två miljoner euro kan uppmuntra kommunerna att stärka de flexibla sätten att genomföra integrationsutbildningen, vilket i bästa fall kan bidra till sysselsättningen bland invandrare, anställningsförhållandenas kontinuitet och därmed integrationen. Det att integrationsutbildningen kan genomföras enligt flera olika modeller kan främja invandrarnas språkkunskaper och förhindra oändamålsenliga avbrott i integrationsutbildningen. Genom tilläggsfinansieringen främjas också det beslut som fattades i samband med budgetförhandlingarna hösten 2025, enligt vilket heltids- eller deltidsarbete ska möjliggöras vid sidan av integrationsutbildningen och grunderna för läroplanen för integrationsutbildningen ska utvärderas för att säkerställa att det är möjligt att flexibelt kombinera integrationsutbildning med arbete eller företagande. I enlighet med budgetförhandlingarna säkerställs dessutom en smidig arbetslivsväg för invandrare. Bedömningen av konsekvensernas betydelse försvåras av att de självstyrande kommunerna bestämmer hur integrationsutbildningen ska genomföras.  

Förslaget om att slopa vissa ersättningar till kommunerna kan inte bedömas ha sysselsättningsfrämjande effekter för personer med invandrarbakgrund. Personer med invandrarbakgrund har i allmänhet det största servicebehovet i början efter sin ankomst till landet och vanligen också mer hälsoproblem än andra. Således beräknas deras sysselsättning i allmänhet ta längre tid än för andra. Det är också möjligt att besparingarna har en försvagande konsekvens för sysselsättningen för personer med flyktingbakgrund och andra som behöver integrationstjänster. Till exempel har verksamhet i form av kompetenscentrum bedrivits uttryckligen i syfte att effektivisera och påskynda sysselsättningen. Även om besparingarna i enlighet med budgetförhandlingarna inte riktas direkt till sysselsättningsfrämjande tjänster, kan kommunerna reagera på besparingarna på olika sätt. En minskning av t.ex. anslaget för sektorsövergripande samarbete skulle sannolikt leda till att sysselsättningen bland invandrare som behöver sektorsövergripande tjänster fördröjs. Det är också möjligt att kommunerna riktar sparåtgärder t.ex. till ordnandet av integrationsutbildning, vilket har direkta konsekvenser för invandrarnas möjligheter att utveckla de språkkunskaper som behövs i arbetslivet och i fortsatta studier och därigenom också för sysselsättningen.  

4.2.3.6  Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna

Enligt grundlagens 22 § ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Internationella människorättskonventioner som är förpliktande för Finland är också bland annat konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen FördrS 18 och 19/1990, sådan den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010) samt den reviderade Europeiska sociala stadgan (FördrS 78–80/2002). Detta förslag har eventuellt konsekvenser för hur de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna tillgodoses. Utgångspunkten för förslaget till lag om främjande av integration är tryggande av faktisk jämlikhet för invandrare. Med detta avses jämlikhet, som förverkligas för slutresultatens del oberoende av olika utgångslägen och möjligheter. 

Hur likabehandling och icke-diskriminering av invandrare förverkligas i vardagen beror i hög grad på hur goda befolkningsrelationer förverkligas på lokal nivå. De lagändringar som påverkar tjänsterna för invandrare, det faktum att omnämnandena av goda befolkningsrelationer i lagen stryks och den offentliga debatten om dessa ändringar kan återspegla sig i hur man förhåller sig till och talar om invandrare. De föreslagna ändringarna när det gäller dels den minskning av kostnader enligt integrationslagen som ska ersättas till kommunerna och välfärdsområdena för att sparmålen ska uppnås, dels finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper kan leda till en lokal och regional debatt om hur man ska ersätta den brist i finansieringen av de lagstadgade tjänsterna för invandrare som den minskande statsfinansieringen medför. De offentliga kostnader som invandrare medför för kommunerna i en situation med minskande finansiering kan således öka motsättningarna i kommunala beslutsfattande organ och mellan medborgare, vilket kan ha försämrande konsekvenser för jämlikheten och vara utmanande för de goda befolkningsrelationerna. 

År 2019 meddelade riksdagens biträdande justitieombudsman ett beslut (EOAK/3489/2017) där det ansågs att offer för människohandel befinner sig i en utsatt ställning och behöver särskilt stöd och skydd. Biträdande justitieombudsmannen konstaterade att den särskilda ställningen för en person som identifierats som offer för människohandel grundar sig på internationell lagstiftning som är bindande för Finland och på nationell lagstiftning. Enligt artikel 11.5 i EU:s människohandelsdirektiv 2011/36/EU ska hjälp- och stödåtgärder åtminstone omfatta en levnadsstandard som kan säkerställa brottsoffrens försörjning, genom åtgärder som tillhandahållande av lämplig och säker bostad och materiellt understöd samt nödvändig sjukvård inbegripet psykologiskt stöd, rådgivning och information, översättning och tolkning. Dessa ingår i de hjälpinsatser som nämns i 38 a § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering och hjälp till offer för människohandel (rådgivning och handledning, trygg inkvartering, mottagningspenning eller utkomststöd, socialservice, hälso- och sjukvårdstjänster, tolk- och översättartjänster, rättshjälp och juridisk rådgivning, spårande av föräldrar till offer som är barn som saknar vårdnadshavare eller någon annan person som svarat för den faktiska vårdnaden om ett barn, stöd för att offret tryggt ska kunna återvända).  

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1712 om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer antogs sommaren 2024. Ett arbetsgruppsbetänkande i form av en regeringsproposition har varit ute på remiss med syftet att genomföra direktivet om ändring av människohandelsdirektivet senast den 15 juli 2026. Justitieministeriet 2025. Genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet. Arbetsgruppsbetänkande. Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2025:45. Artikel 11 i direktivet om ändring av människohandelsdirektivet, som gäller hjälp och stöd till offer, har ändrats flera gånger. Artikeln ålägger medlemsstaterna att säkerställa att offren får specialiserad hjälp och stöd med beaktande av ett jämställdhets-, funktionsnedsättnings- och barnperspektiv och genom att tillämpa ett angreppssätt som sätter offren i centrum. Enligt arbetsgruppens betänkande är hjälpsystemet för offer för människohandel och lagstiftningen om det av särskild betydelse med tanke på skyldigheten i fråga. I arbetsgruppens betänkande beskrivs i detalj skyldigheterna enligt lag att tillhandahålla specialiserad hjälp och stöd till offer för människohandel. I betänkandet konstateras det att artikel 11.1 i direktivet, som gäller hjälp och stöd till offer, inte kräver några lagstiftningsändringar.  

Det föreslagna upphävandet av ersättningarna för kostnader för tjänster och stödinsatser till offer för människohandel som ingår i integrationslagen och den föreslagna överföringen av finansieringen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena bedöms inte försvaga offrens rätt att få social- och hälsovårdstjänster i välfärdsområdet i enlighet med den ovannämnda lagstiftningen och sina behov efter att direktivet om ändring av människohandelsdirektivet har trätt i kraft. Bestämmelser om ordnandet av dessa tjänster finns i annan lagstiftning än integrationslagen, och ändringen av finansieringssystemet ändrar inte den skyldighet att ordna tjänster som enligt annan lagstiftning hör till kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Ändringen av finansieringssystemet anses därför inte inverka negativt på invandrarnas grundläggande och mänskliga rättigheter eller på likabehandlingen av invandrare.  

Totalreformen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper kan ha konsekvenser för den jämlika tillgången till utbildning runtom i Finland. Incitamenten i statsandelssystemet för kommunal basservice, kommunernas ökade ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna samt kommunernas finansieringsandel av det grundläggande utkomststödet, dvs. 50 procent, kan uppmuntra kommunerna att ordna och utveckla bättre och effektivare integrationsutbildningar och utbildningar i grundläggande litteracitet för arbetssökande integrationskunder. Å ena sidan bestämmer de självstyrande kommunerna hur mycket finansiering de ska rikta till genomförandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas som arbetskraftsutbildning, och det är därför också möjligt att tillgången till utbildning i vissa kommuner blir otillräcklig. Å andra sidan har dessa fördelar och risker funnits sedan början av 2025 när det gäller integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning, och i och med den föreslagna ändringen kommer fördelarna och riskerna att omfatta även utbildning i grundläggande litteracitet och den del av integrationsutbildningen som för närvarande genomförs vid läroanstalter för fritt bildningsarbete och vars finansiering riktas direkt till huvudmännen för läroanstalterna för fritt bildningsarbete. I början av den föreslagna reformen kan tillgången till utbildning dessutom variera på olika håll i Finland också av den orsaken att integrationsutbildningen och utbildningen i grundläggande litteracitet inom det fria bildningsarbetet i vissa regioner har haft en större roll, och kommunerna i dessa regioner kan behöva mer tid för att övergå till att ordna den utbildning för integrationskunder som tidigare tillhandahållits inom det fria bildningsarbetet som arbetskraftsutbildning. Samtidigt har finansieringen av integrationsfrämjande utbildning inom det fria bildningsarbetet för närvarande fördelat sig ojämnt så att tillgången till dessa utbildningstjänster i vissa regioner har varit sämre än genomsnittet i förhållande till behovet. Karinen, R. m.fl. 2025. Selvitys kotoutumista ja kielitaitoa edistävien koulutusten rahoitusmalleista. (på finska)https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/c33a0fe5-17be-4a0b-8bdd-3545e4fb2e72/a0ae1e15-09c8-4c6c-8e1b-64600b40b49a/KIRJE_20250522101249.PDF Förslaget om att koncentrera finansieringen av integrationsutbildningen till en enda kanal skulle minska den regionala ojämlikheten i fördelningen av finansieringen och utbudet av tjänster. Propositionen kan således påverka t.ex. de kulturella rättigheter som tryggas som en grundläggande fri- och rättighet.  

Enligt 6 § i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av till exempel ålder. De som flyttar till Finland i äldre ålder ska vid behov ges möjlighet att lära sig finska eller svenska och delta aktivt i samhället. År 2024 flyttade sammanlagt 1 138 utländska medborgare som fyllt 65 år till Finland. De flesta av dem, 1 077 personer, var medborgare i ett europeiskt land, 6 var medborgare i afrikanska länder, 20 i amerikanska länder, 32 i asiatiska länder och 3 i andra länder. Statistikcentralen, befolkningsstatistik 2026. De förslagna ändringarna bedöms inte ha några konsekvenser för de integrationstjänster som tillhandahålls äldre invandrare. Målgruppen för kommunens integrationsfrämjande åtgärder och integrationsprogram är inte enbart de som är kunder inom arbetskraftsservicen utan även personer utanför arbetskraften, såsom äldre personer. Kommunen ska se till att det för integrationskunder utanför arbetskraften, såsom för äldre, ordnas åtgärder som främjar språkkunskaper och integration på olika nivåer. Förslaget om att koncentrera finansieringen av integrationsutbildningen till en enda kanal inom statsandelen för kommunal basservice ändrar inte kommunens skyldighet att erbjuda äldre integrationskunder tjänster som främjar deras integration. Den föreslagna ändringen av finansieringssystemet stärker kommunens möjligheter att ordna tjänster för olika grupper av integrationskunder efter behov.  

Förslaget om att vuxna invandrares deltagande i grundläggande utbildning för vuxna som frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt integrationslagen i regel ska begränsas till integrationskunder under 40 år hindrar 40-åriga och äldre integrationskunder från att börja delta i utbildningen i fråga som frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt integrationslagen. Med avseende på jämlikheten bland invandrare anses åldersgränsen dock inte försämra arbetssökande integrationskunders ställning i förhållande till andra arbetslösa arbetssökande i någon betydande grad. Dessutom ska det fortfarande vara möjligt för integrationskunder som fyllt 40 år att av grundad anledning som frivilliga studier enligt integrationslagen delta i den grundläggande utbildningen för vuxna med stöd av arbetslöshetsförmån. Begränsningen hindrar inte invandrare från att delta i den grundläggande utbildningen för vuxna eller fullgöra den grundläggande utbildningens lärokurs på något annat sätt än som frivilliga studier enligt integrationslagen. Det har uppskattats att för 40-åriga eller äldre integrationskunder är deltagande i annan integrationsfrämjande utbildning, såsom utbildning i grundläggande litteracitet eller arbetslivsinriktad integrationsutbildning, en mer direkt väg till arbetslivet, delaktighet och förvärvande av språkkunskaper i finska eller svenska jämfört med den grundläggande utbildningen för vuxna. Att 40-åriga eller äldre integrationskunder vägleds till annan integrationsfrämjande utbildning än grundläggande utbildning för vuxna i form av frivilliga studier ska därför inte betraktas som en ändring som strider mot kulturell jämlikhet. Dessutom kommer det alltjämt att vara möjligt enligt integrationslagen att genom arbetslöshetsförmån stödja deltagande i grundläggande utbildning för vuxna för personer under 25 år, vilket inte är möjligt med stöd av lagen om ordnande av arbetskraftsservice. De som har uppnått pensionsåldern har inte rätt till arbetslöshetsförmåner, och den föreslagna ändringen påverkar därför inte de äldres deltagande i den grundläggande utbildningen för vuxna. Den föreslagna ändringen bedöms ha begränsade konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna.  

I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering säkerställs det att integration är möjlig på båda inhemska språken, och detta beaktas genomgående i propositionen. Dessutom kan förslaget om att trygga finansieringen av den svenskspråkiga integrationsfrämjande utbildningen under en övergångsperiod på två år från det att reformen har trätt i kraft, dvs. fram till utgången av 2028, påverka tryggandet av invandrarnas språkliga rättigheter. Förslaget syftar till att säkerställa tillgången till svenskspråkig utbildning, vilket också kan inverka på invandrarnas möjligheter att vid sidan av det finska språket välja svenska som integrationsspråk.  

Det att en integrationsplan vid behov utarbetas i samband med bedömningen av invandrarens kompetens och behov av integrationstjänster kan ha begränsade konsekvenser för invandrarnas regionala jämlikhet. Serviceprocessen är densamma oavsett var invandraren bor, vilket innebär att t.ex. vägledningen till integrationsfrämjande tjänster blir mer jämlik även i det avseendet att invandrarna i hela Finland redan i samband med det första mötet kan vägledas till tjänster i inledningsskedet av integrationen. Huruvida dessa effekter på den regionala jämlikheten realiseras beror på om kommunerna utan dröjsmål kan erbjuda tjänster som motsvarar integrationskundens behov och som kunden kan hänvisas till.  

Förslaget om att förtydliga målen enligt integrationslagen genomgående i lagen kan ha konsekvenser för jämlikheten, i och med att målen definieras tydligare i lagen och att samma mål gäller för alla invandrare och integrationskunder, oberoende av t.ex. i vilken kommun de bor, vilken familjesituation de befinner sig i, vilka arbetsmarknadsfärdigheter de har eller om de deltar i tjänster enligt integrationslagen. Förslaget om att i lagens syftesbestämmelse stryka hänvisningarna till exempelvis jämlikhet och jämställdhet påverkar inte jämlikheten eller jämställdheten för invandrare. Bestämmelser om jämlikhet och jämställdhet finns i de lagar som gäller dessa principer och som också tillämpas på invandrare och integrationskunder som hör till målgruppen för integrationslagen.  

I det första lagförslaget, som gäller integrationslagen, föreslås det att lagens 6 §, där det föreskrivs om tolkning och översättning, upphävs. Paragrafen är informativ. I den konstateras det att bestämmelser om myndigheters skyldighet att sörja för tolkning eller översättning i ett ärende finns i 26 § i förvaltningslagen. Eftersom bestämmelsen utgör en informativ hänvisning till allmänna förvaltningslagar, blir dessa tillämpliga även utan en uttrycklig bestämmelse i speciallagstiftningen. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till tolkning och översättning och påverkar inte tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna.  

I 19 § i grundlagen föreskrivs det om rätten till social trygghet. Enligt den paragrafen har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. I paragrafen tryggas dessutom vars och ens rätt till grundläggande försörjning. Enligt propositionen upphävs 7 § i integrationslagen, där det föreskrivs om rätt till inkomstrelaterad dagpenning, allmänt stöd och utkomststöd. Som det beskrivs i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) är den föreslagna bestämmelsen informativ, och med stöd av den har en invandrare inte rätt till inkomstrelaterad dagpenning, allmänt stöd eller utkomststöd. Förutsättningarna för att erhålla dessa förmåner avgörs med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om allmänt stöd och lagen om utkomststöd. Minskningen av ersättningarna enligt integrationslagen inverkar inte heller på enskilda personers försörjning, eftersom ersättningarna betalas till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland, inte till invandrare. Ett upphävande av paragrafen begränsar således inte invandrarnas eller integrationskundernas rätt till inkomstrelaterad dagpenning, allmänt stöd eller utkomststöd och påverkar inte tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna.  

4.2.3.7  Konsekvenser för jämlikheten för invandrare med funktionsnedsättning

Enligt förslaget ska integrationsutbildning för teckenspråkiga genomföras på motsvarande sätt som i nuläget inom det fria bildningsarbetet, och finansieringen av utbildningen, totalt 400 000 euro, hör fortsättningsvis till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Ordnandet av integrationsutbildning för teckenspråkiga och finansieringen av denna utbildning följer således inte det föreslagna systemet med finansiering via en enda kanal, enligt vilket den kommunala arbetskraftsmyndigheten ordnar integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsutbildning och finansierar denna med statsandelen för kommunal basservice. Den särskilda lösningen i fråga om teckenspråkiga integrationskunder bedöms upprätthålla nuläget för de döva, dvs. att integrationsutbildning ordnas av en läroanstalt för fritt bildningsarbete som i sitt tillstånd att driva en läroanstalt har integrationsutbildning på teckenspråk som utbildningsuppgift. Genom denna riksomfattande lösning på ordnandet av integrationsutbildning på teckenspråk stärks jämlikheten för teckenspråkiga integrationskunder. Det kan vara utmanande för en enskild arbetskraftsmyndighet eller för flera olika sysselsättningsområden i samarbete att bilda tillräckligt stora utbildningsgrupper för att kunna ordna integrationsutbildning på teckenspråk, och därför är det ändamålsenligt att utbildningen ordnas på riksnivå.  

På motsvarande sätt som i nuläget kan också personer med funktionsnedsättning delta i undervisningsgrupper för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning, förutsatt att de med hjälp av t.ex. en assistent eller hjälpmedel kan delta i den vanliga integrationsutbildningen. Som exempel kan nämnas personer som hör och/eller ser dåligt samt personer med rörelsenedsättning. I praktiken kan läraren bli tvungen att anpassa undervisningen om en person med funktionsnedsättning deltar i utbildningen. Enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildningen beaktas vid ordnandet av utbildningen eventuella anpassningsbehov med tanke på studerande med funktionsnedsättning, och utbildningen ska vid behov anpassas på det sätt som teckenspråket och punktskriften förutsätter. 

Förslaget om att avskaffa ersättningen för tjänster till offer för människohandel och att överföra finansieringen till den allmänna finansieringen av välfärdsområdena bedöms inte försämra jämlikheten för personer med funktionsnedsättning. Enligt 38 b § 3 mom. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel ska hjälpinsatserna ordnas utifrån en bedömning av det individuella stödbehovet hos offret för människohandel, och när hjälpinsatser ordnas ska hänsyn tas bland annat till särskilda behov som beror på offrets fysiska och psykiska tillstånd. Inom social- och hälsovården bedöms alltid behoven av tjänster individuellt, och därför måste hänsyn till funktionsnedsättning även i fortsättningen tas inom tjänsterna för offer för människohandel, oberoende av ändringarna i finansieringssystemet.