Allmänt

I propositionen föreslås ändringar i lagarna om diskrimineringsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen, lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (nedan jämställdhetslagen) och lagen om diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Syftet är att genomföra direktiven om likabehandlings- och jämställdhetsorgan (direktiv (EU) 2024/1499 och (EU) 2024/1500). Genom direktiven har det fastställts minimikrav för verksamheten vid likabehandlings- och jämställdhetsorganen. 

Dessutom föreslås två i övrigt behövliga preciseringar i lagstiftningen. Till lagarna om ombudsmännen fogas bestämmelser om en möjlighet för ombudsmännen att delegera behörighet till föredragandena vid sina byråer. För det andra föreslås det i diskrimineringslagen en ändring enligt vilken tidsfristen för väckande av talan om gottgörelse börjar löpa på nytt först när diskriminerings- och jämställdhetsnämndens avgörande har vunnit laga kraft. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att propositionen i sin helhet är ändamålsenlig och tydlig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med vissa ändringar och anmärkningarna nedan. Samtidigt har utskottet behandlat två åtgärdsmotioner (AM 62/2025 rd och AM 27/2026 rd). Utskottet föreslår att riksdagen förkastar motionerna. 

Domstolsförfarande

I propositionen föreslås det att domstolen åläggs en skyldighet att ge jämställdhetsombudsmannen tillfälle att bli hörd i ärenden som gäller tillämpningen av jämställdhetslagen. Ändringen behövs för att genomföra artikel 10.2 i båda direktiven om likabehandlings- och jämställdhetsorgan. 

Sakkunniga har föreslagit att hörandet av jämställdhetsombudsmannen utvidgas till åtalsprövning. Vid utfrågningen föreslogs det å andra sidan också att den föreslagna skyldigheten att höra ombudsmannen stryks i lagförslaget. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att den föreslagna bestämmelsen fyller sitt syfte. Erfarenheterna av diskrimineringsombudsmannens rätt att bli hörd i domstol visar att hörandet av ombudsmannen inte har förlängt behandlingstiderna i domstolen. I egenskap av myndighet som bevakar hur jämställdheten förverkligas och följer upp diskriminering har jämställdhetsombudsmannen särskild sakkunskap om vilka uttrycksformer diskriminering kan anta, menar utskottet. Det är motiverat att nyttja denna sakkunskap i domstolen. 

Bestämmelser om avbrott i tiden för väckande av talan

Propositionen innehåller två förslag om avbrott i tiden för väckande av talan. Det föreslås att det till jämställdhetslagen och diskrimineringslagen fogas en bestämmelse enligt vilken tidsfristen för att yrka gottgörelse avbryts under ett förlikningsförfarande som leds av ombudsmannen. Denna ändring grundar sig på artikel 7 i direktiven om likabehandlings- och jämställdhetsorgan. 

Dessutom föreslås det i diskrimineringslagen en ändring enligt vilken tidsfristen för väckande av talan om gottgörelse börjar löpa på nytt först när diskriminerings- och jämställdhetsnämndens avgörande har vunnit laga kraft. Detta ändringsförslag grundar sig inte på direktiven utan på ett konstaterat missförhållande. Den gällande lagstiftningen leder till att den som misstänker diskriminering måste väcka talan om gottgörelse vid tingsrätten samtidigt som ett mål som gäller samma diskrimineringsärende eventuellt ännu inte har avgjorts i förvaltningsdomstolen. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ställer sig bakom de föreslagna ändringarna i fråga om tiden för att väcka talan. Ett förlikningsförfarande som leds av ombudsmannen varar i typfallet några månader, vilket innebär att inverkan på förfarandets totala längd inte är betydande. Med tanke på den som misstänker diskriminering kan den i lagen föreskrivna tiden för väckande av talan på 1—2 år dock vara för kort. Risken är att den löper ut medan förlikningsprocessen fortfarande pågår, i synnerhet om förlikningsförfarandet inte har inletts genast efter det att misstanken om diskriminering väcktes. Utskottet konstaterar att det ligger i båda parters och samhällets intresse att man når en uppgörelse i godo så att ärendet inte behöver föras till domstol. Uppnåendet av förlikning stöds av att förlikningsförfarandet kan pågå ostört utan den tidspress som tiden för väckande av talan medför. 

Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det föreslagits att lagförslagen kompletteras så att ombudsmannen utöver inledandet av förlikningsförfarandet också ska underrätta parterna om att förfarandet har avslutats. På så sätt får parterna entydigt kännedom om att tiden för väckande av talan fortsätter. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det motiverat att komplettera bestämmelserna i jämställdhetslagen och diskrimineringslagen till denna del. Ombudsmannen främjar oftast förlikningen genom skriftligt förfarande och genom separata diskussioner med bägge parter. Utan meddelande från ombudsmannen är det inte klart för parterna när förlikningen har avslutats. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att det är till fördel både för den som misstänker diskriminering och den som är misstänkt för diskriminering att tiden för väckande av talan i ett ärende som gäller gottgörelse och ogiltigförklaring av diskriminerande villkor avbryts till dess att diskriminerings- och jämställdhetsnämndens avgörande har vunnit laga kraft. Tack vare ändringen har parterna före utgången av tiden för väckande av talan i tingsrätten kännedom om ett lagakraftvunnet avgörande i ett diskrimineringsärende som hänskjutits till nämnden. Utskottet konstaterar också att ändringen inte gäller arbetsgivarna, eftersom arbetslivsfrågor i anslutning till tillämpningen av diskrimineringslagen inte kan föras till diskriminerings- och jämställdhetsnämnden för behandling. 

Oavhängighet och resurser

Regeringen föreslår en rad lagändringar för att befästa diskriminerings- och jämställdhetsorganens oberoende på det sätt som direktiven förutsätter. Bland de här ändringarna finns förslagen om diskrimineringsombudsmannens och jämställdhetsombudsmannens skyldighet att lämna en redogörelse för bindningar, förslaget om jämställdhetsombudsmannens rätt att vara tjänstledig från en eventuell egentlig tjänst under uppdraget som ombudsman samt förslaget om att justitieministeriet inte längre ska ha behörigheten att utnämna diskriminerings- och jämställdhetsnämndens personal. 

Enligt artikel 4 i direktiven ska medlemsstaterna, i enlighet med sina nationella budgetprocesser, säkerställa att varje likabehandlingsorgan förses med de personella, tekniska och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att de ska kunna genomföra alla sina uppgifter och utöva alla sina befogenheter effektivt. Genomförandet av direktiven medför enligt propositionens konsekvensbedömning i någon mån mer administrativa uppgifter och uppgifter i anslutning till praktiska förfaranden för diskrimineringsombudsmannen, jämställdhetsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Enligt nuvarande bedömning ökar de ändringar som direktiven förutsätter inte myndigheternas behov av resurser. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att tillräckliga resurser är en förutsättning för ett effektivt rättsskydd. Det är viktigt att se till att jämställdhetsombudsmannen klarar av att utföra även sin nya uppgift att lämna utlåtande till domstolar i ärenden som gäller tillämpningen av jämställdhetslagen. Ombudsmannen beslutar själv i vilka fall han eller hon lämnar det begärda utlåtandet.