Regeringen föreslår att lagen om verkställighet av vissa av Europeiska unionens jordbruksstöd och vissa nationella jordbruksstöd (nedan verkställighetslagen), lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare (nedan lagen om direktstöd till jordbrukare) och lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling ändras. De föreslagna ändringarna gäller preciserande av den kommunala myndighetens behörighet när det gäller vissa beslut om stöd, förenhetligande av villkoren för arealbaserade stöd när det gäller besittningen av stödberättigande arealer, tidpunkten för administrativ kontroll i anslutning till vissa miljöavtal och en lättnad av skyldigheten att återställa permanent gräsmark. Sammantaget anser jord- och skogsbruksutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med smärre ändringar. 

Preciserande av myndigheternas behörighet

I verkställighetslagen föreslås bestämmelser om kommunens behörighet att besluta om sammanslagning av referenskvantiteter för från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning samt sammanslagning av ansökningar om areal- och djurbaserade stöd i situationer där ansökningar som gäller en stödsökandes olika produktionsenheter betraktas som ansökningar som gäller en och samma gårdsbruksenhet. Det är fråga om att göra bestämmelserna om kommunens behörighet tydligare. Uppgiften är inte ny för kommunerna, men i praktiken har det rått oklarhet om vilken myndighet som är behörig när det gäller sammanslagning av stödansökningar.  

Det föreslås inga ändringar i de stödordningar som ändringarna gäller eller i den definition av gårdsbruksenhet som tillämpas i dem. EU-lagstiftningen om stödordningar som helt eller delvis finansieras av EU innehåller heltäckande bestämmelser om situationer där en eller flera stödsökande ska anses som en enda stödsökande, dvs. som en gårdsbruksenhet. I artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (nedan förordningen om strategiska planer) definieras en gårdsbruksenhet som ett jordbruksföretag som samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat.  

Enligt uppgift till utskottet granskas i samband med sammanslagningen av ansökningar hur gårdsbruksenheterna drivs. Om en och samma person, grupp av personer eller till exempel ett aktiebolag driver flera gårdsbruksenheter, betraktas de som en och samma gårdsbruksenhet om kriteriet om drift är uppfyllt. Med drift avses att en eller flera personer (fysiska eller juridiska personer) har bestämmande inflytande, vilket exempelvis i ett aktiebolag betyder att en eller flera personer innehar minst 50 procent av aktierna i aktiebolaget. Den föreslagna behörigheten för kommunerna att besluta om sammanslagning av ansökningar som gäller en gårdsbruksenhet ändrar inte dessa bedömningsgrunder, utan den säkerställer att kraven i EU-lagstiftningen uppfylls och därmed att Finland får full utdelning av EU-medlen.  

I inkomna yttranden har det påpekats att om definitionen av gårdsbruksenhet inte följs och det är möjligt att dela en gårdsbrukshelhet i flera delar, blir det möjligt att lämna in flera stödansökningar och kringgå bland annat de maximala stödbeloppen och sanktionerna för försummelse av stödvillkor. Om en gårdsbruksenhet kan delas är det också möjligt att styra sanktionerna för tvärvillkoren till endast en del av de stöd som söks och undvika att hela gårdsbrukshelheten blir föremål för kontroll av alla areal- och djurbaserade stöd som söks, eftersom stöden söks för olika helheter. En sådan brist i administrations- och kontrollsystemet kan leda till att medlemsstaten påförs en finansiell korrigering utöver de sanktioner som åläggs stödmottagarna.  

Enligt utskottet är det viktigt att säkerställa att definitionen av gårdsbruksenhet tillämpas konsekvent och enhetligt i hela landet med beaktande av att gårdsbruk i allt högre grad bedrivs i olika former av sammanslutningar. En gårdsbrukshelhet bör bedömas på ett enhetligt och likvärdigt sätt i hela landet, oavsett i vilken företagsform gårdsbruket bedrivs. När den som ansöker om stöd ska anses driva en produktionsenhet som ägs av exempelvis ett aktiebolag ska detta bedömas på ett objektivt och enhetligt sätt i hela landet. Enligt utskottet är detta särskilt viktigt vid förberedelserna av den kommande finansieringsperioden för den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom utskottet har fått information om att vissa jordbruksstöd i framtiden kommer att omfattas av stödtak per stödsökande.  

Sakkunniga har understött preciserandet av den kommunala myndighetens behörighet vid sammanslagning av ansökningar. Samtidigt har det dock framförts att gårdsbruksenheter som räknas till samma gårdsbrukshelhet också kan ha ansökningar som hör till livskraftscentralens behörighet. I anslutning till detta har det föreslagits att 10 § i verkställighetslagen preciseras så att kommunens behörighet att sammanslå ansökningar utvidgas till att omfatta också de ansökningar om ersättning enligt 7 § 1 mom. i verkställighetslagen som hör till livskraftscentralernas behörighet. Detta är nödvändigt eftersom de åkrar och djur som gårdsbruksenheterna uppgett i stödansökningarna ligger till grund för beviljandet av stöd som hör till såväl kommunens som livskraftscentralens behörighet. I systemet med jordbruksstöd söks arealbaserade stöd så att flera stöd söks för samma areal i den samlade ansökan. Om kommunens beslut om sammanslagning av ansökningar endast gäller arealbaserade stöd som kommunen beviljar, faller grunden för beviljande av stöd som hör till livskraftscentralens behörighet (åkrar eller djur) automatiskt bort från den ansökan som lämnats in till livskraftscentralen. 

Enligt uppgift till utskottet är förslaget att utvidga kommunernas beslut om sammanslagning av stöd till att omfatta vissa stöd och ersättningar som beviljas av livskraftscentralen ändamålsenligt och värt att understöda. Gårdsbruksenheterna ansöker årligen om i snitt sju olika jordbruksstöd. Om en gårdsbruksenhet utöver åkerbruk bedriver husdjursskötsel, kan den ansöka om upp till tio olika jordbruksstöd. Detta innebär att det kan fattas upp till 7—10 olika beslut per gård, vilket ökar den administrativa bördan för såväl stödförvaltningen som jordbrukaren. Enligt uppgift till utskottet gör kommunens beslut om sammanslagning av ansökningar det möjligt att förenkla stödförvaltningen också ur sökandens synvinkel. Initiativet till sammanslagning av ansökningar kan enligt uppgift till utskottet också komma från den som ansöker om stöd.  

Enligt inkommen utredning kan beslutet om sammanslagning av ansökningar dock endast gälla stödformer som hör till det integrerade administrations- och kontrollsystemet, dvs. stöd och bidrag som helt finansieras med medel ur Europeiska garantifonden för jordbruket samt kompensationsbidrag, miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion och ersättning för djurens välbefinnande som delvis finansieras med medel ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. En kommuns beslut kan inte gälla till exempel ersättning för jordbruksrådgivningstjänster som betalas till den som tillhandahåller rådgivningstjänsterna. Utskottet anser att den inkomna utredningen är motiverad och föreslår att kommuners beslut om sammanslagning av ansökningar utsträcks till att också gälla stöd som söks hos livskraftscentralen med ovan nämnda avgränsning. Sakkunniga har under utfrågningen föreslagit att ett utlåtande ska begäras av livskraftscentralen, om det beslutas att en ansökan om stöd som hör till centralens behörighet ska slås samman med andra ansökningar. Utskottet hänvisar till inkommen utredning och anser att det i stället för ett lagstadgat utlåtandeförfarande är ändamålsenligt att kommunerna överväger behovet av att be om utlåtande. Utskottet understöder att den regionala behörigheten inom en kommuns samarbetsområde preciseras i de situationer där en sökande har flera gårdsbruksenheter inom mer än en kommuns samarbetsområde. Utskottets förslag till ändringar som hänför sig till dessa ändringsbehov behandlas nedan. 

Övriga föreslagna ändringar

Två ändringar föreslås i lagen om direktstöd till jordbrukare. För det första föreslås att den stödberättigande arealen i fortsättningen ska vara i en aktiv jordbrukares besittning från den sista inlämningsdagen för den årliga samlade ansökan om EU:s direktstöd till jordbrukare till den sista möjliga dagen för ändring av ansökan. Med stödberättigande areal avses den areal av jordbruksmark som används för jordbruksverksamhet under det år då stödet i fråga söks. Genom den föreslagna ändringen förenhetligas bestämmelserna om besittningstiden för stödberättigande areal för arealbaserade stöd enligt olika lagar. Ändringen preciserar besittningskravet också för den som ansöker om stöd. 

För det andra föreslås det att 8 § 1 mom. i lagen om direktstöd till jordbrukare ändras så att det förfarande för återställande av permanent gräsmark som krävs i EU-lagstiftningen införs om arealen permanent gräsmark minskar med över tio procent på nationell nivå jämfört med referensarealen 2018, i stället för nuvarande fem procent. Återställningsskyldigheten innebär att när förfarandet med återställande tas i bruk, kan en jordbrukare förpliktas att till permanent gräsmark återställa en areal som motsvarar den permanenta gräsmark som omställts till annan användning. Även om återställningsskyldigheten har ingått i lagstiftningen sedan 2015 har man inte behövt ta den i bruk i Finland. I enlighet med inkomna sakkunnigyttranden anser utskottet att den föreslagna ändringen är mycket välkommen.  

I propositionen föreslås det att 7 § 5 mom. i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling ändras när det gäller tidpunkten för utförandet av administrativa kontrollbesök som gäller miljöersättning på basis av miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet och miljöavtal om skötsel av våtmarker. Enligt förslaget ska livskraftscentralen i fortsättningen utföra ett administrativt kontrollbesök där den areal som ligger till grund för miljöavtalet och dess ersättningsberättigande fastställs innan den sista utbetalningen av miljöersättning på basis av ett miljöavtal görs för det första avtalsåret. 

För närvarande har den sista utbetalningen av miljöersättning som görs på basis av de nämnda miljöavtalen betalats i juni det år som följer efter ansökningsåret. Det administrativa kontrollbesöket har infallit innan ersättningen betalats för det andra avtalsåret. Syftet med förslaget är bland annat att säkerställa att den som ansöker om stöd inte orsakas återkrav på grund av att det administrativa kontrollbesöket har utförts först före den sista utbetalningen av ersättningen. I samband med det administrativa kontrollbesöket kan det exempelvis konstateras att en del av den areal som en ansökan om miljöavtal gäller inte uppfyller avtalsvillkoren, varvid avtalsarealen minskar från den ursprungliga avtalsarealen i ansökan. I de yttranden som inkommit till utskottet har också denna ändring ansetts behövlig med tanke på såväl stödtagaren som förvaltningen.