1.1  Bakgrund

Fördraget mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (nedan kallat Prümfördraget) trädde i kraft i Finland den 17 juni 2007 (FördrS 53 och 54/2007). Fördraget innehåller bestämmelser om utbyte av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregisteruppgifter, gränsöverskridande operativt samarbete samt bekämpning av terrorism och olaglig migration. Prümfördraget är till sin juridiska form ettsedvanligt internationellt avtal. De åtgärder som ingår i fördraget faller inom EU:s behörighetsområde, men fördraget har inte beretts inom unionens strukturer utan mellan regeringarna. Enligt artikel 47.1 i Prümfördraget har EU:s bestämmelser företräde framför fördragets bestämmelser, och EU:s bestämmelser tillämpas i stället för fördragets bestämmelser.  

De flesta bestämmelserna i Prümfördraget införlivades i EU:s regelverk genom rådets beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (nedan kallat Prümbeslutet). Prümbeslutet tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i Prümfördraget. Prümbeslutet förbättrade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna. Prümbeslutet är också kopplat till rådets beslut 2008/616/RIF om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, nedan kallat beslutet om genomförande av Prümbeslutet. Beslutet om genomförande av Prümbeslutet innehåller mycket tekniska och detaljerade bestämmelser om sådant utbyte av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregistreringsuppgifter samt om gränsöverskridande operativt samarbete som omfattas av Prümbeslutet. Både Prümbeslutet och genomförandebeslutet till Prümbeslutet är direkt tillämplig lagstiftning i Finland. Vissa bestämmelser i Prümbeslutet krävde dock nationella genomförandebestämmelser, och därför utfärdades lagen om genomförande av vissa bestämmelser i rådets beslut om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1207/2011). 

Enligt kommissionen är utbytet av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregistreringsuppgifter i syfte att förebygga och utreda brott av avgörande betydelse för säkerheten i Europeiska unionen och för dess medborgare. Prümbeslutet och beslutet om genomförande av Prümbeslutet har bidragit till att fastställa sådana gemensamma regler, standarder och krav på EU-nivå som underlättar utbyte av uppgifter och främjar interoperabiliteten mellan nationella databaser. Sedan Prümbesluten antogs har dock många åtgärder vidtagits inom EU för att förbättra utbytet av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter. Bestämmelserna i Prümbeslutet och genomförandebeslutet om Prüm har föråldrats, eftersom kriminalteknisk utredning och teknik utvecklats avsevärt under de senaste tio åren. Genomförandet av Prümbesluten har också gått långsamt i vissa medlemsstater och bilaterala förbindelser har inte upprättats mellan alla medlemsstater. Dessutom baseras uppföljningsåtgärderna på nationell lagstiftning, vilket kan leda till stora förseningar i utbytet av uppgifter.  

1.2  Beredning

Beredning av EU-lagstiftning

Den 8 december 2021 lämnade kommissionen ett förslag till förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (nedan kallad Prüm II-förordningen) (COM (2021) 784 final). I och med förslaget ändrades Prümbeslutet och beslutet om genomförande av Prümbeslutet, samt förordningen (EU) 2018/1726 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) och förordningarna om interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser, viseringar, polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration (EU) 2019/817 och (EU) 2019/818. 

Regeringen utfärdade en skrivelse U 9/2022 rd och en uppföljande skrivelse UJ 10/2022 rd om förslaget till Prüm II-förordningen. Riksdagens grundlagsutskott gav ett utlåtande i ärendet (GrUU12/2022 rd) och förvaltningsutskottet gav utlåtanden (FvUU 10/2022 rd och FvUU 15/2022 rd). Stora utskottet godkände riksdagens ståndpunkter i StoURSk 43/2022 rd, StoURSk 57/2022 rd och StoURSk 72/2022 rd. 

Prüm II-förordningen trädde i kraft den 25 april 2024. Tillämpningen av förordningen kommer att inledas stegvis på datum som fastställs i kommissionens genomförandeakter.  

Beredning av regeringens proposition

Enligt statsminister Petteri Orpos regeringsprogram ska Finland inom EU arbeta för att öka utbytet av uppgifter mellan myndigheter i olika EU-länder i syfte att effektivisera bekämpning av terrorism och annan brottslighet. Regeringen kommer också att undanröja hinder för utbytet av uppgifter i kampen mot brottslighet. 

Den 15 juli 2024 tillsatte inrikesministeriet en arbetsgrupp vars uppgift var att bereda en proposition till sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som Prüm II-förordningen förutsätter. Arbetsgruppens uppgift var att undersöka det nationella handlingsutrymme som Prüm II-förordningen ger och bedöma om detta handlingsutrymme bör utnyttjas på nationell nivå. När det gäller ändringar av lagstiftningen ska förslaget utformas i form av en regeringsproposition. Arbetsgruppens mandatperiod löper ut den 30 juni 2026. Arbetsgruppen bestod av inrikesministeriets polisavdelning, inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning, inrikesministeriets förvaltnings- och utvecklingsavdelning, Polisstyrelsen, centralkriminalpolisen och Tullen. Under beredningsprocessen rådfrågade arbetsgruppen en expert från justitieministeriet. 

Beredningsdokument för regeringspropositionen finns tillgängliga i den offentliga tjänsten på adressen https://intermin.fi/hankkeet/ under kod SM018:00/2024. 

3.1  Utbyte av fingeravtrycks-, DNA-, och fordonsregisteruppgifter

Innan förordningen träder i kraft grundar sig utbyte av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregisteruppgifter på Prümbesluten, som antogs 2008. I Prümbesluten bestäms om automatiskt utbyte av dessa uppgifter mellan myndigheter som är ansvariga för att förebygga, förhindra och utreda brott. Syftet med besluten är att stödja gränsöverskridande polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Prümbesluten har varit till stor hjälp när det gäller att bekämpa brottslighet och terrorism i EU och reda ut gränsöverskridande brott, också i sådana fall där gärningsmannen inte från tidigare varit känd för den finska polisen. EU-informationssystems bredare helhet har dock utvecklats avsevärt sedan Prümbesluten antogs. Till denna helhet hör tre EU-informationssystem som för närvarande används: Schengens informationssystem (SIS),informationssystemet för viseringar(VIS) och Eurodac-systemet. Det europeiska in- och utresesystemet (EES) har tagits i bruk i olika faser sedan den 12.10.2025. Dessutom är två nya system under utveckling: det europeiska systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris-TCN). Alla dessa befintliga och framtida system är sammankopplade via det ramverk för interoperabilitet för EU:s informationssystem för inre säkerhet, gränssäkerhet och migrationshantering, som antogs 2019 och i nuläget håller på att tas i bruk. Med Prüm II-förordningen kommer medlemsstaternas nationella register som omfattas av utbytet, liksom Europols databaser, att kopplas samman, vilket resulterar i ett system som gör det möjligt för en brottsutredare att hitta för sin utredning relevant information med en enda sökning. 

Genomförandet av Prümbesluten har gått långsamt, och alla medlemsstater har inte vidtagit de åtgärder som krävs för att genomföra dem. Detta har lett till att flera bilaterala förbindelser inte har upprättats och sökningar i vissa medlemsstaters databaser inte varit möjliga. Uppföljningen av träffar har varit beroende av nationell lagstiftning och har därför inte omfattats av Prümbesluten. I många fall har skillnader i nationella regler och förfaranden inneburit att de behöriga myndigheterna efter en träff fått information med betydande fördröjning. Den direkt tillämpliga Prüm II-förordningen och EU-direktivet om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, som trätt i kraft tidigare, avhjälper denna brist genom att göra bestämmelserna mer bindande för medlemsstaterna. Detta förväntas avsevärt förbättra effektiviteten i utbytet av uppgifter. 

Utbyte av DNA-uppgifter

Enligt det nuvarande Prümbeslutet upprättas förbindelser separat med varje land. Innan detta sker genomförs tester i en testmiljö. När testerna har slutförts framgångsrikt upprättas en produktionsförbindelse med det andra landet. Vid den första jämförelsen översänder båda länderna alla sådana DNA-profiler från brottsplatsprover ur sina register som uppfyller kriterierna i Prümbeslutet för jämförelse till varandra. I detta skede översänds inga personnummer för jämförelse. När denna jämförelse har slutförts följer en till jämförelse, där länderna översänder varandra nya identifierare för brottsplatsprover och nya personliga DNA-profiler. När DNA-profiler (både från brottsplatser och personliga) läggs till i registret översänds de för Prüm-jämförelse till alla länder som Finland har upprättat förbindelser med. Jämförelseparametrarna är utformade så att Finland också får potentiella träffar som inte är korrekta träffar. En expert kontrollerar alla träffar innan resultaten rapporteras till polisen eller personuppgifter lämnas ut till en annan medlemsstat. Centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium skriver ett utlåtande om alla träffar som hittats i brottsplatsernas profiler i Finland. Utlåtandet innehåller inte namn på personer som är kopplade till träffen eller motsvarande information. Utlåtandet anger endast vilken finsk brottsplatsprofil det gäller och vilket lands person- eller brottsplatsprofil den matchar. Inga utlåtanden skrivs för träffar mellan personer. Efter jämförelsen inleds utbytet av uppgifter. Innan informationen lämnas ut till en annan medlemsstat kan träffens status kontrolleras i Codis. Codis är en programvara som driver DNA-registret. Förutom nationella sökningar utför den även Prüm-jämförelser. Meddelanden från andra länder vidarebefordras från meddelandeservern till Codis, där jämförelserna utförs och resultaten visas. Vissa stora EU-länder, såsom Tyskland och Frankrike, har sin egen programvara, men de flesta europeiska länder använder Codis, som är ett FBI-program. 

Finland saknar förbindelser med Bulgarien och Cypern.  

Utbytet av DNA-uppgifter fungerar väl. Ibland förekommer mindre avbrott på grund av tekniska problem eller programuppdateringar. För att upprätta förbindelser med ett nytt land krävs tester i testsystemet och att det nya landets certifikat läggs till i systemet. I nuläget kan detta vanligtvis göras på en dag. Med Prüm II-förordningen ska bilaterala förbindelser ersättas av ett system som bygger på en central router. Även om det nuvarande systemet fungerar väl utgör den centrala routern som föreskrivs i Prüm II-förordningen ett förnuftigare sätt att hantera datautbytet.  

De artiklar i Prüm II-förordningen som handlar om DNA är tillämpliga i sin nuvarande form och kräver ingen kompletterande nationell lagstiftning. 

Utbyte av fingeravtryck

I enlighet med Prümbeslutet kommer förbindelser för datautbyte mellan fingeravtryckssystem att upprättas separat med varje land. Innan detta sker genomförs tester av ländernas fingeravtryckssystem med hjälp av officiellt testmaterial, antingen i en produktions- eller testmiljö. När testerna har slutförts med godkänt resultat öppnas en produktionsanslutning till landet i fråga.  

Utbyte och annan behandling av fingeravtrycksuppgifter sker i varje lands eget fingeravtryckssystem, men systemen från olika leverantörer är kompatibla eftersom de använder standardiserade filformat. 

Prüm-fingeravtryckssökningar utförs centralt på centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium på begäran av den finska polisen. En kriminalteknisk fingeravtrycksexpert vid kriminaltekniska laboratoriet bedömer fingeravtryckens kvalitet och utför en sökning baserad på denna bedömning. Sökningen fungerar så att Finland skickar fingeravtryckssökningen till alla länder som det inrättats en produktionskoppling till. Sökningen ger en av systemet genererad lista över personer (1–10 kandidater, beroende på typ av sökning), och fingeravtrycksexperten gör sedan en manuell jämförelse av kandidaternas fingeravtryck. Om fingeravtrycksexperten hittar en träff måste en annan fingeravtrycksexpert bekräfta träffen. Identifieringsuppgifterna för träffen registreras i ett utlåtande och informationen om träffen rapporteras till enheten för rättslig och administrativ hjälp vid centralkriminalpolisens direktorat för underrättelseverksamhet. Enheten undersöker de personuppgifter som är kopplade till identifieringen och rapporterar dem till parten som begärt dem. 

Fingeravtryckssökningar från andra länder behandlas automatiskt i det finska systemet, men varje land ansvarar för jämförelse av sökresultaten. 

Det finns dagliga sökkvoter med varje land, eftersom fingeravtrycksfilerna vanligtvis är stora och kan belasta de nationella fingeravtryckssystemen. Storleken på sökkvoterna varierar från land till land och baseras på varje lands egen behovsbedömning. Om ett land anser att dess dagliga sökkvot är för liten ska landet göra separata överenskommelser med alla andra länder om att öka kvoten. 

Finland har för närvarande produktionsavtal med följande EU-medlemsstater: Nederländerna, Belgien, Bulgarien, Spanien, Österrike, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Portugal, Polen, Frankrike, Rumänien, Tyskland, Slovakien, Slovenien, Danmark, Tjeckien, Ungern och Estland. Det är också möjligt att öppna sökförbindelser med Schengenländer eller andra tredjeländer. Utbytet av uppgifter grundar sig antingen på Prümavtalet eller annat fördrag. Produktion har redan genomförts med Storbritannien. Finland befinner sig också i testfasen med Sverige och Schweiz.  

Utbytet av fingeravtrycksuppgifter fungerar smidigt. Korta avbrott kan förekomma på grund av tekniska problem eller programuppdateringar. I de flesta fall meddelar andra länder om dessa i förväg. Under testfaserna med nya länder har det också förekommit enstaka längre tekniska problem. 

Antal Prüm-sökningar 

Artiklarna i Prüm II-förordningen som handlar om utbyte av fingeravtryck är direkt tillämpliga och kräver ingen kompletterande nationell lagstiftning. 

Utbyte av fordonsregistreringsuppgifter

I den nuvarande Prüm-miljön är det möjligt att med hjälp av registreringsnummer begära fordonsuppgifter från ett land eller med hjälp av fordonets tillverkningsnummer begära fordonsuppgifter från alla Prüm-länder. Prüm-datautbyte är en av de tjänster som ingår i det europeiska Eucaris-datautbytesnätverket, vilket innebär att anslutning till Eucaris-nätverket möjliggör datautbyte med alla andra länder som är anslutna till nätverket och Prüm-tjänsten. Till skillnad från utbyte av DNA- och fingeravtrycksuppgifter hämtas fordonsregistreringsuppgifter via ett centraliserat system. 

Fordonsdata som erhålls som svar på en sökning omfattar: 

Fordonets tekniska uppgifter 

Uppgifter om ägare och innehavare 

Så kallade signaler (till exempel information om att fordonet har stulits eller skrotats) 

Försäkringsuppgifter 

Transport- och kommunikationsverket Traficomfungerar som nationell kontaktpunkt för Eucaris-datautbyte och besvarar Prüm-sökningar från andra länder. Traficom vidarebefordrar sökningar från polisen till Eucaris -nätverket och under normala omständigheter fås ett svar på sökningen utan dröjsmål. Under år 2024 översändes 540 000 Prüm-sökningar som gäller fordon till Finland, och finska myndigheter översände 48 000 sökningar till andra länder. 

Finland saknar fortfarande en anslutning till Storbritannien. Denna anslutning måste återupprättas efter Brexit.  

Fordonsuppgifter i Prüm överförs också i nuläget centralt via Eucaris, vilket innebär att det räcker med en fungerande Prüm-anslutning till Eucaris för att ett land ska kunna delta i utbytet av uppgifter med alla parter.  

Fordonsregistret regleras av 216 § i lagen om transportservice (320/2017) (nedan kallad transportservicelagen). Enligt punkt 2 i nämnda paragraf förs trafik- och transportregistret i syfte att bevilja och utöva tillsyn över tillstånd och andra rättigheter som gäller transporter, förbättra trafiksäkerheten, identifiera trafikmedel och beskattning och inteckningar som gäller dem, minska miljöpåverkan, utveckla mobilitetstjänsterna och utnyttjandet av dem, möjliggöra forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet, främja tjänster som baserar sig på hantering av en persons egna uppgifter, producera myndighetstjänster inom transportsektorn samt uppfylla internationella förpliktelser. 

Utlämnande av uppgifter till myndigheter regleras av 230 § i lagen om transportservice, där det i punkt 2 anges följande: Transport- och kommunikationsverket får lämna ut uppgifter ur registret till utländska myndigheter eller för skötsel av myndighetsuppgifter utomlands, om utlämnandet grundar sig på lag, på Europeiska unionens lagstiftning eller på en förpliktelse i ett internationellt fördrag som är bindande för Finland. När personuppgifter överlåts utanför EES-området ska förutsättningarna enligt kapitel V i Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning uppfyllas. En annan myndighet som fått uppgifter ur trafik- och transportregistret får överlåta uppgifterna vidare om samma förutsättningar uppfylls. För Storbritanniens del är ett beslut om adekvat skyddsnivå, som godkänts av kommissionen enligt den allmänna dataskyddsförordningen, i kraft. Ett liknande beslut har också fattats enligt dataskyddsdirektivet för brottmål. 

Med stöd av det nationella handlingsutrymmet i Prüm II-förordningen införs möjligheten att begära information om ägaren eller innehavaren av fordonet när det gäller misstänkta eller dömda personer (artikel 16). Dessutom ger förordningen Europol rättighet att utföra sökningar i fordonsregistreringsuppgifter. Om Finland vill utnyttja det handlingsutrymme som anges i artikel 16.2 c, behöver den nationella lagstiftningen tillåta andra länders kontaktpunkter att utföra sökningar i fordonsregistret genom att använda uppgifter om fordonets ägare eller innehavare. Huruvida Finland beviljas samma rättighet beror på lagstiftningen i andra länder. Denna proposition innehåller inga ändringar som möjliggör användningen av handlingsutrymmet. Behov för användning av handlingsutrymmet i detta avseende har inte tagits upp under det beredningen. 

I övrigt är artiklarna i Prüm II-förordningen om utbyte av uppgifter ur fordonsregistret tillämpliga i sin nuvarande form och kräver ingen kompletterande nationell lagstiftning.  

3.2  Utbyte av ansiktsbilder

Polisen använder i nuläget ett system som underlättar ansiktsigenkänning. Systemet kan användas för att fastställa identiteten på en okänd part i samband med utrednings- och övervakningsuppgifter när det gäller brott för vilka det föreskrivs fängelse, eller för att förebygga och upptäcka brott när det är nödvändigt. Utbytet av ansiktsbilder enligt Prüm II-förordningen ska ske via detta system. Också internationella förfrågningar ska då gå att behandla automatiskt.  

I nuläget utbyter polisen ansiktsbilder med andra länder genom normalt utbyte av uppgifter mellan polismyndigheter, dvs. genom nätapplikationen för säkert informationsutbyte Siena eller som bilaga till ett Interpol-meddelande. Automatisk igenkänning kräver en bild som har tillräckligt bra kvalitet. I annat fall måste igenkänningen ske med sensoriska medel. 

Införandet av ansiktsbilder i utbytet av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter är en betydande ny förpliktelse som Prüm II-förordningen medför. Det tillgängliga bildmaterialet utökas i och med att det blir möjligt att jämföra med andra medlemsstaters bilddatabaser. Detta kommer att avsevärt effektivera polisens arbete när det gäller att identifiera misstänkta, till exempel i bilder från övervakningskameror. På samma sätt som jämförelse av fingeravtrycks- och DNA-uppgifter utförs bildjämförelse i två steg. Då en medlemsstat utför en sökning av ansiktsbilder ges först bildkandidater och deras referensnummer. Det sökande landet bekräftar träffen och begär sedan grundläggande uppgifter baserat på referensnumret. 

Prüm II-förordningen inför möjligheten att göra referensuppgifter om offrets ansiktsbilder tillgängliga inom ramen för det nationella handlingsutrymmet. Om Finland önskar utnyttja det handlingsutrymme som föreskrivs i artikel 19.1 behöver den nationella lagstiftningen tillåta andra länders nationella kontaktpunkter och Europol att få tillgång till referensuppgifter om offrens ansiktsbilder i den nationella databasen så att de kan utföra automatiska sökningar. I Finland har brottsbekämpande myndigheter ingen databas som endast innehåller ansiktsbilder av brottsoffer. Huruvida Finland har rätt att söka i referensuppgifter i andra länders databaser som innehåller ansiktsbilder av brottsoffer beror på lagstiftningen i dessa länder. I denna proposition föreslås inga ändringar som möjliggör användning av detta handlingsutrymme.  

I övrigt är artiklarna i Prüm II-förordningen om utbyte av ansiktsbilder tillämpliga i sin nuvarande form och kräver ingen kompletterande nationell lagstiftning. 

3.3  Tillgång till information från polisregister i andra medlemsstater

Utbyte av polisregisteruppgifter är en central del av det internationella polissamarbetet. I nuläget sker detta genom traditionellt utbyte av meddelanden mellan de begärande och svarande länderna. Kanalen för utbyte av uppgifter är en säker kanal för brottsbekämpande myndigheter, mellan EU:s medlemsstater används främst den nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) som Europol upprätthåller.  

Ett förenklat exempel på förfrandet är att en finsk brottsbekämpande myndighet skickar ett meddelande om att det i en brottsutredning finns skäl att misstänka en person om vilken den finska myndigheten antar att information finns i ett annat lands polisregister och begär sedan information om personen. Det nuvarande systemet är inte automatiserat, och när uppgifter om en person begärs från ett land avslöjas också misstankarna kring denna person för myndigheterna i det andra landet. Enligt Prüm II-förordningen (Epris-systemet) baseras utbytet av polisregisteruppgifter på ett automatiserat och mycket säkert sökningssystem där myndigheterna i en annan medlemsstat inte kan se vilken person en sökning gäller. Endast om sökningen ger en träff och den medlemsstat som gjort sökningen begär ytterligare information får myndigheterna i den mottagande medlemsstaten reda på vilken person det är frågan om. Detta förbättrar avsevärt utbytet av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter i de deltagande medlemsstaterna jämfört med den nuvarande situationen. Samtidigt tar systemet bättre hänsyn till dataskyddet än det nuvarande förfarandet. 

Bestämmelserna i Prüm II-förordningen om utbyte av polisregisteruppgifter kommer endast att tillämpas i de medlemsstater som beslutar sig för att delta i utbytet av uppgifter. I propositionen föreslås att Finland ska delta i utbytet av polisregisteruppgifter.  

3.4  Identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevorsaknade

Att söka efter försvunna personer är en av de uppgifter som lagen föreskriver för polisen. Enligt 1 kap. 1 § 2 mom. i polislagen ska polisen vidta de åtgärder som behövs för att finna personen om det finns grundad anledning att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka. 

Gränsbevakningsväsendet ansvarar för sökandet efter försvunna personer inom Finlands sjöräddningsområde. Gränsbevakningsväsendets behörighet är begränsad både geografiskt och tidsmässigt. Enligt sjöräddningslagen (1145/2001) är Gränsbevakningsverket en ledande sjöräddningsmyndighet som bland annat leder och utför efterspanings- och räddningsverksamhet inom Finlands sjöräddningsområde. Om det finns välgrundade skäl att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka till havs, ska gränsbevakningsväsendet vidta nödvändiga åtgärder för att hitta och rädda personen. 

Enligt 6 § i förordningen om sjöräddning (37/2002): ”Åtgärder som inletts på grund av ett kritiskt läge får avslutas när det utifrån de efterforskningar och efterspaningar som gjorts har utretts att ytterligare åtgärder inte behövs eller när alla de som var i nöd eller fara har hittats och räddats eller när det har visat sig att det inte finns något motiverat hopp att hitta överlevande. 

Om sökandet har avbrutits på grund av att det inte finns något motiverat hopp att hitta överlevande flyttas ansvaret för sökandet efter de försvunna till polisens (identifiering av kvarlevor). 

Enligt 15 § 2 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019) får biometriska uppgifter som behandlas för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och passlagen användas för andra ändamål än det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna endast om det är nödvändigt för att identifiera ett offer för en naturkatastrof, storolycka eller någon annan katastrof eller ett offer för ett brott eller ett offer som annars förblivit oidentifierat. Rätt att använda uppgifterna har endast den som nödvändigtvis måste använda dem för skötseln av sina arbetsuppgifter. Uppgifter som tagits för att göra en jämförelse får endast användas när jämförelsen görs och ska därefter omedelbart förstöras. I riksdagen behandlas för närvarande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen, 131 § i utlänningslagen och 2 kap. 1 § i polislagen (RP 121/2025 rd). I propositionen i fråga föreslås ändringar av 15 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet 

I 7 § i lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) bestäms om fall då polisen ska verkställa en undersökning för utredande av dödsorsak. Utredningen av dödsorsaken omfattar insamling av sådana uppgifter som gör det möjligt att fastställa dödsfallet och bedöma dess tidpunkt, att säkerställa den avlidnes identitet, att få en uppfattning om de omständigheter som rådde vid dödsögonblicket och de faktorer som är förknippade med dödsfallet, att fastställa dödsorsaken och -kategorin samt upprätta de handlingar som ingår i utredningen av dödsorsaken. Polisen ansvarar för den rättsmedicinska utredningen av dödsorsaken. Identifiering av offer är en del av utredningen av dödsorsaken. Polisens enhet för identifiering av offer, den så kallade DVI-enheten (Disaster Victim Identification), utför identifiering av offer bland annat i olycks- eller brottmål där antalet offer är stort, offren är svåra att identifiera eller där det finns saknade offer. Enheten för identifiering av offer bistår vid behov den lokala polisen i arbetet med att identifiera offer, oavsett antalet offer och händelsens karaktär, även i enskilda fall. Enheten för identifiering av offer utför vid behov även identifiering av offer i fall där finska medborgare har avlidit utomlands. På begäran kan enheten för identifiering av offer också delta i identifieringsuppdrag utomlands, även om det inte finns några finska medborgare bland offren. 

Enligt Prüm II-förordningen ska en medlemsstat, om den vill använda de fingeravtrycks- eller DNA-uppgifter, ansiktsbilder, polisregisteruppgifter eller fordonsregister som avses i förordningen för sökning efter försvunna personer i samband med brottsutredningar eller av humanitära skäl, anta nationell lagstiftning om detta. Vidare gäller att om en medlemsstat vill använda uppgifter enligt Prüm II-förordningen för att identifiera oidentifierade avlidna, måste den anta nationell lagstiftning om detta. Medlemsstater som önskar utnyttja den möjlighet ska genom nationella lagstiftningsåtgärder utse de nationella myndigheter som är behöriga och fastställa förfaranden, villkor och kriterier, inbegripet de humanitära skäl på grundval av vilka det är tillåtet att genomföra automatiska sökningar efter försvunna personer. I propositionen föreslås att Finland ska utnyttja denna möjlighet. 

4.1  De viktigaste förslagen

Syftet med lagstiftningen som föreslås i propositionen är att utnyttja det handlingsutrymme som Prüm II-förordningen möjliggör och att utfärda bestämmelser om anslutning till utbyte av polisregisteruppgifter samt bestämmelser om användning av uppgifterna enligt Prüm II-förordningen för identifiering av försvunna personer i samband med brottsutredningar och i situationer som beror på humanitära skäl. Avsikten med den lagstiftning som föreslås i propositionen är också att utnyttja det handlingsutrymme som förordningen möjliggör och att utfärda bestämmelser om användningen av uppgifterna i Prüm II-förordningen för identifiering av oidentifierade mänskliga kvarlevor.  

Prüm II-förordningen möjliggör också automatiska sökningar i fordonsregistret med uppgifter om fordonets ägare eller innehavare, om detta tillåts enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som svarar på begäran. I propositionen föreslås inga ändringar i den nationella lagstiftningen med anledning av detta, dvs. myndigheter i andra länder kan inte heller i fortsättningen göra sökningar med uppgifterna i fråga.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

EU-förordningen är direkt tillämplig. Prüm II-förordningen ger dock medlemsstaterna handlingsutrymme när det gäller om de vill delta i utbytet av uppgifter ur polisregister och om de vill använda de uppgifter som anges i Prüm II-förordningen för identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Alternativet är således att inte utnyttja handlingsutrymmet ovan.  

5.2  Övriga medlemsstaters planerade eller genomförda metoder

Beredningen av genomförandet av Epris inleddes under ledning av Europol efter att Prüm II-förordningen trätt i kraft och i den deltar utöver Finland även Spanien, Irland, Luxemburg, Polen, Frankrike och Tyskland. Nederländerna, Sverige och Ungern är med som observatörer. Våren 2025 sändes en förfrågan till dessa länder om hur de nationellt reglerar deltagandet i Epris och om de avser tillåta användning av Prüm-uppgifter för att identifiera försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor.  

Spanien

I Spanien förutsätter deltagande i Epris ingen nationell lagstiftning, eftersom lagen om skydd för personuppgifter som behandlas för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brott samt verkställa straffrättsliga påföljder (7/2021) är tillämplig. 

Spanien utbyter redan nu genetiska profiler för okända avlidna inom ramarna för utbytet av Prüm-uppgifter. Detta har möjliggjort identifiering av flera kvarlevor/lik. Bestämmelser om detta finns i lag 7/2010, som reglerar polisens databas över DNA-profiler. I lagen anges uttryckligen möjligheten att överföra genetiska profiler för avlidna och försvunna personer till tredje länder, förutsatt att detta har beaktats i internationella avtal som Spanien har ratificerat.  

Luxemburg

I Luxemburg förutsätter genomförandet av Prüm II-förordningen enligt preliminära bedömningar kompletterande nationell lagstiftning, särskilt på grund av att det är fråga om utbyte av personuppgifter. Även deltagande i Epris ska inkluderas i den nationella lagstiftningen.  

Frankrike

I Frankrike krävs ingen kompletterande nationell lagstiftning för deltagande i Epris. En konsekvensbedömning av dataskyddet ska dock genomföras. 

Frankrike har för avsikt att tillåta användning av Prüm-uppgifter för att identifiera försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Alla register över biometriska uppgifter som kommer att kopplas till den framtida centrala routern som en del av utbytet av Prüm II-uppgifter omfattas av den franska straffprocesslagen. Dessa register är: 

FNAEG (Fichier national automatisé des empreintes génétiques) för utbyte av DNA-uppgifter, 

FAED (Fichier automatisé des empreintes digitales) för utbyte av fingeravtrycksuppgifter, och 

TAJ (Traitement d'antécédents judiciaires) för utbyte av uppgifter över ansiktsbilder. 

De rättsliga grunderna (förordningen) för dessa register kommer att ändras så att de även omfattar två nya användningsområden. För närvarande är förteckningen över ”humanitära skäl” som berättigar till användning av Prüm-uppgifter för sökning efter försvunna personer inte ännu klar. 

Irland

Irland har beslutat att delta i Prüm II-förordningen (EU) 2024/982 i enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 fogat till FEUF. An Garda Síochána (polisen på Irland) deltog i pilotfasen av Epris-projektet som framgångsrikt utfördes i oktober 2024. An Garda Síochána har lämnat in en avsiktsförklaring som uttrycker viljan att vidta nödvändiga åtgärder för att ta i bruk Epris-systemet i enlighet med Prüm II-förordningen. Det är ännu inte klart om den nationella lagstiftningen måste ändras.  

Irland har också för avsikt att tillåta användning av Prüm-uppgifter för att identifiera försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Närmare detaljer har dock ännu inte fastställts. Lagen Garda Síochána (lagringsutrustning) 2023 håller dock på att ändras i fråga om användningen av biometriska profiler (användning av ansiktsbilder). 

Den irländska lagen om straffrätt från 2014 (Criminal Justice (Forensic Evidence and DNA Database System) Act 2014) möjliggör identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Manuellt utbyte av DNA-profiler för försvunna eller oidentifierade mänskliga kvarlevor är tillåtet enligt 142 och 143 § i lagen från 2014. Paragraf 48(2)(b) omfattar ”naturkatastrofer eller andra katastrofer” och punkt (a) ger Garda Síochána omfattande prövningsrätt. Det är möjligt att elementet ”humanitära skäl” måste utvidgas genom en lagändring. Då kommer förfarandena och kriterierna för provtagning att definieras närmare. 

Det är sannolikt att lagen från 2014 inte omfattar automatiskt utbyte av uppgifter om försvunna personer eller oidentifierade mänskliga kvarlevor med myndigheter i andra stater. Automatiskt utbyte av uppgifter för brottsutredningar möjliggörs i 112 och 113 § i lagen från 2014, men i 142 och 143 §, som gäller utbyte av DNA-profiler för försvunna eller oidentifierade mänskliga kvarlevor, nämns inte automatiskt utbyte av uppgifter. Till denna del behöver lagen från 2014 eventuellt ändras för att möjliggöra automatisk sökning av försvunna personer eller oidentifierade mänskliga kvarlevor. Detta kräver dock ytterligare utredning innan en slutlig ståndpunkt kan tas.  

Ungern

Ungern har inte lyft fram några lagändringar till följd av anslutningen till Epris.  

Ungern har för avsikt att möjliggöra användning av Prüm-uppgifter för att identifiera försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Detta kräver ändring av den nationella lagstiftningen. Till lagen ska nya bestämmelser om uppgifternas användningsändamål inkluderas (identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor). Dessutom ska bestämmelserna om utbyte av DNA-uppgifter och fingeravtrycksuppgifter ses över.  

Tyskland

I Tyskland sker det nationella ibruktagandet av Epris-systemet som en del av ibruktagandet av Prüm II-förordningen. För närvarande ligger fokus på att utforma det nationella Epris-indexet och identifiera framtida användargrupper. I detta sammanhang granskas också behovet av nationell lagstiftning, men detta arbete har ännu inte färdigställts. Målet är att Epris inleder sin verksamhet i slutet av 2026. Detta beror till stor del på att de rättsliga förutsättningarna uppfylls, såsom slutförandet av kommittéförfarandet på EU-nivå för antagande av genomförandeförordningen och utarbetandet av en praktisk handbok. 

För närvarande används inte Prüm-förfarandet i Tyskland för identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Tyskland förhåller sig positivt till möjligheten att använda Prüm II-förfarandet för dessa ändamål och ser ett betydande mervärde i detta. Som en del av beredningen av det nationella genomförandet av Prüm II-förordningen bedöms för närvarande de tekniska behoven och de tekniska genomförandealternativen diskuteras samt eventuell nationell lagstiftning som behövs.  

6.1  Myndigheter, befogenheter och uppgifter

Justitieministeriet begränsade sitt utlåtande till att omfatta lagförslag 1 i utkastet till propositionen. Justitieministeriet konstaterade att justitieministeriet har hörts i samband med beredningen av utkastet till regeringens proposition och att justitieministeriets kommentarer har beaktats i utkastet till propositionen. Justitieministeriet ansåg att de föreslagna bestämmelserna i huvudsak är tillräckliga. Justitieministeriet betonade att myndigheternas uppgifter och befogenheter ska framgå med tillräcklig precision av lagen. Ministeriet konstaterade att det är anmärkningsvärt att innehållet i Prüm II-förordningen till stor del gäller behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, och att personuppgifter som hänför sig till brottmål dessutom som helhet betraktas som känsliga uppgifter. Justitieministeriet lyfte fram att bestämmelserna i förslaget i princip bör begränsas dels till vad som är möjligt inom ramen för det nationella handlingsutrymmet i Prüm II-förordningen, dels till vad som behövs eller är nödvändigt för att komplettera bestämmelserna i förordningen. Justitieministeriet lyfte vidare fram att Prüm II-förordningen är direkt tillämplig och att dess bestämmelser om utbyte av uppgifter är detaljerade och i huvudsak tillämpliga som sådana. Dataombudsmannens byrå betonade också vikten av att de föreslagna bestämmelserna är noggrant avgränsade och exakta. Justitiekanslern lyfte också fram myndigheternas befogenheter och uppgifter i sitt utlåtande. Justitiekanslern ansåg särskilt att det bör utfärdas bestämmelser om de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 30 i Prüm II-förordningen i den nationella genomförandelagen. Till lagförslaget har det fogats ett utkast till paragraf om nationella kontaktpunkter och i motiveringen beskrivs deras uppgifter. Justitiekanslern ansåg också att det i lagförslaget bör finnas bestämmelser om de myndigheter som har rätt att göra sökningar i uppgifterna som finns i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildregister samt i fordonsregister och polisregisterindex i de normala fall där det är fråga om förebyggande, förhindrande, upptäckt eller utredning av brott. Vid beredningen av propositionen var utgångspunkten att dessa myndigheter skulle kunna härledas direkt från bestämmelserna i Prüm II-förordningen och från myndigheternas lagstadgade uppgifter. Efter remissbehandlingen fogades dock en bestämmelse till propositionen om behöriga myndigheter, dvs. polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet, när det är fråga om inhämtande av uppgifter ur fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt fordonsregister för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott. Motiveringstexten preciserades också i fråga om kontaktpunkternas och de behöriga myndigheternas befogenheter vid utbyte av uppgifter. Det finns separata paragrafer om utbyte ur polisregister, eftersom det vid sådant utbyte är fråga om användning av det nationella handlingsutrymmet. 

Justitieministeriet fäste också avseende vid 7 § i lagförslag 1 (6 § i propositionen som var på remiss), där det genom det handlingsutrymme som avses i artikel 29 i Prüm II-förordningen är möjligt att av humanitära skäl söka uppgifter i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt i fordonsregister. Justitieministeriet hade i princip inget att anmärka på att sökningar tillåts i lag, om det är möjligt att främja lokalisering av personer vars liv eller hälsa är i fara. Ministeriet ansåg dock att man med beaktande av att de register som avses i Prüm II-förordningen åtminstone i huvudsak innehåller brottsbaserade uppgifter, noggrant bör överväga huruvida sådana register kan användas vid lokalisering av försvunna personer. De föreslagna bestämmelserna förutsätter att sökandet av uppgifter ska vara nödvändigt till exempel vid livsfara. Justitieministeriet ansåg att man ännu bör granska möjligheterna att precisera bestämmelserna eller motiveringen till dem. Propositionens motiveringar har preciserats i detta avseende. Centralkriminalpolisen föreslog i sitt utlåtande att polisen i fråga om försvunna personer i situationer som beror på humanitära skäl bör tillåtas sökningar i polisregisteruppgifter med hjälp av biografiska uppgifter (till exempel med namn och födelsetid). I propositionen har man utgått från att det inte finns tillräckliga grunder för användning av polisregisteruppgifter i fråga om personer som försvunnit av humanitära skäl och att användningen inte är proportionerlig.  

Justitiekanslern konstaterade att enligt artikel 33.1 i Prüm II-förordningen ska varje medlemsstat dokumentera motiveringarna för de sökningar som görs av deras behöriga myndigheter. Enligt artikel 33.2 ska de motiveringar som avses i punkt 1 omfatta a) syftet med sökningen, inklusive en hänvisning till det specifika ärendet eller den specifika utredningen och, i förekommande fall, brottet, b) en uppgift om huruvida sökningen gäller en misstänkt person eller en person som dömts för brott, ett offer för ett brott, en försvunnen person eller oidentifierade mänskliga kvarlevor, c) en uppgift om huruvida syftet med sökningen är att identifiera en person eller inhämta fler uppgifter om en känd person. Justitiekanslern konstaterade att det i utkastet till propositionen inte har framförts eller på något annat sätt granskats hur denna informations- och dokumentationsskyldighet ska genomföras i praktiken. Vidare ansåg justitiekanslern att bestämmelser om detta bör ingå i den nationella lagstiftning som kompletterar förordningen. Motiveringen till propositionen har kompletterats så att det i den har utretts hur ärendet för närvarande har ordnats i fråga om Prüm-sökningar. Funktionerna enligt Prüm II-förordningen är under uppbyggnad och i detta arbete kommer artikel 33 i Prüm II-förordningen att beaktas. Artikeln är i sig tydlig och direkt tillämplig som sådan. 

6.2  Övriga synpunkter som framkommit i utlåtandena

Med anledning av justitieministeriets och justitiekanslerns utlåtanden har man i motiveringstexten till propositionen också preciserat vilka databaser som ska ingå i polisregisterindexet.  

Finansministeriet och justitiekanslern lyfte i sina utlåtanden fram att behovet av det utlåtandeförfarande som det föreskrivs om i 9 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen inte har bedömts i propositionen. Propositionen har kompletterats i detta avseende. Finansministeriet lyfte också fram propositionens ekonomiska konsekvenser. Eftersom propositionen inte har beretts som en så kallad budgetlag, ansåg finansministeriet att det till propositionen bör fogas ett omnämnande om med vilka medel de ekonomiska konsekvenserna ska täckas. Propositionen har kompletterats i detta avseende.  

Justitiekanslern lyfte i sitt utlåtande fram tidpunkten för ikraftträdandet av lagförslagen. Enligt propositionen är avsikten att lagförslagen ska träda i kraft under hösten 2026. Eftersom tillämpningen av vissa artiklar och ibruktagandet av vissa funktioner enligt artiklarna 75 och 76 i Prüm II-förordningen ska inledas stegvis och vid de tidpunkter som fastställs i kommissionens genomförandeakter, ansåg Justitiekanslern att det fortfarande bör övervägas om en sådan bestämmelse om ikraftträdande är tillräcklig. Propositionen ändrades så att lagförslagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som fastställs genom förordning av statsrådet samma dag som Epris-systemet tas i bruk genom kommissionens genomförandeakt. 

Justitiekanslern lyfte fram behovet av bestämmelser om tillgången till referensuppgifter för ansiktsbilder av brottsoffer. Prüm II-förordningen ger medlemsstaterna handlingsutrymme i fråga om detta. Justitiekanslern konstaterade att det av utkastet till propositionen inte framgår om Finland har för avsikt att också tillgängliggöra referensuppgifter för ansiktsbilder av brottsoffer och om detta eventuellt förutsätter kompletterande nationell reglering. Propositionen har kompletterats i detta avseende. Finland utnyttjar inte handlingsutrymmet till denna del. Brottsbekämpande myndigheter har inte tillgång till någon databas som innehåller referensuppgifter för ansiktsbilder på brottsoffer. 

Justitiekanslern ansåg att det är motiverat att propositionen förs till grundlagsutskottet för behandling. Justitiekanslern konstaterade dock att det i propositionen uttryckligen bör anges den eller de rättsliga frågor som kräver ett ställningstagande av grundlagsutskottet. Propositionen kompletterades enligt detta.  

Justitieministeriet framförde också lagtekniska anmärkningar om 3–5 § i lagförslag 1. Dessa beaktades i 4 § (i 3 § i propositionen som var på remiss). Tullen föreslog också flera tekniska rättelser och kompletteringar i motiveringen i propositionen. Propositionen kompletterades till dessa delar.  

7.1  Lagen om automatisk sökning och automatiskt utbyte av uppgifter för europeiskt polissamarbete

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att en bestämmelse om lagens tillämpningsområde fogas till paragrafen. Av den framgår det att lagen innehåller kompletterande bestämmelser om tillämpningen av Prüm II-förordningen i Finland. 

2 §.Nationella kontaktpunkter och behöriga myndigheter. I paragrafen föreskrivs det om de nationella kontaktpunkter som avses i artiklarna 6, 11, 16, 20 och 26 i Prüm II-förordningen samt om behöriga myndigheter vid utbyte av uppgifter enligt Prüm II-förordningen. I 1 mom. föreskrivs det att centralkriminalpolisen är den nationella kontaktpunkten för automatisk sökning av DNA-profiler (artikel 6), automatisk sökning på fingeravtrycksuppgifter (artikel 11) och automatisk sökning på ansiktsbilder (artikel 20). Centralkriminalpolisen gör för närvarande sökningar i andra staters referensdatabaser i fråga om DNA-profiler och fingeravtrycksuppgifter samt tar emot begäranden om uppgifter från andra stater. Automatisk sökning av ansiktsbilder är ännu inte i bruk enligt Prüm II-förordningen. Centralkriminalpolisen är också nationell kontaktpunkt i fråga om ansiktsbilder.  

I 2 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket (Traficom) är kontaktpunkt i fråga om automatisk sökning på uppgifter ur fordonsregister (artikel 16). Finska myndigheters fordonssökningar förmedlas via Traficom till den stat som är föremål för sökningen och på samma sätt förmedlas svaret via Traficom till den myndighet som begär sökningen. Traficom ansvarar också för andra staters sökningar i fråga om fordonsuppgifter. 

I 3 mom. föreskrivs det att polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet är kontaktpunkter i fråga om automatisk sökning i uppgifter ur det nationella polisregisterindexet och att de är behöriga att utföra sökningar. Epris-systemet möjliggör inte identifiering av de ansvariga myndigheterna i de automatiska svaren från Finland. Således ska Centralkriminalpolisen också i de situationer som avses i artikel 26 ta emot en uppföljande sökning av en annan stat efter en träff, och vid behov vidarebefordra den till den myndighet som är behörig i ärendet, dvs. polisen, Tullen eller Gränsbevakningsväsendet. 

I 4 mom. föreskrivs det att polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet är behöriga myndigheter vid utbyte av DNA-uppgifter, fingeravtrycksuppgifter, ansiktsbildsuppgifter och fordonsregisteruppgifter med stöd av Prüm II-förordningen i syfte att förebygga, upptäcka och utreda brott. De har rätt att få uppgifter från de register som nämns ovan. Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet är förundersökningsmyndigheter enligt förundersökningslagen (805/2011). De ansvarar för förebyggande, upptäckt och utredning av brott som omfattas av tillämpningsområdet för Prüm II-förordningen. Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet är behöriga myndigheter även i fråga om utbyte av uppgifter enligt Prüm-beslut.  

3 §.Polisregister och utbyte av polisregisteruppgifter. Prüm II-förordningens bestämmelser om utbyte av polisregisteruppgifter blir tillämpliga endast i de medlemsstater som väljer att delta i utbytet. I lagförslaget föreslås det att Finland ska delta i utbytet av polisregisteruppgifter.  

I 1 mom. föreskrivs det att med polisregister avses polisens, Tullens och Gränsbevakningsväsendets register som har inrättats för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott. Utbytet av uppgifter omfattar endast sådana uppgifter om brottsmisstänkta och brottsdömda personer som finns i dessa register. Informationssystemet för polisärenden är för närvarande ett sådant register inom polisen. Även Gränsbevakningsväsendet och Tullen använder informationssystemet för polisärenden. Försvarsmakten började använda systemet den 1 januari 2026. Polisen ansvarar för det tekniska underhållet av informationssystemet för polisärenden och för de tekniska och i huvudsak även operativa anvisningarna som hänför sig till systemet. Tekniskt sett är databasen för informationssystemet för polisärenden densamma för alla organisationer, dvs. databaserna differentieras inte enligt organisation. Varje användarorganisation är ägare och registeransvarig för sina egna uppgifter. Ägandet av uppgifterna skiljs åt med organisationskoder i registret. I informationssystemet för polisärenden beviljas tillgång till uppgifter som ägs av andra organisationer genom hantering av användarbehörighet. Användaren ansöker om behörighet i den omfattning som arbetsuppgifterna kräver, inte bara till den egna organisationen utan också till andra organisationer. 

I 2 mom. föreslås det att de behöriga myndigheterna i fråga om utbyte av uppgifter ur polisregister är polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Syftet med Prüm II-förordningen är att utöka det gränsöverskridande samarbetet i frågor som omfattas av del III avdelning V kapitel 5 i FEUF. I avdelning V kapitel 5 i FEUF finns bestämmelser om polissamarbete. Polissamarbetet omfattar dock fler myndigheter än enbart polisen. Artikel 87: ”Unionen ska utveckla ett polissamarbete mellan alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet polisen, tullen och andra brottsbekämpande organ som är specialiserade på att förebygga, upptäcka och utreda brott.” I Finland är de brottsbekämpande organ som avses i artikeln polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet, och därför föreslås de vara behöriga myndigheter i utbyte av uppgifter ur polisregister. Avsikten är att rätten att göra Epris-sökningar ska ges till sådana tjänstemän inom polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet som utför brottsutredningar och som på grund av sina arbetsuppgifter kan behöva sådana uppgifter. I Finland genomförs sökningarna via informationssystemet Renki. Informationssystemet Renki är kopplat till Europols säkra nätverk, som i sin tur är kopplat till en router vid Europol som styr sökningar till medlemsstaternas register. Behörigheten till medlemsstaternas register är avgörande vid sökningar. Den kontaktpunkt som avses i artikel 26 i Prüm II-förordningen ska enligt artikeln ha tillgång till ett annat lands register. I detta fall är kontaktpunkterna desamma som de behöriga myndigheterna. 

Bestämmelser om de nationella kontaktpunkter som nämns i artikel 30 i Prüm II-förordningen finns i 2 §.  

4 §.Polisregisterindex. I 1 mom. föreslås det att den registeransvarige väljer av polisregistren de nationella databaser av vilka de nationella polisregisterindexen ska upprättas. Avsikten är att upprätta ett polisregisterindex av informationssystemet för polisärenden, som innehåller de viktigaste uppgifterna om de polisregisteruppgifter som avses i Prüm II-förordningen. De brottsbekämpande myndigheternas informationssystem utvecklas kontinuerligt och det bör inte anses ändamålsenligt att på lagstiftningsnivå utse ett eller flera register av vilka ett register ska upprättas, eftersom detta skulle leda till upprepade lagändringar av tekniska skäl. I propositionen har man utgått från att polisregistret är tillräckligt noggrant avgränsat då syftet med inrättandet och användningen av registret konstateras, och att registret innehåller uppgifter som är tillåtna att sökas enligt Prüm II-förordningen. Enligt Prüm II-förordningen ska de medlemsstater som deltar i utbytet av uppgifter ur polisregister inrätta nationella polisregisterindex. Utbytet av uppgifter sker via polisregisterindexet. Avsikten är således inte att direkt öppna de brottsbekämpande myndigheternas register, utan att på basis av registret skapa ett pseudonymiserat register i vilket sökningarna görs. I momentet föreslås det att den registeransvarige fattar beslut om av vilka databaser polisregisterindexen ska upprättas. I praktiken ska varje registeransvarig besluta om detta i fråga om de databaser som hör till den egna registerföringen, även om de för närvarande ingår i samma informationssystem. Registeransvarig för polisens register är Polisstyrelsen. Registeransvarig för Tullens register är Tullen. När det gäller register som är relevanta för Tullen i denna proposition, är bevakningsavdelningen registeransvarig. Staben för Gränsbevakningsväsendet är registeransvarig för Gränsbevakningsväsendets register.  

I 2 mom. finns hänvisningar till artikel 25 i Prüm II-förordningen. I artikel 25.1 a–g föreskrivs det om vilka uppgifter som ska omfattas av utbytet av uppgifter via polisregisterindexet. Dessa uppgifter är: förnamn, efternamn, alias och tidigare använda namn, födelsedatum, medborgarskap, födelseland och kön. Uppgifterna ska endast ges om de är tillgängliga. Av uppgifterna ska förnamn, efternamn och alias och tidigare använda namn pseudonymiseras. Det är fråga om en informativ hänvisning till Prüm II-förordningens artikel. Hänvisningen har ansetts behövlig eftersom det är fråga om en ny möjlighet till utbyte av uppgifter som föreslås för polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Ur lagtillämparens synvinkel är det tydligare att det av paragrafen direkt framgår vilka artiklar i Prüm II-förordningen som ska tillämpas. Hänvisningen i fråga gör förfarandet mer transparent även ur den registrerades synvinkel.  

5 §.Automatisk sökning av polisregisteruppgifter. I paragrafen hänvisas det till artikel 26 i Prüm II-förordningen där det föreskrivs om hur automatisk sökning i uppgifter ur nationella polisregisterindex genomförs. Enligt artikeln ska de medlemsstater som deltar i det automatiska utbytet av uppgifter ur polisregister ge de andra deltagande medlemsstaternas nationella kontaktpunkter och Europol tillgång till uppgifterna i sina nationella polisregisterindex för automatiska sökningar, i syfte att förebygga, avslöja och utreda brott för vilka det enligt den begärande medlemsstatens lagstiftning föreskrivs ett maximalt fängelsestraff på minst ett år. I Finland är de nationella kontaktpunkterna polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet, dvs. de myndigheter som deltar i utbytet av uppgifter ur polisregister. 

I praktiken ska utbytet av uppgifter genomföras så att den begärande medlemsstaten gör en sökning i Epris-systemet med något av de sökvillkor som fastställs i artikel 43 i Prüm II-förordningen. Systemet pseudonymiserar sökningen så att den inte kan läsas i den anmodade medlemsstaten, men om motsvarande sträng finns i den anmodade medlemsstatens index får den begärande parten ett meddelande om en träff. På basis av detta meddelande om en träff får den begärande medlemsstaten göra en begäran om uppgifter i det skyddade meddelandesystemet (SIENA). Begäran om information innehåller uppgifter om en träff, uppgifter om ärendet som utreds och begäran om att få veta om träffen är relevant med tanke på det ärende som utreds och om så är fallet, vilka uppgifter den anmodade medlemsstaten har om personen i fråga i sitt register. Sökningar får endast göras i samband med enskild fall och i enlighet med förordningen och den begärande medlemsstatens nationella lagstiftning.  

6 §.Begäranden och svar angående polisregisteruppgifter. I paragrafen föreskrivs det att bestämmelserna i artikel 28 i Prüm II-förordningen tillämpas på begäranden om automatisk sökning i nationella polisregisterindex och på svar på begäranden. Enligt artikel 28 ska en begäran om en automatisk sökning i nationella polisregisterindex innehålla endast följande information: den begärande medlemsstatens kod, datum, tidpunkt och nummer för begäran, de uppgifter som avses i artikel 25, i den mån de finns tillgängliga. De uppgifter som avses i artikel 25 är de uppgifter som avses i 4 § 2 mom. ovan. Vidare får enligt artikel 28 i Prüm II-förordningen ett svar på en begäran innehålla endast följande uppgifter: uppgift om antalet träffar, datum, tidpunkt och nummer för begäran, datum, tidpunkt och nummer för svaret, den begärande och de anmodade medlemsstaternas koder samt referensnumren för uppgifterna ur polisregister från de anmodade medlemsstaterna.  

7 §.Försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. I bestämmelsen utnyttjas det nationella handlingsutrymmet och det föreskrivs om användning av de uppgifter som anges i Prüm II-förordningen för identifiering av försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor. Sökning efter försvunna personer är en av polisens lagstadgade tjänsteuppdrag. Enligt 1 kap. 1 § 2 mom. i polislagen ska polisen, om det finns grundad anledning att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka, vidta de åtgärder som behövs för att finna personen. Tullen har ingen motsvarande skyldighet enligt lag. Gränsbevakningsväsendet svarar för efterspanings- och räddningsuppdrag inom sjöräddningstjänstens ansvarsregion på det sätt som föreskrivs i sjöräddningslagen (1145/2001) och i sjöräddningsförordningen (37/2002) samt som fastställs i 2010 års sjöräddningsinstruktion. Därför föreslås det att bestämmelsen endast gäller polisen och Gränsbevakningsväsendet.  

I 1 mom. föreslås det att polisen får göra förfrågningar om uppgifter i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt i fordonsregister och polisregisterindex, om det är nödvändigt för att söka efter försvunna personer i samband med brottsutredning. I 1 mom. begränsas sökandet efter försvunna personer endast till brottsutredningar. Det centrala är att en förfrågning endast kan göras om det är nödvändigt med tanke på uppdraget i fråga. Med nödvändighet avses att det skulle vara svårt eller omöjligt att hitta den försvunna personen utan att kontrollera om det finns uppgifter om personen i motsvarande register i en annan medlemsstat. Detta utesluter dock inte användningen av andra medel som förundersökningsmyndigheten har till sitt förfogande. Det är också viktigt att notera att det inte finns någon visshet om att uppgifter om den försvunna personen återfinns i en annan medlemsstats register, utan det handlar om att utreda alla nödvändiga möjligheter. Förutsättningen om nödvändighet kan till exempel uppfyllas om det enligt förundersökningsmyndighetens uppgifter är sannolikt att den försvunna personen har fallit offer för ett brott och sannolikt också är i en annan EU-medlemsstat. Ett exempel på en sådan situation är människohandel, där en person förs från Finland till en annan medlemsstat. Om försvinnandet inte misstänks ha samband med ett brott kan polisen inte göra Prüm-sökningar. Med en försvunnen person avses i detta moment en annan person med anknytning till en brottsutredning än en brottsmisstänkt, såsom en målsägande eller ett vittne. Beträffande en brottsmisstänkt kan en Prüm-sökning enligt förordningen göras redan nu, förutsatt att förutsättningarna i förordningen uppfylls.  

I förordningen definieras inte vad som avses med uttrycket ”i samband med brottsutredning”. Enligt 3 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen (805/2011) ska förundersökningsmyndigheten göra förundersökning när det på grund av anmälan till den eller annars finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Enligt 3 kap 3 § 2 mom. ska förundersökningsmyndigheten innan förundersökningen inleds vid behov utreda omständigheterna i samband med en sådan misstanke om brott som avses i 1 mom. särskilt så att ingen grundlöst behandlas som misstänkt för brott och så att ett beslut om att inte göra förundersökning kan fattas enligt 9 § 1 mom. eller 10 § 1 mom., om ärendet kräver det. I fråga om de åtgärder som vidtas innan förundersökningen inleds iakttas bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. 

Om det inte finns skäl att misstänka brott i ärendet, får förundersökningsmyndigheten inte göra förundersökning. 

Polisstyrelsen har den 8 mars 2019 utfärdat en anvisning om efterspaning av försvunnen person och polisundersökning (POL-2018-49972). I anvisningen lyfter man fram att när det är känt att en person som anmälts försvunnen är oförmögen att ta hand om sig själv (barn, äldre person, sjuk person) eller när omständigheterna av annan orsak är sådana att personens liv eller hälsa är hotade eller om personen misstänks ha fallit offer för brott, ska undersöknings- och efterspaningsåtgärderna inledas utan dröjsmål när anmälan om försvinnandet har mottagits. Vid bedömningen av hur snabbt efterspaningen bör inledas ska man beakta bland annat årstiden, väderleksförhållandena och förhållandena i övrigt.  

Bestämmelser om polisens befogenheter vid efterspaningsuppdrag finns i polislagen. Polisen har rätt till tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer samt rätt att vid behov med våld öppna ett rum, en förvaringsplats eller något annat motsvarande objekt för åtgärden (2 kap. 6 och 7 § i polislagen). Enligt 9 kap. 3 § i polislagen är var och en är skyldig att på befallning av en polisman som hör till befälet bistå polisen med att leta efter personer som har försvunnit och befinner sig i livsfara, med att rädda människoliv, hjälpa skadade samt avvärja betydande skada på egendom eller miljön, om deltagandet i en sådan åtgärd inte är oskäligt med hänsyn till vederbörandes ålder, hälsotillstånd eller personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl. Enligt 9 kap. 4 § i polislagen kan polisen som hjälp vid efterspaning samt för andra biståndsuppgifter som inte innebär betydande utövning av offentlig makt anlita frivilligorganisationer samt den i 3 kap. i lagen om frivilligt försvar (556/2007) avsedda Försvarsutbildningsföreningen och även personer som deltar i tjänstgöring enligt den lagen. Beslut om att anlita en frivilligorganisation för efterspaning fattas av den polisman som leder efterspaningen och beslut om att anlita en frivilligorganisation för någon annan biståndsuppgift fattas av en polisman som hör till befälet. Polislagen ger den som på begäran av en polisman bistår denne i ett enskilt tjänsteuppdrag har rätt att enligt polismannens anvisningar vidta sådana åtgärder för att upprätthålla allmän ordning eller säkerhet som polismannen anvisar inom ramen för sin behörighet (9 kap. 5 § i polislagen). Bestämmelser om användning av maktmedel finns i 2 kap. 17 § 3 mom. i polislagen. Genom beslut av en polisman som hör till befälet har polisen under vissa förutsättningar rätt att låta utföra uppgifter på den berörda personens bekostnad. Kostnaderna för dessa åtgärder kan betalas i förskott av statens medel (9 kap. 6 § i polislagen). Dessutom ska privatpersoner och privata sammanslutningar på befallning av en polisman som hör till befälet i skälig utsträckning och mot full ersättning ställa livsmedel, telekommunikationsmedel, transportmedel, arbetsredskap samt andra behövliga apparater och ämnen till polisens förfogande. 

Om det på basis av en anmälan till polisen eller av annan orsak finns skäl att misstänka att en försvunnen person har fallit offer för ett brott, har polisen utöver de ovan nämnda befogenheterna också ändamålsenliga befogenheter att göra förundersökning och tillgripa tvångsmedel. Bestämmelser om användning av hemliga tvångsmedel i förundersökning av brott finns i 10 kap. i tvångsmedelslagen (806/2011). 

Om en polisutredning enligt 6 kap. 1 § i polislagen utförs i ett ärende som gäller en försvunnen person, görs även en nationell efterlysning av personen, efterlysning i Schengens datasystem och enligt prövning i INTERPOLs datasystem. Centralkriminalpolisen sammanställer identifieringsuppgifter om alla försvunna personer och oidentifierade mänskliga kvarlevor i Finland och upprätthåller ett register över dem som en del av informationssystemet för polisärenden. DNA-profilen lagras dessutom i DNA-registret för försvunna personer och okända avlidna. 

I 2 mom. föreskrivs det om att göra förfrågningar i situationer där personens försvinnande beror på humanitära skäl. Enligt momentet får polisen och Gränsbevakningsväsendet göra förfrågningar om uppgifter i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt i fordonsregistret, om det är nödvändigt i situationer där personens liv eller hälsa är hotad av någon annan orsak än ett brott. I dessa situationer är det främst fråga om uppgifter ur fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister. Även uppgifter ur fordonsregister kan i vissa situationer vara avgörande. Däremot har användningen av uppgifter ur polisregister inte någon särskild betydelse i situationer som avses i momentet, och därför får inte sökningar göras i dessa. Som polisregister betraktas endast databaser som innehåller uppgifter om brottsmisstänkta och dömda, varvid deras betydelse vid efterspaning och identifiering av personer som försvunnit av humanitära skäl kan anses vara liten och detta skulle inte vara proportionerligt. 

Gränsbevakningsväsendets rätt att göra förfrågningar grundar sig på dess sjöräddningsuppdrag. 

Gränsbevakningsväsendet är den ledande sjöräddningsmyndigheten och får i sjöräddningssituationer göra förfrågningar om uppgifter i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt i fordonsregister i situationer där en persons liv eller hälsa är hotad av någon annan orsak än ett brott.  

Situationer av humanitära skäl är andra situationer än de som hänför sig till brottsutredning där en persons liv eller hälsa är hotad. Sådana situationer kan till exempel vara olika olyckor orsakade av människor, självmord eller naturkatastrofer. Dessutom kan det vara fråga om försvinnandet av en person med minnessjukdom eller en minderårig. Situationer som beror på humanitära skäl kan inte på förhand definieras uttömmande. Polisstyrelsens anvisning för poliser om sökandet efter försvunna personer, som nämns i motiveringen till 1 mom., tillämpas också i situationer där försvinnandet av en person beror på humanitära skäl. 

I 3 mom. föreskrivs det om polisens rätt att göra förfrågningar enligt Prüm II-förordningen om uppgifter i fingeravtrycks-, DNA- och ansiktsbildsregister samt i fordonsregistret, om det är nödvändigt för att identifiera mänskliga kvarlevor. I förordningen har rätten att göra Prüm-förfrågningar i fråga om mänskliga kvarlevor inte begränsats till enbart brottsundersökningar eller situationer av humanitära skäl.  

I 4 mom. föreskrivs det att rätt att göra förfrågningar har endast den person som nödvändigtvis behöver använda uppgifterna för skötseln av sina arbetsuppgifter. 

Enligt 5 mom. tillämpas vad som föreskrivs i 34 § 2 mom. 5 punkten i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019) vid radering av fingeravtrycksuppgifter, DNA-uppgifter eller ansiktsbildsuppgifter. Enligt 5 punkten ska personuppgifter som behandlas för att personer som anmälts försvunna ska kunna hittas och för att okända avlidna ska kunna identifieras raderas tidigast 5 år efter det att den försvunna påträffades eller en okänd avliden identifierades; sådana uppgifter om nära släktingar som behövs för att personer som anmälts försvunna ska kunna hittas och för att okända avlidna ska kunna identifieras raderas dock på den registrerades begäran eller genast när uppgifterna inte längre behövs med tanke på ändamålet med behandlingen.  

I fråga om situationer som avses i artikel 51 (korrekthet, relevans och lagring av uppgifter) i Prüm II-förordningen, är artikeln direkt tillämplig vid radering av uppgifter.  

8 §.Behandling av personuppgifter. Enligt Prüm II-förordningen ska dataskyddsbestämmelserna i 6 kap. i förordningen tillämpas på all behandling eller allt utbyte av personuppgifter, samt i förekommande fall dataskyddsdirektivet eller den allmänna dataskyddsförordningen.  

Till 1 mom. fogas en informativ hänvisning till lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (639/2019) och lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen. Dessa lagar innehåller kompletterande nationella bestämmelser om utbytet av uppgifter enligt Prüm II-förordningen, bland annat i fråga om tillgång till information för brottsbekämpande ändamål, utlämnande av personuppgifter, tillgodoseende av den registrerades rättigheter och det registeransvar som gäller för systemen.  

I 2 mom. finns en informativ hänvisning till den allmänna lagstiftningen om behandling av personuppgifter. Den allmänna dataskyddsförordningen är tillämplig, i enlighet med ingressen till Prüm II-förordningen, på användningen av Prüm II-ramverket när det gäller sökningar efter försvunna personer och identifiering av oidentifierade mänskliga kvarlevor i andra syften. Den allmänna dataskyddsförordningen kompletteras av dataskyddslagen (1050/2018) som en nationell allmän lag. Den behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna lagen sker för att fullgöra myndigheternas lagstadgade skyldigheter, varmed behandling som omfattas av den allmänna dataskyddsförordningen grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Enligt ingressen till Prüm II-förordningen tillämpas dataskyddsdirektivet på användningen av Prüm II-ramverket när det gäller sökningar efter försvunna personer och identifiering av oidentifierade mänskliga kvarlevor för att förebygga, upptäcka och utreda brott. Direktivet har genomförts nationellt genom lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018).  

7.2  Lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet

I propositionen föreslås det att 4 kap. 30 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet upphävs som onödig. I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av personuppgifter med stöd av Prümfördraget och Prümrådsbeslutet. Genom Prüm II-förordningen ersätts de artiklar i Prümrådsbeslutet som gäller utbyte av fingeravtrycksuppgifter, DNA-uppgifter och fordonsregisteruppgifter. Enligt ingressen till Prümrådsbeslutet införlivades de artiklar i Prümfördraget som gäller utbyte av fingeravtrycksuppgifter, DNA-uppgifter och fordonsregisteruppgifter som en del av unionsrätten genom Prümrådsbeslutet.  

På utbyte av uppgifter efter träffar som erhållits med stöd av Prüm II-förordningen tillämpas lagen om informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (806/2024). 

I propositionen föreslås det också att 5 kap. 33 § 8 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet upphävs som onödig. I momentet finns en hänvisning till Prümfördraget och Prümrådsbeslutet. 

I propositionen föreslås det att 6 kap. 44 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet ändras så att hänvisningarna till Prümfördraget och Prümrådsbeslutet ersätts med en hänvisning till Prüm II-förordningen. Eftersom Prüm II-förordningen inte föreskriver om hur den registrerade kan utöva sin insynsrätt är propositionen nödvändig i detta avseende. 

10.1  Nationellt handlingsutrymme

EU-förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Enligt Europeiska unionens domstols etablerade rättspraxis har unionens lagstiftning företräde framför nationella bestämmelser i enlighet med de villkor som fastställts i rättspraxis (GrUU 20/2017 rd, s. 6 och GrUU 51/2014 rd, s. 2/II). Enligt EU-domstolens etablerade rättspraxis får nationell reglering inte utfärdas inom förordningens tillämpningsområde, om inte förordningen uttryckligen förpliktar eller bemyndigar till kompletterande nationell reglering eller annat beslutsfattande (mål 34/73, Variola, dom 10.10.1973; mål 50/76, Amsterdam Bulb, dom 2.2.1977, punkt 33). Grundlagsutskottet har konstaterat att det i den mån som Europeiska unionens lagstiftning kräver eller möjliggör reglering på det nationella planet ska hänsyn tas till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (GrUU 25/2005 rd och GrUU 1/2008 rd). Utskottet har till följd av detta betonat att det i regeringens proposition finns skäl att redogöra för det nationella handlingsutrymmet, särskilt till den del regleringen är av betydelse för de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 1/2018 rd, GrUU 26/2017 rd, GrUU 2/2017 rd och GrUU 44/2016 rd).  

Artikel 25 i Prüm II-förordningen gör det möjligt för medlemsstaterna att delta i det automatiska utbytet av uppgifter ur polisregister. Artikel 29 gör det möjligt för medlemsstater att göra automatiska sökningar i referensuppgifter för DNA, fingeravtryck eller ansiktsbilder, i uppgifter ur fordonsregister och polisregister i enlighet med Prüm II-förordningen för att identifiera försvunna personer och mänskliga kvarlevor i samband med brottsutredning. Dessutom möjliggör Prüm II-förordningen automatiska sökningar i referensuppgifter för DNA, fingeravtryck eller ansiktsbilder, i uppgifter ur fordonsregister och polisregister för att identifiera försvunna personer och mänskliga kvarlevor när personens försvinnande eller dödsfall beror på humanitära skäl. I propositionen föreslås det att det nationella handlingsutrymme som Prüm II-förordningen möjliggör ska utnyttjas i de situationer som avses i artiklarna 25 och 29. Enligt propositionen ska det dock inte vara möjligt att göra sökningar i uppgifter ur polisregister i situationer där personens försvinnande eller dödsfall beror på humanitära skäl. Artikel 16 medför en möjlighet inom det nationella handlingsutrymmet att på grundval av uppgifter om en person som är misstänkt eller dömd för brott begära uppgifter om de fordon som personen äger. I propositionen föreslås det inte att detta handlingsutrymme utnyttjas i detta avseende. Artikel 19 möjliggör även att referensuppgifter om brottsoffers ansiktsbilder görs tillgängliga. I propositionen föreslås det inte att handlingsutrymmet utnyttjas i detta avseende. De brottsbekämpande myndigheterna har inte till sitt förfogande någon databas som innehåller referensuppgifter om brottsoffers ansiktsbilder. 

Utnyttjandet av det nationella handlingsutrymmet har begränsande konsekvenser för skyddet av brottsparternas privatliv och personuppgifter. Samtidigt har det dock konsekvenser som främjar andra grundläggande fri- och rättigheter. Den gränsöverskridande brottsligheten i EU:s medlemsstater har ökat och blivit mer komplex. Utredningen av brott försvåras av att det tidvis kan ta avsevärt lång tid att lokalisera information som är relevant för utredningen. En utdragen brottsutredning har i sin tur en negativ inverkan på rättigheterna för parterna i ett brott. Genom att de föreslagna bestämmelserna effektiviserar informationsutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och lokaliseringen av information som är relevant för förundersökningen inom EU:s medlemsstater, påverkas brottsprocessen, rättsskyddet och den goda förvaltningen positivt. Också i Finland är brottsligheten allt oftare gränsöverskridande. Utnyttjandet av det föreslagna handlingsutrymmet är nödvändigt för att säkerställa att utredningen av gränsöverskridande brott är tillräckligt effektiv för att trygga parternas rättigheter. De olika skyddsåtgärderna i förordningen säkerställer en balans mellan de grundläggande fri- och rättigheter som konkurrerar med varandra.  

10.2  Rätten till liv, skydd av privatlivet och dataskyddet

Propositionen är av betydelse särskilt med tanke på rätten till liv, personlig frihet och integritet som föreskrivs i 7 § samt skydd för privatlivet som föreskrivs i 10 § i grundlagen. Också enligt artikel 2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna ska vars och ens rätt till liv skyddas i lag. Regleringen är också av betydelse med tanke på de garantier för god förvaltning och rättsskydd som tryggas i 21 § samt med tanke på skyldigheten enligt 22 § att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Utöver 21 § i grundlagen föreskrivs det om rätten till god förvaltning i artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses, inklusive rätten till personlig säkerhet (se t.ex. GrUU 6/2024 rd). Inom systemet för de grundläggande rättigheterna kan det i extrema fall handla om att skydda rätten till personlig säkerhet enligt 7 § i grundlagen (GrUU 6/2024 rd, GrUU 99/2022 rd). Genom rätten till personlig säkerhet betonas det allmännas positiva skyldigheter att vidta åtgärder för att skydda människor mot brott och andra orättvisa handlingar som riktar sig mot dem (se GrUU 44/1998 rd). Propositionen medför även konsekvenser för skyddet av personuppgifter, som utgör en del av det skydd för privatlivet som föreskrivs i 10 § i grundlagen, och som det dessutom föreskrivs om i artikel 8 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt i artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.  

Enligt propositionen får automatiska sökningar göras i referensnumret för DNA-, fingeravtrycks-, ansiktsbilds- och polisregisteruppgifter samt i fordonsregisteruppgifter när det är fråga om sökande efter en försvunnen person i samband med brottsutredning. I propositionen avses med en försvunnen person i samband med en brottsutredning en annan person än en brottsmisstänkt, för vilken det redan är möjligt att göra en motsvarande sökning. Sökningar kan endast göras i enskilda fall och sökningen måste vara nödvändig. Enligt propositionen ska det dock inte vara möjligt att göra sökningar i polisregister i situationer där personens försvinnande eller dödsfall beror på humanitära skäl. Sökningar kan endast göras i DNA-, fingeravtrycks- och ansiktsbildsuppgifter samt i fordonsregistret. Begränsningen har ansetts nödvändig eftersom det i en sådan situation inte finns tillräckliga grunder för en sökning i polisregistret. Rätten till sökning av humanitära skäl föreslås också vara begränsad till polisen och Gränsbevakningsväsendet. Den föreslagna regleringen är exakt och noggrant avgränsad. Det är fråga om att skydda den personliga säkerheten enligt 7 § i grundlagen för de personer som är föremål för sökningen. Enligt grundlagsutskottet har förekomsten av ett sådant starkt intresse i allmänhet ansetts utgöra en sådan med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbar orsak som i konstitutionell mening berättigar en begränsning av en grundläggande fri- och rättighet, om också andra allmänna förutsättningar för begränsning föreligger (se t.ex. GrUU 6/2024 rd, GrUU 99/2022 rd, GrUU 67/2010 rd, GrUU 5/1999 rd). Även Europakonventionen erkänner den personliga säkerheten som ett intresse på basis av vilket det kan vara möjligt att ingripa i skyddet för privatlivet, om de begränsande åtgärder som riktas mot skyddet för privatlivet i sådana situationer kan anses vara godtagbara och nödvändiga i helhetsbedömningen. 

Med tanke på den föreslagna regleringen är också artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (FördrS 19/1990) av betydelse, enligt vilken var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Artikeln har i Europadomstolens rättspraxis ansetts omfatta också skyddet för personuppgifter. Enligt det avgörande som Europeiska unionens domstol meddelat i de förenade målen C-92/09 och C-93/09 (Volker und Markus Schecke och Eifert (2010)) är skyddet av personuppgifter dock inte en absolut rättighet, utan ska bedömas i förhållande till sin funktion i samhället. Begränsningarna ska uppfylla villkoren i artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.  

Även grundlagsutskottet har betonat att skyddet för privatlivet och personuppgifter inte har företräde framför andra grundläggande fri- och rättigheter. Bedömningen gäller samordning och avvägning av två eller flera bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna (se t.ex. GrUU 14/2018 rd, s. 8, GrUU 54/2014 rd, s. 2/II, GrUU 10/2014 rd, s. 4/II). Grundlagsutskottet har också betonat att skyddet för privatlivet och personuppgifter ska stå i proportion till andra grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter samt till andra vägande samhälleliga intressen, såsom till exempel allmänna säkerhetsintressen, som i extrema fall kan återgå till den grundläggande rätten till personlig säkerhet (GrUU 5/1999 rd, s. 2/II). Lagstiftaren bör tillgodose skyddet av privatlivet och personuppgifterna på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna överlag. (GrUU 14/2018 rd, s. 8) 

En reglering som grundar sig på utnyttjandet av det föreslagna handlingsutrymmet och som gör det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att delta i utbytet av polisregisteruppgifter är motiverad med tanke på förebyggande, utredning och upptäckt av gränsöverskridande brottslighet samt för att främja rättsskyddet och god förvaltning enligt 21 § i grundlagen i samband med brottsutredningar. Användningen av Epris-systemet för uppgifter om försvunna personer begränsas till att gälla de situationer där det är motiverat med tanke på skyddet för den personliga säkerheten enligt 7 § i grundlagen för personerna i fråga. De föreslagna bestämmelserna och bestämmelserna i Prüm II-förordningen som helhet säkerställer att de begränsningar som gäller skyddet för privatlivet och skyddet för personuppgifter är nödvändiga och proportionella med tanke på syftet med regleringen och uppfyller de allmänna förutsättningarna för begränsning av rättigheterna enligt 10 § i grundlagen. 

10.3  Uppgifternas ändamålsbegränsning

Enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska behandlingen av personuppgifter vara ändamålsenligt och ske för ett visst ändamål. En väsentlig del av principen om ändamålsbegränsning är att personuppgifter inte senare får behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ursprungliga ändamålet. Grundlagsutskottet har särskilt betonat kravet på ändamålsbundenhet i synnerhet i fråga om behandling av känsliga uppgifter. Enligt grundlagsutskottet har man haft skäl att förhålla sig negativt till användningen av uppgifter för ändamål utanför det egentliga syftet med insamling och lagring till exempel i samband med register som innehåller omfattande biometriska profiler. Därmed kan man endast göra exakta och små undantag i ändamålsbundenheten. Regleringen får inte leda till att annan verksamhet än den som hör till det ursprungliga ändamålet blir det huvudsakliga sättet eller ens ett betydande sätt att använda registret (se bl.a. GrUU 37/2024 rd, GrUU 40/2021 rd, GrUU 15/2018 rd, GrUU 1/2018 rd, GrUU 14/2017 rd samt GrUU 14/2009 rd om ändring av passlagen). 

I den föreslagna regleringen ändras inte användningsändamålet för uppgifterna då man deltar i utbytet av uppgifter ur polisregister till den del det är fråga om uppgifter om personer som misstänks eller har dömts för brott. De medlemsstater som deltar i det automatiska utbytet av uppgifter ur polisregister ska säkerställa tillgången till sådana nationella polisregisterindex som innehåller en uppsättning biografiska uppgifter om misstänkta och dömda personer i de nationella databaser som har inrättats för att förebygga, upptäcka och utreda brott.  

Enligt den föreslagna regleringen ska sökningar även kunna göras i andra medlemsstaters referensuppgifter för DNA, fingeravtryck och ansiktsbilder samt i fordonsregisteruppgifter, när det är fråga om identifiering av försvunna personer eller mänskliga kvarlevor av humanitära skäl. I dessa situationer är det fråga om något annat användningsändamål än det ursprungliga användningsändamålet för de personuppgifter som ingår i de ovannämnda databaserna. Enligt 5 § 2 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten får personuppgifter som samlats in för att förebygga, utreda eller upptäcka brott behandlas för något annat ändamål endast om det föreskrivs om behandlingen i lag. Enligt Prüm II-förordningen ska en medlemsstat ge en annan medlemsstats myndighet tillträde till dessa databaser som nationellt har inrättats för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott. 

En medlemsstat får dock endast tillgång till referensuppgifter i dessa databaser. Eventuella ytterligare förfrågningar ska genomföras bilateralt av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/977 om utbyte av information mellan de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF. Direktivet har genomförts nationellt genom lagen om informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (806/2024), som trädde i kraft den 20 december 2024. I fråga om fordonsuppgifter utlämnas inte endast referensuppgifter. Om sökning efter fordonsuppgifter görs med registreringsnummer, lämnas som svar antingen uppgifterna eller ett meddelande om att uppgifter inte finns. I de föreslagna bestämmelserna i 6 § begränsas möjligheten att söka uppgifter via Epris dessutom genom detaljerade och noggrant avgränsade bestämmelser om vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i paragrafen i fråga. Således blir det föreslagna undantaget från det ursprungliga användningsändamålet för personuppgifter inte ett betydande användningsändamål för databaserna. De föreslagna bestämmelserna uppfyller också till denna del kraven på nödvändighet och proportionalitet i fråga om begränsningen av skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen. 

På de grunder som anförts ovan anser regeringen att propositionen är förenlig med grundlagen och att den föreslagna lagen därför kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser det dock vara önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i ärendet, eftersom propositionen innehåller bestämmelser om behandling och utlämnande av känsliga personuppgifter och bestämmelserna är av betydelse med avseende på det skydd för privatlivet och personuppgifter som tryggas i 10 § i grundlagen.