7.1
Lagen om främjande av integration
1 §. Lagens syfte.Lagens syfte föreslås vara att främja invandrares integration, sysselsättning eller företagande, arbetslivsfärdigheter, uppnående av fungerande grundläggande språkkunskaper och annan kompetens som behövs i arbetslivet och samhället, förverkligandet av likabehandling, delaktighet och jämlikhet för invandrare samt invandrarens eget ansvar för sin integration. Lagens syfte beaktar att integrationspolitiken enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering baserar sig på språkinlärning och arbete samt det att personer som integreras kommer in i samhället och följer samhällets regler. Lagens syfte, att främja invandrares integration, sysselsättning eller företagande och arbetslivsfärdigheter samt förverkligandet av likabehandling, delaktighet och jämlikhet för invandrare, beskrivs närmare i motiveringen till RP 208/2022 rd. Det föreslås att lagens övriga syfte enligt den gällande paragrafen upphävs.
Lagens syfte föreslås också vara att främja att invandrarnas grundläggande språkkunskaper, dvs. att de uppnår en nivå som i genomsnitt motsvarar B1.1 i den europeiska referensramen för språkkunskaper. Då förutsätts det att invandraren kan följa tal som baserar sig på gemensam erfarenhet eller allmän kunskap och förstå huvudtankarna och de centrala detaljerna i talet. Personen ska också i lite mer krävande situationer kunna kommunicera muntligt om sådant som är viktigt för honom eller henne och klara av vardagliga situationer och informella diskussioner. Målet med läsförståelse är att kunna läsa många olika typer av texter som är några sidor långa och förstå huvudtankarna, nyckelorden och de viktiga detaljerna i texten. I skrivandet är målet att kunna skriva en tydlig text med bindningar och effektivt förmedla bekant information i de vanligaste formerna av skriftlig kommunikation. Med utveckling av en invandrares språkkunskaper avses i princip utveckling av språkkunskaper i finska eller svenska, dock också med hänsyn till andra språkliga behov, t.ex. hos invandrare som integreras på finskt teckenspråk. Syftet är att säkerställa att integration är möjlig på båda inhemska språken. Enligt regeringsprogrammet är målet att ungefär 5–10 procent av invandrarna integreras på svenska. Myndigheterna ska informera tydligare om att det finns möjlighet att integreras även på svenska. Invandrare ska få välja på vilket språk de integreras. Det är ändamålsenligt att stärka hänvisningen till den svenskspråkiga integrationsvägen särskilt i tvåspråkiga kommuner och sysselsättningsområden med tanke på att det är motiverat att i valet av integrationsspråk särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på språket i fråga.
Syftet med lagen är dessutom att främja annan kompetens som behövs i arbetslivet och samhället. Med annan kompetens som behövs i arbetslivet och samhället avses t.ex. utveckling av arbetslivsfärdigheter och grundläggande färdigheter som behövs i samhället, såsom läs- och skrivkunnighet samt numeriska färdigheter, datatekniska färdigheter och studiefärdigheter, samt förtrogenhet med det finländska samhället. Detta främjas t.ex. genom den flerspråkiga samhällsorientering som ingår i kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsprogram i inledningsskedet av invandringen. Utöver språkkunskaperna främjar förståelsen för samhället och dess regler det kunnande som behövs i samhället och arbetslivet samt förankringen i dessa. Med arbetslivsfärdigheter avses t.ex. yrkes- och utbildningskunskap, arbetslivskunskap och inlärning i arbetet. Avsikten är att ge invandraren sådana kunskaper och färdigheter som hjälper honom eller henne att söka sig till arbetslivet och att på ett hållbart sätt få arbete på den finländska arbetsmarknaden i enlighet med sina planer. Arbetslivsfärdigheterna ger också invandraren färdigheter att klara sig i vardagen på arbetsplatsen och i det föränderliga arbetslivet, och de är till hjälp i frågor som gäller yrkesval och karriärplanering samt identifiering, bedömning och beskrivning av kunnandet.
Syftet med integrationslagen är dessutom att främja invandrarens eget ansvar för sin integration. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering är Finland ett öppet samhälle som hjälper och uppmuntrar under den första tiden i det nya samhället. Syftet och målet med lagen är att fr.o.m. inledningsskedet av integrationen stöda invandrarens eget aktörskap och egen aktivitet så att de integrationsfrämjande åtgärderna vägleder invandraren till att bli en aktiv medborgare. Invandrarnas eget ansvar betonas mer än för närvarande t.ex. genom förslaget till bestämmelse om syftet med integrationslagen och genom tydligare bestämmelser om målen med integrationsplanen och integrationsutbildningen samt genom bestämmelser om invandrarens skyldighet att integrera sig. Invandrarens eget ansvar och skyldigheter vid integrationen beaktas genomgående i integrationslagen, särskilt i fråga om de integrationsfrämjande tjänster som avses i 2 kap. Dessutom föreskrivs det om skyldigheten att utarbeta en integrationsplan och de tjänster som åtminstone ska överenskommas i denna för en viss målgrupp. På motsvarande sätt som för närvarande föreskrivs det i 24 § i integrationslagen om integrationskundens skyldighet att följa sin integrationsplan, men dessutom föreskrivs det i paragrafen om nya skyldigheter som gäller en större grupp. Enligt 24 § är en integrationskund t.ex. skyldig att delta i utarbetandet av integrationsplanen samt att söka sig till och delta i de tjänster som överenskommits i planen. Bestämmelser om hur försummelse av skyldigheter påverkar integrationskundens förmåner finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om allmänt stöd och lagen om utkomststöd, med stöd av vilka förmåner kan begränsas eller sänkas.
För att förtydliga lagens syfte föreslås det att de bestämmelser om allmänna mål som grundar sig på annan lagstiftning upphävs. I och med propositionen ändras referensramen för integration så att den betonar individcentrerad integration. Enligt förslaget upphävs hänvisningarna i den gällande paragrafen om lagens syfte till de allmännare målen om att främja invandrares välbefinnande och hälsa, goda befolkningsrelationer och samhällets mottaglighet, tillgången till behövliga och högklassiga integrationsfrämjande tjänster, sektorsövergripande samarbete mellan integrationsfrämjande aktörer samt samordningen av integrationsfrämjande planering och utveckling med övrig nationell, regional och lokal planering och utveckling. När det gäller dessa mer allmänna mål har man bedömt att skrivningarna delvis är deklarativa eller informativa. Dessutom främjas de i övrig lagstiftning och i det allmänna servicesystemet, där också invandrarnas behov ska beaktas. Exempelvis invandrares välfärd och hälsa ska främjas med stöd av lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster i välfärdsområdena. Främjandet av integration förutsätter i många avseenden fortfarande sektorsövergripande samarbete mellan myndigheterna. I enlighet med regeringsprogrammet identifieras och erkänns den tredje sektorns centrala roll i integrationsåtgärdernas mångsidiga helhet, och det föreslås inte att dess roll i integrationsfrämjandet ändras.
1 a §.Skyldighet att integrera sig. Det föreslås en ny paragraf vars 1 mom. föreskriver att invandrare är skyldiga att främja sin integration och sysselsättning och ska söka sig till och delta i de integrationsfrämjande tjänster som avses i integrationslagen på det sätt som föreskrivs i integrationslagen. Med skyldighet att integrera sig avses i synnerhet invandrarens skyldighet att främja sin egen integration. Med invandrarens skyldighet att främja sin integration och sysselsättning avses t.ex. invandrarens skyldighet att på eget initiativ och aktivt främja sin integration och sysselsättning t.ex. genom att utreda sina sysselsättningsmöjligheter redan under utbildningen, på samma sätt som i nuläget. Dessutom kan integrationskunden uppmuntras till att utnyttja möjligheter och material för självstudier i finska eller svenska vid sidan av integrationsutbildningen. Integrationskunden kan också vägledas till att på egen hand söka sig till lokal hobby-, organisations- och föreningsverksamhet där det är möjligt att utveckla kunskaper i finska eller svenska och andra förutsättningar för integration och sysselsättning. Dessutom ska invandraren söka sig till och delta i de integrationsfrämjande tjänster som avses i integrationslagen på det sätt som föreskrivs i integrationslagen.
Enligt 2 mom. finns bestämmelser om försummelse av de skyldigheter som i integrationslagen föreskrivs för invandrare och integrationskunder i 24 §. Det är fråga om en informativ hänvisningsbestämmelse.
2 §. Tillämpningsområde. Det föreslås att 2–4 mom. ändras så att hänvisningarna till 63, 64 och 68 §, vilka ska upphävas enligt förslaget, stryks. I 2 mom. föreslås det en ändring till följd av upphävandet av 68 § och ändringen av 65 § 3 mom. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas enligt momentet 65 § 3 mom. också på finska medborgare som är offer för människohandel enligt 3 § 7 punkten i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011), till den del det är fråga om kostnader enligt det momentet som orsakas offer för människohandel av åtgärder och tjänster som tillhandahålls på grund av specialbehov som följer av deras ställning som offer. Specialersättningen för kostnaderna enligt det föreslagna 65 § 3 mom. i fråga om tjänster och åtgärder för offer för människohandel kan också gälla kostnader för tjänster och åtgärder som ordnats för finska medborgare. I 3 och 4 mom. stryks hänvisningen till 63 och 64 §. Det är fråga om en ändring av teknisk karaktär. I 2 och 4 mom. utförs dessutom författningsöversyn.
3 §.Tillämpning av lagen på arbetssökande. I 1 mom. föreslås det en teknisk ändring pga. att de paragrafer som föreslås i det första lagförslaget, dvs. i förslaget till integrationslag, upphävs samt pga. de ändringar som föreslås i 12, 13, 26, 27 och 28 §. I 1 mom. beaktas dessutom i fråga om 29–32 § den behöriga myndigheten, som är arbetskraftsmyndigheten, varför den inte längre nämns i 3 §. I 2 mom. föreslås det en ändring pga. att 20 § upphävs. Ändringarna är tekniska. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
5 §. Definitioner.Paragrafens 1, 2, 10, 12 och 13 punkter ändras så att också invandrarens eget ansvar och skyldigheter vid integrationen samt de ändringar som föreslås i lagens syfte beaktas i definitionerna. I 9 och 10 punkten görs en teknisk ändring genom att utöver kommunen lägga till arbetskraftsmyndigheten, och i 13 punkten en teknisk ändring pga. de ändringar som föreslås i 13 §. Dessutom upphävs 11, 17 och 18 punkten. Till följd av detta görs tekniska ändringar i numreringen av de punkter som följer efter punkt 11. Det föreslås inga ändringar i de övriga punkterna.
Enligt 1 punkten avses med integration invandrarens individuella process där tyngdpunkten ligger på invandrarens eget ansvar och som försiggår i växelverkan med samhället och under vilken invandrarens språkkunskaper och arbetslivsfärdigheter samt annan kompetens som invandraren behöver i arbetslivet och samhället utvecklas och likabehandlingen, jämlikheten och delaktigheten ökar. I definitionen av integration beaktas den ändring som föreslås i lagens syfte. Med utveckling av en invandrares språkkunskaper avses i princip utveckling av språkkunskaper i finska eller svenska, dock också med hänsyn till andra språkliga behov, t.ex. hos invandrare som integreras på finskt teckenspråk. Med arbetslivsfärdigheter och kompetens som behövs i arbetslivet avses t.ex. yrkes- och utbildningskunskap, arbetslivskunskap och inlärning i arbetet. Avsikten är att ge invandraren sådana kunskaper och färdigheter som hjälper honom eller henne att söka sig till arbetslivet och på ett hållbart sätt få arbete på den finländska arbetsmarknaden i enlighet med sina planer. Arbetslivsfärdigheter ger också invandraren färdigheter att klara sig i vardagen på arbetsplatsen och det föränderliga arbetslivet och stöd i frågor som gäller yrkesval och karriärplanering och identifiering, bedömning och beskrivning av kunnandet. Med annan kompetens som behövs i samhället avses t.ex. medborgarfärdigheter för vardagen och utveckling av grundläggande färdigheter som behövs i samhället, såsom läs- och skrivkunnighet samt numeriska färdigheter, datatekniska färdigheter och studiefärdigheter, samt förtrogenhet med det finländska samhället. Ökad likabehandling och jämlikhet i samhället anses vara en följd av lyckad integration. Med delaktighet avses delaktighet inom samhällets olika delområden, i synnerhet i arbetslivet, vilket också bidrar till att sysselsättningsgraden för invandrare stiger till samma nivå som för personer med finländsk bakgrund. Dessutom upphävs i 1 punkten omnämnandet av att invandrarens likabehandling och jämlikhet i samhället samt delaktighet i arbets- och näringslivet, utbildning, organisationsverksamhet eller annan samhällelig verksamhet fördjupas och blir mångsidigare. Upphävandet hänför sig i synnerhet till förslaget till bestämmelse om lagens syfte.
Enligt 2 punkten avses med integrationsfrämjande stödjande av integration genom att för invandrare tillhandahålla tjänster som avses i denna lag, genom att stödja invandrarens möjligheter att utveckla sina språkkunskaper och arbetslivsfärdigheter samt annan kompetens som behövs i arbetslivet och samhället med beaktande av invandrarens eget ansvar för sin integration. I 2 punkten stryks dessutom omnämnandena av upprätthållande av det egna språket och den egna kulturen samt samhällets mottaglighet. De föreslagna ändringarna beror både på 1 § och på de ändringar som föreslås i 1 punkten i denna paragraf.
I 9 punkten tilläggs också arbetskraftsmyndigheten som behörig myndighet. I 13 § i förslaget till integrationslag föreslås det att integrationsprogrammet som helhet förtydligas så att det är gemensamt för kommunen och arbetskraftsmyndigheten, vilket redan motsvarar nuläget. Det är fråga om en ändring av teknisk karaktär.
I 10 punkten, som anger definitionen på tjänster som ingår i integrationsprogrammet, görs en ändring pga. den ändring som föreslås i lagens syfte och de föreslagna ändringarna i 13 §. Enligt definitionen avses med tjänster som ingår i integrationsprogrammet tjänster som kommunen och arbetskraftsmyndigheten ordnar i inledningsskedet av integrationen och som har till syfte att främja invandrares integration, sysselsättning eller företagande, uppnående av fungerande grundläggande språkkunskaper, kompetens och arbetslivsfärdigheter och att främja förverkligandet av likabehandling, delaktighet och jämlikhet. I 10 punkten stryks omnämnandena av hälsa och välbefinnande, medborgarfärdigheter för vardagen samt deltagande i organisationsverksamhet och annan samhällelig verksamhet. Den föreslagna ändringen beaktar ändringen av både 1 § och 1 och 2 punkten i denna paragraf. I fråga om dessa mer allmänna mål har man bedömt att de främjas i övrig lagstiftning och i det allmänna servicesystemet, där också invandrarnas behov ska beaktas.
Det föreslås att 11 punkten upphävs. I propositionen föreslås det att allmänna mål som anges i lagens syfte och som regleras i övrig lagstiftning upphävs. Dessutom föreslås det att 12 § i integrationslagen upphävs. I och med dessa ändringar föreslås det att också definitionen av andra integrationsfrämjande tjänster upphävs, eftersom det inte föreskrivs om dem i integrationslagen och eftersom definitionen bedöms vara allmänt känd utan någon separat definition på lagnivå. Enligt Lainkirjoittajan opas (lagberedarens handbok) bör dessutom begrepp som förekommer endast en eller ett par gånger i en författning inte definieras. Till följd av upphävandet ändras numreringen av de punkter som följer.
I den nya 12 punkten beaktas de ändringar som föreslås i de paragrafer som gäller integrationsplanen och skyldigheten att integrera sig. Enligt definitionen avses med integrationsplan en individuell plan som utarbetas för integrationsfrämjande och där kommunen tillsammans med invandraren kommer överens om individuella mål och tjänster för integration och sysselsättning samt om hur invandraren ska söka sig till och delta i tjänsterna och där kommunen informerar invandraren om dennes ansvar och skyldigheter i fråga om den egna integrationen. Arbetskraftsmyndigheten utarbetar integrationsplanen när det är fråga om en arbetssökande integrationskund. Integrationskunders skyldigheter i anslutning till integrationsplanen anges i 24 §. En integrationskund är t.ex. skyldig att delta i utarbetandet av integrationsplanen samt att söka sig till och delta i de tjänster som överenskommits i planen. Bestämmelser om hur försummelse av skyldigheter påverkar integrationskundens förmåner finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om allmänt stöd och lagen om utkomststöd, på basis av vilka förmånen kan begränsas eller sänkas.
Det föreslås en teknisk ändring i 13 punkten som föranleds av ändringen av 13 §. I förteckningen enligt 13 § 1 mom., där det föreskrivs om innehållet i integrationsprogrammet, görs ändringar till följd av de ändringar som föreslås i 26 och 26 a § samt tekniska ändringar. Därför beaktas också de föreslagna ändringarna i definitionen av serviceproducent.
Den gällande 17 punkten med definition av sektorsövergripande samarbete föreslås bli upphävd. Definitionen är till sin karaktär allmänt känd och således inte ett begrepp som det är nödvändigt att definiera på lagnivå. Enligt Lainkirjoittajan opas (lagberedarens handbok) bör dessutom begrepp som förekommer endast en eller ett par gånger i en författning inte definieras.
Den gällande 18 punkten med definition av goda befolkningsrelationer föreslås bli upphävd. Det föreslås att allmänna mål som regleras i övrig lagstiftning stryks i lagens syfte, och i dem ingår också bestämmelser om goda befolkningsrelationer. Därför upphävs också definitionen av goda befolkningsrelationer. Enligt Lainkirjoittajan opas (lagberedarens handbok) bör dessutom begrepp som förekommer endast en eller ett par gånger i en författning inte definieras. Dessutom flyttas den gällande 19 punkten till den nya 16 punkten. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
6 §.Tolkning och översättning. Det föreslås att paragrafen upphävs. Såsom det beskrivs i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) är den här bestämmelsen informativ, och ingen hänvisning till allmänna förvaltningslagar behövs för tillämpningen av lagarna. Därför upphävs paragrafen som onödig.
7 §.Rätten till inkomstrelaterad dagpenning, allmänt stöd och utkomststöd. Det föreslås att paragrafen upphävs. Såsom det beskrivs i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) är den här bestämmelsen informativ, och invandrare har ingen rätt till arbetslöshetsförmån, allmänt stöd eller utkomststöd med stöd av den. Förutsättningarna för att erhålla förmåner avgörs med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om allmänt stöd och lagen om utkomststöd. Därför upphävs paragrafen som onödig.
12 §.Ordnande av integrationsfrämjande tjänster. Det föreslås att paragrafen upphävs och en del av bestämmelserna flyttas till 13 § i det första lagförslaget. Syftet med paragrafen har varit att beskriva att det finns två typer av integrationsfrämjande tjänster. För det första ordnas integrationsfrämjande åtgärder och tjänster som en del av kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsprogram enligt 13 §. Övriga integrationsfrämjande tjänster är tjänster inom det allmänna servicesystemet, dvs. arbetskraftsservice, kommunal basservice (inklusive kultur-, idrotts-, ungdoms- och fritidstjänster), tjänster inom det nationella utbildningssystemet, social- och hälsovårdstjänster inom välfärdsområdet, Folkpensionsanstaltens tjänster och organisationers, föreningars eller sammanslutningars verksamhet. Det nationella utbildningssystemet har i detta sammanhang avsett småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning, fritt bildningsarbete, gymnasieutbildning, yrkesutbildning och högre utbildning. Till följd av de ändringar som föreslås i andra paragrafer, särskilt de som gäller lagens syfte, skyldigheten att integrera sig och definitionen av integration, föreslås paragrafen bli upphävd. I integrationslagen föreskrivs i fortsättningen tydligare uttryckligen om integrationsfrämjande tjänster enligt integrationslagen, varför hänvisningar till annan lagstiftning eller till det allmänna servicesystemet, där även invandrare och integrationskunder ska beaktas, föreslås bli upphävda i integrationslagen. Den föreslagna ändringen ändrar inte uppgifterna för de aktörer som för närvarande ordnar andra integrationsfrämjande tjänster, och på samma sätt som i nuläget ska invandrare och integrationskunder beaktas i andra integrationsfrämjande tjänster på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen om det allmänna servicesystemet. Det är fråga om en ändring av teknisk karaktär.
13 §.Innehållet i kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsprogram. Paragrafen preciseras till den del att det är fråga om ett integrationsprogram som kommunen och arbetskraftsmyndigheten planerar och ordnar i samarbete. I enlighet med motiveringen i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) är integrationsprogrammet en enhetlig och arbetslivsorienterad helhet av kommunala tjänster som består av tjänster i inledningsskedet av integrationen. Eftersom största delen av integrationskunderna är arbetssökande, för vilkas integration arbetskraftsmyndigheten har huvudansvaret, är det motiverat att integrationsprogrammet och ordnandet av de tjänster som ingår i det planeras i samarbete mellan kommunens olika myndigheter i stället för i eventuella separata program, vilket också i nuläget har varit avsikten. Arbetskraftsmyndigheten svarar på motsvarande sätt som för närvarande för ordnandet av integrationsprogrammets tjänster för arbetssökande, på det sätt som föreskrivs i 3 § i integrationslagen. Liksom hittills ska kommunen besluta vilken sektor i kommunen som ansvarar för samordningen av integrationsprogrammet. Om kommunen har avtalat med andra kommuner eller arbetskraftsmyndigheten om samarbete vid ordnandet av integrationstjänster eller har överfört hela ansvaret för ordnandet av integrationstjänster till en annan kommun eller arbetskraftsmyndigheten, kan integrationsprogrammet också utarbetas i ett större samarbete mellan kommunerna, såsom för närvarande. Vid planeringen av ett integrationsprogram som omfattar flera kommuner eller som samordnas av arbetskraftsmyndigheten är det också viktigt att beakta hela målgruppen för integrationsfrämjandet samt att lägga särskild vikt vid tillgängligheten till de tjänster som ingår i integrationsprogrammet och kommunikationen om dem till olika målgrupper och samarbetspartner. I synnerhet i tvåspråkiga kommuner och sysselsättningsområden bör integrationsprogrammet också beakta integration på svenska. Vid ordnandet av integrationsprogrammet ska det beaktas att ordnandet av integrationstjänster på svenska ofta förutsätter samarbete över kommun- och sysselsättningsområdesgränserna och att det vid valet av integrationsspråk är motiverat att särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på svenska i kommunen eller regionen i fråga. Dessutom flyttas enligt förslaget en del av bestämmelserna i 12 §, som upphävs, till 1 mom. Enligt 1 mom. ska integrationsfrämjande åtgärder och tjänster ordnas som en del av kommunens och arbetskraftsmyndighetens gemensamma integrationsprogram.
Det föreslås att innehållet i punkterna i 1 mom. preciseras. Inga ändringar föreslås i 1 mom. 1–3 punkten. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att den i fortsättningen endast omfattar integrationsutbildning enligt 26 § och sluttestning av språkkunskaperna enligt 1 mom. 6 punkten. Genom denna ändring preciseras också i fråga om integrationsprogrammet att sluttestning av språkkunskaperna uttryckligen ingår i den integrationsutbildning som avses i 26 § och som genomförs i enlighet med de läroplansgrunder för integrationsutbildningen som fastställts av Utbildningsstyrelsen. I 27 § i det första lagförslaget föreslås det att integrationsutbildning enligt 26 § ska ordnas som arbetskraftsutbildning och att arbetskraftsmyndigheten i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska ansvara för ordnandet av utbildningen. Den arbetskraftsmyndighet som ansvarar för ordnandet av integrationsutbildningen ska i samarbete samordna den med andra utbildningar och tjänster som ingår i integrationsprogrammet, annan kommunal service, tjänster som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt det nationella utbildningssystemet så att tjänsterna bildar helheter som främjar sysselsättningen och yrkeskompetensen. Genom att samordna planeringen och genomförandet av olika tjänster säkerställs det att invandraren har tillgång till ändamålsenliga servicehelheter för kompetensutveckling som motsvarar både olika integrationskunders och den regionala arbetsmarknadens behov. En effektiv samordning med det nationella utbildningssystemet är väsentlig för att man ska kunna identifiera invandrarnas tidigare kunnande och i samarbete med läroanstalterna styra dem på rätt utbildningsväg.
Till 1 mom. fogas en ny 5 punkt om utbildning i grundläggande litteracitet enligt 26 a §. I det första lagförslaget i propositionen, dvs. integrationslagen, föreslås det bestämmelser om den utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsmyndigheten ska ordna som arbetskraftsutbildning.
Dessutom flyttas omnämnandet av annan utbildning och tjänster som främjar kunskaper i finska och svenska, läs- och skrivkunnighet, samhälls- och arbetslivsfärdigheter samt sysselsättning och företagande i 4 punkten till 1 mom. 6 punkten. Den utbildning och de tjänster som avses i punkten svarar mot integrationsbehoven hos de målgrupper för integrationsfrämjande som står utanför arbetskraften, såsom föräldrar som vårdar sina barn hemma och äldre invandrare. Eftersom den integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som avses i 1 mom. 4 och 5 punkten i fortsättningen föreslås vara arbetskraftsutbildning, är det viktigt att kommunen efter behov också ordnar andra flexibelt genomförbara utbildningar i finska eller svenska och utbildningar som utvecklar läs- och skrivkunnigheten särskilt för integrationskunder utanför arbetskraften. Exempelvis tjänster som kommunerna utvecklar för föräldrar som vårdar sina barn hemma och som kombinerar språkutbildning och tjänster inom den öppna småbarnspedagogiken eller andra tjänster för vård av barn kan utgöra en del av det övriga utbildningsutbud inom integrationsprogrammet som avses i 1 mom. 6 punkten. Samtidigt kan annan utbildning och tjänster enligt 1 mom. 6 punkten också avse arbetslivsorienterade tjänster för arbetssökande invandrare och integrationskunder, t.ex. språkinlärning, utbildning som utvecklar yrkesfärdigheterna och tjänster som kombinerar arbetslivsrelaterade tjänster.
Det föreslås att 1 mom. 5 punkten flyttas till den nya 7 punkten och ändras så att integrationsprogrammet inkluderar vägledning och rådgivning under programmet med hänsyn till invandrarens ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration. Utöver ansvarstagandet och skyldigheterna betonas också att vägledningen och rådgivningen under integrationsprogrammet är behovsorienterade och innehållsmässigt stöder genomförandet av integrationsplanen i riktning mot de överenskomna målen för integrationskundens integration och sysselsättning. Vägledning och rådgivning under integrationsprogrammet ska vid behov också inkludera vägledning till andra myndigheters tjänster eller till serviceproducentens integrationsfrämjande service. I integrationslagen betonas i allt högre grad invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration. Därför ska kommunen också i vägledningen och rådgivningen under integrationsprogrammet beakta invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration. Kommunen eller arbetskraftsmyndigheten kan beakta invandrarens eget initiativtagande och ansvar för sin integration i integrationsprogrammet genom att stödja invandraren, i synnerhet genom vägledning och rådgivning, och hjälpa honom eller henne att utreda sina sysselsättningsmöjligheter redan under de integrationsfrämjande tjänsterna. Dessutom kan integrationskunden uppmuntras att utnyttja möjligheterna och materialen för självstudier i finska eller svenska vid sidan av integrationsutbildningen. Integrationskunden kan också hänvisas till att på egen hand söka sig till lokal hobby-, organisations- och föreningsverksamhet där det är möjligt att utveckla kunskaper i finska eller svenska och andra förutsättningar för integration och sysselsättning. Med tanke på invandrarnas varierande förutsättningar ska myndigheten bedöma vilka metoder för att öka ansvarstagandet som lämpar sig i den individuella situationen.
14 §. Bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster. Till det inledande stycket i 1 mom. flyttas innehåll från 2 mom., och enligt det ska bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster utarbetas utan dröjsmål för den person som avses i momentet. Enligt gällande 2 mom. ska bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster inledas utan dröjsmål när kommunen får kännedom om en sådan person. Bestämmelserna överförs till det inledande stycket i 1 mom. av författningstekniska skäl och avsikten är inte att ändra dem till denna del. Bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster ska även i fortsättningen utarbetas utan dröjsmål när kommunen får kännedom om en sådan person som nämns i 1 mom. Dessutom görs en teknisk ändring i 1 mom. 5 punkten så att författningsnumret på lagen om utkomststöd läggs till, med anledning av att 7 § föreslås bli upphävd.
I 2 mom. stryks omnämnandet av behovet av andra integrationsfrämjande tjänster som tillhandahålls av kommunen eller en serviceproducent och behovet av deltagande i organisationers, föreningars eller sammanslutningars verksamhet, och i stället föreskrivs det om behov av andra integrationsfrämjande tjänster. Ändringen beror på andra ändringar i lagförslaget vars syfte är att förtydliga och förenkla innehållet i integrationslagen samt att utföra författningsöversyn. Kommunen ska bedöma invandrarens kompetens och förutsättningar för sysselsättning och studier samt andra förutsättningar för integration samt dennes behov av utbildning och andra integrationsfrämjande tjänster. Med bedömning av behovet av andra integrationsfrämjande tjänster avses t.ex. behovet av att delta i tredje sektorns verksamhet i synnerhet när det gäller att stärka invandrarens egen aktivitet och inlärning av finska eller svenska. Enligt 2 mom. ska under bedömningen utredas vilket som är det ändamålsenliga integrationsspråket. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska det säkerställas att integration är möjlig på båda inhemska språken och att myndigheterna tydligare informerar om att det finns möjlighet att integreras även på svenska. Detta främjas genom att man under bedömningen utreder vilket som är det ändamålsenliga integrationsspråket för invandraren och samtidigt tydligt berättar för invandraren om rätten att välja finska eller svenska som integrationsspråk. Det är ändamålsenligt att stärka hänvisningen till den svenskspråkiga integrationsvägen särskilt i tvåspråkiga kommuner och sysselsättningsområden med beaktande av att det är motiverat att i valet av integrationsspråk särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på språket i fråga. Dessutom bör man i vägledningen särskilt se till att familjemedlemmarna integreras på samma språk. I momentet stryks också omnämnandet av utredning av invandrarens önskemål under bedömningen, eftersom det bedöms att detta ingår i de mål för invandraren som ska utredas redan under bedömningen.
Paragrafens 2 mom. ändras vidare så att invandraren vid bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster ska informeras om målen för de integrationsfrämjande tjänsterna och om sina skyldigheter samt anvisas till självständigt agerande och till att ta ansvar för sin integration och sysselsättning. I integrationslagen betonas i allt högre grad invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration. Därför ska också kommunen eller arbetskraftsmyndigheten vid bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster beakta invandrarens eget ansvar för sin integration. Vid bedömningen ska man också främja invandrarens initiativförmåga och ansvarstagande för sin integration. Detta mål stöds t.ex. genom att invandraren vägleds till att utreda sina sysselsättningsmöjligheter redan under utbildningen. Också t.ex. skyldigheten att söka arbete anges på samma sätt som i nuläget. Dessutom kan integrationskunden uppmuntras att utnyttja möjligheterna och materialen för självstudier i finska eller svenska vid sidan av integrationsutbildningen. Integrationskunden kan också hänvisas till att på egen hand söka sig till lokal hobby-, organisations- och föreningsverksamhet där det är möjligt att utveckla kunskaper i finska eller svenska och andra förutsättningar för integration och sysselsättning. Med beaktande av invandrarnas varierande förutsättningar bör myndigheten bedöma vilka metoder för att öka ansvarstagandet som lämpar sig i den individuella situationen.
Det föreslås att 3 mom. upphävs. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingsservice (RP 108/2025 rd) förnyades serviceprocessen för arbetssökande, och samtidigt ändrades också bestämmelserna om ordnande av kompletterande samtal om jobbsökning. Dessutom ändrades hänvisningen till integrationslagens 14 § 3 mom. så att den motsvarar den nya paragrafnumreringen. Ändringslagarna (1412/2025 och 1414/2025) trädde i kraft den 1 januari 2026.
Syftet med hänvisningen till 14 § 3 mom. i integrationslagen har tidigare varit att t.ex. expertbedömningar enligt 14 § 2 mom. som görs av en serviceproducent eller någon annan myndighet och som specificerar servicebehovet har kunnat ordnas i stället för de kompletterande samtal om jobbsökning som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Sedan ingången av 2026 ska arbetskraftsmyndigheten enligt 35 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice mellan den inledande intervjun och det första samtalet om jobbsökning ordna fem kompletterande samtal om jobbsökning, om inte något annat följer av den arbetssökandes servicebehov. I praktiken baserar sig ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning på den arbetssökandes servicebehov i stället för som tidigare, då fem kompletterande samtal om jobbsökning i princip skulle ordnas för den arbetssökande varannan vecka mellan den inledande intervjun och det första samtalet om jobbsökning. I och med den ovannämnda ändringen är det i praktiken onödigt att ersätta kompletterande samtal om jobbsökning med åtgärder som hör till bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, eftersom ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning baserar sig på den arbetssökandes servicebehov.
I 4 mom. görs en teknisk ändring med anledning av att 12 § föreslås bli upphävd enligt det första lagförslaget. Det föreslås också att 7 mom. upphävs. Uppgiften bedöms redan ingå i den vägledning och rådgivning enligt 13 § i integrationslagen som kommunen och arbetskraftsmyndigheten tillhandahåller under integrationsprogrammet och därför föreslås det att momentet upphävs i 14 §. Detta beskrivs närmare i specialmotiveringen till 13 §.
16 §.Utarbetande av integrationsplanen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. Det föreslås att kommunen enligt 1 mom. ska utarbeta en integrationsplan för en sådan invandrare som avses i 14 § 1 mom. 2 punkten, om det inte är uppenbart onödigt. Enligt 1 mom. ska kommunen dessutom utarbeta en integrationsplan för en sådan invandrare som avses i 14 § 1 mom. 1 och 3–7 punkten om personen utifrån bedömningen enligt den paragrafen bedöms vara i behov av en sådan för att främja sin integration. Den föreslagna ändringen gäller kommunens skyldighet att alltid göra upp en integrationsplan utifrån bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster för sådana personer som avses i 14 § 1 mom. 2 punkten i integrationslagen. Med dessa personer avses de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen, dvs. i huvudsak personer som får internationellt skydd och därmed jämförbara personer, kvotflyktingar, personer med hemkommun som får tillfälligt skydd samt familjemedlemmar till dessa. För dem ska kommunen alltid göra upp en integrationsplan utifrån bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, om det inte är uppenbart onödigt. Det kan vara uppenbart onödigt att göra upp en integrationsplan t.ex. i en situation där personen redan innan han eller hon fått uppehållstillstånd har förvärvat så bra kunskaper i finska eller svenska att personen inte längre behöver integrationsfrämjande tjänster enligt integrationslagen. Om en sådan person är arbetssökande ska en sysselsättningsplan utarbetas för personen i stället för en integrationsplan. Det kan också vara uppenbart onödigt att göra upp en integrationsplan för ett barn t.ex. när barnets servicebehov tillgodoses genom någon annan kundplan. I fråga om andra personer som nämns i 14 § 1 mom. motsvarar bestämmelsen i sak den gällande lagen och det föreslås ingen ändring i den. I enlighet med 3 § i integrationslagen ansvarar arbetskraftsmyndigheten för utarbetandet om invandraren är arbetssökande.
Till 1 mom. fogas en sista mening enligt vilken integrationsplanen ska utarbetas i samband med den inledande intervju som ingår i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster enligt 14 § i integrationslagen, förutom om det av grundad anledning är nödvändigt att utarbeta planen vid ett separat möte eller om ingen integrationsplan behöver utarbetas med stöd av det ovan anförda. Enligt förslaget ska kommunen tillsammans med invandraren göra upp integrationsplanen i samband med den inledande intervju som ingår i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster enligt 14 § i integrationslagen. När en integrationsplan utarbetas i samband med bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster leder det till att det för invandraren vid samma första möte som ordnas med kommunen eller arbetskraftsmyndigheten görs både en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster och, vid behov, en integrationsplan som utarbetas utifrån denna. I praktiken gör man ofta redan i nuläget i den inledande intervjun eller i samband med den upp en integrationsplan, om det uppskattas att det finns behov av den. Avsikten med den föreslagna ändringen är att förtydliga, harmonisera och påskynda det inledande skedet i serviceprocessen enligt integrationslagen.
En del av de integrationsfrämjande tjänster som överenskoms i integrationsplanen och som invandraren deltar i kan kräva noggrannare expertbedömningar eller åtgärder för att personen ska kunna hänvisas till ändamålsenliga tjänster. Exempelvis i fråga om integrationsutbildning kan det vara nödvändigt att närmare utreda personens utgångsnivå och inlärningsfärdigheter i finska eller svenska för att personen ska kunna hänvisas till en ändamålsenlig integrationsutbildningsgrupp. Även när det görs noggrannare expertbedömningar eller vidtas andra åtgärder efter att integrationsplanen har utarbetats kan personen redan efter det första mötet hänvisas till integrationsfrämjande tjänster i det inledande skedet, såsom flerspråkig samhällsorientering. Integrationsplanen kan ses över utgående från eventuella noggrannare expertbedömningar och åtgärder.
Av grundad anledning kan en integrationsplan utarbetas också vid ett separat möte. En sådan grundad anledning kan t.ex. anses vara att det till följd av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster har uppstått ett behov av att hänvisa invandraren till nödvändiga expertbedömningar eller undersökningar, utan vilka det inte är möjligt att hänvisa personen till andra integrationsfrämjande tjänster, t.ex. flerspråkig samhällsorientering. En annan grundad anledning är t.ex. att man vid bedömningen konstaterar att det finns ett behov av att göra upp en sektorsövergripande integrationsplan i samarbete med välfärdsområdet eller att den tid som reserverats för kundmötet inte räcker till för att utarbeta en integrationsplan.
Det huvudsakliga innehållet i 20 § 2–5 mom. i integrationslagen flyttas till nya 16 § 2–5 mom. I 16 § i integrationslagen föreskrivs det i fortsättningen om utarbetande av integrationsplanen, och paragrafen innehåller både tidigare bestämmelser och de bestämmelser som flyttas från 20 §. De bestämmelser som flyttas motsvarar i övrigt den gällande regleringen, men det föreslås ändringar i 5 mom. Det föreslås att integrationskunden hänvisas att i enlighet med vad som överenskommits i integrationsplanen och genast när planen har utarbetats söka sig till utbildning som motsvarar kundens individuella behov eller till andra integrations- och sysselsättningsfrämjande tjänster. I den gällande paragrafen är tidsfristen för hänvisning senast inom en månad. Syftet med ändringen är att säkerställa att det inte utöver eventuella väntetider för tillgång till tjänster och utbildning uppstår onödiga dröjsmål i integrationsprocessen. Syftet med ändringen är att påskynda integrationsprocessen. Tidsfristen betyder dock inte att tjänsten ska inledas inom en månad. Det innehåll som flyttats från integrationslagens 20 § beskrivs närmare i motiveringen till RP 208/2022 rd och RP 192/2024 rd. I 3 mom. görs det dessutom en teknisk ändring med anledning av den föreslagna upphävningen av 12 § i det första lagförslaget.
18 §. Mål som ska överenskommas i integrationsplanen. Det föreslås att det i 1 mom. på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivs om de mål som ska överenskommas i integrationsplanen. Dessutom föreslås det bestämmelser om vad som ska beaktas när de individuella målen ställs. Enligt förslaget ska i de mål som överenskoms i integrationsplanen beaktas invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration samt de allmänna skyldigheterna i fråga om integration och lagens syfte. Med eget ansvar och skyldigheter avses invandrarens skyldighet enligt 24 § att delta i bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster när kommunen kontaktar honom eller henne för att göra en bedömning samt skyldigheten för en integrationskund som registrerats som arbetssökande att fullgöra skyldigheten enligt integrationsplanen att söka arbete, som anges i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Syftet med lagen hänvisar till lagens 1 §, som beskrivs närmare i specialmotiveringen till paragrafen. Dessutom ska man i de mål som överenskoms i integrationsplanen beakta invandrarens skyldighet att integrera sig. Med skyldighet att integrera sig avses invandrarens skyldighet enligt 1 a § att främja sin integration och sysselsättning samt att söka sig till och delta i integrationsfrämjande tjänster. I de överenskomna målen i integrationsplanen ska man alltså också beakta invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration. Dessutom stryks i 1 mom. omnämnandet av att invandrarens önskemål ska beaktas när de individuella målen ställs, eftersom de redan bedöms ingå i andra omständigheter som ska beaktas enligt paragrafen. Dessutom stryks omnämnandet av att livssituationen ska beaktas när de individuella målen ställs. Livssituationen beaktas redan vid bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster, och därför är det onödigt att upprepa detta.
19 §. Innehållet i integrationsplanen. Enligt 1 mom. ska det i integrationsplanen överenskommas om invandrarens skyldigheter och i den omfattning som invandrarens eget ansvar och egna mål, kompetens och behov av integrationstjänster förutsätter överenskommas om tjänster som främjar integration, sysselsättning eller företagande, kunskaper i finska eller svenska och samhälleliga färdigheter. Med invandrarens skyldigheter, som överenskoms i integrationsplanen, avses skyldigheterna enligt 1 a och 24 § i integrationslagen. I skyldigheterna för arbetssökande integrationskunder ingår också de skyldigheter som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I planen ska det dessutom överenskommas om invandrarens skyldighet att genomföra sin plan och självständigt och aktivt främja sin integration och sysselsättning. Självständighet och aktivitet kan t.ex. innebära att invandraren stöds särskilt genom vägledning och rådgivning i att utreda sina sysselsättningsmöjligheter redan i de integrationsfrämjande tjänsterna och får hjälp med att på egen hand söka sig till t.ex. lokal hobby-, organisations- och föreningsverksamhet, där det är möjligt att utveckla kunskaperna i finska eller svenska och andra förutsättningar för integration och sysselsättning. Dessutom kan invandrarna uppmuntras till att utnyttja möjligheter och material för självstudier i finska eller svenska samt annan integrations- och sysselsättningsfrämjande verksamhet i synnerhet under väntetiden före, mellan eller efter arbetskraftsservicen. Med beaktande av invandrarnas varierande förutsättningar bör myndigheten bedöma vilka metoder för att öka ansvarstagandet som lämpar sig i den individuella situationen. Det föreslås att paragrafen förenhetligas med de övriga ändringarna i det första lagförslaget, varför kunskaper i finska eller svenska nämns tidigare i momentet och omnämnandena av tjänster som främjar hälsa och välbefinnande samt deltagande i organisationers, föreningars eller sammanslutningars verksamhet stryks.
Dessutom föreslås det att det i integrationsplanen för en sådan invandrare som avses i 14 § 1 mom. 2 punkten åtminstone ska kommas överens om deltagande i flerspråkig samhällsorientering enligt integrationslagens 25 § och i utbildning enligt 26, 26 a eller 30 §. Med dessa personer avses de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen, dvs. i huvudsak personer som får internationellt skydd och därmed jämförbara personer, kvotflyktingar, personer med hemkommun som får tillfälligt skydd samt familjemedlemmar till dessa. I den integrationsplan som utarbetas för dem ska det alltid överenskommas om deltagande i flerspråkig samhällsorientering samt integrationsutbildning, utbildning i grundläggande litteracitet eller frivilliga studier som stöds enligt integrationslagen, om det inte är uppenbart onödigt. Det kan vara uppenbart onödigt att komma överens om deltagande i ovannämnda integrationsfrämjande tjänster t.ex. i en situation där personen redan innan han eller hon fick uppehållstillstånd hade förvärvat så bra kunskaper i finska eller svenska och kännedom om det finländska samhället att personen inte bedöms behöva ovannämnda integrationstjänster, eller när integrationskunden är ett barn. Till övriga delar föreskrivs det om de frågor som ska överenskommas i integrationsplanen på motsvarande sätt som för närvarande.
Paragrafens 2 mom. ändras så att den preciserar vilka tjänster som ska ingå i integrationsplanen. Integrationsplanen ska innehålla sådana tjänster som ingår i det integrationsprogram som avses i 13 § eller sådan arbetskraftsservice som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I de tjänster som överenskoms ska de förutsättningar som avses i 3 mom. beaktas.
Enligt 3 mom. ska de överenskomna tjänsternas ändamålsenlighet motiveras i integrationsplanen även med avseende på fullföljandet av det mål som har ställts för uppnåendet av fungerande grundläggande språkkunskaper.
20 §.Utarbetande av integrationsplanen. Det föreslås att paragrafen upphävs pga. att innehållet i huvudsak flyttas till 16 § i integrationslagen, där det föreskrivs om utarbetande av integrationsplanen.
22 §. Översyn av integrationsplanen. Det föreslås att det till följd av ändringen av 16 § och upphävandet av 20 § i 2 mom. görs en ändring av teknisk natur i fråga om hänvisningen till paragrafer.
24 §. Invandrares och integrationskunders skyldigheter.Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om invandrares och integrationskunders skyldigheter, varför paragrafens rubrik preciseras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. Till paragrafen fogas ett nytt 1 mom., varmed de följande momenten blir nya 2–5 mom. Enligt 1 mom. ska en sådan invandrare som avses i 14 § 1 mom. i integrationslagen delta i den bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster som avses i den paragrafen. Enligt gällande 14 § ska kommunen för de berörda personerna utarbeta en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster, men invandraren är inte skyldig att delta i bedömningen med stöd av integrationslagen. Visserligen kan rätten till en förmån begränsas med stöd av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om allmänt stöd också för närvarande, t.ex. om personen underlåter eller vägrar att komma till en sådan bedömning av servicebehovet som avses i 14 § i integrationslagen. I och med den föreslagna ändringen ska invandraren delta i bedömningen enligt 14 § när kommunen når honom eller henne för att göra en bedömning. Skyldigheten att delta innebär att personen inte kan avstå från att delta i den bedömning av servicebehovet som avses i 14 § i lagen om främjande av integration, vägra delta i bedömningen eller agera på något annat sätt som leder till att en bedömning av servicebehovet inte kan göras. Dessutom preciseras 2 mom. genom en hänvisning till integrationsplanen. Det är fråga om en förtydligande ändring av teknisk natur. Till 4 mom. fogas ett omnämnande av att en integrationskund som är registrerad som arbetssökande ska iaktta den jobbsökningsskyldighet som förelagts i integrationsplanen och som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Det är fråga om en informativ hänvisning. Också för närvarande är en integrationskund som är registrerad som arbetssökande skyldig att iaktta den jobbsökningsskyldighet som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice och som anges i 45 § i den lagen. I 4 mom. uppdateras dessutom hänvisningen till rätt bestämmelsenummer i stället för den upphävda bestämmelsen. Inga ändringar föreslås i 3 och 5 mom.
26 §. Målen för, innehållet i och uppföljningen av integrationsutbildning. I paragrafen föreskrivs det om integrationsutbildningens mål och innehåll delvis på samma sätt som för närvarande, men det preciseras och förtydligas vad som avses med integrationsutbildning. Målet är att förtydliga definitionen av integrationsutbildning och begränsa den till sådan utbildning i form av arbetskraftsutbildning som avses i grunderna för läroplanen för integrationsutbildning, med undantag för teckenspråkig integrationsutbildning som ordnas som utbildning inom det fria bildningsarbetet. I paragrafen föreskrivs det dessutom om uppföljningen av integrationsutbildning. Dessutom preciseras paragrafens rubrik så att den motsvarar paragrafens innehåll, där det också föreskrivs om målen för och uppföljningen av integrationsutbildning. I paragrafen utförs också författningsöversyn t.ex. genom att paragrafens struktur förtydligas. Dessutom stryks omnämnandet av att integrationsutbildning ordnas för integrationskunder som inte är läropliktiga enligt läropliktslagen, eftersom bestämmelserna överlappar med bestämmelserna i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om arbetskraftsutbildning och ordnande av sådan, inklusive ordnande av integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. I 63 § i den lagen föreskrivs det om antagningen av studerande till arbetskraftsutbildningen. Enligt den paragrafens 2 mom. kan som studerande till arbetskraftsutbildningen antas en enskild kund vars läroplikt har upphört. I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska det säkerställas att integration är möjlig på båda inhemska språken. Myndigheterna ska informera tydligare om att det finns möjlighet att integreras även på svenska och invandrare ska få välja på vilket språk de integreras. I enlighet med regeringsprogrammet utökas dessutom den svenskspråkiga integrationsutbildningen. Arbetskraftsmyndigheten ska i innehållet i och målen för integrationsutbildningen också beakta en ökning av ordnandet av integrationsutbildning på svenska. Det är ändamålsenligt att stärka hänvisningen till den svenskspråkiga integrationsvägen och tillgången till svenskspråkig integrationsutbildning särskilt i tvåspråkiga sysselsättningsområden med hänsyn till att det är motiverat att i valet av integrationsspråk särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på språket i fråga.
Det föreslås att det i 1 mom. föreskrivs om målen för integrationsutbildning. Målen för integrationsutbildning är att främja utvecklingen av integrationskundens kunskaper i finska eller svenska och av annan kompetens som denne behöver i arbetslivet och samhället och att stödja integrationskundens sysselsättning och integration samt dennes eget ansvar för främjandet av sin integration. Genom att definiera målen för integrationsutbildning strävar man efter att förenhetliga och förtydliga dem. Ett annat mål för integrationsutbildningen är att stödja integrationskunden i att ta ansvar för sin egen integration också under integrationsutbildningen. Ansvarstagandet kan på samma sätt som för närvarande främjas genom att hänvisa integrationskunden till att utreda sina sysselsättningsmöjligheter redan under utbildningen. Också t.ex. skyldigheten att söka arbete anges på samma sätt som i nuläget. Dessutom kan integrationskunden uppmuntras att utnyttja möjligheterna och materialen för självstudier i finska eller svenska vid sidan av integrationsutbildningen. Integrationskunden kan också hänvisas till att på egen hand söka sig till lokal hobby-, organisations- och föreningsverksamhet där det är möjligt att utveckla kunskaper i finska eller svenska och andra förutsättningar för integration och sysselsättning. Dessutom föreskrivs det i 1 mom. på motsvarande sätt som i den gällande lagen om integrationsutbildningens språkliga mål. På motsvarande sätt som i den gällande lagen är det språkliga målet för integrationsutbildningen att invandraren uppnår fungerande grundläggande språkkunskaper i finska eller svenska, dvs. språkkunskaper som i genomsnitt motsvarar nivå B1.1 i den europeiska referensramen. Att föreskriva också om andra mål för integrationsutbildningen än det språkliga målet bidrar till att förtydliga integrationsutbildningens innehåll, mål och roll och till att genomföra regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering, enligt vilket integrationspolitiken grundar sig på språkinlärning och arbete samt det att personer som integreras kommer in i samhället och följer samhällets regler.
Det föreslås att det i 2 mom. föreskrivs om innehållet i integrationsutbildning. Paragrafens 2 mom. 1 och 3 punkten motsvarar i sak den gällande lagen. Det föreslås att det i 2 mom. 2 punkten på motsvarande sätt som i den gällande lagen föreskrivs att integrationsutbildningen ska innehålla undervisning i yrkesfärdigheter eller andra färdigheter som behövs i arbetslivet, men i fråga om den vägledning som det föreskrivs om i punkten ändras frasens ordföljd. Integrationsutbildningen ska innehålla vägledning med avseende på arbetsmarknaden, sysselsättningsfrämjande tjänster eller fortsatta studier. Syftet är att förtydliga vägledningen i anslutning till integrationsutbildningen så att den beaktar de ovannämnda målen enligt regeringsprogrammet och målet att man integrerar sig i Finland genom arbete. För att förtydliga bestämmelsen stryks dessutom omnämnandet av karriärvägledning eller yrkesplanering, eftersom dessa redan anses ingå i vägledningen med avseende på arbetsmarknaden, sysselsättningsfrämjande tjänster eller fortsatta studier, där de alltså ska beaktas. På samma sätt som i nuläget beskrivs genomförandet av karriärvägledning och yrkesplanering närmare i grunderna för läroplanen för integrationsutbildning. I 4 och 5 punkten föreskrivs det att integrationsutbildningen ska innehålla en period av inlärning i arbete eller verksamhet som stöder arbets- och funktionsförmågan samt sluttestning av språkkunskaper i finska eller svenska. Punkterna motsvarar i huvudsak innehållet i 2 och 3 mom. i den gällande paragrafen, som för tydlighetens skull flyttas till förteckningen över innehållet i integrationsutbildningen i 2 mom. I paragrafen stryks omnämnandet av identifiering av tidigare förvärvade kompetenser, som i fortsättningen beaktas som en del av den fortsatta vägledningen enligt 2 punkten. På samma sätt som i nuläget beskrivs genomförandet av identifiering av tidigare förvärvade kompetenser närmare i grunderna för läroplanen för integrationsutbildning. Dessutom förtydligas det genom omnämnandet av sluttestning av språkkunskaper i finska eller svenska i förteckningen att sluttestning, liksom för närvarande, ingår i integrationsutbildningen och inte är en separat tjänst eller åtgärd. På motsvarande sätt som för närvarande ordnas den för den studerande avgiftsfria integrationsutbildningens sluttestning av språkkunskaper i finska eller svenska i slutskedet av de utbildningar som anges i grunderna för läroplanen för integrationsutbildning, dvs. vanligen i slutskedet av en integrationsutbildning på cirka ett år, eftersom målet är att mäta de språkkunskaper som uppnåtts under hela utbildningen. För vissa studerande kan det liksom för närvarande vara ändamålsenligt att göra ett sluttest även efter kortare studier, om personen t.ex. redan tidigare har lärt sig finska eller svenska och endast genomför en del av integrationsutbildningen, t.ex. slutskedet. På samma sätt som för närvarande bedömer anordnaren av integrationsutbildning när den studerandes färdigheter räcker till för testet. Sluttestet inom integrationsutbildningen har utvecklats för att testa språkkunskaperna i finska och svenska, varför språkkunskaperna i teckenspråk bland personer som studerar finskt teckenspråk inom ramen för integrationsutbildningen bedöms med andra metoder i enlighet med nuläget. Innehållet i integrationsutbildningen beskrivs närmare i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) och i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om främjande av integration (RP 146/2025 rd).
I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 4 mom. att Utbildningsstyrelsen ska svara för att utveckla och förvalta sluttestningen av språkkunskaperna inom integrationsutbildningen med beaktande av integrationsutbildningens mål och innehåll samt fastställa läroplansgrunderna för integrationsutbildningen och bestämma hur sluttestningen av språkkunskaper i finska och svenska ska genomföras. På motsvarande sätt som för närvarande föreskrivs det i grunderna för läroplanen om utbildningens mål, centrala innehåll och bedömning av den studerandes kunnande, om uppgifter som ska antecknas i den personliga studieplanen och betyget samt att den som producerar utbildningstjänsterna utifrån läroplansgrunderna ska utarbeta en plan för genomförandet av utbildningen. Utbildningsstyrelsen utarbetar grunderna för läroplanen utgående från de mål och det innehåll som fastställts för utbildningen i lag. Med hjälp av grunderna för läroplanen och genomförandeplanen som utarbetas av den som producerar utbildningstjänsterna säkerställs att integrationsutbildningen håller en hög nivå och en jämn kvalitet. I det gällande 26 § 4 mom. föreskrivs det att utbildningsproducenten av grundad anledning får avvika från läroplansgrunderna, vilket föreslås bli upphävt. En grundad anledning till att avvika från läroplansgrunderna kan enligt propositionen (RP 208/2022 rd) vara t.ex. en situation där det anses ligga i en invandrares eller en invandrargrupps intresse att utbildningen genomförs smidigt på något annat sätt, t.ex. för invandrare som står utanför arbetskraften, som föräldrar som vårdar barn hemma. I praktiken kan det också ha varit behövligt att avvika från läroplansgrunderna t.ex. i en situation där integrationskunder utanför arbetskraften pga. den studerandes livssituation har genomgått utbildningen på mycket kort tid eller deltid. Eftersom det i propositionen föreslås att målen för, innehållet i och definitionen av integrationsutbildning förtydligas är det i fortsättningen inte nödvändigt att avvika från läroplansgrunderna. Integrationsutbildning är alltid sådan utbildning enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning, på det sätt som föreslås i förslaget till 27 § i integrationslagen. Också grunderna för läroplanen för integrationsutbildning möjliggör mångsidiga och flexibla genomföranden, och det finns inget hinder för att en invandrare eller integrationskund utanför arbetskraften väljs till integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning och som följer läroplansgrunderna, om han eller hon kan delta i den. Enligt 63 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice kan en enskild kund väljas till arbetskraftsutbildning, dvs. den person som väljs behöver inte vara arbetssökande eller arbetslös. Om t.ex. en integrationskund utanför arbetskraften inte kan delta i integrationsutbildning som genomförs som arbetskraftsutbildning, kan personen erbjudas sådan annan utbildning och tjänster som avses i 13 § och som främjar kunskaper i finska och svenska, läs- och skrivkunnighet, samhälls- och arbetslivsfärdigheter samt sysselsättning och företagande. Dessutom föreslås i momentet en teknisk ändring som gäller namnet på de grunder för läroplanen som Utbildningsstyrelsen fastställer, som numera är grunderna för läroplanen för integrationsutbildning och inte läroplansgrunderna för integrationsutbildningen för vuxna invandrare.
I 4 mom. finns det bestämmelser om uppföljningen av integrationsutbildning. Enligt det uppföljs i fråga om integrationsutbildningen åtminstone de språkkunskaper som uppnåtts genom utbildningen, sysselsättningen samt övergången och hänvisningen till sysselsättnings- och integrationsfrämjande tjänster. Uppföljningen är en uppgift för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret i enlighet med 56 § 1 mom. 1 punkten i integrationslagen. Enligt den har Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret till uppgift att följa upp och utvärdera integrationsfrämjandets resultat och hur väl integrationsfrämjandet fungerar samt att producera information om det. I praktiken ska Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret i fråga om integrationsutbildningen nationellt och regionalt följa upp språkkunskapsnivån och sysselsättningen bland dem som avslutat integrationsutbildningen samt deras övergång och vägledning till andra tjänster som främjar sysselsättningen och integrationen. I fråga om arbetssökande integrationskunder ska i uppföljningen dessutom beaktas vad som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Vidare föreslås det att 26 § 5 mom. i den gällande lagen upphävs. Syftet med upphävandet är att förtydliga definitionen av integrationsutbildning. Med integrationsutbildning avses utbildning som genomförs i enlighet med grunderna för läroplanen för integrationsutbildning och som har formen av arbetskraftsutbildning. Bestämmelser om utbildning i grundläggande litteracitet föreslås i den nya 26 a §. Bestämmelser om grundläggande utbildning för vuxna finns i lagen om grundläggande utbildning och bestämmelser om stödjande av den som frivilliga studier enligt integrationslagen finns i 30 § i integrationslagen.
Dessutom flyttas innehållet i det nuvarande 26 § 1 mom. delvis till 27 § i integrationslagen, där det föreskrivs om ordnande av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Ändringen är författningsteknisk och avsikten är att i paragraferna tydligare föreskriva om frågor som motsvarar deras rubrik.
26 a §. Målen för, innehållet i och uppföljningen av utbildning i grundläggande litteracitet. Det föreslås en ny paragraf där det föreskrivs om målen för, innehållet i och uppföljningen av utbildning i grundläggande litteracitet. I 1 mom. föreskrivs det om syftet med utbildningen. Syftet med utbildning i grundläggande litteracitet är att främja utvecklingen av integrationskundens kunskaper i finska eller svenska och läs- och skrivkunnighet samt av annan kompetens som denne behöver i arbetslivet och samhället. Utbildningen i grundläggande litteracitet är således avsedd för de integrationskunder som har svag läs- och skrivkunnighet. De som deltar i utbildningen i grundläggande litteracitet är en mycket heterogen grupp som omfattar allt från personer som vuxit upp helt och hållet i muntlig tradition till personer som besitter en teknisk och till vissa delar även funktionell läs- och skrivkunnighet på ett språk där man använder ett annat skriftsystem än det latinska alfabetet. Integrationskunder som är läs- och skrivkunniga i sitt eget modersmåls alfabet och som endast saknar läs- och skrivkunnighet i det latinska alfabetet deltar liksom i nuläget huvudsakligen i integrationsutbildning enligt 26 §, i vilken det enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildning kan ingå studier som stärker kunnandet i det latinska alfabetet för sådana studerande som har tillräckliga inlärningsfärdigheter och utbildningsbakgrund och för vilka integrationsutbildningen till sina övriga mål är den mest ändamålsenliga utbildningen. Vägledningen av en studerande till integrationsutbildning enligt 26 § eller till utbildning i grundläggande litteracitet enligt 26 a § beror alltså på personens läs- och skrivkunnighetsnivå, övriga utbildningsbakgrund och inlärningsfärdigheter.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om innehållet i utbildningen i grundläggande litteracitet. Utbildning i grundläggande litteracitet ska enligt 2 mom. 1 punkten innehålla undervisning i finska eller svenska och läs- och skrivundervisning. Med undervisning i finska eller svenska avses i synnerhet muntliga språkkunskaper, som utgör grunden för litteracitet. Hos en del av de studerande kan de muntliga språkkunskaperna och läs- och skrivkunnigheten ha utvecklats i olika takt, vilket bör beaktas i undervisningen i finska eller svenska och i läs- och skrivundervisningen. Läs- och skrivundervisning hänvisar till utveckling av läs- och skrivkunnigheten i finska eller svenska med hänsyn till utgångsnivån för de studerandes läs- och skrivkunnighet. Enligt 2 mom. 2 punkten ska utbildningen i grundläggande litteracitet innehålla annan undervisning som främjar beredskap i anslutning till grundläggande samhälleliga och kulturella färdigheter samt grundläggande medborgarfärdigheter för vardagen. Med denna undervisning avses t.ex. undervisning som syftar till att utveckla numeriska färdigheter, IT-färdigheter och studiekompetens. De ovannämnda färdigheterna utgör grunden för annat lärande och är nödvändiga för att människan ska kunna delta i samhället och fungera smidigt i sin vardag.
I 3 mom. föreskrivs det att Utbildningsstyrelsen fastställer läroplansgrunderna för utbildningen i grundläggande litteracitet. I läroplansgrunderna fastställs utbildningens mål och huvudinnehåll och bedömningen av en studerandes kunnande samt den information som ska ingå i den personliga studieplanen och intyget. Utbildningsstyrelsen utarbetar grunderna för läroplanen utgående från de mål och det innehåll som fastställts för utbildningen i lag. I 3 mom. föreskrivs det dessutom att den som producerar utbildningstjänsterna utifrån läroplansgrunderna ska utarbeta en plan för genomförandet av utbildningen. Med hjälp av läroplansgrunderna och genomförandeplanen som utarbetas av den som producerar utbildningstjänsterna säkerställs det att utbildningen i grundläggande litteracitet håller en hög nivå och en jämn kvalitet.
I 4 mom. finns det bestämmelser om uppföljning av utbildningen i grundläggande litteracitet. Enligt det uppföljs i fråga om utbildningen i grundläggande litteracitet åtminstone de språkkunskaper som uppnåtts genom utbildningen, sysselsättningen samt övergången och hänvisningen till sysselsättnings- och integrationsfrämjande tjänster. Uppföljningen är en uppgift för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret i enlighet med 56 § 1 mom. 1 punkten i integrationslagen, enligt vilken centret har till uppgift att följa upp och utvärdera integrationsfrämjandets resultat och hur väl integrationsfrämjandet fungerar samt att producera information om det. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ska i fortsättningen nationellt och regionalt också följa upp resultaten av utbildningen i grundläggande litteracitet samt sysselsättningen hos dem som avslutat utbildningen och deras övergång och vägledning till tjänster som främjar sysselsättningen och integrationen. När utbildningen i grundläggande litteracitet avslutas bedöms nivån på läs- och skrivkunnigheten hos deltagarna med avseende på om den är tillräcklig för integrationsutbildning eller för annan vidare utbildning som är ändamålsenlig med tanke på sysselsättningen och integrationen. Bedömningen under utbildningen och när utbildningen avslutas beskrivs närmare i grunderna för läroplanen för utbildning i grundläggande litteracitet. I fråga om arbetssökande integrationskunder ska i uppföljningen dessutom beaktas vad som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
27 §. Ordnande av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Det föreslås att det i paragrafen utöver ordnandet av integrationsutbildning också föreskrivs om ordnandet av utbildning i grundläggande litteracitet, vilket är en ny uppgift för arbetskraftsmyndigheten, och därför ändras också paragrafens rubrik. I paragrafen förtydligas dessutom ordnandet och genomförandet av utbildningarna. I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska det säkerställas att integration är möjlig på båda inhemska språken. Myndigheterna ska informera tydligare om att det finns möjlighet att integreras även på svenska och invandrare ska få välja på vilket språk de integreras. I enlighet med regeringsprogrammet utökas dessutom den svenskspråkiga integrationsutbildningen. Arbetskraftsmyndigheten ska i ordnandet av integrationsutbildning också beakta en ökning av ordnandet av integrationsutbildning på svenska. Det är ändamålsenligt att stärka hänvisningen till den svenskspråkiga integrationsvägen och tillgången till svenskspråkig integrationsutbildning särskilt i tvåspråkiga sysselsättningsområden med hänsyn till att det är motiverat att i valet av integrationsspråk särskilt bedöma möjligheterna till sysselsättning och fortbildning på språket i fråga.
Enligt 1 mom. svarar arbetskraftsmyndigheten för att det inom dess verksamhetsområde på finska och svenska erbjuds integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet som motsvarar integrations- och sysselsättningsbehoven hos de integrationskunder som bor inom verksamhetsområdet. Enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avses med arbetskraftsmyndighet den myndighet vid en kommun eller samkommun som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice inom sitt verksamhetsområde. Även i nuläget har arbetskraftsmyndigheten svarat för att integrationsutbildning tillhandahålls enligt integrationskundernas behov, men i fortsättningen ska arbetskraftsmyndigheten svara för den också i fråga om utbildning i grundläggande litteracitet. I 17 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att tillhandahålla arbetskraftsservice till enskilda kunder som har sin i lagen om hemkommun avsedda hemkommun i kommunen eller sysselsättningsområdet i fråga samt i vissa andra situationer. Integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan ordnas i samarbete med andra arbetskraftsmyndigheter. Syftet med förslaget är inte att ändra hur arbetskraftsutbildning ordnas. Bestämmelserna om arbetskraftsutbildning och ordnandet av sådan finns liksom i nuläget i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I den gällande integrationslagen svarar kommunen eller arbetskraftsmyndigheten för ordnandet av integrationsutbildning för integrationskunder som bor i kommunen beroende på om integrationskunden är arbetssökande eller inte. Syftet med propositionen är att förtydliga definitionen av integrationsutbildning och begränsa den till sådana utbildningar i form av arbetskraftsutbildning som avses i grunderna för läroplanen för integrationsutbildning. Därför slopas kommunens skyldighet att ordna integrationsutbildning, och i fortsättningen är det arbetskraftsmyndighetens ansvar att ordna integrationsutbildning. Ordnandet av utbildning i grundläggande litteracitet är en ny uppgift för arbetskraftsmyndigheten. Största delen av integrationskunderna är arbetssökande, och arbetskraftsmyndigheten svarar för ordnandet av de tjänster som avses i 3 § 1 mom. i integrationslagen. Med stöd av den gällande lagen har kommunen svarat för att ordna integrationsutbildning för integrationskunder som inte är arbetssökande. Integrationskunder utanför arbetskraften, såsom föräldrar som vårdar barn hemma, är ofta personer för vilka det inte nödvändigtvis har varit ändamålsenligt att delta i intensiv integrationsutbildning utan i stället i andra mer flexibelt genomförbara tjänster enligt 13 § 1 mom. 6 punkten i förslaget till integrationslag som främjar kunskaper i finska och svenska, läs- och skrivkunnighet, samhälls- och arbetslivsfärdigheter samt sysselsättning och företagande. Kommunen kan dock också hänvisa personer för vilkas integrationstjänster den svarar (t.ex. integrationskunder utanför arbetskraften) till integrationsutbildning eller utbildning i grundläggande litteracitet som ordnas av arbetskraftsmyndigheten, om det anses ändamålsenligt med hänsyn till personens situation.
Utgångspunkten är att integrationskunden i det inledande skedet av invandringen hänvisas till integrationsutbildning, men om målen för och innehållet i utbildningen i grundläggande litteracitet lämpar sig bättre, kan kunden hänvisas till denna utbildning. På samma sätt som i nuläget kan det vara ändamålsenligt att en del av integrationskunderna i stället för integrationsutbildning eller utbildning i grundläggande litteracitet deltar i andra utbildningar som eventuellt också kan stödjas som frivilliga studier enligt integrationslagen. En del av integrationskunderna kan genast i början hänvisas till t.ex. grundläggande utbildning för vuxna, utbildning som handleder för examensutbildning eller utbildning som handleder invandrare för högskolestudier. Bestämmelser om arbetskraftsutbildning och ordnande av sådan finns i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
I enlighet med vad som nämns i 1 mom. ska integrationsutbildning på finska och svenska tillhandahållas efter integrationskundernas behov. I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering främjas tillgången till den språkutbildning som ingår i integrationsfrämjande tjänster på ett flexibelt sätt också på arbetsplatserna. För att uppnå detta mål föreslås det att kommunerna beviljas två miljoner euro i tilläggsfinansiering som en del av statsandelssystemet för kommunal basservice, vilket stärker de flexibla sätten att genomföra integrationsutbildning. Arbetskraftsmyndigheten ska beakta detta mål t.ex. genom att ordna integrationsutbildning på ett flexibelt sätt så att även de som sysselsätts i deltids- eller heltidsarbete under integrationsutbildningen kan delta. Med flexibla genomförandemodeller strävar man efter att minska oändamålsenliga avbrott i integrationsutbildningen och att också trygga utvecklingen av språkkunskaperna och samhälls- och arbetslivsfärdigheterna hos invandrare i arbete.
Enligt 2 mom. ska arbetskraftsmyndigheten eller en serviceproducent som avses i integrationslagen ordna integrationsutbildningen eller utbildningen i grundläggande litteracitet som arbetskraftsutbildning, om vilken det föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I nuläget har integrationsutbildningen i regel genomförts som arbetskraftsutbildning, men den har också kunnat genomföras som frivilliga studier. Till följd av såväl förslaget i 26 § i integrationslagen, att integrationsutbildning ska definieras som utbildning enligt grunderna för läroplanen för integrationsutbildning, som det ansvar för ordnandet som föreslås i 27 § ska integrationsutbildning inte längre genomföras som frivilliga studier utan alltid som arbetskraftsutbildning. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten som en ny uppgift ordna utbildning i grundläggande litteracitet, och även den ska genomföras som arbetskraftsutbildning. Integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan genomföras av arbetskraftsmyndigheten eller en serviceproducent. Vid genomförandet av utbildning i grundläggande litteracitet kan serviceproducenterna vara samma aktörer som producerar integrationsutbildning eller annan arbetskraftsutbildning. Vid genomförandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet kan arbetskraftsmyndigheternas regionöverskridande och riksomfattande samarbete utnyttjas. Riksdagen (FvUB 10/2022 rd) har uttalat att de som anskaffar utbildningar bör prioritera kvalitet och effektivitet i upphandlingskriterierna. Syftet med förslaget är inte att ändra hur arbetskraftsutbildning ordnas. Bestämmelserna om arbetskraftsutbildning och ordnandet av sådan finns på motsvarande sätt som i nuläget i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Bestämmelser om innehållet i det gällande 3 mom. stryks från 27 §. Kommunens samordningsuppgift anknyter i synnerhet till kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsprogram, och den beskrivs närmare i motiveringen till förslaget till 13 §.
28 §. Stöd för frivilliga studier. Det föreslås att myndigheten i 1 mom. 1 punkten ändras till arbetskraftsmyndigheten i stället för kommunen. Bestämmelserna om frivilliga studier gäller endast arbetssökande integrationskunder, varvid den behöriga myndigheten är arbetskraftsmyndigheten, som t.ex. konstaterar integrationskundens utbildningsbehov och bedömer om förutsättningarna för stödjande av frivilliga studier uppfylls. Det är fråga om en ändring av teknisk karaktär.
30 §. Förutsättningar för frivilliga studier. Enligt förslaget fogas till 1 mom. 3 punkten ett omnämnande av yrkeshögskoleexamen. Yrkeshögskoleexamen ingår inte i den lägre högskoleexamen som nämns i punkten, så för tydlighetens skull nämns yrkeshögskoleexamen separat i punkten. Högre yrkeshögskoleexamen som avläggs vid yrkeshögskola ingår i den högre högskoleexamen som nämns i punkten, men för tydlighetens skull ändras också denna hänvisning till högre yrkeshögskoleexamen. Ändringen är av teknisk natur och avsikten är inte att ändra den etablerade tillämpningen av punkten när det gäller yrkeshögskoleexamina. Enligt förslaget stryks också omnämnandena i 1 mom. av att integrationsutbildning och utbildning i läs- och skrivkunnighet inom det fria bildningsarbetet kan stödjas som frivilliga studier. Enligt lagförslaget om integrationslagen ska arbetskraftsmyndigheten svara för ordnandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet, och utbildningarna ska ordnas som arbetskraftsutbildning med undantag för integrationsutbildning på teckenspråk som ordnas som utbildning inom det fria bildningsarbetet. Styrnings- och statsandelssystemet för det fria bildningsarbetets integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet, som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, upplöses i och med att finansieringen och uppgiften upphör, med undantag för integrationsutbildning på teckenspråk och utbildning i grundläggande litteracitet, som fortsättningsvis finansieras från undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Således finns det inte längre något behov av att i enlighet med 30 § 1 mom. 5 punkten stödja integrationsutbildning eller utbildning i grundläggande litteracitet som frivilliga studier. I punkten beaktas det dock att integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet på teckenspråk, vilka ordnas som utbildning inom det fria bildningsarbetet även i fortsättningen, såsom föreslås i 14 § 2 mom. i lagen om fritt bildningsarbete i denna proposition, kan stödjas som frivilliga studier enligt integrationslagen när förutsättningarna för stöd uppfylls. Andra integrationsfrämjande utbildningar som ordnas inom det fria bildningsarbetet kan på motsvarande sätt som för närvarande stödjas med stöd av 30 § 2 mom., om de uppfyller förutsättningarna för stödjande av frivilliga studier.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt det momentet förutsätter stödjandet av frivilliga studier i fråga om integrationskunder som fyllt 40 år i enlighet med 1 mom. 1 punkten dessutom att integrationskunden inte har kunnat inleda sina studier på grund av skada, sjukdom eller användning av de graviditets- eller föräldrapenningsdagar som anges i 9 kap. i sjukförsäkringslagen när han eller hon fyllt 40 år, om inte något annat följer av grundad anledning. Av grundad anledning kan en integrationskund som fyllt 40 år beviljas stöd för studier som avses i 30 § 1 mom. 1 punkten, dvs. grundläggande utbildning för vuxna. Som grundad anledning kan betraktas t.ex. nödvändigheten av att stärka sådana grundläggande färdigheter som ingår i studierna i grundskolan med tanke på personens fortbildning och sysselsättning och personens tämligen unga ålder. Arbetskraftsmyndigheten bedömer om bristerna i integrationskundens grundläggande färdigheter är sådana att de inte kan kompletteras genom integrationsutbildning eller utbildning i grundläggande litteracitet.
Dessutom kan studier enligt 30 § 1 mom. 1 punkten stödjas ända tills de har slutförts även om integrationskunden fyller 40 år under studietiden, om integrationskunden har varit under 40 år när studierna inleddes. I stödjandet fram till studiernas slut ska man beakta vad som föreskrivs om stödtiden i 76 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Syftet med den föreslagna ändringen är att påskynda 40 år fyllda integrationskunders väg till arbetslivet. Utgångspunkten är att det för en person som omfattas av tillämpningsområdet för integrationslagen ska utarbetas en integrationsplan i stället för en sysselsättningsplan och att personen tillhandahålls tjänster enligt integrationslagen i det inledande skedet av invandringen. Stöd för frivilliga studier föreslås i regel basera sig på bestämmelserna i integrationslagen, och att t.ex. möjliggöra stöd enbart för grundläggande utbildning för vuxna med arbetslöshetsförmån för integrationskunder som är 40 år eller äldre är inte en grundad anledning att tillämpa bestämmelserna i 9 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice i stället för 28–32 § i integrationslagen som gäller frivilliga studier. De övriga förutsättningarna för stöd enligt punkten förblir desamma som i nuläget.
32 a §. Avgift för oanvända tjänster.I 1 mom. görs en ändring av teknisk natur till följd av ändringen av 16 § och upphävandet av 20 § i fråga om hänvisningen till paragrafer.
34 §. Stöd för barn och unga personer som har kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare. I 1 mom. görs en teknisk ändring med anledning av den föreslagna upphävningen av 12 § i det första lagförslaget.
47 §. Samordning av integrationsfrämjande tjänster.Det föreslås att paragrafen upphävs i syfte att förtydliga och förenkla lagstiftningen. Samordningsuppgiften för den kommunala servicen bedöms ingå i kommunens uppgifter enligt 45 och 46 §. Kommunen ska utveckla integrationsfrämjandet genom sektorsövergripande samarbete (45 §) och kommunens integrationsfrämjande tjänster ska vid behov utgöra en sektorsövergripande tjänstehelhet (46 §). I fråga om tjänster enligt integrationsprogrammet ska kommunen dessutom beakta samordningen av dem med andra centrala integrationsfrämjande tjänster, såsom beskrivs i specialmotiveringen till 13 § i integrationslagen. Samordningen av de tjänster som andra myndigheter ansvarar för med de tjänster som kommunen tillhandahåller ska i fortsättningen genomföras som en del av kommunens allmänna ansvar och samordningsansvar på lokal nivå i enlighet med 45 § i integrationslagen. Upphävandet av paragrafen inverkar inte på andra integrationsfrämjande tjänster, t.ex. social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdet ansvarar för, annan kommunal basservice, tjänster inom det nationella utbildningssystemet, Folkpensionsanstaltens tjänster samt organisationers, föreningars och sammanslutningars verksamhet.
49 §.Beaktande av integrationsfrämjande i planeringen och utvecklingen av välfärdsområdets verksamhet. Det föreslås att paragrafen upphävs. Såsom det konstateras i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) finns bestämmelser om främjande av välfärd och hälsa i välfärdsområdena i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 7 § 1 mom. i den lagen ska välfärdsområdet främja invånarnas hälsa och välfärd. Välfärdsområdet bär det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till den del denna uppgift är knuten till andra uppgifter som enligt lag ska skötas av välfärdsområdet. Enligt 7 § 2 mom. i den lagen ska välfärdsområdet i sin strategiska planering sätta upp mål för främjandet av hälsa och välfärd och fastställa åtgärder som stöder målen. Den ska i sitt beslutsfattande beakta de uppskattade konsekvenserna av sina beslut för människors hälsa och välfärd enligt befolkningsgrupp. Välfärdsområdet ska utse ett organ som ska ansvara för främjandet av hälsa och välfärd. Enligt 7 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska välfärdsområdet följa invånarnas levnadsförhållanden, hälsa och välfärd och de faktorer som påverkar dessa i varje område och inom varje befolkningsgrupp. Välfärdsområdesfullmäktige i välfärdsområdet ska årligen lämnas en rapport om invånarnas hälsa och välfärd, de faktorer som påverkar dessa och de åtgärder som har vidtagits. Dessutom ska det i välfärdsområdet en gång per fullmäktigeperiod utarbetas en regional välfärdsberättelse och välfärdsplan för fullmäktige om de frågor som nämns ovan. Välfärdsområdet utarbetar välfärdsberättelsen och välfärdsplanen i samarbete med kommunerna i sitt område. Bestämmelser om möjligheterna för välfärdsområdets invånare och tjänsteanvändare att delta i och påverka utarbetandet av välfärdsberättelsen och välfärdsplanen finns i 29 § i lagen om välfärdsområden. Integrationslagens 49 § har i huvudsak innehållit informativa bestämmelser, och välfärdsområdena ska även i fortsättningen i sin verksamhet och planering beakta invandrarnas och integrationskundernas behov, men integrationslagen föreskriver inte längre om integrationsfrämjande i välfärdsområdena.
50 §.Välfärdsområdets integrationsfrämjande uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs. Såsom det konstateras i motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd) är det fråga om en informativ paragraf. Syftet med att upphäva paragrafen är att förtydliga och förenkla lagstiftningen genom att upphäva en onödig upprepning. Upphävandet ändrar inte välfärdsområdets uppgifter inom integrationsfrämjandet. Välfärdsområdets uppgifter enligt integrationslagen anges separat i integrationslagen.
51 §. Nationell planering, utveckling och styrning av integrationsfrämjandet. I paragrafen förtydligas arbets- och näringsministeriets uppgifter i den nationella planeringen, utvecklingen och styrningen av integrationsfrämjandet. I paragrafen föreskrivs det dessutom om uppföljning av finansieringen av integrationsfrämjande tjänster enligt 2 kap.
I 1 mom. 1 punkten stryks omnämnandet av uppgiften att samordna med främjandet av goda befolkningsrelationer. Det ansvar för samordning med andra politikområden som föreskrivs i punkten gäller olika ministeriers verksamhet i fråga om integrationsfrämjande åtgärder och tjänster, såsom t.ex. utbildnings-, arbetskrafts-, boende- samt social- och hälsovårdstjänster. Främjandet av goda befolkningsrelationer ingår i samordningen med andra politikområden, och därför stryks det separata omnämnandet i paragrafen. Genom upphävandet avvecklas överlappande reglering. Till 1 mom. fogas dessutom en ny 3 punkt enligt vilken arbets- och näringsministeriet svarar för uppföljning av finansieringen av de integrationsfrämjande tjänster som avses i 2 kap. Finansieringen av integrationsutbildning ska enligt propositionen överföras till en enda kanal, statsandelen för kommunal basservice. Arbets- och näringsministeriet ska följa upp den finansiering som använts i kommunerna för tjänster i det inledande skedet av integrationen och i synnerhet för tjänster enligt integrationsprogrammet med hjälp av t.ex. kommunernas ekonomiska rapportering enligt serviceklass samt andra behövliga informationskällor. Syftet med uppföljningsuppgiften är att upprätthålla en heltäckande nationell lägesbild av den offentliga finansieringen av integrationsfrämjande verksamhet.
I 2 mom. upphävs arbets- och näringsministeriets uppgift att styra livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret i uppgifter i anslutning till främjandet av goda befolkningsrelationer. Enligt 14 § i reglementet för statsrådet (262/2003) hör jämlikhet och främjande av goda etniska relationer till justitieministeriets ansvarsområde, och det är således inte motiverat att föreskriva att arbets- och näringsministeriet ska sköta den uppgiften. Hänvisningen till arbets- och näringsministeriets uppgift i motsvarande uppgifter stryks som onödig och överlappande reglering samt normavveckling.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. om de nationella målen för integrationsfrämjandet fogas till paragrafen. De nationella målen för integrationsfrämjandet fastställs inte längre i statens program för integrationsfrämjande enligt 52 § i integrationslagen, vilken föreslås bli upphävd. Enligt det nya 3 mom. ska arbets- och näringsministeriet föredra utifrån regeringsprogrammet ställda nationella mål för fastställelse av statsrådet en regeringsperiod åt gången. Målen för integrationsfrämjandet utformas i fråga om främjandet av sysselsättningen i de nationella målen för främjande av sysselsättningen, vilka fastställs i 21 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Statsrådet kan fastställa de mål för integrationsfrämjandet som avser sysselsättningen som en del av de nationella målen för främjande av sysselsättningen. Om de mål för integrationsfrämjandet som avser främjande av sysselsättningen fastställs separat från de nationella målen för främjande av sysselsättningen, bör de samordnas med dessa i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I andra nationella mål för integrationsfrämjandet än de som hänför sig till sysselsättningen är det möjligt att fastställa t.ex. mål som hänför sig till genomförandet av tjänster i det inledande skedet av integrationen, deras resultat och samordningen av dem, mål som hänför sig till utbildning, välbefinnande, jämställdhet mellan könen och likabehandling, mål som hänför sig till digitalisering och uppföljning eller andra mål som anses nödvändiga. I de nationella målen för integrationsfrämjandet kan också beaktas t.ex. den nationella planeringen och utvecklingen av anvisande till kommuner samt målen för kommunplatserna enligt 40 §. Som det beskrivs nedan föreslås det att 52 § om statens program för integrationsfrämjande upphävs.
Arbets- och näringsministeriet ska utvärdera hur målen uppnås en regeringsperiod åt gången på det sätt som det anser ändamålsenligt, med hjälp av uppföljningsdata och uppföljningsrapporter från Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och andra myndigheter. Utvärderingen av de nationella målen för integrationsfrämjandet kan genomföras t.ex. som en separat utredning, rapport eller som ett möte eller samråd med intressentgrupper. Syftet med de alternativa genomförandemetoderna är att göra sätten att ställa upp mål för integrationsfrämjandet smidigare och att minska den administrativa bördan.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket arbets- och näringsministeriet tillsätter en samarbetsgrupp till stöd för fullgörandet av de uppgifter som föreskrivs för ministeriet i denna lag. Samarbetsgruppen kan t.ex. samarbeta för att beakta integrationsfrämjandet inom olika politikområden och delta i fastställandet av de nationella målen för integrationsfrämjandet och i utvärderingen av integrationsfrämjandet. Till samarbetsgruppen kan kallas aktörer som är centrala med tanke på integrationsfrämjandet, såsom kommuner, centrala ministerier och andra centrala aktörer inom integrationsfrämjandet. Ett av de viktigaste syftena med samarbetsgruppens verksamhet är att fungera som ett instrument för samarbete med kommunsektorn, eftersom kommunerna har ett allmänt ansvar och samordningsansvar inom integrationsfrämjandet. Samarbetsgruppens arbete samordnas med det arbete som utförs av den delegation för främjande av sysselsättningen som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Alternativt kan samarbetsgruppen ersättas med en sektion inom delegationen för främjande av sysselsättningen. Samarbetsgruppen kan också vid behov höra experter, såsom t.ex. andra myndigheter eller aktörer inom tredje sektorn. Såsom beskrivs nedan föreslås det att 54 § om samarbetsorgan mellan ministerierna upphävs.
Inga andra ändringar föreslås i paragrafen. Motiveringen till och innehållet i integrationslagens 51 § beskrivs närmare i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration och till lagar som har samband med den (RP 208/2022 rd).
52 §. Statens program för integrationsfrämjande. Det föreslås att paragrafen upphävs i syfte och att statens program för integrationsfrämjande slopas. I statens program för integrationsfrämjande anges de nationella mål och åtgärder för integrationsfrämjandet som de centrala ministerierna har fastställt och som ska beaktas som en del av planeringen av verksamheten och ekonomin inom respektive förvaltningsområde. I statens program för integrationsfrämjande beaktas främjandet av jämlik och tillräcklig tillgång till integrationsfrämjande tjänster i kommunerna och i välfärdsområdena, de nationella målen för främjande av sysselsättningen enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice samt de nationella målen för anvisande till kommun enligt 40 §. Avsikten har dessutom varit att säkerställa att integrationsfrämjande tjänster tillhandahålls i kommuner med olika folkmängd och antal invandrare.
I propositionen föreslås det att det till 51 § i integrationslagen fogas ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om de nationella målen för integrationsfrämjandet, och ett nytt 4 mom., där det föreskrivs om en samarbetsgrupp. Genomförandet av skrivningar och åtgärder som anknyter till integrationsfrämjandet inom olika förvaltningsområden kan främjas på ett ändamålsenligt sätt genom de nationella målen för integrationsfrämjandet enligt 51 § 3 mom., i den samarbetsgrupp som avses i 51 § 4 mom. samt genom annat samarbete mellan ministerierna i enskilda fall, varför det inte längre är nödvändigt att separat föreskriva om statens program för integrationsfrämjande. Genom upphävandet lättas dessutom den administrativa bördan.
53 §. Uppföljning av tillgången till tjänster och kostnadsutvecklingen. Det föreslås att paragrafen upphävs. Uppföljning och utvärdering av likvärdigheten i tillgången till integrationsfrämjande tjänster enligt 2 kap. ingår i den uppföljning och utvärdering av resultatet och effektiviteten av kommunens och arbetskraftsmyndighetens integrationsprogramstjänster som Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret svarar för i enlighet med 56 § 1 mom. 1 punkten. Därmed fullgörs uppgiften att följa upp likvärdigheten i tillgången till tjänster som en del av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppföljning av resultatet av tjänsterna och hur väl de fungerar, bl.a. den regionala och nationella uppföljningen av utbudet av tjänster, anlitandet av tjänster och väntetiderna, och uppgiften är inte ny. Uppföljningen av finansieringen av de integrationsfrämjande tjänster som regleras i 2 kap. fortsätter som arbets- och näringsministeriets uppgift, och för tydlighetens skull föreskrivs det om uppgiften i den nya 3 punkten i 51 § 1 mom. Omnämnandet av uppföljningen av tillräcklig finansieringsnivå stryks. I stället för att följa upp finansieringens tillräcklighet är den uppgift som hänför sig till arbets- och näringsministeriets finansiering huvudsakligen att följa upp finansieringen som helhet i enlighet med förslaget i 51 § 1 mom. Finansieringens tillräcklighet kan utvärderas som en del av arbets- och näringsministeriets uppgift enligt 51 § 1 mom.
Dessutom upphävs arbets- och näringsministeriets och andra centrala ministeriers uppföljningsuppgift i fråga om utvärdering av verkningsfullheten i de tjänster som avses i 2 kap. Utvärderingen av tjänsternas verkningsfullhet förutsätter vetenskapliga försöksupplägg som det inte är nödvändigt att föreskriva om i lag. Effekterna av tjänsterna kan undersökas och kunskapsunderlaget således främjas som en del av arbets- och näringsministeriets uppgift att utvärdera integrationen som helhet enligt 51 §.
54 §. Samarbetsorgan mellan ministerierna. Det föreslås att paragrafen om samarbetsorgan mellan ministerierna upphävs. Samarbetsorganet mellan ministerierna har främjat samarbetet och informationsgången samt åtgärderna inom integrationsfrämjandet. Samarbetsorganet har bistått arbets- och näringsministeriet i beredningen av statens program för integrationsfrämjande genom att samla in, utvärdera och analysera information för att utveckla främjandet av invandrares integration. Dessutom har förvaltningsområdenas integrationspolitiska riktlinjer tagits upp till gemensam behandling i samarbetsorganet, som vid behov har kunnat höra experter såsom t.ex. myndigheter eller aktörer inom tredje sektorn.
Samarbetet mellan ministerierna genomförs som en del av statsrådets normala verksamhet, varvid ett ändamålsenligt samarbete och informationsutbyte också kan genomföras med en lättare samarbetsstruktur utan särskild reglering på lagnivå. För samarbetet mellan ministerierna kan man utnyttja den samarbetsgrupp som det föreskrivs om i 51 § via vilken andra former av samarbete kan bedrivas även i fortsättningen.
55 §.Livskraftscentralens uppgifter. Det föreslås att arbetsfördelningen mellan livskraftscentralerna och andra myndigheter förtydligas. I det inledande stycket i 1 mom. stryks omnämnandet av uppgifter i anslutning till främjandet av goda befolkningsrelationer. Genom ändringen förtydligas paragrafens struktur, eftersom livskraftscentralernas uppgifter för goda befolkningsrelationer regleras i en separat 8 punkt. Dessutom föreslås det att omnämnandet av främjande av goda befolkningsrelationer och av dialog och samarbete mellan befolkningsgrupper i 1 mom. 8 punkten stryks. På så sätt avvecklas överlappande reglering, eftersom främjandet av dialog och samarbete mellan befolkningsgrupper ingår i uppgiften att främja goda befolkningsrelationer. I sin uppgift att främja goda befolkningsrelationer ska livskraftscentralerna också beakta invandrarens eget ansvar och skyldigheter i fråga om sin integration.
I 1 mom. 1 punkten om livskraftscentralens uppgifter stryks tillsynen över tillgången till, kvaliteten på och verkningsfullheten hos de i 2 kap. avsedda tjänster som kommunen tillhandahåller andra integrationskunder än sådana som är registrerade som arbetssökande. Tillsynsuppgiften ålades livskraftscentralerna (före 2026 närings-, trafik- och miljöcentralerna) i och med totalreformen av integrationslagen från ingången av 2025.
Uppgiften har inte omfattat några särskilda påföljdsmekanismer, utan den har grundat sig på begäran om information, samtal och vid behov på klagomål till de myndigheter som övervakar kommunernas verksamhet, såsom regionförvaltningsverken. Genomförandet av tillsynsuppgiften i fråga har förblivit oklart i situationer där livskraftscentralerna saknar befogenheter att ingripa i brister som de upptäckt i de tjänster som kommunen eller sysselsättningsområdet ordnar på något annat sätt än genom att anmäla bristerna eller lämna in klagomål till de myndigheter som är behöriga tillsynsmyndigheter. Livskraftscentralen har även i fortsättningen till uppgift att utveckla, samarbeta, samordna och följa upp främjandet av integration och etablering på regional nivå, varvid de också fortsättningsvis har till uppgift att följa tillgången till tjänster i regionen också för integrationskunder utanför arbetskraften. Livskraftscentralen ska även i fortsättningen lämna information om situationen avseende integrationen och etableringen inom sitt område till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och arbets- och näringsministeriet i enlighet med deras anvisningar. Livskraftscentralen kan även i fortsättningen utan någon särskild bestämmelse om tillsyn föra diskussioner med kommunerna om hur integrationen främjas i regionen. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
58 §.Regional samarbetsgrupp för invandring och integrationsfrämjande. Det föreslås att paragrafen om samarbetsgruppen upphävs. En regional samarbetsgrupp för främjande av invandring och integration kan vid behov organiseras även i fortsättningen utan någon särskild bestämmelse. De geografiska områdena för livskraftscentralerna, som inledde sin verksamhet i början av 2026, är större än närings-, trafik- och miljöcentralernas områden. En samarbetsgrupp som omfattar livskraftscentralens hela område kan i vissa fall vara oändamålsenlig. Samarbetsgrupper på regional nivå kan även i fortsättningen organiseras i regionerna eller landskapen som en del av de uppgifter enligt 55 § för livskraftscentralerna där en sådan samarbetsgrupp är ändamålsenlig.
59 §. Statlig ersättning till kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningarna till 63, 64 och 68 §, som föreslås bli upphävda, stryks. Det är fråga om en ändring av teknisk karaktär. I momentet utförs dessutom författningsöversyn.
60 §. Statsandel. Det föreslås att användningsändamålet enligt 60 § 1 mom. 4 punkten ändras. I nuläget beviljas kommunerna statsandel för främjande av integrationen av personer som avses i 14 § 1 mom. 3 punkten i integrationslagen, dvs. personer som får stöd för hemvård av barn. Till följd av förändringar i verksamhetsmiljön (t.ex. reformen av utkomststödet och den s.k. norska modellen för hemvårdsstöd, RP 69/2026 rd) är det ändamålsenligt att statsandel beviljas inte bara för invandrare som får hemvårdsstöd utan också för främjande av integrationen av föräldrar till barn under skolåldern i större utsträckning. I synnerhet i och med ändringarna i stödet för hemvård av barn förväntas allt fler invandrarföräldrar, i synnerhet mammor som vårdar barn hemma, registrera sig som arbetssökande när de inte längre är berättigade till hemvårdsstöd i det inledande skedet av invandringen. Till följd av ändringarna är det ändamålsenligt att utvidga kriterierna för beviljande av statsandelen i fråga så att den i större utsträckning kan riktas också till främjande av integrationen av andra invandrarföräldrar än sådana som får hemvårdsstöd. Med statsandelen i fråga kan man stödja olika flexibla sätt att genomföra integrationstjänster som särskilt stöder och förbättrar invandrarmammornas ställning i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. Det föreslås inga ändringar i beloppet av den finansiering som beviljas och finansiering beviljas enligt samma kriterier som tidigare, dvs. utifrån kriteriet om främmande språk. Statsandelen kan alltså användas i kommunen för att främja integrationen, arbetslivsfärdigheterna och sysselsättningen hos både arbetssökande invandrarmammor och invandrarmammor utanför arbetskraften.
I 1 mom. 5 punkten föreskrivs det om statsandel som beviljas kommunen för ordnandet av sektorsövergripande samarbete som främjar integration. Punkten föreslås bli upphävd som normavveckling. Ett annat syfte med ändringen är att införa besparingar i de offentliga finanserna i enlighet med besluten från statsminister Petteri Orpos regerings budgetförhandlingar. Enligt skrivningen från budgetförhandlingarna genomförs sparmålet så att kommunernas integrationsskyldigheter minskas genom lagstiftningsändringar.
Med sektorsövergripande samarbete avses samarbete mellan myndigheter, organisationer, föreningar, sammanslutningar, stiftelser, utbildningsproducenter, läroanstalter, serviceproducenter och andra aktörer inom olika sektorer. Med sektorsövergripande samarbete som främjar integration avses bl.a. verksamhet i form av kompetenscentrum. Exempelvis har man i de största städerna inrättat kompetenscentrum som fungerar sektorsövergripande och multiprofessionellt med syftet att främja invandrares sysselsättning och göra den snabbare.
Till följd av ändringen beviljas kommunen inte längre statsandel för ordnandet av sektorsövergripande samarbete som främjar integrationen. Kommunen ska dock fortsättningsvis se till att man strävar efter att utveckla integrationsfrämjandet genom sektorsövergripande samarbete, och den ska t.ex. fortfarande beakta sektorsövergripande samarbete i planeringen och utvecklingen av integrationsfrämjandet samt i genomförandet och uppföljningen av de tjänster som ingår i integrationsprogrammet i enlighet med 45 och 46 §. Kommunen svarar för ordnandet av integrationsfrämjande tjänster inom ramen för de anslag som står till förfogande. Till kommunen betalas fortsättningsvis t.ex. den kalkylerade ersättning som avses i 61 § i integrationslagen och som kommunen i fortsättningen kan använda för det sektorsövergripande samarbetet.
Dessutom görs i 1 mom. 4 punkten en teknisk ändring till följd av upphävandet av 5 punkten så att kommatecknet i slutet av meningen ersätts med en punkt. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
61 §. Kalkylerad ersättning till kommunen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den kalkylerade ersättningen för ordnande av integrationsutbildning för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen inte längre ska betalas. I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering samlas finansieringen av utbildningar som främjar integration och språkkunskaper i en enda kanal, och för att genomföra den överförs också finansieringen av integrationsutbildning som betalas som en del av den kalkylerade ersättningen till statsandelen för kommunal basservice. Kommunerna får även i fortsättningen finansiering för att ordna integrationsutbildning, men finansieringen betalas till kommunerna också för de personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen som en del av finansieringen av arbetskraftsservicen, som betalas till kommunerna som statsandel. Finansieringen av integrationsutbildningen allokeras till kommunerna på basis av kriteriet om främmande språk, på samma sätt som i nuläget.
Enligt 27 § i lagförslaget om integrationslagen ska arbetskraftsmyndigheten svara för ordnandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet. Majoriteten av integrationskunderna är redan i nuläget arbetssökande kunder, och arbetskraftsmyndigheten svarar för ordnandet av deras tjänster enligt 2 kap. i integrationslagen, och därför är också finansieringen för ordnandet av integrationsutbildning och utbildning i grundläggande litteracitet en del av finansieringen av arbetskraftsservicen.
I landskapet Åland finansieras arbetskraftsservicen av landskapet, och därför gäller ändringen inte kommunerna i landskapet Åland.
63 §. Ersättning för utkomststöd. Det föreslås att paragrafen upphävs. I och med att paragrafen upphävs överförs finansieringen, 2,2 miljoner euro, från moment 32.50.30 (Statlig ersättning för integrationsfrämjande verksamhet) till finansieringen av välfärdsområdena.
I paragrafen föreskrivs det om ersättning till välfärdsområdet för kostnader som under en period om högst ett år orsakats av betalning av kompletterande utkomststöd enligt 7 c § i lagen om utkomststöd eller förebyggande utkomststöd enligt 8 § i den lagen till en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen och till en kommun som hör till landskapet Åland för kostnader som under en period om högst ett år orsakats av betalning av kompletterande och förebyggande utkomststöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd (Ålands författningssamling 1998:66) till en person som avses i 2 § 3 och 4 mom. Upphävandet hänför sig till normavvecklingen och minskningen av det administrativa arbetet, vilka stöder genomförandet av produktivitetsbesparingar som gäller förvaltningen.
Även om kostnaderna för kompletterande och förebyggande utkomststöd inte längre ersätts separat påverkar detta inte personens rätt till utkomststöd, eftersom ersättningar enligt paragrafen inte betalas till enskilda personer utan till välfärdsområdena och kommunerna i landskapet Åland. Bestämmelser om en persons rätt till utkomststöd finns i lagen om utkomststöd. Konsekvenserna av ändringen beskrivs närmare i 4 kap.
64 §. Ersättning för beredskap för mottagande. I paragrafen föreskrivs det om ersättning för nödvändiga kostnader som har orsakats av beredskapen för mottagandet av en person som avses i 2 § 3 eller 4 mom. och som på det sätt som avses i 43 § har anvisats till en kommunplats. Paragrafen föreslås bli upphävd som normavveckling och för att de sparmål som fastställts i budgetförhandlingarna ska uppnås.
Kostnader för beredskap för mottagande har ansetts innefatta t.ex. kostnader i anslutning till boende, såsom hyra, elektricitet, hemförsäkring eller nödvändiga utgifter för möblering, som kommunen har kunnat ersättas för under en period om högst fyra månader före ankomsten till Finland eller flyttningen till kommunen. Av grundad anledning, exempelvis om kvotflyktingars ankomst har fördröjts, har kostnaderna kunnat ersättas för högst åtta månader. En förutsättning för betalning av ersättningar till kommunen har dessutom varit att livskraftscentralen har fattat beslut om betalningen. Kostnader för beredskap har kunnat ersättas endast i fråga om kostnader som har uppkommit före personens ankomst till Finland. I och med upphävandet ersätts kommunerna inte längre för kostnader som föranleds av beredskap för mottagande. Kommunen föreslås dock fortfarande svara för ordnandet av bostäder och för utrustandet för de första dagarna för personer som hänvisas till kommunplatser i enlighet med 44 § i integrationslagen. Kommunens mottagningsuppgifter och eventuell samordning av kommunens och välfärdsområdets tjänster i anslutning till dem beskrivs närmare i motiveringen till RP 21/2024 rd.
65 §. Statlig ersättning för specialkostnader.Det föreslås att 3 och 4 mom. ändras. Enligt 3 mom. betalas av statens medel till en kommun som hör till landskapet Åland och till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland kalkylerad specialersättning för kostnader för åtgärder och tjänster för offer för människohandel som ordnas på grund av de särskilda behov som ställningen som offer föranleder. Specialersättningen för kostnader för åtgärder och tjänster för offer för människohandel som ordnas på grund av deras specialbehov som ställningen som offer föranleder betalas som en del av den kalkylerade ersättningen som regleras i 61 och 62 §. Människohandelsdirektivet hör till rikets lagstiftningsbehörighet och därmed också till rikets förvaltnings- och finansieringsansvar, och därför bör en separat finansieringsmodell fastställas för Åland. Eftersom ersättningen för kostnader enligt 68 §, dvs. kostnader för åtgärder och tjänster för offer för människohandel, slopas separat och motsvarande finansiering överförs till välfärdsområdenas allmänna finansiering, säkerställs också motsvarande finansiering för kommuner som hör till landskapet Åland och för hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland. Eftersom det i landskapet Åland inte finns någon sådan icke-öronmärkt finansiering som i välfärdsområdena beviljas Åland finansiering som en del av den kalkylerade ersättning som regleras i 61 och 62 §. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för och utbetalning av ersättning, vilka i fortsättningen också ska omfatta de ovannämnda ersättningarna.
Dessutom ändras 4 mom. så att ett beslut av livskraftscentralen enligt momentet inte förutsätts i fråga om de specialersättningen kostnader som avses i 3 mom. och som orsakas en kommun i landskapet Åland och hälsovårds- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland av åtgärder och tjänster för offer för människohandel som ordnas på grund av de särskilda behov som ställningen som offer föranleder. Ovannämnda ersättningar betalas till aktörerna i landskapet Åland som en del av den kalkylerade ersättning som betalas till dem enligt 61 och 62 §, varför livskraftscentralen inte behöver fatta beslut om utbetalningen av dem.
Närmare bestämmelser om den kalkylerade ersättningen finns i statsrådets förordning om ersättning av statens medel till kommuner, välfärdsområden och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland för kostnader för främjande av integration. Till följd av de ändringar som anförs ovan föreslås även ändringar i förordningen i fråga om beloppet av den kalkylerade ersättningen.
68 §. Ersättning för kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet som normavveckling och som stöd för produktivitetsbesparingar som gäller förvaltningen. I och med att paragrafen upphävs överförs finansieringen, 0,7 miljoner euro, från moment 32.50.30 (Statlig ersättning för integrationsfrämjande verksamhet) till finansieringen av välfärdsområdena.
I paragrafen föreskrivs det om ersättning av kostnader för kommunen, välfärdsområdet och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland som orsakas av åtgärder och tjänster som tillhandahålls offer för människohandel pga. deras specialbehov till följd av deras ställning som offer. Dessa ersättningar slopas för att minska det administrativa arbetet, vilket avvecklar normer och stöder genomförandet av produktivitetsbesparingar som gäller förvaltningen.
Välfärdsområdenas och kommunernas skyldighet att ordna de tjänster som de svarar för är inte kopplad till erhållande av ersättningar enligt integrationslagen. Välfärdsområdena, som i Finland svarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster, har inte heller egna tjänster för offer för människohandel, utan social- och hälsovårdstjänsterna ordnas utifrån kundens individuella behov och grundar sig på social- och hälsovårdslagstiftningen. Även om det i fortsättningen inte är möjligt att söka ersättning enligt integrationslagen för kostnader för åtgärder och tjänster som tillhandahålls offer för människohandel pga. deras specialbehov till följd av deras ställning som offer är kommunen och välfärdsområdet fortfarande skyldiga att ordna det stöd och de tjänster som offer för människohandel behöver. För välfärdsområdena har nästan alla kostnader för offer för människohandel uppkommit inom socialvården i synnerhet som kostnader för barnskydd och socialarbete samt inom hälsovården i form av kostnader för psykiatri och terapi, och därför föreslås det att finansieringen överförs till finansieringen av välfärdsområdena. Konsekvenserna av ändringen beskrivs närmare i 4 kap.
86 §. Rätt att få information för tillhandahållande av integrationsfrämjande tjänster. I 3 och 4 mom. görs en ändring av teknisk natur till följd av ändringen av 16 § och upphävandet av 20 § i fråga om hänvisningen till paragrafer. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
90 §.Rätt till information för ansökan om och behandling av andra ersättningar. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till 63, 64 och 68 §, vilka ska upphävas enligt förslaget, stryks ur 1–4 och 6 mom. Det föreslås att paragrafens 5 mom. upphävs i sin helhet. Inga ändringar föreslås i 7 mom. Ändringarna är av teknisk natur. I paragrafen utförs dessutom författningsöversyn.
91 §.Rätt att få information för styrnings- och tillsynsuppgifter. Det föreslås att 1 mom. ändras och att livskraftscentralernas rätt enligt momentet att av en kommun, ett välfärdsområde, Tillstånds- och tillsynsverket, en företrädare som avses i 35 § och en serviceproducent som avses i denna lag avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som avses i 55 § 1 mom. 1 punkten. Dessutom föreslås det att livskraftscentralen ska ha rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få uppgifter av en annan livskraftscentral.
I förslaget till lag om ändring av lagen om främjande av integration föreslås det ändringar i livskraftscentralernas uppgifter enligt 55 §, och i 55 § 1 mom. 1 punkten stryks deras uppgifter inom tillsynen över tillgången till, kvaliteten på och verkningsfullheten hos de i 2 kap. avsedda tjänster som kommunen tillhandahåller andra integrationskunder än sådana som är registrerade som arbetssökande. Tillsynsuppgiften ålades livskraftscentralerna (före 2026 närings-, trafik- och miljöcentralerna) i och med totalreformen av integrationslagen från ingången av 2025. I specialmotiveringen till totalreformen av integrationslagen (RP 208/2022 rd) har det beskrivits att tillsynsuppgiften för kommunernas del i synnerhet föreslås gälla tillsynen över tjänster för integrationskunder som står utanför arbetskraften.
Enligt 1 mom. har livskraftscentralen dessutom rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna av en annan livskraftscentral få uppgifter för skötseln av de uppgifter som avses i 55 § 1 mom. 5 och 6 punkten. Behovet av rätt att få information är en följd av statens regionförvaltningsreform (RP 13/2025 rd), genom vilken livskraftscentralernas uppgifter enligt integrationslagen delvis centraliserades. Exempelvis sköts de uppgifter enligt integrationslagen som gäller barn och unga som kommit som minderåriga utan vårdnadshavare vid tre livskraftscentraler medan vissa ersättningsärenden sköts vid en livskraftscentral. Till de centraliserade uppgifterna hör också styrningen av, planeringen av och tillsynen över företrädarverksamheten enligt 36 § och styrningen och övervakningen av familjegrupphem enligt 55 § 1 mom. 5 punkten i integrationslagen. För fullgörandet av dessa uppgifter kan livskraftscentralen behöva få uppgifter av en annan livskraftscentral. Det föreslås att rätten att få information begränsas till uppgifter som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som anges i 55 § 1 mom. 5 och 6 punkten.
Bestämmelser om livskraftscentralernas övriga rätt till information finns i 92 § i integrationslagen.
95 §.Sökande av ändring. I 1 mom. föreslås det en teknisk ändring till följd av att 6 § upphävs, så att förvaltningslagens författningsnummer läggs till.
96 §.Tjänsteansvar. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om tjänsteansvar för ordnande av utbildning i grundläggande litteracitet. Enligt förslaget tillämpas på en person som inte är anställd hos en myndighet och som sköter uppgifter som gäller ordnande av integrationsutbildning och även ordnande av utbildning i grundläggande litteracitet enligt 27 § i integrationslagen bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personen utför sådana uppgifter som avses i de nämnda bestämmelserna. På basis av grundlagsutskottets utlåtande och förvaltningsutskottets betänkande (FvUB 45/2022 rd) infördes i integrationslagen en ny 96 § om tjänsteansvar. I det första lagförslaget föreskrivs det att ordnandet av utbildning i grundläggande litteracitet som arbetskraftsutbildning ska omfattas av arbetskraftsmyndighetens organiseringsansvar. Utbildning i grundläggande litteracitet kan enligt förslaget också genomföras av en sådan serviceproducent som avses i integrationslagen på samma sätt som integrationsutbildning redan i nuläget. Eftersom genomförandet av utbildning i grundläggande litteracitet har bedömts vara jämförbart med genomförandet av integrationsutbildning föreskrivs det också i fråga om utbildning i grundläggande litteracitet om tjänsteansvar på samma sätt som i fråga om integrationsutbildning.
Ikraftträdande. I denna bestämmelse föreskrivs det om ändringarnas ikraftträdande och om en övergångsperiod.