1  Bakgrund och beredning

2  EU-förordningens syften och huvudsakliga innehåll

Syftet med ändringen av industriutsläppsdirektivet är att minska utsläpp i luft, vatten och mark som orsakas av stora industrianläggningar och djurstallar samt skador på miljö och hälsa till följd av utsläpp. Genom ändringen uppdaterades den EU-lagstiftning som gäller minimikrav för miljötillståndsförfarandet för industrianläggningar och djurstallar. Ändringen i industriutsläppsdirektivet främjar också medborgarnas tillgång till information om utsläpp från industrin och de förfaranden som hänför sig till dem samt stärker medborgarnas rättigheter att delta i tillståndsförfarandena för anläggningar. Dessutom har den reglering som gäller utsläpp ändrats så att den bättre överensstämmer med unionens politiska mål för klimat, energi och cirkulär ekonomi. 

Genom ändringen av industriutsläppsdirektivet utvidgades direktivets tillämpningsområde, ändrades de allmänna kraven för alla anläggningar, preciserades utfärdandet av tillståndsbestämmelser för miljötillstånd och utarbetandet av slutsatser om bästa tillgängliga teknik, förstärktes medborgarnas tillgång till information och rättigheter att delta, främjades implementeringen av industriella innovationer, krävdes att industrin utarbetar omställningsplaner för ren produktion, cirkulär ekonomi och klimatneutral verksamhet, utfärdades mer detaljerade bestämmelser om straff och gavs skadelidande möjlighet att få ersättningar för skador på hälsa som orsakats av industrianläggningar eller djurstallar. I industriutsläppsdirektivet gjordes dessutom flera tekniska ändringar och ändringar i användningen av de delegerade befogenheterna. 

Vid ändringen av industriutsläppsdirektivet utvidgades direktivets tillämpningsområde bland annat genom att avsevärt sänka tröskeln för tillämpningsområdet när det gäller svin och fjäderfän. Till tillämpningsområdet fogades gruvverksamhet för metall- och industrimineraler och anläggningar för tillverkning av batterier. Dessutom preciserades direktivets definitioner av anläggningar för industriell förädling av keramik och järnmetaller och av anläggningar som behandlar avfall. Framöver kan slutsatser om bästa tillgängliga teknik utarbetas även för avstjälpningsplatser (i EU-lagstiftningen används termen BAT-slutsatser). 

Fokus för industriutsläppsdirektivet ligger framöver på både miljöskydd och hälsoskydd. Hälsoskydd fogades till direktivets mål och de artiklar i vilka det hänvisas till miljöskydd. De allmänna kraven för miljötillstånd kompletterades så att de bättre beaktar återanvändning av material och vatten. Alla industrianläggningar (förutom djurstallar) ska införa ett miljöledningssystem. Införande av ett miljöledningssystem har inte tidigare krävts enligt direktivet, men användningen av ett miljöledningssystem har varit en del av alla industrianläggningars uppdaterade BAT-slutsatser i form av ett icke-bindande krav. Direktivet innehåller bestämmelser om minimikrav för miljöledningssystemet. 

Miljöledningssystemet ska vara förenligt med BAT-slutsatserna för respektive sektor och innehålla mål för att minska mängden avfall, optimera energieffektiviteten och återanvändningen av vatten och minska miljöriskerna för de farliga ämnen som används. Dessutom ska miljöledningssystemet innehålla mål som gäller miljön på ett bredare plan och åtgärder för att uppnå dem. Systemet ska innehålla jämförelsevärden för de sektorspecifika BAT-slutsatserna, en omställningsplan för industrianläggningen och en kemikalieförteckning över anläggningens farliga kemikalier och en riskbedömning av dem samt en bedömning av möjligheten att ersätta farliga kemikalier med ofarliga alternativ. Anläggningarnas miljöledningssystem ska offentliggöras i datanätet. Om sådana obligatoriska energibesiktningar eller energiledningssystem som avses i artikel 8 och bilaga VI i direktivet om energieffektivitet (2012/27/EU) tillämpas på en anläggning, ska dessa göras till en del av miljöledningssystemet genom anläggningens åtgärder och uppföljningen av genomförandet av dem. 

Som utgångspunkt för fastställandet av utsläppsgränser fastställdes de striktaste utsläppsnivåer som kan uppnås genom teknik som är förenlig med BAT-slutsatserna, dock på så sätt att utsläppsgränserna inte får överskrida variationsintervallet för BAT-utsläppsnivåerna. För fastställande av utsläppsgränser utarbetar verksamhetsutövaren en bedömning av möjligheterna att uppnå den nedre gränsen för variationsintervallet för BAT-utsläppsnivåerna samt den striktaste möjliga utsläppsnivå som kan uppnås på anläggningen. I tillståndsvillkoren fastställs även bindande variationsintervall för miljöprestandan som är förenliga BAT-slutsatserna och gränsvärdena för konsumtionen och användningen av vatten, om dessa har angetts i BAT-slutsatserna. 

Det är fortfarande möjligt att göra undantag från utsläppsnivåerna i BAT-slutsatserna genom att använda undantagsförfarandet. Motsvarande möjlighet till undantag gäller även bedömningar av miljöprestandan. BAT-undantagsförfarandet för utsläppsnivåer preciserades så att de allmänna principerna för att bedöma BAT-undantag presenteras i bilaga II till direktivförslaget och den behöriga myndigheten framöver bedömer grunderna för undantag vart fjärde år. Genom kommissionens genomförandebeslut godkändes ett gemensamt förfarande för att bedöma orimliga kostnader. Om ett BAT-undantag beviljas ska verksamhetsutövaren vid behov följa upp miljökonsekvenserna för utsläppen i och med undantaget. 

Genom ändringen av industriutsläppsdirektivet förbättras medborgarnas tillgång till information och rättigheter att delta i förfarandena för miljötillstånd och övervakning. Utöver beslut om miljötillstånd ska även viktiga uppgifter som hänför sig till övervakning, bland annat resultat av utsläppsmätningar, uppföljningar av miljötillstånd som utförts enligt tillståndsbestämmelserna och inspektionspromemorior, framöver göras tillgängliga i det allmänna datanätet. Allmänhetens tillgång till information och rättigheter att delta förbättrades så att de gäller alla de situationer där ett tillstånd ändras. Dessutom preciserades allmänhetens rättigheter att delta när det gäller konsekvenser som överskrider medlemsstaternas gränser. 

Dessutom utökades rättigheterna att delta vid ändringssökande. Parters rätt att söka ändring när det gäller anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet får inte avgränsas till att endast gälla sådana organ som har deltagit i skedet för beviljande av miljötillstånd för en anläggning. Dessutom ska förfarandet för ändringssökande vara rättvist och ske i rätt tid, och det får inte vara orimligt dyrt. Förfarandet för ändringssökande ska innehålla de säkerhetsåtgärder som behövs. 

För testande av ny teknik förlängdes det undantag från iakttagandet av bästa tillgängliga teknik som föreskrivs i det gällande direktivet från nio månader till 30 månader. Kommissionen grundar ett nytt innovationscenter för industriell transformation och utsläpp (INCITE). Bestämmelser om detaljerna i centrets verksamhet utfärdas genom kommissionens beslut om genomförande. Centret samlar information om industriella innovationer för att utnyttjas vid förfarandet för upprättande av BAT-slutsatser. Om det vid upprättandet av BAT-slutsatser identifieras innovativ teknik vars implementering kan ta längre tid, kan sex års genomförandetid ges för implementeringen av sådan teknik i stället för den nuvarande fyraåriga genomförandetiden för BAT-slutsatser. 

Industrianläggningar ska utarbeta omställningsplaner för 2030–2050. Kravet gäller inte djurstallar. Innehållet i planen bestäms genom en delegerad akt av kommissionen 2028. Energiintensiv industri ska lämna in omställningsplanerna i juni 2030 och göra dem till en del av anläggningens miljöledningssystem innan slutet av 2031. Omställningsplanerna för övrig industri beaktas i det skede när de BAT-slutsatser som publicerats inom sektorn ska iakttas inom en tidsfrist på fyra år. 

I och med ändringen utvidgades tillämpningsområdet för industriutsläppsdirektivet till att omfatta fler djurstallar än tidigare. Utvidgningen gör att närmare 17 000 nya djurgårdar inom EU-området omfattas av industriutsläppsdirektivet. Gårdarna kommer totalt att uppgå till nästan 39 000, vilket motsvarar ungefär 30 procent av alla husdjursgårdar och ungefär 75 procent av alla svin och fjäderfän. Gårdarna står för ungefär en tredjedel av EU:s ammoniakutsläpp. Tillämpningen av kraven i direktivet börjar först 2030, varvid antalet gårdar sannolikt är ett annat. 

I och med ändringen av industriutsläppsdirektivet föreskrivs ett förenklat tillståndsförfarande för djurstallar. Det förenklade tillståndsförfarandet gäller både de svin- och fjäderfägårdar som omfattas av tillämpningsområdet för det gällande direktivet och de svin- och fjäderfägårdar som omfattas av tillämpningsområdet till följd av den sänkta gränsen för tillämpning. Det förenklade tillståndsförfarandet innefattar en kombinationsregel som innebär att sådana verksamheter som ligger nära varandra eller som har ekonomisk eller juridisk koppling till varandra kan anses vara en enda anläggning. Till andra delar är kraven för djurstallar förenklade jämfört med minimikraven för andra industrianläggningar. Industriutsläppsdirektivet innehåller bestämmelser om vad som åtminstone ska finnas i tillståndsansökningar för djurstallar. Verksamhetsutövaren är skyldig att informera den behöriga myndigheten om betydande ändringar i anläggningens verksamhet. 

I samband med att industriutsläppsdirektivet uppdaterades ändrades kapacitetsgränserna för djurstallar från antal djurplatser till antal djurindivider. I och med ändringen är det lättare att beakta kombinationsgårdar, det vill säga gårdar som exempelvis har produktion med flera olika slags svin eller med både svin och fjäderfän. 

Efter övergångsperioden ska de anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet agera enligt verksamhetsreglerna för enhetliga villkor (UCOL). Senast den 1 september 2026 ska kommissionen utfärda en genomförandeakt som fastslår verksamhetsreglerna. Utarbetandet av verksamhetsregler påminner om arbetet med att uppdatera BAT-referensdokumenten och en väsentlig del av det utgörs av informationsutbyte mellan medlemsländer, relevanta sektorer och organisationer samt kommissionen. 

Enligt ändringarna i industriutsläppsdirektivet ska sanktionerna omfatta administrativa ekonomiska sanktioner som innebär att inga ekonomiska fördelar fås från överträdelser. De ekonomiska sanktionerna för de allvarligaste överträdelserna ska uppgå till minst 3 procent av den juridiska personens årsomsättning i unionen. Medlemsstaterna får också, eller alternativt, använda straffrättsliga påföljder, som delvis eller helt ersätter de administrativa ekonomiska sanktionerna. Till industriutsläppsdirektivet fogas en ny artikel om ersättning för skada på hälsa. Ersättning ska kunna fås från de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för överträdelsen. 

Utsläppsportalförordningen behandlades samtidigt som industriutsläppsdirektivet. Genom förordningen genomförs kraven i PRTR-protokollet om register över utsläpp och överföring av föroreningar till Århuskonventionen av FN:s ekonomiska kommission för Europa, vilka har satts i kraft i Finland genom förordning (FördrS 22/2009). Syftet med att grunda en utsläppsportal är att förbättra möjligheterna att få tillgång till information om faktorer som påverkar miljön och skapa möjligheter att påverka beslutsfattande som gäller livsmiljön. Genom utsläppsportalförordningen utvidgas och preciseras verksamhetsutövarnas rapportering till de behöriga myndigheterna och medlemsstaternas skyldighet att rapportera om verksamheter och deras utsläpp samt fastställs webbtjänstens innehåll och utformning och preciseras medlemsstaternas skyldighet att utfärda bestämmelser om påföljder för verksamhet som strider mot förordningen. I och med ändringen av bilaga 1 till förordningen utvidgas rapporteringsplikten till att även omfatta förbränningsanläggningar på 20–50 MW, fiskodlingar med en produktionskapacitet på över 500 ton per år, vissa djurstallar till följd av det utvidgade tillämpningsområdet för industriutsläppsdirektivet och produktion av vätgas genom elektrolys av vatten, eftersom tröskelvärdet är en anläggning i industriell skala. Inga ändringar som det gäller kommunala avloppsreningsverk och gruvor gjordes, men till byggande och målande av fartyg fogas rivning av fartyg. 

Enligt den nuvarande E-PRTR-förordningen (EG) nr 166/2006 rapporteras information på industrienhetsnivå, men enligt utsläppsportalförordningen gäller rapporteringsplikten på anläggningsnivå. Verksamhetsutövare ska rapportera sådana utsläpp i luft, vatten och mark som avses i bilaga II till de behöriga myndigheterna, om kommissionen publicerar en separat genomförandeakt om ändringar i dessa. Den information som ska rapporteras utökas så att den även omfattar användning av vatten, energi och råvaror. För att ställa utsläppen i förhållande till verksamheten rapporteras produktionsmängden (obligatoriskt redan i nuläget i och med kommissionens genomförandeakt från 2023) och den årliga verksamhetstiden (frivilligt i nuläget). Medlemsstaterna kan besluta att de bestämmer utsläppen åt fiskodlare och dem som driver djurstallar. Medlemsstaterna ska publicera den information som de fått av verksamhetsutövarna på internet systematiskt, gratis och utan att begränsa tillgången för registrerade användare. Enligt punkt 10 i artikel 6 ska medlemsstaterna fastställa ett datum då verksamhetsutövarna ska lämna de uppgifter som avses i denna artikel till den behöriga myndigheten. Bestämmelser om behandling av sekretessbelagda uppgifter finns i artikel 11. 

3  Nuläge och bedömning av nuläget

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Sammanlagt 43 utlåtanden lämnades in. Av dem kom 34 via webbplatsen Utlåtande.fi och resten sändes direkt till miljöministeriets registratorskontor. 

En stor del av utlåtandena kom från branschorganisationer (14 utlåtanden) och företag (9 utlåtanden). Sammanlagt tre ministerier lämnade in utlåtanden (ANM, JSM, JM) och sex utlåtanden lämnades in av myndigheter eller andra offentliga aktörer. Sex utlåtanden lämnades in av miljöorganisationer eller andra civilsamhällesorganisationer och ett utlåtande av en privatperson. Dessutom meddelade några remissinstanser att de inte har något att yttra. 

Alla utlåtanden, med undantag av det utlåtande som lämnades in av en privatperson, samt ett sammandrag av utlåtandena finns i projektportalen (https://ym.fi/hankesivu?tunnus=YM063:00/2024). 

Nedan följer det centrala innehållet i remissvaren grupperat enligt ämnesområde. Liknande kommentarer framfördes också vid det diskussionsmöte som ordnades den 3 februari 2026. 

Minimikraven för genomförande av direktivet 

Flera remissinstanser föreslog att man vid det nationella genomförandet av ändringen av industriutsläppsdirektivet bör hålla sig till direktivets tillämpningsområde och följa formuleringarna i direktivet. Miljöministeriet konstaterar att det inte är fråga om en totalreform av miljöskyddslagen. De ändringar som ändringen av industriutsläppsdirektivet förutsätter tas in i miljöskyddslagen utifrån den uppbyggnad lagen har i dag, där en del av bestämmelserna allmänt gäller alla verksamheter och en del av bestämmelserna endast gäller direktivanläggningar. Största delen av ändringsförslagen innebär ett direkt genomförande av direktivet och gäller endast direktivanläggningar. Det föreslås att ändringarna i industriutsläppsdirektivet genomförs i lite bredare utsträckning när ett mer omfattande genomförande är ändamålsenligt med tanke på miljöskyddslagens syften och systematik, t.ex. när det gäller definitionen av bästa tillgängliga teknik och bedömningen av bästa tillgängliga teknik, som behandlas separat nedan. Vissa punkter i propositionen är ändamålsenliga nationella tillägg (74 § främjande av cirkulär ekonomi, 85 c § kartbaserad informationstjänst). När det gäller terminologin används samma begrepp som i gällande lagstiftning. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen så att de allmänna kraven i 8 § i fråga om miljöprestanda och användningen av förnybar energi riktas endast till direktivanläggningar, vilket innebär att de allmänna kraven är olika för direktivanläggningar och nationella anläggningar. Också tillägget till 62 § om kontroll av miljöprestanda ska endast gälla direktivanläggningar och direktivdjurstallar. 

Förslaget till miljöomnibus 

Flera remissinstanser påpekade att det nationella genomförandet av miljöledningssystemet inte bör gå vidare till den del det är fråga om det förslag till miljöomnibus som för närvarande bereds i EU, men det slopande av kravet på att utarbeta en omställningsplan som ingår i förslaget bör däremot beaktas i utkastet till propositionen. Miljöministeriet konstaterar att tidsfristen för genomförandet av ändringarna i industriutsläppsdirektivet är den 1 juli 2026, och det har inte ändrats i och med omnibusförslaget. Miljöministeriet föreslår dock utifrån den fortsatta beredningen att tidsfristen för införandet av miljöledningssystemet i övergångsbestämmelserna ska skjutas fram från den tidsfrist som anges i industriutsläppsdirektivet (1 juli 2027) till den tidsfrist som anges i förslaget till miljöomnibus (1 juli 2030), eftersom det inte nödvändigtvis är möjligt att göra ändringen senare efter den slutliga omnibuslagstiftningen innan riksdagen tar paus på grund av regeringsskiftet våren 2027 och eftersom tidsfristen löper ut redan kort efter regeringsskiftet. Tidsplanen för införandet av miljöledningssystemet är också den mest kritiska av ändringarna i omnibusförslaget, och om ändringen tas in i propositionen bidrar det till att kraven i lagstiftningen blir mer förutsägbara för aktörerna. För närvarande (mars 2026) verkar det utifrån diskussionerna i Europeiska unionens råd inte ha inkommit negativa kommentarer på omnibusförslaget om tidsplanen för införandet av miljöledningssystemet. Behandlingen i Europaparlamentet har däremot inte ännu inletts. Tidsplanen för eller innehållet i den slutliga omnibuslagstiftningen kan därför ännu inte förutses i detta skede. Det är ändamålsenligt att genomföra andra innehållsmässiga ändringar som härrör från omnibuslagstiftningen först i det skede då det fattats ett slutligt beslut om deras innehåll, och i det skedet är det möjligt att genom övergångsbestämmelser i lagstiftningen undanröja eventuella ändringar i tillståndsbeslut som avviker från innehållet i den slutliga omnibuslagstiftningen. 

Definitionen av bästa tillgängliga teknik och bedömningen av bästa tillgängliga teknik 

Enligt en del remissinstanser bör inte definitionen av bästa tillgängliga teknik (5 §) eller kriterierna för bedömning av bästa tillgängliga teknik (53 §) omfatta bekämpning av klimatförändringen, som det finns skilda bestämmelser om. En del remissinstanser ansåg dock att det är positivt att bekämpningen av klimatförändringen beaktas. Några remissinstanser föreslog att ändringarna endast ska gälla direktivanläggningar och inte nationella anläggningar. Miljöministeriet konstaterar att bedömningen av den teknik som hänför sig till bekämpningen av klimatförändringen redan nu ingår i definitionen av bästa tillgängliga teknik och bedömningen av bästa tillgängliga teknik. Att bekämpningen av klimatförändringen nämns i bestämmelserna bekräftar och förtydligar att bedömningen av bästa tillgängliga teknik för förebyggande av förorening av miljön inte utgör ett hinder för införande av tekniker för bekämpning av klimatförändringen, och det är motiverat att säkerställa detta också för nationella anläggningar. Motiveringen till bestämmelserna har preciserats vid den fortsatta beredningen. 

Fastställande av utsläppsgränsvärden i miljötillstånd 

Flera remissinstanser ansåg att ordalydelsen ”för utsläpp ska det i miljötillståndet fastställas strängast möjliga utsläppsgränsvärden” i 75 § 2 mom. i utkastet till regeringsproposition är strängare än ordalydelsen i ändringsdirektivet. I utlåtandena har remissinstanserna gett flera olika förslag till ordalydelse. Vid den fortsatta beredningen ändrades bestämmelsen i propositionen så att den lyder ”för utsläpp ska i miljötillståndet fastställas de strängaste utsläppsgränsvärden som går att uppnå”. Detta ansågs också motsvara ordalydelsen i ändringsdirektivet. En motsvarande ändring föreslogs i 77 § 1 mom. 

Övergångsbestämmelser 

Flera remissinstanser, i synnerhet företrädare för intressegrupper inom industrin, föreslog att direktivets övergångsbestämmelser tas in i propositionen som sådana, vilket skulle innebära att endast vissa fall av tillståndsändringar kan leda till att tillstånd uppdateras så att de överensstämmer med de nya kraven. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen så att de tillståndsändringar som avses i direktivet i större utsträckning än i den proposition som var på remiss utgör grund för propositionen. Miljöministeriet är medvetet om att en begränsning av övergångsbestämmelserna i värsta fall kan leda till att 300–400 tillståndsansökningar anhopas åren 2035–2036, som utgör den bakre tidsgränsen i direktivet, och att Tillstånds- och tillsynsverket inte kan behandla ett sådant antal ansökningar utan att behandlingstiderna förlängs avsevärt. Tillstånds- och tillsynsverket har dock gott om tid på sig att förbereda sig på en anhopning av tillstånd, eftersom den infaller först 2035–2036. Propositionen möjliggör dock att verksamhetsutövare, om de så önskar, kan iaktta de uppdaterade kraven redan tidigare än vad tidsplanen för övergångsbestämmelserna anger i situationer där tillstånd ska uppdateras av andra orsaker och där det är kostnadseffektivt att genomföra de tillståndsändringar som direktivet förutsätter i samband med dessa andra tillståndsändringar. På detta sätt blir anhopningen av tillstånd sannolikt något mindre. I övrigt preciserades och förenhetligades ordalydelserna i övergångsbestämmelserna i samband med den fortsatta beredningen. 

Djurstallar 

I merparten av utlåtandena ansågs det vara motiverat och ändamålsenligt att de djurstallar som börjar omfattas av direktivet överförs till det statliga tillståndsförfarandet. I ett utlåtande motsatte sig remissinstansen att de djurstallar som börjar omfattas av direktivet överförs till det statliga tillståndsförfarandet. Enligt remissinstansen behandlas gårdar mer enhetligt inom ramen för det statliga tillståndsförfarandet i och med att behandlingen koncentrerats och tillståndsförfarandet möjliggör en gårdsspecifik prövning i högre grad än vid ett anmälningsförfarande, men när kommunerna ansvarar för förfarandet sker behandlingen närmare producenten och blir sannolikt billigare. I några utlåtanden framfördes det att övergången från det kommunala anmälningsförfarandet till det statliga tillståndsförfarandet inte får medföra betydande kostnader för producenterna. I remissvaren framfördes det att övergångsbestämmelserna om djurstallar är svårtolkade och kräver ytterligare precisering. Övergångsbestämmelserna har preciserats utifrån remissvaren. Bestämmelserna har preciserats särskilt i fråga om myndigheternas behörighet. Det kommer att utarbetas närmare anvisningar om övergångsbestämmelserna. I propositionen gjordes inga ändringar i fråga om behörigheten och förfarandena när det gäller direktivdjurstallar. 

Bestämmelserna om informationstjänster 

När det gäller informationstjänster framhöll remissinstanserna särskilt behovet av att samordna miljöinformationens offentlighet med kraven på säkerhet, affärshemligheter och skydd av personuppgifter. Den kartbaserade lägesinformationstjänsten upplevdes som problematisk särskilt med tanke på integritetsskyddet, hemfriden och de risker som husdjursproducenter utsätts för. Dessutom upplevdes de föreslagna bestämmelserna om en informationstjänst öka i synnerhet Tillstånds- och tillsynsverkets administrativa börda och kostnader. 

Miljöministeriet konstaterar att skyldigheten att publicera information i informationstjänsten för miljöärenden (85 a §), som är mer omfattande än i dagens läge, hänför sig till det nationella genomförandet av industriutsläppsdirektivet. Publiceringen av lokaliseringsuppgifter om industrianläggningar och gårdar måste granskas ur flera synvinklar. Finland är bundet av Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och tillhörande protokoll om register över utsläpp och spridning av föroreningar samt av EU:s motsvarande förordningar och direktiv och författningar om det nationella genomförandet av dem. Vid publicering av information iakttas dock bestämmelser som begränsar informationshanteringen och utlämnandet av uppgifter. En stor del av lokaliserings- och utsläppsuppgifterna om verksamheterna inom industriutsläppsdirektivets tillämpningsområde har redan tidigare publicerats i nättjänster. Ovannämnda författningar och internationella avtal förpliktar till publicering. I synnerhet uppgifter om utsläpp i miljön och miljöns tillstånd är offentliga redan nu. Riskerna i samband med publiceringen av information ska bedömas och metoderna för att hantera den ska följas upp kontinuerligt. Den information som publiceras i det allmänna datanätet innehåller inte sekretessbelagd information. Specialmotiveringen till bestämmelserna om informationstjänsterna och motiveringen till lagstiftningsordningen har kompletterats och preciserats utifrån remissvaren. 

Övriga kommentarer 

Vid den fortsatta beredningen gjordes med anledning av remissvaren vissa ändringar i de föreslagna bestämmelserna i propositionen och kompletteringar till motiveringen också i fråga om följande punkter: 

– Definitionen av miljöprestanda har flyttats från 72 § till 5 § så att den också gäller direktivdjurstallar. 

– Det föreslagna tillägget om direktivdjurstallar i 29 § har strukits, eftersom kravet inte grundar sig på direktivet och tillägget skulle ha haft en indirekt inverkan på tillståndsavgifterna. 

– Tillägget om indirekt avloppsvatten i 67 § har förtydligats både i paragrafen och i motiveringen. 

– Vid den fortsatta beredningen har de tillägg till 74 § som gäller utvecklande av materialeffektiviteten strukits. 

– Ordalydelsen i 75 § 4 mom. har vid den fortsatta beredningen ändrats så att uttrycket ”användning och förbrukning av vatten” ersatts med ”i fråga om vatten”.  

– Till de nya 3 och 4 mom. i 179 § har uttrycket ”utan dröjsmål” fogats för att beskriva hur snabbt myndigheten bör underrätta anläggningen. 

– Ordalydelsen i det nya 181 § 2 mom. har preciserats och i motiveringen har det nämnts varför det är ändamålsenligt att utvidga den bestämmelse om avbrytande som härstammar från direktivet till att också gälla nationella anläggningar. 

– Dessutom har fel rättats till och motiveringsavsnitt kompletterats när det gäller vissa andra bestämmelser och propositionens allmänna motivering. 

– Remissvar lämnades också om tillståndströskeln när det gäller fiskodling, kravet på miljötillstånd för vindkraftsverksamhet och samförbränning av farligt avfall från cementfabriker. Miljöministeriet betraktar till denna del remissvaren som nya förslag som inte hänför sig till propositionen och som inte heller har samband med genomförandet av ändringen av industriutsläppsdirektivet. Till denna del anses det inte ändamålsenligt att beakta remissvaren i propositionen, eftersom dessa förslag inte hänför sig till genomförandet av det uppdaterade industriutsläppsdirektivet. De nya förslagen fanns inte med i den version av propositionen som var på remiss, och därför har inte heller andra intressegrupper kunnat ge utlåtande om dem 

7  Specialmotivering

5 §. Definitioner. Till definitionen av bästa tillgängliga teknik (7 a punkten) fogas i anknytning till bestämmelsen om att hindra förorening av miljön ett omnämnande av att motverka klimatförändringen, genom vilket ändringen av artikel 3.10 led c i industriutsläppsdirektivet tas in i den allmänna bestämmelse i lagen som gäller både direktivanläggningar och andra anläggningar. Eftersom definitionen av bästa tillgängliga teknik är ett begrepp med allmän tillämpning i miljöskyddslagstiftningen, är det inte ändamålsenligt att begränsa definitionen till att gälla endast direktivanläggningar, med beaktande av lagen syfte enligt 1 § där det i 2 punkten finns ett särskilt omnämnande av motverkande av klimatförändringen. Bedömningarna av den teknik som anknyter till motverkande, dvs. bekämpning, av klimatförändringen har också hittills gjorts inom ramen för bedömningen av de övergripande konsekvenserna för miljön av den bästa tillgängliga tekniken. Att bekämpning av klimatförändringen i definitionen lyfts upp jämsides med hindrande av förorening av miljön ökar betydelsen av att bekämpningstekniken bedöms i samband med bedömningen av bästa tillgängliga teknik. Ändringen bidrar även till att tydligare än hittills säkerställa att bedömningarna av bästa tillgängliga teknik för att hindra förorening inte utgör ett hinder för införandet av teknik för att bekämpa klimatförändringen, eftersom den senare tekniken i vissa situationer exempelvis kan medföra att andra utsläpp ökar eller leda till högre energiförbrukning. Ändringen överensstämmer med den ändring som föreslås i 53 §. 

Till 1 mom. föreslås bli fogad en ny 14 a-punkt, enligt vilken med miljöprestanda ska avses prestanda med avseende på förbrukningsnivåer för och återanvändning av material, vatten eller energi och med avseende på uppkomst av avfall. Definitionen baserar sig på artikel 3.13a i industriutsläppsdirektivet. Definitionen tillämpas i samband med tillämpningen av 53 § och av 7 kap. samt bestämmelserna om direktivdjurstallar i 10 kap. 

8 §. Förebyggande och hindrande av förorening av miljön som orsakas av tillståndspliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig verksamhet. Till bestämmelsen fogas ett nytt 2 mom. som gäller direktivanläggningar, och enligt vilket det ska säkerställas att användningen av material och vatten i verksamheten är effektiv. Dessutom ska förnybar energi om möjligt utnyttjas i verksamheten. Ändringarna innebär dock fortfarande inte att det vid ställandet av tillståndsvillkor kan ställas begränsningar för produktionsmängderna vid industriell verksamhet eller energiproduktion. Närmare bestämmelser om detta föreslås i 52 § 2 mom. Ordalydelsen för det tillägg som gäller förnybar energi gör det inte i sig möjligt att ålägga direkta skyldigheter, men den kommer att uppmuntra till att åtgärder som främjar användningen av förnybar energi blir beaktade också i miljötillståndsförfarandet. I de övriga punkterna i bestämmelsen föreslås inga ändringar. Genom bestämmelsen genomförs ändringarna i artikel 11 i industriutsläppsdirektivet. 

27 §. Allmän tillståndsplikt. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till direktivdjurstallar. Närmare bestämmelser om tillståndsplikt för direktivdjurstallar föreslås i tabell 3 i bilaga 3 medan närmare bestämmelser om tillståndsplikt för andra djurstallar föreslås i tabell 4 i den bilagan. Genom ändringen av industriutsläppsdirektivet kommer de djurstallar som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet i fortsättningen att fastställas utifrån den djurenhetskoefficient som anges i direktivet. Dessutom kommer kommissionen att utfärda driftsregler för de djurstallar som ska omfattas av direktivet. Driftsreglerna, djurenhetskoefficienten och djurstallarnas avvikande karaktär i förhållande till andra typer av anläggningar motiverar användningen av termen direktivdjurstall i fråga om sådana djurstallar som omfattas av direktivet. Bestämmelser om djurstallar och direktivdjurstallar samt om djurenhetskoefficienter och koefficienter för direktivdjurenheter utfärdas i fortsättningen i bilaga 3. 

29 a §. Tillståndsplikt för anmälningspliktig verksamhet. Till 1 mom. 1 punkten fogas vid sidan av omnämnandet av en direktivanläggning omnämnande av ett direktivdjurstall. 

30 §. Tillståndsplikt för registreringspliktig verksamhet.Till 1 mom. 1 punkten fogas vid sidan av omnämnandet av en direktivanläggning omnämnande av ett direktivdjurstall. 

52 §.Tillståndsvillkor om hindrande av förorening. Till 1 mom. 2 punkten fogas utöver omnämnandet av mark och grundvatten även ett omnämnande av ytvatten, på grund av ändringen av artikel 14.1 andra stycket led b i industriutsläppsdirektivet. Förslaget avser uttryckligen andra tillståndsvillkor än sådana som gäller utsläpp och utsläppsgränsvärden, såsom exempelvis villkor om skyddskonstruktioner. I 2 mom. stryks hänvisningen till produktionsenergi, eftersom det i samband med översynen av industriutsläppsdirektivet till artikel 11 (Allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter) har fogats ett mål om att användningen och om möjligt produktionen av förnybar energi ska främjas. Samtidigt föreslås termen ”miljöolägenheter” bli ändrad till ”förorening av miljön”, som i övrigt används konsekvent i lagen. 

53 §. Bedömning av bästa tillgängliga teknik.Genom de tillägg som görs i bestämmelsen genomförs ändringarna i bilaga III till industriutsläppsdirektivet. Bestämmelsen kommer dock i praktiken att tillämpas närmast när en bedömning av bästa tillgängliga teknik behöver göras från fall till fall. Huvudregeln kommer emellertid fortfarande att vara att bästa tillgängliga teknik fastställs branschspecifikt. Ändringarna utgör preciseringar av närmast teknisk natur av den gällande bestämmelsen. De förverkligar syftet enligt lagens 1 §, och genomför ändringen av definitionen av bästa tillgängliga teknik i industriutsläppsdirektivet till den del som gäller bekämpningen av klimatförändringen. Eftersom ändringarna anses främja uppnåendet av målen för miljöskyddslagen på ett allmänt plan, är det motiverat att ändringarna är tillämpliga inte bara på direktivanläggningar utan också på andra verksamheter som regleras i miljöskyddslagen. I sak hänför sig ändringarna i typfall till de riksomfattande mål som gäller exempelvis bekämpning av klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och främjandet av cirkulär ekonomi. Därför är det motiverat att vid bedömningen säkerställa att det att bästa tillgängliga teknik fastställs från fall till fall inte skapar ett hinder för uppfyllelsen av dessa mål i de verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för miljöskyddslagen. Ändringen överensstämmer med den ändring som föreslås i 5 § 1 mom. 7 a punkten. 

62 §. Uppföljnings- och kontrollvillkor. Till 1 mom. fogas en skyldighet att övervaka miljöprestandan hos direktivanläggningar och direktivdjurstallar som primärt hänför sig till övervakningen av de skyldigheter avseende miljöprestanda som föreskrivs i 75 § och i det kapitel som gäller direktivdjurstallar. Till den senare delen av momentet föreslås också bli fogad en bestämmelse om övervakning av uppfyllelsen av målen enligt miljöledningssystemet. Genom tilläggen genomförs artikel 14.1 andra stycket led bb och led d (iii) i industriutsläppsdirektivet. 

Genom ändringarna i den senare delen av 2 mom. genomförs den ändring av artikel 15a.1 i industriutsläppsdirektivet som gäller minskning av mätosäkerheten i fråga om utsläppskontroller. Med stöd av industriutsläppsdirektivet kommer kommissionen att anta ett beslut om fastställande av mätosäkerheten och sätt att minska mätosäkerhet som i fortsättningen kommer att vara direkt tillämpligt. Det föreslås också att det fullständiga namnet och kortnamnet på industriutsläppsdirektivet överförs från 72 § till momentet. I 3 mom. föreslås tillägg som gäller direktivdjurstallar. 

66 §. Villkor som gäller skydd av mark, ytvatten och grundvatten. Det föreslås att till bestämmelsen utöver mark och grundvatten fogas bestämmelser om ytvatten. Genom ändringen genomförs ändringen av artikel 14.1 andra stycket led e i industriutsläppsdirektivet. Ändringarna i artikel 16.2 andra stycket i industriutsläppsdirektivet föreslås dock inte bli fogade som tillägg till 2 mom., eftersom kontrollfrekvensen även i fortsättningen kommer att bestämmas utifrån en systematisk bedömning av risken för förorening. 

67 §.Villkor om avloppsvatten som leds ut i avlopp. Bestämmelserna i 1 mom. förblir oförändrade jämfört med den gällande lagen. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket det när tillståndsvillkor för en direktivanläggning fastställs i enlighet med 75 § 2 mom. ska säkerställas att förorening av miljön förebyggs minst lika effektivt som vid behandling av avloppsvatten i ett separat avloppsreningsverk. Med ett separat avloppsreningsverk ska avses något annat reningsverk än ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse eller ett reningsverk som är gemensamt för flera industrianläggningar. Dessutom ska det säkerställas att avledandet av avloppsvattnet inte försvårar tillvaratagandet eller återanvändningen av material eller energi som härrör från avloppsvattnet eller återanvändningen av vatten eller äventyrar efterlevnaden av kraven enligt en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 9 §. Genom bestämmelsen säkerställs det att avledandet av avloppsvatten till ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse inte försämrar nivån på det renade vattnet eller hindrar exempelvis återvinning av värme från avloppsvatten. Genom bestämmelsen genomförs artikel 15.1 i industriutsläppsdirektivet. Avsikten är att bestämmelser om de allmänna kraven på utsläpp som leds ut i ett vattentjänstverks avlopp ska utfärdas i miljöskyddsförordningen. 

72 §.Definitioner som gäller bästa tillgängliga teknik. I paragrafen föreslås tillägg huvudsakligen på grund av de tillägg till artikel 3 i det ändrade industriutsläppsdirektivet som gäller definitioner. I 1 punkten görs inga ändringar, med undantag för att det fullständiga namnet och kortnamnet på industriutsläppsdirektivet flyttas till 62 §. Till definitionen av slutsatser i 2 punkten fogas omnämnanden av ny teknik, miljöprestandanivåer och innehållet i ett miljöledningssystem. Med slutsatser ska således avses ett beslut av Europeiska kommissionen som har antagits med stöd av artikel 13.5 i industriutsläppsdirektivet och som innehåller de delar av ett referensdokument där slutsatserna om bästa tillgängliga teknik och ny teknik fastställs, en beskrivning av tekniken, information för att bedöma dess tillämplighet, utsläppsnivåer som motsvarar tekniken, miljöprestandanivåer som motsvarar tekniken, riktmärken och det övriga innehållet i ett miljöledningssystem, anknytande kontroll och förbrukningsnivåer och vid behov åtgärder för avhjälpande av föroreningsskada på platsen, I 3 punkten föreslås inga ändringar. 

Till bestämmelsen fogas nya 4–7 punkter som gäller miljöprestanda och nya 7–10 punkter som gäller införande av ny teknik. Avsikten är att den miljöprestanda som definieras ska tillämpas under normala driftsförhållanden på det sätt som föreskrivs i 75 § 4 mom. 

Enligt 4 punkten ska med gränsvärde för miljöprestanda avses ett prestandavärde för miljöprestanda som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder och som anges som totalmängd, mängd i förhållande till produktionen eller procent eller på annat motsvarande sätt. Definitionen baserar sig på artikel 3.5a i industriutsläppsdirektivet, och den överensstämmer till behövliga delar med definitionen av utsläppsgränsvärde i 5 §. 

Enligt 5 punkten ska med vägledande miljöprestandavärde avses ett prestandavärde för miljöprestanda som anges som totalmängd, mängd i förhållande till produktionen eller procent eller på annat motsvarande sätt. Definitionen motsvarar definitionen av gränsvärdet för miljöprestanda, dock med den väsentliga skillnaden att det vägledande miljöprestandavärdet inte är bindande. Det föreslås att denna definition för tydlighetens skull tas in vid sidan av de övriga definitioner som gäller miljöprestanda, eftersom det med stöd av 75 § 4 mom. kommer att föreskrivas om en skyldighet att fastställa ett vägledande miljöprestandavärde för materialeffektivitet och energieffektivitet. Definitionen baserar sig på artikel 15.4 andra stycket led b i industridirektivet och motsvarar till sitt innehåll de övriga definitionerna som gäller miljöprestanda. 

Enligt 6 punkten ska med intervall för miljöprestanda avses de intervall för miljöprestanda som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en bästa tillgänglig teknik eller en kombination av flera bästa tillgängliga tekniker såsom beskrivs i slutsatserna, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod under specificerade referensförhållanden, Definitionen baserar sig på artikel 3.13a i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt 7 punkten ska med riktmärken avses ett sådant indikativt intervall för miljöprestandanivåer som baserar sig på branschspecifika slutsatser om bästa tillgängliga teknik och som används som referens i miljöledningssystemet. Definitionen baserar sig på artikel 3.13b i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt 8 punkten i paragrafen ska med djupgående industriell omställning avses verksamhetsutövares införande av ny teknik eller bästa tillgängliga teknik som innebär att utformningen av eller tekniken för hela eller delar av en anläggning förändras i betydande grad eller att en befintlig anläggning ersätts med en ny anläggning och vilken möjliggör en ytterst avsevärd minskning av utsläppen av växthusgaser i linje med målet om klimatneutralitet och som i fråga om andra utsläpp och miljöprestanda uppfyller de krav som föreskrivs i 75 § när verksamhetens inverkan på miljön som helhet beaktas. Definitionen baserar sig på artikel 3.9a i industriutsläppsdirektivet, och avsikten är att den ska tillämpas endast när verksamhetsutövaren vill utnyttja de undantag avseende djupgående industriell omställning som avses i 81 c § efter offentliggörandet av de slutsatser som gäller branschen. 

Enligt 9 punkten ska med utsläppsnivåer som motsvarar ny teknik avses de intervall för utsläpp som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en ny teknik eller en kombination av olika typer av ny teknik så som beskrivs i slutsatserna, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod under specificerade referensförhållanden. Definitionen baserar sig på artikel 3.48 i industriutsläppsdirektivet, och den avses bli tillämpad endast när verksamhetsutövaren vill utnyttja de undantag avseende ny teknik som avses i 81 a § efter offentliggörandet av de slutsatser som gäller branschen. 

Enligt 10 punkten ska med miljöprestandanivåer som motsvarar ny teknik avses de intervall för miljöprestandanivåer som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en ny teknik eller en kombination av olika typer av ny teknik så som beskrivs i slutsatserna, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod under specificerade referensförhållanden. Definitionen baserar sig på artikel 3.49 i industriutsläppsdirektivet, och den avses bli tillämpad endast när verksamhetsutövaren vill utnyttja de undantag avseende ny teknik som avses i 81 a § efter offentliggörandet av de slutsatser som gäller branschen. 

73 §.Kapitlets tillämpningsområde. Till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken kapitlet om direktivanläggningar inte ska tillämpas på verksamheten i ett direktivdjurstall enligt bilaga 3. Kapitlet ska fortfarande inte tillämpas på forskningsverksamhet, utvecklingsverksamhet eller utprovning av nya produkter och processer. I samband med ändringen av industriutsläppsdirektivet fogades till direktivet ett särskilt kapitel om djurstallar. Detta innebär att kraven enligt kapitel II i industriutsläppsdirektivet inte längre ska tillämpas på djurstallar. Därför föreslås i lagen egna bestämmelser om direktivanläggningar respektive direktivdjurstallar. 

74 §. Villkor om effektiv energianvändning. Till paragrafens 1 mom. fogas för tydlighetens skull en ny 4 punkt, enligt vilken villkoren också ska kunna gälla intervall och vägledande miljöprestandavärden avseende effektiv energianvändning enligt 75 § 4 mom. eller riktmärken enligt 74 a § 2 mom., om sådana har angetts i de slutsatser som gäller branschen. I fråga om riktmärken är det nödvändigt att förena miljötillståndet med villkor om de centrala krav som gäller miljöledningssystemet, vilka även omfattar de riktmärken som fastställs i slutsatserna. Det rör sig uttryckligen om villkor som kan meddelas vid behov, i situationer där verksamhetsutövaren inte har inkluderat referensvärden i sitt miljöledningssystem. 

74 a §.Miljöledningssystem. Genom den nya 74 a § genomförs kravet på ett miljöledningssystem i artikel 14a i industriutsläppsdirektivet. Enligt artikel 14a i industriutsläppsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att verksamhetsutövaren för varje direktivanläggning utformar och inför ett miljöledningssystem. Miljöledningssystemet avses täcka sådan verksamhet vid anläggningen som medför risk för förorening av miljön Miljöledningssystemet ska enligt förslaget förberedas och genomföras i enlighet med de slutsatser om bästa tillgängliga teknik som gäller verksamheten. Miljöledningssystemets detaljnivå ska vara förenlig med anläggningens karaktär, storlek och komplexitet och med den miljöpåverkan anläggningen kan ha. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om det som miljöledningssystemet åtminstone ska innehålla. Enligt 2 mom. 1 punkten ska miljöledningssystemet innehålla de mål och åtgärder med avseende på betydande miljöaspekter genom vilka man förebygger uppkomsten av avfall, användningen av farliga ämnen eller utsläpp och effektiviserar användningen av material, vatten och energi och effektiviserar återanvändningen av vatten. Dessutom ska miljöledningssystemet innehålla riktmärken för miljöprestanda, om de har angetts i de slutsatser som gäller verksamheten. 

Bestämmelsen i 2 mom. 2 punkten gäller farliga kemikalier. Enligt punkten ska miljöledningssystemet innehålla en inventering av de farliga kemikalier som förekommer i eller släpps ut från anläggningen som sådana, som beståndsdelar i andra ämnen eller som delar av blandningar, en riskbedömning av de farliga kemikaliernas påverkan på miljön och en bedömning av möjligheterna att ersätta dem med säkrare alternativ eller minska deras användning. Uppgifter om kemikalier kan sökas i det elektroniska systemet i tjänsten för kemikalieinformation Kemidigi och de uppgifter som fås via systemet kan utnyttjas. 

När inventeringen och bedömningen görs ska särskild vikt fästas vid de ämnen som avses i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. 

Således ska ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande, könscellmutagena och reproduktionstoxiska samt ämnen som är långlivade, bioackumulerande och toxiska vara föremål för särskild granskning. Dessutom ska exempelvis ämnen för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön vara föremål för särskild granskning. Föremål för granskning ska således inte enbart vara de ämnen som förtecknas i bilaga XIV till förordningen. Vidare bör särskild vikt fästas vid ämnen som omfattas av de begränsningar som avses i bilaga XVII till förordningen. I bilagan föreskrivs det om begränsning av framställning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och föremål. 

Enligt 2 mom. 3 punkten i den föreslagna paragrafen ska miljöledningssystemet innehålla resultaten av en energibesiktning eller av införandet av ett energiledningssystem samt åtgärderna för att genomföra rekommendationerna därifrån. Kravet ska gälla direktivanläggningar, om direktivanläggningen ska göra en energibesiktning enligt energieffektivitetslagen (1429/2014) eller införa ett energiledningssystem. 

Enligt 2 mom. 4 punkten ska miljöledningssystemet innehålla de åtgärder som vidtagits för att uppnå miljömålen och undvika risker för miljön. Med åtgärder ska även avses förebyggande och korrigerande åtgärder. I ett miljöledningssystem kan det hänvisas till andra dokument, om delar av miljöledningssystemet (exempelvis något mål) har utvecklats i enlighet med annan EU-lagstiftning och delarna är förenliga med den nationella bestämmelsen. Enligt 2 mom. 5 punkten ska miljöledningssystemet innehålla en omställningsplan. Bestämmelser om omställningsplanens innehåll föreslås i 81 b §. 

Enligt paragrafens 3 mom. får närmare bestämmelser om innehållet i miljöledningssystemet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

74 b §.Sammanfattning av uppgifterna i miljöledningssystemet. I paragrafen föreslås bestämmelser om verksamhetsutövarens skyldighet att göra en sammanfattning av uppgifterna i ett miljöledningssystem. Med stöd av industriutsläppsdirektivet kommer det att utfärdas ett sådant beslut av kommissionen om innehållet i sammanfattningen som avses i artikel 14a.4 andra stycket i direktivet och som ska tillämpas direkt vid utarbetandet av sammanfattningen. Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket ska publicera sammanfattningen i det informationssystem för miljöärenden som anges i 85 a §. Vid offentliggörandet av sammanfattningen av uppgifterna i miljöledningssystemet iakttas bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen) på så sätt att inga sekretessbelagda uppgifter offentliggörs i sammanfattningen (i synnerhet 24 § 7, 8 och 20 punkten i offentlighetslagen). 

74 c §. Uppdatering och kontroll av miljöledningssystemet. Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren regelbundet se över och vid behov uppdatera miljöledningssystemet så att det uppfyller kraven i lagen och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Syftet med skyldigheten att se över och uppdatera miljöledningssystemet är enligt artikel 14a.4 femte stycket i industriutsläppsdirektivet att säkerställa att miljöledningssystemet förblir lämpligt, adekvat och ändamålsenligt. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om en skyldighet för verksamhetsutövaren att låta kontrollera miljöledningssystemet minst vart tredje år. Avsikten är att en miljökontrollant ska kontrollera att miljöledningssystemet uppfyller de krav som föreskrivs i 74 a § och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. I 3 mom. föreslås bestämmelser om kraven på miljökontrollanten. Enligt förslaget ska miljökontrollanten vara ett organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 eller en miljökontrollant enligt definitionen i artikel 2.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG som har fått ackreditering eller licens. Genom 2 och 3 mom. genomförs artikel 14a.4 sjätte stycket i industriutsläppsdirektivet. 

75 §. Tillämpning av slutsatser vid prövning av miljötillstånd. Till bestämmelserna i 1 mom. föreslås utöver omnämnandet av utsläppsgränsvärden, kontroll och andra tillståndsvillkor bli fogat ett omnämnande av gränsvärden och intervall för miljöprestanda. För uppfyllande av kravet på bästa tillgängliga teknik ska dessa basera sig på slutsatser. Dessutom tas från det gällande 1 mom. till det nya 2 mom. in ett krav på att det i miljötillståndet i fråga om utsläpp ska fastställas de strängaste utsläppsgränsvärden som går att uppnå och som motsvarar utsläppsnivåerna i slutsatserna, så att utsläppsnivåerna enligt slutsatserna inte överskrids under normala driftsförhållanden vid anläggningen. När utsläppsgränserna fastställs ska hänsyn tas till hela intervallet av utsläppsnivåer som motsvarar slutsatserna. Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket ska bedöma de strängaste utsläppsgränsvärden som går att uppnå i första hand utifrån verksamhetsutövarens bedömningar enligt 77 § 1 mom. Tillstånds- och tillsynsverket ska i sin prövning även kunna beakta andra aspekter, i synnerhet om det i de slutsatser som gäller branschen ges mer detaljerade motiveringar avseende potentialen för att uppnå lägre utsläppsnivåer i förhållandet till det intervall som gäller utsläppsnivåerna genom att tillämpa bästa teknik, och det vid anläggningen tidigare har gjorts mätningar av utsläppen som visar att värden som ligger under den övre gränsen skulle kunna uppnås. Vid prövningen ska det också kunna tas hänsyn till konsekvenserna av verksamheten för miljön som helhet, och då är det inte nödvändigtvis motiverat att fastställa utsläppsgränser som är strängare, dvs. lägre, än den övre gränsen. Bestämmelsens ordalydelse innebär inte att utsläppsgränsvärdet i fortsättningen automatiskt kommer att ligga på den lägsta nivån för utsläppen enligt slutsatserna, men verksamhetsutövaren ska i enlighet med 77 § 1 mom. i sin bedömning också granska möjligheten att uppnå lägre värden. Genom momentet genomförs ändringarna i artikel 15.3 i industriutsläppsdirektivet. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar till sitt innehåll det gällande 2 mom. 

Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket det i miljötillståndet ska fastställas intervall för miljöprestanda så att de intervall som motsvarar i slutsatserna inte överskrids under normala driftsförhållanden vid anläggningen. I miljötillståndet ska det dessutom i fråga om vatten fastställas gränsvärden för miljöprestandan så att den övre gränsen för de intervall som fastställs i slutsatserna inte överskrids under normala driftsförhållanden och så att verksamhetens inverkan på miljön som helhet beaktas. Vidare föreslås det att det i miljötillståndet i fråga om förbrukningen och återanvändningen av energi och material och mängden avfall som uppkommer ska fastställas vägledande miljöprestandavärden på så sätt att värdena är förenliga med de intervall för miljöprestanda som fastställs i slutsatserna. De vägledande värdena avses inte att ha samma bindande verkan som intervallen och gränsvärdena, och Tillstånds- och tillsynsverket ska enligt prövning få göra undantag från de vägledande värdena utan att ett undantagsförfarande enligt 78 a § tillämpas. Genom momentet genomförs artikel 15.4 i industriutsläppsdirektivet. 

Paragrafens 5 mom. motsvarar till sitt innehåll det gällande 3 mom. I paragrafen föreslås ett nytt 6 mom. med bestämmelser om ett bemyndigande att utfärda förordning om tillståndsvillkor som gäller miljöprestanda. Till övriga delar har bemyndiganden att utfärda förordning även med stöd av denna paragraf getts på ett heltäckande sätt i 9 §. 

77 §. Bedömning och fastställande av utsläppsgränsvärden. I paragrafen föreslås ett nytt 1 mom. med bestämmelser om att verksamhetsutövaren för införande av de utsläppsgränsvärden som ska fastställas med stöd av 75 § 2 mom. ska bedöma möjligheten att uppnå de lägsta värdena i det intervall som gäller utsläppsnivåer och göra en bedömning av den strängaste utsläppsnivå som går att uppnå i anläggningen. Vid bedömningen ska det vid behov kunna tas hänsyn till verksamhetens inverkan på miljön som helhet i en situation där uppnåendet av strängare värden i verksamheten skulle påverka andra utsläpp eller verksamhetens miljöprestanda. I alla situationer uppkommer dock inte nödvändigtvis någon sådan påverkan. Enligt förslaget ska verksamhetsutövaren bifoga bedömningarna till ansökan enligt 81 §. Momentet grundar sig på artikel 15.3 i industriutsläppsdirektivet. Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll det gällande 1 mom. och 3 mom. motsvarar till sitt innehåll det gällande 2 mom., men författningshänvisningarna ändras så att de motsvarar de ändrade punkterna. 

78 §. Gränsvärden som är lindrigare än utsläppsnivåerna. Genom bestämmelsen genomförs artikel 15.5 i industriutsläppsdirektivet.I 1 mom. föreslås inga ändringar.I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket grunderna för mindre stränga utsläppsgränsvärden ska bedömas i enlighet med de principer om kostnader och miljövinster som anges i bilaga II till industriutsläppsdirektivet. Enligt bilagan ska som kostnader beaktas kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik. Utvärderingen av kostnaderna ska vara kvantitativ och vid behov stödjas av en kvalitativ bedömning. De kostnader som beaktas vid utvärderingen ska anges som nettokostnader efter avdrag för eventuella ekonomiska fördelar av att tillämpa bästa tillgängliga teknik. Med miljövinster ska avses miljövinsterna av att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik. Även utvärderingen av miljövinsterna ska vara kvantitativ och vid behov stödjas av en kvalitativ bedömning. Vid utvärderingen ska fastställda kostnader för skador som orsakas av föroreningar användas, om sådana finns tillgängliga. Oproportionella kostnader i förhållande till miljövinsterna ska utvärderas genom att jämföra kostnaderna för att inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik med fördelarna med att inte överskrida dessa. Vidare ska kostnaderna i fråga om lindrigare utsläppsgränsvärden bedömas i enlighet med det beslut av Europeiska kommissionen som antagits med stöd av artikel 15.5 i industriutsläppsdirektivet. 

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. med bestämmelser om att verksamhetsutövaren ska utarbeta en bedömning av hur de mindre stränga utsläppsgränsvärdena påverkar koncentrationerna av de berörda utsläppen i miljön och lägga fram bedömningen som bilaga till ansökan om mindre stränga utsläppsgränsvärden. Om anläggningens verksamhet har en mätbar effekt i det område som påverkas av verksamheten, ska Tillstånds- och tillsynsverket i miljötillståndet meddela sådana villkor som behövs för kontrollen av påverkan från verksamheten. Om någon påverkan inte sker behöver inga villkor meddelas, men bedömningen ska dock alltid läggas fram som bilaga till ansökan. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar till sitt innehåll gällande 2 mom. med den ändringen att hänvisningen till 89 § 2 mom. 1, 3 eller 5 punkten utvidgas till att gälla alla i 89 § avsedda ansökningar om eller initiativ till ändring av tillstånd, med undantag för ändringar som enbart avser ett tillståndsvillkor som gäller en i 59 § avsedd säkerhet. Ansökningar enligt 89 § 1 mom. kan också basera sig på de grunder för ändring som avses i paragrafens 2 mom., och dessa grunder kan med hänsyn till artikel 21 i industriutsläppsdirektivet inte utgöra undantag från skyldigheten att se över ett tillstånd. 

I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. enligt vilket en ny bedömning ska göras senast vart fjärde år om ingen bedömning gjorts med stöd av 4 mom. Till momentet fogas också en hänvisning till den bestämmelse som gäller det förfarande som ska tillämpas (80 § 3 mom.). Tillstånds- och tillsynsverket ska således utifrån den bedömning som verksamhetsutövaren lägger fram pröva om tillståndet behöver ändras, och i så fall meddela ett föreläggande med en tidsfrist för inlämnande av ansökan. 

I paragrafen föreslås ett nytt 6 mom. enligt vilket tidsfristen för den redogörelse som verksamhetsutövaren ska lämna ska föreskrivas uttryckligen i tillståndsbeslutet, eftersom tidsfristen ska räknas från den senaste bedömningen av förutsättningarna för ett undantag. 

78 a §. Mindre stränga intervall och gränsvärden för miljöprestanda.Paragrafen är ny. Genom paragrafen genomförs artikel 15.6 i industriutsläppsdirektivet. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att det i miljötillståndet, om de intervall eller gränsvärden för miljöprestanda som fastställs med stöd av 75 § 4 mom. skulle leda till betydande förorening av miljön eller till oskäligt höga kostnader till följd av verksamhetens geografiska belägenhet eller tekniska egenskaper eller de lokala miljöförhållandena, i särskilda fall ska kunna fastställas mindre stränga intervall eller gränsvärden för miljöprestanda. Vid bedömningen av risken för betydande förorening av miljön ska verksamhetens inverkan på miljön som helhet beaktas. De föreslagna förutsättningarna för fastställande av mindre stränga intervall eller gränsvärden för miljöprestanda sammanfaller delvis med de förutsättningar för fastställande av mindre stränga utsläppsgränsvärden som avses i 78 §. 

Enligt det föreslagna 2 mom. får de mindre stränga intervallen eller gränsvärdena för miljöprestanda dock inte ha konsekvenser som avses i 49 § eller äventyra efterlevnaden av ett miljökvalitetskrav. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att när ett undantag tillämpas ska bedömningsförfarandet enligt det beslut av Europeiska kommissionen som antagits med stöd av artikel 15.6 i industriutsläppsdirektivet iakttas. 

79 §.Tillfälliga undantag från kravet på bästa tillgängliga teknik. Paragrafen föreslås bli ändrad i fråga om tidsfristen för undantag så att tidsfristen ska vara högst 30 månader i stället för tidigare högst nio månader. Genom bestämmelsen genomförs artikel 27b i industriutsläppsdirektivet. 

81 a §.Undantag från iakttagande av slutsatserna om ny teknik. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket med avvikelse från vad som föreskrivs i 75 och 81 § och i bestämmelser som utfärdats med stöd av dem ska kunna fastställa sådana utsläppsgränsvärden för den nya teknik som beskrivs i slutsatserna med vilka det säkerställs att de i slutsatserna fastställda utsläppsnivåer som motsvarar ny teknik inte överskrids under normala driftsförhållanden vid en direktivanläggning under en period på sex år från offentliggörandet av de slutsatser som gäller anläggningens huvudsakliga verksamhet. Tidigare var tidsfristen för detta fyra år. Dessutom ska Tillstånds- och tillsynsverket få fastställa vägledande miljöprestandavärden för ny teknik i stället för bindande intervall eller gränsvärden. Genom bestämmelsen genomförs artikel 27c i industriutsläppsdirektivet. Undantaget ska dock kunna tillämpas endast om det i fråga om den nya teknik som definieras i slutsatserna har fastställts utsläppsnivåer och miljöprestandanivåer som motsvarar ny teknik. 

I 2 mom. föreslås motsvarande bestämmelser om tillämpning av ny teknik som i 81 § 2 mom. 

81 b §. Omställningsplaner. Paragrafen är ny. Enligt 1 mom. ska verksamhetsutövaren senast den 30 juni 2030 i sitt miljöledningssystem inkludera en omställningsplan, om anläggningen bedriver sådan verksamhet som avses i tabell 1 punkt 1 underpunkt a och underpunkt b och punkterna 2–5 samt 7 och 8 i bilaga 1. I omställningsplanen ska det redogöras för hur verksamhetsutövaren kommer att ställa om anläggningen under perioden 2030–2050 för att en bidra till framväxten av en hållbar, cirkulär, miljöeffektiv och klimatneutral drift senast 2050. Omställningsplanen ska dessutom enligt förslaget kontrolleras på det sätt som avses i 74 c § senast den 30 juni 2031 för att säkerställa att den uppfyller de krav som fastställts i Europeiska kommissionens beslut. Genom momentet genomförs artikel 27d.1 i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska verksamhetsutövaren i sitt miljöledningssystem inkludera en omställningsplan för andra än i 1 mom. avsedda verksamheter enligt tabell 1 i bilaga 1 som en del av den översyn av tillstånd som avses i 80 §. Omställningsplanen för en sådan anläggning ska innehålla samma uppgifter som omställningsplanen för en anläggning enligt 1 mom. Avsikten är att omställningsplanen ska kontrolleras på det sätt som avses i 74 c § senast fem år från det att de slutsatser som gäller den huvudsakliga verksamheten har offentliggjorts, för att säkerställa att planen överensstämmer med kraven i Europeiska kommissionens beslut. Genom momentet genomförs artikel 27d.2 i industriutsläppsdirektivet. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att en gemensam omställningsplan får utarbetas för samma verksamhetsutövares alla anläggningar. Om delar av omställningsplaner redan har utarbetats i enlighet med annan EU-lagstiftning, ska det enligt förslaget få hänvisas till dessa i omställningsplanen. Genom momentet genomförs artikel 27d.3 i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt det föreslagna 4 mom. ska omställningsplanen, uppdateringar av den och resultaten av kontroller offentliggöras som en del av publicerandet av uppgifterna i miljöledningssystemet, om vilket det föreslås bestämmelser i 85 a §. Genom momentet genomförs artikel 27d.4 i industriutsläppsdirektivet. 

81 c §. Djupgående industriell omställning. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket om det i omställningsplanen för en anläggning föreslås en djupgående industriell omställning, ska få förlänga den tidsfrist som avses i 81 § och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den till högst åtta år. 

En förutsättning för förlängning av tidsfristen ska vara att tillståndet för anläggningen innehåller en beskrivning av den djupgående industriella omställningen, de fastställda värden som anges i 75 eller 81 a § samt tidsplanen och delmålen för omställningen. En ytterligare förutsättning ska vara att verksamhetsutövaren årligen rapporterar till Tillstånds- och tillsynsverket om framstegen i genomförandet av den djupgående industriella förändringen och att Tillstånds- och tillsynsverket under den tid som beviljats för anläggningens omställning säkerställer att verksamheten inte har en konsekvens som avses i 49 § eller äventyrar efterlevnaden av ett miljökvalitetskrav. Villkor om eventuella ytterligare rapporteringskrav ska vid behov kunna meddelas i ett beslut om översyn enligt 80 § 3 mom. Genom momentet genomförs artikel 27e.1 i industriutsläppsdirektivet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om stängning av en anläggning. Om avsikten är att en anläggning ska stängas som en del av en djup industriell omställning och ersättas med en ny anläggning, ska Tillstånds- och tillsynsverket enligt förslaget få låta bli att genomföra en sådan översyn av tillstånd som avses i 80 §, om de förutsättningar som förtecknas i momentet uppfylls. En förutsättning ska vara att tillståndet för anläggningen innehåller en beskrivning av stängningsplanen och tillhörande tidsplan och delmål, att verksamhetsutövaren årligen rapporterar till Tillstånds- och tillsynsverket om framstegen när det gäller stängningen och ersättandet av anläggningen med en ny anläggning, och att Tillstånds- och tillsynsverket säkerställer att verksamhet i anläggningen inte har en konsekvens som avses i 49 § eller äventyrar efterlevnaden av ett miljökvalitetskrav. Villkor om ytterligare utredningar som behövs eller om precisering av utredningar ska vid behov kunna meddelas i ett beslut om översyn enligt 80 § 3 mom. 

82 a §. Särskilda bestämmelser som gäller direktivanläggningar. Paragrafen är ny. Genom paragrafen genomförs de tillägg till artikel 18 i industriutsläppsdirektivet som gäller bedömning, övervakning och kontroll av miljöpåverkan. I 1 mom. föreslås en hänvisning till de paragrafer i den gällande lagen med stöd av vilka det är möjligt att meddela strängare villkor än vad som behövs för efterlevnaden av kraven på bästa tillgängliga teknik. Om villkoren enligt 1 mom. uppfylls ska Tillstånds- och tillsynsverket i motiveringen till sitt beslut bedöma konsekvenserna av de strängare villkoren för de områden som påverkas av verksamheten och vid behov i enlighet med det föreslagna 2 mom. meddela villkor om kontroll så att kontrollen i enlighet med det föreslagna 3 mom. genomförs i enlighet med de metoder för kontroll som anges i lagstiftningen. 

85 a §.Informationstjänst för miljöärenden. I paragrafen föreslås bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets skyldighet att publicera miljöinformation i en öppen informationstjänst i det allmänna datanätet. Genom publicerandet säkerställs tillgången till miljöinformation och allmänhetens deltagande i det beslutsfattande som gäller miljön. 

De vatten- och miljötillståndsärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet samt anknytande handlingar avseende anhängiggörande, kungörelse och beslut har publicerats på myndighetens webbplats i informationstjänsten Lupa sedan juni 2014. År 2019 fogades till miljöskyddslagen i en ny 85 a § bestämmelser genom vilka det fastställdes en rättslig grund för förfarandet med hänsyn till skyddet av personuppgifter, och bestämmelser om en informationstjänst som förvaltas av den statliga tillståndsmyndigheten infördes i lagen. Till 18 kap. 19 § i vattenlagen fogades på motsvarande sätt bestämmelser om en informationstjänst för vattenhushållningsärenden. 

Informationsinnehållet i den informationstjänst som avses i den gällande lagens 85 a § föreslås bli utökat till följd av genomförandet av industriutsläppsdirektivet. De viktigaste ändringarna innebär att man i informationstjänsten i fortsättningen också ska publicera tillsynsuppgifter som gäller miljöärenden samt de uppdaterade villkoren i miljötillståndet för en direktivanläggning. Avsikten är att publicerandet av det nya informationsinnehållet ska genomföras genom att man utvidgar användningsområdet för den nuvarande informationstjänsten för miljöärenden (ytietopalvelu.lvv.fi). 

Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar det nya informationsinnehållet i informationstjänsten. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om innehållet i den information som ska publiceras i informationstjänsten för miljöärenden. 

Enligt 1 punkten ska i informationstjänsten publiceras information om ett anhängiggjort miljötillståndsärende, ett delgivet miljötillståndsärende och dess kungörelsehandlingar samt ett beslut i miljötillståndsärenden. Bestämmelsen motsvarar informationstjänstens nuvarande informationsinnehåll. 

Enligt 2 punkten ska i informationstjänsten publiceras information om ett anhängiggjort ärende som avgörs vid gemensam behandling enligt 9 § i lagen om behandling av vissa miljöärenden vid Tillstånds- och tillsynsverket (823/2025), ett delgivet ärende som avgjorts vid gemensam behandling och dess kungörelsehandlingar samt beslut i ett ärende som avgjorts vid gemensam behandling. Det rör sig om gemensam behandling av sådana tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen och ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet när ansökningarna gäller samma verksamhet eller projekt. Dessutom ska i vissa situationer också tillstånd enligt marktäktslagen kunna avgöras vid gemensam behandling, när Tillstånds- och tillsynsverket är behörig myndighet. 

Enligt 1 mom. 3 punkten ska de uppdaterade villkoren i miljötillståndet för en direktivanläggning publiceras i informationstjänsten när det har gjorts ändringar i tillståndet efter den 1 juli 2026. Det rör sig om en skyldighet att offentliggöra så kallade konsoliderade tillståndsvillkor i situationer där det ursprungliga tillståndsbeslutet ändras. Genom bestämmelsen genomförs artikel 24 a 2 led a i industriutsläppsdirektivet. Eftersom artikeln i fråga endast gäller direktivanläggningar ska skyldigheten att offentliggöra uppgifterna inte gälla direktivdjurstallar. 

Enligt 4 punkten ska i informationstjänsten i fråga om direktivanläggningar publiceras en sammanfattning av uppgifterna i det miljöledningssystem som avses i 74 a §. Med sammanfattning av uppgifter ska avses information enligt den nya 74 b §. Genom bestämmelsen genomförs artikel 14a.4 i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt 5 punkten ska i informationstjänsten i fråga om direktivanläggningar publiceras de bedömning eller ålägganden att se över tillstånd som avses i 80 §. Bestämmelser om denna skyldighet att publicera information finns för närvarande i 34 § 4 mom. i miljöskyddsförordningen, som avses bli upphävd. 

Enligt 6 punkten ska i informationstjänsten i fråga om direktivanläggningar publiceras information om tillståndet i miljön, om det i miljötillståndet har meddelats villkor avseende kontroll med stöd av 78 eller 82 a §. Genom bestämmelsen genomförs artiklarna 16.4, 18 och 24.3 led c i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt 7 punkten ska i informationstjänsten publiceras den plan för kontroll som avses i 64 § och det beslut som gäller den. Skyldigheten att publicera informationen ska gälla verksamheter som kräver miljötillstånd och för vilka det har godkänts separata kontrollplaner. Genom skyldigheten att publicera informationen främjas tillgången till information om miljöärenden och möjligheterna att bedöma konsekvenserna av verksamheten för miljön. 

Enligt 8 punkten ska i informationstjänsten publiceras de resultat av utsläppskontrollen som avses i 62 § 3 mom. och 77 §. Skyldigheten att publicera informationen avses gälla verksamheter som kräver miljötillstånd. Genom bestämmelsen genomförs artikel 24.3 led b i industriutsläppsdirektivet. 

Enligt 9 punkten ska i informationstjänsten publiceras en sammanfattning av uppgifterna i den inspektionsberättelse som anknyter till tillsynen över direktivanläggningar och direktivdjurstallar. Genom bestämmelsen genomförs artikel 70g.2 led d i industriutsläppsdirektivet, där det föreskrivs om en skyldighet att tillgängliggöra sammandrag av rapporterna från tillsynen av direktivdjurstallar. Genom ett motsvarande krav på publicering av information i fråga om direktivanläggningar främjas allmänhetens tillgång till information och allmänhetens möjligheter att bedöma konsekvenserna av verksamheten för miljön. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i de handlingar som publiceras i informationstjänsten. Genom regleringen utnyttjas det nationella handlingsutrymmet enligt artikel 6.2 och 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. I handlingar som offentliggörs elektroniskt behöver verksamhetsutövarens namn och projektets placeringsort anges för att ärendet ska kunna specificeras tillräckligt noggrant och för att parterna och allmänheten ska kunna bedöma konsekvenserna av projektet för miljön på placeringsorten. Om verksamhetsutövaren är en privatperson är även personens namn en personuppgift. Verksamhetens placeringsort kan vara personens bostadsort och således utgöra en identifierande uppgift om personen. Det bör dock noteras att även om det skulle röra sig om identifieringsuppgifter om en fysisk person kommer informationen alltid att anknyta till näringsverksamhet. I fråga om synligheten för dessa personuppgifter i informationstjänsten föreslås en bestämmelse som tillåter att uppgifterna syns och som avses vara en specialbestämmelse i förhållande till 16 § 3 mom. i offentlighetslagen. Däremot kan det inte anses nödvändigt att parternas namn eller beteckningar och namn på deras fastigheter anges i de handlingar som finns tillgängliga i informationstjänsten. När informationen publiceras ska myndigheten fästa särskild vikt vid att inte sekretessbelagda uppgifter, såsom affärshemligheteter eller uppgifter som anknyter till säkerhetsintressen, publiceras i det allmänna datanätet (informationstjänsten). 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om sökkriterierna vid sökning i informationstjänsten. Allmänhetens och parters behov av information kan gälla antingen enskilda projekt eller mer allmänt vissa typer av projekt. Den som sänder en begäran om information till informationstjänsten vet inte nödvändigtvis vem verksamhetsutövaren är, vilket slags projekt det är fråga om eller exempelvis när ärendet har avgjorts. I informationstjänsten ska uppgifter kunna sökas genom avgränsad sökning med ärendets identifikationsuppgifter, verksamhetsutövarens namn, projektets eller verksamhetens art, den kommun där verksamheten bedrivs eller ett visst tidsintervall som sökkriterium. Verksamhetens art är ett nytt sökkriterium i lagen. I övrigt motsvarar sökkriterierna de gällande bestämmelserna. Eftersom det i informationstjänsten i fortsättningen även kommer att publiceras uppgifter om tillsyn, bör sökvillkoren också ge en möjlighet att söka fram vissa tillsynsdokument. Med ärendets identifikationsuppgifter ska avses exempelvis diarienummer eller beslutsnummer för ett tillstånds- eller tillsynsärende eller ärendets eller tillsynsobjektets namn. Med projektets eller verksamhetens art ska avses exempelvis att ärendet ska behandlas eller avgöras enligt en viss lag, att projektet eller verksamheten kräver tillstånd eller avses den bransch eller typ av projekt det handlar om. Det ska inte vara möjligt att söka uppgifter på basis av parternas namn eller på basis av beteckningar eller namn på deras fastigheter. 

85 c §.Lägesinformationstjänst. I paragrafen föreslås bestämmelser om en ny lägesinformationstjänst, som avses vara en kartbaserad publikationskanal för strukturerad information om miljöärenden. Med detta avses i informationssystem exempelvis information som på förhand har strukturerats i en bestämd form så att systemen effektivt kan lagra, organisera och söka den (exempelvis utifrån kommuninformation eller bransch). 

Enligt 1 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket i den kartbaserade informationstjänsten kunna publicera sådan information om beslut och sådana tillsynsuppgifter avseende verksamhet som med stöd av mijöskyddslagen är tillståndpliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig som har förts in i det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 222 § En ändring av bestämmelserna om det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 222 § i miljöskyddslagen bereds för närvarande. Se avsnittet Samband med andra propositioner.. De uppgifter som publiceras kan gälla både ärenden som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet och ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. Syftet med lägesinformationstjänsten är att främja tillgången till miljöinformation och sprida aktuell information om verksamhet som påverkar miljön och om anhängiga projekt. Bestämmelsen förpliktar inte direkt till att inrätta en lägesinformationstjänst, men den öppnar för en ändamålsenlig utveckling av helheten av informationstjänster. Lägesinformationstjänsten ska vid behov i fortsättningen även kunna utvidgas till att omfatta informationsmaterial som anknyter till olika lagar och förfaranden. Vid genomförandet av lägesinformationstjänsten ska det vara möjligt att utnyttja exempelvis den aktuella tjänsten för publicering av utsläppsdata från direktivanläggningar (utsläppsdatatjänsten FINPRTR, www.prtr.fi Verksamhetsutövarna är skyldiga att rapportera utsläpp och avfall från sin miljöfarliga verksamhet i enlighet med förordning (EU) 166/2006. ) där kartinformation nyttiggörs. 

Den nya lägesinformationstjänst som avses i denna paragraf, den informationstjänst för miljöärenden som avses i 85 a § och den informationstjänst som ska används för att publicera uppgifter om utsläpp kommer att komplettera varandra i fråga om förmedlingen av miljöinformation och säkerställandet av tillgången till sådan information. I informationstjänsten för miljöärenden kommer det att finnas handlingar som gäller ärenden som hör till den statliga tillstånds- och tillsynsmyndighets behörighet. I lägesinformationstjänsten kommer allmän information om tillståndspliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig verksamhet att delas med hjälp av ett kartgränssnitt. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i den information som finns i lägesinformationstjänsten. Genom regleringen utnyttjas det nationella handlingsutrymmet enligt artikel 6.2 och 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Bestämmelsen innehåller en specialbestämmelse i förhållande till 16 § 3 mom. i offentlighetslagen med stöd av vilken verksamhetsutövarens namn och uppgifter om platsen för verksamheten ska få offentliggöras i informationstjänsten trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen. Om verksamhetsutövaren är en privatperson är även personens namn en personuppgift. Verksamhetens placeringsort kan vara personens bostadsort och således utgöra en identifieringsuppgift för personen. Det bör dock noteras att även om det skulle röra sig om identifieringsuppgifter om en fysisk person kommer uppgifterna alltid att anknyta till näringsverksamhet. Verksamhetsutövarens namn och projektets placeringsort behöver kunna publiceras och granskas i den kartbaserade lägesinformationstjänsten för att ärendet ska kunna specificeras tillräckligt noggrant och för att parterna och allmänheten ska kunna bedöma projektets miljökonsekvenser för miljön på placeringsorten. För närvarande har man emellertid i den kartbaserade tjänsten för publicering av utsläppsdata (utsläppsdatatjänsten FINPRTR) i fråga om djurstallar gått in för att verksamhetsutövarnas namn när de har karaktären av personuppgifter inte alls offentliggörs, och djurstallarnas exakta läge visas inte på kartan. I den nya lägesinformationstjänsten kunde man i fråga om djurstallar använda samma slags förfarande när det gäller offentliggörandet av uppgifter som har karaktären av positionsdata eller personuppgifter. När informationen publiceras ska myndigheten fästa särskild vikt vid att sekretessbelagda uppgifter, såsom affärshemligheteter eller uppgifter som anknyter till säkerhetsintressen, inte publiceras i det allmänna datanätet (lägesinformationstjänsten). 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om sökkriterierna vid sökning i lägesinformationstjänsten som motsvarar det som föreslås i fråga om 85 a § 3 mom. 

10 kap. Till 10 kap. fogas en ny helhet av bestämmelser om direktivdjurstallar. Kapitlet behövs eftersom industriutsläppsdirektivet i och med ändringsdirektivet innehåller artiklar som förutsätter nationellt genomförande och som endast gäller direktivdjurstallar. 

110 a §.Tillämpning av lagen på direktivdjurstallar. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att utöver det som i övrigt föreskrivs i lagen ska på de direktivdjurstallar som avses i tabell 3 i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna i 110 b–110 f §. 

110 b §.Definition av driftsregler. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att med driftsregler ska avses de krav som fastställts i Europeiska kommissionens beslut som antagits med stöd av artikel 70i.2 i industriutsläppsdirektivet. Paragrafen behövs för att säkerställa att en nationell definition av driftsregler finns på lagnivå. Definitionen motsvarar definitionen i artikel 3.12a i industriutsläppsdirektivet. 

110 c §.Regel om sammanlagda utsläpp. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket, om minst två djurstallar som är avsedda för uppfödning av svin eller fjäderfä eller bådadera är belägna nära varandra och om deras verksamhetsutövare är densamma eller om djurstallarna står under kontroll av verksamhetsutövare som har ett ekonomiskt eller juridiskt förhållande till varandra, ska få betrakta dessa djurstallar som en enda enhet vid bedömningen av om det tröskelvärde som avses i tabell 3 i bilaga 3 överskrids. 

Bestämmelsen grundar sig på artikel 70b i industriutsläppsdirektivet. Kommissionen står i beråd att ge riktlinjer för tolkningen av regeln om sammanlagda utsläpp. Det är inte ändamålsenligt att nationella tolkningsanvisningar utfärdas innan kommissionen har gett sina tolkningsriktlinjer. Efter att kommissionen har publicerat tolkningsriktlinjer i fråga om regeln om sammanlagda utsläpp kommer det vid behov att ges nationella anvisningar om saken. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om att den regel om sammanlagda utsläpp som avses i 1 mom. inte får användas för att kringgå skyldigheterna enligt lagen. Bestämmelsen behövs för att säkerställa att regeln om sammanlagda utsläpp inte används för att kringgå skyldigheterna enligt direktivet. Bestämmelsen grundar sig på artikel 70b i industriutsläppsdirektivet. 

110 d §.Tillämpning av driftsregler vid prövning av miljötillstånd. Paragrafen är ny. I det inledande stycket i 1 mom. föreslås en bestämmelse om att de tillståndsvillkor som gäller verksamheten och kontrollen av verksamheten vid direktivdjurstallar ska grunda sig på driftsreglerna. Det är inte ändamålsenligt att föreskriva om direkt tillämpning av driftsreglerna, eftersom det är sannolikt att de innehåller olika alternativ bland vilka man på nationell nivå kan välja det mest ändamålsenliga. 

Avsikten är dock att tillståndsvillkoren ska basera sig på driftsreglerna först efter en övergångsperiod. Övergångsperiodens varaktighet ska enligt förslaget vara bunden till djurstallets storlek och löpa ut fyra år efter ikraftträdandet av kommissionens beslut som antagits med stöd av artikel 70i.2 i industriutsläppsdirektivet om djurstallet har en kapacitet på 600 direktivdjurenheter eller fler, fem år efter ikraftträdandet av beslutet om djurstallet har en kapacitet på 400 direktivdjurenheter eller fler och sex år efter ikraftträdandet av beslutet i fråga om sådana andra än ovannämnda direktivdjurstallar som omfattas av tillämpningsområdet för tabell 3 i bilaga 3. 

Avsikten är att en övergångsperiod ska tillämpas alltid när nya driftsregler antas genom kommissionens beslut. Därför är det ändamålsenligt att föreskriva om övergångsperioden i själva paragrafen. Bestämmelsen grundar sig på artikel 3.5 i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om att verksamhetsutövaren i sin tillståndsansökan ska kunna meddela att den iakttar driftsreglerna redan före den tidpunkt som anges i 1 mom. Ur verksamhetsutövarens synvinkel kan det vara motiverat att iaktta driftsreglerna före utgången av övergångsperioden exempelvis i en situation där verksamhetsutövaren ansöker om tillstånd för ett nytt djurstall och vill undvika en ny tillståndsprocess i ett senare skede. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om miljöministeriet ska informera om driftsreglerna i enlighet med 76 § 3 mom. utan dröjsmål efter det att Europeiska kommissionen har antagit det beslut som gäller dem. 

110 e §.Översyn av tillstånd på grund av driftsregler. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att på översynen av ett tillstånd på grund av driftsregler ska tillämpas vad som i 80 § och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den föreskrivs om översyn av tillstånd på grund av nya slutsatser. En redogörelse för behovet att se över tillståndet ska emellertid lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket senast två år innan driftsreglerna ska börja iakttas enligt 110 d § 1 mom. 

110 f §.Förfarandet för översyn av tillstånd för direktivdjurstallar Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket på verksamhetsutövarens ansökan ska se över tillståndet på grund av utfärdandet av driftsregler och vid behov meddela tillståndsvillkor som är förenliga med driftsreglerna. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att på ansökningar som gäller översyn av tillståndsvillkor tillämpas vad som i 39 § föreskrivs om tillståndsansökan. Ett ärende som gäller översyn av ett tillstånd ska avgöras skyndsamt. Vid behandlingen av ärendet ska enligt förslaget bestämmelserna i 96 § iakttas. 

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om maximala handläggningstider för översyn av tillstånd och om andra krav som gäller förfarandet för översyn får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i stort det bemyndigande som ges i 39 §. 

123 §. Exceptionella situationer i tillståndspliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig verksamhet. Till den senare delen av 1 mom. föreslås bli fogad en förtydligande hänvisning till den nya 123 a §. 

123 a §.Tillfälligt undantag från gränsvärdena för en direktivanläggning i vissa exceptionella situationer. Paragrafen är ny. Genom paragrafen genomförs artikel 15.7 i industriutsläppsdirektivet. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket med avvikelse från vad som föreskrivs i 75 § kan fastställa mindre stränga utsläppsgränsvärden och mindre stränga gränsvärden och intervall för miljöprestanda i vissa exceptionella situationer utanför verksamhetsutövarens och medlemsstatens kontroll. En förutsättning för beviljande av undantag ska enligt förslaget vara att undantaget inte medför en sådan konsekvens som avses i 49 § och att verksamhetsutövaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att minska förorening av miljön. Undantag ska kunna beviljas endast om en exceptionell situation leder till allvarlig störning eller brist i de situationer som anges i 1 mom. 1–3 punkten. 

I det undantag som avses i paragrafen handlar det inte om en sådan exceptionell situation i tillståndspliktig verksamhet som avses i 123 §, utan om en exceptionell situation som avser förhållanden utanför anläggningen och som inte möjliggör normal drift av anläggningen i enlighet med kraven i slutsatserna om bästa tillgängliga teknik (BAT). Bestämmelser om meddelande av andra förelägganden vid exceptionella situationer än sådana som gäller utsläppsgränsvärden eller gränsvärden och intervall för miljöprestanda i fråga om direktivanläggningar ska fortfarande utfärdas i 123 §. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas vid exceptionella situationer. Avsikten är att verksamhetsutövaren ska underrätta Tillstånds- och tillsynsverket om att kriterier för en exceptionell situation föreligger. I underrättelsen ska anges grunderna för det undantag som söks och de åtgärder som vidtas för att förebygga och hindra förorening av miljön. Enligt förslaget ska Tillstånds- och tillsynsverket med anledning av underrättelsen fatta beslut om undantag och vid behov meddela villkor om förebyggande och kontroll av utsläpp. Beslutet och dess motivering ska offentliggöras i den informationstjänst för miljöärenden som föreslås i 85 a §. 

Enligt 3 mom. ska undantag kunna beviljas för högst tre månader. Om förutsättningar för beviljande av undantag fortfarande föreligger, ska undantaget få förlängas en gång med högst tre månader. Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål underrätta Tillstånds- och tillsynsverket om väsentliga förändringar i grunderna för undantag. Tillstånds- och tillsynsverket ska utan dröjsmål återkalla undantaget så snart förutsättningarna för leverans har återställts eller det finns ett alternativ till energileveranserna, materialen eller anordningarna. 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse om att bestämmelserna om förvaltningstvång i 18 kap. ska iakttas när villkoren meddelas. Detta innebär i praktiken att verksamhetsutövaren ska höras innan villkoren ställs. 

I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning som gäller innehållet i den underrättelse och det beslut som avses i 2 mom., om hur underrättelsen ska göras och om behandlingen av den. 

174 §.Inspektionsförfarande. I 1 mom. föreslås inga ändringar. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. Det nya 2 mom. motsvarar till sitt innehåll bestämmelsen i 31 § i miljöskyddsförordningen, som flyttas till lagnivå för att det i bestämmelsen om avbrytande av verksamheten i 181 § 2 mom. ska kunna hänvisas till inspektionsberättelsen. Bestämmelsen baserar sig på artikel 23.6 i industriutsläppsdirektivet. Den artikeln ändrades dock inte i samband med översynen av direktivet. 

179 §.Myndighetsåtgärder vid lagstridiga förfaranden. Till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom., i vilka ansvaren för att underrätta i samband med ett lagstridigt förfarande görs tydligare. Genom 3 mom. genomförs artikel 7 andra stycket i industriutsläppsdirektivet och genom 4 mom. genomförs artikel 8.6 i direktivet. 

181 §. Avbrytande av verksamhet. Till 1 mom. fogas uttrycket ”utan dröjsmål” för att beskriva tillsynsmyndighetens skyldighet att agera utan dröjsmål vid överträdelser. Ändringen föranleds av ändringen av artikel 8.3 i industriutsläppsdirektivet. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Enligt 2 mom. ska tillsynsmyndigheten utöver vad som föreskrivs i 1 mom., om verksamhet som medför risk för förorening av miljön upprepade gånger medför fara för människors hälsa eller betydande negativa konsekvenser för miljön och sådana ytterligare åtgärder eller förelägganden för att uppfylla kraven som avses i den inspektionsberättelse som avses i 174 § 2 mom. eller i ett beslut som meddelats med stöd av 175 § inte har genomförts, kunna avbryta verksamheten tills den har bringats i överensstämmelse med kraven enligt lagen och miljötillståndet för verksamheten. Genom den nya bestämmelsen utvidgas tillsynsmyndighetens befogenheter att avbryta verksamheten vid överträdelser till att även omfatta upprepade överträdelser. Genom bestämmelsen betonas dessutom vikten av att de ytterligare åtgärder som anges i inspektionsberättelsen genomförs eller ett föreläggande om korrigerande åtgärder vid överträdelse eller försummelse iakttas. Tillsynsmyndigheten har prövningsrätt i fråga om meddelande av ett beslut om avbrytande enligt 2 mom. Det handlar emellertid om huruvida ytterligare åtgärder för att avvärja upprepad risk för förorening av miljön eller fara för människors hälsa genomförs eller inte genomförs. Genom bestämmelsen genomförs artikel 8.4 i industriutsläppsdirektivet. Det är ändamålsenligt att bestämmelsen utsträcks till att utöver direktivanläggningar även gälla andra verksamheter som omfattas av miljöskyddslagen, eftersom det rör sig om situationer som medför en risk för betydande negativa konsekvenser för miljön där en hantering på bred front inom de verksamheter som omfattas av miljöskyddslagen är motiverad även om bestämmelsen sannolikt kommer att tillämpas relativt sällan. I en sådan situation inte är motiverat att göra skillnad mellan direktivanläggningar och andra verksamheter. 

211 §.Gränsöverskridande konsekvenser. Till paragrafen fogas nya 3 och 5 mom., i vilka myndighetens ansvar för att ge information om ett lagstridigt förfarande görs tydligare i fråga om gränsöverskridande utsläpp. Genom 3 mom. genomförs artikel 7.2 och 7.3 i industriutsläppsdirektivet, genom 4 mom. genomförs artikel 8.5 och genom 5 mom. genomförs artikel 8.6 med den preciseringen att i 5 mom. föreslås bestämmelser om att myndigheter i andra medlemsstater ska underrättas och det ska begäras att de förmedlar informationen till de berörda anläggningarna. 

212 §.Förfarandet för att beakta gränsöverskridande konsekvenser i vissa fall. I 2 mom. föreslås en bestämmelse som preciserar att anmärkningar som lämnats inom den föreskrivna tidsfristen beaktas. Ändringen föranleds av ändringen av artikel 26.2 i industriutsläppsdirektivet. 

Bilaga 1. I bilaga 1 görs de ändringar som föranleds av bilaga I i industriutsläppsdirektivet. Merparten av ändringarna är av teknisk natur och gäller sådana enskilda anläggningar i Finland vars verksamhet redan nu är tillståndspliktig. Den mest betydande ändringen är att utvinning av metalliska mineraler fogas till tabell 1. Ändringen påverkar nio gruvor i Finland. Dessa gruvor är dock för närvarande tillståndspliktiga enligt nationell lagstiftning enligt tabell 2 i bilaga 1. 

Bilaga 3. I bilaga 3 görs de ändringar som föranleds av bilaga Ia i industriutsläppsdirektivet. Till bilaga 3 fogas som en ny tabell 1 en tabell med koefficienter för direktivdjurenheter. Tabellen motsvarar tabellen i bilaga Ia i industriutsläppsdirektivet. Dessutom flyttas direktivdjurstallarna från tabell 1 punkt 11 i bilaga 1 till en ny tabell 3 i bilaga 3. Tillståndspliktiga djurstallar flyttas från tabell 2 punkt 11 i bilaga 1 till en ny tabell 4 i bilaga 3. 

Bilaga 4. I bilaga 4 korrigeras hänvisningarna till bilaga 3 till de korrekta punkterna i den bilagan 

8  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Med stöd av miljöskyddslagen har det utfärdats flera förordningar av statsrådet. Fyra av dem är det meningen att ändra i syfte att genomföra ändringarna i industriutsläppsdirektivet: statsrådets förordning om miljöskydd (713/2014), statsrådets förordning om begränsning av utsläpp från stora förbränningsanläggningar (936/2014), statsrådets förordning om avfallsförbränning (151/2013) och statsrådets förordning om miljöskyddskrav för anläggningar som producerar titandioxid (712/2014). 

Genom propositionen fogas det till miljöskyddslagen ett antal nya bemyndiganden som förutsätter att det görs tillägg i statsrådets förordning om miljöskydd, men största delen av ändringarna i förordningen görs med stöd av gällande bemyndiganden. Nya bemyndiganden föreslås i 74 a § 3 mom., som gäller innehållet i miljöledningssystemet, 110 f § 3 mom., som gäller förfarandet för översyn av tillstånd för direktivdjurstallar och 123 a § 5 mom., som gäller tillfälligt undantag från utsläppsgränsvärdena för en direktivanläggning i vissa exceptionella situationer. 

I statsrådets förordning om miljöskydd föreslås följande ändringar: i 1 § uppdateras de ändringar som gäller tillämpningsområdet för industriutsläppsdirektivet, i 3 och 10 § kompletteras de krav på innehållet i tillståndsansökan som följer av direktivet, till 15 § fogas de krav på innehållet i tillståndsbeslutets beslutsdel som följer av ändringen av direktivet, i 19 § kompletteras motiveringskraven för beslut om miljöprestanda, till 22 § fogas bestämmelser om översyn av tillstånd för direktivdjurstallar, i 29 § preciseras lydelsen i fråga om miljöledningssystemet och granskningen av det, i 31 § stryks bestämmelsen om inspektionsberättelsen och flyttas till 174 § i miljöskyddslagen, till 33 § fogas bestämmelser om driftsregler för direktivdjurstallar, till 34 § fogas bestämmelser om direktivdjurstallar och i paragrafen stryks hänvisningen till datasystemet, som det i stället ska föreskrivas om i 85 a § i miljöskyddslagen, och till 42 § fogas de innehållskrav för tillståndsbeslut som följer av ändringen av direktivet och som gäller industriavloppsvatten som leds ut i ett vattentjänstverks avlopp. 

I statsrådets förordning om begränsning av utsläpp från stora förbränningsanläggningar införs det en skyldighet för Tillstånds- och tillsynsverket att underrätta miljöministeriet om undantag som verket beviljat verksamhetsutövaren på grund av störningar i tillgången på bränsle. Därtill preciseras Tillstånds- och tillsynsverkets skyldighet att kräva åtgärder för att förbättra tillförlitligheten hos systemet för mätning av utsläpp samt verksamhetsutövarens skyldighet att underrätta verket om resultaten från kontrollerna av mätsystem. 

I statsrådets förordning om avfallsförbränning införs det en skyldighet att vid avfallsförbränning och samförbränning av avfall i möjligaste mån förebygga eller minimera utsläpp i luften av dioxiner och furaner samt dioxinliknande PCB-föreningar liksom även en skyldighet att kontrollera dessa utsläpp också under andra förhållanden än anläggningens normala driftsförhållanden. Därtill ska skyldigheten att vid mätningarna av utsläppen tillämpa CEN-standarder eller likvärdiga standarder utvidgas till att gälla även kvalitetssäkringssystemet för det laboratorium som utför provtagningen och analysen. 

Till statsrådets förordning om miljöskyddskrav för anläggningar som producerar titandioxid fogas det en bestämmelse enligt vilken kvalitetssäkringssystemet för de laboratorier som utför kontrollen av dessa anläggningars utsläpp ska uppfylla kraven i CEN-standarder eller i likvärdiga standarder. 

9  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 juli 2026. 

Den allmänna övergångsbestämmelsen i 2 mom. gäller handläggningen av tillståndsansökningar och andra ärenden som har lämnats in före lagens ikraftträdande. 

3 mom. Övergångsbestämmelser som gäller direktivanläggningar. Tidsfristen enligt övergångsbestämmelsen i 3 mom., som gäller granskning av miljöledningssystemet, är med avvikelse från tidsplanen för ikraftträdandet av artikel 14a.4 i industriutsläppsdirektivet den 1 juli 2030, i enlighet med förslaget till miljöomnibus. 

4 mom. Undantag som har beviljats i enlighet med 78 § ska enligt övergångsbestämmelsen i 4 mom. bedömas på nytt senast fyra år efter lagens ikraftträdande. Bestämmelsen grundar sig på artikel 3.6 med övergångsbestämmelser i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. 

5 mom. Övergångsbestämmelsen i 5 mom. ska gälla tillfälliga undantag enligt 79 § från kravet på bästa tillgängliga teknik. Bestämmelsen grundar sig på artikel 3.7 i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. Inga undantag enligt 79 § har beviljats i Finland. 

6–8 mom. Övergångsbestämmelsen i 6 mom. gäller de nya kraven på utsläpp i fråga om befintliga anläggningar (ändringar i 62 § 2 mom., 67 § 2 mom., 75 § 2 mom., 77 § 1 mom. och 78 § 2–6 mom.). Övergångsbestämmelsen avses gälla alla industrianläggningar med undantag för produktion av vätgas genom elektrolys av vatten, som ströks ur tillämpningsområdet för direktivet. Produktion av vätgas genom elektrolys av vatten fogades dock till tillämpningsområdet för direktivet så att tröskeln för tillämpningen sattes högt. Eftersom det i Finland inte finns några anläggningar som överstiger den tröskeln behövs det ingen övergångsbestämmelse i fråga om dessa anläggningar. Övergångsbestämmelsen ska inte heller gälla djurstallar. Som en befintlig anläggning betraktas en anläggning i fråga om vilken tillståndsansökan har kungjorts före den 1 juli 2026 och verksamheten inleds senast den 1 juli 2027. Enligt övergångsbestämmelsen ska kraven iakttas när miljötillståndet ses över på grund av att verksamheten ändras väsentligt (1 punkten), kommissionen har publicerat ett beslut om slutsatser som gäller direktivanläggningens huvudsakliga verksamhet på det sätt som föreskrivs i 80 § (2 punkten) eller verksamhetsutövaren ansöker om ändring av tillståndet eller en i 89 § 2 mom. nämnd aktör tar initiativ till ändring av tillståndet med stöd av 89 § 2 mom. 1 punkten (den förorening eller risk för förorening som verksamheten medför avviker väsentligen från vad som bedömts på förhand), 2 punkten (verksamheten kan ha konsekvenser som är förbjudna enligt denna lag) eller 5 punkten (det behövs för att tillgodose ett sådant efter beviljandet av tillståndet genom lag, statsrådsförordning eller en rättsakt av Europeiska unionen infört specificerat krav som är bindande och gäller förebyggande eller hindrande av förorening av miljön). Kraven ska dock iakttas senast den 1 september 2036. För att säkerställa efterlevnaden av kraven föreslås i 7 mom. en bestämmelse om inlämnande av tillståndsansökan som gäller anläggningar i fråga om vilka tillståndet inte tidigare har setts över. Övergångsbestämmelserna i 6 och 7 mom. grundar sig på artikel 3.2 i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. Verksamhetsutövaren kan dock ansöka om tillämpning av de bestämmelser som avses i 6 mom. genast efter ikraftträdandet av denna lag, varvid bestämmelserna i denna lag tillämpas på verksamheten. 

9 mom. I 9 mom. föreslås övergångsbestämmelser för de anläggningar som nu fogats till tillämpningsområdet för direktivet men för vilka slutsatser redan har fastställts. För närvarande finns det inga anläggningar för slutbehandling av textilier i Finland. Övergångsbestämmelsen ska med avvikelse från 6 mom. gälla alla krav avseende direktivanläggningar, med undantag för det som föreskrivs i 11 mom. Eftersom kraven dock ska iakttas senast den 1 juli 2030 föreslås i momentet en bestämmelse om inlämnande av tillståndsansökan, i syfte att säkerställa efterlevnaden av kraven. Bestämmelsen grundar sig på artikel 3.3 i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. 

10 mom. I 10 mom. föreslås övergångsbestämmelser för de anläggningar som nu fogats till tillämpningsområdet för direktivet men för vilka det inte har fastställts några slutsatser. Övergångsbestämmelsen ska med avvikelse från 6 mom. gälla alla krav avseende direktivanläggningar, med undantag för det som föreskrivs i 11 mom. Eftersom kraven dock ska iakttas senast den 1 september 2034 föreslås i momentet en bestämmelse om inlämnande av tillståndsansökan, i syfte att säkerställa efterlevnaden av kraven. Tidsplanen för införande av miljöledningssystem i dessa anläggningar följer tidsplanen för verkställigheten av de slutsatser som gäller den huvudsakliga verksamheten, och anläggningarna omfattas av en tidsfrist på ett år för genomförandet av de ändringar som gäller miljöledningssystemet. Bestämmelsen grundar sig på artiklarna 3.4 och 14a.4 sjätte stycket i direktivet om ändring av industriutsläppsdirektivet. 

11 och 12 mom. Övergångsbestämmelserna i 11 och 12 mom. handlar om tidsplanen för efterlevnaden av slutsatser avseende miljöprestanda. Dessa övergångsbestämmelser gäller tillämpningen av de nya bestämmelserna om miljöprestanda (ändringar i 62 §, ändringar i 75 § 1 mom. samt 75 § 4 mom. och 78 a §). Enligt 11 mom. ska bestämmelserna tillämpas först när kommissionen har publicerat ett beslut om slutsatser som gäller direktivanläggningens huvudsakliga verksamhet på det sätt som föreskrivs i 80 §. Momentet gäller både nya och befintliga anläggningar. Bestämmelsen ska dock inte tillämpas retroaktivt med avseende på slutsatser som offentliggjorts före den 1 juli 2026. Med avvikelse från detta ska enligt 12 mom., när de slutsatser som gäller en ny anläggnings huvudsakliga verksamhet har offentliggjorts efter den 1 juli 2026, ovannämnda slutsatser tillämpas genast när tillståndet beviljas och inte först när tillståndet ses över med stöd av 81 §. 

13 mom. I övergångsbestämmelsen i 13 mom. föreslås det att sådana tillståndsbeslut och beslut med anledning av anmälan som gäller direktivdjurstallar ska förbli i kraft, och att på sådana tillståndsbeslut och beslut med anledning av anmälan som gäller i tabell 3 i bilaga 3 avsedda djurstallar och som är i kraft vid ikraftträdandet av lagen samt på sådana tillståndsansökningar och anmälningar som gäller i tabell 3 i bilaga 3 avsedda djurstallar och som blir anhängiga efter lagens ikraftträdande ska de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet tillämpas fram till den tidpunkt då de tillståndsvillkor som gäller verksamheten i djurstallet och kontroll av verksamheten ska grunda sig på de driftsregler som avses i 110 d § i denna lag. 

På djurstallar som var direktivanläggningar före ikraftträdandet av den föreslagna lagen ska enligt förslaget den lag som gällde vid ikraftträdandet tillämpas fram till utgången av övergångsperioden. På djurstallar som vid ikraftträdandet omfattas av det kommunala anmälningsförfarandet men som efter ändringen av industriutsläppsdirektivet börjar omfattas av direktivet ska vid ikraftträdandet av lagen även tillämpas den lagstiftning som gällde vid ikraftträdandet. De kommer således fortfarande att omfattas av det kommunala anmälningsförfarandet. I fråga om nya djurstallar ska också den lagstiftning som gällde vid ikraftträdandet av lagen iakttas fram till utgången av övergångsperioden. Tillstånds- och tillsynsverket ska vid behov kunna meddela närmare anvisningar om efterlevnaden av driftsreglerna och de anknytande tidsfristerna. En verksamhetsutövare kan dock meddela att den i sin verksamhet avser iaktta bestämmelserna i den föreslagna lagen redan före utgången av övergångsperioden. Tillstånds- och tillsynsverket är då behörig myndighet i fråga om ansökningar och tillsyn. 

14 mom. I övergångsbestämmelsen i 14 mom. föreslås en bestämmelse om att en verksamhetsutövare som driver ett i tabell 3 i bilaga 3 avsett djurstall ska lämna Tillstånds- och tillsynsverket uppgifter som motsvarar den utredning som avses i 110 e § två år innan verksamhetsutövaren ska börja iaktta driftsreglerna enligt 110 d §. En övergångsbestämmelse behövs för att säkerställa att tillståndsprocesserna för direktivdjurstallar inleds i tillräckligt god tid innan driftsreglerna ska börja iakttas. Tillstånds- och tillsynsverket kommer att meddela närmare anvisningar om tillståndsprocessen och tidsplanen för den. 

15 mom. I övergångsbestämmelsen i 15 mom. föreslås det att en verksamhetsutövare som bedriver en anmälningspliktig verksamhet ändå ska kunna ansöka om tillstånd enligt 27 § genast efter att de driftsregler som avses i 110 d § 1 mom. har trätt i kraft, varvid bestämmelserna i den föreslagna lagen ska tillämpas på verksamheten. Tillstånd ska sökas hos Tillstånds- och tillsynsverket. Om verksamhetsutövaren önskar att bestämmelserna i den föreslagna lagen ska tillämpas på verksamhetsutövarens verksamhet före utgången av övergångsperioden, ska Tillstånds- och tillsynsverket vara behörig myndighet i fråga om ansökan och tillsynen. Övergångsbestämmelsen gör det möjligt för verksamhetsutövaren att ansöka om miljötillstånd enligt den förslagna lagen redan före utgången av övergångsperioden. Att söka tillstånd kan vara motiverat exempelvis i en situation där ett nytt djurstall inrättas under övergångsperioden och verksamhetsutövaren vill undvika en tillståndsprocess i ett senare skede. Miljötillstånd ska dock inte kunna sökas innan kommissionen har offentliggjort driftsreglerna. 

10  Verkställighet och uppföljning

Utbildning och diskussionsmöten om lagändringarna ska ordnas för Tillstånds- och tillsynsverket, och vid behov för intressegrupper, efter det att lagen har trätt i kraft. De nationella anvisningarna kommer också att uppdateras, och efter lagens ikraftträdande utarbetas det vid behov nya anvisningar med stöd av den nationella uppföljningsgrupp som bevakar ändringarna i industriutsläppsdirektivet och industriutsläppsportalsförordningen. 

Miljöministeriet utvärderar genomförandet av ändringarna i miljöskyddslagen cirka fem år efter lagens ikraftträdande. Det är delvis svårt att förutse konsekvenserna av en lagändring eftersom ändringarna träder i kraft genom tillämpning av slutsatserna och med långa övergångstider. Därför är det skäl att utföra ett forskningsprojekt för att utvärdera genomförandet. I samband med att genomförandet av lagändringarna utvärderas ska det dessutom utredas i vilken utsträckning olika sektorer har redogjort för sina slutsatser efter lagens ikraftträdande, detta för att bedöma om övergångsbestämmelserna fungerar som planerat eller om tillståndsbehandlingen kan förväntas bli överbelastad på grund av tidsfristerna i övergångsbestämmelserna. 

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning